ÅRSBERÄTTE LSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG, TILL KOl^GL. rETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1841; «f G. E. P A S C H. CeogsstoBSn, 1843. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. INNEHÅLL. Sid. An^juachiner- CHAUSSENOTS skyddsmedel mot ång- pannors explosioner .... 1. Orsak til ångpannors explosion, iakttagen af JACQUEMET ... 4. JUCKES sätt att förse ångpannans eldstad med stenkol .... 5. Rökförtärande eldstäder: af DREW 5. af HALL . 6 Ångpannor: af PROSSER 6. af CURTIS . 7. Ångmachiner för fartyg: af MAUDSLAY 8. af FIELD . 8. Roterande ångmachiner: af PELLETAN 8. af Heyworth 9. af DICKSON 9. af GREENWOOD och PICKERING 9. . af MATHER 9. SPföbbTrednli^ användande till ullsmörjning 9. Spånad. GARNETTS kardmachin . . . Spinmachiner: af CHEETHAM . af Lees . . . af ARTHUR . af ITHIER . . af Corbett . af Flood . . af BORNÉQUE och GUSSON . . . 10. 11. 11. 11. 11. 11. 11. FER- 12. IV Våfnad. Väfstolar: af RISLER.............. af Tee............................ af BACHOFNER . . . . DANIELLS dubbla väfnader . . . Potters och HORSFALLS tyg, att nyttja i stället för kardläder . Mechaniska väfstolar: af Collier . Sid. 12. 12. 13. 13. 14. 15. 15. 15. af THEVENIN Väfstolar för band: af BoIVIN . af MORTIER och BOURGER a f DACLIN . af MEYNIER Stolar för mönsterväfnader: af BLANC och PEYSSELON . . . af GIRAUD af BOILLÉ af DUCLUSEL och DOGUET . . af MAISIAT af AJAc af GRILLET och TROTTON . . . Stolar för sammet af PEYRE . . af Pitiol, GAR- riot & C:ie Klädens ruggning.^N^^s förbättrade ruggningssätt . Klädens skärning. T 1 in Skärmachiner: af af af af VERGNIAIS PRADEL Foch . ABADIE Ty as torkning. Tygs sträckning. Papper. Bykning och blek- ning. af RAYNER . . PENZOLDTS centrifugalmachin . MARTINIS sträckmachin . . . Machiner; af EVANS .... af CROMPTON . . . af DELCAMBRE . . af MONTGOLFIER. . . BEISSONS papier hydrographique DANAS blekningssätt .... (Nytt slags ..................... Fårgning och tygs/ LEYKAUFS betningsmedel för coche- tryckning.I nille . . . ........................... 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 15. 16. 17. 17. 17. 17. 17. 18. 18. 19. 19. 19. 19. 20. 21. 22. Sid. Fär^iin^ och tygs Tryckfärg af fembock .... 22. tryckning. JDELACUES tryckfärg af kräpp . . 23. PHILIPPES kallkyp och tryckfärg af indigo . 23. KÖPERS indigo-varmkyp .... 25. Köbers äkta gröna färg på kläde 26. Chromsyradt kali såsom betnings- medel 26. Svart och brun lärg, med betning af chromsyradt kali .... 27. Violett blåholzfärg på bomull . 28. Violett färg af guldlösning på silke 29. KLEINS reservage för shawlar, som skola färgas ...................29. Sel pour bousage, ett surrogat för gödselbad i kattunsfabrikerna 30. VÉRITÉS och MOISSETS sätt att, med två formar och en färg, trycka olika toner af samma grundfärg 32, CHURCHS tryck valsar ..... 33. Färger till mätning. Svafvelsyrad chromoxid .... 33. STEPHENS och NASHS berlinerblå-lös- ning 34, Fotografi 34. Sätt att jodera silfverytan: af ASCHERSON . . 35. af Schoder . . ■ 35. af SEGUIER . . . 36, SOLEILS apparat att utröna tiden för ljusbildens frambringande . 36 Ljusbildens utsättande för qvicksilf- verånga. Methoder; af SOLEIL 37. af Donne 37. Förbättringar i ljusbildens slutliga behandling: af Dräper . . . 37. af PRECHTL . . . 37. af Fizeau . . , 38. RAIFÉS fotografier på försilfradt papper.............................39. STEINHEILS fotografier på kopparplåt 39. Fotografiers aftryckning . . . 39. VI Sid. Fotografier efter TALBOTS method: af MUNGO PONTON och BECQUEREL 39. af OSANN...............................41. Socker-.Sätt att tillverka hvitbetssocker: af BOUCHER.............................41. af de LIRAC............................43. af BoNAFOUS............och PAYEN . . , 44. af ............................................................................44. PELLETANS Lévigateur .... 46. PELLETANS saftpump.....................46. PELLETANS afdunstningsapparat . 46. Porslin ochfaience. Förbättrade till verkningssätt: af RIDGWAY och WALL . . . 47, af TREWHITT............................47. REGNIERS kasettlar ....................48. PorMn-emalj-och^f LuDENSDORRF 48. ^lasfär^r................................J af Stegers ............................................................54. Metallarbeten. Lödning utan lod ..................77, —***=======88 4$ 8* 8* 4* 4*4*********— Ett system af förbättrade skyddsanstalter för ångpan- Ångma- • • • - ScklflCTt nor af B. CHAUSSENOT, som derpå, i Frankrike, er-CEAUSSE- hållit patent, har vunnit utmärkt bifall hos samfundet NOT‘s La Société d‘encouragement pour l’industri nationale ,5ae““Moe hvilket likväl icke kunnat belöna det med ett af sina AngPax- utsatta pris, emedan uppfinnaren förklarat sig icke plosioner. vilja afstå ifrån sin patenträtt. De af Chaussenot antagna orsakerna till ångpannors söndersprängning äro de vanligast erkända nemligen: 1) Ett smånin- gom till öfvermått ökadt ångtryck, 2) vattenbrist i ångpannan, och 3) pannbottnens öfverhettning i följd af pannstensbildning, emot hvilka särskilta fall de i det följande beskrifna medel föreslås. 1. Faran af ett för högt ångtryck söker man af- vända genom säkerhetsventilen. Denne har likväl, i sin vanliga inrättning, sådana ofullkomligheter, att den ofta blir verkliga upphofvet till de olyckor som den är ämnad att förekomma. Den är icke tillräck- ligt obehindrad i sin rörelse, den kan äfven alldeles fastna och dessutom uppsåtligen göras overksam. För att afhjelpa dessa fel har Chaussenot gifvit säkerhets- ventilen en förbättrad konstruktion. Alla till densam- ma hörande delar äro inneslutna i ett på pannan stäldt foderal eller hus, hvari de kunna göras oåt- komliga. Ventilen, som hvilar på ett från ångpan- nan uppstigande rör, består af ett cylindriskt metall- stycke, hvars undre yta är försedd med en halfsfe- risk upphöjning, hvilken tjenar till att styra ventilen, Prof. Pasch^s Arsber. t84^- 1 då den, efter lyftning, nedfaller, och att förhindra dess skridande ur sitt tillbörliga läge. Den tillhålies emot rörets mynning af en på vanligt sätt lastad en- armig häfstång, vid hvilken den likväl icke är fästad, utan den tryckes blott af en från häfstångsarmen nedstigande spets, som ingår i en ofvanpå ventilen anbringad konisk fördjupning. Häfstången vänder sig på en i dess olastade ända fastsittande axel, hvars ändar sluta sig - i stålspetsar, som gå i metallager och ligga i samma horisontela plan som ventilens och rörmynningens ringformiga berörings-ytor, hvilka haf- va knappt 1 millimeters bredd. Den ånga, som ut- slipper ur pannan hvarje gång ventilen lyfter sig, bortgår genom ett rör i ventilhusets botten. 2. De till utrönande af vattenståndet i ångpannan hittills nyttjade inrättningar anser Chaussenot mer el- ler mindre osäkra, och föreslår, i deras ställe, tven- ne flottörer, af hvilka den ena tillkännagifver vatten- ytans läge och rörelser, och den andra åstadkommer larm samt släcker elden, om, genom vattenbrist i pannan, fara är för handen. Den första af dessa flottörer utgöres af en jern- eller kopparkula, fästad vid ena armen af en inuti pannan upphängd häfstång, hvilken, med så liten friktion som är möjlig, vänder sig på ståltappar, och hvars andra arm är försedd med en afpassad motvigt. Från kulan går en fin messingstråd, som är ledd genom en packningsdosa i pannans tak och sedan förenad med nedra ändan af en smal vertikal stång, hvilken omslutes af ett på pannan stående rör, och bäres, i sin öfra anda, af en tarmsträng, som uppstiger ur röret och går öfver en trissa, hvarifrån den nedhänger lastad med en vigt. På den nyss nämda stången sitter en visare, som utgår genom en springa i sidan af röret, och angif- ver, på en graderad tafla, den af vattnet burna flot- törens läge och rörelser. Genom en liten förändring. 3 hvilken CHAUSSENOT beskrifvit, kan denna apparat göras användbar äfven för ångpannor på fartyg. Den andra flottören liknar, till sina inom pan- nan belägna delar, den föregående. Den häfstångs- armen, på hvilken flottörkulan sitter, står i för- ening med en ventil, som, så länge vattenytan icke sjunkit under sin tillbörliga gräns, hålles tryckt emot öppningen af ett från panntaket uppstigande rör, hvilket leder till flera pipor, inneslutna i ett med en mängd hål genomborradt hus. Då deremot vattnet förmycket minskas, sänker sig följaktligen äfven flot- tören och öppnar ventilen, hvarigenom ångan får till- träde till piporna, hvilka då, genom sitt ljud tillkän- nagifva vattenbristen. Om nu denna, oaktadt var- ningen, icke blir afhjelpt, utan får fortfara, så öpp- nas ventilen ännu mera och lemnar utlopp för en större myckenhet ånga än piporna kunna genomsläp- pa; ångans öfverskott bortgår då genom ett sidorör, ledes till eldstaden, i en mot luftdraget motsatt riktning, och qväfver elden. 3. Emot faran af pannbottnens öfverhettning använder Chaussenot en förbättrad inrättning af GALY-CAZALAT‘S apparat med lättsmält metallbland- ning 1). En ofvantill sluten, men under öppen cylin- drisk tackjernshylsa är tätt fastskrufvad på ångpan- nans botten, som här har en öppning, svarande mot inre vidden af hylsan, hvilken sednare har samma höjd som det lägsta tillåtna vattenståndet. Midtigenom hylsan uppstiger lodrätt ett rör, som nedtill öppnar sig i eldstaden, och hvars öfra ända utgår genom pannans tak samt är tillsluten med en skruf. Från öfre delen af detta rör går ett nedåt krökt sidorör, som öppnar sig straxt under panntaket och är för- sedt med en kran, medelst hvilken man kan afstän- 1) Se Årsberättelsen 1837, sid. 26. 4 ga ångans kommunikation emellan pannan och det vertikala röret. I detta sistnämda, hvilket innuti af- smalnar koniskt vid öfre delen af den förut omtalade hylsan, nedsläppes den lättsmälta metailproppen och tillstötes lufttätt med en jernstång. Om, genom pannans för starka upphettning, proppen smälter, så nedrusar ångan i eldstaden och släcker elden. En ny propp kan då genast lätt insättas, om skrufven i det vertikala rörets öfra ända uttages, sedan man förut, medelst kranen på sidoröret, afstängt ångan. Det är tydligt att maschinens gång under detta för- blifver oafbruten. För ångpannor på fartyg föreslår Chaussenot fritt hängande jernklaffar, anbringade på ett sådant sätt, att de, under fartygets krängning, när- ma sig den af vattnet invändigt obetäckta delen af pannan och skydda densamma för eldens åtkomst 2). Orsak till Jacquemet i Bordeaux har gjort den iakttagelsen, ADRPex- att genom en öppning på en ångpanna, som innehåller plosion. ånga af hög tension, blott ånga utgår om öppningen är tillräckligt liten; men att, om denna göres större, äfven vatten medföljer, och att, om densammas stor- lek öfverstiger en viss gräns, hvilken redan uppnås vid en mindre diameter än den som säkerhetsventiler- na vanligen hafva, endast vatten utkommer ur pan- nan. I de båda sednare fallen blir ångans utlopp mer eller mindre hindradt och hennes tension följakt- ligen ökad, under det att vattnet minskas i pannan, hvilken, om detta tillstånd ej snart upphör, lätt kan öfverhettas och brista. Om t. ex. ångan har 5 atmosferers tryck, så utströmmar den, genom en sä- kerhetsventil af behörig öppning, med en hastighet af 500 till 600 metrer i sekunden, och bortför allt det värme, som under tiden blir pannan meddeladt från 2) Bulletin de la Société d’encouragement, Vol. 34, sid, 197. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 241. Po- lytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 895. 5 eldstaden. Är deremot öppningen för stor, så sän- ker sig väl manometern i det första ögonblicket se- dan ventilen blifvit lyftad, men genast bilda sig ång- bläsor i det inre af vattenmassan, som deraf kom- mer i uppvällning, och ventilen utsläpper nu icke ren ånga, utan tillika vatten, med en hastighet af blott 30 till 40 metrer i sekunden; ångans spänning tilltager, manometern stiger skyndsamt, flottören sjunker och inom några sekunder kan ångtrycket stiga från 5 till 14 atmosferer 3). Ibland de uppfinningar till ångmaschiners full- komnande, hvilka under loppet af det förlidna året blifvit kända, äro följande de anmärkningsvärdaste: Ett ändamålsenligare sätt att förse ångpannans JUCKES’ eldstad med stenkol är föreslaget af J. JUCKES i Eng-esÄse att. land. Kolen lägges i en tratt som står i förening pannans — eldstad med ett i eldstaden ingående rör, försedt med en med sten- kolf eller piston, medelst hvilken kolen, efter behof- ro" vet, inskjutas. I följd deraf att röret är omgifvet af lågan, undergå de i detsamma inneslutna kolen en torr destillation och falla starkt upphettade på rost- stängerna.4)— En dylik, ehuru mindre enkel fyr- ningsmethod af CHANTER, har förut i dessa Årsberät- telser blifvit beskrifvcn 5). Till rökens fullständigare förbränning i eldstaden Rökförtä- .2 rande eld- nyttjar J. DREW i Manchester tvenne rostgaller, det städer af ena på vanligt sätt fast inmuradt, men det andra, SRFXK som har sitt läge bakom det förra, hvilande på två HALL, häfstänger, medelst hvilka det kan höjas och sänkas. Vid fyrningen sättes först det rörliga gallret jemnhögt 3) Bulletin scientifique , Torne 6, sid. 380. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 731. 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 13, sid. 122. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 172. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 564. 5) Årsberättelsen 1838, sid. 2. C) med det fasta, hvarefter de, på det sednare befintliga, glödande, men ej mera rökgifvande, kolen inskjutas på det förra, hvilket sedan lyftes så nära intill ång- pannans botten, att röken från det på den fasta ro- sten inkastade bränslet, vid sin förbigång, blir till- räckligt het, för att, i beröring med den åtföljande luften, fullkomligt uppbrinna 6). En annan, på samma princip som den förenäm- de grundad, inrättning till åstadkommande af rö- kens förbränning är uppfunnen af TH. HALL i Leeds. Ångpannan har två eldstäder, skilda från hvarandra af en längs efter pannbottnen gående vägg. Bakom rosten har hvardera eldstaden ett vertikalt spjäll; med vidfästad kuggstång, hvilken gripes af ett vid ändan af de båda eldstädernas gemensamma askrum beläget hjul, hvars utom muren utgående axel är försedd med en vef. Genom hjulets kringvändning tillslutes det ena spjället under det att det andra öppnas. Fyrningen sker skiftesvis, och då bränslet inlägges i den ena eldstaden, tillslutes förut det till densamma hörande spjället, hvarigenom röken tvingas att, genom en öppning i skiljeväggen, ingå i den andra eldstaden, der den upphettas af de glödande kolen och förbrinner 7). Ångpan- Ett förbättradt sätt att på ångpannor anbringa oraf de af RUMFORD och sedermera af PERKINS, till hin- eh af drande af pannstens uppkomst, föreslagna rören är uppfunnet af R. PROSSER i Birmingham. I ångpan- nans öfre del befinner sig en reservoir, från hvilken flera i nedra ändan tillslutna rör nedstiga genom pannbottnen till eldstaden. Hvart och ett af dessa omgifver ett annat, smalare och i båda ändarna öp- 6) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 16, sid. 321. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 81. 1) The London Journal of arts, Conjoined Series, Vol. 15, sid. 348. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 94. 7 pet rör, som har sin mynning i sidan af det vidare röret, nära ångpannans botten. Vattnet, som från pannan beständigt nedrinner genom det inre af dessa rör, upphettas till kokning i rummet emellan dem båda, hvarvid den del deraf, som ej hinner förvandlas till ånga, utdrifves, genom det vidare röret, i den förut omnämda reservoiren och deri afsätter medför- da olösliga ämnen, hvilka, i följd af vattnets oaf- brutna cirkulation, ej få tillfälle att fästa sig i pan- nan eller rören 3). CURTIS har i England erhållit patent på en ap- parat, i hvilken ånga alstras genom ögonblicklig af- dunstning. — Ångpannan, som är af gjutjern, har skapnad af en kon med nedåt vänd afrundad spets. I dess öfre del ingår ett rör, hvars mynning slutar sig i ett munstycke, genomborradt med fina hål, ge- nom hvilka vattnet, i form af ett regn, kringkastas på de heta pannväggarna och genast öfvergår till ånga, under det att dess nedflytande fördröjes af ut- stående kanter, hvilka ringformigt, den ena under den andra, framskjuta från pannans inre yta. Det vatten som ej hinner fördunsta, utrinner genom ett vid pannans botten utkommande och sedan lodrätt nedstigande rör, hvilket slutar sig i ett kärl, försedt med en ventil, som vid en bestämd tryckning öpp- nar sig och utsläpper vattnet i en reservoir, hvari- från det upphämtas af en pump och på förenämde sätt insprutas i pannan. Till betryggande mot en för hög pression hos ångan har pannan, utom den van- lisa säkerhetsventilen, en i locket insatt cylinder, hvari en behörigt lastad piston höjer sig och, genom verkan på en häfstång, tillsluter skorstenens spjäll så snart som ångtrycket stiger öfver en viss gräns 9). 8) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 15, sid. 271. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 9. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 565. 9) Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 731. 8 Förbättringar i ångmaschiner för fartyg hafva blifvit gjorda af J. Maudslay och J. Field i Eng- land , men kunna här icke beskrifvas 10). 1 sådana maschiner, der man låtit utströmman- MAUDS- LAYs I och FIELD‘s I ångma- schiner för fartyg, de ånga verka antingen genom omedelbar reaktion Roterande eller Ock genom Stöt mot ett vinghjul, har hittills sfSEa-icke någon betydlig effekt kunnat åstadkommas, Pelle- hvartill orsaken, i det sednare af de båda nyss TAN, HEY- - - •■ - ■ ... . WORTH "nämda fallen, ligger i ångans stora hastighet och Om deremot ånga af 3 eller 4 atmos- Dickson .ringa massa. - woon, ferers tryck, utsläppt genom en helt liten öppning Picke- och med en hastighet af omkring 500 metrer i se- oeh kunden införes i ett för luftens tillträde tillgängligt MATHER- rör af mycket större diameter än ångstrålen har, så drager denne sednare, under sin rörelse, med sig luften, hvilken beständigt insuges bakom ångans in- lopp, under det att, ur rörets motsatta ända, en med ångan blandad luftström utgår, hvars massa kan ökas och dess hastighet minskas i ett sådant förhål- lande, att den med fördel kan begagnas såsom me- kanisk kraft. Härpå grundar sig PELLETAN‘S i dessa Årsberättelser förut omnämda roterande ångmaschin’), hvilken nu blifvit något närmare, ehuru ofullstän- digt, bekantgjord. Nästan allt hvad den af otydliga ritningar åtföljda beskrifningen derom upplyser, är att en på det nyss anförda sättet frambringad ström af luft och ånga verkar på ett med 8 vingar försedt, i en plåttrumma inneslutet hjul, och utgår sedan vid detta sednares axel. Sådana maschiner af 2, 4 och 20 hästkrafter skola på åtskilliga ställen vara konstruera- de. De förstnämda hafva blott ett enda ångrör och ett hjul af 32 tums diameter. Genom upphettning 10) The London Journ. of Arts, Conj. Series, Vol. 17, sid. 1. Polytechn. Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 442, 1043, 1} Årsberättelsen 1840, sid. 29. 9 komprimerad luft skall till delta slags maschiners drif- vande vara ännu mera fördelaktig än ånga 2). För öfrigt äro roterande ångmaschiner af åtskil- lig beskaffenhet föreslagna af L. HEYWORTH, 3) J. Dickson 4) D. Greenwood samt W. PICKERING 5) och A. F. Mather. 0) PéLIGOT och Alcan hafva funnit att den, i stea-Spinnbara rinljusfabrikerna, såsom biprodukt erhållna oljsyran förbered- kan med största före kardningen. nyttjat, för den grofvare rofolja. fördel begagnas till ulls insmörjning ollsyt; Till detta behof har man hittills använ- finare ullen, bomolja och, för dendanstnotj" Utur garnet eller klädet måste ol- ning. jan sedermera aflägsnas, hvilken operation fordrar mycken både tid och kostnad, i synnerhet för väfna- der. Dertill användes vanligen såpa, hvaraf 16 till 20 skålpund åtgå för 100 skålp. ull, som innehåller ungefär 20 af sin vigt eller 5 skålp. olja. Klädet lägges först, 5 eller 6 dagar, i rinnande vatten, hvar- efter det, emellan ett par valsar, dragés igenom vatten, hvari valklera blifvit utrörd, och sköljes se- dan. Efter denna föregående rening, hvarvid det icke är möjligt att tillgodogöra den frånskilda oljan, un- dergår klädet en valkning med såpan. Den här nämda methoden följes i Elbeuf och Louviers. I Se- dan deremot, hvarest i synnerhet svarta kläden till- verkas, företages valkningen först, och derefter be- handlingen med valklera på det anförda sättet, men med tillsats af urin. Affallen af ull och garn vid kardningen och spinningen äro af så ringa värde, att 2) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 457. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 16, sid. 37 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 13, sid. 65. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 81. 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 14, sid. 1. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 321. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 17, sid. 34. 10 deras rening från oljan föga lönar sig, hvarjemte de, genom luftens inverkan, lätt blifva sjelfantändliga och följaktligen äro farliga att förvara; man använder dem derföre, i Sedan, till bränsle. De här antydda olägenheterna bortfalla genom ullens insmörjning med oljsyra, hvilken sednare ganska lätt kan utdragas ur klädet med en sodalösning, i hvilken 24 skålpund kristalliseradt, kolsyradt natron svarar emot 10 skålp. såpa. I denna löning lägges klädet, sådant som det kommer ur väfstolen, och 2 timme derefter, då oljsyrans saponifikation med sodan är fulländad, uttvättas det. Oljsyran går härvid icke förlorad, ty vätskan, hvari hon i förening med sodan är upplöst, utgör ett tvålvatten, hvilket kan brukas i stället för såpa vid valkningen. Vid de tillfällen då, likasom i Sedan, klädets rengörning börjas med valkning, be- höfver man blott gjuta sodalösningen i valkkummen. Ullaffall, som innehålla oljsyra, antändas aldrig af sig sjelfva och kunna således förvaras huru länge som helst. Oljsyran utlöses ur dera nästan i ett ögonblick , med tillhjelp af soda, och kan, genom denna sedna- res mättning med svafvelsyra, återvinnas7). GARNETTS J. GARNETT i England har erhållit patent på en schin. förbättring af finkardningsmaschiner, så väl för ull som för bomull. Det hufvudsakliga af uppfinningen består i anbringandet af tre aftagsvalsar i hvarje maschin, hvarigenom en större myckenhet af spinnma- terialet kardas på en gifven tid. Aftagsvalsarna äro beklädda med remsor af kardläder, hvilka ringfor- migt omgifva dem och lemna mallanrum af tillräcklig bredd för att hindra all sammanhäftning emellan ullen på två närliggande kardremsor. De från maschinen kommande ullbanden ledas genom kringlöpande rör 7) Bulletin de la Société industrielle de Mulhausen, N:o 64. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 69. 11 eller ock blifva rullade emellan insidorna af en änd- löst gående rem 8). Flera förbättringar i inrättningen af spinnmaschi- Ana: ner hafva blifvit bekanta, men alla af den beskaffen- rade het att de ej utan biträde af ritningar kunna beskrif-sRinerar vas. De hufvudsakligaste äro följande: CHEET- Ett maschineri af D. CHEETHAM, att, för bomulls LEES, spinning, låta bomullen, omedelbart från kard- ellerANRe, fördubblingsmaschinen, upplindas på bobiner ?). CORBETT, En spindel för bomulls-spinnstolar, af J. LEES, EMQ0P? så konstruerad, att man kan gifva densamma enBRNÉQVE stor hastighet, utan att denna medför de olägenheter FXCVs- som annars äro dermed förenade 10). son. En maschin för spinning af garn till tåg, af W. ARTHUR i Glasgow 1). Bland äldre i Frankrike patenterade uppfinningar, hvilka blifvit bekantgjorde, må anföras: En fin spinnstol för ull, af IthieR i Vienne. Garnet sträckes i två motsatta riktningar, och upp- lindas på bobiner i samma mån som det färdigspin- nes 2). En enkel inrättning att, i throstle-stolar, öka eller minska det motstånd hos bobinen, hvarige- nom garnets upplindning på denne sednare åstadkom- mes ; af J. Corbett 3). Ett fördelaktigare sätt att i spinnstolar verkstäl- la garnets upplindning på bobinen, af J. FLOD. 8) The London Journal of Arts Conjoined Series, Vol. 16, sid. 433. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 179. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 607. 9) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 16, sid. 76. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 418. 10) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 16, sid. 73. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 611. 1) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 13, sid. 136. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 105. 2) Description des Brevets Torne 39, sid. 152. 3) (bid. Torne 39, sid. 38. 12 Vid vingen är fästad en fjäder, hvilken betäcker garnet och beständigt trycker det intill bobinen, hvarigenom denne kan upptaga tre gånger så mycket garn som annars är vanligt 4). En linspånadsmaschin af BORNéQUE och FERGUSSON i Paris. ’) Väfnad. I väfningskonsten hafva en mängd uppfinningar blifvit bekanta, men kunna här icke beskrifvas. De hufvudsakligaste äro: Väfstolar En af G. A. RISLER i Frankrike uppfunnen väf- RISLER, stol, som under sin gång beständigt tillkännagifver T det färdigväfda tygets längd. — Bröstbommen är i BACHOF- hvardera ändan beslagen med ringar, försedda med NER: taggar, hvilka ingripa i väfvens lister och tvinga bommen att vända sig i samma mon som väfningen fortgår. Bommens utom väfstolen förlängda ena axel- tapp har en skruf utan ända, som vänder en kugg- tandad skifva, på hvilken väflängderna äro utmärkta med siffror och tillkännagifvas af en på skifvans orörli- ga axel fästad visare. Så snart väfstycket fått en viss bestämd längd, trycker en på den nyss näm- da skifvans baksida sittande tapp emot en häfstång, hvilken verkar på ett maschineri, som sätter väfstolen i overksamhet och tillika höjer en signal, genom hvilken antydes att arbetet är slutadt 6). En väfstol af E. P. Tee i England, så inrättad, att tygets täthet icke allenast kan förut bestämmas, utan äfven bibehåller sig oförändrad genom hela stycket 7). 4) Description des Brevets, Tome 38, sid. 193. Polytechniches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 978. 5) Ibid. Tome 39, sid. 352. 6) Bulletin de la Société industrielle de Mulhausen N:o 63. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 330. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Series, vol. 13, sid. 37. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 26. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 547. 13 Åtskilliga af BACHOFNER uppfunna förbättringar i den Jacquard‘ska väfstolen. — I stället för mönsterpapp nyttjas tunna trädskifvor, i hvilka små knappar in- skrufvas som omedelbart anslå mot platinerna, hvari- genom stösslar kunna alldeles umbäras. Mönstrets förändring sker blott genom knapparnas flyttning. Härigenom besparas den myckenhet papp som annars åtgår, och väfstolen blir, till sin sammansättning be- tydligt förenklad, men deremot endast användbar för mindre invecklade mönster 8). Ett sätt att tillverka kläden eller andra tyg Daniells dubbla, och derigenom tjenliga till varma kläder, af väfnader. I. C. Daniell i England. — Tygets båda sidor, af hvilka den ena är finare, kunna förfärdigas antingen af samma, eller ock af olika ämnen. Den grofvare sidan bildas af ett särskilt inslagsgarn, hvilket är två eller tre gånger så tjockt som inslagsgarnet i den fina sidan, och som förenas med den egentliga väfnaden derigenom att hvart femte kettgarn går un- der det grofvare inslaget och sedan uppstiger för att ingå i den finare ytan. Det grofva garnet blir såle- des alltid ofvanpå betäckt med $ af ketten och följ- aktligen osynligt på tygets rätsida. Väfstolen har två skottspolar, en för hvardera sidan af väfven, hvilkas gång ej är samtidig, utan lämpad efter de båda inslagsgarnens olikhet, så att, t. x. ett inslag af det grofvare svarar emot två af det finare garnet. Då kläde på detta sätt tillverkas, inrättas väfningen så, att rätsidan kommer att innehålla mera inslags- än kettgarn, hvilket sednare, i den färdiga varan, un- dangömmes af ullhåren från det förra. Den grofva sidan, eller fördubblingen, hvilken genom valkningen 3) Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 963. 14 ganska fast förenar sig med det öfriga klädet, kan göras långhårig eller frisartad 9). Potters Ett af J. POTTER och W. HORSFALL föreslaget och . . . Hons- tyg, att begagnas i stället för läder till förfärdigan- FALLS, de af kardor. — Till ketten eller ränningen, hvilken bör nyttja i äga den högsta möjliga styrka men minsta sträck- kardläder.barhet, användes två- eller tretrådigt tvinnadt garn af lin, hampa eller äfven bomull; inslaget göres af ull- garn. Det nyss väfda tyget befrias, genom tvätt- ning, från olja och fett, hvarefter det valkas till dess att det erhållit sin behöriga tjocklek. Det bör, i ränningens riktning kunna motstå en betydlig kraft, men tillika vara mjukt och poröst; 1 qvadratfot der- af bör väga omkring 41 lod. Efter beskaffenheten af kardorna rifves tyget i remsor efter längden, eller klippes i stycken tvärsöfver, hvarefter de sålunda erhållna delarne dragas igenom kautschukfernissa, lindas hårdt tillsamman och lemnas några minuter i detta tillstånd. Denna behandling förnyas sedan en eller två gånger, eller till dess att tyget blifvit jemt genomdränkt af fernissan och fått ett halfgenomskin- ligt utseende. Tyget lemnas då att torka i fria luften, men behöfver vanligtvis derefter ytterligare dragas ett par gånger genom fernissan, för att blifva fullkomligt tätt och likartadt. Slutligen öfverstrykes det, på båda sidorna med en blandning af ockra, och tunt klister, och valsas eller pressas, hvarefter kardnockerna på vanligt sätt fästas deri. 10) Ibland äldre, i Frankrike breveterade, nu be- kantgjorda uppfinningar må nämnas: 9) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol, 13, sid. 1. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 9. Polytechnisches Central-Blatt , 6 Jahrg. sid 526. 10) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 13, sid. 30. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 76, sid. 5. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 545. 15 Mechani- ska väf- En mekanisk väfstol för kläde och andra tyg stolar af af J. Collier i Paris ). och En förenklad mekanisk väfstol, af J F. THEVENIN TNENF- i Lyon 2). Väfstolar Flera förbättringar i väfstolar för band, af af J. BOIVIN i Saint-Etienne 3); Mortier och BOURGEN BOIVIN, äfven i Saint-Etienne 4); C. J. DACLIN i Saint-Jullien- och en-Järrét 8) och P. MEYNIER i Lyon6). BBDGKN’ En Jacquards stol, så inrättad, att, med samma och mönsterpapp, flera teckningar kunna åstadkommas; af sla, för Blanc och Peysselon i Lyon 7). mönster- Jacquardska stolar med åtskilliga förbättringar, af af J. Giraud i Nimes 8) och af BOILLé i Paris 9). BLANC En Jacquards stol med inrättning för sammets- PEYSSE- väfnad, för tillverkning af band eller tyg med figu- "ar‘ rer af sammet; af DUCLUSEL och DOGUET i Saint-Eti- GIAUD, enne 2 DUCLUSEL En stol för tyg med inväfda figurer, som likna eh, gravyr eller annat tryck; af E. MAISIAT i Lyon 1). MATSTAT, Stolar för och af Grillet Stolar för Saint-Etienne 4) Lyon 6). vafning af shawlar; af W. AJAC 2) AJAc, . T GRILLET och 1 rotton i Lyon3). och sammet och plys, af D. PEYRE iTAOTTON, 7 LEYRE, af PITIOT, Garriot & Comp. i samt af PITIOT och och Förbättringar i klädens ruggning äro gjorda afGARRIOT. Klädets blötning, för ruggningen, KÉgdeng. J. WEBB i England. verkställes i en särskilt maschin, uti hvilken klädet, VEBB‘s medels valsar, drages utbredt på ett bord och be-förbättrin- maschiner. 1) Decription des Brevets Tome 38, sid. 280. 2) Ib. Tome 39, sid. 406. 3) Description des Brevets Tome 37, sid. 282. 4) Ib. Tome 37, sid. 337. 5) Ib. Tome 39, sid. 357. 6) Ib. Tome 37, sid. 176. 7) Descriptions des Brevets, Tome 37, sid. 356. 8) Ib. Tome 36, sid. 168. 9) Ib. Tome 36, sid. 296. 10) Ib. Tome 36, sid. 116. 1) Ib. Tome 36, sid. 152. 2) Ib. Tome 36, sid. 195. 3) Ib. Tome 39, sid. 266. 4) Ib. Tome 38, sid. 194. 5) Ib. Tome 37, sid. 328. 16 sprutas med vatten från trenne rör, som runtomkring äro genomborrade med små hål. För att göra ge- nomdränk ningen fullkomligare och jemnare, är den öfre af de tvenne valsar, som utföra klädet ur maschi- nen , ihålig och försedd med en mängd hål samt be- klädd med filt, som beständigt hålles våt derigenom att vatten indrifves i valsen. Maschinen har en an- stalt, som taflar klädet i mon som det utkommer. Ruggmaschinen har två cylindrar af vanlig beskaffen- het, belägna den ena bakom den andra, så att deras axlar ligga i samma horisontela plan. Så väl i följd af detta läge, som äfven derigenom att den yta, på hvilken den lediga delen af klädet rörer sig, är lagd under golfvet, får maschinen icke större höjd än att arbetaren med beqvämlighet kan öfverskåda och, då så fordras, handtera det genomgående klädet. Maschi- neriet är sådant, att man, efter behag, kan låta cy- lindrarne vända sig antingen i samma eller ock i motsatt led. Klädets gång, äfvensom dess tryckning emot cylindrarne, bestämmes af valsar, hvilka låta rikta sig så som hvarje särskilt fall fordrar. Ifrån den första cylindern kan man antingen genast leda klädet till den andra, eller ock låta det, emellan båda, genomgå en med maschinen förenad inrättning till detsammas ruggning på tveren 6). J^e^kär- Följande äldre maschiner till klädens öfverskär- nins- ning, på hvilka patent i Frankrike äro tagna, hafva af blifvit beskrifna: Verg- En öfverskärningsmaschin, uti hvilken de skäran- FRADEL, de klingorna äro fastade på en kringlöpande 12-sidig Foch, prismatisk vals; af J, L. Vergniais i Lyon. 7) ABADIE 1 . och En RAYNER. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 16, sid. 330. The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 13, sid. 301. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 28. 1) Description des Brewets, Tome 36, sid. 147. 17 En ganska enkelt inrättad öfverskärningsmaschin, hvars klingor hafva fram-och återgående rörelse; af P. PRADEL i Carcarsonne 8) En maschin, som verkställer öfverskärning me- delst sax; af Foch i Toulouse. 9) En annan dylik maschin, ävenledes med sax; af J. och J. M. ABADIE i Toulouse. 10) En maschin, medelst hvilken öfverskärning kan ske så väl efter längden som efter tvären af klädet, och hvars klingor man kan gifva antingen en kring- löpande eller fram- och återgående rörelse; af I. RAYNER 1) PENZOLDTS i dessa Årsberättelser förut omtaladeTygs tork- centrifugal-torkningsmaschin 2) har visat sig vara gan-p ska fördelaktigt användbar i färgerier och bleknings- Centrifu- anstalter, så väl för kläde och bomullsväfnader som galma- äfven för garn. Särdeles väl passar den för sådana tyg, som skola appreteras, hvilka man, medelst den- samma, ganska hastigt kan gifva den fuktighetsgrad som fordras för appreteringen. M. MIEG i Paris (Rue de Trévise, N:o 4) tillverkar sådana maschi- ner, hvilka, efter sin storlek, kosta ifrån 1000 till 2600 Francs. 1 de minsta, hvilkas cylinder har 25 tums diameter, kunna 3 yllemusslin-eller kattunstycken läggas; de största, som hafva en cylinder af 39 tums diameter, inrymma 7 till 8 stycken yllemusslin eller 6 till 7 stycken kaliko. Maschiner af den sistnämda storleken äro lämpligast för kattunstryckerier och inta- ga en plats af omkring 10 fots längd och 8 fots bredd. Till deras drifvande fordras, i det närmaste, 1 hästkraft. I de små maschinerna gör cylindern 2500, men i de stora blott 1500 omlopp i minuten, 8) Ib. Tome 36, sid. 159. 9) Ib. Tome 37, sid. 290. 10) Ib. Tome. 38, sid. 198. 1) Ib Tome 38, sid. 342. 2) Årsberät- telsen 1840, sid. 26. Prof. Pasch’s Årsbar. 1841- 2 18 hvilken hastighet icke utan fara kan ökas. Så snart som cylinderns kringsvängning börjar, afrinner vattnet från tyget och samlas i ett under apparaten befint- ligt t råg. Rotationshastigheten, som i början är lång- sammare, ökas mer och mer ända till dess att tyget upphörer att afgifva vatten; man slutar då arbetet. Tyget, som nu bör kännas fuktigt, utan alt väta, kan sedan ganska snart torkas, antingen i fria luf- ten, i torkrum eller på ångcylindrar. 3) Vid flera af de behandlingar, som bomullsväfna- sträck- der undergå innan de blifva färdig vara, förlora de i nin^' bredd; t. ex. genom krympningen i varma vätskor, sträckma-men 1 synnerhet VId tryckning, mangling, apprete- chin. ring och i allmänhet vid alfa de tillfällen der tygel går emellan eller omkring valsar, emedan det då måste spännas efter längden, för att blifva fritt från veck. Ibland de medel, som man begagnat, för att härvid tillika sträcka tyget på bredden, utmärker sig en af C. MARTINI i Haunstetten vid Augsburg upp- funnen apparat, hvilken, ehuru enkel i sin samman- sättning, likväl icke kan här beskrifvas. Den utgöres åf en vals, sammansatt af ribbor, hvilka förlänga sig då valsen, genom tygets dragning öfver densamma, tvingas alt vända sig. 4) Papper. Vid tillverkningen af maschinpapper har man, de ringar i sednare åren, börjat använda luftförtunning under form- Ta? pap duken, för att derigenom kunna åstadkomma vattnets vers il utsugning ur pappersmassan. 1 stället för den härtill af 5 begangnade vanliga, af en noga kalibrerad pumpstöf- EvANs vel med piston bestående luftpumpen, som är kost- TON,DEL-sam att anskaffa och underhålla, samt fordrar en be- cAzen”, tydlig drifkraf, har I. Evans i Birmingham föreslagit MONT- ett pumpverk, bestående af tre upprättstående, med GOLFIER. , . r 1 3) Dinglers Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 236. 4) Dinglers Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 327. 19 valten till en del fyllda cylindriska kärl, från hvilkas bottnar tre rör, ett i hvarje kärl, uppstiga och öfver hvart och ett af hvilka en klocka är stjelpt. Så väl rörens öfre öppning som öfre delen af klockorna äro försedda med ventiler, hvilka öppna sig uppåt. Ned- till äro alla tre rören förenade med ett gemensamt rör, som står i förening med det rum hvari luften skall förtunnas, hvilket sker derigenom alt klockorna, medelst ett maschineri, sältas i en vexelvis upp- och nedgående rörelse. 5) TH. B. CROMPTON anser alla pumpverk vara till det nyss nämda ändamålet mindre tjenliga, i anseen- de dertill att de göra luft fört unningen vacklande, hvilket har till följd alt papperet blir ojemt. Han verkställer derföre luftens utsugning med flera på van- ligt sätt inrättade Häcklar, som skola bibehålla hos luften en mera konstant förtunningsgrad. 6) Åtskilliga äldre till pappersfabrikationen hörande uppfinningar, på hvilka patent blifvit tagna i Frankri- ke, äro bekantgjorda. Ibland dem må anföras följande: En maschin för tillverkning af ändlöst papper; af E. DELCAMBRE i Paris. 7) En maschin, som gifver papperet formadt i ark; införd från England af MONTGOLFIER i Annonay. 8) Ett papper, på hvilket man kan skrifva med vatten, Papier hydrographique kalladt; af J. II. BEISSON i Marseille. Är icke annat än vanligt skrif- Papier hydrog ra phiqne. papper, gnidet med en fint pulveriserad blandning af 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series, vol. 13, sid. 72. Dinglers Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 266. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 560. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Series, vol. 16, sid. 92. The Repertory of Patent Inventions, New Series, vol. 13, sid. 69. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 107. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid.558. 7) Description des Brevets, Tome 39, sid. 40. 8) Ib. Tome 39, sid. 121. ' 5 delar jernvitriol, 5 delar galläpplen samt 2 delar sandarak, och sedan lisseradl. 9) „ , . Enligt en, till industriföreningen i Mulhausen, af o di blek-SCHWARTZ ingifven berättelse, bar DANAS sätt att nins' bleka bomullsväfnad 10) blifvit allmänt antaget vid fabri- LANAS . . . 1 blek- kerna i Elsass, och visat sig äga ett afgjordt företräde ""6594""framfr andra blekningsmethoder, genom hvilka man aldrig lyckats att så fullkomligt befria tyget från fettfläckar, alt icke dessa, efter utfärgningen med krapp, blefvo synliga. De beständiga tvister emellan blekare och kallunstryckare, samt emellan dessa sed- nare och köpmännen,, hvartill den nyss nämda oläg- enheten gaf anledning, hafva, genom tygens behand- ling efter DANAS föreskrift, nu alldeles upphört. Det nya blekningsättet består väsendlligen deri, att tyget först kokas med kalk, derefter undergår svafvelsyre- bad och slutligen bykes, ej med kaustikt, utan med kolsyradt alkali, hvilket befunnits lättare än det förra upplösa de i tyget frigjorda feta syrorna. Hufvudsak- ligt är, att kalken får verka jemt och fullständigt, och att syrbadet användes före bykningen med det kolsyrade alkalit. Ehuru Scheurer anser kokningen med kalk i stora kar, der många tygstycken komma att ligga på hvarandra, vara ofördelaktig, hafva dock några fabrikanter, på detta sätt, erhållit goda resultat, hvarvid de likväl varit nödsakade att förnya samma operationer. Andra deremot taga på en gång ej me- ra tyg än att det kan simma i kalkmjölken, och gil- va ilet förut icke den ringaste föreberedning, ej en gång dragning genom vatten. ‘) 9) Description des Brevets, Torne 37, sid. 319. 10) Se Årsberättelsen 1838, sid. 44. 1) Bulletin’ de la Société industrielle de Mulhausen, N:o 62. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 296. Poly- technisches Central-Blatt, 6 Jalrg. sid. 663. 21 Under de sednare åren har i handeln börjat fö-Nyatusa88 rekomma ett slags alun, hvilken uppgifves vara, såsom betnings-medel, mycket mera verksam än den vanli- ga. Den liknar alldeles icke denne sednare, visar intet tecken till kristallisation, utan säljes i form af platta, fyrkantiga, tumstjocka skifvor af hvit färg och svag genomskinlighet, och låter skära sig med knif, ungefär såsom ost. Den är lättlöst i vatten, har en sötaktig, sträf, alunartad smak, som dock är mycket starkare än hos vanlig alun. Upphettad i degel, sväller den och smälter slutligen till en gummilik massa, som, vid starkare hetta, utstöter svafvelsyre- ångor. MOHR har annalyserat detta salt, och funnit det vara svafvelsyrad lerjord med kristallvatten, smittad af litet svafvelsyradt kali. Dess tillverkning sker, enligt W. WIESMANN, som derpå tagit patent i England, på följande sätt: Lera, hvilken bör vara så jernfri, som den möjligen kan erhållas, brännes vid måttlig rödglödgningshetta, hvarefter den males och öfvergjutes, i blypannor, med sä mycket concentrerad svafvelsyra som fordras för att nära upplösa leran. Pannorna uppvärmas med lindrig eld eller med ånga, och massan omröres till dess att den torkat. Den utlakas sedan med vatten, och lösningen lemnas att klarna. Denna sednare befrias från den jernhalt, som deri kan finnas, genom utfällning med blodlutsalt, lemnas att klarna eller ock silas, afdunstas hastigt till dess att salthinna visar sig, och gjutes då i kri- stallisationskärl. Den svafvelsyrade lerjordens företräde framför alun, vid färgning och kattunstryckning beror på dess rikare’, halt af lerjord, hvaraf den innehåller 15,40, men alun blott 10,82 procent, hvilka tal följaktligen anvisa förhållandet emellan dessa båda salters värden såsom betningsmedel. 2) 2) The London Journal of Arts, Con joined Series, vol. 16, sid. 365. The Repertory of Patent Inventions, New Series, vol. 14, sid. 53. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 374, 425. / 22 Färgning Ett fördelaktigare sält att tillreda (ennsältlösning, trycknfn^Y färgning af skarlakan- Ocll rosenrödt med coche- LEYKAursnille på ylle, är uppgifvet af LEYKAUF. Man öfvergju- hetnifäpter, i el ler- eller porslinskärl, 4 skålp. hvitt kri- cochenille.stalliseradt tennsalt (tennchlorur), sådant som det före- kommer i handeln, med 1} skålp. ren och concentre- rad salpetersyra. Denna sednare sönderdelas härvid, under utveckling af salpetersyrlighetsångor, som böra afledas, hvarföre operationen bäst företages under en starkt dragande skorsten. Skulle denna gasutveckling ej genast inställa sig, så frambringas den genast om man lindrigt uppvärmer blandningen eller ock lägger deri några remsor stanniol. Don erhållna sirapstjocka massan försattes med 1 skålp. saltsyra och förvaras i kärl af glas eller stengods. Då denna tennlösning, hvaraf 14 skålp. är tillräckligt för 25 skålp. kläde, skall användas, utspädes den behörigt med vatten. Detta betningsmedel är lättare att bereda än den af färgare vanligen nyttjade tennlösningen, hvarjemte det alltid kan erhållas af lika styrka och renhet.3) Tryckfärg Redan i flera år har, på Engelska kattuner, böek“eaförekommit ett ganska lysande, rödl formtryck, erhål- pinksalt. let af fembock och tennchlorid- ammoniak eller så kalladt pinksalt, hvars beredning är följande: Till en tennchloridlösning af 1,515 eg. vigt sättes, under be- ständig omrörning, en kokhet, mättad lösning, af sal- miak, så länge som en hvit kristallinisk fällning bil- das. Denna fällning är ofvannämda salt, hvaraf ännu mera afskiljer sig under blandningens afsvalnande. Efter en dag afhälles den klara vätskan, och saltet, hvilket satt sig till kärlets botten, upptages på ett filtrum af flanell, der det lemnas så länge som något afdryper, hvarefter det sättes i en trädpräss, emellan 3) Journal fur Practische Chemie, Band 20, sid. 126. Poly- technisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 750. 23 linnedukar och slutligen torkas långsamt på rena gran- bräden, vid en lindrig temperatur. Saltet är nu ett snöhvitt pulver, som, äfven i köld, utan återstod löser sig i vatten. Den huvudsakliga fördelen af dess anvädande är, att det ej innehåller fri syra och således ej kan angripa de färger, på hvilka man trycker dermed. Till den röda tryckfärgen afdunstas ett afkok på 5 E. fembock till 9 eller 10 skålp., och försättes, ännu varmt, med 28 lod pinksalt och 8 lod salmiak, hvarefter blandningen förtjockas med gummi arabicum. En tillsats af högst 6 lod kopparvitriol gifver färgen en mörkare ton, och det är alltid nyt- tigt att vid färgberedningen använda litet af delta kopparsalt. Tyget tvättas, 24 timmar efter trycknin- gen, i rinnande vatten och, om så behöfves, slutligen i varmt vatten. 4) F. DELARUE, från Deville vid Rouen, har i Eng-DELARUES n i p p i — tryckfärg land tagit patent pa en trycktärg at krapp. En af krapp. blandning af ungefär lika vigtsdelar krappextrakt och kaustik ammoniak lemnas att stå i 12 timmar, och rifves sedan, med behörig tillsats af gummi senegal eller dragant, på en rifsten. Tyget, som skall tryc- kas, måste först blekas, sedan betas i ättiksyrad ler- jord, behandlas i gödselbad, tvättas och torkas. Efter tryckningen fästas färgen med ånga,, hvarefter tyget tvättas och torkas. I stället för ammoniak kan kali eller natron begagnas, men tyget måste då der- efter dragas genom ett svagt svafvelsyrebad till alka- lits neutralisering. 5) J. L. PiILIPPE i Sa i Frankrike, ett patent kallkyp och tryckfärg af int- Quenlin erhöll, år 1838,PHIPPEs på följande sätt att beredaoch tryck- ’ indigo: Man begjuter, i ett indigo. 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 490. 5) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 15, sid. 151. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 1086. kärl af stengods, 20 kilogrammen 6) granuleradt tenn med 40 kilogrammer concentrerad saltsyra, och ställer denna blandning på elt svalt ställe, der den lemnas i två månaders tid, eller till dess att tennet är upplöst. Äf den erhållna lösningen, hvilken har en egentlig vigt af 1,442, utfällas 10 kilogrammer med en mät- tad lösning af 5 kilogr. perlaska. Så snart som det fällda tennoxidulhydratet väl afsatt sig, frånhälles den klara vätskan, och hydratet, utan att förut tvättas, upplöses i 100 litres 7) kokande kaustik kalilut af 1,064 eller 1,072 eg. vigt. Vidare tages 15 kilogr. pulveriserad indigo, som, med kaustik lut af 1,014 eg. vigt, utröras till en gröt, hvilken lemnas i 24 timmar och sedan finrifves på en qvarn. Denna indi- goblandning hälles i en med bly innuti beklädd tunna af 120 litres rymd, och blandas der med 100 litres af den förut omtalade alkaliska tennlösningen. Efter 24 timmar är indigons desoxidation fullbordad. Till en kyp af 2400 litres innehåll blandas först denna vattenqvantitet med 80 litres kokhet alkalisk tenn- lösning och omröres dermed i 5 minuter. Sedan tillsättes 7 kilogr. af den desoxiderade indigon och omröres tid efter annan. Med denna indigoqvantitet kunna 110 skålp. bomullsgarn färgas himmelsblått, kypen bibehåller sig i 18 till 24 månader, om den hvarje dag, efter arbetet omröres och försättes med 3 eller 4 litres alkalisk tennlösning och 3 kilogram- mer indigo, eller så mycket som fordras till den färgton, hvilken man följande dagen vill åstadkomma. Till tryckfärg blandas 1 skålp. af ofvannämda desoxi- derade indigo med 21 skålp. socker, hvilken bland- ning kokas till dess att sockret smält, hvarefter den lemnas att svalna, och tvingas slutligen genom en tät 6) 1 kilogramme = 2,35 % Sv. viktualievigt. 1) 1 litre = 0,382 Sv. kanna. 25 silkessil. Efter tryckningen behöfver man blott skölja tyget i vatten 8). Ehuru tennoxidulkypen icke är nå- gon ny uppfinning, utan länge varit bekant, har jag likväl trott mig böra här upptaga de anförda detalj- erna af Philippes method att tillreda densamma. K. Köber har, i England, erhållit patent på KönE några nya färgningssätt, bland hvilka förekommer en indi£ indigo-varmkyp, hvilken redan blifvit antagen i många färgerier, äfven på continenten, och befunnen fördelaktigare än vejdekyp, emedan den icke allenast är mindre kostsam och lättare att sköta än denna sednare, utan äfven gifver ullen en skönare och mera ren färg, som icke förlorar något i valkningen. Den utmärker sig hufvudsakligen derigenom att den inne- håller hvarken vejde eller krapp utan, i dessas ställe, endast kli. I en kyp af 7 fots diameter och 8 fots djup uppvärmes vattnet till 50° C. Derefter tillsättes 65 skålp. kli, 35 skålp. soda af den vanliga sorten (som innehåller omkring 23 procent kolsyradt natron) samt 4 skålp. indigo, och kypen behandlas sedan pä samma sätt, och med samma tillblandning af kalk, som en vejdekyp. Sedermera uppvärmes den 3 eller 4 gånger under dagen till 43° eller 48°, utan att omröras, och om aftonen uppvärmes den åter till 50° och försättes ännu med 4 skålp. kalk, 6 skålp. kli och 5 skålp. soda jemte en motsvarande vigt indigo. Dagen derpå, om aftonen, omröres kypen såsom vanligt vid den förenämda temperaturen 50°. Vid slutet af hvarje dag, då färgning skett, förses kypen med de nyss förut angifna qvantiteterna kalk, kli och soda, hvilket, äfven om icke indigo tillkommer, är nödvän- digt; likväl är det bäst att härvid göra en tillsats af så mycket indigo, som under följande dagen skall förbrukas, och hvilken kan utgöra från 1 till 25 skålp. 8) Description des Brevets, Tome 37, sid. 195. alltefter den färgton man åslundar. Då arbetet på detta sätt fortgått i 8 till 10 veckor, tömmer man icke kypen, utan borttager endast bottensatsen, och blandar, till den gamla vätskan, 13 skålp. kli och 10 skålp. soda jemte den erforderliga myckenheten kalk och indigo. Vätskan i den färdiga kypen bör vara rent gul; all indigo är då fullkomligt desoxiderad. För öfrigt kan man, i stället för soda, använda pott- aska, och utbyta kliet emot groft mjöl. KöBERS Enligt Köber erhålles, på kläde, en grön färg, na färg"pasom fullkomligt emotstår syrors, alkaliers och luftens kläde, inverkan, om ullen färgas indigoblå och det deraf väfda klädet gult. Till denna sednare färg nyttjas gulholz, och, såsom betningsmedel, utom de vanliga qvantiteterna alun och vinsten, 6 eller 7 skålp. tenn- chlorurlösning af 1,256 eg. vigt, för 100 skålp. klä- de. På sjelfva ullen är betning med tennlösningen icke tjenlig. Chromsy- Till Köbers patent hörer äfven användandet af sasOMÉ-surt chromsyradt kali, i stället för alun och jernvitriol, ningsme-såsom betningsmedel pä ull. Färgen blir härigenom mycket varaktigare och uthärdar bättre luften och al- kalier, hvarjemte den ej förlorar något genom tvätt- ning med såpa. Äfven undanrödjes den skadliga ver- kan, som alun och jernvitriol åstadkomma på ullen, hvarföre ock denna, då betningen skett med chrom- syradt kali, efter färgningen låter lättare både karda och valka sig. Särdeles väl passar det chromsyrade kalit för färgning med blåholz, gulholtz och vau,men mindre väl för krapp. Qvantiteten deraf beror på fär- gens styrka; vanligen tager Köber, till 100 skålp. ull, 3 skålp. surt chromsyradt kali, stundom med tillsats 27 af 2 skalp, vinsten. Ullen kokas med betningsmedlet halfannan timme och färgas den följande dagen. 0) Följande sätt att färga svart och brunt, med bet-Svart och ning af surt chromsyradt kali, hvilka förekomma i en,hsnp “ää år 1838 tryckt, anonym skrift 10), äro, enligt en re-betning af clamation af J. C. Leuchs i Nurnberg1), uppfunna afchromsy- honom och af LEYKAUF, samt, redan år 1836, bekant-rdt kali, gjorda i en af LEUCHS utgifven afhandling. 2) Suart pä silke. Till erhållande af mörkaste blä- svart upplöses, för 28 lod silke, 1 lod blåholtzextrakt i hett vatten. Sedan färgbadet afsvalnat till 35° eller 43° C., arbetas silket väl deri, hvarefter det utvrides, utan att sköljas, och behandlas slutligen uti en lösning af 1 lod surt chromsyradt kali i vatten. Denna lösning kan användas antingen kall, ljum eller het. Starkare och varmare lösningar af blåholtzextraktet och det chlor- syrade kalit frambringa kolsvai-t} svagare och kallare deremot grått. Svart pä ull och kläde. Till 30 skålp. ull tages 2 skålp. blåholzextrakt, hvarmed ullen kokas i så litet vatten som möjligt är; derefter behandlas den i en kokhet lösning af 1 skålp. surt chromsyradt kali. Klä- det blir genast svart och färdigt att tvättas och valkas. Tager man 50 eller 60 i stället för 30 skålp. kläde, så erhålles grått. Svart på bomull och linne. Färgning verkstäl- les lika som för silke eller kläde, men sist begagnas oljebad af soda löst i vatten och försatt med 6 pro- 9) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 14, sid. 277. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 292. 10) Neue und wichtige Erfindung fur die Färberei, ohne Eisen- verbindungen schwarz &c. zu färben. Paris 1838. FRAN- COIS LACARRIERE. 1) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 398. 2) Vorschrift zu einer neuen uberaus vortheilhaft.cn Art schwarz zu färben, ohne Eisen und Eisenverbindungen , nebst Vor- schrift zu einem ächten Braun, Braunroth, Grau, Violett &c. 28 cent olja. Likväl är, på bomull och linne, detta färg- ningssätt ej rätt användbart. Svart pä träd. Trädet, kokas först länge, med blåholzextrakt och derefter med surt chromsyradt kali. I stället för extraktet kan äfven ett afkok på blåholz nyttjas, men det bör då hafva stått länge utsatt för luften eller ock blandas med ättika. Akta brunt pä silke, ull och bomull. Tyget be- handlas först i en het lösning af Catechu, och deref- ter i en lösning af surt chromsyradt kali. Mindre vacker, men med mycken besparing af chromsyradt kali, kan denna färg, enligt DINGLERS uppgift, erhål- las, om man kokar 25 lod stött catechu 4 timme med 18 skålp. vatten, 2 skålp. ättika, 16 lod kopparvitriol och 8 lod salmiak, och tager bomullstyget eller garnet igenom det ännu varma färgbadet, sedan man förut låtit detta klarna i 10 minuter och frånskilt botten- satsen, samt derefter utvrider godset och låter det gå igenom en varm lösning af chromsyradt kali i 256 gånger detta sednares vigt vatten. Ett svagare färg- bad gifver ljusare nuancer. Akta chamois pä, bomull erhålles, om man, i stället för catechu, tager extrakt af knopper, galläpp- len eller ekbark, men föröfrigt anställer färgningen så som nyss förut blifvit nämdt. Akta brunrödt och violettbrunt. Färgningen sker lika som den förenämde, med fernbocksextrakt i stäl- let för catechu. På bomull erhålles då brunrödt, men på ull och silke violettbrunt. 3) violett För violett färgning med blåholz, på bomull, sker blåholz- betningen vanligtvis med tennchlorur. Detta salt har bomull, den olägenheten, att det, vid upplösning i vatten, sönderdelas och afsätter ett basiskt salt, hvilket blott mechaniskt fäster sig i bomullen och affaller vid färg- 3) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 209. Po- lytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 760. 29 ningen, hvarigenom fläckar lätt uppkomma. Detta und- vikes, om man använder en blandning af tennchlorur och ättiksyrad tennoxidul, erhållen af 1 skålp. tenn- chlorur, upplöst i vatten och försatt med 4 skålp. bly- socker. Det i den klara, från fällningen afhällda vät- skan betade garnet kan torkas, utan att blifva angri- pet. Efter åtminstone 3 timmars torkning i fria luf- ten, uttvättas det och färgas i ett alldeles friskt blå- holzbad af första afkoket,. till hvilket man, om möj- ligt är, väljer nyss raspadt färgträd. 4) . LAPOURAILLE i Lyon har tillkännagifvit ett sätt violett att, med guldlösning, gifva silke en vacker violett eller gÖTålas syrenfärg. Silket blötes, 10 minuter i vatten försatt med ning på • • . silke, en ringa qvantitet guldchlorid, hvarefter det upptages, sköljes och utbredes i solljuset. Färgen framkommer, om sommaren, inom en timme, men under vintertiden åtgå dertill från 8 till 14 dagar eller äfven en må- nad. För att erhålla mörkare nyanser, doppar man det redan färgade silket en eller flera gånger i den utspädda guldlösningen, men sköljer det icke förr än det torkat. 8) En ganska ändamålsenlig reservage för shawlar, KLEINS som skola färgas, är uppfunnen af Klein. Man blan-reservage dar ägghvita med så mycket krita, att en temligen lar, som O O . I -Il i ... i skola fär- tast deg erhälles, hvilken sedan forsättes med ungetar gas. ägghvitans halfva volum gummilösning af lika delar gummi och vatten. Massan förtunnas slutligen med så mycket vatten, att den får stadga af vanlig oljefärg. Denna blandning lägges med pensel på de ställen som skola reserveras. Den torkar inom några ögonblick, och shawlen är då färdig att komma i färgbadet. Efter färgningen bortskaffas raservagen genom tvättning i mycket vatten och lindrig gnuggning. 6) 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 451. 5) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 451. 6) Bulletin de la Société d‘encouragement, Sept. 1840, sid. 341. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 128. 30 Sei pour I det af kogödsel beredda bad, hvari kattun be- bousage: handlas, för alt dels fästa betningsmedlen, dels hindra förgad dem att fläcka de otryckta delarna af tyget, kan göd- kattunsfa-seln ersättas med fosforsyrade och arseniksyrade sal- brikerna. ter. Men fabrikanterna MERCER och BLYTE vid Man- chester hafva funnit, att man, i stället för de båda sistnämda salterna, med mindre kostnad kan använda en blandning af fosforsyradt natron och fosforsyrad kalk, hvilken nu äfven med framgång blifvit försökt vid fabrikerna i Mulhausen och, under namn af sel pour bousage, tillverkas i KESTNER-RIGAU‘S kemiska fabrik. För att begagna denna saltblandning, upplö- ser man 1 kilogramm 7) deraf i 10 litres 8) vatten och sätter den till vattnet i utkokningskaren, sedan den förut blifvit väl omrörd, så att den fosforsyrade kal- ken hålles uppslammad, hvilken, ehuru olöslig, likväl bidrager till medlets verksamhet. Apparaten består af två med valsar försedda kar, hvilka kunna medelst ånga upphettas till den erforderliga temperaturen. Det första karet innehåller 2500 litres vatten, och valsarna äro så inrättade, alt tyget går genom karet med en hastighet af 25 metres i minuten, under det att 12 till 15 metres deraf alltid äro neddoppade i badet. Man utblandar vattnet i karet med 25 litres af den förutnämda saltlösningen, och tillsätter deraf mera un- der arbetets fortgång, hvarvid man räknar 1 iitre salt- lösning på 3 till 5 stycken tyg af 50 metrers längd. Temperaturen, till hvilken karet bör upphettas, beror på beskaffenheten af betningsmedlet. Starkt förtjockade betor fordra kokhetta, mindre tjocka en lägre värme- grad , och betor för violett eller rosenfärg en ännu svagare temperatur. Så snart som tyget gått igenom första karet uttvättas det. Det andra karet innehåller blott 1250 litres vatten, som försätles med 10 litres 7) Se sid. 24, noten 6, 7. 31 saltlösning och lika mycket limlösning af 1,113 eg. vigt. Då 15 till 20 stycken tyg gått igenom detta kar, förstärkes badet med ytterligare tillsats af de nyssnämda lösningarna, 1 Iitre af hvardera. Tyget bör, vid kokhetta, hållas i badet 20 till 30 minuter, hvarefter det tvättas och sedan genast kan färgas. I hvartdera karet kunna 500 till 1000 stycken tyg be- handlas, innan badet behöfver utbytas emot ett nytt. I Eng- land synes man hafva funnit fördelaktigt att, i limmets ställe, använda en helt liten qvantitet kogödsel. De i Mulhausen gjorda försöken med den ifrågavarande saltblandningen hafva gifvit ganska lyckade resultat. E. Schwartz fann, att ett öfverskott af densamma icke skadade betningen, och sökte äfven utröna huru myc- ket deraf minst fordrades för att, frambringa den åsyf- tade verkan. För detta ändamål uppställdes, i SCHLUM- BERGER-KÖCHLINS fabrik tre utkokningskar bredvid hvar- andra, försedda med valsar till tygets haspling fram och åter, hvart och ett af dem innehållande 1250 litres vatten, som uppvärmdes till 65° C. och försattes med 14 kilogr. af salterna, hvarefter 24 kattunsstycken, hvilka, medelst handformar, voro tryckta dels med tre slags rödt samt svart och violett, dels med blott svart och ljusrödf, togos igenom de tre karen. Oak- tadt tyget härvid förblef endast 7 eller 8 minuter i badet, befanns det likväl fullkomligt renadt och be- höfde blott uttvättas. Det utfärgades sedan i krapp, på vanligt sätt, och färgerna fingo härvid lika styr- ka och renhet, som tyg af samma slag, behandladt i gödselbad. I ett annat försök ställdes ett kar, inne- hållande 1000 litres vatten, öfver floden, och försågs med 1 kilogr. salt samt uppvärmdes till 70°. Genom detta bad ledde man tygstycken, som innehöllo dels violett, dels tvåfärgadt och rosenrödt valstryck, och lät dem, genast då de kommo ur karet, få hänga en timme i vattnet. Under operationen tillsattes, efter 32 Ill | ii: mönstrens beskaffenhet, 3 till 7 lod salt för hvarje tygstycke. Efter färgning och sköljning var det ro- senröda alldeles likt det som blifvit renadt på den gamla methoden, hvaremot det violetta befanns mera in- tensivt, hvaraf kan slutas att jernbetor fästas bättre af saltlösningen än af gödselbad. I DOLLFUS-MIEGS fa- brik gjordes, af H. SCHLUMBERGER, följande försök: I två med valsar försedda kar, hvardera innehållande 1500 litres vatten och 11 kilogr. af saltet, uppvärm- des badet till 60° C., hvarefter, utan ytterligare till- sats, 36 stycken, med dubbelt rosenrödt, dubbelt vio- lett samt svart och rödt valstryck, togos derigenom. Efter färgning och sköning kunde, hos intet af dessa stycken, något fel förmärkas. Bröderna KÖCHLIN använde saltet i det förhållande och på det sätt, som här först blifvit anförda, och erhöllo samma resultat som SCHLUMBERGER 8). Verités Det vanliga sättet att, vid kattuns tryckning er- Moissets hålla gradationer af samma grundfärg, består i an- mn^att vändandet af en särskilt form och färgblandning för med två hvarje olika ton. VÉRITÉ Och MoiSSET i Beavais erhöl- och en lo i Frankrike år 1829, patent på en annan method, trycka hvarigenom samma effekt kan åstadkommas med blott flera olikatvå formar Och enda färg. Med den ena af dessa samma formar, som innehaller monstrets contourer, påtryckes 8rund/är-den mörkaste färgen, platt och entonig. Medan detta tryck ännu är helt vått, pålägges den andra formen, som innehåller mönstrets fulländning, och uti hvilken de partier, som skola blifva ljusare äro mera upphöjda än de mörkare. Genom en stark tryckning med denna sednare, på hvilken ingen färg är lagd, utprässas fär- gen mera ur tyget i den mon som teckningen i formen är upphöjdare, och mönstret får derigenom ■----------------------- samma 8) Bulletin de la Société industrielle de Mulhausen, N:o 63, sid. 247. Dinglers Polytechnisches Central-Blatt, Band 77, sid 291. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 740. 33 samma utseende som om del vore utfördt med till- hjelp af flere formar •). CHURCH i England har uppfunnit ett nytt slags CHUncus valsar för kattuntryckning, hvilka bestå af flyttbara szvah. delar eller typer, gjutna af stilmassa, och innehål- lande mönstret i upphöjd teckning, samt så inrättade, att de kunna sammansättas rundtomkring en jernaxei och då bilda en fullkomlig cylinder. Fördelen af dessa valsar framför de graverade är tydligen den, att de förra blifva mindre kostsamma, emedan mönstret be- finner sig på en mängd delar, som, i likhet med boktryckeristilar, kunna sättas och, såsom dessa, om- gjutas då de blifva slitna eller ett nytt mönster åstun- das; hvaremot teckningen på de sednare ej kan om- bytas på annat sätt än genom bortslipning och ny gravyr 10). Om sprit af 0,955 eg. vigt upphettas med svaf-Färger till velsyra, och man i denna blandning gjuter. en kon- Svafvel- centrerad lösning af chromsyradt kali, så bildar sig ENFoA- svafvelsyrad chromoxid, i form af en mörkgrön oljlik oxid an- massa, som är löslig i vatten, men olöslig i alkohol.som färg. Blandad med oljfernissa, meddelar den åt denna en utmärkt vacker mörkgrön färg, och man erhåller på detta sätt ett förträffligt ämne till öfverstrykning på träd eller sten m. m. Likaledes låter den förena sig med kautschukfernissa, hvars konsistens och elastici- tet ej deraf minskas. Upplöst i vatten gifver den ett grönt bläck, som passar särdeles väl till liniering. — Svafvelsyrad chromoxid uppkommer äfven om svafvelsyrlighetsgas ledes i alkohol, och chromsyradt kali sedan tillsättes 1). 9) Description des Brevets, Torne 38, sid. 425. 10) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid 417. Poly- technisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid 1047. 1) Journal fur Practische Chemie, Band 20, sid. 125. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 326. Po- lytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 750. Prof. Pasch’s Arsber. i84i- 3 34 STEPHENS’ KARMARCSH har pröfvat den af STEPHENS och MXII, NASH uppgifna metod att bereda en lösning af ber- bgräiner- linerblått. 2). Till försöken begagnades den renare ning, arten af denna färg, som i handeln finnes under namn af pariserblått, hvilket först, utan föregående be- handling med saltsyra eller svafvelsyra, sammanrefs med oxalsyra och vatten i olika förhållanden, och lemnades sedan att stå i 2 eller 3 dagar. Efter be- hörig tillsats af vatten erhölls en skenbar lösning, som dock oftast, vid silning genom dubbelt tryck- papper, lemnade en mer eller mindre ymnig återstod, hvilken löste sig i mera vatten till en mörkt blå vätska. Till dennas erhållande fordrades en ringa qvantitet af oxalsyran, hvars proportion till vattnet derjemte måste vara liten, emedan i annat fall, den blåa färgen afskiljde sig samt lemnade den ofvanstå- ende vätskan gulaktig och klar. Oxalsyra upplöst i 360 gånger sin vigt vatten upptog lika mycket ber- linerblått, som då 256, 192, 128 eller 64 delar vat- ten användes, och i dessa fall innehöllo 1000 vigts- delar färglösning aldrig mer än högst 11,16 delar berlinerblått. Sedan behandlades pariserblått, efter STEPHENS’ och Nash’s föreskrift, dels med saltsyra dels mod svafvelsyra, hvarigenom dess löslighet betydligt ökades, så att 8 delar färg med 1 del oxalsyra och 956 delar vatten gåfvo en fullständig lösning, som, efter filtrering, bibehöll sig oförändrad, och utan att afsätta någon bottensats 3). Fotografi. Fotografien, eller konsten att fästa den af lju- jodera set, i en camera obscura frambragte bilden, har vun- silfver- nit åtskilliga förbättringar. Den innefattar, såsom be- Äscher- kant är, tvenne metoder: den DAGUERRE‘ska, grun- SoM dad på ljusbildens uppfångande på en till jodsilfver 2) Se Årsberättelsen 1840, sid. 62. 3) Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. s. 632. — DINGLERS Polytechnisches Central-Blatt, Band 76, sid. 155. 35 förvandlad yta af en silfverplåt, samt den af ljuset SCHODER till metall reducerade teckningens amalgamering iSACUTEA qvicksilfverånga; och den TALBOTska, som beslår i användandet af ett, med något för ljusets inverkan känsligt ämne indränkt eller bestruket papper. Ehuru den förra äger ett afgjordt företräde framför den sed- nare, har den likväl, i sitt ursprungliga skick, åt- skilliga brister, hvilka, tillika med de föreslagne med- len till deras afhjelpande, samt de utvägar, som blif- vit försökta till den fotografiska konstens fullkom- nande i allmänhet, jag här skall anföra. Ett ibland villkoren för ljusbildens felfrihet är åstadkommandet af en fullkomligt jemn jodbetäckning på plåten. ASCHERSON anmärker att en sådan aldrig erhålles efter DAGUERRES föreskrift att låta jod, i torr form, afdunsta i den låda hvari plåten är inneslu- ten, hvaremot denna afdunstning sker med största likformighet utur en mycket utspädd jodlösning, be- stående af 3 eller högst 4 droppar jodtinktur, sådan som den beredes till medicinskt bruk, och 1 uns vatten. Denna blandning gjutes i ett kärl af porslin eller lackeradt papp, med blott 2 eller. 3 linier höga bräddar, på hvilka man sedan lägger brädet med den vidfästade plåten, så att denne hänger fritt, 1 eller 2 linier öfver vätskans yta. Inom 1 eller 2 minu- ter är joderingen fulländad. Ästundas en tunnare jod- hinna, så vinnes denna derigenom att plåtens afstånd ifrån vätskan ökes 4). Ett med det föregående lika joderingssätt är före- slaget af SCHODER. Man upplöser en bit jod, af en ärts storlek, i ett matskedblad alkohol, och dryper af denna lösning så mycket i ett dricksglas kallt vat- ten, att detta blir orangefärgadt, hvarefter den så erhållna vätskan gjutes i en messingsskål med 1 tums 4) PoGGENDORFFS Annalen der Physik und Chemie, B. 48, s. 509. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 221. 36 höga bräddar, till dess att skålens botten är betäckt med 1 linies lager deraf. Plåten lägges sedan öfver skålen och lemnas der i 4 minuter 5). SÉGUIER begagnar följande metod: I en invän- digt med lackfernissa öfverdragen låda af hårdt träd, ställes en mindre dylik af mjukt träd, innehållande bomull öfverströdd med jodpulver. På den sednare lådan lägges en, på båda sidorna med papp beklädd trädskifva. Det nedåt vända pappet upptager då den från bomullen afdunstande joden, under det att det öfra, hvilket förut blifvit på samma sätt inpregneradt med jod, lemnar ångor deraf åt den öfver apparaten lagda silfverplåten. Vid hvarje ny operation behöf- ver man således blott omvända skifvan 6). SOLEILS Tiden, som erfordras för ljusbildens fulländande RRPatrs-i camera obscura, är mycket olika, beroende af flera nandeaf tillfälligheter, och har icke i förväg kunnat bestäm- som for-mas. Denna stora svårighet har SOLEIL afhjelpt att fram-genom en ganska enkel utväg. Ett inuti svärtadt xjdsBiSen.glasrör är, i ena ändan, tillslutet med en botten som kan öppnas, innanför hvilken man sätter ett kortblad, öfverstruket med gummi, och sedan betäckt med ett lager af fuktigt chlorsilfver. Denna apparat riktas mot det föremål som skall afbildas, och chlorsilfrets förändringar undersökas. Den tid, som förflutit då silfversaltet antagit en blågrå färg, hvars ton och nyans man säkrast genom anställda jemförelseförsök lärer sig känna, är lika med den, som ljuset behöf- ver för att utöfva sin tillbörliga verkan på den emel- lertid i camera obscura insatta plåten 7). 5) Bulletin de la Société d’encouragement, April 1840. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 317. 6) Ibid sid. 318. 7) Comptes rendus de séances de 1’Académie des Sciences, l;er Sem. N:o 21. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 160. 2251 - 37 För ljusbildens behandling i qvicksilfverånga, Iiusbil- nyttjar Soleil en med amalgama af 1 del med kop- sättande par utfäldt silfver och 5 delar rent qvicksilfver tunt"sngver—- öfverdragen finsilfverplät, hvilken han lindrigt upp- hettar, under det att ljusbilden på vanligt sätt får träffas af qvicksilfverångan 8). : Till samma ändamål begagnar DONNÉ, med större fördel, en amalgamerad zinkskifva, lagd på bottnen af en flat låda, uti hvilken den ur camera obscura uttagna plåten lägges öfver zinkskifvan med knappt 1 linies afstånd emellan båda. Från den sednare af- ånga. Metoder af SOLEIL och DONNÉ. dunstar då, vid luftens vanliga temperatur tillräckligt qvicksilfverånga för att framkalla ljusbilden *). Till det af ljuset ej reducerade jodsilfrets af- Förbätt; lägsnande från plåten, har man hittills funnit att en ljusbil- lösning af undersvafvelsyrligt natron vore det verksam- niga be- maste medlet, men man har äfven, i stället för detta handling, salt, betjenat sig af en koncentrerad koksaltlösning, DRAPEA, hvilken det varit nödvändigt att använda het. Dräper "och" i New-York har likväl visat, att jodsilfverbetäcknin- EIzEAv. gen ganska lätt förstöres och skiljer sig från plåten, om denna lägges i en måttligt stark, kall lösning af koksalt och deri beröres med en bit blankfilad zink 10). Prechtl föreslår att låta ammonium-sulfhydrat inverka på den fotografiska taflan. Man utspäder en koncentrerad lösning af nämde salt med 3 eller 4 gånger dess volum destilleradt vatten, och lägger deri plåten, på hvilken ljusbilden befinner sig, upp- tager den efter en knapp minuts förlopp och ställer den i rent vatten, hvarutur den efter en stund tages och lemnas att torka. Plåtens silfvergrund färgas grå af ammonium-sulfhydratet, som föga eller icke angri- per den amalgamerande teckningen 1). 8) 9) 10) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 489. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 651. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid. 124. Ibid. Band 76, sid. 318. 38 FIZEAU har funnit att den fotografierade teck- ningen blir mindre ömtålig för vidröring och vinner i effekt, om ett tunt guldlager utfälles på dess yta. En lösning af 1 gram guldchlorid i 1 liter rent vat- ten gjutes, småningom och under omrörning, i en lös- ning af 3 grammer undersvafvelsyrligt natron äfven- ledes i 4 liter vatten. Vid användandet af denna blandning måste plåtens yla vara fullkomligt renad från alla främmande och i synnerhet feta ämnen, hvarföre äfven dess tvättning fordrar mera omsorg än vanligt. Följande förfaringssätt är det bästa Så snart som plåten blifvit tagen utur qvicksilfverappa- raten, då den måste vara fri från dam och fett, häller man, på den sidan deraf som innehåller ljus- bilden, så mycket alkohol, att hela ytan blir dermed betäckt, hvarefter plåten doppas först i vatten och sedan i en lösning af 1 del undersvafvelsyrligt natron i 15 delar vatten. Aftvättningen sker för öfrigt på det allmänt brukliga sättet, hvarvid det likväl är af vigt att nyttja fullkomligt klart och rent vatten. Alkoholn tjenar att göra adhisionen emellan plåten och vattnet fullkomlig, och hindrar det sednare att, vid den för- res särskilta indoppningar, draga sig tillbaka åt si- dorna, hvarigenom fläckar oundvikligen skulle föror- sakas. — Efter denna föreberedning behöfver man blott begjuta plåten med så mycket af förutnämde guldhalliga blandning, att den deraf alldeles betäc- kes, och sedan upphetta densamma öfver en lampa. Teckningen blir då klarare och, inom en eller två minuter, ganska kraftig. Då den behöriga verkan är frambragt, afhäller man vätskan och tvättar samt slut- ligen torkar plåten. Genom nämde operation utfäl- les en svag guldhinna på silfverytan och qvicksilfret förvandlas till guldamalgama 2). 2) Comptes rendus des séances de l‘Académie des Sciences, 1840 2:d Semestre, N:o 6. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 78, sid, 61. 39 RAIFÉ har för Franska Vetenskaps-Academien RAiÉs uppvisal lyckade ljusteckningar på försilfradt papper,fsabaier utförda alldeles efter DAGUERRE‘s metod, och hvilka, silfradt utan skydd af fernissa eller infattning, ganska väl P"PEF kunde förvaras i en portfölj 3). Det har lyckats Professor STEINHEIL i Munchen Fotografi- att i koppar afbilda DAGUERRE‘ska fotografier, genomningar pa dessas öfvergjutning med en lösning af ren koppar- "pYRE™- vitriol, i en galvanoplastisk apparat, och kopparens utfällning på desamma, i form af en tunn plåt, hvil- ken då kommer att innehålla ett noga aftryck af ori- ginalet. De ljusa partierna bildas af matta, och skuggorna af glänsande kopparytor. De sålunda er- hållna afbildningarna tåla ganska väl att handteras utan att deraf lida någon skada 4). Donne 5) i Paris och BERRES •) i Wien hafva Eotogs* sökt att, genom etsning, göra den fotografierade plå- tryck- ten tjenlig till altryck, i likhet med kopparstick, nilé Om ock resultaten af dessa bemödanden ännu lemna mycket öfrigt att önska, berättiga de likväl till den förhoppning, att den fotografiska konstens hittills blott individuela alster en gång skola kunna mångfaldigas, och derigenom uppnå ett allmännare värde. Ibland de nyare sätten att åstadkomma 1 justeck- Fotogra- ningar i Talbots manér, förtjena följande att nämnas: TALBOTS Enligt Mungo Ponton blir ett i surt chromsy- mtodeof radt kali indoppadt och vid elden torkadt papper pONton, mörkt brandgult i solljuset, och kan, i följd häraf, BrCQUE- nyttjas till fotografiska kopieringar. BECQUREL har ut- och rönt, att denna färgning hufvudsakligen uppkommer OSANN. 3) Comptes rendus des séances de 1’Académic des Sciences, 1840, l:er Semestre N:o 21. — DINGLERS. Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 159. 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 318. 5) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 77, sid. 159. — Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 651. 9 DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77. sid 207 40 af chromsyrans verkan på stärkelse i papperet. Man bör derföre, då man vill verkställa detta fotografie- ringssätt, först tillse att papperet innehåller stärkelse och att denna är jemt fördelad. Till detta ändamål doppas papperet i en svag jodlösning, och sköljes sedan med mycket vatten. Antager det då i vattnet en likformig blå färg, så är det användbart; i annat fall måste man sjelf limma det med stärkelse. — Papperet blötes några ögonblick i en koncentrerad lösning af surt chromsyradt kali, och prässas starkt emellan sugpapper, hvarefter det torkas i mörkret, antingen emellan sistnämde slags papper eller ock i grannskapet af en kakelugn. Sedan lägger man det på ett bräde och betäcker def genast med kopparsticket, som skall kopieras. Medelst en med skrufvar försedd glasskifva, trycker man nu de båda papperen starkt tillsamman, och utsätter dem för solljuset. Så snart teckningen utfallit tillräckligt tydlig, hvartill for- dras ifrån 1 till 15 minuter, allt efter tjockleken af det papper, hvarpå kopparsticket är tryckt, bort- tages detta sednare och teckningen aftvättas med vat- ten och torkas, hvarefter den lägges en stund i en svag lösning af jod i alkohol, sköljes sedan med vat- ten och torkas emellan sugpapper, men ej vid elden, emedan jodstärkelsen förlorar färgen redan vid en temperatur som understiger 100°C. Skulle tecknin- gen befinnas matt, så kan man flera gånger förnya dess indoppning i jodlösningen, hvilken likväl icke får göras starkare än förut. Så länge papperet är fuktigt, hafva teckningens skuggor en vacker blå färg, hvilken genom torkning öfvergår till mörkt violett. Taflan låter förvara sig, om den, ännu våt, öfverdrages med gummi arabieum. Det har ej lyckats BECQUEREL att, på det med chromsyradt kali indränkta papperet, fästa ljusbilden i camera obscura 7). 7) Comptes rendus des séances de 1’Académie des Sciences, 1840, N:o 11. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 301. — Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 648. 41 OSANN i Wurzburg uppfångar ljusbilden på ett med myrsyrad silfveroxid öfverstruket och i mörkret torkadt papper, hvilket insattes i camera obscura. Man erhåller en fullkomligt tydlig och skarpt tecknad bild, i hvilken de af ljuset träffade delarna äro röd- bruna, och skuggorna hafva papperets färg 8). Flera uppfinningar i tillverkningen af socker, Socker- 1 • C 7 Satt att särdeles af hvitbetor, hafva blifvit bekanta, ibland tillverka hvilka följande äro de förnämsta : socker af Franska samfundet La Société d’encouragement BoUCHER pour 1 Industrie nationale har tilldelat BOUCHER en be-BoNAFOUS löning af 2000 Francs för en metod att vinna rå- p2C, sockret utur hvitbetor och raffinera detsamma utan samt af att taga det ur formerna. En hufvudsak är, att hvit- "TD betorna, efter skörden, blifva väl förvarade. BOUCHER lägger den i högar af 6 fots höjd, i ett magasin; genom hvilket beständigt går ett luftdrag. Då be- torna skola användas, rengöras de först i en tvätt- ningsanstalt. Derefter rifvas de i en maschin, som är försedd med en tandad cylinder, på hvilken, under rifningen, en vattenstråle faller, hvarigenom saften blir mera tunnflytande och fullkomligare utlakad. Det rifna moset faller i ett tråg, och bortföres beständigt af en under detta sednare anbringad archimedisk skruf, genom hvilken inrättning det dels hindras ifrån att surna, dels undergår ett slags maceration med det på rifmaschinen släppta vattnet. Saften erhålles med tillhjelp af PECQUEURS valspräss9), hvarvid betorna alltid blifva prässade i samma ordning som de rifvas. Dessa arbeten förrättas genom ett sammanhängande maschineri, som fordrar biträde af blott två personer, den ena vid rifningen, och den andra för borttag- ningen af den prässade återstoden. Prässens valsar, 8) Journal fur Praktische Chemie, 1840, N:o 14, — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 394. 0) Se Årsberättelsen 1838, sid. 97. som äro ihåliga, upptaga saften, hvilken, genom kop- parrör, afrinner i ett kärl, hvarifrån den, genom ång- tryck, uppfordras till en 24 eller 30 fot högre belägen reservoir, från hvilken den nedgår till reningspannan. Då en sådan panna blifvit fylld till 5 hectoliter (191 kannor), rinner saften till en annan dylik. Under denna tid insläppes ånga, för att börja upphettningen. Så snart denna stigit till 35° R. (432°C.) , gjutes till nämde qvantitet saft en lösning af 750 grammer (1? E6.) alun, som omröres väl dermed, och, då tem- peraturen stigit till 80° R. (100°C.), tillsättes 14 kilo- gramm (34 &6.) kalk, hvilken förut blifvit blandad med vatten, hvarefter saften åter omröres och lemnas derefter i hvila, då den snart kommer i kokning. Man afstänger derefter ångan, låter saften stå orörd i 5 minuter, befriar den från skum och uttappar den sedan på ett fdtrum med groft kolpulver, hvarifrån den rinner färdig till afdunstning. Ehuru saften nu synes ganska ren, kan den likväl innehålla salter, hvilka den, först efter inkokning till 1,088 eller 1,113 eg. vigt, afsätter. BOUCHER låter den derföre under- gå tre särskilta afdunstningar, innan den egentliga inkokningen företages, nemligen först till 1,057 eller 1,064 och genast derpå, i en annan panna, till 1,104 eller 1,113 eg. vigt, hvarefter den lemnas i hvila och sedan silas genom nyttjadt groft kol, samt slutligen afdunstas i en tredje panna till en eg. vigt af 1,235 till 1,256. Efter filtrering genom obegagnadt groft kol bör saften kunna inkokas; men skulle den befin- nas otjenlig härtill, så måste den, efter den sista af- dunstningen, klaras med 1 liter blod och 2 kilo— grammer finmalet kol på hvarje hectoliter saft, hvarefter den silas genom en säck af bomullstyg. — För små formar inkokas sockret mindre starkt än för stora. Efter kokningen uttappas det i kylpannan. Det först inkokade omröres, hvarefter det lemnas i 43 hvila ända till fjerde produkten 10): sedan omröres det åter och fy Hes på så kallade kanariesocker-formar. Sockret, hvilket nu snart kristalliserar, omröres med trädknifvar, och 8 timmar derefter uttager man prop- parna ur formarnas spets och låter sirapen afrinna. Ett dygn derefter gjuter man på hvarje topp 1 liter ren sockerlösning, och underhåller i rummet en tem- peratur af 25°C. En dylik pågjutning sker dagen derefter, men den derpå följande dagen jemnas top- parnas basis och på hvar och en af dem hälles 1 liter lervälling, hvilken qvarlemnas i 4 dagar, men då borttages, hvarpå sockret lemnas att afdrypa och sedan hårdna i tre dagar, efter hvilken tids förlopp det uttages ur formarna och föres till torkrummet. Den från formarna komna renare sirap och nalop be- gagnas till topparnas begjutning på förenämde sätt, men den först afrunna mörka sirapen inkokas och fylles på basterformar. Den sirap eller melass, som rinner från dessa, inkokas ytterligare och upptages på de största formarna; denna tredje produkt, som är mindre sockerhaltig än de föregående, får namn af farin 1). En annan, äfvenledes af la Société d’encourage- ment belönad metod att tillverka hvitbetsocker är uppfunnen af de LIRAC. Den är grundad på hvit- betornas torkning i solvärman, och således användbar endast i de länder, der betorna kunna sås och skör- das så tidigt, att det nämde torkningssättet blir möjligt. Betorna skäras i skifvor af 1 till 2 liniers tjocklek, och beströs genast med kalk, som hindrar deras mörknande, hvarefter de utbredas på videmat- tor för att torkas, och malas sedan. Sockret utdra- 10 ) Se Årsberättelsen 1838, sid. 122 och 125. 1) Bulletin de la Société d‘encouragement, Apr. 1840, sid. 134. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid. 368. — Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 671. 44 ges genom maceration i DONBASLES apparat 2) af 6 trädkar eller, för stora fabriker, lika många murade, invändigt med glasserade tegel beklädda reservoirer. Man inlägger, i det första af dessa kärl, så mycket torkade hvitbetor att de väga } eller 1 så mycket som det vatten kärlet kan inrymma, och hvilket nu påfylles så skyndsamt som möjligt är. Emedlertid förses det andra kärlet med en lika vigt torra betor som det förra, och efter 11 timme insläppes deri vattnet utur det första kärlet. Sedan det tredje kär- let på lika sätt blifvit fyldt med hvitbetor, aftappar man deri vätskan från det andra kärlet, och på detta sätt fortfares med alla kärlen, ända till det sjette, utur hvilket man låter den deri erhållna sockerlös- ningen afrinna. Denna sistnämda lösning bör då hafva 1,157 till 1,205 eg. vigt, hvaremot all sockerhalt må- ste vara utdragen ur betorna i första karet, hvilka derföre nu uttagas och ersättas af nya. Sockrets yt- terligare behandling sker på de vanliga sätten 3). BONAFOUS och PAYEN hafva funnit, att sönder- skurna hvitbetor kunna, genom frysning, befrias från största delen af deras vattenhalt, så att de sedan, åt- minstone efter en lindrig torkning i en varm luft- ström, låta förvara sig 4). Hvitbetornas torkning genom frost utgör äfven föremål för ett, i Nordamerikanska Staterna, af J. HURD taget patent. HURD‘s sätt alt erhålla sockret är så enkelt, att det af hvarje landthushållare skall kunna verkställas, men har ej blifvit nog fullständigt beskrifvet. Hvitbetorna nedläggas, efter skörden, i 2) Se Årsberättelsen 1836, sid. 40. 3) Bulletin de la Société d’encouragement, Maj 1840, sid. 176. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 76, sid. 371 — Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 674. 4) Comptes rendus de Séances de 1’Academie des Sciences, 1840, N;o 17. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 76, sid. 399. 45 en källare, der de förblifva till dess att vintern in- träffar. De upptagas då, sönderskäras i } tum tjocka skifvor, utbredas på nät eller bräden, och utsättas för köldens och luftens inverkan, hvarefter de låta förvara sig ganska länge, utan att taga någon skada. Vill man genast efter frysningen använda dem, så låter man dem upptina och prässar dem, hvarvid de mycket fullkomligare afgifva saften än i sitt friska tillstånd. De utprässade skifvorna kunna torkas och begagnas till boskapsfoder. Då deremot torkade hvit- betor skola förbrukas, hvilket kan ske hvad årstid som helst, så öfvergjuter man dem med blott så mycket vatten att de deraf betäckas, och prässar dem 3 eller 4 timmar derefter, om det nyttjade vattnet varit kallt, men efter mycket kortare tid om begjut- ningen varit varm. En renare lösning skall vinnas om vattnet försättes med blott så litet svafvelsyra att den kan upptäckas genom smaken, men huru syran sedermera skall borttagas nämnes icke. Den socker- haltiga vätskan blandas med ägghvita eller annat klar- ningsmedel, upphettas till kokning och skummas, hvarefter den silas genom ett lager benkol, hvilket ej behöfver vara mer än 2 till 3 tum tjockt. In- kokningen sker öfver öppen eld, men mot slutet deraf sättes pannan i ett kärl, fyldt med vatten, hos hvilket man bibehåller en temperatur af 65°C. Ar den klarade sirapen tillräckligt inkokad, så afsätta sig då, på kärlets sidor, små glänsande kristaller, och på vätskans yta bildar sig en sockerskorpa. Omröres si- rapen, så grumlas den af ett fint sockermjöl, som af- sätter sig. Det kristalliserade sockret uppsamlas och prässas, hvarefter del fuktas med en ren sockerlös- ning och prässas på nytt. Den afrunna sirapen af- dunstas ytterligare och behandlas på samma sätt som den nyss inkokade 5). 6) Franklin Journal, Jul. 1839, sid. 24. — Dinglers Polytech- nisches Journal, Band 77, sid. 360. 46 PELLE- Den af PELLETAN uppfunna apparat till hvilbe- LEvgä- tornas maceration, Lévigateur kallad 6), har blifvit teur. beskrifven 7). Den har, i hufvudsaken, samma in- rättning, och verkar på samma sätt, som REICHENBACHS edulcator 8). PELLE- På den i berättelsen om PELLETANS ångmaschin TANS saftpump (monte- jus). (sid. 8) nämda egenskapen hos en genom trång öppning utströmmande och i en cylindrisk kanal in- släppt ångstråle, att bakom sig insuga och framför sig komprimera luften, grundar sig äfvcn PELLETANS saftpump (monte-jus ä jet de vapeur) •). Den är så inrättad, att man, efter behag kan låta luften antin- gen förtunnas i det kärl som skall upptaga hvitbet- saften, eller ock sammanprässas i den reservoir från hvilken saften skall pumpas. I förra fallet sker upp- fordringen genom sugning, men i det sednare genom luftens och ångans gemensamma tryckning på vätskans yta 10). . . n . PFLLE- Den nyss anförda principen har af PELLETAN äf- arZANSL venledes blifvit begagnad för att åstadkomma sock- nings- rets afdunstning i lufttomt rum. Apparaten härtill P1 består af cylindrisk, liggande panna, 10 fot lång och 2 till 24 fots diameter, inuti försedd med ett längs- efter fram- och återgående ångrör af ungefär 100 fots längd och 2 tums diameter eller en upphettningsyta af 50 qvadratfot. På det att röret, då så erfordras, må kunna uttagas och ersättas af ett nytt, utan betydligt afbrott i arbetet, är det endast fästadt vid en i pan- 6) Se Årsberättelsen 1838, sid. 100. 7) Description de l’exposition industrielle et artistique de 1839, T. 1 sid. 11. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 450. 8) Se Årsberättelsen 1839; sid. 45. 9) Ibid 1838, sid. 102. 10) Description de 1’exposition industrielle et artistique de 1839, T. 1. sid. 11. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 455. 47 nans ena ända fastskrufvad jernplåt, genom hvilken rörets ändar utgå. I den ena af dessa insläppes ån- gan, hvilken genom den andra utrinner såsom vatten. 1 pannan nedstiger, nära till bottnen, ett rör, som of- vantill är deladt i tvenne armar, af hvilka den ena tjenar till sockerlösningens insläppning i pannan, hvar- emot, efter afdunstningens fullbordande, den inkokade sirapen utdrifves medelst luft- och ångtryck, genom den andra. Pannan är, genom ett vidt rör, förenad med en kondensator, som har skapnad af en upprätt- stående cylinder, i hvilken den genom kokningen bil- dade ångan ingår, under det att vatten, i form af ett regn, insläppes i öfra delen af samma kondensator, från hvars botten vatten och luft beständigt utdragas af en sugpump, hvilken drifves af PELLETANS förut omnämda ångmaschin. Medelst en ångstråle, insläppt i ett rör, som står i förening med kondensatorn, förtunnas luften i hela apparaten, så väl före af- dunstningens början, som äfven sedermera, då så be- höfves, under arbetets fortgång. Så snart sirapen är tillräckligt koncentrerad, hvilket utrönes ge- nom proftagning med en, för detta ändamål, i pan- nan anbringad pump, låter man en särskilt ångstråle åstadkomma ett lufttryck inuti pannan, hvilken då tömmer sig genom afloppsröret '). I konsten att tillverka porslin och faiens, hafva, under det förflutna året, följande uppfinningar blifvit kända, hvilka likväl här endast kunna anmälas med hänvisning till de utgifna beskrifningarne. RIDGWAY och WALL 2) samt H. TREWHITT 3) i England hafva uppfunnit maschiner, med hvilka alla 1) Description de l‘ex position industrielle et artistique de 1839, T. 1, sid. 11. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid. 453. — Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. s. 747. 2) Mechanics Magazine, N:o 889.— DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 88, sid. 357. 3) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 14, sid 345. - Porslin och faiens. 48 Fäcbättzsådana föremål af porslin och stengods, som vanligen verk- förfärdigas genom handarbete, erhållas medelst präss- "i"g“"ning i formar. RIDGWAY En vid porslinsfabriken i Sevres, af J. M. F. och - . WALL, REGNIER införd, men der länge hemlighållen, förbätt- sant af rad inrättning af de kapslar eller så kallade kassett- WHITT. lar, i hvilka godset under bränningen är insatt, har RecN.nu blifvit bekantgjord af BRONGNIART. Kassett lame karsettlaräro dubbla, men inrymma ändock 11 gånger så myc- 1 lins^'ket porslin som de vanliga af samma storlek, hvar- bränning, igenom bränningskostnaden naturligtvis ganska betyd- ligt minskas 4). Pemain~ D:r Ludersdorff har meddelat resultaten af sina ‘ och, undersökningar om följande chromhaltiga porslin- och 6lger- emaljfärgers beredning: Grön, gul 1 Grönt. Den vackra gröna, stundom i blått och VIO~ — " lett färg dragande färg, som under de sednare åren ofta före- “Ai POEN kommer på engelskt och franskt porslin och faience, Löder^ kan erhållas genom blandningar af borsyrad chrom- dorff. och koboltoxid, på en gång fällda ur samma lösning. Härtill upplöser man 100 delar surt chromsyradt kali (kali-bichromat) i 480 delar hett destilleradt vatten, tillsätter 270 d. saltsyra af 1,16 och 480 d. alkohol af 0,849 eg. vigt, hvarefter man blandar alltsammans med en filtrerad lösning af 75 d. kolsyrad koboltoxid (eller 52} d. ren oxid) i 125 d. saltsyra, och kokar blandningen } timme. Den sålunda erhållna gröna vätskan silas och utspädes med 10 gånger sin volum vatten och fälles sedan med en mättad boraxlösning, hvilken tillsättes ända till dess att den åstadkommer en svag alkalisk reaktion. Vätskan, tillika med den grågröna, ganska voluminösa fällningen, uppkokas, eme- 4) Bulletin de la Société d‘encouragement, Aug. 1839, s. 308. DINGLENS Polytechnisches Central-Blatt, Band 75, sid. 291. Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 433. 49. emedan den sednare annars trögt afsätter sig. Fäll- ningen, som, genom denna uppkokning, antagit en lif- ligare, mera ljusblå färg, måste nu uttvättas, hvilket, om dess qvantitet är någorlunda stor, icke väl låter verkställa sig genom filtrering, utan bäst sker medelst repeterad utlakning med vatten och afhällning. Efter denna tvättning upptages den på ett filtrum, torkas och glödgas slutligen starkt. Den fås då vackert blågrön, så vida hettan icke varit för stark, hvaremot den, ge- nom en häftig och länge underhållen eld, blir nästan svart, hvilket likväl ej på något sätt minskar dess användbarhet såsom färg. — I den nu föreskrifna bland- ningen utgöra de båda oxiderna lika vigtsdelar. Skall färgen draga mindre i blått, så bör chromoxiden för- hålla sig till kobolt-oxiden såsom 3: 2. Den första lösningen sam mansättes då af 100 d. kalibichromat, 500 d. hett vatten, 280 d. saltsyra, 450 d. alkohol, och den andra af 50 d. kolsyrad koboltoxid och 83} d. saltsyra. Deras sednare proportioner gifva en färg, som genom rifning väl blir blågrön, men hvilken, i för- ening mod en fluss af ringa alkalihalt, vid inbränning på glasuren åstadkommer ett rent och ganska lysande grönt. För öfrigt har, i hvad förhållanden de båda oxiderna än må stå till hvarandra, flussen inflytande på nuansen. Ingår deri intet alkali, utan blott blyoxid , så förorsakas deraf alltid en dragning i gulgrönt; en liten alkalihalt frambringar samma nuans som färgen har före inbränningen, och en större gör det blåa rå- dande. Detsamma inträffar äfven vid färgens använ- dande under glasuren. I alla fall är dock färgen ut- märkt vacker, af mycken klarhet och intensitet, i följd af hvilken sednare den lätt blir ojemn och derföre bör försättas med hvitt. Härtill passar företrädesvis tenn- oxid, blandad, men ej sammansmält, med en fluss som innehåller mera alkali än blyoxid. Genom denna t ill- Prof. Paach‘s ^rsber. 1841 4 50 sats blir färgen väl ljusare, men tillika vackrare, och låter utbreda sig utan att efter inbränningen,hvilken alltid går ganska lätt, visa någon ojemnhet. — Den borsyrade chromoxiden gifver icke målningarnas kan- ter gula ränder, hvilket fel annars åtföljer alla chrom- färger, då de nyttjas med blyhaltiga flusser eller under blyhaltig glasur. 2. Gult. Basisk chromsyrad vismutoxid utgör en vacker och lättsmält citrongul emaljfärg. För att er- hålla den, bereder man först neutral chromsyrad vis- mutoxid efter Wöhlers metod, derigenom att man till en något sur lösning af salpetersyrad vismutoxid sät- ter så mycket vatten, att den börjar blifva oklar, hvarefter man fäller den med en utsäpdd lösning af neutralt chromsyradt kali. Då vismutlösningen icke får för mycket utspädas, emedan i sådant fall ett basiskt salpetersyradt salt skulle afsätta sig, så kan man äfven omvända operationen, derigenom att man gjuter den mera concentrerade vismutlösningen uti en lösning af 1 del chromsyradt kali i 60 delar vatten, så länge som någon fällning uppkommer. Efter behörig uttvätt- ning samt torkning bildar, i båda fallen, det fällda neutrala chromsallet ett citrongult pulver. För att för- vandla det till basiskt, finrifver man det och inkastar det, i små portioner, uti 18 gånger dess vigt salpeter, som blifvit upphettad till måttlig glödgning i en rymlig degel. Salpeterns glödgning får likväl icke vara alltför svag, emedan sönderdelningen då blir ofullständig. Äfven bör man tillse att inga klimpar qvarblifva sim- mande på den smälta salpeterns yta; visa sig sådana, så måste glödgningen fortsättas till dess att de försvunnit. Degeln tages derefter af elden och lemnas att svalna något, hvarefter det smälta afhälles från bottensatsen, hvilken, efter ytterligare afsvalning, flere gånger ut- lakas med kokhett vatten och tvättas så länge som vätskan afrinner gulfärgad. Den återstod, som då vin- 51 nes, är den basiska chromsyrade vismutoxiden. Den uppsamlas slutligen på ett filtrum och torkas, hvari- genom den får en ganska angenäm, mild orangegul färg. Den är något kornig och i vatten olöslig. Redan vid mörk rödglödgning kommer den i fluss och stelnar, efter afsvalnandet, till en brun kristallinisk massa af hvilken, genom rifning, åter erhålles ett orangefär- gadt pulver. 3. Pink c o lo ur. Bäst erhålles denna, i nära öf- verensstämmelse med MALAGUTIS uppgift "), om 100 delar tennoxid, 34 d. hvit marmor och 21 d. surt chromsyradt kali noga sammanrifvas med vatten, så fint som möjligt är, torkas, åter finrifvas, hvitglöd- gas 3 timmar i en luterad degel , upphettad i vindugn med coke, och slutligen utlakas med kokande vatten, till dess att detta afrinner fullkomligt rent. — Denna färg, nyttjad till tryck under glasuren, är af en ganska vacker effekt, men dess anbringande är före- nadt med åtskilliga svårigheter. Såsom emaljfärg, till målning ofvanpå glasuren, kan den alldeles icke be- gagnas, emedan dess behöriga inbränning fordrar en stark och länge fortfarande hetta, hvarjemte så väl skönheten som utvecklingen af färgen, äfven un- der glasuren, beror på denna sistnämdas sammansätt- ning. — Af mycket större användbarhet är MALAGUTIS mineral-lack-, °), emedan dess färg under sjelfva be- redningen utvecklas, och bibehåller sig oförändrad efter inbränningen. Derföre fordrar det ingen särskilt be- skaffenhet af flussen eller glasuren, och lika väl läg- gas ofvanpå som under denna sednare. Ludersdorff har likväl icke kunnat erhålla denna färg rätt ren efter MALAGUTIS föreskrift. Han försökte derföre att fram- bringa en basisk chromsyrad tennoxid, och att, genom glödgning, öfverföra denna till den modifikation som 5) Se Årsberättelsen 1837, sid. 118. 6) Ibid. sid. 121. 52 gifver den ifrågavarande färgen. Del nyss nämda ba- siska tennsaltet erhålles såsom en hvit fällning, om neutralt chromsyradt kali försättes med tennchlorid till dess att lösningen börjar reagera för syra; sedan blir fällningen gul, men kan, genom kokning med kalk- vatten eller digestion med neutralt chromsyradt kali förvandlas till det hvita basiska saltet. Bättre är dock följande metod: Man upplöser neutralt chromsyradt kali i 50 gånger dess vigt vatten och tillsätter en lös- ning af tennchlorid, så länge som någon fällning upp- kommer. Denne sednare uttvättas väl i precipitations- kärlet, upptages på filtrum och, då vattnet afdrupit, rifves ännu våt med sin halfva volum pulveriserad salpeter, hvarefter massan torkas och pulveriseras. Den inlägges sedan portionsvis i svagt glödande salpeter. Då sönderdelningen är fulländad, tager man degeln från elden, låter den svalna litet och afhäller den smälta salpetern från den basiska chromsyrade tennoxiden, hvilken man utlöser med hett vatten och tvättar så länge som vattnet visar någon reaction för alkali. Det erhållna tennsaltet, hvilket har en orent blekgul färg, torkas och utsattes derefter för 2 eller 3 timmars häf- tig glödgning i en med coke upphettad degel. Helst bör dock glödgningen ske i en porslinsugn, i hvilken saltet insättes löst betäckt; är saltets massa betydligt stor, så är det nödvändigt att innesluta det i en mera flat än hög kapsel, för alt skaffa luften ett friare till- träde till detsamma. Denna behandling är äfven nyttig vid tillredningen af pink colour. —- Efter glödgningen är saltet kornigt, stundom svagt glänsande, af en skön och ren persikblommefärg, lik den af på torra vägen erhållen chromchlorid. Det är ganska hårdt; likväl äga dess korn föga sammanhang med hvarandra. Af syror förändras det icke. — Ludersdorff har äfven försökt en enklare utväg till minerallackets vinnande. Han blandade lösningar af 282,4 delar tennchlorur med 7,6 d. surt chromsyradt kali med hvarandra, tillsatte litet saltsyra och kokade blandningen till chromsyrans re- duction, hvarefter den erhållna gröna vätskan (som är alldeles klar, om saltsyrans qvantitet icke varit för liten) fälldes med ammoniak, och den derigenom bil- dade hvitgröna fällningen torkades, finrefs och glöd- gades strängt. Massan fick en violett färg, som lik- väl ej var ren. Detsamma var äfven händelsen om den förut nämde blandningen fälldes med borax, men efter glödgningen visade sig då ganska vackert och mörkt syrenfärgade korn inblandade, hvilka syntes antyda att en längre glödgning erfordrats. — Minerallack kan be- gagnas till beredning af pink colour, om 100 delar deraf väl blandas med 34 d. kolsyrad kalk och glöd- gas starkt. Användes i den kolsyrade kalkens ställe, ett kalksalt med en eldfast syra, så åstadkommer detta sednare ingen förändring. Om t. ex. 141,2 delar tenn- chlorur, 37,3 d. chlorcalcium och 1,9 d. surt chrom- syradt kali upplöses tillsammans i vatten försatt med saltsyra, kokas och sedan fälles med en boraxlösning, och den torkade fällningen slutligen glödgas, så upp- kommer ej pink colour, utan blott ett minerallack af i det närmaste samma färg som man finner hos den glödgade basiska chromsyrade tennoxiden. Kokande saltsyra förändrar detta kalkhaltiga lack lika litet som det kalkfria, då den deremot hastigt sönderdelar pink colour och förvandlar den till minerallack. Det kalk- haltiga lacket, inbrändt under glasur eller samman- smält med en fluss, förändras icke mera än det vanliga, och visar, efter smältningen, samma färg som det hade förut, men hvilken icke har alldeles samma nuance som tillhörer den glödgade basiska chromsyrade tenn- oxiden ’). 7) Journal fiir practische Chemie, Band 19, sid. 129. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 76, sid 40. Po- lytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 202. 54 STEGERS M. A. Stegers har femnat följande under mång- oemab. årig praktik valda samling af föreskrifter för bered- färger, ningen och användandet af färger till glasmålning: I. Hvitt. A. Fluss. 8) Benglas 2 delar och mönja 1 del, sammansmälta i en betäckt hessisk degel, i en vindugn, derefter utgjutna i rent kallt vatten och slutligen rifna på en tjock glasskifva med en löpare af glas. B. Fär^. i. Hvitbrända ben 1 del, rifna på glas- skifva med 2 delar blyglas. 2. Hvit tennoxid 1 d. sammanrifven med 2 d. blyglas. Tennoxiden till den hvita färgen erhålles af rent tenn, hvilket man håller i smältning i degel med dess dubbla vigt salpeter, till dess att det blifvit fullkom- ligt oxideradt, hvarefter man utlakar den smälta mas- san med helt vatten, och torkar det olösta. I. Svart. Fär^. 1. Kopparoxid, beredd genom glödgning af salpetersyrad koppar, 2 d., flussmedcl 1 del. — Flussmedel: Lika delar krystalliserad borax, mönja och glaspulver smältas 1 till 11 timma i en hessisk degel, utgjutas sedan i vatten och rifvas på en glasskifva. 2. Om förenämde blandning försättes med litet jernoxid eller brunsten, så får färgen den brunaktiga nuans, som ofta förekommer i gamla glasmålningar. 3. Jernoxidul (erhållen af jernoxid, fuktad med bomolja och upphettad i degel) 1 del, kopparoxid (af kolsyrad kopparoxid, glödgad och afsläckt i vatten) 1 del och flussmedel 2} det.— Flussmedel: Finrif- vet blyglas 2 delar, gummi arabicum 4 del. Gummit tillsättes ej förr än oxiderna äro blandade med blyglaset. 4. Koboltoxid 1 del, brunsten 1 del, kopparaska 1 del och hammarslag 1 det blandas och smältas vid en i början svag, men sedan ganska stark eld. Mas- 8) Fluss betyder här alltid det färgande ämnet sammansmält med flussmedlet. Färg är det färgande ämnet, antingen en- samt eller ock sammanrifvit (men ej smält) med flussmedlet. 55 san utgjutes i vatten, pulveriseras, försättes med 12 delar flussmedel och finrifves.— FlussTnedel: Ren hvit sand 1 del och blyglete 3 delar sammansmältas. Dä blandningen blifvit tunnflytande uthälles den på en varm marmorskifva eller i en jernmortel, finrifves efter afsvalnandet och slammas med vatten, för att befrias från reduceradt bly ’). 5. Jernoxidul 2 delar, behandlade med 21 del flussmedel af samma slag och på samma sätt som N:o 3. 6. Hammarslag 1 del, kopparoxid 3 delar och rostad svafvelantimon 4 delar behandlas lika som N:o 4, och rifves sedan med 3 delar flussmedel. Flussmedel'. Sand 1 del och blyglete 3 delar smältas och slammas pä samma sätt som iN:o4, hvarefter de blott finrifvas med 3:del borax, som först, genom upphettning i degel, blifvit befriad från sitt kristallvatten och sedan, i stark hetta, smält till en klarflytande glaslik massa 10). 7. Guldpurpur 1 del, koboltoxid 3 delar, ham- marslag 3 delar, rostad svafvelantimon 6 delar, kop- parlasur 3 delar, smälta likasom N:o 4, sedan blandade med 3 delar flussmedel och finrifne. Flussmedel-. Sand 1 del och blyglete 23 del, behandlade likasom N:o 4, och slutligen finrifna med 8 d. smält borax. 8. Koboltoxid 3 delar, kopparoxid 3 delar, ham- marslag 3 delar och svafvelantimon 4 delar med 3 delar flussmedel. Beredningen för öfrigt lika med N:o 4. Flussmedel: Sand 1 del, blyglete 2 delar och borax 1 del, smälta och slammade lika som i N:o 4. 9. Kopparoxid 2 delar med 2} del flussmedel af samma slag som i N:o 3. 10. Ett vackert biåsvart vinnes, om en af bland- ningarna N:o3, 5 eller 9 försättes med en ringa del koboltoxid. 9) Denna behandling gäller, äfven i det följande, vid alla de tillfällen då flussmedlet skall sammansättas af endast sand och blyglete. . 10) Delta beredningssätt är alltid att iakttaga då flussmedlet skall bestå af sand, blyglete och boraxglas. 56 11. Ett i brunakt igt dragande svart erhålles af nyssnämde tre blandningar, med tillsats af brunsten. 12. Matt svart fås af kopparlasur 1 del, samman- rifven med 1 del svafvelantimon, som blifvit rostad, men ej så mycket att den förlorat sin svärta. Eller: 13. Kopparlasur och bränd brunsten lika delar. Eller: 14. Guldpurpur, koboltoxid och brunsten lika delar sammanrifna. III. Röclt. A. Fluss. 1. Jernoxid, erhållen genom glödgning af salpetersyrad jernoxid, 1 del sammansmältes med 3 delar flussmedel af 1 del sand, 2 delar blyglete och 4 del boraxglas, till dess att blandningen, omrörd med en glasstång, låter draga sig i fina och rena trådar. Sedan kastas degeln tillika med den smälta massan i vatten , och den sednare löstages efter afsvalningen, stötes i en agatmortel och rifves till pulver på en glasskifva. 2. Brunsten t del, sammansmält med 8 delar flassmedel af 1 del sand och 3 delar blyglete. B. För^^ 1. Kopparfri jernvitriol, eller ock basisk svafvelsyrad jernoxid, mer eller mindre starkt upphettade, rifna med 2 till 3 gånger sin vigt fluss- medel, gifva alla nuancer ifrån ljust rödt till brunak- ligt violett. Flussmedel: Hvit qvartssand, tvättad och glödgad 6 delar, gul blyoxid 4 till 5 delar och basisk salpetersyrad vismutoxid 2 till 3 delar. Bland- ningen pulveriseras fint i en rifskål af porslin, smäl- tes i en förut till rödglödgning upphettad betäckt hessisk degel, under ofta förnyad omröring, till en tunnflytande massa, hvilken utgjutes i vatten, torkas, pulveriseras och finsigtas. 2. Jernvitriol, glödgad i stark hetta, slammad 4 till 6 gånger i kokande vatten, torkad och 1 det deraf på glashäll finrifven med 3 delar flussmedel af sand och 3 gånger dennes vigt blyglete. Denna färg blir mera beständig om den sammanrifves, i agat-eller glasmortel, med lika vigt förut halfglödgadt rent kok- salt, och blandningen upphettas 2 timmar i en degel vid mer och mer förstärkt eld, samt massan slutligen utlakas och färgen, efter slamning och torkning, å nyo rifves med 1 del af samma flussmedel som förut. 3. Lika delar jernockra, gul blyoxid eller bly- glas, vil rum anlimonii, svafvelkoppar och svafvelsilf- ver finrifvas med vatten och nyttjas utan flussmedel. 4. Kopparhaltigt silfver 1 del sammansmältes med 2 delar svafvelantimon, hvarefter massan finrifves och blandas med lika vigt röd jernoxid. Äfven denna färg användes, likasom den föregående, ulan flussmedel. Den lägges temligen tjockt på glaset, hvars yta då i bränningen färgar sig röd. Det öfverflödigt pålag- da borttages sedan med en spade. 5. Silfver 1 del, crocus anlimonii 2 delar och svafvel 1 del sammansmältas, och massan rifves sedan med 2 delar flussmedel af sand och dennes dubbla vigt blyglete. 6. Röd jernoxid 2 delar, blyglete 1 del, gummi 1 del, blyglas 4 delar och rödkrita 6 delar. Först rifves blyglaset ytterst fint på en glasskifva, derefter tillsattes glaset, gummit och jernoxiden och slutligen rödkritan. Då allt blifvit noga blandadt och finrifvet, beg jutes det, i ett högt glas, med så mycket vatten, att blandningen får stadga af en tunn sirap. Den lemnas sedan 3 dagar i hvila på ett varmt ställe, väl förvarad för damm, utan alt likväl afdunstningen hin- dras, hvarföre den bäst ställes under en glasklocka. Den öfversta klara, men rödfärgade vätskan afhälles, resten lemnas att ytterligare sjunka, och man fortfar på delta sätt till dess att, efter flera afhällningar, färgen blifvit skild från bottensatsen. Den röda vät- skan intorkas sedan, vid lindrig värma, helst i solske- 58 net, i färgskålar och förvaras. Använd, medan don ännu är flytande, gifver den en lifligare och mera ren färg än sedan den blifvit torkad. I detta sednare till- stånd begagnas den, lika som en saftfärg, utan före- gången rifning, hvaraf den skulle försämras. Rätt be- redd och brukad öfverträffar den det vackraste röda i forntidens glasmålningar. 7. Tegelrödt erhålles af 1 del jernoxid och 12 delar ockergult (beredt af lika delar basisk svafvel- syrad jernoxid och zinkoxid) med 5 delar flussmedel af 1 del sand, 3 delar mönja och J:del bränd borax, sammanrifne, smälta, utgjutna i vatten, torkade och pulveriserade. 8. Köttrödt fås om man låter jernvitriol och alun smälta i deras kristallvatten, derefter upphettar dem till dess att de antaga den åstundade färgen, och se- dan uttvättar det lösliga med hett vatten samt för- sätter återstoden med 1 till 2 delar flussmedel af 6 delar ren och hvit qvartzsand, 4 delar blyoxid, 1 del boraxglas och 1 del salpeter, behandlade lika som till föregående röda färg N:o 1. 9. Mörkrödt: Blodsten 1 del, rifven på glas- skifva med 3 delar flussmedel af sand med dubbelt så mycket blyglete. 10. Guldpurpur (erhållen på det vanliga sättet, genom guldchlorids fällning med tennchlorur) 1 del, försatt med 4 delar flussmedel. Detta sednare bere- des af 1 del ren flinta, glödgad 3 eller 4 gånger i degel, hvarje gång afsläckt i vatten, rifven i porslins- mortel och finsiktad, 11 d. förglasad borax och % d. mönja, sammansmälta och finrifna. 11. Man upplöser 1 del tunnslaget guld i kungs- vatten, utspäder lösningen med 15 delar regnvatten och tillsätter en kall lösning af 11 del rent tenn i saltsyra. Sedan denna blandning blifvid omrörd och lemnad i hvila glimma, tillsätter man till densamma 59 1 del frisk urin. Omkring 2 timmar derefter afhäller man den klara vätskan från den fällda guldpurpurn, aftvättar denne fullkomligt, lägger den, efter torkning, i ett flatt porslinskärl, hvari den, betäckt med ett stycke papper, upphettas på glödande kol till dess att papperet blifvit förbrändt. Den sålunda beredda guld- purpurn rifves med 12 delar flussmedel af 1 del sand, 2 delar blyglete och 3 del boraxglas. 12. Dukatguld upplöses i kungsvatten. Om gul- det var silfverhaltigt afhälles lösningen från det bilda- de chlorsilfret, och detta tvättas med litet destilleradt vatten, som sedan blandas med guldlösningen, hvaref- ter denna, utan att filtreras, afdunstas vid måttlig hetta, till dess att en tjock kristallinisk saltskorpa uppkommer, hvilken, vid kärlets lutning, genomsläp- per litet af den röda vätskan. Man låter då massan kallna, tillsätter genast 10 gånger densammas vigt vatten och filtrerar lösningen. Till att uttvätta filtrum aftages förut en del af det vägda vattnet, hvilken sedan sättes till det öfriga. Härjemte löser man 1 del kri- stalliserad tennchlorid (hvilken, om den är fuktig, för- ut prässas mellan sugpapper) i 4 delar destilleradt vatten, hvarefter lösningen silas och användes på ne- dannämde sätt, innan den hinner grumla sig genom luftens tillträde. Vidare tillredes en lösning af 1 del gummi arabicum i 3 delar hett destilleradt vatten, hvil- ken silas genom gråpapper. Man blandar 3 uns vatten med 28 gran af gummi-lösningen, omrörer sorgfälligt och tillsätter 14 gran af tennsolutionen och derefter 23 gran af guldlösningen. Den guldpurpur, som härigenom bildar sig, är rödbrun, men utvecklar i bränningen den skönaste purpurfärg. Till förekommande af guld- purpurns förändring genom fri syra i vätskan hvar- utur den blifvit fälld, kan man utspäda den afvägda guldlösningen med dess dubbla vigt vatten och upplösa deri 10 gran kali-bicarbonat innan den gummihaltiga 60 tennsolutionen tillsättes. För att befordra purpurns utfällning, hvilken hindras af gummit, försätter man blandningen med alkohol till dess att en stark grum- ling uppkommer. Efter en timme, om man emellanåt omrörer vätskan några gånger, afsätter sig purpurn i rödbruna flockor. Man afhäller det klara, öfvergjuter fällningen med litet alkohol, låter den afdrypa på ett filtrum, pressar den, tillika med silpapperet, emellan sugpapper, och rifver den derefter, i en rifskål, med bränvin, till en tunn välling, hvilken man låter koka i 3 minuter och sedan häller i ett cylinderglas. Så snart som purpurn här afsatt sig, afhälles vätskan och ersättes med dubbelt så mycket vatten. Denna operation förnyas ännu några gånger, hvarigenom gum- mit till största del.en frånskiljes. Skulle, detta oak- tadt, purpurn fortfara att långsamt sjunka och bilda ett nästan genomskinligt rödt lager, tätt öfver botten- satsen, så måste, efter vattnets afhällning, åter en liten portion stark alkohol tillsättas och en ny filtre- ring företagas. Sedan purpurn fått afdrypa, pressas den, tillika med filtrum mellan sugpapper, likasom första gången, och torkas, hvarvid den ganska myc- ket sammankrymper och antager en mörk färg. Då den skall nyttjas, rifves den, på en sten, så länge med vatten, till dess man erhåller en alldeles klar, djupt färgad och något tjock vätska, hvilken blandas med 2 till 6 delar flussmedel, torkas i en porslins- skål och utblandas med terpentinolja som börjat tjock- na. Flussmedlet beredes, på samma sätt som till föregående färg N:o 1, af 8 delar uttvättad och glödgad hvit qvartzsand, 4 delar boraxglas, 1 del salpeter och 1 del hvit krita. IV. Blätt. A. Fluss. 1. Koboltoxid 3 delar sammansmältas 14 timma, i stark eld, med 2 till 5 delar flussmedel af 8 delar tvättad och glödgad hvit qvartssand, 4 till 61 6 delar boraxglas, l till 2 delar salpeter och 1 del krita. 2. Koboltoxid 1 del och boraxglas 4 delar smäl- tas 4 timmar i sträng glödgning. Denna fluss sam- manrifves med 2 delar flussmedel af t del bergkri- stall och 1 del boraxglas. 3. Till mörkblått blandas 4 delar königsblått (en art smalts af ren och intensiv färg) och 24 del mönja, hvilka sedan, i en glaserad degel, utsattes för den starkaste hetta, till dess att den smälta massan låter draga sig i klara, skönt azurblåa trådar; den uttages då, med en hake, utur degeln och kastas i kallt vatten, hvarefter den torkas och finrifves. Kö- nigsblått förekommer i handeln af ganska olika smält- barhet, hvarföre tillsatsen af mönja måste rättas derefter. 4. Koboltoxid 1 del, hvitt glas 6 delar, mönja 2 delar och salpeter 2 delar behandlas likasom näst- föregående. 5. Königsblått t del och boraxglas 3 delar sammansmältas med samma flussmedel som till fö- regående N:o 2. 6. Ljusare blått erhålles af lika delar königs- blått, fint pulveriseradl hvitt glas och mönja, blanda- de och smälta lika som N:o 3. Eller: 7. Zaffer 2 delar, pulveriseradt hvitt glas, 8 delar, salpeter 6 delar och mönja 6 delar, sammansmältas. B. Fär^. En lösning af rostad kobolt i sal- petersyra (portionerna äro ej angifna) blandas med } af dess vist rent koksalt, afhälles från bottensatsen och afdunstas i en porslinsskål. Så ofta som, under af- dunstningen, någon ny bottensats bildas, afhäller man åter vätskan, hvilken slutligen, då den börjar tjockna; flitigt omröres till dess att den blifvit intorkad till ett kornigt, vackert blått salt. Detta upphettas ännu 1 eller 2 timmar på varm aska (eller på ett sand- kapell), utsättes derefter för fria luften i några da- gar, eller till dess att det blifvit rödt, upphettas se- dan åter så att det blir blätt, hvilka behandlingar skifte- vis förnyas så länge som saltet, vid uppvärmningen, afgifver sura ångor, och till dess att ett litet prof deraf, öfvergjutet några linier högt med vatten inom 1 tim- ma blir rödt utan att färga vattnet. Saltet uttvättas då väl och den nu röda återstoden torkas först i en porslinsskål och sättes derefter på glödande kol, der den förvandlar sig till en blå massa, hvaraf 1 del försät- tes med 24 del flussmedel af lika delar bergkristall och borax, glas, sammansmälta, afkylda i vatten, stötta och finrifna på en glasskifva. V. Gult. A. Fluss. 1. Jonquillegult erhålles genom sam- mansmältning af Idel antimonsyra, 2 delar calcinerad blandning af lika mycket tenn och bly, 1 del kolsy- radt natron och 24 delar flussmedel af 1 del ren glödgad qvartzsand och 3 delar mönja. 2. Citrongul fluss beredes af 2 delar sand och 6 delar blyglete, smälta och pulveriserade, samt sedan rifna med 1 del silfveroxid och $ d. antimonoxid, hvilken blandning smältes vid stark eld i en hessisk degel, utgjutes i vatten och pulveriseras. B. Fär^. 1. Finrifven antimon blandas med 1 1 gång dess vigt salpeter och detoneras i en glö- dande degel. Massan hålles 4 timma i glödgning, hvar- efter den lemnas att svalna, pulveriseras och utlakas med kokande vatten. Det olösta, som består af surt antimonsyradt och antimonsyrligt kali, upphettas till måttlig glödgning, under en timma, med lika vigt eller äfven dubbelt så mycket mönja, och försättes sedan med lika del flussmedel af 1 del ren qvartzsand och 3 delar mönja. 2. Uranmalm (pechblende) sönderstötes, rostas och upplöses i salpetersyra. Lösningen silas, befrias från bly 63 genom fällning med svafvelsyra, afdunstas till torrhet och upphettas starkt till dess att en gul saltmassa er- hålles, af hvilken 1 del rifves med 3 delar flussmedel af 4 delar mönja och 1 del kiselpulver, sammansmälta och finpulveriserade. 3. Sönderklippt tunnslaget finsilfver 1 del lägges hvarftals, i en degel, med 1 del svafvelantimon och 1 del svafvel, pulveriserade och sammanrifna. De- geln betäckes med ett stycke kol och upphettas till dess att blandningen smält, hvarefter denna utgjutes i vatten, torkas och blandas med 3 delar bränd ockra. Färgen användes utan någon tillsats; den pålägges till en knifsbaks tjocklek på glasets baksida och af- torkas efter bränningen. 4. Ett ljusare gult erhålles, på alldeles samma sätt som det nästföregående, om man, i stället för 3 delar, blott tager 1 del ockra. Äfven den färg, som efter inbränningen afborstas, kan ännu en gång be- gagnas till en vackrare kolorit. 5. En gul färg, lik den på gamla glasmålnin- gar, fås af 2 delar svafvelantimon och 1 del temligen kopparfritt silfver, sammansmälta och pulveriserade. Af denna blandning finrifves 1 del, på en kopparplåt, med glödgad och i vatten afsläckt gulockra från 4 till 7 delar, allt efter den åstundade färgens ljusare eller mörkare nuance. Användandet är alldeles det- samma som föregående N:o 3. 6. Chlorsilfver och 3 gånger dess vigt bränd och finsiktad jernhaltig lera sammanrifvas med vatten och påläggas lika som N:o 3. 7. Svafvelsilfver, vitrum antimonii och bränd ockra, finrifna och behandlade såsom nästföregående färg. 8. Till orange upplöses finsilfver i ren salpeter- syra och utfälles med tenn eller koppar. Fällningen, tvättad med varmt vatten, sammanrifves med den rö- da färgen N:o 6. 64 9. Silfverpulver, erhållet på nyssnämde sätt, 1 del, blandas genom rifning med en del jernoxid och pålägges likasom gula färgen N:o 3. VI. Grönt. A. Pluss. 1. Kolsyrad kopparoxid (erhållen ge- nom salpetersyrad kopparoxids fällning med kolsyradt kali) 1 del, pulveriseradt hvitt glas 4 delar och mönja 2 delar smältas i en glaserad degel till dess att ut- dragna glastrådar af blandningen synas fullkomligt klara. 2. Kopparoxid 4 delar, antimonsyra eller an- timonsyradt kali 1 del sammansmältas med flussmedel af 6 delar sand, 4 d. blyoxid, 1 del boraxglas och 1 del salpeter. 3. Metallisk koppar (utfälld med jern ur en lös- ning af kopparvitriol) 1 del, hvitt glas 4 delar och mönja 2 delar behandlas lika som grön fluss N:o 1. 4. Kopparoxid 1 del och antimonsyradt kali 10 delar sammansmältas med 30 delar flussmedel af 1 del sand och 3 delar mönja. 5. Borsyrad kopparoxid 1 del, hvitt glaspulver 3 delar och mönja 1 del, smälta likasom grön fluss N:o 1. B. Färg. 1. Man upplöser 3 delar ren kobolt- oxid i saltpetersyra och 2 delar tenn i saltsyra, blan- dar båda lösningarna och fäller dem med kolsyradt kali. Fällningen samlas på ett filtrum , tvättas, torkas, lägges på en porslinsskärfva och insättes i en muffel, der den hålles i 8 timmars stark glödgning och ofta omröres. Sedan den svalnat, försättes den med 4 gånger dess vigt flussmedel af 1 del sand, 2 delar blyglete och } del boraxglas. 2. Lika delar chromsyradt kali och svafvel smäl- tas i en betäckt degel. Då massan kommit i stilla smältning, utgjutes den och tvättas väl med kokande vatten. Den erhållna gröna oxiden torkas, finrifves och 65 och försättes med 3 gånger sin vigt flussmedel af 1 del kiselpulver och 4 delar mönja, sammansmälta till ett fullkomligt genomskinligt glas. 3. Rent chromsyradt kali 1 del, sammanrilvel med 3 delar fint qvartzpulver, pålägges och inbrännes. 4. Brunsten 1 del och königsblått 2 delar, blan- dade och finrifna. 5. Ren koboltoxid med halfva dess vigt flussme- del af 1 del hvit sand och 2 delar blyglete. VII. Fiolett. A. FltJSS. 1. Brunsten 1 del , glödgad med li- ka del salpeter i krukmakarugn, hvitt glaspulver 6 delar och mönja 2 delar blandas och utsättes för den starkaste smäliningshetta. 2. Bränd brunsten I del, zaffer 1 del, hvilt glas 10 delar, mönja 4 delar behandlade lika som nästföregående. B. Fär^. 1. Guldpurpur försattes, i olika för- hallanden, med chlorsilfver, sedan detta sednare för- ut blifvit sammansmält med 10 gånger dess vigt flussmedel af 3 delar glödgad hvit qvartz, 5 delar bränd borax och 1 del mönja, och äfven guldpurpurn blifvit blandad med samma flussmedel. Man kan äfven på samma gång utfälla guldpurpurn och chlorsilfret, derigenom att man, i en stor qvantitet vatten dryper litet tennlösning och salpetersyradt silfver, och straxt derefter guldlösning. Proportionerna måste bestäm- mas genom försök. Fällningen blandas med lika vigt, eller något mera, flussmedel af 8 delar sand, 4 delar boraxglas, 1 del salpeter och t del krita be- handlade lika som flussmedlet till röda färgen N:o 1. 2. Guldpurpur 1 del, sammanrifven med 3 de- lar königsblått. Denna blandning gifver del skönaste violett, hvaraf olika nuancer kunna erhållas genom Prof. Pasc.h’s Jrxber. 7845 66 användandet af mera eller mindre guldpurpur och ljusare eller mörkare königsblått. 3. Guldpurpur 1 del, sammanrifven med 6 delar flussmedel af 1 del sand, 2 delar blyglete och 4 del boraxglas, gifver ett mörkare violett. 4. Guldpurpur, blandas, genast efter fällningen och ännu våt, med litet flussmedel af en del glöd- gad ren qvartzsand och 3 delar mönja, behandlade lika som flussmedlet till röd färg N:o 1. VIII. Brunt. A. f^luss. 1. Brunsten 1 del, sammansmält med 8 delar flussmedel af 1 del sand och 3 delar blyglete, gifver sepiabrunt. 2. Brunsten 1 del och förut beskrifne blå färg B 4 del, sammansmält med 8 delar af samma fluss- medel som till föregående, gifva gulbrunt. 3. Gul färg N:o 3 t del, svafvelantimon 1 del med 3 delar flussmedel af t del sand, 2 delar bly och 4 del borax. B. Fär^. 1. Jernoxid, erhållen genom fäll- ning ur ren svafvelsyrad jernoxid med kolsyradt alka- li och lindrigt glödgad, sammanrifves på glasskifva med lika vigt blyglas och litet gummivatten. 2. Jernoxid 2 delar, brunsten 3 delar, gul färg N:o 3, 3 delar sammansmälta, afkylda i vatten och sedan rifna med 3 delar flussmedel af t del sand, 2 delar blyglete och 1 del boraxglas. 3. Jernoxid (blodsten eller rödkrita) med litet af den till gul färg N:o 5 föreskrifna blandning af svafvelantimon och silfver och samma flussmedel som till brun färg N:o 1. 4. Bottensatsen efter beredningen af röda fär- gen N:o 6 gifver brunt, om den utan vidare behand- ling, pålägges och inbrännes. 5. Gul färg N:o 3 sammanrifves med 1 af dess vigt, och användes utan att smältas eller försättas med flussmedel. 67 Vid färgernas beredning är i allmänhet alt märka: 1. Det är icke möjligt att uppgifva absoluta proportioner för färgernas och flussmedlens ingredientier, utan bådas sammansättning måste till någon del blifva beroende af konstnärens egna försök och erfarenhet. 2. Detsamma gäller äfven icke blott om fluss- mediets förhållande till färgen, utan äfven om dess beskaffenhet. 3. Materialierna till så väl färger som flussmedel böra vara de bästa som kunna erhållas och fria från främmande ämnen. 4. Då färger och flussmedel, antingen hvar för sig eller med hvarandra, skola smältas, verkställes detta i starka hessiska deglar, hvilka blifvit invän- digt öfverstrukna med krita och vallen eller ock gla- serade. Till detta sednare ändamål sköljes degeln först med vatten, och beströs genast inuti med pul- veriseradt hvitt glas, hvarefter den lemnas att torka, och sättes slutligen varsamt i elden, der den upp- hettas till dess att glaseringen är fullbordad. Glase- ring användes i synnerhet för att hindra blyoxidhal- tiga flusser att genomtränga degeln. 5. Till smältningen i hessiska deglar begagnar man en vindugn, hvars kupolformiga tak eller lock är försedt med ett dragrör. Ugnen är invändigt beslagen, till 3 tums tjocklek, med lera , och har i taket en lucka, eller ock en öppning, som tillslutes med en lerpropp, på det att man derigenom må kunna aflyfta degelns lock och omröra dess innehåll med en blank stålstång. 6. Till färgingredientiernas rifning före smältningen nyttjas, så vida icke annorlunda är föreskrifvet, en tjock glasskifva med glaslöpare. I vissa, och då alltid till- kännagifna fall sker rifningen på kopparskifva med löpare af stål, men sällan i kärl af marmor eller porslin. Då smältningen skall ske, upphettar man van- ligen först degeln till rödglödgning och inlägger deri 68 sedan färgblandningen i små portioner, med iaktta- gande, alt degeln aldrig får fyllas till mera än 1 al sin rymd. 7. På lika sält förfares med ingredientierna till ett flussmedel. 8. Äfven då en färg och ett flussmedel skola sammansmältas med hvarandra, blir behandlingen den förenämde. 9. Degeln upphettas i början till lindrig glödgning och bibehålies vid denna temperatur någon I id, hvar- efter elden förstärkes. Massan är fullkomligt smält då den blifvit tunnflytande och later draga sig i rena, klara trådar. Den utgjutes i kallt vatten, torkas och pulveriseras. 10. För att pröfva de på nu beskrifna sätt er- hållna färger och flussmedel, bestryker man dermed remsor af det slags glas, hvarpå man vill måla, och inlägger dessa i en på sned ställd, till stark glödg- ning upphettad degel, hvari de lemnas till dess att de mjukna och begynna böja sig. De uttagas då och läggas, för att långsamt svalna, på ugnens tak eller i dess askrum. Befinnes nu färgen hafva visat benä- genhet att utflyta öfver de målade ställenas gränser, så är detta ett tecken, att för mycket flussmedel blif- vit tillsatt. Ar åter den inbrända färgen matt och för känseln sträf, så har flussmedlets proportion varit förliten. 11. Hufvudfärgernas olika gradationer och öfver- O C gångar erhållas icke blott genom de använda ingre- dientiernas art och behandling, utan långt oftare, och med vida större mångfaldighet, genom vissa manipa- lationer, som längre fram skola beskrifvas. 12. Utom de för hvarje särskilt färg i det fö- regående anvisade flussmedel, finnas äfven sådana som passa för hvarje fall, eller åtminstone blott fordra nå- gon liten förändring, hufvudsakligen beroende affär- 69 gens större eller mindre smäll barhet. Ett sådant är t. ex. 4 delar mönja och 1 del kiselpulver. Det sist- nämde ämnet fås af ren, 3 eller fyra gånger glöd- gad och emellan hvar gång i vatten afkyld kritfri flinta, hvilken sedan pulveriseras i porslinsmortel och finsiktas. Detta pulver blandas noga med mönjan och smältes, under lidtals skeende omröring, i en betäckt degel, till dess att massan blifvit förvandlad till ett fullkomligt klart gulaktigt glas, hvilket afkyles i vatten, torkas, pulveriseras och beutlas genom fin siktduk. Ett dylikt flussmedel kan äfven beredas, på nyss- nämde sätt, af 1 del bergkristall och t del borax- glas, eller ock af 1 del hvitt glas och 2 delar mönja. Målning. Man målar antingen på en skifva af hvitt glas, på hvilken hela taflan, med sina hufvud- färger och medelteinter, insmältes (peinture en apprét), eller sammansätter man denna af olika, förut i massan färgade glasstycken, som innehålla lokalfärgerna, och anbringar sedan blott conlourerna och skuggorna (mo- saik-målning); eller ock använder man tillika i mas- san färgade och hvita målade glas. Vid glasmålning på en skifva iakttages: Det glas, som skall begagnas, bör vara rent, hvitt, utan luftblåsor och strängsmält. Skifvan renas genom gnid- ning med ren i luften sönderfallen kalk, hvarefter den, på hela ytan, grundas. Till denna sistnämda operation begagna somliga terpentinolja, som jemt påstrykes med en ren linnelapp eller bred hårpensel; andra åter gifva glaset en så svag svart grund att det ej blir alldeles mörkt, utan blott får utseende af mattslipadt. Båda metodernas ändamål är, att åstad- komma en yta som mottager och behåller teckningen och färgerna bättre än det blanka glaset; men den sednare af dem förbereder tillika målningens effekt. I båda fallen måste grunden sorgfälligt fördrifvas med en stor hårpensel och hastigt torkas under skydd för 70 damm. Detta målningssäit fordrar blott en carion, men hvars begagnande är tvåfaldigt. Antingen läg- ger man den grundade och (orkade skilvan på car- tonen, och tecknar de genomskimrande contourerna, medelst en fin pensel, med någon passande glasmåla- refärg ; eller ock lägger man omvändt cartonen på glaset och följer contourerna med en spels af stål eller elfenben. Ar, i detta fall skifvan grundad blott med terpentin, så måste cartonens baksida vara gniden med blyerts för att göra teckningen synlig på glaset. Vid färgernas påläggning betjenar man sig af en i ram infattad glasskifva, hvilande på tvenne stöd, emellan hvilka man kan gifva henne den lutning som erfordras för att låta dagsljuset falla igenom den på skifvan lagda målningen. Denna sednare kan man, under arbetet, stundom lägga pä ett hvitt papper, för att bättre kunna bedömma effekten af vissa färger. 1 stället för den nyss nämda glasskifvan nyttja som- liga, till underlag för glaset som målas, blott en trädram, hvillien låter efter behofvet hopskjuta eller utvidga sig och sammanhålles med skrufvar. Vehik- let för färgerna är i allmänhet en flygtig olja. I dennas ställe bruka några endast vatten, hvilket lik- väl icke tillräckligt binder färgen, och ännu mindre en fluss, som bör vara mera grofkornig och påläggas temligen tjockt. En sådan färg affaller derföre lätt innan den är inbränd, och är svårare att anbringa på glaset, hvaremot, med olja, gränserna låta skar- pare bestämma sig, och de redan målade ställena kunna åter öfverstrykas, utan särdeles fara för grun- den. Då målningen sker med vatten, grundas glaset antingen alldeles icke eller ock med en mycket vat- tenhaltig färg. Den bästa olja är gammal, något tjocknad, rectificerad terpentinolja, blandad med litet lavendelolja. Paletten hör vara af tjockt mattslipadt glas med löpare af samma ämne. Före rifningen med 71 oljan böra de färder, som behöfva flussmedel, först finrifvas med vatten och sedan torkas. Plusser deremot måste, vid påläggningen, blott vara grof- stötta, emedan de utfalla desto mera ogenomskinliga ju finare de pulveriseras. Sådana färder som nyttjas utan flussmedel, såsom gult eller röd- aktigt af silfver, göra ett särskilt undantag från allmänna regeln, deri att de aldrig rifvas med olja, utan blandas med vatten till en tjock välling. Den första af de här omnämda tre arter färgämnen fordra en tunn, men de båda öfrige en tjock påläggning. Flusserna äro svårare att anbringa än de öfriga glasfärgerna. Dessa sednare påstrykas med pensel, likasom vid vanlig målning, blott med den omsorg, att färgen utbredes så jemt som möjligt är, hvartill man ofta måste särskilt begagna en större pensel. Likväl undantagas härifrån, såsom förut blifvit nämdt, de färger som erhållas af silfver, hvilka läggas till åtminstone en knifsbaks tjocklek på glaset. Flusserna deremot användas i form af en trögflytande massa, som i små portioner pålägges och utbredes med en pensel eller liten sked, hvarefter glaset lutas åt oli- ka sidor, till dess det af flussen blifvit betäckt inom de af teckningen bestämda gränserna. Genom glasets längre fortsatta lutning kan man låta flussmassan mer och mer samla sig i en viss riktning, och på detta sätt åstadkomma gradationer i färgtonen. De öfriga reglorna för glasmålning på en skifva bero på de särskilta maneren att måla. Antingen utföres hela taflan på glasets ena sida, i svart, brunt eller grått, och illumineras på den andra med de till hvarje sär- skilt ställe hörande färger; eller verkställes målnin- gen med glasfärgerna på samma sätt som med vanlig oljefärg; eller ock förenas de båda maneren, derige- nom att man partielt använder det ena och det andra af dem enligt effektens fordringar. För dessa tre 72 målningssäit gälla följande reglor: 1) Skuggorna och de med mörka färger tecknade contourerna, äfvensom grundmålningen, utföras på glasets främre eller åt åskådaren vända sida. 2) Den egentliga färglägg- ningen sker på glasets baksida. 3) Medelteinter, gradationer och öfvergångar höra egentligen till fram- sidan, men anbringas äfven bakpå glaset i de fall, då färgerna annars, genom öfverflytning i hvarandra eller sammansmältning med grunden, skulle förorsaka en felaktig kolorit. 4) Gula och röda färger af silfver lägges alltid på glasets baksida. 5) Vid vissa tillfällen målar man mot hvarandra svarande ställen på båda sidorna af glaset med olika färger, för att, medelst det genomfallande ljuset, af dem frambringa särskilta nuancer. T. ex. Purpur på den ena och guldgult på den andra sidan gifva en lysande eldfärg och skar- lakansrödt; blått och gult åstadkomma grönt o. s. v. 6) Då en ny färg skall läggas på ett redan måladt, I. ex. af contourer och schatteringar betäckt ställe, torkas glaset först vid lindrig och jemn värma, och målas vidare sedan det kallnat. Eller ock inbrännes den först gjorda svarta utarbetningen och, så vida det är möjligt, på samma gång äfven de gula färg- tonerna, om sådana förekomma, hvarefter den nya målningen utföres på den inbrända. 7) Likväl får sådant gult som ej innehåller flussmedel, utan efter inbränningen lemnar ett residum af jernhaltig lera, hvilket måste afborstas, aldrig läggas på en annan färg (icke en gång pä en svart schattering) om den- na icke förut blifvit inbränd; tvertom bör det ställe, der gult skall anbringas, alltid vara sorgfälligt ren- gjordt. 8) Alla glasfärger kunna nyttjas något mör- kare än i en vanlig målning, emedan de ljusna i bränningen. 9) Om en fluss eller färg, efter pålägg- ningen, befinnes hafva flutit utom sina behöriga grän- ser, sa låter man densamma först torka, och bortta- ger sedan det öfverflödiga med en knif. Genom grun- dens bortskrapning, med en framtill spetsad men bak- till platt radérgriffel af finkornigt träd, erhåller man de effektfullaste ljuspartier. 10) Skulle, efter mål- ningens torkning, färgerna icke synas fullkomligt matta och torra, så härrör detta af för mycket olja och har alltid ett menligt inflytande på koloritens skönhet efter inbränningen, 11) Det är hvarken nödvändigt eller rådligt att låta färgerna torka längre än en O O C dag. 12) Vid arbetet måste den största snygghet iakttagas, penslar och paIIet hållas rena, taflan skyd- das för damm o. s. v. För de målningar, som sammansättas af färgade, eller dels af sådana, dels af målade hvita glas, äro föreskrifterna i allmänhet lika dem som i det före- gående blifvit meddelade. Det återstår således att, angående det slags målningar, hvilka ej väl kunna utföras i smått, i anseende till glasets blyinfattningar, som på nära håll skulle skada effekten, endast nämna något om cartonernas inrättning och begagnande samt glasens tillskärning och sammanfogning. Mosaikmål- ningen fordrar tvenne cartoner. Den ena af dessa tje- nar såsom mönster eller original och är derföre fär- digmålad, samt innehåller tillika glasens och blyin- fattningarnas indelning efter figurernas och de olika färgernas begränsningar, med nummerteckning på hvarje särskilt del. Den andra, på hvilken endast blyinfatt- ningarna äro uppritade, och hvars delar hafva samma nummerering som på den första, sönderskäres efter dessas contourer, och hvarje del minskas rundtomkring så mycket som blykärnans halfva tjocklek utgör, hvar- efter de stycken, som sålunda erhållits, begagnas till mönster vid glasens tillskärning, hvilken verkställes antingen med diamant, med sprängkol eller (hvilket är minst säkert) genom glasets klippning med sax under vatten, På dubbelglas kunna olika schatterin- gar och ornamenter frambringas, derigenom att man med smergel mer eller mindre bortslipar den färgade sidan, stundom så att man blottar det hvita glaset, på hvilket derefter kan målas. De på nyssnämde sätt blottade hvita delarna kunna äfven på baksidan beläggas med färger, hvarigenom mångfaldiga effekter åstadkommas och ofta användandet af flera glas und- vikes. Äfven pä färgade glas kunna, i stället för svart, gradationer och medelteinter af glasets hufvud- färg nyttjas, och dessutom särskilta nuancer erhållas, derigenom att den ena sidan alldeles betäckes med en annan färg: sålunda uppkommer t. ex. eldrödt, om ett rödt dubbelglas på dess hvita sida öfverdrages med gult af silfver; en nuans af grönt fås genom lika användande af sistnämde färg på ett blått dubbel- glas o. s. v. Glasens infattande i bly öfverlemnas säkrast åt en skicklig glasmästare. Blyet, hvilket bör hafva tunn kärna och smala kanter, böjes först omkring ett af de glas, som skola ligga i midten af målningen, så att detta omslutes af blyets ena fog, hvarefter i den andra, de af cartonen anvisade glasen inskjutas. Arbetet fortsättes sålunda, inifrån utåt, hvarvid man efterhand inskjuter de särskilta blyen och genast fastlöder dem under behöriga vinklar mot hvarandra. Härtill begagnar man en vanlig lödkolf med koppar- spets och säkalladt snällod af 1 del bly och 3 till 4 delar tenn. På det att lödningarne, genom sin me- tallglans, icke må störa målningens eflekt, öfverstry- kas de med någon mörk oljefärg eller, ännu bättre, med en mycket utspädd svafvelsyra. Inbränning. Muffeln, hvari inbränningen skall verkställas, kan förfärdigas af gjutjern ,. grafit massa eller ock af vanligt krukmakaregods. Den har form af en aflång fyrkantig låda, så vid, att de största glasen kunna rymmas deri utan att vidröra muffelns 75 väggar, t. ex. af 12 tums längd, 10 tums bredd och 5 tums djup. Midi på en af de korta sidorna har den en 5 tum lång och 3 linier bred öppning för prof- vens uttagande, och ofvanpå är den betäckt med ett lock, försedt med två runda hål af omkring 14 tums diameter, hvilkauppåt utlöpa i 2 1 tum långa rör. Ugnen, som skall innehålla muffeln, är ganska enkel, och kan, af tegel och några jernstänger, uppsättas i en vanlig köksspis. Man lägger blott tegelstenar på hvarandra, så att de innesluta ett 4-sidigt rum, som är 4 tum både längre och bredare än muffeln. På den åt arbetaren vända sidan lemnas nedtill en öppning af 12 tums bredd och 3 tums höjd. Då ugnsbyggnaden uppnått en höjd af 4 tum, lägger man tvärsöfver densamma två jernstän- ger, så att de med sina ändar hvila på ugnens långsidor. På dessa stänger, som böra hafva ett fullkomligt ho- rizontelt läge, ställes muffeln, och, så snart som gla- sen blifvit inlagda i denne, fortsättes byggningen till dess att ugnsväggarna stiga 1 tum öfver rören på muffelns lock, hvarvid man iakttager, att ugnens främre vägg får, midlför den sidan af muffeln hvarigenom profven uttages, ännu en öppning af 3} tums längd och 2 tums höjd. Nyssnämde väggs båda öppningar till- slutas, den nedra med ett invändigt lerbeklädt jern- bleckslock, och den öfre med en passande sten. Muffelns botten öfversiktas med ett tumstjockt lager af nyss släckt och öfver elden väl torkad kalk, hvilket sorg- fälligt jemnas, hvarefter man dcrpå lägger så många af de målade glasen som kunna få rum, utan att komma i beröring med hvarandra eller med muffeln. Öfver glasen siktas ett nytt, men tunt kalklager, på hvil- ket åter målade glas läggas lika som förut, och på detta sätt fortfares, till dess att muffeln är fylld till den öppning, som är gjord för färgprofven. Dessa, hvilka bestå af 6 till 7 tum långa och 1 tum breda, med alla färgerna bestrukna glasremsor, lägges på 76 ett kaiklager, så att de med den ena ändan räcka till midten. af muffeln, och med den andra utskjuta } tum utom proföppningen, för att kunna fattas med en tång och utdragas. De öfriga glasens inläggning och betäckning med kalk ske derefter på samma sätt som förut, och fortsättas till dess att hela muffeln är fylld. Har man blott ett enda glas att bränna, så fylles muffeln med omålade glasskifvor och kalk, hvar- vid det målade får sitt rum i de medlersta lagren. Slutligen betäckes mufleln hvarefter man, i locketstvenne rör, ställer lodrätt 8 tum långa och 1 tum breda remsor af samma slags flussglas som det målade, på det sättet att de med sin nedre del hvila i det öfversta kalklagret och med öfra ändan gå ungefär 2 tum utom rören. Före eldningen tillslutes proföppningen i ugnens framsida. Man betäcker sedan ugnsbottnen med glödande kol och fyller hela ugnen med trädkol, hvaribland några glöd inläggas; härvid iaktlages att de i muffellockets rör insatta glasremsorna förblifva fristående. Derefter läggas tvärs öfver ugnen några jernstänger och, på dessa, tegel, så att deraf en be- täckning bildas, hvilken blott i midten har ett hål af en knapp tums diameter. Under bränningen tillses, att elden på alla sidor utvecklar sig likformigt, hvar- jemte den, genom fortsatt inläggning af kol, bestän- digt bör underhållas lika stark. Då muffeln glöder mörkröd, de i dennes lock insatta glasen böja sig, och färgprofven, efter uttagningen och långsam afkyl- ning på ugnbetäckningen, visa sig fullkomligt och vackert inbrända, hvilket plägar inträffa efter 6 eller 7 timmars bränning, uttages elden skyndsamt utur ugnens nedersta öppning, men med den försigtighet, att muffeln icke skakas; murens båda sidoöppningar tillslutas, och dessa, så väl som den öfversta tegel- betäckningen luteras med lera, hvarefter ugnen lem- nas att svalna i 24 till 36 timmar. Efter afsvalnin- 77 gen uttagas glasen utur muffeln, rengöras med en borste och ljumt vatten samt altorkas noga. Skola de 4 ytterligare målas och följaktligen brännas ännu en gång, så böra de nya färgerna försättas med mera flussmedel och brännas vid en mindre stark hetta än förut, på det att den första målningen icke må kom- ma i smältning. Om muffeln antingen är ny eller ock under en längre tid icke varit brukad, så bör den före begagnandet utglödgas, alldeles på lika sätt som om den innehölle glas på hvilka man skulle in- bränna färger, hvarefter den lemnas att kallna tillika med ugnen. 1) DESBASSAYNS de RICHEMONT erhöll vid industri- MeUll- expositionen i Paris år 1839, en guldmedalj för sitt Lödning sätt att, med tillhjelp af ett vätgas-blåsrör {chalu-ntnn }oA meau aerhydrique^), verkställa lödningar utan an- vändande af så kalladt lod, öfver hvilken uppfinning Gay-Lussac, Thenard, D’Arcet och CLEMENT Desormes högst fördelaktigt yttrat sig 2). Detta lödningssätt, hvilket äfven blifvit föremål för ett af CH. DELBRUICK, i HEBERTS namn, i England taget patent, och der kal- ladt avto^enous solderin^, auto^enous junc- tion of wet a Is, efter den af upptinnaren gifna be- nämningen soudure oulo^éne, är egentligen en utbildning af den förut bekanta, för tennarbeten nytt- jade, sammanbläsnin^en 3), men säkrare och lät- tare att utföra än denna sistnämda, som erfordrar mycken vana och skicklighet. Den af DESBASSAYNS de RICHEMONT begagnade apparat består af en anstalt till utveckling af vätgas, och en blåsbälg, som ge- nom trampning sättes i rörelse. Från båda gå böj- liga kautschuksslangar, som sammanlöpa i ett blåsrör 1) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 75, sid 121. 208. — Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jalirg. sid. 257. 401. 2) Bulletin de la Société d‘encouragement, 1839, sid. 62. 3) Se Lärobok i Mekaniska Teknologien, af K. KARMARSCH, (öfvers. af N. W. ALMROTI), l:a Delens 2:a hälft, sid. 445. 78 hvilket följaktligen samtidigt emottager vätgas och atmosferisk luft. Till detta blåsrör höra flera spetsar, af hvilka hvar och en gifver lågan en särskilt form och storlek. Lödningen tillgår på det sättet, att lå- gan af den genom blåsröret utströmmande antända gas- blandningen successivt riktas på de delar af metallen som skola sammanhäfta , hvarvid dessa hopsmälta med hvar- andra. Denna metod synes hufvudsakligen vara pas- sande för bly, men skall äfven vara användbar för andra metaller. Vid de tillfällen, då man ej vill direkt nyttja lågan, borttages blåsröret, och i dess ställe förenas med apparaten en lödkolf, hvars skaft består af ett rör, som genomströmmas af vätgas-och luftblandningen, och slutas i en kapsel hvari kolfhuf- vudet är insatt. Genom gasens antändning i nämde kapsel hålles kolfven upphettad under hela arbetet 4). SPENCER, som gjort Jacobi uppfinningen af gal- vanoplastiken stridig, har äfven, ehuru något sednare än DESBASAYNS de RICHEMONT, såsom ett resultat af egna rön tillkännagifvit en med den förenämde nästan lika lödningsmetod, hvilken han år 1840 meddelat The Polytechnic Society i Liverpool. Skillnaden består egentligen deri, att SPENCER begagnar, till blandning med vätgasen, icke atmosferisk luft utan ren syrgas, hvarigenom en vida hetare låga erhålles 5), hvilken bättre egnar sig för strängsmälta metaller. 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77. sid. 33.—The London Journal of arts, Conjoined Series, Vol. 17, sid. 35.— Polytechnisches Central-Blatt, 6 Jahrg. sid. 1143. 5) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 77, sid. 110