Kungl. Vetenskapsakademiens

Bibliotek

STOCKHOLM

A, FÅR EJ UTAANAS

YIIERST SÄLLSYNT;

Prospekte# RARISS. (Ett ex.i B.Dals
E.
P

: •

till ett Arbete ôfver

CARL ISER

2 /. /ZAPPe
Närvarande Arbete öfver Svenska Insekterna ämnar
jag att utgifva Häftevis, och i likhet med Svensk
Botanik i hvarje månad ett Häfte. Hvarje Häfte
kommer att omfatta sex Insekters beskrifningar jem-
te hvad man for öfrigt vet om deras historia, och
deras gravyrer) teknade sed: sina natur liga fårgor.
Stil, papper och format blisva såsom denna Pro-
spektus utvisar. Får hvarje Häfte, inhäftadt i blått
papper, är subskriptions-priset tjugufyra skillingar
Riksgälds-Sedlar. De, hvilka gunstigt härpå beha-
ga subskribera, betala ej afgiften for hvarje Häfte,
förr än det färdigt tryckt lemnas dem: dfven som
Håg- och Respektive Subskriberandes namn skola
a alfabetisk ordning tryckas framföre Arbetet:
Måtte man kunna göra sig ett gladt hopp, att det-
ta Verk, som i sitt slag är det första utgifna i
Sverige, mötes af en upplyst och vördad Allmänhets
befordrande ynnest och välvilja.

Norrköping den 20 Juni 1805.
SPHINX ATROPOS.

D SDSKA LLE - Sfi nx. Sphinx à tête de mört. Her
TodtenkopfJchwdrmer. Der Stechapfelfchwdrmer.

The Death-Head.

Alla vingarne åro helbråddade: de undre brungula-
med svarta tvärband. Bälgen brungul med svart-
bruna bälten.

Linn. Syst. Nat. n. 9. p. 799. ed. XIII. n. 9. p. 2378. Amœn.
Acad. T. III. p. 321. Fabric. Syst. Ent. n. II. p. $39« Spec. Ins.
T. II. n. 23. p. 144. Reaum. Mem. T. II. p. 290.

Denna Sfinx år ganska sällsynt, och har sitt hamn af den
tekning, nog lik en dödskalle, som finnes på dess bål.
Den borer egenteligen till Afrika och Amerika, och det år
da Jotdpårons-våxten (Solanum Tuberosum) öfverfördes till
Europa, söm han med henne ditkom, och blef der natura,
liserad. Morgon- och aftonstunder flyger hän, surrande,
ikring blomstren , hvilkas honungssaft han med fin snabel
Utsuger, likvål utan att såtta sig.

Larven till Dödskalle-Sfinx älskar mest till sin föda
bladen af ofvannåmnde växt, hvarpå han träffas i Augusti
och September. Den år stor, af en vacker tekning 3 och
dess kropp år prydd af flere ringar, och den sista af dessa
med ett slags horn. En väcker gul fårg af en nyans, lika
hög som citronens, täcker nåstan hela dess kropp, som å
hvarje sida mellan sina ringar, undantagande de trenne för-
sta, har en af dessa långa, snedt stållda, flackar, af hvil-
ka hvar och en år af en vacker grön kulör : den hälften af
dem, som år närmast hufvudet, har likvål en blekare gron
fårg ån den andra. Ôfre delen af dessa fläckiga ringar år
likasom genomstucken af små svartgrôna punkter, och prydd
af flera blåa drag: men de trenne första ringarn e ård allde.
les gula. Främre delen af denna Masks hufvud år af sam-
ma fårg ; men omgifves å hvarje sida af ett mörkt, nåstan
svart, tvärband. Denna sista fårg rader också på dess’ fjälli-
SPHINX ATROPOS.

ga benpipor. Det horn, som Masken bår på sin bakre del,
år ganska besynnerligt, ock skådadt genom mikroskop, tyc-
kes det bestå af en samling utaf många små musslelika
partiklar.

Denna Mask undergår förvandling till en puppa, som
år stor och af en rödbrun fårg. Når tiden nårmas då hon
dertill bör förvandlas, intränger den sig i jorden, och för-
andras samt forblifver der gömd under vintertiden. Silke
ingår litet eller intet i sammansättningen af dess omsvep-
ming, hvars inre har någon likhet med det glatta och släta
af en dåfvig, väl tillplattad, jordmassa; och det år först
vårtiden af det följande året, som han lemnar denna sin
klädning, och utgår ur jorden.

Jag tror att vi äga få Insekter, hvilkas kropp har stör-
re volym ån denna. Dödskalle - Sfinxens hufvudfårgor åro
stäiblätt och gulbrunt. Dess hufvud äger den första af des-
sa. Spröten åro nåstan prismatiska, En af deras framsidor,
den som år bredast, betåckes af ganska korta hår, ställda i
åtskillig ordning. Denna framsida år stundom bvitaktig el-
ler stötande i gult; då det öfriga år brunt, undantagande
spetsen af sprôtet, som år alldeles hvit. Alla kroppens
delar, men mest bålen och bålgen täckas af spridda hår.
Ofra sidan af bålen år stålblå, men den fläck, som utgör
grunden och omkretsen af dödskallens tekning , år gulak-
tig, och man finner der punkter och små svarta drag, som
fullkomna bildningen af detta slags hufvud på en gulaktig
grund. Undersidan af bålen år brun, stötande i gult.
Långsefter bålgen, som år försedd med flera bålten af en
svartbrun fårg, går en bred stälblå rand: de stållen emellan
hvarje bälte, som denna rand icke tåcker, åro gulbruna.
Balgens sidor åro svartbruna. Grundfärgen för öfre vingar-
nes ofvansida år stålblått, prickadt af mörka punkter. På
niera ställen af dessa finnas likasom vågor och fläckar af en
svartbrun fårg : men utaf dem mârkas bäst de som stöta J
gult eller rödbrunt. Undersidan af samma vingar är gulbrun.
men emot basen blir detta gulbruna stråladt af svart.
Grundfärgen för undervingarne år gulbrunt, på hvilket fin-
nas tvånne svarta tvärband, nåstan parallela med vingarnes
bas. Håren, som betåcka ôfre delen af benpiporre, åro äf-
ven bruna, i gult stötande; men det öfriga af benpiporne
år svartaktigt, prydt af gula punkter.

Man beundrar med skål den skapnad af en dödskalle.
Som denna Sfinx har pa sin bål. Det år i afseende derpå,
som vidskepelsen ansett honom såsom en bådare af olyckor,
af epidemiska och pestartade sjukdomar, och af hungersnöd.
Men han har ånnu en besynnerlighet, som i förening med
den nämnda, bidragit till att gifva honom anseende af ett
bedröfligt förebud. Han börjar sållan att flyga förr ån emot
midnatten, och har då ett skarpt och gällt låte, mellan
hvilket och Råttors finnes någon likhet; men Dödskalle-
Sfinxens år mera klagande, och likasom ömkligt. Då man
fasttager honom, fördubblas dess skri; och i allmänhet nyt-
tjar han mycket denna förmåga, som naturen honom beviljat.

Vi kånne icke ånnu Insekter, hvilka åga organ för
röst. Om de hafva låten, som likna rösten, så allstras des.
sa ljud medelst gnidning utaf några deras yttre delar emot
några andra. Denna Sfinx’s snabel år tjock och nog kort.
Den sitter emellan tvånne hårbevuxna delar; och det år i-
från det stålle, der snabeln sitter, som låtet utgår. Det år
då lått att finna, det detta ljud hårleder sig ifrån de hårbe-
vuxna delarnes gnidning emot snabeln. Vid snabelns bör-
jan finnes afven en utsträckt hinna, som vål kan hafva del
uti detta buller. Dödskalle - Sfinxens snabel år dessutom
skild ifrån andra af samma slag, hvilka åro långre, platta-
re, och genom hvilka näringssaftens och luftens inhåmtning
verkstålles.





- C. ISERS

SVENSKA ENTOMOLOGI.

Med kolorerade Plancher.

I. BANDET. '

1.	HÄFTET.

«------------e

Innehållande:

1.	LUCANUS Cervus. ■

2.	SCARABEUS mobilicornis.

3.	SCARABÆUS stercorarius.

4.	SCARABEUS sylvaticus.

5.	SCARABEUS vernalis.

6.	PAPILIO EQu. Acnrv. MACHAON.

Svensk Entomologi



SVENSK ENTOMOLOGI,

UTGIFVEN

AF

CARL ISER.

•-—ED — (=====-•

FÖRSTA BANDET,

LINKÖPING:

GROTH och PETRE, 1806.

$

Ahlberg, Under-Ståthållare och Ridd. af K. N. O. I.

Ahlmark, Hof-Kammererare. 1.

Anander, H. Brukspatron. I.

Andersson, Fr. Ad. Handlande. I.

Arvidsen, J. Handlande. I.

Arvidson, Sam. Handlande. T.

Arvidson, E. Biralj. Falsk.tr. 1.

Askegren, Krigs-Råd. 1.

Aspelin, Grosshandlare. T.

Backe, C. Kon I. Hof-Pred. och Prost i Skårkind. r.

Beck er, Adolf, Rådman. ï.

Beckman, Chr. Handlande, r.

Bjårling, Sekreterare. I.

Bodman, J. Tull-Inspektor. I.

Braad, H. Ch. Sekreterare. I.

Bring, Med. Dokt. 1.

Brunbeck, J. Assessor och Politi-Borgmåstare. 1.

Bruzevitz, Er. El. Kongl. Sekreterare. I.

Bl:h, O. M. Tullf3rvaltare. 1.

Carlander, Chr. Med. Dokt. och Stads-Fysikus. 3.

Carpelan, Friherre och Kammarjunkare. I.

Creutz, Grefve. 1.

CShler, C. G. Hofråtts-Auskultant. 1.

Dellvik, Sekreterare. I.

Dubb, J. Th. Dokt. och Domprost, x. '

Dubb, P. Amiralitets-Medikus och Ridd. af K. W. O.

Dobeln, S. A. 1.

Eggertz, Fr. Vice Haradshofdinge. i.

Ehrenhoff, Kapiten I.

Eichorn, Fabrikor. I.

Ekman, J. J. Med. Dokt. I.

Envall, K. Hof-Predikant. 1.

Erickson, J. Kållarmåstare. i.

Evert, C. Z. Regem. Fåltskår. i.

Fagerstrôm, C. Fr. Handlande, i.

Fahlbeck, A. Bruks-Patron. 1.

Frådelius, Sekreterare. I.

Geyer, C. Fr. Bruks-Patron. i.

Geyer, B. G. Bruks-Patron. 1.

Gilldeberg. J. Rådman, t.

Grahn, Handlande, i.
Gripenwaldt, J, G. Öfverste. I.

Gåss, J. J. Notarie. 1,

Godeke, Bruks-Patron. r.

Hackenburg, Th. Dokt. och Past vid Tyska E&rs. i Stockh. I.

Hagert, Assessor. I.

Hall, J. Grosshandlare. 2.

Hallberg, Vice Post-Inspektor. I.

Hamilton, Öfverste Kammarjunlare. T-

Hansson; H. Kapiten i Ost. K.omp. tjenst. 1.

Hedengren, Lands-Fiskal, j.

Hedenstrom, Med. Dokt. 1.

Hellstrom, Direktor och Grosshandlare. ï.

Hertzman. J. O. Lands-Kammererare. 1.

Hertzman, Assessor. 1.

Hjelm, Sam. Bokhandlare. 2.	.

Holm, A. Stads-Fältskär i Götheborg I.

Hornstedt , A. Rådman. I.

Humble, Amiralitets-Kammarråd. 1.

Hummel, Fredr. Fabriks-Idkare och Ridd. af K. W. O. t.

Jhlstrôm, Joh. I.

Jacobsson, M. Med. Dokt. I.

Jancke, Fr. Bruks-Patron och Ridd. af K. W. O. Xo

Kjellberg, J. P. I.

Kjellman, C. J. Med. Dokt. i.

K. Wermlåndska Hushållnings-Sållskäpet. r.

Iandberg, Kurator ad Litem, i.

Lehnberg, Th. Dokt. och Biskopp i Linkoping. 1.

Leopold, C. G. Kansli-Råd och Ridd, af K. N. O. I.

Liljeblad, Sam. Med. Dokt. och Professor. I.

Lindahl, J. N. Grosshandlare. 2.

Jindbergson, Löjtnant. 1.

Lindblom, J. A. Th. Dokt. Svea Rikes Erke-Biskopp, Kom-
mendår af K. N. Or me m. 1-2. ---........

Lindblom fodd Soderberg, S. U. Erke-Biskoppinna. 1,

Linköpings Gymnasii Bibliotek. I.

Luth, Christ. Apotekare.

Lutteman, J. Prost och Kyrkoherde i Norrköping, so

Lüdeke, K. Hof-Predikant. I.

Lysholm, Thom. Aktuarie. I-

Låvegren, Geo. i.

Nettelbladt, Ad. Bruks-Patron. Le.

Noreus, O. Med. Dokt. och Provincial-Medikus. 1.

Norstedt. J. G. Grosshandlare, a.

Palmblad, Leonh. Studerande. I.

Philipsen, Professer. 1.	(Fortsåttning î nåsta Håfte.)
F ÅR ETAL.

Slund är väl enligare wzed mnenniskans sanna, he-
rtämmelsa än att hon, danad för - lifliga. intrych
och begåfvad med ett omättligl begär för odling
af sin kunskapsförmåga, lemnar sin forskning fill
de ämnen , som möta henne i. naturens skötet
Vid åsyn af detta, egna behagliga, liuzilket under-
sökningen hos hvarje individu upptäcker ^ ( j82w-
hetci uti. alfirens kedja, af mångfalgigheten uti
deras tekningar, samt slutligen af denna uti allt
herrskände ordning' och liflighet. behöfva vi da en
större anledning, för att till naturens tempel rigta
.våra blickar, och såmedelst finna en odlings-sfèr for
vår tankekraft, samt en utvidgad krets, af vara
högrenöjen?

Dock skulle blott det stora, blott det, så till
sägandesjättelika, under-hvars tyngd- jorden li-
kasom synes svigta, dervid ensamt förtjenc vår
uppmärksamhet: så vore det ett fåfängt företag
att, genom dessa anmärkningar, söka leda till en
fördomsfri betraktelse af de naturs-alster dem vi
benämne- Insekter. Dessa äro ofta små, ofta- utan
mikroskopet nästan osynliga för våra ögen- och
man har derföre, föraktat dem, samt ansett deras
kännedom för- ett-ytligt konstyrke, ett onödigt tids-
fördrif for sysslolösa tankegåfvor. M-en naturen
lyser alldrig med större' glans än idet, hvilket
för sin ytterliga litenhet nästan undflyr våra sin-
nen, och blott vi nogare undersöka dessa förakta-
de kräk; så finne vi uti deras-, stundom atomlika
kroppar en vis sammanfattning af många och till si-
( VI )

na vissa ändamål bestämde organer. Hos de stör-
re djuren är en lättare byggnad, och såmedelst
ock mera vymme för vätskornas omlopp: men hvil-
ken högre konst har icke fordrats för att i dessa
smärre väcka lifaktighet och ett verksamt förhål-
lande? Visserligen är en sådan liten organiserad
varelse mera besynnerlig än den kolossala Elefan-
ten. Och således bekräftas äfven den mening, att
det oändligt lilla är oftast mera underrikt än det
oändligt stora.

Man tillåte mig att räkna Insektläran ibland
de Vettenskaper, hvilka för den okunnige visa sig
mindre fördelaktige, mindre nöjsamme, om ej må-
hända föraktsvärde : m.n som i den mon man der-
uti gör framsteg, allt mera vinna uppmärksamhe-
ten, och, genom en oupphörlig omväxling af ut-
sigter, beständigare sedan fästa den samma. In-
sehternes oräkneliga antal, deras verkan pä andra
natursalster ocll äfven på menniskan, deras olika
shapnad, deras förvandlingar, som tyckas i natu-
ren besanna ålderdomens dikter, deras parning, de-
TCS sörskildta generations-organer, deras omsorg
jör sina josters bevarande, deras industri i sina
nästens hopsättande, samt slutligen deras färdig-
het att förfölja sim rof, äro både lärorika och de
egentliga ämnen, som leda oss till uppodling af
deras kännedom. Tilläggom här vårt nödvändiga
behoj att än söka förökelse än förminskning af de-
ras fortplantning, och vi skole finna, att Insekts-
läran ej synes, på den minst vigtiga sida, i anse-
ende
( VII )

ende till den närmare eller fjermare nytta, som
derutaf kan tillfalla oss.

Visst finnas ibland alla djur, hvilka menni-
skan anser såsom sina fiender, näppeligen några,
som hon mera behöfver att frukta, och som mera
verka på hennes person och tillhörigheter, ofta u-
tan att hon äger någon möjlighet af försvar der-
emot i sin förmåga, än Insekterne: men man må
derföre icke tro mängden af de skadliga öfversti-
ga den af de nyttiga. Till desse senare kunna
vi äfven hänföra dem, som, genom uppätande af
sina, oss härjande, likar, enligt naturens visa in-
rättning, komma oss tilll hjelp vid hindrandet af
desses skadliga verkningar, och utom hvilka hela
vår makt ej skulle vara tillräcklig att förekomm i
det förderf som årligen sker på våra åkrar och än-
gar, samt såmedelst äfven jordens odling gick
förlorad. Det är först då vi känne dessa, som
det blir oss möjligt att finna utvägar till förminsk-
ning af deras antal, eller till att vända det di-
rekt eller indirekt till vår fördel. ' Och således,
fjerran att försumma deras kännedom, fjerran att
sätta den ibland onyttiga göromål, bör man der-

på använda en lika odlingsfiit som på andra Vet-
tenskaplige yrken, samt söka att bidraga till dess
vidsträcktare framsteg.

Uti desse nämnde afseenden, och då Svenska
Allmänheten ännu saknade ett verk, som på moders-
målet enskildt afhandlade Entomologien, har jag

Entomol. I. Band. I. Häft. B
( VIII )

dristat att utgifva detta närvarande arbete, -hvaraf
ett häfte, omfattande åtminstone sex Insekters be-
skrifningary och det öfriga, som man känner af
deras histcria, jomnte deras, efter naturen, graverade
och kolorerade figurer, skall i hvarje månad utkonz=:
ma.. Då första Bandet blifvit slutidt, skola de der-
uti förekommande Slägtens hufvudsakliga karakterer,
jemte mikroskopiska anmärkningar öfver de deruti
upptagne Arter serskildt meddelas; och således fort-
fares sedermera vid slutet' af hvarje Band. . Den
tanke jag vågat hysc. cm. nyttan, af ett sådant före-
tag 2 har jäfval de tvifvelsmål. Jom min' .ringare'
insigts/örmåge och mindre erfarenhet kunnat vid ut-
förandet deraf invända : och. det under ett gladt
hopp, att en. Vördad och Upplyst Allmänhet, skulle;
benägit upptaga, den goda viljan, och ifrån fram-
gångens förtjenster icke åtskilja bemödandets..

Då. Professoren. J. CHR. FABRICIUS genom
djupa, långsamma och vidsträckta ’ undersökningar
z/pptächt uti Insekternes till; fodans inliemtande tjen-
liga delar' säkrare och olvifuelakligare grunder för
indelningssättet än de, huarpå. den: odödlige Arkia-
tern och RiddarenVON. LINNé's system, hvilade,
och desse, ledde af kunskapernes: och erfarenhetens
gemensamma: ljus, blifvit. af. Entomologerne allmänt
antagne: så. ämnar jags för att: försäkra, detta ar-
Dese om en vettenskaplig visshet, att äfven: följa
dem, jemte de deryid af Kansli-Rådet och Ridda-
ren GUST, af PAYKULL i dess mästerliga Fauna
Suecica Insectorum gjorde vigtiga och. nya anmärk-
ningar. Och då enligt, senare, tiders upptäckter.
C TX ):
rörande Entomologin, dels nya konstord deruti z4pP-
honit, dels de gamla, af Profess. A. J. RETZIUS
i Dess- Inledning till. Djurriket anförde, blifvit
ändrade af Profess.- J. CHR. FADRICIUS i Dess
Entomologiska Filosofi: så har jag börjat att ut--
arbeta ett försök till bestämmande af de i Inselts-
läran bruklige konstorden, hvilket till deras tjenst
som häruti önska att vinna en närmare insigt, skall
wed det första, utgifvas.

Under fruktan- ätt jag redan öfverskridit den
inskränkta, kretsen af ett Företal, slutar jag nu med
den' önskan' att mine- bemödanden ej matte sckna ar-
hetsamhetens värde' och den: lycha, att i någon mon
hafva bidragit till den vördade allmänhetens nöje
eller nytta. Min möda skille då öga en fullkomlig
belöning, och min arbetsifuer en. ny uppmuntran-
att med ospard flit fortfara, och, efter ringheten af
min förmåga, måhända gagna Vettenshperne..

Norrköping den z Aprill. 1806.

@-—--*—•:----0)


C
c
0© ©
o 7 O
o o

L
1
LUCANUS CERVUS.

AtEN EKOXE, Hornoxe, Horntroll. Le grand Cerf-
volant. Der Hirschkäfer. Der Hornschröter. Der
Weinschröter. Der Feuerschröter. The Stag Beetle.
Stag, flying fly.

Käharne utstående, på midten af inre sidan en-
tandade, och i spetsen gaffel-likt klufne. Sköl-
den nedböjd, med en på tvären, liggande och
upphöjd skrynkla.

Fatricii Syst. Eleuth- T. II. n. 3. p. 248. Ent. Syst. T. IL
n. p. 236. Linn. Syst. Nat. ed. XI1, T. 1. P. II. n. 1. p. 559.
Faun. Suec. 405. De Geer Mem, des Ins. T‘ 1V- n- r. P’ 327. t.
12. f. I. Hannen, f. 7, Honan. Paykull Faun. Suec. Ins. T. III.
«• - P. 45.			

PA den majastätliga och högstamoiga Eken, under hvil.
kens behagliga skugga så många och olika lefvande va-
relfer äga sine hemvister, uppehåller sig‘ denne Ekoxe ,
som af detta träds spädare löf hemtär sin föda under sin
lefnads sista period. I Sverige kan han icke räknas bland
de allmännaste1 skalbaggar: men träffas mest der Ekskogar
i större mängd finnas, såsom i Småland, på Öland och
flerestädes. Dess Larv är fexfotad, och af en smutsigt
hvitgul färg, undantagande hufvudet och fötterne, som
aro rostfärgade. Då denne skall förvandlas till Puppa, gör
han' sig i jorden en hola, afpassad efter sin storlek, samt
gönmer sig der. Puppans hufvudfärgor äro roftfärgadt
och ljusgult.

Skapnaden af Insekten i dess fullkomnade tillstand,
hvilket man tror honom först efter en tid af sex år upp-
nå, är mycket besynnerlig. Hannens hufvud är bredare
än dess Bål, platt och upphöjdt till sina kanter: Käkarne
tvenne, vid halfva kroppens längd, kantiga, glatta, i spet-
sen gaffellikt klufna, och på midten af inre- sidan[ försed.
de med en större, samt med flera smärre, knappt märk-
LUCANUS CERVUS

liga tänder: Skölden nedböjd, med en på tvären liggande
och upphöjd skrynkla: Spröten utgöras af tio delar ,
af hvilka den första är längst, krökt, och de öfrige,
fom komma dernäst, kortare, nästan cylindriska, samt
de fyra sista, hvilka utgöra slutet af spröten, likna
en klubba, som på undre sidan är såsom en kamm kluf.
ven. Honans hufvud är konvext, kortare oah smalare än
Bålen, samt dess Käkar månlikt böjda, i spetsen enkla
och midtpå entandade. De under nedre läppen med mund.
spröten sammanfogade pensellika Tofsarne äro hos båda
könen af en i rödt stötande rostfärg, och vid bafen hop-
vuxne, trådlike. Bålen mera bred än lång, konvex, om-
gifven af upphöjda kanter, glatt och fint prickad: dess
främre och bakre sidor täckas af små rostfärgade hår.
Lilla Skölden kortt, framtill prickad, baktill slät. Skal-
vingarne hos Hannen bredare än Bålen och kortare än half-
va kroppen; hos båda könen äro de glatta, konvexa, och
med mikroskopet upptäckas på dem ganska många, men
fina punkter. Flygvingarne breda, sjögrönt-rödaktige, med
mörkare ådror försedde. Bälgens undre sida täckes af gle-
sa hår, lika dem, hvaraf Bålens sidor omgifvas, Fötter-
ne fex, ganska långa; Benpiporne fåglikt bevarade med
flera uddar, och Hälarne, likasom hos hela detta slägte,
bestå af fem leder. Hufvudet och Bålen äro fvarta: men
käkar, skalvingar, bröft, bälg och fötter mörkt kastanje.
färgade.

Den af O. F. Muller (i dess Zool. D. Prodr. n.
444 p. 52) under namnet Lucanus Dorcas upptagne och
beskrifne Insekt är hvarken en egen art eller Honan till
vår allmänna Ekoxe; utan lärer troligen blott kunna an-
ses som en monströs varietet deraf.

Enligt PLINII berättelse utgjorde Ekoxens Larver en
läckerhet uti Rom, den de kallade Cossus. — Dess Han-
nes käkar funnos fordom på Apoteken, och oljan, som
man då genom infusion af denne Insekt tillagade, ansågs
LUCANUS CERVUS.

vara af särdeles nytta emot stenplågor” nervernes slapp-
het, döfhet m. m.

Se Tab. I. Fig. a. Hannen. Fig. b. de pensellika
tofsarne förstorade. Fig. c. Honan. Fig. d. Honans käk
förstorad. Fig. e. dess ägg. Fig. f. Ekoxens Larv. Fig.
g. Dess Puppa.

Entomol. Z Band. I Häft.

C



SCARABUS Mobili co Rnis.

BEVÄPNAD TORDBAGGE. Der Waffentraegende Dung-
käfer. Der Dungkäfer mit dem beweglichen Scheitelhorn.

Hufvudet försedt med ett bakböjdt och rörligt
horn. Bålen framtill 4-tandad.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 7. p. 24. Ent. Syst. T. I. n.
43.	p. 15. Paykull Faun. Suec. Ins. T. 1. n. 3. p. 3.

Jeväpnade Tordbaggen, som i Tyskland och England
ej skall sällsamt förekomma, har äfven i Sverige blifvit
träffad i Södra Wi Socken uti Småland. Dess hufvud är
på undre sidan rostfärgadt och hårigt: Skölden rund: Pan-
nan djupt prickad, hos hannen försedd med ett rörligt,
något bakåt liggande horn, och hos Honan med en liten
månlik upphöjning : Spröten rostfärgade. Bålen mera bred
än lång, konvex, djupt prickad, med en liten längsefter
gående fåra; hos hannen äger den framtill fyra tänder, af
hvilka de medlersta äro mindre; men hos honan synas
blott ämnen dertill, och de medlersta af dessa äro nästan
hopvuxna. Lilla Skölden nästan triangelformig. Skalvin-
garne ungefär af lika bredd som Bålen, men något län-
gre, konvexa med djupt intryckta strimmor, som utgöras
af tätt sittande punkter. Hufvudet, Bålen, lilla Skölden
och Skalvingarne äro svarta, samt Bröst, Bälg och Föt-
ter rostfärgade, och täckte af mörka hår.

Se Tab. II. Fig a. Hannen. Fig. b. Hannens hufvud
förstoradt. Fig. c. Honan. Fig. d. Honans hufvud förstoradt.

SCARABUS Stercorarius.

ALLMÄN TORDBAGGE, Torndyfvel. Legrand Pilla-
laire. Scarabée fouille-merde. Der gemeine Dungkäfer.
Der Deutsche Stahlblaue Ross- oder Mistkäfer. Der
grosse' schwarze Mistkäfer. Der Pferddungkäfer. Dung-
Beetle.

Skölden rhombformig , med en liten upphöjd
knöl. Bålen på sidorne prickad, midtpå slät.
Skal vingarne fårade.

Fabr. Syst. Eleuth. T. I. n. io. p. 24. Ent. Syst. T. I. n. 97.
p. 30. Linn. Syst. Nät. ed. XII, T. I. P. II. n. 42. p. 550. Faun.
Suec. 388. De Geer Mem. des Ins. T. IV. 11. 4. p. 259. t. 9. f.
19, II. Paykull Faun. Suec. Ins. T. I. n. 4. p. 4.

Pana de Inset ter, som, enligt naturens vi a lagar, hem.
ta sin foda af orenliga ämnen, för att, genom deras på-
skyndade förvandling till jordpartiklar , hindra dem att
förgifta luften, och såmedelst åstadkomma smittosamma
sjukdommar, är denne i Sverige särdeles allmänne Tord-
bagge. Han framkommer vårtiden, och träffas sedan, än.
da till sent inpå hösten, allestädes uti häst- eller kogöd-
sel, hvarunder han i jorden gräfver sig sin boning. Dess
Hufvud äger en liten, på midten deraf sittande, knöl,
och är till sin undre sida fiolett: Spröten äro klubbelika
och deras ända rödaktig. Bålen mera bred än lång, kon.
vex, med en på midten deraf längs efter gående och in-
tryckt fåra: dess sidor äro tätt prickade. Lilla Skölden'
triangelformig. Skalvingarne något smalare, men dub-
belt längre än Bålen, konvexa och djupt fårade. Defräm-
re låren äga en afång fläck af rostfärgad t-fioletta hår,
och de främre benpipornes yttre sida är bevarad af åtta,
samt deras inre af tvenne tandlika utskott. Kroppens un-
dre delar täckas af långa och svarta hår. Hufvudet, Eå-
len, lilla Skölden och Skalvingarne äro svarta, samt
Bröst, Bälg och Fotter fioletta: dock varierar denne In«
sect ganska mycket både till sin färg och singstorlek.
SCARABEUS STERCOR ARIUS.

Det är isynnerhet emot Solens nedgång som Allmän-
na Tordbaggen börjar att, surrande flyga omkring fälten.
När han under flygten fångas, eller annars under det han
går, vidröres, så utsträcker han sina fotter, och sätter
alla sina kroppsdelar i en ställning, som vore han död,
samt fortfar ofta några timmar dermed, äfven sedan man
återgifvit hanom sin frihet. Det tyckes som naturen ha-
de lärt honom denna utväg för att derigenom freda sig
för sine förföljare, hvaribland förnämligast Kråkorne äro,
hvilka likväl endaft äta honom, då de tro honom vara
lefvande. Farligare äro således de fiender som han äger
uti Qualstren (Acarus Coleoptratorum Linn.) hvilka van-
ligen uppehålla sig på SI albaggar, och stundom i en stör-
re mängd vistas uppå dennes bröst och bälg, dem de små-
ningom alldeles förtära. Besynnerligt är, att denne Tord,
bagge oaktadt dessa nämnde delar blifvit uppätne, likväl
kan uthärda ofta flere veckor uti detta tillstånd.

Se Tab. II. fig. e.
4.

SCARABÆUS SYLVATICUS.

Sicogs-Tordbagge. Der Wald-Dungkäfer.

Bålen glest prickad. Skalvingarne strimmade, med
på tvären liggande skrynklor.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 11. p. 25. Paykull Faun. Suec.
Ins. T. I. n. 5. p. 5.

P .

å skogrika ställen i Östergötland och flerestädes uppe-
håller sig Skogs-Tordbaggen , isynnerhet uti förruttnade
svampar och trädstammar. Han utgör likasom medlet e.
mellan Allmänna Tordbaggen och Vår-Tordbaggen 5. men
är likväl nog skilld ifrån dem båda. Dess Hufvud är of.
vanpå framtill svart, men bakåt, äfvensom på sin undre
sida, af en mörk fiolett färg: Skölden rhombformig, med
en liten på midten deraf sittande upphöjd knöl: Spröten
klubbelika, och deras ända rödaktig. Bålen inunder fio-
lett, mera bred än lång, konvex, med en längs efter
liggande föga intryckt fåra, och allestädes glest prickad.
Lilla Skölden triangelformig. Skalvingarne något smala-
re än Bålen, med längs efter gående strimmor, samt på
tvären med ganska många och intryckta skrynklor. De
främre låren äga en hårbevuxen fläck, lik den hos All-
männa Tordbaggen : och de främre Benpipornes yttre si.
da är försedd med sju, och deras inre med tvenne tandli-
ka utskott. Bålen, Lilla Skölden och Skalvingarne äro
svarta, stötande i fiolett; men Bröst, Bälg och Fötter af
en lysande fiolett färg. Denne art är något mindre än
den förenämnde.

Se Tab. II. Fig. f.

Entomol. I. Banc. I. Haft.

D

SCARABEUS Vernalis.

VÅR-TORDBAGGE. le petit Pillulaire. Scarabé prine
tenier. Der Frühlings-Dungkäfer. Der kleine blaue
F r ühli ngs-Mistk äfe r.

Balen fint och tätt prickad. Skalvingarne glatta
och släta.

Fabricii Syst. Eleuth. T. I. n.12. p.25. Ent. Syst. T. I. n. 98.
p. 3r. Linn. Syst. Nat. ed. XII. T. I. P. II. n. 43. p. 541. Faun.
Suec. 389- De Geer Mem. T. 1V. n. 5. p. 262. t. 10 f. 4. Paykull
Faun. Suec. Ins. T. I. n. 6. p. 6.

Jennne Tordbasge, hvilken af Våren, då ban mäst fö-
rekommer, erhållit sin benämning, finnes äfven, fast i
mindre mängd, under sommartiden. Dess hemvist är på
sådane ställen, som man förut anfört om Allmänna Tord-
baggen, och, i likhet med denne, föder han sig af oren-
liga eller förruttnade ämnen. Dess Spröt äro svarta:
Skölden rhombformig, ined en liten knöl-lik upphöjning.
Balen mera bred än lang, mycket konvex, och för mikro-
skopet fint och tätt prickad. Skalvingarne något smala-
re än Bålen, konvexa, glatta och släta ; dock upptäckas med
mikroskop på dem fina och prickiga strimmor. Alla krop.
pens delar äro fioletta; men denna färg stöter stundom
mera, stundom mindre i svart, och ofta något i grönt.
De främre låren äga en hårig, rostfärgad fläck ; och de
främre Benpipörnes yttre sida är försedd med nie, och de.
ras inre med åtta tänder.

Se Tab. II. fig. g.


) me
i. i
PAPILIO EQU. ACHIV. MACHAON.

MACHAON. Le Grand Porte-queue. Papillon page de la
reine. Le Grand Papillion à queue, du fenouil. Der
Schwalbenschwanz. Der Fenkelfalter. Der Königinnen-
page. Swallow-tail. Butterfly.

Alla vingarne citrongula, prydda af svarta bäl-
ten 5 fläckar och ränder: De undre Vingarne
försedda med smala utskott, samt vid sin inre
sida med orangeröda och ögonformiga fläckar.
Bälgens ända gul.

Fabrcii Ent. Syst. T. III. P. I. n. 87. p. 30. Linn. Syst.

Nat. ed. XII. T. I. P. II. n. 33. p. 750. Faun. Suec. 1031. Rea-
mur Ins. T. I. p. 462—+7€. t. 29- f. I.

Larven till denna Fjärill vistas mest uppå Svenska Umi-
bellaterne, hvil as blad han älskar till sin föda. Han ä-
ger 16 fötter, och dess hufvudfärg är en efter dess olika
ålder ljusare eller mörkare grön. På hvar och en af dess
kropps ringar finnes ett svart tvärsföre gående och af sex
orangeröda fläckar prydt bälte, som utgör ringens kontur.
Nära intill dess hufvud finnes ett, i tvenne grenar delat,
horn, som Larven än visar, än döljer, och hvilket, i an-
seende till sina grenars, ofta utan milroskopet omärkliga
gemensamma bas, lätteligen kan anses som tvenne. Det
är rödaktigt och af en köttfull substans, samt till sin
skapnad mycket olika. När Larven vill utskjuta det, ser
man en lång och något bred öpning föregå vid främre si-
dan al dess kropps första ring: och, då han närmas in
förändring till Puppa, som vanligen sker i Juli månad,
är det iynnerhet som han döljer detta horn ofta flera da-
gar. Emot denna sin förvandling gör han sig silkessäck,
hvars trådar äro serdeles grofva och starka. Som Puppa
äger han på sitt hufvuds främre del tvenne kantiga upp-
PAPILIO EQv. Achiv. MACHAON

Böjningar, hvilka något likna horn. Puppans färg är en
ljus blågrön, undantagande dess rygg, som är gul.

Machaon kan med skäl räknas ibland de vackrare och
större svenska Fjärillar. Svart och citrongult äro dess
hufvudfärgor, Spröten hafva den första af dessa. Undre
vingarne äga vid sin inre sida en orangeröd, rund fläck,
som till hälften nästan omgifves af en vacker blå färg.
Invid denna nämnde börjar en ordning af sex andra dyli-
ka än runda, än halfmåneformiga och blåa fläckar. Desse
äro mera tydlige på undre vingarnes ofvansida än på de-
ras undre. Hufvudet, Bålen och Bälgen äro svarta; dock
är Bälgens ända gul. Desse delar, så väl som bröst, buk
och undre vingarnes ofvansida till sin inre kant täckas af
långa, tättsittande och gula hår. Fötterne äro svarta,
och Låren försedde med små fina och tandlika utskott,
samt Benpiporne glest håriga.

Se Tab. I. fig. a. Machaon. Fig. b. Dess Larv. Fig.
c. Dess Puppa.
4
Priset är 16 Sch. Banko.
■ C. ISERS ■ ■

SVENSKA ENTOMOLOGI

Med kolorerade Plancher.

I. BANDET.

:	2. HÄFTET.

Innehållande:

7.	CARABUS Violaceus.

8.	CARABUS Catenulatus.

9.	CARABUS Glabratus.

10.	CARABUS Gemmatus.	'	-

11.	CARABUS Hortensis. . .

12.	PAPILIO NYMPH. ANTIOPA,

SUBSKRIBENTER

.1 96

: bezpåodetta Arbete. ..

(Fortsåttning.)

0—	■

Ramn, Corne Studerande. aded bal.

Reimers, K. Sekreterare i.

Retzius, A. J., M. & Ph. Dokt. och Professor m. m. T.

Rickman, J. A. Rådman. I.

de Ron, Senior. Grosshandlare.^

Rosenberg, A. Handlande, r.

Rosenstein, Prost. 1.

Rulander, Assessor. I.

Sahlstrôm, Kamererare. I.

Schenbom, Har. Assessor och Ridd. af K. w. O. i.

Schierman, Regements-Sktirvare. T.

Schotte, Sv. Grosshandlare. I.

Schulzen, Fr. Karantåns-Medikus. r.

Schänberg, M. Dokt. och Provincial-Medikus. i.

Schonmeyer. Fabrikör, I.

Setterdahl, Stads-Notarie i Stockholm, i,

Sterkij, Hof-Kamererare. 1.

Sterkij , Sockerbruks-Idkare. I,

Swartz, P. J. Fabrikor. 2.

Swartz, Dan. Fr; Fabrikor. it

Torrén, Post-Inspektor. 1.

Troili, Bruks-Patrons I.

Tôrneros, Haradshofdinge. I.	-

Ulmgren, N. J. Apotekare. I.

Wadstrôm, P. G. Rådman. I.

Wadstrôm, J. A. Med; Dokt; Assessor och Prov. Med. i.

“Wadstrom; C. G. Notarie. I.

Wahlsten, L. P. Vågmästare. 1.

Wallenberg, Marcus, Phil. Mag. och Lektor, r.

Walmstedt & Frietsch, Handlande. I.

Wegelin, Joh. J. Bruks-Patron. I.

Weijerin, Dan. Rådman och Ridd. af K. W. O. 1,

Wennerdahl, Handlande. I.

Wennerdahl, Grosshandlare. I.

Wennerquist, Kapten, ï.
Wennerstedt, General. I.

Westell, J. G., K. Sekreterare. I.

Westerberg, Bruks-Patron och Grosshandlare. K.

Westman, Fendrik. i.

Westring, J. P., M. Dokt. och Kongl. Lif-Medikus. 2.

Widegren, Kommerse-Råd. I,

Widegren, Stats-Kommissarie och Ridd. af K. W. O. 1.

Wingemark, A. N. Med. Dokt. i.

Winkler, Vice Häradshofd. i.

Wohlfart, Bernh. Grosshandlare. I.

Wehlfarf, Lars Handlande. I.

Zetzell, Olof Fabrikör. I.
o

Aberg, P. And:son, Grosshandl. f.

( Fortsåttn. i nåsta Håfte.)


CARABUS VIOLACEUS.

F1OLETTKANTAD JonDBÅRARE. Der violetgerändete
Laufk Ufer.

Obevingad. Alla kroppens delar svarta. Bålen
och Shalvingarne med fioletta kanter försedde.
Shalvingarne släta,	fint	och tätt prickade.

Fabric, syst. Eleuth. T.	I. n.	7- P- 170. Ent. Syst. T.	L	n.

5. p. 125. Linn. Syst. Nat.	T. I.	P. II. n, 8. p 669: faun.	Suec.

,87. Paykull Monogr. Car.	n. 3.	p. 12. Faun. Suec. Ins. T.	I.	n.

100.

Uti skogar på skuggrika och mossbevuxna ställen träf-
fas mest denne Insekt, som der vistas under stenar, eller
uti ruttnade trädstubbar. Dess Spröt äro vid basen svar-
ta, och till sin spets brunaktige. Bålen nästan hjertlik,
mera bred än lång, fint prickad, med upphöjda fioletta
och glänsande kanter, samt en längs efter gående Båra.
Shalvingarne konvexa, fint och tätt, men utan ordning
prickade, med fioletta och glänsande kanter försedde; de.
ras undre sida är gråaktigt gul. Bröst, Bälg och Fotter
%ro, i likhet med Hufvudet, Bålen och Skalvingarne,
svarta.

Se Tab. II. fig. a-

Entomol. I. Bånc. II. Häft.

A







CARABUS CATENULA TUS.

PURPURKANTAD JORDBÅRARE. Der gekettelte Lauf*
käfer.

Obevingad. Bålens och Skalvingarnes kanter pur-
purfärgade. Skalvingarne strimmade, med i
trefalldig ordning sittande och intryckta punkter.

Fabricii Syst. Eleuth. T. I. n. 9. p. 170. Ent. Syst. T. I. n. 7°
p. 125. Paykull Monogr. Car. n. 4. p. 13. Car. Purpuraschenso
Faun. Suec. Ins. T. 1. n. 4. p. 100. Car. Catenulatus»

Denna art äger samma hemvistsort som Fiolettkantade
Jordbåraren, hvilken han mycket liknar. Dess Spröt ärc
i spetsen brunaktige. Bålen nästan lika bred som lång »
glest prickad, midtpå konvex, och till sin bakre sida nå-
got intryckt. Skalvingarne konvexa, försedde med 16 li-
kasom skrynkliga strimmor, samt med i en trefalldig ord-
ning sittande och intryckte punkter. Bålens och Skal-
vingarnes kanter äro purpurfärgade, och Hufvud, Bål,
Skalvingar, Bröst, Bälg och Fötter svarta.

Se Tab. II. Fig. be







9.

CARABUS GLABRATUS.

GLATT JORDBÅRARE. Der geglättete Laufkäfer.

Obevingad, svart, med släta skalvingar.

Fabr. Syst. Eleuth. T. I. n. 6. p. 170. Ent. Syst. T. I. n.

4. p. 125. Paykull Monogr. Car. n. 5. p. 14- Faun. Suec. Ins.

T. 1. n. j. p. 101.

På bergaktiga orter i Dalarne och i Finland, har Glat-
te Jordbåraren blifvit funnen. Ändan af dess Spröt är,
likasom ögonen, af en brunaktig färg. Bålen konvex,
fint prickad och upphöjd till sina kanter: dess bakre hörn
trubbige och mindre utstående än hos Purpurkantade Jord-
båraren. Shalvingarne konvexa, släta, men med mikro-
skop upptäckas uppå dem fina skrynklor. Denne art
skiljes lätt ifrän de förstnämnde dermed att dess Båls
och Skalvingars kanter äro, likasom de öfrige dess kropps-
delar, svarta.

Se Tab, II. fig. c.

10.

CARABUS Gemmatus.

BRIELSANTERAD JORDBÅRARE. Der Brilliantirte Lauf-
käfer.

Obevingad, svart. Skalvingarne strimmade, med
upphöjda och i fiolett stötande kanter. Hvar-
je Skalvinge är försedd med trenne rader af
kopparfärgade och likasom tvåflikiga punkter.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 17. p. 172. Ent. Syst. T. I. n.
12. p. 127. De Geer Mem. T. IV. n. 5. p. 90. «• 3. f. I. Cara-
bus Striatus. Paykull Monogr. Car. n. 6. p. 15- Faun. Suec. Ins.
T. I. n. 6. p. 101.

Ar ibland de sällsammare Svenska arter af detta Slägte,
och till fin kropp ungefär lika stor som Fiolettkantade
Yordbårdren. Dess hufvud är likasom skrynkligt, och
ändan af dess Spröt stötande i rödbrunt. Balen föga
konvex, fint prickad, med en längsefter gående fåra, och
med upphöjda något grönaktiga kanter; dess bakre hörn
trubbige och utstående. Skalvingarne konvexa, strimmade
med upphöjda och fiolettskiftande kanter. Hyarje skalvinge
är försedd med trenne rader af kopparfärgade och likasom
tvåflikiga punkter, hvikas antal mycket varierar . Hufvud,
Bål, Skalvingar, Bröst, Bälg och Fötter äro af en lysande
svart färg. -

Se Tab. II. Fig. d.

Entomol. I. Band. II. Häft.

B

11.

CARABUS HORTENSIS.

TRÄDGÅRDS - JORDBÅRARE. Der Gartenlaufkäfer. Der
Goldschmidt. Der Hohlpunkt.

Obevingad, svart, med fint skrynkliga skalvingar.
Hvarje Skalvinge är försedd med trenne rader
af djupt intryckta, svartaktigt kopparfärgade
punkter. Bålen och Skalvingarne äga koppar-
färgade något åt purpur stötande kanter.

Fabricii Syst. Eleuth. T. I. n. 18. p. 172. Ent. Syst. T. I. n.
13. p. 127. Linn. Syst. Nat. T. I. P, 11. n. 3. p. 668. Faun.
Suec. 783. De Geer Mem. T. IV. n. 3. p. 89. Carabus Violaceus.
Payknll Monogr. Car. n. 7. p. 16. Faun. Suec. Ins. T. I. n-
7. P. 102.	__________-

Det är i synnerhet under stenar uti Trädgårdar, och äf.
ven uti skogar, som denne Jordbårare uppehåller sig. Dess
Bål är konvex, nätan hjertlik, ungefär af lika bredd med
skalvingarnes Bas, och försedd med en längs efter gåen-
de fåra, samt med föga upphöjda kanter af en 1 purpur
stötande kopparfärg. Skalvingarne konvexa; deras kan-
ter äro af samma färg som Bålens. Hvarje Skalvinge ä-
ger trenne rader af svartaktigt kopparfärgade och djupt
intryckta Punkter. Hufvudet, Bålen och Skalvingarne ä-
ro, likasom Bröst, Bälg och Fötter, svarta, stundom nå-
got stötande i kopparfärg. Från Brilljanterade Jordbåra-
ren skiljer denne art sig dermed, att dess skalvingar ej
äro strimmade, utan blott med fina och utan mikrosko-
pet knappt märkliga skrynklor försedde.

Se Tab. II. Fig. e.
--------

- ---oooind. o
t. .	- i

s
1. ejog







11






12.

PAPILIO NYMPH. ANTIOPA.

ANTIOPA. Le Morio. Der Trauermantel. Der Palm-
wcidenfalter. Der Wassenweidenfalter. Der Pleure-
sen-vogel.

Alla Vingarne rödbruna, än mera, än mindre
stötande i svart, och till sitt gula bräm för-
sedda med spetsiga utskott.

Fabr. Ent. Syst. T. IV. n. 355. p. 115. Linn. Syst. Nat. T.
I. P. II. n. 165. p. 776. Faun. Suec. n. 1056. . De Geer Mem. Te
I. p. 305. t. 21. f. S & 9.

Emot slutet af juni före’ommer vänligen Larven till
denna Fjärill i större mängd uppå Videpilar, Björkar,
och flera trädarter, hvilkasblad han ofta alldeles upp-
äter. Dess kropp ar svart, omgifven af hvita och korta
hår, och försedd med flera mörkare bälten, samt bevärad
på allä sina ringar, undantagande den första, äf svarta,
törnelika taggar, som äro enkla och glest håriga. Längs,
efter dess rygg går en svart tekning, prydd af orange-
röda och merendels äggrunda fläckar, hvaraf en sitter up-
på hvarje kroppens bälte, undantagande de tvenne första
och de tvenne sista. Larven äger sexton fotter, af hvilka
de sex främre och de tvenne bakre äro svarta; men de
åtta medlersta orangeröda, och till sina hälars ända med
fina klor försedde.

Innan Larven undergått sin sista hudömsning, emot
hvilken tid han merendels i tvenne dagar hvilar, nästan
utan att röra sig, är han något olika ofvangjorde be-
skrifning. Fläckarne på dess rygg äga då en klarare 0-
rangeröd färg, och äro flera än de i Larvens fullkomna-
de tillstånd. Dess kropps sidor omgifvas då af en hvitgul
något i svart stötande rand, och dess åtta medlersta föt-
ter äro orangeröda, samt de tvenne bakres hälar äfven af
samma färg.

Till Puppa förvandlas denne Larv i Juli, och denna
förvandling föregår ofta innom en tid af tjugufyra tim-
mar. Puppan är angulär, gråbrun med flera nyanser af
PAPILIO NYMPH. ANT1OPA-

svart och rosenfärgadt, och hvilar i en hängande ställning.
Dess hufvud äger tvenne kägelformiga , nästan hornlika
upphöjningar ; och hvar och en af Puppans sidor är för-
sedd med trenne dylika, dock något kortare än hufvudets.
Bålen har äfven midtpå en upphöjning, och på sidorne
omkring denna en kort, kägellik tagg, och Bälgens öfre
sida äger tvenne rader af sådane som äro större, samt e-
mellan dem flere smärre.

Ungefär femton dagar tillbringar denne Fjärill som
Puppa, hvarefter han fulldanad framkommer, och träffas
sedan hela sommartiden, samt äger en ganska hastig flygt.
Man har flera anledningar att tro honom vara ibland dem,
som öfverlefva vintern. Dess Spröt äro svarta, på undre
sidan med gula prickar beströdda och till sin ända hvit-
gula. Hufvudfärgen på dess vingar är en, än mera, än
mindre i svart stötande rödbrun. Alla dess vingar hafva
ett gult bräm, prydt af svarta drag, och ofvanföre detta
en rad af blåa fläckar, af hvilka på öfre vingarne räknas
nie och pä de undre sju. Öfre vingaines yttre kanter äro
försedde med flera på tvären liggande gulaktiga drag, och
ined tvenne dylika fläckar. Vingarnes undre sida har midt-
på en hvit prick, och är för öfrigt svart, undantagande
de på vingarnes öfre sida varande gula nyanser och blåa
fläckar, af hvilka de förre äro der mera i hvitt stötande,
och de sednare något grönaktiga. Hufvudet och kroppen
äger samma färg som vingarnesofvansida. De tvenne främ-
re fötterne äro svarta och mycket håriga ; de öfriga fyra
åter, medelst hvilka fjärillen går, hvitgula, undantagan-
de deras lår, som på undre sidan äro svarta.

Då denne fjärill nyss uppnått sitt fullkomnade tillstånd,
och innan dess vingar fått sin egentliga ställning, utsläpper
han genom sin Bilgs ända en blodlik vätska; hvilket han har
gemensamt med de fleste andra Dagsfjärillar, åtminstone med
de afdesse, som äga med törnelika taggar försedda Larver.

Se Tab. II. fig. a. fullkomnade fjärillen. Fig. b. dess
Larv. Fig. c. dess Puppa.
:

1
•D -0- Œ-----0 Gx

. Priset är 16 Sch. Banko.

LINKÖPING,

GROTH och PETRE, 1806.
. C. ISERS

SVENSKA ENTOMOLOGE

Med kolorerade Plancher.

I BANDET.

3. HÄFTET.

15. MALACHI

2-2371N

Innehållande

13. BRACHINUS crepitans.











SUBSKRIBEN TER

på detta Arbete.

(Fortsättning.)

Ahlstedt, J. H. M- Dokt. och Stadsfysikus i Upsala

Alm, And. J. Studerande. 1.

Arfvedson, M. Studerande, i.

Arfvedson, Aug. Studerande, i.

Dalman, J. W. Studerande, I.

Engstrom, C. P. Med. Doktor. I.

Granchoug, J. F. Lagman. 1.

Groth, E. G. Studerande. I.

Gyllenadler, Claës. Studerande. 1.

Hesse, Fr. Wilh. Handlande. 1.

Liljenstolpe, L. A. lagman. I.

Malmberg, Med. Filos. Kandidat. 1.

Maré, dè J. G. A.ssessor. 1.

Nensen, E. Studerande, i.

Planander, L. A. Filos. Mag. 1.

Risellschold, Christ. K. Sekreterare. 1.

Rulander, Carl. Assistent i Ost. Komp, tjeust. i;

Rydelius, Sam. Assessor, 1.

Steen, Carl BruksPatron r.

Svedelius, Casp. Studerande. I.

Wahrendorff, M. Studerande, i.






1

7












15.

BRACHINUS CREPITANS.

SKJUTFLUGA. Le Bombardier. Carabé petard. Der Bom-
bardierkäfer. Der Platzkäfer.

Dess Hufvud, Bål och Fötter äro rostfärgade.
Skälvingarne svartblåa.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 12. p. 219. Ent. Syst. T. I. n.
53. p. 136. Carabus crepitans. Linn. Syst. Nat. T. 1. P. II. n.
1g p. 71 Fn. Suec. 272. De Geer Mem. T. IV. n. 22 p. 103.
t. 3. f. 18. Paykull Faun. Suec. Ins. T. I. n. 71. p- 152. monogr.
Car. n. 66. p. 107. K. Vet. Akad. Handl. 1750 p. 2900 to 7* f. 2.

PA täppte och för fria luften mindre tillgängelige ställen,
såsom under stenar, uppehåller sig, under den oblidare
årstiden, Skjutflugan, hvilken sedermera, nästanhela Som-
maren, träffas på högländta orter, der hon snabt och
skyndsamt löper. Dess hufvud är af lika bredd som Bå-
len, och rostfärgadt: Sprötens ändar hafva samma, mere
något mörkare färg: ögonen äro ganska små,' utstående och
svarta. Bålen är rostfärgad, konvex, något hjertlik, bak-
åt smalare än framtill, försedd med en längs efter gående
föga intryckt fåra, samt med upphöjda kanter. Skalvin-
garne svartblåa, dubbelt bredare än Bålen, något strim-
made, och till sin spets tvära. Bröstet svart. Bälgen
något längre än Skalvingarne, och svart. Fötterne rost-
färgade med hälar, som merendels äro brunaktige.

Då man fångar Skjutflugan, eller också med en nål
kittslar henne i ändan af dess bälg, äger hon den besyn-
nerliga egenskapen, att derigenom , under en liten smäll,
utsläppa en ljusblå rök, och detta kan .hon verkställa of-
ta tjugu gånger i sender. Det tyckes, som naturen gifvit
henne denna utväg för att dermed försvara sig emot sina
fiender, hvaribland förnämligast Carabus Inquisitor är.

Entomol. 1 Band. III Höft. A
BRACHINUS Crepitans.

När hon af denne Jordbårare förföljes,, skjuter hon ofta,
hvarvid han stadnar och lemnar såmedel t henne tillfälle
att fly undan: dock händer stundom att hon derunder
blifver så afmattad, att han utan svårighet kan upphinna
henne. Detta sker troligen, då den lilla blåsa, hvilken
man vid Bälgens ända hos Skjutflngan funnit, blifvit bri.
stande på tillräckligt väder, eller ock sprucken, i hvilka
båda fall djuret merendels snart dör.

*

1

1


14.

MALACHIUS ÆNEUS.

KOPPARFÄRGAD VÅRTBAGGE. La Cicindele bedeano
Téléphore verd-bronzé. Der roth und grune Parzen-
käfer.

Dess kropp är af en lysande grön något koppar-
glänsande Färg. Skalvingarne blodröda, utom
vid deras bas och längsefter större delen af
deras Sömm, der de äro af samma som krop-
pen.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 3. p. 306- Ent. Syst. T. I
nn. 1. p. 222. Linn. Syst. Nat. T. I. P. II. n. 7 p. 648 Fn. Svec.
708. Cantharis ænea. De Geer M m. T. IV. n. 6. p. 23 t. 2. fe

16, 17. Telephorus æneus: Paykull Laun. Svec. Ins. T. I. not
T. p. 269.

1 synnerhet uti Sveriges sydligare Provinser förekommer
Ropparfärgade Vårtbaggen tämmeligen allmän. Dess huf-
vad är framtill gult med svarta mundspröt, och med en
på midten deraf sittande liten fläck; ba till åter är det
af en kopparglänsande grön fårg : Pannan intryc t: Sprö-
ten något längre än halfva kroppen, och svarta, undantag-
ne deras trenne första leder, som stundom äro gula tige:
Ögonen foga ut tående och svarta. Bålen nästan äggrund,
konvex, midtpå bredare än sin längd, försedd med upp-
höjda kanter och baktill med en å båda dess sidor intryckt
prick: dess färg vid främre delen af dess sidors kanter är
blodröd. Lilla Skölden är i ort och nästan triangelformig.
Skalvingarne äro ungefär vid Balens bredd, blodröda, u-
tom vid deras bas och längs efter större delen af deras
Sömm (Sutura), der de äro af en kopparglänsande grön
färg: deras längd är ungefär hälften större än deras bredd.
Flygvingarne brunaktigt sjögröna. Bröst, Bälg och Föte
ter äro, äfvensom Bålen och Lilla Skölden gröna, något
i kopparfärgadt stötande. Fötternes hälar bestå hos den-
MALACHIUS NEUS.

ma, såsom hos de öfrige arter af detta slägte, utaf fena
leder.

Man träffar- merendels denne insekt uppå blomsterrika
ställen, och hon är, i likhet med Toåfläckiga Vårtbag.
gen, betäckt af glestsittande, längre eller kortare, raka
och svarta hår. När han vidröres eller upptages i handen
blir man varse, att på Bålens, äfvensom på Bälgens främ-
re sidor utskjuta röda, spända, mjuka, olikstora och li-
kasom treflikiga blåsor, hvilka blifva indragne, så snart
insekten återfått sin frihet. Dessa blåsor äro fyra , och de
ställen, hvarifrån de på en gång utkomma, utmärkte med
röda fläckar. Flere Auktorer hafva anmärkt detta så på
denne som på Tuåfläckige vårtbaggen, och GEOFFROY til-
lägger, hvad denne artens spröt vidkommer, att deras an.
dra led äger en uddig tillsats, och deras tredje har äfven
en sådan, men den är mera lik med en Hulling, hvilken
är likasom böjd emot den andra ledens uddiga tillsats.
Detta finnes endast hos vissa individer, och desse har
man ansett såsom denna insektens Hanar.

Se T. I. f. a. Insektens naturliga storlek; f. b. Den
förstorade Insekten,
15.

MALACHIUS BIPUSTULATUS.

TvArrÂcKic, VIRTRAGGE La Cicindele verte « PG-
ints rouges. Teléphore verd à dcux joints rouges.
Der Zweyblatterigte Warzenkäfer.

Är af en kopparglänsande grön färg. Skalvingar-
ne blott i spetsen röda. Skölden gul och köl-
lik.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 4. p. 306. Ent. Syst. T. 1. n
s. p. 222 Linn. Syst. Nat. T. I. P. II. n. 8. p. 648. Fn. Swec.
709. Cantharis s pustulata. De Geer Mem. T. IV. n. 7. p. 75
Telephorus 2 pustulatus. Paykull Faun. Suec. Ins T. T. n. 2. Po
970.

JL räffas allmänt och på samma ställen, som kopparfär-
gade Vårtbaggen, med hvilken han har mycken likhet.
Dess hufvud är baktill af en kopparglänsande grön färg,
likasom Bålen, Lilla Skölden, Skalvingarne, Bröst, Bälg
och Fötter; framtill deremot har det en något mörkgul :
Skölden försedd med en tvärsöfver liggande upphöjning 9
hvilken hos hanen tydligast synes. Käkarne ljust bruna,
i spetsen tuklufne ; Mundspröten svartaktige : Spröten läng-
re än halfva kroppen och svarta; hos honan äro de vid ba-
sen af en mörk kopparfärg, med nästan likstora leder 9
undantagande den fjerde leden, som likväl är obetydligt
större än de andra; hos hanen äro de vid basen på undre
sidan gula, der äfven deras andra och fjerde leder äro li-
kasom utdragne, den förre bakåt och den sednare framåt
böjd , försedde med en dem emellan sittande, kägelformig
och på sin undre sida utstående led: Pannan hos hanen
djupare intryckt än hos honan. Bålen nästan äggrund 9
midtpå något bredare än sin längd, försedd med upphöjda
kanter, hvars främre delar äro röda, och med en på hvar-
je sida af dess undre sittande röd prick. Lilla Skölden
MALACHIUS B1PUSTUL ATUS

kort och baktill trubbig. Skalvingarne ungefär vid sam-
ma bredd som Bålen, och mest hälften längre än sinn
bredd, samt till sin spets röda. Flygvingarne mörkbrunt
sjögröna. Fötternes Hälar aro bruna.

„Se T. I. f. c. Dess naturliga storlek« f. d. Insekter
förstorad.
16.

MALACHIUS FASCIATUS.

GÖRDLAD VIRTBAGGE. La Cicindele à bandes rouges.
Téléphore à bandes ronges. Der rothbandirte Warzen-
käf r.

Dess Hufvud och Bål äro af en mörk, något i
grönt stötande färg. Skalvingarne, svarta, med
tvenne röda tvärband.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 20 p. 309. Est. Syst. T. Ï. n.
23. p. 224. Linn. Syst. Sat. T. I. P. II n. 10. p. 648. Fn. Suec.
711. Cantharis fasciata. De Geer Mem. T. IV. n. 9. p. 76 Ten
lephorus fafcicatus. Paykull Faun. Suec. Ins T. I. no 6. P- 273e

Ar ibland de minsta arter af detta slägte, och träffas
mest uppå Aspeträdet. Dess Hufoud, äfvensom dess Bål,
Bröst, Bälg och Fötter, är af en mörk, något i grönt
stötande, färg: ögonen svarta: Spröten svartare och kor-
tare än halfiva kroppen. Bålen på sin undre sida försedd
med en blodröd prick. Lilla Skölden ganska liten, svart
och trubbig. Skalvingarne äro ungefär vid samma bredd,
som Bålen , och dubbelt längre än sin bredd, svarta, med
tvenne röda tvärband, af hvilka det ena sträcker sig midt-
öfver Skalvingarne, och det andraöfver deras spets. Flyg-
vingarne brunaktigt sjögröna. Kanterne af Bälgens leder
äro röda. Fötternes halar äro bruna.

Denne art äger, likasom de föregående, vid sidorne
af Bålen och främre delen af Bälgen röda fläckar, utur
hvilka, då ban vidröres, spända blåsor uppkomma. Skal-
vingarnes yttersta spets är hos någre individer, hvilka ut-
göra denne artens hanar, svart och försedd med en san-
ska liten, krokig och framåt böjd tillsats.

Se Tab. I. f. e. Dess naturliga storlek f. f. Insekte«
förstorad.

Entomol. I Band. III Häft.

B

17.

MALACHIUS PULICARIUS.

SVARTGRÖN VÅRTBAGGE. Der Floh-Warzenkäfero

Är svartgrön. Bålens kanter äfvensom Skalvin-
garnes ändar, äro blekröda.

Fabric. Syst. Eleuth. T. I. n. 19. p. 308. Ent. Syst. T. I®
no 12. p. 224. Paykull Faun. Suec. Ins. T. I. no 4e P« 272.

Ar, ehuru sällsamt, funnen uti Sverige, och uppehåll
1er sig på åtskillige blomster, samt äger ett framtill gul-
aktigt, baktill svartgrönt hufvud med Spröt , som ofvanpå
äro bruna, inunder gula, och något längre än halfvakrop.
pen : Mundspröten vid basen gula, och till sin spets bru-
na. Bålen nä tan äggrund, midtpå något bredare än sin
längd, försedd med blekröda och upphöjda kanter. Lilla
Skölden ganska liten och brun. Skalvingarne vid samma
bredd om Bålen, och knapt hälften längre än sin bredd,
och till sina ändar blekroda. Flygvingarne brunaktigt
sjögröna. Bålen, Skalvingarne , Bröstet, Bälgen och
Fötterne äro svartgröna. Kanterne af Bälgens leder äro
ljusgula. Fötternes hälar gulbruna.

Se Tab. I. f. g. Dess naturliga storlek, f» h. insekten
förstorad.
pAfessxsisANN-FPMcsctcNcAdNSNSSdhcoSENho Rqcamh

J






18.

PAPILIO DANAUS Sinapis.

SENAPSFJARIL. Papillon tout blanc. Papillon blanc de
lait. Der Senffalter. Der Senfwsisling. Smal white
wood Butterfly.

Wingarne rundade, helbräddade och gulaktigt
hvita: de öfre äga vid sina spetsar ljusa svart-
aktiga fläckar, och de undre äro försedde med
tvenne halfcirkellika tvärband af samma, men
ännu ljusare färg.

Fabric. Ent. Syst. T. IV. n. 577. p. 187- Linn. Syst. Nat.
T. I. P. II. n. 79 p. 760. Fn. Suec. 10,8 Pap. Dan. Cand. Sina-
pis. De Geer Mem. T. II. P. I. n. 4. p. 183-

Dland de ämnen i Naturens rika sköte, dem ännu icke
forskningsmödan hunnit att upptäcka är Senapsfjärillens
förvandlingshistoria. Man känner endast den fullkomna-
de fjärillen , hvilken icke sällsamt förekommer mäst i Skogs-
lundar och på sådane ställen, der Senapsväxten, hvars
blomsaft han serdeles älskar till sin föda, ymnigare före-
faller. Han träffas nästan ifrån vårens början ända till
höstetiden, och har ljusgult hvitaktiga vingar. Dess huf-
vud ©ch dess kropp är af en ljus svartaktig färg. De öf-
re vingarne hafva vid sina spetsar ljusa fläckar af en
i svart stötande färg, och hvar och en af de undre äger
tvenne halfcirrkellika tvärband af samma , dock ännu lju-
sare färg.

Se Tab. IX. Fjärillen i naturlig storlek.

M

.

-

-

S

- w

Ter . - - . - -
g .

-. ci.


























































Priset är 16 Sch. Banko.

LINOPING,

GROTH och PETRE, 1806-