■■■■■■■■i ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG, TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEM1EN AFG1FVEN DEN 31 MARS 1843; AF • G. E. PASCH. JwdaEEOnut, 1849. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. INNEHÅLL. Sid. Mechanisk kraft ) Q af änya. JAngmachiner, af RENNIE . . . . 1. af Maudslay • . . 2. af FAIRBAIRN 2. Roterande ångmachiner af ROWLEY m. fl..........................3. Spinnbara ämnens) Oljsyras användande till ulls in- förberedning, j smörjning............................3. Spånad. Spinnstolar för bomull af JONES, Craig och Sharp, Smith och Hac- KING, samt af ERMEN .... 6. Äldre Franska uppfinningar i spå- nadskonsten af TERNAUX, LEROUX, PRATVIEL, .....................6. Väfnad. Sätt alt tillverka smala väfnader med upphöjdt mönster, af Siever. 7. Äldre, i Frankrike patcntcradc upp- finningar i väfnadskonsten, af Ni- COLLE, DAUDVILLE, Pergier, LAS- SABLIERE, Teyssier och Fressi- net, DOLLFUS och Mieg, Machu och Black, Heathcoat, CREVE- COEUR...............................8. PapperstillverkA Förbättringar i tillverkningen af ning. J machinpapper af Amos .... 8. Pappers färgning i massan ... 9. Tygs färgning ) Sätt alt till färgning kunna be- och tryckning. J gagna förut använd krapp, af ..................................................10. Sid. Tygs färgning \Machiner till kattunstryckning, af och tryckning. J LEESE, Hampson och MILLER . . 11. BAGG‘s galvaniska kattunstryck . .11. Målarefärger. Sätt att tillverka ultramarin, af Tr- ......................................................12. Chromgult, af WINTERFELD . . .13. Oljemålning stryck. Liepmanns uppfinning att aftrycka oljemålningar.........................................14. Boktryckerikonsten.Stilsättningsmachiner af YOUNG och DELCAMBRE, CLAY och Rosenborg 15. Fotografi. Natterers sätt att göra ioderade Daguerreotypplåtar känsligare för ljuset 15. Daguerreotypbildcrs etsning, af Grove...............................16. Metaller. Galvanoplastisk silfverpläter, af BEL- 18. Tyll och spetsar, galvanoplastiskt öfverdragna med koppar, af WAL- ker.................................18. von Kobells Galvanografi . . .18. Galvanisk förgyllning, försilfring, platinering, förtenning m. m. af ELKINGTON och RUOLZ ...................................................................22. Stengods...Blyfri glasur på lerkärl .... 28. Socker........Perrauds Sockerraffinering . . . 29. Lim. Förbättrad limtillverkning af Ruthay 30. af Dordoy 31. Varors chemiska ) pröfning. JChlorkalk, af Onro 32. Rismjöl, af ........................36. Socker, af Kranitz .................37. llera uppfinningar 1 ångans användande såsom .'Hech^fiick mechanisk kraft halva under det sist förflutna aret ämra. blifvit bekanta. De flesta kunna här endast till- kännagifvas, med anvisning på de skrifter, der de- ras fullständigare beskrifning förekommer. En ångmachin af G. och J. RENNIE har blif- Ängma-, . 2 , chtner al vit mycket lofordad såsom särdeles fördelaktig. Den RENNIE, liknar till sina delar en vanlig balancemachin, blott AD med den skilnad, att rörelsen frambringas af två FATR- cylindrar i stället för en. Detta användande af nAM: tvenne cylindrar, hvilkas pistoner sättas i verksam- het af samma ånga blef först praktiskt utfördt af HORNBLOWER och sedermera förbättradt af WOOLFE, men har icke kommit allmännare i bruk. — I den machin, bvarom här är fråga, innehåller den mindre cylindern } af den störres rymd, och ex- pansionen sker blott i den större cylindern. An- gan ingår, från pannan, i den mindre af dessa cy- lindrar, nedtrycker pistonen deri och inkommer derefter i den större cylindern, hvars piston lyftes. Samma ånga verkar således i båda cylindrarne till kraftens frambringande, innan den går till conden- satorn. — Pistonstängerna sitta på samma sida om balancens rörelseaxel: den större cylinderns stång vid balancens ända, och den mindres närmare åt axeln. Båda pistonerna arbeta således gemensamt. Då den mindre cylinderns piston börjar sitt slag nedåt, öppnas en väg för den under nämde pi- Pfof Pasch,s Årsberättelse för år ,843. 1 2 ston varande ångan till rummet öfver pistonen i den större cylindern. Vid nästa slag deremot, då ångan från pannan kommer under den mindre pi- stonen och denne följaktligen lyftes, afstänges den nyss nämda vägen emellan cylindrarne, och en annan öppnas emellan den mindre cylinderns öfre och den större cylinderns nedre rum. — Denna machin arbetar kraftigt, samt har en jemn och tyst rörelse. Bränsle-åtgången är 24 skålpund stenkol i timmen för hvarje hästkraft 1). J. MAUDSLAY har i England tagit patent på en ångmachin för fartyg. Det egentligen utmär- kande i denna machin är cylindern, hvilken inne- sluter en mindre cylinder, omkring hvilken en ring- formig piston rörer sig i rummet emellan de båda cylindrarne, uti hvilket ångan verkar. Pistonen är försedd med två stänger, en på hvardera sidan om medelpunkten, hvilka gå genom tvenne pack- ningar i ångrummets lock, som äfven är ringfor- migt och lemnar den inre cylindern öppen. Pi- stonstängernas öfre ändar äro fastade vid de ho- rizontela armarne af ett T formigt stycke, hvars vertikala del befinner sig inuti den inre cylindern, och med sin nedre ända är förenad med en stång, som uppstiger ur cylindern och omedelbart drifver machinens vefaxel 2). . En annan sjö-ångmachin är föremål för ett patent, taget i England af W. FAIRBAIRN. Machi- nens särskilta delar erbjuda ingenting ovanligt, 1) The Civil-Engineer and Architects Journal, Apr. 1842, s. 109. — Dingler’s Polytechnisches Journal, Band. 84, sid. 401. 2) The London Journal of arts, Vol. 20, sid. 1. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 17, sid. 321. 3 men deras sammansättning är sådan, att det hela intager så litet rum som möjligt är 3). ROWLEY har, såsom det synes, med framgångRoterande förbättrat konstruktionen af roterande ångmachiner.dngmaghi- En sådan machin af hans uppfinning har med för-RowLEY. del blifvit begagnad i R. JOHNSONS & Comp. me- talltrådfabrik i Manchester, och med en annan dy- lik hafva lyckade försök blifvit gjorda på Liver- pool-jern banan 4). För öfrigt hafva flerehanda inrättningar af detta slags ångmachiner blifvit föreslagna af J. T. BEALE *), B. BEALE®), G. MACKAY 7) och J. Lamb 8). I dessa årsberättelser är förut nämdt, att den Spinnbara • i i i .ämnens fö- vid stearin jus-fabrikerna erhallna oljsyran blifvit i rebered- Frankrike med framgång använd, i stället för bom-ollssas olja, till ulls insmörjning före kardningen 9). Lik-apvindan: väl har denna syra icke ännu blifvit allmännare insmörj- begagnad till nämde behof. Man har, icke utan ""8- grund, fruktat, att densamma kunde vara smittad af svafvelsyra och derigenom icke allenast verka skadligt så väl på sjelfva ullen som på dennas färg, utan äfven vara hinderlig vid de behandlingar, som ullen måste undergå. —■ ZURHELLE, som är föreståndare för en klädesfabrik i Namiest i Mäh- ren, har anställt försök till utrönande af vilkoren för oljsyrans användbarhet i klädestillverkningen, och har deri så lyckats, att bruket af bomolja till 3) The London Journal of arts, Vol. 21, s. 321. 4) Mechanics Magazine, Aug. 1842, sid. 191. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 86, s. 245. 5) The London Journal of Arts, Vol. 20, sid. 413. 0) The London Journal of Arts, Vol. 20, sid. 417. 2) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 17, sid. 93. — 8) The London Journal of Arts, Vol. 21, sid. 350. 9) Se årsberättelsen 1841, sid. 9. 4 ullens smörjning blifvit i nyssnämde fabrik allde- les bortlagdt. Resultater af ZURHELLES undersök- ning äro följande: Oljsyran i rent tillstånd ersätter fullkomligt bomolja till ifrågavarande bruk, och medför inga olägenheter, utan har snarare ett för- delaktigt inflytande på garnets beskaffenhet. Den bör dock vara alldeles fri från svafvelsyra och svafvelsyrade salter, hvilka ämnen skada ullens mjuk- het och lenhet samt verka förstörande på kardmachi- nerna. Den bör äfven befrias från stearin, eme- dan denna hindrar oljsyrans jemna fördelning i ullen och alstrar i machinerna ett smörjigt ämne, som fastklibbar vid ullen och gör machinernas ren- görning oftare nödvändig. Oljsyran bör vid an- vändandet vara varm, emedan den förr tjocknar än bomolja. Äfven böra de verkstäder, der ullen föreberedes och spinnes, hållas varmare än vanligt, på det att ullen må bibehålla sin mjukhet. — Olj- syran befrias tillräckligt från svafvelsyra genom tvättning med hett vatten. Sålunda renad är den äfven tjenlig till machinsmörja, hvartill bomolja hittills befunnits mera passande än andra feta äm- nen. En inblandning af stearin» är här nyttig, emedan oljsyran derigenom blir mindre flytande och bättre qvarhålles. Machiner, som dagligen be- höfde smörjas två gånger med bomolja, fordrade blott en smörjning med oljesyran. Denna måste dock vara fullkomligt fri från svafvelsyra, emedan metallerna annars skulle deraf angripas. — Mindre betydande är den besparing af såpa, som man an- sett kunna vinnas vid klädets tvättning och valk- ning, då ullen blifvit insmord med oljsyra. Då fina kläden till största delen ullfärgas, så in- nehåller det väfda klädet färgsmuts, olja och lim samt andra orenligheter. I delta tillstånd blir klä- det noppadt. Då likväl många främmande äm- 5 nen icke äro synliga i det orena klädet, så måste detta tvättas, för att derefter ren noppas. Genom denna tvättning böra väl färgsmuts, lim och annan orenlighet, men deremot, så litet som möjligt är oljan borttagas, emedan denna sistnämda befordrar valkningen. Man nyttjar derföre till tvättningen antingen urin, svag alkalilösning eller valklera. Såpa eller ock oljans saponification genom sodalut skulle utdraga allt fett och försvåra valkningen. De kläden som väfvas ofärgade, för hvilka äfven vid spinningen mycket mindre olja användes, blif- va väl, i synnerhet om de äro bestämda för fina färger, tvättade med såpa, men här uppkommer, genom begagnandet af svag alkalisk lut, alltid en besparing af såpa, antingen ullen blifvit insmord med bomolja eller med oljsyra. En tillsats af so- dalösning vid valkningen har ZURHELLE icke funnit vara af någon fördel, emedan sodan genast förenar sig med oljsyran, hvarigenom fettet för hastigt ut- drages utur klädet, i följd hvaraf valkningen blir svårare och fordrar längre tid samt lika mycket så- pa, som annars skulle behöfvas. För ömtåliga fär- ger är dessutom sodan skadlig. — Af ZURHELLFS undersökningar följer, att oljesyran kan med stor fördel nyttjas, i stället för bomolja, till flera in- dustriela ändamål, men att för denna syras allmän- nare begagnande fordras, att hon från stearinljus- fabrikerna kan erhållas tillräckligt ren 10). Åtskilliga förbättrade spinnmachiner hafva blif- vit beskrifna. De förnämsta äro: 10) In nerösterreichisches Industrie und Gewerbeblatt 1842, N:o 57. — Dinglers Polytechnisches Journal, Band. 84, s. 345, — Polytechnisches Central-Blatt, 8 Jahrg. sid. 1153. 6 Smith dels och Hac-ning KING samt ö af ERMEN. och Spånad. En förespånadsmachin för bomull, af E. Jo- SRinrsto"NES i England. Förbättringarne deri bestå dels i bomull, afett sätt att reglera bobinens och vingens föränder- Craig’, liga rörelser, så att den spunna bomullen, under ^och upplindningen på bobinerna, alltid hålles lika spänd; i den rörelse, hvarigenom nämde upplind- fördelas 1). Tvenne mule-stolar, den ena af W. CRAIG W. D. Sharp i Glasgow 2), och den andra af R. SMITH och R. HACKING i Bury (Laneaster) 3). Båda dessa stolar äro sjelfverkande, d. v. s. garnets spinning och påläggning på spelen sker af machi- nen utan biträde af en arbetare. I inrättningen af spinnmachiner äro dessutom flera förbättringar gjorda i England af Th. KNow- LES 4), R. Smith och R. HACKING ’) samt af G. A. ERMEN 6). Äldre I Frankrike hafva följande uppfinningar af upplinnin-spinnmachiner, på hvilka patent varit tagna, blif- gari spå-vit allmängjorda : nadskon- -sten, af Ett fullständigt system af machiner för spånad EENOUX,‘af bomull och andra ämnen, af E. L. TERNAUX. PRATVIEL— Besk rifn ingen DAULLÉ. .. ,. standhga och ritningarne äro ganska om- En spinnstol med fasta spel, af J. L. Leroux i Rouen 3). 1) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 17, s. 144. — Dingler’s Polytechnisches Journal. Band. 85, s. 125. 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, sid. 248. 3) The London Journal of Arts. Vol. 21 sid. 5. 4) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 17, s. 65.— DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 21. 0) The London Journal of Arts, Vol. 21, s. 1. 8) The London Journal of Arts, Vol. 21, sid. 238. 7) Description des Brevets, Torne 42, sid. 143. 8) Description des Brevets, Torne 42, sid. 110. 7- En spinnmachin, medelst hvilken ull, och an- dra ämnen spinnas och blifva tvinnade på samma gång, af J. J. PRATVIEL i Paris °). En spinnstol för kammull, af J. M. DAUI.LÉ i Paris ,0). I väfnadskonsten hafva hufvudsakligen följande Väfnad. Uppfinningar blifvit bekanta: NiTgär" Ett sätt att tillverka smala vålnader, såsom väfnads- . 7 konsten, band o. d. med upphöjda mönsterfigurer af W.af SIEVER, Siever i London. Väfstolen, hvilken är förseddNGPE[- med JACQUARDsk apparat, är så inrättad att så väl le, Pen- bröstbommen och ränningen, som äfven slagbom- GlEB’ men och skottspolarne , kunna under väfningen hö- bliöre, jas och sänkas, antingen tillsammans eller särskilt. TEISSTEn Denna inrättning är användbar endast då slagbom-SINET, af men har flera skottspolslådor, den ena öfver den S"E6 andra, för inslagsgarn af olika färger, emedan dess MIEG, ändamål är, att man må kunna låta de särskilta MAcu" skottspolsraderna, alltsom mönstrets färg fordrar, gå igenom ränningen. —- För att åstadkomma mön- BLACK, Heathco- at och af strets upphöjning, i likhet med oskuren sammets- CREVE- väfnad, utan tillhjelp af de annars brukliga me- • " talltrådarne, är ränningen blandad med trådar af kautschuk. Dessa sednare måste, innan de begag- nas, läggas i hett vatten och, medan de ännu äro varma, sträckas så mycket som de tåla, under upplindning på en härfvel eller vals, på hvilken de sedan lemnas att kallna, på det att de må bi- behålla den längd, som de fått genom sträcknin- gen, hva ref ter de öfverspinnas med silke. Vid väfningen iakttages, att ränningens mönstertrådar komma att ligga öfver två eller flera trådar af in- slaget. Mönstrets yta, som då blir platt, höjes 2) Description des Brevets, Torne 42, s. 310. 15) Description des Brevets, Torne 42, s. 93. sedermera genom väfvens upphettning, hvarvid kaut- schukstrådarna sammandraga sig och åstadkomma en krympning, som gifver mönstret alldeles sam- ma utseende, som om det hade blifvit väfdt öfver metalltrådar ‘). Äldre i Frankrike patenterade uppfinningar: En väfstol, så inrättad, att kettbommen af- lemnar ränning i mån af väfningens fortgång; af A. F. NICOLLE 2). En slagbom med flera skottspolslådor, som kunna höjas och sänkas, för väfning af flerfärgade mönstertyg; af DAUDVILLE & C:ie i Saint-Quentin 3). En mechanisk slagbom för väfning af siden- band ; af J. PERGIER i Saint-Étienne “). En slagbom för bandväfnad, af Lässåbliére, Teyssier och FRESSINET i Saint-Étienne 5). En väfspännare, af DOLLFUS, MIEG & C:ie i Muhlhausen 6). Förbättringar i tyllstolar, af MACHU och BLACK i Lille 7), J. Heathcoat 6), och af L. CREVECOEUR i Calais 0). "AP!5- I til Iverk ningen af machinpapper hafva flera nins;. förbättringar blifvit gjorda af C. E. AMos i Eng- MichinTand. De bestå uti 1) En mechanism, hvarigenom pers till- verkning,------------- af Amos. ‘) The London Journal of Arts, Vol. 20, sid. 321. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 86, s. 171. 2) Description des Brevets, Tome 42, s. 27. " Description des Brevets, Tome 42, s. 259. 4) Description des Brevets, Tome 42, s. 15. 6) Description des Brevets, Tome 43, s. 201. 8) Description des Brevets, Tome 42, s. 209. 1) Description des Brevets, Tome 42, s. 129, 390. 8) Description des Brevets, Tome 42, s. 366. °) Description des Brevets, Tome 43, s. 96. 9 valsen i den så kallade holländaren, under lum- pens söndermalning småningom sänker sig, hvilken sänknings hastighet låter förändra sig så som för olika lumpsorter fordras; 2) En apparat, medelst hvilken pappersmateriens tillopp till machinen kan ökas eller minskas i förhållande till den tjocklek som papperet bör få; 3) En tygsil till pappers- materiens befriande ifrån knutar; 4) En ny inrätt- ning af de machindelar, genom hvilka papperets formning åstadkommes; 5) Användandet af het luft, i stället för ånga, till torkcylindrarnas upphettning; och 6) Ett fullkomligare machineri till papperets sönderskärning i ark 10). Den chemiska glat inösa fällningar beståndsdelen af kli bildar med RPPsra , t. ex. nyfälld ehromsyrad bly-i massan. oxid, föreningar, hvilka så starkt fästa sig i tyg, att de icke sedan genom stark tvättning i vatten kunna bortskaffas. Man kan derföre med stor för- del begagna ett kli-afkok då pulverformiga färger skola blandas med pappersmassa. Färgen finrifves först ensam; derefter tillsättes, under rifningen, i början litet och sedan mera af kli-afkoket, och den sålunda tillredda färgen blandas med pappersmate- rien under dennas arbetning i valskistan. Med krapp- lack kan man, på detta sätt, gifva papper en gan- ska vacker rosenfärg, som icke blekes i solljuset. Mörka färger äro lättare att använda än ljuså, eme- dan dessa sednare ofta fordra en långvarig rifning samt slamning för att jemnl blanda sig med pap- persmaterien 1) T0) The London Journal of Arts, Vol. 20, s. 165. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 17, sid. 139. ') RUNGES Farbenchemic, Band. 2, sid. 83. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 159. — Poly- technisches Central-Blatt, Jahrg. 8, s. 864, 10 Tygs färg- Moisson i Rouen har upprit vit ett satt att till nins; ock ... . —rP. o trycknint. färgning begagna krapp, som dertill en gang lorut MQs“Aps varit använd. — Krappen uppsamlas genast då den göra nytt-kom mer ur färgpannan, uttvättas med mycket vat- j^ter “T ten och lemnas att fullkomligt torka. I ett rned vändbar- bly inuti beklädt trädkärl försätter man vatten med så mycket svafvelsyra, att blandningen får 1,028 till 1,034 eg. vigt, och lägger i denna vätska så mycket af krappen som deri kan genomblötas. Ef- ter 24 timmar upptages krappen och lägges i an- dra kärl, i hvilka den uttvättas med vatten så länge som någon svafvelsyra kan utdragas, hvarefter krap- pen upptages och torkas, om den skall förvaras. Skall den åter genast användas till färgning, så är torkningen onödig, men man måste då, vid väg- ningen, göra afseende på vattenhalten. — Enligt Moisson har den på nämde sätt behandlade krap- pen följande fördelar: Den gifver lifligare och vack- rare färger än förut. Den lemnar de otryckta de- larne af kattunet nästan hvita, så att detta, utan användande af klibad, på gräsplanen blekes fortare än vanligt Den fäster sig icke på de ställen af tyget som innehålla fett, der annars nästan outtag- liga krappfläckar uppkomma. Af denna krapp skall blott behöfvas en fjerdedel mera än af den färska, för att erhålla samma färger som med denne sed- nare. — Då den förut brukade krappen skall an- vändas till turkiskt rödt, eller i allmänhet till så- dan färgning, hvarvid blod nyttjas, bör detta sed- nare uteslutas, och i stället för att behandla bom- ullstyget i det blott ljumma färgbadet, lägges tyget deri först sedan badet kokat en half timme. Äfven bör tyget både betas och k rappfärgas två gånger. För oljebetadt garn eller tyg behöfves af denna krapp alltid dubbelt så mycket, men för icke olje- betadt gods blott 1, gång s& mycket som vanligt. 11 Den kan äfven begagnas för kläde och sidentyg, hvilka färgas tvä gänger. Färgerna uppgifvas blif- va lika varaktiga som af färsk krapp, men detta synes vederläggas af försök, som i Muhlhausen blif- vit gjorda 2). Flerehanda förbättringar i machiner till kat—Machiner t unstryckning hafva i England blifvit gjorda af J.tunstryck- Leese 3), R. HAMPSON 4), och J. C. Miller 6), alla l"esk* i Manchester. — Dessa uppfinningar, hvilka till Hampson största delen angä machiner för formtryck, kunna MILLER, här endast nämnas; deras beskaffenhet måste in- hämtas af de utgifna beskrifningarne, som äro åt- följda af ritningar. Baggs har föreslagit ett sätt att trycka kattun, Bacos’ hvarvid färgerna bildas genom galvanismens åtgärd, ska kat- Till blått tryck fordras en form af jern, och tilltunstryck. brunt en af koppar, och om trycket skall bestå af båda dessa färger, måste formen vara sammansatt af båda de nämda metallerna. Tyget fuktädt med * en i vatten upplöst blandning af salpetersyra dt na- tron och blodlutsalt, utbredes två- eller tredubbelt på en metallplåt, som är satt i förening med den negativa polen af ett galvaniskt batteri, hvarefter tryck plåten lägges ofvanpå tyget och förenas med batteriets positiva pol. Saltlösningen, hvarmed ty- get är genomdränkt, sönderdelas då och tryckplå- ten angripes, hvarigenom berlinerblått och brun cyanjernkoppar frambringas, hvilka fästa sig i ty- get. Det salpetersyrade natronet hindrar bildandet 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 83, sid. 210. — Polytechnisches Central-Blatt, 8 Jahrg. sid. 239. 3) The London Journal of Arts, Vol. 20, s. 343. DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 272. 4) The London Journal of Arts, Vol. 20, s. 87. 8) The London Journal of Arts, Vol. 21, s. 242. 12 af den olösliga skorpa, som utan denna tillsats skulle bilda sig på formen och snart göra denne obrukbar. — För rödt och svart tryck genom- dränkes tyget med en lösning af ättiksyrad lerjord, och en tryck form af endast jern användes, hvilken, lika som i föregående exempel, sättes i förening med det galvaniska batteriets positiva pol. De de- lar af tyget, hvilka äro i beröring med formen blifva då jernbetade. Genom tygets utfärgning i krappbad blifva dessa sistnämda delar svarta och det öfriga af tyget rödt. — Genom denna method kan äfven etsning eller lokal färgförändring åstad- kommas. Lägges ett med berlinerblått färgadt kat- tun, fuktadt med en lösning af salpetersyrad t na- tron, på en med batteriets positiva pol förenad me- tallplåt, och betäckes med en tryckform af zink, hvilken sättes i förening med den negativa polen, så sönderdelas natronsaltet; alkalit, som afsätter sig på zinkformen, förstör den blåa färgen och mön- stret framkommer rostbrunt. — Ett med indigo färgadt tyg, fuktadt med koksaltlösning och litet saltsyra, blekes af batteriets positiva pol. — Vid alla dessa tillfällen bör den saltlösning, hvarmed tyget genomdränkes, vara förtjockad med stärkelse, för att hindra färgens kringspridning 6). — Att detta tryckningssätt måste, vid utförandet i stort, möta betydliga svårigheter och blifva ganska kostsamt, är lätt att finna. Det kan således, i sitt närvaran- de skick, anses blott såsom en kuriositet utan prak- tiskt värde. Äigee: Följande af DE T1REM0N uppgifna sätt att till- Ultrama- verka ultramarin skiljer sig från hittills bekanta T föreskrifter till denna färgs erhållande deruti, att 6) STURGEON‘s Annals of Electricit y, Jul. 1842, s. 49. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 86, sid. 59. 13 auripigment förekommer ibland de ämnen hvaraf färgen beredes. Man smälter 1075 delar kristalli- seradt kolsyradt natron i dess kristallvatten, hvar- efter man tillsätter 5 delar finrifvet auripigment och då detta till en del blifvit upplöst, så mycket ler- jord i gelatinöst tillstånd som svarar emot 7 delar torr lerjord. Den gelatinösa lerjorden erhålles der- igenom att alunlösning sönderdelas med kolsyradt natron, hvarefter den erhållna fällningen upptages på ett filtrum och uttvättas blott en gång med vat- ten. Till ofvännämda ämnen lägges ytterligare en blandning af 100 delar finsiktadt lera och 221 de- lar svafvelblomma, och alltsammans upphettas i en degel, i början varsamt, till dess vattnet blifvit för- jagat, men derefter ända till rödglödgning. Elden styres så, att massan vål sammanbakar, men ej smälter. Efter afsvalning upphettas massan åter för att befrias ifrån allt fritt svafvel, hvarefter den finrifves och slammas med vatten. Om den blifvit beredd med behörig omsorg, så är allt deraf an- vändbart; i annat fall finner man deri färglösa de- lar, och om blandningen varit upphettad ända till smältning, så innehåller den bruna stycken, i syn- nerhet om degeln varit af mindre god beskaffenhet och blifvit starkt angripen. Det slammade pulvret upptages på ett filtrum, lemnas att afdrypa, men tvättas icke, och torkas sedan. Det har nu en vac- ker grön, i blått dragande färg, men blir rent blått om det under betäckning rostas och tidtals omrö- res, hvarvid temperaturen ej bör stiga högre än till mörk rödglödgning). En föreskift för tillverkning af ett särdeles Chrom- vackert chromgult har blifvit medelad af D:r WIN- gult. Comptes rendus, Maj 1842, 21. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 85, s. 53. Oljemäl- nin^8- tryck. TERFELD. — En lösning af 33 delar blysocker i 100 delar rent kalk vatten sönderdelas med en lös- ning af 22 delar krystalliseradt kolsyradt natron i 60 delar rent vatten. Den fällda kolsyrade blyo- xidcn lemnas att sjunka och vätskan aftappas. Fäll- ningen öfvergjutes med en lösning af 17} del neu- tralt chromsyradt kali i 50 delar vatten och omrö- res dermed till dess att vätskan förlorat sin gula färg. Den erhållna chromsyrade blyoxiden lägges på en silduk af linne, tvättas en gång med vatten och torkas 8). LIEPMANN har utgifvit en beskrifning om det af honom använda sätt att aftrycka oljefärgsmål- ningar9), hvarmed han, för några år sedan, genom framställandet af flera hundra lika kopior af en REMBRANDTS tafla, väckte stort uppseende. Detta oljemålningstryck är i hufvudsaken detsamma som det förut af SENNEFELDER uppfunna mosaiktryck, men LIEPMANN har deri infört väsendtliga förbätt- ringar. De färger, som dertill begagnas, hvilka böra vara lika många, som de hvilka förekomma i originalmålningen, finrifvas och arbetas med klöf- fett till deglika massor, af hvilka, för hvarje del af målningen, passande stycken utskäras, som der- efter sammansättas till en mosaiktafla, hvilken tje- nar såsom tryckform. För hvarje aftryck fuktas denna form med en blandning af klöffett och ägg- hvita. Arbetets mångfaldiga detaljer kunna ej sam- manfattas i ett utdrag, utan måste inhämtas af den fullständiga afhandlingen derom 10). 8) Polytechnisches Archiv fur Land- und Hauswirthe, 1842, s. 47. DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 86, s. 438. 9) Der Oehlgemäldedruk , erfunden und beschrieben von Jakob LIEPMANN. Berlin 1842. 10) Dingler’s Polytechnisches Journal, Band. 85, sid. 228. — Polytechnisches Central-Blatt, 8 Jahrg. sid. 937. Tid efter annan hafva flera försök blifvit gjor-Boktrycke- da till fullkomnande af CHURCHS uppfinning att i Stilsatt- boktryckerier verkställa stilarnas sättning medelst eTRÄmar machineri 1). Den stilsättningsmachin, på hvilken YOUNG J. H. YOUNG och A. DELCAMBRE från Lille i Frank- DELCAM- rike tagit patent i England, berömmes såsom gan-DpFrcsamt ska lyckad och mycket förenklad. Den sätter väl och Ro- ej stilarne genast i tryckfärdigt tillstånd, utan for-SENBORG: drar en person dertill, men denne kan, genom ma- chinens biträde sätta åtminstone 6000 stilar inom en timme. För öfrigt är machinens skötsel ganska lätt och kan förrättas af barn och qvinnor 2). En annan stilsättningsmachin är föremål för ett af J. CLAY och F. ROSENBORG i England tagit pa- tent 3). Så väl denna som den föregående likna den af CHURCH konstruerade machinen deruti, att de äro försedda med klaviatur. Bröderna NATTERER i Wien hafva funnit, att ^>grafl. joderade Daguerreotypplåtar blifva känsligare för BER’S ljuset, om de i några sekunder hållas öfver chlor- sätt att • göra jode- vatten eller chlorkalk. Ännu mera skall deras käns- rade Da- lighet ökas om chlorn är blandad med litet brom. ypplatar På en så beredd plåt, insatt i en VOIGTLÄNDERSGPljGae® camera obscura, framkommer bilden, i mulen vä- derlek, inom 5 till 6 sekunder, på en klar dag inom 2 sekunder, och i direkt solljus ögonblickligt, hvarigenom det blir möjligt att fotografiskt afbilda grupper af föremål, som äro i rörelse. Vid van- ') Se Årsberättelsen 1824, sid. 5 7 3, och 182 7, s. 12 6. 2) The Mechanics magazine, Jun. 1842, s. 498. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 82, s. 331; Band. 85, s. 420. — The London Journal of Arts, Vol. 19, s. 174. 3) The London Journal of Arts, Vol. 20, s. 233. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 86, s. 265. 16 ligt lampsken kan, på en sådan plåt, ett koppar- stick kopieras inom 35 minuter4). —■ BARNARD, som äfven funnit chlor åstadkomma förenämde verkan, föreskriiver att hålla den joderade plåten en half minut i en med så myckel atmosferisk luft blandad chlorgas, att denne utan särdeles obe- hag kan inandas. Ett öfverskott af chlor måste sorgfälligt undvikas 5). PA59 GROVE har meddelat närmare underrättelser ders ets- om sina försök att etsa daguerreotypbilder 6). Huf- ‘"gs" vudresultatet deraf är följande: I en trädram, för- sedd med tvenne rännor, hvilkas afstånd från hvar- andra utgör } tum, inskjutas daguerreoty pplåten, som skall etsas, och en med denne lika stor pla- tinaplåt hvilken måste vara platinerad efter SMEES method. Den förres baksida och kanter öfverdragas med lackfernissa, med lemnande af ett blottadt ställe för ledaren från den galvaniska apparaten. Träd- ramen med de båda plåtarne nedsättes i ett kärl af glas eller porslin, innehållande utspädd saltsyra af 1,1 eg. vigt hvarefter tvenne från polerna af ett med salpetersyra laddadt enparigt platinazinkbatteri gående tjocka platinatrådar sättas i förening med plåtarnas kanter. Den elektriska strömmens inver- kan får ej fortfara längre än 30 sekunder. Daguerre- otypplåten upptages derefter, afsköljes väl med de- stilleradt vatten och lägges, med teckningen vänd uppåt, i ett flatt kärl, som innehåller ett ytterst svagt ammoniakvatten 7), hvari man med mjuk bom- ull 4) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 80, s. 231. 5) Bibliothéque universelle. Jul. 1842. — DINGLER‘s Po- lytechnisches Journal, Band. 86, s. 319. 6) Se Årsberättelsen 1842, sid. 7) I stället för ammoniak har undersvafvelsyrligt natron sedermera blifvit af GROVE föreslaget. 1’7 ull gnider plåten, till dess att all derpå bildad fäll- ning är upplöst. Så snart som detta skett, tages plåten genast ur vätskan, sköljes med destilleradt vatten och torkas väl. Plåten är nu etsad. Ett aftryck af denna plåt lémnar en bild, hvars ljus och skuggor falla lika som i naturen, och hvilken har det företrädet framför Daguerreotypbilden, att den icke, såsom denne sednare, visar föremålen omvända. Vid de etsade Daguerreotypplåtarnes an- vändande till tryck möta likväl åtskilliga svårighe- ter. Är plåten så djupt etsad, som för goda af- trycks erhållande' fordras, så inträffar oundvikligen att många af originalets finare drag sammanlöpa, hvarigenom teckningens skönhet skadas. Fortsättes deremot den galvaniska behandlingen blott så län- ge, att originalteckningen jemt blir etsad, hvilket alltid kan verkställas med den största fullkomlighet, så skadas teckningen genom plåtens blotta polering, och dessutom äro den finaste trycksvärtas partiklar för grofva för de genom etsningen uppkomna för- djupningarne, och göra aftrycket orent. — För att erhålla en lyckad etsning bör följande iakttagas! Platinaplåten bör vara af sådan beskaffenhet, att vätgasutvecklingen derifrån blir hastig och öfverallt lika, emedan om vätgasblåsor qvarhålla sig på nå- gra ställen af kat hoden, så försvagas batteriets ver- kan på de midtemot belägna delarne af anoden. Den förut uppgifna tiden för batteriets verkan, eller högst 30 sekunder, har blifvit funnen genom för- söken med det ofvan nämda enpariga batteriet. Annorlunda beskaffade batterier kunna dock använ- das, men de böra alltid vara af konstant verkan, emedan det annars icke blir möjligt att noga be- Prof. Pasch^s Årsberättelse för ur i84^- 2 18 stämma tiden. Äfven är nödvändigt, att silfret i originalplåten är öfverallt likartadi 7). Metaller. Ett sätt att galvanoplastiskt åstadkomma en af pÄ7koppar och silfver sammansatt pläter är uppfunnet BEREELPSaf BELFIELD-LEFEVRE. På en behörigt föreberedd siirver-7 metall plåt, satt i förening med den negativa polen pläter af en VOLTAIsk apparat, utfälles, medelst en svag elektrisk ström, ett fullkomligt rent, jemt och likartadt lager af silfver. Då detta fått den tjock- lek som åstundas, utfälles på detsamma ett lager af koppar. Den sålunda erhållna dubbla plåten aftages ifrån den plåt, hvarpå den blifvit bildad, och kan nu, begagnas till fotografiering eller an- dra behof 8). Galvano- Tyll och spetsar kunna, enligt Ch. V. WAL- Piytiz" KERS uppgift, galvanoplastiskt öfverdragas med kop- par, om de förut vaxas och göras ledande för elek- triciteten medelst ingnidet grafitpulver. För att erhålla kopparfällningen jemn, är det nödvändigt att vid hufvudledaren fästa en eller flera andra led- ningstrådar och låta dessa utlöpa till de delar af tyget, på hvilka kopparn annars icke skulle afsätta sig, i anseende till deras för stora afstånd från huf- vudledaren 9). Galvano- VON KOBELL har lemnat utförligare meddelan- sraf": den angående sin galvanografi 10). Den målning eller teckning, som skall genom galvanoplastik mångfaldigas, utföres på en polerad, 7) The Philosophical Magazine, Jan. 1842. s. 18 — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 83, s. 274. — Polytech- nisches Central-Blatt, 8 Jahrg. sid. 897. 8) Comptes rendus Jul. 1842, N:o 1. — DINGLEn‘s Poly- technisches Journal, Band. 85, s. 398. 9) The Philosophical Magazine, Jul. 1842, — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 399. 10) Se Årsberättelsen 1842, sid. 47. 19 med silfver öfverdragen kopparplåt, med en en- kaustisk färg, hvars bindemedel är en lösning af vax och litet Dammarharts i terpentinolja, på det sättet, alt metallens blanka delar framställa de hög- sta dagrarna, och den tjockare färgbeläggningen de mörkare partierna. Färgen får ej innehålla mera bindemedel, än att den efter torkningen synes matt, men likväl fullkomligt fäster sig vid silfret. Om mycket djupa skuggor skola förekomma i taflan, så öfverstrykas sådana ställen med oljefärg och beströs med grafitpulver. Den färdigmålade plåten lägges, med målningen uppåtvänd, på en något större kop- parplåt, hvars kanter omgifvas med vax, och ifrån hvilken en kopparremsa utgår för att tjena till före- ning med den zink plåt, som utgör det andra ele- mentet af den galvaniska kedjan. De båda sam- manlagda plåtarne läggas i ett kärl af fernissadt träd eller helst af glas eller stengods, och öfver den ställes uti kärlet en på fötler af 1 till 11 tums höjd hvilande, med pergament öfverspänd vattentät tamburin, uti hvilken zinkplåten (helst af valsad zink) är lagd på några glasstänger, så att den icke vidrör pergamentet Ofvanpå zinken lägges en blyplåt, från hvilken en blyremsa af 5 tums längd och en tums bredd utlöper. Denna förenas, me- delst en skruf klämma, med remsan från kopparplå- ten. Kärlet fylles med en blandning, innehållande lika mått af tvenne kopparvitriollösningar, den ena af kopparvit riol i vatten, och den andra af koppar- vitriol i Glaubersaltlösning. I tamburinen, hvars pergamentbotten bör befinna sig något under denna blandnings niveau, öfvergjutes zinkplåten några linier högt med vatten, försatt med litet svafvelsyra. — Efter 3 till 4 dagar, om plåten är liten, eller efter dubbelt så lång tid, om den är större (ungefär af ett qvartblads storlek), är del utfällda kopparlagret 20 så tjockt, att den deraf bildade plåten kan aftagas. Man tillser noga, att denne ej innehåller någon spröd koppar. Inträffar detta, så ligger felet der- uti, att antingen tamburinen blifvit otät, eller kop- parlösningen icke varit tillräckligt mättad , eller ock alt zinkplåten varit för mycket nyttjad, utan att hafva blifvit rengjord. Man bör derföre noga un- dersöka tamburinen innan den begagnas; förstärka kopparlösningen hvarannan dag med kopparvitriol; en eller 2 gånger om dagen rengöra zinkplåten och tamburinen, fylla denne med nytt vatten och svaf- velsyra, samt hålla blyplåten och föreningsremsor- na blanka. — Så snart som den galvaniska plåten fått tillräcklig tjocklek, upptager man densamma och slätfilar dess baksida med en bred fil, hvar- efter man insätter plåten, emellan tvenne brä- den, i ett skrufstäd och affilar dess kanter rund- omkring med en något grof fil. Med någon upp- märksamhet igenkänner man lätt de ställen, der den målade plåten börjar. Man lossar denne ifrån den galvaniska medelst en hornspade, som inskju- tes emellan dem, först i hörnen och sedan i sidor- na. Den frånskilda galvaniska plåten renas med ether och bomull från vidhängande färgdelar, och dess blanka delar afputsas med mjukt skinn och osläckt kalk. — Tryckningen sker i koppartryck- press, och plåten behandlas så som om den vore etsad i aquatintamanér. Aftrycken likna fullkomligt tuschmålningar. En plåt kan uthärda 300 till 600 altryck, men det är lätt alt erhålla ännu flera ge- nom galvanisk kopiering af plåtarne. Härigenom blir det äfven lätt att göra alla retoucheringar, som kunna finnas nödiga. För detta ändamål ut- fäller man på originalet ett galvaniskt kopparbleck som kan aftagas efter 2 eller 3 dagar. Man er- håller då en upphöjd kopia, på hvilken man, dels 21 genom öfvermålning, dels genom skrapning eller polering, kan verkställa alla behöfliga ändringar och förbättringar, hvarefter man pä den sålunda rätta- de reliefplåten utfäller en ny tryckplåt. Innan ko- pieringen företages är det nödvändigt att gifva ori- ginalet en föreberedning, som hindrar plåtarnes sam- manväxning, hvilken ofta inträffar, om den elek- triska strömmen icke har tillräcklig styrka vid det första kopparlagrets anskjutning. Enligt v. KOBELLS försök är en oändligt tunn försilfring af original- plåten ett säkert skyddsmedel mot nämda sam- manväxning. Till denna försilfring nyttjar VON KOBELL chlorsilfver upplöst i koksaltlösning. Man dryper under beständig omrörning en något utspädd lösning af salpetersyrad silfveroxid i en mättad lös- ning af koksalt, till dess att den uppkommande fällningen icke mera löses. Denna fällning låter man sjunka och begagnar sedan den klara vätskan. Plåten, som skall försilfras, renputsas med mjukt skinn och osläckt kalk, och lägges i nyssnämda vätska, hvari den inom 5 till 15 minuter blir full- komligt försilfrad. Den upptages då aftorkas och gnides lidrigt med mjukt skinn. Denna försilfring förändrar alldeles icke teckningen, ty den utgör icke ett öfverdrag, utan uppkommer blott genom ett utbyte af koppar mot silfver i plåtens yta. På den sålunda försilfrade plåten bildar man det kop- parbleck som innehåller reliefteckningen, k vilket man försilfrar på samma sätt, som nyss blifvit nämdt, och derefter utfäller derpå den andra tryckplåten. — För att erhålla en vacker och fel- fri koppar, är det nyttigt, att före plåtens inlägg- ning i apparaten, hålla denne sednare några tim- mar i gång, och alt i början tillsätta så mycket svafvelsyra i det vatten hvarmed zinken öfvergjutes, att en lätt gasutveckling inställer sig öfverallt på 22 zinkplåtens yta. — Den plåt, hvarpå målningen utföres, behöfver icke nödvändigt pläteras med silf- ver; den kan äfven blott försilfras på förenämde sätt, eller ock öfverdragas med platina. Detta sed- nare sker derigenom, att man i en concentrerad koksaltlösning dryper så mycket platinalösning, att vätskan får blott en vingul färg, och derefter låter kopparplåten ligga 2 eller 3 timmar i denna vät- ska. Härtill är galvanisk koppar företrädesvis tjen- lig. Likväl bör märkas att en pläterade plåt all- deles icke förderfvas genom användandet, utan kan lätt åter poleras, sedan färgen blifvit aftvättad med ether, såvida icke en stålstift blifvit brukad vid de ljusare partiernas utarbetning, som helst bör ske med tillhjelp af en trädspets 1). Galvanisk En af Franska Vetenskaps-Akademien förord- "ÖTRX, nad Commission har undersökt åtskilliga nyare för- forsiif- gyllningssätt, ibland hvilka i synnerhet tvenne fä- ring, pla-9. o 7 e • tinering, stat nämde Commissions uppmärksamhet: det ena m.m.araf ELKINGTON och det andra af RUOLZ. ELKING- ELKING- TONS äldre förgyllningsmethod på våta vägen, me- Ruolz. delst en lösning af guldchlorid i kalibicarbonat är i dessa Årsberättelser förut omtalad 2). Sednare för- sök, anställda af uppfinnaren och af WRIGHT, hafva visat att förgyllningen går mindre väl med guld- chlorid men vida bättre med guldchlorur. Härige- nom förklaras nödvändigheten af guldlösningens lång- variga kokning med bicarbonatet, emedan chloriden dervid trögt förvandlas till chlorur, hvilket synes af den gröna färg, som lösningen småningom an- ’) Kunst- und Gewerbeblatt des Polytechnisches Vereins fur Bayern, 1842, 8:de och 9:de häftet. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 342. — Poly- technisches Central-Blatt, Jahrg. 8, s. 951. 3) Se Årsberättelsen 1838, s. 146. 23 tager. Derföre har ock bicarbonatets beskaffenhet ett stort inflytande på förgyllningen. Ar det för rent, så lyckas arbetet endast med svårighet; inne- håller det deremot en andel af organiska ämnen, så vinnes ändamålet lätt. En tillsatts af svafvel- syrlighet, oxalsyra, surt oxalsyradt kali och flera andra ämnen är derföre af nytta. — Denna för- gyllning fäster sig fullkomligt, men de genom Fran- ska Vetenskaps-Akademiens föranstaltande gjorda profven hafva visat, alt den i lyckligaste fall icke blir starkare än den svagaste qvicksilfver-förgyll- ning som kan komma i användande. -— Sedermera har ELKINGTON 3) uppfunnit ett galvaniskt förgyll— ningssätt, på hvilket han, först i England och se- dan äfven i Frankrike, uttagit patent. Han begag- nar en lösning af 1 vigtsdel guld, förvandladt till oxid, och 16 delar cyankalium i 128 delar vatten. Blandningen kokas 1 timme, hvarefter den är fär- dig till användande. Het förgyller den hastigt, men långsammare sedan den kallnat. I båda fallen ned- föras ledningstrådarne från ett konstant batteri i vät- skan, och föremålet, som skall förgyllas, fästas vid den negativa ledaren. — Denna förgyllning försök- tes, af ofvannämde Commission, på messing, kop- par oeb silfver. En silfverdessertsked, behandlad med den till 60° uppvärmda vätskan, erhöll hastigt en regelbunden förgyllning. I samma ögonblick som den indoppades, blef den genast betäckt med guld. 1 h varje minut afsatte sig ungefär 5 centi- gram mer guld derpå. Man kunde således göra för- gyllningen så stark, som man åstundade den, och be- räkna det afsatta guldets vigt efter tiden. 3) The Repertory of Patent Inventions, Vol. IG, s. 239. — DINCLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 82 s. 375, 24 Några dagar sednare än ELKINGTON, uttog Ru- OLZ ett patent i Frankrike, på en förgyllningsme- thod, h vilken i hufvudsaken är densamma som EL- KINGTONS, men RUOLZ har utsträckt förfaringssättet äfven till andra metallöfverdrag än guld. Till förgyllning använder RUOLZ följande guld- lösningar: 1) Guldcyanid i Cyankalium; 2) Guldey- anid i blodlutsalt; 3) Guldcyanid i rödt blodlutsalt (kalium-jerncyanid); 4) Guldchlorid i förenämde cy- anföreningar; 5) Natrium-guldchlorid i kolsyradt natron, och 6) Svafvelguld i neutralt svafvelkalium. Med alla dessa lösningar lyckas förgyllningen gan- ska väl, i synnerhet med de 3 sistnämda, hvilka kunna användas på alla i handeln förekommande metaller. Den vackraste förgyllningen erhålles af den sista, svafvelhaltiga lösningen, äfven på bronz och messing, oaktadt dessas känslighet för svafvel. På silfver, koppar, messing och bronz utfaller för- gyllningen utmärkt skön. Packfong låter äfven på detta sätt ganska väl förgylla sig. Jern, stål och tenn antaga en ganska varaktig förgyllning, sedan en kopparhinna förut blifvit på dem utfälld. — Till utrönande af guldöfverdragets tjocklek förgyl- des en polerad silfverplåt af 5 decimeters sida eller 50 qvadrat decimeters yta, i en lösning af 1 gramm torr guldchlorid, 10 gammer blodlutsalt och 100 grammer vatten, med tillhjelp af ett DANIELLS bat- teri, bestående af 6 plåtpar, hvardera af 2 deci- meters sida, och laddadt med en lösning af kop- parvitriol och koksalt af 1,072 eg. vigt. Guldets utfällning var regelbunden och dess myckenhet noga proportionel mot tiden. Det utfällda guldets vigt utgjorde, på 2 minuter, vid en temperatur af 60°, i medeltal 0,063, vid 35° 0,0296 och vid 15° 0,0126 grammer. På en messingsplåt äfven af 5 centime- ters sida afsatte sig, utur samma lösning och på lika 25 tid, vid en temperatur af 15°, i medeltal 0,012 gram- mer guld. Försilfring sker med en lösning af eyansilfver i cyankalium, alldeles på samma sätt som förgyll- ningen, och är användbar på messing, bronz, kop- par, tenn, jern (äfven gjutjern), stål och, till pryd- nader, äfven på platina och guld. En på detta sätt försilfrad messingsskål uthärdade smältning af kalihydrat. Till bestämmande af försilfringens halt nyttjades en lösning af 1 gramm eyansilfver, 10 grammer blodlutsalt och 100 grammer vatten. På en kopparplåt af 5 centimeters sida utfälldes, på 2 minuter, medelst ofvannämde batteri, vid en tem- peratur af 4 5°, i medeltal 0,0114, och vid 30° 0,0083 grammer silfver. På en lika stor messingsplåt väg- de det under lika omständigheter vid 30° tempera- tur utfällda silfret 0,0077 grammer. Platinering. Af den analogi, som äger rum emellan guld och platina, skulle man förmoda att denna sednare utfällde sig lika lätt som det förra på de förut nämda metallerna. Detta är likväl icke händelsen. Med användande af cyanmetall- lösningar fordras tvertom 100 till 200 gånger läng- re tid för att utfälla ett lika tjockt lager af plati- na som af guld eller silfver. Medelst det förut omtalade batteriet af 6 plåtpar afsatte sig, utur en lösning af 1 gramm cyanplatina och 10 gram- mer blodlutsalt i 100 grammer vatten, inom 4 mi- nuter och vid en temperatur af 80° till 85°, endast 1 milligramm platina på en messingsplåt af 5 cen- timeters sida, i följd hvaraf platinahinnans tjock- lek blott utgjorde 100000 millimeter. Med en lös- ning af kalium-platinachlorid i kaustik kalilut går likväl platineringen lika lätt som förgyllning och försilfring. Till platinadubbelsalsets beredning kan 26 man begagna rå platina, emedan de metaller, som åtfölja denna, icke göra någon olägenhet. Kopparöfverdrag åstadkommes med cyankop- par, upplöst i cyankalium eller cyannatrium; men kopparn utfäller sig svårare än de ädla metallerna. Med ett batteri af 8 plåtpar erhölls, ur en lösning af t gramm kopparcyanid i 99 grammer vatten, vid 30° temperatur; på en silfverplåt af 5 centi- meters sida, i medeltal blott 0,0023 grammer kop- par stik alla på 3 minuter. Bly utfälles ur en lösning af blyoxid i kau- kalilut. Jernbleck , gjutjern och i allmänhet metaller kunna dermed öfverdragas. Emedan alkalit icke sönderdelas, kan lösningen alltid bibe- hållas vid samma mättningsgrad, om man, i mån som den försvagas, tillsätter mera bly oxid, eller ock derigenom, att man använder såsom negativ pol en stor blyplåt, hvaraf lika mycket upplöses, som bly utfälles ur vätskan. Förtenning. Härom nämnes endast, att Ru- OLZ‘s uppfinning erbjuder ett lätt medel att kallt förtenna koppar, bronz, messing, smidt jern och äf- ven gjutjern. Egentligen är dock här fråga endast om elektropositiva metaller, såsom jern och zink. För de metaller, som äro negativare än tenn behöfves ingen särskilt apparat, emedan dessa metaller kun- na galvaniskt förtennas på samma sätt som knapp- nålar är brukligt, genom metallens kokning med vinsten och granuleradt tenn; eller ock kan BöTT- GERS method 4) användas. Kobolt- och Nickelöfverdrag. Metaller med galvaniskt öfverdrag af kobolt och nickel hafva för 4) Se Årsberättelsen 1842, sid. 53. - 27 Franska Akademien blifvit uppvisade. Förfarings- sättet är icke uppgifvet. Förzinkning. Huru denna af RUOLZ verkstäl- les, nämnes icke. Franska Akademiens Committe- rade loforda blott densamma såsom det bästa me- del att skydda jern mot rost 5). Uti ett sednare meddelande har RUOLZ deremot anfört, att hans försök visat galvaniska förzinkningen vara oanvänd- bar för stora pjeser, och derjemte opålitlig såsom skyddsmedel mot jerns förrostning. Ett 6-parigt galvaniskt batteri var tillräckligt för att på ett jernrör utfälla 2 kilogrammer bly, hvaremot ett lika stort jernrör, medelst ett batteri af 300 par på samma tid mottog blott 2 kilogramm zink. I beröring med jernet blir zinken väl positiv, men dess skyddande verkan sträcker sig likväl icke långt, tv om på ett med zink öfverdraget föremål af jern någon del blir blottad, så rostar denna del lika fort, som om zinkbetäckningen icke funnes. Zin- ken är dessutom en lätt syrsättlig metall och der- igenom mindre varaktig än tenn eller i synnerhet bly, hvaraf man kan, med ringa arbete och kost- nad, på jern åstadkomma ett tjockare öfverdrag 6). RUOLZ har funnit att äfven metall-legeringar kunna galvaniskt bildas. För deras åstadkomman- de är nödvändigt, att de metall-lösningar, som be- gagnas, icke genom ömsesidig sönderdelning, fram- bringa någon olöslig förening. Man får äfven icke antaga att lösningarne böra blandas i det förhål- 5) Comptes rendus, Nov. 1841, s. 22 — Dingler s Poly- technisches Journal, Band. 83, sid. 125. — PoGGEN- dorffs Annalen, Band. 55, s. 160. — Polytechnisches Central-Blatt, Jahrg. 8, sid. 298. 8) Cornptes rendus, Aug. 1842, N:o 6. — DINGLER s Po- lytechnisches Journal, Band 86, sid. 64. 28 lande, som svarar emot metallernas proportioner i legeringen, utan man måste göra afseende på den tid som fordras för utfällningen af hvardera me- tallen. Derföre böra för en legering, som skall bestå af t. ex. 90 delar koppar och 10 delar tenn, lösningen innehålla dessa metaller i ett helt annat förhållande än detta. RUOLZ har till Franska Ve- tenskaps-Akademien inlemnat prof på jern, som blifvit galvanoplastiskt öfverdraget med sådan bronz som den förenämda, innehållande från 10 till 20 procent tenn. Den hade varit fälld utur en lös- ning, till bvars beredning RUOLZ lemnat följande föreskrift: Man upplöser i 5000 vigtsdelar vatten så mycket cyankalium, att vätskan får en egentlig vigt af 1,028 vid 25° temperatur, hvarefter man uppvärmer densamma till 50° eller 60° och upp- löser deri först 30 delar torr cyan koppar och der- efter, vid samma temperatur, 10 delar tennoxid- hydrat. En del af tennet utfaller i form af ett svart pulver, men det öfriga bibehåller sig i lös- ningen. Skengeda- I Kirchenlamitz (Nordbayern) tillverkas ler- glasur förkärl, som äro berömda för sin varaktighet. En lerkärl, stor del af dem hafva en glasur, som är alldeles blyfri. Denna består endast af masugnsslagg , hvil- ket först sönderstötes i en granitmortel och sedan males med vatten på en glasurqvarn, hvarefter kärlen på vanligt sätt öfverdragas med detta slaggpulver, torkas och insättas på det hetaste stället i glase- ringsugnen, emedan slaggen är något svårsmält. Efter bränningen har denna slagg-glasur en vacker mörkgul färg, är fullkomligt glasartad och lossnar icke så lätt som vanlig blyglasur. — Den slagg, som härtill nyttjas, är dels buteljgrön, genomskin- lig såsom glas, innehållande en mängd små luft- blåsor, och hårdare än fönsterglas samt eldande 29 emot stål; dels är den äfven ljus- eller mörkblå, ofta af ganska vacker färg, men vanligen dragan- de i grått. Enligt REINSCHS analys innehåller den blåa slaggen 65,00 procent kiselsyra, 12,35 kalk, 2,56 talkjord, 2,00 kali, 8,00 lerjord, 5,00 jernoxi- dul och 4,50 manganoxidul 7). I sockerraffineringen har en väsendtlig för-påoclser». bättring blifvit gjord af PERRAUD i Frankrike. Detsockerraf- socker, som erhålles utur sirapen efter första kry- fineging: stallisationen , fås aldrig i så stora och rediga kry- stallkorn, att det kan göras hvitt genom däckning, så vida man ej använder mycket stora formar; men i detta fall blir sockret löst och kan redan derföre ej säljas såsom hvitt socker. Dessutom må- ste den alltid mera färgade spetsen bortskäras från toppen, hvaraf dennes skapnad blir mindre regel- bunden. Sådant socker måste derföre säljas såsom en ringare sort, under namn af lump eller baster. Man plägar äfven prässa sådant socker i metallfor- mar, men det låter sedan ej så lätt sönderhugga sig i terningsformiga bitar, utan sönderspringer ofta i stycken af obestämd form, hvilka derjemte hafva en matt yta. Förenämde olägenheter för- svinna genom PERRAUDS uppfinning, som består i ett nytt sätt att forma det grofvare sockret. Se- dan däck ningen och afdrypningen i de stora for- marne äro fulländade, lossas topparne, och dessas lärgade spetsar afskäras. Hvarje topp klyfves i fyra delar, hvilka, den ena efter den andra, sön- derrifvas uti en rifmachin för hvitbetor. Det så- lunda kornade sockret inpackas, tillräckligt fuktigt, ’ en stark, inuti polerad toppform af koppar, så 1) Journal . fur praktische Chemie, Band. 25, s. 106. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 83, s. 251 —- Polytechnisches Central-Blatt, 8 Jahrg. s. 900. 30 att denne icke allenast fylles, utan sockret äfven bildar en råga, hvilken man qvarhåller medelsten ombunden duk. Man omvänder derefter formen, lyfter densamma tre gånger 1 fot högt och låter den med hela sin tyngd falla emot en stark träd- klots, hvarigenom sockret sammanskakas till en lik- artad massa. Toppens botten jemnas med en tjock trädskifva, på hvilken man gifver ett par slag. Topparne ställas på trädhyllor, och 12 timmar ef- ter deras lossande omvändas de och ställas på spet- sen , omlindade med papper. Följande dag ställas de åter på sin botten, och dagen derefter föras de till torkrummet. Genom en på spetsen fälld vattendroppa kan man frambringa ett sådant hål, som förekommer hos sockertoppar, formade på van- ligt sätt. — Efter slutad torkning har sockret sam- ma beskaffenhet och utseende som det finaste raf- finadsocker; endast ytans glans är jemnare än hos detta sednare 8). Lim. En för limtillverkningen vigtig upptäckt bar Tillverk* C • C - - ningssätt blifvit gjord af W. RUTHAY i Aberdeen. Han har _ af funnit, att djurämnen genom enviss grad af förrutt- RUTHAY J . . O och af nelse förvandlas till lim och att man derigenom kan DonDov umbära den annars vanliga kokningen. Det för limberedningen efter RUTHAYS method bäst passan- de ämne är det affall efter afhårade, men ännu ej garfvade hudar och skinn, som i garfverierna er- hållas och får namn af limläder. Detta lägges i vatten och lemnas deri, till dess att det börjar ruttna, hvarefter det genom tvättning och stamp- ning väl befrias från vidhängande orenlighet. Ef- ter denna rening begjutes det med vatten, impreg- 6) Bulletin de la Société d‘encouragement, Oct. 1842, s. 412. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 86, sid. 314.. 31 neradt med svafvelsyrlighet. Till 112 H. limläder lagas 25 E. af nämde sura vatten, hvars eg. vigt bör vara 1,035. Efter 24 timmar är all lukt af svafvelsyrligheten försvunnen, och vattnet har an- tagit en saltaktig smak. Limlädret upptages utur vätskan, uttvättas sorgfälligt i en stamp, hvarefter det lika som förut blötes i svafvelsyrlighet och slutligen tvättas. Då kärlet, hvari denna sednare blötning skett, öppnas, kännes nu en stark lukt af svafvelsyrligheten om simlädret varit af god be- skaffenhet. Efter denna behandling lägges limlädret i ett trädkärl som dermed fylles till två tredjede- lar, hvarefter vatten af 43° pågjutes. Kärlet, som bör stå på ett varmt ställe, betäckes och lemnas orördt i 24 timmar, hvarefter den flytande delen af dess innehåll uttappas och silas. Denna vätska stelnar vid afsvalnandet till ett styft färglöst gelé. På återstoden i kärlet gjutes mera vatten, några grader varmare än det förra, hvilket efter lika lång tid som förut aftappas. På detta sätt fortfa- res så länge som den erhållna lösningen stelnar. Detta lim är af särdeles utmärkt beskaffenhet. Så- som gelé kan det i tillslutna kärl förvaras huru länge som helst, men utsatt för luften, i grann- skapet af blommande växter, börjar det snart för- störas under bildning af en myckenhet kryptoga- miska växter ‘ S. G. DORDOY i London har tagit patent på ett sätt att tillverka lim, hvilket skiljer sig ifrån det förut omtalade deruti, att DORDOY nyttjar, till limlädrets blekning, chlor i stället för svafvelsyr- lighet. Hans föreskrift är följande: Limlädret 9) Annalen der Chemie und Pharmacie, Febr. 1842, s. 236, — Dingler’s Polytechnisches Journal, Band. 83, sid. 283. — Polytechnisches Central-Blatt, 8 Jahrg. s. 292. 32 lägges i ett kar, begjutes med kallt vatten och lem- nas i flera dagar, till dess alt det börjar ruttna, hvarefter det i en stamp uttvättas med äfvenledes kallt vatten, så länge som detta afrinner orent. Limlädret öfvergjutes derefter, i ett annat, med väl tillslutande lock försedt kärl, med en chlorvät- ska, som, för 100 E6. limläder, beredes af 1 86. chlor- kalk, 20 H. vatten och } U. saltsyra. I denna bland- ning lemnas limlädret till dess att det blifvit hvitt och genomskinligt. Härtill fordras, för tunnare skinn en blötning i 24 timmar, men för tjockare bud 2 eller 3 sådana blötningar, hvarjemte limlä- dret emellan hvarje sådan behandling väl uttvättas med kallt vatten. Det lägges sedan i ett annat kärl, hvari det öfvergjutes med 71° varmt vatten, kärlet betäckes och vattnet hålles medelst ånga eller på annat sätt, vid en temperatur af 38°. Efter 12 till 24 timmar afsilas lösningen och limlädret be- gjutes med nytt vatten af 49°, hvilket qvarlemnas någon tid, dock ej öfver 24 timmar. Sedan äfven detta blifvit afsiladt, påslås, för tredje gången, hett vatten, hvilket, i högst 24 timmar, hålles vid en temperatur af 60°. En dylik utlakning företages , derefter ännu en gång, med vatten af 71°. Åter- stoden utkokas slutligen. Alla erhållna limlösnin- garne blandas, afdunstas och behandlas på samma sätt som vid vanlig limtillverkning 10). Varors Den af Dalton först uppgifna methoden, att, pröfnin^ medelst jernvitriol, pröfva blekningsförmågan hos Chilorkallchlorkalk, har af Otto blifvit så förändrad, att profven kunna göras med mycket större noggrann- het än* förut. Denna method grundar sig' derpå att svafvel- 10) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 16, s. 304. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band.83, s. 284. 33 svafvelsyrad jernoxidul förvandlas af chlor till oxid- salt. Till full syrsättning fordras, för 39 vigtsdelar af det förstnämda saltet, 5 delar chlor. Den svaf- velsyrade jernoxidul, som till de chlorometriska försöken skall användas, måste vara ren och fri från oxidsalt. Man bereder densamma bäst af rost- fritt jern, hvilket man upplöser i utspädd svafvel- syra, som emot slutet uppvärmes. Lösningen fil- treras ännu varm, och försättes, i mån som den af- rinner, med alkohol, så länge som någon fällning derigenom uppkommer. Denna fällning, som är svafvelsyrad jernoxidul, uppsamlas på ett filtrum , uttvättas väl med alkohol och utbredes till torkning i luften på sugpapper. Då den icke mera har nå- gon lukt af alkohol, förvaras den i väl tillslutna flaskor. Den bör utgöra ett kristalliniskt pulver af blåaktigt hvit färg. I detta tillstånd bibehåller den sig oförändrad, icke blott i slutna kärl, utan älven i luften, så vida denne icke är fuktig. — Det chlorometriska profvet anställes på följande sätt: I ungefär 4 uns vatten upplösas 39 gran svafvel- sy rad jernoxidul, under omrörning med en glas- stång. Upplösningen göres litet sur med svafvel- syra. Af chlorkalken, som skall pröfvas, afvägas 50 gran, som ganska sorgfälligt finrifvas med vat- ten, i en porslinsmortel, till en välling, som utspä- des med mera vatten och inhälles i ett smalt, i 100 delar graderadt cylinderglas af omkring 14 tums höjd och § tums diameter. Morteln utsköljes väl med vatten, hvilket äfvenledes inhälles i glaset, och mera vatten tillsättes, till dess att glaset är fyldt till det öfversta gradstrecket, som år beteck- nad t med 0. Chlorkalksvätskan, som liknar en kalkmjölk, omblandas väl, derigenom att man med tummen tilltäpper öppningen af glaset och omvän- Pr'of. Pasch's årsberättelse för år j843- 3 34 der detta några gånger. Vätskan tillsattes sedan i små portioner till jernlösningen, till dess att denna är fullkomligt förvandlad till oxidsalt, och man ef- terser då på glasets gradering huru mycket chlor- kalkvätska blifvit använd. För att finna när jern- oxidulsaltets syrsättning försiggått, begagnar man en lösning af ren kaliumjerneyanid, hvaraf man fäller några särskilta droppar på en porslinstalrik. Efter hvarje tillsats af chlorkalkvätska till jernsaltlösnin- gen och omrörning med en glasstång, doppar man ändan af denna i en af dropparne på talriken. Så länge som en blå fällning deraf uppkommer i den vidrörda droppan, måste mera chlorkalkvätska sät- tas till jernsaltet; men så snart som, kalium-jerncy- aniden, istället för att fällas blå, blir brunfärgad, är allt jernoxidulsaltet syrsatt till oxidsalt. Efter slu- tadt försök finnes chlorkalkens chlorhalt lätt genom en enkel räkning; ty det är klart, att gradantalet (g) af använd chlorkalkvätska måste förhålla sig till 100 grader, såsom 5 gran chlor (hvilka åtgått till jernoxidulsaltets högre oxidering) förhålla sig till det antal (x) gran chlor, som innehålles i 50 gran chlorkalk. Man har således g : 100=5 : x. Om försöket gifvit 9=36, så är 36 : 100 = 5 : x, och x—13,89 och 50 gran af den undersökta chlor- kalken innehålla 13.89 gran chlor, eller chlorhal- ten utgör 27,78 procent. Denna räkning kan all- deles undvikas genom begagnandet af följande ta- bell, som visar de emot olika gradtal på måttgla- set svarande chlorhalter, då försöken ske på of- vanbeskrifne sätt: 35 Gradtal använd chlorkalk- vätska. Chlorkal- kens halt af chlor, i procent. Gradtal använd chlorkalk- vätska • Chlorkal- kens halt af chlor, i procent. Gradtal använd chlorkalk- vätska. Chlorkal- kens halt af chlor, i procent. 33 30,3 53 18,8 73 13,7 34 29,4 54 18,5 74 13,5 35 28,6 55 . 18,2 75 13,3 36 27,8 56 17,8 76 13,1 37 27,0 57 17,3 77 13,0 38 26,8 58 17,2 78 12,8 39 25,6 59 17,0 79 12,7 40 25,0 60 16,7 80 12,5 41 24,4 61 16,4 81 12,3 42 23,8 62 16,1 82 12,2 43 23,3 63 15,9 83 12,0 44 22,7 64 15,6 84 11,9 45 22,2 65 15,4 85 11,7 46 21,7 66 15,1 86 11,6 47 21,3 67 14,9 87 11,5 48 20,8 68 14,7 88 11,3 49 20,4 69 14,5 89 11,2 50 20,0 70 14,3 90 11,1 51 19,6 71 14,0 95 10,5 52 19,2 72 13,9 100 10,0 Om chlorkalken är mycket rikhaltig, kan man använda dubbelt så mycket svafvelsyrad jernoxidul, som här blifvit föreskrifvet. , Man förbrukar då ett större antal grader af chlorkalkvätskan, hvarigenom - försöksfelen blifva mindre, men procenten i tabellen måste i detta fall fördubblas. Innehåller chlorkal- ken deremot mindre än 10 procent chlor, så tager man till profvet 100 gran chlorkalk och beräknar blott hälften af den i tabellen angifna procenthal- ten. — Försök hafva visat att, oaktadt det till för- söken begagnade jernsaltet göres surt med svafvel- 36 syra (hvilket dock äfven kan underlåtas), den i chlor- kalken möjligen förekommande halt af chlorsyrad kalk likväl icke verkar märkbart oxiderande på jernsaltet under den korta tid som för profvet er- fordras 1). Rismjöl. Dir SCHARLING har föreslagit saltsyra säsom ett medel till upptäckande af Rismjöls förfalskning med potatesstärkelse. — Man afväger två lika sto- ra prof (t. ex. 1 lod) af rent rismjöl och potates- stärkelse. Hvardera profvet blandas i en porslins- mortel med dubbelt så mycket utspädd saltsyra af 1,10 eg. vigt, under beständig omrörning, hvilken dock icke fortsattes längre än som fordras för mjö- lets eller stärkelsens fullständiga blandning med sy- ran. Inom 2 eller 3 minuter derefter befinnes den rena potatesstärkelsen vara förvandlad till ett så styft klister, att detta, efter pistillens upptagande derutur, icke sammanflyter, hvaremot en dylik för- ändring hos rismjölet först inträffar efter 20 till 25 minuter eller längre tid, om mjölet är mycket fint. Om deremot rismjölet innehåller 20 till 25 procent potatesstärkelse, så öfvergår det till ett fast klister redan efter 40 till 50 sekunder. — För att unge- färligt bestämma huru mycket stärkelse blifvit in- blandad i rismjölet, kan man bereda* ett antal bland- ningar af rent rismjöl med olika tillsatser af stär- kelse, och gifva akt på den tid, som fordras för att hos hvar och en af dem med saltsyra åstad- komma klisterblandningen. Genom de sålunda fun- na tidernas jemförande med den tid som åtgår till frambringandet af samma förändring hos det prof som undersökes, låter detta sednares halt af pota- tes- 1) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 292. — Polytechnisches Central-Blatt, 8 Jahrg. sid. 968. 37 tesstärkelse någorlunda bestämma sig. — Arrowroot eller så kallad Westindisk salcp förhåller sig med saltsyra på samma sätt som rismjöl; hvaremot stär- kelse af hvetemjöl och af potatcs i detta hänseen- de äro lika 2). Ett sätt att upptäcka rörsockers förfalskning Sock med stärkelsesocker är uppgifvet af KRANTZ. — Man upplöser 2 grammer af det misstänkta sock- ret i 30 grammer destilleradt vatten, silar lösnin- gen, tillsätter 2 decigrammer kalihydrat samt 1 de- cigramm svafvelsyrad kopparoxid, och omskakar blandningen. Finnes stärkelscsocker deri, så upp- kommer snart en röd fällning, och om tillsatsen af stärkelsesocker är betydlig, så är kopparoxidens re- duetion till oxidul fulländad inom 20 limmar; den förut blåa eller gröna vätskan blir färglös och in- nehåller icke mera något spår af koppar. År rör- sockret rent, så uppkommer äfven på 8 dagar in- gen röd fällning. -— Innehåller blandningen lika delar af båda sockerarterna, så är fällningen full- ändad inom 20 minuter. Om rörsockret är blan- dadt med blott 2} procent stärkelsesocker, så upp- kommer efter 24 timmar en ringa fällning, men vätskan blir efter 8 dagars förlopp icke färglös.— Vid dessa försök får den blandade lösningen icke uppvärmas 3). 2) Annalen der Chemie und Pharmacie, Jun. 1842. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 312. 3) Journal de Chemie médicale, Jul. 1842, s. 471. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 85, s. 318. Prof. Pasch's .årsberättelse för Sr iS43. 4