ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG. . TILL KONGL. rETENSKAPS-ACadDEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1839; af G. E. PASCH. ■ -•4@»8- -----—----- —m*------------i s@0c aform, 1840. TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. INNEHALL. Mechanisk ) kraft af- ,, I UOCHOT S angapparat .... 'vattenan^aA r , P Ir , ' An^nan- 7 - AYLOR S och Da vis s apparat att för- nor.Jns-1 se ångpannor med vatten . . . machiner. ) GALLAFENT‘S flottör.............. CHAIx‘s medel mot pannsten . . . JOHN‘s medel att förekomma pannsten CRAMER‘s ångmachin............... DICKSONs ångmachin Ångmachiner af Saulnier, BURCH, WART och ASPINALL, GILMAN, WOODHOUSE, GEEVES, ERICSSON, Victor och ............................................ Kraftmatare...................... Spinnbara ) ämnens f Bates’s ullrensningsmachin .... före- ( Ullkamningsmachin. Bärings patent beredning.) Archibalds kardmachin för ull . . Waltons kardmachin............... Spinn- ) NICHOLSSONS machiner machiner. J Dollfus’s förbättrade spinnmachiner Käfstolar. BERRY‘s patent Halls och Slack’s väfstol .... Fittons och Colliers väfstol . . . Mechanisk väfstol med JACQUARDS .................................................................. Klädens ) ruggning I Waltons rugg- och öfverskärnings- och Öfver-f machiner . . skärning. I sid. 1. , 2. » 3. » 5. » 6. » 7. » 7. » 8. » 8. o 9. » 10. » 11. » 11. » 11. » 12. » 12. » 13. » -13. , 14. » 14. 14. Pappers- ) tillverk- t Tygsil. HARROLDS patent .... sid. tiin§. ) Lådei till- 1 HER APATIS och Cox’s garfningsmetod » verkning, j ° Tygs ferg-\ Aloepurpur..................................» ning och l ................................................ tryckning. I Barasatgrönt...............................» Glaubersalt i stället för vinsten i ............................. LEITENBERGERS tryckmachin . . . - , ) DELESCHAMPS glyphogene och ELSNERS ravyi. J etsning smedel för stålgravyr . . Färger till^ målning. J Kemiska ) produkter.] Socker. ................................... BERNHEIMS tabell öfver styrkan af ammoniak........................... Areometerns begagnande vid tillverk- ningen af hvitbetsocker .... SCHUDARTHS uppgifter om åtgången af ånga vid hvitbetsockertillverk- ningen ............................. SCHUTZENBACIS metod att tillverka 15. 16. 17. 19. 20. 20. 20. 23. 25. 29. hvitbetsocker » » » a » » » » REICHENBACHS edulcator..............» DOMBASLES macerationsmetod . . . » STOLLÉS sätt att decolorera hvitbet- sirap . ....................... . » PEYRONS filtrum..................... a 36. 42. 45. 47. 48. 50. d ‘ us 6] HEMPRL.s methoder att af palmolja i och af talg bereda margarinsyra a ti vet T I Metallic-wick-candles » ning. ) MORGANS machin för tillverkning af 52. 55. formljus........................ . » Gaslysning. SELLIGUES method.............................a COOKs sätt att öka gaslågans ljus . a KIRKHAMS sätt att rengöra gasretorter a Glas. a Tegel och | TERRASON DE FOUGERES tegelformnings- artificiella^ machin . . . ......................a stenarter. ) Artificiel sten, beredd med bergbeck a ................................. . . » 55. 55. 56. 57. 57. 58. 59. 62. Metaller. Chrysorin..............................sid. 65. ELKINGTONS platinerings- och för- gyllningssätt.......................a 66. LEMERCIERS guldfärg.................... 69. Jerns och koppars galvanisering . . » 71. Kautschuk. Kautschuks upplösning i ammoniak o 75. Kork. Madrasser och kuddar, stoppade med kork a 75. Ryckets ) KRiCERS desoxideringsmetod ...» 76. förvaring.J ° —‘ ICf" MM Ibland föremålen För denna Årsberättelse, Mekanisk skall jag först omtala de nya förbättrin- “fraeEe,"" gar i ångkraftens användande, hvilka un- /"^- ‘ - ...7. ARgPan- der det förflutna året blifvit bekanta. nor. Äng- P g 1.1 0 ^achintr^ n ar UOCHOT 1 frankrike upprunnen angapparat har visat sig vara ganska för-Cocnor’s delaktigt användbar på fartyg. Den be-""EGRP2- står af ett med en ång sätt förenadt rörsystem. panna på följande Ångpannan, som är cylindrisk och i hvardera ändan försedd med en konkav botten, fy Hes, till en be- stämd höjd, med vatten af en tryckpump. Vattnet uppstiger i tvenne korta framifrån bakåt lutande rör, ett på hvardera sidan om pannan, ifrån hvilka det inkommer i ett stort, horisontell kokrör, som är belä- get tvärs framföre, pannans framända och ungefär på lika höjd som vattnets niveau. Från delta sednare rör utgå 6 andra ho- risonlela kokrör, som öppna sig i en så kallad auloklav, hvilken genom 6 korta vertikala tubuleringar, slår i förening med ett horisontell rör, ifrån hvilket ångan le- des till pannan. Eldstaden har sitt läge under kokrören. Efter dessas upphettning kommer lågan till pannans främre konkava Prof- PasclPs Arsb. i83g. I 2 botten, der den ingår genom 22 eldrör, som bär taga sin början, genomlöpa pan- nan efter hela dess längd, och slutligen öppna sig i den motsatta bottnen för att utsläppa röken i skorstenen. Till före- kommande af de skador, som kunna upp- slå genom dessa rörs olika förlängning och sammandragning under hettans omvexlan- de temperalurgrader, äro rören icke orubb- ligt fästade vid pannan, utan hvart och ett af dem är, i den ändan der röken utgår, omgifvet af och fastskrufvadt vid ett vi- dare kort rör, som är utanpå noga afsvarf- vadt och som kan röra sig uti en pack- ning i pannans botlen. För öfrigt äro eld- rören så inrättade, att de kunna med lätt- het rengöras eller utbytas emot nya. Den- na ångapparats hufvudsakliga fördel beror derpå, att vattnet i kokrören blott utgöres af ett tunt lager, hvarigenom ångan, un- der sin utveckling icke har alt öfvervinna tryckningen af den betydliga vattenmassa som förekommer i vanliga ångpannor; och alt man genast märker om vattnet i ång- pannan sjunkit under sitt tillbörliga niveau, emedan, i delta fall, vattnet icke kan in- komma i kokrören, och machinens gång följaktligen blifver långsammare 1). TAYLOR‘s TAYLOR och Da vis i England hafva p2C. tagit patent på en ganska enkel matnings- apparat apparat, eller inrättning hvarigenom det 1) Journal de l‘Académie de ‘Industrie, Dec. 1837, s. 1 87. — DINGLER‘s Polylechnisches Journal, Band. 67, s. 321. — Polylechnisches Central-Blalt, 4 Jahrg. s. 363. 3 afdunstade vattnet i ångpannan ersattes. — att förse Öfver ångpannan står en lufttät vatten- nosPmea reservoir, som mottager vattnet genom ett vatten, i sidan, nära bottnen, ingående horizontelt rör, hvars ända är försedd med en inåt reservoiren sig öppnande ventil. Från pan- nan uppstiga två rör, hvilka båda öppna sig inuti reservoiren, det ena i dennes öfre del, öfver vattenytan, och det andra under vattnet, vid bottnen. Hvardera röret har en kran, som medelst en arm står i för- ening med en genom en packning i pan- nans öfre del gående lodrät stång, på hvil- ken en flottör hänger. Så snart som vat- tenbrist i pannan uppkommer, sjunker flot- tören och öppnar kranarne på de båda rö- ren, af hvilka det ena då insläpper vatten i pannan, under det att ånga genom det andra uppstiger öfver vattenytan i reser- voiren. I mon som pannan fy Hes, lyfter sig flottören, stänger slutligen kranarne och afbryler vattnets tillopp till pannan, hvar- efter den öfver vattnet i reservoiren sam- lade ångan kondenseras och ersättes med vatten genom det förut nämda med ven- til försedda tilledningsröret 2). GALLAFENT i Paris har uppfunnit en GALLA- inrättning, hvarigenom flottören angifver FGEESS. när pannan ej har tillräckligt vatten. — Flottören hänger på en messingsstång, som går genom en packning i ångpannan. Vid öfre ändan af denna stång är en kedja fä- 2) Mechanic’s Magazine N:o 768, sid. 51. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 69, sid. 7. siad, som går öfver en lättrörlig trissa och hvars ända bär en vigt, hvilken till en del molväger flottören. Messingsslången har omkring 2 tums diameter, och dess öfre hälft är genomborrad, så att den bildar ett rör. Denna rörformiga delen har, vid sin bollen, en liten lodrät genomskärning eller springa af 115 lums bredd och om- kring 2 tums längd, genom hvilken rörets ihålighet slår i förening med den omgif- vande rymden. Öfver denna springa är, i till 12 lum högre upp, en annan dy- lik, och, på lika afslånd öfver denna, än- nu en tredje. Dessa 3 springor ligga lik- väl icke i en rät linie, ulan äro, på cir- kelperiferien räknadt, skilda 120° ifrån hvarandra. Stången regleras så, att blott dess nedra eller massiva hälft kommer in- om pannan, så länge som vattnet i denna bar sin tillbörliga höjd och flottören hvi- lar på vattenytan. I denna ställning kan stången följaktligen icke genomsläppa ånga ifrån pannan. Då deremot valtenhöjden minskas och flottören sjunker så mycket att nedre delen af stångens öfre eller rör- formiga hälft nedkommer i pannans ång- rum, ingår ånga genom den första sprin- gan och utrusar genom rörets öfre ända, hvarvid dess ljud lillkännagifver vattenbri- sten. Skulle delta tecken ej blifva bemärkt, så minskas vattnet småningom ännu mera, stångens andra springa nedsjunker inom pannan och den utgående ångans ljud blir ännu starkare. Får äfven den tredje eller öfversta springan tillfälle alt nedstiga i pan- nan, så ökas ljudet till den grad alt det icke lätt kan blifva lemnadt ulan uppmärk- samhet af den som sköter machinen 3). CHAIX‘s i förra Årsberättelsen 4) om- CuaIx‘s talade medel att, genom vattnets blandan-"padnseen: de med ler a, förekomma ångpannors inkru- slering af pannsten, har sedermera blifvit försökt i Tyskland, men icke med den framgång man vänlat. Enligt en berättel- se af Regerings-Sekrelararen ALDEFELD i Aachen, hade man, genom ett handelshus i Köln, införskrifvit lera till detta behof ifrån Frankrike, siktat och slammat den- samma och sedan lagt 6 skålpund deraf i en ångmachinspanna som förut blifvit väl rengjord. Efter någon lid varseblef man ett slemmigt öfverdrag på ventilerna, hvil- ket mer och mer tilltog, så att man efter två månader fann sig föranlåten att öppna pannan. Man fann då, all väl ingen pann- slen bildat sig, men att flera af machinens delar fordrade en förut icke behöflig ren- görning, emedan ångan hade fört med sig delar af leran. Man försåg pannan åter med en portion slammad och i mycket vallen sönderrörd lera, samt satte machi- nen i gång. En kort tid derefter märkte man att machinens gång var försämrad, och man förmodade något fel hafva upp- kommit i cylindern, hvilken derföre blef öppnad. Dervid befanns all pistonpack- ningen var full af lera, och all cylindern 3) Journal de l‘Académie de ‘Industrie, Oct. 1837, sid. 153. — DINGLEU‘s Polytechnisches Journal, Band 69, sid. 6. 4) Årsberättelsen 1838, sid. 6, 6 inuti förlorat sin ford na glatthet och öf- verallt hade fåll repor, i synnerhet i den nedre men mindre i den öfre delen. — ALDEFEIDS undersökningar hafva sedermera visat alt den införskrifna leran icke var annat än vanlig krukmakarelera, och att icke allenast den länge förut till pannstens fö- rekommande begagnade potatesstärkelsen, utan i allmänhet alla slemmiga ämnen så- som rågmjöl, gummi, lim m. 11. verka till detta ändamål på samma sätt som leran, men utan att skada machinen eller med- föra någon annan olägenhet än att pannan ofta behöfver rengöras. — Andra på åtskil- liga ställen i Tyskland gjorda försök hafva gifvit samma resultat som det bär anförda, eller ådagalagt alt lera väl hindrar pann- stensbildning, men att den medföljer ån- gan och orenar, utslipar samt slutligen för- derfvar ångcylindern, ventilerna och kra- narne 5). John’» På ett Engelskt krigs-ångfarlyg har medel att . • i v förekom-en machinist vid namn John föreslagit alt, ma pann-cill pannstens förekommande, inuti gnida de rör och delar af ångpannan, som äro mest utsatta för elden, med en samman- smält blandning af 3 delar malen blyerts och 18 delar talg. Detta medel skall hafva visat sig så verksamt, att man, på före- nämde fartyg, under två resor från Malla till Gibraltar och två till de Joniska Öarna, aldrig funnit ångpannan inkrusterad, utan 5) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 69, sid. 321. — Polytechnisches Gentral-Blatt, 4 Jahrg. sid. 936. alltid kunnat rengöra henne genom blott ursköl j ning 6). J. M. CRAMER i London har tagit pa-CNAMKR‘s tent på en ångmachin, som utmärker sig mäekin. derigenom att den har tre ångcy lindrar, hvilka äro fästade rundtomkring machinens hufvudaxel, i den ställning att de mot hvar- andra göra 120° vinklar. Cylindrarne kring- svänga tillika med axeln och utgöra deri- genom tillika machinens svänghjul 7). Det är icke möjligt att här lemna en närmare beskrifning om denna uppfinning, som sy- nes mera vara att ause såsom en kuriosi- tet, än innebära någon verklig nytta. En ny inrättning af ångmachiner, hvar- DicKson‘s på J. DICKSON i London tagit patent, be- mäeRin. står hufvudsakligen deri, att machinen har tre ångpannor och tre ångcylindrar, hvilka äro med hvarandra förenade på det sättet, alt ångan ifrån den första pannan går till den första cylindern, derifrån till den an- dra pannan, utur denna till den andra cy- lindern och slutligen, på samma sätt, till den tredje pannan och tredje cylindern. Ångans pression är i de tre pannorna och cylindrarna olika, nemligen starkast i för- sta pannan och cylindern, och successivt svagare i de följande, för hvilket ändamål äfven upphettningsytorna hos pannorna äro 6) DINGLER‘s Polylechnisches Journal, Band 69, sid. 394. — Polytechnisches Central-Blalt, 4 Jahrg. sid. 938. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 9, s. 1 36. — DINGLER‘S Polytech- nisches Journal, Band 68, sid. 86. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 590. 8 olika. Ifrån den sista cylindern går ångan på vanligt sätt till en kondensator. Ma- tarepumpen sättes i rörelse af pislonstån- gens ända, hvarigenom den annars brukliga parallel-rörelsen undvikes 8). De öfriga till detta ämne hörande och till en del ganska sinnrika uppfinningar, som under loppet af förra året blifvit be- kantgjorda, kunna, i brist af figurer, här icke beskrifvas, hvar före jag blott får i kort- het anmäla de hufvudsakligaste ibland dem. Ängma- En ångmachin med föränderlig expan- shökkission (^ détente variable), af Saulnier 9) i BUncn, Frankrike. — En lokomotiv ångmachin af Win R. Burch 10). — En mängd förbättringar ASPINALL, af W. CHURCH‘s förut patenterade uppfin- yvX^ningar rörande så väl lokomotiva som van- "OUSE: liga ångmachiner; af H. VAN WAnT och S. ENTEssox,ASPINAT.T. 1). — Förbättrade inrättningar af Victor ångpannor och ångmachiner, af W. GILMAN2). RoWLEY. — Roterande ångmachiner af J.Woodhouse3), 8) The London Journal of Arts, conjoined Series, Vol. 12, sid. 103. — DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band 68, sid. 469. — Polytech- nisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 669. 9) DINGLER‘s Polytechn. Journal, B. 70, sid. 402. 10) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 11, s. 352. 1) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 12, sid. 258, 321. 2) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 12, sid. 349. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band 70, sid. 241. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 981. 3) Mechanic‘s Magazine, N:o 728, sid. 242. — DINGLER‘s Polylechnisches Journal, Band. 67, sid. 93. 9 W. GEEVES 4), J. ERICSSON 5), D. Victor6), E. B. Rowley 7) och af W. GILMAN 8). Till de af La Société d‘encouragement Kraft- pour ‘Industrie nationale i Paris utsa Ila "" " pris för dynamometrar 9) hafva, år 1837, af 7 täflande, bland hvilka MORIN i synner- het utmärkt sig, 5 erhållit mindre belö- ningar. Täflingster minen har blifvit yller- ligare förlängd till år 1839 ,0). J. BATES i London har tagit palentspinnbara på en utom England uppfunnen machin,/■“X^J- medeist hvilken ull befrias ifrån främman- ^in"-, i • • BATER S de ämnen hvarat den vanligtvis är ore- ullrens- nad. — I denna machin lägges ullen pånekin:"- en ändlös duk, från hvilken den kommer emellan två eller flera valsar och af dessa sättes småningom i beröring med en cy- linder, som har en beklädning af metall- 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 9, sid. 5. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 67, s. 327. 5) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries , Vol. i i, sid. 290. — Dingler’s Poly- technisches Journal, Band. 68, sid. i. 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 10, sid. 65. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 70, sid. 163. 7) Mechanic’s Magazine, N:o 784. — Dingler’s Polytechnisches Journal, Band. 70, sid. 321. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 12, sid. 359. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 70, sid. 247. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 984. 9) Se Årsberättelsen 1838, sid. 15 10) Bulletin de la Société d‘encouragement Dec. 1837 , sid. 481. — DIGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 69, sid. 161. — Polytechni- sches Central-Blalt, 4 Jahrg., s. 575. I o trådsländer, nästan lika som en kardvals. Som denna cylinder går med större hastig- hel än matarevalsarna, så utsträckes ullen och lägger sig emellan cylinderns tänder, hvilka sitta så tätt att orenlighelerna i ul- len ej kunna komma emellan dem, utan stanna på cylinderns yta, hvarifrån de borttagas dels af en längsefter cylindern liggande knif, dels af en kringlöpande ren- sare, hvilken antingen kan hafva skruffor- migt böjda klingor, lika dem i en öfver- skärningsmachin, eller ock bestå af en borst- vals. Den renade ullen upptages på en kardvals samt lossas derifrån och formeras till en sammanhängande fäll på samma sätt som i en vanlig kardmachin 1). uiikam- En ullkamningsmachin, hvilken hufvud- "efim“ sakligen bar följande inrättning, är föremål Banuc‘s för ett patent, taget i England af J. Bäring, som likväl icke är uppfinnaren. — Ullen utbredes på en ändlös matareduk, ifrån hvil- ken den emollages af ett par valsar och af dessa öfverlemnas åt en med kardtänder beklädd hastigt kringgående cylinder, som lägger ullen på kammen. Denne sistnäm- de består af ett horisontelt hjul, i hvars omkrets kamtänderna äro vertikalt fästa- de. Under det att detta kamhjul långsamt vänder sig omkring sin axel, upptager det den af kardvalsen lemnade ullen, hvilken på detta sätt kammas och blir sittande rundt omkring hjulet, i form af en frans. Derifrån borttages ullen först af ett par vertikala 1) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries. Vol. 13, sid. 152. 11 valsar, som äro ställda på ett sådant afslånd från kammen, alt de blott kunna gripa den längsta ullen, och sedan af ett annat par dylika valsar, som stå närmare intill kam- men, samt slutligen af ett tredje par lika beskaffade valsar, rnen hvilkas afslånd från kammen är ännu mindre, så alt dessa emot- laga den kortaste kammade ullen. Den ull, som derefter qvarhänger vid kamländerna, afstrykes från dessa af en borst- eller kard- vals 2). En ny inrättning af ullkardningsma- Ancm- chiner är uppfunnen af J. ARCHIALD i Skott- karäma- land 3). Den utgifna beskrifningen derom chin för är svårfalllig och kan här icke meddelas. J. Walton i England bar tagit patent WAL- på kardmachin för ull, uti hvilken den från kara” stora kardcylindern kommande ullvadden, machin. i stället för alt på det vanliga sällel for- mas till loqueller, blifver af cirkulära knif- var längsefter sönderskuren i remsor, som derefter blifva lindrigt snodda och slutligen rullade 4). I spinnmachiner för bomull äro föl- Spinn- jande förbättringar gjorda af W. NICHOLSON NYCROK- i Manchester: lädret, hvarmed spinnval-.SNYS. sarne öfverdragas, behandlas i en machin. 2) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 12, s. 200. — DINGLER‘s Polylech- nisches Journal, Band. 69, s. 418. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 893. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 12, s. 193. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 70, sid. 190. 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 9, s. i 39. — DINGEER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 68, sid. 109. I 2 i hvilken det af en raspcylinder blifver raspad t på den sidan som är ämnad att ligga inåt valsen. Härigenom får lädret icke allenast en lika tjocklek öfverallt, utan hindras äfven ifrån att glida omkring klä- det hvarmed valsarne äro beklädda under lädret. — Till lädrets påsättande på val- sarne är en machin uppfunnen af NICHOI- SON, som dessutom äfven föreslagit ett nytt sätt att kringdrifva spelen i spinnstolarne 5). DoLt- DOLLFUS har, i spinnmachiner för bom- rärEUSSa-ull > infört en förbättring bestående deri deazpinu alt snörtrummorna, som sätta spelen i rö- relse, kringdrifvas genom utvexlingar af hjul i stället för de vanligen brukliga snö- ren eller remmar. Härigenom behöfver ma- chinen en mindre rörelsekraft än förut och fordrar följaktligen mindre ansträngning hos spinnaren; äfven blir garnet jemnare och machinens underhållande mindre kost- samt 6). vafstolar. I väfnadskonsten hafva åtskilliga upp- finningar blifvit bekantgjorda, hvaribland följande må nämnas : Berry’s M. BERRY har i England tagit patent patent på en väfstol af utländsk uppfinning, uti hvilken väfnader med inslag af borst, ta- gel, hvalfiskben, rör, halm m. m. kunna tillverkas 7). 5) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 9, s. 76. —- DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 67, sid. 401. 6) Bulletin de la Société industrielle de Mulhau- sen, N:o 51, s. 70. — Polytechnisches Cen- tral-Blau, 4 Jahrg., sid. 554. ‘ 7) The London Journal of Arts, Conjoined Se- 13 A. HALT och J. Sr ACK i England hafva HALL‘s uppfunnit en väfstol, i hvilken flera väf- SLXCR‘s nåder på en gång kunna tillverkas, samt väfstol. en förbättrad inrättning till skottspolens drifvande 8). J. POTTER i Manchester har uppfunnit:PorrEn‘s 1) En förbättrad machin för att tillreda uppfin- / M . ningar. den förut klistrade ränningen eller ketten så, att den mindre nötes under väfningen; 2) En machin, hvarigenom man kan insätta i väfstolen en längre kett än vanligt 9). C. FlTTON och G. COLLIER i York hafva Fittons infört följande förbättringar i mechaniskacol,-, väfstolar: 1) Ett sätt att medelst excen- väfstol, triska skifvor, i stället för vefvar, drifva slagbommen och göra dennes verkan mera lik den som åstadkommes af en väfvares hand; 2) En inrättning af slagbommen, hvarigenom dess rörelse icke blir pendel- formig, ulan horisontelt fram- och återgå- ende; 3) En uppfinning, genom hvilken trampornas rörelse så regleras att kettens nötning blir mindre än i vanliga väfstolar; och 4) En förbättrad skottspole 10). ries, Vol. 11, sid. 265. — DINGLER‘s Polylech- nisches Journal, Band. 68, s. 26. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 12, s. 3o. — Dingler’s Polylech- nisches Journal, Band. 68, sid. 370. 9) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 9, sid. 257. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 67, sid. 272. 10) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 90. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 10, sid. 193. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg. sid. 11 25. 14 nMechar- M. Poole i London har tagit patent stol madpå en utom England gjord uppfinning, alt machineri.i mechaniska väfstolar använda JACQUARD- patent? ska machineriet ‘). Klädens Vid klädens så väl ruggning som öf- rus,s,y-ins verskärning kan inträffa, att antingen rugg- skärning, valsen eller de skärande klingorna hafva YA. något fel, hvilket då åstadkommer ett mot- 5058ochs va rande fel i klädet. Till förekommande ningsma-häraf, bar J. WALTON i England så inrät- chiner tat de till nämde operationer hörande ma- chiner, att klädet i dem får en samman- satt rörelse, hvarigenom ingen punkt af detsamma kan åter komma i beröring med den del af ruggvalsarne eller klingorna bvaraf den en gång blifvit träffad 2). Pappers W. HARROID i Birmingham bar tagit “iMing.- patent på en utom England uppfunnen sil- Tresil. nings-apparat till pappersmateries befrian- NOL.D‘s de ifrån knutar, eller så kallad tygsil. patent. Denna består af ett slags vals, eller sna- rare skofvelhjul, hvars tvärsektion är stjern- formig, så att hvar och en af skoflarna har utseende af ett längsefter hjulets axel lig- gande tresidigt prisma. Så väl dennä axel som skoflarna äro ihåliga. De af skoflar- nas sidor som, då hjulet kringvändes i pap- persmaterien, röra sig emot denna sednare, 1) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries. Vol. 10, s. 129.— DINGLER‘s Polytechn. Journ., B. 70, s. 280. — Polytechnisches Cen- tral-Blatt, 4 Jahrg., s. ii 19. 2) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 9, s. 141.— DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 68, sid. i io. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 589. 15 äro beklädda med metallsilar, genom hvilka den felfria materien inkommer i skoflarna, för att derifrån utrinna genom apparatens axel och samlas i kypen, under det att knutarna qvarstadna i kärlet hvari tygsilen vänder sig 3). Ett enligt flera öfverensstämmande in-Lädertill- tyg högst fördelaktigt garfningssält är upp- HenA±* funnet af HERAPATH och Cox. —■ Sedan hu- PATI ‘s darne undergått de vanliga förberedelserna Cox‘s till garfningen, sammanhäftas de kant isaÉ"iDa“- kant, 5o eller 60 efter h varandra, på så- dant sätt att de få utseende af en ändlös duk, som sedan oafbrutet hasplas i den gaifämnehalliga vätskan emellan ett par öfver garfkaret ställda, horisontelt liggande valsar, af hvilka den öfre är lastad med vigter. Härigenom utprässas beständigt den i hudarne insugna vätskan och utbytes emot ny, bvaraf följden blir att garfnin- gen gar mycket fortare än då, såsom van- ligt, hudarne få blott ligga i den garfvande vätskan. Genom detta förfarande blir den tjockaste hud färdiggarfvad inom 2 måna- der, och i allmänhet förkortas garfnings- tiden till 1 och stundom till blott 1 af den som annars erfordras. Lädret blir icke al- lenast mera smidigt, elastiskt och vatten- tätt än då det garfvas på det vanliga sät- tet, utan äfven tyngre, emedan under den • kortare Liden mindre af hudsubslancen hin- ner alt förstöras 4). 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 32.— DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 70, sid. 427. 4) The Repertory of Patent Inventions, New 16 T^afärfr- Färgningskonslen har fått åtskilliga ning ock । . 9 O ° tryckning.f\y H bidrag. Aioépur- Försök af LIEBIC, LEUCHS, RUNGE och 1 1 sednast af ELSNER hafva visat, alt aloébitler (RUNGES aloesyra, ELSNERS aloepurpur), el- ler det ämne som erhålies då aloe behand- las med salpetersyra, utgör ett föga kost- samt material till erhållande af åtskilliga utmärkt vackra, rena och varaktiga färger på silke. — ELSNER distillerade, efter RUN- ges föreskrift, i del aloe med 8 delar sal- petersyra af 1,2 till i,3 eg. vigt, och ut- lakade den si rapstjocka återstoden med rent vatten, vid en temperatur af 10° till i5°G., hvarvid en starkt gul lösning erhölls, utur hvilken aloébitler, i form af ett gult pul- ver, afsalle sig. Med den purpurröda lös- ning, som erhölls då delta sednare ämne löstes i spiritus vini, färgade ELSNER silke, som förut blifvit degummeradt och före färgningen fuktadt med vatten. Utan bet- ning erhöll silket, på delta sätt, en vacker rosenfärg, som blef djupare då operationen flera gånger förnyades. Med alun och med ältiksyrad lerjord erhöll silket olika nuan- cer af syrenfärg. Med vismutlösning så- som betningsmedel, blef silket vackert röd- brunt och med tennsall blågrått. Alla dessa färger uthärdade fullkomligt solljuset och tvättning med Marseillertvål vid en tem- peratur af 10° till 15° R. Af en högre värmegrad blef färgen nuancerad. — Ett . ganska Series, Vol. 10, sid. 144. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 69, sid. 37. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 764. . 17 ganska starkt brunorange erhölls då silket betades med alun och derefter utfärgades, först i den förutnämde gula lösningen, hvarutur aloébilter afsall sig, och sedan i den röda spirituösa färgvälskan. Då de- gummeradt silke logs igenom blott den gula lösningen, fick det en ganska vacker gul färg, som väl tålde solskenet men ej tvättning med tvål 5). I mindre Asien begagnas till färgning Harmala- ett rodt pigment, som erhålies utur frön " ' af Peganum harmala. Denna växt före- kommer äfven i stor myckenhet i Södra Ryssland, der dess användande varit för- sökt i en för längre lid sedan på Krim anlagd fabrik. Färgämnet lärer der hafva blifvit beredt på det sällel, alt man, i ett trädkärl med två bottnar, begöt rent och torrt frö af växten med bränvin, hvari man förut upplöst ungefär 5 lod salpeter och lika mycket salmiak för hvar kanna; hvarefter man lät kärlet stå på den ena bottnen i en vecka och sedan lika lång tid på den andra, och fortfor alt sålunda hvar 8:de dag omvända kärlet i 6 månader, hvar- vid man tillsåg alt massan alltid var be- täckt af vätska. Först under desse sedna- ste åren har uppmärksamheten åter blifvit vänd på delta färgämne, hvilket nyligen blifvit undersökt af Hof-Rådet GÖBEL i Dor- 5) Journal fur Praktische Chemie, B. 12, s. 298. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 68, sid. 64. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 337. Prof. Pasch^s År si. i83g. 2 18 pat. Sället alt erhålla detsamma uppgif- ver GÖREL icke. Det skall ej finnas af na- turen färdigbildadt i växten, utan vara en kemisk produkt. För öfrigt uppgifves att det förhåller sig såsom en svag syra och ingår med baser saltartade föreningar. Dess tillredning skall vara lätt och ej kost- sam. För att färga med harmala-pigmen- tet, upphettar man det med vatten, hvil- ket man slutligen håller några minuter i kokning, hvarefter man silar vätskan. Af i viglsdel pigment med 6 eller io delar vatten, erhålies en starkt färgad lösning. Tyget, som skall färgas, tvättas väl, fuktas med vatten och lägges i färgspadel, hvil- ket man småningom upphettar till kokning under det alt man väl omvänder tyget, för att göra färgningen jemn. Sedan tyget är upptaget, tvättas det väl, först i varmt och derefter i kallt vatten, till dess alt ett gult färgämne, som åtföljer det röda, är utdraget. Någon betning har af GÖBEL icke blifvit använd. Harmalarödt fäster sig bäst på silke, derefter på ull, men trö- gast på linne och bomull, hvilka sednare GÖBEL likväl tror kunna varaktigt färgas med användande af tjenliga betningsmedel. De med harmala-pigment färgade tygen bibehålla sig ganska väl; de tåla kokning med tvål, undergå ingen särdeles märklig förändring i utspädd svafvelsyra och i lut. Solljuset tyckes ej hafva stort inflytande på färgen 6). 6) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 69, sid. 373. 19 G. SCHWARTZ i Miilhausen har under- Barasat- sökt ell till Industri-Föreningen derstädes år"T" från Batavia insändt grönt färgämne, hvil- ket han funnit till alla delar öfverensstäm- ma med det som Bancroft redan år 1793 erhöll från Calcutta och beskrifvit under namn af Barasat-grönt. År 180I anställ- de KURRER försök med ett dylikt ämne, hvilket han kallade grön indi^o, Enligt Schwartz s analys innehåller det Gult ämne....................10,4 Indigolim och salter . . 35,3 Indigobrunl..................39,2 Slemmigt ämne. . . . 5,i Indigoblålt..................io,o i oo,o. I en med kalk och jernvitriol deraf beredd kallkyp af barasat-grönt, färgade sig ett indoppadt tyg svagt blått i beröring med luften. Med kaustikt natron och tenn- chlorur blef "dexoxidationen mycket full- ständigare och tyget färgade sig ganska vac- kert och äkta blått. — Med koncentrerad svafvelsyra erhölls en grönaktigt blå lös- ning, som åt ylle meddelade samma färg. Genom tvättning med vatten blef det fär- gade profvet svagt blått. — Med kaustikt alkali gifver detta ämne en smutsigt olive- grön färg, som ej är varaktig på ylle. — I sublimation gifver det blott en ringa qvan- titet indigokristaller och efterlemnar ett ganska voluminöst kol. — Lerjordbetade tyg fästa hvarken någon grön färg eller upp- 20 laga det gula färgämnet ulur basarat-grönt, hvilket således till grön färgning är allde- les oanvändbart, och i afseende på dess halt af indigoblått, står långt under de i handeln förekommande sämsta indigosor- ter 7). Glauber- ALEXANDER DIXON och JAMES DIxON i “let’för'England bafva funnit att Glaubersalt eller "vinsten isvafvelsyradt natron kan användas vid färg- Jargning. • . . ning i stället för vmsten, ofta med bättre verkan än denne sednare. För ljusa fär- ger skall det salt, som fås efter skedvat- tensberedning af Chilisalpeter, vara tjenli- gast; men för mörka nuancer skall det af koksalt erhållna Glaubersaltet, vara bäst passande 8). LEITFK- LEITENBERGER i Reichstadt (Böhmen) PENCEE.s har uppfunnit en machin till tygs tryck- machin. ning, h vilken arbetar med flera, ända till 8 formar för olika färger på en gång. Den skall vara mindre dyr och enklare samt gifva ett fullkomligare tryck än den i dessa Årsberättelser förut omnämda Perrolinen 9). Gravyr. ErSNER har undersökt DELESCHAMPS‘s sNsglyphogéne 10) och funnit det vara en bland- glypogénening af salpeler-ether, fri salpetersyra, al- 7) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 51, sid. 25. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 67, s. 213. — Po- lytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 37. 8) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 9, s. 220. — The London Journal of Arts, Con joined Series, Vol. II, sid. 200. 9) Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 73. 10) Se Årsberättelsen år 1836, sid. 29, och år 1838, sid. 66. 2 I debyd och salpetersyrad silfveroxid. Hal-g och... ten af salpetersyrad silfveroxid utgjorde etsnings— 48 gran, och af fri salpetersyra emellanmedekför 2 och 3 lod, af en egentlig vigt = 1,23, vyr. på 32 lod glyphogene. Försök med detta etsningsmedel på stålplåtar, öfverdragna med vanlig etsgrund och ritade, ulföllo icke så fördelaktigt som man af de franska upp- gifterna hade anledning att vänta, ulan tvertom visade sig alt blandningen ofta upplöste elsgrunden och icke var använd- bar för plåtar af mindre godl stål. ELSNER har likväl funnit, alt följande berednings- sätt gifver ett etsningsmedel, som i stål gör djupa och felfria linier med skarpa kan- ter, icke angriper elsgrunden, och kan nytt- jas äfven på sådana sämre stålsorter, på hvilka intet af de hittills kända etsnings- medlen gifver rena och skarpa linier. Till en blandning af 15 lod spiritus af 0,844 eg. vigt och i lod kemiskt ren salpetersyra af 1,22 eg. vigt, sätter man } qvinlin ren salpetersyrad silfveroxid, som man förut upplöst i minsta möjliga qvantitet destil- leradt vatten. Skulle man finna, hvilket stundom kan hända, alt denna blandning vill upplösa något af elsgrunden, så väljer man följande sammansällningsförhållande: 6 delar spiritus af o,844 eg. vigt, 9 delar de- stilleradt vatten, i lod salpetersyra af 1,22 eg. vigl och 1 qvinlin salpetersyrad silfver- oxid. — Försök med detta etsningsmedel hafva ganska ofta blifvit gjorda, på stål- plåtar af olika beskaffenhet, i Tech nologi- ska Institutet i Berlin, af SCHAUER, som vitsordat dess användbarhet och meddelat 22 följande praktiska uppgifter: För alt er- hålla ett vackert och rent stålstick, fordras nedanstående tre blandningar : i. Det förut nämda etsningsmedlet. 2. Destilleradt vatten, blandadt med 4 pro- cent kemiskt ren salpetersyra af 1,22 eg. vigt. 3. Destilleradt vatten, blandadt med 6 pro- cent spiritus af o,844 eg. vigt. Då plåten är färdig till etsning, af- torkas den med en ren pensel och begju- tes med vattnet N:o 2, hvilket efter } mi- nut hastigt afhälles, h varefter genast och medan plåten ännu är våt, blandningen N:o i pågjutes. De ritade linierna måste då i ögonblicket beläcka sig med ett grön- aktigt, svart öfverdrag, hvilket man bestän- digt bortstryker ifrån linierna med en mjuk pensel. Blandningen får ej stå mer än 1 tum högt på plåten. Så snart som den gjort tillräcklig verkan, afhälles den skynd- samt och afsköljes med vattnet N:o 3, hvar- efter de etsade linierna väl rentvättas med en pensel och plåten torkas. Man låter hvarje pågjutning af N:o i stå på plåten omkring 3 minuter. Då den skall förnyas, sköljes plåten åter } minut med vattnet N:o 2, h varefter etsningsmedlet pågjutes innan plåten torkat och afhälles efter 2 till 3 minuter, plåten sköljes med vattnet N:o 3, tvättas och torkas. Man fortfar på delta sätt till dess att linierna blifvit behörigt etsade. För öfrigt iakltages alt så väl de tre blandningarne som plåleu böra hafva en temperatur af 15°, men aldrig öfver 23 19° eller 20°R. — SCHAUER har, under en resa i England, funnit att man, till de ut- märkt sköna stålstick som der produceras, använder ett etsningsmedel af alldeles lika sammansättning som det här beskrifna, blott med den skillnad, att man försätter det med stark ättika 1). GENTELE bar meddelat en beskrifningFärger till om beredningen af kalkblått, som är en afxaikBiAEe. kopparoxid, kalkhydrat, kolsyrad och litet svafvelsyrad kalk bestående blandning, hvil- ken nyttjas, likasom bergblått, till vatten- färg. — För densammas tillverkning for- dras följande kärl: i) Ett stort, genom tvätt- ning med kalkmjöl väl rengjordt, jernban- dadt precipitations-kar af tall, 6 fot högt, nedantill 43 och ofvantill 4 fot i diameter, försedt med flera tappar på olika afstånd ifrån bottnen. 2) Tvä kärl af samma vidd som det föregående, men blott 2} fots höjd. 3) Ett öfver precipitations-karet stäldt kärl, som inrymmer 1000 skålpund vatten och 1 tum öfver bottnen har flera stora tappar. 4) Ett stort utlakningskärl, 8 fot högt samt ofvantill 5 och nedantill 43 fot i diame- ter. — Materialierna till färgberedningen äro: 1) Kopparvitriol, som måste vara fri ifrån både jern och zink. En jernbaltig kopparvitriol kan renas derigenom, att man deraf gör en lösning af 15° BAUMÉ och ut- sätter den för luften i fat af stengods, då 1) ERDMANN‘S Journal fur Praktische Chemie, Band. 12, s. 304. — DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 67, sid. 443. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 339. jernet småningom utfäller sig i form af ba- siskt oxidsalt. 2) Kalk. Den måste vara väl bränd och upplösa sig fullkomligt till kalkmjölk af ren hvithet. Kan man ej er- hålla vanlig kalk af denna beskaffenhet, så måste man begagna bränd krita. 3) Pott- askaj som ej får innehålla mycket kisel- jord, sallsyradt eller svafvelsyradt kali. 4) Ren hvit ^vinsten. — Det vatten, som nyttjas, måste vara fritt ifrån jern och svaf- velbundet väte samt fullkomligt klart. Då äfven en ringa qvantitet arsenik är högst skadlig för färgens skönhet, så får man vid dennas beredning ej begagna kärl som va- rit använde vid tillverkningen af arsenik- hal tiga kopparfärger. — Färgen erhålles på följande sätt: Man släcker 20 skålpund bränd kalk i ett af de under 2) omtalade kärlen, till en kalkmjölk, hvilken man ut- späder med så mycket vatten som kärlet kan inrymma, och låter den stå en dag för alt fullkomligt kallna, hvarefter man silar den, genom en hårsil, i det andra kärlet och lemnar den öfver natten. Tillika upp- löser man 5o skålpund kopparvitriol uti en kopparkittel, i 5oo skålpund vallen, hvari förut 6 skålpund vinsten blifvit upp- lösta. Den erhållna lösningen gjutes i det under 3) omnämda kärlet, hvarefter delta fylles med vatten. Man upplöser slutligen 2 skålpund pottaska i 100 till 200 skål- pund valLen och låter lösningen klarna el- ler filtrerar den. Sedan allt detta blifvit förberedt, uppröror man kalk mjölken i pre- cipilalions-karet med så myckel vallen all karet blir fullt till 3 och ännu kan inrvur- 25 ma lösningarne af kopparvitriolen och pott- askan. Derefter gjuler man först pottask- lösningen i kalkmjölken, omrörer väl och Öppnar sedan alla tapparne pä kärlet som innehåller kopparvitriollösningen, hvilken man låter rinna i kalkmjölken, under det alt fyra arbetare omröra denna. Den vac- kert blåa massa, som då bildar sig, hålles ännu } timme i rörelse, hvarefter man lå- ter den sättasig och aftappar den klara vätskan från fällningen. Sedan fyller man ullakningskärlet 4) med klart och kallt kalk- vatten, ställer derpå en bårsil, genom hvil- ken man låter den väl upprörda fällningen rinna i kalkvaltnet, under det att detta hålles i omrörning. Efter 3 eller 4 dagar låter man den klara vätskan afrinna från färgen, hvilken man sedan upplägger på sildukar, pressar och torkar i luften, hvar- efter den sönderslötes till ett groft pulver. En tillsats af mera kalkhydrat, gifver ett ljusare kalkblått 2). BERNHEIM bar uträknat följande tabell, kemiska som tillkännagifver styrkan af kauslik am-Tabell ör- moniak i olika utspädnings-tillstånd, och T ax- som till inrättning och bruk är alldeles moniak. lika med de i dessa Årsberättelser förut intagna tabeller för svafvelsyra, salpeter- syra och saltsyra 3). 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 67, sid. 306. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 249. 3) Årsberättelsen 1837, sid. 56. 26 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent ammoni- ak. Procent vatten. Kemiskt värde. 28 0,8830 32,59 67,41 52,65 0,8842 32,26 67,74 53,19 0,8854 31,94 68,06 53,72 27 0,8866 31,61 68,39 54,28 0,8878 31,28 68,72 54,85 0,8890 30,96 69,04 55,42 0,8902 30,63 69,37 56,02 0,8914 30,31 69,69 56,61 26 0,8925 29,98 70,02 57,23 0,8930 29,66 70,34 57,86 0,8947 29,33 70,67 58,50 0,8958 29,00 71,00 59,17 25 0,8969 28,68 71,32 59,83 0,8980 28,35 71,65 60,53 0,8991 28,03 71,97 61,22 0,9001 27,70 72,30 61,94 0,9011 27,37 72,63 63,69 0,9021 27,05 72,95 62,53 24 0,9031 26,72 73,27 64,22 0,9040 26,40 73,60 64,98 0,9050 26,07 73,97 65,86 0,9059 25,74 74,26 66,69 0,9068 25,42 74,58 67,50 0,9078 25,09 74,91 68,39 0,9088 24,77 75,23 69,27 23 0,9098 24,44 75,56 70,21 0,9107 24,12 75,88 71,14 0,9117 23,79 76,21 72,13 0,9127 23,46 76,54 73,14 0,9137 23,14 76,86 74,15 0,9147 22,81 77,19 75,22 22 0,9157 22,49 77,51 76,29 0,9167 22,16 77,84 77,44 27 ( Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent ammoni- ak. Procent vatten. Kemiskt värde. 0,9177 21,83 78,17 78,61 0,9187 21,51 78,49 79,78 0,9198 21,18 78,82 81,02 0,9208 20,86 79,14 81,76 0,9219 20,53 79,47 83,62 21 0,9229 20,20 79,80 84,55 0,9239 19,88 80,12 86,32 0,9250 19,55 80,45 87,78 0,9260 19,22 80,78 89,28 0,9271 18,90 81,10 90,79 20 0,9282 18,58 81,42 92,35 0,9293 18,25 81,75 94,02 0,9304 17,92 82,08 95,71 0,9315 17,60 82,40 97,49 0,9326 17,26 82,74 99,46 0,9337 16,95 83,05 101,23 19 0,9348 16,62 83,38 103,12 0,9360 16,29 83,71 105,34 0,9371 15,97 81,03 107,41 0,9382 15,64 84,26 110,62 0,9393 15,32 84,68 111,98 0,9404 14,99 85,01 114,47 0,9415 14,66 85,34 117,05 18 0,9426 14,34 85,66 119,72 0,9437 14,01 85,99 122,48 0,9448 13,69 86,31 125,34 0,9459 13,36 86,64 128,38 0,9470 13,04 86,96 131,59 0,9481 12,71 87,29 135,00 17 0,9492 12,38 87,62 138,61 0,9504 12,06 87,94 142,29 0,9516 11,73 88,27 146,30 0,9528 11,41 88,59 150,38 28 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent ammoni- ak. Procent vatten. Kemiskt värde. 0,9540 11,08 88,92 154,87 16 0,9552 10,75 89,25 159,62 0,9564 10,43 89,57 164,53 0,9577 10,10 89,90 169,91 0,9590 9,78 90,28 175,57 0,9603 9,45 90,55 181,58 0,9616 9,12 90,88 188,30 15 0,9629 8,80 91,20 195,00 0,9643 8,47 91,53 202,58 0,9657 8,15 91,85 210,55 0,9670 7,82 92,18 218,63 0,9684 7,50 92,50 228,80 14 0,9697 7,17 92,83 239,33 0,9711 6,84 93,16 250,87 0,9725 6,52 93,48 263,18 0,9738 6,19 93,81 277,24 0,9752 5,87 94,13 296,01 13 0,9766 5,54 94,45 309,71 0,9780 5,21 94,79 329,36 0,9794 4,89 95,11 351,22 0,9808 4,56 95,46 376,38 0,9822 4,24 95,76 405,51 0,9836 3,91 96,01 438,31 12 0,9851 3,58 96,42 478,18 0,9865 3,26 96,74 526,38 0,9879 2,93 97,07 585,38 0,9893 2,61 97,39 657,46 11 0,9907 2,28 97,72 752,63 0,9921 1,96 98,04 875,10 0,9934 1,63 98,37 1052,76 0,9948 1,30 98,70 1320,00 0,9961 0,98 99,02 1751,02 0,9974 0,65 99,35 2640,00 0,9987 0,32 99,68 3562,49 29 I sockertillverkningen, särdeles af hvit- Socker. betor, hafva flere nyare uppfinningar och arbetsmethoder blifvit närmare kända. Enligt försök af NIEMANN, BRANDEs och Areome- REICH, kan sockerlösningars halt, utan sär-gagnande deles fel, anses proportionel mot de BAUMÉ- til.hvik-, ska areometergraderna. TREVIRANUS i Blan-präfnif sko har på NIEMANNS uppgifter grundad t ne-beräknan- danslående tabell, hvars bruk i det följandedesosden skall förklaras. Kristallisalionsfärdig sirap kertill- af 44 grader BAUMÉ är deri tagen till en-gen nödi- bet, och tabellens tredje kolumn beräknadfte"an- efter den sals, alt lösningens vigt, då soc--i. kerqvanlileten blifver oförändrad, förhåller NUs. sig om vänd t såsom BAUMÉska areometerns gradtal. BAUMÉs areo- meter- grader. Egentlig vigt. Lösningens absoluta vigt vid oförän- drad socker- qvantitet (0,800). Lösningens volum vid oförändrad sockerqvan- titet. Socker- halt, i procent af lösnin- gens vigt. 44 1,428 1,000 1,000 80,0 40 1,375 1,100 1,142 72,7 35 1,312 1,257 1,368 63,6 30 1,256 1,467 1,668 54,5 25 1,205 1,760 2,085 45,5 20 1,157 2,200 2,715 36,3 15 1,113 2,933 3,763 27,25 14 1,104 3,143 4,066 25,5 13 1,096 3,381 4,405 23,7 12 1,088 3,667 4,813 21,8 11 1,080 4,000 5,289 20,0 10 1,072 4,400 5,861 18,2 9 1,064 4,889 6,562 16,4 8 1,057 5,500 7,431 14,5 7 1,049 6,286 8,557 12,7 6 1,041 7,333 10,059 10,9 5 1,034 8,800 12,153 9,1 4 1,028 11,000 15,280 7,3 30 Med tillhjelp af denna tabell kan man beräkna icke allenast hvitbetsaftens och si- rapens halt, utan äfven den myckenhet vatten som mäste afdunstas för att bringa sockret till kristallisation. För alt visa densammas praktiska användande, bar TRE- VIRANUS valt såsom exempel de af SCHUBARTH och Reich meddelade underrättelser om till- verkningen i Crespels fabrik i Arras. Hvitbetsaftens klarning. 65000 skål- pund hvitbetor gifva 55900 skalp, saft af 73° B., hvilka, fördelade på 31 klarningar, utgöra något öfver 18oo skalp, för hvarje klarning. Hvar och en af de 4 klarpan- norna kommer i bruk 21=72 gång inom 24 timmar, så att ifrån en klarning till en annan 3,1 timmar förflyta, af hvilka lik- väl blott 3 timme åtgår till sjelfva opera- tionen. TREVIRANUS uppgifver, att pannan, under de återstående 2} timmarne, afsval- nar till 50° C. 4), men delta är oriktigt, emedan hon afsköljes med kall saft. Pan- nan med sin yttre tackjernsbolten 5) väger, enligt TREVIRANUS, 2300 skålp. (enl. Schu- barth blott 1200 skålp.). Kopparns och jernets förenade egentliga värme kan här anses =0,134 eller deras eqvivalent =308 skålp. vattenånga. Värmeförlusten, genom deras upphettning, antages = 15 procent, saftens temperatur =0° och i skålp. ångas absoluta värme = 650 värme-enheter, af 4) De af TREVIRANUS nyttjade RÉAUMURska ther- mometergraderna äro här öfverallt reducera- de till CELSII. 5) Se Årsberättelsen 1838, sid. 103. 31 hvilka likväl 75 gå förlorade, emedan ån- gan kondenseras Lill vatten af 75° medel- temperatur. Efter dessa antaganden for- dras till en klarning 361,6 skålp. ånga eller 207910 värme-enheter; nemligen: Värme-enheter. 1. För att upphetta 1800 skålp. saft Lill ioo° C., 1800x100 = 180000 2. Till pannans uppvärmning från 50° till 100°, 15 pro- cent af 180000 . . . . = 27000 3. Efter slutad klarning utblåses vanligtvis den emellan pan- nans bottnar inneslutna ån- gan, som väger omkring 1 skålpund . ........................ 650 4- Genom pannans afkylning af yttre luften kondenseras un- der 3o minuters tid, som klarningen fordrar, ungefär 0,4 skålp. ånga . . . . = 260 207910. 100 skålp. rå saft af 730 B. gifva, i medel- tal, 1688 skålp. af 6’°'B. Den klarade saftens afdunstnin^. Des- sa 1688 skålp. saft af 61° B. skola afdun- stas till 220 B. eller till 498,8 skålp. Så- ledes böra 1189 skålp. valLen derifrån skil- jas. Saflen kommer omkring 50° C. varm i afdunstningspannorna. Följaktligen fordras, r 11688 x5o ior dess upphettning till 100 , —---------- 650—75 = 146,8 skålp. ånga.— Utur den kokheta 32 saften måste de förulnämda 1189 skålp. vatten bortgå i ångform. Men, emedan äfven bär den verkande ångan icke kan afgifva allt sitt värme, ulan kondenseras till vatten af saftens temperatur, som är minst 100°, så behöfvas för afdunstningen 1189x650 _ ed - —— =1405, i skalp, anga. — Pannan 650— i oo innehåller omkring 700 skålp. koppar, som i hänseende till egentligt värme svara emot 700X0,095 =66,5 skålp. vatten. Emellan hvarje afdunstning svalnar pannan mera eller mindre, och del värme, som derige- nom förloras, måste ersättas. Fördelas saft- qvantiteten efter en klarning på två pan- nor och afdunstas samtidigt, så kan tiden emellan 2 sådana afdunstningar ej utgöra mera än 1} timme. Antager man tillika, att pannorna komma i arbete vid en tem- peratur af 62,05 , så erfordras för värme- ersättningen 66,5x37.5x7-8,8 skålp. ånga, 5 650-81,25 1 5 i hvilken beräkning talet 81,25 är medel- temperaturen emellan 100° och 62,05. — Till afdunstningen fordras således samman- lagdt 1560,7 skålpund ånga. Sirapens inkokning. Förlusten vid fil- treringen godtgöres genom tvättvatlnen; således böra 498.8 skålp. sirap af 22° B. att inkokas till 44° B. eller till 249,4 skål- pund, och följaktligen lika mycket vatten afdunstas. Härvid är att märka dels alt sirapens kokpunkt är högre än 100°, hvil- ket dock utan betydligt fel kan förbises, dels att sockerlösningars egentliga värme aftager 33 aftager då de koncentreras. Enligt Krause har sirap af 30° B. blott hälften af vatt- nets egentliga värme; således kan egentliga värmet hos sirap af 22° B. antagas till om- kring Å. Efter denna förutsättning for- dras, för att upphetta 498,8 skålp. sirap . - 498,8X100x3 , , till ioo , 4 3741° värme-en- 3 A i o heter --‘——=62,3 skålp. ånga, dåden 630—50 till uppvärmningen använda ångan här kon- denseras till vatten, hvars temperatur i bör- jan är o° och sedan stiger till 100°, så att dess medeltemperatur kan antagas ==50° Sirapens värmegrad uppgår vid kokningens slut till i i 5° C. eller är i medeltal 1073°, h vårföre till de 249,4 skålpund vattens af- , • 249,4x650 dunstning åtgår — —=298,8 skålp. ö ° 650-107,5 • 1 ånga. — Pannan har 350 skålp. koppar och afsvalnar, emellan 2 kokningar, till 25° G. Den använda ångan kondenseras till vat- ten af 621° För att till 100° upphetta två pannor, i hvilka inkokningen sker på , . . 66,5x( 100-25) samma gång, behotvas således —————-— ° ° 650-62,5 = 8,5 skålp. ånga. — Efter dessa beräknin- gar är den för hela inkokningen behöfliga ångqvantiteten 369,6 skålpund. Den af runna sirapens omarbetning. I det här tagna exemplet användas dagli- gen 65000 skålpund hvitbetor, eller för hvar och en af de 31 klarningarne, 2097 skålp., hvilka gifva 5 procent eller 104,8 Prof. PasclVs Årsb. i83g. 3 skålp. råsocker. Således återslå 249,4-107,8 = 144,6 skålp. sirap af första produkten6), utgörande 6,9 procent af hvitbetornas vigt. Denna sirap af 42° B. utspädes till 289,2 skålp. eller 21° B. Emot 73 saftklarningar svarar en sirapklarning, som således före- kommer 4 gånger hvarje dag och verkstäl- les med 2241 skålp. sirap af 21° B., hvilka hafva samma egentliga värme som 1681 skålp. vatten. Antager man att klarpan- nan, med samma metallmassa och egentliga värme som förut, kommer i arbete vid o°C. och att ångan kondenseras till vatten af5o°, (1681 +308)x i o o , så fordras =331,5 skålp. 050-50 ånga till en klarning. — För sirapens åter- inkokning gäller detsamma som förut blif- vit nämdt, så att ångkonsumtionen dertill här blifver 2241x3699=,661,9 skålpund. 498,8 Hela åtgången af ånga är alltså 1993,4 skålp. eller 257,2 skålp. svara emot hvarje saftklarning. — Sockret af 2:dra produkten utgör omkring 52,425 skålp. = 2,5 procent, och den återstående melassen 92,175 skålp. =4,4 procent af hvitbetornas vigt. — Hela qvantiteten af råsocker och melass tillsam- mans är, i följd af detta och det föregå- ende, 11,9 procent af hvitbetornas vigt, och borde innehålla 9,5 af dessa procent socker, men gifver endast 7,5, hvaraf sy- nes att 2 procent antingen blifvit förvand- lade till ej kristallisabelt socker eller ut- göras af andra lösliga ämnen. 6) Se Årsberättelsen 1838, sid. 122. 35 1 sockertill verkningens samtliga ope- rationer fordra 1800 skålp. hvitbetsaft, en- ligt föregående beräkningar, 2549,4 skålp. ånga. Men den värmeförlust, som föror- sakas genom ångledningsrörens, kranarnes m. m. beröring med luften, bör äfven ta- gas i betraktande. TREVIRANUS har funnit, att temperaturskillnaden i båda ändarne af en rörledning, ioo fot lång och 5 tum i diameter, hvilken förde ånga af 31 atmo- sferers tryck, ej utgjorde mera än 31° till 32° C., och slutar, af denna och andra dy- lika iakttagelser, att, om ångrör äro väl skyddade emot den yttre luften, blott om- kring 3 procent af värmet från den bort- går. Ökar man derföre i detta förhållande 2549,4, så uppkomma, i helt tal, 2627 skålp., som utgöra den ångqvanlitel, hvilken be- höfves för att tillverka första och andra produkten af 1800 skålp. rå hvitbetsaft, hvars egentliga vigt svarar emot 73 BAUMÉ- ska areometergrader. Åtgång af brännmateriaL Den kol- qvantitet, som erfordras för att frambringa nyssnämde vigt ånga, beror naturligtvis af pannans, eldstadens och dragets större el- ler mindre fullkomlighet, af sättet att sköta elden och af stenkolens beskaffenhet. Om desse sednare gifva 15-20 procent aska, så kan man svårligen påräkna mer än 5 skålp. ånga af 3} almosferers öfvei tryck för hvarje skålp. kol. Till 2627 skålp. ånga behöfvas således 525,4 skålp. stenkol, och med i skålp. kol kunna 3,43 skålp. saft förarbetas. 36 Ängpannor. Vid en daglig förbruk- ning af 16316 skålp. stenkol (motsvarande 65000 skålp. hvitbetor) åtgå i hvarje mi- nut i 13 skålp., som frambringa 562 skålp. ånga; hvaraf följer att, då i hästkraft er- hålles af i skålp. ånga i minuten, fabri- kens ångpannor tillsammans böra äga 563 hästkrafter. Likväl är det bättre att göra pannorna något större, så att de t. ex. pro- ducera i hästkraft för 1000 skålp. hvit- betor. — Om man vill hafva en särskilt ångpanna för hvar och en operation, så bör, genom dem, hela ångqvantiteten så fördelas att 14 procent deraf tillfalla klar- ningen, 61,5 procent afdunstningen och 24,5 procent inkokningen 7). Scnu- I sammanhang med det föregående Apgnt&„äro följande uppgifter om den vid socker- om igän-tillverkningen af hvitbetor behöfliga qvan- ga"i"hvi-titet ånga, meddelade af SCHUBARTH: betsoc- . . kertill- ]. Med väl inrättade högtryckmachiner, och gen. då dessas kraft icke minskas genom drif- vandet af saft- och vattenpumpar m. m., är i hästkraft tillräcklig till ioooo skålp. hvitbelors tvättning, rifning och press- ning på 24 timmar. 2. Af 10000 skålp. hvitbetor erhållas 8ooo skålp. saft. Vid sockertillverkningen deraf användes ånga i följande opera- tioner : 7) Verhandlungen des Vereins fur Beförderung des Gewerbfleisses i Preussen, 1838, sid. 97. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 964. 37 a. Vid klarningen; för att uppvärma 8000 skålp. saft från o° till 100° C. b. Vid afdunstningen; för att först upp- 8000 värma 8 0 0 0-—6 =7500 skålp. kla- rad saft från 50° till 100° C., och sedan c. för att afdunsta 7500 skålp. klarad saft ifrån 63° till 22° B., eller, en- ligt den af TREVIRANUS uträknade ta- bell, till nära 2216 skålp., h varvid följaktligen 7500-2216=5284 skålp. vatten böra förvandlas till ånga. d. Vid inkokningen; då först 22 16 skålp. genom benkol filtrerad klärsel, hvars värmekapacitet, i jemnförelse med vattnets, kan antagas till o,855, må- ste upphettas från o° till ioo°C., och derefter e. inkokas från 22° till 44° B., hvarige- nom 1108 skålp. sockermassa erhål- las och 1108 skålp. vatten bortgå i ånga. f. Från första produkten afrinna 40 pro- cent eller 443 skålp. sirap, som, ef- ter utspädning med lika vigt vatten, gifver en klärsel af 22° B. Denna måste två gånger upphettas från o° till ioo0 C., och dessutom, genom inkokning befrias ifrån 443 skålpund vatten. Åtgången af ånga låter endast då med säkerhet beräkna sig, när det i ångrören kondenserade vattnet direkte återgår till ångpannan, såsom i PECQUEUR‘ska apparaten. I motsatt fall kan det lätt genom räkning bevisas att, med den bruklisa vidden bos ångrören, äfven vid en ringa skilnad emel- lan ångans tension i pannan och i vatten- samlaren (retour d’eau), mycket mera ånga tillföres de apparater som skola värmas än desse under de mest gynnande omständig- heter kunna kondensera. Skilnaden i ån- gans tension beror på vattensamlarens form, afkylningen utifrån, antalet af ångpannans matningar m. m., och är så variabel, att intet approximativt medium deraf kan be- stämmas. — Antager man deremot att det kondenserade vattnet återflyter till ång- pannan, att ångan i denna har behörig ten- sion, att så mycket brännmaterial förbru- kas, som behöfves för att alltid bibehålla tensionen lika och frambringa den erfor- derliga ångqvantiteten, samt slutligen, att summan af ångans fria och bundna värme är konstant och utgör 640° C. 8) eller att i skålp. vattenånga innehåller 640 värme- enheter, så måste 100° varmt vatten be- höfva ytterligare 540 värme-enheter för att bilda ånga af 100° temperatur. Häraf följer att i skålp. ånga fordras för att för- vandla i skålp. kokande vatten till ånga. Förhållandet är alldeles detsamma om vät- skan (såsom en lösning af socker) bar en högre kokpunkt än vattnet, t. ex. 120° C. Är vätskan upphettad till denna tempera- tur, så måste 520 värme-enheter tillkom- ma, om vattnet skall försättas i ångform, 8) I de föregående beräkningarna af TREVIRANUS är vattenångans absoluta värme antaget till 650. 39 och det vatten, som uppkommer genom den till uppvärmningen använda ångans kondensation måste behålla en temperatur af i 20° C. — Häraf är tydligt, att, under alla omständigheter, då det vatten, som framalstras af ångan, återflyter till pannan och ingen värmeförlust anses äga rum, i skålp. ånga måste utdrifva i skålp. vatten i ångform från apparaterna. Således är ån- gans nyttiga effekt alldeles densamma så väl vid inkokningen som vid afdunstnin- gen. Den kunde väl, vid den förstnämda operationen synas något mindre, derföre att lösningen, för att komma i kokning, måste upphettas öfver 100°, slutligen ända till 120° C., men om man besinnar, att lösningens värmekapacitet är mindre än vattnets (enligt det antagna förhållandet =0,855:1), så följer att saftens upphett- ning till 120° fordrar o,855 af den vat- tenqvantitet som behöfves för att sätta en med sockerlösningen lika stor qvantitet rent vatten i kokning; och häraf skulle snarare följa att ångans nyttiga effekt vore något större vid inkokningen än vid afdunstnin- gen. — Vid alla tillfällen der blott upp- värmning utan någon ångbildning kommer i fråga, såsom vid klarningen, samt före afdunstningen och inkokningen, fordras i skålp. ånga för att höja temperaturen hos 5,4 skålp. vatten ifrån o° till ioo°C. — Om man efter de nu anförda premisser beräknar det ångqvantum som skulle åtgå till operationerna a—-f, så erhålles ett re- sultat som är mindre än det borde vara, emedan en förlust af värme alltid inträf- 4° far, beroende i) af ångrörens radiation och värmeledningsförmåga; 2) af samma om- ständigheter hos apparaterna, samt af ra- diationen från de vätskor som de innehålla, och 3) af den till apparaternas upphett- ning använda värmeqvantiteten; men den- na värmeförlust är, genom lokala förhål- landen, så olika, att den icke i förväg lå- ter bestämma sig. Likväl, om man, efter de här uppställda grunder beräknar ång- konsumtionen och jemförer resultatet med erfarenhetsrön, hemtade från väl inrättade ångapparater, så vinnes en coefficient, af hvilken man vid anläggandet af en socker- fabrik kan betjena sig. Efter den theoretiska kalkulen skulle i hvitbetsockertillverkningens särskilta de- lar följande ångqvantiteter erfordras: a. Till att upphetta 8000 skålpund saft från o° till 100° C., vid klarningen, 8000 - 7 = ...............1481,4 skålp. 5,4 b. Till 7500 skålp. klarad safts uppvärmning från 50° till 1000 c., 7500 _ . . . 694,4 _ 5,4x2 • c. Till 5284 skålp. vattens för- vandlande till ånga . . 5284,0 — d. Till att uppvärma 2216 skål- pund klärsel ell. 2216X0,855 = 1895 vatten från o° till ioo0 C., 1895 = • . . 350,9 — Transport 7810,7 skålp. Transport 78 10,7 skålp. e. Till 1108 skålp. vattens af- dunstning 1 108,0 — f. Till att två gånger upphetta 886 skålp. klärsel ell. 757,5 skålp. vatten från o° till 1000c., 757-5x2 = . . 280,5 _ och sedan afdunsta 443 skål- pund vatten ..... 443,0 — 9642,2 skålp. Antages, att man med i skålp. sten- kol kan frambringa 5 skålp. ånga, så skulle, till 8000 skålp. safts förarbetande, stenkols- åtgången vara 1928 skålp. Men erfaren- heten har visat, att, med de fördelaktiga- ste inrättningar, 8ooo skålp. saft af 73 °B. fordra 2049 skålp. stenkol. Således, för att den theoretiska beräkningen skulle öf- verensstämma med hvad man i verklighe- ten funnit, borde med i skålp. stenkol mer än 5 skålp. ånga erhållas; eller rigtigare, den af erfarenheten gifna stenkolsqvanti- teten innehåller en mot värmeförlusten sva- rande coefficient. — Om de förut nämda ioooo skålp. hvitbetor förbrukas på 24 tim- mar, och 1 skålp. ånga i minuten svarar mot 1 hästkraft, så måste ångpannorna kun- 6/2 na åstadkomma--------— =6,695 hästkrafter. 24x60 * — Hvad slutligen vindarnes uppvärmning angår, så har det visat sig att den från högtryckmachinerna bortgående ångan är för detta ändamål jemnt tillräcklig, om man inskränker sig till blott produktion af rå- socker. Ju större den dagliga tillverknin- gen är, desto större måste äfven vindarna och arbetskraften vara, hvaraf man kan sluta att ett direkt förhållande här äger rum. — Med inberäknande af ångan till ma- chinernas drifvande erhålles således j,6g5 eller nära 73 hästkrafter för 10000 skålp. hvitbetor. Som likväl vattnet af den kon- denserade ångan icke mera är hett då det återkommer till pannan, och denna, dels för alt icke behöfva ansträngas till det yt- tersta, dels för alt kunna ersätta alla vär- meförluster, bör hafva en större rymd, så är en tillökning af omkring 3o procent ånga icke förmycket, hvarföre åtgången af ånga för 1000 skålp. hvitbetor kan anta- gas till T hästkraft 9). Schut- SCHUTZENBACHS förut hemligt hållna sätt ZEpBAGgSatt vinna sockret utur hvitbetor, har nu att tillver-blifvit kändt genom en derom meddelad betsocker,beskrifning i en på Ryska språket utgif- ven Journal för manufakturer och handel. •— De rengjorda och tvättade hvilbetorna sönderskäras, med en dertill inrättad ma- chin, i tärningar som torkas och malas, hvarefter sockret utdrages så som i det följande skall omtalas. Torkningen sker i ett rum, genom hvilket varm luft bestän- digt strömmar från en calorifére, beståen- de, såsom vanligt, af en jernugn, på ett litet afstånd omgifven af en mur, emellan 9) Verhandlungen des Vereins fur Beförderung des Gewerbfleisses in Preussen 1838, sid. 119. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 969. 43 hvilken och ugnen luft utifrån inkommer och upphettas. Till temperaturens jemnare fördelning är, ofvanför denna värmnings- apparat, anbragt ett tak af gallerformigt genombruten jernplåt, som skiljer rummets nedre del, der luften uppvärmes, ifrån den Öfre delen eller det egentliga torkrummet. Detta sistnämde är försedt med flera ra- der horisontela jernstänger, som bära lådor med bottnar af metall tråd snät, på hvilka de sönderskurna hvitbetorna äro utbredda till i eller 2 turas höjd. Den fuktiga luf- ten utgår genom skorsten af träd. — Istäl- let för den omnämde jernugnen kan man nyttja rör, upphettade med ånga. — En annan af Schuzenbach föreslagen, verksam- mare men betydligt mera dyr, torknings- anstalt har 6 eller flera, öfver valsar lång- samt gående, ändlösa melalltrådsnät, af hvilka det öfversta emottager de nyss sön- derskurna hvitbetorna, förer dem igenom det upphettade rummet och aflemnar dem till det närmast under belägna nätet, som, med rörelse åt motsatt led, i sin ordning låter dem falla på det tredje, hvarifrån de korama på det fjerde o. s. v. ända till det understa nätet, som slutligen leder de nu fullkomligt torkade hvitbetorna direkte till qvarnen hvari de malas. Värmningsappa- ra ten utgöres här, i anseende till torkrum- mets större längd, af liggande rör, som äro en fortsättning af eldstaden, och den fuktiga luften bortgår icke blott i följd af temperaturskilnaden, utan likasom utsuges från torkrummet med tillhjelp af en kring- löpande fläkt eller ventilator. — För att erhålla sockret utur de torkade och malna hvitbetorna, blandar man 9 vigtsdelar rent vatten med 3 till 2 procent koncentrerad svafvelsyra eller dess eqvivalent svafvel- syrlighet, och inrör i denna blandning 4 delar eller mera hvitbetsmjöl. Så snart som det sura vattnet är fullkomligt insu- get, utpressas massan. Återstoden behand- las på alldeles lika sätt, men den derutur genom pressningen utdrifna vätskan an- vändes blott, i stället för vatten, vid en ny operation. Detta förfarande fortsättes till dess att allt socker är utdraget utur hvitbetorna. — De utpressade sockerhaltiga vätskor som hafva erforderlig egentlig vigt, försättas, vid låg temperatur, med så myc- ket kalkhydrat som behöfves för att mätta syran och derutöfver till vägabringa ett visst öfverskott af kalk. Fällningens afsättning åstadkommes så som vanligen brukas, och blifver alltid fullständig vid 75° till 88°G. Vätskan är sedan fullkomligt klar och in- nehåller, i följd af hvitbetornas torkning, blott ganska litet fröhvita och pectin. Utur den klarnade lösningen fås kristalliseradt socker på det öfliga sättet, endast med den skilnad att till reningen en mindre qvantitet benkol är tillräcklig än då saft af friska hvitbetor användes. — Till soc- krets utdragande kan äfven vattnet försät- tas med kalk i stället för de nämda sy- rorna. I detta fall blandas vattnet med så mycket kall kalkmjölk, som fordras för att hindra jäsning, och efter pressningen neutraliseras den öfverflödiga kalkhalten med svafvelsyra. — En annan metod be- står i nyttjandet af alkohol såsom utlak- ningsmedel. Man fuktar hvitbetsmjölet med tredjedelen eller hälften af dess vigt varmt vatten, hvartill litet mera kalk blifvit till- satt än som fordras för att mätta hvitbe- tornas fria syra. Derefter utröres massan med den för sockrets lösning behöfliga qvantiteten alkohol och pressas starkt. Från den erhållna vätskan afdestilleras alkoholn, medelst ånga, i en apparat af träd och koncentreras till vidare behof, genom för- nyad deslilla tion. Den från alkoholn skilda sockerlösningen filtreras, först medan den ännu är varm, genom linne, och sedan ge- nom kornadt benkol, inkokas och behand- las för öfrigt såsom vanligt är. — Om hvit- betorna ej blifvit fullkomligt torkade, kunna de likväl i detta tillstånd begagnas utan att malas. Man begjuter dem då med sy- radt eller kalkblandadt vatten och arbetar dem, så snart som de insugit tillräckligt deraf, till ett mos, utur hvilket sockret vinnes genom pressning och lika förfarande som annars. — Till sockrets utdragning ur torra och malna hvitbetor, kan äfven, ehuru med mindre fördel, rent vatten an- vändas, ulan tillsats af syra eller kalk 10). En macerations-apparat till hvitbet-RECHN- saftens utdragning har blifvit uppfunnen af BACH‘s REICHENBACH i Blansko. Den har lått namn af edulcator och synes hafva någon likhet med Pelletans såkallade lévigaleur; men 10) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 69, sid. 141. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 751. 46 sjelfva metoden att använda densamma skiljer sig väsendtligt ifrån de vanliga ut- lakningssätten, derigenom att hvitbetornas behandling sker med kokhett vatten. Ap- paraten utgöres af ett med ena ändan nå- got högre liggande halfcylindriskt, i 10 rum deladt, koppartråg, genom hvilket en med silformigt genombrutna skopor försedd axel går, och som är täckt med ett likaledes halfcylindriskt lock af koppar. Tråget fyl- les med vatten, som upphettas och hålles i kokning antingen öfver öppen eld eller medelst ånga. Hvitbetorna, sönderskurna i tunna skifvor, inkomma i trågels första rum, upphemlas derulur af de vid den kringgående axeln fästade skoporna, föras genom det med ånga fyllda locket och ned- falla i lockets andra rum, hvarifrån de, på samma sätt flyttas till det tredje, sedan till det fjerde o. s. v. till det sista eller tionde rummet, bvarefter de utkomma utur apparaten. På det att denna hvitbetornas flyttning må kunna ske, hafva skoporna, af hvilka tvenne befinna sig i hvarje rum af tråget, en sned skapnad, nästan såsom vändbrädet på en plog. Under hela arbe- tet inledes rent vatten i trägets tionde rum, går successivt till de följande och utrinner slutligen, såsom färdig saft, ifrån första rummet. Hvitbetorna och vattnet gå så- ledes i motsatta riktningar. Den ändan, der vattnet inkommer, bör ligga 7 eller 8 tum högre än den motsatta. Den edulca- tor, som REICHENBACH begagnade till sina försök, hade omkring 51 fots längd och 21 fots diameter, och upphettades utomkring 47 med ånga af 2 almosferers pression. Den hade blott en skopa i hvart och ett af sina 10 rum, och arbetade således med blott half effekt. Likväl utlakade den omkring 120 skålpund hvitbetor i limmen. Axeln gjorde ett hvarf på 3 till å minut, och hvitbetorna gingo igenom apparaten på 5 till 7 minuter. Ju finare hvitbetorna voro skurna, desto större hastighet kunde man gifva axeln, och ju ofullkomligare vattnet var i kokning, desto långsammare måste utlakningen ske. Den erhållna saftens egent- liga vigt var 7° till 8]° BAUMÉ, och dess smak mycket renare än hos utpressad saft. Derjemte var den betydligt mindre färgad än denne sednare. Vid inkokning i Ho- WARD5ska vacuum behöfde den en tydligt mindre koncentrationsgrad än press-saft för alt blifva kristallisationsfärdig, och melas- sen afrann lättare. Den största fördelen af REICHENBACH‘S metod visade sig likväl i utbytet af socker. Saft, erhållen med tillhjelp af de kraftigaste hydrauliska pres- sar, gaf blott 5 procent, men deremot den genom muceration utdragna saften 8 pro- cent kristalliseradt råsocker, till utseendet likt odäckad melis 1). MATHIEU de Dombasle har i en afhand-DoMBas- ling: Fabrication simple et peu dispen- dieuse du sucre indigéne, beskrifvit en tionsme- macerations-metod, som utmärker sig ge- tod nom sin stora enkelhet. Hvitbetorna sön- 1) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 68, sid. 157, 281. — Polytechnisches Gentral- Blatt, 4 Jahrg. sid. 453, 799. . 48 derskäras medelst en machin i skifvor af 3 liniers tjocklek. Macerationen sker i flera bredvid hvarandra ställda trädkärl, i hvilka de sönderskurna hvitbetorna hängas i ett groft nät. Det första och det sista kärlet (cuvier d‘ amor tisation) äro något större än de öfriga och uppvärmas med ånga. Hvar halftimme tagas näten utur kärlen och flyttas i de följande, till dess att hvart och ett nät passerat genom alla kärlen. Då vattnet är mättadt med saft, uttappas det i förenämde cuvier d’amortisation 2). STOLLé‘s Ett af STOLLÉ uppfunnet sätt att de- dekblore-kolorera sockersirapen, har i Frankrike väckt betsirap uppmärksamhet. Två berättelser derom hafva blifvit afgifna, den ena af DUMAS till La Société d’encouragement, och den andra af MALEPEYRE till 1’Académie de 1’industrie, men hvilka icke omtala hvari metoden egentligen består, utan blott nämna dess hufvudsakliga fördelar. Det af STOLLÉ be- gagnade dekoloreringsmedel sättes till den ännu heta hvitbetsaften genast efter klar- ningen. I början visar det blott en ringa verkan, men snart uppkommer en brun fällning och vätskan blir allt mer och mer färglös. Sedan saften är afdunstad till 20°—25° BAUMÉ, silas den genom flanell och inkokas derefter på brukligt sätt. Det tillsatta ämnet fortfar att verka ända till inkokningens slut, så att sirapen, tvärtemot det vanliga förhållandet, icke allenast bi- behåller sig klar, utan äfven alltjemt blif- _____________ ver 2) Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 608. 49 ver ljusare. — Genom detta behandlings- sätt försvinna filtrerings-apparaterna och användandet af benkol helt och hållet. Be- sparing i brännmaterial vinnes, emedan saf- ten ej får tillfälle att betydligt svalna och aldrig utspädes med vatten. Sirapen af- rinner renare och lemnar mera samt hvi- lare, eller åtminstone lika hvitt socker som de hittills följda lillverkningssätten gifva. — Denna metod är, såsom det synes, med framgång infördi en DEJEAN och Comp. till- hörig hvitbetsocker-fabrik i Pontoise 3). STOLLÉ bar i England tagit patent på sin uppfinning, som derigenom blifvit när- mare känd. Enligt den utgifna patentspe- cifikationen verkställes sockrets dekolore- ring, efter hans förfarande, sålunda: Soc- kersaften klaras med en eller två tusende- delar af dess vigt kalk. Sedan skummet blifvit borttaget, tillsättas långsamt, till 1000 skålpund klarad saft, 12 skålp. liqvid svafvelsyrlighet, hvars egentliga vigt ej bör öfverstiga 4° BAUMÉ. Derefter silas saften genom flanell eller annat tjenligt tyg och inkokas. Till den första kristallisationen bör sirapen ej vara förmycket koncentre- rad, emedan den andra kristallisationen gif- ver 20 till 3o procent socker, om den för- sta inkokningen icke blifvit för långt drif- ven. — Då ett socker af sämre qvalilet skall raffineras, undergår metoden följande 3) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 69, sid. 148. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 756. Prof. Pascl^s Ärsb. i83g. 4 20 PEYRON’: filtrum. modifikation: Stark alkohol, försatt med omkring 2 procent svafvelsyrlighet blan- das med så mycket socker, att blott en li- ten del af den spirituösa vätskan beläcker detsamma. Blandningen omröres ofta, och efter två timmars förlopp låter man vät- skan afrinna, bvarefter sockret uttvättas med ren alkohol 4). : Franska Samfundet Sociele polytech- nique har, genom en comite låtit granska ett af PEYRON i Marseille uppfunnet filtrum för sockertillverkningen, uti hvilket filtre- ringen sker under en betydlig tryckning, och det begagnade benkolet återfår sin de- kolorerings-förmåga, så att det på nytt blir användbart. — Silningskärlen äro cylin- driska, förfärdigade af koppar, 8] fot höga och 16 tum i diameter, samt försedda med lufttätt slutande lock. Hvart och ett af dem har, öfver den egentliga bottnen, en med hål genomborrad dubbelbotten, som är betäckt med fin meta II tråds vä f. En sil- nings-apparat utgöres af minst tre sådana kärl, ställda lika högt bredvid b varand ra och sinsemellan förenade med rör, som uppstiga ifrån det ena kärlets botten till det andras lock. Derjemte finnas i hvarje kärls botten ett afloppsrör, som tillika kan sättas i förening med en sugpump, och i locket ett luftrör. — Tre reservoirer, en för sirap, en för varmt och en för kallt vatten, stå, den första 3] fot, den andra 4) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries. Vol. io, s. 233. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 70, sid. 303. 51 4 fot och den tredje 37 fot öfver silnings- kärlen. Från siraps- och varmvattens- reservoirernas bottnar nedstiga rör, hvilka förena sig till ett enda som sedan böjer sig horizontelt och afgifver grenar till hvarje silningskärls lock. På samma sätt går ett rör från kall vattens-reservoiren, men hvil- ket utgrenar sig icke blott till silningskär- lens lock, utan äfven till deras bottnar. — Alla till apparaten börande rör äro, der det behöfves, försedda med kranar. — Fil- treringsarbetet tillgår på följande sätt: Sil- ningskärlen fyllas med kornadt benkol, som jemnt packas och betäckes med en genom- borrad kopparplåt; locken tillskrufvas luft- lätt, bottnarnas afloppsrör öppnas och vat- ten från kallvattens-reservoiren påsläppes till dess att allt kolstoft är bortsköljdt, bvarefter lockens luftrör Öppnas och af- loppsrören sättas i förening med sugpum- pen, hvilken man nu låter verka, för alt genom en luftström torka kolen. Då detta skett, tillsluler man luftrören och låter si- rapen från sin reservoir inkomma i kärlen. Del först afrinnande söla vatten upptages särskilt för alt ej utspäda den sedan kom- mande mera koncentrade sirapen. Efter 15 limmars oafbruten fdtrering, tillslutes siraps-reservoirens kran, och hett vatten inledes i det första silningskärlet. Man uppsamlar den utdrifna sirapen till dess att den börjar blifva för tunn, då man till- sluler afloppskranen och öppnar förenings- röret emellan första och andra kärlet. Vatt- net, som nu uppstiger på kolet i det sist- nämda kärlet, uttränger sirapen derutur, 52 hvilken uppsamlas lika sotn förut, hvaref- ter man på samma sätt går tillväga med det tredje kärlet. Apparaten öfverlemnas sedan åt sig sjelf i 24 till 36 Limmar, hvar- under en jäsning inställer sig som förstö- rer de i kolet qvarstannade ämnen. Slut- ligen låter man vallen gå nedifrån uppåt igenom alla kärlen till dess att det afrin- ner fullkomligt rent. — Denna filtrerings- metod har gifvit ganska goda resultat. Man har funnit att en färglösare och till sma- ken renare sirap derigenom vinnes, hvil- ken förhåller sig särdeles väl vid inkok- ningen, och gifver åtminstone lika vacker raffinad som den på de brukliga sätten be- handlade sirapen. Försök, fortsatta i tre månader, visade äfven, all den genom PEY- RONS filtra silade sirapen var mindre be- nägen att komma i jäsning än som annars är händelsen. Man fann, alt det nyss ifyll- da kolet väl var något verksammare än det nyttjade, men att samma kol, om ut- tvättningen m. m. skedde med omsorg, kunde fortfarande begagnas, utan att dess verkan märkligt försvagades 5). Olja, talg J. F. W. HEMPEL i Oranienburg och OGvelSH. Br.UNDELI i Hull hafva i England tagit ning- patent på åtskilliga metoder att af palm- olja och talg bereda margarinsyra för ljus- tillverkning. Ehuru dessa förfaranden icke innehålla någonting i hufvudsaken nytt. 5) Recueil de la Sociele poly lechnique, Jan. 1838, s. 3.— DINGLER‘s Polytechnisches Jour- nal, Band. 68, sid. 213. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 417. 53 anser jag mig dock böra i korthet omtala dem. — Palmoljan smältes och lemnas alt långsamt svalna i stora kärl, hvarvid stea- rin till en stor del anskjuter och kan genom stark pressning skiljas ifrån elain. Den pres- sade stearin smältes i ett jernkärl, och till hvarje 104 skålpund deraf sälles, under beständig omröring, 12 skålp. nyss bränd och släckt kalk. Blandningen uppvärmes småningom tili 121° C. och omröres i 3 timmar, till dess att massan blifver tunn och genomskinlig, samt efter kallnandel får elt glasartadt utseende. Man upphörer nu att elda, och begjuter massan med kallt vatten, hvarmed den omröres till dess att den bildar ett grofkornigt pulver, hvilket man tvingar igenom en melalltrådsikt. Det erhållna kalksaltet sönderdelas med salt- syra, till hvars beredning man begagnar saltsyrad kalk, som begjutes med svafvel- syra, bvarefter den klara vätskan afhälles ifrån gipsen. Man använder denna saltsyra i ett litet öfverskott, blandar det feta kalk- saltet väl dermed och låter massan stå orörd i 3 eller 4 dagar, hvarefter den upp- värmes, då de feta syrorna smälta och flyta upp. Den under dem stående lösningen af saltsyrad kalk tjenar till en ny bered- ning af saltsyra. — De feta syrorna tvät- tas med hett vatten och pressas sedan vid en temperatur af 24° C., då margarinsyra frånskiljas och talgsyran återstår. Denne sednare blekes derigenom att den i fria luf- ten hålles smält på ytan af vatten i stora flata kärl, från 8 till 12 timmars tid, hvar- under den ofta omröres, för alt så mycket som möjligt är träffas af luften. — Den blekta talgsyran raffineras. Till delta än- damål blandas 1000 skålp. deraf med 2} skålp. brunsten och smältas, hvarefter man låter rinna deri en varm blandning af 40 skålp. koncentrerad svafvelsyra och 200 skålp. vatten och omrörer talgsyran der- med i 2 timmar. Den lemnas sedan orörd i 48 timmar, efter hvilken lids förlopp den underkastas 2 eller 3 limmars kokning med ånga och silas slutligen genom koniska på- sar af starkt filtrerpapper, insatta i lika- ledes koniska lerkärl som hållas upphettade medelst ånga. — Talgsyran kan, enligt pa- tenttagarnes uppgift, raffineras, om 100 skålp. deraf kokas, i 10 eller 12 timmar, med 16 skålp. koncentrerad svafvelsyra och 128 skålp. vatten, eller, i stället för svaf- velsyran, med 2 1 skålp. svafvelsyrad man- gan och 9 skålp. koksalt, eller ock med 10 skålp. fosforsyra eller oxalsyra. I alla dessa fall sker kokningen med ånga, och talgsyran silas såsom förut är nämdt — Talg renas först på något af de vanliga sätten; sedan smältes den och omröres till dess alt, vid omkring 38° C., stearin afsatt sig och mas- san har elt grynigt utseende. Elain från- skiljes genom pressning och den återståen- de stearin saponifieras med kalk och be- handlas för öfrigt lika som palmoljan. Man kan äfven till saponifikationen använda kau- stik kali- eller na tron-lut, i hvilket fall den erhållna såpan sedan upplöses i vatten, med tillhjelp af ånga, och sönderdelas med fosforsyra, hvarefter talgsyran hålles upp- värmd vid 82° C. i flata kärl, till dess alt 55 vatinel är afdunstadt, pressas, tvättas och silas. Det fosforsyrade alkali, som i denna operation bildas, dekomponeras med kalk- hydrat, hvarigenom man återvinner den kaustika luten och tillika får fosforsyrad kalk, som genom sönderdelning med svaf- velsyra, lemnar fosforsyra. — Talgsyran sammansmältes slutligen med 10 till 20 procent af den margarinsyra som palmoljan lemnat. •—• Patentlagarne tillverka äfven ljus af vax, försatt med 5 till 10 procent talgsyra 6). I England tillverkas ljus under namnMetallic- af MetaUic-wick-Canclles3 hvilkas vekar in-cäles. nehålla litet basisk salpetersyrad wismut- oxid, som gör lågan klarare och förekom- mer den obehagliga lukt som talgljus sprida i rummet der de brinna 7). J. MORGAN i Manchester har uppfun-MORGAN‘s nit en machin för tillverkning af formljus8). För till- Den är af för mycket sammansatt beskaf-verkning fenhet, för att här kunna beskrifvas. ljus. MOLLERAT har i England tagit patent , Gas- C • • lasninq på en förbättrad metod att göra den ge- SELLI- nom vattenångas sönderdelning af glödan- Ggas.s de kol bildade vätgas tjenlig till lysning, & 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries. Vol. 11, sid. 207. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 67, sid. 436. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 344. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 9, sid. 57. 8) The London Journal of Arts, New Series, Vol. 12, sid. 6. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 68, sid. 455. — Polytechni- sches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 867. 56 medelst en flygtig oljas afdunstning deri. Man har erfarit att denna gas, sådan som den i början erhölls 9), förlorade mycket af sin lysförmåga vid afkylning, derigenom att en betydlig del af den upptagna flyg- tiga oljan afsatle sig, hvilken olägenhet nu, enligt MOLLERATS uppgift, förekom mes på det sättet att oljan upphettas till dekom- position och gaserna deraf blandas med vätgasen vid en mycket hög temperatur10). — Om detta gaslysningssätt, som börjat att införas i Paris, har PAYEN, till La So- cieté d‘encouragement pour l’industrie na- tionale, afgifvit en berättelse, hvilken visar att uppfinningen af både denna gasarts an- vändande och dess här omtalade fördelak- ligare beredning icke tillhöra MOLLERAT utan SELLIGUE, som derför blifvit af nyss- nämde Samfund belönad. Den af SFLLIGUE begagnade flygtiga oljan fås, genom distil- lation, utur en bituminös mergel, och i kilogramm (2,35 skålp.) deraf fordras för att producera 65 kubikfot gas, hvilken gif- ver dubbelt så mycket ljus som den på vanligt sätt af oljor tillverkade gasen, och kan afkylas till -18° C. utan att dess låga blifver mindre lysande ’). Cook’s I de vanliga ARGAND‘ska gaslamporna skätgaslä.äro hålen för gasen borrade så, att lågen gans ljus genast uppstiger vertikalt. B. Cook i Bir- 9) Se Årsberättelsen 1836, sid. 62. 10) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. n, sid. 229. 1) Bulletin de la Société d‘encouragement, Dec. 1837, sid. 493. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 68, sid, 198. 57 mingham har deremot föreslagit alt gifva dessa hål en sådan sned riktning, att ga- sen, vid sitt utlopp, gör en vinkel emot lampans axel, hvaraf följden blifver att lå- gan, som nu, under förbränningen, genom- går ett större rum i luften och således i flere punkter sättes i beröring med denne sednare, gifver ett starkare ljus 2). Ett af KIRKHAM i London uppfunnet Kmr- sätt att bortskafla den kolskorpa, som af-sättalt sätter sig i retorterna vid gasverken, be- rengöra står deri, att ett medelst leder böjligt jern- ter. rör, hvilket står i förening med en blås- machin, införes i den förut uppglödgade retorlen, hvarefter en stark ström af het luft drifves genom jernröret och riktas på de af kol inkrusterade ställena, som såle- des brännas rena. Luftens upphettning sker antingen särskilt, eller ock derige- nom att röret får hvila emot den glödande retorten 3). Glasväfveriet 4) skall nu i Paris sys- Glas. 1 1 — Glasväf- selsätla mer än 100 vätslolar. För 7 ar nad. sedan har Cnn. STORM i Elberfeld förfär- digat en flera alnar lång väf af glastråd, och redan för 16 år sedan skall Professor SCHMIDT hafva i stort tillverkat fruntim- 2) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. i2, sid. 291. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 10, s. 43. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 829. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. u, s. 236. — Polytechnisches Cen- tral-Blatt, 4 Jahrg. s. 528. 4) Jemf. Årsberättelsen 1838, sid. 135. 58 mershallar, skärp, pungar m. m. af glas. RICHARD BOCKER i Dewsbury lemnar, från sin fabrik, glasväfnader af 36 tums bredd och 73 fots längd 5). Te"el och Angående den i dessa Berättelser förut “EEM&rEe““omnämda tegelformnings-machinen af TEn- TE"PASONRASON DE Fougékes 6) hafva CH. DOL.LFUs och GiRES H. THIERRY meddelat Industriföreningen i tegel- Miihlhausen följande underrättelser. En en- nings- kel machin kostar, hos PLÉNEY i S: t Etienne, mlchiT: 600 Francs och en dubbel 900 Francs. Då machinen drifves med handkraft, fordras dertill två fullväxte arbetare och tre gos- sar. Dessa fem personer kunna, med den enkla machinen, tillverka 12000 till 18000 och, med den dubbla, 24000 tegel på en dag. Om leran är god, kan machinen in- rättas så, att tegelmassan får tredubbel si- dohöjd och skäres efter längden i tre de- lar, b vardera af ett tegels tjocklek. De deraf skurna teglen blifva, både under tork- ningen och bränningen, liggande på hvar- andra, och skiljas slutligen med ett ham- marslag.— Erfarenheten har visat att den- na machin medförer flera fördelar. Teglen blifva bättre formade, jemnare och mera regelbundna än de på vanligt sätt tillver- kade. Leran kan användas mindre våt, hvarigenom teglens torkning går fortare. I följd af de åtskilliga pressningar, som massan undergår, blifva de mera likartade och således äfven fastare; de spricka ej så ofta under bränningen och motstå bättre 5) Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., S. 512. 6) Årsberättelsen 1838, sid. 140. 09 fuktighet och köld. Man kan, då väderle- ken är regnig, tillreda massan och lägga den i högar af ända till 66 fots längd; den förbättras då genom liggningen och kan, vid inträffande vackert väder, förar- betas under det att machinen flyttas längs efter högen i mon som arbetet fortgår. I anseende dertill att teglen blifva fastare, behöfver man ett mindre antal deraf till cn mur af gifven styrka. Machinens bruk besparar mycken arbetskraft och gifver ett stort tillver kningsbelopp 7). — PLÉNEY har i England tagit patent på denna machin 8). En arlificiel stenmassa med bindeme- Artifigiel del af bitu minösa ämnen har, i synnerhelredd med under de sednare io åren, blifvit, i Paris,bergbeck. använd till läggning af gator, troltoirer och terrasser, till taktäckning, vattentäta hvalf och flera dylika arbeten. Härtill begagnas förnämligast bergbeck ifrån Seyssel, vid Rhone i Departement de l’Ain, men man har äfven, istället för delta temligen dyra ämne, ehuru med ännu oafgjord framgång, försökt en blandning af stenkolstjära och 30 till 40 procent kalkstenspulver, hvilken lått namn af bitume factice. Så väl det naturliga bergbecket som den sistnämda blandningen sammansmältas, då de skola nyttjas, med 30 till 40 procent grof sand, hvarefter båda förbrukas på lika sätt. — Om en trottoir skall läggas, stampas jor- den först jemn och betäckes sedan med 7) Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 855. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 13, sid. 158. 6o elt 4 till 6 tum tjockt lager af så kallad béton 9), på hvilket derefter utbredes ett lager murbruk af hydraulisk kalk och sand till dess att omkring 3 tum återstår af trottoirens tillämnade höjd. Denna grund lemnas alt torka, hvarefter den begjutes } tum högt med smält beckbruksmassa, som jemnas och, innan den kallnat, beströs med het sand, hvilken hård t ti 11 packas medelst ett med handtag försed t bräde, så att ylan blir fullkomligt jemn. Af denna beskaf- fenhet äro trolloirerna på Pont Royal i Paris, hvilka, sedan år 1835 , fullkomligt bibehållit sig, och äfven på Place de la Concorde är en dylik betäckning med fram- gång använd. ■— På Boulevarden har ett försök blifvit gjordt alt, sedan jorden blif- vit slätstampad och öfverhöljd ined sand, begjula densamma 19 tum högt med det förut omnämda bitume factice, men man har funnit att denna massa, på sådant sätt nyttjad, icke uthärdar vinterkölden. Der- emot synes en art stenläggning, verkställd på Place de la Concorde, med användande af konstgjordt bergbeck, hafva fullkomligt lyckats. I fyrkantiga formar af träd med i fots sida och 6 tums djup, lädes tre el- ler fyra stenar af den storlek alt de intogo ungefär två tredjedelar af formen, hvilken derefter fylldes med den smälta beckmas- san. De på delta sätt bildade stenar lades, med i tums afstånd från hvarandra, på 9) Bélon är en i Frankrike mycket nyttjad bland- ning af kalk, sand och groft stengrus, tillredd på samma sätt som elt murbruk. 61 marken, som förut blifvit betäckt med sand, och mellanrummen fylldes med beckmassa. Om delta galläggningssält får den varak- tighet, som man ännu har anledning att förmoda, så kommer det att medföra stora fördelar. Det är väl något dyrare än van- lig stenläggning, men fordrar nästan ingen underhållskostnad. Om gatan har den be- höriga sluttningen åt sidorna, kan vatten ej qvarstanna derpå, och, i ingen händelse genomtränga eller uppblöta beckmassan, hvilken således alltid bibehåller sig ren. Bullret och skakningen af vagnar äro, på en sådan gata, mycket mindre än på en stenlagd väg, hvilken sednare dessutom er- bjuder ett långt större motstånd för vagns- hjulen. — Sedan öfvertygelsen om berg- beckets nytta till sådana bruk som i det föregående blifvit nämda, hunnit stadga sig, har man, i dess ställe, försökt bergljära från Lobsann nära Weissenburg i södra Elsass, hvaraf man i Paris beljenatsig vid utförandet af en trottoir, hvilken äfven bi- behållit sig oskadad. — Man har funnit me- del att gifva bergbecksmassan åtskilliga fär- ger, hvarigenom den icke allenast vinner ett behagligare utseende, ulan äfven blifver tjenlig till arbeten i mosaikform. —• Till taktäckning begagnas bergbecket på följan- de sätt: På taksparrarna fastspikas läkter af i tums tjocklek och 21 tums bredd, med elt afstånd af 73 tum från midten till mid- ten, hvarefter man täcker taket med fyr- sidiga brända lerskifvor af 73 tums sido- längd, och med något afsneddade kanter, som bilda utåt vidare fogar, hvilka fyllas 62 Mastic- cement. med bergbeck. Takel öfverspännes sedan, ofvanifrån nedåt, med gles linneväf, hvars lister fästas med spikar i lerskifvornas fo- gar, och begjutes slutligen med ett } tum tjockt lager af bergbeck, som, medan det ännu är varmt, beströs med het sand, hvil- ken tillstampas så att ytan blifver full- komligt jemn 10)- — Elt patent på dessa användanden af bergbecket är, i England, taget af CLARIDGE 1). Heeren har undersökt en konstgjord stenmassa, som i flera år varit handels- vara, i England kallad Mastic cement, i Belgien Mastic, i Frankrike Pierre artiji^ cielle, och hvilken befunnits vara utmärkt brukbar till förfärdigandet af slaluer och architektoniska ornamenter, till murningars fogstrykning, skadade sandstensarbetens re- paration m.m. Enligt uppgift, hämtad vid Josson’s fabrik i Anlwerpen, skall denna massa beslå af: 3o vigtsdelar Sand, 70 — — Kalkstenspulver, 3 — — Blyglete; men en från England kommen dylik massa befanns innehålla 35 vigtsdelar Sand, 62 — — Kalkstenspulver, 3 — — Blyglete. 10) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 69, sid. 426. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 721. • 1) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 10, s. 34.— DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 69, sid. 432. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 747. 63 Till ioo vigtsdelar af denna bland- ning sättes 7 delar linolja (ju äldre desto bättre) och alltsammans arbetas sorgfälligt, så att blygletet blifver så jemnt fördeladt som möjligt är. Det nyss tillredda cemen- tet har knappt mera sammanhang än våt sand, men efter 24 till 48 timmar börjar det redan blifva temligen fast; efter nå- gra veckors förlopp är det nästan så hårdt som vanlig sandsten, och efter ett halft år har det antagit en sådan hårdhet, att det eldar mot stål. Tages linoljefernissa i stäl- let för linolja, så gårtillhårdnandet ännu fortare. — I sina försök att eftergöra detta cement har HEEREN användt, såsom tillsats Lill sanden, så väl kalkstens- som sandstens- pulver i mycket olika förhållanden, utan att någon särdeles skilnad i resultaten kun- de förmärkas. Förmycket kalksten minskar hårdheten, förlitet deremot gör cementet mera poröst. Hårdast och vackrast blifver massan om man nyttjar blott sandstens- pulver, men ökar blyglete-qvantiteten till 10 eller 12 procent. —■ Bäst låter detta cement begagna sig vid de tillfällen då det kan starkt sammanpackas, men vid tillverk- ning af konstigare föremål, t. ex. statuer, är det nödvändigt att i formen lägga ett skelett af jern, innan cementet instampas. Då cementet skall tjena såsom rappning på murar, renhackas först muren, hvarefter stenarnas yta småningom, i mon som det följande arbetet fortgår, genomdränkes med linolja eller, ännu bättre, med linoljefer- nissa. På de med oljan öfverstrukna stäl- lena lägger en arbetare genast det nyss till- 64 redda cementet och utbreder detsamma me- delst ett med handlag försedL bräde, i bör- jan med lindrig men sedan med starkare tryckning. Skulle cementet afalla, hvilket händer då antingen vid första påläggnin- gen en för stark tryckning blifvit använd, eller slenarne ej blifvit tillräckligt indränkta med linolja, så måste mera linolja påstry- kas och arbetet förnyas. Slutligen jemnas cementet med murslefven, som härvid icke får föras fram och tillbaka, utan alltid i samma riktning. Cementlagret bör hafva en tjocklek af minst 1 tum, emedan det annars på somliga ställen lätt kan lossna.— Lider muren af utviltrande salter, så hac- kas slenarne ojemna i ytan, indränkas väl med linoljefernissa och betäckas, på förut- nämde sätt, med elt 4 till 5 linier tjockt lager af cementet. — Skall en mur blott fogstrykas, så rengöras fogarna väl, bestry- kas med linolja och fyllas med cement, hvilket hårdt inslås med tillhjelp af en trädkil, samt jemnslrykas slutligen med spetsen af en murslef. — Då afslagna hörn eller kanter på sandsten skola repareras, renhuggas de skadade ställena, dock så att deras yla blifver ojemn, och bestrykas med linoljefernissa, hvarefter cementet pålägges. Om de delar, hvilka böra ersättas, äro myc- ket utstående, kan det blifva nödigt att i stenen fästa några spikar för alt qvarhålla cementet. I vissa fall, t.ex. då starkt fram- skjutande ornamenter på byggnader skola förfärdigas, är det säkrast att, genom un- dersa tta trädlister, gifva cementmassan stöd till 65 till dess att hon hunnit antaga tillräcklig stadga för att kunna bära sig sjelf. — Af det nu anförda finner man att Mastic-cemen- tets användande stundom är förenadt med svårigheter; men man erhåller deremot en ganska hård sandstensartad massa, som ut- märker sig genom en fullkomlig valtentät- het och icke synes förändra sig med liden 2). Enligt en i dessa Årsberättelser 3) för- Metdier. ut meddelad föreskrift af RAUCHENBERGER i CYxSO- Miinchen , skall den guldlika metallbland- ning, som fått namn af chrysorin, erhållas genom sammansmältning af 100 delar kop- par och jemt 51 delar zink. Då man vet alt ioo delar koppar och 50 delar zink gifva vanlig messing, synes det föga san- nolikt att den ytterligare tillsatsen af blott i del zink skulle gifva en legering, som både i färg och mindre syrsättlighet så betydligt skiljer sig från messingen, och uppgiftens pålitlighet blifver ännu mera tvifvelaktig, då man besinnar alt det, i anseende till zinkens flyklighet, är nästan omöjligt alt erhålla legeringen af en noga bestämd sammansättning. Delta har gifvit Industri-föreningen i Rostock anledning att närmare undersöka detta ämne, hvar- vid det resultat vanns, alt 16 delar kop- par, 4 delar zink och i del arseniktenn gifva en metallblandning, som i alla sina 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 67, sid. 43o. — Polytechnisches Central-Blatt, A Jahrg., sid. 225. 3) Årsberättelsen 1838, sid. 141. Prof. Pasch’s Arsb. 783g. 5 66 egenskaper öfverensstämmer med chrysorin. Först smältes zinken under betäckning af glasgalla, derefter Lillsätles kopparn och slutligen, då nämde metaller äro samman- smälta, arseniktennet. Detta sednare er- hålles på det sätt, att lika vigtsdelar smält Engelskt tenn och arseniksyrlighet skakas i en upphettad och väl tillsluten metalldosa, till dess att tennet blifvit kor- nadt 4). ELKIG- Ett sätt att med platina öfverdraga „TNHM. koppar, messing och andra metallblandnin- rings-ochgar, samt två nya metoder att förgylla ningssätt. dessa melaller, äro uppgifne af H. ELKING- TON i Birmingham 5). i. Platinerin^. Man upplöser i uns platina, vid lindrig värma, i io uns salt- syra af 1,15 och io uns salpetersyra af 1,45 eg. vigt, afdunstar lösningen till hälf- ten, utspäder den med 6 skålp. rent vat- ten, upplöser deri, genom kokning, först 3 skålp. natron-bikarbonat och sedan små- ningom i skålp. kali-bikarbonat, hvarefter man låter denna blandning koka 3 timme. Koppar och messing förändras icke af den kokande vätskan, men om man försätter denna med en lösning af 4 till 3 lod guld, så utfäller sig på kopparn eller messingen en till utseendet icke metallisk hinna af platina. För att erhålla denna hinna me- tallglänsande, fordras att guldqvantileten ökas, och man använder då bäst följande behandlingssätt: Ett uns fint guld upplö- 4) Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 233. 5) Jemf. Årsberättelsen 1838, sid. 146. 67 ses i 6 uns kungsvatten af lika delar salt- syra och salpetersyra. Lösningen utspädes med 6 skålp. vatten, hvarefter 4 skålp. kali- bikarbonat lägges deri och blandningen ko- kas 3 timme, efter hvilken tids förlopp en lösning af ungefär 4 lod platina ihälles. I den erhållna vätskan antager behörigt rengjord koppar eller messing, inom några få sekunder, ett tillräckligt tjockt platina- öfverdrag. Platina-lösningen beredes bäst derigenom att man upplöser i uns platina i erforderlig qvantitet kungsvatten, och der- efter tillsätter i skålp. rent vatten och så mycket natron-bikarbonat som vätskan i kokning kan upptaga. Det ljenligaste för- hållandet emellan qvantiteterna af guld- och platina-solutionerna utrönes säkrast, om den sednare i små portioner blandas med den förra till dess att den åstundade effekten visar sig på ett särskilt prof af den metall som skall plalineras, hvarvid man tillika bör observera huru lång lid härtill behöfves. — Om det på profvet ut- fällda öfverdraget har en i röd t dragande färg, så är denna ett tecken att vätskan innehåller för litet platina. 2. Den platinerade metaUens för^Yll- ning. Ett uns guld upplöses i 6 uns kungs- vatten. Lösningen afdunstas, vid lindrig värma, till hälften; den kan då nyttjas så- dan som den är, eller ock utspädd med vatten. I denna guldsolution läggas de med platina öfverdragna pjeserna och lem- nas deri till dess de blifvit tillräckligt starkt förgyllda, hvilket sker inom några fa se- kunder. Förgyllningen är brunaktig och 68 måste färgas. Härtill nyttjar ELKINGTON en blandning af G skålp. alun, 3 skålp. jernvitriol och 3 skålp. zinkvitriol, som kokas i 10 minuter med så mycket vatten som fordras till salternas smältning. I den- na lösning doppas de platinerade sakerna, upphettas sedan öfver en liflig eld till dess att saltmassan blifver brun, och sköljas då i kallt vatten. — Om förgyllningen skall ske blott delvis, så kan guldlösningen på- strykas med en pensel, men det är bättre att med en lackfernissa betäcka de ställen som icke skola förgyllas och derefter lägga melallpjesen i guldsolutionen. Fernissan aftvättas med alkohol och förgyllningen fär- gas såsom nyss blifvit nämdt. 3. Förgylhiirig mecl gukl- och qvick- silf verlösning. En lösning af guld i kungs- vatten afdunstas till en fjerdedel, eller till dess att den får en mörkröd färg och kri- stalliserar vid afsvalning, hvarefter den ut- spädes med en bekant vigt vatten. Tillika beredes af 40 till 80 gran qvicksilfver, med salpetersyra, en lösning, hvilken ut- spädes med 9 skålp. vatten samt försättes med 3 skålp. kolsyradt kali och kokas, till dess att den i början bildade fällningen är upplöst.— Sedan metallen, som skall för- gyllas, blifvit väl rengjord, afmäter man så mycket af guldlösningen som behöfves, och blandar den, i ett stenkärl, med så mycket vatten, att i skålp. af detta kom- mer att innehålla 2 till 6 gran guld. I denna blandning läggas metallpjeserna, upp- tagas sedan och doppas i den kokande qvick- silfver-solutionen, till dess att deras yta 69 synes amalgamerad; de tvättas då i rent vatten och läggas derefter åter i guldlös- ningen, hvari de anlaga en grönaktigt brun färg. De kunna nu på nytt behandlas i den alkaliska qvicksilfver-solutionen och man repeterar dessa operationer, till dess att förgyllningen är så stark som man å- stundar. Pjeserna doppas sist i en qvick- silfverlösning som innehåller mera qvick- silfver än den första, och då deras yta blifvit likformigt amalgamerad och hvit, bortrökes qvicksilfret öfver en frisk eld. De vatten, hvari de förgyllda artik- larna blifvit tvättade, innehålla guld, hvil- ket ELKINGTON tillgodogör genom vattnets afdunstning i en distillations-apparat, bvars beskrifning jag förbigår, emedan dess in- rättning icke erbjuder någonting märkvär- digt 6). Industri-föreningen i Preussen har lå- LEMEn- tit analysera cn guldfärg för så väl äkta GTäTN, som förgyllda arbeten, hvilken försäljes af LEMERCIER i Paris. Den befanns vara en blandning af 2 delar salpeter, i del kok- salt samt i del alun, och den särskilt åt- följande syran var vanlig saltsyra af 1,16 eg. vigt. Enligt LEMERCIER‘s föreskrift skall denna färg användas på följande sätt: Man begjuter i skålp. deraf med 3 lod vatten i en degel, som ställes på elden. Så. snart som massan kommer i stigning tillsättas 6) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries. Vol. 8, s. 354.— DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 67, sid. 270. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 324. 7° 5 qvintin af syran; sedan iläggas bijouteri- varorna och omröras med färgen i 3 mi- nuter, hvarefter de upptagas, begjulas med litet hett vatten, afsköljas och läggas åter i degeln. Man sköljer dem sedan h varje minut och fortfar på vanligt sätt, hvarvid man iakttager att färgen aldrig får torka på pjeserna. Till dessas betsning före och efter operationen är det äfven nödvändigt att nyttja endast svafvelsyra. — HOSSAUER har pröfvat Lemerciers metod och funnit densamma äga ett afgjordt företräde fram- för den i Berlin brukliga. De förgyllda bijouterierna färgade sig icke allenast lätt och vackert, utan det var äfven möjligt alt behandla flera pjeser på en gång, hvil- ken betydliga fördel det vanliga färgnings- sättet icke medgifver. — De förut nämde salterna hafva väl länge varit begagnade till att färga förgyllning på silfver eller koppar, men utan tillsats af saltsyra. Man låter en blandning af salpeter, alun och koksalt smälta öfver elden, doppar sedan de förgyllda sakerna deri och upphettar dem öfver glödande kol. Denna behand- ling måste företagas med hvar och en ar- tikel särskilt, hvarvid icke allenast tid förloras, utan äfven fel lätt kunna begås genom en ojemn eller för stark upphett- ning. Dessa olägenheter försvinna alldeles om LEMERCIER‘s föreskrift följes, då man kan vara säker att förgyllningen får en jemn färg och blifver mindre angripen än genom den brukliga metoden 7). 7) Verhandlungen des Vereins fur Beförderung 71 SOREL i Frankrike har föreslagit altJerns och för rost skydda eller, såsom han kallar det,gaNs&- galvanisera jern medelst zink på följande Fi"6- 5 sätt: i) Jernels öfverdragning med zink, i likhet med en förtenning. Denna opera- tion utgör zinkens förnämsta begagnande till det nämda ändamålet, och användes alltid, då det låter sig göra, företrädesvis framför de följande skyddsmetoderna. Köks- kärl skola, utanpå zinkbetäckningen, förten- nas. 2) Galvanisk anstrykning af zinkpul- ver fmrifvet med linoljefernissa eller med en blandning af 3 delar stenkolstjära och i del terpentinolja. 3) Polerade arbetens förvaring i galvaniskt pulver (zinkpulver). 4) Inveckling i galvaniskt papper. 5) In- gnidning med en galvanisk pasta (påte gal- vanique). — SOREL har icke allmängjort nå- gon beskrifning om de här uppräknade för- faranden, hvilka likväl blifvit närmare kän- da genom de patent, som blifvit tagne i För- enade Staterna af SOREL, och i England af CRAUFURD, hvilken sednare anbringar denna galvanisering äfven på koppar. Enligt CRAU- furd’s uppgift består hufvudoperationen deri att de renbetade metallpjeserna doppas i ett bad af smält zink, hvars yta är be- strödd med salmiak. Renbetningen verk- ställes bäst genom jernets eller kopparns behandling, såsom förut är bekant, med utspädd svafvelsyra eller saltsyra, afskölj- ning i kallt vatten, skurning med sand och des Gewerbfleisses in Preussen, 1838, 3 Liefe- rung. — Polytechnisches Central — Blått, 4 Jahrg , s. 952. kork samt torkning öfver en vindugn. Zin- ken, som bör vara ren, kan smältas i en degel af lera eller i en med eldfast lera ulfodrad tackjernsdegel, ocb måste, då den kommit i smältning, väl afskummas, hvar- efter dess yla betäckes med salmiak. Me- tallpjeserna neddoppas nu, kringföras i ba- det ocb upptagas långsamt, så att icke för mycket zink fastnar vid dem, hvarefter de genast och, om möjligt är, innan zinken på deras yta stelnar, kastas i rent vatten, hvari de tvättas med en svamp eller bor- ste samt torkas der på skyndsamt med kli eller sågspån. Zinköfverdraget får en vack- rare hvithet om pjeserna hastigt dragas ge- nom vatten försatt med litet svafvelsyra. Zinkbadet får ej vara för hett, emedan salmiaken då alltför snart förflyger. — Bleck eller plåtar af små dimensioner kunna, flera på en gång, ställda på kant i en gal- lerformigt genombruten och med två hand- tag försedd jernlåda, nedföras i zinkbadet, hvarvid de böra hallas åtskilda medelst jerntrådar, fastade vid lådan. — Större saker handteras hvar och en för sig, och hållas, under neddoppningen, med en tång, hvars käftar böra vara spetsvinkliga för att ej lemna stora märken efter sig. Man iakt- tager härvid att pjesen långsamt sättes i beröring med zinken, emedan annars ex- plosioner lätt kunna uppstå, genom hvilka zinken kringkastas. — Plåtar, som slå sig bugtiga i zinkbadet eller får ojemn yta, måste valsas, hvarvid man beströr dem med aska eller hartspulver, för att hindra valsar ne 73 valsarne ifrån alt halka mot plåten och derigenom ännu mera skada dess form. — Stora kedjor behandlas lika som förut är nämdt, men då de upptagas böra de ska- kas på det alt länkarne ej må fasllödas vid hvarandra. — Små artiklar, t. ex. spikar, betas först i svafvelsyrehaltigl vallen, dop- pas sedan i saltsyra och torkas i en rever- ber ugn. De läggas derefter på en gång i zinkbadet, och lemnas deri ungefär en mi- nut, efter hvilken tid de upptagas lång- samt med en skumslef af jern, i små por- tioner, for att få väl afrinna. Spikarne blif- va härigenom sammanhängande och qvar- hålla för mycket zink. De inläggas der- före i en revei berugn, der de, under be- täckning af trädkol, rödglödgas omkring A timme och omröras beständigt till dess de lossnat ifrån hvarandra och lemnat ifrån sig öfverskottet af zink, hvarefter de ut- tagas och skakas så länge som zinken ännu icke stelnat. — Metalltråd dragés horison- tell genom zinkbadet, medelst lindning från en rulle på en annan. —■ Sådana pjeser, som blifvit öfverdragne med zink och dess- utom skola förtunnas, gnidas med en i sal- miaklösning eller utspädd saltsyra doppad svamp eller borste, och nedsänkas ännu våla i ett bad af tenn, antingen rent eller blyblandadt, hvilket, i ett tackjernskärl, hålles smält, under betäckning af ett åt- minstone 2 tum högt lager af talg, och hvars temperatur bör vara nära den vid hvilken talgen fallar eld. Pieserna ned- föras hastigt i tennet, men upptagas lång- Prof. Pascl^s ät^b. i83g. 6 74 samt, dock ej så att zinköfverdraget hin- ner aflösas. — Angående de öfriga förva- ringssätten, innehåller Sorels Amerikanska patent några upplysningar. Del galvaniska pulvret skall vara en legering af zink med jern. Zinken smältes i en reverberugn, med sorgfälligt undvikande af luftens till- träde, skummas väl och öfverströs med sal- miak, hvarefter man tillsätter 4 af zi nkens vigt jernfilspån, som förut blifvit fuktad med saltsyra. Blandningen betäckes med fint kolpulver, upphettas till hvitglödgning, vid hvilken temperatur den bibehålies 1 timme, under det att den emellanåt om- röres och utgjutes slutligen i ett kärl af lera eller tackjern, som betäckes med ett lock, hvilket midtuti har ett hål, hvari- genom man insticker en jernstång och om- lör legeringen till dess att den kallnat, då den skall befinnas vara förvandlad till ett fint pulver. — Det galvaniska papperet beredes antingen genom pappersmassans blandning med förenämde pulver, eller ock på det sätt att tjockt papper bestrykes med något limmande ämne och sedan öfversik- tas med pulvret. — Den galvaniska pastan beredes af zinkpulvret och något fett ämne, t. ex. renadt svinister 8). 8) Recueil industriel. Dec. 1837, sid. 161. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 67, sid. 376; Band. 68, sid. 77, 459; Band. 69, sid. 156; Band. 70, sid. 454. — The Reper- tory of Patent Inventions, New Series, Vol. 9, sid. 289. — The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 12, sid. 65. — Poly- technisches Central-Blatt, 4 Jahrg., s. 655. 75 SOREI.‘s förslag har, särdeles i Frank- rike, väckt ell lifligt intresse och blifvit mycket lofordadt, men erfarenheten har ännu icke hunnit afgöra hvad värde det verkligen äger. Enligt sednare underrättelser, skall kau- Kaut- • schuk stik ammoniak ej kunna användas till kaut- Kaut- schuks upplösning, utan att terpentinolja 3ppT8s. tillika begagnas. Då kautschuken, efter Sir-ning iam- 2 moniak. viers föreskrift, i några månader hålles begjulen med kaustik ammoniak, färgar sig denne brun, och kautschuken utsväller till en massa, som har utseende af råa senor. är ännu elastisk och låter utdraga sig till sidenglänsande trådar. Om kautschuken i detta tillstånd försättes med terpentinolja och skakas dermed, så upplöses den lätt till en emulsion, men afskiljer sig till stör- . sta delen under hvila och uppflyter på vätskans yla. Man erhåller, på detta sätt, ett gräddlikt ämne, hvilket, nyltjadt såsom vanlig kautschuklösning, snart torkar, men behåller sig en liten tid klibbigt 10). Man har, under de sednare åren, i Kork. England, börjat nyttja kork pulver i ma- ser och drasser och kuddar, samt funnit att denna kupdaäe fyllning icke allenast är lika mjuk och ela-med kork, slisk som tagelstoppning, utan äfven min- dre lätt sammanpackar sig än denna sed- nare, hvarjemte den utgör ett förträffligt räddningsmedel under sjöresor. En sådan madrass af vanlig storlek väger blott 2 5 9) Jemf. Årsberättelsen 1838, sid. 152. 19) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 69, sid. 158, skålpund och kan, i valten, lastas med vig- ten af 7 personer, utan att sjunka. — Kor- ken, som härtill användes, bör vara väl torkad 1). Dryckers Ett af Krugf.r i Gette uppfunnet och ÄRWEMTSaf honom desoxidation kalladt förfarande, desoxida-medelst hvilket vin och andra drycker, tions- p i r r o • i metod, äfven vatten, betrias Iran syret i den at- mosferiska luft, som de innehålla, och der- igenom hindras att surna eller ruttna, be- slår deri att den vätska, från hvilken luf- tens syre skall borttagas, underkastas en oafbruten destillation i en apparat, som är så inrättad, att de kondenserade ångorna återfalla i vätskan, sedan de förut gått öf- ver jern och åt delta aflemnat syret från den medföljande luften. — Detta förvarings- sätt har blifvit undersökt af ROBIQUET, GUÉ- NEAU de Mussy och PELLETIER. De utsatte 4 litres vin från Beaune, i 6 dagar, för en sådan cirkulerande destillation och des- oxidering som Kruger föi eskrifvit. Efter denna behandling, vid hvilken vinets tem- peratur om dagarne underhölls vid 50°C., och under natten aldrig sjönk lägre än till 25°, befanns vinet något grumligt, hvilket, enligt Kruger’s uppgift, endast inträffar då vinet med konst är färgadt. Genom an- vändande af klarningsmedel försvann denna grumling, vinet blef fullkomligt klart och liknade till smaken gammalt Rhone-vin, Före operationen gaf vinet 3 af sin volum spirilus som visade 34 grader på Gay-Lus- SAC’S . 1) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 67, sid. 395. 77 SAC‘s areometer; efter desoxideringen lem- nade det samma volum spiritus af 39 gra- der. Elt glas af delta sednare vin, släldt i ett rum, livars temperatur omvexlade emellan 12° och 15°, bibehöll sig i 8 da- gar utan att surna eller grumlas, då der- emot samma slags vin, i sitt ursprungliga tillstånd, inom mindre än 3 dagar möglade och efter 8 dagar hade fullkomligt förvand- lat sig till ättika. Vin, af samma qvalitet som förut, destilleradt i Kruger’s apparat, sedan man utur denne borttagit jernplå- tarne, bibehöll sig icke, utan började surna under sjelfva destillationen. Då desoxide- radt vin länge blifvit skakadt i beröring med luften, bibehöll det sig icke mera, utan surnade snart. — Vatten, behandladt på ofvannämde sätt, blef så luftfritt, att det icke det ringaste grumlades då kristal- ler af svafvelsyrad jernoxidul deri upp- löstes 2). 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 70, sid. 143. — Polytechnisches Central-Blatt, 4 Jahrg., sid. 1051. Prof PasdVs Arsb. i83^. 7 Mmnast. I