ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL. rETENSKAPS-^CADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1838; af G. E. PASCH. ------ -Oen StOCAfOCm, 1839. TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SöNER, Kongl, Boktryckare. INNEHÅLL. Mechanisk ) Användande af upphettad luft till kraft af I eldens underhållande under ång- an^a. Ang- pannor.......................sid. pannor. (Vattenånga, begagnad till hettans An^machi- | ökande i eldstäder för ångpannor » ner. ) CHANTER‘s eldstad ......................» CHANTER‘s och GRAY‘s eldstad . • » Luder’s ångpanna..................8 GALY-CAZALAT‘S ångpanna CHAIX‘s medel emot pannsten . . » RAUn‘s indicator fÖr vattenbrist i ångpannor ..................... BENNET‘s ångmachin................ CHURCH‘s förbättringar af ångma- chiner............................8 HARRISON‘s förbättrade ångmachin för ångvagnar .......................8 PERKINS‘s förbättringar af ångma- chiner.......................• • » Roterande ångmachiner . . . . » 1. i. 2. 2. 3. 5. 6. 6. 7. 9. 10. 11. 11. ‘Mechanisk j kraft §en°ni ‘SKADR‘s och DAVENPORT‘s machiner » elektro- 1 magnetisni. ) Mechanisk ) kraft ge- - PINKUs‘s pneumatiska jernväg . . » nom luftens ( -" tryckning. ) Mechanisk ) Nytt sätt att på långa afstånd öf- krafts - verföra kraft från ett gående flyttning, j machineri......................9 Kraftmatare ..................................... LILTE‘s rensningsmachin för bomull » SMITT‘s kardmachin .....•» HYDE‘s kardmachin..................* 12. 14. iSpinnbara ämnens före- beredning. 14. 15. 16. 18. 18. IV Spanad. Bomulls- garns svedning. Våfning. Pappers- tillverk- ning. Bykning och blekning. Fcirgning och tryckning. DANFORTH‘s Tube-roving frame . . sid, DANFORTH‘s finspånadsmachin ...» POTTER ’s surrogat för vingen i spinn- machiner............................» RAMSBOTTOM‘s spinn machinsspel . . » LIVSEY‘s .............................. ÖBERGS förbättring i garnspånad för klädestillverkning..................» > ..................................» GILROY‘s väfstol....................» HEATHEOAT‘S, CHRÉTIEN‘s och SOURD‘s, ROYET‘s samt REVERCHON‘s väf- stolar för band.....................» MORISON‘s, BRETON‘s och ROUILLY‘s samt RIARD‘s och WEERLY‘s för- bättringar af JACQUARD‘S väfstol » Väfstolar för åtskilliga tillverknin- gar, af SNEATH, DUNINGTON, ROOKE samt af WILDE och WITHWORTH » Väfk lister af potatesstärkelse . . » Väfklister af Carragaheen ...» LILLIE‘s klistringsmachin . . . . » PIETTE‘s halmpapper » ► Papper af hvitbetor...............» WRIGLEY‘s tygsil...................» BROWN‘s machin för pappers till- verkning ..........................» RIEDER‘s machin för dito . . . . » SCHEURER‘s undersökningar i anled- i ning af DANA‘s sätt att bleka bomullstyg • » Linneblekning i Bielefeld och Wa- rendorf ........................... » GAPPLET‘s uppfinning att tillgodogöra I pottaskan i gamla indigokypar » BUCHANAN‘S färgningsapparat . . . » 'Carragaheen, användt i stället för gummi i kattunstryckning . . » ROBERTS‘s förbättrade kattunstryck- 18. 19. 20. 21. 21. 22. 23. 24. 25. 25. 25. 26. 26. 27. 29. 40. 41. 43. 43. ning med handformar . . . . » PARKINSON‘s uppfinning att med hand- formar trycka flere färger på en gång » 44. 54. 61. 62. 62. 63. 63. Färgning och tryckning. GREIG‘s valsstryckmachin . . . .sid. 63. APPLEGATH‘S tryckmachin . . . . » 64. MARQUARDT‘s graveringsmachin . . » 64. DELESCHIAMPS‘s etsningsmedel för stål- gravyr 66. Kopparsticks öfverflyttning på träd, metall och andra ämnen ...» 66. Färger till 1 Fernbockslack » 68. målning. JBlå och gul färg af wolfram . . » 72. 75. Fernissor. BöTTGER‘s kopalfernissa................» 78. Fuchs’s ..............................» 79. Stärkelse..Stärkelsegummi.............o 79. Socker. Hvitbetssocker. Nya tillverknings- methoder af GAUTTER, Sobel och CORARD, ScilUZENBACH, BERG, Scno- DER och » 82. H vitbetornas rengörning . . . . » 92. Hvitbetssaftens erhållande genom pressning. THERR Y‘s rifmachin. Pressning. PARRAYON‘s försök med tillsats af svafvelsyra i saften. Crespel’s och PECQUEUR‘S prässar » 93. Hvitbetssaftens utdragning genom maceration. MARTIN‘s och CHAM- PONOIS‘s, LEGAVRIAND‘s, LAURENCE‘s, Bouchet S:t ARNOULD‘s samt PEL- LETAN‘s och LEGAVRIAND‘S methoder » 97. Hvitbetssaftens klarning. Saftpum- par och monte-jus. De i Frank- rike vanliga klarningssätten. Da- VIDow‘s klarningsmethod ...» 101. Den klarade hvitbetssaftens filtre- ring. Schubarth’s och PAYEN‘s uppgifter derom........................... 109. Hvitbetssaftens afdunstning. Appa- rater af Tavlor och MARTINEAU, HALLETTE, EYGALENQ, Bouchet och PÉAN, samt DAVIDOW. PELLETAN‘S konidometer. Särskilta förfaran- den vid afdunstningen . . . . » 110. Sirapens filtrering. Taylor’s, Du- MONT‘s, Hamoir’s, HUARD‘s och DUFOUR‘s filtreringsapparater o 117. Socker. Sirapens inkokning.....................................sid. 120. Sockrets krystallisation. CRESPEL‘s cristallisoirs. CHOMEL‘s krystalli- sationsmethod . .....................................................................................................».............................................121. Den afrunna sirapens omkokning och ytterligare behandling...»....................................124. Socker af pumpor..................................................».............................................126. Benkol. GARNOT GAROCHE‘S machin till benkols korning . ..............................................................................................................................»...................................126. DEROSNE‘s sätt att göra nyttjadt ben- kol åter användbart........................................ a 127. Ättika. LTEBIG‘s afhandling om ättiktillverk- ning ................................................o 128. Gaslysning. BROwN‘s gasretorter........................a 133. CHAUSSENOT‘s sätt att öka gaslågans lysningsförmåga a.............................134. Glas. Glasväfnad.............................a 135. 1"åc“e“ }GnADMAYEN ‘s stenfaner...................................a..............................135. Tegel. Terrässon-Fougere’s tegelformnings- machin.........................» 140. DONNER‘s användande af upphettad ‘ luft vid tegelbränning .... a 141. Metaller...................Chrysorin » 141. Nysilfver, Argentan, Maillechort . a 142. ELKINGTON‘s förgyllningssätt ... a 146. DERNEN‘s undersökning om försilfring på messing.....................a 150. Kautschuk. Sievier’s lösningsmedel för kautschuk » 152. MARTIN‘S method att använda flyg- tiga oljor till kautschuks upp- lösning a 153. PICKERSGILL‘s sätt att med kautschuk göra vattentäta tyg a 154. Nickelns machiner till kautschuks- . arbeten a 154. Födoäm- ) nens för- (BnACONNOT‘s förvaringssätt . . . . » 155. varing. J Det bekanta användandet af het luft vid.isdgtge jerntill verkningen har gifvit anledning alt, of, Gng: äfven vid produktion af ånga, försöka ver-mor. "ANg- kan af eldens underhållande i eldstadenmar/äm" med förut upphettad luft. Dessa försök yddeinä hvilka, på J. RISLEns förslag blifvit anställde"Rretin i Miihlhausen i Elsas, hafva visat att denadenan- heta luftens begagnande till det sistnämda dan ypder ändamålet medförer en betydlig besparing nOr. af brännmaterial, ehuru långt mindre än den man funnit vid tackjernsblåsning med upphettad luft. Det bör anmärkas att det brännmaterial, som till försöken blifvit nyttjadt, alltid varit stenkol. Man har fun- nit att den heta luften åstadkommer en kortare men hvitare låga, och följaktligen en mera intensiv hetta samt en fullkomli- gare förbränning af stenkolen, än då elden underhålles med kall luft, och att dess an- vändande är fördelaktigast i de fall då stenkolen äro af sämre beskaffenhet, och eldstaden mindre väl inrättad 1). Ett annat medel till brännmaterials Yatbegäg: besparande har blifvit föreslaget af D:r FYFE nad till i England. Det består deri att man låter aketkal”; vattenånga tillika med luften genomström- eldstäder ma eldstaden. Härvid blir, såsom man vet, panna. 1) Dinglers Polylechnisches Journal, Band. 65, sid. 81. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 469. Prof. Pasch3s Arsb. i838. 1 2 vattenångan sönderdelad af de glödande ko- len, Ii vilkas förbränning befordras af vat- tenångans syre, under det att en med kol- oxidgas blandad vätgas bildas, h vilken för- brinner och derigenom ökar hettan. FYFE har, genom en mängd på flere sätt anställ- da försök, öfvertygat sig att man, då vat- tenånga tillika med luften införes i eld- staden, verkligen kan, med en gifven qvan- titet brännmaterial, på en gifven tid af- dunsta en betydligt större myckenhet vat- ten, än då elden underhålles ensamt med luft. Den använda ångan får likväl icke hafva en tryckning som betydligt öf vers ti- ger atmosferens, emedan den, i sådant fall, genom sin expansion, minskar hettan, ofta till den grad att elden släckes 2). Chanters J. Chanter i London har tagit patent * sa ' på en förbättrad eldstad för ångpannor, el- ler rättare ett förbättradt sätt att förse eld- staden med stenkol. En tratt, som är be- lägen tätt invid pannan, är betäckt med ett galler, hvars stänger hafva omkring 3 tums afstånd ifrån hvarandra. Genom det- ta galler inkastas stenkolen i tratten, der de, af pannans hetta blifva till en viss grad torkade. De kolstycken som äro för stora och böra sönderslås, qvarstadna på gallret. Trattens nedre öppning är försedd med en matare vals, som reglerar kolens in- lopp i eldstaden och, i allmänhet, bör af- 2) Edinburgh New Philosophical Journal, Jul. 1837, sid. 173. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band.66, sid. 143. — ERDMANNS Journal fur praktische Chemie, 12 Band., sid. 9. 3 lemna 10 skålpund kol i timman för h var- je hästkraft hos machinen. Ifrån tratten falla kolen på ett lutande plan, h vilket ut- göres af en i eldstaden inskjutande brygga, som är ihålig och beständigt fylld med vatten ifrån ångpannan, af hvilken hon egentligen utgör en del. Genom en särskild anstalt skjutas kolen småningom utföre det lutande planet, på hvilket de allt mer och mer upphettas till dess att de, nästan brin- nande, nedfalla på eldstadens rost 3). — Uppfinningens ändamål är att förekomma den värmeförlust, som i vanliga fall upp- står derigenom att stenkolen inkastas fuk- tiga och kalla i eldstaden. CHANTER har äfven, gemensamt medCHANTEns J. GRAY i Liverpool, tagit patent på en CAN. annan rökförtärande och kolbesparande eld- eldstad, stad, hvars inrättning är för mycket in- vecklad för att här kunna beskrifvas 4). D:r Th. Luders har uttänkt en kon- Lurers struktion af ångpannor, som skall hafvadnspanna- visat sig vara utmärkt fördelaktig. Pannan består af 2 horizontelt bredvid h varandra liggande rör af jernplåt, hvilka hållas fyll- da med blott så mycket vatten att dettas medelhöjd utgör ? af rörens diameter. Des- sa rör hafva sådana dimensioner att ång- 3) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Voi. 7, s. 175. — The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. ii. sid. 42. —DINGLERS Polytechnisches Jour- nal, Eand. 64, sid. 332. 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 180. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 64, sid. 323. 4 rummet öfver vattenytan får den storlek, som det enligt erfarenheten bör hafva. T. ex. för en ångmachin af 10 hästkrafter, som arbetar med 3} almosferers tryck, blif- ver hvardera rörets längd 101 fot och dess diameter 201 tum. Rörens ändar äro till- slutna med platta tackjernslock, af hvilka de främre äro fastade med skrufvar, och ersätta det annars vanliga manhålslocket. Ofvantill äro rören förenade med ett ge- mensamt ångrör, och båda hafva hvar sin säkerhetsventil, hvilken har form af ett sferiskt segment. Framtill under de båda rören, som utgöra pannan, ligger rosten, livilken är beräknad för eldning med ved, och emellan det ställe der rosten slutar och ändan af pannan ligga 3 parallela rör af tackjern, hvilka äro så sammangjutna i ett stycke, att de bilda en horizontel skilje- vägg. Dessa rör stå, genom mindre rör, i förening med hvarandra. Under detta rör- lager ligger ännu ett dylikt, ifrån hvars sidor 2 kommunikationsrör gå till det öfre lagret, hvars ändar på samma sätt stå i förening med pannan. Lågan går ifrån eldstaden först till ändan af pannan, böjer sig sedan ned och går under det öfre rör- lagret, vid hvars främre ända den åter ned- stiger och framgår under det nedre rör- lagret, hvarefter den utkommer i skorste- nen. Vattnet, hvarmed pannan matas, inpumpas af machinen i det medlersta rö- ret af nedre lagret, genomströmmar detta sednares tre rör, uppstiger sedan till det öfre rörlagret, genomgår detta och uppkom- mer slutligen i de två stora rören eller 5 pannan. Hetlan från eldstaden blir för- delaktigt använd till vattnets successiva uppvärmning, emedan den sist kommer i beröring med de rör som innehålla det kallaste vattnet. — Denna ångapparat är lätt att rengöra, emedan de stora rören kunna öppnas i båda ändarna. De undre smalare rörens igenfyllning af pannsten bör icke kunna befaras, då vattnet i desamma dels icke kommer i kokning och dels be- ständigt genomströmmar dem, livarigenom den fällning, som vattnet kan afsätta, icke får tid att fästa sig vid rören. Men ännu mera hindras dessa rör att blifva orena, om man, tid efter annan, sedan elden ut- brunnit och ångan ännu har någon spän- ning, öppnar en på nedre rör lagret befint- lig kran och låter ångan utblåsa allt vatt- net. En på det här beskrifna sättet in- rättad ångpanna, till en machin af 5 hä- stars kraft har, på 24 timmar, aldrig för- brukat mer än 106} kubikfot asp- och björk- ved, och vattnet i pannan, då det var all- deles kallt, fordrade högst å timmas tid för att upphettas till 135° C., vid hvilken temperatur ångan har en tryckning sva- rande emot 3 atmosferer 5). En panna för ångfartyg är föreslagen GALY af GALY CAZALAT. Den är för mycket sam- CAzA- mansatt för att här kunna beskrifvas, ochangpann dess inrättning synes vara mera grundad på theoretisk spekulation, än pröfvad af erfarenheten 6). 5) Polytechnisches Central-Blatt. 3 Jahrg. sid, 844. 6) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg, sid. 7 15. 6 CNAIX‘s Ett enkelt och, efter allt utseende, erbe verksamt medel att förekomma pannstens pannsten. bildande i ångpannan, har blifvit uppfun- net af CHAIX. Det består deri att man i ångpannan ingjuter fin lera utrörd med vatten. Leran blandar sig då med den fällning, som under kokningen afsätter sig ur vattnet och hindrar densamma att fä- sta sig vid pannan. De försök, som blif- vit gjorda för att pröfva detta medels an- vändbarhet, hafva utfallit ganska fördelak- tigt. I en panna, som hörde till en ång- machin af 10 hästars kraft, försatte man vattnet, hvilket innehöll mycket svafvel- syrad och kolsyrad kalk, med 20 skålpund lera, och man fann, efter 8 dagar, att ej allenast ingen ny pannsten hade afsatt sig, utan äfven att den som förut var bildad hade lossnat, så att hela apparaten kunde, genom blott skölj ning, rengöras inom en half timma. I ett annat försök befanns pannan, efter 14 dagars oafbruten eldning, ej på något ställe inkrusterad, då man lik- väl vanligen varit nödsakad att hvar 8:de dag borthugga pannstenen, hvilket arbete hvarje gång fordrat en tid af minst 4 till 5 timmar, men stundom 2 till 3 dagar7), Raubs RAUB har uppfunnit en apparat, som fsixetez-tillkännagifver när vattenbrist i ångpannan brist i inträffar. Den består af 2:ne på vanligt ångpan- . o nor. sätt inrättade Jika stora säkerhetsventiler, 7) Bulletin de la Societe, d‘Encouragement, Apr. 1837. sid. 142. — Dinglers Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 320. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 652. af hvilka den ena öppnar sig utåt, och den andra inåt. Båda dessa ventiler hänga på hvar sin arm af en håfstång och på lika afstånd ifrån dennas stödpunkt. På den ventilen som öppnar sig inuti pannan hän- ger en flottör, hvars egentliga vigt är nå- got större än vattnets, och som, när vat- tenytan i pannan har sin lägsta medgifna höjd, är jemt mot vägd af en på häfstån- gens motsatta och längre arm hängd vigt. Då ventilerna hafva lika stora ytor, måste ångan med samma kraft sträfva att öppna den ena och tillsluta den andra; således blifva de båda, genom sin förening, me- delst häfstången, tillslutna, ångans tension må vara hvilken som helst, så länge som vattnet i pannan förmår hålla flottören lyftad. Då deremot vattenytan sänkt sig så mycket att flottören äfven sjunker, öpp- nas derigenom de båda ventilerna och an- tyda att pannan har brist på vatten 8). Ph. BENNET i Nord-America har upp-BEWNEi^ funnit en ångmachin, genom hvilken ång- ångma- fartyg förmodas kunna göras användbara för långa sjöresor, h vartill de annars äro otjenliga derigenom, att den stora qvanti- tet brännmaterial, som de måste medföra, borttaga utrymmet för fraktgods. Denna nya machin hvilken kommer att försökas på ett fartyg, som skall göra regelbundna resor emellan Liverpool och New-York, är så inrättad, att den erhåller sin kraft icke blott af ångan utan äfven af de gaser som 8) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 66, sid. 248. 8 bortgå från eldstaden, h varigenom den, enligt uppgift, förbrukar blott 4 af det bränsle, som en vanlig, lika stark ångma- chin skulle behöfva. Detta är verkstäldt på följande sätt: Eldstaden är ställd inuti ångpannan och hel och hållen innesluten i denna samt omgifven af vattnet. Båda hafva form af upprättstående cylindrar. Ifrån eldstaden uppstiger, genom ångpan- nan, ett med 2:ne spjäll försedt rör, genom hvilket man inkastar bränslet, och som tillika är skorsten, så länge som ångma- chinen icke går. Då deremot machinen sät- tes i gång, tillsluter man spjällen; en blås- machin indrifver då luft i askrummet, hvar- jemte äfven, genom ett särskilt rör, så mycket luft införes öfver elden, att röken förbrinner så fullständigt som möjligt är. Till utlopp för de genom förbränningen bildade gaserna, har eldstaden ett kort rör, som uppstiger ett stycke öfver vattenytan i pannan, och är betäckt med en ventil, hvilken är så inrättad, att den, då den lyf- tes af de heta gaserna, nedförer dessa i vattnet, hvarifrån de sedan åtfölja ångan till machinens cylinder. For att ventilen icke må blifva för starkt upphettad, afky- les den beständigt af det ifrån matarepum- pen kommande vattnet. Under det att machinen är i gång sker fyrningen på det sättet att man öppnar det öfre af de förut omnämda 2:ne spjällen och fyller rum- met emellan dem båda med brännmaterial, hvarefter man tillsluter det öfre och öpp- nar det undre spjället, då kolen nedfalla i. 9 eldstaden, J. J. HAWKINS har i England tagit patent på denna ångmachin 9). Ibland dem som, under de sednare Cnunen‘s åren bidragit till ångmachinernas fullkom-frbättz, nande, intager WILLIAM CHURCH ett ut- ängmn- märkt rum. Det är icke möjligt att här c ""6" lemna en fullständig berättelse om hans hithörande uppfinningar, hvårföre jag blott i korthet får omnämna dem som utgjort föremål för hans, så vidt jag känner, sed- naste patent. De bestå i följande: 1) En egen konstruktion af alla till sjö-ångmachiner hörande delar, h varigenom de intaga så litet rum som möjligt är, förena lätthet med tillräcklig styrka och medföra besparing af brännmaterial. 2) Ett förbättradt sätt att åstadkom- ma ångans kondensa tion genom användan- det af destilleradt vatten. Det genom kon- densationen återbildade vattnet går tillba- ka till ångpannan, i hvilken således ingen pannsten kan uppkomma. 3) En egen inrättning af så väl pan- nan som machindelarne för ångvagnar så väl på vanlig landsväg som på jernväg. 4) En modifikation i sammansättnin- gen af machinställningen och pannan för locomotiva ångmachiner. 5) Ett sätt att i högtryck-machiner verkställa ångans kondensa tion medelst at- mosferisk luft. 9) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 326. — Dinglers Poly- technisches Journal, Band. 65, sid. 161, 234, och Band. 66, sid 358. 10 6) Ett sätt att med en ångvagn på vanlig landsväg förena lastvagnarne. 7) En förbättrad inrättning af hjulen på ångvagnar. 8) Ett sätt att förse piston-och pump- stänger med smörjning. Under packningen ligger en ihålig ring innesluten, h vars sek- tion är en triangel, som vänder en vinkel emot pistonstången. Genom ett rör är denna ring förenad med ett bredvid pack- ningsdosan sittande oljehus, och har i be- röringslinien med pistonstången en mängd små hål, genom hvilka o utflyter. Ijan småningom 9) En inrättning, livarigenom elden under ångpannan släckes då ångans tryck- ning blir för stor. 10) Ett förslag att, jemte de vanliga hjulen på en ångvagn, på samma axlar an- bringa mindre hjul, som löpa på en sär- skilt bana, då vagnen skall gå uppföre en lutande väg 10). Hanni- På de vanliga ångvagnarne äro pan- förbättra-nan och machinen förenade på en och deänk- samma vagn, hvaraf den olägenhet upp- för ång-står att, då endera behöfver reparation, vagnar, 1 10) Omständliga underrättelser om CHURCH‘s upp- tinningar, beträffande ångmachiner, kunna in- hämtas af följande Journaler: The London Journal of Arts, Second Series, Vol. 8, sid. 1; Conjoined Series, Vol. 2, sid. 89, Vol. 4, sid. 233, Vol. 9, sid. 257, 3i3. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 43, sid. 1; Band. 49, sid. 161; Band. 53, sid. 90; Band. 64, sid. 92. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 719.. 11 hela ång vagnen blir obrukbar till dess alt den hinner åter iståndsättas. TH. E. HAR- RISON har derföre uttänkt ett sätt att låta ångpannan och machinen föras på särskil- ta vagnar, af hvilka hvardera genast kan utbytas emot en ny då någon bristfällig- het inträffar 1). PERKINS har tagit patent på följande PERKIN‘s uppfinningar: “rgä"".r 1) En förbättrad rota torisk ångmachin.ångmachi- 2) En inrättning af eldstaden för ång- " * pannor, h varigenom den blandning af rök och gaser, som komma från eldstadens främre del, mot ändan af roststängerna träffa en större q vantitet atmosferisk luft och deri- genom fullständigare förbrinna. Detta åstad- kommer PERKINS derigenom att han, genom en skiljemur under roststängerna, delar ask- rummet i två särskilta rum, af hvilka det främre, på vanligt sätt är öppet för luften, hvaremot i det andra, som är beläget un- der rostens bakre del, luften införes me- delst en blåsmachin. 3) En förbättrad ångpanna 2). Förbättringar af roterande ångmachi-Roterande ner äro för öfrigt föreslagna af GrefvednEgworc- DUNDONALD (Lord COCHRANE) i London 3), 1) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 257. 2) Ibid. sid. 268. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 2i 6. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 64, sid. 164. —Poly- technisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 1030. 12 W. PEARSON 4), J. WhITE 1 Southampton S), R. Stein i Edinburgh 6), J. YULE i Glas- gow 7), och T. Hackworth i New Shel- don 8). Alla dessa machiner äro af den beskaffenhet att deras beskrifning utan åt- följande ritningar icke är möjlig. Mecha- Jacobis och BoTTA‘s försök att genom ^Jl^a n vändande af elektromagnetismen erhålla eiektro- mechanisk kraft, äro förut i dessa Årsbe- asm. rättelser omtalade 9). Under loppet af för- SERrs lidne år hafva tvenne Amerikaner, I Släde DAVEN- i Troy och Th. DA VENPORT i Brandon upp- machiner. visat apparater till samma ändamål. Den rörliga delen af SLADE‘s apparat består af två horizontela, korsvis mot hvarandra lagda, jernstänger af 5} tums längd, hvilka i hvar och en af sina ändar äro försedda med ett äfvenledes horizontelt liggande cir- kelsegment af 3 tums chorda. Detta jern- kors är fästadt på en genom dess medel- punkt gående vertikal axel, som vänder sig med ringa friktion. Jernstängerna äro lindade med koppartråd, som är öfverspun- nen med bomullsgarn, och hvars ändar 4) DINGLERS Polytechn. Journ. B. 63, sid. i. 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 137. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 64, sid. 161. 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 96. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band 64, sid. 244. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 136. 8) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 74. — DINGLERS Poly- technisches Journal Band. 66, sid. 247. — Po- lytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 1020. 9) Årsberättelsen 1835, sid. 16 och 17. kunna, när nian vill, förenas med ett litet rundt galvaniskt batteri. Apparatens fasta del utgöres af tvenne halfringar af starkt magnetiseradt stål, hvilka bilda en hel, endast på två motsatta ställen afbruten, ring. Uti denna ligger det rörliga jern- korset så, att de förut nämnde cirkelsegmen- ten röra sig helt nära densamma, och i . dess plan. I öfre ändan af korsets axel sitter ett horizontelt koniskt hjul, som in- griper i ett annat dylikt, men vertikalt och större, hjul, omkring hvars horizontela axel ett snöre är lindadt, hvilket bärer den vigt som machinen skall lyfta. Då machinen sättes i förening med det galva- niska batteriet, får jernkorset en roterande rörelse och gör, i mon af batteriets kraft, 200 till 600 omlopp i minuten. — DAVEN- PORT‘S machin är densamma, som den nu beskrifna, blott med den skillnad, att så väl de fasta, som de rörliga magneterna äro el ektrom agneter. Alla dessa delar äro gjorda af mjukt jern, som är omlindadt med isolerad koppartråd, och blifva liktidigt magnetiserade af ett gemensamt batteri. De båda halfringarna bestå utaf bandjern af 1 tums bredd och 1 tums tjocklek, och hvardera är på midten, till ungefär 10 tums längd, omlindad med 2 lager af en 1500 tum lång öfverspunnen koppartråd. De icke omlindade ändarne äro krökta på ett så- dant sätt, att de ligga vända emot hvaran- dra inom halfringen. Det galvaniska bat- teriet har 5} tums höjd och 3} tums dia- meter, och utgöres af 3 koppar- och 3 zink-plåtar, cylindriskt böjda och concen- 14 triskt ställda inom hvarandra 10). Dessa båda elektromagnetiska machiner, i synner- het den sednare, skola hafva befunnits vara mycket kraftigare än någon af de förut för- sökta, och derigenom gifvit en ökad för- hoppning om elektromagnetismens praktiska användbarhet. Me c ha- Det i en föregående Årsberättelse om- zisk-"af“nämda förslaget af PINKus, att genom luf- Cens tryeÅ-tens tryckning fortskaffa vagnar på jern- PINKUS‘s vägar, har, såsom man kunde förutse, be- BRe“yrt funnits vara overkställbart, h vårföre PINKUS väg. tagit ett patent på en förbättrad inrätt- ning af sin så kallade pneumatiska jern- väg 1). Då detta företag sannolikt aldrig kommer att lyckas, anser jag det vara öf- verflödigt att anföra de nya detaljerna deraf. Mechanisk Ett ganska beqvämt och ej kostsamt Aafg““-sätt, att på långa afstånd öfverflytta en med aNzPaitt. kontinuerligt kringgående rörelse verkande ga aständkraft, har ifrån England blifvit infört i N. Kran Frän KÖCHLIN‘s och Comp. fabriker i Miilhausen. ett gåendeMethoden, hvartill första ideen lärer vara gifven af Instrumentmakaren TH. Böhm i Munchen, grundar sig på användandet af metalltåg. Om man föreställer sig 2:ne pa- rallell belägna samt till form och dimen- sioner fullkomligt lika vefaxlar, hvardera försedd med 3 vefvar, h vilkas planer göra 120 graders vinklar emot hvarandra, och man tillika tänker sig de båda axlarnes 10) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 454, —Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 839. 1) DINGLERS Polytechnisches Journal. Band. 64, sid. 13. 15 motsvarande vefvar symmetriskt ställda och sins emellan förenade med metalltåg, så har man ett begrepp om den ifrågava- rande uppfinningens princip. Man finner då lätt att, om den ena af de båda vefax- larne kringvrides, den andra måste få en alldeles lika rörelse. På detta sätt har, i de förut nämda fabrikerna, drifkraft till ett mechaniskt sidenväfveri blifvit medde- lad ifrån ett 85 fot ifrån detta beläget sil- kesspinneri. De härtill begagnade tågen bestå hvardera af 7 jerntrådar, som hafva högst 3 linies diameter och äro samman- hållna af en omkring den lindad dylik jerntråd. Dessa tåg äga tillräcklig styrka att öfverföra 2 hästars kraft. De praktiska detaljerna af detta, vid många tillfällen, då de vanliga utvägarne skulle vara svåra el- ler omöjliga, ganska fördelaktiga medel att i hvilken riktning som helst meddela kraft från ett aflägset machineri, kunna här icke framställas, hvarföre jag måste hänvisa till den utgifna fullständiga afhandlingen derom 2). Önskan att erhålla ett instrument, som Kraftmä- för dynamiken vore detsamma som vågen tare- är för statiken, hade föranlåtit La Societé dencouragement pour 1’industrie nationale i Paris att utsätta 2:ne pris för uppfinnin- gen af förbättrade dynamometrar eller kraft- mätare, dels för landtbrukets behof, dels till bestämmandet af machiners kraft. I 2) Bulletin de la Société industrielle de Mil- hausen, N:o 47, sid. 178. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 64, sid. 273. 16 anledning häraf anmälde sig flere täflande, ibland hvilka MORIN i Metz insände till nämde Sällskap tre af sina instrument tillika med en afhandling, som befanns äga det värde, att den af sällskapet allmängjor- des genom trycket, och blef orsak att täf- lingstiden förlängdes till slutet af år 1837. Resultatet häraf är mig ännu icke bekant. Ett utdrag af de till detta ämne hörande skrifter kan här icke meddelas, hvarföre jag måste hänvisa till original-afhandlin- garne 3). Spinnba- I Stället för den, till bomulls rensning mens fore-och redning vanligen begagnade, farliga beredni”s och äfven i andra afseenden mindre för- rensdings-delaktiga vulfen, har man i Englands bom- f™a bom-ullsspinnerier, under de sednare åren, in- ull. fört en af LILLIE i Manchester uppfunnen förbättrad rensningsmachin {selfactin^ co- nical willow'). I denna nya machin är trumman eller kronan en af jernplåt för- färdigad kon, som vänder sig på en hori- zontelt liggande axel, och på livars yta, fyra med starka taggar försedda jernstän- ger, på lika afstånd ifrån hvarandra äro längsefter fästade. Könen är omsluten af ett likaledes koniskt jernplåtsfoder, hvaraf öfre hälften utgör en tät betäckning, och den undre en gallerformigt genombruten botten. 3) Bulletin de la Société d‘encouragement, Dec. 1836, sid. 439. Maj 1837, sid. 161, 180; Juni 1837, sid. 2i i. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 63, sid. 367; Band. 65, sid. 260, 285. — Polytechnisches Central-Blatt, 5 Jahrg. sid. 363, 861, 879. 17 botten. På hvardera af de två motsatta sidorna har detta foder inuti en rad af tag- gar, genom hvars mellanrum de förutnäm- da taggarne gå, då konen kringsvänges. Vid machinens smalare ända har fodret, på si- dan, en öppning genom hvilken bomullen införes af en matareduk, sammansatt af 3 tum breda parallela bleckremsor, som, 3 turn ifrån hvarandra, äro med ändarne fastnitade, på tvenne öfver rullar gående ändlösa remmar. Genom centrifugalkraf- tens verkan flyttas bomullen ifrån spetsen till basen af konen, hvilken gör 400 till 600 omlopp i minuten, hvarunder de tyngre orenligheterna bortfalla genom betäcknin- gens botten. Bomullen inkommer sedan i ett rum vid machinens ända, och nedfal- ler på en med den förut beskrifna matare- duken lika beskaffad utan ända gående duk, hvilken flyttar bomullen under ett kring- gående cylindriskt metalltrådsgaller, öfver hvilket en fläckt är anbragt, som genom gallret uppsuger, och sedan bortblåser det i bomullen innehållna dammet. De bomulls- fibrer, som härvid kunde medfölja, blifva af det kringående gallret icke blott qvar- hållna, utan äfven nedlagda på den ändlösa duken, hvilken slutligen utförer den renade bomullen utur machinen. I MARSHALLS fa- brik i Portwood vid Stockport renar en machin af detta slag 12000 till 15000 skål- pund bomull i hvarje vecka, och i en an- nan fabrik blifva icke mindre än 7200 skålpund dagligen behandlade på samma sätt. Enligt den erfarenhet man vunnit, Prof Pasch^s Arsb. i838. 2 18 passar denna machin hufvudsakligen för grofvare bom ullssorter, såsom dem hvilka erhållas från Surate, Bengalen och Upland Georgia; hvaremot den fina och långa bom- ullen måste handteras med mycken varsam- het för att ej under rensningen blifva knutig 4). Smith’s J. Smith i England har tagit patent “arAn?- på en kardmachin, hufvudsakligen för bom- ull, i hvilken icke allenast ett ändamåls- enligare ordnande af machinens delar är åsyf- tadt, utan äfven de öfre kardorna beständigt hållas rena genom en apparat som af ma- chinen sättes i verksamhet utan att något handarbete dertill fordras. Utan ritning kan denna machin ej tydligt beskrifvas, hvarföre den här endast anmäles 5). HYDE‘s En annan i England pa tenterad kard- "Azilmp- machin af J. HYDE är äfvenledes försedd med en renings-apparat och endast en för- ändring af den föregående 6). Spånad. I de Engelska bomullsspinnerierna har „RAx. den vanliga förespånadsmachinen till en Tube-ro- stor del blifvit utträngd af DANFORTH‘S 7), ving fra- ° me. 4) URE‘s Colton Manufacture of Great-Britain, Vol. 2, s. i o i. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 63, sid. 345. — Polylechni- sches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 761. 5) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol io, sid. 203. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 65, sid. 333. — Poly- technisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 874. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 10, sid. 219. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 65, s. 332. — Po- lytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 876. 7) Detta namn förekommer äfven skrifvet: DoRNFORTH. 19 så kallade Titbe-roving frame eller Double speeder3 en Amerikansk uppfinning, som år 1825 infördes till England af DYER i Manchester och sedermera har blifvit af honom i flera delar förbättrad. Det karak- teristika i denna machin är att bomullen deri icke undergår någon grad af spinning, utan blott formeras till lösa osnodda tåg eller rovings, hvilka genast äro färdiga till finspånad. Detta åstadkommes derigenom, att bomullen, i form af band, förut er- hållna genom sträckning och dubblering, ledes emellan två system af valsar, som hafva lika hastighet och således blott hop- klämma bomulls banden, hvilka sedan gå igenom kringlöpande rör, och derefter upp- lindas på bobiner. Machinen, hvars sam- mansättning är ganska vacker, arbetar med stor hastighet, och begagnas med myc- ken fördel för bomullsgarn af grofvare sorter, hvaremot man ännu icke är ense om dess användbarhet för finare garn 8). Danforths i dessa berättelser först om- nämda finspånadsmachin för bomull 9), vin- ner allt mer och mer förtroende i England. Machinen bar den utmärkande egenheten, att garnets påläggning på bobinerna, sker utan tillhjelp af den vanliga vingen. Häri- genom kunna spelen kringdrifvas med stör- 8) The London Journal of Arts, Sept. 1827, sid. 6. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 5, sid. 265. — URE‘s Cotton- Manufacture of Great-Britain, Vol. 2, sid. 101. —• DINGLERS Polylechnisches Journal Band. 27, sid. 338; Band. 61, sid. 93; Band. 63. sid. 185, 348. 9) Årsberättelsen 1832, sid. 24. DAN- fort’s finspå- nadsma- chin. 20 re hastighet, och man vinner 3 till hälf- ten större tillverkning. Denna fördel blir likväl till en del minskad genom machinens större slitning, och en större förlust af bomull. Derjemte måste bobinerna vara små, och garnet blir löst spunnet, men det får en större elasticitet, som gör det särdeles passande för vissa sorter kaliko ,0). Denna machin är märkvärdig, icke alle- nast för den framgång som den vunnit, utan äfven derföre att den gifvit upphof till många nya inrättningar af det slags spinnstolar hvartill den hörer. Potters En förändring i de delar af spinn- rrIfgemachiner, som åstadkomma garnets spin- Aananing och påläggning, är föreslagen af JOHN och JAMES Potter i Spiedley vid Manche- ster. I stället för vinge, sitter midt Öfver hvarje spindel ett vertikalt rör, hvars ned- re ända har en konisk utvidgning, hvari- genom denna apparat får utseende af en upp- och nedvänd tratt. Spindlarne kring- drifvas icke, och äro ej heller fasta, såsom i Danforth’s machin, utan kunna, genom en starkare garnets dragning, vända sig. För att minska deras rörlighet och reglera det motstånd, som fordras för garnets pålägg- ning, ligger en dubbel rem, som i ena än- dan är fästad vid en fjäderstång och i den andra är lastad med en afpassad vigt, spänd mot alla spindlarne. Så väl spinningen som påläggningen sker genom de ofvan 10) Ure’s Cotton-Manufaclure of Great. Britain, Vol. 2, sid. 219. — DINGLER‘s Polytechni- sches Journal, Band. 63, sid. 186, 36o. 21 nämda trattarnes kringdrifning. Garnet in- går genom dessas rör, utkommer genom elt hål i deias sida, och går slutligen böjdt under deras brädd till bobinerna, h vil ka äro fästade på spindlarnes öfre ändar. Det färdigspunna garnets jemna och regelbund- na fördelning på bobinerna, tillvägabrin- gas derigenom att dessa, genom en för alla spelen gemensam rörelse, ömsom lyftas och sänkas inom trattarne 1). J. RAMSBOTTOM har uppfunnit en in-RAmsor- rättning af spelen i det slags spinnstolar spiAMMa- för bomull, som fått namn af throstle chins- - frameSj genom h vilken man kan helt och * ’ hållet umbära bobiner och spinna på blot- ta spindeln lika som i de så kallade mule- machinerna 2). Uppfinningen kan här icke beskrifvas. J. Livsey har föreslagit en förbättring LIVSE y‘s i spinnmachiner, bestående deri att en med‘eninu" ylletyg öfverklädd vals är anbragt under det sista valsparets undre, vanligen refflade vals, och hålles tryckt emot denne medelst en lastad häfstång. Genom denna inrätt- ning hindras garnet, då det under spinnin- gen brister, att linda sig omkring den reff- lade valsen eller kasta sig på något af de nästgränsande garnen, emedan det företrä- 1) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. io, sid. 69. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 65, sid. 127,— Poly- technisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 638. 2) The London Journal of Arts Conjoined Se- ries, Vol. 10. sid. 79. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 65, sid. 128. Polytech- nisches Central-Blatt, 3 Jahrg. s. 868. 22 desvis fäster sig vid den öfverklädda val- sen; ocli då det på denna kan få qvar- blifva till dess man får tid att borttaga det, så följer äfven att de afslitna garnens hop- fästning måste ske med större beqvämlig- het och mindre tidsförlust 3). Öbergs För tillverkningen af kläde och andra ^ingT ylletyg låter man garnet, efter spinningen, garnspå- undergå åtskilliga behandlingar innan det klädestill-kommer i väfven, ibland hvilka haspling, Yr""i"g: bobining och spolning alltid varit ansedda såsom nödvändiga. Dessa operationer fordra naturligtvis tid och arbetskostnad, men med- föra äfven åtskilliga fel i garnet, af h vilket dessutom en icke obetydlig del går förlo- rad. — Det har lyckats klädesfabrikören J. E. ÖBERG här i Stockholm att, genom en lika väl uttänkt som enkel förändring af spinningssättet, göra hasplingen, bobinin- gen och spolningen fullkomligt umbärliga, Ji varigenom följaktligen äfven alla de nyss- nämda olägenheterna försvinna, och en väsendtlig förbättring i klädestillverknin- gen är åstadkommen. Hr ÖBERGS uppfin- ning består deri att garnet, vid sjelfva spinningen, genast blir lagdt på dertill in- rättade bobiner och spolpipor, hvilka med fjädrar fästas på hvarje spinnspel och, ef- ter fulländad spinning, utbytas emot nya, under det att det spunna garnet, utan att rubbas eller behöfva någon vidare behand- ling, direkte antingen skäres till kettning 3) The Repertory of Patent Inventions, New Series Vol. 8, sid. 145. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 46, sid. 114. — Polylechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. s. 1022. 23 eller användes till inslagsgarn i duken på väfstolen. Utom den minskning i tillverk- ningskostnad, som härigenom uppkommer, erhålles följande fördelar: Fabrikatet vinner i godhet derigenom, alt det tillverkas af ett mycket felfriare garn, och arbetet vid klädets noppning blir, af samma orsak, lät- tare och fordrar mindre tid. Genom gar- nets bättre beskaffenhet bortfalla en mängd hinder för väfvaren, så att han bör kunna medhinna minst en åttondedel mera arbete än annars på samma tid. Duken blir jemn- fylligare och ullrik are, emedan garnet ej uttänjes och förlänges på svagare ställen, hvilket vid den vanliga behandlingen är oundvikligt. —• Till Hr ÖBERGS uppfinning höra för öfrigt en utvexling, som tillkän- nagifver huru mycket garn på en viss tid blifvit spunnet, och ett enkelt machineri, som reglerar garnets påläggning på bobin- och spolpiporna, hvarigenom garnet lättare allöper vid kettingskärningen och väfningen. De fina sorter bomullsgarn som skolaBomuiis- användas till sytråd, tyll och vissa andra svéasing. fabrikater, måste förut befrias ifrån det ludd, hvaraf det nyspunna garnets yta är be- täckt. Detta verkställes i England, på det sättet, att man låter garnet hastigt löpa igenom gaslågor. Denna svedning gifver åt garnet icke allenast elt vackrare och tä- tare utseende, utan det bringas derjemte, genom vigtsförminskningen till en högre finhetsnummer, så att t. ex. garn af N:o 90 blir, efter svedningen, N:o 95. — D:r URE har beskrifvit en utmärkt väl inrät- tad och fördelaktig machin till denna ope- 24 ration, men om h vilken här endast följan- de korta underrättelse kan lemnas. Ma- chinen innehåller en rad gaslågor, genom hvar och en af hvilka man låter garnet gå flera gånger fram och tillbaka med en emot dess qvalitet afpassad hastighet. Denna rö- relse meddelas garnet genom spolar, som omlöpa från 2500 till 3000 hvarf i minu- ten, och ömsom upp- och aflinda garnet. Så ofta som en knut eller annat fel före- kommer på garnet, stannar spolen och gas- lågan flyttar sig i samma ögonblick på si- dan om garnet, till dess att felet blifvit rättadt, då garnet på nytt kommer i rö- relse och lågan återtager sin förra plats 4). Väfning. Flera uppfinningar i väfnadskonsten hafva under det förflutna året blifvit be- kanta. Största delen deraf utgöres af för- bättringar i h varjehanda väfstolars machi- neri, och kan således här blott anmälas, med anvisning på de utgifna beskrifnin- garne derom. Gunox‘s C. G. Gilroy i London har uppfun- nit en förbättrad inrättning af det machi- neri i mechaniska väfstolar, h varigenom väfvens upplindning förrättas 5). Heath- Förbättringar i väfstolar för hand och Caner?’ andra smala väfnader äro gjorda, af J. HEAT- EN‘s och 4) UnE‘s Cotton-Manufacture of Great-Britain, Vol. 2, sid. 219. — DINGLERS Polytechnisches Journal. Band., 63, sid. 36o. 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 249. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 64, sid. 441. — Polylechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 870. 25 HCOAT i England 6), af C. CHRÉTIEN och L. Rover * CH. Sourd i Lyon 7) af H. Royet och Comp. rör band, i St. Étienne 8), och af RE VERCHON äfven- Mori- ledes i St. Étienne 9). Soxs,, Förändringar i åtskilliga delar af JAC-BNEoGI ‘ QUARD‘s väfstol äro föreslagna af J. MORISON RIAnp‘s i England 10), af J. Breton och N. ROUILLY ringa? "ar i Lyon 1), samt af RIBARD och VEERLY i JAc, • QUARD S Lyon 2). väfstol. För öfrigt förtjena att anmärkas: Sto-Väfstolar lar för tillverkning af spetsväfnad af W. iiga til- SNEATH 3) och af 1. DUNINGTON 4), båda i vgxknän- Nottingham ; en af The Society of Arts i SNEATI, England belönad uppfinning af en förbätt-,D"R8S. rad stol till brokat väfning af W. Rooke 5); KE, samt en stol för fabrikation af tyg till paraplyer, """ äfven af Rooke 6), och en stol till strump- väfning, på h vilken J. WILDE från New- och W ITH- WORTH. 6) The London Journ. of Arts, Conjoined Se- ries. Vol. II, s. 129. 7) Description des Brevets, Tome 29, s. 77. 8) Ib. Torne 30, sid. 90. 9) Ib. Tome 29, sid. 379. 10) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 253. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 65, sid. 14. b Description des Brevets, Tom. 29, sid. 120. 2) Ib. Tome 29, sid. 226. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 207. —> DINGLERS Polytechn. Journ. Band. 64, sid. 179. 4) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 338. 5) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 264. 6) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 21. —- Polytechnisches Central-Blatt. 3 Jahrg. sid. 1016. —d sus 26 York och J. W ITHWORTH i Manchester ta- git patent i England 7). Väfklister Enligt D:r URE‘s uppgift, har man i eesRek?- Frankrikes förnämsta bomulls väfverier, vun- kelse. nit den erfarenheten, att väfklister af po- latesstärkelse är, för mechaniska väfstolar, vida bättre än mjölklister. Vid den stora fabriken i Wesserlingen (i södra Elsass), skall klistret tillredas på följande sätt: Man upplöser 1} skålpund kopparvitriol i 2'75 skålpund vatten af 68° G. temperatur. Tilli- ka utrörer man, i ett särskilt kärl, 33 skålp. potates-stärkelse med 55 skålp. vat- ten af 33°; h varefter man tillsätter kop- parvitriol-lösningen, och kokar blandnin- gen } timme i en koppark i ttel, under be- ständig omrörning med en trädspade. Kop- parvitriolen hindrar klistrets mögling och förstöring; men man bör dock helst bereda nytt klister för hvarje dag 8). väfklister Hof-Rådet TROMSDORFF i Erfurt har fö- afaNee. reslagit, att såsom tillsats i väfklister be- gagna gelée af Carragaheen (Fucus crispus, Linné, Sphaerococcus, AGARDH). Denna växt förekommer i stor myckenhet vid Atlanti- ska hafvets kuster. Efter torkning är den genomskinlig och af en ljus färg; den blöt- nar i vatten och gifver, genom kokning dermed, ett ymnigt gelee, betydligt mera än Islandslafven, och lemnar en ganska li- 7) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 10, sid. 83. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 65, sid. 336. 8) URE‘s Cotton-Manufaclure of Great-Britain, Vol. I. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 63, sid. 238. 27 ten olöst återstod. Delta gelée är färglöst och bibehåller sig oförändradt i flera vec- kor. I väfklister gifver det garnet en sär- deles smidighet och elasticitet, hvilket i syn- nerhet är af stor nytta, då garnet antingen är af sämre beskaffenhet eller skört af färg- ningen. — Hannoverska Industri-Förenin- gen, som anställt många försök med carra- gaheen-klister, har funnit detsamma kunna med stor fördel användas i linneväfverier- na. Man behöfver då icke klistra garnet så starkt som annars är vanligt, och kan, i anseende till den smidighet, som garnet af carragaheen får, och länge bibehåller, nästan alldeles undvika att försätta klistret med talg. Man har äfven erfarit att, då detta klister nyttjas, väfskeden löper lät- tare i ränningen, hvarigenom äfven gar- net mindre ofta afslites genom väfningen. Klistret beredes bäst på det sättet, att man begjuter 1 lod carragaheen med 2 skålp. vallen, och låter den svälla deri i 12 tim- mar, h varefter man tillslår ytterligare 4 skålp. vatten, och kokar alltsammans i half- annan timme öfver lindrig eld. Det silade afkoket gifver ett gelee, hvarmed man för- sätter vanligt af mjöl kokadt väfklister till en fjerdedel, om garnet är löst, men till hälften för hård t garn 9). I Englands bomulls väfverier har man LILLI‘s börjat att Öfvergifva den vanliga klistrings-klisteings- machinen, uti hvilken klistret lägges på ränningsgarnets yta af borstar, och begag- 9) Erdmanns Journal fur praktische Chemie, 11 Band., sid. 188. _ 28 nar, i dess ställe, ofta en nyare machin, som verkar med vida större fullkomlighet. Erfarenheten har visat, att, vid de tillfäl- ien, då ett tyg skall behandlas i en vät- ska, t. ex. vid färgning, vätskan icke full- ständigt genomtränger tyget, om icke detta ömsom sänkes i vätskan och ömsom ut- vrides, så alt den i tyget inneslutna luften bortskaffas. På denna princip äro de nyare klistringsmachinerna inrättade, af hvilka en, uppfunnen af LTLLTE, är ibland de för- delaktigaste. Klistret innehålles i ett långt tackjernstråg, som är fyldt deraf, ända till 2 tum ifrån brädden. För klistrets upp- värmning, som sker med ånga, går, i trä- gets botten, ett ångrör, som har flera små öppningar, betäckta med ventiler hvilka insläppa ångan i tråget, men hindra klist- ret att nedrinna i ångröret. På axlar, gå- ende emellan trågets långsidor, vända sig lätta jernvalsar, hvilka äro fördelade i två rader, den ena öfver den andra, på det sättet att, om valsar ne i den nedre raden betecknas med ordningsnummern 1, 3, 5, 7 &c., och i den öfre raden med 2, 4, 6, 8 &c., valsen 2 kommer att ligga midt öf- ver mellanrummet emellan valsarne 1 och 3, valsen 4 öfver rummet emellan 3 och 5 o. s. v. Emellan dessa valsar, hvilkas an- tal ofta öfverstiger 20, dragés ränningen, som skall klistras, på det sättet, att den först går under valsen 1, sedan öfver val- sen 2, derefter under valsen 3, och så vi- dare skiftevis nedifrån upp och uppifrån ned, till dess att den gått under sista val- sen i nedre raden, h vari från den sedan upp- 29 stiger och kommer emellan två trädvalsar som utprässa det öfverflödiga klistret, hvil- ket rinner tillbaka i tråget. Jernvalsarne vända sig endast genom friktionen emot den emellan dem dragna ränningen, hvilken såle- des tryckes hårdt emot valsarne, men befrias från denna tryckning vid hvarje öfvergång ifrån en vals Lill en annan, h varigenom sam- ma verkan uppkommer, som om ränningen skulle ömsom doppas i klistret och utkramas. Den klistrade ränningen torkas bäst på det sättet att man, i mon som den framkommer ifrån klistringsmachinen, låter den löpa på valsar genom en värmkanal, och derefter upplindar den på väfstolsbommen, sedan man förut låtit den gå genom en väfsked. En af LILLIES machiner, i Waterhouses fa- brik vid Manchester, klistrar på 12 tim- mar en ränningslängd af 37000 yards, hvil- ket utgör 3083 yards eller 13 engelsk mil i timman 10). Man har länge bemödat sig att, förPappers- papperstill verkningen, finna ett mindre dyrt tilksNgs- råämne än lump, som, genom den bestän- PIETTE‘s digt tillväxande förbrukningen af papper, per.P blir mer och mer svår att anskaffa. I syn- nerhet har man sökt att fylla detta behof genom användandet af halm, men utan sär- deles framgång, i anseende till den kost- samma behandling halmen fordrar, om den skall lemna ett papper som i godhet är någorlunda jemnförligt med det af lump 10) UnE‘s Cotton-Manufacture of Great Britain, Vol. 2, sid. 249. —DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 63, sid. 365. 30 erhållna. Sednast har PIETTE, Pappersfa- brikant i Dillingen anställt en mängd för- sök i detta ämne med flera slags halm, och meddelat de erhållna resultaten i en af- handling, utur hvilken jag här skall anfö- ra det hufvudsakligaste. I afseende på öfverensstämmelsen i egenskaper dela sig halmsorterna i 2 klas- ser: Halm af sädesarter (råg, hvete, korn och hafre) och halm af skidfrukter. Bla- den af Mais närma sig till den sednare af dessa klasser. a) Halm af sädesartema måste i all- mänhet först rensas ifrån inblandade främ- mande växter, derefter skäras, på hackelse- machin, i stycken af 2 till 3 liniers längd och derefter, genom en vanna eller sädesren- sare skiljas ifrån ledknutarna, hvilka an- nars skulle antingen försämra papperet el- ler, genom en svårare bearbetning, förorsa- ka förlust af pappersmateria. Den öfriga behandlingen är för hvarje halmsort nå- got olika. Råghalm är den hårdaste, innehåller den största qvantiteten af limmande ämne, fordrar det mesta arbetet, och gifver det hårdaste papperet. Man kokar den på fö- renämde sätt rensade, skurna och vannade halmen i rent vatten, hvarvid man in- packar i kokkärlet så mycket halm som möjligen kan inrymmas deri. Under kok- ningen sjunker halmen ihop, så att den intager knappt hälften så mycket rum som förut. Man förstärker då elden och låter kokningen fortfara i 3 timmar. Halmen, h vars färg nu är rödbrun, uttages utur kok- 31 kärlet, och males till halftyg, h varefter den bykes i 3 timmar genom kokning i en lut af 2 skålp. pottaska, och 50 skålp. nyss släckt kalk till 100 skålp. halm. Man min- skar sedan elden, aftappar luten och gju- ter på halmen en ny lut af 1 skålp. pott- aska och 30 skålp. kalk, hvari man åter låter halmen koka i 3 timmar. Dessa bå- da bykningar förnyas ännu två gånger med samma slags lut. Efter sista kokningen är halmen mjuk, dess fibrer låta skilja sig ifrån hvarandra, och den är nu färdig att malas till heltyg. De frånskilda ledknutar- na kokas 12 timmar i vatten, och bykas sedan 6 gånger på lika sätt som den rena halmen. Papperet af råghalm är gulbrunt och ovanligt starkt. Det behöfver icke lim- mas, i synnerhet om pappersmaterien blif- vit lindrigt vaskad, och det af luten utur halmen afskilda limmande ämnet får qvar- stanna i massan. Det är icke så böjligt som papper af h vetehalm, men är starkare och särdeles tjenligt till omslagspapper. Hvetehalm är mjukare än råghalm. Man kokar den först med rent vatten i 3 timmar, h varefter den males till halftyg och bykes sedan, äfvenledes i 3 timmar, genom kokning i en lut af 1 skålp. pott- aska och 30 skålp. kalk till 100 skålp. halm. Ledknutarne behandlas på samma sätt som råghalmens. H vetehalmen låter lätt söndermala sig, men gifver en ganska ma- ger pappersmateria, ifrån hvilken vattnet hastigt afrinner, då den tages på formen, hvårföre den måste skyndsamt förarbetas. Papperet har en ljus, lifligt gul färg, är 32 mindre starkt än råghalmspapper, men bry- ter sig ej så lätt som detta, och innehål- ler äfven ett naturligt men svagare lim. Kornhalm förhåller sig närmast såsom hvetehalm, men är mjukare och bladrik are. Dess ledknutar äro likväl svåra att upp- mjuka. Sedan de blifvit kokade med vat- ten och malna till halftyg, måste de bykas i 24 timmar med 8 gånger ombytt lut. För att spara arbetet kan man, efter byknin- gen med den första luten, låta ledknutar- ne undergå rötning på samma sätt som fordom brukades för lump. Den rena hal- men kokas i 3 timmar med vatten, males till halftyg och bykes 2 gånger. Papperet deraf är mörkare än det af hvetehalm, men har ungefär lika styrka och limning som detta. Hafrehahn är ännu mera lättarbetad än den föregående. Sedan den blifvit ren- sad, skuren och vannad, kokas den i vat- ten, males till halftyg och bykes i 3 tim- mar, i en lut af 2 skålp. pottaska och 50 skålp. kalk. Efter denna enda byk ning är halmen så mjuk att den låter sönderkrama sig emellan fingrarne. Pappersmaterien der- af torkar så hastigt, att den, i stället för att häfta vid filten, lätt blir hängande vid formen. Derföre måste formningen ske med kallt vatten och förrättas skyndsamt. Hafre- halmen ger ett ganska godt papp, som är böjligt utan att brytas, och har behörig styrka. Papperet har en angenäm, ljusgul färg; det är väl något mindre starkt än det föregående, men tjenar ganska väl både till 33 till omslags- och skrifpapper, och har en naturlig half limning. b) Halm af skidfrukter har någon likhet med hampa, i det afseendet, att den jemte ett slags tåga och ett limmande ämne äfven gifver skäfvor. Då hvar och en af dessa halmarter bestå af flere olik- artade delar, hvilka svårligen kunna skil- jas ifrån hvarandra, är här ingen sådan sortering och rensning möjlig som för halm af sädesslagen blifvit föreskrifven, utan man måste först skära halmen i det tillstånd den befinnes, i oregelbundna stycken af 3 till 8 tums längd, och sedan ytterligare sönderdela dessa i en vanlig lumpskärnings- machin eller på annat sätt, hva ref ter man behandlar halmen så som hvarje olika art fordrar. Årthalm. Sedan halmen blifvit sön- derskuren, kokas den i 3 timmar med vat- ten, males till halftyg och bykes i en lut af 2 skålp. pottaska och 100 skålp. kalk till 100 skålp. halm. Luten aftappas efter 3 timmars kokning, och ny bykning före- tages två gånger med en lut af 1 skålp. pottaska och 50 skålp. kalk. Denna större tillsats af kalk är nödvändig för att upp- mjuka den trädartade delen af stjelkarna, så att den under valsningen blir alldeles söndermalen och till största delen bort- sköljd af vask vattnet; h vårföre äfven halm af ärter, bönor och linser bör vaskas läng- re än annan halm. — Ärthalmen är lätt att söndermala, låter väl arbeta sig på formen, torkar hastigt och ger ett röd- Prof. Pasch}s Arsb. i838. 3 34 gult papper af temligen angenämt utseen- de. Öm en ej tillräckligt stark lut blifvit nyttjad till halmens bykning, blir pappe- ret skäfvigt, hvilket ej är af betydenhet för omslagspapper, men måste förekommas om papperet skall blekas. För öfrigt är papperet af ärthalm fast och bryter sig icke då det vikes. Halm af bönor. Halmen af välska bönor eller så kallade bondbönor ger ett ljusbrunt papper af ringa fasthet, men som genom tillsats af lump likväl blir till- räckligt starkt för att kunna användas så- som omslagspapper. Innehåller mera träd- ar tadt ämne än ärthalmen, och måste der- före undergå en bykning mera och malas finare. Bönhalmen är lätt att bleka och fortjenar i det afseendet uppmärksamhet. Halm af linser kan endast med till- sats af lika mycket lump användas till papper, hvilket får en rödgul färg och är temligen starkt. Blade?i af Mais, sönderskurne och kokade med vatten samt derefter arbetade till halftyg, behöfva blott en enda byk- ning, hvartill användes en lut af 1 skålp. pottaska och 40 skålp. kalk. Pappersma- terien är något svår att mala och att forma, samt krymper ganska mycket un- der torkningen, men gifver ett papper som liknar pergament- eller läderpapper och är nästan lika starkt som detta. Papperet, hvars färg är smutsigt gul, är rikare på naturligt limningsämne än annat halm- papper. Äfven om det blifvit glättadt kän- nes det sträft då man skrifver derpå. Till 35 papp och omslagspapper vore maisblad sär-, cleles användbara om de kunde erhållas i tillräck lig myckenh et. ‘ Sättet alt bereda pappersmaterien har ett stort inflytande på papperets beskaffen- het. Om materien beredes i stamp, hvar- till fordras ifrån 8 till 10 timmars tid, så får papperet ett genomskinligt, liksom ol- jadt utseende, blir likartadt och fritt från knutar samt mera klingande och starkare. Males halmen deremot på vals eller så kallad holländare, hvartill blott 2 timmar fordras, så blir papperet icke genomskin- ligt, får mindre styrka, bry tes lättare och visar en ojemn textur. Det förra af dessa beredningssätt passar således bättre för om- slagspapper, hvaremot materia till hvitt pap- per måste malas på vals. Vill man åter för- sätta halmen med lump, så är det likgiltigt hvilken af dessa båda methoder man följer. I stället för att koka halmen först med vatten och sedan med lut, kan man äfven blott låta halmen en längre eller kortare tid blötas i vattnet och i luten. I detta fall låter man den ligga 14 da- gar i vatten, hvarefter man arbetar den till halftyg och lägger detta i luten, der det får ligga i 3 till 8 veckor, allt efter halmens mindre eller större hårdhet* Lu- ten ombytes hvar 8:de dag och omröres tillika med halftyget dagligen. Då bränsle kan erhållas för någorlunda lindrigt pris är det likväl bättre att använda kokning som fordrar mindre både tid och arbete samt bidrager till pappersniateriens bättre beskaffenhet. 36 Alla de papperssorter som erhållas ef- ter föregående anvisningar äro färgade. För tillverkning af hvitt papper måste halmen blekas, hvartill PIETTE först föreskrifver följande method: Sedan halmen blifvit ko- kad i vatten, förvandlad till halftyg och bykt, lägges den i en soda lut af 5 skålp. soda till 100 skålp. halm, hvari den får ligga i 24 timmar. Derefter upptages den, uttvättas och lägges i ett svafvelsyreblan- dadt vatten, som innehåller 3 skålp. sva- velsyra för nämde vigt halm. Dessa bada behandlingar förnyas och massan uttvättas väl emellan hvarje gång. Halmen blekes sedan i en lösning af 8 skålp. chlorkalk till 100 skålp. halm. Efter 24 timmar, hvarunder man omrörer halmen med blek- vattnet hvar 6:te timme, är blekningen vanligen fullbordad. Skulle likväl, efter denna tids förlopp, halmen icke vara blekt, så måste de här föreskrifna operationerna förnyas. — I byk ningen får halmen en mer eller mindre brungul färg, som mörk- nar ännu mera i sodaluten och blir gul- röd. I syran blir halmens färg hvitgul. Då halmen ytterligare blötes i sodaluten, blir den åter rödaktig, hvarefter den i sy- ran blir på nytt hvitgul; men dessa fär- ger försvagas vid hvarje operation till dess chlorkalken fulländar blekningen. PIETTE har funnit de här uppgifna proportionerna af blekningsmedlen vara de bästa. An- vänder man för mycket alkali, så får pap- persmassan cn brunröd färg, som sedan icke kan borttagas; för mycket syra an- griper massan och ett stort Öfverskott af 37 chlor fordrar en långvarig vaskning och skadar papperet. Emellan hvarje behand- ling i alkali, syra och chlorkalk måste halmmassan väl vaskas, men denna vask- ning är vid blekningsprocessen den svå- raste operationen, antingen man verkstäl- ler den i valskistan, i stampen eller i dertill inrättade kärl. Genom vaskning, vals eller stamp går ganska mycket af pappersmassan förloradt, så att man af 100 skålp. halm ofta får knappt 20 skålp. papper. Vill man åter förrätta vaskningen i kar eller andra kärl, så fordras dertill ett lång- varigt arbete och man erhåller ändock ett ofullkomligt resultat. Piette har funnit det fördelaktigt att verkställa vaskningen i en af metallväf förfärdigad rund kista, hvilken omkring vändes på en axel och, åtminstone till hälften ligger sänkt i vatten. Man kan äfven härtill begagna ett fyr- kantigt kärl med botten af metallväf och inuti försedd med en omrörare, som be- ständigt kring vrides, under det att man oafbrutet låter i kärlet lika mycket vatten inströmma soni utrinner genom bottnen, På det ena eller det andra sättet uttvät- tar man halmmassan till dess att man, genom tillhjelp af reagentier, finner den livarken innehålla alkali, syra eller chlor. Det vore en stor fördel om man kunde minska eller alldeles umbära vaskningen. Genom användandet af chlor eller svafvel- syrlighet i gasform, eller ock derigenom att man i massan sönderdelar chlorkalken med en syra, kan man så vida förenkla arbetet att blott en blekning och en vask- behöfvas. — Då man vill bleka med chlor- gas förvandlar man först halmen, på för- ut beskrifna sält till halftyg, hvilket man, efter bykningen, utprässar så att det blott blir fuktigt, hvarefter man inlägger det i ett tätt kar, på tillräckligt rymliga korg- mattor. Man tillsluter sedan karet och in- leder chlorgas deri genom träd- eller bly- rör, försedda med en mängd hål, genom hvilka gasen får utströmma öfver halm- massan. Gasen bleker då halmen, som får en gulhvit färg, hvilken blir fullkomligt hvit om massan sedan, utan att vaskas, lägges i ett bad af utspädd svafvelsyra. Vid detta hastiga blekningssätt är det en hufvudsak att halftyget blir öfverallt lika mycket genomträngdt af chlorgasen, eme- dan blekningen annars lätt blir ojemn. •—• Med svafvelsyrlighetsgas sker blekningen lika som med chlorgas. — Ehuru skynd- samt blekningen på båda dessa sätt låter verkställa sig, är det likväl bättre att be- gagna chlorkalk och sönderdela denna med. en syra. Sedan halmen undergått den för- ut nämda beredningen låter man den i 12 timmar ligga i ett bad af utspädd svafvel- syra, innehållande 3 skålp. concentrerad syra för 100 skålp. halm. Derefter afhäl- les syran, och halmmassan öfvergjutes ge- nast med en chlorkalklösning samt om- röres. För att undvika gips i papperet, som deraf lätt får gråktiga prickar, kan man i svafvelsyrans ställe nyttja saltsyra. Äfven kan halmen blekas, först med svaf- velsyrlighet och sedan med chlorkalklös- ning, vid hvilket tillfälle svafvelsyrlig 39 kalk bildas, hvilken skall vara lättare att borttvätta än gipsen. För de särskilta halmsorternas blek- ning gifver Piette följande föreskrift: Råg- halmens starka färg måste förstöras genom chlorgas eller ock genom chlorkalks de- komposition med svafvelsyra. Massan be- håller, i båda fallen, en gulaktig färg, hvilken man borttager med ett bad af ut- spädd svafvelsyra och en svag tillsats af blått. Hvetehalm blekes lätt på det första af de omtalade blekningssätten, men ännu lättare genom chlorkalks sönderdelning med saltsyra. Det är fördelaktigast att bleka hvetehalm, men råghalm användes bäst oblekt. Korn- och hafrehalm låta bleka sig på samma sätt som hvetehalm, men något svårare. Den gulaktiga färg, som de behålla efter blekningen, kan förbät- tras genom tillsats af blått. — Ärthalm måste, i anseende till dess starka färg, blekas med chlorgas. Halm af bönor der- emot blekes lätt på det först beskrifna sättet. Den förlorar, redan genom syran, en del af sin färg, hvilken derefter all- deles förstöres af chlorkalken. Vore till- gången af denna halm större, så kunde den i stort användas till hvitt papper. Halm af linser förhåller sig i blekningen lika som ärthalm. Bladen af mais blekas lätt genom chlorkalks sönderdelning, och få en vacker hvithet. Arbetade på vals kunna de gifva det finaste papper 1). 1) Verhandlungen des Vereins zur Beförderung des Gewerbfleisses in Preussen, 1837, I Lie- 40 PAPpe Den under de sednare åren beständigt betor, stigande hvitbets-odlingen har gifvit an- ledning att, såsom ersättningsmedel för lump, vid papperstillverkningen försöka den återstod som hvitbetorna lemna efter saftens utprässning. År 1832 tog YOUNG i England patent på ett sådant använ- dande af li vitbetor. Efter hans uppgift skulle återstoden af hvitbetorna först ut- blandas med vatten och sättas i jäsning till vinnande af ättika, sedan behandlas i ett bad af 450 skålp. vatten och 1 skålp. koncentrerad svafvelsyra, derefter blekas på vanligt sätt med chlor, och slutligen sammanarbetas med 10 till 50 procent lump, efter beskaffenheten af det papper som man ville erhålla 2). Sedermera har man i Wur- temberg börjat att af detta ämne tillverka grofva papperssorter, och D:r Dingler i Augsburg har lofvat meddela resultaten af egna försök att, genom blekning, göra det- samma tjenligt äfven till beredning af hvitt skrif- och tryckpapper 3). — H vad vinst landthushållningen och industrien kan skör- da af detta nya material för pappers-fabri- kationen, har den praktiska erfarenheten ferung, sid. 51. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 64, sid. 358. — EnDMANN‘S Journal fur praktische Chemie, Band 10, sid. 449. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrgang, sid. 575. 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 46, sid. 140. 3) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 63, sid. 457. — ERDMANN‘s Journal fur praktische Chemie, Band 10, sid. 470. 41 ännu icke visat. Enligt VON HOLGERS’ un- dersökning lemna 100 skålp. h vitbetor, ef- ter prässning, i medeltal 25,9 skålp. åter- stod, hvaraf 100 skålp., efter torkning, väga 17,3 skålp. Men dessa 17,3 skålp. in- nehålla blott omkring 8,45 skålp. fibrösa delar. Den som köper 100 skålp. prässad hvitbetsmassa erhåller således deri endast 8} skålp. till papper användbart ämne. Derjemte äro hvitbetans fibrer icke alle- nast temligen grofva, styfva och spröda, utan äfven åtföljda af pectin, • som, innan de kunna förarbetas till papper, måste från- skiljas, hvartill fordras långvariga och kost- samma operationer, hvilka äro så mycket mera kännbara, som man, af hvitbetsmas- san, äfven med betydliga tillsatser af lump, hittills endast kunnat erhålla groft pack- papper. Dessa anmärkningar synas visa att man i hvitbetans trådämne ännu icke kan påräkna något vinstgifvande bidrag till pappersfabrikationen, och att afallet vid sockertillverkningen af denna rotfrukt med vida större fördel användes såsom boskaps- foder 4). En förbättrad tygsil, eller apparat hvar- WnG- igenom pappersmaterien renas ifrån knutar, Eygsii. är uppfunnen af Th. WRIGLEY i England. " Denna sil är sammansatt af tvenne cylin- driska silar, af hvilka den ena är inskju- ten i den andra och sluter emot denna så tätt att ingen pappersmateria kan komma 4) Archiv der Pharmacie T. II, s. 71. — Po- lytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 966. 42 emellan dem. H vardera silens cylindriska yta är sammansatt af längsefter gående stänger, hvilka, då dessa stänger i båda silarne stå midt för hvarandra, lemna så stora mellanrum som fordras för den grofvaste pappersmaterias silning, eller af A tums bredd. Då finare materia skall silas måste dessa mellanrum minskas, för hvilket behof den inre silen låter vrida sig, hvarigenom dess stänger komma att tillsluta den yttre silens öppningar så myc- ket som man åstundar. I denna dubbla sil, hvilken i en upprättstående ställning står nedsänkt i pappersmaterien som skall silas, rörer sig upp och ned ett slags pi- ston dock utan att vidröra silens insida, hvarigenom följaktligen blott en svag sug- ning åstadkommes. Då pistonen uppstiger silar sig pappersmaterien in i tygsilen, under pistonen, och samtidigt utgår en del silad materia genom ett rör i silens öfre botten. Deremot då pistonen nedsti- ger sker insilningen öfver densamma och den under pistonen befintliga redan silade materien utdrifves till en del genom ett rör i silens nedre botten. De båda rören från silens bottnar leda materien till ett kärl, ifrån hvilket den genast går till ky- pen eller pappersmachinen. Dessa rör äro försedde med kranar och ventiler som öpp- na sig utåt och äro så reglerade att de blott utsläppa en del af den silade materien, hvaraf resten således tvingas att utgå till- baka genom sjelfva silen, hvilken derige- nom rensköljes från de utanpå densamma 43 stadnade knutar, af livilka den annars skulle alldeles tilltäppas 5). J. BROWN i England har uppfunnit BnowNs’ elt sätt, att, i FOURDRINTER‘S machin för rAcbäp- pappers-tillverkning, utpumpa luften un-pertil- der den metallväf utan ända, på hvilken papperet formas 6). År 1832 tilldelade La Société den- Riedeas’ couragement pour findustrie nationale i" Paris Fabrikanterne J. Zuber och Comp. i Mulhausen en belöning för de vigtiga förbättringar som af dem blifvit införda i tillverkningen af tapetpapper. Till dessa förbättringar hörde i synnerhet en sinn- rik machin, med hvilken de förfärdigade pappersstycken af 9 metrers längd och af fullkomlig jemnhet i tjocklek och bredd. Denna machin, som ursprungligen är upp- funnen af LEISTENSCHNEIDER , har i H:rr Zu- BER‘s fabrik undergått en total förändring. Den blef redan år 1830 af RIEDER inrättad för tillverkning af ändlöst papper, och har sedermera blifvit försedd med en af ho- nom uppfunnen torkningsapparat, samt för öfrigt blifvit så fullkomnad, att den gif- ver icke allenast förträffligt tapetpapper, utan äfven andra papperssorter. Machinen, 5) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. io, sid. 333. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band 56, sid. 284. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahr. sid. . 1o19. . . 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. io, sid. 40. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band 65, sid. 187- — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 638. 44 på hvilken H:rr ZUBER år 1830 erhöllo pa- tent i Frankrike på 15 år, har, sådan den nu befinnes, blifvit beskrifven, men jag kan här endast hänvisa till den utkomna afhandlingen derom 7). ■—• ANDRÉ KÖCHLIN och Comp. i Mulhausen, hvilka erhållit uteslutande rättighet att förfärdiga denna machin, emottaga beställningar deraf. Bykning I ett till Industri-Föreningen i Mul- " 'ning, hausen af SCHEURER afgifvet utlåtande 8), ScHE"- i anledning af en till nämde Samfund undersök-af E. SCHWARTZ inlemnad afhandling 0111 bomullstygs blekning, yttrades den satsen, — af, att behandling med kalk alldeles icke bi- sätt att drager till feta ämnens borttagande utur söhka.tyget, utan snarare har en skadlig verkan, tyg. så vida man icke genast derefter använder ett surt bad. Sedermera har DANA, Che- mist vid PRINCE‘s kattunsfabrik i Lowell vid Boston tillsändt Industri-Föreningen ett meddelande, uti hvilket bykning med kalk före bykningen med alkali berömmes såsom det säkraste medlet att bortskaffa det fett som vid väfningen inkommit i tyget. För att reda denna skenbara mot- sägelse har SCHEURER anställt en mängd försök och derefter afgifvit en berättelse, hvilken innehåller nya upplysningar om den verkan som icke allenast kalk, utan äfven syror, alkalier och chlor utöfva vid blekningen. Hufvudsakligen bevisas deraf 7) Bulletin de la Société d‘encouragement. Jul. 1837, sid. 241. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 65, sid. 417. 8) Detta utlåtande finnes i utdrag meddeladt uti Årsberättelsen 1836, sid. 15. 45 alt olikheten i DANA‘s och SCHWARTZ‘S re- sultat beror på den omständigheten, alt DANA icke använder kaustikt natron, ulan pottaska, som blott blifvit renad genom upplösning i vatten, men ej ‘kausticerad. SCHEURER har äfven, genom sina sednare undersökningar, funnit att kolsyradt alkali fullkomligt uttager så väl nya som gamla fettfläckar utur bomullstyg, sedan behand- ling med kalk förutgått, och att således, genom DANA‘s uppgift, en ny och ganska vigtig förbättring i blekningskonsten blif- vit bekant. Danas blekningsmethod utgöres af föl- jande 11 operationer: 1) Svedning; 2) 24 till 36 timmars blötning i ljumt vatten; 3) 12 timmars kokning med kalk, hvaraf, om vintren tages 70 till 80 skalp., men om sommaren blott 60 skalp.; 4) 20 tim- mars behandling i en lut af 80 skålp. pottaska; 5) 6 timmars chlorkalkbad af } 0 Baumé, afdrypning och 6 timmars svaf- velsyrebad af 2} 0 Baumé; 6) 15 timmars bykning med 60 skålp. pottaska; 7) svaf- velsyrebad likasom i N:o 5; 8) 15 timmars bykning med 40 skålp. pottaska; 9) syre- bad likasom i N:o5; 10) 10 timmars byk- ning med 30 skålp. pottaska; 11) chlor- kalkbad af 2} ° Baumé, utt vattning och haspling i svafvelsyra af 3° Baumé. Om sommaren uteslutas operationerna N:o 8 och 9, och under de hetaste dagarna äf- ven N:o 10. De här anförda proportio- nerna gälla för 500 stycken bomullstyg, hvardera af 30 yards längd, 30 tums bredd 46 ocli 5 till 6 skålp. (avoir du poids) vigt 9). Man använder den bästa sorten pottaska (eller ock soda, men då } mindre), hvil- ken man upplöser i så liten qvantitet kok- hett vatten som möjligt är, livarefter man, sedan lösningen kallnat och grumlet afsatt sig, afhäller den klara luten och utspäder den med så mycket vatten att blandnin- gen utgör 250 gallons Io). Denna lut, hvilken då, till den första bykningen med alkali (N:o 4), vanligen håller 4° Baumé, gjutes i bykningskaret, som förut innehål- ler 604 gallons vatten, hvarefter tyget (500 stycken), ännu vått efter den före- gående operationen, ilägges. Sedan sker bykningen med ånga, genom h vilkens con- densation vattnet ökas med 146 gallons, så att luten derigenom kommer att ut- göra 1000 gallons och har då vanligen 2° Baumé styrka. Tiden för bykningen räknar man ifrån kokningens början, eme- dan vattnet derefter icke mera okas. — DANA har flera gånger undersökt den efter bykningen återstående luten, hvar vid han funnit feta syror deri blött efter den för- sta, men sällan efter den andra byknin- gen. Efter den första bykningen innehål- ler luten 83,45, efter den andra 93,45 och efter den tredje 97 procent af det an- vända alkalit. I den första luten fanns intet spår af oförändradt fett. I samma 9) 1 Yard = 3,079 Sv. fot. — 1 Engelsk tum = 1,0266 Sv. tum. — 1 skålp. avoir du poids = 1,066 skålp. Sv. viktualievigt. 10) 1 Gallon = 1,736 Sv. kanna. 4’7 ögonblick som kokningen börjar, grumlas luten af ett ämne, som i ringare mängd äfven förekommer i de följande byknin- garne ocli sannolikt är en produkt af al- kalits verkan på bomullsfibern. ■— Det på förutnämde sätt blekta tyget färgas med krapp och tages sedan två gånger genom ett 82° C. varmt bad af 500 gallons vat- ten, 2} buskel 1) kli och 1 skålp. tvål, och derefter genom en kokhet svag chlor- kalklösning. Den hvita bottnen blir här- igenom utmärkt vacker, lik den hos de Engelska, men ej fullt så rent hvit som hos de Franska tygen. Fettfläckar kunna igenstädes förmärkas. — Det egna i DANA‘s method består deri att man till de alka- liska bykningarne alltid använder kolsy- radt alkali; att man företager den första af dessa bykningar genast efter kalkbyk- ningen, utan mellankomst af ett syrebad, och derpå låter följa svag blekning med chlorkalk och ett syrebad, samt att man först derefter gifver tyget den 2:dra byk- ningen med alkali. Redan genom dessa tvenne bykningar erhålles, i PRINCE‘s fa- brik, tyget fritt ifrån fettfläckar, hvartill äfven torde bidraga att man i väfklistret nyttjar fisktran i stället för talg, och att bykningen anställes kort efter väfningen, samt att tyges tvättas två gånger efter be- handlingen med kalk och således blifver bättre rengjord t. Äfven äro de två byknin- garne alltid tillräckliga för faienceblått och, om sommaren, till och med för fullkomligt 1) 1 Buskel = 13,464 Sv. kannor. 48 hvitt. De kolsyrade alkaliernas verksam- het till fettets utdragande beror tydligen deraf att de, genom dubbel dekomposition, sönderdela den i tyget förut bildade kalk- tvålen, livilken verkan blott ofullständigt ernås af kaustikt alkali. Denna förmåga hos de kolsyrade alkalierna är ytterligare bevisad genom SCHEURER‘s försök, af h vilka jag nu får meddela ett sammandrag. På ett stycke bomullstyg trycktes rän- der med smält talg, hvarefter tyget fick ligga i 8 dagar på ett varmt ställe, och sedan behandlades med kalkmjölk i 4 tim- mar. Tyget blef skrynkligt och på rän- derna hade tydligt bildat sig en kalktvål, hvilken var torr och med lätthet kunde afskrapas. Tyget delades i två delar. Den ena hälften togs genom ett ljumt svafvel- syrebad af 1° Baumé, hvilket föga ver- kade och icke frigjorde någon märklig del af fettet. Så väl det syrade som det icke syrade tyget delades nu i två hälfter. Af dessa behandlades en syrad och en osyrad del två gånger, i 4 timmar, med kaustik natronlut af 1° Baumé, h var vid odekompo- nerad kalktvål första gången visade sig på vätskans yta. De båda öfriga delarne byk- tes, äfvenledes två gånger, 4 timmar hvarje gång, med en lut af kolsyradt natron af li 0 Baumé, men intet spår af fritt fett eller kalktvål visade sig, utan hela luten förvandlade sig till en löddrig och full- komligt klar tvållösning. Då de båda sist- nämde tygstyckena upptogos ur luten och klappades i vatten, blef detta grumligt af kolsyrad 49 kolsyrad kalk, som lät fullkomligt upp- lösa sig i saltsyra. — Alla 4 tygstyckena togos sedan genom svafvelsyra af 1° Banmé, li var vid kolsyregas utvecklades från dem som voro behandlade med kolsyradt na- tron, men ej från de med kaustik natron- lut bykta. — För att beta de fettfläckar, som ännu kunde finnas q var, ladcs de 4 tygstyckena i ett med krita och ättik- syrad lerjord försatt gödselbad, hvarefter de färgades med krapp } timma vid 70° Cels. temperatur, och fingo sedan gå 3 timma genom ett kokande kl ibad. På de båda med kaustikt natron bykta styckena färgade sig ränderna starkt röda, och det mycket mera på det osyrade än på det efter kalkbykningen syrade stycket. Af de med kolsyradt natron bykta tygstyckena visade hvarken det syrade eller det icke syrade något spår efter de feta ränderna, dock var det sednare icke så rent som det förra. Ett annat försök anställdes med fläc- kar af bomolja, som dagen förut blifvit påtryckta. Två prof behandlades, utan före- gången kalkbyk ning, det ena två gånger med kaustikt natron och det andra med soda (kolsyradt natron) lika som de före- gående. På den första kaustika luten syn- tes fri olja, men icke på sodaluten. Efter utfärgningen med krapp hade det med kau- stik lut bykta tyget starkt gulfärgade fläc- kar, men det med kolsyradt natron be- handlade prof vet ännu tydligare och rosen- röda fläckar samt en mindre hvit botten. Prof. Pasch’s Arsb. i838. 4 50 Äfven alldeles nya fettfläckar motstå så- ledes verkan af så väl kaustika som kol- syrade alkalier, och desse sednare äro än- nu overksammare än de förra då icke kalk- byk ning förutgått. Det tredje försöket gjordes med nyss påsatta oljefläckar, men med användande af kalkbad och syra, alldeles såsom det första försöket. Resultaten blefvo desamma. De med soda behandlade profven voro fett- fria, de osyrade likväl mindre; de med kaustikt natron bykta visade deremot fär- gade fläckar, de osyrade mest. I ett fjerde försök, med en månad gamla och starkt fästade fettränder, bort- tog en enda sodalut, efter förutgången kalk- bykning, fettet fullkomligt, då deremot kau- stik lut verkade ännu svagare än i det första försöket. Det femte försöket anställdes med ett för Turkiskt rödt oljebetadt kattun, hvil- ket behandlades först med kalk, derefter med svafvelsyra och slutligen byktes två gånger med sodalut af 1} ° Baumé. Den första sodaluten gaf, efter afsvalning, en tjock fullkomlig tvål, men den andra vi- sade knappt spår af något fett. Kattunet feek derefter ett syrebad och ett prof der- af utfärgades med krapp. Tygets botten antog icke mera färg än ett för jemnförelse skull färgadt prof af icke oljadt bykt tyg; dock visade sig ännu tecken till en qvar- varande återstod af kalktvål. Kattunet feek derföre ett svagt chlorkalkbad och sedan ett syrebad, h varefter det byktes med soda- lut och sedan ytterligare behandlades med 51 chlorkalk och syra. Vid utfärgningen blef nu det oljade kattunets botten lika hvit som det icke oljade tyget. Till ett sjelte försök användes ett tem- ligen lång tid förut väfdt tyg, som hade fettfläckar efter väfningen och nu dess- utom trycktes med dels siccativ olja, hvil- ken feek intorka i värma, och dels med fett, hvaröfver ett hett jern fördes. Tyget byktes 4 timmar med kalkmjölk, feek der- på ett ljumt syrebad af 1° Baumé, sedan två på hvarandra följande bykningar i 4 timmar med sodalut af 1} ° och slutligen ett syrebad. Ett utfärgadt prof visade nu ieke tecken till fett, men bottnen var icke nog hvit. Man lät derföre tyget ytterli- gare få ett svagt chlorkalkbad, ett syre- bad af 1°, en 4 timmars bykning med sodalut af 1} °, ett chlorkalkbad och ett syrebad. Då tyget nu utfärgades blef bott- nen vackert hvit och ren. Af dessa försök följer att det kolsy- rade natronet fullständigt sönderdelar den genom kalbykningen bildade kalktvålen, då deremot kaustikt natron verkar ännu min- dre på denna än på fett som ej blifvit be- handladt med kalk. Således är SCHEURER‘S i dess förra afhandling yttrade påstående ovederlagdt. Deremot synes att ett kalk- bad är nödvändigt om man derefter vill använda kolsyradt alkali, hvilket verkar kraftigt på kalktvålen, men svagt på det fria fettet. Försöken visa att DANAS me- thod har ett afgjordt företräde äfven i de svåraste fall (s jette försöket), men man ser äfven att den endast då kan gifva goda 52 resultat när kalkbehandlingen utföres med behörig omsorg, så att tyget på alla stäl- len kominer i beröring med det för fettets fullständiga saponifiering nödvändiga öf- verskottet af kalk. Det i blekerierna van- liga förfarandet att på en gång kasta en mängd tygstycken i kalkmjölken måste så- ledes alltid vara ofördelaktigt; hellre bör man hvarje gång byka några få stycken och dervid tillse att de icke sammanpacka sig. Detta försigtighetsmått bör äfven iakt- tagas vid bykningen med sodaluten. Då nu kalkens och det kolsyrade al- kalits verkningssätt synas vara, tillräckligt förklarade, så återstår att närmare betrakta syran och chlorkalken. —• Man kunde för- moda att den genom kalkbykningen upp- komna kalktvålen skulle sönderdelas af det påföljande syrebadet, och kalkens verkan således förstöras. Likväl är förhållandet annorlunda. Kalktvålen innehåller ett stort öfverskott af kalk, hvilket, då bykningen med kolsyradt alkali företages genast efter kalkbadet, kausticerar luten, hvaraf följ- den blir densamma som om kaustikt alkali hade blifvit nyttjadt. Ett syrebad efter kalkbykningen borttager detta öfverskott, men sönderdelar ej tvålen helt och hållet om operationen ledes med försigtighet. Man bör derföre använda syrebadet kallt och låta det fortfara blott några timmar. Försöken hafva visat att intet frigjordt fett, utan blott mechaniskt frånskild kalktvål, då för- märkes uti gyrebadet. Äfven bildningen af kolsyrad kalk under bykningen med det kolsyrade alkalit är ett bevis att kalk- 53 tvålen icke blifvit sönderdelad af syran. DANA använder väl syrebadet först efter den första alkaliska bykningen, men vin- ner likväl ändamålet derigenom att åt- minstone den andra bykningen med alkali verkar fullständigt. I stället för svafvel- syra kan man, med fördel, använda salt- syra, livilken mindre angriper tyget ocli gifver ett lösligt kalksalt. — Hvad chlor- kalken beträffar, så är det bekant att, då bykningen verkställes på det vanliga sät- tet med kaustikt alkali, ett förtidigt an- vändande af chlorkalk kan blifva skadligt, icke blott genom den deraf uppkommande förändringen af fettet, livilken gör att detta ännu starkare fäster sig i tyget, utan äfven derigenom, att en kalktvål bildas som mot- står det påföljande syrebadet. Den kaustika lutens verkan blir då äfven ofullkomlig. Genom Danas method, i livilken åstad- kommandet af en kalktvålsbildning är en hufvudsak, bortfalla de förenämde olägen- heterna, och man har funnit att chlor- kalken, då detta bykningssättt följes, kan utan skada användas äfven före kalkbadet. Behandlingen med chlorkalk före den 2:dra bykningen med kolsyradt alkali torde äf- ven medföra den nyttan att det fett som kan hafva undgått verkan af kalkbadet, nu saponifieras och derigenom sedermera lättare uttages; åtminstone synas SCHEURER‘s 5:te och 6:te försök gynna en sådan förmodan. Det sista chlorkalkbadet verkar egentligen endast blekande, men synes tillika förstöra vissa delar i bomullen, som annars förena sig med krappens färgämne och som ej af alkali 54 kunna borttagas, h vårföre äfven alla ge- nom blott bykning med alkali (utan chlor- eller solblekning) blekta tyger taga till sig färg i krappbadet. Den förnyade chlorkalk- behandlingen i DANA‘s method är således fördelaktig. Af det nu anförda följer att det af Dana uppgifna förfarandet bättre än något annat befriar bomullsväfnader ifrån feta ämnen. De förändringar som deri kunde böra införas, t. ex. ett syrebad genast ef- ter kalkbykningen angå icke sjelfva prin- cipen, livilken här är alldeles motsatt den hvarpå bykningen med kaustikt alkali beror 2). Linne- Hannoverska Industri-Föreningen har iseles meddelat beskrifningar om sätten att bleka wdrer. och appretera linne i Bielefeld och Waren- dort. dorf, hvilka båda orter äro berömda för sin lärftsti 11 verk ning. I Bielefeld sker blekningen på föl- jande sätt: H varje stycke lärft, damast och dräll förses i båda ändarna med tre han- kar af starkt segelgarn, utvecklas och läg- ges i ett kar, der väfvarne fullkomligt genomblötas med 32° C. varmt vatten, och lemnas i detta tillstånd 3 till 4 dagar, h varefter de, med handstampar, stötas i ett annat kärl med rent vatten och ut- sköljas väl. Sedan läggas de på bleket och 2) Bulletin de la Societé industrielle de Mul- hausen, 1837, N:o 48, sid. 280. — DINGLER‘s Polyteehnisches Journal, Band. 64, sid. 448.— Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg., sid. 475. — ERDMANN‘s Journal fur praktische Che- mie, ii Band, sid. 353. begjutas ofta med vatten. Efter 3 dagars förlopp upptagas väfvarne torra ifrån ble- ket ocli föras, löst sammanlagda, till byk- ningskärlet. — Bykningen sker 6 gånger. I början uppvärmes Juten lindrigt och ut- tappas i bykningskärlet ifrån den högre än detta stående kitteln, h varefter den pumpas tillbaka i kitteln, och på detta sätt fortfares till dess att luten i den för- sta byken fått 56°, och i de följande 63°, 69°, 75°, 81° och 85° temperatur. Tiden för hvarje bykning är vanligen 6 till 8 timmar. Efter hvar och en sådan byk- ning sköljas väfvarne sorgfälligt och läg- gas 2 till 3 dagar på bleket, der de flitigt begjutas med vatten men upptagas helst torra. Till bykningen bereder man först, genom kokning, en lösning af 1 skålp. pottaska i 100 skålp. (164 kanna) vatten, livartill man sedan sätter 8 lod osläckt kalk. Denna blandning låter man klarna i ett särskilt kärl, hvarefter man utspä- der den med 25 kannor vatten för hvar tredje kanna pottaskelösning. Med den då erhållna luten företages bykningen. Luten användes alltid af samma styrka; endast dess värmegrad ökas i h varje bykning. — Genom detta förfarande erhållas väfvarne icke allenast rena från alla färgande äm- nen, utan de få äfven den hvithet som vanligen fordras ocli sägas nu hafva fått treqvart-blekning. Till fullbleknin^ for- dras ännu: 1) Syrebad. Härtill utspäder man 1 vigtsdel svafvelsyra eller, i dennas ställe, 2 delar rökande saltsyra med 100 delar vatten. I denna blandning, som 56 nyttjas kall i varm, men varm i kall vä- derlek, får väfven ligga i 6 timmar, hvar- efter den upptages ocli genast utsköljes väl. Sedan kommer den, ännu våt, på byken, livilken verkställes med lut af den förut nämda beskaffenheten, livarvid man låter temperaturen stiga ända till 94°. Derefter lägges väfven på bleket och begjutes sorg- fälligt med vatten i 3 dagar. Skulle väf- ven ännu vara oren eller gråaktig, så måste syrebadet och bykningen förnyas. 2) Hyjling (das Hobeln). Väfven insmör- jes väl med grön såpa, blötes i rent vat- ten och bearbetas i den så kallade hyf- vein, som är en handmachin med tvärs- öfver gående refflor, till dess att alla mörka ränder försvunnit. Derefter följa 2 byk- ningar, efter hvilka väfven hvarje gång lemnas på bleket i 2 dagar. 3) Behcmd- /ing med mjölk. Väfven lägges torr i sur mjölk eller vassla, hvari den får ligga 8 till 10 dagar, hvarefter den rensköljes, bykes åter och lägges på bleket. Dessa operationer förnyas, efter omständigheter- na, ända till 3 gånger. —- Den blekta väf- ven stärkes slutligen med hvetestärkelse, försatt med smalts eller indigo. —- Då garn blekes, nyttjas chlor. Sedan garnet, på samma sätt som. väfven, erhållit 6 byk- ningar, lägges det i en lösning af 1 skålp. chlorkalk till 50 skålp. vatten, hvari det får ligga i 6 timmar, och kommer deref- ter genast i ett svafvclsyrebad, der det äfven lemnas i 6 timmar. Derefter ren- sköljes garnet och torkas på bleket. Äfven denna behandling förnyas, om så behöfves, 57 ända till 3 gånger. — Väfnadernas appre- tering skedde förr blott genom mangling ocli prässning, och man utmärkte de sär- skilta arterna af appretur genom olika omslagspapper. Detta förfarande var lik- väl vida underlägset det Irländska. Preus- siska Regeringen liar derföre skänkt Fär- garen KOTTMANN i Bielefeld de i England brukliga appreteringsmachinerne till ett koslnadsbelopp af 13,800 Thaler. Dessa machiner utgöras af 1) en ångmachin af 4 hästars kraft; 2) en mangel af 4 fots bredd och 30 fots längd, samt dubbelt så tung som de fordna manglarne; 3) en vals- mangel af 3 tackjerns- och 2 pappers valsar af 1} och 2 fots tjocklek och 5 fots längd, hvari jern valsarne upphettas antingen med heta lod eller med ånga; 4) en stamp- machin (Beating-mill) af två 24 fot långa och 1} fot tjocka valsar, på hvilka stam- par af 12 fots längd samt 4 tums tjocklek och bredd falla; 5) en torkningsmachin af 8 koppar valsar, som upphettas med ån- ga, och hafva 2 fots diameter och 5 fots längd; och 6) en hydraulisk press af 30,000 skålpunds tryck. I J^arenclorf blekas så väl lärft som halflinne och bomullstyg på Irländska sät- tet. 1) Väfvarne förses med segel garns- hankar, för att kunna fästas på bleket, och läggas, sådane de komma ifrån väf- varen, i ett stort och starkt kar, der de begjutas, för att befrias ifrån klistret, antingen med kallt vatten eller ock med uppvärmd gammal lut. I förra fallet for- drar denna process 3 till 4 dagar, men i det sednare blott 24 timmar. 2) Der- efter valkas väfvarne för att blifva rena. Valken består af tunga, i sluttande ställ- ning hängande trädhammare, som, af en med lyftarmar försedd axel, lyftas till nära horizontelt läge, b varefter de falla mot väf- varne och klappa samt tillika kringhvälfva dessa, for hvilket ändamål hamrarne måste vara så inrättade att väfvarne af dem träf- fas starkast nära vid valkkummens botten. Valken innehåller 4 sådana hammare, 2 och 2 tillsammans, och lyftarmar ne äro så fördelade att slagen ej ske på en gång utan skifte vis. Under valkningen rinner beständigt rent vallen på väfvarne. Valken drifves af en ångmachin om 12 hästars kraft och fordrar icke en beständig tillsyn. 3) Efter valkningen sköljas väfvarne i rin- nande vallen. Man nyttjar härtill två öf- ver vattnet ställda trädvalsar af 12 tums diameter och 3 fots längd, den ena lig- gande på den andra, hvilka med vefvar kring vändas af tvenne arbetare, under det att två väfstycken, det ena bredvid det andra, gå emellan valsarna och i vattnet till dess alt detta afrinner alldeles rent. 4) Härefter undergår väfven en förebyk- ning i en dertill inrättad apparat, som består af en tackjernspanna, 6 fot i dia- meter och 1 fot hög, på livilken ett emot pannans brädd tätt slutande kar af 4 fots höjd är släldt. Den sköljda väfven lägges på ett starkt trädgaller i karet, hvilket fylles till 6 tum ifrån brädden, hvarefter väfven lastas med pålagda tvärträd, som hindra den alt stiga, och öfvergjutes med 59 en måttligt stark pottaskelut, livilken sät- tes i kokning genom en liflig eld under pannan. Kokningen underhålles i 2 tim- mar, livarvid man tillser att väfven alltid är betäckt af luten. Efter denna bykning upptages väfven, utvrides och sköljes. Se- dan låter man väfven ytterligare få 3 dy- lika bykningar, 2 va Ik ningar och 3 skölj- ningar. 5) Efter den sista sköljningen läg- ges väfven på bleket och lemnas der i några dagar, men vattnas icke. Likväl skall man hafva funnit att väfven mera behåller sin vigt, om den får ligga 6 da- gar på bleket och flitigt vattnas. 6) Se- dan väfven kommit från bleket lägges den torr i den egentliga bykningsapparaten. Denna beslår af ett starkt kar, stäldt helt nära intill en inmurad panna och förenad med denna genom 2 horizontela rör, af hvilka det ena går ifrån karets till pan- nans nedre del, och det andra emellan deras ofre delar. Det förstnämda af dessa rör har en ventil som öppnar sig inåt pannan. Väfven begjutes med så mycket pottaskelut att denna står öfver väfven, hvarefter man eldar under pannan, som genom det nedra föreningsröret äfven blif- vit fylld med lut ifrån karet. Då luten kommit i kokning cirkulerar den genom apparaten, på det sättet att den bestän- digt flyter från karet till pannan genom det nedre, och från pannan till karet ge- nom det öfre röret. Kokningen under- hålles i 12 timmar, hvarunder man blott behölver tillse att karet alltid innehåller så mycket lut att cirkulationen ej blir af- 60 bruten. — Den bykta väfven sköljes och lägges en kort tid på bleket. Bykning, sköljning ocli blekning förnyas sedan till dess att tyget är fullkomligt genomblekt. 7) Skulle ändå väfven hafva mörka rän- der, så borttagas dessa i hyflingsmachinen. Denna bar 24 hyflar och bearbetar lika många väfstycken på en gång, sedan dessa förut blifvit väl insmorda med såpa. Hyf- larne sättas här i rörelse af ångmachinen och arbeta en bestämd tid, hvårföre de icke behöfva någon tillsyn. Efter hyflin- gen behandlas väfven i förebykningsappa- raten, på samma sätt som förut är nämdt, hvarefter den sköljes och slutligen torkas på bleket. 8) Man gifver väfven sedan ett 2° starkt chlorbad i 4 timmar, och derpå ett svafvelsyrebad i 1 timma, hvar- efter den väl sköljes så att ingen syra qvarstadnar deri. För mera säkerhet skull och tillika för att gifva väfven den högsta grad af hvithet, använder man ytterligare ett 2-gradigt bad af hvit tvål, hvarefter väfven torkas och stärkes med den bästa stärkelse och smalts. Skulle den högsta hvithet ännu icke vara erhållen, så före- tager man en ny, men starkare, chför- blekning på det nu beskrifna sättet, hvar- igenom ändamålet fullkomligt vinnes. —■ Om en hastig blekning fordras, så behöf- vas dertill endast 6 dagar. Man låter då väfven ligga blott 12 timmar på bleket, företager chförblekningen genast efter den första egentliga bykningen och fortsätter sedan vexelvis dessa behandlingssätt. — 61 Appre teringen sker i Warendorf på sam- ma sätt och med samma machiner som i Bielefeld 3). Då en indigokyp länge varit begag-Färgning nad upphör den att vara brukbar, oaktadtoningh den tid efter annan blifvit spisad medCapssrnLs pottaska och indigo. Orsaken dertill är ning att att fettet, i ullen som färgas, bildar engs pb°7- såpa med alkalit, hvilket derigenom icke askan i mera kan förena sig med den desoxiderade indigo- indigon. Man nödsakas då att sätta en TyPaT helt och hållet ny kyp, hvarigenom det förut använda alkalit går alldeles förlo- radt. — Ett af CAPPLFT i Elbeuf, för om- kring 14 år sedan uppfunnet sätt att åter- gifva gamla indigokypar förmågan att lösa indigo, af hvilket uppfinnaren hittills gjort en hemlighet, har nu blifvit bekant. Den gamla kypen försättes med kaustik kalk i litet öfverskott, hvarigenom en olöslig kalktvål bildas och alkalit sättes i frihet. Vätskan lemnas att klarna, hvarefter den silas genom tre särskilta filtrerings-appa- rater, af hvilka den första innehåller blott sand, den andra lager af halm, aska, sand och kolpulver, och den tredje åter blott sand. Dessa apparater äro verksamma i 3 till 4 veckor. Den filtrerade vätskan, som nu förlorat sin stinkande lukt, samt är klar och har en svagt rödaktig färg, kan, vid sättningen af en ny kyp, begagnas såsom 3) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 66, sid. 116. —• Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 854. — ERDMANN‘s Journal fur praktische Chemie, II Band, sid. 346. 62 en alkalilösning, men fordrar dock någon tillsats af ny pottaska 4). Bucha- J. BUCHANAN har uppfunnit en färg- ... NAN‘s ningsapparat, hvars mekaniska samman- apparat. Sättnillg här måste förbigås. lyget, som skall färgas, ledes på valsar, fram och till- baka , genom färgbadet. Kärlet, hvari detta innehålles, har ett omkring sin nedra hälft och under bottnen gående rum, hvari ånga ledes för att uppvärma färgbadet, uti hvil- ket ångan äfven kan insläppas genom ett rör så ofta som man åstundar en hastigare upphettning. —- Med denna apparat är en tvättningsanstalt förenad, uti livilken det färgade tyget utsköljes. Den består af ett kärl, genom hvilket det ifrån färgnings- 7 O O O apparaten kommande tyget, sedan det för- ut blifvit utprässadt emellan ett par val- sar, ledes omkring rullar, på samma sätt som uti den förut (sid. 27) omtalade LIL- lies klistringsmachin, under det att kärlet beständigt genomströmmas af rent vatten 5). Carraga- L. SIMPSON i Manchester har föreslagit anvandt, användandet af carragaheen, i stället för rtgumgummi, i kattunstryckning. Man uppvär- mi, i mer 1 skålp. carragaheen med 13 kanna kattuns- 2 . 1 / V 1 1 . 1 4 tryck- vatten till 30 U. och bibehåller denna nin6 temperatur i 48 timmar. Det erhållna ge- 4) Bulletin de la Societé d’encouragement, Jun. 1831, sid. 3io. — Mémorial encyclopédique. Jul. 1837. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal Band. 41, sid. 355; Band. 65, sid. 441.—- Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. s. 1005. 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series Vol. 7, sid. 3io. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 66, sid. 280. 63 léet silas, hvarefter återstoden behandlas på samma sätt, men med blott hälften så mycket vatten, då man får en sleminig lösning, livilken användes till geléets ut- spädning när så behöfves. Färgen förtjoc- kas med carragaheen-geléet lika som med en gummilösning 6). En förbättring i kattunstryck ning medROBERTS‘s handformar ar föremal for ett patent taget de kat- i England af J. Roberts. I den så kalladerJURSing sefven är duken, på livilken tryckfärgenmed hand- o i formar. utbredes, sa inrättad att den, när man vill, med lätthet kan mer eller mindre spän- nas, allt efter beskaffenheten af den färg man nyttjar, hvarjemte tryckaren ej be- höfver någon uppassning emedan apparaten är så inrättad att ny färg, efter hvarje tryckning, af sig sjelf tillflyter och ut- breder sig på färgduken 7). PAAEJN- . O I O 2 SON s Ett sätt att med handform trycka flere uppfin- färger på en gång är uppfunnet af J. Par- "méat" KINSON i England 8), men synes vara fögaeykARe. användbart och är dessutom inskränkt till ra färger . , på en vissa monster. gåug. Th. Greig i England har tagit patent Greig’s på en valstryckmachin, med livilken trevalset" färger på en gång kunna tryckas och tillika 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 10, sid. 71. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 923. 7) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. io, sid. i. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 65, s. 309. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. io, sid. 286. 64 prässade upphöjda teckningar på tyget er- hållas 9), Apple- En machin till kattuns tryckning med GATH‘s flere färger är uppfunnen af A. APPLEGATH tryck- . 1 19110 machin. 1 England grave- rings- machin. Gravyr. Fördelarne af machiners begagnande MAR-, till att utföra vissa delar af kopparstick hafva länge varit både bekanta och er- kända. Fonder och luftpartier för histo- riska och landskaps-teckningar, föreställan- det af plana eller böjda ytor hos teckniska föremål, noggranna kopior af arbeten i bas- relief m. fl. låta vida fullkomligare utföra sig genom mekaniska medel än af äfven den skickligaste konstnärs hand. De hit- tills nyttjade gra veringsmachinerna hafva likväl åtskilliga brister, som härröra dels deraf att ritverkets flyttning sker med till- hjelp af en lång skruf, på hvilkens fel- frihet machinens brukbarhet således helt och hållet beror, och hvilkens noggranna förfärdigande är ganska svårt; dels äfven af den lätthet, hvarmed åtskilliga af ma- chinens delar rubbas och derigenom för- orsaka fel i teckningen, hvilka blott ge- nom en oafbruten uppmärksamhet kunna förekommas. Dessutom kunna, ined dessa machiner, nästan endast räta, slingrade, parallela och konvergerande linier graveras. De 9) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries. Vol. 10, sid. 57. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 66, sid. 276. 10) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 35. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 65, sid. 3oo. De machiner åter, hvilka begagnas då en medalj eller annat arbete i relief skall öf- verfl yttas i gravyr, göra teckningen i åt- skilliga afseenden oriktig, hvilket man ge- nom en nogare jemförelse med originalet snart upptäcker. — F. MARQUARDT bar ut- tänkt en ny inrättning af graveringsma- chinen, hvarigenom rörelsen sker med den största precision utan användande af skruf. Hannoverska Industri-Föreningen bar un- dersökt denna machin och gifvit ett gan- ska fördelaktigt yttrande derom. Med MAn- QUARDT‘S machin kunna åstadkommas: 1) Pa- rallela räta linier af ända till 32 tums längd, med lika eller i ett bestämdt förhållande af- eller tilltagande afstånd ifrån hvar- andra; 2) Convergerande räta linier med nyssnämde modifikationer och med nästan alla grader af convergens; 3) Concentriska och excentriska cirklar, utan synligt spår af medelpunkten, ifrån en diameter af för- svinnande litenhet till en diameter af 2 fots längd, med lika eller efter behag aftagan- de eller vexande afstånd ifrån hvarandra; 4) Ellipser, så väl equidistanta som excen- triska, af nästan alla förhållanden emellan deras axlar; 5) Förlängda, förkortade och vanliga cycloider med alla deras olika öf- vergångar i hvarandra; 6) Slingrade, pa- rallela och convergerande linier, till före- ställande af i rörelse satta luft- och vatten- partier; 7) Fullkomligt korrekta och fel- fria afbildningar af arbeten i relief, af lika ställning som originalet eller ock i omvändt läge, samt i hvilket storleksför- Prof Pasch’s Arsb. t838. 5 66 hållande som helst; 8) Guillocheringar i cirklar 1). Deles- DELECHAMPS‘s i dessa Årsberättelser för- CHAMPS‘s ut omtalade etsningsmedel för stålgravyr 2) medel skall vara en blandning af sur ättiksyrad "ÖravgN. silfveroxid och salpeterether. Dessa in- gredientiers proportioner uppgifvas icke, men silfversa Itets qvantitet skall vara gan- ska liten 3). Koppar- W. W. Potts, W. MACHIN och W. "VeHiyn- BoURNE i England hafva tagit patent på ning ps ett förbättradt sätt att öfverflytta koppar- tråd, me- . 1 1 - taii och stick pa träd, metaller och andra ämnen, ämnen. Vanligen verkställes detta derigenom att man öfverstryker den yta, på livilken gra- vyren skall fästas, med en klibbig och i vatten olöslig fernissa, och så snart denna något torkat, pålägger kopparsticket, sedan dettas baksida förut blifvit fuktad ined vatten, hvarefter man tilltrycker koppar- sticket så noga som möjligt är, hvarigenom trycksvärtan fastklibbar vid fernissan. Då man sedan med en våt samp öfverfar pap- peret, låter detta genom gnidning med fingret afrifva sig, så att slutligen blotta gravyren återstår. — Den nya förändrin- gen i detta förfarande består förnämligast deri att öfverflyttn ingen verkställes genast sedan kopparsticket blifvit aftryckt på pap- 1) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 63, sid. 26,90, der en fullständig beskrifning med tillhörande teckningar finnes. — Polytech- nisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 601. 2) Årsberättelsen 1836, sid. 29. 3) L’Institut N:o 172. — DINGLERS Polytechni- sches Journal, Band. 64, sid. 393. 67 peret, utan att den yla, som skall emot- taga gravyren , behöfver vara fernissad. De hufvudsakliga detaljerna af denna method äro följande: Plåten, på livilken tecknin- gen är graverad, uppvärmes på en dertill inrättad ugn, hvarefter tryckfärgen, sam- manrifven med den olja som längre fram skall omtalas, pålägges och tryckningen sker, såsom vanligt, i en koppartryck press, men på ett papper som nyss förut blifvit doppadt i en såplösning och vid trycknin- gen ännu är fuktigt deraf. Papperet bör helst vara fint och tunt; endast då teck- ningen är stor bör ett tjockare papper nyttjas. Papperet lägges med den tryckta sidan på den yta som skall emottaga gra- vyren, tilItryekes genom lindrig gnidning och fuktas med en våt svamp, hvarefter papperet utan svårighet låter aftaga sig och släpper gravyren, som lätt afskiljer sig ifrån det med såplösning indränkta papperet. — Man kan äfven på detta sätt öfverflytta teckningar af flere färger och dervid begagna plåtar, formar, eller sten- tryck. Bäst är att i koppar gravera eller ock på sten rita contourerna och de för- nämsta skuggningarne, och sedan på före- nämde vis aftrycka dera på papper, samt derefter pålägga färgerna med handformar, alldeles så som vid kattuns tryckning. Den färdiga teckningen flyttas sedan, ifrån pap- peret, på trädpjesen eller det ämne hvar- på den skall fästas. Om man vill nyttja endast tryckformar, bör papperet, efter blöt- ningen i såplösningen, få något torka, eme- dan formarne icke värmas såsom plåtärne. •—• 68 Såplösningen till papperets indränkning er- hålles genom upplösning af 11 skålp. van- lig såpa och 2} lod soda i 2 kannor ko- kande vatten. Man kan antingen öfver- stryka papperet der med medelst en svamp eller borste, eller ock låta papperet gå emellan ett par valsar, af hvilka den undre upphämtar såplösningen utur ett tråg. — Oljan, hvarmed färgerna rifvas, heredes genom sammankokning af 1 kanna linolja, 1 kanna rofolja, 5 lod blyhvitt, 5 lod harts och 5 lod vanlig tjära. Efter 3 tim- mas kokning antänder man blandningen, men släcker den när kokningen blir för häftig, antänder den åter och fortfar på detta sätt till dess att en afsvalnad drop- pa af denna blandning drager sig i trådar emellan fingrarne 4). — Man ser att denna method är alldeles densamma som följes vid tryckning på porslin eller faience. F%iir Man bereder af Fembock och S:te målning. Martha-träd, i synnerhet i Schweinfurt, BSTks- Cassel, Saalfeld, Eisenach och Wien, åt- lack, skilliga röda lackfärger under namn af Karmosinlack , Kugellack, Wienerlack, Neu- roth, Berlinerroth, Packlack m. m. Dessa färger erhållas, enligt Genteles uppgift, på följande sätt: Man siktar 100 skålp. raspadt färgträd genom en någorlunda fin messingstrådssikt. Det genomgångna an- vändes till sämre färgsorter, och blott det 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 162. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 64, sid. 218. — Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 366. . Uh) . ", "NX 2220 WIXMTNS NA ■ . 69 som qvarstannar i sikten nyttjas till be- redningen af de förutnämde finare lack- färgerna. Man utkokar det sistnämda trä- det 7 eller 8 gånger efter hvarandra, med 525 skålp. rent vatten hvarje gång, i en rymlig kopparkittel. Den i hvar och en kokning, som varar i 5 eller 6 timmar, erhållna färgvätskan låter man kallna öf- ver natten och slår sedan alla 7 eller 8 afkoken tillsammans i ett kar, hvarvid man låter dem gå genom en hårsil för att frånskilja de trädpartiklar som kunnat medfölja från kitteln. Vätskan måste noga aktas för all beröring med jern. I de förenade afkoken utrör man nu ett med samma slags färgvätska beredt klister af 5 skålp. stärkelse och låter blandningen stå orörd i åtminstone 3 veckor. Under denna tid bildar sig mögel på vätskans yta och ett brunt färgämne afsätter sig på bottnen, hvilket man afskiljer ifrån den klara vätskan, som då har en renare röd färg. Utan denna behandling skulle fern- bocks-afkoket gifva mindre lysande och mera i violett dragande färger. •—• Till basis för lackfärgen tjenar en blandning af hvit från vextlim fri stärkelse och krita, hvilken sednare måste vara jernfri och finslammad. Till färgens utfällning nyttjar man jernfri alun, livilken man bereder på det sättet att man upplöser vanlig alun i så liten qvantitet kokhett vatten som möjligt är, och sedan beständigt omrörer den concen- trerade lösningen med en trädspade, för att erhålla alun i form af ett mjöl, hvilket man befriar ifrån moderlut, torkar, fin- 70 rifver och siklar genom hårsikt. — Man lägger nu den förutnämda blandningen af stärkelse och krita i fyra trädkärl, 50 skålp. i hvardera, och betecknar dessa kärl, hvilka hafva 3 fots höjd och 2} fots diameter samt äro försedde med flere tappar, den ena öf- ver den andra, med bokstäfverna A, B, C och D. I kärlet A slår man så mycket sorn deri rym mes af fernbocksafkoket och omrorer det med den förut ilagda bland- ningen. Omkring 2 timmar derefter till- sätter man 2 skålp. af alunmjölet och hål- ler alltsammans uppslammadt genom om- rörning hela dagen. Under natten lemnar man blandningen i hvila för att klarna. Den påföljande morgonen har vanligtvis stärkelsen och kritan afsatt sig, och vät- skan är mycket ljusare än förut. Man af- tappar då denna och slår den i kärlet B, hvarefter man genast fyller A med nytt fernbocksafkok. Man får då, den andra dagen, två kärl att sköta; A försätter man, sedan blandningen deri blifvit väl omrörd, åter med 2 skålp., men B med blott 1 skålp. alunmjöl, fortsätter omrörningen hela dagen så som förut och låter vätskan un- der natten klarna. Härigenom blifver af- koket i B ännu ljusare och bottensatsen i A mörkare. För att göra färgen ännu starkare, aftappar man den klarnade vät- skan ifrån B till C och ifrån A till B och fyller A på nytt med fernbocksafkok, till hvilket man, sedan det blifvit omrördt med stärkelsen och kritan, åter sätter 2 skålp. alun, men till B och C blott } skålp. Dagen derpå aftappas åter vätskorna ifrån 71 det ena kärlet till det andra, nemligen ifrån C till D, ifrån B till C och ifrån A till B, h varefter man åter fyller A med nytt afkok. Nu har således det först på- fyllda afkoket gått igenom alla fyra kärlen A, B, C och D, och är nästan färglöst, h vårföre det såsom odugligt bortkastas, un- der det att vätskans aftappning ifrån C till D, ifrån B till C, ifrån A till B och nytt afkoks påfyllande på A fortsältes, hvarvid man efter hvarje aftappning för- sätter A med 2 skålp., men B, C och D med blott ett skålp. alun, underhåller om- rörningen oafbrutet om dagen, och låter vätskan klarna om natten. Då alla af- koken genomgått de fyra kärlen, äro de alla nästan färglösa, och bottensatsen blif- ver desto mera färgad ju oftare den blifvit behandlad med afkok. I kärlet A som alltid fått nytt afkok, blifver färgen först mättad, och då den blifvit så stark sorn man åstundar, uttages den och lägges på en silduk af lärft. Så snart detta skett förser man A med en ny portion af stär- kelse- och kritblandningen, men förändrar kärlens bokstäfver på det sättet att A be- tecknas med D, B med A, C med B och B med C, hvarefter färgberedningen verk- ställes lika som förut. — Den på silduken upptagna färgen torkas först i luften och sedan i en temperatur af 40° C. Om man till färgens beredning har användt 60 vigts- delar stärkelse och 20 delar krita, så er- hålles vanligt Karmosinlack. Till Wiener- Florentiner- och Kugellack samt Neuroth nyttjas deremot endast stärkelse, och den 72 alun, som tillsättes, decomponeras hvarje gång med så mycket concentrerad pottask- lösning att färgen får en dragning i vio- lett. — De sistnämde färgerna måste lik- väl ytterligare nuanceras. Härtill betjenar man sig af tennchlorur, li vilken man be- reder derigenom att man digererar jernfri saltsyra af 10° Baumé (1,075 eg. vigt) med rent tenn i öfverskott. Man blandar den violetta lackfärgen först med ett bindme- del, hvartill man för kugel- och packlack begagnar en seg fernissa af harts och ter- penthin-olja, men för Wiener- och Floren- tinerlack äfvensom för Neuroth en liten tillsats af stärkelseklister, och blandar fär- gen sedan med nyssnämde tennsolution, hvilken småningom tillsattes till dess att man erhåller den åstundade nuancen. Ku- gellackets hartslukt försvinner nästan full- komligt genom torkningen och döljes ännu mera om färgkulorna förvaras i en låda, hvari man inställt en skål med lavendelolja. Wienerlacket skäres i fyrkantiga stycken, men Florentinerlacket formeras i spetsiga droppar derigenom att man låter det dry- pa genom trattar 5). Biä och Anthon har funnit, att så väl förenin- 67 wör“ gen af wolframsyra med wolframoxid, som fram, äfven wolframsyra ensam, kunna med för- del nyttjas, den förra såsom en blå och den sednare såsom en gul målarefärg. Dessa färger blifva äfven icke dyra, emedan na- 5) Dinglers Polylechnisches Journal, Band. 63, sid. 139. — Polytechnisches Gentral-Blatt, 3 Jahrg. sid, 156. 73 tiv wolframsyrad kalk, som begagnas till deras beredning, numera erhålles för ett ganska billigt pris. I sjelfva tillverknings- sättet af dessa färger ligger likväl ingen ting egentligen nytt. Man erhåller nem- ligen den blåa färgen derigenom att man först sönderdelar den nativa wolframsyrade kalken i smältning med kolsyradt kali, sönderstöter den sammansmälta massan, se- dan bon kallnat, utkokar henne med vat- ten, filtrerar lösningen och upphettar den- na till kokning, tillsätter saltsyra i öfver- skott, låter blandningen koka ännu 1 tim- ma, slår den derefter i vatten, tvättar och torkar den erhållna fällningen. Af denna sednare löser man i ammoniak så mycket som ammoniaken förmår upptaga, filtrerar lösningen, afdunstar den lindrigt och lå- ter den wolframsyrade ammoniaken ut- kristallisera. Man kan äfven concentrera den genom den smälta massans utlakning med vatten erhållna vätskan och direkte fälla den med en salmiaklösning. Den wol- framsyrade ammoniaken låter man sedan, i en af ANTHON dertill uttänkt apparat af jern, genomströmmas af vätgas vid stark rödglödgningshetta i 12 till 15 minuter. Man erhåller då ett pulver af en skönt mörkblå färg, hvilken, så väl med vatten som med olja, är oföränderlig i både luf- ten och solljuset, och som troligen äfven kan nyttjas till porslinsmålning. Den före- nämde apparaten är ett ofvantill öppet men nedantill med botten försedt cylin- driskt tackjernskärl af 10 tums höjd, 3 tums inre diameter och 11 till 14 linies tjocklek 74 i jernet, h vilket kärl ej långt ifrån bott- nen har en framstående kant hvarpå en rund lösbotten af jern livilar, hvilken är genomborrad med en mängd små hål, lika- som en sil, men midtuti har ett större hål. Till apparaten hörer äfven ett lock, som i midten har ett emot lösbottnens svarande hål. Då apparaten skall begagnas trädes den vertikala delen af ett rätvinkligt bojdt jernrör (af en gevärspipa) igenom locket och lösbottnen, och kärlet fylles med groft sönderstött wolframsyrad ammoniak, för hvilket ändamål locket bör låta skjuta sig på jernröret. Derefter upphettas apparaten i en vindugn under det att man igenom röret leder vätgas, hvilken då först går emellan apparatens båda bottnar och der- ifrån sedan uppstiger genom lösbottnens hål. och kommer i beröring med det upp- hettade ammoniaksaltet. —• Den gula wol- framfärgen, som lättare erhålles och är min- dre kostsam än den blåa, fås på fyra sätt, h vilka gifva lika många särskilda nuancer. Man bereder, så som förut, först wolfram- syradt kali, hvilket man fäller med en lösning af chlorcalcium, h varefter man tvättar och torkar den erhållna wolfram- syrade kalken. Denne sönderdelar man se- dan på ett af de följande sätten: 1) Man upphettar en med 1} del vatten utspädd salpetersyra eller saltsyra, eller ock en med 3 delar vatten utspädd svafvelsyra, till kok- ning och tillsätter den med litet vatten förut rifna wolframsyrade kalken, dock ej ända till neutralisation, h varefter man lå- ter blandningen koka A timma, uthäller 75 den sedan i vatten och tvä Ilar den gula fällningen till dess att tvättvattnet begyn- ner att genomgå mjölkigt. 2) Man sönder- delar den wolframsyrade kalken med en blandning af 5 delar saltsyra, 1 del sal- petersyra och 6 till 8 delar vatten. 3) Man nyttjar till den wolframsyrade kalkens sön- derdelning en med en tredjedel svafvelsyra försatt lösning af surt chromsyradt kali. 4) Man tillsätter fint pulveriseradt wolfram- syradt kali eller natron småningom i en blandning af 5 delar saltsyra, 1 del sal- petersyra och 5 till 6 delar vatten, kokar alltsammans 1 timma och följer i det öf- riga den l:sta beredningsmethoden. På det första sättet beredd är denna färg högt citrongul med en liten dragning i grönt; genom det 2:dra beredningssättet undvikes denna dragning. Det 3:dje sättet gifver en ljus men något matt orangegul färg, och det 4:de en stark orangefärg, som dock i ljuset blir grön och derföre endast kan begagnas såsom blandning till gröna färg- nuancer. Wolframgult kan nyttjas både såsom vatten- och oljefärg 6). Neapelgult har ganska länge utgjort Neapel- konstnärens enda pålitliga och följaktligen 8"1" oumbärligaste gula färg för målning i olja. Man har försökt att ersätta det med men- gel, auripigment, phosphorsyrad silfveroxid, baskisk svafvelsyrad qvicksilfveroxid, jod- bly m. fl., hvilka alla hafva en mer eller 6) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 154. — Polytechnisches Gentral-Blatt, 3 Jahrg. sid. 172. 76 mindre lysande färg men sakna varaktighet. Äfven den chromsyrade blyoxiden, rifven med olja, förändrar sig snart ocli blifver brun. Svafvelkadmium har, under namn af jaune brillant, blifvit mycket berömdt, men ännu är det ovisst i hvad grad denna färg bibehåller sig. Oaktadt Neapelgult, som fordom endast erhölls ifrån Italien, under benämning af ^iallolino, nu säljes och förbrukas i stora qvantiteter, är det likväl icke med säkerhet kändt huru det tillverkas. De uppgifter derom, som PAs- seri, de LA Lande m. fl. lemnat, öfveren s- stämma alla deri att denna färg erhålles genom glödgning af antimon- och blyoxid blandade med hvarandra, och afvika en- dast i proportionerna af dessa bestånds- delar och de ämnen som böra tillsättas, hvilka äro vinsten, salmiak, koksalt och alun; men dessa föreskrifter låta ej theo- retiskt förklara sig. Brunner har derföre undersökt Neapelgult från flera ställen, hvarvid han alltid funnit dess hufvud- beståndsdelar vara bly- och antimonoxid, hvarjemte jernoxid, lerjord, kiseljord, kol- syrad kalk och andra ämnen deri före- kommit i ganska olika och i allmänhet små qvantiteter, hvilket synes bevisa att dessa inblandningar blott äro tillfälliga. Det har lyckats Brunner att erhålla ett vackert Neapelgult på det sätt som i det följande skall beskrifvas. För att erhålla en ren och vacker produkt är det nöd- vändigt att hafva rena materialier. Der- före har vinsyradt antimonoxid-kali (kräk- vinsten), till detta behof, företrädet fram- 77 för andra antimonpreparater, men bör flere gånger omkristalliseras och i synnerhet befrias ifrån jern, liva ra f det ofta är smit- tadt. Blyet måste användas i form af sal- petersyrad blyoxid, beredd genom upplös- ning af bly i salpetersyra och renad ge- nom omkristallisering. Man blandar 1 del fint pulveriserad kräk vinsten noga med 2 delar äfvenledes pulveriserad salpetersyrad blyoxid och 4 delar torrt och finrifvet koksalt, och glödgar blandningen två tim- mar i en Hessisk degel. Hettan bör här- vid vara så stark att saltet kommer i fluss, hvartill en måttlig rödglödgning är till- räcklig. Då degeln kallnat uttager man massan derutur och utlakar koksaltet til- lika med det bildade kolsyrade kalit, då den i början något hårda föreningen, som utgör Neapelgult, sönderfaller till ett mer eller mindre fint pulver. Om hettan varit för stark, får man en hård massa, som icke genomblötes af vattnet och är svår att pul- verisera. — Vid denna process sönderdelas kräk vinstenen af den salpetersyrade bly- oxiden på det sättet, att vinsyrans bestånds- delar oxideras af salpetersyrans syra och antimonoxiden förvandlas till antimonsyra som förenas med blyoxiden. Tillsatsen af koksalt har intet annat ändamål än att försvaga verkan af den ömsesidiga sönder- delningen, emedan utan denna tillsats en del af blyet reduceras, h varom Brunner öf- vertygat sig genom direkta försök. — Den färg man på detta sätt erhåller är alltid af god beskaffenhet, men det är svårt och nästan omöjligt att i förväg noga bestämma 78 dess nuance. Den drager mera i orange, om hettan icke öfverstigit koksaltets smält- punkt, och mera i citron- eller svafvel- gult om temperaturen varit högre. —■ Man kan med mindre kostnad men också min- dre säkert, erhålla ett slags Neapelgult, om man, på det föregående sättet glödgar och behandlar en pulveriserad blandning af 1 del bly, 1 del antimon, 1} del sal- peter och 3 delar koksalt. Af vanlig massa till boktryckeristilar, glödgad med koksalt och salpeter har BRUNNER äfven fått en gul färg, men af sämre qvalitet än den förra. — EHRMANN har pröfvat BRUNNERS uppgifter och funnit det efter hans method beredda Neapelgult vida öfverträffa det som före- kommer i handeln 7). Fernissor. Ett ganska enkelt Sätt att bereda kopal- kopal- fernissa har blifvit uppgifvet af R. BÖTTGER. fernissa. Man upplöser 1 lod kamfer i 12 lod ether och omskakar dermed, i en väl korkad flaska, 4 lod till det finaste pulver rifven utvald klar kopal, till dess att denne blif- vit delvis upplöst och utsvälld, hvarefter man tillsätter 4 lod alkohol af 0,84 eg. vigt eller helst vattenfri, och 1 lod rectificerad terpenthinolja. Man omskakar denna bland- ning väl, hvarigenom man får en tjock fernissa, som till utseendet är homogen, men likväl, efter flere dagars hvila, delar sig i två lager, af hvilka det öfversta ut- 7) Bulletin de la Société de Miilhausen, N:o 46, sid. 23. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 63, sid. 379. — Polytechnisches Central- Blatt, 3 Jahrg. sid. 444- 79 gör den färdiga fernissan, hvilken man af- häller. Det undre lagret, som är mindre genomskinligt och innehåller ofullkomligt upplöst kopal, kan man ännu en gång be- handla med ether och kamfer. — Genom detta förfarande erhåller man en vatten- klar, utmärkt god kopalfernissa, hvilken man efter behag kan utspäda med ether och, genom tillsats af litet venedisk terpen- tin, göra mindre hastigt torkande. Den är särdeles tjenlig till finare trädslags po- lering, till öfverstrykning på kartor och till flera andra behof. Den gifver ett full- komligt genomskinligt öfverdrag, likt en tunn glashinna, hvilket icke affjällar sig, är tillräckligt böjlig och har en hög grad af hårdhet 8). Enligt BUCHOLZ, som försökt bered- ningen af linoljefernissa med qvicksilfver- oxid efter Fgchss föreskrift 9), är denna method endast i smått fördelaktig, men deremot besvärlig i stort, emedan den for- drar en tid af flere veckor eller äfven må- FUCHs‘s linolje- fernissa. nader. Derjemte är det ej lätt att åter- vinna det reducerade qvicksilfret, emedan detta är blandadt med slemm och frö- hvita, ifrån hvilka det ej utan förlust lå- ter skilja sig 10). Tillverkningen af det gummi, hvar-Stärkelse. till stärkelse genom röstning förvandlas,Sgirlie- har under de sednare åren, i Frankrike 8) Erdmanns Journal fur praktische Chemie, 12 Band, sid. 253. 9) Se Årsberättelsen 1836, sid. 35. 10) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 793. 80 blifvit ett ganska vigtigt bihang till stär- kelse-fabrikationen. Den stora och mång- faldiga förbrukningen af detta gummi, hvil- het man gifvit namn af Leiocome, i kat- tunstryckningen, bandfabrikationen, tryck- ningen af papperstapeter, till beredning af bläck och vattenfärger m. m., hafva öpp- nat en mängd utvägar för denna produkts afsättning och framkallat bemödanden Lill fördelaktigare beredningssätt. —• L. REY har beskrifvit det nyare förfarande hvarigenom detta gummi vinnes. Hvetestärkelse rostas i en cylinder af koppar- eller jernplåt, hvilken, i en murad fyrsidig ugn, kring- vändes på en jernaxel. Potatesstärkelse der- emot, sådan som den kommer ifrån fabri- kanten, kan icke rostas på detta sätt, eme- dan den bar egenskapen att genom upp- hettningen sönderfalla till ett mjöl, som fäster sig vid rostningskärlets sidor och förkolas, hvarigenom produkten blir blan- dad med fina kolpartiklar, hvilken olägen- het Ökas och medförer större förlust i mon som stärkelsen är mindre torr. Man för- sökte derföre att verkställa röstningen i pannor med flat botten, under det att den hölls i beständig rörelse genom en af bor- star sammansatt o mröra re. Då man seder- mera såg att borstarne ej motstodo hettan, rostade man stärkelsen, under beständig omrörning, i stora ugnar. Det nya till- verkningssätt, som nu skall beskrifvas, vi- sar likväl att äfven potatesstärkelse, efter behörig förberedning, ganska väl kan rostas i kringgående cylindrar. — Man utrörer först 81 först 47 skålp. potatesstärkelse med 10 kan- nor kallt vatten, tillsätter 1 skålp. alun- pulver och slår alltsammans i en koppar- kittel som innehåller 15 kannor kokliett vatten. Man omrörer blandningen väl och kokar den till ett klister. Sedan lägger man ny potatesstärkelse på dertill inrät- tade q varnar och söndermaler stärkelse- kornen under det att man, tid efter an- nan, tillsätter af det förut tillredda klistret till dess att blandningen blir en tunn gröt. En fjerdedels timma derefter tillägger man torrt stärkelsemjöl, utan afbrott i målnin- gen, för att gifva gröten den consistence som nyss beredd och ännu våt stärkelse vanligen har. Den erhållna massan torkas och sönderskäres i bitar af ungefär 3 tums längd och 2 tums tjocklek, hvilka man ut- breder på spända dukar och lemnar dem i några dagar utsatta för luften, hvar- efter man insätter dem i en torkugn som småningom uppvärmes till 40° Så snart man finner att bitarne icke mera inne- hålla någon fuktighet, rostar man dem, på samma sätt som hvetestärkelse, i cylindrar. Dessa inrymma vanligen 47 skålp., men man fyller dem icke alldeles, på det att stärkelsen under cylindrarnes hvälfning må hafva rum att flytta sig, och det är dess- utom nödvändigt att tid efter annan om- röra stärkelsen med en spade. Röstningen sker öfver långsamt ökad eld 1). 1) Polytechnisches Gentral-Blatt, 3 Jahr. sid. 976.. Prof. Pasch^ Årsb. r838. 6 82 Sotkfr. I sockertillverkningen, särdeles af hvit- betor, hafva många nyare uppfinningar och fullkomligare arbetsmethoder blifvit införda. Jag skall söka att här lemna en så fullstän- dig öfversigt, som min Berättelses ändamål medgifver, af de sednast bekantgjorda fram- stegen i denna industriella konst, vid hvil- ken en mer än vanlig uppmärksamhet än- nu fortfar att vara fästad. Exitbett- En ny method att tillverka hvitbets- Nya till-socker har blifvit föreslagen af Gautier, methoder"SOREL och CoRARD i Frankrike. -- Hvit- Gautier betorna rifvas till ett mos, utur hvilket Sorel ochsaften utdrages med vatten i ett slags de- SConART: placementsapparat (hvars inrättning jag icke bach, funnit tydligt beskrifven), uti hvilken vatt- Smoder net småningom uttränger saften och inta- och ger dess ställe. Den erhållna saften är af RANDE: samma sockerhalt som den hvilken erhål- les genom utprässning, men är renare, och derjemte utdrages saften fullkomligare på detta sätt än genom användandet af präss. Pannan, hvari saftens klarning verkställes, har dubbel botten och upphettas med ånga ifrån afdunstningsapparaten. Afdunstningen och kokningen ske, utan annat afbrott än det som filtreringen fordrar, i en och sam- ma apparat, hvilken består af en, inuti med eldstad försedd, stor panna, som in- nehåller vatten, och af en mindre uti den förra innesluten panna för den klarade saften. Härigenom upphettas saften i ett vattenbad, men tryckes tillika af vatten- ångan ifrån den yttre pannan, och tvin- gas derigenom att uppstiga i ett rör, hvar- ifrån den sedan nedrinner utföre en af 83 samma ånga upphettad stor yta och sam- las i en reservoir, ifrån hvilken den pum- pas tillhaka i den inre pannan, och får på detta sätt cirkulera till dess att den fått sin behöriga concentrationsgrad. Detta af- dunstningssätt skall vara ovanligt verk- samt, lemna säkra resultat samt medföra en betydlig besparing af bränsle; tillika uppgifves apparatens skötsel vara så enkel, att ingen lång vana fordras för att träffa sirapens rätta inkokningspunkt. Sockret skall, genom denna method, äfven blifva befriadt ifrån all bismak 2). I Tyskland har ett sätt att tillverka hvitbetssocker blifvit uppfunnet af Schu- ZENBACH, men hålles ännu hemligt. Hvad man derom vet, är att hvitbetorna sönder- skäras, torkas i en dertill inrättad tork- ningsapparat eller ugn, och sedan malas till ett mjöl, utur hvilket sockret utlöses med rent vatten eller, efter somliga upp- gifter, med vatten hvartill svafvelsyra blif- vit tillsatt. Härigenom skall man genast erhålla en fullkomligt klar och ganska con- centrerad sirap, utaf hvilken kristalliseradt socker sedan fås genom blott inkokning 3). En annan method har blifvit föresla- gen af Berg. — Hvitbetorna sönderskäras 2) Bulletin des Sucres, N:o 9.— DINGLER‘s Po- lytechnisches Journal, Band. 65, sid. 396; Band 66, sid. 76. — Polytechnisches Central- Blatt, 3 Jahrg. sid. 724, 953. 3) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1094; 3 Jahrg. sid. 432, 525, 724, 1001. — DINGLER‘s Polylechnisches Journal, Band. 64, sid. 458. 84 med en högst enkel machin och torkas. Derefter malas de till ett groft pulver, hvilket utlakas med kokande alkohol af 0,837 eg. vigt. Sockret erhålles sedan utur alkohollösningen genom afdunstning 4). —■ Jag anser det öfverflödigt att anföra de uppgifna detaljerna af detta tillverknings- sätt, som icke synes kunna blifva af nå- gon användbarhet i stort. Ett till verkningssätt, som i hufvud- saken synes likna Schuzenbachs, är an- vändt af Kanzli-Rådet Schoder i Ludwigs- burg (i Wurtemberg).— Först skalas hvit- betorna, hvilket bör ske med noggrannhet. Skalen, som nästan icke innehålla något socker, tjena till boskapsfoder. De skalade hvitbetorna skäras i tärningar, hvilka, till en början, torkas till en viss grad i lin- drig värma, men få sedan fullkomlig tork- ning i en ugn eller annan inrättning. Så snart som hvitbetorna äro torkade, malas de genast till pulver, hvilket bör hafva en ljus färg och måste väl aktas för fuk- tighet. Af 8 till 10 centner hvitbetor er- hålles 1 centner torrt pulver. — Sockret utdrages genom hvitbetspulvrets behand- ling med ånga och derpå följande utpräss- ning. Till ångapparat kan man begagna en djup kittel, i hvilken man slår vatten några tum högt, och några tum deröfver insätter en silbotten, på hvilken man först lägger en prässduk och sedan hvitbets- pulvret. Derefter betäcker man kitteln med 4) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid, 2'9- 85 ett lock och upphettar vattnet till stark kokning. Ångan intränger då i hvitbets- pulvret, hvilket i början sammanpackar sig, men sedermera, sedan man några gån- ger omrört det, åter blir småkornigt. Så snart som pulvret blifvit väl genomträngdt af ångan, upptager man det tillika med prässduken utur kitteln, slår duken om- kring pulvret och insätter det emellan vide- mattor, i en med koppar eller förtennadt jernbleck beklädd präss. Den utprässade sockerlösningen, som har 12° Baumé styrka, låter man antingen genast rinna i klar- pannan, eller ock upptager den i särskilta kärl af jernbleck. Prässkakorna behandlas åter med ånga och utprässas på nytt, hvar- efter de användas i ladugården. — Den erhållna sockerlösningen upphettas, försät- tes med kalkmjölk och kokas till dess att den är fullkomligt klar. Man låter den kallna och afsätta grumlet, h varefter man afhäller största delen af den klara vätskan och silar det återstående, eller ock filtre- rar man alltsammans genom benkol, då sockerlösningen sedan genast kan afdunstas till kristallisation 5). Brände har meddelat ett sätt att i hus- håll tillverka hvitbetssocker. Saftens full- ständiga utbringande är bär icke af, myc- ken vigt, emedan den utprässade återsto- den af hvitbetorna alltid äger ett tillräck- ligt värde för landthushållaren, och an- 5) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 970. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 377. 86 skaffandet af kostsamma apparater skulle vara stridande emot ändamålet; prässar af vanlig beskaffenhet kunna således begag- nas. En rifcylinder är likväl nödvändig om h vitbetornas q vantitet är någorlunda betydlig. — De hufvudsakliga hjelpmedel, som för denna tillverkning fordras, äro: 1) GipSj helst bränd och finmalen. Rå gips kan väl äfven nyttjas, men den brända gif- ver ett finare pulver och är derföre bättre. 2) Släckt kalk. Man släcker nyss bränd kalk med icke mera vatten än den kan insuga, och förvarar den släckta kalken i korkade flaskor. Skulle kalken efter släck- ningen befinnas våt, så kan den torkas i en kittel på lindrig eld. 3) Fosforsyra. I en stenkruka af 3 kannors rymd blan- dar man 2 skålp. pulveriserade h vitbrän- da ben med 5 skålp. vatten, och tillsät- ter, under omrörning, 1 skålp. concentre- rad svafvelsyra i små portioner. Massan omröres tidtals, och efter 2 dagars för- lopp utblandar man den med 6 skålp. vat- ten och frånsilar vätskan genom linne samt utprässar återstoden. Den erhållna lös- ningen, som är fosforsyran, förvaras i fla- skor. •—• För öfrigt behöfvas gurkmejpapper, blått och rodnadt lackmuspapper och en till 90° R. (112} 0 C.) graderad thermometer. — Saftens pröfning. Under missgynnande år kunna de bästa hvitbetssorter blifva socker- fattiga: man bör derföre kunna pröfva hvit- betornas qvalitet. Till detta behof slår man i en glasflaska 1} q varter saft af friska hvit- betor, tillsätter 1 qvintin gips, omskakar blandningen i 10 minuter och ställer flaskan 87 i kokande vatten. Efter en timme, då vät- skan skurit sig, filtrerar män den genom olimmadt papper, tillsätter 3 qvintin kalk och ställer blandningen, i en ren flaska, åter 1 timme i kokande vatten. Man fil- trerar vätskan och dryper deri fosforsyra till dess att ett i vätskan doppadt gurk- mejpapper icke mera blir brunfärgadt, h varefter man upphettar den nu mycket oklara saften för tredje gången i kokande vatten och silar den slutligen. Om man af denna renade saft, hvilken, om hvit- betorna varit goda, bör hafva ljus färg och angenämt söt smak, afväger en viss qvantitet, t. ex. 8 lod, och evaporerar den långsamt till siraps stadga, samt låter re- sten, vid mycket lindrig värma, afdunsta till torrhet, så kan man deraf bedömma saftens halt och sockrets beskaffenhet. Af goda hvitbetor blir den intorkade socker- massan kristallkornig, temligen beständig i luften, icke mycket färgad, stundom nä- stan hvit, och af angenäm sötma, som lik- väl ofta är blandad med någon sälta. Vill massan deremot icke blifva kristallinisk, utan får ett gummilikt utseende och har en rådande salt smak, så äro hvitbetorna odugliga. Om man blott vill koka sirap af saften, så böra hvitbetorna vara särde- les goda, emedan alla de ämnen som fin- nas i saften qvarstanna i sirapen och haf- va större eller mindre inflytande på den- nes qvalitet. — Saftens klarning och in- kokning till sirap. Den nyss utprässade saften försattes med 4 lod gips på 24 kan- nor och upphettas dermed långsamt, i bör- jan under omrörning, Lill lindrig kokning, hvilken under hålles i 5 till 10 minuter eller till dess att ett upptaget prof af saften går fullkomligt klart genom ett tryckpap- persfiltrum. Det genomgångna, upptaget i ett vinglas, har då en mer eller mindre buteljgrön färg. Man aflyftar då kitteln ifrån elden, skummar saften och fyller den, i mon som den klarnar, på en spets- påse af ylletyg, samt omsilar det genom- gångna ända till dess att ett i en matsked upptaget prof deraf visar sig vara klart. Slutligen lägges bottensatsen äfven i sil- påsen, genom hvilken den återstående saf- ten då afrinner så hastigt, att man, då en liten förlust ej afses, kan skrida till det öfriga arbetet medan saften ännu är het. — Saften gjutes nu åter i kitteln, sedan den- ne förut blifvit rengjord, försättes med 2 lod släckt kalk på 24 kannor saft, omrö- res väl och uppvärmes långsamt till 65° eller 70° R. (812 0 eller 97) 0 C.). Denna temperatur underhålles 1 timme och man undersöker emellanåt om ett i saften dop- padt gurkmejpapper blifver så brunfärgadt att det, efter torkning på en varm tegel- sten, behåller den bruna färgen. Inträffar detta icke, utan blifver papperets färg oför- ändrad eller återkommer den gula färgen efter papperets torkning, så måste kalk- tillsatsen småningom ökas med portioner af 1 lod på 24 kannor till dess att nämda reaktion visar sig. Ett prof af saften bör då afrinna vingult genom ett pappersfiltrum. Är profvet oklart och har en i grönaktigt dragande färg så är kalk tillsatsen för liten. 89 Då man finner lagom kalk vara tillsalt häller man saften i ett kärl, försedt med 4 kranar på olika afstånd ifrån bottnen, och låter den få klarna. Så långt bor ar- betet gå den första dagen. Följande dagen aftappas den klarnade saften, först genom öfversta kranen och sedan successivt genom de följande, och den del deraf, som ej är klar, silas, hvarefter saften åter slås i kit- teln och inkokas hastigt. Så snart om- kring en fjerdedel bortkokat, pröfvar man saftens verkan på gurkmejpapper. Blifver detta, efter indoppning i saften, brunt, hvilket vanligtvis händer, så tillsätter man små portioner af fosforsyra till dess man finner att saften icke mera brunfärgar gurkmejpapperet, men ej heller rodnar ett indoppadt blått lackmuspapper. Händer detta sednare, så är det ett tecken att man tillsatt för mycket fosforsyra och man måste då rätta detta fel genom små till- satser af släckt kalk, till dess att saften hvarken reagerar på gurkmejpapperet eller på det blåa lackmuspapperet. Den på detta sätt pröfvade saftens inkokning fortsattes till dess att saften blott utgör A af sin första volym, då den genast slås i ett kärl och lemnas 12 timmar i hvila. Der- efter aftappar man efter hand det klarnade och silar först detta och sedan det oklara genom en spetspåse af ylletyg. Är det ge- nomgångna så klart som det hor vara, så har det utseende af mallaga-vin. — Saften afdunstas nu, på måttlig eld, i en flat kopparpanna, under beständig omrörning, till stadga af en tunn sirap, gjutes der- 90 efter i stenkrukor och lemnas i 8 dagars hvila. Den sedan afhällda tunna sirapen afdunstas derefter till behörig consistence vid lindrig hetta och under omrörning. Den sirap, som då erhålles, är fri ifrån all oangenäm bismak och är, då den i hvila fått afsätta sig, af en porterbrun färg. — Råsocker-berednin^. Råsockret kan erhål- las på två sätt: genom inkokning eller genom långsam afdunstning. I det förra fallet inkokar man sirapen till dess att dess kokpunkt stiger till 87° R. (1082 0 C.), och utgjuter den då i stenskålar, hvilka ställas i ett svalt rum. Tid efter annan omrörer man lindrigt den inkokade sira- pen. Har man träffat den rätta inkoknings- punkten, så inträder snart, under afsval- ningen, sockrets krystallisation, som små- ningom fortfar, och massan får derigenom stadga af en kornig styf gröt. Skulle socker- massan deremot, efter flera dagar, bibehålla sig flytande, så måste den ytterligare af- dunstas, antingen på en kölna eller ock, öfver lindrig eld, i en panna. Till erhål- lande af ett godt rörsocker är det nödvän- digt att den inkokade sirapen förvandlas till en kry stallkor nig massa. För att er- hålla denna måste omrörningen, då sirapen fått den behöriga concentrationsgraden, ske med en viss försigtighet; ty det korniga sockrets bildning befordras af en måttlig omrörning, då deremot en alltför häftig så påskyndar sirapens stelnande, att den kan antaga stadga af en deg, utur hvilken me- lassen ej låter afskilja sig. För att befria sockret ifrån melassen fyller man den kor- 91 niga sockermassan på formar, hvartill man kan begagna blomkrukor sedan man be- täckt deras botten inuti med halmflätor, och ställer dera i ett svalt rum på pas- sande krukor. Om efter 8 eller 14 dagar ingen melass mera afrinner, sammanstam- par man massan något i formarne och stäl- ler dem på krukorna, sedan dessa blifvit tömda, på ett varmt ställe till dess att melassen äfven der upphört att rinna. Rå- sockret uttages då, utbredes på plåtar och torkas i lindrig värma. Det nu färdiga råsockret är gulaktigt och grofkornigt. På vanligt sätt förvaradt, bibehåller det sig torrt. Det har en något stark bismak, sora, i många fall, inskränker dess användande i detta tillstånd. •—• Genom långsam af- dunstning kan råsockret erhållas om man ställer den färdiga sirapen, i stenskålar, på en måttligt upphettad kölna och om- rörer den några gånger hvar dag. Efter någon tid blir massan så kornig, att den, på förut nämde sätt, kan fyllas på formar. Det så erhållna sockret är mindre färgadt än det förra och af en så rent söt smak, att det ganska väl kan begagnas sådant som det är. —• Utur melassen kan man få litet mera socker genom afdunstning i flata skålar på kölnan. Det utkristallise- rade sockret erhålles sedan om man slår massan i ett durkslag och ställer den i ett fuktigt rum, der den emellanåt om- röres. Melassen afrinner då och sockret fås efter hand i det tillstånd att man kan lägga det i en form, hvilken betäckes och ställes i ett varmt rum, då melassen ytter- 92 ligare afdryper. — Brände förmodar att råsockret kan till någon del raffineras der- igenom att formarne ställas ömsom i ett varmt rum och i en fuktig källare, eme- dan han märkt att råsockret derigenom lemnar ifrån sig mera melass och får en ljusare färg 6). Sockertillverkningens särskilta delar hafva för öfrigt undergått flera förbättrin- gar, hvilka jag i det följande skall omtala, och tillika meddela underrättelser om de arbetsmethoder som i de förnämsta hvit- betssockerfabrikerna, i synnerhet de Fran- ska, enligt SCHUBARTH‘s och Payens m. fl. uppgifter, för det närvarande följas. Hvitbe- Hvitbetornas tvättning undviker man rengör-så mycket som möjligt är, i anseende till "i"8- dels den lilla sockerförlust som derigenom uppkommer, dels den af tvättmachinerna förorsakade orenligheten. Man afskakar hvit- betorna vid upptagningen och förarbetar dem genast utan att förut afputsa dem.— Då tvättning behöfves sker denna, i smått, helt enkelt på det sättet att hvitbetorna läggas i baljor och afsköljas der med till- hjelp af qvastar; i stort deremot nyttjas tvättmachiner. En sådan machin utgöres hufvudsakligen utaf en af ribbor samman- satt genombruten cylinder, som kringvän- des i ett med vatten till en del fyldt kärl. Denna cylinder, som ligger i en något lu- tande ställning, är öppen i den öfre än- 6) ERDMANN‘s Journal fur praktische Chemie, I I Band, sid. 115.— Polytechnisches Central- Blatt, 3 Jahrg. sid. 977. 93 dan der hvitbetorna inläggas, men den motsatta ändan är tillsluten och har blott en öppning, utur hvilken hvitbetorna, i mon som de blifva tvättade, tvingas, ge- nom en ganska enkel mechanisk inrätt- ning, att utfalla. I CRESPEL‘s fabriker haf- va tvättcylindrarne 28 tums diameter och 91 fots längd. De göra 25 till 30 omhvälf- ningar i minuten, och 2 sådana machiner tvätta, på 12 timmar, 65,000 skålp. hvit- betor, hvartill de fordra 1 hästkraft 7). Saften utbringas utur hvitbetorna van-Hvitbets- ligast genom prässning, men äfven, i åt-esastnus_ skilliga fabriker, genom maceration. I förrade genom fallet måste hvitbetorna rifvas till mos ; Thier- i det sednare blifva de vanligen blott sönder- N skurna. — Sockrets utdragning utur torkade machin. hvitbetor har ännu icke blifvit allmänt. "pART6“ Till hvitbetornas rifning nyttjas, i xoNke Frankrike, allmännast THIERRY‘s machin,med till- hvaraf den hufvudsakligaste delen utgöres satsva- af en cylinder, hvars yta är sammansatt svpari af längsefter gående ribbor, emellan hvilkaCNESPEL‘s sågblad äro inklämda. Dessa sågblad äro pel_ tandade på två sidor, på det att, genom QvEUn‘s sågbladens om vändning, en ny sida må Pråssar kunna nyttjas då den först brukade blif- vit utsliten. Då tänderna, genom machi- nens bruk, blifvit böjda åt ena sidan, ut- tagas sågbladen och omsättas så att tän- dernas böjning blifver vänd åt den mot- satta sidan. I stället för att med hand- kraft, medelst tvenne trädklotsar [poussoirs\ 7) Polylechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1047; 3 Jahrg. sid. 233. — Dictionnaire Tech- nologique, Tom. 20, sid. 32. 94 hålla hvitbetorna tryckta emot rifcylin- dern, har man i somliga fabriker infört så kallade poussoirs mecaniques. Rifnings- cylindern gör nu ända till 1000 eller 1200 omlopp i minuten 8). De rifna hvitbetorna föras till präs- sen, inlagda i antingen prässdukar eller säckar. — Då man betjenar sig af präss- dukar verkställes hvitbetsmosets inläggning i dem på ett bord {table pivotante^, som hvilar på en fot och kan vändas omkring sin medelpunkt. Bordet har rundtomkring en uppstående kant af 3 tums höjd, och dess yta lutar ifrån alla sidor till medel- punkten, hvarigenom den saft, som under arbetet afrinner, nedflyter genom en kanal i bordets fot till en i källaren stående re- servoir. Bordets form är ej i alla fabriker lika. Då det är rektangulärt har det 5} fots längd och 39 tums bredd. På den ena ändan af bordet lägger man, på tvenne tvärträd, en vidematta, eller ock ett af trädkäppar och messingstråd sammansatt gallerverk, af 27 tums längd och 22 tums bredd, deruppå en stark ram och, på den- ne, prässduken, på hvilken hvitbetsmoset utbredes, h varefter duken samman vikes ifrån alla fyra sidorna och ramen aflyftes. På den fyllda duken lägges en ny vidematta, och arbetet fortsattes på nämde sätt till dess att man fått en tillräckligt hög stapel. Derefter vändes bordet och dess andra ända lastas lika som den första. Bordet är stäldt 8) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1049; 3 Jahr. sid. 233, 725. — Dictionnaire Technologique, Tom. 20, sid. 35. 95 emellan rifmachinerna och prässarne, hvar- igenom, vid dess om vändning, den färdiga stapeln kommer till hands för de arbetare som förrätta prässningen. I somliga fabri- ker är det här omtalade bordet korssformigt och gör då samma tjenst som tvenne af ofvannämda konstruktion. Enligt sednare uppgifter gör man nu dessa bord tredelade, eller sammansatta af tre rektangulära skif- vor, och förfärdigar dem af träd med kop- parbeklädning, h varigenom de kosta min- dre än de förut nyttjade borden som voro af jern. — Då man, i stället för präss- dukar, begagnar säckar, hvilka man funnit fördelaktigare, så lägger man dessa, efter hvitbetsmosets ifyllning, på en vidematta, ned viker den öfra och tomma ända n af säcken och fördelar moset jemt med en trädkafle. På den härigenom tillplattade säcken lägger man en ny vidematta o. s. v. Enligt Payens uppgift sammanlägger man två säckar på hvarandra och der ofvanpå videmattan. —• Så väl prässdukarne som säckarne äro af gles men stark linne vä f (12 trådar ränning och inslag på hvar tum). Efter längre tids bruk omsys de till säc- kar för råsockers försändning, emedan sock- ret deri icke fastnar vid sidorna såsom i fat eller kistor. Alla dukar och säckar ren- göras, om vintren en gång men om hösten och våren två gånger hvar dag i hett kalk- vatten, och videmattorna utkokas, hvilket sker i dertill inrättade kopparkittlar 9). 9) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1051; 3 Jahrg. sid. 233. 96 PARRAYON har funnit, att en tillsats af svafvelsyra till de rifna hvitbetorna lät- tar saftens utbringande, och att det skad- liga inflytandet af syran vid saftens upp- värmning undanrödjes om saften genast efter utprässningen silas genom benkol i DUMONT‘s filtrum 10). PARRAYON afvägde 1,500 kilogrammer rifna hvitbetor, hvilkas saft visade 6° Baumé, tillsatte 4 kilogr. svafvel- syra, utspädd med 40 litres vatten, och utprässade saften (utan att uppvärma hvit- betsmoset) i en hydraulisk präss i två om- gångar, hvarvid han erhöll tillsammans 1,220 litres eller 1,270 kilogr. saft af 64 0 Baumé. Denna saft lät han genast efter prässningen gå genom ett Dumonts filtrum, som dagen förut hade varit begagnadt till siraps filtrering, men sedan blifvit uttvät- tadt med kokhett vatten. Den före sil- ningen starkt sura saften, som, sedan den gått genom filtrum, visade alkalisk reak- tion, blef på vanligt sätt klarad, dock med litet mindre kalk än annars. Efter con- centrering till 25° Baumé och filtrering var den erhållna sirapen ganska hvit. Efter 9 dagars rening gaf h varje litre af sirapen 970 grammer socker, då man vanligen ej får mer än 750 grammer af lika q vantitet sirap. Sockret var utmärkt hvitt, kristal- liserade med lätthet men hade en något bäsk smak 1). _____________________ Till 10) Se Årsberättelsen 1831 , sid. 36. 1) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 829. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 14o. 97 Till h vitbetornas prässning begagnar man, i alla betydligare fabriker, hydrau- liska prässar, hvilka äfven, för detta än- damål, fått särskilta inrättningar. En så- dan förbättrad hydraulisk präss bar i de Franska sockerfabrikerna blifvit införd af CRESPEL 2). En af PECQUEUR i Paris upp- funnen valspräss, genom h vilken alla präss- dukar, säckar och videmattor blifva öfver- flödiga och mycket arbete spares, bar äf- ven blifvit försökt och skall hafva visat sig vara fördelaktigt användbar 3). Macerations-methoden , eller h vitbets- Hvithets- saftens utlakning med vatten, har ej haftäragning särdeles framgång. —• BEAUJEU‘s apparat 4) Kavomn. har icke gifvit goda resultat. En af MARTIN-on: — och CHAMPONOIS uppfunnen så kallad mace- och rator har deremot vunnit insteg i flera fa-CHAmpo- briker. Den liknar en noria' och består afLrcvn- ett kärl, som har form af en uppnedvänd^"®’ sifon eller snarare af en upprättstående af- Ce\N lång ring eller kedjelänk, och i h vilket två Bo"GAEE parallela Vaucanson‘ska kedjor ulan ända KOULB‘s röra sig, emellan hvilka, på lika afstånd pamt_ ifrån hvarandra, jerngaller af nära likaTANS och diameter som kärlets äro lastade. KärletLEGAYn- . AND s är ofvanpå öppet derigenom att den öfremethoder. bågens betäckning fattas. På de förutnäm- da jerngallren läggas de sönderskurna hvit- 2) Denna präss finnes beskrifven och afritad i Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg., sid. 394. . 3) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1052; 3 Jahrg. sid. 234. 4) Se Årsberättelsen 1836, sid. 4o. Prof. Pasch's Årsb. 78 38. 7 98 betorna, och på den sidan, der de ned- stiga i kärlet, insläppes ånga, hvilken på detta stälie åstadkommer en temperatur af 94° till 96° C., under det att på motatta sidan, der med ånga uppvärmdt vatten rinner på de uppstigande hvitbetorna för att utlaka dem, temperaturen ej går till mera än 38° eller 44°. I den mon som gallren, under machinens gång, komma i horisontel ställning, lastas de, af en arbe- tare, med hvitbetor, hvilka sedan, på an- dra sidan uppstiga och aflastas i en reser- voir. Den utlakade återstoden har icke mera någon söt smak, om arbetet blifvit väl skött. Till 60 skålp. hvitbetor fordras 50 skålp. vatten. Den sockei hal tiga vät- skan utrinner från framsidan af den kär- lets del der hvitbetorna nedstiga, emedan den alltid står något högre i den motsatta delen. Vätskan visar på Baumés areorne- ter icke mera än 5 till 5} grad vid 31° C. temperatur. Apparaten har således det fe- let att gifva en mycket utspädd saft, som lätt surnar och hvars afdunstning fordrar mera tid och kostnad; derjemte går denna apparat lätt sönder och behöfver täta re- parationer. I anläggningskostnad, rörelse- kraft och arbetslön medförer den deremot en stor besparing 5). LEGA VRIAND har föreslagit att, före ma- cerationen, utbringa en del af saften genom prässning. Man rifvcr hvitbetorna till mos och utprässar utur detta 40 till 50 procent 5) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 332, 1054. 99 af saften. Moset lägges derefter i kärl med två bottnar, emellan hvilka man sedan in- släpper ånga för att utjaga luften. Man tilltrycker moset något och öfvergjuler det med kallt vatten, hvilket då genomtränger massan och uldrifver saften, som nedrin- ner i det lufttomma rummet emellan bott- narne. Samma operation förnyas så länge det genomgående vattnet befinnes vara soc- kerhaltigt. Saften skäll på detta sätt er- hållas lika rik på socker som den fås ge- nom prässning. Detta förfarande har den fördelen att man kan använda enklare och mindre dyra prässar, och att man, till ut- läkningen ej behöfver varmt vatten. DE- nOSNE uppgifver, att man, genom denna method får 2 till 3 procent mera socker än genom blott prässning 6). En högst enkel macerationsmethod är föreslagen af B. LAURENCE. — Macerationen sker i kar af 25 tums höjd och 4 fots dia- meter. Hvart och ett af dessa kar är vid bottnen försed t med en kran och har, 1 tum öfver bottnen, en med 6 till 7 linier vida hål genomborrad lösbotten, ifrån hvil- ken ett luftrör uppstiger, som förenar rum- met emellan bottnarne med rummet öfver hvitbetsmassan. Man lägger på lösbottnen ett 8 tum högt lager af rifna hvitbetor, b vilket man betäcker med ett lock, som är, likasom lösbottnen, genomborradt med hål. På detta lock låter man så mycket svag hvitbetssaft, som det inlagda moset väger, rinna i form af ett regn. Man aftappar 6) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. s. 333. 100 den genomgångna saften, gjuter i karet lika mycket vatten som hvitbetsmoset vä- ger och låter, såsom förut, det genomgångna afrinna. Den första och starkare saften föres till klarpannan; den svagare, som sedan erhölls, användes till den första på- gjutningen på nästa kar. För den aldra- första operationen måste man förskaffa sig saft till pågjutning derigenom, att man två gånger utlakar rifna hvitbetor med vatten och använder det som andra gången ge- nomgår. LAURENCE skall af den, på detta sätt erhållna saften, hafva, genom kokning öfver fri eld, fått 61 procent socker. Med 10 kar och biträde af 2 arbetare kunna 68 tunnor hvitbetor utlakas på 12 timmar 7). Bouchet S:t ARNOULD har uppfunnit en apparat, som han kallar Saturateurj i hvil- ken hvitbetorna, sönderskurne i tärningar, utsättas för ånga och mechaniskt sönder- delas, hvarigenom saftens utlakning, så väl med kallt som med kokhett vatten, blir mycket lättare. Med tillhjelp af denna ap- parat skall en klar och ganska svagt fär- gad saft erhållas 8). En ny macerations-apparat, Lévi^a- teur kallad, har blifvit uppfunnen af PEL- LETAN och LEGA VRIAND. Den är af en in- vecklad sammansättning och beskrifningar- ne derom ganska otydliga.- Denna apparat 7) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 725. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 375. 8) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 726. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 316. 101 finnes omtalad med mycket beröm, som likväl till en stor del synes vara öfver- dr i fve t 9). Den på något af de förenämde sätten Hvitbets- erhållna hvitbetssaften måste bringas i klar- kiarhing. pannan eller först i en öfver denna ställd sftPuen. reservoir. Till detta ändamål begagnar manmonte-jus. vanligast pumpar, men dessas drifvandeFrankrike fordrar i allmänhet en betydlig kraft ochklaisg,- hafva, då heta vätskor skola uppumpas, fter den olägenheten att det genom pumpkan- Dow‘s nans lyftning åstadkomna lufttomma rum-kaznings- me t antingen helt och hållet eller till en del fylles af vattenånga, h varigenom pum- pens verkan blifver alldeles upphäfven el- ler åtminstone försvagad. Man har derföre, till detta ändamål uttänkt andra apparater eller så kallade monte-jus, hvilka sättas i verksamhet genom ånga. Dessa äro af två slag: det ena för kalla och det andra för kokande vätskor. Det förra slaget be- står af ett cylindriskt, i båda ändarne med halfsferiska bottnar tillslutet kärl, försedt med 4 kranar, hvilka jag skall beteckna med A, B, C och D. Genom A insläppes ånga, h var vid luften utgår genom B; C är förenad med ett rör, som nedstiger till det kärl hvarifrån vätskan skall uppfordras; genom D uttappas den uppfordrade vätskan. Då apparaten skall nyttjas, öppnar man k ra narne A och B, men tillsluter C och D. Apparaten fyller sig då, genom A^ med 9) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 726. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 78; Band. 65, sid. 156. Mae--------- 102 ånga, som utjagar luften genom B. Der- efter tillsluter man A och B och låter ån- gan i apparaten få kondensera sig, hvar- efter man Öppnar kranen C. Vätskan, som skall uppfordras, uppstiger då igenom det med C förenade röret ocb fyller appa- raten. Då detta skett uttappas vätskan, genom D, i klarpannan eller i den öfver henne stående reservoiren.— En monte-jus för heta vätskor har ett lika beskaffadt kärl som den förra och är äfvenledes försedt med fyra kranar, hvilka jag, likasom förut, skall kalla A, B, C och D. De 3 förstnämda sitta ofvanpå kärlet, men D vid dess botten. Äfven här insläppes ånga genom A, och B tjenar Lill utlopp för luften; genom C fyl- les apparaten med vätskan som skall upp- fordras, och D är förenad med ett uppsti- gande rör, hvarigenom vätskan uttömmes. Då apparaten skall sättas i verksamhet öpp- nar man kranarne B och C, genom hvilken sednare man fyller apparaten med vätskan, under det att luften utgår genom B. Så snart som apparaten blifvit fylld öppnar man A och D, då den genom A inkom- mande ångan tvingar vätskan att uppstiga uti det med D förenade röret, hvarifrån den utgjuter sig i klarpannan eller reser- voiren. PELLETAN medgifver, att dessa ap- parater äro bättre än pumpar, men an- märker likväl hos dem åtskilliga fel, och föreslår en af honom uppfunnen monte-jus a jet de vapeur^ hvars inrättning icke än- nu är mig bekant 10). 10) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. s. 739. 103 I Frankrikes flesta hvitbetssockerfa- briker sker klarpannans uppvärmning med ånga. Klarpannan, som vanligen inrym- mer 375 kannor, men ej fylles till mer än 3 eller 3} tum ifrån brädden, är cylindrisk med kupig botten, hvilken är omgifven af en yttre tackjernsbotten på ett sådant sätt, att emellan båda ett rum finnes, i hvilket ångan inledes. Det kondenserade vattnet uttappas genom ett med kran försedt rör, som utgår ifrån nedra delen af tackjerns- bottnen. Midt igenom pannans båda bott- nar går ett rör, hvars öfre del står fri in- uti pannan och har, på sidan, tre hål, det ena öfver det andra, genom hvilka man, med en dertill inrättad kran, kan uttappa utur pannan, genom hvilket af dessa hål man åstundar, så stor del af hvitbets- saften som svarar emot samma håls af- stånd ifrån saftens yla. Detta är nödvän- digt, emedan en del af det under klarnings- processen bildade grumlet sjunker och bil- dar nedantill ett lager, hvilket man måste lemna tid att sätta sig till bottnen. —■ Då klarningen verkställes öfver fri eld, har pannan én platt botten. Den är då antingen så inrättad att den, efter fullän- dad klarning, kan lyftas ifrån elden me- delst en lyftkran, eller ock är den fast- sittande i muren, i hvilket fall spjället tillskjutes och elden utsläckes i samma ögonblick som man finner klarningen vara fullbordad 1). 1) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1055; 3 Jahrg. sid. 727. 104 Med användande af ånga sker klarnin- gen i de Franska fabrikerna, enligt SCHU- BARTH, på följande sått, alltid med blott kalk, emedan användandet af svafvelsyra, om också icke skadligt i annat afseende, dock har den olägenheten att minska sock- rets vigt, så att man, i stället för 56 eller 58, blott erhåller 50 skålpund under sam- ma volum: Man låter saften långsamt rin- na i klarpannan, hvarvid man med ett strykträd jemnstryker det skum som upp- kommer. Så snart som saften stigit till pannans öfre cylindriska del insläpper man ' ånga af 2} almosfers tryckning emellan pannans bottnar. Under det att pannan småningom fylles och saften uppvärmes, släcker man en afvägd qvantitet kalk och sönderrörer den med vatten till kalkmjölk. Då saftens temperatur stigit till 55 eller 580 R. (682 0 eller 72 3 0 C.), bortstryker man skummet från en del af saftens yta, tillsätter kalkmjölken på en gång och om- rörer väl, men håller sedan en del af saf- tens yta fri ifrån skum för att kunna ob- servera klarningens gång. —• Enligt PAYEN är det, i stället för att på en gång släcka blott den erforderliga ka Ikq van ti teten, bätt- re att bereda en större massa släckt kalk, derefter utröra den med mera ljumt vatten, utspäda blandningen till dess att man er- håller en kalkmjölk, som, i fullt uppslam- madt tillstånd, visar 14 till 15 grader Bau- me, sila den erhållna kalkmjölken genom en hårsil och sedan tillsätta deraf, vid hvarje klarning, så mycket som behöfves. För att få kalkmjölkcn fri ifrån den kali- 105 halt som kan uppkomma deraf att kalken är orenad af aska från veden, hvarmed den blifvit bränd, är det nyttigt att, se- dan kalken blifvit utrörd med vatten, låta den sjunka, derefter afhälla vattnet, hvil- ken tvättning ännu en gång kan förnyas, och bereda kalkmjölken af den sålunda tvättade kalken. Då kalkmjölken tillsättes bör den vara upphettad till nära kokning, och saften bör hafva en temperatur af 65° C. eller vara så het att man knappt kan hålla fingret deri. —• Då klarningen går väl in- ställa sig följande tecken dertill: Saften ut- vecklar, enligt PAYEN, ammoniak, hvilket dock SCHUBARTH anser inträffa endast i den händelse att saften innehåller mycket am- moniaksalt eller hvitbetorna ej varit friska. Snart synas små flockor affröhvita, hvilka samla sig till ett grönaktigt grått skum på saftens yta och bilda en betäckning, hvil- ken ofta, men ej alltid, likasom skrynklas af en inifrån utåt gående sakta rörelse, eller ock, efter Payens uppgift, får spric- kor, genom hvilka den klara saften fram- träder vid kokningens början, och seder- mera uppkommer en häftigare rörelse som synes gå utifrån inåt och slutar med upp- kokning invid pannans sidor. Så snart som denna uppkokning visat sig på alla stäl- len invid pannan, afstänges ångan genast. Inställer sig icke den sist omtalade häfti- gare rörelsen, så har klarningen misslyc- kats; man måste då borttaga skummet och tillsätta ny kalk. Om kalktillsatsen är för stor kunna väl äfven de förutnämda teck- nen visa sig, men kalköfverskottet igen- 106 kännes af smaken och skumbetäckningens löshet. Efter ångans afstängning (eller el- dens släckning, om klarningen sker öfver fri eld), lem nar man saften i 10 minuters hvila, hvarefter man aftappar den. — Un- der arbetet tager man, tid efter annan, prof i en blank sked. Tecken till fullän- dad klarning är då, att de i saften kring- simmande flockorna afsätta sig fullkomligt. Blifver profvet grumligt så är saften ej klarad, men bildandet af en kalkhinna på den klara saften är ett godt tecken. Saften bör reagera starkt alkaliskt och va- ra fullkomligt klar; om hvitbetorna varit friska, är den till färgen blekgul, men mörkare om hvitbetorna börjat skjuta blad eller varit till någon del skämda. — Den till klarningen behöfliga kalkqvantiteten kan ej i förväg bestämmas, emedan den beror på så väl kalkens som saftens be- skaffenhet; ju mindre friska hvitbetorna äro, desto mera kalk fordra de. — Upp- heltningens hastiga afbrytande vid full- ändad klarning är nödvändigt för att hin- dra sockret att förena sig med för mycket kalk, h varigenom en förlust af krystall i- sabel t socker skulle uppkomma. Fil trerin- gen genom benkol afhjelper väl, till stör- sta delen, denna olägenhet, men saften bibehåller likväl, utom halten af kali och ammoniak, en del af kalken. — I en pan- na af omkring 370 kannors rymd kan, om saften är god, en klarning fulländas på 25 minuter; i andra fall varar klarningen 45 minuter eller längre, hvilket likväl icke skadar sockrets q va litet. Hela opera- 107 tionen ifrån pannans fyllning till hennes tömning fordrar dock omkring 1} timmas tid, så att man med 4 klarpannor, af hvilka 2 äro på en gång i verksamhet, kan göra 16 till 18 klarningar om dagen och 14 om natten. En arbetare sköter 2 pannor; un- der den enas uppvärmning rengör han den andra, och under den enas aftappning fyller han den andra. Man aftappar saften till dess att en ringa återstod af skum är öfrig, hvilken man utsköljer med litet saft, h varefter man blanktvättar pannan och fyller henne på nytt. ■—• Det tjocka skum- met, som återstår efter saftens aftappning ifrån klarpannorna, samt återstoden ur utprässade Taylor‘ska filtra (hvilka längre fram skola omtalas) tillika med botten- satsen efter afdunstad sirap, läggas i sil- påsar af stark linneväf för att afdrypa. Dessa' silpåsar, hvaraf 10 eller 12 höra till hvart par klarpannor, hafva 2} fots längd och omkring 1 qvadratfots öppning. Från dessa påsar afrinner en del saft klar; resten utprässas. Påsarne utkokas hvar dag med vatten, men blifva, detta oaktadt, snart hårda af kalken, hvårföre de hvar 14:de dag måste renas genom kokning i utspädd saltsyra och derefter väl utsköljas 2). D. DAVIDOW i Ryssland har föreslagit följande method att klara hvitbetssaften utan användande af uppvärmning. Man försätter saften med 3 lod svafvelsyra (eller 2) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1055. — Dictionnaire Technologique, Tom. 20, sid. 43. 108 ock 1 lod alun) för livar kanna, låter den afsätta sig och aftappar det klara. Derefter mättar man den fria syran med kaustik kalk, hvaraf man dessutom tillsätter ett öfverskott af 3 lod på kannan, låter saften sedan afsätta sig och silar den genom ben- kol. Den genomgångna saften, som reage- rar alkaliskt, försättes med ungefär 1 lod kaustik kalk för hvar kanna, på det viset att man blott beströr saftens yta dermed, utan att omröra, hvarefter man på lika sätt strör litet benkolspulver på saften, låter den sedan klarna, och slutligen aftappar det klara eller ock afskiljer det genom en ny filtrering. Om hvitbetorna varit behand- lade med svafvelsyra, behöfves ingen till- sats deraf vid klarningen. Skall saften af- dunstas på ett lutande plan (h varom längre fram skall nämnas), så bör den förut upp- kokas för att befrias ifrån en återstod af fröhvita.— DAVIDOW anser sådan saft, som blifvit erhållen genom maceration med en- dast kallt vatten, kunna klaras, utan an- vändande af svafvelsyra, på det sättet att man flera gånger beströr saften med kaustik kalk, låter kalken emellan hvarje tillsätt- ning få sjunka, och fortfar härmed till dess att omkring 1} lod kalk för hvar kanna saft åtgått, och derefter, på samma vis, smånin- gom tillsätter 2} till 3 lod benkol för hvar kanna af saften. Så snart som saften full- komligt klarnat, afdrages den och filtreras 3) 3) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 120. —• DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 397. 109 Enligt SCHUBARTI‘S uppgift låter manien kla- i Frankrike, den ifrån klarpannan kom- hvitbets- mande hvitbetssaften gå igenom redan nytt-afererTng. jadt och med sirap genomdränkt benkol Scnu- från ett Dumonts filtrum, för att derutur PAOCT s utdrifva sirapen. CRESPEL begagnar härtill RAYEXs, kopparbeklädda trädkistor, som hålla of- derom. vantill 23 fot och nedantill 21 fot i fyr- kant och hafva 16 tums höjd. På bottnen af hvar och en sådan kista står, på korta fotter, en lös silbotten af koppar, hvilken man betäcker med en silduk, hvarefter man på denna inpackar benkolet, på hvil- ket man sedan lägger en linneduk och der- ofvanpå en silplåt af koppar. Från dessa kistor afrinner saften direkte i afdunst- ningspannan. Så snart detta skett, låter man ett par såar vatten gå igenom sil- kistorna, h varefter man utur dessa töm- mer kolet och lägger det i en stor lår, der det utlakas med hett vatten. Stundom sker _ kolets uttvättning i tunnor som vän- das omkring deras axel med två vefvar 4). Payen lemnar följande ifrån SCHUBARTH‘S något af vikande uppgift om den klarade saf- tens filtrering: Sedan saften, efter klarningen fått stå orörd i 5 eller 6 minuter, aftappar man den. Den först utrinnande grumliga delen deraf upptager man i ett särskilt kärl, men den sedan kommande klara saften låter man gå igenom ett brukadt Dumonts filtrum, hvari man tillsatt 48 eller 4 nytt benkol. Aftappningen måste ske med blott half- 4) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1059. 110 öppen kran, på det att saften må utrinna jemnt och utan några afbrott hvaraf den kunde uppgrundas. Under filtreringen lå- ter man först den klara saften gå igenom och rinna i afdunstningspannan , h varefter man slår på samma filtrum den vid af- tappningen från klarpannan särskilt aftagna grumliga saften tillika med utprässad saft ur skum, bottensatser och återstoder. Den förut (sid. 107) omtalade silningen af dessa sistnämde ämnen genom silpåsar bortfaller här alldeles, emedan man, enligt PAYEN, utbringar saften utur dem i en häfstångs- präss 5). Hvitbets- Saftens första afdunstning sker dels dnns"ning öfver fri eld (hvilket likväl nu mera sällan Appnr- brukas i de betydligare fabrikerna), dels i TAYLon, ångpannor af TAYLOR‘s och MARTINEAU‘S el- ochrler af HALLETTE‘s konstruktion. I några Hal- stora fabriker användas härtill de af ROTH ETE: och Bayvet 6), DESGRAND och DEROSNE 7) och LENQ, af BRAME-CHEVALLIER (egentligen af KNEL- JCR"FXXLEn) 8) uppfunna apparater. samt Den TAYLOR-MARTINEAU‘ska apparaten DoW. har hos CRESPEL följande inrättning: En Pelle- aflångt fyrsidig kopparpanna af den stor- konido-lek, att hälften af saften från klarpannan sieter;, betäcker bottnen 3 tum högt, är till sin forfaran-halfva höjd nedsatt i en något vidare utan- afdunst-på jernbeklädd trädkista. Emellan denna ningen. ____ 5) Dictionnaire Technologique, Tom. 20, sid. 48. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1059. 6) Se Årsberättelsen 1 830, sid. 102. 17) Ibid. 1837, sid. 96. 8) Ibid. 1831, sid. 4o, och 1835, sid. 45. 111 sednares och pannans bottnar är ett till- räckligt rum lemnadt för ångrören. Längs efter pannans botten ligga bredvid hvar- andra ha Hcylindriska kopparrör med den böjda sidan vänd uppåt. Ångan inkom- mer, vid sidan af pannans ena ända, i ett på tvären liggande rör, ifrån hvilket den, genom korta föreningsrör, inkommer i de halfeylindriska rören och cirkulerar genom dessa, hvarefter den, vid samma ända men motsatt sida af pannan, utgår genom ett annat äfvenledes på tvären liggande rör, ifrån hvilket den, tillika med det konden- serade vattnet, går genom ett, under pan- nans botten beläget, för temperatur-om- vexlingen skull på midten krökt rör till- baka till det första på tvären liggande rörets ena ända, som är afstängd genom en skiljevägg, och bortgår slutligen genom ett afledningsrör. Vid den ändan, der ån- gan in- och utgår, uppbäres pannan af två par tackjernsfötter, på det sättet, att hon kan på lagergångar vändas omkring de på tvären liggande rören. Deremot hvilar pan- nans motsatta ända på två excentriska skif- vor, hvilka kringvändas af ett machineri och derigenom vexelvis lyfta och sänka pan- nan.— Denna apparat har en ofullkomlighet deruti att de halfeylindriska rören blott till hälften stå i beröring med hvitbetssaften, h varigenom följaktligen värme förloras 9). HALLETTE‘s afdunstnings-panna är rund och framtill försedd med en utböjning. Den 9) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1061. 112 är betäckt med ett trädlock, bestående af två hälfter, af hvilka den främre är fästad vid den andra med gångjern för att kunna uppslås; detta lock räcker likväl icke öf- ver pannans utböjning. Den andra hälften af locket bärer ett uppstigande rör, hvar- igenom den afdunstade vattenångan bort- går. Öfver pannans botten ligger ett dub- belt spiralrör, genom hvilket ångan, hvar- med saften upphettas, ledes. — I bespar- ning af utrymme och arbete har denna apparat företräde framför den TAYLOR‘ska, men dess rengörning fordrar mycken tid 10). En af EYGALENQ föreslagen afdunst- ningspanna har, på bottnen ett system af platta ångrör, öfver hvilken, under upp- hettningen, saften flyter i en tunn ström. Pannan är 15 fot lång och 18 tum bred, och skall, på 24 timmar afdunsta 5,700 kannor saft till en concentration af 20° Baumé medan saften ännu är het 1). Apparater, i hvilka hvitbetssaftens con- centrering, likasom i den näst föregående, sker med oafbruten afdunstning, derigenom att saften långsamt flyter utföre en lutande yta, som inunder upphettas med fri eld eller ånga, äro föreslagna af Bouchet och PÉAN i Frankrike och af DAVIDOW i Ryssland 2). Huruvida 10) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1061. . 1) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1061. 2) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 121, 197, 728. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 64, s. 317. 113 Huruvida dessa apparater hafva något före- träde fram före de vanligen begagnade, är icke ännu afgjordt. Afdunstningen är i och för sig sjelf en ganska enkel operation; men innan den företages måste man göra sig förvissad att hvitbetssaften icke innehåller ett för stort öfverskott af kalk. Skulle ett sådant före- finnas, så måste det borttagas. Härtill har man allmännast nyttjat svafvelsyra, men denna måste tillsättas med den försigtig- het att saften icke blifver det ringaste sur, utan t ver tom till en viss grad reagerar al- kaliskt, emedan den minsta halt af fri syra skulle under saftens upphettande, verka för- störande på sockret. För att lätta bestäm- mandet af svafvelsyretillsatsen, har PEL- LETAN uttänkt en apparat, som han kallat konidometer. Denne utgöres af ett glas- rör, som ofvanifrån nedåt är graderadt ifrån 0 till 100, och af ett annat glasrör, försedt med ett horisontelt streck, som utmärker höjden till hvilken glaset vid hvarje försök bör fyllas. Till försökens anställande fordras en profsyra, beredd af 1 del concentrerad svafvelsyra och 100 delar vatten, och dessutom ett förråd af rodnadt lackmuspapper i remsor af om- kring 2 tums längd och 4 liniers bredd. För att kunna lita på detta sistnämde re- actionsmedel, måste man vara säker att det är af fullkomligt likartad beskaffenhet, hvårföre man helst bör bereda det i stort af samma slags papper och lackmustinktur, samt framför allt rodna det med den om- ProJ'. Pasch^s Arsbi i838. 8 114 sorg alt alla arken få lika mycket af den dertill använda syran. Den klarade och filtrerade saft, som skall pröfvas, låter man rinna i en fyrkantig reservoir, i hvilken en graderad trädskala utvisar huru många hectoliter 3) saft der finnas. Af samma saft gjuter man i det förut omtalade glaset så mycket att det blir fyldt till det åsatta strecket, h varefter man fyller det grade- rade glasröret till O med profsyra, och tillsätter af denna till saften i glaset små- ningom så mycket att en i saften doppad remsa af lackmuspapperet först efter några ögonblick får blå färg. Man efterser då huru många grader af svafvelsyran åtgått. Om man, t. ex. för hvarje hectoliter saft, vid klarningen tillsatt 1 skålpund kalk, och den fyrkantiga reservoiren innehåller 10 hectoliter saft af 15° Baumé, samt 36 konidometergrader syra åtgått till det för- utnämda profvet, så försätter man saften i reservoiren med så mycket svafvelsyra, utspädd med 20 delar vatten, att man på lackmuspapperet här får en alldeles lika reaction som vid det lilla profvet, hvar- efter man gifver akt på åtgången af den utspädda syran. Om man nu finner att t. ex. 5 liter 4) af denna blifvit använda, så utmärka 36 konidometergrader, att 10 hectoliter saft af 15° Baumé fordra 5 liter af den sist nämda utspädda svafvelsyran. Genom flera profs anställande lärer man sig snart icke allenast att af gradtalet på 3) 1 Hectoliter är = 38,2 Svenska kannor. 4) 1 Liter = 0,382 Sv. kanna. 115 konidometern genast finna den nödiga svaf- velsyrelillsatsen, utan äfven att bestämma den qvantitet svafvelsyra som fordras för hvarje skålpund i öfverskott tillsatt kalk vid klarningen. Man undviker väl icke härigenom att med lackmuspapper under- söka den, efter konidometerns angifvelse, med svafvelsyra försatta saften i reservoi- ren, men man vinner en stor besparing af tid och mera säkerhet i arbetet. 5). —• Enligt SCHUBARTH verkställes hvitbetssaftens afdunstning, hos CRESPEL, på det sättet, att man fördelar saften från hvarje klarpanna på två afdunstningspannor, så att den i dessa står blott 3 tum högt, hvarefter upp- hettningen sker med ånga. I h varje panna strör man på ytan af saften ungefär 1 kanna fint benkolspulver, hvilket absorberar en del af kalken, fröhvitan och andra främ- mande ämnen. Payen föreslår att till saf- ten sätta 1 till 2 pro mille kolsyrad am- moniak för att fälla kalken och kolsyra det fria kalit, och att sedan, då den af- dunstade saften är färdig att filtreras, för- sätta den med 1 pro mille finslammad och i vatten utrörd gips, hvarigenom kolsyrad kalk och svafvelsyradt kali bildas, af hvil- ka den förra är olöslig, och det sednare ej har något märkbart inflytande på sockret, samt dessutom frånskiljes under filtreringen. Man afdunstar saften till 20° eller 22° Bau- mé, och stundom, då grofkornigare kol 5) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 954. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 66, sid. 62. 116 nyttjas, ända till 27°. Då ångan har 2} atmosferers tryckning afdunstas de båda pannorna inom en timma. Innan den ge- nom afdunstningen erhållna sirapen tappas från pannorna afstänges ångan, och efter aftappningen rensköljes pannorna med en återstod af saften. Tid efter annan sker likväl denna rensköljning med utspädd salt- syra, hvarefter pannorna tvättas med vatten. Sirapen fylles på en kopparbeklädd träd- reservoir, der den en kort tid lemnas att afsätta sig, hvarefter man borttager skum- met och afdrager sirapen, ännu het, på TAYLORska filtra som äro ställda i källaren. Skummet och bottensatsen tillgodogöras, såsom förut blifvit nämdt, vid hvitbets- saftens klarning. Enligt PAYEN ‘s uppgift skall sirapen, efter afdunstningen, först ut- tappas i en djupare panna och der blan- das med } procent blod, utrördt med vat- ten och sirap, hvarefter man skyndsamt upphettar den, med ånga eller öfver en liflig eld, till dess att den kokar, då man hastigt afbryter kokningen, låter sirapen sätta sig i 2 eller 3 minuter och slutligen antingen aftappar långsamt och med mycken försigtighet det klara på DUMONT‘ska filtra, eller ock låter sirapen förut gå igenom TAYLOR‘ska filtreringsappater, på hvilka den då får komma så oklar som den är 6). Sirapens TAYLOR‘s filtrum består af 18 tum bre- Tavrönss,da och 3 till 4 fot långa säckar af lång- 6) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1063. — Dictionnaire Technologique, Tom. 20, sid. 49. 117 hårigt bomullstyg, hvilka äro instuckna i Du- andra blott 6 tum breda säckar af gles MR. men stark linneväf, h varigenom de först- HUARD‘s nämde säckarne komma att ligga veckadepo?OUR‘s inom de sednare, och således få en, i för- filtre- hållande till deras rymd, stor silningsyta.apparater. Hvar och en af dessa dubbla säckar är trädd på den vidare ändan af ett koniskt metallmunstycke och dervid tätt fasthållet med ett omlindad t snöre eller med en på- skjuten och omkring säckändan tilltryckt ring. Säckarne hänga i en med förten- nadt kopparbleck inuti beklädd trädkista, hvilken, 3 till 4 fot öfver sin botten, är försedd med en horisontel skiljevägg, som har 12 till 25 hål, i hvilka lika många af filtreringssäckarne äro med sina munstyc- ken fastskrufvade, och utgör bottnen till en reservoir, i hvilken man påfyller sira- pen som skall filtreras. Den genom säc- karne gångna sirapen låter man nedrinna i bly beklädda, i källaren ställda, kärl. Så länge som säckarne äro nya, ombyter man dem h varannan dag, men sedermera dag- ligen, och efter längre tids bruk, två gån- ger om dagen. De uttagna säckarne präs- sas, och återstoden i dem, tillika med bottensats och skum från förvaringskärlen, användas, såsom förut blifvit nämdt, vid klarningen. Efter hvarje tömning rengö- ras säckarne med hett kalkvatten 7). 7) Dictionnaire Technologique, Torne 20, sid. ii 2. — PRECHTL‘s Technologische Encyclopä- die, 6 Band, sid. ioi.— Polytechnisches Cen- tral-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1064. 118 Dumonts filtrum 8) är, hos CRESPEL icke af träd, beklä dt med koppar, utan helt och hållet af koppar, 18 tum högt, ofvantill 19 och nedantill 15 tum i dia- meter. Det har, vid bottnen, en messings- kran och öfver denna ett till öfre brädden uppstigande luftrör. På ett afstånd af 23 tum öfver bottnen hvilar, på fyra fotter, en silbotten af koppar, på hvilken en våt linneduk ligger och på denne det fuktade, groft kornade benkolet, hvilket med en vid ett skaft fästad jernskifva packas ifrån periferien åt midten. Med två inpacknin- gar på detta sätt fylles filtrum till 4 tum ifrån dess öfre brädd, hvartill åtgår 125 skålpund benkol. Man utbreder sedan öf- ver kolet en våt duk och lägger på denne en silplåt af koppar. Sirapen uppumpas från förvaringskärlen i cylindriska koppar- kärl af 3 fots diameter och 3} fots höjd, och aftappas ifrån dessa sednare på filtre- rings-apparaterna, hvarvid man särskilt upphämtar den först genomgående af vatt- net från benkolet utspädda sirapen, hvil- ken man blandar med saften i afdunstnings- pannorna; den sedan kommande mera kon- centrerade sirapen ledes genom ett rör till källaren, der den uppsamlas i blybeklädda förvaringskärl af 38 tums höjd, bredd och djup. Utur dessa kärl, som genom rör och kranar äro förenade med hvarandra, uppumpas sirapen sedan i inkokningspan- norna. — Hela filtreringen genom TAYLOR‘s och Dumonts apparater varar i 2} timma. 8) Jemför Årsberättelsen 1831, sid. 36. 119 Åtgången af benkol utgör 4, till högst 5 procent af hvitbetornas vigt. — I somliga fabriker filtrerar man sirapen två gånger, först inkokad till 16° och sedan till 25° Baumé, men någon särdeles fördel vinnes härigenom icke 9). HAMOIR har förändrat DUMONT‘S filtrum på ett sådant sätt, att filtreringen sker ned- ifrån uppåt, hvarigenom skummet hindras att afsätta sig i kolet och göra silnin- gen trög 10). Det har ej lyckats Dumont att i sitt filtrum använda fint kolpulver. HUARD i Varenne-S:t-Mars vid Paris påstår likväl att silningen genom fint kol icke har nå- gon svårighet om man dermed går riktigt tillväga, och att man, enligt hans egen erfarenhet, kan genast inkoka, öfver fri eld, till krystalliseradt socker, sådan hvit- betssaft som blott en enda gång blifvit filtrerad genom fint kol. HUARD håller sitt förfarande ännu hemligt och säger blott att han bereder kolet af ett hittills till kolning obegagnadt ämne 1). Ett filtrum af DUFOUR i Moskau har följande inrättning: Inuti ett trattformigt kärl, som upptill är öppet och nedantill försedt med en kran, är ett koniskt min- dre kärl, med spetsen vändt nedåt, så fä- 9) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1065. 10) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 727. —- DINGLER‘s Polytechnisches Journal,. Band. 64, sid. 317. 1) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 727. 120 sladt all rundtomkring emellan båda elt rum uppkommer. Det inre kärlet, som öfverallt är tillslutet och ofvanpå har ett påfyllnings- och ett luftrör, är omgifvet af en konisk flanellsäck, hvars nedra ända är fästad vid spetsen af delta sednare kär- let, h varemot dess Öfra del är om vikt öf- ver och fastbunden omkring det yttre kär- lets brädd, så alt det inre kärlet blir fri- stående midl i säcken. Då detta filtrum skall nyttjas, fyller man det inre kärlet med kokhett vatten, hvarefter man slår den med benkol kokade sirapen het i säcken. •—• Detta filtrum har äfven i Frankrike blifvit försökt och vunnit bifall 2). Sirapens Sirapens afdunstning till krystallisa- ning, tionspunkten sker, hos CRESPEL i pannor af lika inrättning som afdunslningspan- norna, men af andra dimensioner, nemli- gen 8 fots längd, 2] fots bredd och 16 tums djup. I dessa pannor står sirapen 2 tum högt. —• I andra fabriker nyttjar man dels runda pannor med spiralformiga ångrör, dels stjelppannor (chaudiéres ä basculé^. — Sirapen eller klärseln uppumpas ifrån för- varingskärlen till pannorna, i hvilka den inkokas till dess att den het visar 40° till 42° på Baumés areometer. Hos CRESPEL försättes den mera alkaliska sirapen med svafvelsyra, dock aldrig till full neutrali- sation. I flera fabriker deremot användes icke svafvelsyra. Under kokningen aftages skummet; hotar det alt stiga öfver pan- 2) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 124, 727. 121 nans brädd, så dämpar man del, på van- ligt sätt, med litet osaltadt smör kastadt i pannan. Om sirapen håller så stort öf- verskott af kalk att den ej vill koka or- dentligt, i hvilket fall den i de Franska fabrikerna får namn af sirop iimnobile råder PAYEN att, i stället för svafvelsyra, använda inblåsning af luft, dels för att påskynda afdunstningen, dels äfven för att utfälla en del af kalken genom den atmo- sferiska luftens kolsyra. —• För att finna den rätta inkokningsgraden begagnar man, enligt SCHUBARTH, för det närvarande, hvar- ken thermometer eller areometer, utan blott de så kallade blås- och fingerprofven. — Hos CRESPEL blifver pannan, efter fullän- dad kokning, törad först i kopparbäcknen och sedan i ky Ipannor af 2} fots höjd och 4} fots diameter. I dessa afsvalnar sirapen till krystallisationspunkten. Kokningen med dithörande bi-arbeten varar 3 och afsvalnin- gen 1} timma. Kokpannorna rengöras dag- ligen 2 eller 3 gånger med utspädd saltsyra och derpå med vatten. — Enligt PAYEN lömmes stjelppannorna genast i en af kyl- pannorna. Dessa kylpannor stå på trissor, för att kunna beqvämt flyttas till socker- formar ne då dessa skola fyllas. Då rå- socker skall raffineras, samlar man blott fyra kok i en kylpanna och fyller for- ma rne genast för att erhålla en jemnare krystallisation och få melassen att bättre afrinna; annars låter man sju till åtta kok komma tillsammans i en kylpanna. Den inkokta och behörigt afsvalnade Sockrets sirapen fy lies på baster formar för att ut- sation. 122 Cnespeeskrystallisera, hvarvid man söker att så “sötrs.“jemnt som det är möjligt fördela de redan EWAver?: bildade sockerkornen genom hela massan sations- af sirapen. Om sirapen efter inkokningen method. visar 403 0 Baumé bör den vid påfyllnin- gen på formarne hafva 84° C. temperatur, men om den blifvit inkokad till 41] ° Baumé, bör temperaturen vid påfyllningen vara 9(° C. — I stället för de vanliga baster- formarne kan man äfven nyttja andra kärl, t. ex. CRESPEL‘s så kallade Cristallisoirs eller flata fat af förtennadt bleck, hvilka nu kommit mycket i bruk, äfven i kolonierna. Sedan dessa fat blifvit fyllda, lemnas de orörda i 24 timmar, h varefter de flyttas i ett till 37° eller 38° C. uppvärmdt rum, der man gifver dem en sådan ställning eller inrättning, att den frånskilda sirapen, en eller två gånger hvarje dag, kan afledas till kopparreservoirer i kokrummet. — Efter 10 dagar är sirapen (den andra sirapen el- ler sirapen af första produkten) merendels fullkomligt afrunnen. Man uttager då utur formarne den krystalliserade första pro- dukten och afskärer den undre med sirap fyllda delen, hvilken sedan förarbetas til- lika med den sirap som nu afrunnit. Det öfriga råsockret sönderslås med trädklubbor och inpackas i säckar eller fat 3). Ett nytt krystallisations-förfarande, genom hvilket melassen skall både hastigt och fullständigt kunna afskiljas ifrån det kry- stalliserade sockret, är föreslaget af CHOMEL. 3) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1068; 3 Jahrg. sid. 728. 123 Nära under taket i elt rum, hvari en tem- peratur af 19° till 22° C. oafbrutet under- hålles, stå krystallisations-kärlen , hvartill begagnas jernbandade trädkärl, h vardera af 500 liters (190 kannors) rymd. Hvart och ett af dessa kärl har dubbla bottnar, af hvilka den öfre är af messingsväf eller af genomslagen kopparplåt. Ifrån rummet emellan de båda bottnarne nedstiger, ända ned i källaren, ett omkring 27 fot långt rör, hvars ända är neddoppad i ett med melass fyldt litet kärl och försedt med en kran. Ifrån samma rum utgå dessutom tvenne andra rör, som uppstiga på hvar sin sida af kärlet, båda försedda med kra- nar och det ena derjemte med en tratt. Då denna apparat skall nyttjas, tillsluter man det nedstigande rörets kran, men öpp- nar de båda öfriga, hvarefter man, genom den nyssnämde tratten, inhäller så mycket melass, att icke allenast det nedstigande röret, utan äfven rummet emellan krystal- lisa tions-kärlets bottnar, blir fyldt deraf. Då detta skett, tillsluter man de båda sido- rörens kranar och fyller kärlet med inko- kad sirap, livilken man lemnar i hvila till dess att krystallisationen är fulländad, hvartill vanligen 24 timmar fordras. Man sönderbryter då krystallskorpan på ytan och öppnar det nedstigande rörets kran. Melasspelaren i röret sänker sig då något, hvarigenom, under sockret, ett lufttomt ruin uppstår, i hvilket melassen i socker- massan, genom lufttryckningen på dennas yta, tvingas att nedrinna. Det lilla kär- let, hvari det från krystallisations-kärlet 124 nedstigande rörets ända är doppad, har, nära vid brädden ett afloppsrör, genom h vilket melassen, i mon som den afrinner ifrån sockret, utflyter i en reservoir. —- En fabrik, som dagligen tillverkar 2,000 skålpund socker, behöfver 8 sådana kry- stallisations-kärl, af hvilka blott 4 på sam- ma gång äro fyllda. Alla basterformar med tillhörande krukor blifva härigenom um- bärliga. Det är icke nödvändigt att förse hvart och ett af de fyra krystallisations- kärlen med nedstigande rör, utan man kan ganska lätt förena dem med ett enda så- dant, men hvart och ett kärl måste då, genom kranar, kunna isoleras, på det att icke luft må inkomma i apparaten då nå- got af kärlen är tomt. Den nedre kranen får, då kärlen äro förenade, naturligtvis icke öppnas förr än krystallisationen är fullbordad. CHOMEL anser det vara bättre att nyttja krystallisations-kärl af träd än att hafva dem förfärdigade af koppar, emedan, i det sednare fallet, luft lättare intränger längs efter insidorna af kärlen. — Det enda man hittills haft att anmärka emot CHOMEL‘s method, är att krystallisationen går lång- samt, men denna anmärkning torde för- falla då methoden kommit mera i bruk 4). Den af- Den ifrån första produkten (sid. 122) rapens alrunna och 1 reservoiren samlade sirapen ning ocn af 12° Baumé utspädes med lika delar yterli- vatten och uppvärmes, i en med ånga Lndiing.upphettad panna, till 88° eller 100° C., 4) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 729. — Dinglers Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 466. 125 hvarefter den försättes med litet benkol, om den har mörk färg, silas genom Du- MONT‘s filtrum, inkokas sedan (hos CRESPEL med tillsats af svafvelsyra) till 42° Baumé och fylles på basterformar då den afs valu at till 80° C. Den afrinnande sirapen (tredje sirapen eller sirap af andra produkten) le- des till ett i källaren stående förvaringskärl. För alla dessa arbeten gäller det som förut blifvit sagdt, men ofta fordras här större försigtighet, emedan denna slags sirap lät- tare förändras än den första. Mycket seg sirap inkokas, enligt PAYEN, fördelaktigast i ROTH‘s eller DEGRAND‘s och BRAME-CHEVAL- LIER‘s apparater. Den andra produkterij eller det utur andra sirapen i basterfor- marna krystalliserade sockret, däckas med sirap af första produkten, sedan den förut blifvit afdunstad till 31° eller 32° Baumé och något afsvalnat, hvilken däckning stun- dom förnyas om sockret är mycket mörkt och fett. Däckning med lera är mindre allmän. Formarne blifva stående 5 eller 6 veckor i det varma rummet, hvarunder man tid efter annan afhäller utur de under for- marne ställda krukorna den mer och mer långsamt afrinnande sirapen. Slutligen ut- tager man topparne och afskärer de bruna spetsarne, hvilka blandas med den tredje sirapen. Hos CRESPEL omkokas ytterligare den tredje sirapen, hvarefter en tredje pro- dukt derutur erhålles genom långsam kry- stallisation. På lika sätt fås äfven ewfjerde produkt, men dessa båda sistnämde pro- dukters tillverkning är i de flesta fabri- kerna bortlagd. Äfven vattnet, hvarmed 126 TAYLOR‘ska filtra äro uttvättade, kan på detta sätt inkokas 5). Socker af En Ungersk fabrikant skall med myc- pumpor. ken fördel hafva tillverkat socker af pum- por. Enligt de få uppgifter härom, som hittills blifvit erhållna, synas pumpan va- ra sockerrikare än h vitbetan, emedan man genom användande af vanlig skrufpräss ut- bringat 6 procent af pumpornas vigt socker och således bordt hafva kunnat vinna ett betydligt större utbyte om man nyttjat hydraulisk präss. Sockertillverkningen af pumpor skall vara mycket lättare än den af h vitbetor, derigenom att det genom pum- pornas rifning erhållna moset kan förvaras i 6 dagar, och saften i 3 veckor, utan att sockret förstöres. Äfven skall saften under kokningen icke gifva högt skum och ej lätt vidbrännas. Råsockret är ej starkt färgadt och har, likasom melassen, en ej oangenäm bismak af melon, hvårföre melassen kan an- vändas i matlagning, hvilket icke är hän- delsen med melass af hvitbetor. — Pum- pornas frö skola gifva 16 procent af sin vigt ganska välsmakande matolja 6). — Detta allt fordrar ännu en närmare bekräftelse. Benkol. GARNOT GABOCHE har uppfunnit ett Sätt GANNOatt korna benkol för de DUMONT‘ska filtre- YABOCMLS mashin rings-apparaterna. Machinen härtill är en benhols med trädbottnar försedd trumma af jern- k°rning. plåt , hvars hela cylindriska yta är genom- 5) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1069; 3 Jahrg. sid. 236. 6) ERDMANNS Journal fur praktische Chemie, II Band, sid. 500. 127 borrad med 8 till 10 hål af 1 linies dia- meter på hvarje qvadratlum. Midt igenom trumman, hvars diameter är 36 tum, går en axel, på hvilken hon kringvändes med en vef, och inuti sitta tvärsöfver 12 till 20 jernstänger. Tillika med kolet, som skall kornas, inläggas i trumman 5 eller 6 trädkulor af 5 tums diameter, hvilka ge- nom machinens kringvändning kastas emel- lan jernstängerna och kolet, hvarigenom detta söndermales till dess att det utkom- mer genom de små hålen på trumman. — En arbetare kan med denna machin korna 100 kilogrammer benkol i timman 7). För att göra nyttjadt benkol åter an-DEROSNES vändbart till siraps rening och filtrering göra plägar man, enligt Schubarth, i de flesta Eor‘Ree Franska sockerfabrikerna tvätta det med använd- i i bart, vatten och utspädd saltsyra samt sedan omglödga det i slutna kärl. — Ett annat och fördelaktigare förfarande är uppfunnet af DEROSNE. Kolet utt vättas först med vat- ten i kringhvälfvande tunnor och torkas sedan på en ugn, hvilken är betäckt med en tjock tackjernsplåt, och utur hvilken elden och röken utgår genom ett platt och bredt, med jernplåtar ofvanpå belagdt ho- rizontelt rökrör. Då ugnen blifvit eldad, lägger man det fuktiga benkolet på rökrörs- plåtarne, för att torkas, hvarefter det, så snart som ugnsplåten kommit i rödglödg- ning, utbredes tunt på denne och omrores med en jernraka till dess att det icke mera 7) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 730. 128 gifver någon rök, hvarefter det borttages ifrån ugnen och är färdigt 8). Mtika. Det nyare och nu mera, genom ut- gifna beskrifningar, bekanta sättet att till- verka ättika består deri att låta utspädd alkohol, försatt med en ganska liten qvan- titet af ett annat organiskt ämne såsom socker, malt m. fl., rinna öfver en stor yta (vanligen af hyfvelspån) i beröring med luften, vid en temperatur af 32° till 36° C. LIEBIG har, angående detta till verknings- sätt, meddelat åtskilliga vigtiga upplysnin- gar, af hvilka jag här skall lemna ett ut- drag. — Jemförelsen emellan de förhål- landen, i hvilka kol, väte och syre äro förenade i alkoholn och i ättiksyran, visar att ättikbildningen beror på en syrsätt- ning, h varigenom först en del af alkoholns väte oxideras till vatten och sedan åter- stoden ytterligare syrsättes. I den första delen af denna kemiska process blir alko- holn genom väteförlusten förvandlad till en högst flygtig kropp, som fått namnet aldehyd, hvilken, då den kommer i beröring med en tillräcklig q vantitet atmosferisk luft, genast syrsätter sig till ättiksyra. Är der- emot tillgången af atmosferisk luft för knapp, så bildas mindre ättiksyra eller, hvilket är detsamma, blir ättikan svagare, och den delen af aldehyden som saknar tillfälle att syrsätta sig, förflyger. En hufvudsak vid ättik till verkningen är således att låta alkoholn 8) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1073. 129 alkoholn beständigt träffas af så mycket atmosferisk luft som fordras till en full- ständig ättikbildning. Härvid upptaga 100 skålp. alkohol 69 skalp, syre utur luften och gifva 169 skålp. ättika, hvaraf 1 uns mättar 424 gran kolsyradt kali. Af 100 skålp. alkohol (= 20} kannor = 41 kannor bränvin af 0,9335 eg. vigt), utspädda med 2230 skålp. vatten, erhållas således 2399 skålp. ättika af den styrka att 1 uns deraf mättar 30 gran kolsyradt kali. Vid ättik- beredning i stort gifva 41 . kannor brän- vin af 0,9335 eg. vigt, äfven om de för ättikbildningen mest gynnande omständig- heter inträffa, icke mera än 364 i stället för 390 kannor ättika af den sist nämda styr- kan; således uppkommer en förlust af . — Under förvandlingen till ättika upptager hvarje skålpund alkohol 7,838 kubikfot syr- gas, hvilka innehållas i 37,32 kubikfot at- mosferisk luft. Till 100 kannor ättika af ofvannämda styrka fordras således så myc- ket syre som innehålles i 957 kubikfot luft.—■ I ett rum af 40 fots längd, 27 fots bredd och 13} fots höjd kan man, vid tre väggar, beqvämt ställa 30 syrningskärl, hvilka på 17 timmar lemna 795 kannor färdig ättika af förutnämda styrka, hvar- till åtgår så mycket syre som finnes i 7608 kubikfot luft. Rummet inrymmer, då syr- ningskärlen icke äro insatta, 14580 kubik- fot luft. IIvart och ett syrningskärl in- tager 30 kubikfot, hvaraf 1 utgöres af träd och 3 af luft i kärlen; således återstå för luften i rummet 14280 kubikfot. — Om Prof Pasch’s Årsb. 7838. 9 130 rummet vore lufttätt tillslutet, så skulle, på bekostnad af syret i den innestängda luften, 1,500 kannor ättika kunna produ- ceras på 32] timme, efter hvilken tid luf- ten skulle vara beröfvad allt sitt syre och ättikbildningen upphöra. För att under- hålla en oafbruten tillverkning af nämde qvantitet ättika vore det då nödvändigt att emellan hvarje förlopp af 32} timme ombyta luften. Det är således äfven klart att, i det ofvan anförda exemplet, de 30 syrningskärlen fordra ett ombyte 7,608 ku- bikfot ny luft emellan hvarje 17:de timme.— I de flesta ättikfabrikerna tillsluter man fönster och dörrar, så noga som det är möjligt, för att spara bränsle, och låter luftombytet ske genom springor och andra tillfälliga Öppningar, utan att något af- seende göres på qvantiteten af den luft som således inkommer. Derföre händer det, i många sådana fabriker, att syrnings- kärlen i första början gifva ättika af be- hörig styrka, men hvars halt sedan aftager till en constant grad, öfver hvilken den sedan icke kan höjas. Huru nödvändigt det är att iakttaga elt visst förhållande emellan syrningskärlens antal och rummets storlek, då luftvexlingen blott sker tillfäl- ligt, visar LTEBIG genom följande exempel: I en ättikfabrik, der ingen särskilt anstalt vargjord för luftens ombyte, gåfvo sex syr- ningskärl en utmärkt god ättika, hvilket föranlät fabrikanten att insätta två nya dylika kärl, men följden deraf blef, att ättikans halt aftos icke blott i de båda nya utan i alla åtta syrningskärlen. — 131 I en väl inrättad ättikfabrik bör den luft som gått igenom syrningskärlen icke få blanda sig med luften i rummet, utan bör bortföras derifrån, eller, h vilket är det- samma, luften i rummet bör ej användas till ättikbildningen, utan dertill bör luft utifrån inledas. — Man behöfver ej frukta att bortska fande t af den luft som afgifvit sitt syre medförer en större förlust af ättika än den som vanligen äger rum; ty då ät- tikan bildas endast i förhållande af luft- tillgången, och den inkommande luften un- ' dantränger en lika volym med ättikånga mättad luft, hvilken i alla fall, på ett eller annat satt, måste utgå utur rummet, så går, under hvilka omständigheter som helst, en lika qvantitet ättika förlorad. •— Öfver hvarje syrningskärl böra antingen i taket eller väggen af rummet öppningar göras, hvilkas yta bör vara lika stor som ytan af lufthålen i syrningskärlens öfre botten. För luftens insläppning i rummet böra i nedre delen af väggarne, lägre än kärlens bottnar, äfven öppningar finnas. Om vintren kan uppvärmd luft införas genom ett rör. — Ett ytterligare vilkor är att öppningarne i syrningskärlens öfra bottnar, genom hvilka den luft, som har tjenat till syrsättningen, utgår, stå i noga förhållande till qvantiteten af den atmos- feriska luft som i hvarje timme måste gå igenom kärlen. Under förutsättande att denna qvantitet, i följd af hvad förut blif- vit nämdt, utgör 15 kubikfot i timmen, har Liebig beräknat att genomskärnings- ytan af öppningen i hvarje syrningskärls • Aihmm ■■ PMhf i Ml 132 öfre botten borde utgöra 1,53 qvadrattum eller hafva en diameter af 1,39 tum, oni luf- ten hade en obehindrad genomgång. Men då detta icke är händelsen, emedan de i syrningskärlen inlagda hyfvelspånorna minska den genomgående luftens hastighet, och då derjemte den utur kärlen kommande luften aldrig är fullkomligt fri ifrån syre, hvaraf den vanligen ännu innehåller 12 till 15 procent, så anser LIEBIG den öfre öpp- ningen i hvart syrningskärl böra hafva en genomskärning af åtminstone 6 eller 7 qvadrattum.—- Det är svårt att theoretiskt bestämma ett noga mått för de öppningar, genom hvilka luftombytet i syrningsrum- met sker. Den förut gifna föreskriften, att dessa öppningar böra hafva lika stor yta som lufthålen i de öfre bottnarne af syr- ningskärlen, gäller blott i det fall att den yttre luften har samma temperatur som luften i rummet; men då detta hos oss aldrig händer, och den utströmmande luf- tens qvantitet står i förhållande till skill- naden emellan den yttre och den inre luftens temperaturer, så följer att öppnin- garne måste regleras efter denna skillnad, b vilket lätt låter verkställa sig om öpp- ningarne förses med skjutluckor. — Hålen i syrningskärlens nedre del, genom hvilka luften inkommer i kärlen, böra vara till- sammans lika stora med de öppningar, ut- ur hvilka luften utgår ifrån kärlen, eller snarare något mindre, i anseende dertill, att temperaturen är lägre i den nedra än i den öfra delen af kärlen. — Då luft- tillgången i syrningskärlen är otillräcklig 133 för en fullständig ättikbildning, innehåller ättikan aldehyd, hvars närvaro således gif- ver tillkänna att mera luft måste införas i syrningskärlen. Till aldehydens upptäc- kande i ättikan föreslår LTEBIG följande enkla och säkra prof. Man distillerar 1} kanna af ättikan i en glasretort, under det att förlaget hålles väl afkyldt. Då ungefär 415 öfvergått, upphettar man en liten del af distillatet, i ett glasrör, med kaustik kalilut. Om vätskan då färgar sig vingul, gul, gulbrun, brun eller mörkbrun, så innehåller ättikan aldehyd, och halten deraf står i förhållande till de nyss an- förda färgnuancerna, af hvilka man såle- des finner i hyad mon lufttillträdet bör ökas. •—• Man anser det för svårt eller förenadt med stor förlust att öka ättikans styrka öfver en viss grad, men LIEBIG är öfvertygad att man kan gifva ättikan hvil- ken styrka man behagar, om man vid hvarje pågjutning på syrningskärlen till- sätter litet bränvin, hvarvid det likväl är nödvändigt att uppvärma den luft, som införes, till syrningskärlens temperatur 9). För att minska den betydliga kost- Gasiys- nad, som, vid tillverkningen af gas, upp-ning., ° 0 11 BROWN s kommer derigenom att retorterna, genom el- gasretor- dens åverkan, snart förstöras, har S. BROWN ter i London föreslagit att göra retorternas 9) Annalen der Pharmacie, Band. 21, sid. 113.— ERDMANN‘s Journal fiir praktische Chemie, i i Band, sid. 22. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 50.— Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 52 1. bottnar lösa, h varigenom de, så snart som de blifvit utbrända, kunna, med bibehål- lande af retorternas öfriga del, borttagas och utbytas emot nya. Browns retorter hafva en nästan parallelipipedisk form, och hvarje retorts lösa botten består af en Ilat jernhäll, hvilken hvilar på en i ugnen in- murad fyrkantig och ihålig jernram, som är försedd med en i alla dess fyra sidor löpande ränna eller fördjupning, hvari en på retortbottnens undra sida befintlig upp- höjd kant nedstiger. Öfver den på detta sätt liggande bottnen är den öfriga delen af retorten stjelpt, så att den med sina bräddar äfven ligger i den ihåliga ramens ränna. En lufttät förening emellan retor- ten och bottnen är bildad derigenom att den förenämda rännan är fylld med en lättsmält metallblandning. För att hindra dennas smältning då retorten upphettas, ledes genom den ihåliga ramen en bestän- dig ström af vatten, som håller metall- blandningen afkyld. Då retortbottnen skall ombytas uttappas vattnet utur rännan och metallblandningen smältes, hvarefter den gamla bottnen med lätthet kan borttagas och den nya insättas 10). Cnavs- CHAUSSENOT i Paris har uppfunnit en SKTXOTS, inrättning af gaslamporna, h varigenom gas- ökagas- lågans ljus får en mycket större intensitet lysför- än den som vanligen ernås. Detta sker md8": hufvudsakligen derigenom att gasens för- 10) The Repertory of Patent Invenlions, New Series Vol. 7, sid. 170. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 64, sid. 443. 1335 bränning underhålles med upphettad luft, för b vilket ändamål gaslågan är omgifven af tvenne cylinderglas, emellan hvilka luf- ten nedströmmar och uppvärmes af det inre glaset och lampans heta delar innan den kommer till lågan. —- Denna uppfin- ning, hvilken La Societe' dencouragement pour 1 Industrie nationale belönat med 3000 francs, kan här icke närmare beskrifvas 1). Glasets egenskap att låta spinna eller gi^s. utdraga sig till hårfina och i hög grad nää?' böjliga trådar bar länge varit begagnad till förfärdigande af en mängd mindre grann- låts varor utan något egentligt värde. — Nyligen har Olivi i Venedig med fram- gång försökt att tillverka väfnader af glas, och i Frankrike bar DUBUS-BONNEL i Lille börjat att utöfva denna nya industri. Dessa väfnader skola i färgprakt vida öfverträffa allt hvad man kunnat åstadkomma i siden- samt guld- och silfvertyg 2). GRABMAYER i Munchen har bekantgjort Artificiel ett af honom användt förfarande att till- qX verka en marmorlik massa och deraf skära MAYEn‘s ett slags fanér, hvilka så väl i färgteck-mnfn"" ning, politurglans och lätthet att anbrin- gas på träd eller mur, som äfven i för- måga att uthärda omvexlingarne i luftens temperatur och fuktighets-lillstånd, vida öfverträffar alla hittills kända konstgjorda 1) Bulletin de la Société d‘encouragement. Mars 1837, sid. 98. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 65, sid. 132. 2) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 318. 136 marmorarter. •— För att tillreda denna massa upphettar man, i en tackjernskittel, 50 kannor vatten till 88° G., hvarefter man tillsätter 100 skålpund krita och om- rörer den med en eller bäst med två träd- spadar till dess att blandningen utgör en tunn och likartad välling. Denna silar man sedan genom en messingstrådsil och slår den i ett kärl som på sidan har liera tap- par den ena öfver den andra. För tidens sparande är det väl bäst att företaga detta arbete emot aftonen och låta kritan under natten få sjunka, hvartill 12 eller 14 tim- mar fordras; men, om man vill hafva krit- massa af olika finhet, förrättar man arbe- tet om dagen för att kunna aftappa den sjunkande kritan från ett högre eller lägre tapphål. Den aftappade kritan slås åter i kitteln och uppvärmes långsamt till kok- ning, hvilken, under beständig omrörning, fortsättes till dess att massan fått den seg- het att den knappt afrinner ifrån spaden. Till den förutnämda vigten krita tillsätter man nu 5] till 6 skålp. vanligt ljust lim, | skålp. kokadt och åter kallnadt perga- mentlim, tillika med de efter dess kok- ning återstående spå nor, och 15 till 16 lod lin pappersmassa af i vatten sönderrördt och åter utkramadt tryckpapper. Den grund- färg, som massan skall hafva, kan nu, väl rifven med litet limvatten, tillsättas, i synnerhet om färgen är rödaktig, brun- aktig eller annars ljus; men om den är grå, blå, grön eller af en mörkare nuans är det bättre att tillsätta färgen seder- mera. Man minskar nu elden och afdun- 137 star massan, som man beständigt omrö- ror för att hindra vidbränning, till dess att ett upptaget prof deraf icke betydligt laster vid händerna, icke får någon hår- dare skorpa utanpå och ej är för hårdt för att kunna formas. Om kritan är af god beskaffenhet fordras för afdunstningen 4 till 7 timmar. En hufvudsak dervid är att man styrer elden väl, så att massan alltid hålles i en jcmn lindrig kokning, att man genom flitig omrörning hindrar en skorpa att bilda sig och att man slut- ligen borttager elden då afdunstningen nal- kas sitt slut. En tillsats af vatten under afdunstningen förderfvar massan alldeles. Den färdiga massan tages utur kitteln för att antingen genast förarbetas eller ock för- varas, betäckt med en fuktig duk, på det att den ej må hårdna i ytan. — Färgerna till massans färgning och marmorering rif- vas väl med svagt lim vatten, torkas, pul- veriseras derefter fint och uppblötas med vatten till en fuktig deg, i hvilket till- stånd de hållas i beredskap för att hastigt kunna blandas med kritmassan. Af denna hastiga sammanblandning beror marmore- ringens framgång, hvårföre flera personer fordras till detta arbete, som helst bör företagas i ett varmt rum. För öfrigt be- höfver man ej mer än 3 eller 4 hufvud- färger till hvarje marmorsort, och man väljer i synnerhet sådana som hafva en stor delbarhet. Stora qvantiteter deraf fordras icke heller, ty af de finare färgerna åtgå 1 till. 2 lod och af de grofvare högst 1 skålp. till 70 skålp. massa. Indigo, väl glödgad kimrök, gula och röda lackfärger, olika sor- ter chromgult, mörk rödkrita, bränd ockra, åtskilliga slags Engelskt rödt, kremserhvitt, finslammadt Veronesergrönt och Schwein- furtergrönt utgöra nästan alla färger som behöfvas. För att efterbilda metallådror kan man använda några rifna metaller, sådana som de i handeln förekomma. Den massa, som skall marmoreras, fördelas emel- lan tre eller flera personer. Hvarje klimp utbredes, så hastigt som möjligt är, till en tumstjock kaka, hvilken bestrykes både på längden och på tvären med en eller två färger. Kakan sönderdelas sedan och sammanlägges i flere lager, emellan hvilka mera färg pålägges, hvarefter alltsammans hopk nådas och åter formeras till tunna kakor, på hvilkas ljusare ställen man mer eller mindre fördelar färgen. Slutligen sam- manlägger man hela massan och utbreder den något. Man bör undvika ett öfver- flöd af färg, men icke heller använda för litet deraf, och i allmänhet tillse att mas- san hvarken får ett för mycket brokigt eller ett alltför enformigt utseende. —- Så snart som en arbetare fått sitt stycke färdigt, lägger han det, så varmt som möjligt är, i den med papper inuti beklädda präss- lådan 3), jemnar och igenfyller, särdeles i midten, alla håligheter, påsätter präss- locket och sammanprässar de särskilta la- 3) Prässen och fanérskärningsmachinen, hvilka här icke kunna beskrifvas, finnas aftecknade i Svenska Industri-Föreningens Tidskrift, Årg. 1837, 6:te häftet, sid. 179. 139 gren, som nu utgöra ett helt, så starkt som möjligt är. På prässningens styrka beror hufvudsakligt så väl marmoreringens skönhet som hela massans fulländning. Man lemnar massan, efter hennes större eller mindre fuktighetsgrad, 12 eller 16 timmar i prässen, hvarefter man uttager henne, för att, med en dertill inrättad machin, deraf skära fanéren, hvilka man sedan lemnar att torka på ett svalt ställe. — Med de färdiga fanéren kan så väl träd som mur beklädas. Består underlaget af träd så bör detta vara väl torrt och gam- malt. Om ytan, på hvilken fanéren skola läggas är plan, så behöfva de ingen för- beredning, men i annat fall måste de upp- mjukas i vattenånga, hvilket bäst sker på det sättet att de läggas på genomborrade bräden eller på utspänd väf och insättas i en tät lår, genom hvars botten vatten- ångan ifrån en kokande panna inledes. Fanéren blifva då snart så böjliga att de foga sig efter hvilka former som helst. På träd fästas fanéren med lim, men på mur och sten säkrast med GILL‘s universal- eller så kallade parolik-kitt 4). Skola inga 4) Delta kitt, som i flera år kan, i torrt till- stånd, förvaras i väl tillslutna flaskor, bere- des af nyss ystad mjölk, hvilken man utbre- der på spänd väf och torkar i luften under flitig om vändning och sönderrörning, hvar- efter man sammanrifver 90 delar af den väl torkade ostmassan med io delar pulveriserad bränd kalk och i del med tillhjelp af litet alkohol pulveriserad kamfer. Af denna bland- ning erhålles kittet genom rifning med litet vatten. . 140 fogar blifva synliga, så måste fanerskifvor- na i kanterna väl uppmjukas samt göras något flikiga, och efter infogningen sam- mankittas med redan prässad, torkad och åter uppblött marmormassa. Då fanéren äro pålagda och tillika med limmet eller kittet blifvit torra, afhyflas de med till- hjelp af vatten, slipas med hård pims- sten och lemnas att torka, hvarefter slip- ningen och torkningen förnyas en eller två gånger. En ytterligare slipning med finkornig sandsten och linolja borttager orena ställen, och en afslipning derefter med pimstenspulver och olja åstadkommer en fullkomligt glatt yta, som, äfven utan vidare pol i tur, så väl i glans som för känseln liknar den slipade ytan af en hård stenart. Slutligen öfverstrykas fanéren, på vanligt sätt, med snickarepolitur eller nå- gon annan färglös fernissa, sedan deras yta förut blifvit något uppvärmd 5). Teget. Några till tegeltillverkningen hörande son-” uppfinningar hafva blifvit bekanta, ibland Foucéntsh vilka i synnerhet en af TERRASSON-FOUGÉRE form- i Frankrike uppfunnen tegelformningsma- inKsn. chin utmärker sig så väl genom det egna i dess inrättning, som äfven genom de goda resultat densamma visat sig gifva. Denna machin, som nu blifvit införd i Wurtemberg, Baden och Bajern, slår icke teglet i formar, utan lermassan framkom- mer i skapnad af långa parallelepipediska stycken, af hvilka ifrån 10 ända till 40 5) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 137, 34o. 141 tegel på en gång afskäras. Den dagliga tillverkningen kan, utan för stor ansträng- ning, gå till 20 eller 25 tusen tegel. — Machinens sammansättning är för mycket invecklad för att här kunna göras tydlig 6). Handlanden DONNER i Königsbronn i DoNNEns Wurtemberg använder upphettad luft tillanvändan- eldens underhållande i tegelugnar, hvar-"pphestad igenom han icke allenast skall bespara 28 tegel- procent af veden, utan äfven fullborda bränning: bränningen på 12 till 18 timmar kortare tid än vanligt 7). En metallblandning af koppar och Metaller, zink, kallad Chrysorin, liknar till utseen- sorh. det fullkomligt 20 karatigt guld. Dess guldfärg skall härröra endast deraf, att 100 delar koppar i chrysorin äro legerade med jemnt 51 delar zink. Använder man vid sammansmältningen en för länge un- derhållen hetta, så att en liten del af zin- ken förflyger, så får legeringen en vanlig messingsfärg. Man måste derföre vid den- na smältning iakttaga den största försig- tighet. För att lyckas häri lägger man på degelns botten först } af den erfor- derliga zinkqvantiteten och derofvanpå all kopparn, hvilken man sedan betäcker med en glasartad fluss. Degeln upphettas der- efter i en1 vindugn till dess att kopparn är väl smält, hvilket man igenkänner af 6) Portefeuille industrielle, Torne 3, sid. 49.— Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 662, 671. — DINGLER‘s Polytechnisches Jour- nal, Band. 65, sid. 409. 7) Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 3 1. mss 142 dess spegelblanka yta under flussen; först då tillsätter man den återstående zinken styckevis 8). Nysilfver, Sedan det så kallade Nysilfret eller ARante" Argentan, som är en blandning af koppar, chort. zink och nickel, kom i allmännare bruk, började man frukta att dess användande i stället för verkligt bordsilfver, och till kärl för åtskilliga matvaror, kunde vara skadligt för helsan, hvårföre äfven ett så- dant begagnande deraf på åtskilliga ställen varit förbjudet. Närmare undersökningar hafva likväl visat att nysilfret utan fara kan nyttjas till förenämde behof. Då den- na metallblandning äfven begynt att kom- ma i bruk i Sverige, anser jag mig här böra i utdrag intaga Liebigs och Darcets afhandlingar om densammas oskadlighet. Man har emot nysilfret anfört att kopparn och zinken äro, vid luftens till- träde, lösliga i växtsyror och gifva salter som yttra giftiga verkningar, samt att nickeln, om ock för sig sjelf oskadlig, lik- väl är smittad af arsenik. Häremot an- märker Liebig följande: a) Hvad kopparfi angår, kan en menniska förtära mer än 100 milligrammer, i form af salt, utan att känna någon olägenhet deraf; först i dosis af ett qvintin skulle kopparn kunna döda ett barn. För öfrigt blifva koppar- salterna, enligt försök på djur, dels upp- kräkta dels chemiskt förändrade, om de i betydligare qvantitet inkommit i magen. 8) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 63, sid, 156, 143 Man kunde invända att väl icke en hastig men dock en långsam kopparförgiftning här vore att befara. Härpå kan svaras att de flesta födoämnen innehålla koppar. Hvete, t. ex. innehåller deraf så mycket att en menniska med hvetemjölet förtärer ungefär 2 milligrammer koppar dagligen. Dessutom vet man att oräkneliga hushåll tillreda sin mat i kopparkärl, som blott då de voro nya hade en god förtenning, utan att någon anmärkningsvärd olägen- het derigenom uppstått. LIEBIG har visat, att, om man låter en sked af nysilfver af 6 till 7 lods vigt i 48 timmar stå i 12 lod matättika, så att denna blott till en del betäcker skeden, blott 13 milli- grammer koppar blifva upplösta i ättikan. Låter man deremot skeden alldeles betäc- kas af ättikan, så svartnar hon väl, men nästan intet af kopparn upplöses. För att således med ättikan intaga 1 qvintin kop- paroxid, skulle en menniska behöfva för- tära 107 skålp. ättika, hvari 285 skedar af nysilfver legat i 48 timmar. En lika stor sked af messing hade, under lika omstän- digheter, afgifvit till ättikan 104, en sked af koppar 87 och'en sked af 12 lödigt silf- ver 71 milligr. koppar, hvilka tal således uttrycka förhållandet af de särskilta me- tallernas skadlighet. — b) Af zinken hade 12 lod ättika, efter 48 timmar, upptagit från en sked af nysilfver blott ett oväg- bart spår. Antager man att den upplösta zinken utgjort 1 milligramm, så skulle en menniska, som dagligen förtärde 2 lod så- dan ättika, behöfva ett år för att intaga 144 1 gran zink. För öfrigt bör märkas att zinken, som annars så lätt oxideras och löses, förlorar denna egenskap nästan all- deles i förening med nickel. Äfven jern skyddas för rost genom en halt af nickel. — c) Nickeln löser sig alldeles icke i ättikan så länge ett enda spår af zink är öfrigt. Men om man antager att dessa båda me- taller löstes i samma förhållande, så skulle det af Liebig undersökta nysilfret, som bestod af 60 delar koppar, 21 delar zink och 19 delar nickel, hafva afgifvit till 12 lod ättika 4, milligramm af den sist- nämde metallen. Nu är det likväl icke nickeln, utan blott dess arsenikhalt, som man fruktar. Om man derföre, oaktadt det ligger i fabrikantens interesse att åstad- komma en arsenikfri vara, emedan äfven en högst ringa halt af arsenik gör nysilf- ret sprödt, antager nickeln innehålla den största observerade arsenikhalt eller +665, så skulle 44 milligramm af denna nickel innehålla -1 milligr. arsenik. Om således en menniska dagligen förtärde 2 lod ättika som i 48 timmar stått i beröring med en sked af nysilfver, så skulle hon, för att få 1 gran arsenik, behöfva 98,952 dagar eller 276 år. —• Alla här gjorda antaganden äro, oaktadt deras skenbara litenhet, likväl myc- ket för stora, ty det lärer väl aldrig in- träffa att någon menniska dagligen skulle förtära sådan ättika, som här blifvit förut- satt. För öfrigt är det nu mera en så all- mänt följd försigtighetsregel att icke låta metaIIkärl länge komma i beröring med sura ämnen, 145 ämnen, att någon fara i detta hänseende högst sällan inträffar. Betänker man tillika hvilka qvantiteter arsenik, bly och qvick- silfver finnas i de färger, hvarmed våra boningsrum målas och bleck varor eller an- dra lackerade saker öfverdragas, ulan att deremot något förbud blifvit utfärdadt, så finner man huru olämpligt det vore att förbjuda nysilfrets bruk 9). I Frankrike nyttjas äfven mycket hvar- jehanda kärl och andra arbeten af silfver- lika legeringar, som fått namnet Maille- chort eller Melchior och bestå, likasom nysilfret, af koppar, zink och nickel, ofta med tillsats af litet jern och tenn. DARCET har undersökt dessa legeringar i afseende på deras skadlighet i jemförelse med silfver af 20 procents kopparhalt. Det i Frank- rike nyttjade finare silfret af 95 procents silfverhalt emotstår naturligtvis syror bätt- re än de nämda legeringa re; men ättika utlöser derutur likväl litet koppar. Nedan- stående uppställning visar resultaten af Darcets jemförelseförsök med silfver af 80 procents silfverhalt och Maillechort, ut- satta för åverkan af nedannämda ämnen: Rödt vin. Matättika. Silfver af 80 procents silfverhalt. Bibehåller sig hvitt utan gröna fläckar. Bibehåller sig hvit, men får gröna fläckar. Maillechort. Blir mörkbrunt utan grö- na fläckar. Blir svart med gröna fläckar. 9) Annalen der Pharmacie, 17 Band, sid. 125.—• Polytechnisches Central-Blatt , 2 Jahrg. sid. 54. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 66, sid. I4r. Prof. Pasch’s Arsb. i838. 10 146 Matolja. Koksaltlösning. Cichoriesalat. Ättiksyra. Silfver af 8o procents silfverhalt. Bibehåller sig hvitt; oljan blir ej grön. Får ett likformigt grönt öfverdrag. Bibehåller sig hvitt, oeh får blott några få svarta och gröna fläckar. Bibehåller sig hvitt, med blott en och annan grön fläck. Vinsyra. Bibehåller sig, med gan- ska få gröna fläckar. Oxalsyra. Hvitt, utan fläckar. Salmiaklösning. Många gröna fläckar på ytan. Maillechort. Rodnar; oljan blir svagt grönaktig. Blir rödaktigt brunt, utan gröna fläckar. Färgar sig ojemt svart, och visar spår af kop- parsalt. Blir svart med gröna fläckar. Blir svart med några få blågröna fläckar. Svart, utan fläckar. Svart, men med ett mindre antal gröna fläckar än på silfret. Häraf synes att, om silfver af 80 procent är tillåtet, det icke är skäl att förbjuda nyttjandet af maillechort 10). ELKINo- Ett nytt förgyllningssätt, som likväl förgyll- egentligen är användbart blott för bijouteri- nipBssd""saker såsom örhängen, armband o. d., är uppfunnet af G. R. ELKINGTON i Birming- ham. —• Man upplöser, med tillhjelp af värma, 1 vigtsdel fint guld i 9} del kungs- vatten, beredt af 32 d. ren salpetersyra af 1,45 eg. vigt, 31 d. ren saltsyra af 1,15 eg. vigt och 2} d. destilleradt vatten, och fort- sätter upphettningen till dess att ångorna af salpetersyrlighet upphört att utvecklas. Den klara lösningen afhälles ifrån den bot- 10) Journal de Pharmacie, Maj 1837, sid. 223.— Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 598. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 66, sid. 139. 147 tensats, som vanligt afsätter sig, och ut- spädes med 118 vigtsdelar destilleradt vat- ten, hvarefter man i den således utspädda guldlösningen, upplöser 58 vigtsdelar kali- bicarbonat och upphettar blandningen till lindrig kokning i 2 timmar. I denna ko- kande vätska upphänger man på koppar- eller messingstrådar de arbeten som skola förgyllas. Då man finner pjeserna vara tillräckligt förgyllda, upptager man dem, tvättar dem väl i rent vatten och behand- lar dem för öfrigt på vanligt sätt 1). ELKINGTON‘S förgyllningsmethod har, i technologiska Institutet i Berlin, blifvit pröfvad af Professor SCHUBARTH och befun- nen användbar, ehuru det förfarande som ELKINGTON uppgifvit är för mycket empi- riskt och mera kostsamt än det behofver vara. De föreskrifna q vantiteterna af kungs- vatten och kali-bicarbonat äro mycket för stora, hvårföre älven guldlösningen kommer att innehålla mycket salpeter och chlor- kalium, af hvilken den förra anskjuter i krystaller under vätskans afsvalnande och icke allenast ej underhjeper, utan snarare hindrar guldets lösning, h varemot chlor- kalium bar egenskapen att i kokning upp- lösa guldoxid. — SCHUBARTH har funnit denna förgyllning ganska väl lyckas på följande sätt: Man upplöser fint guld i en 1) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries. Vol. 10, sid. 99. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 223. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 42. — Polytechnisches Central- Blatt, 3 Jahrg. sid. 485. 148 tillräcklig myckenhet kungsvatten, och af- dunstar lösningen, vid lindrig värma, till dess att den intorkat och antagit en röd- aktig färg, för att erhålla, en så mycket möjligt är, neutral guldchlorid. Denna upplöser man sedan i 130 gånger dess vigt destilleradt vatten, och tillsätter så mycket kali-bicarbonat att vätskan bör- jar blifva grönaktig och en svag fällning visar sig, hvartill fordras ungefär 7 delar bicarbonat emot 1 del guld. I den erhåll- na lösningen verkställes förgyllningen på förutnämde sätt, h var vid man beständigt ersätter, det genom kokningen afdunstade vattnet och emellanåt neutraliserar med saltsyra det alkali som frigöres. Är lös- ningen för mycket concentrerad, så blifva de ihängda metallerna brunsvarta af ett för tjockt guldöfverdrag som genom gnid- ning fullkomligt borttages. —■ Ätt guld- oxidens förening med kali hufvudsakligt är verkande vid denna förgyllning har SCHUBARTH funnit deraf att messing och stål låta äfven så väl, om icke starkare, förgylla sig i en lösning erhållen genom nyss ut- fälld guldoxids kokning med kaustik kali- lut. — ELKINGTON uppgifver att förgyll- ningen lyckas mindre väl om man, i stäl- let för kali-bicarbonat, använder bicarbo- nätet af natron. Detta hafva likväl Schu- barths försök visat vara ett misstag, som troligen härrört deraf, att ELKINGTON tagit lika vigt af natronsaltet som af kalisaltet, då man deremot af det förra behofver hälften mera än af det sednare. — Till de förgyllda pjesernas afsköljning bör man 149 nyttja destilleradt vatten, h vilket man se- dan kan begagna till guldlösningens ut- spädande, h varigenom man undviker för- lusten af det guld som finnes i sköljvatt- net. —■ Under förgyllningens fortsättning blir guldlösningen mer och mer alkalisk samt orenad af metalloxider. Då en liten tillsats af saltsyra, hvars q vantitet måste utrönas genom försök, icke mera förmår uppfriska guldlösningen, har man ingen annan utväg än att neutralisera densamma med saltsyra och utfälla guldet med en concentrerad lösning af svafvelsyrad jern- oxidul. Det fällda guldet tvättas med vat- ten och användes till en ny upplösning i kungsvatten. Skyndsammare kan guldet utfällas genom den alkaliska guldlösnin- gens kokning med alkohol, men lösningen måste då innehålla en tillräcklig halt af alkali. — Vid förgyllningens färgning bör färgningsmedlet, som består af koksalt, sal- peter och alun, icke påläggas så tjockt som då förgyllningen skett med guldamalgama.—• Denna förgyllningsmethod låter, utan uå- gon svårighet, använda sig på messing, kop- par och bronz, och i synnerhet blir för- gyllningen vacker på förtennadt jernbleck. På stål deremot blir den icke varaktig, om icke förut en kopparhinna utfälles på stålet. Silfver och argen tan eller nysilfver måste, under förgyllningen, i flera punkter sättas i beröring med blank jerntråd, eme- dan guldet annars icke utfäller sig tillräck- ligt. — Elkingtons förgyllning utmärker sig framför den vanliga med guldamalgama derigenom, att den är mindre kostsam, 150 fortare verkställd och, i anseende dertill att qvicksilfver der vid icke användes, full- komligt oskadlig för helsan, hvarjemte den har ännu en fördel deri att ytan af de metaller, som förgyllas, icke blir angripen, utan bibehåller sig oförändrad äfven om den är finpolerad 2). Dernens I anledning af de olikheter som före- undersök-komma i de många till messings försilfring försilfringgifna föreskrifter har J. C. Dernen i Bonn "sing.” företagit en undersökning för att utröna, hvilka bland de i försilfringsrecepterna före- skrifna ingredientier äro nödvändiga och så- ledes äfven lära känna dem som äro öfver- flödiga och kunna uteslutas. Genom jem- förelse emellan 26 recepLer befanns att, till varm försilfring, chlorsilfver eller ock med koppar reducerad t silfver, salmiak, koksalt och glasgalla förekommo i alla uppgifter, men vinsten, qvicksilfversublimat ocli zink- vitriol blott i några särskilta. Såsom in- gredientier till kallförsilfring funnos chlor- silfver eller, i dess ställe, silfveroxid, re- duceradt silfver eller en lösning af sal- petersyrad silfveroxid, samt koksalt och vinsten i alla föreskrifter, men alun, krita, qvicksilfversublimat och qvicksilfver endast i några. —• Förfarandet vid messings för- silfring är följande: Man glödgar först det arbete som skall försilfras, lägger det sedan 2) Verhandlungen des Vereins zur Beförderung des Gewerbfleisses in Preussen, 1837, sid. i 52. — ERDMANN‘s Journal fur praktische Chemie, Band ii, sid. 339.— DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band 66, sid. 126. — Polytechni- sches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 887. 151 i svafvelsyreblandadt vatten till dess att den genom glödgningen oxiderade ytan blifvit aflöst, sköljer det derefter i vatten ocli rengör det väl med kratsborsten. Om arbetet skall få varmförsilfring, påstryker man nu ingredientierna dertill, utrörda med vatten, upphettar arbetet på en kol- eld till svag rödglögdning, afsläcker det i vatten och rengör det med kratsborsten och stött vinsten. Man pålägger derefter ännu en gång försilfrings-ingredientierna, men upphettar blott så länge som de rö- ka, hvarefter arbetet renas på samma sätt som förut. Genom varmförsilfringen ensam får arbetet sällan en rätt vacker hvithet, h vårföre man vanligen gifver det en kall försifring utanpå. Man gnider då arbetet med de till denna sistnämde försilfring hörande ingredientier, utblandade med vat- ten, men upphettar det icke, utan afsköl- jer det blott i vatten och borstar det med stött vinsten eller cremor tartari. Kall- försilfring nyttjas väl äfven ensam, utan föregången varmförsilfring, men den är ej varaktig. —■ Utom dessa båda försilfrings- sätt giivas äfven tvenne andra, nämligen sjudjörsi/fring och smältförsiljring. Den förra skiljer sig ifrån den förut omtalade varmförsilfringen blott derigenom att ar- betet kokas i vatten med en liten tillsats af försilfringsblandningen. Vid smältför- silfring smältes reducerad t silfver på mes- singen med borax och salmiak.— DERNEN‘s försök hafva visat att blott de ingredien- tier, som icke saknas i något recept till försilfringsblandning, äro väsendtliga, men 152 att de öfriga endast tjena till att öka mas- san och således fördela silfret. Af dessa sednare ämnen har DERNEN blott bibehållit glasgallan. Kritan är icke blott onyttig, utan äfven skadlig. Qvicksilfversublimatet gör ej tillräcklig verkan och är dessutom, genom sin giftiga egenskap, farlig för arbe- taren. Qvicksilfver deremot synes bidraga till silfrets fästande.— DERNEN har funnit följande blandningar ganska brukbara: Till varmförsilfring: 1 Lod Chlorsilfver, 4 Lod Koksalt, 4 Lod Salmiak, 4 Lod Glasgalla; Till kallförsilfring: 1 Lod Chlorsilfver, 6 Lod Koksalt, 6 lod Vinsten eller helst Cremor tartari 3). Kaut- Förbrukningen af kautschuk har, un- slilÅ,der de sednare åren stigit till en förvå- lösningznande höjd, i synnerhet i England, der "kaut -äfven ett bolag, under namn af The Lon- schuk' don Caoutchouc Companj-j bildat sig i än- damål att i stort tillverka de flere slags fabrikat af kautschuk, på hvilka Sievier i London tid efter annan tagit patent. —• Till lösningsmedel för detta växtämne har man nästan uteslutande nyttjat flygtiga ol- jor, hvilkas fullkomliga bortskaffande ifrån 3) ERDMANN‘S Journal fur praktische Chemie, io Band, sid. 343. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 65, sid. 196. — Polytechni- sches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 735. fabrikatet bar åtskilliga svårigheter, hvilka det skall hafva lyckats SIEVIER att öfver- vinna genom användandet af kaustik am- moniak såsom lösningsmedel. Efter SIE- viers egen uppgift kan kautschuk upplö- sas eller, kanske rättare, bringas i ett så- dant tillstånd af fördelning som uti nyss utrunnen kautschukssaft, på följande sätt: Man begjuter sönderskuren kautschuk, i ett kärl som kan lufttätt tillslutas, med kaustik ammoniak. Efter några månaders förlopp har största delen af kautschuken löst sig. Man afhäller då lösningen i ett destillationskärl och afdrifver ammoniaken i ett till 100° upphettadt vattenbad, då kauschuken stannar i det från ammoniak skilda vattnet i en så fin fördelning, att blandningen liknar en fernissa och kan användas till samma behof som en vanlig kautschukslösning. Genom vattnets ytter- ligare afdunstning kan man bringa denna blandning till hvad grad af stadga man behagar 4). J. Martin i London har tagit ett pa- MATIN s tent att af li vilken flygtig olja som helst methad bereda lösningsmedel för kautschuk. — 1 en vända destillationsapparat af bly, förenad med en oljor till immkylare, blandar man 87 kannor vatten schuks med 16 skålpund, eller mera, concentrerad "pplös- svafvelsyra, hvarefter man tillsätter 520 kannor af den flygtiga oljan. Ifrån en ång- 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 11, sid. 83. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 64, sid. 77.— Polytechnisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 448. . Prof. Pascl^s Arsb. r838. 1 1 154 panna, som innehåller 500 till 700 kan- nor vatten, ledes sedan ånga i destillations- apparaten genom ett till dennes botten nedgående rör, då tillika med vatten en PICKERS- GILL‘s sätt att flyglig olja öfverdesti lierar, hvilken sed- nare, enligt Martins uppgift, blifver lät- tare och flygtigare ju mera svafvelsyra man använder. Denna olja skall till lösning af kautschuk vara mycket tjenligare än de hittills kända lösningsmedlen, och efter afdunstning lemna kautschuken i sitt na- turliga tillstånd utan att meddela den nå- gon lukt 5). • J. PICKERSGILI i London har uppfun- nit ett sätt att med kautschuk göra tyg med kaut-vattentäta utan användande af en kaut- schuk. - - . . . göra schukslösning. — 1 dertill inrättade ma- "flyg, chiner utvalsas kautschuken till en slutli- gen sammanhängande och tät hinna, hvil- ken fasttryckes antingen på ena sidan af ett stycke tyg, eller ock emellan två tyg- stycken. I det förra fallet Öfverdrages kautschuken med någon färg, som fast- prässas vid dess yta 6). NICKEL‘s Ch. NICKELS i London har tagit pa- mnachiner .,. . 0 A till kaut-tent på åtskilliga machiner till kautschuks årberen. förarbetande, hvilka här endast kunna till- kännagifvas 7). 5) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 331. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 65, sid. 381. — Poly- technisches Central-Blatt, 3 Jahrg. sid. 315. 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 7, sid. 291. — DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 65, sid. 296. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 8, sid. 193. Ii 155 Ett sätt att förvara vegetabiliska födo- Ft}iio- - --9 A - ämnens ämnen är uppfunnet af DRACONNOT. — Man forva- inlägger de ämnen, som skola förvaras, i BKÄCSx- ett trädkärl, hvilket man sedan svaflar, på rot’s vanligt sätt, derigenom att man, genom ringssätt. kärlets sprund, införer med en jerntråd en i svafvel doppad antänd linnelapp, hvil- ken man låter förbrinna inuti kärlet sedan sprundet förut blifvit tillslutet. Efter nå- gon tid omskakar man kärlet för att så mycket fullkomligare sätta de inlagda vege- tabilierna i beröring med svafvelsyrlighets- gasen, hvarefter svaflingen förnyas ännu ett par gånger på lika sätt som förut. Genom denna behandling afsöndras från växtämnena en del af deras vegetations- vatten, hvarigenom de falla tillsamman och intaga ett mindre rum än före svaflingen. De uttagas nu utur trädkärlet och läggas i stenkrukor, hvilka öfverbindas med per- gament och nedsättas i en källare, der de kunna förvaras öfver hela vintren. Vid anrättningen få de en lika angenäm smak som om de varit alldeles färska. — Detta forvaringssätt har blifvit försökt och lyc- kats med åtskilliga grönsaker, såsom salat och sparris, men BRACONNOT har funnit att sådana vegetebilier, som äro svårkokta icke kunna med fördel conserveras på detta sätt. Bbaconnots försök visa att man, ge- nom denna förvaringsmethods användande, utan svårighet kan förvara stora qvantite- ter af flera slags näringsämnen för hospi- tal och på sjöresor 8). 8) Annales de Chimie, Febr. 1837. — ERDMANN‘S Journal fur praktische Chemie, 11 Band, s. 375. dians