ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG. TILL KONGL. KETENSKAPS-ACADEmEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1840; STOCKHOLM, 1841. P. A. Norstedt & SöNER, Kongl. Boktryckare. INNEHÅLL Sid. Meckanisk krafts Q . , af ansa. (Angpannors explosioner .... 1. BESLAY‘s ångpanna 21. Inrättningar som visa vattenståndet i pannan, af SCHLUMBERGER . . 23. GARDNER . . . 25. HAZARD .... 25. MEYER .... 26. JOHNS medel mot pannsten . . 28. Roterande ångmaschiner, af UPTON 28. PELLETAN 29. DICKINSONS ångmaschin .... 29. Mechanisk kraft\ oenom elektn'->JACOBTS apparat 30. citeten. J Stens prängning. Sprängskotts antändning genom elektriciteten.......................................31. Maschiner till ) spinnbara am- ( Ullrensningsmaschiner, af DESPIAU 32. nens förebered- i WORTH 32. nin^. Kardmaschiner, af Hill . . . 33. Birch . . . 33. Spinnmaschiner af GARNETT.........................33. SLEDDON ...........................33. ..........................34. ..........................34. ARNAUD, FOURNIER.........och WESTERMANN.....34. EATON........35. WINSLOW .....................35. .................... .......35. Spinnmaschiner af .................................. DILLEMANN och Reinhardt ............................. ■ RISLER och Dixon...... ........................................................................................................ RIEFF............................................... Träds appreterin^. Odelants appreteringssätt • • Väfnad. Väfstolar, af DUTTON . . . FLETCHER . • • MELLODEW • • WOODCROFT • • WELLS och Eccles JONES och FAIRBAIRN W HITE . POOLE . CORONT MAZELINE BOUILLET, Comp. GOULDING PERPIGNA DESSAL DE HUGONNET BESSEL . PREYNAT MELLODEW Sid. 35. 35. 36. 36. 36. 36. 37. 37. 38. 38. 38. 38. 39. 39. 39. 41. 42. 42. 42. 42. 42. 42. 42. 42. VERNES & GRISALLES DOGUET och DUCLUSEL 43. MURAT............ DUROURE .... MERCOIRET • • • OLAGNON . . . . Alais Heathcoat . . • PECQUEURS maschin till silkespun- gars virkning RoUssYs Gomptométre .... Kläde utan spinning och väfnad Klädans ruvning. Ruggmaschiner, af Lewis och FER- rabee . . DUTTON . . . 43. 43. 43. 43. 43. 43. 43. 43. 43. 44. 44. Klädens ofver-\ — .... ... i • • • -MARTINS ofverskarningsjnaschin skärning. J 0 Tygs torkning. Engelsk torkningsmetod . • PENZOLDTS torkningsmaschin . 44. 45. 46. Haltmakeri. WELLS machiner för filthattars Sid. Garfning. Fargnin^ och ty^s tryckning. . Malar efär ger. tillverkning.......................47. Kläde tillverkadt genom filtning 51. BöTTGERS medel till hudars och skinns afhårning..................53. Indigo af Polygonum tinctorium 55. COLLOMBS tryckfärg af krapplack 56. SANDIFORDS tryckformar . . . 60. KOECHLIN ZTEGLERS maschin till si- denbands tryckning .... 60. THOMPSONS sätt att tillverka blod- lutssalt och berlinerblått . . 61. STEPHENS och Nashs tillverkning af blodlutssalt och lösligt ber- linerblått .......................62. Blyhvitt ..........................64. Mönja..............................64. Techniskt begag- nande af de fe- nometij som uppkomma ge- nom färgers kontrast. Lilhochromi. Fot o gr afi. ......................................65. Fernissor. Socker. Alkohol. MALAPEAU‘S metod................129. Metoder, af NIEPCE och DAGUERRE 130. TALBOT .... 139. FYFE..............140. MUNGO Ponton . 142. Von Kobell . . 142. Netto .... 142. Steinheil ... 142. ENZMANN . . . 142. PETZHOLDT . . . 144. Kopal och Dammarfernissa . . 145. BOSTELMANNS sätt att i enskilta hushåll tillverka hvitbetssocker 151. Weinrich’s sätt att, genom kall maceration utdraga hvitbets- saft............................167. Tabell öfver sockerlösningens egentliga vigt; af TREVIRANUS 170. SOUBEIRANS rektifikalionsmetod . 175. VI Sid. Gaslysning, SELLIGUES gasberedning . . . 177. Longghamps förbättring i gastill- verkningen ................179. HEGINBOTHAMS gasretorter . . . 180. Talg. Stearinljus 181. Glas. FONTENAYS strängsmälta dubbel- glas och glasfärger .... 187. Metallarbeten. Galvanoplastik 192. Kautschuk ......................................... 196. Rättelser'. Sid. 2, rad. 13 stur; • använd läs. • användbar — — — Snedifr. — plåt — Splåt, hållen öf- Iver en öppning, — 12 — 10 — — dildande — bildande — 15 ■ ’ ^uppifr. — ngsluckorna — ugnsluckorna — 29 — 4 — — uppfunnan — uppfunnen — 32 — 2 — — lyckade, utstrykes. — 35 • 10 — — spinnarnes — spinnarens ——• 38 -------- 14 — — Oldhan — Oldham — 54 — 18 — — nyttjat _ nyttjadt 1 • 56 — 7 nedifr. — dennes — dennas 59 —- 11 — — nuans —• nuance —■ ------- — 3 — — COLLOMS — COLLOMB‘s — 60 — 8 uppifr. — nuans — nuance — 69 — 7 nedifr. — Brangult —9 Brandgult • ' 82 — 13 uppifr. — verkan — vecken — 101 —- 7 nedif r. — försvagas a— försvagar — 103 _ 14 uppifr. — för alla — alla 104 —• 4 — — förstörelse förströelse 117 ----- 20 — — färger färger — 118 — 3 — — mörk — mörkt •— 135 —. 13 — — fastsättes fastsättas — 154 — 4 — — De böra Ramarna böra — 155 — 21 — — lagda lagd --- 169 — 25 — — som — hvilken Den af the Franklin Institute i Pennsyl-Mechanisk vanien valda komité för undersökningen afrdnga. om orsakerna till ångpannors explosioner Ångpan- - 1 । nors ex- nar afgifvit sm allmänna berättelse, uturplosioner. b vilken jag nu får meddela ett utdrag, såsom tillägg till den förut lemnade öfver- sigt af de arbeten, som genom en afdel- ning af samma komité blifvit verkställda l). De i nämde berättelse afhandlade anled- ningar till ångpannors våldsamma förstö- relser äro: 1) ett till öfvermått smånin- gom ökadt ångtryck; 2) pannans för star- ka upphettning; 3) felaktig inrättning af pannan och dithörande delar; 4) vårds- löshet eller bristande kunskap hos dem som skota maschinen; 5) pannans samman- prässning af atmosferens tryck. I. Explosioner af ett till öfvermått ökadt ångtryck. Dessa synas vara de vanligast förekommande. Ehuru erfaren- heten bestämdt visat så väl att pannan icke är fullkomligt skyddad medelst an- bringandet af säkerhetsventiler och öppna manometrar, som ock att den kan sönder- springa äfven då den icke lider brist på vatten, är man likväl berättigad att anta- ga de häftigaste explosionerna vara fram- 1) Årsberättelsen 1837, sid. i. Pr^y. Paschs‘3 Årsberättelse, r84o- 1 2 kallade genom van vårdnad eller missbruk af de till ångtryckets styrande anbragta apparater. Någon gång har väl faran blif- vit afvänd derigenom att ett svagt ställe O C. på pannan tidigt gifvit vika för den till- tagande spänningen och beredt ångan ett utlopp, men sådana händelser äro blott lyckliga tillfälligheter. Om de förut näm- da skyddsmedlen icke äro tillräckliga för vanliga ångpannor, så måste de ännu min- dre vara det för pannor med högtryck. För dessa sednare har man ej funnit nå- gon rätt använd manometer. En med fjäderdyna mometer försedd, graderad sä- kerhetsventil, hvars grader utmärka ån- gans elasticitet, beräknad i skålpund på qvadrattumen, gifver, under vanliga om- ständigheter, en tillräckligt noggrann an- visning. Till samma ändamål kan der- jemte en termometer tjena, hvars kula befinner sig inom pannan. Ett för starkt ångtryck förorsakas stundom genom sä- kerhets-ventilens fastnande af rost eller segnad olja, och kan blifva farligt om man icke tidtals upplyfter ventilen för att ef- terse om dess rörelse är obehindrad. — CLÉMENT‘S iakttagelse, att en plåt, genom hvilken luft eller ånga utrusar, sträfvar att närma sig samma öppning 2), väckte emot säkerhetsventilerna, i synnerhet de plåtformiga, ett, såsom det tycktes, grun- dadt misstroende, hvilket de likväl befun- nits icke, förtjena, sedan det blifvit ådaga- lagdt att, i öfverensstämmelse med ARAGO‘s 2) Årsberättelsen 1827, sid. 31. 3 åsigt 3), den kraft, som åstadkommer plå- tens adhesion, ej är betydlig och lätt kan motverkas genom en inrättning, som gör ventilen mindre lastad då den lyftes. HA- chette bar visat, att den adhesion, hvar- om här är fråga, icke blir märkbar förr än plåtens diameter flera gånger öfversti- ger öppningens4). Biot, POISSON och NA- vier funno, bos en plåt af nära 6 gånger öppningens diameter, adhesionen vid 2,8 atmosferers ångtryck utgöra blott 1 skål- pund, då plåtens afstånd från öppningen var 0,01 tum 5). Enligt HOPKINS och Ro- berts åstadkom luft, som med en spän- stighet af 0,05 atmosfer öfver det yttre lufttrycket utströmmade genom en öppning af 23 tums diameter mot en plåt, hvars diameter var 6 tum, en adhesionskraft, som i sitt maximum steg till blott 0,005 atmosfer. Med bibehållande af samma öppning och lufttryck, men med en plåt af 8 tums diameter, ökades adhesionen i förhållande af 2: 3, men blef alldeles omärk- lig då plåtens diameter var 4 1 tum och derunder6). För att, i det ögonblick ven- tilen lyfter sig, minska dess lastning, haf- va DULONG och ARAGO 7) äfvensom Hebert8) begagnat rörliga vigter, som, vid ventil- armens afvikelse från horisontel ställning, 3) Annuaire du Bureau des longitudes, 1830, sid. 157. 4) Annales de Chimie et de Physi- que, Tom. 35, sid. 44. 5) Ib. Torn. 36, sid. 70. 6) Manchester Transactions, Vol. 5. — Journal of Franklin Institute Vol. ro. sid. 88. 7) Annales de Chimie et de Physique, vol. 43. 8) Årsberättelsen 1832, sid. 16. genast förändrade sitt läge, men komnitei gifver företrädet åt en annan af HEBERT uppfunnen säkerhetsventil med fästad vigt9), såsom mindre underkastad möjligheten att komma i olag. Det brukliga sättet att låta ventilstjelken gå igenom en packning, för- anleder hinder i ventilens rörelse, och borde derföre aldrig anlitas. Plåtformiga ventiler hafva, i med dem anställda för- sök, visat sig fördelaktigare än de koniska. Resultaten af lättsmälta metallbland- ningars användande såsom skyddsmedel för ångpannor, hafva förut 10) blifvit omtalade. Emot ångtryckets uppdrifning till en farlig höjd föreslår komiten följande åt- gärder: 1) Hvar och en ångpanna bör förses med tvenne säkerhetsventiler, h vardera med en lastning som motväger ångtrycket vid maschinens vanliga gång. Af dessa bör den ena vara åtkomlig för maschini- sten och hafva en häfstång, som bär en rörlig vigt och innehåller en gradering, utmärkande det tryck h varvid ventilen lyfter sig då vigten flyttas till de särskil- da graderna, af hvilka den sista svarar emot den tension under h vilken machinen arbetar. Den andra ventilen deremot in- neslules i ett bus, som medgifver ett spel- rum , hvars höjd är lika med åtminstone halfva längden af ventil-öppningens radie, och inrättas så att den väl kan lyftas men ej lastas eller ned hållas. 9) Årsberättelsen 1832, sid. 16. 10) Ibid. 1837, sid. 8. 2) Företrädesvis väljas plåtformiga ven- tiler, men deras diameter får ej vara öf- ver 1} gång så stor som ventil-öppningens. 3) Vid båda ventilerna fästas ett snöre så att de kunna på samma gång öppnas, hvilket bor ske åtminstone hvarannan timme. 4) Om ångtrycket ej öfverstiger 2 at- mosferer, förses pannan med en qvicksilf- ver-manometer, uti b vilken ett flöte an- gifver ångans tension på en vidfogad ska- la. Vid högre tryck begagnas en termo- meter, hvars gradering tillkännagifver den mättade ångans tensioner vid olika tem- peraturer. 5) Den inneslutna säkerhetsventilen in- rättas efter den af HEBERT följda princip. Dess häfstång bör hafva en sådan krök- ning att, då ventilen lyfter sig, dennes lastning minskas med ungefär 1. 6) Ångfartygen böra genom lag förbju- das att, under resor, öka sin vanliga ha- stighet för att tälla med h varandra. II. Explosioner af ångpannans för starka upphettning. En väl inrättad ång- panna blottar för elden ingen del af sin yta, som icke tillika innantill står i berö- ring med vatten. I detta skick kan såle- des pannans mot ångtrycket på ventilen sva- rande temperatur icke öfverstiga vattnets. Om deremot något ställe af pannan utan- på råkas af elden men inuti ej betäckes af vattnet, så är faran nära, emedan me- tallen, genom öfverhettningen dels försvå- gas, dels får ett ofverskott af värme som, meddeladt åt händelsevis tillträdande vat- ten, kan förvandla detta till ånga af en hög tension. Genom direkta försök har komiten utrönt att kohesionen hos smid t jern i början ökas i mon af temperaturens tilltagande, och uppnår sitt maximum vid en högre värmegrad än den hvarvid van- liga ångmaschiner arbeta; men att, då detta maximum inträdt, kohesionen gan- ska hastigt aftager, så att den vid röd- glödgning utgör blott omkring sjettedelen af dess belopp vid vanlig temperatur. Der- emot försvagas koppar för hvarje Lermo- metergrad öfver 0°. Dessa iakttagelser hafva ett vigtigt inflytande på ångpannors pröfning med den hydrauliska pressen, och visa tillika den stora och skyndsamt tillväxande faran af pannväggarnas öfver- hettning. Angående starkt upphettade me- tallers förmåga att ögonblickligt verka vatt- nets öfvergång till ånga af hög tension, hafva meningarna varit delade. Enligt KLAPROTHS uppgift afdunstar vatten desto hastigare i en rödglödande sked ju mera denna afsvalnar, PERKINS och andra hafva funnit att större qvantiteter vatten ganska långsamt förflygtigas i mycket heta metall- kärl. Vid vattens insprutning i en glö- dande jerncylinder märkte PERKINS väl att tensionen genast tilltog, men han an- såg detta föran led t af den i cylindern be- fintliga ej mättade ångan genom hvilken vattnet sprutades. I de af komiten an- ställda försök 1) befanns den hastigaste af- dunstningen från en ren jernyta inträffa vid 334° F. Öfver denna temperatur yt- 1) Jemför Årsberättelsen 1837, sid. ii och följ. 7 trade metallen en så betydlig repulsion, att vattendroppar, som förut afdunstade inom en sekund, vid 395° F., nu ej för- svunno förr än efter 152 sekunder. Med förbigående af nämde försöks särskilta re- sultat må bär endast nämnas, att vatten- qvantitetens förökande från } till 2 uns flyttade den hastigaste afdunstningens tem- peratur från 460° till 600° F., då jernet hade en ojemn yta och upphettades i smält tenn, och att, ehuru sättet att meddela värme åt metallen åstadkommer förän- dringar i afdunstningstemperaturen, denna likväl alltid inträffade högre ju större vat- tenqvantiteten var. Det nu anförda upp- lyser h vårföre, såsom icke allenast komi- ten funnit utan äfven af åtskilliga explo- sionshändelser blifvit bekräftadt, ånga af hög tension alltid uppkommer då vatten i små portioner införes i en glödhet panna. I ett försök stegrades derigenom ångtryc- ket, inom mindre än 2 minuter, till 12 atmosferer, under det att i pannan tyd- ligt en temperatur-förminskning genom be- röringen med det insläppta vattnet upp- kom. Den tid som fordras för ångans uppdrifvande till en farlig grad af spän- ning, har väl ej låtit beräkna sig, men med visshet kan antagas, att en säker- hetsventil, som annars förmår gifva ut- lopp åt den öfverflödiga ångan, är, då ifrågavarande fall inträffar, alldeles otill- räcklig. Häraf följer likväl icke att en ångpannas öfverhettning nödvändigt med- förer explosion; tvertom fordras härtill flera andra omständigheters sammanträf- 8 fande. En ibland dessa har man velat söka i vätgasbildning, uppkommen genom vattnets sönderdelning i jernpannor, som händelsevis kommit i glödgning, men för- söken hafva vederlagt det man härom för- modat2), hvarjemte det är bevisligt att ingen gas kan, under maschinens gång, samla sig och qvarstanna i ångpannan. En allmänt erkänd och sannolikt ofta förekommande orsak till ångpannors öf- verhetlning, är vattenbrist. Denna åter kan uppstå genom fel i matarepumpen, på hvilken man aldrig bör fullt förlita sig; ty dels kunna dess ventiler råka i olag, dels dess rör blifva täppta, eller ock så heta att pumpen gifver ånga i stället för vatten. I somliga maschiner företages matningen tidtals, och beror af fyrarens uppmärksamhet. Detta sker äfven på mån- ga ångfartyg, under landningen , och faran ökas här genom ångans utsläppande. Af den för höga temperaturen kan pannan så försvagas att hon gifver vika for det van- liga ångtrycket. Det ofta varseblifna för- hållandet, att ångpannor söndersprungit efter en horisontel linie i närheten af den vanliga vattenytan, synes antyda ett sam- manhang med pannans öfverhettning, som, om den öfverallt är likformig, måste till samma grad inträffa på lika afstånd ifrån vattnets niveau. Likväl känner man icke med fullkomlig säkerhet att någon öfver- hettad panna, som icke inuti haft eldnings- rör, blifvit förstörd genom ångans vanliga 2) Årsberättelsen 1837, sid. 15. 9 tension, ehuru ett bland komiténs försök tyckes bevisa möjligheten deraf. Deremot, i pannor der sådana rör funnits, bar händt att dessa sednare blifvit sammanklämda af ångan. Vattnet kan, af flera orsaker, komma alt beröra de öfverhettade delarne af pannan. En af dessa är förhanden om, vid inträffad vattenbrist, matare-pumpen, efter alt hafva varit tillstoppad, åter blir ren, eller vallen oförsigtigt införes med en handpump. Man bör derföre, så ofta en betänklig vattenförlust märkes, ej er- sätta den förrän pannan genom eldens ut- släckning blifvit afkyld. En annan af nämde orsaker är den uppvällning af vatt- net, som inträffar då säkerhetsventilen öppnas, i synnerhet om detta sker då ma- schinen h vilat och åter sättes i gång. Faran är likväl bär blott möjlig men ej ovilkorlig. Den af PERKINS framställda hypotesen, alt det förnämsta upphofvet till explosio- ner ligger i öfverhetlad ångas samman- träffande med vattnet, saknar både teore- tisk grund och stöd af' erfarenheten 3). Alt, på ångfartyg, vattnet i pannan kan komma i en svängande rörelse och derige- nom kastas emot pannans sidor, är väl obestridligt, men följderna deraf kunna ej med visshet beräknas. De händelser, då vattnet råkar heta ställen af pannan ge- nom fartygets krängning och pannstens lossnande blifva längre fram omtalade. 3) Se Årsberättelsen 1837, sid. 6. 10 De medel, h varigenom man sökt före- komma vattenbrist i ångpannor, bestå huf- vudsakligen uti 1) sjelfverkande matnings- apparater; 2) inrättningar som angifva vattenhöjden, och 3) åtskilliga metoder att bestäm ma pannans temperatur. 1) Ett af de vanliga sätten att reglera ångpannans matning beror på användan- det af en flottör, och detta har äfven, för lågtryckmaschiner, ganska väl svarat mot ändamålet, men passar mindre för pan- nor med högtryck. Häraf förklaras, hvar- före flottören, i afseende på sin pålitlig- het, blifvit så olika bedömd. De vigtiga- ste inkasten emot densamme äro, att den lätt kommer i oordning, och att stången eller tråden, hvarpå den hänger, går ige- nom en packning hvari den kan fastna. För ofrigt hafva andra, ofta sinnrikt ut- tänkta anstalter till vattnets regelbundna underhållande blifvit föreslagne, men in- gen bland dem förmår göra maschinistens tillsyn umbärlig: snarare kan ett för stort förlitande på dem blifva äfventyrligt, 2) Ibland inrättningar till utrönande af vattenståndet i ångpannor äro de vanligen nyttjade kranarne en af de mest ofullkom- liga och missledande 4). Till samma än- damål äro äfven flottörer föreslagna 5), men emot dem gälla lika anmärkningar, som nyss förut blifvit anförda i afseende på deras bruk i matnings-apparater. Sä- krast äro dock de efterrättelser, som er- 4) Se Årsberättelsen 1837, sid. 3. 5) Ib. sid. 4. 11 hållas af elt i pannans sida anbragt glas- rör 6), hvilket enkla skyddsmedel högligen förtjenar att allmänt begagnas. Man kun- de häremot invända dessa rörs bräcklig- het, men denna kan motverkas genom större tjocklek bos glaset, hvilket derjem- te, för att bättre uthärda hastigare tem- peratur-ombyte, bör efter tillverkningen vara långsamt afkyldt. Det behöriga spel- rummet för glasets dilatations-förändringar vinnes derigenom, att man låter rörets ändar gå uti packningar, För pannor med högtryck göres röret helst af grönt glas, hvilket mindre lätt sönderdelas af den heta ångan. 3) Emedan öfverhettningen leder sitt upphof från vattenbristen har man sökt att förekomma denna sednare genom var- ningsmedel som tillkännagifva den förra. Hit höra de lättsmälta metallplåtarne, hvil- ka väl kunna antyda den värmegrad som ångan uppnått eller meddelat åt det stäl- le der de äro fästade, men de hafva, utom deras redan omnämda fel, äfven det att icke kunna anbringas på den del af pan- nan der öfverhettningen börjar. Ibland alla till detta beliof föreslagna instrument är den vanliga termometern det enklaste. Den bör omgifvas med qvicksilfver i ett nedtill slutet jernrör, insatt i pannan, in- vid den delen af henne, som vid inträf- fande för lågt vattenstånd blir starkast upphettad. På dess skala bör ett märke vara utsatt vid den grad öfver hvilken 6) Se Årsberättelsen 1837, sid. 3. 12 hettan ej får stiga. Emot termometern kan erinras, att den lätt skadas, att dess angifvelser icke äro hörbara, och att den, vid vissa tillfällen, genom sin längd och sitt läge kan blifva obeqväm. Expansions- stänger visa icke den lokala temperaturen, utan blott i allmänhet pannans värmegrad längs efter linien af deras riktning. Myc- ket ändamålsenligare än dessa är det af komiten bepröfvade sätt att använda lätt- smält metallblandning 7). Ångpannans öfverhettning kan äfven föranledas af fällningar eller bottensats utur vattnet, hvilka slutligen bekläda pan- nan inuti med en stenhård skorpa af så kallad pannsten. Denne får lätt spric- kor, uti hvilka vattnet intränger och rå- kar den, i följd af skorpans föga värme- ledande förmåga, öfverhettade metallen, hvaraf explosion kan uppstå. Oftast hän- der likväl att pannan småningom utbrän- nes och ändtligen blir så tunn att hon brister, utan att någon vidare skada sker. Det enda säkra medlet att hindra pann- stens dildande är, att ofta antingen full- komligt rengöra pannan, eller ock från dess nedre del utblåsa vattnet i så små portioner, att eldningsrören ej der vid blif- va torra, b varigenom samlad bottensats kunde tillhårdna innan nytt vatten hin- ner påfyllas. Vattnets blandning med der- till föreslagna ämnen gör mera skada än gagn, och man har exempel att svagt vär- meledande kroppar, som tillfälligtvis in- 7) Se Årsberättelsen 1837, sid. io. 13 kommit i pannan, kunnat, på de ställen der de blifvit liggande, göra samma ver- kan som pannsten. En sådan händelse inträffade, enligt Aragos uppgift, med en till värmnings-apparaten på börsen i Paris börande ångpanna, hvilken skadades der- af att på hennes botten en trasa blifvit qvarlemnad. De i somliga pannor inrät- tade kärl till bottensatsens emottagande, synas ej lofva särdeles framgång. Genom ångfartygs krängning kun- na delar af pannan, på hvilka elden di- rekt verkar, komma ur beröring med vatt- net och blifva öfverhettade. Någon olyc- ka af denna orsak har likväl icke för- märkts på andra fartyg än sådana, som hafva flera små, bredvid hvarandra be- lägna och, under vattnets vanliga niveau, medelst rör sins emellan förenade cylin- driska ångpannor, hvilka matas af en och samma pump. Här måste, då fartygets ställning förändras, nämde system af pan- nor blifva höjdt i ena ändan och sänkt i den motsatta, samt följaktligen de pannor, hvilka sålunda lyftas, afgifva vatten till de lägre, hvarigenom de förra kunna blif- va förmycket tömda, i hvilket fällde lätt öfverhettas och, då det förra vattenstån- det återställes, alstra en för stor q vanti- tet ånga. Den häraf uppkommande faran vore möjligtvis afböjd genom en större säkerhetsventil, om icke pannan, af den höga temperaturen så försvagades, att hon ofta icke uthärdar det för maschinens gång nödiga ångtrycket. Krängningen plä- gar man stundom motväga med tunga på hjul ställda kistor, som flyttas till den minst lastade sidan af fartyget. Olycks- händelser af de förenade ångpannorna har man dessutom sökt afvända genom hvarje- handa inrättningar af eldstaden och mat- ningsrören. Säkrast är att afbryta förenin- gen emellan pannorna och mata dem hvar för sig eller högst parvis. Att äfven delar af ångpannan, som äro be täck ta af vattnet, kunna öfverhettas, hafva flera händelser gjort högst sannolikt. Sällan torde likväl ett sådant fall inträffa då pannor och eldstä- der äro af de vanligen brukade slagen, så vida icke vatten-betäckningen på något ställe är så tunn, att den af hettan helt och hållet förvandlas till blåsor, hvilket sker ännu snarare om vattnet innehåller slemmiga ämnen eller uppslammad bot- tensats. Emot ångpannors öfverhettning af de här uppräknade orsaker föreslås följande fö r s i g ti gh e ts m å 11: 1) På ångfartyg bör pannan, ej endast tidtals utan oafbrutet, förses med vatten, så länge som hon är i verksamhet. Då maschinen stannas, såsom vid landning, eller då passagerare intagas, fortsältes li- kafullt matningen (hvilken då kan ske med handpump), och i detta fall hålles säkerhetsventilen öppen. Att utsläppa ån- ga under det att tryckpumpen hvilar, är att anse såsom farligt. 2) Skulle, genom någon tillfällighet, vatt- net sänka sig under en i beröring med el- den varande del af pannan, så bör den- 15 na afkylas innan vattenbristen ersättes. Om maschinen då står stilla, färden icke sättas i rörelse; är den åter i verksamhet, så bör dess gång saktas eller ock alldeles inställas, ugnsluckorna öppnas och hettan minskas, förrän vatten insläppes i pan- nan. Säkerhetsventilen hålles tillsluten. 3) Om matnings-apparaten är sjelfver- kande, bör den stå under en jemn och noggrann tillsyn. 4) Till vattenståndets utrönande begag- nas det förut omtalade, vid pannans sida anbragta vertikala glasröret. 5) På hvar och en ångpanna användes det förut beskrifna röret med lättsmält metallblandning 8), hvilket sättes i beröring med det ställe som blir starkast upphet- tadt. Metallen tages ej i större qvantitet än som nödvändigt fordras för att qvar- hålla den deri befintliga jerntenen. Den sammansättes så, att dess smältpunkt in- träffar 15° F. öfver den temperatur som svarar emot det verkande ångtrycket, en- ligt den anvisning som innehålles i ne- danstående tabell: Verkande ångtryck, i atmosferer. Tenn. Bly. Vismut. 11 .... 8........8 ... 7,5 2 .... 8........8 ... 6,2 21 .... 8........8 ... 5,3 3 .... 8........8 ... 4,6 4 .... 8........8 ... 3,4 5 .... 8........8 ... 2,2 8) Se Årsberättelsen 1837, sid. io. 16 Verkande ångtryck; i atmosferer. Tenn. 6 . . . . 8 . . 7 . . . . 8 . . 8 . . . . 8 . . 9 . . . . 8 . . 10 . . . . 8 . . 11 . . . . 8 . . 12 . . . . 8 . . 13 . . . . 8 . . Bly. Vismut . . . 8 . . . 1,2 . . . 8 . . . 0,5 . . . 8 . . . — . . 9,8 . . . — . 10,6 . . . — . 11,4 . . . — . 12,3 ... . 13,2 . . . — Då metallen kommit i smältning, kan pannan afkylas antingen genom insprul- ning af kallt valten eller genom ugnsluc- kornas öppnande; eller ock kan man min- ska ångans tryck, i fall det stigit för högt och säkerhetsventilerna råkat i oordning. Då metallen åter börjar stelna, nedtryc- kes jerntenen deri. Skulle metallen sval- na, men jerntenen likväl ej fastna, så be- höfver man blott upphetta denne sednare i nedersta ändan och sedan intrycka den. 6) Det enda pålitliga medlet .mot pan- nans öfverhettning af bottensats är att of- ta rengöra henne, eller, om detta ej kan ske, att utblåsa vatten derutur, med den försigtighet att ingen af pannans directe upphettade delar dervid får tillfälle att torka. För större säkerhet skull bör man, genom observationer, söka utforska den tid som vattnet, hvarmed pannan matas, behöfver för att afsätta en märkbar fällning. III. Explosioner j härledda af pan- nans och dess delars felaktiga inrättning. De 17 De olika former, som man gifvit ångpan- nan, äro visserligen icke likgiltiga, men det vore omöjligt att särskildt granska dem alla, hvårföre bär endast några allmänna betraktelser öfver dem skola göras. Den gamla WATTSKA eller så kallade vagnfor- O O miga pannan är användbar endast då ång- trycket är mycket lågt. Cylindriska pan- nor äro antingen med eller utan hettrör; i förra fallet äro de mera säkra, i det andra mera bränsle-sparande. Deras änd- ytor äro, i Amerika, plana, men i Eng- land halfsferiska, hvilken sednare form är, i Frankrike, genom lag föreskrifven, ehuru den förra icke gifver mindre styr- ka, om pannplåtarna äro af smid t jern och hafva behörig tjocklek. Då inre hett- rör nyttjas, böra de ledas genom båda ändarna af pannan, som då deraf förstär- kes; ty någon så stor temperaturskillnad emellan rören och pannan, att dennas ändstycken, så vida de ej äro af gjutjern, utträngas eller skadas, kan sannolikt ej inträffa, helst erfarenheten visat att, då ångpannor förolyckats, antingen hettrören gifvit vika eller ock pann-ändarna blifvit utsprängda med verklig explosion. Hettrör, som in- och utgå genom samma pann- ända, eller gå in genom en ända och ut genom öfre delen af pannan, bidraga ej till dennas styrka. De sednast nämde rö- ren äro dessutom farliga, emedan deras öfver vattenytan uppstigande stycke lätt kan komma i glödgning. Detta gäller än- nu mer om skorstenar som äro omgifna ProJ". Paschs}s Årsberättelse, i84-o- 2 af ett ångrum, i afsigt att meddela ångan en liten öfverhetlning och derigenom före- komma hennes kondensation i maschinens cylinder. Pannor, sammansatta af smala rör, i hvilka vattnet innehålles, hafva i allmänhet icke gifvit goda resultat; ty, utom det att pannsten lätt uppkommer i dem, har man funnit att ångan, i samma ögonblick som den bildas, utdrifver vatt- net utur rören. Samma olägenheter vid- låda alla ångapparater, som hafva vattnet inneslutet i flera små rum, och hvilkas sammansättning dessutom vanligtvis är svag. Förhållandet är, af lätt begripliga skäl, helt annorlunda om elden går igenom rö- ren och dessa äro omgifna af vattnet. En förening emellan flera pannor är, så- som förut blifvit visadt, på ångfartyg äf- ventyrlig. — Beskaffenheten af de ämnen, hvaraf ångpannan är förfärdigad, har ett hufvudsakligt inflytande på hennes styrka och varaktighet. Dessa ämnen äro jern och koppar. Bruket af gjutjern till detta bebof afstyrktes redan år 1818 af Engel- ska Parlamentet och är nu nästan alldeles öfvergifvet. Till utrönandet af styrkan hos olika sorter jern och koppar har ko- mitéen anställt en kedja af försök, hvil- kas resultat utgöra föremål för en särskild berättelse. Ju mera arbetadt och likartadt jernet är, desto tjenligare är det till ång- pannor. För h varje gång jernet i pannan upphettas till nära glödgning, blir det fortvarande förs vagad t, ehuru i mindre grad än koppar. Pannans styrka lider äfven af omvexlingarna i ångtrycket, oxi- 19 dation m. m. Jernpannor angripas af salt- vatten ganska snart och mera än koppar- pannor, som i detta hänseende äro varak- tigare än de förra, ehuru äfven dessa, ge- nom behörig skötsel ganska väl kunna skyddas för en alltför hastig anfrätning. En panna af jernplåt bör aldrig hafva de- lar af gjutjern, i anseende till så väl det- ta sednares mindre pålitlighet, som äfven dessa båda ämnens olika utvidgning af värmet. Tillika bör ihågkommas, att plå- tarna betydligt försvagas af nagel hålen, hvilka derföre oftast bestämma den linie, hvari pannan, vid inträffande sönderspräng- ning, först brister, och att de hopnaglade ställena, der de äro utsatta för elden, mindre lätt genomsläppa värmet, hvårföre äfven den underliggande plåtens kant sna- rast blir utbränd. — Ibland de med ång- pannan förenade apparater är matningspum- pen den vigtigaste. Emot densammas van- liga inrättning är föga att erinra. En vig- tig förbättring vore att förse rören, så väl emellan vattenreservoiren och pumpen som emellan denne och pannan, med flere ven- tiler, och dessutom det sednare röret med en kran, genom hvars öppnande maschi- nisten kan undersöka huruvida pumpen fullgör sin tjenst. IV. Explosioner ^ uppkomna genom 'vårdslöshet eller bristande kunskap hos dem som sköta ångmaschinen. Maschini- stens och fyrarens nästan vissa öde, att, i fall ångpannan exploderar, då blifva de första offren, kunde synas vara för dem en tillräcklig varning emot försumlighet 20 i deras åligganden; men det är en allmän erfarenhet att ett beständigt u mgående med faran alstrar icke allenast likgiltighet för henne, utan äfven ofta öfvermod, och detta måste ännu lättare hända der farans orsaker icke äro nog utforskade och der en tillbörlig försiglighet kan blifva ansedd för rädsla. Det är derföre angeläget, att uppsigten öfver ångmaschiner och deras skötsel öfverlåtas endast åt sådana perso- ner som deri äro praktiskt bevandrade, och hvar i sin mån äga den upplysning som är nödig till förekommandet af olycks- händelser. Emot uppenbar vårdslöshet bör tjenliga lagstadganden utfärdas. V. Pannans sammanprässning ge- nom atmosferens tryck. Emot denna för- störelse, hvilken synes endast kunna träf- fa pannor med lågt ångtryck, nyttjas sä- kerhetsventiler som öppna sig inåt. Pan- nor för högtryck deremot kunna alltid an- tagas vara nog starka för att, i fall ett vacuum i dem skulle uppkomma, kunna bära tyngden af den omgifvande atmosfe- ren; men man har exempel att häftiga explosioner blifvit förorsakade af en i pan- nans hettrör bildad och antänd blandning af stenkolsgas och atmosferisk luft, h var- vid rören blifvit hopklämda. Draget i en ångpannas eldstad bör derföre alldrig af- stängas genast efter en ny inläggning af bränsle. Sedan de här i korthet anförda sät- ten att förekomma ångpannors explosioner äro afhandlade, yttrar sig komitéen om de utvägar, genom hvilka man sökt und- 21 vika eller åtminstone minska faran, i fall pannan på ångfartyg sönderspringer. Des- sa äro: att låta fartyget, der passagerarne vistas, dragas af en bogseringsbåt som in- nehåller ångmaschinen; alt sätta ångpan- nan på sådana sällen i fartyget, der hen- nes förolyckande åstadkommer den minsta skadan, och att uppföra en stark skilje- vägg emellan ångmaschinen och de för passagerarne bestämda platserna. Det först- nämda af dessa medel är obeqvämt och medförer minskning i fartygets hastighet, och det andra lemnar ett alltför ofullkom- ligt skydd. Ett, efter den tredje meto- den, emellan ångpannan och passagerarne anbragt värn som ej förmycket lastar far- tyget, anser komitéen för möjligt, utan att likväl derom fälla något afgörande omdöme. Komitéen har vid sin berättelse bifo- gat ett på resultaten af de gjorda under- sökningarna grundadt förslag till regle- mente för ångfartyg 9). Flera förbättringar i konstruktionen Vörbatt- af ångmaschinens delar hafva under det'dns;ma- förflutna året blifvit bekanta. De vigtiga- schiner. sle äro följande: En inrättning af ångpannor för hög-Brstat‘s tryck och eldning med coke är uppfunnensnåpannA af Ch. BESLAY. Pannan är en vertikalt ställd plåtcylinder, från hvars botten lån- 9) Mechanic‘s Magazine T. 2 6, sid. 2 2 9, 246, 370; T. 2 9, sid. 455. DINGLERS. Polytech- nisches Journal, Band. 71, sid. 257, 337. — Polytechnisches Central-Blatt 5 Jahrg., sid. 209, 225. 22 ga, något afsmalnande kokrör nedstiga till nära rosten. Nedtill äro dessa kokrör un- gefär 4 tum högt omgifna och beläckta af det glödande kollagret, och litet deröfver gå de genom ett murverk, som rundtom- kring hvart och ett af dem bildar ett uppåt trångare mellanrum, hvarigenom hettan måste taga sin väg för att träffa pannan och sedan gå till en öfver denna stående låg plåtskorsten. Il varje kokrör är i båda ändarna tillslutet medelst halfsferiska änd- stycken af koppar, som äro förenade med en genom pannan dragen och ofvanpå hen- ne af en skrufmutter fasthållen slålg. Af denna inrättning följer icke allenast alt ändstyckena kunna när som helst uttagas och rören rengöras, utan äfven att de un- der eldningen sluta tätare, emedan röret får en högre temperatur och deraf mera förlänges än den midtuti belägna delen af stången vid h vilken de äro fastade. T ven- ne rör från pannans botten införa vattnet i nedre ändan af kokröret, från hvars öf- re del ett tredje rör leder ångan till öfre delen af pannan. Det kallare vattnet ned- flyter således alltjemt till de ställen af apparaten hvilka elden träffar, och stiger derifrån, upphettadt och delvis i form af ånga, till vattenytan. Om ett för lågt vattenstånd inträffar, tillkännagifves detta genom en flottör som då utsläpper ånga. Kokrörens ofvan beskrifna sammansättning medgifva lätt anbringandet af Frimots skyddsanstalt, hvilken beslår deruti alt en i pannans botten gjord öppning hålles till- sluten med en på densamma fastlödt half- 23 sferiskt stycke koppar, som, i fall pannan blir för starkt upphettad, lossas genom lödningens smältning och i eldstaden ut- släpper ångan tillika med vattnet; ty för- hållandet blir detsamma, om kokrörens nedre ändstycke med en tjenlig lödning fästas vid stången, som håller det tillslu- tet. Ehuru mot BESLAY‘s ångpanna åtskil- liga anmärkningar synas erbjuda sig, hafva dock Arago, DUPIN, D‘ARCET och Savary, som, på uppdrag af Franska Vetenskaps- Academien, undersökt densamma, funnit den äga flera utmärkande fördelar. Den uppsattes och repareras lätt, frambringar en riklig ångbildning och gifver ingen rök genom skorstenen, hvilken kan alldeles umbäras, om kokrören göras tillräckligt långa. Vattnets cirkulation i dessa sed- nare går, tvertemot hvad man af deras längd kunde förmoda , fullkomligt obehin- dradt, och erfarenheten har visat, att de äfven ganska väl hålla sig rena från pann- sten, hvarjemte deras af elden omedelbart upphettade yta är jemförelsevis liten; hvil- ket allt, i förening med de begagnade sä- kerhetsmedlen, bidrager till pannans betryg- gande mot öfverhetlning och explosion 10). De allmännast begagnade medlen till Inrättnin- att vinna kännedom om ångpannans va t- visa vat- tenstånd, grunda sig på användandet aftezstgpdst flottörer. Dessa äro likväl behäftade med nor; af DCHLUM- -_______________ BERGER» 10) Compte rendu des seances de l‘Académie des Sciences. Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 744. — Dingler’s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 81. 24 GARDNER, åtskilliga fel. De passa ej rält väl för Focan” pannor med medel- eller högtryck, eme- MEYER dan packningen, hvari dragstången går, snart blir otät och måste tillklämmas hår- dare. Härigenom är stången, der den lö- per i packningen, beständigt utsatt för nöt- ning och blir slutligen så smal, att dess mindre slitna och följaktligen tjockare de- lar hindra flottörens sänkning eller höj- ning vid de tillfällen då ledigheten i des- sa rörelser äro mest angelägna, det vill säga, då vattnet är för lågt eller för högt. De här nämda olägenheterna hafva, i en ångmaschin tillhörig SCHLUMBERGER , KOECH- lin & Komp, i Mulhausen blifvit afhjelp- te derigenom, att den tvåarmiga häfstån- gen , hvarpå flottören verkar, fått sitt läge inuti pannan och har sin axef fästad i ett uppstående stycke, som ingår i en förhöj- ning på panntaket, uti hvilken axeln vän- der sig i en packning och, på sin utom pannan framstående ända, bärer en visare, som på en skala utmärker vattenståndets förändringar. På häfslångens ena arm hänger flottören, och på den andra en motvigt, hvilken sednare beständigt är sänkt under vattenytan. — Emot denna inrättning kan anmärkas, atthäfstången har ett nog trångt begränsad t spelrum och tillika en sådan form, att flottörens och motvigtens moment variera vid olika ställningar; men dessa brister kunna und- vikas, om den armen, på hvilken mot- vigten är upphängd, föres utom pan- 25 nan, omedelbart från häfstångens vänd- punkt 1). H. D. GARDNER har föreslagit följande bruk af flottören: I pannans ångrum be- finner sig en häfstång, lik den nyssnäm- da, men med den skillnad, att dess axel och ändar ligga i en rät linie. Den ena häfstångsarmen uppbärer flottören, men på den andra hänger en metallstång, sam- mansatt af två rörliga stycken , i följd af hvilka den, inom vissa gränser, kan för- länsas och förkortas, och med sin nedra ända fästad vid en ventil, som, då vat- tenminskningen sänkt flottören till ett visst djup, öppnas och utsläpper ångan genom ett i pannans sida insatt knärör, hvars yttre, vertikalt uppstigande del, är för- enad med en pipa eller annat varnings- instrument. Genom den rörliga förenin- gen emellan häfstången och ventilen bibe- hålies denne sednare alldeles orubbad än- da Lill dess att flottörens beräknade ver- kan bör inträda. Häfstångens Ömsesidiga lastning justeras förmedelst en på den åt ventilen vända armen anbragt flyttbar . motvigt 2). Ett annat sätt att erhålla kännedom om vattenståndet är uppfunnet af E. HA- ZARD. Från ångpannans sida utgår ett utanför densamma uppstigande knärör, så 1) Bulletin de la Société industrielle de Miil- hausen, T. 12, sid. 594. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 1135. 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 71, sid. 366. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 393. beläget, att Öfre kanten af dess öppning i pannan tangeras af vattenytan då denna fallit till sitt lägsta tillåtna djup. Rörets öfre ända har en säkerhetsventil. Så länge som i pannan finnes tillräckligt vatten, prässas detta, af ångan, upp i röret till ventilen, hvilken är så lastad, att den nu motväger det vanliga ångtrycket. Blir ångans spänning för stor, så öppnar den ventilen och utdrifver vattnet, som då kan begagnas till att sätta någon larmgif- vande varningsanstalt i verksamhet; men. sänker sig vattenståndet till röret, så rin- ner det deri upptryckta vattnet tillbaka och ersättes af ångan, som nu lyfter ven- tilen och utrusar samt genom sitt ljud antyder pannans behof af påfyllning 3). Det är förut (sid. 10) näradt, att de säkraste underrättelser om vattenståndet erhållas genom vertikala glasrör, så före- nade med pannan, att ångan har tillträde till deras öfre, men vattnet till deras ne- dre öppning. Sådana rör eller vattenstånds- indikatorer komma nu allt mer och mer i bruk, men man har emot dem anmärkt, att de lätt gå sönder, snart blifva oge- nomskinliga af fällningar utur vattnet, och äro svåra att rengöra. De lida hufvudsak- ligen af utvidgningen genom värmet, ha- stiga temperatur-omby ten i kall luft, och ångans tryck. De båda sist anförda orsa- kerna till förstöring har man, i England, 3) Journal of the Franklin Institute, Aug. 1838, sid. 73. — Dinglers Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 89. 27 sökt upphäfva på det sättet, att man till- verkat rören af ett särskilt för detta än- damål bered l glas. I Frankrike hade Hoyau4), för flere år sedan, bemödat sig att undanrödja ofullkomligheterna bos des- sa rör, och sedermera bar J. J. MEYER i Mulhausen lyckats att tillägga ytterligare väsendtliga förbättringar. Till rörens för- färdigande har bästa sort kristallglas af 1} till 2 tums tjocklek befunnits vara i alla afseenden passande. För att afvända de skador som kunna åstadkommas af gla- sets dilatation, är röret fasladt i packnin- sar, hvilka helst göras af fläladt bomulls- garn och ej böra för hård t tilltryckas. Är ångan af hög tension, så blir tätningen säkrare om flätorna bestrykas med mönje- kitt. Glasets spräckning af hastiga tempe- raturvexlingar kan förekommas derigenom att indikatorn omgifves med ett annat rör, så att rummet emellan båda endast inne- håller luft. Enklare är likväl att, under mycket kalla dagar, innesluta hela appa- raten i ett med glasfönster försed t jern- skåp, som borttages då en blidare väder- lek inträffar. Emot glasrörets förorenande af sådana ämnen som kunna afsätta sig på dess insida, använder MEYER ett särdeles väl uttänkt medel, bestående deri, att han låter det öfre af de rör, som sammanbin- da indikatorn med pannan, utgå från nå- gon högt belägen punkt på denna, och gifver detsamma en tillräcklig längd och vidd för alt kunna kondensera en del af 4) Bulletin de la Société d‘encouragement 1832. 28 ångan till distilleradt vatten, hvilket be- ständigt nedrinner i indikatorn och undan- tränger det orenare vatten som dit inkom- mer från pannan. Uti indikatorns öfra ända är en liten tratt fästad, som hindrar det af ångan bildade vattnet att ned(]yta längs efter sidorna af glasröret, hvilket, enligt hvad MEYer tyckt sig finna, blir skadadt, om icke nämde försigtighetsmått nytljas; och i dess nedre del ligger en marmorkula, hvilken, i fall röret sönder- brytes, lyftes af det då påträngande vatt- net och tillsluter den öppning hvarigenom detta annars skulle utrinna 5). John’s John’s medel att förekomma pannsten6) paAnstethar blifvit försökt i Augshurg. En ång- panna till en maschin af 4 hästkrafter öf- verströks inuti med den uppgifna bland- ningen af talg och blyerts, hvarefter den begagnades oafbrutet i 6 månader. Efter denna tids förlopp befanns väl pannan hafva en skorpa, men som var mindre hård än vanligt och lätt kunde borttagas utan tillhjelp af mejsel, hvaremot pann- sten i stor myckenhet afsatt sig på flottö- ren, hvilken icke hade blifvit behandlad med det skyddande öfverdraget 7). Patgrande J. Upton i England har erhållit pa- schiner afteilt på en roterande ångmaschin , som sy- SER” nes förtjena uppmärksamhet för sin enkla Pelle- 5) Bulletin de la Société industrielle de Mulhau- sen, N:o 57. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 72, sid. 81. 6) Årsberättelsen 1839, sid. 6. 7) DINGLER‘s Polytechnischer Journal, Band 74, sid. 313. 29 inrättning, hvilken likväl icke kan här beskrifvas 8). En roterande ångmaschin af ovanlig beskaffenhet är uppfunnan af PELLETAN, men de hittills erhållna underrättelserna om dess sammansättning äro högst ofull- ständiga. Den skall likna en så kallad turbin, drifven af en förmedelst verkan af ånga frambragt stark luftström 9). G DICKINSON i London har tagit patent DICKIN- på en förbättring af WOOLrska ångmaschi- nen. — Den mindre cylindern är ställd inuti den större, hvilken har en ringfor- SONS ångma- schin. mig piston, som sluter Lätt emot dem bå- da. Härigenom undvikes det särskilta ång- rum, hvarmed man plägar omgifva den mindre, hvilken nu emottager ångan ge- nast från pannan, och tillika bidrager att underhålla temperaturen inom den större cylindern. Maschinen vinner mera både enkelhet och fasthet i sin konstruktion, och dess bruk blir mycket beqvämare än då dess cylindrar äro skillda från hvar- andra. Härtill kommer den fördelen att de båda pistonernas stänger, som äro fä- stade i ett enda tvärstycke, verka på en och samma punkt af balancen 10). 8) Mechanic‘s Magasine N:o 794. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 71, sid. 81. 9) La France industrielle, 1838, N:o 61. — Echo du monde sa vant, N:o 421. — DINGLER‘s Po- lytechnisches Journal, Band. 71, sid. 330; Band. 72, sid. 154. 10) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. u, sid. 263. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 73, sid. i. 30 ^r^n!rSk JACOBI har lyckats att medelst sin nom elek- elektromagnetiska apparat 1) framdrifva far- truiteten. tyg. Till försöken , hvilka, i September 1837, anställdes pä Newafloden, begagna- des en Ryska marinen tillhörig slup af 26 fots längd och 83 fots bredd, hvilken för- sågs med skofvelhjul, som sattes i rörelse med den af JACOBI uppfunna motorn. Den- ne intog ett rum af 1} fots bredd och 2,- fots längd, och batterierna, som uppställ- des längs efter slupens sidor, inneböllo 320 plåtpar. Detta elektromagnetiska fartyg, på hvilket 12 personer befunno sig, gick, i stilla vatten, med en hastighet af 3 fot i sekunden, men förmådde äfven, ehuru med minskad fart, gå emot floden der strömmen ej var alltför stark. Hastighe- ten hade varit större, om icke maschinen fått flera fel som på stället icke kunde botas. Åtgången af zink för hvarje häst- kraft under en gifven tid kunde ej noga utrönas: att den ej är betydlig fanns der- af att zinkplåtarna, hvilka hade 96 qva- dratfots yta och ursprungligen vägde 400 skålpund, ej förlorat i vigt mer än 24 skålp. sedan de i 2 eller 3 månader varit nyttjade, ofta hela dagar oafbrutet. Med de förbättringar, som apparaten sedermera undergått, har för hvarje hästkraft erfor- drats 20 qvadratfot platinableck, hvilken yta dock förmodades kunna blifva nedsatt till 8 eller 10 qvadratfot. Jacoci tror sig snart kunna utrusta ett elektro-magne- 1) Se Årsberättelsen 1835, sid. 16. 31 tiskt fartyg med 40 eller 50 hästars kraft 2). För några år sedan beskref HARE i Sten- Philadelphia ett sätt att, med tillhjelp af ning. det kraftiga galvaniska batteri, som han.Szrängn. inrättat och benämt kalorimotor, verk-»andning Ili genom ställa stensprängning. Denna metod, som elektrici- snart syntes komma i förgätenhet, har, i teten: England, ej längesedan blifvit med fram- gång begagnad. Roberts har dertill in- rättat ett plåtbatteri af 20 par, hvilket inrymmes i en låda af 1 fots längd och 16 qvadrattums ändyta. Den af honom nyttjade laddningen företer en egenhet deri, att skottet, som är insatt i mid ten af borrhålet, har, både öfver och under sig, ett af luften fyldt rum. Inuti skottet lig- ger en liten med krut fylld patron af jernbleck i hvilken ledarne från batteriet ingå och der äro förenade medelst en fin jerntråd, hvars förbränning åstadkommer krutets antändning. Detta sprängningssätt äger, framför det vanliga, många betyd- liga fördelar, i anseende till så väl sin mindre dyrhet som större kraft jemte en fullkomlig frånvaro af de faror, som an- nars åtfölja detta arbete. Det utföres med lika lätthet öfver och under vatten, och är, i det förra fallet, icke mera kostsamt än i det sednar. Äfven kunna flera skott på en gång anländas. Öfverste Pasley har, vid sprängningsförsök under vatten, hvilka 2) DINGLER‘s Polytechnischer Journal, Band 71, sid. 41 i ; Band 74, sid. 316. — Polytechni- scher Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 166. 32 han tillika med Ingeniör-korpsen i Chatham anställt, infört åtskilliga lyckade förbätt- ringar i denna sprängningsmelod , hvilka gifvit ganska lyckade resultat. Flera gån- ger kunde krutet antändas på 500 fots af- stånd genom trådar, som antingen voro nedgräfda i jorden eller helt och hållet gingo under vatten. Äfven MORGAN har funnit elektricitetens begagnande till det ifrågavarande ändamålet fördelaktigt. Med ROBERTS batteri af 10 plåtpar kunde led- ningarna för elektriciteten vara 101, och med 20 plåtpar 353 fot, utan att skotten felade. Likväl fordrades att plåtarna voro rena och fria från all oxidation 3). Maschiner J. Despiau i Bordeaux bar, i Frank- “illarinrrike, erhållit brevet på en ullrensningsma- nens för-schin. Den meddelade ritningen och be- bertdmn^ 11. 5 • Ullrens- skrifningen äro ofullständiga). "seRNTer, En annan maschin till ulls rensning, af efter dess behandling i vulfen, är föremål och"" för ett, af J. S. Worth i Manchester, ta- WOnTget patent i England. Enligt hvad man af den ej tydliga uppgiften derom kan in- hämta, ledes ullen emellan tvenne valsar, hvar vid ett par framför dessa befintliga knifvar afskilja de grofvare orenligheterna. Sand och sådana andra inblandningar, som sluppit 3) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 73, sid. 117. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 555, 877. — The London and Edinburgh Philosophical Magasine, vol. 15, sid. 6o. 4) Description des Brevets, T. 32, sid. 118. 33 sluppit emellan knifvarna, blifva sönder- krossade af valsarna 5). Förbättringar i kardmachiner för bom- Kardma- ull äro gjorda af J. HILL 6) och af Tn. BiRcH 7),sbinen,‘är båda i England. HILL En mängd uppfinningar till spinnma- Birch. chinernas fullkomnande hafva blifvit be- skrifna, men alla äro af den beskaffenhet, att de icke utan bifogade ritningar kunna göras rätt begripliga. De förnämsta bland dem äro: En förespånadsmachin för ull, bomull,Spinnma- lin och silke, af W. GARNETT i Haslingdencankrn, (Lancaster). Den utmärker sig hufvudsak-SLEDDON, ligen derigenom, att det ämne som SkallsATN,Ho- spinnas, under sin gång ifrån det ena tillyann,/f det andra paret af sträck valsarna, blir rul-FOURNIEK ladt emellan insidorna af en ändlöst löpan—och 1 • VVESTER- de rera, och salunda lindrigt snoddt innan MANN, den egentliga spinnings-operationen tager sin WrIX början 8). Low, En mule-stol af F. SLEDDON i Preston COLLIER, (Lancaster). Innehåller flera förbättringar i LIN, mechanismen för så väl valsarnas gång som DILLE- O O MANN, och 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 12, sid. 157. — DINGLER‘s Po- lytechnisches Journal, Band. 74, sid. 357. 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 10, sid. 261. — DINGLER‘s Po- lytechn. Journal, Band. 71, sid. 124. 7) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 14, sid. 299. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 74, sid. 47. 8) The London Journal of Arts , Conjoined Se- ries, Vol. 14, sid 24. Prof Paschs’s Arsb. r84o. 3 34 REI- vagnens eller lackens utlopp och garnets på- HARDT, 1.0". Pr 1 I ..,0 i - • Rislek läggning. Trummorna, som Sätta spelen 1 p°h. rörelse, kringdrifvas, medelst utvexlingar, af VANT- en genom hela machinen förd axel, och äro NOYF i båda ändar öppna samt med armar fästade RIrr. vid sina axlar, i följd af hvilken inrättning de blifva lättare och gå mera tyst. Jäcken har äfven en sammansättning, som ganska betydligt minskar dess tyngd 9). En spinnstol af P. FATRBAIRN i Leeds. Den har två rader spindlar och bobiner, hvilka, oberoende af hvarandra, drifvas af tvenne genom machinen horisontelt gående axlar 10). En throstle-stol af J. HOWARTII i Lon- don. Innehåller en förbättrad konstruktion af spelen 1). Följande äldre spinnmachiner, på hvilka brevets varit tagna i Frankrike, hafva blif- vit bekantgjorda: Ett system machiner till föreberedning och spanad af kam ull, lin och hampa, in- nefattande en kamningsmachin, en sträck- och dubleringsmachin samt tvenne machiner, den ena till grof- och den andra till fin- spånad, af J. ARNAUD, J. B. FOURNIER och bröderna WESTERMANN i Paris 2). 9) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 14, sid. 73. — DINOLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 73, sid. 13. 10) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 14, sid. 108. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 73, sid. 17. ’) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 12, sid. 134. — DINGLER‘s Po- lytechnisches Journal, Band. 74, sid. 268. 2) Description des Brevets, Tom. 31, sid. 122. 35 Mechaniska sträck- throstle- och mule- stolar för ull; bomull och silke, af EATON från Manchester 3). En spinnmachin för ull och bomull, kallad éclipse fileur en douXj J. WINSLOW i Havre 4). En spinnmachin för ull, af J. COLLIER i Paris. Dess mechanism är så inrättad, att ett fullkomligt jemnt garn vinnes, obe- roende af spinnarnes större eller mindre skicklighet 5). En förespånadsmachin för bomull, af A. KOECHLIN i Mulhausen. Den är ett slags throstle-stol, men verkar olikt en sådan der- uti, att den fordrar ganska liten kraft och gifver en fin och tillika ganska lindrigt snodd spånad 6). En spinnstol af DIL.LEMANN och REIN- hardt i Strasburg. Bobinen är horisontelt insatt i en vertikalt k ringlöpande gaffel, som ofvanpå har en tratt, hvarigenom garnet in- kommer för att upplindas på bobinen. med en alltid jemn kraft Spinningsgraden blir följaktligen beständigt lika, och garnet lider mindre påkänning. En annan fördel af denna inrättning är, att man, efter behag, kan spinna ett grofvare garn utan att förändra spelens hastighet. Derjemte kunna bobi- nerna under spinningen vara olika fyllda med garn, utan att detta sednares jemnhet deraf lider 7). 3) Description des Brevets, Tome 34, sid. 9. 4) Ib. Tome 32, sid. 35. 5) Ib. Tome 31, sid. 12, 15. 6) Ib. Tome 33, sid. 124. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid 179. ■ -^rlb. Tome, 34, sid. 1, 4, 7, 10. 36 En mechanism lill garnets påläggning och upplindning i mule-stolar, af RISLER och DIXON i Cernay (Elsass) 8). Machiner till lin- och hampspånad af VANTRO YEN i Paris 9), och af S. Rieff i Colmar 10). Träd.» ODELANT i Lille har, i Frankrike, inne- aPring.' haft brevet på ett sätt att appretera sytråd ODELANDSaf lin eller hampa. För Iwit tråd upplö- sätt att 1 . - appretera ser man 1 ) rent gummi arabicum i lo *I“dn" litres 2), 2 & husbiås i 8 litres och 3 & hampa, pergamentlim i 8 E6. regnvatten. Dessa tre lösningar blandas, försättas med 1 H. sal- peter och 1 E. hvitt vax, uppvärmas till vaxets smältning och omröras väl, hvaref- ter alltsamman utspädes med 50 litres vat- ten och upphettas till nära kokpunkten. I denna heta blandning doppas tråden 5 eller 6 gånger och upplindas ännu våt på bobi- ner, under det att man låter den löpa i en mellan fingrarna hållen h vi t linnelapp; der- på upphärflas den, torkas i luften och lin- das sedan åter på bobiner, b varvid den får gå i en lapp af linne, doppadt i en af 1 U. gummi, 1 U. vax, 3 &% husblås och 1 & pergamentlim, genom sammansmältning i vattenbad, med 8 litres vatten beredd bland- ning, till hvilken man, hvarje gång den nyttjas, tillsätter litet alkohol. Tråden är derefter färdig till uppnystning. Färdad tråd behandlas på samma sätt som den 6) Description des Brevets, Tome 31, sid. 266. 9) Ib. Tome 31, sid. 107. 10) Ib. Tome 32, sid. 42. 1) 1 Franskt skålpund = 1,15 Svenskt 8. v. v. 2) 1 Litre = 0,382 eller ungefär a svensk kanna. 37 hvita, blott med den skilnad, att man utur den förstnämde blandningen utesluter va- xet och salpetern samt nyttjar den då er- hållna lösningen kall 3). De till väfnadskonsten hörande upp-WLnodz, finningar, som under det förflutna årets lopp och der- blifvit kända, äro ganska talrika, och kun“rande de- na blott i korthet anmälas, med hänvisning wesamt till de skrifter, der närmare upplysningar af Hufvudsakligast PFzre”- om dem äro att inhämta, må nämnas: En mechanisk väfstol DUTTON i England. Dess CHER, 11.. 1 — MELLO- tor klade, at J. DEW, J delar innehålla Woop- flera originela förbättringar. Tillika med WELLS, ketten är på bommen lindadt ett papper af E&h. väfvens längd och bredd, hvilket under väf- JONES’ ningen upptages af en dertill egnad särskilt M2LL0- bom 4). dew, En mechanisk väfstol för kläde, af Ch. Far- I LETCHER i England. Kettbommen ligger i WHITE, den nedersta, och bommen, som upptager CP‘ duken, i den öfversta delen af denna väf- MAZELI- stol. Ketten uppstiger således vertikalt, NEz Bo- kammarna röra sig horisontelt, och lådan och eller slagbommen verkar uppåt, hvarvidden- GODE2’" ne, för att icke våldsamt rycka ketten, stö- DING, ter emot bäddar af kautschuk eller annat DEsSAL’ elastiskt ämne. Skottspolen löper emellan DE Gn- tvenne rum, ett i hvardera sidan af väf-AUCoR stolsställningen, och h vilar skiftevis i demNEr, BEs- alldeles skild ifrån lådan; stannar den hän- 5FP delse vis i väfven, så upphörer genast väf- 3) Description des Brevets, Tom. 35, sid. 360. 4) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 121. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 71, sid. 203. 38 PnEYNA,stolels gång. Omkring trummor på de DOGUET, först nämda bommarnas axel-ändar går ett och . ... • Duclu- med en vigt lastadt friktionsband , som be- SEL, MU-stämmer den tillbörliga spänningen hos ket- DuRouRE,ten, hvilken, i mon af väfningens fortgång, Mercoi- aflindas från sin bom endast genom den RET, “ OLAGNON, dragning som hvarje inslag åstadkommen 5). AläIS, .... . | ... Heath- Ett machineri i vätstolar, genom hvil- coat, ket slagbommens stöt vid inslaget åstadkom- queur, mer kettgarnets aflindning och den väfda roussy. dukens sammanrullning i lika förhållande, samt stannar väfstolen hvarje gång inslags- garnet händelsevis afslites; af Th. MELLODEW i Oldhan (Lancaster) 6). Förbättringar i väfstolar med JACQUARD‘S mechanism; af B WOODCROFT 7) i Oldham, samt af W. Wells och S. Eccles i Man- chester 8). Ett af J. Jones och Th. MELLODEW i Oldham uppfunnet sätt att väfva manche- ster och bomullssammet så, att tygets upp- höjda ränder gå diagonalt, i stället för att, såsom vanligt, vara parallela med listerna 9). 5) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries. Vol. 15, sid. 19. 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 11, sid. 82. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 72, sid. 17. 7) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries. Vol. 14, sid. 159. 8) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 355. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 72, sid. 190. 9) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 15, sid. 129. 39 En mechanisk stol för bandväfnad, af P. FAIRBAIRN i Leeds 10). Ett sätt att, för väfning af fasonerad silkestyll eller bobbin-net, använda JACQUARD’- ska mechanismen; af R. WHITE i Notting- ham 1). En metod att tillverka mattor med luddig eller sammetsartad yta, af M. POOLE i London. Dessa mattors förfärdigande sker ej genom egentlig väfning, utan består deri att, på hvilket dertill tjenligt tyg som helst, ett, efter någon af de här följande anvis- ningar, af upprältstående garnändar bildadt sammetslikt öfverdrag fästas med kautschuks- fernissa. Garnet bommas och utspännes ho- risontelt till en art väfränning. Under den- na ställas på kant, bredvid hvarandra, en mängd metallbleekremsor, hvilkas längd är lika med ränningens bredd, och deras egen bredd lika med höjden af de garnändar, som skola utföra det förulnämde öfver- draget. Emellan dessa remsor nedtryckes ränningen medelst andra dylika, så att den går vexelvis öfver de förra och under de sednare remsorna. Ofvanpå alltsammans lägges nu en metallplåt, hvilken tilltryckes så, att det öfver remsornas öfre kanter gå- ende garnet blir utplattadt till en samman- 10) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 14, sid. 30. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 12, sid. 65. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 402. 1) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 249. — DINOLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 72, sid. 8. 40 hängande yta, som öfverstrykes med fer- nissan och betäck es med det tyg hvilket skall utgöra mattans grund eller botten. Matlstycket omvändes nu, garnet uppskäres med en skarp knif och metallremsorna bort- tagas. Färgade mönster kunna tryckas på ränningen, med den förlängning hos figu- rerna, som fordras för att frambringa de 7 O åsyftade teckningarna. Metallremsorna med den mellanlagda ränningen kunna äfven fä- stas omkring en cylinder, hvilken vändes på sin axel, i mon som arbetet fortskrider. Den sålunda erhållna mattbeklädnaden må- ste sedan afrullas, innan garnets uppskär- ning kan företagas. I stället för att låta en ränning gå ömsom öfver och under metall- remsorna, kan man tätt linda garnet om- kring hvar och en af dessa, sedan samman- ställa dem på kant och behandla garnet så, som förut är sagdt. Till frambringande af mera invecklade mönster, som innehålla många färger, föreskrifver POOLE ett från de förra afvikande, ändaraålsenligare tillverk- ningssätt. På ett horisontelt bräde äro 5 eller flera vertikalt och med hvarandra pa- rallelt ställda ramar fästade, af hvilka de båda yttersta äro öfverspända med något glest väfdt starkt tyg, hvars ränning, in- slag och följaktligen väfhål, så noga som möj- ligt är öfverensstämma i båda ramarna. Gar- net, hvarmed arbetet utföres, drages, med tillhjelp af en nål, igenom de mot hvaran- dra Svarande väfhålen i det utspända tyget, hvarvid man börjar med de nedersta hål- raderna och slutar med de öfversta. Man får då en parallelipipedisk garnmassa, fä- 41 stad med sina ändar i de yttersta, och till- hopahållen af de mellanstående ramarna, hvilken man sedan, utan att rubba de olika färgade garnens lägen, omgifver med ett i båda ändarna öppet foderal och frånskiljer de tvenne tygstyckena. I detta foderal in- sättes en med skruf förd piston, medelst hvilken man efter hand utskjuter, för att derefter afskära, så mycket af garnmassan som för mattbeklädningen fordras, sedan man förut med kautschukfernissa sammanhäftat de yttre garnändarna. Hvarje sådan afsku- ren skifva är en art mosaik som innehåller det gifna mönstret. Man kan äfven af gar- net göra flera ränningar och lägga dessa på hvarandra; eller ock hoplägga en ränning hvarftals medelst en taflingsmachin. I båda fallen omslutes sedan garnmassan med ett foderal, antingen af förut nämda beskaffen- het eller sammansatt af ramar, emellan hvilka garnet genomskäres 2). På denna uppfin- ning, jemte några förändringar deraf, har, nästan liktidigt med POOLE, äfven W. A. ROBERTSON erhållit patent i England 3). Följande äldre, i Frankrike breveterade uppfinningar hafva blifvit beskrifna: En mechanisk väfstol af A. Coront 4). 2) The Repertory of Patent Inventions, New Series Vol. 11, sid. 66. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 72, sid. 100. — Polytechnisches Gentral-Blatt, 5 Jahrg. sid. 524. 3) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 11, sid. 340. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 73, sid. 190. 4) Description des Brevets, Tome 31, sid. 32. 42 En mechanisk väfstol af J. F. MAZELINE i Carcassonne. Den är af ganska enkel kon- struktion och fordrar litet utrymme. Två stolar af detta slag kunna lätt drifvas af en enda person 5). En mechanisk väfstol af BOUILLET, VER- nes & Comp. i Lyon. Är enkel i sin sam- mansättning. Till 25 stolars drifvande på en gång fordras blott en mans kraft, och 4 af dem kunna skötas af en arbetare. Fel- aktiga ställen i väfven kunna söndertagas och rättas i hvilken af stolarne som helst, utan att de öfriga afstanna 6). En mechanisk väfstol af J. GOULDING från Dedham i Norra America 7). En mechanisk väfstol af A. PERPIGNA i Paris. Medelst en pendel, som sättes i rö- relse, kunna tvenne stolar hållas i gång af en man 8). En mechanisk väfstol af Dessal de GRISALLES i Paris 9). En förbättrad JACQUARD‘S väfstol, af J. P. Hugonnet i Paris 10). En JACQUARD‘S stol, kallad métier ä rabat, af J. Bessel i Lyon 1). En stol för väfning af band, af A. M. PREYNAT i Saint-Etienne 2). 5) Description des Brevets, Tome 32, sid. 21. 6) Ib. Tome 32, sid 64. 7) fb. Tome 32, sid. 144. 8) Ib. Tome 34, sid. 24. 9) Ib. Tome 35, sid. 269. 10) Ib. Tome 83, sid. 153. — Polytechnisches Gentral-Blatt, 5 Jahrg. s. 177. 1) Description des Brevets, Tome 35, sid. 197. 2) Ib. Tome 31, sid. 158. 43 Förbättrad bandväfning, af DOGUET och DUCLUSEL i Saint-Etienne 3). En bandväfstol, af J. MURAT i Saint- Etienne 4). En bandväfstol, af E. P. DUROURE i Paris 5). En väfstol för väfnad af det slags band, som benämnas rubans a la zurichoisej af A. S. MERCOIRET i Lyon 6). En slagbom för bandväfstolar, af P. OLAGNON i Saint-Etienne 7). En stol för tyll väfnad med JACQUARD‘S mechanism, af B. ALAIS i Lyon 8). Machiner för tillverkning afbobbin-net eller spetsväfnad, af J. Heathcoåt från Eng- land 9) En af Pecqueur i Paris uppfunnen ma- chin till silkespungars virkning, hvarpå bre- vet blifvit taget af C. F. FAIVRE, men se- dermera öfverlåtet åt P. F. SIMONNET 10). En regulator, kallad comptometre^ som bestämmer antalet af inslagstrådar på en gifven längd af det tyg som skall väfvas, h vilket således, med tillhjelp af detta in- strument, kan erhållas af den täthetsgrad man åslundar; af PH. Roussy i Lyon 1). Ett spunnen, slags kläde, hvari ullen icke är och h vilket således icke är en vanlig Kläde utan spin- ning och väfnad. 3) Description des Brevets, Tome 33, sid. 300. 4) Ib. Tome 34, sid. 254. 5) Ib. Tome 35, sid. 210. 6) Ib. Tome 35, sid. 277. 7) Ib. Tome 33, sid. 67. 8) Ib. Tome 32, sid. 32. 9) Ib. Tome 32, sid. 179. 10) Ib. Tome 31, sid. 1. 1) Ib. Tome 32, sid. 66. 44 väfnad, har nyligen börjat tillverkas 2). Till sin egentliga beskaffenhet är det en med machin åstadkommen hattfilt, hvårföre det, under artikeln hattmakeri, kommer att när- mare beskrifvas. Klädens W. Lewis och J. FERRABEE hafva i "Tiss England erhållit patent på en fördelaktigare och ruggmachin, som hufvudsakligen utmärker FERRA- . 0. , r i i • bee’s sig derigenom, att ruggcylindern verkar i — samt samma riktning hvari klädet rörer sig 3). ruggma- Eli annan ruggmachin , hvars cylinder, chiner: likasom den föregåendes, löper med större hastighet än klädet, men åt samma led som detta, är inrättad af J. DUTTON i England. Med denna machin skall en öfverskärnings- apparat kunna förenas, och ruggcylindern deri utbytas emot upphettade valsar till klädets pressning 4). Klädens En öfverskärningsmachin , på hvilken öfverslär-F. MARTIN i Paris innehaft brevet, har blif- Martins vit beskrifven. Klädet beröres successivt af “ingshätvå valsar, af hvilka den första verkar blott ehin. såsom en borstvals, h varemot den andra, under en långsamt roterande rörelse, griper in i klädets yta, men lyfter sig genast der- efter och uppreser ullhåren, hvilka derigenom säkrare träffas af skärklingan. Efter den 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 238. 3) The London Journal of arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 189. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 72, sid. 21. —• Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 563. 4) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 121. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 71, sid. 203. — Polytechnisches Central -Blatt, 5 Jahrg. sid. 155. 45 första öfverskärningen råkas klädet åter af tvenne med de förra lika beskaffade kard- valsar och blir sedan å nyo öfverskuret 5). Vid inrättandet af torkanstalter har Tys,^ man vanligen antagit det vara förmonligast, Engelsk att låta en varm och torr luftström be-torknings ständigt gå igenom rummet, för att på- skynda afdunstningen och afleda vattenån- gan. I en fabrik, tillhörig WALTER CRUM vid Glasgow har man följt en alldeles mot- satt princip. Torkrummet hålles der full- komligt tillslutet, för att, så mycket som möjligt är, hindra både luft och värme att bortgå. På detta sätt torkas, inom 3 tim- mar, 200 stycken våta bomullstyg, hvar- till 5 timmar fordrades då den varma luf- ten och ångan hade obehindradt utlopp. Man besparar således två femtedelar af tid och bränsle. Hvad erfarenheten bär bekräftat finnes älven till alla delar öfverensstämma med teorien, då man besinnar, att de q van- ti teter vattengas, som vid olika temperatu- rer mätta en gifven rymd, växa i ett myc- ket större förhållande än värmegraderna. Penot har närmare undersökt denna metod och kommit till hufvudsakligen följande slut- satser: Sådana tyg som tåla en starkare vär- - megrad torkas, med minsta kostnad, genom ledning öfver metall valsar, upphettade med ånga. Om torkrummet låter tätt tillsluta sig, och en temperatur af minst 45° eller 50° G deri kan underhållas, så är det bäst att icke öppna draghålen förr än tygen äro nästan torra. Man sparar desto mera bränsle 5) Description des Brevets, Tome 32, sid. 240. 46 PEN- ZOLDT: torkning machin ju högre värmegraden inom en gifven tid kan stegras. I den händelse att rummet ej kan behörigt uppvärmas, begagnas mera än- damålsenligt den vanliga utvägen, att låta luften oupphörligt förnyas 6). Af ven Royer har anställt torkningsförsök , hvilkas resultat öfverensstämma med dem som Penot er- hållit 7). PENZOLDT har uppfunnit ett sätt att, : genom centrifugalkraftens verkan, inom gan- . ska kort tid torka kläden och andra tyg. Apparaten härtill utgöres af tvenne cylin- driska kopparkärl, af hvilka det ena, som är mindre, står koncentriskt fästadt inuti det större, h vilket rund t omkring är öfver- allt genomborradt med små hål, och h v ilar på en vertikal axel samt vänder sig tillika med denne. Tyget, som skall torkas, läg- ges, utan all förberedning, så vått som det kommer ur vattnet, i rummet emellan de båda kärlen, hvarefter dessa gemensamt kringsvängas med den hastighet, att de göra 3 till 4 tusen omlopp i minuten. Vattnet drifves då ur tyget och utkastas genom det yttre kärlets hål, samt upptages af ett ap- paraten omgifvande orörligt kopparkärl, från hvilket det sedan afrinner. Inom 3 till 8 minuter blir tyget så torrt, att den deri qvarstannade fuktigheten genast afdunstar i luften. En hästkraft skall vara tillräcklig 6) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 60, sid. 507. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 74, sid. 107. 7) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 60, sid. 546. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal. Band. 74, sid. 125. 47 att hålla i gång en sådan machin af ganska stora dimensioner 8). H. A. WELLS från New-York har 1 HMma- England tagit patent på 7 särskilda machi- vet. ner, h vilka utföra de operationer som for-machiner dras för tillverkningen af filthattar. Den för-"tns"tl- sta af dem, som förrättar en del af ullens verkning- eller hårets fäktning, har följande beskaffen- het: Utanför ena ändan af en kista, inne- hållande tre eller flera genom vertikala mel- lanväggar skilda afdelningar, går horisontelt och utan ända en vanlig matareduk, som leder den derpå utbredda ullen till ett par valsar, hvilka införa henne i kistans första afdelning, der den träffas afen hastigt kring- löpande cylinder, hvars yta är fullsatt med taggar af 5 tums längd. Den finare ullen föres af luftströmmen till afdelningens öfre rum (hvilket är betäckt med en metalltråds- väf, som väl utsläpper luften men ej något af ullen), hvarefter den nedfaller pä en ny, framför faktcylindern befintlig, ändlös ma- tareduk, af hvilken den åter ledes till ett par valsar och införes af dessa i kistans nästa afdelning, för att undergå en alldeles lika behandling som förut. Då ullen på detta sätt genomgått kistans öfriga afdelningar, ut- kommer den genom det sista valsparet. Un- der hvar och en af faktcylindrarna hvilar, på tvenne axeltappar, öfre kanten af en lu- tande metalltrådssikt, som hålles i en ska- kande rörelse af ett par små lyflarmar på en under dess nedre och fria kant löpande 8) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 72, sid. 78. 48 axel. På denna sikt faller den tyngre min- dre fullkomligt redda ullen, hvaraf den re- nare delen går igenom sikten, under det att orenlighet och knutar åka utför densamma och falla i ett särskilt rum. Den på före- nämde sätt rensade ullen måste nu förvand- las till en sammanhängande, tunn och lös vadd. För detta ändamål går den igenom en vanlig kardmachin, och kastas från den- na på en ändlös fin metalltrådsduk, under hvilken ett fläkthjul utsuger luften, i följd hvaraf ullen lägger sig fastare intill duken, mot hvilken den ytterligare packas af två valsar. Den sålunda erhållna vadden ned- stiger från metalltrådsduken under hvilken den lägger sig i hvarf eller taflas på ett bräde, som har en fram- och återgående rö- relse. Ullen föres härefter till en machin, i hvilken den ombildas till det första hatt- ämnet. Den emottages här af ett par val- sar och upplindar sig sedan på en af me- tallbleck förfärdigad och med kläde öfver- dragen form, hvilken har skapnadaf tvenne med baserna förenade, i spetsarna afrunda- de koner, eller snarare af en utdragen ellip- tisk sferoid, och vänder sig på en horison- tel axel. De förenämde valsarna bäras af en vagn, som går fram och tillbaka på en jern- bana, och derigenom åstadkommer ullens re- gelbundna upplindning. Under formen gårett rör, försedt med en mängd små hål, genom hvilka ånga utströmmar på ullen. Så snart som formen upptagit den erforderliga qvan- titeten ull, utbytes den emot en ny och be- täckes med tvenne från dess ändar påskjutna, med 49 med hål genomslagna, koniska bleckhylsor, emellan li vilkas baser ullen genomskäres, hvarefter hylsorna fråntagas tillika med de nu erhållna båda hattämnena, och i hvar- dera af dessa sednare inskjutes en annan, men mindre, hylsa af samma beskaffenhet som den yttre. Hvart par sådana hylsor med det emellan dem inneslutna hattämnet kommer till filtningsmachinen, och sättes der på en ihålig, rundtomkring öfverallt med hål försedd kon, hvilken kan vända sig på en vertikal axel, som utgöres af ett ångrör. Emot sidan af den yttre hylsa, hvarmed hattämnet är omgifvet, hvilar en med spet- sen uppåt vänd solid kon, hvilken, genom ett machineri sättes i en sådan omvexlande rotationsrörelse, att den gör 2 eller 3 om- lopp i en riktning och genast derefter lika många i motsatt led. En dylik rörelse med- delas då, genom friktion, åt den andra kö- nen, hvarvid den hylsa, som betäcker hatt- ämnet, tillika undergår en skufning, genom hvilken ullen, inom några minuter, blir till- räckligt filtad. — Valkningen förrättas i en machin, der hattämnet går emellan ett an- tal (omkring 50 par) metall valsar, hvilka vända sig i elt tråg, innehållande ett med litet svafvelsyra försatt vatten, hvari hela den nedra och en del af den öfra valsraden äro sänkta. Då hattämnet utkommit emel- lan sista valsparet nedgår det under en större vals, uppstiger sedan omkring denne och lägger sig ofvanpå den öfra valsraden, på hvilken den åker tillbaka till arbetaren, för att underkastas samma behandling som förut. Prof, PaschsJs Årsl). 1840. ' 4 50 Det svagt sura vattnet hålles beständigt kok- hett, genom ett på trågets botten liggande ångrör. — Härefter följer hattämnets styfning. Ett kärl, deladt af en mellanvägg i två rum, innehåller en lösning af gummilacka eller annat tjenligt ämne, hvilken, för att kunna lämpas efter behofvet, är, i det ena rummet, något starkare än i det andra. Öf- ver kärlet ligga, bredvid hvarandra, tvenne valsar, emellan hvilka hattämnet, sedan det blifvit behörigt indränkt i lösningen, föres uppåt och derunder utkramas. För att här- vid gifva det en lagom tryckning, har hvar- dera af de två stolpar, som bära den ena valsen, nedtill en ledgång och öfverst ett snöre fästadt, hvilket löper på en trissa i öfra ändan af den andra valsens motsvaran- de stolpe samt är lastad med en afpassad vigt. Hattarnes öfverdragning med en finare hårbeklädnad verkställes i en machin, uti hvilken flera koner af samma beskaffenhet, som de vid filtningen begagnade, lika med dessa, äro fästade vid axlar genom hvilka ånga kan inledas. Dessa axlar hafva här ett ho- risontelt läge och äro försedda med rem- trissor, medelst hvilka de kringdrifvas. En konisk rulle hvilar mot hvarje kon och sät- tes af denne i rörelse. Hvar och en af ko- nerna betäckes först med det finare öfver- draget, hvilket är tillredt af håret, sådant som detta erhålles från den första af de om- talade machinerna, och har form af en spets- påse, något vidare är konen på hvilken det sättes. Derofvanpå kommer hatt ämnet, och på detta åter ett öfverdrag af finare hår. Man låter nu konerna vända sig långsamt, 51 under det att hett vatten, genom dertill anbragte rör, får rinna på hattämnenas spetsar, och härmed fortfares till dess att öfverdraget fastnat. Konerna sättas då i en hastigare gång och ånga slappes tillika ige- nom dem. Under denna operation, som varar omkring 20 minuter, aftages hattäm- nena, omvändas och påsättas åter 2 eller 3 gånger. Derefter gifver man konerna en ännu större hastighet, då centrifugalkraftens och ångans förenade verkningar, utdrifva vattnet utur hattämnena och tillika resa håren på deras yta, till hvilket sednare än- damål äfven roterande borst- eller kardval- sar kunna insällas i machinen. Dels till förekommande af en för hastig filtning, dels ock för att göra hatlarne mindre dyra, blandar WELLS ullen eller håret med 1 af dess vigt ej filtbara ämnen, såsom bomull eller helst sönderskuret florettsilke 9). Tillverkning af en art kläde och åt-Kläde och skilliga tyg, åstadkomna blott genom filt-andvertzs: ning af ull eller hår, med eller utan till-dszengm sats af silke, bomull, lin eller hampa, har blifvit föremål för ett patent, taget i Eng- land af W. A. ROBERTSON. De härtill nytt- jade machiner äro hufvudsakligen desamma som de nyss förut omtalade, med uteslu- tande af dem, hvilka endast tillhöra hattars förfärdigande. Ullen behandlas först i en machin af alldeles samma beskaffenhet som 9) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 191. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 71, sid. 375. — Polytechnisches Central-Blatt,5 Jahrg. sid.980. 52 den, hvilken af WELLS dertill begagnas, men ingår derifrån omedelbart i en filtningsma- chin, der den gripes af en hastigt omlö- pande kard vals och kastas af denne på en, med metalltrådsväf öfverdragen trumma, som kringvälfver på sin axel, under det att luften inuti henne utpumpas, för att tvinga ullen att tätare ligga an emot trumman, från hvilken den sedan aflöses af ett vals- par och ledes emellan två eller flera par an- dra valsar, som äro beklädda med några hvarf kläde, och af hvilka de öfra icke en- dast på vanligt sätt vända sig omkring sina axlar, utan tillika hafva en kort, alterna- tivt fram- och tillbakagående rörelse, som förorsakar filtningen Emellan hvarje vals- par går ett rör, som leder vattenånga på ullen. Den erhållna ullfilten underkastas sedan två särskilta valkningar, af hvilka den första verkställes i en machin, som är till alla delar lik den som WELLS föreskrifvit, och valkningen sker äfven här med användande af svafvelsyrehaltigt vatten. I den andra valk- machinen lägges filten på en tjock metall- plåt, hvars öfra yta består af sammangjutna halfcylindrar, liggande bredvid hvarandra tvärs öfver plåten. Ofvanpå filten läggas en eller flera tunga valsar, lika långa som plå- ten, hvilka rullas fram och åter emellan halfeylindrarnas ändar, under det att plå- ten har en fram- och återgående rörelse ef- ter filtens längd. Valsarnas läge är först rätvinkligt emot halfcylindrarna, men ändras sedan så, att de förre göra sneda vinklar emot de sednare. Under valkningen genom- tränges filten af vattenånga, som utkommer 53 från rör, hvilka äro lagda emellan halfcy- lindrarne och Öfverallt genomborrade med fina hål. Efter fulländad valkning kunna de erhållna tygen ruggas, Öfverskäras, fär- gas m. m. 10). Den, i österländerna, under benämnin-Garfning gen rusma^ nyttjade blandning af kalk ochgcresking: auripigment, som har egenskapen att bort-Bönarn laga hår utan att angripa huden, har gif- hudars vit D:r BöTTGER anledning att försöka omarnarning: icke det calcium-sulfhydrat, som erhålles då svafvelbunden vätgas inledes i kalkhydrat och vatten, yttrar samma verkan. Han fann då, att detta ämne icke allenast är vida tjenligare till hårsubstansens förstöring, utan äfven fullkomligt oskadligt för huden, så framt det icke innehåller fri kaustik kalk. Till hudars och skins afhårning före garf- ningen har kalium-sulfhydratet visat sig vara af utmärkt användbarhet. Dess till- redning är ganska enkel: Man utblandar nyss släckt kalk med vatten till en tunn välling, och leder deri, under beständig omrörning, svafvelbunden vätgas, till dess att kalken icke upptager mera deraf samt fått en mörkt blågrå färg. Operationen bör påskyndas så mycket som möjligt är, hvårföre det är bäst att låta gasen strömma utur flera utveck- lingsapparater på en gång. Af största vigt är att sulfhydratet icke har någon halt af fri kalk. Det får således ej färga gurkmej- papper brunt, och utbredt till ett lager 10) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 11, sid. 321. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 73, sid. 180. 54 af en knifsbaks tjocklek, pä någon mindre känslig kroppsdel, t. ex. armen, bör det väl, inom 1 timme, befria stället från de bår som der kunna finnas, men ej förorsaka den ringaste smärta eller ens rodnad. Calcium- sulfhydratet sönderdelas af luften, men kan förvaras i väl tillslutna kärl af glas eller stengods. De hudar, som dermed skola afhåras, blotas först i rinnande vatten och utbredes sedan, med hårsidan uppåt, på ett bord, hvarefter de lindrigt begjutas med sulfhydratet, hvilket väl ingnides i håret, medelst en trädslef. Då denna behandling är fulländad sammanläggas hudarna i en hög, med hårsidorna alltid vända emot hvar- andra, och lastas med några bräden och ett par stenar. Till mindre skinns afhårning kan ett redan nyttjat sulfhydrat begagnas. Efter en eller två timmar är håret förvand- ladt till en såpartad massa, som lätt kan afstrykas, då huden återstår ren och fri från alla tecken till hår; äfven hår-röt terna äro förstörda, ulan att huden på minsta sätt deraf lidit. Genom denna metod går naturligtvis håret, som annars utgör en han- delsvara, alldeles förloradt. Deremot sker afhårningen ojemnförligt mycket fortare än på de vanliga sätten, och man undviker så väl den för skinn alltid högst menliga kalk- ningen, som äfven den för sållädershudar icke mindre skadliga, och ej sällan förderf- liga, så kallade svettningen. Calcium-sulf- hydratet kan brukas såsom elt kosmetiskt medel att bortskaffa skägg och vanprydande hår från den lefvande huden, hvarvid det, om dess beredning skett med vederbörlig 55 omsorg, icke medförer någon annan olägen- het än att besvära genom sin oangenäma lukt y . . . . Den i China inhemska och derifrån till Fär^nins; Krim öfverflyttade färgplantan Poljgonum^Slnl. tinctorium har, de sednare åren, blifvit flere- Indigo af 111 1 A Polygo- städes i Frankrike odlad och på liera sätt num tin- försökt till beredning af indigo. I Elsass ctorin har man, enligt RISLERS berättelse 2), ut- dragit detta färgämne dels genom de friska bladens sönderskär ning och maceration med vatten i två omgångar, vid en temperatur af 37° C.; dels äfven derigenom, att man med händerna kramat bladen tillika med stjelkarna, och derefter låtit dem, i fria luf- ten, jäsa vid 23° G.; men bäst genom hela växtens maceration i vatten, saftens ut- prässning och blandning med 1 procent kalk, helst i form af kal k vatten. Då detta sist- nämde förfarande användes, vunnos 0,6 till 0,9 procent af de friska bladens vigt mer eller mindre mörkblå, i grönt dragande in- digo, hvilken både vid kemisk undersök- ning och i färgning visade sig vara under- lägsen den indigo som förekommer i han- deln. Mera lyckade prof, erhållna af BÉRARD, ROBIQUET och i synnerhet VILMORIN, hafva för Franska Vetenskaps-Academien blifvit uppvisade. BÉRARD hade öfvergjutit 10 & blad af färgplantan med 100 litres vatten af 30° C. Dagen derefter hade vattnet be- ’) DINGLER‘s Poly technisches Journal, Band. 72, sid. 455. 2) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 52. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 68, sid. 78. 56 täckt sig med en kopparfärgad hina, som sedan tilltog i tjocklek. På tredje dagen hade den blåaktigt mörkgröna vätskan den egna indigolukten, och afhälldes derföre, om- rördes en hel dag, blandades med 15 litres kalk och omrördes på nytt i några minu- ter. Följande dag aftappades vätskan för- sigtigt från bottensatsen, hvilken begöts och tvättades två gånger med 50 litres vatten, hvarefter färgen upptogs på ett filtrum, lä- des på aska för att befrias från vätska och formades sedan till kakor, hvilka torkades under pressning mellan sugpapper. Indigon vägde ej fullt 1 procent. Den hade en vac- kert mörkblå färg med dragning i violett, men var hård och derföre äfven svår att utröra med vatten. VILMORIN hade, af den med kalk eller svafvelsyra utur växtsaften afskilda fällningen beredt en vanlig kallkyp med kalk och grön jernvitriol, låtit indigon utfälla sig genom syrsättning i luften, och tvättat den med saltsyra. CHEVREUL har, både af VILMORINS talrika försök och af sina egna undersökningar, dragit den slutsats, att de metoder, som i kolonierna följas vid indigotill verk ningen, icke passa för den chi- nesiska plantan, och att så väl dennes färg- halt måste närmare utrönas, som äfven en säker och ej kostsam behandling till färgens utdragande uppfinnas, innan fördelarne af denna växts odling kunna bestämmas 3). COLLoMss COLLOME i Wesserling (Elsass) har till aFENAN Industriföreningen i Mulhausen insändt prof lack. 3) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 71, sid. 402. ‘ 57 af en rosenröd k rappfärg till formtryck på kattun, jemte anvisning till densammas be- redande. Man utrörer 2 & bästa Avignon- krapp med 10 E. kallt vatten, till en väl blandad välling, i ett sten- eller trädkärl af 7 eller 8 kannors rymd, och tillsätter 16 lod salpetersyra af 40 gr. Baumé (1,375 eg.v.), utspädd med 4 gånger sin vigt vatten. Bland- ningen omröres väl till dess att fräsningen upphört, hvarefter massan får stå i några timmar, under det att omrörningen tidtals förnyas. Den utspädes sedan med 30 E kallt vatten och lemnas i 12 timmars hvila. Efter denna tid afhälles den nu mörkbruna vätskan från k rappen, som ytterligare, på lika sätt, utlakas två gånger med 30 eller 40 &. kallt vatten. Längre får utlakningen icke fortsättas, emedan krappen, i sådant fall, slutligen skulle hålla sig så uppslam- mad i vätskan, att denna icke kunde afhäl- las klar och ej utan för stor svårighet från- silas. Den uttvättade kroppen blötes, 12 timmar, i 252 lod kaustik natronlut af 12 gr. Baumé (1,088 eg. v.) vid 199 till 25° C. hvartill derefter sättas 30 till 40 & kallt vatten och sedan 8 lod salpetersyra af sam- ma styrka som förut, Härvid uppkommer nu en så ymnig och tjock fällning, att en deri ställd trädspade blir stående. Denna fällning tillika med krappen slås på en sil- duk af glest linne, och tvättas, så snart som den orangefärgade vätskan är afrunnen, ett par gånger med kallt vatten. Återstoden ut- kramas lindrigt, lägges i ett sten- eller kop- parkärl af 7 eller 8 kannors rymd och för- sättes der med 5 8. pulveriserad alun samt 58 24 &. vatten. Denna blandning upphettas medelst deri inledd ånga, hålles i 10 mi- nuters kokning, och gjules het på en linne- silduk af något tätare väfnad än den förra. Den genomgående mörkröda lösningen upp- samlas , och krappen tvättas på duken med kokande vatten, till dess att detta blott svagt färgas. Alla från silduken afrunna vätskorna blandas i ett trädkärl, som kan inrymma omkring 14 kannor, och utfällas, ännu heta, med en lösning af högst 58 lod kristalliseradt kolsyradt natron i 10 gån- ger dess vigt vatten, hvarvid man, för att dämpa det af kolsyre-u t vecklingen uppkom- mande skummet, dryper på ytan i kärlet några droppar olja. Det nu bildade mörkt purpurröda krapplacket låter man sjunka, och af häller den emellertid kallnade vätskan. Sedan tvättas krapplacket med hett vatten, till dess att detta afrinner färglöst, uppta- ges derefter på ett linnefiltrum och prässas, eller ock lemnas det flere dagar utbredt i fria luften, hvarefter man, i ett kopparkärl, blandar det med 2 U. ättiksyra af 8 till 9 gr. Baumé (1,057 till 1,064 eg. v.), hvilken man tillsätter i små portioner under oafbruten omrörning, och uppvärmer blandningen till 50° eller 56° C., men ej deröfver. Den lilla qvantitet kopparsalt, som uppkommer ge- nom. syrans verkan på kärlet skadar icke färgens skönhet, som tvertom upphöjes der- af. Den erhållna lösningen, hvilken bör vara vackert mörkröd och visa 17 eller 18 gr. Baumé, silas genom papper och förtjoc- kas med 3 till g lod fmt pulveriserad dra- gant, till hvilken lösningen sättes småningom 59 och h varje gång omröres, hvarefter hela blandningen får stå i 12 timmar, och upp- hettas sedan öfver svag eld, eller i ett vat- tenbad, till 31° C. Öfverskrides denna tem- pera tur, så sönderdelas vätskan, och en olös- lig fällning uppstår. Då draganten löst sig, silas färgen genom en fin duk och är då färdig till användande. Vid tryckningen böra formarne eller valsarne, äfvensom alla kärl och redskap, med hvilka färgen kom- mer i beröring vara ytterst rena. Sedan färgen är påtryckt, låter man tyget hänga i 2 eller 3 dagar, hvarefter det, såsom van- ligt, utsattes för verkan af ånga, tvättas och torkas. Denna färg måste alltid sist anbrin- gas på tyget, emedan detta sedan ej kan tagas igenom chlorkalk, alkali eller surt chromsyradt kali utan att färgen derigenom lider. Den kan äfven tryckas på tyg, som passerat genom en med svafvelsyra försatt lösning af tennoxid i kaustikt natron, eller blifvit behandlade först med tennchlorid och derefter med kolsyradt natron, äfvensom på sådana hvilka äro betade med ättiksyrad ler- jord och väl torkade, i hvilket sistnämde fall en lifligare nuans erhålles. Ett mörk- röd t lack kan beredas derigenom att man, i den kolsyrade natronluten, hvarmed alun- lösningen fälles, förut upplöser 2 lod coche- nill. Äfven af krapp, som blifvit nyttjad till färgning af rödt eller rosenrödt, kan en ganska vacker lackfärg på det här beskrifna sättet vinnas. H. SCHLUMBERGER har pröfvat COLLOMS uppgifter, och funnit dem riktiga i livad som rörer tillverkningssättet och an- vändandet af denna färg, hvilken dock an- 60 ses vara af inskränkt bruk barhet, i anseende till densammas svaga intensitet och ringa förmåga att uthärda tvättning med såpa el- ler tvål, samt den omständigheten, att till dess förtjockning endast dragant kan nyttjas, hvarigenom den blir otjenlig till finare och noggrannare mönsters tryckning. För öfrigt har den en ren och vacker nuans, liknande ett genom färgning frambragt krapprosen- rödt till så väl utseendet som sitt förhållan- de under ljusets och vattnets inflytelser 4). Sandi- En fördelaktigare inrättning af hand- tryckfor formar till kattuns tryckning är uppfunnen mar. af R. SANDIFORD i England. Formen LltgÖ- res af en lätt ram, i hvilken mönstret, be- stående af flera lösa stycken, fastskrufvas, så att de delar, som ej innehålla någon teck- ning, blifva tomma, i följd hvaraf formen får utseende af ett gallerverk och således, i anseende till sin lätthet, kan göras myc- ket större än vanligt. Mönstret till näsdu- kar af 2 fots eller 2 fot 6 tums sida kan på detta sätt infattas i en enda form, utan att den blir för tung. Derigenom att for- men kan, när man vill, söndertagas och sammansättas, vinnes tillika den fördelen att man till ett nytt mönster kan begagna bruk- bara delar af gamla nyttjade formar 5). En ganska väl uttänkt machin till si- denbands tryckning med 6 färger har blifvit Industri föreningen i Miil hausen meddelad 4) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen , N:o 58. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 47. 5) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 14, sid. 20. 61 af KöCHLIN-ZIEGLER, men kan här blott an- mälas, med hänvisning till den derom ut- gifna afhandlingen 6). I den kemiska process, som försiggårMåiarefär- då blodlutssalt på det vanliga sättet till ver- TESR_ kas, erhålles det för saltets bildning nöd- sons vändiga qväfvet af de med pottaskan brända tnverka djurämnen. Dessas qväfvehalt är lik väl gan-Bad utn ska liten och öf verstiger, hos de materialier begliner- som allmännast begagnas, sällan 8 procent, men hvaraf en ganska betydlig del går för- lorad, hvarigenom man nödgas att icke alle- nast använda mycket mera råämne,ulan äfven nyttja större apparater än annars skulle for- dras. Enligt en, af L. Thompson, till the Sociely of arts i London inlemnad och af detta samfund belönad uppgift, skall blod- lutssaltet förmonligare vinnas genom brän- ning af kol och jern med alkali, utan till- sats af något djurämne, men under inver- kan af den atmosferiska luftens q väfve. Man gör en groft pulveriserad blandning af 2 delar pottaska, 2 delar cokes eller stenkol och 1 del jernspån, upphettar densamma i ett öppet kärl och håller den, under det att den emellanåt omröres, i stark rödglödgning en half timme eller till dess att de purpur- färgade lågorna på blandningens yta nästan försvunnit. Den brända massan tages af el- den, lemnas att kallna och utlakas sedan med vatten. Återstoden förvaras till en ny operation, h vartill den, försatt med pott- 6) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 57. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 110. 62 aska, är bättre än den första blandningen. Det upplösta filtreras och fälles med 1 del jernvitriol, oeli litet saltsyra tillsättes för att höja färgen. Hvarje E. pottaska gifver vanligtvis fjerdedelen af det rena kalits vigt berli ner blått, hvars relativa qvantitet dock ökas ju mera tillverkningen sker i stort. Af 6 uns perlaska, hvars kalihalt var 45 pro- cent, erhöll Thompson 205 gran, men af 1 E6. 1355 gran kemiskt rent berlinerblått. I stället för cokes kunna trädkol icke nyttjas, emedan de äro för mycket porösa och der- före snart bortbrända. Om salpeter, cokes eller stenkolsstybb och jernspån detoneras tillsammans i ett öppet eller tillslutet kärl, fås äfven en massa, som innehåller mycket blodlutssalt 7). STEPHENS H. Stephens och E. NASH i London Nashs hafva erhållit patent på åtskilliga tillrednin- tillverk- gar af färgämnen, bland hvilka må nämnas blodluts-ett förbättradt sätt att tillverka blodlutssalt, lösiigtber-och en blå liqvid färg af berlinerblått. Ap- linerblått paraten till blodlutssaltets frambringande är så inrättad, att all förlust af cyan undvi- kes. I denna afsigt ledes den under pott- askans och det animaliska ämnets bränning utvecklade gasen först i en till glödgning upphettad jerncylinder, som innehåller pott- aska i fast form, och derifrån i ett tillslu- tet kärl, hvari befinner sig en pottaskelös- ning, och hvilket har ett litet utloppsrör. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 12, sid. 359. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 73, sid. 281. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 959. i hvars mynning den bortgående gasen på- tändes, för att utvisa när den kemiska pro- cessen nalkas sin fulländning. Efter ett till- räckligt antal operationer uttages pottaskan utur både cylindern och det andra om- nämda kärlet, hvarefter den, äfvensom den brända massan, behandlas på förut kända sätt. Den blåa liqvida färgen erhålles af vanligt berliner- eller pariserblått, som pul- veriseradt begjutes med koncentrerad salt- syra och lemnas dermed i två eller flera dagar, hvarefter syran utspädes med myc- ket vatten och omröres med färgen, hvil- ken sedan får sjunka. Den klarnade sura vätskan afhälles och nytt vatten gjutes på färgen, hvilken sålunda flere gånger uttvät- tas och slutligen lindrigt torkas. Efter den- na förberedning rifves färgen med oxalsyra och upplöses i småningom tillsatt distille- radt kallt vatten, hvaraf ej får tagas för mycket, emedan färgen då utfälles. Till 6 delar berlinerblått fordras 1 del oxalsyra om en djupt blå koncentrerad lösning åstun- das, men om denna skall göras svagare, måste proportionen af oxalsyran ökas. För berlinerblått, som ej blifvit digereradt med saltsyra, behöfves 2 eller 3 gånger dess vigt oxalsyra, och den lösning, som man då får, bibehåller sig ej väl 8). 8) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 207. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 11, sid. 50. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 71, sid. 226. — Polytechnisches Cen- tral-Blatt, 5 Jahrg. sid. 1005. 64 Blyhvitt. Benson har tillkännagifvit en ganska väsendilig förbättring i den franska meto- den att tillverka blyhvitt genom sönderdel- ning af basisk ättiksyrad blyoxid med kol- syregas. Hittills har man dertill användt blyättika, men den produkt, som dermed fås, har efter rifning med olja, en viss grad af genomskinlighet, hvarför den, tillbered- ning af målarefärger är mindre begärlig än sådant blyhvitt som blifvit erhållet på det gamla, vida långsammare. Holländska sät- tet. I stället för att upplösa blyoxiden i ättiksyran har man nu, i England, bör- jat att blott begjuta den med 585 af dess vigt syra och låta denna blandning, i form af ett fuktigt pulver, absorbera kolsyregas, erhållen genom förbränning af cokes. Man vinner härigenom ett blyhvitt, som har åt- minstone lika täckande förmåga som det Holländska, men är hvitare än detta. Här- vid är dock icke likgiltigt hvad slags bly- oxid man begagnar. Af dennes under nam- nen glete och massicot förekommande varia- tioner är blott det förra tjenligt, emedan det sednare, fuktadt med ättiksyra, ganska trögt förvandlas till blyhvitt. I rödglödg- ning syrsättes deremot massicot med största lätthet, men glete ytterst långsamt eller all- deles icke, till röd superoxid 9). Mönja. Ett äldre sätt att tillverka den art mönja, som fått benämningen mine-oran^e. och h varpå J. P. DELAMARE i Rouen erhållit brevet 9) The Athcnaeum Nio 619. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 74, sid. 223. 65 brevet i Frankrike, har blifvit kungjordt. Bly tackorna förbrännas i en reverberugn; den erhållna oxiden males och slammas i en qvarn, hvars stenar äro af granit eller sandsten, hvarefter den torkas. På 100 U. af denna oxid gjutes 2} till 22 kannor ät- tiksyra af 1,049 till 1,057 eg. vigt, och bland- ningen afdunstas i en blypanna till dess att den bildar en deg, hvilken lägges i zinklå- dor, som insättas till torkning i ett upp- värmd t rum. De torkade kakorna uttagas sedan och läggas i andra lådor af samma form, men af jernbleck, hvilka, i en rever- berugn upphettas till mörkt körsbärsröd glödgning och hållas vid denna temperatur i 11 eller 12 timmar. Oxiden, hvars färg nu är blekröd, males emellan qvarnstenar af hård sandsten, hvilkas mot hvarandra vända ytor hafva några inhuggna rännor, men för öfrigt äro alldeles släta. Under målningen låter man så mycket vatten rinna på oxiden, att det med denne bildar en tunn välling, från hvilken, sedan den yt- terligare blifvit utspädd, det fina pulvret frånslammas, hvilket derefter torkas i zink- lådor, males på nytt emellan stenar af hvit marmor och brännes, lika som förut i lå- dor af jernbleck. Denna bränning förnyas sedan en eller två gånger, till dess att oxi- den blifvit förvandlad till en mönja af den åstundade färgen 10). Vid färgernas bedömmande missledesTechniskt ögat mer eller mindre till en falsk uppfatt- aF2ae 10) Description des Brevets, Tome 33, sid. 247. Prof. Paschs^ Årsb. i84o- 5 66 optiska fe-ning af deras så väl intensitet som nuance. soMupp-Märk värdigast bland de härtill bidragande komua orsakerna är den egna disposition, som, ge- färgers nom inflytelsen af två eller flera , på en gång’ k ontrast • — V C eller efter hvarandra sedda färger, uppkom- mer hos synorganerna, h var jemte dels fär- gadt ljus, fallande på det åskådade objektet, dels detta sednares ojemna upplysning kun- na medverka till ett osäkert omdöme De optiska fenomen, som härigenom framställa sig, hafva blifvit afhandlade i ett af CHEVREUL utgifvet. Friherre BERZELIUS tillegnadt ar- bete 1), hvilket bar en mera technisk än rent vetenskaplig riktning, och egentligen åsyftar att af dess författares mångåriga ob- servationer bereda anvisningar, genom hvil- kas iakttagande ögats ofvannämda förvillel- ser blifva praktiskt användbara i de sköna konsternas och åtskilliga näringsgrenars ut- öfning. Den nyss antydda osäkerheten i upp- skattandet af färgerna har sin närmaste all- männa grund deri, att ögats receptivitet för en färg försvagas genom dennes betraktande. Det är äfven lätt att härifrån leda de reg- lor, medelst hvilka alla här ifrågavarande fenomen kunna under gifna omständigheter förutsägas, med tillhjelp af det bekanta fö- reställningssättet, att det hvita eller ofär- gade ljuset är sammansatt af alla genom dess brytning uppkommande färger, som, för större enkelhet skull, kunna reduceras till endast rödt, gult och blått, hvilkas i sam- 1) De la loi du contraste simultané des cou- leurs et de ses applications. Paris 1839. 67 ma ordning motsvarande complementfärger äro grönt, violett och brandgult; hvarvid man tillika antager, att från hvart och ett objekt äfven hvitt ljus återkastas, af hvars större eller mindre qvantitet färgens mör- kare eller ljusare ton bestämmes. Ty om man, efter fästad uppmärksamhet på någon viss färg, genast söker att jemnföra denne med en annan, så måste, i följd af ögats för- svajade känslighet för den förre, den sed- nare visa en sådan nuance, som den skulle få om en del af den förra färgen borttoges derifrån eller ock från det med densamma förenade hvita ljuset, ansedt såsom en bland- ning af rödt, gult och blått. Att borttaga en färg från en annan är således här det- samma som att, till den sednare lägga den förres komplementfärg. Jemföras, på en gång, två färger med hvarandra, så måste, enligt hvad nu blifvit sagdt, båda synas så- dana som de skulle blifva, om ömsesidigt den ena fråntoges den andra, eller den enas komplementfärg lades till den andra. Denna illusion i sin allmänlighet kallas färgernas samtidiga kontrast (contraste simultané des couleurs). Deraf förekomma två speciela fall. Det ena af dessa inträffar om färgerna äro af samma slag, men af olika intensitet. Den ljusare färgen synes då mera ljus och den mörkare mera mörk än de verkligen äro. Detta får namn af ton-kontrast (contraste de ton). Det andra fallet, som äger rum om färgerna äro af olika slag, men hafva sam- ma intensitet, då blott nuancerna blifva förändrade men tonen bibehållen, benämnes fär^-kontrast (contraste de couleur). Van- 68 ligast äro så väl färgerna som deras toner olika; då inträder det ofvan uppgifna all- männa förhållandet, hvars lag följaktligen äfven kan uttryckas sålunda: Samtidigt sed- da färger synas modifierade pä ett sådant sätt att deras kontrast blir den största möjliga. Ton-kontrasten kan experimentelt visas, om, på en midt emot fönstret i ett rum belägen vägg, ett stycke oblekt linne utspän- nes och, på detta, fyra halfark papper, må- lade med samma slags gråa färg, men två af dem mörkare än de båda öfriga, fästas på det sättet, att så väl de ljusare som de mörkare sins emellan få ett afstånd af un- gefär 12 tum, men ett af hvardera, utgö- rande de båda medlersta, äro med hvarandra i beröring. Åskådas nu de målade pappe- ren, så synas, af de tvenne sistnämde, det ljusgråa mindre mörkgrått, det vill säga, ljusare, och det mörkgråa mindre ljusgrått, det är, mörkare än det isolerade halfarket af samma färgton. Kontrasten är starkast vid de båda sammansittande arkens förenings- linie och aftager mer och mer på båda si- dor om denna. Man kan äfven på ett pap- per måla ett antal 2] tum breda med kan- terna förenade ränder af en gradvis mörkare grå färg, så att de båda yttersta af dem utgöras, på ena sidan, af den ljusaste och, på den andra, af den mörkaste. Alla emel- lan dessa liggande ränderna tyckas då vara mörkare vid den ena, men ljusare vid den andra kanten, hvarigenom de få en skenbar skuggning, som gifver dem ett fördjupadt eller kanneleradt utseende. Det är icke nöd- 69 vändigt att till dessa försök begagna uteslu- tande den gråa färgen: två toner aflivilken färg som helst hafva analoga inflytanden på hvarandra. På samma sätt kan äfven färgkontra- sten frambringas, om papperen hafva olika färger. Följande exempel af färgers juxta- position, med bifogade resultat, kunna tjena till närmare upplysning. Rödt och brand^idt» Det röda får en dragning i violett. Det brand- gula synes mindre rödt eller mera gult. Rödt och sidt. Det röda drager i vio- lett. Det gula blir grön- akligt. Rödt och blått. Det röda drager i gult, och det blåa i grönt. Rödt och violett. Det röda synes brand- gult; det violetta blått eller mindre rödt. BrandvultocXx^ult. Det brandgula blir rödt eller mindre gult, och det gula grönt. Brand^idt o. ^rönt. Det brandgula visar sig mera rödt; det gröna mera blått. Bran^ult o. violett. Det brandgula blir mera gult; det violetta mera blått. Grult och grönt. Det gula synes brand- gult eller drager i rödt. Det gröna blir mera blått. 70 Gult och blått. Det gula drager i brand- gult. Det blåa blir me- ra mörkblått, med en dragning i violett. Grönt och blått. Det gröna synes mindre blått eller drager mera i gult. Det blåa blir violett eller mera rödt. Grönt och violett. Det gröna blir gulaktigt; det violetta mera rödt. Blått och violett. Det blåa drager i grönt; det violetta i rödt. Äro de båda färgerna h varandras kom- plementfärger, så synas de blott intensivare, utan att undergå någon annan förändring. En färg, sammanställd med hvitt, får, i följd af tonkontrasten, utseende af att vara mörkare och mera lysande, under det att dess komplementfärg blandar sig med det hvita. T. ex. En röd fläck på ett hvitt papper är omgifven af ett grönt skimmer o. s. v. Svart och hvitt öka hvarandras ton, och kunna, i detta hänseende betraktas såsom komplementfärger. Bredvid svart visa färgerna en ljusare ton, hvarjemte det svarta får en tillsats af komplementfärgen. Den nuancering som, genom tillkomsten af en komplementfärg, frambringas hos så väl hvitt som svart, yttrar sig blott svagt, men blir mera tydlig hos grått, som är en bland- ning af båda. Utom den samtidiga kontrasten antager UHEVREUL tvenne andra, den successiva (con- traste successif) och den blandade (contraste mixte), hvilka dock endast äro omedelbara följder af den förstnämda. Den successiva 71 kontrasten består deri, alt, sedan man upp- hört att se på ett länge beskådadt färgadt objekt, en bild af detta med detsammas komplementfärg tyckes sväfva för Ögat. Om man, medan detta intryck ännu fortfar, be- traktar ett nytt objekt, men af en annan färg, så synes hos detta den nuance, som uppstår genom tillägg af det förut seddas komplementfärg. Detta är den blandade kon- trasten. Den varseblifves lätt, om man, med del ena ögat, t. ex. det venstra, un- der det att det högra hålles tillslutet, skarpt ser på en färg A och, så snart denna sy- nes mörkna, genast vänder blicken på en annan färg B. Denne sednare visar sig då blandad med komplementfärgen till A- En närmare öfvertygelse härom vinnes, om man härefter tillsluter det venstra ögat och med det högra undersöker B, som då erbjuder sin verkliga färg. Fortfar man sedan att ömsom med det högra och med det venstra ögat se på B^ så infinna sig de olika sen- sationerna skiftevis, men mer och mer af- tagande, till dess att det venstra ögat blif- vit återstäldt till sitt normala tillstånd, då illusionen alldeles upphör. Vid flera tillfällen, t. ex. vid valet af färgade tyg, kan den blandade kontrasten lätt verka vilseförande. Om det först be- sedda tyget är gult och det andra orange, nakarat- eller skarlakansrödt, så förlorar det sednare, genom jemförelsen, sin eldighet och förefaller mera rödt eller dragande i violett. Vill man göra ett urval bland 14 efter hvarandra framlagda röda tygstycken, så finner man de 6 eller 7 sista mindre 72 vackra än de första, ehuru de alla äro lika. Detta omdömesfel kan rättas förmedelst be- traktande af ett grönt föremål, hvars färg, såsom komplementär till den röda, åstad- kommer hos ögat en motsatt disposition, men hvilken, genom ett för långvarigt in- flytande af den gröna färgen, kan uppnå en sådan grad, att de tygstycken, som förut minst behagat, om de nu, vid den förnyade granskningen, först åskådas, icke allenast er- hålla företrädet framför de öfriga, utan äf- ven visa en mera stark och lysande färg än de i verkligheten äga. Såsom förberedelse till arbetets prakti- ska del gifver författaren först definitioner på de ofta nyttjade uttrycken färgton, färg- skala och nuance. Med en färgs ton förstås de olika modifikationer, som denna färg, ta- gen i sitt maximum af renhet, kan under- gå genom inblandning dels af hvitt, som sänker tonen, dels af svart, som höjer den- samma. Serien af den så modifierade fär- gens olika toner utgör dess skala (gamme). Nuance är en färgs förändring genom en liten tillsats af en annan. De enkla fär- gerna rödt, gult och blått, äfvensom dege- nom binär blandning af dem sammansatta brandgult, grönt, och violett, kallas, med gemensam benämning, rena (couleurs fran- ches), och dessa, blandade med svart, få namn af fördunklade färger (couleurs ra- battues, rompues, grises, ternes). Derefter förekommer beskrifning på en af författaren uttänkt, mera idealisk än verkställbar me- tod att utmärka och kromatometriskt be- stämma färgernas toner och nuancer, medelst 73 en grafisk konstruktion, hvars beskaffenhet icke kan i denna berättelse göras tydlig. Vidare meddelas en klassilikation af de ge- nom färgernas åskådande förorsakade ange- näma intryck. Dessa kunna åstadkommas af l:o. En enda färg; 2:0. Olika toner af samma färgskala ; 3:0. Olika och kontrasterande färger af skalor som gränsa intill hvarandra; - 4:0. Mycket olika och kontrasterande färger, tillhörande skalor, som hafva stort afstånd ifrån hvarandra; 5:0. Olika mer eller mindre kontraste- rande färger, sedda genom ett svagt fär- oadt glas. Från dessa särskilta omständigheter här- ledas de genom färgers samverkan frambra^ta harmonier, hvilka äro af 2 slag, hvart- dera bestående af 3 arter, nemligen: 1. Likhets-harmonier (Harmonies) d‘analogues) , innefattande a) Lik hets-harmoni i skala (Harmonie de gamme); bildad af mer eller mindre hvarandra närbelägna toner af samma skala. b) Likhets-harmoni i nuance (Harmonie de nuances); af lika höga toner i ska- lor, som gränsa till h varandra. c) Likhetsharmoni i rådande fär^. (Harmonie d’une lumiere colorée domi- nante); af olika och kontrasterande fär- ger, men beherrskade af en bland dem, likasom om de voro sedda genom ett svagt färgadt glas. o O O 2. Kontrast-harmonier (Harmonies de contraste), hvilka äro: a) Kontrast-harmoni i skala (Harmonie de contraste de gamme); bildad af två från hvarandra långt aflägsna toner i samma skala. b) Kontrast harmoni i nuance (Harmo- nie de contraste de nuances); af olika höga toner, tillhörande skalor som ligga bredvid hvarandra. c) Kontrast-harmoni i fär^ (Harmonie de contraste de couleurs); af kontraste- rande färger, som tillhöra långt från hvarandra belägna skalor. O För att visa färgharmoniernas olika skönhetsgrader äro, på 27 plancher, 153 särskilta samanställningar af rödt, brand- gult, gult, grönt, blått och violett med hvitt, svart och grått bifogade, af hvilka följande, mindre vetenskapligt härledda än — hvad äfven uttryckligen är tillkännagifvet —• på författarens individuela tycke grundade all- männa slutsatser äro hämtade: 1. Kontrast-harmonier bildas f öre- trädesvis af komplementfärger, h vilkas toner, för att frambringa den vackraste effekt, böra, så mycket möjligt är, vara lika höga. De komplementfärger, som bäst låta sam- manställa sig med hvitt, äro blått och brand- gult; hvaremot gult och violett äro de som minst tåla det hvitas grannskap. 2. Två af de enkla färderna rödt, ^ult och blått bilda en vackrare kon- trast-harmoni, än en sammanställning /O af en enkel och en binär fär^ ull hvil- ken sednare den enkla in^år såsom be- ståndsdel. Exempel: Rödt och gult är vackrare än rödt och brandgult, Rödt och blått — — — rödt och violett, Gult och rödt — — — gult och brandgult, Gult och blått — — — gult och grönt. Blått och rödt — — — blått och violett, Blått och gult — — — blått och grönt. 3. En enkel och en binär färg, hvar i den enkla är beståndsdel, kon- trastera så mycket bättre som den enkla färgen är ljusare än den binära. Exempel; Rödt och violett kontrast, bättre än blått och violett, Gult och brandgult— — —rödt och brandgult, Gult och grönt — — — blått och grönt. 4. Då tvenne färger ej harmo- niera vät, är det alltid fördelaktigt att skilja dem med hvitt. 5. Svart, sammanstäldt med två lysande färger, åstadkommer aldrig en obehaglig effekt, och har i detta fall ofta företrädet framför hvitt, i syn- nerhet om det skiljer de båda färgerna från hvarandra. Exempel: Rödt och brandgult, Rödt och gult, (Med dessa passar svart Brandgult och gultd bättre än hvitt. Brandgult och grönt, O Gult och grönt. 76 Med svart gifva alla dessa binära sam- manställningar kontrast-harmonier. 6. I förening med mörka färder, såsom blått och violett eller med för- dunklade ljusa färder, åstadkommer svart likhets-harmonier, som i mån^a fall äro af ^od effekt. Den likhets-har- moni, som erhålles af svart med blått och violett är vackrare än den kontrast-harmoni, som bildas af hvitt med de båda nämde färgerna. 7. Svart passar mindre väl till- sammans med en ljus och en mörk än med två ljusa färder, och, i förra fal- let, desto mindre ju mera den ljusa färden är lysande. Exempel: Följande sammanställningar fördraga svart mindre väl än hvitt: Rödt och blått, Rödt och violett, Brandgult och blått, Brandgult och violett, Gult och blått, Grönt och blått, Grönt och violett. 8. Ehuru ^rått tillsammans med två ljusa färder aldrig gör en obehag- lig verkan, är det likväl, i de flesta fall, mindre fördelaktigt än hvitt eller svart. Ibland kombinationer af ljusa fär- ger är rödt och brandgult nästan den enda till hvilken grått passar bättre än hvitt; men det gråa öfverträffas af så väl hvitt som svart då de båda färgerna äro rödt och 77 grönt, rödt och gult, brandgult och gult, brandgult och grönt eller gult och grönt, och dessutom är det, med gult och blått, mindre användbart än hvitt. 9. Med sådana färder, hvilka an- tingen i si^ sjelfva äro mörka, såsom blått och violett^ eller ock fördunklade ^enom tillsats af svart, frambringar ^rått mindre kraftfulla likhets harmo- nier än dem som erhållas af svart. Om de båda färderna icke väl passa bredvid hvarandra, förbättras effekten ^enom deras åtskiljande. 10. Med två färger, af hvilka den ena är ljus och den andra mörk, kan grått hafva företrädet framför sä väl hvitt som svart, om det förra af dessa gör tonkontrasten för stark, och det sednare proportionen af de mörka färgerna för stor. Exempel: Grått gör en bättre verkan än svart med Brandgult och violett. Grönt och blått Grönt och violett. 11. Fastän det i allmänhet är fördelaktigt att, dä tvenne färger ej väl harmoniera med hvarandra, åt- skilja dem med hvitt, svart eller grått, måste likväl härvid nödvändigt tagas i betraktande. 1:0 färgernas tonhöjd, och 2:o de mörka färgernas proportion till de ljusa, då man till de förra äfven räknar de lysande skalornas med svart fördunklade toner, och till de sednare. 78 den blåa och den violetta skalans ljusa toner. Exempel: a^ Beträffande färgernas ton- höjd, är verkan af hvitt tillsammans med rödt och brandgult desto mindre angenäm ju högre de båda sistnämdas toner äro, i synnerhet om ordningen är hvitt, rödt, brandgult, hvitt, &c. Deremot låter svart ganska väl förbinda sig med dessa färgers normaltoner d. v. s. deras högsta ej med svart fördunklade toner. Grått användes med rödt och brandgult mindre väl än svart, men bättre än hvitt. b) I afseende på proportionen emellan de mörka och de ljusa färgerna gäller att, då färgerna äro för mycket olika, antingen i ton eller derige- nom att med dem sammanstäldt svart el- ler hvitt för starkt utmärker sig, det alltid är bättre att med det svarta eller det hvita skilja de båda färgerna, än hvart färgpar, ifrån hvarandra. Sålunda har ordningen hvitt, blått, hvitt, violett, hvitt &c. före- träde framför ordningen hvitt, blått, violett, hvitt, &c. emedan fördelningen af ljust och mörkt är jemnare i den förra än i den sednare. Vid det föregående bör märkas, att författarens iakttagelser äro gjorda på fär- gade ytor af lika storlek och lika afstånd från hvarandra. Utan dessa villkor kunna resultaten blifva andra än de uppgifna. Så t. ex. kan sammanställningen hvitt, rödt, gult, hvitt &c., hvilken efter regeln är oför- delaktigare än sammanställningen rödt, hvitt, gult, hvitt, vid vissa tillfällen vara att föredraga framför den sednare, såsom 79 vid ordnandet af blommor, om bland dessa de röda och de gula hafva mindre yta än de med dem blandade hvita blommorna. Svart och grönt, skilda från hvarandra, äro af god effekt, och äfven gröna teckningar på en svart grund äro behagliga; men deraf följer icke att svarta spetsar äro passande på ett grönt tyg, emedan här det svarta visar genom tillkomsten af det grönas komple- mentfärg, en dragning i rödt, som gifver spetsarne ett urblekt och föråldradt utseen- de. Ehuruväl de färger, som äro mest mot- satta, äro lättast att kombinera, af den or- sak att de ej genom sin juxtaposition skada hvarandra, får man likväl icke deraf sluta att en artist, som skall använda två sådane färger och har frihet att till en viss grad modifiera dem, bör söka att uppdrifva kon- trasten; ty ofta kan denna blifva mindre effektrik än en harmoni genom likhet i färg- skalan eller i nuancen. Detsamma gäller äf- ven då man genom mellansatt hvitt, grått eller svart vill borttaga det oangenäma in- trycket af två illa sammanpassande färgers granskap med hvarandra. Genom begagnan- de af grått, nuanceradt med den bredvid ställda färgens komplementfärg, är man all- tid säker att erhålla vackra kontrast-harmo- nier. T. ex. grått, som drager i brandgult, karmelit eller kastaniebrunt, är af fördelak- tig verkan i förening med ljusblått. Efter denna inledning följer arbetets egentligen praktiska del, som uti 6 afdel- ningar innehåller användandet af den före- gåendt läran om färgernas kontrast, med hänseende till 80 Målarekonsten, Tillverkning af tapet- och matt-väfnader. Mosaikarbeten, Fönster af färgade glas. Tryckning på tyg och på papper, Illuminering af kartor och grafiska före- ställningar , Arkitektur, Prydandet af boningsrum, museer, theatrar och kyrkor, Valet af kläder. Hortikultur. Målning. Då ett föremal afbildas med tillhjelp af färgade ämnen , kunna dessa antingen vara bragta till den yttersta grad af fördelning, eller ock hafva mer eller min- dre märkbara ytor. Det förra fallet utgör Målarekonsten, hvilken åter är af 2 sär- skilta slag: målning i clair-obscur, då, icke allenast genom likheten i färger, utan äfven O o 7 genom härm ningen af ljus och skugga, bil- den får egenskapen att på åskådarens öga göra samma intryck som det verkliga före- målet; och målning i platta färder, då huf- vuddragen af föremålets delar tecknas, och dessa sednare enformigt målas, utan iaktta- gande af ljus och skugga. Vid målning i clair-obscur äro att märka de på beskaffenheten af föremålets upplysning beroende modifikationer i det- sammas färg, hvilka kunna uppkomma. 1. Nå ett färgadt ljus faller på fö- remålet. Här iar detta sednare den färg som frambringas genom en bland- ning af ljusets och föremålets färger. 2. 81 %. Nå tvenne ljus af olika inten- sitet upplysa särskilt a bredvid Avarandra liggande delar af föremålet. a) Om en del upplyses af direkt sol- ljus och en annan af det spridda dagsljuset, så är i allmänhet den för- res färg mera brandgul eller mindre blå än den sednares, och dessa färg- förändringar äro starkast vid de båda olika upplysta delarnas gemensamma gräns. - O b) Om båda delar ne upplysas af det spridda dagsljuset, men den ena sva&are än den andra, så blir för- hållandet i hufvudsaken detsamma som det nyss nämda. Färgen synes, i det svagare ljuset mindre gul eller mera blå än i det starkare. 3. Då det spridda dagsljuset re- flekteras fran en yta.hvars de- lar ej hat va samma låge, rela- tivt till askadarens öga. I detta fall kunna modifikationer i färgen upp- stå på följande 4 sätt: a) Genom ett maximum af till ö^at reflekteradt hvitt ljus från enfär- gad yta, då qvantiteten af detta hvita ljus kan vara så stor att färgen allde- les förtages deraf och blir osynlig. Ett exempel derpå lemnar den hvita ljus- linjen, som visar sig längs efter en mot dagen hållen röd lackstång. b) Der igenom att vissa delar af den färdade ytan återkasta till ö^at Prof. Paschs’s Arsb. 184 6 TT 11/77 82 en mindre qvantitet hvitt ljus än andra. De förra synas då mörkare och de sednare ljusare. Exempel: På sidorna om den förenämda hvita linien hos en lackstång visa de mera upply- sta ställena en skarlakansröd och de mindre upplysta en amarantröd färg. Ett kärl af guld synes inuti brandgult eller mörkare gult än utanpå. Den skrufformiga fåran- på en tvinnad tråd af silke eller ull företer en djupare färg än det öfriga af tråden. Samma färg- spel åstadkommes af verkan hos dra- perier, i synnerhet om dessa äro af gult eller himmelsblått siden. Somliga faconnerade, enfärgade tyg visa två färg- toner af samma skala. Orsaken der- till är att de sins emellan parallela trå- dar, som utgöra teckningen, hafva en annan riktning än de af hvilka tygets botten består, hvaraf följer att, i hvilket tygets läge som helst, dessa tvenne slags trådar alltid reflektera det färgade och det h vita ljuset i olika förhållanden, och att, från särskilda synpunkter, teckningen måste förefalla stundom ljusare och stundom mörkare än bottnen. c) Deri^enom att från en del af ett föremål, antingen intet eller nästan intet ljus kastas till ögat. Denna del synes, i sådan händelse svart eller mer och mindre mörk. d) Genom utveckling af föremålets complementfärg hos en del af det- 83 samma, i följd af samtidig kontrast. Denna modfikation kan uppkomma an- tingen hos ett enfärgadt objekt, sedt under sådana omständigheter, att en del deraf återkastar till ögat den rätta färgen, men en annan del blott ett svagt färgadt ljus; eller ock hos ett föremål som har två toner af samma färg. Till förra händelsen hörer den välbekanta färgskiftning som förmärkes emellan två vid hvarandra belägna de- lar af en mot dagen sedd ny klädning af blått kläde, då ullhåren hos båda ej hafva samma läge. Den ena delen vi- sar sig vackert blå, under det att den andra, som tillsänder ögat ganska litet hvitt och föga eller intet blått ljus, sy- nes gråaktig med en dragning i det blåas komplementfärg eller brandgult. I andra händelsen kan fenomenet göras tydligt genom betraktandet af ett fär- gadt kattun, på hvilket man velat an- bringa hvita teckningar, men som, ge- nom fel i tillverkningen, blifvit lindrigt smittade af grundfärgen. Dessa tyckas då nuanceradeaf grundens complement- färg, violetta på gul botten, rödaktiga på en grön o. s. v. Härmed äger den illusion gemenskap, som man varseblifver hos ett t. ex. ljusblått sidentyg med inväf- da hvita blommor, hvilka ögat ser brandgula, om det befinner sig i en ställning som är ofördelaktig för emot- tagandet af det från dem reflekterade hvita ljuset. 84 I en målning äro koloritens fordringar uppfyllda, om icke allenast luflperspektivet, med afseende på så väl ljus och skugga som färger, utan äfven harmonien emellan de lo- kala och de i taflans sammansättning ingå- O O ende färgerna blifvit behörigt iakttagna. Ar- tisten bör således äga förmåga att genast och säkert både uppfatta och återgifva modifika- tionerna i sitt originals färger, samt att har- moniera dessa relativt till de öfriga, som i taflan skola förekomma. Kännedomen om färgernas kontrast är härvid af stor nytta. Med ledning deraf vet målaren att två på en gång sedda färger icke visa sig sådana som de verkligen äro, utan nuancerade af hvarandras komplementfärger, och att, om de icke hafva samma ton, den ljusare sän- kes och den mörkare hojes; han kan så- ledes bedömma så väl färgen bos hvar och en af föremålets delar, som äfven de för- ändringar deri, hvilka framkallas af närgrän- sande färgers inverkan. Men här böra äf- ven ihåokommas de irringar, som kunna uppstå genom den blandade kontrasten. Ty det långvarigare betraktandet af ett färgadt föremål uppväcker en benägenhet att se det- tas komplementfärg, som bidrager till för- villelse i omdömet om så väl den först sed- da som hvarje annan färg, på hvilken blic- ken fästes medan det illusoriska intrycket ännu fortfar; hvartill ännu kommer den oredighet hos synen, som förorsakas deraf, att de för ögat sväfvande bilderna efter sär- skilta åskådningar af ett objekt oftast icke fullkomligt betäcka hvarandra/ Sedan må- laren insett och inom sig uppskattat en 85 färgs komplementära inflytelse på en an- nan, behöfver han blott lägga på sin duk dessa båda färger, sådana som han förestäl- ier sig att de skulle blifva, om h vardera vore isolerad; han finner då om de fram- bringa den åsyftade effekten och kan utan svårighet rätta de möjliga ofullkomligheterna deri. T. ex. om, på ett hvitt tyg, två ga- loner, den ena röd och den andra blå, äro fästade bredvid hvarandra, så synas dessa nuancerade genom den ömsesidiga kontrasten, i följd hvaraf den förre får en dragning i brandgult och den sednare i grönt, desto mera i mon som de närma sig livarandra. Skall detta tyg afmålas, sä bör, utan afse- ende på komplementfärgerna, röd färg an- vändas till den ena och blå färg till den andra galonen, endast med tillsatser af ljus eller skugga på de ställen der så behöfves. En grå teckning på gul grund synes vio- lett. För att erhålla en sann kopia af den- samma, bör icke violett utan grå färg be- gagnas. Flera till hvarandra gränsande rän- der eller bälten af olika toner i samma färg- skala synas fördjupade. En trogen afbild- ning deraf måste utföras i platta färger; skuggningarne framkomma sjelfmant genom kontrasten. Målarens riktiga val af färger hvilar på följande 6 grundsatser: 1. En färg, lagd på duken, sprider öfver närliggande delar sin komplementfärg. 2) Hvitt bredvid en färg höjer färgens ton. 3) Svart bredvid en färg sänker färgens ton. 4) Grått bredvid en färg gör denne mera lysande och nuanceras af dess komple- mentfärg. 5) En mörk färg bredvid en annan ljusare sänker denne sednares ton men höjer sin egen, utom det att båda nuanceras af hvarandras komplementfärger. Härvid kan den märkvärdiga händelsen inträffa, att den mörkare färgen neutraliserar eller äf- ven omvänder den komplementära nuan- ceringen hos den ljusare. T. ex. ljusblått bredvid gult gifver detta sednare en drag- ning i brandgult och höjer således dess ton, hvaremot djupt mörkblått samman- stäldt med gult sänker dettas ton till den grad att den brandgula nuanceringen icke allenast försvinner utan äfven kan ersättas af en svagt grönaktig. 6) Tvenne sammanställda, platt målade, olika toner af samma färg frambringa clair-obscur, emedan, från deras berö- ringslinie räknadt, den högre tonen mer och mer sänkes och den lägre mer och mer höjes. Sådana skuggningar äga rum hos alla sins emellan skarpt begränsade juxtapositioner af färger. Bland de färger, som målaren har att använda, äro somliga gifna hos originalet och måste nödvändigt återfinnas i tallan, t. ex. carnationens, ögonens, hårets färger i ett porträt; hvaremot andra, såsom de hvil- ka tillhöra draperier, prydnader och grun- den, få bestämmas af konstnären, som dess- utom kan i sin komposition sprida en viss Öfver det hela rådande nuance. Genom ett lyckligt val af dessa sednare mera arbiträra färger ligger det i hans makt att låta taflans hufvudpartier utmärka sig framför det öf- riga. Läran om färgernas kontrast anvisar 87 de olika vägar, på hvilka denna harmoni kan uppnås, men endast konstnärens snille säger honom hvilken af dem han företrädes- vis bör följa. Om afsigten är att förvåna genom färgernas rikhet, så är det tydligt att en kontrast-harmoni måste sökas. Härvid bör ihågkommas att kontrasten är angenä- mast emellan de färger som äro hvarandra mest motsatta och hafva samma tonhöjd; men om deras intensitet skulle blifva för stor och förorsaka en för mycket skärande effekt, kan målaren, efter omständigheterna begagna deras ljusare toner eller, genom tillsats af grått, göra dem mindre lysande. Om deremot taflan framställer mindre olik- het i föremålen och mindre omvexling i färger, så bör likhets-harmoni i skala och i nuance förnämligast sökas, och kontrast-har- monien endast sparsamt anlitas. Då taflan skall domineras af en viss färg, gäller det som förut blifvit nänidt om verkan af ljus genom färgadt glas, och tillika bör besin- nas att det färgade ljuset gynnar vissa fär- ger men deremot försvagar eller äfven neu- traliserar andra. Således, om den domine- rade färgen skall vara brandgul, bör den tillsättas alla färgerna i taflan eller dess komplementfärg blått tagas ifrån dem. Man finner då, att det brandgula höjer alla fär- ger, som innehålla gult eller rödt, men neu- traliserar blått i dem der detta ingår, såsom i grönt och violett, hvilka följaktligen skadas. Ett annat slags afbildningar, som mer eller mindre likna målarekonstens produk- tioner, äro de i hvilka de färgade elemen- ten hafva en märkbar storlek, såsom trå- 88 darne af ull, silke och hampa i tapet- och mattväfnader j de små prismerna i mosaik- arbeten och de färgade glasen i Göthiska kyrkfönster. En del tapetväfnader och vissa med mycken omsorg utförda mosaiker närma sig till målningar i clair-obscur, hvaremot de färgade fönstren kunna anses såsom en art målning i platta färger. I min- dre dyrbara mattor, der hvarje färgskala ej har mer än 3 eller 4 toner, är clair*obscur’n härmad derigenom; att de olika färgerna bil- da smala bredvid hvarandra liggande rän- der. Det finnes äfven åtskilliga arbeten, uti hvilka figurerna äro sammansatta af små men särskilt synliga, livar för sig enfär- gade delar, och hvari clair-obscur’n är imi- terad genom dessas sammansättning på så- dant vis, att de föreställa degrada tioner i färgskalan eller blandningar af nuancer. Hit höra vanliga mosaiker, sydda tapisserier m. m. Tapet- och mattväfnader. Författaren afhandlar här i synnerhet Go- belins-, Beauvais- och Sa vonnerie-fabrikernas tapeter och mattor samt meddelar en mängd vigtiga iakttagelser och reglor, hvilka äfven kunna begagnas för en del andra med de förra beslägtade arbeten, men ingå för myc- ket i detaljerna af sjelfva tillverkningssättet, för att i ett kort utdrag kunna samman- fattas. I allmänhet grundar sig effekten i dessa väfnader på följande tvenne principer: 1. Färgernas blandning: då trå- dar af olika färger äro så intimt med h var- andra förenade, att ögat ej kan urskilja dera särskilt. Härigenom uppkommer ett lika 89 intryck som af en enda sammansatt färg; t. ex. om den ena delen trådar är blå och den andra gul, så synes deras blandning grön. 2. Färgernas kon trast, då de olika färgade trådarna äro lagda bredvid hvaran- dra och kunna på en gång både ses och re- digt urskiljas. Här inställer sig den komple- mentära nuanceringen. Således, om trådar- na äro blåa och gula, gifva de tillsammans icke grönt, utan h vardera färgen får tvert- om en dragning i rödt. Iftosaikarbeten skulle, om de kunde förfärdigas af så fina beståndsdelar som trådarne i en väfnad, intaga sitt rum emellan oljefärgstaflor och gobelinstapeter. De skulle likna desse sistnämde i samman- ställningen af färgade for Ögat märkbara ele- ment, och de förra genom sin släta och glänsande yla. Men mosaikerna hafva of- tast en annan bestämmelse än att vara egen t- liga produkter af den bildande konsten. Så- som golfprydnad är deras läge ofördelaktigt för uppfattningen af sådana detaljer som ut- göra en målnings värde; och det skulle ligga för mycket utom ändamålet att då vilja gifva dem en så artistisk fulländning som man söker i en tafla. Glasmålningar på fönster utmärka sig hufvudsakligen genom den sköna effekt, som de, i förening med den göthiska architekturen, frambringa i stora kyrkor, och h vartill orsaken ligger dels deri att de- 90 4 . ras högst enkla, skarpt begränsande partier kunna med tydlighet ses på långa afstånd; dels äfven i den symmetri, hvarmed parti- erna äro ordnade på ett sådant sätt, att de lifligt kontrastera, icke blott, genom sina färger, med hvarandra, utan äfven, i följd af sin genomskinlighet, med de mörka de- lar som omgifva dem. I afseende på dessa målningars användande gälla följande erin- ringar: De utveckla icke sin största möjliga effekt i andra än stora runda eller hvälfda göthiska fönster, och dertill fordras äfven att de framställa ytterst starka kontrast- harmonier, icke emellan ofärgadt genomskin- ligt glas och omgifningarna af mörka mu- rar, jernstänger och fönsterbly, utan emel- lan dessa svarta delar och intensivt färgade glas af röd, blå, brandgul violett och gul färg. Om de föreställa taflor böra dessa vara mycket enkla och medföra harmonier genom kontrast. De göra då, i en stor kyrka, ett vida fördelaktigare intryck än de långt mera efter konstens reglor utförda glas- målningar, som man i sednare tider lyckats att åstadkomma. Fönsterglas af ljusgrå grund med små arabesker hafva alltid ett dystert utseende. Tryckning på tyg eller på papper. Färgernas samtidiga kontrast utöfvar här ett stort inflytande. Är detta icke kändt af fabrikanten, så sväfvar han i en beständig ovisshet så väl om användbar- heten af sina färgblandningar, som äfven om de tryckta teckningarnes verkliga färger. Den komplementära nuanceringen måste här 91 alltid ihågkommas. En tryckfärg, som på ett visst tyg är af god effekt, kan misslyc- kas på ett annat, der bottenfärgen är en annan än hos det förra. T. ex. Ett i andra fall fördelaktigt grönt kan få en mindre be- haglig dragning i gult om det tryckes på en blå botten. Felet låter då rätta sig ge- nom det grönas blandning med mera blått; och i allmänhet fordras, i dylika händelser, att gifva tryckfärgen en tillsats af bottnens färg, eller att i den förra minska propor- tionen af den sednares komplementfärg. Ett säkert medel att riktigt bedömma en färg i ett tryckt tyg, är, att med ett utskuret hvitt papper betäcka alla färgerna, utom den ifrågavarande, hvilken då framträder i sin rätta beskaffenhet. Tryckta papperstapeter kunna indelas i 3 arter: 1. I^apeter, som, i flera färder, före- ställa figurer, landskap m. m. eller ock blommor, utan att vara ämnade till border. För denna art gälla i all- mänhet samma reglor som för målningar. 2. 7^'apeter med teckningar af blott en eller äfven flera, men fö^a variera- de färder. Här fordras samma upp- märksamhet på de komplementära nuan- cerna, som i fabrikationen af tryckta tyg. 3. JBorder. Alla tapeter ,| så väl af en som af flera färger, böra förses med en bord, hvilken är mörkare och af en ri- kare sammansättning i både färger och teckningar än sjelfva tapeten. Valet af densamma verkar ganska mycket på effek- ten af det hela. Bordens grund bidrager i hög grad att höja skönheten af de på densamma anbragta prydnader, men kon- trastlagens absoluta tillämpning skulle här blifva för mycket invecklad, hvårföre Författaren inskränker sig till meddelan- det af åtskilliga speciela iakttagelser, bland hvilka jag här blott skall anföra dem som blifvit gjorda på en bord af 20 centime- ters bredd, innehållande 'guldornamenter på olika grund, emedan detta slags kon- traster icke blifvit i det föregående om- talade. Guldet i börderna är antingen imiteradt med gula och brandgula färger af åtskilliga toner och nuancer, eller ock verkligt metalliskt guld. Hvarderas kon- trast med grundfärgen är i de flesta fall mycket olika. Svart ^rund. Imiteradt ^uld är mera framstå- ende på svart än på hvitt. Tillika sän- kes, i förra fallet, dess ton, men det blir derigenom icke mattare, utan tvert- om mera rödt och guldlikt. Orsaken härtill är, att det svarta ifrån det gula borttager grått, hvilket sednare kan an- ses såsom en oren blå nuance. Såle- des, ehuru det svarta sänker men der- emot det h vi ta höjer de dermed sam- manställda färgernas ton, nedsättes lik- väl det gula mera än det röda hos det brandgula, hvilket då följaktligen blir rödare. 93 Metalliskt ^uld framstår äfvenle- des bättre på en svart än på en hvit grund; men det brandgula sänkes och tillika mattas. Mörkröd ^rund. Imileradt ^idd. De gula färgerna ljusna och bl i fva mera lysande eller mindre gråa än på en hvit grund. Den röda grunden, som är mera mörk än det gula, sänker dettas ton, hvilken effekt ännu mera ökas genom den kom- plementära nuanceringen Det skulle kunna synas som ornamenterna borde häraf skadas, men motsatsen inträffar, emedan tonförlusten hos det gula blir mer än ersatt af den lysande nuance, som det vinner genom tillsatsen af det rödas komplementfärg eller grönt. Metalliskt ^uld. Den röda grun- den är mindre fördelaktig för metalliskt än för imiteradt guld, emedan den bort- tager för mycket af det förras brand- gula färg, och tyckes i detta afseende vara en mindre passande grund än svart. Det metalliska guldet bidrager mera än det imiterade att göra grun- den mörk och dragande i violett. De ljusa tonerna af rödt äro för guldet ännu mera missgynnande än de mörka. Brandgul ^rund, mörkare än orna- menterna. Imiteradt ^uld drager mera i blått, eller snarare i grönt, än på hvit grund. Det gula och det brandgula försvagas mycket. 94 Metalliskt ^uld lider äfven af det brandgula och blir för mycket livitt. Grunden blir mera röd och bjert af det metalliska än af det imiterade guldet. Chrom^ul ^rund\, mera lysande än det ^ula i ornamenterna. Imiteradt ^uld. Den komplementära tillsatsen af violett skadar den gula fär- gen i ornamenterna, så att dessa synas gråa i jemnförelse med dem som äro tryckta på hvitt. Metalliskt ^uld. Den gula grunden är icke så ofördelaktig för metalliskt som för imiteradt guld; den kan tvertom i vissa fall vara af vacker effekt. Ljust ^rön ^rund. Imiteradt ^uld synes mera mörkt än på rödt och äfven på hvitt, och får en röd nuance, hvilken ej är lysande och guldlik såsom den det erhåller på svart, utan tegelfärgad. Metalliskt ^uld är på denna grund utmärkt vackert. Dess färg blir mera intensiv genom det komplementära röda, utan att metallglansen märkbart mattas. Grundfärgen blir äfven mera intensiv och blåare än då guldet är imiteradt. Blå ^rund. Imiteradt ^uld är, såsom äfven teo- rien förutsäger, mest effektrikt på blått, dess komplementfärg. Intensiteten,, som det guldgula här vinner, öfverväger den något mera lysande nuance, hvilken det 95 på en röd grund antager. Ornamenterne på denne sednare, jemnförda med dem på den blåa grunden, äro mindre färgade eller mera hvita. Metalliskt ^uld utfaller på blått lika fördelaktigt som det imiterade. Grunden blir mörkare och mindre violett än af det sednare. Violett ^rund. Imiteradt ^uld får en nuance af grön- aktigt gult, som är af god verkan. Or- namenterna blifva mera lysande än på hvitt, och mindre gröna än på rödt. Metalliskt ^uld passar äfvenledes väl tillsammans med den violetta grunden, som det gör mera blå eller mindre röd. Tryckta eller skrifna bokstäf- vers tydlighet för ögat beror af så väl de- ras som papperets färg, men med afseende tillika på icke allenast den tid som läsnin- gen upptager, utan äfven beskaffenheten af ljuset hvarmed skriften upplyses; ty dels kunna de färger, hvilka, tillsammans sedda blott en kort stund, icke förorsaka något obehag, blifva tröttande om de länge be- traktas; dels visa färgerna, vid olika ljus, icke samma nuancer. Bokstäfverna urskil- jas desto bättre ju starkare de kontrastera emot papperet. Således bilda, åtminstone om läsningen ej är mycket långvarig,svarta bokstäfver på hvit grund den mest gynnan- de motsatsen, h varemot de på en grå grund blifva mindre lättläsliga, i anseende till den minskade ton-kontrasten. Af detta skäl böra, 96 i allmänhet, bokstäfvernas och papperets fär- ger icke tillhöra en och samma skala, om äfven dessas toner vore långt aflägsna från hvarandra. Hvad färgkontrasten angår, må- ste, fördess särskilta bedömmande, färgerna antagas af samma tonhöjd. Man inser då att denna kontrast måste vara tjenligast emellan en lysande färg, såsom rödt, brand- gult eller gult, och en mörk, såsom blått eller violett, och att effekten uppnår sitt maximum emellan komplementfärger, t. ex. brandgult och blått, gult och violett, hvar- vid likväl bör märkas att den komplemen- tära färgkontrasten är svagast emellan rödt och grönt. Om således motsatsen emellan svart och hvitt mest bidrager till den di- stinkta uppfattningen, och kontrasten emel- lan två färger af lika tonhöjd är förmånlig endast med det villkor, att den ena af dem är mörk och den andra ljus, så följer häraf, att om man, i stället för svart och hvitt, vill begagna andra färger, dessa böra kon- trastera både i ton och i färg. Mörka bok- stäfver på ljus grund hafva företräde fram- för ljusa på mörk grund, emedan i förra fallet det hela blir klarare. Svarta stilar skönjas bäst på hvitt, och, enligt Författa- rens tycke, successivt svårare på ljusgult, ljust gröngult, ljust brandgult, ljusblått, ro- senrödt, mörkt brandgult, mörkrödt och mörkt violett papper. Undersökningar ne i delta ämne hafva egentligen inskränkt sig till de händelser då läsningen varat blott i några minuter; fortsättes den länge, t. ex. i flera timmar, så kunna andra sammanställ- ningar 97 ningar af färger än de här uppgifna böra väljas. Tillika må anmärkas, att färgernas komplementära intryck på ögat försvåra den långvarigare läsningen derigenom att här, likasom vid den blandade kontrasten, särskilta bilder beständigt framkallas, h vilka icke sammanpassa på b varandra. Verkan af olika ljus har ej blifvit tillräckligt observerad. Författaren har funnit svart skrift, vid dagsljuset, vara lättare att läsa på gult än på blekt gröngult papper, då deremot vid skenet af en lampa förhållandet var om vändt. Illuminerinff af Geotfrafiska kartor ock grafiska föro ställningar. I Geografiska kartor böra fär- gerna vara så bleka som tydligheten möjli- gen tillåter, i synnerhet om de i sig sjelfva äro mörka, såsom blått och violett, men företrädesvis böra ljusa toner af de lysande färgerna, rödt, brandgult, gult och grönt nyltjas. Alla sådana delar af kartan, som på något sätt höra tillsamman, böra utmär- kas med samma slags färg, och, blott så ofta som de gränsa till hvarandra, skiljas genom olika toner, hvilka icke nödvändigt behöfva vara lika många som de särskilta delarna, utan endast tillräckligt omvexla för att redigt åtskilja dessa sednare. Skulle vissa toner komma hvarandra för nära, så kan man svagt nuancera en eller flera af dem med den nästliggande skalans färg. Om två intill hvarandra belägna delar skola be- tecknas med färger af olika slag, så böra Prof. Paschs’s Årsb. t84o- 7 98 dessa tagas komplementära, t. ex. rödt och grönt. Gränsar till nämde båda delar en tredje, som till dem ej har relation, så bör dess färg vara någon annan än de förras, t. ex. gult. Grafiska föreställningar kunna begagnas 1:0 Till att utmärka delar i all- mänhet genom färger antingen af olika ska- lor, eller af olika toner i samma skala, b varv id de reglor, som för geografiska kar- tors illuminering nyss förut blifvit medde- lade, äro gällande. 2:o Till att utmärka olikaföremål, som följa hvarandra i en viss ordning, genom antingen super position eller suc- cession. Man kan bär beteckna föremålen med t. ex. de 7 färgerna i solarspectrum. Är dessas antal otillräckligt, så kan man tillika nyttja deras olika toner, hvilka dess- utom kunna nuanceras med färger utur de nästgränsande skalorna. 3:o Till att uttrycka delars sam- band eller blatidning, genom hopställning eller blandning af olika färger, föreställande de särskilta delarna, hvarvid man fäster af- seende på sammansättningen af de binära färgerna, såsom brandgult = rödt + gult, grönt = gult + blått violett = blått + rödt, och af de ternära, som uppkomma genom de binäras försättande med mer eller min- 99 dre svart. Då en blandning skall förestäl- las, kunna elementarfärgernas proportioner uttryckas genom siffertal. Architektur och bytfyna^ ders inre prydnader. Efter åt- skilliga reflexioner rörande användandet af färger i den Egyptiska, Grekiska och Gö- thiska architekturen öfvergår Författaren till färgernas inflytelser samt ändamålsenliga bruk vid boningsrums, museers theatrars och kyrkors decorering, och afhandlar föl- jande ämnen: 1. Valet af tyg för stolar och Soffor. Härvid förekomma 2 händelser: a) Då afsigten är att antingen genom tyget höja färgen hos ett dyrbarare trädslag hvaraf möbeln är förfärdigad, eller tvertom, då trädet är måladt vända uppmärksamhe- ten på tyget, böra bådas färger harmoniera genom kontrast, och väljas så, att den färg, som skall mest utmärka sig, höjes af den andra. Violetta, blåa eller i dessa färger dragande gråa tyg äro tjenligast för gula trädslag, och gröna eller grågröna tyg för träd af röd färg, såsom mahogny. Likväl bör man tillika gifva akt på den kontrast, som foranledes af färgtonen; ty för ett gult träd passar ett violett eller blått tyg min- dre väl om dess färg är mörk än om den är ljus, och ett gult tyg är mindre fördel- aktigt på mahogny än på en röd trädsort af ljusare färg. Om trädet skall målas, kan man, efter de allmänna reglorna, alltid gif- 100 va detsamma den färg, som är mest gyn- nande för det tyg man vill begagna. b) Betraktar man åter tyg och träd så- som utgörande ett och samma föremål, och endast söker att afpassa deras färger efter det öfriga amöblementet, så böra dessa har- moniera genom likhet. Om man, med bi- behållande af denna harmoni, t. ex. emel- lan mahogny och ett karmosinrödt tyg, tilli- ka vill utmärka dessas beröringslinie, så kan man dertill begagna en smal guldgalon el- ler ock ett gult, svart eller grönt band. Åstundas att göra tygets färg mera synlig, så vinnes detta genom ökandet af bandets bredd. Mahogny fördrager icke starkt ly- sande röda tyg, såsom ponso-eller körsbärs- rödt, och ännu mindre rödt brandgula, så- som skarlakans-nakarat- eller aurora-färgade, hvilka alla skada dess färg och gifva det ut- seende af ek eller valnötträd. 2. Valet af ramar till taflor. Ramen omkring en målning, gravyr eller annan teckning skadar alltid mer eller min- dre den illusion, som artisten åsyftat. Då den likväl ofta är nödvändig för tallans iso- lering, så bör dess ingalunda likgiltiga färg ej lemnas utan afseende. Förkylda ramar passa för stora olje- färgstaflor, så vida dessa icke föreställa för- gyllda objekt, som ligga ramen så nära att de komma i jemnförelse med dennes metal- liska guld. De kunna äfven ganska väl nyttjas för svarta gravyrer och lithografie- rade porträtter, om en viss bredd af det hvita papperet får omgifva teckningen. 101 JBronzerade ramar skada icke effek- ten af eldstycken. Svarta eller bruna ramar äro tjen- liga för stora oljefärgsmålningar; men man bör tillse att de icke för mycket minska styrkan hos taflans mörka partier. Gråa ramar äro användbara för land- skapsmålningar i olja, särdeles om taflan har en dominerande färg, och det gråa svagt O 7 O O nuanceras af dennes komplementfärg. Gula ramar passa ganska väl för li- thografierade landskapsstycken. Stentryckets utseende modifieras mycket, om det, inom ramen, onigifves med en infattning af färgadt papper. CHEVREUL har deraf funnit följande effekter. Svart infattning. Vid dagsljuset, i synnerhet om det är starkt, försvagas taflans toner betydligt, och detta desto mera i mon som de äro ljusa. I följd deraf att denna verkan är störst i närheten af infattningen, synas de längre ifrån denna belägna mörka partierna svartare än då omgifningen är hvit. Den svarta infattningen kan äfven möjligtvis höja det bruna i det lithografiska trycket. Grå infattning försvagas ej, såsom en svart, men höjer ej heller, såsom en hvit omgifning, de ljusare tonerna. Den åstadkommer en ganska anmärkningsvärd harmoni i perspektivet, hvilken hvarken af svart eller hvitt frambringas och som till en del upphäfver ramens ofördelaktiga verkan. 102 Höd infattning. De mörka partier, som ligga nära infattningen synas ljusare och de aflägsna mörkare än då omgifningen är hvit. Hos de delar af taflan, som äro hvita, höjes hvitheten. Trycket blir mindre rödt eller mera grönaktigt. Urand^ul infattning har i afseende på perspektiv-harmonien en motsatt verkan emot en grå omgifning. Den blåa nuance, som det brandgula sprider i taflan, försva- gar ej de mörkare, men ganska betydligt de ljusare partierna, och gör de hvita delarna mera lysande. Gul infattning. De mörkare partierna höjas i ton mera än inom en hvit omgif- ning, och taflans hvita delar blifva något lifligare. Följden häraf är att perspektivet flyttar sig närmare till åskådaren, tvertemot livad som händer då infattningen är grå. Denna effekt äger likväl rum endast då taflan upplyses af ett starkt dagsljus, ty i annat fall mörknar det hvita derigenom att det får en dragning i violett. Grön infattning försvagar de mörka partierna, under det att den gifver de min- dre mörka och de ljusa en dragning i ro- senrödt. De hvita delarna blifva mindre ljusa än inom en hvit omgifning. Infatt- ningens komplementära nuancering af taflan är desto märkbarare ju mindre dagsljuset är starkt. Effekten af den gröna infattningen O O är angenäm. Blå infattning är den märkvärdiga- ste af alla. Den brandgula nuance, som den framkallar, utbreder sig öfver hela taf- 103 lan och gifver det 1 i thogra fierade landskapet utseende af en teckning i bister eller sepia på chinesiskt papper. 3. Kyrkors inre decorering. a) Göthiska kyrkor med färdade fönster. Ibland fönsterglasen böra inga ofär- gade finnas, emedan effekten derigenom gan- ska mycket skadas. Taflor i detta slags kyr- kor undvikas helst, af det skäl att deras co- lorit fortares af det genom fönstren infal- lande färgade ljuset; om de användas, böra de vara högst enkla. b) Kyrkor med ofär^ade fönster kunna deremot erhålla för alla ornamenter af träd, marmor eller metaller. Golfven kunna prydas med mosaiker och väggarna med verkliga taflor, hvarjemte alfresco- och oljefärgsmålningar, hvita och färgade skulp- tur-arbeten tjena till decoreringens fullbor- dande. Likväl fordras mycken urskillning och smak i valet af dessa konstens alster, så att deras mångfalld icke blir stridande emot karakteren af det rum hvari de an- vändas, samt att de tillika, i sina propor- tioner harmoniera med hvarandra och i sin sammanställning icke visa oredighet eller för ögat stötande afbrott. Färgad marmor i be- • oyri r—a ergg roring med de hvita murar ne, äfvensom röd eller grön marmor omkring hvita bas-reliefs, bör undvikas. De Göthiska kyrkorna, med sina enkla architektoniska prydnader och genom de färgade fönstren försvagade ljus, äro långt mera egnade att, hos den af jor- diska föremål der ej fängslade själen, bibe- 104 hålla en ostörd andakt, än de som tillhöra den nyare tiden, hvilka med sin af dagen obehindradt upplysta prakt öfverallt erbjuda ämnen till förstörelse och ofta synas mera helgade åt konsten än åt religionen. 4. Museers dekorering. Ett all- mänt villkor är att rummen upplysas endast af det spridda dagsljuset, men att detta har den största möjliga hvithet och klarhet samt lika fördelas på de för åskådaren framställ- da föremålen. a) Museér för taflor. Emedan taf- lorna här utgöra det dyrbaraste, böra alla ornamenter, som med dem kunde dela upp- märksamheten, aflägsnas. Taflornas samman- hopning på ett ställe är menlig för deras effekt. Då en målning innefattas i en ram, förloras mycket af dess illusion, hvilken deremot ökas, om taflan betraktas genom en öppning som bortskymmer hennes be- gränsning. b) Museér för statyer. Hvita mar- mor- och gipsstatyer detachera sig väl i ett galleri, hvars väggar äro perlgråa, men de antaga för öfrigt behagliga nuancer om rum- met har någon af följande färger. I brand- gult dragande grått eller chamois ökar sta- tyernas hvithet, Gråaktigt blått gifver dem en dragning i brandgult eller så kallad couleur ardente. Grönaktigt åstadkommer en rosen- röd nuancering. — Bronzstatyer hafva antin- gen erglupen eller metallisk yta. I förra fallet bör, enligt kontrastens fordringar (om reflekteradt färgadt ljus är här icke fråga), 105 väggarne vara rödaktiga, men i det sednare OO O " blåaktiga. c) Museér för naturalster. Här böra de uppställda föremålen visa sig för ögat sådana som de i verkligheten äro, och få således icke hafva någon omgifning som Öf- ver dem kan sprida en falsk färg. De skåp och lådor, hvari naturalierna förvaras, må- ste der före invändigt vara antingen hvita eller ljust gråa. 5. Theater-salongers dekore- ring. I allmänhet äro endast ljusa färger här tillåtna; de mörka äro hinderliga för salongens upplysning. Det inre af logerna bör icke hafva någon röd, alldraminst ro- senröd färg, emedan denna är högst oför- delaktig för kar nationerna. En ljusgrön färg är bäst passande. Logernas utsida deremot kan, utan märkbar olägenhet, hafva hvilken färg som helst, men förgyllningar böra der vara sparsamt använda, för att icke tillbaka- sätta guldet på uniformer och i åskådarin- nornas toilett. Färgerna i salongens tak kunna endast verka genom det reflekterade ljuset, hvarföre äfven deras val der är mera likgiltigt. Detsamma gäller äfven, för det mesta, om a vant-scenen och rideaun, hvil- ken sednare dock ej gerna hör vara röd, emedan denna färg, i följd af den successiva kontrasten, disponerar ögat att se|föremålen grönaktiga; mera tjenlig är en grön rideau, som åstadkommer en motsatt verkan. 6. Boningsrums dekorering. De särskilta arterna af väggarnas beklädnad 106 bestämma här valet af färgerna. I tapet- serade rum äro att märka: A. Panelnin^en. Denna måste, så- som längre fram skall visas, i afseende på sin färg, hvilken i allmänhet bör vara mera mörk än ljus, lämpas efter så väl rum- mets tapeter som möblerna. Här må blott nämnas, alt panelningen bör vara jemt lika hög som stolarna, så att dessa ej bortskym- ma någon del af tapeten. Att göra den lägre är således ett fel, som dock oftast blir begånget; men ännu mindre får den vara högre än stolarna, i hvilket fall den skulle blifva en verklig vanprydnad för rummet. B. Papeterna och deras horder. Ett rum är egentligen aldrig för ljust; ty dagen kan der alltid minskas genom gardi- ner eller på annat sätt, och rummets upp- lysning, då mörkret infaller, bör vara så stark och tillika så litet kostsam som möj- ligt är. Häraf följer att, för tapeter, endast ljusa färger äro tjenliga. Borden kan, dä tapeterna äro enfärgade eller ock hafva nå- gon rådande färg, harmoniera antingen ge- nom likhet eller genom kontrast; i alla fall bör den emot tapeten göra ett mer eller mindre skarpt afbrott. a) Enfärgade tapeter få ej vara mörka, emedan de då absorbera för mycket ljus; icke heller böra de hafva någon röd färg, i anseende till dennes ofördelaktiga verkan på karnationerna. Brandgult är för myc- ket plågsamt för ögat. Ibland de rena fär- gerna äro nästan endast de ljusa tonerna af gult, grönt och blått användbara. Ljusgult C 7 ) O 107 gör rummet gladt och förenar sig väl med mahogny-möbler, men i allmänhet icke med förgyllningar. Ljusblått är mindre gynnan- de än det gröna för rosenröda karnationer, i synnerhet vid dagsljuset; det står särdeles väl tillsammans med förgyllningar, skadar ej nuancen hos mahogny och harmonierar Ined gula trädslag bättre än grönt. Tape- terna kunna, med god effekt, vara hvita, eller ock svagt gråa med eller utan drag- ning i grönt, blått eller gult, så väl släta som med veluterade teckningar af samma färg. Om tapeten skall passa för en tafla, som inan vill derpå uppsätta, bör den vara fri från teckningar, och dess färg så mycket som möjligt är kontrastera mot den i taflan rådande, eller ock vara rent grå. Emellan en enfärgad tapet och dess bord sökes helst kontrast-harmoni, eller, hvilket är detsamma, tapetens färg och den rådande färgen hos borden böra vara kom- plementära. Men som det i allmänhet bör undvikas att låta kontrast i både färg och ton tillika inträffa, tages borden sådan, att dess ton blir endast så mycket högre än tapetens att ej sammanställningen utfaller matt. Åstundas tvenne border, så kan den yttre få hafva en mycket mörkare ton, och alltid bör den vara smalare än den inre. För tapeter af följande färger passa border af de bifogade färgerna utmärkt väl till frambringande af kontrast-harmonier: 1) För gula tapeter: violett eller blått i före- ning med hvitt. 2) För gröna tapeter: rödt och alla dess nuancer, guldgult på mörk- röd botten, horder af messing. 3) För blåa 108 tapeter: brandgult och gult; messingsborder passa bär ännu bättre än på grönt. — Bland likhetsharmonier må företrädesvis nämnas messingsborder på gula tapeter. För hvita eller ljust gråa tapeter af förutnämnde sor- ter kunna border af hvad färger som helst användas, likväl bör en alltför stor ton- kontrast undvikas, om borden har en eller flera af de rena färgerna. Äfven border med förgyllningar eller af messing göra här en god effekt, i synnerhet på hvitt eller grå- aktigt hvitt. Om det gråa har en dragning i grönt, blått eller gult, så kan man nyttja border af dessa nuancers komplementfärger, eller gråa med en dragning i komplement- färgen. Likhetsharmoni kan erhållas af gråa border om deras ton är något högre än tapetens, eller ock om emellan dennes och bordens gråa färg en ganska svag färgkon- trast äger rum. b) Tapeter af en ren {enkel eller binär} färg tillika med hvitt, eller af flera färg- tonerj tillhörande samma eller närliggande skalor. Angående dessa gäller det som blif- vit sagdt om enfärgade släta tapeter, utom det att de först nämda, vid lika färgton, reflektera mera ljus än de sednare och min- dre väl kunna emottaga taflor. Mest smak- fulla äro dessa tapeter då de hafva ljust gråa teckningar på hvit botten eller tvertom; äf- vensom då teckningarna äro utförda i två eller flera enligt kontrastlagen valda toner af en och samma eller ganska nära hvar- andra liggande färgskalor, och, i h vilket af dessa fall som helst, hafva åtminstone lika stor yta som tapetens grundfärg. 109 Börderna väljas här alldeles lika som för tapeter af en enda färg. c) Tapeter af flera olika och lysande färger, föreställande blommor, djur eller landskap m. m. De större teckningarne passa endast för stora, och de små blott för min- dre rum. För taflor äro detta slags tape- ter ej lämpliga. Om de föreställa landskap eller menniskofigurer, böra de kunna ses i hela sin vidd och få ej till någon del skym- mas af möbler. För de enklaste af dessa tapeter, hvilka likna tryckta tyg, måste börderna vara af samma art. Äro teckningarne större, men repeterade, så är en galon tillräcklig i stäl- let för bord. Om tapeten innehåller ett landskap eller i allmänhet utgör en stor tafla, bör den omgifvas af en färgad, för- gylld eller bronzerad ram, antingen verklig eller föreställd genom målning. Förhållandet emellan panel ningens och tapeternas färger beror på arten af de emellan tapeten och dess bord rådande harmonier, hvilka innefattas i följande tvenne generela fall: 1. Om tapeten och borden harmoniera genom kontrast i färg. Panelningens färg, eller — om den har flera, hvilka då böra mer eller mindre närma sig hvarandra — dess radande färg kan, i det fall hvarom här är fråga, få vara: a) Densamma som bordens, men något mörkare, i synnerhet genom blandning med svart; b) Grå med en lindrig dragning i bordens färg och ungefär af lika ton med denna sednare; c) Tapetens komplementfärg, så vida icke borden redan 110 har denna; d) Grå ined inblandning af ta- petens komplementfärg, likväl under nyss- nämde förbehåll. I de bär anförda 4 hän- delserna låter man panelningens färg, hvil- ken alltid bör vara dunklare, göra ett af- brott emot färgen hos tapeterna, hvarjemte borden, som skiljer dem båda, tages sådan att den kontrasterar i färg emot tapeten samt i både bjerthet och ton mot panelnin- gen. e) Rent grå af liera toner, med eller utan hvitt. — Valet af samma färg för både tapeter och panelning, likväl så, att denne sednare blir mera dunkel eller mörk, är väl icke alldeles förkastligt, men effekten deraf blir aldrig rätt behaglig, hvartill orsaken förnämligast ligger i bordens jemnförelse v is ringa yta, — en brist, som märkes desto mera ju högre tapetens och panelningens färgtoner äro. 2. Om tapeten och borden harmoniera genom kontrast i färgskala eller nuance, eller ock genom likhets-kontrast. I detta fall bör panelningens färg, antingen den är ensam eller blott rådande, vara någon ibland följande: a} Tapetens komplementfärg, men mer eller mindre försatt med svart och mör- kare; b) Grå med inblandning af tapetens komplementfärg; c) En färg som, ulan att vara komplementär, kontrasterar med tape- tens; d^ Grått, med inblandning af en så- dan färg som den nyss nämda. — Om tape- ten är hvit, eller dess färgton mycket svag, och borden ej gör ett alltför starkt afbrott genom sin färg, så kan en harmoni i ton eller i nuance emellan tapeten och panel- ningen åstadkommas. T. ex. En hvit eller . 111 nästan hvit tapet, med bord af guld eller messing, harmonierar väl tillsammans med en panelning hvars färg endast genom sin något högre ton skiljer sig från tapetens, men för öfrigt tillhör antingen samma eller en närbelägen skala. C. Takets corniche. Dess färger böra vara ljusa och föga varierade samt antyda någonting likartadt med panelningen, men ej med tapeterna. Den får ej hafva hvita delar, som kunde förblanda den med taket, om detta är hvitt, ej heller färger som ge- nom sina toner, eller i synnerhet skalor, äro för mycket aflägsna från hvarandra. Om tapeterna äro hvita eller mycket blekt gråa och deras bord är förgyld eller af mes- sing, kan cornichen hafva guld- eller mes- sings-ornamenter på en hvit eller litet mera mörkt grå grund än tapetens. D. Stolar. Dessas färgförhållanden till panelningen och tapeterna måste bestämmas efter arten af den harmoni som åsyftas. 1. Om kontrast-harmoni i färg sökes, bör stolarnas tyg i allmänhet hafva samma färg som tapetens bord. Stolarna komma derigenom att, likasom panelningen, kon- trastera emot tapeterna, hvarvid tillika de- ras färg renas genom den med svart för- dunklade färgen hos panelningen. Den skar- paste och för urskiljandet mest gynnsamma kontrast är den, då tapeternas och mö- beltygets färger äro komplementära. Om deremot dessa båda kontrastera utan att va- ra komplementära, så måste afseende göras på klarhetsgraden hos tapetens färg; t. ex. om denna är blå, borden gul och möbeltyget 112 mera guld- än citron-gult, så bör denna färg hos tyget hafva en mycket högre ton än den blåa hos tapeten, och färgtonen hos trädet i möblerna vara ännu högre än den gula, emedan sammanställningen annars blefve matt. Möbeltyget kan, invid trädet, kantas med en bord af någon passande mörk färg, hvilken ganska väl kan vara densam- ma som tapetens, men af en högre ton. Om rummet har, i stället för soffa och stolar, en divan, som helt och hållet döljer panel- ningen, så böra möbelns och tapeternas fär- ger vara komplementära, och i detta fall är det mera fördelaktigt att borden kontraste- rar i färgskala eller nuance emot tapeten, än att den har denne sednares komplement- färg. T. ex. Gula tapeter med messingsborder af upphöjdt arbete, och en violett divan, göra en ganska vacker effekt, åtminstone vid dags- ljuset. Ljusa tapeter af en enkel eller bi- när färg kunna anses harmoniera genom färg- kontrast med gråa möbeltyg, om dessa äro nuancerade i tapeternas komplementfärg. 2. O/n kontrast-harmoni i skala eller i nuance. eller ock likhetsharmoni sökes, måste valet och sammanställningen af fär- gerna rättas efter rummets så väl storlek som bestämmelse. a) I smårum med tapeter af glada fär- ger har en kontrast-harmoni i nuance eller skala företräde framför en kontrast-harmoni i färg, om tapeterna hafva en enda eller ock någon rådande färg. Föreställa tape- terna ett tyg, så är en divan af samma tyg det mest passande ammöblement. I stora rum 113 rum göra hvita eller gråhvita tapeter, jemte möbler af en ren färg, såsom rödt, gult, grönt, blått, violett, en glad och ganska vacker effekt. Då rödt, grönt, blått eller violett användas, får deras ton ej tagas högre än som fordras för att icke göra har- monien matt Himmelsblått är mest för- delaktigt, men mindre tjenligt är karmosin- rödt, i synnerhet om rummet hvarken är mycket stort eller starkt upplyst, b) För rum som hafva en allvarsam bestämmelse, är den glada anordningen af färger ej lämp- lig. Ju mindre ett sådant rum är, desto mera bör likhets-harmoni der råda. Väg- garnas färg bör vara grå, antingen ren eller blandad, och stolarnas svart eller mörkgrå, hvilken sednare kan försättas med någon annan färg, helst komplementär till den som ingår i det gråa hos väggarne. E. Fönster- och sänggardiner. Böra, i sofrum hafva lika färg. För öfrigt kunna de vara hvita, färgade, eller bestå af en hvit och en färgad. Då de icke äro hvita böra följande omständigheter märkas: 1. Om stolarnes tyg har en bestämd färg, rödj gulj grörij blå eller violett. Är i detta fall, tapeternas färg ren och kontra- sterar väl med möbeltygets, så tillkommer i allmänhet detta sednares färg äfven gar- dinerna, som då böra hafva en bord af ta- peternas färg. Om denna färg deremot icke är ren, så kunna gardinerna få vara lika med. antingen möbeltyget eller tapeterna, och böra, 1 den sistnämde händelsen, kantas med en bord af samma färg som möbeltyget har. Prof. Paschs’s Arsb. 7840. 8 114 2. Om stolarnas tyg har en blandad eller mycket fördunklad färg. Hafva ta- peterna en bestämd färg, kan färgen för gar- dinerna tagas antingen lika med möbelty- gets, komplementär till tapeternas färg el- ler annars angenämt kontrasterande med denna. I alla fall böra gardinernas border eller fransar till färgen likna tapeterna. Är åter dessa sednares färg blandad, grå eller hvit, så kunna gardinerna göras lika med möbeltyget, eller ock få en ren färg, hvil- ken desto bättre harmonierar med tapeter- nas, ju mera densamma är komplementär till dessa sednares blandade eller obestämda färg. E. Dörrar. Vanligen målas dörrarne och panelningen lika, men detta är ett fel, emedan båda äro, så väl till bestämmelse som storlek och belägenhet, alldeles skilda. Dörrarnas delar kunna hafva olika färgto- ner af en och samma eller af flera närbe- lägna skalor, dock sådana att de, såsom till- hörande ett enda föremål, bilda likhets-har- moni. Färgen bör vara grå, ren eller blan- dad med antingen tapeternas färg eller kom- plementfärg, och skilja sig från panelningens genom en ljusare ton eller nuance. Dörr- fodret bör vara mörkare än sjelfva dörrarne. G. Fönster. Böra hafva samma färg som dörrarna. Om espagnoletter finnas, kunna dessa göras svarta, bronserade eller af messing. H. M.attor^ Hos mattor för stora och praktfulla rum bör färgernas ljus vara star- kast i midten och derifrån aftaga emot mat- 115 tans bord, hvilken derigenom kan innehålla nog lifliga färger för att göra afbrott emot de angränsande delarne, utan att skada effek- ten af tapeterne eller möblerna, hvilka sed- nare alltid böra hafva ett tillräckligt afstånd från mattans medelpunkt. I vanliga bonings- rum bör mattan, så väl i färger som i teck- ning, vara desto enklare ju flera möblerna och deras färger äro. En grön och svart matta passar ofta ganska väl. Om deremot möbeln har antingen en enda eller flera när- beslägtade färger, så kan mattan utan olä- genhet vara lysande och frambringa en kon- trast-harmoni med möbeltyget. Aro möb- lerna af mahogny, som man vill låta före- trädesvis synas, så får rödt eller brandgult ej vara rådande hos mattan. I. rI\ijlor. De tapeter, på hvilka taflor skola hängas, måste antingen vara en- färgade, eller hafva högst enkla teckningar af två föga olika färger med en rådande nuance, som är komplementär till den rådande fär- gen hos tallan. Gråa tapeter äro tjenliga för svarta kopparstick och stentryck; dessa kunna infattas i förgyllda eller gula ramar, men böra aldrig få sin plats bredvid olje- färgstaflor eller färgade figurer i allmänhet. Gula tapeter passa för landskapsstycken, i hvilka grönt och blått äro rådande. Taf- lomas ramar böra då helst vara gråa, svarta eller af palixanderträd, men kunna äfven nyttjas förgylda, ehuru guldet, för de flesta ögon, ej är nog kontrasterande emot den gula färgen. Oljefärgstaflor i förgyllda ra- mar äro effektrika på olivfärgadt grått, som är fördelaktigt för både guld och karnatio- 116 ner: men i flera fall kunna tapeterna äfven få vara mörkt gröna eller blåa. Då rum icke äro tapetserade, kunna de vara beklädda med omåladt träd, marmor eller stuck, eller ock hafva på åtskilliga sätt målade väggar. A. Rum, beklädda med oma- ladt träd af något dyrbarare slag före- komma sällan. Hvita gardiner höja der to- nen af trädets färg. Blåa äro fördelaktiga för åtskilliga gulaktiga trädsorter, i synner- het för polerad ek. B. Rum, beklädda med marmor. De olika marmorarterna kunna sins emellan ordnas till kontrast- eller likhets-harmonier. Bronzornamenter kunna här ganska väl be- gagnas. Granit eller porfyr kunna användas såsom panelning. — Gardiner och marmor passa ej för hvarandra. C. Rum, beklädda med stuck. Vanligen föreställer stuckarbetet marmor, men kan tillika, om det är hvitt, innehålla landskapsstycken, blommor och flera andra prydnader, hvilka likväl hellre böra imitera mosaik än målning. D. Rum med mälade väggar. Målningen kan föreställa antingen tapeter, träd- eller marmorbeklädnad. Reglorna för rummets prydande blifva följaktligen de samma som redan äro gifna. 117 l alel af kläders färger. Det är en allmän erfarenhet, att en person är, såsom man plägar uttrycka det, bättre klädd af en viss färg än af en annan. Detta beror ej på ett blott tillfälligt tycke, utan härrörer af en mer eller mindre lyckligt träffad harmoni emellan klädnadens och kar- nationens tillika med hårets och ögonens färger. Konsten att härigenom höja de yttre behagen grundar sig på de allmänna satser som blifvit i det föregående uppställda, och har således en vetenskaplig teori. 1. Mannens drågt. En enfärgad klädning får snarare ett slitet utseende än en lika länge nyttjad af flere färger. Detta förklaras lätt af kontrast-lagen, såsom det följande närmare skall utreda. Det är så- ledes icke blott för prydligheten, utan äfven i ekonomiskt hänseende af vigt att, för mi- litär-uniformer, välja sådana fårger som, ge- nom sin ömsesidiga verkan, öka h varandras liflighet och deraf följande längre, ehuru blott skenbara, bestånd. A. Uniformer af komplementfärger äro i allmänhet vackra och de mest varak- tiga. De båda färgerna förstärka h varandra. T. ex. Om de äro rödt och ^rönt 3 så sy- nes det röda mera rödt och det gröna mera grönt än de verkligen äro. En följd häraf är, att de, efter uniformens långvarigare slit- ning, kunna, sedda tillsammans, visa nära lika friskhet som h vardera af dem äger då den är ny och betraktas ensam. Likväl bör besinnas, att färgernas toner måste vara lika höga, om icke ton-kontrasten skall hafva in- 118 flytande på resultatet. — Då mörkt brand- ^ult tillika med blått användas, bör det blåa ej vara alltför mörk. — Violett och ^ult. Det gula bör snarare draga i grön- aktigt än i brandgul t och vara så mörkt som det möjligen kan fås genom färgning med vau. Mot det violetta kan blott an- märkas dess ringa varaktighet om det ej är erhållet af cochenille och varm indigokyp. B. Uniformer af färder, som, utan att vara komplementära, likväl är o starkt kontrasterande. De behagligaste sammanställningarne äro: blått och gult, blått och skarlakan, grönt och gult. — Blått och ^ult. Det blåa gifver en dragning i brandgult åt det gula, hvilket åter medde- lar det blåa en angenäm violett nuance, hvaraf det grönaktiga, som kan finnas i den blåa färgen neutraliseras. En för stor ton- skilnad emellan de båda färgerna kan lik- väl göra färgkontrasten omärklig, eller ock kan det blåa, om det är mycket mörkt, synas nästan svart, och det gula derigenom försvagas så, att det till utseendet blir grön- aktigt. — Blalt och skarlakansrödt. Det röda blir, genom det blåas komplementfärg, eldigare, hvarjemte det blåa renas af den gröna nuanceringen, som det mottager af det röda; ty blått kläde, färgadt med indigo eller berlinerblått, har alltid en dragning i violett. —• Grönt och ^ult. Det gröna bör vara ljusare och mera gult än det som bäst passar tillsammans med rödt; ty det gula klädets violetta komplementfärg neutraliserar en del af den gula och höjer den blåa fär- gen i det gröna klädet, som derigenom blir 119 mindre lysande, och denna verkan tilltager beständigt, emedan det gula i den gröna färgen hastigare blekes och förlorar sig ge- nom slitningen än det blåa. C. Uniformer af en färg och hvitt. Uniformens färg höjer det hvita och sprider i detta sednare sin komplementfärg. Denna verkan blir desto märkbarare ju mindre hög färgens ton är. En uniform af detta slag är vacker, icke allenast då den är helt och hållet hvit, eller har krage och uppslag m. m. af någon väl vald ren färg, utan äfven då underkläderna hafva en ljus färg och fracken är hvit, med krage och uppslag af en färg som antingen är densamma som underklä- dernas eller ock harmonierar dermed. — En enfärgad frack och hvita underkläder passa ganska väl till hvarandra. D. tvåfärgade uniformer med tillägg af hvitt. Hvita tillsatser i en två- färgad uniform äro sällan af vacker effekt med andra färger än blått och brandgult eller blått och rödt. Hvita underkläder der- emot kunna ganska väl vara tillsammans med en frack af två färger. E. Tvåfärgad uniform med tillägg af svart. I sammansättningen af sådana uniformer hvilkas färger äro lysande, såsom rödt, skarlakan, brandgult, gult, ljusgrönt, kan svart med fördel ingå. Till en enfär- gad skarlakansröd frack med eller utan till- satser af gult, grönt eller ljusblått, kunna svarta underkläder rätt väl nyttjas, och äro äfven användbara i sådana uniformer 120 af dunkla färger, som ej äro ämnade att sy- nas på längre afstånd. F. Uniformer af flera än tvä fär- der, utom hvitt och svart. Ehuru tre färger, i synnerhet rödt, blått och gult kunna utan att stöta ögat, vara tillsammans i en uniform, är likväl användandet af endast två färger, med tjenliga tillsatser af svart eller hvilt, mera smakfullt. G. Uniformer af olika nuancer, tillhörande samma fär^, och i synnerhet H. Uniformer af två färgtoner, tillhörande samma skala, äro ej behag- liga. I. Enfärgade uniformer. För en sådan del af en armé, som under striden skall döljas för fienden, kan detta slags uni- form begagnas, och bör då vara af en dun- kel färg. Då olika färger befinna sig bredvid hvarandra, har så väl deras fördelning som den yta hvar och en af dem intager, ett stort inflytande på deras verkan. Det är således för sammansättningen af en uniform ej nog att hafva valt de tjenligaste färger; äfven dessas rätta proportioner och behöriga ordnande måste afses. Om någon af fär- gerna har, i förhållande till en annan, en mycket liten yta, så bör samma färg utde- las så jemt som möjligt i hela klädningen. Skall en viss färg förekomma såsom tillsats på särskilta plagg i en mångfärgad uniform, • så bör man undvika ett sådant användande deraf, att någon del af det ena plagget får utseende af att tillhöra det andra. 121 2. Qvinnans drågt är af långt mera invecklad beskaffenhet än mannens. Icke blott klädernas, utan äfven karnationens och hårets färger komma härvid i betraktande. I afseende på hudens färg kunna hufvud- sakligen tre mennisko-racer antagas: den Kaukasiska med hvit, den Amerikanska med kopparfärgad och Negrer med svart hud. Qvinnorna af den förstnämda racen, om h vilken här nästan uteslutande är fråga, hafva alla en mer eller mindre hvit hud med vissa röda delar, men bilda, genom hårets och ögonens färger, olika typer, af hvilka den med blonda 1 hår och blåa ögon, och den med svarta hår samt svarta ögon utgöra de båda yttersta. De blonda hårens färg är egentligen en blandning af rödt, gult och svart, och måste derföre här anses såsom mycket blekt brand^ul^ för- dunklad med svart. Härmed öfverens- stämmer äfven hudens färg, ehuru af en lägre ton, med undantag af de röda par- tierna. De blåa ögonen äro de enda delar, som med det hela frambringa en färgkontrast: ty det röda åstadkommer med det öfriga af huden blott en likhetsharmoni i nuance men ej i färg, och de delar af huden, som gränsa till håret, förorsaka äfven endast en likhetsharmoni, antingen i skala eller i nuance. Hos den blonda qvinnan är således likhets- harmoni mera rådande än kontrast-harmoni. Deremot är, hos de qvinnor som tillhöra den andra af de förstnämda båda typerna, kontrast-harmonien den herrskande; ty de svarta håren och ögonen kontrastera i både ton och färg icke allenast med det hvita i 122 huden utan äfven med dennas röda delar, hvilka här äro mera egentligt röda än ro- senfärgade och derföre tilldela håret en i högsta grad mörk blåaktig eller grönaktig nuance. A. Hårprydnctdens och hårets fär- der passa bäst för hvarandra då de äro starkt kontrasterande. Himmelsblått, som är kändt för att väl kläda blondiner, är komplementärt till det brandgula, hvilket utgör grundfärgen i dessas har och karna- tion. Gult och rödt med dragning i brand- gult göra en vacker effekt på svart hår, hvarmed de äfven ganska mycket kontra- stera, så väl i färgen som genom sin bjert- het, och sprida tillika öfver håret en an- genäm nuance. B. Draperier och karnationer. Den verkan, som klädnadens eller draperiets färg utöfvar på karnationerna, bör icke allenast kännas vid utväljandet af tyg, utan är äf- ven af vigt vid målningen af porträtter. En nyttig ledning kan, för dessa båda hänseen- den, hämtas af följande iakttagelser rörande de särskilta färgernas inflytande. — Dödt. Rosenröda karnationer förlora i friskhet genom beröring med tyg af samma färg. Denna olägenhet kan, med tygets bibehållande, lät- tast undvikas om man, till begränsning mot huden använder en rand af hvita spet- sar, hvilka, genom blandningen af trådar, som återkasta, och dessas mellanrum, som absorbera ljuset, förhålla sig likasom grått. För vissa karnationer är mörkrödt mindre skadligt än rosenrödt, emedan de, i följd 123 deraf alt det förra har en högre ton än det sednare, blifva hvitare. — Grönt, Blekgrönt är gynnande för alla hvita karnationer, som behöfva eller tåla mera rosenrödt än de hafva, men är icke lika fördelaktigt för en hy, som antingen är mera egentligt röd än rosenfärgad, eller har en med brunt blan- dad brandgul nuance, emedan det kan göra den förra för mycket röd och den sednare tegelfärgad. — Gntt. Ett draperi af denna färg meddelar, åt eu hvit hy, en dragning i violett, och är i detta fall mindre fördel- aktigt än elt grönt. I en hy af mera gul än brandgul nuance åstadkommer det hvit- het, men kläder ej väl en blondine. Der- emot sprider det rosenfärg i en hy, hvars nuance är mera brandgul än rent gul, och passar derföre för en brunett. — J^iolett är komplementfärg till gult, och har således en mot detta stridig verkan. I dess grannskap blir derföre en hvit hy gul, en gulaktig får denna nuance ännu starkare, och, om i en karnation finnes någonting blåaktigt, blir detsamma grönt. Violetta draperier äro så- ledes för alla karnationer de minst gynn- samma, så vida deras färg icke är tillräck- ligt mörk för att, genom tonkontrasten, öka hudens hvithet. — Blått framkallar en brand- gul nuance, som ganska angenämt förenar sig med hvita och blonda karnationer; men i en brunett hy, hvari mycket brandgult redan förut finnes, blir denna nuance ge- nom det blåas verkan alltför stark. — Brand- gult är för mycket lysande för att kunna blifva behagligt. Det gör en hvit hy blå- aktig, gifver hvithet åt karnationer med 124 brandgul nuance, och en dragning i grönt åt de gulaktiga. — Hvitt. Matt hvita drape- rier, såsom perkal, höja rosenfärgen i en frisk hy, men äro högst ofördelaktiga för sådana karnationer som antingen redan hafva eller börja få en obehaglig färg, hvilken ge- nom jemnförelsen med det hvita blir ännu märkbarare. Helt annorlunda förhålla sig sådana tyg som äro mycket glesa, veckade eller i synnerhet genombrutna, t. ex. musslin eller tyll. I förening med färgade föremål böra de, af förut nämdt skäl, alltid anses såsom gråa. — Svart ökar hvitheten hos den tillgränsande huden, hvars röda delar lik- väl, om de hafva ett visst afstånd från det svarta draperiet, kunna, i jemnförelse med de hvita delarne, visa sig mera röda än de skulle synas om draperiet icke funnes. C. Hufvudklädselns verkan på an- siktsfärgen. Vanligen antages, att färgade hattar meddela, genom återkastadt ljus, åt ansiktet samma färg som de hafva. Detta kan likväl hända blott i det fall, att ansig- tet träffas endast af de från hatten reflekte- rade strålarne; men rakas det derjemte ome- delbart af dagsljuset, så inträder ett annat förhållande, hvilket tydligt ådagalägges ge- nom följande försök: Man låter en hvit gips- bild upplysas först af ett färgadt, t. ex. rödt, ljus ensamt, och sedan tillika af det spridda dagsljuset. I det förra fallet synes hela bilden röd; i det andra deremot visa sig de delar, på hvilka de flesta färgade strålarna falla, röda, och de som tillräck- ligt upplysas af dagsljuset, hvita, men de mellanliggande få det rödas komplementfärg, ._________________mer . ■ ■" ' ■ ws : m 125 eller blifva gröna. Såsom en anmärknings- värd följd häraf må nämnas, att bilden, om den först utsättes för ett rödt och sedan för ett grönt ljus, men alltid tillika träffas af dagsljuset, i både fallen erbjuder för ögat samma färger, ehuru i omvänd ordning, så att de ställen, som syntes gröna då det på- fallande färgade ljuset var rödt, blifva röda då de belysas af det gröna ljuset. Strålar af andra sins emellan komplementära färger, såsom gult och violett, blått och brandgult, frambringa fenomen, som äro analoga med det anförda. Af CHEVREULS undersökningar i detta ämne följer för öfrigt, att hattar mest verka på ansigtsfärgen genom kontra- sten med karnationen, men obetydligt ge- nom det reflekterade ljuset, hvars färg spri- des nästan endast på tinningarne, då der- emot de till dessa gränsande, af dagsljuset svagt upplysta delarna få den motsvarande komplementfärgen. De här anförda obser- vationer lemna följande anvisningar till be- stämmandet af en hatts tjenligaste färger för hvardera af de båda qvinnotyper, som ka- rakteriseras, den ena af blonda, och den andra af svarta hår. a) Blonda hår. Svart hatt med hvita plymer, hvita eller röda blommor passar för en blondine. — Hvit hatt kan ej rätt väl nyttjas för andra än hvita och ro- senfärgade karnationer, så vida den ej är af ett glest tyg, såsom gas, flor eller tyll, i hvilket fall den är användbar för hvilken hy som helst. Den kan prydas med hvita, rosenröda och i synnerhet blåa blommor. — Blå hatt är specielt fördelaktig för bion- 126 diner. Såsom prydnad kunna hvita och ofta äfven gula, men ej rosenröda eller vio- letta blommor begagnas. — Grön hatt är pas- sande för hvita eller lagom rosenfärgade kar- nationer. Den kan hafva hvita eller före- trädesvis rosenröda blommor. — En rosenröd hatt bör ej omedelbart gränsa intill huden, och om man finner att den derifrån icke är tillräckligt skild af håret, kan något hvitt eller, ännu bättre, grönt mellansättas. — En e^entli^t röd hatt kan tjena till att min- ska en för mycket varm ansigtsfärg, men annars är den af obehaglig effekt. — Guln eller brand^ula hattar äro alltid, och vio- letta oftast, missklädande. b) Svarta hår. En svart hatt kon- trasterar ej så mycket med denna som med föregående typ. Den kan dock vara klä- dande och med fördel hafva hvita, rosen- röda, röda, brandgula och gula prydnader. — Om hvita hattar gäller det, som förut an- gående dem blifvit sagdt, med det undan- tag, att de, för brunetta karnationer, hellre böra hafva röda, rosenfärgade, brandgula eller äfven rent gula än blå tillsatser. — Höd hatt passar väl för en brunett, men bör, af håret, så mycket som möjligt skiljas från granskapet med karnationen. Hvita plymer äro tjenliga på egentligt röda, och hvita blommor, rikligt försedda med gröna blad, på rosenröda hattar. — Gul hatt är fördelak- tig för en brunett, och kan prydas med violett eller blått, men håret bör alltid sy- nas emellan karnationen och hatten. På samma sätt förhålla sig äfven hattar af en brandgul, mer eller mindre fördunklad färg, 127 såsom chamois eller ventre de biche, men på dessa äro blå tillsatser särdeles vackra. — Grön hatt är användbar för livita eller svagt rosenfärgade karnationer. Röda och hvita blommor böra helst begagnas. —■ Blå hatt är likaledes tjenlig för en hvit el- ler svagt rosenfärgad karnation, men ej för en brun hy med dragning i brandgult. I de fall då den passar för en brunett, kan den ganska väl förses med brandgula eller rent gula prydnader. — Violett hatt är all- tid missgynnande för karnationerna, men kan dock brukas, om man, emellan hatten och ansigtet, icke blott låter håret synas, utan äfven anbringar något gult; och i all- mänhet kan antagas, att, vid alla de tillfäl- len då en hatts färg icke är så klädande som man väntat, effekten kan förbättras, om man, så väl emellan håret och hatten som äfven utanpå denne sednare, sätter band eller blommor o. d. af hattens komple- mentfärg. Hos k opparfärrade och svarta folk- slags qvinnor är hudens färg för mycket utmärkt för att kunna döljas; den måste följaktligen höjas. De förstnämdas drape- rier böra således vara antingen hvita eller blåa, i sednare fallet med desto starkare dragning i grönt, ju mera hudens färg är röd. För negrinnor passar både hvitt och de mest lysande färgerna, rödt, brandgult och gult. Draperiets mest effektrika färger äro: rödt, om huden är intensivt svart el- ler ock skiftar i olivfärg eller grönt; brand- gult för en i blått, och gult för en i vio- lett nuancerad hud. 128 Af det föregående hämtas de reglor, efter hvilka porträtmålaren kan, för det ori- ginal hvilket skall afbildas, föreskrifva så- dana draperier, som, enligt omständigheter- nas fordringar, höja eller dölja karnationens rådande färg, och låta denna, i båda fallen, antingen förblifva inom sin skala eller ock, om så fordras, träda utom densamma. Här- vid kunna färgerna för åskådaren visa sig modifierade antingen genom deras juxtapo- sition ensam, eller ock tillika genom in- blandning af återkastadt färgadt ljus, hvars verkan likväl ar mycket svagare än den förstnämda modifikationen. Till närmare upplysning tjena följande allmänna satser: Karnalionens färg höjes utan att frånträda sin skala, 1) Af ett hvitt dra- peri, som höjer färgtonen; 2) Af ett draperi, som har karnationens komplementfärg, och hvars ton icke är alltför hög. Karnationens färg höjes, men flyt- tas utur sin skala: 1) Af ett ljusgrönt draperi, om karnationen är nuancerad i brandgult; 2) Af ett blått draperi, om kar- nationen är rosenfärgad; 3) Af ett gult dra- peri, då karnationen har en viss orangefärg, hvari det gula neutraliseras och det röda höjes. Kar nationens färg sänkes, utan att frånträda sin skala: 1) Af ett svart draperi, som verkar genom tonkontrasten; 2) Af ett draperi, hvars färg ligger inom samma skala som karnationens, men haren mycket högre ton. Kar- 129 Kar nationens Jar^ sänkes, men flyttas utur sin skata: 1) Af elt mörk- grönt draperi, om karnationen drager i brandgult; 2) Af ett djupt blått draperi, om karnationen är rosenfärgad; 3) Af ett mycket mörkgult draperi, om karnationen bar en mycket blekt brandgul nuance. SIorllKull^^, I ordnandet af blommor, träd och buskar vid anläggningar af trädgårdar, parker och andra planteringar har läran om färgernas kontrast ett vid- sträckt användande. CHEVREUL har, i detta ämne, hvilket han afhandlal med en full- ständighet, som ej utan talrika och ovanligt ihärdiga forskningar kunnat ernås, meddelat en mängd genom exempel upplysta föreskrif- ter, hvilka, ehuru i det speciela lämpade efter Frankrikes klimat och den i detta land rådande smak, likväl äro af ett allmänt in- tresse, men måste studeras i sin helhet. Den sista delen af CHEVREULS arbete ut- gör en öfversigt af kontrastlärans särskilta tillämpningar, men hvilka Författaren här betraktar från en kritisk synpunkt, i ända- mål att framställa grunderna för det ratio- nela bedömmandet af sådana konstproduk- tioner i hvilka sammanställning af färger ingår. Det sätt att åstadkomma de med till- Litho- hjelp af stentryck utförda målningar i olje- skzem: färg, som fått namn af lithochromier, hvar- PEAU‘s på dessas uppfinnare MALAPEAU i Paris år meto ' 1821 erhöll ett brevet för 15 år, har nu blifvit bekan tgjordt. Den lithografierade teck- ProJ'. PaschsJs Arsb. i84^- 9 130 ningen afdrages på ett tunt papper, hvil- ket förut blifvit öfverstruket med lim på den sidan som skall mottaga stentrycket, derefter torkadt och slutligen lagdt emellan ett par fuktiga pappersark till dess att lim- hinnan mjuknat. Så snart som det tryckta är väl torrt påläggas oljefärgerna, men i om- vänd ordning, det vill säga: man börjar med de färger, som i en vanlig målning blifva de sista, och slutar med dem som der pålägges först, hvilka sednare således komma att undangömma hela teckningen. För att sedan öfverflytta taflan på väf, papp, träd eller hvilket annat ämne man åslundar, bestrykes detta jemnt med elt tunt lager af linoljefernissa, som lem nas att torka till dess att del blir starkt klibbande, h varefter stentryckets målade sida fästes derpå och tillpressas. Papperet blötes med ljumt vat- ten och borttages, hvarvid den förut dolda taflan lossnar derifrån och visar sin rätta sida, i hvilken skuggningarne nu utgöras af det svarta stentrycket. Sedan de retouche- ringar, som kunna finnas nödiga, blifvit gjorda, fernissas taflan 2). etoxzal Daguerres vackra uppfinning att fästa af den i camera optica frambragla bilden är NIEPCE, så märkvärdig, att den, ehuru redan känd, DAGUER- O 011 re, Tal-ät ven genom en härstädes ötversatt tullstän- "p.Yrrdig beskrifning 3), icke bör sakna ett rum i v. Ko-’dessa årsberättelser. Silfversalternas, i syn- DELLENZnerhet chlorsilfrets, egenskap att svärtas af MANN, 7 O r 2) Description des Brevets, Torne 33, sid. 242. 3) Daguerotypen. Stockholm, 1839. 131 solljuset, har länge varit hekant, men WED- PErz- GEWOOD i England synes hafva varit den -HOLD, första som sökt begagna dem till teckningars och erhållande i camera obscura. DAVY använde PTEIN7 chiorsilfret till små föremåls afbildning ge- nom solarmikroskopet, och CHARLES i Paris betjenade sig deraf till silhouetter. Vid alla dessa tillfällen kunde likväl, på de med silf- versaltet öfverstrukna ytorna, endast snart försvinnande figurer åstadkommas, emedan man ännu icke hade upptäckt något sätt att göra dem okänsliga för ljuset. Omkring år 1814 började NIEPCE i Coup-de-Varennes vid Chalons-sur-Saöne sina heliografiska försök, till hvilka han nyttjade sådana hartser som förändras af ljuset och dervid antaga ett an- nat förhållande till sina lösningsmedel, Han öfverdrog en plåt af silfver eller silfverplä- terad koppar med en af asfalt och lavendel- olja tillredd fernissa, och lät, sedan denna i mörkret fått torka, bilden i en camera op- tica verka derpå; eller ock betäckte han den fernissade plåten med en på genomskinligt papper aflryckt gravyr och utsatte den för solljuset. Så snart som en svag teckning blef synlig, behandlades plåten i en bland- ning af 1 del lavendelolja och 10 delar hvitt petroleum, hvilken aflöste den fernissa som förblifvit oförändrad, men qvarlemnade de delar deraf som mottagit ljusets inflytande. Härigenom uppkom nu en tafla, hvari de mörka partierna utgjordes af den blanka me- tallen, och de ljusa af ett hvitt efter fer- nissan återstående öfverdrag: För att bort- taga speglingen hos de förra lät NIEPCE dessa träffas af jodånga, hvarefter det sålunda uppkomna jodsilfret fick svartna. Så långt hade NIEPCE hunnit då han år 1826, blef underrättad att DAGUERRE äfven sysselsatte sig med dylika försök, och tre år derefter inoingo båda med hvarandra en genom form- ligt kontrakt stadfäslad förbindelse att ut- öfva sina arbeten i detta ämne gemensamt. I denna association inträdde NIEPCE den yngre efter fadrens död år 1833. DAGUERRE sökte förbättra det äldre operationssättet derigenom att han, i stället för asfalt nyttjade det harts som lavendelolja efter afdunstning lem- nar, hvilket han upplöste i alkohol eller ether. Denna fernissa, struken på plåten, bildade en jemn, tunn och för ljuset kän- slig hartsbetäckning, på hvilken ljusbilden eller teckningen erhölls lika som förut, och hvarifrån det oförändrade hartset sedan af- skildes med ånga af petroleum. Försöken att derefter etsa plåten och dermed göra af- tryck hade ej framgång 4). De osäkra och aldrig rätt tillfredsställande resultat, hvar- till denna metod ledde, föranlä to DAGUERRE att återgå till begagnandet af silfversalter, ibland hvilka han, sedan år 1826, nyttjat den salpetersyrade silfveroxiden, till ljusbil- ders framställande pä följande sätt: Svagt limmadt eller ock alldeles olimmadt papper blötes i saltether, som genom långsam fri- villig sönderdelning börjat surna, hvarefter det torkas väl i luften eller vid lindrig vär- 4) Echo du mondo savant, N:o 466. — DING- LER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. - 363. -— Polytechnisches Gentral-Blatt , 5 Jahrg. sid. 995. 133 ma, doppas sedan i en med destilleradt vat- len beredd lösning af salpetersyrad silfver- oxid och lemnas att torka i ett mörkt rum. På detta papper, som äfven af det spridda dagsljuset ganska hastigt färgas, upptages ljusbilden; sedan utlakas det oreducerade silfversaltet med distilleradt vatten, och papperet torkas slutligen, utan användande af värma 5). De sålunda åstadkomna teck- ningarne äga väl ett afgjordt företräde fram- för de förut omtalade, men hafva det felet, att de partier, som hos dem borde vara ljusa, äro mörka, och tvertom. Sedermera har DAGUERRE, genom användande af en med jodsilfver betäckt silfveryta, i stället för det med silfversalt genomdränkta papperet, icke allenast besegrat den nyss antydda olägen- heten, utan äfven gifvit sina ljusbilder en fullkomlighet, som väckt allmän beundran och af Franska regeringen tillvunnit DAGUERRE och hans medarbetare en årlig pension af tillsammans 10,000 Francs. Den af DAGUERRE uppfunna konsten, hvars detaljer nu skola beskrifvas, har i Frankrike fått den mindre lyckligt valda benämningen Da^uerréotype; lämpligare bör den heta Helio^raji (såsom redan NIEPCE kallade dem) eller, ännu mera passande, Fotografi. Dess hufvudmoment bestå deri, att en med rent silfver pläterad kopparplåt i ytan förvandlas till jodsilfver, på hvilket bilden i en camera optica sedan får verka, hvarefter de af ljuset reducerade 5) Comptes rendus des seances de l‘Academie des Sciences, Febr 1839, Nto 7. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 72, sid. 54. 134 delarna amalgameras l qvicksilf verånga , och det odekomperade jodsilfret slutligen bort- tages med ett lösningsmedel. — Först måste plåtens silfversida poleras. Härtill nyttjas, enligt DAGUERRES första uppgift, ett till hög- sta grad af finhet rifvet och torrt pims- stenspulver. Dermed öfversigtas plåten och gnides med en i litet bomolja fuktad bom- ulIstapp, hvilken med lätt hand kringföres i små cirkelrörelser öfver hela ytan. Då denna blifvit väl polerad och ej mera visar någon repa, öfversiktas den åter med pims- stenspulvret och gnides med torr bomull. Silfret öfverfares derefter med mycket svag salpetersyra (af 1 del syra 6) och 16 delar vatten), hvaraf helt litet upptages på bom- ull och jemt utstrykes på plåten, hvilken sedan rengöres med pimsstenspulver och torr ny bomull. Plåten föres nu, med silf- versidan uppåt, öfver lågan af en spritlam- pa, och upphettas lika i alla punkter under 5 minuter, eller till dess att silfret visar sig betäckt med ett hvitaktigt svagt öfverdrag; den lägges då på en kall marmorskifva, för att hastigt svalna, hvarefter den poleras torrt, lika som förut. Anfrätningen med syra och den derpå följande poleringen för- nyas tre gånger. DAGUERRE har sedermera, vid alla dessa operationer, utbytt pimsstens- pulvret emot trippel. Denne, befriad från de mest färgade och härdare delarne, pul- veriseras i en marmormortel, glödgas och finrifves derefter torr på en marmor- eller 6) Syrans egentliga vigt har ej blifvit upp- gifven. 135 glasskifva. Trippeln har, framför pimstens- pulvret, den fördelen att den polerar bättre och hastigare, bidrager till ett likformigare utbredande af syran, hvilken här ej behöf- ver användas mer än två gånger. DAGUERRE gör vidare den vigtiga erinran, att plåten, efter syrans sista användande, ej bör gnidas för starkt, utan helt lindrigt och blott så länge som fordras för att återställa politu- ren. Efter denna föreberedning fästes plåten på en trädskifva medelst fyra omkring dess kanter lagda silfverpläterade kopparremsor, som med små stift fastsättes vid skifvan, hvilken sedan lägges horisontelt, med plå- ten nedåt, i öppningen af ett skrin, på hvars botten man ställt en med tunt flor betäckt skål innehållande jod, hvarefter skri- nets lock tillslutes. Plåten lemnas på detta sätt utsatt för jodångan till dess att silfrets yta antagit en jemn och vackert guldgul färg. Tiden, som härtill åtgår, beror på luftens temperatur och kan utgöra 5 till 30 minuter. För att se när denna färg inställt sig är det således nödvändigt att emellanåt uttaga plåten, men denna undersökning bör ske ganska skyndsamt och i ett mörkt rum, dit dagsljuset blott svagt intränger genom en helt litet öppnad dörr. Befinnes plåten för litet färgad, inlägges den åter hastigt i skrinet; har den deremot af för mycket iod blifvit violett, så är den oduglig och måste poleras på nytt. Då plåten erhållit sin till- börliga nuance, insättes den, tillika med trädskifvan, hvarpå den är fästad, i en ram med tvenne halfluckor, hvilka innantill äro beklädda med svart sammet och hållas till- 136 slutna, sä att allt tillträde af dagsljuset hin- dras. Till ljusbildens erhållande begagnas en camera obcura, som är sammansatt af en fast och en rörlig del. Denne sednare, i hvilken en ram med infattadt mattslipadt glas baktill är insatt, har inuti en bekläd- nad af svart sammet och låter skjuta sig i den förra, hvars framsida bär objektivgla- set, som bör vara achromatiskt och peri- skopiskt med den konkava sidan utvänd. Utanför detsamma sitter en blende, hvars öppning kan tillslutas med en täckskifva. Objektivglaset riktas på det föremål som skall aftecknas, och den förutnämda rörliga delen flyttas så, att den optiska bilden fal- ler skarp på den matta glasskifvan, hvar- efter denna, tillika med sin ram, varsamt borttages, och i stället insättes den ramen, som omsluter plåten, hvilken derigenom kom- mer att noga inträffa i det af glasskifvan förut innehafda rummet. De båda halfluc- korna, som nu fått sitt läge emellan ob- jekLivglaset och plåten, öppnas medelst en dertill gjord inrättning, hvarvid plåten rå- kas af ljusbilden. Huru länge denna sed- nares inverkan bör fortfara, beror icke al- lenast af föremålens starkare eller svagare upplysning, utan äfven af luftens beskaffen- het, tiden på dagen, årstiden m. m., och är så mycket svårare att bestämma som ef- fekten ej är omedelbart synlig. I Paris ford- rar afbildningen 3 till 30 minuter, och sker hastigast i Juni och Juli månader ifrån kl. 7 f. m. till kl. 3 e. m. Endast genom öf- ning lärer man sig att för hvarje särskilt tillfälle afmäta den jemnt erforderliga tids- 137 längden. Då man anser ljusets verkan vara tillräcklig, igenslutas de båda luckorna, plå- ten uttages och föres genast till qvicksilfver- apparaten, som utgöres af ett kubiskt, på fyra fotter hvilande, inuti svartmåladt skrin med pyramidalisk emellan fotterna nedsti- gande botten, hvilken slutas med en öpp- ning, hvari en kopparskål är insatt. I denna skål ligger kulan af en thermomeler, hvars med skala försedda del af röret befinner sig utanpå skrinet. Genom en tratt med lång pip hälles i skålen omkring 2 U. qvicksilf- ver, hvarefter plåten, fästad vid sin från ramen uttagna trädskifva, inlägges i skrinet på tvenne trädlister, så att den lutar i 45 graders vinkel öfverqvicksilfret, hvilket, sedan skrinets lock blifvit tillslutet, uppvärmes med en under skålen ställd spritlampa, som hastigt borttages då qvicksilfrets temperatur hunnit till 60°C. Om termometern börjar hastigt stiga, bör man afbryta upphettnin- gen så tidigt att den ej går öfver 75°. Den förut osynliga fotografiska bilden visar sig mer och mer i mon som den upptager qvicksilfverånga. För att utröna när den uppnått sin fulländning, beskådas den tid- tals, vid skenet af ett vaxljus, genom en glasruta i skrinets sida, men hvarje gång ej längre än som är nödvändigt, emedan ljus- skenet annars kan lemna märke efter sig på plåten. Så snart som teckningen finnes vara färdig låter man qvicksilfrets temperatur sjunka till 45°, uttager då plåten, och los- sar honom från trädskifvan, derigenom att man frånskiljer de fyra metallremsorna, hvilka, emellan hvarje gång de nyttjas, böra “orten 138 rengöras med pimsstenspulver och litet, vat- ten. Del oförändrade jodsilfrets aflösning från plåten sker antingen med en koncen- trerad het koksaltlösning eller, ännu bättre, med en svag och kall lösning af undersvaf- velsyrligt natron. Plåten doppas först i varmt distilleradt vatten, derefter, ännu våt, i saltlösningen, — hvari den, bestän- digt i horisontelt läge, föres upp och ned, utan att lyftas öfver lösningens yta, —och sedan åter i det distillerade vattnet. Slut- ligen lägges den i en lutande blecklåda och sköljes der med distilleradt vatten, hvilket hälles of vanför plåten, så att det i en jemn ström kommer att rinna öfver plåtens hela yta. De vattendroppar, som vanligen qvar- stanna på plåten få ej aftorkas, utan måste bortskaffas derigenom att man starkt blåser på dem. Taflan innehåller nu en af qvick- silfret på polerad silfvergrund bildad teck- ning af föremålen, i hvilken likväl höger och venster äro förvexlade. Denna sistnäm- da afvikelse kan dock förek omm as derige- nom, att man, vid fotografieringen, låter de strålar, som skola brytas i camera-ob- scuran‘s objektivglas, förut träffas af en utan- för detta i tjenlig ställning anbragt planspe- gel. — För att dagrar och skuggor skola visa sig på sina rätta ställen, måste taflan be- traktas i en sådan riktning, att silfvergrun- den kastar till ögat mindre ljus än qvick- silfret; i motsatt fall blir förhållandet om- vändt. Detta slags teckningar äro, då de fullkomligt lyckats, af utmärkt skönhet och så skarpt uttryckta, att sådana delar deraf, som äro för små för att omedelbart kunna 139 urskiljas, blifva tydliga då de ses genom för- storingsglas. Taflan är ytterst Ömtålig och skadas af äfven den lindrigaste vidröring, hvarföre den bör förvaras under betäckning af en glasskifva, som genom en infattning af papp hålles skild ifrån plåten. Äfven vid alla till fotografieringen hörande operatio- nerna måste man sorgfälligt undvika att på minsta sätt åtkomma silfverytan med blotta fingrarne, hvaraf fläckar ovilkorligen skulle uppstå 7). DUMAS har föreslagit att skydda DA- guerp.es fotografier med ett öfverdrag af dextrin 8). En kokhet lösning af detta äm- ne i 5 delar vatten gjutes på plåten, som deraf blir likasom fernissad, och tål sedan att handteras utan att deraf lida 9). Underrättelserna om de förvånande re- sultaten af den konst, som DAGUERRE upp- funnit väckte fleres bemödanden att täfla med honom, och TALBOT i England sökte göra honom uppfinningen stridig. Men det visade sig snart att bådas methoder voro olika, och att Talbots ljusbilder, hvilka voro upptagna på ett med silfversalt behandladt 7) Echo du monde savant, N:o 466, 481. — Bulletin de la Societe d‘encouragement, Sept. 1839, s. 342. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 366; Band. 74, s. 67, 191, 315. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. 829, 996. — Edinburgh New Phi- losophical Journal, Jul. 1839, sid. 155. 8) Se Årsberättelsen 1835, sid. 47. 9) Echo du monde savant, N:o 469. — DING- LER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 462. 140 papper, ej uthärdade jemförelsen med DA- GUERRE‘s. Enligt TALBOTS egna uppgifter i skrifvelser till BroT, beströk han sitt papper först med en svag koksaltlösning och sedan, på ena sidan, med en utspädd lösning af salpetersyrad silfveroxid, hvarefter det tor- kades vid elden. Dessa öfverstrykningar förnyades ett visst (såsom det synes, ej noga bestämd t) antal gånger, och papperet blef känsligare för ljuset om det slutligen fukta- des med en lösning af jodkalium. Det så tillredda papperet infördes i en camera ob- scura, eller betäcktes med en teckning, som skulle kopieras, och utsattes för solljuset. Då bilden var färdig, utdrogs eller dekom- ponerades silfversaltet med en svag lösning af jodkalium, i hvars ställe sedermera, efter HERSCHIELS förslag, dels blodlutssa It, dels un- dersvafvelsyrligt natron nyttjades. Ytterligare har TALBOT erhållit ett ännu mera känsligt fotografiskt papper derigenom att han ut- bytt den förut nämda koksaltlösningen mot en lösning af bromkalium 10). Fyfe i Edinburg har sökt förbättra TALBOTS metod genom användande af fosfor- syrad silfveroxid. Han föreskrifver att doppa papperet i en lösning af 1 del fosforsyradt natron och 8 delar vatten, torka det och derefter, medelst en borste, öfverstryka det på ena sidan med en lösning af 1 del sal- petersyrad silfveroxid och 6 delar vatten, 10) The Atheneum, N:o 589, 591. -— Echo du monde savant, N:o 416. — Comptes rendus des seances de l‘Académie des Sciences, 1839, N:o 9, 11. — DINGLER‘s Polytechnisches Jour- nal, Band. 72, sid. 224. 141 åter torka det samt slutligen ännu en gång doppa det i fosforsyradt natron. Man kan äfven öfverdraga papperet med nyss fälld fosforsyrad silfveroxid, försatt med litet gummi. Om man på det så beredda pap- peret vill taga en bild i camera obscura, bör det förut göras fuktigt; bäst passar det likväl till kopiering af kopparstick, raderade teckningar på svartfernissadt glas samt i allmänhet sådana föremål, som kunna läggas på papperet och tillika med detta utsättas för ljuset. På målarduk och metallplåtar kan silfversaltet anbringas i blandning med en terpentinfernissa. För lithografiering af växters blad och flera andra naturalster kunna dessa, genom ljusets tillhjelp, först afbildas på stenen, sedan dess yta blifvit bestruken med silfversalt, och derefter tecknas på van- ligt sätt. — För att göra ljusbilderna varak- tiga frånlöser Fyfe det oreducerade silfver- saltet med kaustik eller äfven kolsyrad am- moniak. — Teckningar, i hvilka förhållandet emellan dagrar och skuggor icke är omvändt, skola erhållas genom följande utväg: Det med fosforsyrad silfveroxid tillredda pappe- ret lemnas att svartna i ljuset, doppas der- efter i en så svag lösning af jodkalium att silfversaltet deraf icke genast sönderdelas, betäckes med den teckning eller det föremål som skall afbildas, och utsättes, medan det ännu är fuktigt, för ljuset, genom livars in- flytande de delar, på hvilka det starkast verkar, förvandlas till gult jodsilfver, men de öfriga förblifva mer eller mindre mörka. Fyfe uppgifver, att teckningen sedan kan göras oföränderlig blott genom utlakning med 142 vatten, ocli antager följaktligen alt jodsilfret bibehåller sig oangripet af ljuset, hvilket lik- väl är oriktigt 1). MUNGO PONTON har funnit att surt chrom- syradt kali förändras af ljuset. Ett i en koncentrerad lösning af detta salt doppadt och vid elden hastigt torkadt papper färgas af solljuset mörkt brandgult, och kan häri- genom nyttjas till fotografiska kopieringar. Om, sedan ljusbilden ärtagen, papperet för- sigtigt utlakas med vatten, så erhålles teck- ningen hvit på brandgul grund och för- ändras icke. Blandas det chromsyrade kalit med svafvelsyrad indigo, så blir bilden ljust , men grunden mörkt grön 2). I Tyskland äro flera fotografiska för- sök gjorda. VON KOBELL 3), NETTO 4) och STEINIIEIL 5) hafva i hufvudsaken an vänd t samma förfarande som TALBOT; af ENZMANN och PETZHOLDT äro deremot nya methoder föreslagna. Enligt ENZMANN skall den manganlös- C) ning. hvilken erhålles då brunsten digereras i salpetersyra, försatt med socker, gifva med 1) Edinburgh new Philosophical Journal, Jul. 1839, sid. 144. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 55.— Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 994. 2) Edinburgh new Philosophical Journal, Jul. 1839, sid. 169. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 65. — Polytechni- sches Central -Blatt, 5 Jahrg. sid. 994. 3) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 65. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 825. 4) Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. s. 825. 5) Ib. sid 826. 143 ammoniak en fällning som, struken på pap- per och fuktad med en syra, har egenska- pen att, i solljuset, hastigt förvandlas till mangansalt med den sistnämda syran och derigenom förlora sin bruna färg. Användes en mineralsyra, så bör den blandas med en upplösning af socker eller annat ämne af or- ganiskt ursprung. Är den stark, så verkar den skyndsammare, men då älven i mörk- ret. hvårföre den bör utspädas så mycket att den endast vid ljusets åtkomst angriper manganfällningen. Säkrast är att begagna koncentrerad ättiksyra eller myrsyra. På det med manganfällningen bestrukna pappe- ret kunna vackra teckningar af pålagda ge- nomskinliga föremål, såsom blad, målningar på glas m. m. vinnes inom 3 eller 4 mi- nuter, och göras oföränderliga blott genom papperets behandling forst med vatten och sedan med en svag lösning af kolsyradt kali eller natron. Deremot är detta papper min- dre tjenligt för afbildningar i damera ob- scura, emedan det med pensel påstrukna öfverdraget ej kan fås tillräckligt tunt och jemt fördeladt. Om papperet indränkes med manganlösningen och sedan behandlas med ammoniak, blir väl färgen temligen jemn, men genomtränger papperets hela massa och utblekes derföre långsammare. Denna olä- genhet kan likväl undvikas pä följande sätt: Man utväljer ett mycket tunt postpapper, blöter det i vatten, utbreder det noga på en glasskifva och utprässar den öfverflödiga fuktigheten emellan sugpapper. Derefter öf- verstrykes postpapperet med manganlösnin- gen, (som bör vara starkt sur), och utsättes 144 sedan, i en väl tillsluten låda, för ammo- niak-ånga, hvilken nu glasskifvan hindrar att åtkomma papperets baksida. Den syra, hvarmed bilden under ljusets inflytande fram- bringas, verkar bäst i ångform, sedan pap- perets yta förut blifvit fuktad, antingen med vatten, eller, om chlor- eller saltsyregas nyttjas, med en lösning af salmiak och li- tet socker 6). Petzholdt grundar sin fotografiska me- tod på den salpetersyrade silfveroxidens egen- skap att af vissa växtsyror, t. ex. galläpple- syra, garfsyra m. fl, reduceras, i ljuset, till metalliskt silfver, men i mörkret, till blott oxidulsalt. Båda dessa reduktioner inträffa om ett papper, öfverstruket med en blan- dad lösning af salpetersyrad silfveroxid och någon af de nämda syrorna, ännu fuktigt utsättes för inverkan af ljusbilden i en ca- mera obscura. Man erhåller då en teckning, hvari de ljusa partierna äro bildade af det hvita metalliska silfret, de mörka af oxidul- saltet, och medeltonerna af både metall och oxidulsalt. Sedan papperet torkat, för- ändras det ej vidare af ljuset, men bör, med en passande fernissa, skyddas för fuk- tighet från luften 7). GISEKE 6) Gewerbeblatt fur Sachsen, 1839, N:o 37. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 239. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid 892. 7) ERDMANNS Journal fur praktische Chemie, Band. 18, sid. 111. — DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 74, sid. 316. — Poly- technisches Central-Blatt, 5 Jahrg. s. 992. 145 GISEKE har meddelat underrättelser om Fernissor kopal och dammarharts samt deras använ-varmar" dande till fernissor. fernissa. Westindisk kopal får äfven namn af amerikansk, brasiliansk, mexikansk, hvit eller kugelkopal och samlas från åtskil- liga trädslag. Deraf förekomma förnäm- ligast två sorter: a) Hå, oskalad kopal, som sällan finnes i handeln, består af styc- ken från en nöts till ett barnhufvuds stor- lek, betäckla med en ojemn, af jord och bark orenad skorpa, i hvilket tillstånd den skall träffas under trädets rötter. Befriad från orenlighet, genom ytans bortskärning, kallas den b) skalad, och är då den såsom handelsvaran bekanta vestindiska eller hvita kopalen. Denna sort utgöres af mer eller mindre runda stycken af olika storlek. Dess yta är matt och visar tydliga märken efter skalningen. Den är klingande, genomskin- lig, färglös eller gulaktig, och i brottet starkt glasglänsande. Dess större stycken hafva ofta inuti ett oklart, mjölkh vitt, opaliserande ställe, som synes vara ett ännu icke full- komligt uttorkadt harts, ty det klarnar om kopalen sönderslås och lemnas en längre tid utsatt för luften och solljuset. Den är nä- stan utan lukt och smak. Vanligast är den spröd, men någon gång finner man bitar deraf, som, hållna i handen, blifva mjuka och böjliga, så att de låta skära sig nästan såsom vax; men dessa äro troligen förfalskade och böra alltid sorgfälligt frånskiljas då kopalen skall begagnas till fernisse-beredning. Prof. Pschs^a Arsb. 184°- 10 146 Ostindisk kopal, äfven kallad ori- entalisk, levantisk eller gul kopal, erhål- les af Vateria indica LINN. Den skiljer sig ganska betydligt från den vestindiska, och förekommer i gulaktiga eller rödaktigt gula stycken af mångfaldig skapnad och stor- lek; merendels äro de flata, kantiga, eller stångformiga, men aldrig klotrunda. Till hårdhet och utseende är den ganska lik bern- sten och kan, likasom denne, användas till åtskilliga svarfvade mindre arbeten. Äfven innehåller den ofta, såsom bernstenen, in- sekter, h vilka deremot aldrig finnas i vest- indisk kopal. Den har skåligt, glasglän- sande brott, är så hård att den ej låter skära sig med knif, mjuknar ej mellan tän- derna, utan kännes sandig. Luktar något aromatiskt, ej olikt benzoeharts, isynnerhet då den gnides. Dess yta är alltid ojemn och liknar alldeles chagrin, äfven i kanterna och i tillfälliga fördjupningar. Hos en art ostindisk kopal är denna chagrinlika betäck- ning afskrapad, men spåren efter densamma synas tydligt vid närmare undersökning. Afrikansk kopal, är sällsynt. Lik- nar till form, färg och sin öfriga beskaf- fenhet, äfvensom i förhållandet till lösnings- medel, alldeles den vestindiska kopalen, Den bästa skall komma från Sierra-Leone-kusten i stycken af små potäters storlek, betäckta med en af damm eller ett lerartadt ämne bestående massa. Sådan uppköpes den af Engelska fernissfabrikanter och droguister, som med en skarp knif afputsa hvarje stycke, 147 hvarefter de rengöra och sortera den i tre särskilta qvaliteter. Kopalens upplösning. Det bästa lösningsmedlet för vestindisk och afrikansk kopal är en blandning af absolut alkohol och terpentinolja. I denna sednares ställe kunna väl andra flyktiga oljor äfven nytt- jas, men de äro dyrare utan att vara bättre. Fyra EZ. fint pulveriserad vestindisk kopal blandas småningom och under oafbruten omrörning, i en stenmortel eller tennkit- tel, med 9 86. terpentinolja och 3 U. ab- solut alkohol. Upplösningen sker genast och fullständigt. Fernissan lemnas att stå några dagar i ett väl tillslutet kärl, för att afsätta de få orenligheter den kan innehålla, hvar- efter den blir fullkomligt klar och alldeles färglös om kopalen varit af god sort, och snygghet under arbetet blifvit iakttagen. Kärl af koppar eller messing böra ej härtill nyttjas, emedan fernissan deraf lätt får en grönaktig färg. Ofta träffar man kopal, som ej helt och hållet löser sig i den anförda blandningen af terpentinolja och alkohol; detta är händelsen då kopalen icke är nog torr och innehåller hvita opaliserande delar. Den måste i sådant fall, i en eller två må- nader, utsättas för solvärman eller uttorkas i en ugn, hvarefter den blir löslig utan åter- stod. Vid fernissberedning i stort är det derföre rådligt att förut anställa små prof på det sättet, att man, i en glasflaska väl skakar 1 lod kopalpulver med en blandning af 1 lod absolut alkohol och 3 lod terpen- tinolja. Blir härvid en kornig lemning på 148 flaskans botten olöst , så är detta ett tecken att kopalen behöf ver undergå torkning. Giseke har funnit, att kopalpulver, som ej lät upplösa sig, blef, efter ett års förlopp, till alla delar lösligt, utan någon annan åt- gärd än blotta förvaringen. Den förutnämda fernissan torkar hastigt och får ej sprickor. En långsammare torkande fernissa erhålles af 3 delar kopal, 6 delar terpentinolja, 2 delar absolut alkohol och } till 1 del kopaiva- balsam. Åstundas en hårdare fernissa, så kan man lösa 1 del kopal i 1 del terpen- tinolja och 2 delar alkohol. Den ostiudi ska kopalen löser sig icke i blandningen af alkohol och terpentin- olja. För att blifva tjenlig till fernissa må- ste den smältas, hvilket medförer svårighe- ter, som dock af vanan snart öfvervinnas. Tre delar kopal sönderstötas till bitar, stora som ärter, fuktas med litet terpentinolja och upphettas öfver lindrig eld, i ett metall- eller lerkärl, till dess att kopalen kommit i en stilla smältning. Då tillsättes, under jemn omrörning, 1 del starkt uppvärmd lin- olje- eller vallmoolje-fernissa och, så snart som denna förenat sig med kopalen, 5 till 6 delar äfvenledes het terpentinolja. Angeläget är att kopalen blifvit sönderstött i så lika stora stycken som möjligt är, emedan de annars smälta ojemt och kunna blifva brän- da. Mindre färgad blir fernissan, om ko- palen smältes i en på sandbad ställd glas- kolf. — Denna fernissa är mera flytande än den som erhålles af vestindisk kopal, och passar särdeles väl till lackering af sådana föremål som äro utsatta för nötning. 149 Dammar harts, äfven kalladt Re- sina Dammar, Dammar-Puli, har först under de sednare åren kommit i bruk. Trädet, hvaraf det fås (^Pinus Dammar a LAMB., A^alhis lorantifolia SALISB., Dam- mara alba RUMPH.), är ett af de hög- sta i Ostindien och uppnår, på moluckiska öarna, en diameter af 8 tili 10 fot. Öfver roten har det utvexter, som ofta hafva ett hufvuds vidd, utur hvilka ett hvitt, klib- bigt harts utflyter och hårdnar i luften, inom några månader. Dammarhartset bildar styc- ken, från en ärts till ett hönsäggs storlek, af ganska oregelbunden figur, merendels runda men stundom aflånga eller droppfor- miga. Det rifves lätt till pulver och är der- före alltid betäckt af ett hvitt stoft. I brot- tet är det skåligt, glänsande, mer eller min- dre genomskinligt, färglöst eller gulaktigt, ofta blandadt med delar af trädet. Upp- värmdt i handen, knistrar det stundom likt svafvel, blir något mjukt och klibbande. Smälter ganska lätt, såsom kolofonium, och sprider då en ej oangenäm hartslukt. Löses lätt i terpentinolja och andra flygtiga oljor, men föga i alkohol. Detta harts erhålles nu i handeln till ganska billigt pris. Fernissan deraf, beredd efter de hittills följda före- skrifterna, har det felet att, äfven efter flera år, kännas mjuk och klibbig, då man läg- ger handen på de saker som dermed blifvit lackerade. På dessa fäster sig lätt damm, och om lackeringen rengöres, förlorar den all glans, emedan den kan borttvättas med såpvatten. Om man deremot såsom lös- ningsmedel använder en blandning af abso- 150 lut alkohol och terpentinolja, så gifver dam- marhartset en fernissa,som icke allenast är tjenlig till öfverstrykning på oljefärgstaflor, kopparstick, kartor och papparbeten, utan äfven och i synnerhet på sådana trädarbe- ten som äro målade med hvit oljefärg af blyhvitt, såsom dörrar, fönsterbågar, möbler m. m. Följande blandningar hafva befun- nits ganska brukbara: 5 delar terpentinolja, 1 del absolut alkohol 3 till 3} del Dammarharts; eller, om fernissan skall vara hårdare och mera hastigt torkande, 4 delar terpentinolja, 2 delar absolut alkohol, 34 del Dammarharts. Dammarhartset pulveriseras groft och kan upplösas utan tillhjelp af värme, som det likväl är nyttigt att använda då fernissan tillverkas i stort. Man uppvärmer, vid lin- drig eld, en del af terpentinoljan och iläg- ger hartset under omrörning, hvilken utan afbrott fortsattes till dess att inga olösta de- lar förmärkas. Den smälta massan får då svalna något, hvarefter den ytterligare upp- löses i blandningen af alkohol och den åter- stående terpentinoljan, och förvaras sedan i ett tillslutet kärl för att klarna. Hartset kan äfven smältas ensamt och terpentinoljan sedan tillsättas, men fernissan blir då lätt gul; och i alla fall bör man afskilja från hartset sådana delar deraf som äro bruna, eller innehålla orenlighet. Dammarfernissan, 151 beredd på det nu beskrifna sättet, torkar inom kort tid så, att den genom handens påläggning icke blir mjuk och klibbig, och den får icke heller sprickor. Då denna fer- nissa har samma lösningsmedel som kopal- fernissan så kunna äfven båda blandas med hvarandra i alla förhållanden. Den förra blir äfven mera brukbar och varaktig om den försättes med | eller 1 af den sednare. För att på nya dörrar och dylika föremål erhålla en blyhvittsfärg, som ej förlorar sin hvithet, bör man först pålägga blyhvittet rifvet med en så tillräcklig qvantitet linolje- eller vallmo-olje-fernissa, att en säker grund vinnes; hvaremot, till andra och tredje an- strykningarna, ej mera af oljefernissan tages än som är oundgängligen nödvändigt för blyh vittets rifning, men färgen utspädes med terpentinolja, emedan dess vanliga gulnande härrörer af den feta oljan. Då den sista an- strykningen torkat, ofverdragas den med Dammarfernissa, ensam eller försatt med kopal 8). BOSTELMANN i Warstade (Bremen) har socker. kungjort ett af honom bepröfvadt sätt, att BoSTEL- i enskilta hushåll eller såsom landtmanna- sätt att i näring tillverka h vitbetsocker. Medelst de ensnäta redskap, som nu skola beskrifvas, har han, tillverka, utan annat biträde än al sitt vanliga tjenst-hvitbetor. folk, på 12 dagar kunnat förarbeta 7320 & 9) h vitbetor: 8) Archiv der Pharmacie, Band. 18, sid. 180. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. s. 1014. 9) Af de i denna artikel förekommande vigter och mått, hvilka ej äro reducerade till sven- ska, är 1 &.= nära 36 lod Sv. v. v. och 1 fot = ungefär 11 Sv. verktum. 152 1) En rifmachin. I en trädställ- ning, 10 fot 6 tum lång och 1 fot 10 tum bred, h vilande på 4 fötter, är en tackjerns- vals af 1 fot 2 tums längd och 1 fot 1 tums diameter, och rundt omkring försedd med 68 sågblad af 1 fots längd, insatt så, att den kan vända sig på sina axeltappar. På valsens axel sitter en trissa af 7 tums diameter, omkring hvilken löper ett snöre, som tillika går omkring ett på något afstånd från machinen befintligt svänghjul af 5 fot 6 tums diameter, livilket med tvenne vef- var sättes i omlopp, hvarigenom följaktligen äfven valsen kringdrifves. Framför valsen är ett mot denne lutande bräde fästadt, på hvilket en arbetare, med ena handen, oupp- hörligt lägger hvitbetor som han med en i den andra händen hållen trädpjes trycker mot valsen. Det rifna hvitbetmoset faller i en trädtratt och från denne i en balja. För att hindra mosets kringkastning är valsen ofvantill omgifven af en huf. 2) En press. BOSTELMANN har, med stor fördel begagnat en honingspress af föl- ande sammansättning: En af starka plankor lopfogad, i båda ändar öppen låda, af 4 fots längd och 1 fot 3 tums bredd, hvilar orubbligt på fyra fötter, hvilka, för mera stadighet skull, alla äro utstående, de främre blott åt sidorna, men de båda öfriga tillika bakåt. I lådan ligger ett tungt presslock, hvilket i hennes främre ända, som står nå- got lägre än den andra, är fästadt med en jernbult, men rörligt omkring denne. Emel- lan lådans båda sistnämda fötter befinner sig en jernbeslagen bom, som fasthåller en 153 kedja, hvars lösa ända är upphängd på en krok i den lediga ändan af presslocket. Säc- ken med de rifna hvitbetorna inlägges i presslådan emellan tvenne rostformiga träd- galler, hvarefter, genom bomens kringvrid- ning medelst spakar, insatte i dertill anbrag- ta hål, kedjan åtdrages och presslocket ned- tryckes. De båda trädgallren bidraga gan- ska verksamt till hvitbetornas fullkomligare utpressning. Saften afrinner, i presslådans främre och lägre ända, genom en aflopps- ränna, och uppsamlas i ett under denna stäldt kärl. 3) Två filtreringskärl af träd. H vartdera är 2 fot 2 tum högt, öfverst 1 fot 5 tum och nedtill 1 fot 3 tum i dia- meter, har tätt öfver bottnen ett tapphål med metallkran, och ungefär 2 tum deröf- ver en genomborrad lösbotten. Sedan ett sådant filtrum är fyldt, betäckes det med ett rundt lock. Inuti äro kärlen öfverstruk- na med linoljefernissa, hvarigenom hvit- betssaften hindras att intränga i trädet. 4) Tre kopparpannor till saf- tens rening och klarning. Den för- sta af dessa, som är inmurad, kan inrym- ma 266 &, den andra 175 & och den tredje 56 E saft. 5) Två kopparpannor till saf- tens inkokning, hvardera af 1 fot 2 tums diameter och 7 tums djup. 6) Tre skumslefvar en stor och två små, af koppar eller messing. 7) Åtta sil påsar af flanell. Dessa äro 1 fot 6 tum långa, nedtill spetsiga och 154 ofvantill 4 fot i omkrets, De hängas i lät- ta fyrkantiga ramar, hvilkas kanter, till detta ändamål, äro försedda med små stift eller taggar. De böra hafva handtag, för att med beqvämlighet kunna läggas bredvid hvarandra på tvenne parallela trädlister. 8) Fyra roder af hvitbok, hvilka i nedra ändan hafva ett 4 tum långt och 3 tum bredt blad. Två af dem äro 3 fot och de båda öfriga blott 1 fot 6 tum långa samt smalare än de förra. 9) En BAUMÉ‘s areometer af glas, med tillhörande cylindriskt bleckkärl. 10) sockertoppsformar med till- behör. Deras antal rättas efter desammas storlek och h vitbetornas qvantitet. Små raffinadformar äro de fördelaktigaste, eme- dan sockret i dem genast kan däckas utan föregången raffinering. Till en daglig för- arbetning af 610 U. hvitbetor fordras, för 12 arbetsdagar, 36 sådana formar. 11) En skopa till formarnas fyllning, af koppar, messing eller ock af träd. 12) En trädknif i form af en värj- klinga, omkring 4 fot lång, 11 tum bred och | tum tjock, spetsigt afrundad i ändan. 13) Fyra press-säckar af stark hamp- väf, 2 fot 6 tum långa och 1 fot 3 tum breda. 14) Sex eller åtta stora stenfat, flera större och mindre krukor, skålar och åtskilliga trädkärl. Saftens klarning och inkokning gå all- tid säkrare om de förutnämda pannorna äro inmurade. Äro pannorna lösa, så böra de ställas i murade runda hål, under hvilka eldstaden och askrummet äro belägna. H vitbetornas odling. BOSTELMANN begagnar Schlesiska hvitbetor, hvilka han erhåller direkte af frön, utan omplante- ring, och skördar dem då bladen börja gulna. De nedersta bladen kunna, 14 da- gar före skörden, utan skada bortbrytas. De upptagna hvitbetorna lemnas på fältet att något torka, befrias från rotfibrer och vid- hängande jord, hvarefter de förvaras, upp- lagda i högar, under ett skjul. Rifning och utpressning. Den qvantitet hvitbetor, som skall rifvas, lägges, aftonen förut, i stora baljor och rentvättas, hvartill man betjenar sig af en stubbig qvast, och förvaras till följande dagen i kor- gar eller lagda i högar. Rifningen företages tidigt om morgonen och är, för 610 8 hvit- betor, slutad inom 2 timmar. Pressningen sker genast, i mön som rifningen fortgår, och fordrar 3 timmar. Press-säckarnes Öpp- ning tillbindes icke efter ifyllningen, utan omvikes blott. Då säcken en gång blifvit starkt pressad, uppskakas den, omvändes och pressas på nytt. Återstoden i säckarna uttömmes i baljor, sönderröres med ett starkt roder, fuktas med hett vatten, omarbetas väl dermed och utpressas, hvarigenom ännu mycket ganska sockerhaltig saft vinnes. Ef- ter slutadt arbete rengöras rifmachinen och pressen skyndsamt och med sorgfällighet. 156 Saftens rening. Så snart som pan- norna blifvit till två tredjedelar af sin rymd fyllda med saft, börjas eldningen och man fortfar att påfylla den från pressen rinnande saften, till dess att den kommit 3 tum nära pannornas brädd. Då saften vid liflig eld blifvit upphettad till 70° eller 75°C., omröres den väl i en minut, hvar- efter kalkmjölk tillsättes långsamt och un- der jemn omrörning. Till 100 8. saft af friska hvitbetor fordras så mycket kalkmjölk som erhålles af 11} lod nyss bränd osläckt kalk; hafva hvitbetorna legat förvarade en längre tid, så bör kalkqvanti teten ökas till 12 eller 13 lod. Kalken afväges, genast ef- ter eldningens början, särskilt för hvarje panna, släckes med hett vatten i stenskålar och utröres derefter väl med kallt vatten, så att inga klimpar qvarblifva. Sedan kalk- mjölken är tillsatt och väl blandad med saften, får denne sednare hvarken ytterligare omröras eller skummas. Om i ett, kort före uppkokningen taget, matskedblad saft flockor synas, hvilka afskilja sig och sjunka samt lemna saften klar och af ljusgul färg, så är detta ett tecken att ingen kalktillsats vi- dare behöfves. Då saften är nära kokning, samlar sig på dess yta ett tjockt och fast skuro, hvilket af saftens uppvällning genom- brytes. Så snart som denna tidpunkt in- träffar, håller man i beredskap en kruka med kallt vatten, för att tillslå detta i fall öfverkokning är att befara. Sedan saften uppvällt några gånger borttages elden, och saften lemnas } eller å timme i hvila, för att svalna och afsätta orenande ämnen. Der- 157 efter borttages skummet varsamt med en stor slef ocb lägges i en silpåse för att af- rinna. Saften, hvilken nu bör vara klar såsom vin och af ljusgul färg, hälles försig- tigt ur pannan i andra kärl, men den oklara delen deraf jemte bottensatsen, gjutes på samma filtrum som innehåller skummet. I fall den från silpåsarna afrinnande saften ej skulle vara alldeles klar, slås den tillbaka för att å nyo silas. Påsarna böra, innan de nyttjas, blötas i vatten. Saftens afdunstning och klar- ning. De nyss begagnade pannorna ren- göras genast och fyllas med den silade saf- ten, som väl omröres med 2 procent af sin vigt pulveriseradt benkol, hvilket fuktas med vatten innan det tillsättes. Elden bör nu vara liflig, på det att kokningstiden må blifva så kort som möjligt är. Benkolet, hvilket gerna vill sätta sig på bottnen, hål- les uppslammadt derigenom att saften emel- lanåt omröres. Det orena skum, som sam- lar sig på saften, borttages efterhand, läg- ges på ett filtrum, och den saft som afrin- ner, slås tillbaka i pannan under det att kokningen fortfar. Då saften, vid bestän- digt underhållen frisk eld, inkokat till 22 eller 24 grader BAUMÉ, afsläckes elden. Sirapens filtrering. Man afvä- ger 16 8. benkolspulver och 24 E grof, fullkomligt rentvättad sand, fuktar båda med litet vatten, blandar dem i små por- tioner och arbetar dem väl tillsammans. I hvardera af de båda filtreringskärlen, för- sedda med sina lösbottnar och kranar, samt uppsatta på ställningar af 2 fots höjd, ut- 158 bredes först på lösbottnen 40 eller 50 halm- strån af 10 eller 12 tums längd, hvarefter inlägges ett vått stycke linneväf af den stor- lek att det icke allenast invändigt bekläder hela kärlet, utan äfven hänger något öfver dess brädd. I det så tillredda filtrum läg- ges först ett 2 tum högt lager af rentvät- tad sand, som jemnas och tilltryckes med handen, och derofvanpå, i flera hvarf, den förenämda blandningen af benkol och sand lindrigt packad. Då kärlet på detta sätt en blifvit fyldt - till 6 tum från brädden, in- lägges ett tunt lager af halm, derpå duk af fast linneväf och på denna ett stycke flanell. Kärlet fylles nu med vatten, h vil- ket får utrinna genom kranen, och denna uttvättning fortsättes till dess att vattnet genomgår alldeles rent. Så snart som den afdunstade sirapen i pannan något afsvalnat, hvarvid benkolet sjunkit, gjutes den på filt- reningskärlen, livilkas kranar öppnas blott så mycket att sirapen afrinner i en helt fin stråle. Om sirapen efter en enda filtrering icke är alldeles klar, hvilket man ser om den upptages i ett vinglas och hålles mot dagen, så låter man den ännu en gång si- las genom samma filtrum, hvilket dock van- ligen icke behöfves. Det efter klarningen återstående benkolet tages utur pannorna och blandas, följande dagen, med den nya saft som då skall renas. Om man, vid den första reningen, icke har tillgång till redan nyttjadt benkol, så kan man, i dess ställe, använda obrukadt, hvilket likväl innan det begagnas, bör fuktas med vatten. Sirapens inkokning och kri- stallisation. Om koknings-anstalterna 159 äro väl inrättade, så plägar saftens af- dunstning och klarning vara slutad kl. 6 eller 7 om aftonen, och man kan då genast företaga och samma afton sluta inkok ningen af så mycket filtrerad sirap som fordras för en panna. Men skulle afdunstningen fordra längre tid, så förrättas inkok ningen dagen derpå, hvarvid det öfriga arbetet icke be- höf ver afbrytas. Likväl måste då de båda inkokningspannorna hafva sina särskilta eld- städer. Är detta icke händelsen, så samlar man all den klarade sirap (klärsel), som blifvit erhållen på 4 eller 5 dagar, förva- rar densamma i en källare, och bestämmer för inkokningen en egen dag, på hvilken an- nat arbete inställes. Pannorna fyllas 3 till högst 4 tum högt med filtrerad sirap och sättas på elden, som icke får verka utanpå pannorna högre än 2 eller 3 tum öfver bottnen, emedan i annat fall vidbränning kan inträffa. Sirapen kommer hastigt i kokning och vill i början gerna stiga öfver bräddarna om elden är för stark. Härpå måste man noga gifva akt och, om öfver- kokning befaras, skyndsamt öppna eldstads- luckan och doppa en af de små skumslef- varna i pannan. Härefter uppkommer van- ligtvis ingen stigning hos sirapen, så vida denne blifvit väl klarad, utan kokningen försiggår jemnt och stilla, under det att väl en hög fradga af blåsor visar sig, men hvil- ken icke flyter öfver, om pannan skötes med någon uppmärksamhet. Under denna kok- ning får sirapen icke omröras, och om ett orent eller ock hvitt och segt skum blir synligt, borttages det försigtigt och lägges i 160 en skål. Då sirapen är nära kristallisations- färdig, uppkomma på dess yta mycket stora blåsor, hvilka sönderbrista med ett eget ljud; då är det tid att taga prof vet, för att icke drifva inkokningen för långt. Detta prof verkställes på det sättet, att litet sirap upp- tages ur pannan med en sked och en droppa deraf fälles i ett med vatten fyldt thefat. Flyter droppan då åtskiljs, så är kristalli- sationspunkten ännu icke uppnådd; bibehål- ler den sig deremot och låter, under vatt- net, med fingrarna bilda sig till en seg kula, hvilken kan upptagas och liknar mjukt vax, så är den tidpunkt inne då pannan bör ta- gas från elden. Då sirapen icke är tillräck- ligt klarad, gifver den, vid inkokningen myc- ket orent skum, och kan endast derigenom skyddas för öfverkokning att man kastar i pannan en liten bit osaltadt smör, af en ärts storlek. Så snart som profvet visar att sirapen är lagom inkokad, lyftes pannan från elden och lemnas 1 eller 1 minut i hvila. Visar sig då på ytan något gult eller hvitt slem, så aftages detta med en liten skum- slef. Derefter tömmes pannan, fylles ge- nast åter med sirap och sättes på elden. Om, oaktadt all försigtighet, sockret vid- brännes, är det oundvikligen nödvändigt att rengöra pannan och ingnida det vidbrända stället med litet smör. Äfven får, i detta fall, den skadade sirapen icke komma till- sammans med den felfria, utan bör, föl- jande dag, tillika med det under inkoknin- gen borttagna skummet samt vattnet, hvar- med pannorna blifvit sköljda, blandas med den 161 den saft som skall renas. Den till kristal- lisationspunkten inkokade sirapen uthälles i kylkärlen, (h vartill man kan begagna stora stenskålar, hvilka förut böra uppvärmas), och omröres deri helt långsamt, hvarefter den snart börjar korna sig och på bottnen afsätta en mängd kristaller. De följande in- koken blandas till de föregående och der- med fortfares till dess att kärlet är fullt. Till kristallisationens befordrande är det nyttigt att strö litet stött socker i kärlet innan den inkokade klärseln hälles deri. Formar nes fy 11 ning och rå- sockrets rening från melass. Då sockret, under långsam afsvalning i kyl- kärlen blifvit genom hela sin massa kor- nigt och fast såsom en tjock boning, läg- ges det med slefvar i formarna, hvilka fyllas till 1 eller ? tum från brädden. Om sockret i ett kylkärl blifvit mera grofkor- nigt och fast än i ett annat, bör det, vid formarnas fyllning, blandas, så att dessa komma att innehålla socker af lika beskaf- fenhet, hvilket lättast ernås derigenom att man i hvarje form afvexlande lägger grof- kornigt och finkornigt socker. Försummas denna blandning så blir sockret ojemnt, och den ena formen fordrar längre tid för att afrinna än en annan. Formarna böra, in- nan de nyttjas läggas 10 eller 12 timmar i vatten och, en timme före fyllningen, väl utsköljas, hvarefter de ställas omstjelpta för att befrias från vattnet. Sedan insättes i formspetsens öppning en propp af vått linne, så att den kan uttagas utifrån, och formar- Prof. Paschs‘s Arsb. i84°- 1 1 162 na ställas bredvid hvarandra, med spetsen vänd nedåt, på sina krukor, hvarefter de äro färdiga till påfyllning. Rummet, hvari formarna stå och ytterligare behandlas, bör hållas vid en temperatur af 19° till 23°C., samt vara skyddadt för luftdrag och dam. Då formarna blifvit fyllda, lemnas de 3 timme i hvila, hvarefter man börjar att, såsom det plägar kallas, ro sockret. Detta sker med den förut beskrifna trädknifven, hvilken man, på 6 eller 8 ställen invid for- men, långsamt nedförer igenom sockermas- san ända till formens spets, och sedan lod- rätt uppdrager tillika med det vidhängande sockret, så att ingen del af detta förblifver orubbad. Derefter låter man formarna stå orörda, till dess att sockret fått tillbörlig fasthet, hvartill 18 eller 24 timmar åtgå. Propparna uttagas nu ur formarna, och dessa ställas åler på sina krukor, utur hvilka den afrunna melassen dagligen töm mes i ett förvaringskärl. Om det händer att öppnin- gen i formens spets täpper sig, så bör den upprensas. Under de första dagarna rinner melassen ymnigt, men sedan sparsammare och upphörer efter 14 dagar eller 3 veckor, då råsockret är färdigt. Det tages då utur formarna, utbredes på ett bord för att torka i några dagar och förvaras sedan i träd- el- ler stenkärl. Sockrets uttagning sker på det sättet, att formen ställes omvänd, hvarefter sockertoppen vanligen af sig sjelf lossnar. Oftast betinnes topparnas spetsar, till 3 el- ler 4 tum, våta af melass; de bortskäras då, läggas i en ren form och sönderröras, hvar- efter melassen afrinner, och råsocker återstår. 163 Råsockrets däckning. Om det erhållna råsockret är af god beskaffen- het, hvilket igenkännes af dess ljusgula färg och rena smak, så kan, genom blott däck- ning med lera, ett ganska hvilt toppsocker deraf vinnas. Däck ningen får likväl ej före- tagas förr än melassen fullkomligt afrunnit från formen och sockret endast i yttersta spetsen visar sig ännu vått. Man undersö- ker derföre sockret, så snart det, vid en ökad temperatur i rummet, icke mera af- gifver någon melass. För detta ändamål måste det uttagas ur formen, hvilket sker på det sättet, att man lägger venstra han- den på sockret, med den högra fattar for- men vid spetsen och omvänder den, hvar- vid sockret, om all melass är afrunnen, lätt och fullständigt lossnar. Skulle toppen ej genom sin egen tyngd skilja sig från for- men, så stöter man dennes brädd lindrigt några gånger emot en bordskant. Efter slu- tad undersökning sättes formen åter på top- pen, hvars möjligtvis ännu fuktiga spets icke får borttagas, och man tillser noga att for- men under påsättningen icke vrides utan kommer på sockret i alldeles samma ställ- ning som den förut hade. Om sockret är torrt och fritt från melass, men icke desto mindre sönderfaller vid uttagningen ur for- men, kan det ändock ganska väl däckas och gifva ett godt toppsocker. Det krossas då (hvilket går ganska lätt) och instampas hvarf- tals i en ren form, till dess att denna blif- vit fylld till 1 tum från brädden. Den lera som skall användas till däckningen får icke vara mycket fet, men icke heller för ma- 164 ger; hvarje jernfri, ej alltför fet lera, som i elden bränner sig hvit, äfvensom krukma- karelera och piplera, är dertill duglig. Le- ran sönderkrossas och omröres med rent saltfritt vatten, hvilket, sedan leran sjunkit, afhälles. Denna tvättning förnyas ända till dess att vattnet afrinner alldeles rent. Le- ran utröres nu till en välling, hvilken ge- nom silning befrias från stenar och andra främmande ämnen. Lervällingen är lagom tjock när ett i dess yta gjordt intryck eller med fingret draget streck icke genast sam- manflyter. Före däckningen jemnas sockret i formen, de lösa delarna deraf tilltryckas och ytan göres litet djupare i midten. Der- efter pålägges lervällingen, med en slef, 11 till 2 tum högt. Vattnet skiljer sig små- ningom från leran, nedflyter genom socker- massan och undantränger sirapen, hvilken afdryper genom den nedre form öppningen. Efter ungefär 8 dagar har leran lossnat från formen och torkat. Den borttages då och ny lervälling pålägges, och på detta sätt fortfares med däckningen till dess att sock- ret blifvit alldeles hvitt. Toppen uttages då ur formen och ställes bredvid en varm ugn för alt torkas. Den genom däckningen erhållna sirapen är ganska vacker och ren- smakande, men tunn, och måste derföre, om den skall förvaras en längre tid, inko- kas till vanlig sirapsstadga. Beredning af kandisocker. De kristallisationskärl, som härtill fordras, kunna vara af koppar, messing eller för- ten nadt jernbleck. Deras form är nästan likgiltig; dock blir sockrets uttagning lättare 165 om kärlet i bottnen är något mindre än upptill. En passande storlek och form får ett sådant kärl, om det göres 18 tum långt, 12 tum bredt och 10 tum djupt. I två af kärlets motstående sidor borras räta rader af fina hål med 2 tums afstånd från hvar- andra, genom hvilka linnetrådar dragas, så att dessa, inuti kärlet, alla blifva sins emel- lan parallela, hvarefter man utanpå öfver- klistrar och betäcker kärlet med papper, för att hindra sirapen att uttränga. Klär- seln inkokas, såsom förut är beskrifvet, till dess att den visar profvet, och hälles då i kristallisationskärlet, sedan detta förut blifvit uppvärmdt, hvarefter den icke får omröras, emedan sockret deraf skulle blifva kornigt. Bäst är att inkoka klärseln i flera pannor på en gång, eller skyndsamt i den ena efter den andra, på det att den förut afhällda icke må vinna tid att för mycket svalna innan ny sirup tillkommer. Då kär- let blifvit fullt ställes det i ett varmt drag- fritt rum. der det lemnas i fullkomlig hvila. Efter 10 till 14 dagar har sockret afsatt sig i fasta kristaller, dels på trådarna, dels på kärlets botten och sidor. Sirapen afhäl- les nu; sockret sköljes med rent vatten, ut- brytes och torkas. Resultat. Af 100 & hvitbetor har BOSTELMANN fått 84 8 saft af 8 grader BAUMÉ. De på 12 dagar förarbetade 7320 & hvitbetor gåfvo 396 &. ganska vackert hvitgult råsocker och 324 E. sirap. För- sök gjordes att utur denna sednare, genom ny inkokning till kristallisationspunkten, utan föregången utspädning och rening, er- 166 hålla socker, hvarvid 80 & deraf lemnade ytterligare 22 Ä råsocker och 18 &. sirap. Inkokningen gick ganska trögt, och sirapen kunde ej på annat sätt än genom tillsats af smör qvarhållas i pannorna, vid en svag och följaktligen långvarigare eldning, hvar- före äfven sockret fick en brunröd färg och sirapen en vidbränd smak. I ett annat för- sök ändrades operationen sålunda, att 80 8 sirap först utspäddes med rent kalkvatten till 20 grader BAUMÉ , derefter försattes med benkol, klarades med mjölk, upphettades till kokning och då genast togs af elden, skum- mades, filtrerades och slutligen inkokades till kristallisationspunkten. Inkokningen skedde nu utan någon svårighet, och 33 U råsocker samt 27 U. sirap vunnos. Sockret blef väl icke så ljust till färgen som det af saften erhållna, men var rensmakande; si- rapen deremot hade en salt bismak, som dock icke hindrade dess användande vid matlagning. Häraf synes, att den först af- runna sirapen nödvändigt bör utspädas och klaras, om den skall begagnas till ny soc- kerkokning. — Af det föregående följer, att saften af 100 U. hvitbetor gifver, genom en- kel kokning 54’55 & råsocker och 443, & sirap, men, om denne sistnämde omkokas, 75 & råsocker och 1358 & sirap. I det sednare fallet blir likväl sockret, genom den ökade arbetskostnaden, något dyrare än i det förra. Vid rifmachinen sysselsat- tes dagligen 4 arbetare i 2 timmar: således på 12 dagar....................96 arbetstimmar 167 Vid prässen, 3 arbetare, dagligen 3 timmar 108 arbetstimmar Till hvitbetornas rengör- ning , 2 arbetare, dag- ligen 2 timmar . . 48 — — Till saftens rening, klar- ning och inkokning, 2 arbetare dagligen 14 timmar .... 336 — — Tillsammans 588arbetstimmar10). WEINRICH har beskrifvit ett af honom WEIN- uppfunnet och med fördel begagnadt, samt RICHS, i åtskilliga af Böhmens och Mährens hvit-genom betsockerfabriker in förd t sätt att, genom kallration ut- maceration utdraga hvitbetssaften. Emot de NVITBéts- vid sockertillverkningen af denna rotfrukt saften, hittills försökta öfriga methoder gör han följande anmärkningar: 1) De sönderskurna hvitbetornas maceration med hett vatten ut- bringar hela sockerhalten, men åstadkommer en knappt undviklig förändring hos saften. 2) Maceration med svafvelsyrehaltigt vatten är kostsam och medförer dekomposition af en del socker, b var jemte återstoden af hvit- betorna blir oljenlig till boskapsfoder. 3) Hvitbetornas torkning, malning och derpå följande utlakning med kallt vatten fordra stora och kostsamma inrättningar jemte myc- ket bränsle, och kunna svårligen utföras i stort utan förlust af socker. 4) Sockrets ut- dragning ur finrifna hvitbetor genom för- 10) Mittheilungen der Hannover‘schen Gewerbe- Vereins, 1838, N:o 7. —DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 71, sid. 130. — Po- lytechnisches Central-Blatt, 5 Jahr. sid. 321. 168 nyad pågjutning af kallt vatten har den för- delen, alt man undviker prässarna med de- ras tillbehör, men rifningen fordrar en be- tydlig kostnad i kraft och machineri samt försvarar utlakningen. Enligt WEINRICHS föreskrift sönderskäras de tvättade hvitbe- torna i tunna skifvor, hvilket sker i en machin, som har en med rundtomkring ut- stående krokiga knifvar försedd vals. Sedan läggas de skyndsamt i kar, der de i några minuter lemnas öfvergjutne med kokhett vatten, hvarefter de upptagas, utbredas, för att hastigt kallna, och läggas i maceralions- kärlen. Dessa sistnämda äro till antalet åtta, ställda i två rader tält intill hvaran- dra, och fyllas på det sättet, att hvitbet- skifvorna i det första undergått ingen, idet andra en, i det tredje två macerationer o. s. v., så att det åttonde eller sista kärlet kommer att innehålla sådana som blifvit 7 gånger macererade. Vid denna maceration, som sker med kallt vatten, följes den ord- ning, att det vatten, som afrunnit från det 8:de kärlet, slås på det 7:de, det, som kom- mer från detta sednare, på det 6:le o. s. v., så att de friska hvitbetorna i det första kär- let blifva begjutna med vatten, som succes- sivt genomgått alla de föregående; hvarvid man alltid låter vattnet i hvart kärl stå 1 timme i beröring med h vitbetorna innan det aftappas. Det kärl, i hvilket 8 pågjut- ningar försiggått, tömmes och fylles med nya hvitbetskifvor , h varefter macerationen fortsattes i samma, alltid efter utlaknings- graden bestämda ordning som förut. Genom denna behandling utdrages hela sockerhal- 169 ten, men den erhållna saften är mycket ut- spädd, h vårföre dess afdunstning måste på- skyndas medelst en särskilt anstalt. Saften försättes först med litet svafvelsyra, renas sedan genom kokning med kalkmjölk, på vanligt sätt, och silas, hvarefter den, före filtreringen genom benkol, afdunstas till 20 grader BAUMÉ i en apparat, h vars beskaffen- het nu skall beskrifvas. I nedersta delen af ett 50 fot högt, i form af en skorsten mu- radt rum, hvars horisontela afskärning in- uti har 6 fots längd och 4 fots bredd, står en kopparpanna af samma horisontela di- mensioner och 1 fots djup, i hvilken hvit- betsaften underhålles vid en temperatur af 63° till 75°C. Tätt öfver saftens yta äro 5 sins emellan parallela trädribbor fästade vid pannan, och under hvar och en af dessa gå 5 ändlösa, af linne väfda, 3 tum breda band, hvilka nedstiga några tum djupt i saften, och, i det murade rummets högst belägna del, ledas öfver en vals, som be- ständigt vänder sig omkring sin axel. Så- lunda blifva banden oupphörligt dragna ge- nom saften, som följaktligen utbredes öfver en stor yta och hastigt afdunstar i den ora- gifvande varma luften, som oafbrutet till- föres från en värminrättning. Så snart som saften blifvit koncentrerad till 20 grader BAUMÉ, silas den genom ett DUMONT‘s kol- filtrum, hvartill åtgå 25 till 30 procent af dess vigt benkol. Skulle saften nu icke fin- nas tillräckligt ren, så måste den ännu en gång klaras med kalk, stundom under till- sats af benkol. Härefter undergår den en ytterligare afdunstning till 30 eller 36 170 grader BAUMÉ, hvartill öppna pannor nytt- jas, ulan användande af de nyss förut om- talade linnebanden, som här skulle blifva otjenliga. Inkok ningen till sirap sker i för- tunnad luft medelst den ROTHska appara- ten 1). I en fabrik, som dagligen förbru- kar 180 centner livitbetor, upptager hela processen, ifrån hvilbetornas sönderskärning till formarnas fyllning, 24 timmar. För- delarne af denna metod skola, enligt WEIN- RICHS uppgift, bestå deri, att redskapen äro mycket mindre kostsamma och mera var- aktiva än då saften utbringas genom hvit- betornas rifning och prässning; att den ge- nom kall maceration vunna saften är så ren, att den kan klaras blott med kalk och vid en låg temperatur; att man erhåller åtmin- stone en tiondedel mera socker än då rif- ning och prässning användas, och att de ut- lakade hvitbetorna är ett lika godt bokaps- foder som de pressade 2). Tabell öf- I den afhandling om areometerns be- ver soc-gagnande till pröfning af hvitbetssaftens soc- kerlosnin- 2 • • o gars kerhalt, utur hvilken ett utdrag blifvit i egentliga dessa årsberättelser meddeladt 3), hade Tre- Trevi- VIRANUS antagit den hypotesen att vigterna ' af sockerlösningar, hvari sockerqvantiteterna äro lika, förhålla sig omvändt såsom de mot deras procenliska halt svarande BAUMÉska areometergraderna. Riktigheten häraf har TREVIRANUS sedermera funnit bestyrkt genom ) Se Årsberättelser 1830, sid. 102. 2) Polytechnisches Central-BIatt, 5 Jahrg. sid. 666. 3) Årsberättelsen 1839, sid. 29. 171 dels jemförelser emellan de af NIMANN, Brändes och Reich anställda försök, dels egna beräkningar, grundade på ett noggrant bestämmande af en 70-procenthaltig socker- lösnings egentliga vigt, som fanns vara = 1,355 vid 14°R. Följaktligen böra socker- profvarens grader bafva lika afstånd från hvarandra, så vida glasröret är fullkomligt cylindriskt. Undersökningens resultat inne- fattas i följande tabell: Lösningens procentiska sockerhalt. De mot procent- halten svarande BAUMÉska areome- tergraderna. Lösningens egentliga vigt. Enl. Tre- VIRANUS. Enligt PRECHTL. Enl. Tre- VIRANUS. Enl.BRAN- DES Och Reich. Enl.YNY- MANN. 1 0,55 1,0037 1,0035 2 1,10 1, 1,0075 1,0070 3 1,65 1,0113 1,0106 4 2,20 2, 1,0152 1,0143 5 2,75 1,0191 1,0179 6 3,30 3; 1,0230 1,0215 7 3,85 1,0269 1,0254 8 4,40 4 1,0309 1,0291 9 4,95 1,0349 1,0356 1,0328 10 5,50 54 1,0389 1,0400 1,0367 11 6,05 1,0429 1,0445 1,0410 12 6,60 6 1,0470 1,0489 1,0462 13 7,15 1,0511 1,0504 14 7,70 1,0553 1,0558 1,0552 172 Lösningens procentiska sockerhalt. De mot procenthalten svarande BAUMÉska areometergraderna. Lösningens egentliga vigt. Enl TRE- VIRANUS. Enligt PRECHTL. Enl. Tri- VIRANUS. Enl.Brän- des och Reich. Enl. Nie- MANN. 15 8,25 1,0595 1,0600 16 8,80 9 1,0637 1,0651 1,0647 17 9,35 1,0680 1,0693 18 9,90 1,0723 1,0738 19 10,45 1 ,0766 1,0784 20 11,00 19 1,0809 1,0800 1,0830 21 11,55 1,0853 1,0875 22 12,10 1,0897 1,0920 23 12,65 1,0942 1,0965 24 13,20 131 1,0987 1,1010 25 13,75 1,1033 1,1050 1,1056 26 14,30 1,1079 1,1103 27 14,85 1,1125 1,1150 28 15,40 154 1,1171 1,1197 29 15,95 1,1218 1,1245 30 16,50 1,1265 1,1293 31 17,05 1,1313 1,1340 32 17,60 17; 1,1361 1,1388 33 18,15 1,1410 1,1414 1,1436 34 18,70 1,1459 1,1484 35 19,25 1,1508 1,1533 36 19,80 19, 1,1557 1,1582 37 20,35 1,1607 1,1631 173 Lösningens procentiska sockerhalt. De mot procenthalten svarande BAUMÉska areometergraderna Lösningens egentliga vigt. Enl. TRE- VIRANUS. Enligt PRECHTL. Enl. TRE- VIRANUS. Enl.BRAN- DES och Reich. Enl. Ni- MANN. 38 20,90 1,1658 1,1684 39 21,45 1,1709 1,1731 40 22,oo 22 1,1761 1,1781 41 22,55 1,1813 1,1832 42 23,io 1,1866 1,1883 43 23,65 1,1919 1,1935 44 24,20 24, 1,1972 1,1989 45 24,75 1,2026 1,2043 46 25,30 1,2080 1,2098 47 25,85 1,2135 1,2153 48 26,40 26t% 1,2190 1,2209 49 26,95 1,2246 1,2265 50 27,50 1,2303 1,2300 1,2322 51 28,05 1,2360 1,2378 52 28,60 28a 1,2417 1,2434 53 29,15 1,2475 1,2490 54 29,70 1,2534 1,2546 55 30,25 1,2593 1,2602 56 30,80 30, 1,2652 1,2658 57 31,35 1,2712 1,2714 58 31,90 1,2773 1,2770 59 32,45 1,2834 1,2826 60 33,00 33a 1,2896 1,2882 174 Lösningens procentiska sockerhalt. De mot procenthalten svarande BAUMÉska areometergraderna. Lösningens egentliga vigt. Enl. TNE- VIRANUS. Enligt PRECHTL. Enl.Tnz- VIRANUS. Enl.Brän- des och Reich. Enl. Ni- MANN. 61 33,55 1,2959 1,2938 62 34,10 1,3022 1,2994 63 34,65 1,3086 1,3050 64 35,20 351 1,3150 1,3105 65 35,75 1,3215 1 ,3160 66 36,30 1,3281 1,3276 1,3215 67 36,85 1,3347 1,3270 68 37,40 371 1,3414 1,3324 69 37,95 1,3482 1,3377 70 38,50 1,3550 1,3430 71 39,05 1,3619 72 39,60 39, 1,3689 73 40,15 1,3760 74 40,70 1,3831 75 41,25 1,3903 76 41,80 41, 1,3975 77 42,35 1,4049 78 42,90 1,4123 79 43,45 1,4198 80 44,00 434 1,4274 4). 4) Verhandlungen des Vereins zur Biförderung der Gewerbfleisses in Preussen, 1839, 4 Lie- ferung, — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 421. — Polytechnisches Cen- tral Blatt, 5 Jahrg. sid. 1130. 175 SOUBEIRAN har undersökt verkan af de Alkohol. förnämsta, till alkohols rektifikation använd- SoUBEI- bara ämnen. Svafvelsyradt natron och äl-rektifica- tiksyradt kali visade sig ej särdeles fördel- metoa. ak tiga: det förra uppdref alkoholns styrka till blott 87 och det sednare till 93 gra- der 5). Genom behandling endast med smält chlorkalcium fås väl alkohol af en hög kon- centration, men denna metod är kostsam och medförer alltid förlust. Om alkohol af 86 grader hålles, vid 15°C. temperatur, i beröring med } af sin vigt glödgadt kolsy- radt kali, så blir detta sednare småningom flytande, och en del deraf upplöser sig först i alkoholn men frånskiljer sig sedermera. Afdistilleras derefter alkoholn, så visar den 94 grader. Med 8 af sin vigt kolsyradt kali kan 94,3-gradig alkohol koncentreras till 94,7-gradig, hvilken halt synes vara den största, som på detta sätt kan ernås. Inom nämde gräns är kolsyradt kali ett ganska godt rektifikationsmedel, som hvarken gif- ver alkolholn den ringaste bismak eller för- orsakar någon förlust. Alkoholn kan sedan ytterligare koncentreras till 97 grader med chlorcalcium eller, ännu bättre, med osläckt kalk. Då denne sednare nyttjas, är det nöd- vändigt att låta alkoholn stå i digestion der- med, två eller tre dagar, vid en tempera- tur af 35° till 40°C., emedan den långsamt afträder sitt vatten åt kalken. Innan alko- 5) Med grader förstås här alltid procent vat- tenfri alkohol, efter volumen räknadt, i lik- het med den nya svenska bränvinsprofvarens angifvelser. 176 lioln derefter distilleras, måste den afhällas från kalken; ty i annat fall återtager den en del af det förut afgifna vattnet. Den i kalken qvarstannade alkoholn vinnes medelst en särskilt distillation. Den 97-gradiga al- koholn befrias från sin sista vattenhalt ge- nom förnyad digestion och derpå följande distillation med osläckt kalk. — Enligt Soubei- RAN‘s erfarenhet, äro således de bästa utvä- garna att erhålla vattenfri eller absolut al- kohol följande: Alkoholn bringas först till 94 eller 95 grader med tillhjelp af kolsy- rad kalk, och sedan till 97 grader, antin- gen genom distillation med } af sin vigt smält chlorcalcium, eller ock på det sättet, att digererar den, såsom förut blifvit nämdt med 1 af sin vigt osläckt kalk, afhälles och dislillerar den, hvarefter den lätt fås vattenfri genom långsam distillation öfver TV del osläckt kalk. Man kan undvika bruket af chlorcalcium, om man genast för- sätter den 94-gradiga alkoholn med % af dess vigt osläckt kalk och, efter 2 eller 3 dagars digestion, långsamt distillerar dem tillsammans så länge något öfvergår. Sä- krast är likväl att afbryta distillationen då alkoholn blott droppvis framkommer, och att sedan, med tillsats af vatten, af- distillera den i kalken qvarlemnade återsto- den. Kalken åstadkommer ingen främmande lukt eller smak hos alkoholn, så vida icke denne förut blifvit otillräckligt koncentre- rad 6). Den 6) Journal de Pharmacie, Jan. 1839, sid. 1. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 74, sid. 70. • 177 Den till SELLIGUES gaslysningssätt 7) Gaslys- 1 .. - i / ning. horande apparat har blIvit beskrif ven. Den SELLI- utgöres af tre i en ugn vertikalt samman-g.GBesa. ställda cylindriska tackjernsretorter, af hvilka ning, den första och den andra äro fyllda med coke eller trädkol, hvaremot den tredje blott innehåller några deri upphängda jernkedjor men är för öfrigt tom. Från hvarje retorts öfversta ända uppstiger öfver ugnen en med lock försedd hals, hvars diameter är unge- fär hälften af retortens, och från denne sist- nämdes botten, som är konisk, nedgår lod- rätt ett rör, hvilket har samma vidd som retorthalsen och hvars ända utkommer i ett hvalf under ugnen, der den är tillsluten med ett lock. Genom denna inrättning kunna retorterna med lätthet både fyllas och tömmas. De från den första och den andra retortens bottnar nedstigande rören äro, nära vid sina ändar, förenade med hvarandra genom ett horisontelt knärör, och emellan den andra och tredje retortens halsar är en dylik förening anbragt. Vid ändan af röret från den tredje retortens bot- ten utgår, på sidan, ett nedåt krökt och med sin mynning i ett vattenkärl neddop- padt rör, från hvars sida ett snedt uppsti- gande rör leder till en kylapparat. Från eldstaden, hvilken är belägen nära appara- tens öfre del, bry ter sig lågan först mot det öfverliggande hvalfvet, går sedan nedåt, längs efter retorterna, derefter emellan dessa och slutligen uppåt till tvenne rör, som le- 7) Årsberättelsen 1839, sid. 55. Prof. Paschs’s Årsb. 7840. 12 da röken i skorstenen. På den sidan der elden starkast verkar, äro retorterna klädda med böjda skifvor af eldfast tegelmassa. Öfver eldstaden ligger ett tackjernsrör, hvari vatten småningom inrinner och förvandlas till ånga, hvilken derifrån inkommer i den första retortens bals, och sedan, i följd af de förut omnämda föreningsrören, genom- strömmar den första och andra retorten, samt sönderdelas der af de glödande kolen, hvarefter den bildade, orena vätgasen ingår i den tredje retorten, dit den olja, som till gasberedningen begagnas, samtidigt insläp- pes, för att dekomponeras af beröringen med de rödbeta jernkedjorne. Den genom båda gasernas sammanträffande uppkomna bland- ningen föres, af de från den tredje retor- tens botten gående rörledningar ne, till kyl- apparaten, från hvilken de kondenserade äm- nena nedflyta till det under sistnämde retort stående vattenkärlet; hvarefter den sålunda renade gasen på vanligt sätt uppsamlas och användes. — SELLIGUES gaslysningsmetod, som nu blifvit införd i Dijon, Antwerpen och Belleville vid Paris, berömmes såsom gan- ska fördelaktig 8). Lowc- Vid gastillverkningen af oljor uppkom- förbätt- mer en ganska betydlig förlust derigenom ring i gas-att en stor del af oljan ofullkomligt dekom- ningen. poneras och en annan del förkolas samt af- 8) Bulletin de la Societe d‘encouragement, Oct. 1838, sid. 396. — Comptes rendus des séan- ces de 1’Academie des Sciences, 1838, sec. Sem. N:o 23. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 71, sid. 29.—Polytechnisches Gentral-Blatt, 5 Jahrg. sid. 977. ' 179 sätter en skorpa, som snart täpper appara- ten. Dessa olägenheter, hvilka äfven äga rum då gasen beredes af andra ämnen, t. ex. stenkol, i anseende till de dervid bildade flygtiga oljorna, har LONGCHAMP sökt före- komma genom följande medel: Gasen, ore- nad af medförd olja, ledes igenom en upp- hettad jerncylinder, af Longchamp gazogéne kallad, i hvilken plåtar, kulor eller rör o. d., äfvenledes af jern, äro inlagda och, genom den således ökade ytan, göra sönder- delningen fullkomligare. Kolskorpan skall undvikas, om oljan, innan den insläppes i retorten, blandas och väl omskakas med } af sin vigt vatten. Då gasen tillverkas af stenkol eller andra ej helt och hållet flyg- tiga ämnen, glödgas dessa i fyra slutna re- torler af vanlig beskaffenhet, från hvilka gasen sedan ingår i den först nämde sön- derdelningscylindern. Retorternas påfyllning sker ej på samma gång, utan med så långa mellantider att sönderdelningscylindern all- tid kommer att mottaga vattenånga från de i retorterna sednare inlagda samt följaktli- gen friskare stenkolen, och derigenom hållas fri från inkrustering af kol 9). På dessa förbättringar, medelst hvilka, enligt Palmers försök, omkring 25 procent mera gas skall vinnas, är i England ett patent taget af Marquis de BOUFFET MONTAUBAN och J. CAn- VALHO DE MeDEIROS. I deras för stenkol in- 9) Comptes rendus des séances de l‘Académie des Sciences, 1838, sec. Sem. Nio 22, — La France industrielle, N:o 70. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 71,sid. 335.— Polytechnisches Central Blatt, 5 Jahrg. s.976. 180 rättade apparat går gasen från de fyra re- torterna först till ett horizontelt liggande tack jernsrör och, från detta, till sönderdel- ningscylindern, hvilken kan inmuras i sam- ma ugn som retorterna, men upphettas myc- ket mindre än dessa. Sedan samlas gasen åter i ett horisontelt rör, och ledes derifrån till den vanliga renings-anstalten.—Till gas- beredning af oljor nyttjas inga särskilla re- torter, utan oljan, blandad med vatten, rin- ner genast i sönderdelningscylindern från ett öfver denne stäldt kärl, i hvilket en omrörare beständigt hålles i gång 10). Hegin- W. H. HEGINBOTHAM i England har före- BOTHAMS slagit en ny inrättning af retorter för sten- ter. kolsgas. — Hvarje retort är cylindrisk och in- uti fylld af en skruf, lik den Archimedi- ska, hvilken oupphörligt vänder sig om- kring sin axel. Stenkolen sönderslås och läggas i en tratt, i hvars öfre del ett gal- ler ligger, på hvilket de för stora kolen qvarstanna. Under gallret år denna tratt delad i två rum medelst en horisontel skjut- lucka, genom hvars utdragning kolen kom- mer i det nedre af nämde rum, der de sön- derkrossas af ett par valsar, som sedan ned- släppa dem i retortens främre del, emellan hvarfven eller gängorna af skrufven, hvars rörelse småningom flyttar dem till retortens andra ända, från hvilken de, fullkomligt kolade, nedfalla i ett slutet kärl. Derige- 10) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries , Vol. 13, sid. 185. — DINoLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 71, sid. 400. — Polytechnisches Central-BIatt, 5 Jahrg. s.976. 181 nom att skrufven ansluter tätt emot insi- dan af retorten, kan ingen kolskorpa der afsätta sig 1). En beskrifning om sättet att af talg Tals,. erhålla stearin och de feta syrorna, samt att ijus." använda dessa till ljus, har blifvit medde- lad GOL.FIER-BESSEYRE. Ehuru denna konst, som förut blifvit omtalad i dessa årsberät- telser 2), numera är känd och äfven hos oss införd, har jag dock ansett de närmare de- taljerna deraf här böra intagas. Stearins af- skiljande från elain utur talg eller andra slags fett verkställes, för techniska behof, bäst genom pressning. För att denna ope- ration må lyckas är det likväl nödvändigt, att det feta ämnet blifvit försatt i sådana omständigheter som gynna stearins afsättande i tillräckligt stora korn för att kunna qvar- stanna i pressduken. Detta vinnes genom åtskilliga medel, såsom: en behörigt afpas- sad temperatur vid fettets smältning, be- handling med vattenånga, åtskilliga salter, syror, alkalier, alkohol eller med en flygtig olja. En ganska ändamålsenlig metod är den af Lecanu föreslagna, hvilken består deri att fettet smältes, blandas med terpen- tinolja, lemnas att svalna och slutligen pres- sas, hvarefter stearin kan, utan särdeles kostnad, befrias från den vidhängande ter- pentinoljan. Ljustillverkning af stearin har icke haft framgång, hvårföre man nu der- 1) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 273. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 72, sid. 23. — Polytechnisches Central-BIatt, 5 Jahrg. s. 458. 2) Årsberättelsen 1737, sid. 108. 182 till begagnar stearinsyra (talgsyra), hvilken, oaktadt den fordrar en saponifikationspro- cess, vida lättare låter framställa sig ren, hvarjemte den gifver en klarare låga. Stearinsyran beredes, efter GOLFIER- BESSEYRE‘s föreskrift, af 100 delar fett (som kan vara antingen talg, svinister, härsknadt smör, eller ock palmolja, hvilken sednare nu allmänt förekommer såsom handelsvara) genom saponifikation med 16 eller 17 delar kalk. Fettet begjutes med litet vatten i ett kar af q vistfri gran, och upphettas till smält- ning medelst ånga, som i karets botten in- släppes genom ett med små hål försedt rör. Emedlertid släcker man kalken och utblan- dar den med vatten till en tunn välling, som man sedan genom en sil låter rinna i det smälta fettet. Angan får oafbrutet in- strömma och afstänges ej förr än saponifika- tionen är fulländad, hvilket man igenkänner derpå att massan blir kornig och alldeles förändrar sitt utseende. Tiden härtill be- ror på fettets q vantitet: för 50 kilogram- mer (1171 E.) fordras omkring 6 timmar. Så snart som kalktvålen är färdig upphäm- tas den med en stor skumslef och lägges i ett annat kar, som förut innehåller den an- vända kalkens dubbla vigt koncentrerad svafvelsyra, utspädd med 2 gånger sin volum vatten. Blandningen upphettas, ge- nom inledd ånga, till dess att kalk tvålen är sönderdelad. Ångans tillopp afbrytes då, och de uppflutna feta syrorna lemnas någon tid i hvila, hvarefter de upphämtas och flyttas i det först nämda karet, der de uttvättas med ånga och vatten så länge som detta 183 sednare reagerar för syra, och gjutas slutli- gen i kristallisationskärl, i hvilka-de lem- nas till följande dagen. Den kallnade feta massan delas med tillhjelp af en trädram, i i lika stora skifvor af 16 tums längd, 8 tums bredd och 2 tum tjocklek, hvilka om- gifvas med dukar af stark hampväf och in- sattes i en hydraulisk press. På pressbor- det lägges en vidematta, derpå, bredvid hvarandra, tre skifvor af de feta syrorna inneslutna i sina dukar, och på dem en stark jernplåt; ofvanpå denne inlägges åter en vidematta, derefter feta syror, sedan en ny jernplåt o. s. v. Då rummet blifvit fullt, sammantryckes det inlagda genom några slag af den större pumpen, hvarefter pres- sen öppnas och fylles ytterligare på samma sätt som förut. Härmed fortfares några gån- ger, hvarefter den egentliga pressningen fö- retages. Denna bör, särdeles i början, ske ganska långsamt, helst så, att man hvar femte minut låter pumpen göra ett eller två slag och sålunda fördelar operationen på två dagar. Man efterser härvid noga om stearin- syran vill uttränga, i form af fina trådar, genom dukarna; i sådant fall tilltrycker man den med fingerna så att väfhålen täppas. Så snart som oljesyran ordentligt banat sig vägar för sitt utlopp, fortsätter man press- ningen skyndsammare och slutar den med den mindre pumpen. Under tiden är det nödigt att emellanåt öppna pressen för att fylla rummet deri med tjocka trädstycken. Då oljesyran upphört att rinna tömmes pres- sen, hvarefter stearinsyran uttages ur du- karna, sönderskäres i en dertill inrättad ma- 184 schin och pressas på nytt men under an- vändande af värme. 1 stället för de förra pressdukarna nyttjar man nu påsar af starkt ylletyg, sydda med dubbel som och vidare i Öppningen än i bottnen. Vid pressningen, som verkställes i en liggande hydraulisk press, äro dessa påsar, hvar och en inne- hållande ett 2 tum tjockt lager af den sön- derskurna syran, satta emellan med ånga förut upphettade tagelfiltar och jernplåtar, båda af 1 tums tjocklek; i den ordning, att hvarje par af nämde filtar med en mellan- satt påse alltid får sitt rum emellan tvenne plåtar. Under denna varmpressning, hvil- ken bör ske så skyndsamt som möjligt är, minskas stearinsyrans massa betydligt; en stor del deraf smälter och afrinner tillika med det, under tagelfiltarnas upphettning, af ångan bildade och af dessa insugna vatt- net. Den i påsarna hvarstannade stearin- syran, hvilken vanligtvis är fullkomligt ren och hvit, lemnas 10 minuter i pressen, ut- tages sedan, smältes och silas, hvarefter den är färdig att användas. Det som afrunnit under varm pressningen renas på nytt genom kallpressning och i öfrigt samma behandling som förut, men behöf ver stundom först kla- ras med väl utglödgadt benkol och med O o ägghvita. Vid ljustillverkningen brukade F man länge att försätta stearinsyran med litet vax, för att hindra hennes kristallisation, hvilken alltid är en stor olägenhet, emedan den gör ljusen sköra oah skadar deras utseende. Se- dermera har man funnit att nämde ända- mål lika väl vinnes genom stearinsyrans 185 blandning med stearin, eller ännu bättre derigenom att man, utan någon tillsats, häller henne i formarna vid en låg tempe- ratur som kommer nära hennes stelnings- punkt. Vekarna böra vara helst treflätade, af medelfint bomullsgarn, och innehålla om- kring 80 trådar. För att åstadkomma de- ras jemnare förbränning doppar man dem antingen i svafvelsyra, utspädd med 8 eller 10 gånger dess volum alkohol, eller ock i en lösning af omkring 3 delar boraxsyra i 100 delar vatten. Formarna kunna förfär- digas af blyblandadt tenn eller af porslin. De böra i den ändan, der inhällningen sker, vara försedda med en utvidgning af nära lika stor rymd som sjelfva formen har. Se- dan vekarna blifvit behörigt tillskurna, dop- pas deras ena ända i smält stearinsyra, så att trådarna der blifva tillräckligt samman- häftade för att kunna fasthålla en genom- stucken nål. Den motsatta ändan trädes på en omböjd och med hornspets försedd jern- tråd, med hvilken veken dragés igenom for- men så att nålen kommer att stanna tvers öfver den större öppningen, hvarefter veken bibehålles spänd genom en i formens bot- tenhål insatt trädplugg. Genom nålens flytt- ning riktas veken så, att den kommer i midten af formen, hvarjemte den kringvri- des ett par hvarf, på det att den, då ljuset 1 brinner, ej må böja sig åt en och samma sida. Sedan vekarne blifvit insatta upp- värmas formarna, medelst ånga, till omkring 55°C och fyllas derefter, till $ af den förut omnämda utvidgningen, med stearinsyra, som blifvit smält i ett af ånga omgifvet 186 kärl och sedan falt svalna till dess att den börjat stelna kring kanterna. Denna öfver- fyllning är nödvändig till förekommande af håligheter, som annars skulle uppstå inuti i ljusen, i följd af stearinsyrans samman- dragning under stelnandet. Sedan formarna sålunda blifvit fyllda vid så lag temperatur som möjligt, låter man dem i 2 eller 3 timmar hänga i dertill egnade trädställningar, och uttager sedan ljusen. Vilja desse icke lossna från formen, så stöter man denne sednare, med sin vidare ända, sakta emot ett bord, eller, hvilket är ännu bättre, hål- ler den några ögonblick i ånga, då den ge- nom uppvärmningen vidgar sig så mycket att ljuset lätt kan uttagas. Skulle ingen af dessa åtgärder lyckas, så är formen felaktig. Ljusen befrias från den vid deras basis sit- tande klumpen, hvilken lägges tillbaka i smältpannan, hvarefter de ytterligare afskä- ras så, att de erhålla lika längd. Detta sker antingen med en knif, eller afsågas de flere på en gång, eller ock förrättas afskär- ningen i en svarfstol. I den skurna ändan aftryckes sedan en stämpel, hvilken är fä- stad i en bleckränna och uppvärmes af en derunder ställd lampa. Den härvid afdry- pande stearinssyran begagnas till vekarnas indoppning näst före deras insättande i for- marna. Ljusen blekas genom hängning, nå- gra dagar, i fria luften eller i beröring med ånga från afdunstande vatten; sedan glättas de genom gnidning med flanell och inpac- kas slutligen skålpundtals på vanligt sätt. Med mindre kostnad kunna vackra ljus äfven tillverkas af kallpressad stearinsyra 187 ensam eller med blandning af varmpressad. Eller ock kan man blott till en del sapo- nifiera talgen med 3 procent kalk, sedan borttaga denna med svafvelsyra och derefter genom pressning frånskilja oljesyra och elain. Den vid kallpressningen afrunna olje- syran lemnas någon tid i hvila och silas sedan genom mycket tätt ylletyg. I Frank- rike säljes den under namn af huile de suif och nyttjas till brännmaterial vid lödningar för blåsrörslampa. Den kan ganska väl an- vändas till såpkokning; men hård sodatvål kan deraf beredas endast i förening med an- nan olja eller fett eller ock med harts, se- dan detta blifvit väl befriadt från sin flyg- tiga olja. Äfven till maschinsmörja är den tjenlig. För alla dessa behof bör den lik- väl förut tvättas med alkalihaltigt vatten till dess alt den fullkomligt blifvit befriad från svafvelsyra 2). Fontenay har af la Société d’encourage- ^las- ment i Paris erhållit tre särskilta pris, till RAY‘S ett sammanräknadt belopp af 5000 francs, sträng; för meddelandet af följande uppgifter röran-glas, dub- de tillverkningen af hvitt strängsmält glas,oEn - dubbelglas och smältbara färger på blyfritt farger kristallglas: 1. Hvitt strängsmält glas. Ett hufvudvilkor för erhållandet af ett glas, som äger förmåga att uthärda höga värmegrader, är en ugn med så starkt drag att glasfrittan 2) Annales de Chimie et de Physique, Febr. 1839, sid. 154. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 284. — Polytechni- sches Central-BIatt, 5 Jahrg. sid. 655. 188 tan kan smälta med den minsta möjliga till- sats af alkali. FONTENAY använder Sand 63 delar, Alkali26 — Kalk ... 11 — Härvid bör anmärkas, att en betydlig del af alkalit förllygtigas under smältningen, och att glaset, i följd deraf, vid den kemi- ska analysen visar andra blandningsförhål- landen än som varit nyttjade. För sträng- smält glas passar kali bättre än natron, och i allmänhet smälter glaset desto trögare ju mindre antal alkaliska baser det innehåller. 2. Dubbelglas. Härmed förstås hvita glas, som äro öfverdragna med ett mer eller mindre tjockt lager af färgadt, hvilket sed- nare afslipas på de ställen, der man vill låta det hvita glaset framträda. De af FoN- TENAY begagnade färger äro: Slodrödt. Denna färg erhålles me- delst kopparoxid, reducerad till oxidul deri- genom att, i det ögonblick då glasmassan kommit i smältning, denna försättes med antingen jernfilspån eller helst glödgad och pulveriserad hammarslagg. Kopparoxidens vigtförhållande till glasets utgör 1 procent, och jernets 1 till 1} procent. För att dub- lera med det färgade glaset upptager arbe- taren en helt liten del deraf på ändan af pipan, och utplåser af detsamma en kula, hvilken han genast doppar i den hvita glas- smältan, så att denna helt och hållet öfver- täcker den röda kulan, hvarefter blåsningen fortsättes såsom vanligt. Om denna röda 189 färg skall utfalla vacker, måste lagret deraf vara ytterst tunnt, h vårföre äfven dess be- höriga anbringande fordrar mycken vana hos arbetaren 4). Hosenrödt eller vinbärsrödt. Glas- massan bestänkes och blandas väl med en lösning af guld i kungsvatten. Till färgning af 3 kilogrammer (7 86.) glas äro 12 till 15 decigrammer (-8— till To% lod) tillräckliga. Med sorgfällighet bör tillses att smältan icke för länge utsattes för en hög temperatur. Vanligtvis är den färdig att förarbetas se- dan den stått 3 eller 31 timme i ugnen. Dubleringen med detta glas sker lika som med det föregående. Blått. Åstadkommes med koboltoxid eller, mindre kostsamt, med så kallad zaffer. Qvantiteten af denna tillsats utgör 1 till 3 procent, allt efter den åstundade inten- siteten hos färgen. Koboltblått har mera genomskinlighet och mindre ton än de röda färgerna, och måste derföre påläggas i myc- ket tjockare lager än dessa sistnämde. Häri- genom blir det äfven möjligt att, genom grundare eller djupare afslipning, frambringa olika schatteringar i det blåa glaset. Fiolett eller ametyst. Erhålles ge- nom tillsats af 2 till 7 procent mangan- oxid tillsammans med högst To procent ko- boltoxid. Grönt. Fås af jernoxidul och koppar- oxid, antingen hvardera för sig eller blan- dade. Tillsatsen af dessa ämnen kan om- vexla från 2 till 5 procent. 4) Jemf. Årsberättelsen 1829, sid. 54. 190 Frittorna till den färgade delen af dub- belglas äro vanligen blyhaltiga. Deras sam- mansättning låter icke i förväg bestämma sig, utan måste, genom försök, så lämpas ef- ter beskaffenheten af det hvita glaset, att båda glasslagens sammandragning under af- kyl ningen blir likformig; i annat fall får dubbelglaset benägenhet att lätt sönder- springa. 3. Färger för blyfritt kristall- glas. Dessa påläggas med pensel, likasom vid porslinsmålning, och inbrännes i muf- felugn. Det färgade lagret är ganska tunnt, hvårföre man, genom slipning, kan deri ut- föra allehanda teckningar. Till färgerna nyttjas nedanstående flusser: N:o 1. Bränd borax ... 6 delar Mönja.............6 — Sand..............2 —• N:o 2. Kolsyradt natron 1 del. Sand..............2 — N:o 3. Smält borax . 350 delar Fosfors, natron 200 — Sand 150 — Chlorsilfver . . 5 — * Mönja......... 40 — Torrt koksalt . 200 — livar och en af dessa blandningar smältes och utgjutes sedan. De förnämsta färgerna äro: 191 Blålt. Blatt N:o 1, Blått N:o 2, Koboltoxid ..................1 —• 1 del Zinkoxid.....................2 — — Mönja........................3 — — Sand...................i . . 1 —• 1} — Fluss N: 2...................1 — — Kolsyradt kali . . . 14 — 1} — Fluss N:o 1...............— — 1 — Borax.............................1 — Blått N:o 1 måste smältas, derefter pul veri- seras och blandas med 4 af sin vigt fluss N:o 1. Violett. Guldpurpur, svarande i guld mot 1 del, Fluss N:o 1........................30 — Bosunrödt. Guldpurpur, svarande i guld mot 1 del, Fluss N:o 3................... . 30 — Purpurrödt beredes genom blandning af violett och rosenrödt. Gulgrönt. Kopparoxid . 1,5 delar Chromoxid. . 0,2 — sammansmältas. Fluss N: 1 14,0 — De öfriga färgerna äro de samma som vid porslinsmålning 4). 4) Bulletin de la Societe d‘encouragement. Jul. 1839, sid. 267. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, sid. 440. — Polytechni- sches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 1029. 192 Me tullar- beten. Galvano- plastik. Galvanoplastiken, eller konsten att, ge- nom tillhjelp af galvaniska elektriciteten, förfärdiga kopior af graverade plåtar, me- daljer m. m., är en uppfinning af JACOBI i Dorpat och, såsom det synes, äfven af SPEN- CER i Liverpool. Den består deri, att man, af plåten som skall kopieras, och af en zinkplåt, bildar en enkel voltaisk elektro- motor, uti hvilken den förstnämde plåten utgör det negativa elementet och är sänkt i en koncentrerad koppar vitriollösning, men zinkplåten är omgifven af en mycket ut- spädd svafvelsyra, hvilka båda vätskor blott genom en emellan dem satt porös skilje- vägg, af bränd lera eller annat tjenligt äm- ne, kunna träda i beröring med hvarandra. Kopparsaltet sönderdelas småningom, och den elek tron ega ti va plåten betäckes med ett öfverdrag af metallisk koppar, hvilket, se- dan det fått tillräcklig tjocklek, kan aflossas och utgör då en fullkomligt fast och sam- manhängande ny plåt, som har ett om- vändt aftryck af gravyren och, vid en föl- jande operation kan begagnas i stället för den först nyttjade. Detta är, i hufvudsa- ken, allt h vad Jacobi tillkännagifvit om ifrå- gavarande konst. Spencer deremot har lem- nat en utförlig beskrifning om sina försök och den metod han följt. Hans apparat är sammansatt af tvenne kärl, det ena inne- hållande kopparvitriollösningen samt plåten som skall kopieras, och det andra den ut- spädda svafvelsyran eller en svag koksalt- lösning tillika med zinkplåten. Det sednare kärlet, som är något mindre, har botten af 193 gips och är insatt i det förra samt till en del nedsänkt i kopparlösningen. Den le- dande föreningen emellan plåtarna åstad- kommes af en vid h vardera med ena än- dan fastlodd koppartråd, som med sin fria ända är fästad i en liten, på endera kärlets brädd sittande skrufställning. Dessa trådar äro tillika så böjda, att de båda plåtarna hållas i ett horisontelt läge nära kärlens bottnar. Kärlen kunna göras af stengods, glas eller fernissadt träd; det som innehål- ler zinkplåten bör dock helst vara af väl glaseradt stengods, med en inuti framskju- tande kant för gippsbottnens fästande 5). De båda plåtarna böra helst vara lika stora, och zinkplåtens tjocklek lika med tjockleken af den plåt som skall frambringas genom kopparsaltets reduktion. Koppartrådarnas fastlödning sker bäst med tillhjelp af sal- miak; harts bör undvikas. Under operatio- nen måste zinken, tid efter annan, uttagas och aftvättas med vatten, hvarvid man äf- ven kan förnya svafvelsyran eller koksalt- lösningen. I det undre kärlet bör koppar- lösningen emellanåt förstärkas genom till- sats af kristalliserad kopparvitriol, men måste ombytas så snart som den, genom ett långvarigare bruk, får ett för stort öfverskott af fri syra, ty annars afsätter den koppar- oxidul i stället för metallisk koppar. Skulle detta inträffa, så upptager man plåten och ren tvättar den väl med en mycket utspädd —-----• - 5) Till botten kan äfven ett stycke oxblåsa an- vändas. ‘ Prof'. PaschsJs Arsb. 1840 13 194 salpetersyra. En plåt af 1 tums tjocklek fordrar, till sin färdigbildning, en oafbru- ten verkan af den galvaniska processen i 8 eller 10 dagar. Kopparn, hvaraf den be- står, förhåller sig, vid böjning, lika som gju- ten koppar; men om den upphettas till röd- glödgning och sedan får långsamt afsvalna, så erhåller den samma böjlighet som kopparbleck. Genom hamring återtager den sin första spröd- het. Den låter fda, klippa och polera sig lika väl som en vanlig plåt till kopparstick. — Följande användanden af galvanoplastiken äro af SPENCER uppgifna: 1. Upphöjd teckning på en kop- parplåt. Vid en kopparstick plåt, som lik- väl ej behöfver hafva någon hög grad af po- litur, fastlödes, såsom förut blifvit nämdt, en koppartråd, hvarefter plåten öfverdrages med en smält blandning af vax, harts och blyhvitt. På denna vaxbeläggning ritas teck- ningen med en nål eller ritpenna och full- följes sedan med en graftickel så att kop- parn blottas. Derpå lägges plåten i en med tre delar vatten utspädd salpetersyra, och lemnas deri till dess att de blottade ställena blifvit svagt anfrätta och väl befriade ifrån möjligen qvarstannadt vax, hvarefter den insättes i den galvanoplastiska apparaten. I samma mon som zinken der upplöses, afsät- ter sig koppar i teckningen, som nu får lik- het med en upphöjd gravyr, men blir mer eller mindre ojemn och derföre måste slät- slipas med pimssten och vatten, h varefter vaxöfverdraget afsmältes och plåten renbor- stas med terpentinolja. 195 2. Frambringandet af en massiv kopparplåt med upphöjda tecknin- gar. Härtill graveras en matris i koppar, silfver, bly eller stilmassa. Gravyren får likväl icke alldeles likna kopparstick, utan måste vara platt i bottnen och bör, så mycket som möjligt är, öf verallt hafva lika djuplek. Matrisen upphettas och öf- verstrykes med vax, försatt med helt litet terpentinolja. Då detta öfverdrag begynner stelna, aftorkas det så att plåten synes full- komligt ren; det då i metallens porer in- trängda vaxet är tillräckligt för alt hindra kopparfällningens fasthäftning. Matrisen för- ses med en koppartråd och öfverstrykes, så väl på baksidan som på kanterna, med ett par lager af tjock lackfernissa. Om den är stor, är det likväl bättre att inbädda den med gips i en låda, hvars kanter man då låter uppskjuta öfver matrisens yta så myc- ket som svarar emot den blifvande plåtens tjocklek. Matrisen är nu färdig att insättas i apparaten och operationen ledes efter förut gifna anvisningar. Om man begagnar en matris af bly eller stilmassa, så behöfves icke behandlingen med vax, emedan den bildade kopparplåten lossnar genom blott uppvärmning. 3. Medaljers kopiering. Mankan, såsom nyss är nämdt, behandla medaljen med vax och sedan utfälla koppar derpå, då man erhåller en matris, hvilken begagnas på lika sätt som förut. Bättre är likväl följande metod. Man pressar medaljen emel- lan två plåtar af valsadt bly, hvilkas ytor äro fullkomligt rena och utan fördjupningar, 196 och får clerigenom matriser för medaljens båda sidor. I en och samma blyplåt kunna 20 till 100 aftryck göras och följaktligen lika många kopior på en gång vinnas. De ställen af blyplåtens yta på hvilka kopparn ej skall afsätta sig, kunna öfverstrykas med fernissa, men man kan äfven låta koppar fälla sig på hela plåten och sedan utskära kopiorna. 4. Galvanoplastiska aftryck i gips- eller lerformar. Formen in- dränkes väl i linolja, rengöres och torkas. Derefter gifver man den en tunn öfverstryk- ning med mastixfernissa och, då denna blif- vit nära torr, beströr den med bronspulver eller förgyller den med bladguld. Då for- men skall användas, instickes deri en kop- partråd så att denne kommer i beröring med den bronserade eller förgyllda ytan. 5. Kopiering af graverade kop- parplåtar. Gravyren aflryckes, i en stark press, på en fullkomligt ren och blank, nyss valsad blyplåt, hvilken, sedan en koppar- tråd blifvit lödd vid densamma, inbäddas i gips och sättes i apparaten. På samma sätt kunna äfven trädsnitt alformas 6). Kaut. D:r URE har, angående de nyare sätten schuk- att förarbeta och använda kautschuk, lem- nat interessanta underrättelser, utur h vilka det följande är ett utdrag. Kautschuksfabri- kationen delar sig, för det närvarande i tre 6) Mechanic‘s Magazine, N:o 846. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 72, sid. 76; Band. 74, sid. 317; Band. 75, sid. 34. 197 hufvudgrenar, nemligen: 1) Den råa kaut- schukens förberedning hvarigenom den öf- vergår till större sammanhängande och lik- artade stycken, samt dessas sönderskärning för olika behof; 2) Kautschukens förvandling till trådar, hvilka, efter öfverspinning med silke, bomulls-, linne- eller yllegarn tjena till förfärdigande af hvarjehanda elastiska väfnader; 3) Tillverkningen af fernissa och vattentäta tyg. 1. Den råa kautschuken, sådan som den, i stycken af åtskilliga former, inkommer till Europa, skäres först i små bitar, tvättas med varmt vatten och torkas sedan i jern- kärl, upphettade med ånga, hvarunder den väl omröres och inblandade främmande äm- nen frånskiljas. Sedan föres den emellan ett par jernvalsar och undergår dervid en ny tvättning af påsläppt vatten, hvarvid tillika de särskilta bitarna sammanhäfta. Om, ef- ter denna valsning, kautschuken ännu är oren och olikartad, låter man den ännu nå- gra gånger gå emellan valsarna, sedan desse blifvit närmade hvarandra så att afståndet utgör blott TV tum. Denna förberedande tvättning och valsning begagnas af Keene & Comp. i London, men undvikes i den stora fabriken, som tillhörer det så kallade Joint- Stock Caoutchouc Company 7) och är ställd under SIE VIER‘s ledning, der man i stället nyttjar knådningsmachiner, hvilka till in- rättningen hafva likhet med dem som, för degens tillredning, blifvit under de sednare åren införda i åtskilliga bagerier, men äro 7) Se Årsberättelsen 1838, sid. 152. 198 mycket mindre. En sådan maschin består af ett i liggande ställning fästadt, cylindriskt tackjernskärl af 8 till 9 tums längd och lika diameter, genom h vilket går en smidd jern- axel, försedd med tre rader utstående ar- mar, hvilka, under axelns omlöpande, verka emot fem i kärlets botten snedt insatta mej- selformiga jern. Kärlet är längsefter deladt i två halfvor, af hvilka den öfre, utgörande locket, är med gångjern fästad vid den un- dre. Detta lock har ett slags tratt, genom hvilken kautschuken, hvars vigt h varje gång är 5 Z., inlägges och en vattenstråle insläp- pes för att bortskölja orenande ämnen. Den kraft, som fordras för att drifva maschinen, är så stor, att denne sistnämdes axel måste hafva 3 tums diameter för att icke sönder- vridas. Ej mindre märkvärdig är den höga temperatur, som genom knådningen utveck- las. Vattnet, som inkommer kallt i maschi- nen, blir snart kokhett, och en stor del deraf utgår i form af ånga, under det att det öfriga afrinner orent genom öppningar i maschinens botten. Efter en half timme är kautschuken sammanältad till en mjuk, elastisk, äggformig boll af rödbrun färg. Den lägges nu i en annan maschin, lik den förra, blott med den skilnad, att dess axel är beklädd med tre rader jernspetsar. Knåd- ningen sker här utan vatten, men med till- sats af litet osläckt kalk. Massan blir snart ganska het och utsläpper innestängd luft och ånga af qvarstannadt vatten, hvilka fram- bryta under täta explosioner. Den får här- igenom. mera täthet och är, efter 1 timmes arbetning, färdig att uttagas; dess färg är 199 då mörkbrun. Derefter undergår den ytter- ligare en tredje knådning i en maschin, som till storlek och utseende liknar de förra, men hvari axeln bär dels vinkelrätt utstå- ende skarpa jern, dels med densamma pa- rallela flata stänger. Efter denna sista ope- ration förenas sju af de erhållna kautskuks- bollarna till en enda massa, hvilket sker i en maschin af samma beskaffenhet som den föregående, men mycket större, och hvars axel rundt omkring är fullsatt med trub- biga jernspetsar. Kautschuken inpressas se- dan, så hårdt som möjligt är, i tackjerns- formar, af hvilka hvar och en har ett löst lock, som efter pressningen fästas med skruf- var och ej öppnas förr än efter flere dagars förlopp. SIE VIER nyttjar härtill en skruf- press, emedan, enligt hans erfarenhet, kaut- schukskakorna då bättre bibehålla den volum de genom sammantryckningen fått, än om formningen sker med tillhjelp af den hy- drauliska pressen. De pressade kakorna, hvilka vanligen hafva omkring 18 tums längd, 9 tums bredd och 5 tums tjocklek, skäras i skifvorafden tunnhet som åstundas. Skärningen förrättas af en sinrikt uttänkt sjelfverkande maschin, uti hvilken en rak stålklinga rörer sig ho- risontelt, med stor hastighet, fram och till- baka. Kautschukskakan, omsluten af starka jernstänger, hvilar på ett bord, som genom ett skrufverk lyftes och uppskjuter kakan i mon som den skäres, och hvarje gång så mycket som, genom maschinens ställande, i förväg blifvit bestämdt. 200 NICKEL‘s pa tenterade metod att sam- manknåda kautschuk 8), hvilken följes i KEENE‘s fabrik, skiljer sig icke väsendtligen ifrån den här beskrifna. Hans maschiner äro större, och knådningen, som fullbordas inom 2 timmar, sker i dem utan vatten, emedan kautschuken förut tvättas och valsas. Det har lyckats NICKELS att verkställa formnin- gen med en hydraulisk press af 70 tons (410 SkU. v. v.) kraft, derigenom att tryck- ningen meddelas kautschuken ganska lång- samt, genom ett pumpslag hvar annan eller livar tredje minut. 2. Kautschukens delning i trådar sker, i England, med åtskilliga maschiner. En af dessa, på hvilken J. P. Westhead i Man- chester år 1836 tagit patent, är till princi- pen densamma som förut, af RATTIER och GUIBAL i Frankrike, blifvit till detta ända- mål begagnad 9). Runda skifvor af öfver- allt lika tjocklek, erhållna, genom varm pressning, af kautschuksflaskors bottnar, skä- ras här spiralformigt till ett band, pä det sättet att hvar och en af dem fästes, i me- delpunkten, medelst skruf och mutter, vid en 8) Se The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 193. — DINGLER‘s Po- lytechnisches Journal, Band. 66, sid. 350. 9) Se Dictionaire Technologique , Torne 21, sid. 49. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 56, sid. 345; Band. 63, sid. 58. — The Repertory of Patent Inventions, New Series Vol. 6, sid. 203. —The London Jour- nal of Arts, Conioined Series, Vol. 13, sid. 280. — Årsberättelsen 1836, sid. 73. 201 en axel, som vänder sig med en afpassad hastighet, under det att skifvan träffas af en cirkulär knif, hvilken gör 3000 omlopp i minuten, i ett mot skifvan vinkelrätt plan, och tillika flyttar sig småningom från hen- nes omkrets till medelpunkten. Det sålunda uppkomna bandet skäres sedan, för hand, i trådar, genom dragning emot en annan äf- venledes omlöpande cirkulär knif. Till trå- dars vinnande af bredare remsor nyttjar NICKELS, likasom RATTIER och GUIBAL, ett af cirkulära knifvar sammansatt skärverk 10). De kautschuksflaskor, hvilkas bottnar blifvit bortskurna, uttänjas på en cylindrisk form af mjukt träd, fästad på en tätgängad skruf- axel, som derigenom får, jemte sin rote- rande, tillika en longitudinel rörelse. På en med den förra parallel axel omlöper en knif, lik de förenämde, af hvilken kaut- schukscylindern blir skrufformigt skuren till en sammanhängande remsa. Vid kautschu- kens skärning måste den alltid hållas våt, för att icke fastklibba vid knifven. Kautschukstrådarna hopfogas lätt, blott derigenom att deras ändar renklippas med en sax och sedan, med fingrarna, tryckas intill hvarandra, utan att de nya ytorna vidröras. Innan dessa trådar användas till något slags väfnad, är det nödvändigt att borttaga deras elasticitet. Detta sker genom 10) Se Dictionnaire Technologique, Torne 21, sid. 50. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 56, sid. 345; Band. 66, sid. 350. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 193. Prof. Paschs^ Arsb. r84<>- 14 202 haspling, h varvid man låter tråden löpa emellan våta fingrar och der jemte utsträcker den till 8 gånger dess förra längd. Genom denna sträckning utvecklar tråden en hetta, som fordrar vana för att kunna uthärdas. De fyllda hasplarna ställas å sido i några dagar, h varefter tråden upplindas på bobi- ner och sedan öfverspinnes eller på annat sätt behandlas, efter de olika behof hvartill den skall förbrukas. Den af the Joint- Stock Caoutchouc Company tillverkade tråd är numererad ifrån 1 till 8. Af N:o 1 in- nehåller 1 E. 5000, af N:o 4, 2000 och af N:o 8, 700 yards 1). Tråden tjenar, efter dess olika beskaffenhet, till de mångfaldiga- ste arbeten, öfverspunnen med guld och silf- ver till armband, och med hampa till tåg af en utomordentlig styrka. I de färdiga fabrikaten återställes kautschukens förut bort- tagna elasticitet genom uppvärmning. För väfning af elastiska band har SiEVIER inrät- tat stolar, af hvilka hvar och en frambrin- gar, i veckan, 18 bandstycken af 1 tums bredd och tillsammans 5000 yards längd. På lika sätt erhållas, inom samma tid, 3000 yards band af 2 tums bredd. Upphöjda fi- gurer åstadkommas, i dessa väfnader, genom en af SIEVIER uppfunnen metod att delvis krympa kautschukstrådarna i ränningen. 3. De sämre sorterna kautschuk samt affall vid knådningen o. d. förbrukas till fernissa, hvarmed de bekanta dubbla vat- tentäta tygen sammanhäftas. Kautschuken upplöses i stenkolsolja, naftha eller terpen- 1) 1 Yard är = 3, Svensk fot i det närmaste 203 tinolja, genom rifning i elt stående, tätt till- slutet cylindriskt jernkärl af 4 fots diame- ter och lika djup, i h vilket en vertikal jern- axel af 4 tums diameter, försedd med ut- stående snedställda pressarmar, kring vändes genom mekanisk kraft, ett hvarf i sekunden. Kärlet innehåller på en gång 13 centner kautschuk, till hvars rifning och upplösning tre dagar åtgå. Lösningsmedlets q vantitet rättas efter fernissans bestämmelse, men ut- gör i vigt alltid mycket mindre än kaut- schuken. Då fernissan skall nyttjas till nog- grannare behof, låter man den förut rinna, genom en tratt, emellan ett par jernvalsar som nästan beröra hvarandra. Det vattentäta tygets förfärdigande ford- rar ett rum af minst 50 yards längd. Vid ena ändan af detta rum lindas tyget på en bom, från hvilken det sträckes horisontelt Öfver en stock, som liknar bröstbommen i en väfstol, och föres derifrån, i en något nedåt sluttande riktning, emellan tvenne parallela trädlister, af hvilka den ena lig- ger öfver den andra och är längsefter kan- tad med en stålegg. Listerna hafva skruf- var, medelst hvilka man kan öka eller min- ska deras afstånd från hvarandra, som ej får vara större än som nödvändigt fordras för det fernissade tygets genomgång. Fer- nissan lägges tjockt, med en trädspade, på den sluttande delen af tyget, hvilket der- efter dragés emellan de nyssnamda listerna, som jemna fernissbetäckningen. Så snart som hela tyget blifvit öfverstruket utbredes det på rullar i rummets öfre del och lem- nas der att torka i ett par dagar, hvarefter 204 fernissa å nyo pålägges en eller två gånger. Tvenne sådana tygstycken sammanläggas nu, med de fernissade sidorna mot hvarandra, och pressas emellan ett par träd valsar. Det ena tyget, som är ämnadt att utgöra fod- ret, tages ett par tum bredare än det an- dra, på det att detta sednares baksida så mycket säkrare må blifva fullkomligt be- klädd. Det dubbla tyget upphänges slutli- gen i ett torkrum med godt luftdrag, och tages ej förr derifrån än det blifvit befri- adt från nästan all lukt af flygtig olja. De frånskurna kanterna af det bredare fodret begagnas till sömmarnes tätning på kappor och andra klädesplagg som skola utehålla vatten. De remsor, hvilka erhållas såsom afklipp af det dubbla tyget, sökas begärligt af trädgårdsmästare, som dermed uppbinda grenarna på spalierträd. WALTON skall, med framgång, hafva användt kautschuk till kardläder 2). 2) The London Journal of Arts, and Sciences, conjoined Series, Vol. 13, sid. 398. —DING- LER‘s Polytechnisches Journal, Band. 73, s. 62.