ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL K O NGL. ^ETEJNSK APS-^CADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1837; G. E. PASCH. 9 d O C f fj O f 5il , 1837. T R Y CKT HOS P. A . NORSTEDT & s Ö N K f? , Kongl. Toktryckare. INNEHÅ L L. Ångpannors explosion. Undersök- Spinnbara ämnensför- berednin^ till *' ningar derom anställda i Ame- rika............................pag. Föreslagna medel, i Frankrike, till explosioners förekommande . . » JELOWICKI‘S ångmachin...............» DIGGLE‘s ångmachin..................B Averys roterande ångmachin . . » GALLOWAY‘s roterande ångmachin . » Fibrerna af Aloe, Agave och Bro- . melia, använda i stället för lin och hampa.......................... DONISTHORPE‘S och RAWSON‘s ullkam- ..................................» Spimuna- 1 Whitelaw’s spindel för bomullsspå- chiner. J nad..................................» JoNEs‘s ..............................» ASHWORTI‘S och GREENOUGH‘s spinn- machin............................» Förteckning på flera i England och i Frankrike gjorda förbättringar af ...............................» PajStolar )HowARD‘S och SCATTERGOOD‘s väfstol b och våjna- STONE‘s väfstol.........................b der. ) BULLOUGH‘s väfstolar.......................b ROOKE‘s förbättring- af JACQU AnDska väfstolen ........................» CROFTS‘s, LEVERs‘s, PEDDER‘s och SE- WELL‘s machiner till väfning af bobbinnet.........................» Sätt att imitera fasoneradt sidentyg och blonder p Förteckning af äldre franska upp- finningar i väfnadskonsten . . a Klädens \CMRNNEVIERL‘s ruggmachin .. ' '^^i^. 5 00 24. 38. 29. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 34. 35. 36. 36. 37. 38. 38. 39. 39 42. Kld en S ö/-\ SEVENE‘s, POUPART‘s och CAPLATN‘s verskäriiiiig , öl verskärningsmachiner . . . pag. 42. Kliidens de^' | PLEs‘s sätt att dekatera kläden . » 43. katering. [PöUGHISS dekateringsmetod . . . » 43. IIENKÉ‘s » 44. Brodering. IEILMANN‘s broderingsmachin . . » ^5 Papper. Förteckning på några engelska ma- chiner till pappers tillverkning. • 47. Jygs iryck^ l Losu‘s t ryck machin » 48. ning. J BUCHAN AN‘s tryckmachin .... » 48. PRESTON‘s tryckmachin » 49. VALOIs‘s metallformar till kattuns tryckning » 49. PERROT‘s tryekningsmachin . . . » 51. Boktrycke- ' NAPIER‘s tryck präss » 51. rifionsten. HILL‘s » 52. Smith’s » 52. Franska uppfinningar hörande till boktryckerikonsten » 52. Cheniiska • Blod lutssal t » 53. produkter och dcraa Tabeller öfver styrkan af svafvel- syra, salpetersyra och saltsyra » 56. pröfning. . Chlorometri. GAY-LUsSAC‘s nya me- tod . » 69. Alalarefår- 1 Bremergi ont » 77. ger. 5 Schweinfurtergi » 81. Pariser-, Berliner- och mineralblått » 87. LiDERSDORFFs anstrykningsfärger . » Q 3. Socker. Degrands afdunstningsapparal . . • 96. WEINRICI‘S sätt att tillverka hvit- be Issocker 8 99- ol. Förteckning på några äldre upplin- ningar i sockertillverkningen . » 103. u 104. Möss NGER s maltrensningsmaschin . » I 05. Olja. WooD‘s förbättrade oljeprässning . » 106. 7'vål. Hewitts tvål med lera .... » 106. FENTON‘s lerjordhaltiga tvål . . . » 107. SHERIDAN‘s kiselhaltiga tvål . . . » 107. 7 alg och 1 DE MILL.Y‘s Bougies dc l‘Étoile . . » 108. l/us deraj. JFucHs‘s machiner för ljustillverkning » i ro. tiaslyming. CHAUSSENOT‘s apparat till gasbered- ning af harts » 1 I o. MATHIEU‘s apparat för hartsgas . . » 113. Gaslysning. BAUNTON‘s gasreforter ..... pag. HOUZEAU-MUIRON‘s gaslysning med flyttbar cj sammanprässad gas . » Porslin och PoTr‘s uppfinning att anbringa teck- faience J ningar af en eller flere färger på porslin och faience Pink colour och MALAGUTI‘s mine- .................................» Glas. Fuss’ .............................» Kautschuk. Användt till underlag underskepps- kanoner .................................... » HANCOCK’ arbeten af kautschuk . » GOULDING‘S och BRACKETTE‘S apparat till kautschukstygs torkning . » ROHDE‘s kautschuksfernissa till öf- verstrykning på sandsten . . » i 15. 1 16. i 18. 118. 121. 130. 13o. 132. 133. ang beeslon: oas e j odiyi lo '- ni don Jh gninniqqu err ‘I . aslpnidu ‘ezu‘I . inonsi . lusoejuni in ntods exouonill -1ö ilis r einil- ludoeluni e‘zonol ibland de vetenskapliga forskningar med ^ngma- technisk hänsyftning, h vilka under det för- RAgpeni. flutna årets lopp blifvit bekanta, tillhör nors ex- första rummet ostridigt de undersökningar, Under som, på uppdrag af Finance-Departemen-äökoiTERE tet i de IM ord-Amerikanska Förenade Sta- ställda i n i . / 2 Amerika, terna, bliivit anställda al en komite af The Franklin Institute i Pensylvanien, så väl för att utröna om de hittills antagna or- sakerna till ångpannors explosioner verk- ligen äga rum eller icke, som äfven för att finna medel till desammas afvändande. Dessa undersökningar, som synas vara verk- ställda med all sorgfällighet att erhålla säkra resultat och ofto voro förenade med lifsfara, hade hufvudsakligen till föremål följande omständigheter: I :o Om, då vatt- net upphettas till kokpunkten eller deröf- ver och ånga då utsläppes, någon rörelse i vattnet uppkommer, hvilken kan hafva inflytande på de anstalter, som man van- ligen begagnar för att finna vattnets höjd i pannan; och om, i fall en uppkokning inträffar och skummet af vattnet träffar i starkt upphettade delar af pannan, ån- gans lension derigenom kan ökas mera än den minskas genom ångans utsläppning. 2:0 Om, med anledning af KLAPROTH‘S för- sök, vatten, genom beröring med starkt upphettad metall, hastigt kan förvandlas Prof. PasclPs Arsb. 183 7. I till en stor qvantitet ånga af hög tryck- ning. 3:0 Om ånga af hög tension kan bildas då vatten insprutas i starkt upp- hettad ånga, som ej är mättad med vatten. 4:0 Om ångan, då hon öfverhettas i pan- nan, förändrar sin erhållna tension och temperatur genom beröring med vattnet, hvaraf hon bildas. 5:o I hvad mån plå- tar af lättsmält metallblandning utgöra ett verksamt medel, att förekomma pan- nans öfverhettning. 6:0 En repetition af de KLAPROTHska försöken, för att utröna temperaturen för maximum af vattnets afdunstning, så väl på jern som på kop- par, under olika omständigheter, och det praktiska användandet häraf. 7:0 Om per- manenta gaser kunna bildas i ångpannan, då hon upphettas till en mycket hög vär- megrad. 8:o Noggranna iakttagelser af de explosioner som förorsakas af ångans små- ningom tilltagande tryckning. 9:0 Repeti- tion af de PERKINs‘ska försöken, för att utröna om den af PERKINS antydda repul- sion emellan vatten och starkt upphettad t jern i allmänhet inträffar, och om möjligt vore, mäta graden af denna repulsion samt bestämma dess verkan på säkerhetsventi- len. io:o Om det verkligen gifves fall då säkerhetsventilen icke lyfter sig, oaktadt ångans tryckning är större än dertill for- dras. i 1:0 Undersökning om bottensatsens verkan i ångpannor. 12:0 Bestämmandet af ångans tension inom de i praktiken fö- rekommande gränser. Utur berättelsen om dessa undersök- ningar, hvilken är ganska omständlig, kun- 3 na här endast de hufvudsakligaste resul- taten meddelas. i. Till undersökningen om kokande vatten kommer i någon starkare rörelse, då ångans tryckning på detsamma upp- häfves, begagnades först ett glaskärl, men sedan en på vanligt sätt förfärdigad cylin- drisk ångpanna af valsad jernplåt, i hvars båda ändar starka glasrutor voro insatta, genom hvilka man tydligt kunde se hvad som under försöken tilldrog sig inuti pan- nan. Redan vid en tension af mindre än 2 atmosferer inträffade alltid att, då nå- got ställe på ångpannan öppnades, vatt- net närmast öppningen kom i en hastig uppkokning, som utbredde sig öfver hela vattenytan och blef häftigare ju större öpp- ningen var. Vid öppnandet af säkerhets- ventilen, hvars yta utgjorde 58; af vat- tenytan, fylldes hela pannan med skum, och vatten utkastades genom ventilöpp- ningen. Pannan var, under dessa försök, till hälften fylld med vatten, och mano- metern foll hvarje gång ånga utsläpptes. Häraf följer, hvad äfven direkta försök vi- sade, att de kranar, hvilka vanligen be- gagnas för att utröna vatlenhöjden i ång- pannor, icke äro pålitliga, emedan vattnet kommer i en starkare kokning icke allenast då ångkranen öppnas, utan äfven hvarje gång ångan går till machinen. Det säk- raste medlet att se vattenhöjden i pannan befanns vara ett utanför pannans sida fä- stadt vertikalt glasrör, ofvan- och nedan- Lill förenadt med metallrör, af hvilka det öfre geck till öfversta delen af ångrummet. och det nedre öppnade sig under vattnet nära pannans botten. Man förmodade der- före, att om ett sådant vertikalt rör, lik- väl af metall, försågs med derifrån utgå- ende kranar, desse skulle säkrare angifva vattenhöjden än de vanliga omedelbart på ångpannan anbragta kranarne; men man vann häraf icke den fördel som man hade väntat. Att, såsom TH. EWBANK i New- York föreslagit, förena ångkranen med ett inom pannan stående vertikalt rör, hvar- af den öfra ändan Öppnar sig i pannans ångrum och den nedra går under vattnets lägsta yta, är i hufvudsaken samma in- rältning som den nyss förut nämda. Nå- gra försök gjordes äfven med en af Ew- BANK föreslagen method, att minska eller förekomma den förut omtalade uppkoknin- gen då ånga utsläppes utur pannan, hvil- ken method består deruti, att ändarna af alla de rör, genom hvilka ånga utsläppes, förenas inuti pannan med långa horizon- tela rör, som öfverallt äro genomborrade med små hål, genom hvilka ångan, vid utsläppningen, på en gång bortgår ifrån flere delar af ångrummet. På ångkranar- na visade en sådan inrättning en afgjordt fördelaktig verkan, utan att likväl full- komligt svara emot ändamålet. För att känna vattenhöjden i ångpan- nor begagnar man äfven så kallade alarm floats eller apparater, som sättas i verk- samhet genom ett flöte, hvilket sänker sig i mån som vattenytan sjunker, och slutligen öppnar en ventil eller kran genom hvilken ånga utsläppes och åstadkommer ett ljud, som tillkännagifver att pannan då innehar för litet vatten. Några ganska tillfreds- ställande försök gjordes med en sådan ap- parat, uti hvilken flötet var fästadt vid ena ändan af en häfstång, hvars andra var lastad med en motvigt, hvarigenom häfstången alltid antog en bestämd ställ- ning då vattnet i pannan hade sin behö- riga höjd. Häfstången verkade på två ventiler, hvilka höllos tillslutna så länge som vattnet förblef vid denna höjd; men då vattnet minskades och följaktligen flö- tet sjönk, öppnades den ena ventilen och ånga utsläpptes genom ett smalt rör, hvar- emot, då vattnet blef för högt den nyss nämde ventilen tillslöts och den andra öppnades för att lemna ångan utlopp ge- nom ett annat rör. I sammanhang med de föregående försöken undersöktes om det uppstigan- de vattenskummet, då ånga utsläpptes utur pannan, kunde, genom beröring med pannans upphettade sidor åstadkomma en ånga af högre tension, såsom TABA- REAU och REY i Lyon uppgifvit. För- sök i detta hänseende anställdes vid olika tensioner hos ångan, ifrån 3} till 8 at- mosferer, och olika vattenhöjder i pannan, så att ångrummet slutligen omgafs af el- den, samt med olika Öppningar för ångans utlopp; men alltid visade sig, i likhet med hvad Dulong och ARAGO funnit, att ån- gans tension i den ifrågavarande händel- sen, minskades. 2. För att utröna beskaffenheten af den ånga som alstras då vatten kommer 6 i beröring med mycket heta metall-ytor, infördes först litet vatten i ångpannan, hvilket fick bortdunsta, hvarefter den to- ma pannan småningom upphettades och dess temperatur undersöktes. Sedan in- sprutades, med en tryckpump, vatten af 70° F. (= 213° CJ, hvilket genast för- vandlades till ånga, hvars temperatur och tension observerades. Dessa försök omgjordes vid olika värmegrader, sedan pannan förut blifvit befriad ifrån ånga. Den insprutade vattenqvantiteten var all- tid mycket mindre än som fordrades för att frambringa en med vatten mättad ån- ga, och den bildade ångans tensionsgrad var äfven alltid långt under den som till- hörde mättad ånga af den observerade temperaturen. Så t. ex. hade ånga af 3360 F. (= 1688° C.), en tryckning af blott 3,3 i stället för 72 atmosfer, hvilken sednare tension tillhörer mättad ånga vid nämde värmegrad. Likväl söndersprängdes, vid en temperatur af 516° F. (= 2688° CJ, det ena fönstret på ångpannan, underdel att tensionen inom 2 minuter steg ifrån i till omkring 12 atmosferer. Vanligen for- flöto annars 4 till 5 minuter innan ångan yttrade sin största verkan på manometern. Det är tydligt, att faran för explosion i dessa försök hade varit mycket större om en större vattenqvantitet, hade inkommit i pannan. 3. Perkins antog såsom förnämsta orsaken till ångpannors explosion, att vat- ten , insprutadt i öfverheltad ånga, kunde frambringa ånga af hög tryckning. Pröf- 7 ningen af denna med skäl misstänkta åsigt utgjorde föremålet för den 3:dje serien af de Amerikanska försöken. Ångpannan fyll- des till hälften med vatten, hvilket upp- hettades till en viss temperatur. Då ån- gan fått den emot denna temperatur sva- rande tension och således blifvit mättad med vatten, gjordes en koleld ofvanpå pannan, hvarigenom ångan öfverhettades till en viss grad, som bestämdes, hvaref- ter vatten, i form af ett regn, inspruta- des igenom ångan. Försöken repeterades med öfverheltad ånga ifrån 376° F. (= 19130 C.) till 533° F. (= 2773° C.) temperatur, hvarunder manometern visa- de blott ifrån 5,72 till 6,82 atmosferers tryckning, men alltid befanns att ångans tension ej ökades utan tvertom minskades då vattnet insprutades, och att denna minskning blef betydligare ju större den insprutade vattenqvantiteten var. 4. De sist anförda försöken visade äfven att öfverhettad ånga icke mättas ge- nom beröringen med vattnet i pannan. För att ytterligare ådagalägga detta, un- derhölls vattnet vid en temperatur af 3081° F. (= 15313° C.), under det att den vid denna temperatur mättade ångan småningom öfverhettades ända till 533° F. (= 2773° C.). Ångans temperatur och ten- sion undersöktes tid efter annan. Oaktadt försöken fortsattes oafbrutet i mera än 2 timmar, blef likväl ångan aldrig mättad, utan visade, vid de särskilda värmegra- derna, ganska nära samma expansionsför- hållanden som, enligt beräkning, tillhöra 8 en permanent gas vid de observerade tem- peraturerna. 5. I Frankrike är genom en förord- ning stadgadt, att på ångmachiner begag- na lättsmälta plåtar af bly, tenn och vis- mut blandade i sådane förhållanden, att plåtarna komma i smältning och utsläppa ångan så snart söm ångpannans värmegrad öfverstiger det maximum som utan fara O kan äga rum. Om man i en sådan smält metallblandning sätter en thermometer, så finner man att temperaturen först sjunker, men sedan stiger till dess att den uppnått en viss punkt der den länge förblifver statio- när innan den åter sjunker, hvilken punkt vanligen inträffar då metallblandningen blir halfflylande och likasom grynig samt öfvergår till fast tillstånd. Hos somliga metallblandningar förekomma två stationära punkter, hos andra deremot ingen. Det är likväl icke vid en sådan stationär punkt som metallplåten, då den användes på ångpan- nan, gifver vika för ångans tryckning, emedan den är betäckt med en messings- plåt, som är genomborrad af en mängd hål, genom hvilka metallblandningen ej kan utdriivas förr än den kommit i fullkom- lig smältning. Olika metallblandningars smältpunkter bestämdes, och man under- sökte äfven hvad inflytande härvid de främmande ämnen, hvaraf de i handeln förekommande metallerna äro orenade, kun- de hafva. Genom flere försök befanns att smältpunkterna icke så betydligt förändras om vanligt bly, tenn oeh vismus nyttjas, att någon olägenhet för det praktiska an- 9 vändandet kan deraf uppkomma. Hos åt- skilliga legeringar befanns afståndet emel- lan smältningstemperaturen och den sta- tionära punkten betydligt olika, ehuru den sednare var hos dessa legeringar nästan densamma; hvilken omständighet redan gifver anledning att misstänka de lättsmäl- ta plåtarnes pålitlighet såsom skyddsme- del. Också äro de legeringar, som dertill användas icke enkla cheniiska föreningar, utan innehålla blandningar af flere sådana föreningar af olika lättsmälthet, hvaraf händer, då sådana plåtar begagnas på ång- pannor, att, redan vid en temperatur som ej förmår att smälta metallblandningen, hvaraf de bestå, en mera lättsmält lege- ring frånskiljer sig, hvilken, då plåten är betäckt med en genomborrad messings- skifva, utsipprar genom dennas hål, och qvarlemnar en mera trögsmält blandning. Äfven genom metallblandningens prässning i en jerncylinder, hvars botten var ge- nomborrad såsom en fin fil, lät, vid en viss temperatur, den lättsmältare legerin- gen frånskilja sig, på samma sätt som qvicksilfver låter utprässa sig utur ett amalgama. Den här antydda osäkerheten afhjelples icke derigenom att man gjorde plåtarna mycket tjocka, och i allmänhet visade sig att deras tjocklek var likgiltig, blott de voro tillräckligt starka för att motstå ångans tryckning innan deras smält- ningspunkt inträffade. Metallblandningens temperatur vid plåtarnas gjutning, äfven- som afkylningens större eller mindre ha- stighet, hade intet inflytande på den tem- I o peralur, vid hvilken plåtarna gåfvo vika för ångan. Plåtarnas oxidation på deras undre sida gjorde intet hinder för smält- ningen. — Det enklaste sättet att göra de lättsmälta metallblandningarna till ett nå- gorlunda pålitligt skyddsmedel emot ång- pannors för starka upphettning, fann man bestå uti att så anbringa dem, att blott ångans temperatur men ej hennes tryck- ning verkade på dem. Härtill tjenar en af Professor BACHE år 1832 bekantgjord apparat, hvars inrättning är följande: Me- tallblandningen lägges i ett ifrån pannans öfversta del i henne nedstigande jernrör, hvars nedra ända är tillsluten. De lätt- smälta re legeringarne kunna då icke bort- rinna, emedan hela blandningen smälter på samma sätt som i en degel. För att tillkännagifva när smältningen inträffar är i röret en jernten ställd, hvilken är fast- smält i metallblandningen och hvars öfra ända är med ett snöre fästad vid ena armen af en häfstång, hvars andra arm har en motvigt som utdrager jerntenen då metallblandningen blifver flytande. Man kan tillika låta den lastade häfstångsarmen, under dess fall, träffa en klocka, hvilken då genom sitt ljud angifver metallens smält- ning. —Vid de försök som anställdes för att bestämma de fördelaktigaste samman- sätlningarne af lättsmälta metallblandnin- gar, användes endast tenn, bly och vismut. Ett hufvudsakligt vilkor för dessa legerin- gars tjenlighet såsom skyddsmedel, är att deras stationära punkt ej ligger långt ifrån smällpunkten. För högre temperaturer måste man använda blandningar af endast tenn och bly. Ju mera bly man tager, desto högre blir smältningstemperaturen. Alla legeringar, som innehålla mera bly än tenn, hafva den egenheten att stelna vid en temperatur som ligger emellan smält- punkten och den stationära värmegraden. I allmänhet befunnos de legeringar vara tjenligast, som innehöllo de minsta qvan- titeterna bly och vismut. Legeringar af blott tenn och vismut visade sig icke äga några särskilla företräden. 6. Det är bekant att en metallyta afdunstar vatten desto hastigare ju hetare hon är, till en viss temperatur, öfver hvil- ken afdunstningen sedan aftager, såsom det LEIDENFROsTSka försöket bevisar, uti hvilket en vattendroppa, fälld på ett glö- dande jern, kommer i en roterande rörel- se och afdunstar ganska långsamt. Såle- des måste det finnas en temperatur som är lägre än glödgningshettan, och vid hvilken den hastigaste afdunstningen ifrån metallytan inträffar. Denna temperatur söktes på det sättet, att man uti skålar af jern och af koppar, hvilka höllos omgifna med antingen smält tenn eller het olja af bestämda värmegrader, lät vatten dropp- vis falla och observerade tiden inom hvil- ken en bestämd vattenqvantitet afdunsta- de. De erhållna hufvudsakliga resultaten voro följande: Hos en och samma metall var temperaturen för den största afdunst- ningen lägre ju slätare metallytan var. Hos koppar var denna temperatur, då ytan var polerad, 292° F. (= 1443° G.), oeh, då kopparen var utanpå oxiderad, 348° F. (1755° C.). På jern med blank yta in- föll största afdunstningen vid 334° eller 3374° F. (1673° eller 16942° C.), och, då ytan var starkt oxiderad, vid 381° F. (1913° G.). Afdunstningstiderna för- höllo sig, vid blank och vid oxiderad yta, på kopparen såsom 1221; på jernet voro de nästan lika. Afdunstningen gick, vid sitt maximum, ungefär dubbelt hastigare på koppar än på jern. Afdunstningens maximum på oxideradt jern och starkt oxiderad koppar inträffade, under atmosfe- rens vanliga tryckning, vid en tempera- tur som, hos ånga, svarar emot en tension af ungefär 9 atmosferer. En fullkomlig repulsion emellan metallen och vattnet uppkom vid en temperatur som varierade emellan 20° och 40° F. öfver temperatu- ren för den största afdunstningen, och in- träffade tidigare på koppar än på jern. Vid dessa högre värmegrader fuktades me- tallen icke af vattnet, b vars droppar kom- mo i roterande rörelser i alla riktningar, under det att de långsamt försvunno. — Dessa resultat förklara likväl icke på ett tillfredsställande sätt huru en hastig be- röring emellan vatten och en starkt upp- hettad metall kan förorsaka explosion. Det var således nödvändigt att utforska den lag, efter hvilken olika vatten-qvantiteter afkyla den upphettade metallen så, att den största qvantitet ånga derigenom bil- das. Att ett sådant maximum måste fin- nas, följer af de föregående försöken; det måste således äfven kunna finnas, hos me- 13 tallen, en sådan initial-temperatur, att en bestämd qvantitet vatten, som vid denna temperatur på en gång sättes i beröring med metallen, afdunstar inom den korta- ste tid. Denna initial-temperatur under- söktes på det sättet, att jern- och koppar- skålar af olika tjocklek och olika yta upp- hettades, så som i det föregående blifvit nämdt, till bestämda temperaturer, och afkyldes sedan med olika qvan ti teter vat- ten , hvilka afdunstningstider observerades. Häraf erhöllos följande allmänna resultat: Då värme meddelades åt koppar af en svag värmeledare (såsom här olja), och kopparn afkyldes med små qvantiteter vatten, till- tog afdunstningen regelbundet till en viss gräns. Samma förhållande bör äga rum då kopparrör upphettas med en het luftström och hastigt fuktas af vatten. Detta gäller egentligen då kopparns tjocklek är A tum, men försöken gåfvo ingen anledning att tjockare koppar skulle åstadkomma någon ändring i den lag som blifvit funnen. I det närvarande fallet var afdunstningen hastigast vid 570° F. (299° C.). Lagen för små vattenqvantiteters afdunstning på koppar af en gifven tjocklek befanns kunna, med märkvärdig noggrannhet, fö- reställas genom en ellips, i hvilken abscis- sorna, räknade ifrån medelpunkten, ut- märka skillnaderna emellan temperaturerna och en konstant, och ordinaterna beteck- na skillnaderna emellan afdunstningstider- na och en annan konstant. — Hos jern af 57, tums tjocklek tilltog afdunstningsförmå- gan regelbundet med temperaturen och uppnådde F. (2655° re, växte vid lägre sitt maximum sannolikt vid 510° C.). Då jernplåten var tjocka- afdunstningsförmågan hastigare temperaturer, men förändrade sig jemförelsevis ganska litet vid tempe- raturer öfver 380° F. (1933° C.), då jer- nets tjocklek låg emellan A och A tum; kom till sitt maximum vid ungefär 507° F. (2638° C.), då vattenqvantiteterna voro små, men vid 550° F. (2873° C.) då vat- tenqvantiteten var betydlig i jemförelse med metallytan. Om i förra fallet vatten- qvantiteten togs fyra gånger större, blef afdunstningstiden tre gånger längre. — Då koppar af 4 tums tjocklek upphettades i tenn, som är svagare värmeledare och har mindre specifikt värme än kopparn, till- togo afdunstningstiderna i förhållande af 1:3 då vattenqvantiteterna förhöllo sig som 1:8, hvarvid vattnet fyllde högst hälften af kopparskålen. — I en jernskål af 1 tums tjocklek och upphettad i tenn, med vattenqvan ti teter ifrån 3 till 2 uns, förhöl- lo sig de kortaste afdunstningstiderna nä- ra såsom qvadratrötterna utur vattenqvan- titeterna, hvarvid initial-temperaturerna lå- go emellan 460° och 600° F. (2373° och 3155° C.). Då större vattenmassor sattes i beröring med jernet befanns initial-tem- peraturen för den största afdunstningen ligga minst 200° F. (inj°C.) under röd- glödgningshetta. — Om en betydligare myc- kenhet vatten sprutades på tjockt jern, som var omedelbart af elden upphettadt till en vid dagsljuset synlig rödglödgnings- hetta, så erhölls väl en hastig afdunstning, hvilken likväl blef ännu större vid en mycket lägre temperatur. T. ex. ett uns vatten afdunstade inom 13 sekunder ifrån en smidd jernskål, som var 2 tum tjock och upphettad till 550° F. (2875° C.), då lika mycket vatten behöfde 115 sekun- der för att afdunsta ifrån en rödglödande tackjernsskål af } tums tjocklek. Ifrån denna sistnämda skål, upphettad till glödg- ning, afdunstade 4 uns vatten på 300 se- kunder, men 2 uns vatten på 34 sekunder då skålens initial-temperatur var 600° F. (= 3155° C.). — För den största afdunst- ningen fordras, då metallens tjocklek är densamma, en lägre temperatur hos kop- par än hos jern, äfvensom repulsionen hos den förre infaller vid en lägre värmegrad. På koppar, upphettad i olja var afdunst- ningen 3 större än på jern af samma tjock- lek, och då upphettningen skedde i tenn, var afdunstningsförmågan nästan lika hos +Z6 tum tjock koppar och 1 tum tjockt jern, då jemförelsen gjordes vid den stör- sta afdunstningen och med samma vatten- qvantitet. — En ojemn metallyta fordrar en högre initial-temperatur för maximum af utdunstningen och minskar afdunst- nings-tiden. 7. För att utröna om, vid en hög temperatur, någon permanent gas kan bil- das i ångpannor, upphettades bottnen af en inuti väl rengjord ångpanna af valsadt jern till glödgning, hvarefter hett vatten tidtals insprutades och den med ångan blandade gasen uppsamlades i en dertill inrättad apparat. Vid undersökning be- 16 fanns gasen till största delen vara qväfgas med en liten inblandning af syrgas, och hade bildats af atmosferisk luft, genom jer- nets oxidation. Vatten sönderdelades icke af den starkt upphettade pannan, äfven om den inuti hade en rent metallisk yta. I några försök erhölls väl en liten qvan- titet af en brännbar gas, men hvilken se- dermera befanns hafva uppkommit af ol- jan i en ny packning under pannans lock. 8. Det har blifvit temligen allmänt antaget att, då en ångpanna spränges ge- nom ångans småningom ökade tryckning, denna söndersprängning icke har karakte- ren af en explosion, utan att pannan, på det svagaste stället blott får en remna ge- nom hvilken ångan utgår. Direkta försök att utröna detta anställdes med en panna af valsad jernplåt och med en kopparpanna. Metallens tjocklek hos den förra var blott 0,02 och hos den sednare 0,03 tum, på det att pannorna skulle brista vid en icke alltför hög tryckning. Hvardera pannan var försedd med en pressionsmätare, som beständigt tillkännagaf ångans tension. För att minska faran insattes pannan i en tung tackjernscylinder, och hela apparaten in- rättades så att observationerna kunde ske bakom en hög jordvall. Första försöket gjordes med jernpannan. Ånga utströmma- de väl genom en otäthet i pannans fog- ningar, men ångtrycket tilltog likväl små- ningom, till dess att, vid en tension sva- rande emot 11 i atmosfer, en explosion in- träffade, som förstörde pannan- och kring- kastade delarna deraf. Ett lika försök fö- retogs 17 retogs sedan med kopparpannan, hvilken äfven, men med ännu större våldsamhet exploderade. Dessa försök visade att ex- plosioner med alla sina förfärliga verknin- gar kunna uppkomma utan att ångkraften i pannan hastigt ökas. 9. PERKINS har uppgifvit att, om man på en med vatten fylld glödande jerncy- linder, som öfverallt är tillsluten, gör ett hål, repulsionen emellan den glödande me- tallen och vattnet hindrar detta sednare att, äfven i form af ånga, utkomma utur cylindern 1). Innan detta experiment re- peterades gjordes några förberedande för- sök att mäta denna repulsion under luf- tens vanliga tryckning. Härtill nyttjades tackjernsskålar af 3 och 7 tums tjocklek, hvilkas bottnar vora genomborrade med bål af 0,04 tums diameter, så att skålarna liknade silar. Då en sådan skål upphetta- des till glödgning och vatten göts deri, blef vattnet stående i skålen, alldeles så som om hennes botten icke varit genom- borrad: icke en gång ånga utträngde genom hålen, utan afdunstningen skedde ifrån ytan af vattnet, hvars temperatur befanns vara under kokpunkten. Men då skålen började att afkylas under glödgningstem- peraturen, visade sig vattendroppar under skålens botten, och dessa blefvo större i mon af temperaturens aftagande, till dess att, vid en starkare afkylning, vattnet slutligen utrann i strålar. Repulsionen be- 1) Se Årsberättelsen 1827, sid. 4. Prof. Paschs Årsb. t83y. 2 18 stämdes derigenom, att man undersök- te huru mycket af en viss vattenqvan- titet på en gifven tid utrann genom skå- lens botten vid olika temperaturer. Af dessa försök följde i allmänhet, att äfven vid låga temperaturer en bestämbar re- pulsion emellan metallen och vattnet äger rum, och att denna repulsion hastigt till- växer vid tilltagande temperatur. — Det PERKINs‘ska experimentet gjordes sedan med en qvicksilfverflaska af smidt jern med gängad öppning, hvilken, sedan flaskan var fylld med vatten, tillslöts med en skruf. I flaskans sida voro 3 hål af A 1 och 1 tum borrade, i hvilka koniska proppar vo- ro insatte, som genom en särskild anstalt qvarhöllos och kunde uttagas. Flaskan in- sattes i en stor tackjernscylinder och upp- hettades till glödgning, hvarvid ånga ut- trängde emellan skrufgängorna, hvilket för- orsakade en liten förlust af vatten. Man ville upphetta flaskan till starkare glödg- ning och sedan uttaga en af propparna, men dessföi innan inträffade en ytterst våld- sam explosion, som med en stark knall söndersprängde flaskan och förstörde eld- staden. Ehuru således detta försök miss- lyckades och, i anseende till dess vådlig- het, ej blef repeterad t, syntes deraf dock, att ånga, som blifvit bildad af vatten, upphettadt till en mycket hög temperatur, kan uttränga genom en ganska liten öpp- ning på det kärl som innesluter vattnet, utan att man likväl kunde sluta till hvad som skulle halva händt om det glödande kärlet varit alldeles fyldt med vatten, så- 19 som i PERKINS‘s experiment. I alla fall visade dock detta försök, att man icke utan den yttersta fara kan till en hög värme- grad upphetta vatten i slutna kärl, om vattnet deri icke har tillräckligt rum för sin utvidgning af värmet, och att äfven små qvantiteter af sådant starkt upphet- tadt vatten med en förvånande våldsamhet förvandlas till ånga i samma ögonblick som tryckningen på vattnet upphör. 10. Försöken att utröna om ångans på manometern observerade tryckning , då säkerhetsventilen lyfter sig, alltid är lika med den kraft som, efter beräkning, bor- de fordras till ventilens lyftande, anställ- des med den största omsorg, och observa- tionerna fortsattes under en tid af 2 år, hvarigenom ingen tillfällig adhaesion emel- lan ventilen och ventilringen kunde blifva obemärkt. De säkerhetsventiler som nytt- jades voro försedde med en inrättning, genom hvilken den kraft som lyftade ven- tilen kunde noga bestämmas och jemföras med monometerns angifvelse. Den beräk- nade pressionen befanns, ifrån 2,12 till 7,6 atmosferers medeltryckning, vara ifrån 4 till io procent större än den som ob- serverades på manometern. Detta fel hos säkerhetsventilerna, hvilket befanns ökas i mån som pressionen blef större, kan göra att ångpannors pröfning med tryckpump eller den hydrauliska prässen blifver opå- litlig. Härvid bör dock anmärkas att, vid dessa försök, icke koniska ventiler, utan endast platta eller plåtventiler nyttjades. ii. Verkan af bottensatsen eller den stenartade skorpa, som af vattnets salter bildas i ångpannor, undersöktes icke genom särskilda försök, utan man samlade blott observationer i detta ämne från de talrika ångfartygen i de Amerikanska vattnen. De upplysningar, som häraf inhämtades, voro egentligen inga andra än sådana som teo- rien och erfarenheten förut gifvit, nemli- gen, att den hårdnade bottensatsen, genom sin mindre värmeledande förmåga, kan för- orsaka ångpannans öfverhettning och de deraf följande bekanta olägenheterna. 12. Temperaturer na för olika tensio- ner hos ångan undersöktes ifrån i till 10 almosferer. Resultaten , jemförda med dem som förut erhållits af SOUTHERN, AnzBERGER och af Franska Academien, äro samman- fattade i följande tabellariska uppställning, i hvilken jag ansett mig böra bibehål- la den Fahrenheitska termometerskalans gradtal. Ångans Temperatur i Fahrenheitska grader. tension, uttryckt Enligt Enligt i atmo- Amerikan- Enligt Enligt Franska sferer. ska försö- ken. Southern. ARZBERGER. Acade- mien. I 2 12° _il 1,5 235 — ==-= 232,2 2 250 250,3 $50,5 250,5 2,5 264 — •o-4 203,8 3 275 — 275,7 275,2 3,5 284 — — 285,1 4 291,5 393,4 294,1 293,7 4,5 298,5 — — 300,3 5 304,5 — 310,3 3o8,8 5,5 310 — — 314,2 6 315,5 — 324 320,4 6,5 32 I —• — 326,3 7 326 -- 336 331,7 7,5 331 — — 336,9 8 336 243,6 346,8 342 8,5 340,5 —- - -— 9 345 — 356,2 350,8 9,5 349 — — — 10 352,5 — 365 358,9 22 En jemförelse emellan de Amerikan- ska resultaten och de tal som blifvit er- hållna af ROBISON, URE och af TAYLOR är uppställd i följande tabell: Ångans tempe- ra tur. Ångans tension, uttryckt i atmosferer. Enligt Amerikan- ska försö- ken. Enligt ROBISON. Enligt UnE. Enligt TAYLOR. 212° F. 1,00 1,00 1,00 1,00 a4o 1,64 1,83 1,72 ■ ' 250 2,00 2,23 2,06 1,97 260 2,35 2,68 2,41 2,34 270 2,74 3,14 2,88 2,75 280 3,25 3,53 3,40 3,26 290 3,89 — 4,00 3,82 300 4,60 — 4,66 4,46 310 5,50 — 5,38 - — 320 6,40 —— — 5,98 Den empiriska formel, efter hvilken Franska Academiens resultat beräknades, är, reducerad till Fahrenheitska termo- meter-skalan, e = (0,003974t + 1)5; hvaremot de Amerikanska lalen, såsom ne- danslående öfversigt visar, ganska nära öfverensstämma med formeln e = (0,00333t 4- 1)6. I båda dessa formler utmärker e ån- gans tension och t dess temperatur min- skad med 2i2° F. Ångans Beräknad Funnen tension. temperatur. temperatur. Skillnad. I 212,0° F. 2 I 2° F. 0,0 2 248,8 250 -— 1,2 3 272,3 275 — 2,7 4 290,1 291,5 — 1,4 5 304,4 304,5 — 0,1 6 316,5 315,5 + 1,0 7 327,3 320 + 1,3 8 336,4 336 + 0,4 9 344,8 345 — 0,2 10 352,5 352,5 0,0 Den komité, åt hvilken föregående undersökningar varit uppdragna, utgjordes af A. D. Bache, B. Reeves, W. A. KEATING, M. W. BALDWIN, S. V. MERRIK, J. Lukens, W. R. Johnson, R. HARE, J. J. Rush, J. RONALDSON, F. GRAFF, R. M. PATTERSON, J. K. Mitchell, G. Fox, T. P. Joxes, J. P. Espy och G. MERRIK, af h vilka de sex 24 förstnämde hafva anställt de anförda för- söken 2). Föreslag- Under loppet af år 1835 hade 7 täf- "f Expc-lingsskrifter inkommit till La Société d‘en- czioner couragement pour l‘industrie nationale i mande, Paris, i anledning af de i dessa Årsberät- ninghe“äetelser förut omtalade, af nämde Samfund PE.SQRutsatte 2:ne pris för uppfinningar af skydds- ciété d‘en-medel emot ångpannors explosioner 3), samt ment Biif-ett pris af i5oo Francs för en förbättrad vit Itsat malningsapparat. Af Dessa skrifter inne- höllo de 3 första dels blott teoretiska åsigter, dels sådana förslag som ej ansågos vara förtjenta af Sällskapets uppmärksam- het. — Den fjerde Concurrenten hade in- sänd t en ganska god afhandling om orsa- kerna till explosioner, och emot dessa fö- reslagit åtskilliga lika enkla som sinnrikt uttänkta skyddsmedel, hvilka dock icke ännu blifvit så pröfvade, som det af säll- skapet utfärdade programm föreskrifver. — Författaren till den femte täflingsskriften, som äfven med sakkännedom yttrat sig om orsakerna till explosioner och medlen deremot, ansåg det säkraste skyddsmedlet bestå deruti, att vattnet, hvaraf ångan bildas, fördelades så mycket som möjligt vore, och hade föreslagit en på denna princip grundad ångapparat eller genera- 2) Mechanics Magazine N:o 666, s. 81; N:o 667, s. 97; N:o 668, s. 113; N:o 670, s. 160; N:o 671, s. 186; N:o 672, s. 205. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 61, s. 324, 409; Band. 62, s. i, 81.— Polytechnisches Cen- tral-Blatt, 2 Jabrg. §. III, 1127. 3) Se årsberättelserna, år 1832, sid. 12; år 1833, sid. i, och år 1836, sid. i. tor, h vilken likväl icke blifvit försökt. — Den sjettc ibland de täflande hade äfven antagit den nyss nämde fördelningsprinci- pen och, i enlighet med densamma, inrät- tat en ångapparat, bestående af flera lån- ga rör, som hafva en lutande ställning och nedtill stå i förening med hvarandra, för att på en gång kunna förses med vatten. Alla dessa rör uttömma den i dem bildade ångan i ett gemensamt rum. Uti en vat- tenreservoir, som genom två smala rör är förenad med ångapparaten, simmar en flot- tör, som icke allenast reglerar matarepum- pens gång, utan äfven släcker elden i fall vattnet i ångpannan sjunker under en viss punkt. Denna apparat är utförd i stort och skall ganska väl uppfylla sitt ända- mål, men har ännu icke varit tillräckligt länge i gång för att kunna tillvinna sin uppfinnare ett af de utsatte prisen. — Den sjunde afhandlingen var åtföljd af en liten utmärkt vacker ångmachin af märk- värdig inrättning, hvarom en särskild be- rättelse skulle meddelas Sällskapet. Utom de 7 täflingsskrifterna hade tvenne afhandlingar blifvit till Sällskapet ingifne, af hvilka den ena i hög grad an- sets förtjent af Sällskapets uppmärksam- het. Dess hufvudsakliga innehåll är föl- jande: Den vanligaste orsaken till explosion anses af författaren vara brist på vatten i ångpannan. För att göra denna omöjlig föreslås en matarepump som är mer än tillräcklig för att förse pannan med sitt största behof af vatten. Så snart som vatt- net i pannan, genom denna pumps ver- 26 kan, stigit till en viss grad, lyfter det en metallkula, hvilken såsom en flottör kan höja och sänka sig uti ett vidt rör med genomborrade sidor. Denna kula är för- enad med en liten ventil, som är tillslu- ten då vattnet är lågt, men som, då vatt- net ökas och lyfter kulan, öppnas och in- släpper ånga i matarepumpen, hvilken der- igenom genast blifver overksam, hvilket fortfar till dess att vattnet sjunkit så myc- ket, att ventilen åter tillslutes, då den ånga, som finnes i matarepumpen, snart condenseras, och denne sednare följaktligen åter börjar att införa vatten i pannan. — Till förekommande af pannans öfverhett- ning, föreslår Författaren att låta vattnet ifrån matarepumpen inkomma genom två längs efter pannan gående rännor, försed- da med små bål, genom hvilka vattnet ut- rinner och beständigt håller pannans väg- gar innuti våta. — Pannan kan, såsom be- kant är, blifva öfverbettad derigenom att en skorpa af så kallad pannsten bildat sig i henne. Faran deraf förekommer Förfat- taren på följande sinnrika sätt: Ett rör går vertikalt tvertigenom pannan och öpp- nar sig i eldstaden, midt öfver det ställe der elden verkar starkast. Rörets öfra utom pannan utslående del är försedd med en vid kran, hvars tapp likväl icke är ge- nomborrad, utan blott har en fördjupning, hvilken icke hindrar kranen att, i alla ställningar, lufttätt tillsluta röret. I pan- nans ångrum är röret genomborradt med hål, genom hvilka ångan ingår i röret och utkommer i eldstaden, så länge som röret 27 får förblifva öppet. För att hindra den- na ångans genomgång, tillsintes röret på det sättet, att en propp af lättsmält me- tallblandning lägges i den förut nämda kranens fördjupning, h varefter kranen om- vrides ett halft hvarf, då proppen ned- faller och stannar vid rörets ända, som bar en konisk afsmalning, der proppen af ångan så fasttryckes att den, såsom erfa- renheten visat, sluter lufttätt och liksom utgör en del af pannans botten. Om nu antingen pannsten eller vattenbrist föror- sakar en för stark upphettning, så smäl- ter genast proppen, och ånga utrusar ge- nom röret i eldstaden och qväfver elden. Så snart som pannan sedan afsvalnat till behörig temperatur, inlägges i kranen en ny propp, med hvilken röret, på förut- nämde sätt åter tilltäppes. — De härmed anställda försöken hafva gifvit så afgöran- de resultat, att Sällskapets Comité ansett detta medel att hindra ångpannors öfver- hettning vara ofelbart, men har likväl för uppfinnaren, GALY-CAZALAT, icke kunnat tillstyrka annan belöning än Sällskapets stora guldmedalj, emedan han tagit patent på sin uppfinning och derigenom uteslu- tit sig ifrån täflan om Sällskapets pris. Den apparat, som här är omtalad, är, i Comitens tanka, ett tillräckligt skyddsme- del, om ångmachinen tillika är försedd med en säker matarepump, hvårföre Säll- skapet äfven utsatt ett pris för uppfinnin- gen af en sådan. De förslag, som i an- ledning häraf till Sällskapet inkommit, hafva icke uppfyllt programmets fordrin- 28 gar; men Sällskapet har fått sig meddelad en ritning på en matningsapparat, som i flere år varit begagnad i en stor anlägg- ning, och som befunnits så utmärka sig framför andra kända inrättningar till ång- pannors underhållande med vatten, att Sällskapets Comité ansett uppfinnaren fullkomligt vara berättigad till ett af de utsatta prisen 4). Jag har ännu icke haft tillgång till en så tydlig beskrifning på denna apparat, att jag kan meddela något om dess sammansättning. En mängd föreslagna förbättringar i ångmachiners konstruktion hafva, för öf- rigt, under det förflutna året blifvit be- skrifna, hvilka likväl dels icke äro af nå- gon särdeles märkvärdighet, dels icke kun- na göras fattliga utan bifogade teckningar. Jag måste derföre inskränka mig till nå- gra få och korta meddelanden: JELowtc- E. JELOWICKI har i England tagit pa- SAM!#: tent på en ångmachin, som utmärker sig hufvudsakligen derigenom att cylindern vexelvis höjer och sänker sig. Pistonstån- gen, hvilken antingen kan vara fastståen- de eller ock hafva en oscilierande rörelse, är längsefter genomborrad af två kanaler, eller ock sammansatt af två rör. Genom det ena af dessa rör inkommer ångan i cylindern, och utgår, sedan hon gjort sin verkan, genom det andra röret, antingen till condensatorn eller i fria luften. Ven- 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 60, sid. 249. — Polytechnisches Centralblatt, 2 Jahrg. sid. 594. tiderna som reglera ångans insläppning öm- som öfver och under pistonen, äro anbrag- te i denne sistnämde och följaktligen inom cylindern s). En inrättning, varigenom ångmachi-DIGGLEs nen intager mindre rum, är föreslagen af “ehin?" J. DIGGLE i England. Luftpumpen är ställd midt under machinens cylinder, och båda hafva en gemensam pistonstång, hvil- ken går både igenom cylinderns lock och botten, och med sin öfra ända är förenad med en vefstång, som omedelbart kringdrif- ver machinens axel. Diggle har äfven, såsom en förbättring af ångventilerna fö- reslagit att förse dem med en elastisk me- tallpackning6). AVEnY i Nord-Amerika har inrättat AVEnY‘s en roterande ångmachin, hvars hufvudsak-"Rkgma““ liga del består uti en ihålig axel, försedd chin- med tvenne äfvenledes ihåliga armar, som nära vid ändarne hafva hvar sin sidoöpp- ning, hvilka öppningar äro vända åt mot- satta håll. Ångan inkommer i axeln, går derifrån i de båda armarna och utrusar genom de nyss nämda sidoöppningarna, hvaraf följden blir att armarna kringdrif- vas af ångan, på samma sätt och af sam- ma orsak som det SEGNERska vattenhjulet sättes i rörelse af vattnet. Principen, hvarpå denna ångmachin är grundad, är ganska gammal, och flere hafva försökt. 5) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries. Vol. 9, sid. 35. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1163. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 87. 00 men utan framgång, att använda densam- ma till erhållande af mechanisk rörelse- kraft. Äfven beräkningen gifver föga hopp att denna kraft kan med någon fördel be- gagnas. Likväl skall AVERY‘s ångmachin hafva vunnit mycket förtroende i de För- enade Staterna, och der vara i gång icke allenast i flere fabriker utan äfven på en ångvagn 7). . ‘ G _ I. GALLOWAY i England har grundat WAY‘s ro en roterande ångmachin på den förmen- kergnde ta egenskapen hos ellipsen, att på dennes machin. mindre axel kan finnas en så belägen punkt, att alla igenom denne dragna och af ellipsens omkrets begränsade räta li- nier äro lika stora. Med förutsättande att denna princip är riktig, kan man få en ide om inrättningen af GALLOWAY‘s ång- machin, om man föreställer sig att den vinkelräla genomskärningen af machinens cylinder är en ellips, uti hvilken den för- ut nämda punkten utmärker tvärsectionen af machinaxeln, och ellipsens mindre axel betecknar genomskärningen af den metall- plåt som utgör pistonen. Om nu tillika denna plåt kan flytta sig åt ömse sidor på machinaxeln, så måste, då denne sed- nare vänder sig, plåten beständigt dela cylindern i två lufttätt från hvarandra af- stängda rum, hvarvid plåtens på båda si- dor om axeln liggande delar blifva ömsom 7) Mechanics Magazine N:o 637 och 639. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 59, sid. 81, och Band. 62, sid. 44 2.—Polytech- nisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 508. 31 större och mindre. Ångans insläppning och condensering vexelvis i cylinderns båda rum kunna således alltid regleras så, att plåten och följaktligen machinens axel hållas i en roterande rörelse 8). — Emot denna machin kan det inkastet göras, att ellipsen icke har den egenskap som här blifvit förutsatt. Felet, som häraf upp- kommer, kan väl rättas derigenom att pi- stonen har elastiska metallpackningar, så vida ellipsens exeentricitet är liten, men i detta fall kan machinen icke få någon betydlig kraft. Machinens cylinder bör så- ledes få någon fördelaktigare form än den elliptiska, hvilket på flere sätt är möjligt. Man har, under de sednare åren, bör-Spinnba- jat att i Europa införa användandet af fi-Tesöuenen brerna hos växtslägtena Aloe, Agave och förbered- Bromelia i stället för lin och hampa, och spahia. denna industrigren har inom kort tid gjort af^X betydliga framsteg, icke blott i EnglandAgavench utan äfven i Frankrike och Belgien. Sät-använda i tet att erhålla och bereda dessa fibrer ärdilebenr ganska enkelt, och bestar blott i den fri- hampa, ska växtens krossning emellan valsar, tvätt- ning i salt vatten och slutligen fibrernas häckling. Vid den sednaste Industri-ex- positionen i Paris förekommo en stor mängd tillverkningar af detta nya råämne, såsom tåg och snören af alla slag, segelduk, väf- 8) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 5, sid. 2i i. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 60, sid. 409. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 495. " nader till möbler och klädespersedlar, duk- tyg, snörmakeriarbeten, papper m. m. Tåg af A.loé hafva framför hamptåg be- tydliga företräden: De äro ungefär hälften lättare och tillika 13 gång så slarka som hamptåg af samma längd och tjocklek. De behöfva icke tjäras, emedan de innehålla ett af naturen bildadt ämne som motstår åverkan af vatten, hvårföre de äfven ge- nom blötning icke försvagas och blott obe- tydligt förkortas. Dessa tågs glatta yta och mjukhet göra dessutom alt de långt mindre än vanliga tåg lida genom nötning och brytning. Oaktadt i allmänhet aloe- tåg kunna antagas vara 4 gånger så var- aktiga som tåg af hampa, säljas de likväl till io procent lägre pris än desse sedna- re. Tågverke af detta slag begagnas i Frankrike redan af både marinen och ar- tilleriet. Den största Franska fabrik för tillverkningen af aloetåg tillhörer PAVY i Paris. Ch. CARETTE och Th. SOMONT, båda i Amiens, äro äfven utmärkta fabrikanter i denna väg. I Brussel har, under A. HAUMANS direktion, ett bolag för tillverk- ningen af detta slags tåg bildat sig, med ett kapital af 5oo,ooo Francs9). nist- En ullkamningsmachin, på hvilken G. ES_DONISTHORPE och H. Rawson i England ta- git 9) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 59, sid. 158.—Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 930. 33 git patent 10), kan här endast nämnas. —soxs ull- Detsamma gäller äfven om följande äldre,kamnin#s- men först nu bekantgjorda, i Frankrike patenterade, uppfinningar: En machin, Spa~ tuleuse kallad, till nyss bråkadt lins och hampas rensning från deras trädartade de- lar; af Andpjeux i Paris1). — En machin till hampas stampning, för att göra henne mjuk och tjenlig alt spinnas; af Bröderna Trotté de LA Roche 2). — Machiner till kamulls, lins och hampas förberedning till spånad; af PELLETIER i Paris 3). Många förbättringar af spinnmachiner Spinn- och till dem hörande delar hafva blifvit™dthiner bekanta, hvilka alla äro af den beskaffen- het alt de icke kunna beskrifvas utan teck- ningar Jag skall i korthet omnämna de förnämsta af dem. J. W HITELAW i Glasgow har uppfun- White- nit en inrättning af spindlarna i bomulls- LAWS spinnstolar, hvarigenom deras gång blirförbom- jemn och utan skakning och, i följd der- Usa 8- af, bobinens eller spolens dragning på gar- net mera likformig 4). 10) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 5, sid. i. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 59, sid. 346. — Polytechni- sches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 523. 1) Description des Brevets, Torne 28, sid. 232. 2) Ibid. Tome 28, sid. 162. 3) Ibid. Tome 25, sid. 56. 4) Mechanic’s Magazine, N:o 660, sid. 536. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 62, sid. 200.— Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 527. Prof. Paschs Ärsb. j83j. 3 34 JoNES‘sÅtskilliga förbättringar af spinnstolar, simuma -hvarigenom den för spinningen nödvändi- ga differentialrörelsen emellan bobinen och vingen, eller emellan denne sednare och spindeln, kan med större likformighet och lätthet regleras, äro föremål för ett patent, taget i England af J. J. JONES 5). As- E. Ashworth och J. GREENOUGH i Eng- worths land hafva föreslagit åtskilliga tillsatser noughs och förändringar i spinnstolars machineri, SPeninn" hvarigenom desse blifva mera oberoende af deras skötsel. De vanliga spinnmachiner- na, af det slag som i England kallas mu- leSj hafva den ofullkomligheten, att spe- len, under vagnens eller den så kallade jäckens återgång, alltid göra ett lika antal omlopp, då likväl garnets jemna upplind- ning på spolen fordrar att antalet af des- sas omlopp minskas, i samma mån som den upplindade garnqvantitetens diameter ökas. Hos finspånadsmachiner inträffar en annan olägenhet deraf, att påläggaren, som reglerar garnets likformiga upplindning, alltid lyfter sig i ett bestämdt tidsmoment så snart som jäcken gjort sin återgång, hvarigenom den släpper garnet förr, då spelet är fullt än då garnqvantiteten ännu är liten, hvilket lätt gifver garnet tillfäl- le att snärja eller knyta sig, i synnerhet om det är fint och hårdt spunnet. Genom ASHWORTHS och GREENOUGS förbättringar af 5) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol 5, sid. 201. — DINGLERS Poly- techn. Journal, Band. 6o, sid. 435.—Poly- technisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 884. 35 spinnmachinerna försvinna de här näm- de ofullkomligheterna 6). För öfrigt äro i England, förbättringar af hvarjehanda spinnmachiner gjorda för- nämligast af J. WHITWORTH 7), J. CH. DYER och J. SMITH 8), T. R. Shute9), J. Houlds- worth 10), D. Dewhurst, Th. Hope, Jos. Hope och Is. Hope1), Th. Sharp och R. ROBERTS 2), J. CHAMPION 3), samt Th. AIr- KIN 4); och i Frankrike hafva hufvudsak- ligen följande patenterade uppfinningar i spånadskonsten blifvit beskrifna: Ett sy- stem af machiner till lins och hampas be- 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 6, sid. 269. 7) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, s. i. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 61 , sid. 98. 8) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 6, sid. 265. — DINGLERS Poly- techn. Journal, Band. 61, sid. 93. — Poly- technisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 818. 9) Hhe Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 5, sid. 208. — DINGLERS Poly- techn. Journal, Band. 60, sid. 438. — Po- lytechn. Central-Blatt, 2 Jahrg., sid. 821. ,0) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 6, sid. 348. 1) The London Journal of Arts, conj. Series, Vol. 8, s. 233. — DINGLERS Polytechn. Jour- nal, Band. 62, sid. 62. — Polytechn. Cen- sral-Blatt, 2 Jahrg., sid. 1095. 2) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 393. •—DINGLERS Polytechn. Journal. Band. 62, s. 457. — Polytechn. Cen- tral-Blatt, 2 Jahrg., sid. 1 159. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 148. 4) Ibid. Vol. 9, s. 194. 36 redning och spånad, kalladt Systéme tan- ^entielj af JULIEN-LEROY i Paris 5). — En spinnmachin för silke, bomull och ull, af J. COLLIER i Paris 6). — Machiner till kam- ullsspånad, af PARROT & Comp. 7).—För- bättrade spel i bomullsspånadsmachiner, af WADDINGTON och CHAMPION 8). -—En spinn- machin för silke, af M. BLANCHON 9). — En slubb- eller grof-förespänadsmachin för bomull, kallad Rota-frotteurj uti hvilken den spunna bomullen icke blifver snodd utan blott rullad, så att den får utseende af ett tätt och jemnt snöre, af J. WINS- low i Havre 10). — En lin- och hamp- spånadsmachin af SCHILUMBERGER i Paris 1). v-dfitoiar I väfnadskonsten hafva ganska många °Cnad^~ uppfinningar och förbättringar blifvit be- kanta, hvilka jag äfvenledes blott i kort- het kan omnämna. Howards En mekanism, hvarigenom ränningen och ScAT-beständigt hålles i en lika spänning, och TERGOODS © . väfstoi. aflindar sig från bommen i mån som väf- ningen fortgår, är uppfunnen af A. Ho- WARD och J. ScATTERGOOD i England 2). Stores En väfstoi, hvaruti ränningen äfven väfstoi. aflindar sig genom machineri, så länge som väfningen går ordentligt, men blifver stil- , 5) Description des Brevets, Tome 28, sid. 4o. 6) Ibid. Tome 28, sid. 90. 7) Ibid. Tome 25, sid. 31. 8) Ibid. Tome 27, sid. 102. 9) Ibid. Tome 28, sid. 251. 10) Ibid. Tome 24, sid. 80. 1) Ibid. Tome 25, sid. 312. 2) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 6, sid. 1. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 62, sid. 461. inslående i händelse alt inslagstråden af- slites, är föremål för ett patent, laget i England af Amerikanen A. STONE 3). J. BULLOUGH i England har uppfun- BUL- nit en inrättning af väfstolar, så väl me- LQGus kaniska som drifna med handkraft, hvar- igenom två väfvar kunna tillverkas på en gång, och ränningens aflindning tillika regleras efter den större eller mindre tät- het man vill gifva åt väfnaden. Derjemte afbryter machineriet väfstolens gång då antingen inslagsgarnet brister eller skott- spolen stannar i välven. — En förändring af den mekanism, som allindar ränningen under väfningens fortgång, är lämpad till sådana stolar, som tillverka blott en väf och drifvas af mekanisk kraft, och så in- rättad, alt aflindningens hastighet kan va- rieras på ett sådant sätt, att väfven tvers- öfver får ömsom tätare och glesare väfda delar. Till dessa sistnämda väfstolar hö- ra äfven tvenne olika förändringar af det machineri, som stannar väfstolen om in- slaget blifver felaktigt, och dessutom en sjelfverkande anstalt hvarigenom den del af väfven , som kan hafva blifvit upplin- dad på väfbomen, sedan inslagsgarnet bru- stit, går tillbaka, samt en inrättning, som förekommer skakning af machineriets ha- stiga stannande, då skottspolen fastnar i väfven 4). 3) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 7, sid. 329.— DING- lers Polytechn. Journal, Band. 60, sid. 178. 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 9, sid. 65. 38 RoOEEs En olägenhet, som åtföljer den JAC- sörbät- QUARDska väfstolens vanliga inrättning, är dens.c-det stora antalet af de pappskifvor, genom QUAnnska hvilka mönstret åstadkommes , emedan en väfstolen. 1 1 p i sådan pappskitva fordras för hvarje skott- spolens genomgång till dess att hela mön- stret är väfdt. Till ett mönster af icke särdeles stor omfattning kan således be- höfvas omkring 1800 pappskifvor, af hvil- ka ungefär hälften är lika, och till en stor del användes för den släta delen af väf- ven. ROOKE i England har förändrat väf- stolen på ett sådant sätt, att man und- viker repetitionen af de på hvarandra föl- jande pappskifvor som bilda väfvens bot- ten. Detta är verstäldt derigenom, alt den egentliga JACQUARDska machinen är skild ifrån väfstolen samt oberoende, af denne och sättes i verksamhet genom en särskild trampa, så att man blott behöfver använ- da så många pappskifvor som förändringar i skaftens lyftning, till mönstrets bildan- de , fö r ekom ma5). Crofts, I väfningen af Engelsk tyll eller så JEVSS kalladt bobbinnet äro förbättringar upp- WELLS funna af W. Crofts 6), J. Levers och J. "Rohine" PEDDER 7), och af TH. R. Sewell 8). ning af bobbin- --------------- net. 5) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg., sid. 1015. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 22, 265. — DINGLERS Po- lytechnisches Journal, Band. 60, sid. 420, 424. 7) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 99. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 61, sid. 108. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries , Vol. 9, sid. 129. 39 Man använder i Lyon följande sätt Sätt att alt tillverka falska men ganska vackra fa-riiteaa. sonerade sidentyg: Ränningen upplindassidentyg på en bom och insattes i väfstolen, der der. väfvaren sedan, med alnslånga afstånd emellan hvart ställe, slår in 40 till 50 inslagstrådar för att hålla ränningen vid en öfverallt lika bredd. Ränningen utta- ges sedan och spännes med två valsar öfver ett bord, på hvilket man, på samma sätt som vid kattunstryckning tillgår, trycker den med färger, som sedan fästas derige- nom att man låter ränningen gå igenom vattenånga. Derefter insattes ränningen åter i väfstolen, de inslagna trådarna ut- tagas och tyget väfves lika som ett van- ligt slätt tyg. Man har äfven i Lyon bör- jat att åter införa det gamla sättet alt den- telera siden med kopparformar, i hvilka mönstret bildas af en mängd spetsar eller taggar. Sidentyget fuktas med gummi- vatten och lägges på formen, hvilken hål- les varm, hvarefter man med ett slags borste slår på tyget, som då af spetsarna i formen blir genomstucket med hål, hvil- ka bilda likasom maskor. På detta sätt lyckas man att ganska väl imitera tyll, blonder och dylika väfnader 9). Följande i Frankrike patenterade äl- Äldre dre uppfinningar i väfnadskonsten hafva uppiin- blifvit bekantgjorda: En väfstoi, på hvil- VäPKaE. ken flere stycken tyg eller band, det ena konsten. 9) Recueil industriel, Oct. 1835, sid. 6o. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 59, sid. 157. 4° Öfver det andra, kunna väfvas på en gång, af REVERCHON i S:t Elienne 10). — En ma- chin, tricoteur fran^ais kallad, för till- verkning af stickade ylletäcken o. d. af PINET, DEMENOU, FABRE och Pontus i Pa- ris1). Denna sinnrikt inrättade machin, på hvilken patent eller hrevet på 15 år erhölls 1818, har hållits hemlig under he- la privilegiitiden. — En väfstoi, på hvil- ken 18 stycken galoner af guld, silfver, ull, silke eller bomull, kunna på en gång väfvas, af J. DUMAREST och H. F. Brunet i S:t Etienne 2). — En mekanisk väfstoi till väfning af så väl släta som croiserade och brocherade tyg af bomull, ull eller silke, af G. BARDEL i Paris 3). — En mekanisk väfstoi af RISLER och Dixon i Cernay 4). — En väfstoi till väfning af hängslen och strumpeband, af J. FAYOLLE och J. B. LE- gras i Paris5). — En annan metod att väfva elastiska hängslen och strumpeband, af M. L. P. Lambert i Paris 6). — En me- kanisk väfstoi, uti hvilken ränningens klistring eller appretering verkställes ge- nom machineriet, af J. Neale och CA- WAN 7). — En mechanisk väfstoi af X. JOURDAIN i Altkirch 8). — En stol till väf- 10) Description des Brevets, Tome 26, sid. 47. 1) Ibid. Tome 27, sid. 84. 2) Ibid. Tome 26, sid. 44. 3) Ibid. Tome 28, sid. 93. 4) Ibid. Tome 24, sid. 92. 5) Ibid. Tome 25, sid. 243. 6) Ibid. Tome 26, sid. 257. 7) Ibid. Tome 26, sid. 7. 8) Ibid. Tome 28, sid. 15^. ning af tricot med dubbla maskor, af P. C. DUPONT i Troyes 9). — En mekanisk slagbom af J. B. GUÉPET i Lyon 10). — En slagbom för flere styckens väfning på en gång och med olika mönster, af P. DAVID i Nimes ’). — Flerehanda förbättringar af slagbomar för bandväfstolar, af C. MAILLÉ och Mémo i Lyon 2), A. PREYNAT i Sor- bier 3), D. PEYRE 4), L. ROCHE och P. OLAG- NON5), M. FARGERE 6), J. OuDET och E. AR- NAUD 7), F. Meyet och J. A. VALLET 8), J. SAGNARD ®), P. PLANCHET 10), D. FRAISS och VALLAT 1), alla i S:t Etienne, BOURGUIN i Lyon 2)'och ROULLET äfvenledes i Lyon 3). — En förbättrad väfsked, af F. X. LAVER- R.IÉRE och U. GENTELET i Lyon 4). —• En mekanisk skottspole, af A. H. BOURGUIN 5). — En förbättring af det slags skottspole som kallas na^vette retrogradej, af L. Clerc 6). — Tillverkning af ett slags tyg med ränning 9) Description des Brevets, Tome 28, sid. 180. 10) Ibid. Tome 26, sid. 78. 1) Ibid. Tome 27, sid. 370. 2) Ibid. Tome 25, sid. 18. 3) Ibid. Tome 27, sid. 59. 4) Ibid. Tome 28, sid. 15. 5) Ibid. Tome 26, sid. 371. 6) Ibid. Tome 28, sid. 114. 7) Ibid. Tome 28, sid. 84. 8) Ibid. Tome 26, sid. 266. 9) Ibid. Tome 27, sid. 147. 10) Ibid. Tome 26, sid. 273. 1) Ibid. Tome 28, sid. 213. 2) Ibid. Tome 26, sid. 261. 3) Ibid. Tome 28, sid. 214. .4) Ibid. Tome 28, sid. 264. 5) Ibid. Tome 25, sid. 19. 6) Ibid. Tome 26, sid. 238, af silke och inslag af ylle, kalladt dran d^A/ep^ af GENSSE Duminy & Comp. i Amiens 7). Klädens En ruggmachin, ^arniseuse continue "EHEsMES-kallad, på hvilken Tu. CHENNEVIERE i Lou- VIRRES viers år 1829 erhållit brevet, har blifvit "chin. beskrifven 8), men dess inrättning kan icke här göras tydlig. Klädens Följande machiner till klädens öfver- skärning, skärning, på hvilka brevets blifvit tagna i Frankrike, hafva blifvit bekanta: En ma- Seveneschin, af A. Sevéne i Paris, af det slag Öhegskärder öfverskärningen sker med kringgående chin. klingor. Klädet går efter längden igenom machinen och borstas först af två borst- valsar, af hvilka den sista uppreser ull- håren innan öfverskärningen börjar. Val- sarna, vid hvilka klingorna äro fästade, äro flere och hafva ett sådant läge att de göra ungefär 45° vinklar emot klädets li- ster9). — En machin, af A. POUPART i Sedan. Öfverskärningen i denna, ganska sinnrikt uttänkta, machin sker med raka klingor, som äro fästade vid ett slags pen- del, hvilken gör hastiga oscillationer un- der det att klädet går igenom machinen och träffas af klingorna, som skära både vid sin fram- och återgång10). — En öf- verskärningsmachin, kallad tondeuse d inou- 'vement dlternatifaf J. B. C. CAPLAIN 1). 7) Description des Brevets, Tome 28, sid. 353. 8) Ibid. Tome 28, sid. 81. 9) Ibid. Tome 28, sid. 18. 10) Ibid. Tome 24, sid. 175. 1) Ibid. Tome 25, sid. 64. Några i Frankrike patenterade sätt Kindens att dekatera och lustrera kläden hafva blif- dekate- vit bekantgjorda. Ehuru dessa uppfinnin- gar icke i hufvudsaken innehålla något som nu mera är nytt eller okändt, anser jag mig dock böra derom lemna en kort beskrifning. En dekateringsmetod af H. J. POHLEN PonLENS i Paris består deri, att klädet först sam- sätt att manlägges eller tafflas, h varefter det om- kläden, lindas med ett stycke groft ofärgadt klä- de och sättes i en präss, hvars prässbot- ten är genomborrad med en mängd hål och betäckt med ett stycke packväf. Klä- det betäckes med ett plankstycke, prässas och föres, tillika med prässen, på en ugn, hvars betäckning utgöres af en jernplåt, på hvilken man, innan klädet ditflyttas, lägger ett till en hands tjocklek samman- lagdt stycke våt packväf, så att hela plå- ten betäckes deraf. Den utur den våta väfven uppstigande heta ångan dekaterar klädet. En förändring af denna metod består deri, att man låter det samman- prässade klädet genomträngas af ånga ifrån en ångpanna, som är försedd med en sä- kerhetsventil, hvars lastning är så afpas- sad att ångans temperatur ej kan blifva högre än som för operationen är tjenligt 2). Ett annat sätt att dekatera kläden,p0UCHINS uppfunnet af D. F. POUCHIN i Paris, är dekate- • i1 ii i iiii ringsme- icke annat än en nu allmänt känd behand- tod. 2) Description des Brevets, Tome 27, sid. 8.— Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg., sid. 235. ling af klädet med ånga. Två stycken af de kläden, som skola dekaleras, upplindas först på hvar sin cylider. Hvardera af dessa båda cylindrar är försedd ined ett stycke lärft, hvarvid klädet är fastsydt. Klädet upplindas sedan på en tredje cy- linder, på det sätt, att nian först låter nå- gra få alnar upprullas från den ena af de förstnämde båda cylindrarna, hvarefter man låter klädet ifrån den andra cylindern följa med, så att båda klädesstyckena blif- va hårdt lindade, det ena inom det an- dra, på den tredje cylindern. Lärftet, hvarvid klädet på den andra cylindern var fästadt, bör vara så långt, att det, efter den sistnämde upplindningen, flera hvarf omgifver klädet. Likväl bör man lägga ett litet stycke ylletyg emellan lärftet och klädet som skall dekateras, på det att icke detta sednare må taga intryck af lärftet. Fyra eller fem sådana med kläde försed- da cylindrar ställas sedan öfver en öppen panna, i hvilken vatten kokas, och betäc- kas med en klocka eller reservoir för ån- gan, som skall genomtränga klädet. Bäst är att till klädets upplindning begagna ihåliga och med hål genomborrade koppar- cylindrar, som gifva ångan tillfälle att ifrån två sidor inkomma i klädet 3). Ett dekateringssätt af E. HENKÉ i Pa- ris är endast en förändring af det föregå- ende, och består i hufvudsaken deruti att 3) Description des Brevets, Tome 26,5. 314.— Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 235, 45 del på en ihålig och med hål genombor- rad kopparvals hårdt upplindade klädet lägges på en trädställning uti en cylinder af träd eller jernplåt, hvilken sedan tätt tillslutes, hvarefter ånga inledes deri från en ångpanna 4). Omkring år 1828 uppfann J. HEIL- Brode- MANN i Thann (i södra Elsass) en machin, AE%- med hvilken broderier kunna verkställas MANNS lika noggrant som genom det skickligaste ringsma handarbete. Vid industri-expositionen i chin- Paris år 1 834 väckte denna machin, så väl genom sin vackra och med mycken skarpsinnighet uttänkta mekanism, som äf- ven venom de med densamma förfärdiga- de arbeten, en allmän uppmärksamhet, och är nu utspridd icke allenast i Frank- rike, utan äfven i England, Sachsen och Schweitz. Ehuru den här icke kan be- skrifvas, skall jag dock försöka att göra principen för dess inrättning tydlig. Ma- chinens ändamål är att åstadkomma brode- ring af ett stort antal lika teckningar el- ler figurer på en gång, och är endast med fördel användbar då mönstret innehåller repetitioner af samma figurer, emedan, i annat fall, broderingen går vida fortare genom handarbete på vanligt sätt. Bro- deringen sker med verkliga synålar, hvil- ka likväl skilja sig ifrån de vanliga deri- genom att de hafva uddar i båda ändar- na och nålsögat på midten, på det att de icke, under arbetet må behöfva omvändas. 4) Description des Brevets, Tome 27, s. 103.— Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. s. 236. 46 hvilket skulle fordra ett mycket inveckladt machineri. Tyget, som skall broderas, är spändt emellan 2 valsar i en vertikalt stå- ende ram. Två vagnar som löpa på jern- skenor, den ena framföre och den andra bakom tyget, bära h vardera 2 horizontela rader af små tänger, hvilkas antal är lika med antalet af de figurer som på en gång skola broderas; så att, om detta antal är 130, hvardera raden innehåller 65 tänger. I hvar och en af dessa tänger, men blott på den ena vagnen insättes en med sin tråd försedd nål. Då sedan denna vagn föres tätt intill tyget, blifver detta på en gång genomstucket af alla nålarna. Emed- lertid närmar sig äfven den andra vagnen tyget, bakom detta och dess tänger, som förut voro öppna, tillsluta sig så snart som de räcka nålarna, hvarefter samma vagn, sedan den förra vagnens tänger öpp- nat sig, går tillbaka och således drager nålarna igenom tyget. På detta sätt in- stickas och genomdragas nålarne skiftevis af båda vagnarna. Men för hvarje gång detta sker, måste tyget flyttas så som mönstret fordrar, emedan annars bestän- digt samma ställen skulle träffas af nålar- na. Denna flyttning verkställes medelst en pantograph eller teckningstransportör, hvilken står i förening med den ram hvari tyget är spändt. Denna pantographs längre arm har, såsom vanligt, en spets, hvilken den person, som styrer machinen, succes- sivt flyttar i olika punkter af en framföre honom vertikalt stående teckning af mön- stret i förstorad skala, då hvarje punkt af 47 tyget alltid rörer sig likformigt med pan- tographens spels. Härvid följes likväl teckningen icke oafbrutet, utan nålen flyt- tas blott till de punkter som svara emot dem der tyget skall genomstickas, hvar- före äfven teckningen består af små räta linier, hvilkas ändpunkter utmärka de stäl- len der stygnen skola ske. Vagnarna, som föra de tänger genom hvilka hroderingen förrättas, få sin fram-och återgående rörel- se genom en vef, hvilken arbetaren vänder så snart som han, med tillhjelp af panto- graphen, bestämt det ställe der nålarna sko- la gå igenom, och öppnandet och tillslutan- det af tängerna, hvarigenom dessa ömsom släppa och fatta nålarna, åstadkommes med två trampor, som äfven sättas i rörelse af samma arbetare. För öfrigt fordras till machinens skötande två personer, som förse nålarne med lråd, så ofta detta behöfves 5). 1 papperstillverkningen hafva åtskilli- Papper. ga uppfinningar blifvit bekanta , som till största delen angå machiner af for myc- ket invecklad sammansättning för att här kunna beskrifvas. Patent på flerahanda till pappersfa-Machiner brikalionen hörande machiner äro tagna, pers”ali- i England, af Th. BARRATT6), L. Av-verkning- 5) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 50, sid. 141 ; och Band. 59, sid. i, der en full- ständig beskrifning om machinen förekom- mer. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 190. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 7, sid. 283. — DINGLERS Polytechn, Journal, Band. 60, sid. 91. — Polytechni- sches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 586. 4° MRY 7) och af L. W. WnICIIT 8); och, i Frankrike, af L. Didot 9), E. DELCAMBRE 10) och af F. A. MAIRET 1). Tygs I de vanligaste machinerna till kat- """""stuns tryckning med vals är mönstret gra- veradt i valsen likasom kopparstick; men man nyttjar äfven, åtminstone i England, trädvalsar, på hvilka mönstret är skuret upphöjdt, såsom på formar för handtryck. L0SHs J. Losh i Carlisle har föreslagit en för- machin. bättrad inrättning af sådana machiner, BUCHA- NANS machin. hvilken hufvudsakligen består deruti, att tryck valsen ej kringdrifves genom hjul- verk, emedan det minsta fel i utvexlingen åstadkommer oregelbundenhet i trycket; utan genom en rem, som går öfver en tris- sa på valsaxeln 2). J. BUCHANAN i England har uppfun- nit ett sätt att umbära den ändlösa ylle- duk, som, uti machiner till kattuns tryck- ning med valsar, går emellan tyget som skall tryckas och den cylinder emot hvil- ken tryckningen sker 3). En 7) The London Journal öf Arts, Conjoined Se- ries. Vol. 8, sid. 350.—DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 62, sid. 339. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 86. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 61, sid. n. 9) Description des Brevets, Tome 26, sid. 176. 0) Ibid. Tome 28, sid. 119. 1) Ibid. Tome 24, sid. g. 2) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 5, sid. 15. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 59, sid. 349. 3) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 5, sid. 80. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 60, sid. 273. 49 En förbättrad machin för valstryck PnRSTONs är, äfven i England, uppfunnen af W. machin, PRESTON. Denna uppfinnings hufvudända- mål är att minska slitningen af den i det nästföregående omnämda ylleduken 4). J.F. VALOIS, ifrån Lyon, har i Eng-VALOIS‘s land tagit patent på följande metod attmete"far- förfärdiga metallformar till kattuns eller kattuns . C 1 . rT • tryckning, andra tygs tryckning. — Uti en ram, lagd på en skifva af spegelglas, gjuter man en väl beredd gipsvälling, för att erhålla en på ena sidan fullkomligt slät gipsskif- va, hvilken väl torkas i en ugn, hvaref- ter man tecknar derpå det mönster som tryckformen skall hafva. Teckningen ut- skäres sedan till öfverallt lika djup, så att gipsskifvan blifver en matris, på hvilken tryckformen sedan gjutes af någon tjenlig metall, t. ex. vanlig stereotypmassa af bly och antimon. Det erhållna, upphöjda mön- stret på metallplåten jemnslipas sedan med mycket fin sand på en fullkomligt slät sten- skifva. — Om samma mönster skall hafva flera färger, så gjutes först, på förutnäm- de sätt, en metallform som innehåller hela mönstret, och derefter så många gipsskif- vor som färgernas antal är. Med denna metallform aftryckes sedan mönstret, med hvilken färg som helst, på hvar och en af gipsskifvorna. Dessa utskäras derefter, lika som förut, med iakttagande likväl att ej hela teckningen utskäres, utan blott de 4) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 6, sid. 356. Prof. Pnsch^s Arsb. j83j. 4 50 delar deraf som skola få den färg, för hvil- ken gipsskifvan skall tjena till matris. Plåtarna, som gjutas på dessa skifvor, komma således att bilda de särskilda for- marna för mönstrets olika färger. Man kan äfven erhålla dessa särskilda formar på det sätt, att man gjuter dem alla lika och innehållande hela mönstret, och sedan bortskär af detta, på hvarje plåt, de de- lar som ej tillhöra den färg, för hvilken plåten är ämnad. — Om metallformen ej skall få ett upphöjdt, utan tvertom ett för- djupadt eller liksom graveradt mönster, blir förfarandet annorlunda. Man öfver- strör då först den förut väl torkade gips- skifvan med vax och harts, och upphet- tar den derefter till dess att denna harts- blandning likformigt inträngt i gipsen. Detta förnyas ända till dess att gipsytan, då den gnides med mjukt linne, blifver fullkomligt polerad och ej tager intryck af nageln. Teckningen eller mönstret grave- ras nu i denna så förberedda gipsskifva, som derefter omgifves med en ram, i hvilken man gjuter gipsvälling, då man erhåller en ny gipsskifva på hvilken me- tallformarna gjutas. Den metallblandning som härtill skall användas, bor vara hår- dare än den förut nämda, och bestå af koppar, tenn, antimon och bly, i sådana förhållanden, att blandningens smältnings* temperatur blifver emellan 370° och 427° C. Till mönstrets utskärning i gipsskif- vorna har VALOIS föreslagit ett instrument. 51 hvilket, ehuru enkelt, här icke kan tyd- ligt beskrifvas 5). PERROT har blifvit nödsakad att gifva Perrots sin kattuns-tryckningsmachin 6) en förbätt-niNgsha- ring, hvarigenom biträdet af de 3 barn, chin. som förut behöfdes för färgens påläggning, ej mera behöfves, sedan man upptäckt att, i Rouen , de barn, som voro sysselsatte i de fabriker der denna machin begagnas, hade af illvilja öfverenskommit att under arbe- tet bortstryka en del af färgen från tryck- for marne. Färgens påläggning sker nu genom en mekanisk apparat, och blifver fullkomligt jemn sedan färgqvantiteten en gång är reglerad, hvilket icke var till samma grad möjligt, då endast handarbete härtill användes. Perrots machin har ha- stigt utspridt sig i Frankrike, och börjat att i trakten omkring Paris mycket begag- nas till ylletygs tryckning 7). Några till boktryckerikonsten hörande Boktr^ uppfinningar hafva blifvit bekanta, men‘esten?- kunna här endast tillkännagifvas. De äro följande: D. NAPIER, i London, har infört åt- NAPIERS skilliga förbättringar i konstruktionen af pxuss. det slags tryckprässar, som hafva två tryck- 5) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 238. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 62, sid. 53.—Po- lytechnisches Centralblatt, 2 Jahrg. sid. 744. 6) Se Årsberättelsen 1836, sid. 26. 7) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 62, sid. 157. 52 valsar och lvå formar och i hvilka pap- peret styres af tvcnne ändlösa band 8). Hills R. HILL, i England, har uppfunnit tryck- flera förbättringar, hörande till sådana me- kaniska tryckprässar, der tryckningen lör- rättas af en cylinder, på hvilken stilarne äro satta 9). Smiths A. SMITH, i England, har förbättrat tryck- det slags tryckprässar, uti hvilka trycknin- Pr86 gen sker genom valsar, hvilka rulla öfver papperet på formarna ifrån den ena till den andra ändan af machinen 10). Franska Beskrifningar om följande i Frankrike niZafhö-pate.nterade uppfinningar hafva blifvit ut- rzodetilgifne: En tryckpräss af Amerikansk upp- kerikon-fin ning, af S. ROWSON WOOD från Phila- steD‘ delphia 1). — En mekanisk tryckpräss med två excentriska cylindrar, af A. F. SELLIGUE i Paris 2). — En annan mekanisk tryck- präss, äfven af SELLIGUE 3). — En meka- nisk präss, af C. Giroudot i Paris4). — En cirkulär tryckpräss, af A. Hirsch i Bordeaux 5). — Förbättringar i H. Didots stilgjutningsmetod, kallad procéclé polya- 8) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 427. 9) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 6, sid. 129, 219 och 309. 10) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 8, sid. 201. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 62, sid. 35. 1) Description des Brevets, Tome 25, sid. 386. 2) Ibid. Tome 28, sid. 70. 3) Ibid. Tome 28, sid. 157. 4) Ibid. Tome 28, sid. 270. 5) Ibid, Tome 28, sid. 369. 53 matypej af MARCELLIN, LEGRAND, PLASSAN & Comp. i Paris 6). Ehuru beredningen af Blodlutsalt Chemiska (cyanjernkalium) icke är en ny uppfinning„en"dévas anser jag mig likväl böra meddela följan-pröfning. de praktiska föreskrifter for detta salts salt, tillverkning i stort, hämtade utur en af- handling af J. G. GENTELE i Michelbach an Hall.— Blodlutssaltet erhålles nu i de che- miska fabrikerna derigenom, att pottaska och animaliskt kol glödgas tillsammans med jern, hvarefter den glödgade massan, efter afsvalning, löses i vatten, och blodlutssaltet utkristalliseras utur lösningen. Den pott- aska som härtill skall användas, måste va- ra så ren som den möjligen kan fås, och i synnerhet fri ifrån svafvelsyradt kali och kiseljord, emedan det förra föranleder bildandet af svafvelcyankalium på blod- lutssaltets bekostnad, och den sednare sön- derdelar en del af pottaskan och bildar kiselsyradt kali. I stället för pottaska kunde man nyttja salpeter, som i handeln förekommer mindre oren än pottaskan, och gifver mera blodlutssalt med samma qvan- litet animaliskt kol, om icke salpeterns höga pris vore ett hinder för dess använ- dande till detta behof. — Det animaliska kolets qvalitet beror icke blott på de äm- nen af hvilka det erhållits, utan äfven på dessas förkolningssätt. Det bästa kolet fås af blod, horn, klöfvar, men mindre godt af hår, hud och kött. En långsam och likformig förkolning af dessa djuräm- 6) Description des Brevets, Tome 28, sid. 68. 54 nen bidrager till ett rikare utbyte af blod- lutssalt, hvaremol en hastig kolning vid hög temperatur gifver ett mindre qväf- haltigt och följaktligen sämre kol. Till blodlutssaltets beredning upphettar man, med reverber-eld, i ett tackjernskärl, 75 skålpund pottaska till full smältning, hvar- till vanligen en tid af 1} timme fordras. Så snart som pottaskan är smält, gifver man den ännu i} timmes god eld, för att höja dess temperatur så mycket att den ej stelnar då den sedan kommer i berö- ring med kolet. Man tillsätter nu efter- hand 65 skålpund animaliskt kol, förut blandade med 2 skålpund kopparfri jern- filspån, på det sättet, att man inkastar en eller 2 skyfflar (8 eller 16 skålp.) af kolet, och omrörer det i pottaskan, så hastigt som möjligt är, med en jernhake. Härvid uppkommer en pösning, som ofta blifver så stark, att massan skulle gå öfver kärlet, om man icke straxt efter omröringen åter tillsatte och inrörde en eller två skyfflar af kolet, för att afsvala massan och Öppna de deri bildade gasblåsorna. Efter några sekunder uppkommer åter en lika pösning, hvilken man på samma sätt dämpar. Så snart som hälften af hela kolqvantiteten blifvit använd, har man icke vidare något att befara af pösningen. Kolets inrörning måste alltid ske med den uppmärksamhet, att så litet deraf som möjligt är bortföres af den heta luftströmmen och genom den explosionsartade utvecklingen af gasen, vid hvars antändning ofta en låga af 6 till 7 fots höjd frambryter utur massan. Då pös- 33 ningen lagt sig och gasutvecklingen så mycket upphört, att man blott ser små lågor framkomma, ökar man elden i 3 timme, så att massan kommer i god fluss, hvarefter man tillsätter, på en gång, hälf- ten af det återstående kolet och, 3 timme derefter, den sista återstoden deraf, och efter hvarje tillsats, alltid väl omrörer massan. På detta sätt fordrar massans inläggning 3 timmars tid och hela opera- tionen 6 timmar, efter hvilkas förlopp man uttager massan och låter den kallna i kärl af jern. I ugnen inlägger man genast pottaska till en ny operation. Af det of- van uppgifna qvantum materialier, erhål- les 95 till 98 skålp. smält massa, som gifva 18 till 22 skålp. blodlussalt. Under smältningsprocessen får temperaturen all- drig stiga till hvitglödgningshetta, emedan blodlutssaltet då förs tö res. Äfven dekom- poneras det af den atmosferiska luften, om den i många punkter kommer i beröring med den glödande massan. Vattenånga verkar likaledes förstörande på blodluts- saltet, så länge som det är i glödgning; hvarföre det animaliska kolet ej får vara fuktigt då det sättes till pottaskan. Af samma skäl får den utur ugnen uttagna massan ej utsättas för fuktighet innan hon kallnat, och, ännu mindre, glödande ka- stas i vatten, såsom det i flere fabriker varit brukligt. Då den smälta massan blifvit kall, lägges den, i hela stycken, uti ett kar, försedt med en silbotten, på hvilken man lagt halm, och begjutes med kokhett vatten, hvarefter karet betäckes 56 med ett lock. Efter 24 timmar aftappas den första koncentrerade lösningen, och utlakningen förnyas så länge som något blodlutssalt innehålles i den aftappade vät- skan; likväl sker utlakningen med blott kallt vatten sedan lösningen blifvit så svag, att den visar endast 1 o grader på BAUMÉS areometer, eller har en egentlig vigt af 1,075. De erhållna lösningarne af denna och högre egentlig vigt inkokas; de sva- gare deremot användas i stället för vat- ten till de första utlakningarne vid en ny operation. Inkokningen sker, vid måttlig betta, i jernkärl, och fortsättes till dess att saltlösningen visar 32 grader BAUMÉ (1,2880 eg. vigt), då man låter den klar- na, och sedan kristallisera i träd- eller jern-kärl. Efter några dagar är kristalli- sationen fulländad; man skiljer då det kri- stalliserade saltet ifrån moderlulen, hvil- ken efter afdunstning åter gifver blodluts- salt. Då utur moderluten icke mera några kristaller af blodlutssalt kunna erhållas, inkokas den till torrhet, och den saltmas- sa, som deraf fås, användes, i stället för pottaska, till beredning af nytt blodluts- salt. — De först erhållna kristallerna af blodlutssaltet äro orena och måste derföre upplösas i kokhett vatten och ännu tvenne gånger omkristalliseras 7). Tabeller J. H. BERNHEIM, i Mänchen, har ut- öfxerstyr -räknat tabeller öfver Svafvelsyrans, Salpe- Svafveisy-tersyrans och Saltsyrans kemiska värde vid ^tersyM olika styrka, eller, med andra ord , vigts- 7) DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 61, s. 289. förhållandet emellan de qvantiteter syraoch Salt- af olika styrka, som innehålla lika myeket syro, vattenfri syra. Genom dessa tabeller, hvil- ka jag ansett mig här böra meddela, kan man, då man känner syrans egentliga vigt, med en lätt räkning finna huru mycket af syran behöfves till att åstadkomma sam- ma verkan, som erhålles af en starkare eller svagare syra af samma slag. T. ex. om man vill färga ull gul med sked vat- ten, hvartill fordras en blandning af 6,4 lod salpetersyra af 32° BAUMÉ eller 1,288 egentlig vigt, och 25,6 lod vatten till hvarje skålpund ull, men man har en svagare syra af 27° BAUMÉ eller 1,234 eg. vigt; huru mycket bör af denna sednare tagas, och huru mycket vatten tillsättas, till er- hållande af den föreskrifna blandningen? Af tabellen finner man den starkare sy- rans chemiska värde vara 138,27 och den svagares 1 69,38. Men 138,27 : 169,38 = 6,4 :7,84; således fordras af den svagare syran 7,84 lod, och vatlenqvanliteten, som bör till- sättas, blifver 6,4 + 25,6 — 7,84 = 24,16 lod, 58 I. Svåfvelsjt a. Styrka efter Baumé. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 1,8485 81,54 18,46 49,00 1,8475 80,79 19,21 49,51 66 1,8460 79,90 20,10 50,06 1,8439 79,09 20,91 50,57 1,8410 78,28 21,82 51,09 1,8376 77,46 22,54 51,64 1,8336 76,65 23,35 52,16 1,8290 75,83 24,17 52,75 1,8233 75,02 24,98 53,31 65 1,8179 74,20 25,70 53,91 1,8115 73,39 26,61 54,50 1,8043 72,57 27,42 55,11 64 1,7962 71,75 28,25 55,75 1,7870 70,94 29,06 56,38 63 1,7774 70,12 29,88 57,04 1,7673 69,31 30,69 57,71 62 1,7570 68,49 31,51 58,40 1,7465 67,68 32,32 59,10 61 1,7360 66,86 33,14 59,82 1,7275 66,05 33,95 60,56 60 1,7120 65,23 34,77 61,32 59 1,6993 64,42 35,58 62,09 1,6870 63,60 36,40 62,89 58 1,6750 62,78 37,22 63,71 1,6630 61,97 38,03 64,55 57 1,6520 61,15 38,85 65,41 1,6415 60,34 39,66 66,29 56 1,6321 59,52 40,48 67,21 1,6204 58,71 41,29 68,11 55 1,6090 57,89 42,11 69,09 59 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 54 1,5974 57,08 42,92 70,12 53 1,5868 56,26 43,74 71,09 1,5760 55,45 44,55 72,13 52 1,5648 54,63 45,37 73,22 1,5503 53,82 46,18 74,30 51 1,5390 53,00 47,00 75,47 50 1,5280 52,18 47,82 76,65 49 1,5170 51,37 48,63 77,86 1,5066 50,55 49,45 79,11 48 1,4960 49,74 50,26 80,42 47 1,4860 48,92 51,08 81,76 1,4760 48,11 51,89 83,37 46 1,4660 47,29 52,71 84,58 45 1,4560 46,48 53,52 86,06 1,4460 45,66 54,34 87,60 44 1,4360 44,85 55,15 89,18 43 1,4265 44,03 55,97 90,84 42 1,4170 43,22 56,78 92,55 1,4073 42,40 57,60 94,34 41 1,3977 41,58 58,42 96,20 40 1,3884 40,77 59,23 98,06 39 1,3788 39,95 60,05 100,12 1,3697 39,14 60,86 102,19 1,3612 38,32 61,68 104,38 38 1,3530 37,51 62,49 106,63 37 1,3440 36,69 63,31 109,01 36 1,3345 35,88 64,12 111,48 35 1,3255 35,06 64,94 114,09 1,3165 34,25 65,75 116,78 34 1,3080 33,43 66,57 119,65 33 1,2999 32,61 67,39 122,01 1,2913 31,80 68,20 125,78 60 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent vatten fri syra. Procent val len. Kemiskt värde. 32 1,2826 30,89 69,02 129,11 31 1,2740 30,17 69,83 132,58 30 1,2654 29,35 70,65 136,28 29 1,2572 28,54 71,46 140,15 28 1,2490 27,72 72,28 144,30 27 1,2409 26,91 73,09 148,64 1,2334 26,09 73,91 153,31 26 1,2260 26,28 74,72 158,23 1,2184 24,46 75,54 163,53 25 1,2108 23,65 76,35 169,13 24 1,2032 22,83 77,17 175,13 23 1,1956 22,01 77,99 181,73 1,1876 21,20 78,60 188,68 22 1,1792 20,38 79,62 196,27 21 1,1706 19,57 80,43 204,39 20 1,1626 18,75 81,25 213,33 19 1,1549 17,94 82,06 223,00 1,1480 17,12 . 82,88 233,69 18 1,1410 16,31 83,69 245,24 17 1,1330 15,49 84,51 258,23 16 1,1246 14,68 85,32 272,20 15 1,1165 13,86 86,14 288,32 14 1,1090 13,05 86,95 306,51 13 1,1019 12,23 87,77 327,85 12 1,0953 11,41 88,59 349,70 1,0887 10,60 89,40 377,36 11 1,0809 9,78 90,22 407,97 10 1,0743 8,97 91,09 445,93 9 1,0681 8,15 91,85 490,80 1,0614 7,34 92,66 546,59 8 1,0584 6,52 93,48 613,49 7 1,0477 5,71 94,29 682,83 61 Styrka efter Baumé. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 6 1,0405 4,89 95,11 818,00 5 1,0336 4,08 95,92 980,39 4 1,0268 3,26 96,74 1227,oo 3 1,0206 2,45 97,55 1632,65 2 1,0140 1,63 98,37 2453,37 1 1,0074 0,81 99,19 4938,36 II. Salpetersyra. Styrka efter Baumé. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 49 1,5000 79,700 20,300 67,62 48 1,4980 78,903 21,097 68,43 1,4960 . 78,106 21,894 69,13 1,4940 77,309 22,691 69,35 1,4910 76,512 23,488 70,57 47 1,4880 75,715 24,285 71,32 1,4850 74,918 25,082 72,07 1,4820 74,121 25,879 72,85 1,4790 73,324 26,948 73,51 1,4760 72,527 27,155 74,35 1,4730 71,730 28,270 75,28 1,4700 70,933 29,067 76,12 46 1,4670 70,136 29,864 76,99 1,4640 69,339 30,670 77,88 1,4600 68,542 31,458 78,78 1,4570 67,745 32,255 79,21 45 1,4530 66,948 33,052 80,66 1,4500 66,155 33,845 81,62 1,4460 65,354 34,646 82,62 1,4424 64,557 35,443 83,64 62 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 44 1,4385 63,760 36,240 84,85 1,4346 62,963 37,037 85,76 1,4306 62,166 37,834 86,86 43 1,4269 61,369 38,631 87,94 1,4228 60,572 39,428 89,16 1,4189 59,775 40,225 90,34 1,4147 58,978 41,022 91,55 42 1,4107 58,181 41,819 92,83 1,4065 57,384 42,616 94,27 1,4023 56,587 43,413 95,25 41 1,3978 55,790 44,210 96,79 1,3945 54,993 45,007 98,20 1,3882 54,196 45,804 99,63 40 1,3833 53,399 46,601 101,29 1,3783 52,602 47,398 102,65 39 1,3732 51,805 48,195 104,21 1,3681 51,086 48,914 105,11 1,3630 50,211 49,789 107,54 38 1,3579 49,414 50,586 109,28 1,3529 48,617 51,383 111,07 1,3477 47,820 52,180 112,92 37 1,3427 47,023 52,977 114,84 1,3376 46,226 53,774 117,82 36 1,3323 45,429 54,571 119,33 1,3270 44,632 55,368 120,44 35 1,3216 43,835 56,165 123,19 1,3163 43,038 56,962 125,46 1,3110 42,241 57,759 128,07 34 1,3056 41,444 58,556 130,29 1,3001 40,647 59,353 132,85 33 1,2947 39,850 60,150 135,51 32 1,2887 39,053 60,947 138,27 63 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 1,2826 38,256 61,744 141,17 31 1,2765 37,459 62,541 144,69 1,2705 36,662 63,338 147,29 30 1,2644 35,865 64,135 150,59 1,2583 35,068 65,932 153,98 29 1,2523 34,271 66,729 157,56 28 1,2462 33,474 66,526 161,25 27 1,2402 32,677 67,323 166,56 1,2341 31,880 68,120 169,38 26 1,2277 31,083 68,917 173,72 1,2212 30,286 69,714 178,30 25 1,2148 29,489 70,511 183,12 1,2084 28,692 71,308 188,20 24 1,2019 27,895 72,105 193,58 23 1,1938 27,098 72,902 199,27 1,1895 26,301 73,699 205,31 1,1833 25,504 74,496 211,73 22 1,1770 24,707 75,293 218,97 21 1,1709 23,900 76,100 225,94 20 1,1648 23,113 77,887 233,63 1,1587 22,316 77,684 241,97 19 1,1526 21,519 78,481 250,94 18 1,1465 20,722 79,278 260,59 1,1405 19,925 80,075 271,01 17 1,1345 19,128 80,872 282,31 1,1286 18,331 81,669 294,59 16 1,1227 17,534 82,466 307,97 15 1,1186 16,737 83,263 322,63 1,1109 15,940 84,060 338,77 14 1,1051 15,143 84,857 356,59 13 1,0993 14,346 85,654 376,33 12 1,0935 13,549 86,451 398,55 64 Styrka efter. Baumé. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 1,0878 12,752 87,248 423,46 11 1,0821 11,955 88,045 452,19 10 1,0764 11,158 88,842 483,95 1,0708 10,361 89,639 521,38 9 1,0651 9,564 90,436 564,61 1,0595 8,767 91,233 666,31 8 1,0540 7,970 92,030 677,54 7 1,0485 7,173 92,827 752,82 6 1,0430 6,376 93,624 849,12 1,0375 5,579 94,420 967,91 5 1,0320 4,782 95,218 1129,23 1,0267 3,985 96,015 1355,13 4 1,0212 3,188 96,812 1411,54 2 1,0159 2,391 97,609 2258,57 1,0106 1,594 98,406 3387,76 1 1,0053 0,797 99,203 6787,95 III. Saltsyra. Styrka efter Baumé. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 24 1,2000 40,777 59,223 89,26 1,1982 40,369 59,631 90,41 1,1964 39,961 60,039 91,09 92,02 1,1946 39,554 60,446 1,1928 39,146 60,854 92,96 23 1,1910 38,738 61,262 93,71 1,1893 38,330 61,670 94,70 1,1875 37,923 62,077 95,98 Styrka 65 Styrka efter Baumé. Egentlig vigl. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 1,1857 37,516 62,484 97,02 1,1846 37,108 62,892 98,09 1,1822 36,700 63,300 99,02 22 1,1802 36,293 63,707 100,29 1,1782 35,884 64,116 101,45 1,1702 35,476 64,524 102,68 1,1741 35,068 64,932 103,79 1,1721 34,660 65,340 105,05 21 1,1701 34,252 65,748 106,26 1,1681 33,845 66,155 107,55 1,1661 33,437 66,563 108,86 1,1641 33,029 66,971 110,20 20 1,1620 32,621 67,379 111,58 1,1599 32,213 67,787 112,99 1,1578 31,805 68,195 114,44 1,1557 31,398 68,602 115,93 1,1536 30,990 69,010 117,45 19 1,1515 30,582 69,418 119,02 1,1494 30,174 69,826 120,63 1,1473 29,767 70,233 122,28 1,1452 29,359 70,641 123,97 18 1,1431 28,951 70,049 125,73 1,1410 28,544 71,456 127,52 1,1389 28,136 71,864 129,37 1,1369 27,728 72,272 131,27 17 1,1349 27,321 72,679 133,23 1,1328 26,913 73,087 134,88 1,1308 26,505 73,495 137,33 1,1287 26,098 73,902 139,47 1,1267 25,690 74,310 141,69 16 1,1247 25,282 74,718 143,53 Prof. Paschs Jrsb. 783y. 5 66 Styrka efter BAUMÉ. Egentlig vigt. Procent vattenfri syra. Procent vatten. Kemiskt värde. 1,1.226 24,874 75,126 146,33 1,1206 24,466 75,534 148,77 1,1185 24,058 75,942 151,30 15 1,1164 23,650 76,350 153,91 1,1143 23,242 76,758 156,61 1,1123 22,834 77,166 159,41 1,1102 22,426 77,574 161,86 1,1082 22,019 77,981 165,27 14 1,1061 21,611 78,389 168,35 1,1041 21,203 78,797 171,67 1,1020 20,796 79,204 175,03 1,1000 20,388 79,612 178,53 13 1,0980 1 9,980 80,020 182,13 1,0960 19,572 80,428 185,98 1,0939 19,165 80,835 189,92 12 1,0919 18,757 81,243 194,06 1,0899 18,349 81,651 198,37 1,0879 17,941 82,059 202,89 1,0859 17,534 82,466 207,59 11 1,0838 17,126 82,874 212,77 1,0818 16,718 83,282 217,73 1,0798 16,310 83,690 223,17 1,0778 1 5,902 84,098 228,27 10 1,0758 15,494 84,506 234,92 1,0738 1 5,087 84,913 241,26 1,0718 14,679 85,321 247,97 1,0697 14,271 85,729 255,06 9 1,0677 1 3,863 85,137 262,57 1,0657 13,456 85,544 270,51 1,0637 1 3,049 86,951 277,99 1,0617 12,641 87,359 287,16 8 1 ,0597 12,233 87,767 297,55 67 Styrka efter Baumé. Egentlig vigt. ' Procent vattenfri syra. Procent vallen. Kemiskt värde. 1,0577 11,825 88,175 307,82 1,0557 11,418 88,582 318,89 1,0537 11,010 88,990 330,60 7 1,0517 10,602 89,398 344,33 1,0497 10,194 89,806 357,06 1,0477 9,786 90,214 373,08 1,0457 9,379 90,621 388,io 6 1,0437 8,971 91,029 405,75 1,0417 8,563 91,437 425,08 1,0397 8,155 91,845 464,35 1,0377 7,744 92,256 469,58 5 1,0357 7,340 92,660 495,91 1,0337 6,932 93,068 523,65 1,0318 6,524 93,476 557,85 1,0298 6,116 93,884 595,16 1,0279 5,709 94,291 637,58 4 1,0259 5,301 94,699 686,66 1,0239 4,893 95,107 743,92 1 1,0220 4,486 95,114 789,11 3 1,0200 4,078 95,922 893,33 1,0180 3,670 96,330 991,82 1,0160 3,262 96,738 1116,41 2 1,0140 2,854 97,146 1275,40 1,0120 2,447 97,553 1487,53 1,0100 2,039 97,961 1785,18 1 1,0080 1,631 98,369 2231,76 1,0060 1,124 98,876 3237,54 1,0040 0,816 99,184 4460,78 1,0020 0,408 99,592 8921,57 Vid dessa tabellers uträknande är vä- tets dubbla atomvigt tagen till enhet. 68 Vattnets atomvigt är då 9, och den vat- tenfria svafvelsyrans 40, hvilket sednare tal äfven uttrycker den vattenfria syrans kemiska värde. Den i tabellen upptagna starkaste svafvelsyran, hvars egentliga vigt är 1,8485, består af i atom vattenfri sy- ra och i atom vatten; dess kemiska vär- de är således 40+9 = 49. För att finna det kemiska värdet af hvilken annan vat- tenhaltig svafvelsyra som helst, behöfver man blott uträkna huru många vigtsdelar vatten böra tillsättas till 40 vigtsdelar vattenfri syra, för att bilda en syra af den gifna vattenhalten, då man sedan erhåller det sökta kemiska värdet om den funna lägges till 40. T. ex. innehåller 44,85 procent vattenqvanti teten om svafvelsyran vattenfri syra och 55,15 procent vatten, hvilket är händelsen då dess egentliga vigt är 1,436, så är 44,85 : 5 5,i 5 = 40 : 49,18, och följaktligen 40 + 49,18 = 89,18 syrans kemiska värde. — För Salpetersyran och Saltsyran är beräkningen densamma som nu är visad, blott med den skillnad, att, i stället för 40, det tal, som betecknar den ifrågavarande syrans atomvigt eller kemiska värde i vattenfritt tillstånd, in- sättes, hvilket tal för salpetersyran är 54, och saltsyran 36,4. Jag bör vid dessa tabeller anmärka, att de tal, på hvilka deras uträkning är grundad, ej äro fullt precisa; men då, detta oaktadt, tabellerna äro tillräckligt noggranna för det praktiska behofvet, bar jag meddelat dem oförändrade. 69 Osäkerheten af GAY-LUSSACS metod alt, Chloro- med svafvelsyradt indigoblått, pröfva chlor- GAY" haltiga lösningars blekningsförmåga eller LUSSACS halt af chlor 8), har, såsom äfven i dessaatt under- Årsberättelser blifvit nämdt9), föranledt .niÖFa- åtskilliga förslag till bättre pröfningssätt. tigp yät- GAY-LUSSAC bar nu sjelf förändrat sinbleknings- förra chloromelriska metod och föreskrif- "8" ver, i indigolösningens ställe, en lösning af antingen arseniksyrlighet, kaliumjern- cyanur (blodlutssalt) eller salpetersyrad qvicksilfveroxidul, af hvilka GAY-LUSSAC gifver företrädet åt den förstnämda, eme- dan den gifver skarpare resultat; pröfnings- sättet är föröfrigt detsamma, hvilken af dessa tre lösningar man använder.—• Pröf- ningen med arseniksyrlighet grundar sig på chlorns egenskap att, då vatten är när- varande, åstadkomma arseniksyrlighetens syrsättning till arseniksyra, under det att den sjelf förvandlas till saltsyra. Då nu chlorhalten i den vätska, som skali pröf- vas, alltid måste vara proportionel emot den qvantitet arseniksyrlighet som genom dess verkan syrsattes till arseniksyra, så kan chlorhalten bestämmas antingen deri- genom att man undersöker huru mycket arseniksyrlighetslösning af en känd halt fordras för att förvandla hela chlorhalten i en bestämd qvantitet af chlorvätskan till saltsyra, eller ock på det sättet, att man tvertom undersöker huru mycket af den chlorhaltiga vätskan åtgår till att jemt 8) Se Årsberättelsen 1830, sid. 72. 9) Se Årsberättelsen 1832, sid. 87. 7° syrsätta en gifven qvantitet arseniksyrlig- het till syra. 1 det förra fallet gjuter man arseniksyrligheten i chlorvätskan, då qvantiteten af använd arseniksyrlighet ge- nast tillkännagifver chlorhalten; i sednare fallet deremot häller man chlorvätskan i arseniklösningen; men chlorhalten blir då i omvändt förhållande proportionel emot den åtgångna chlorvätskan. Detta sednare förfarande är fördelaktigare, emedan ingen del af ch loren kan förloras, då den, till dess att profvet är slutad t, alltid träffar oför- ändrad arseniksyrlighet och således genast förvandlas till saltsyra, hvaremot, om ar- seniklösningen sättes till chlorlösningen, en så slark chlorutveckling kan uppkom- ma, att förlust af chlor derigenom föror- sakas. Till de cldorometriska profven fö- reskrifver GAY-LUSSAC en normal-lösning af arseniksyrlighet i utspädd svafvelsyr- lighetsfri saltsyra, af den halt att arsenik- syrligheten i denna lösning jemt syrsättes till syra af en med vätskan lika volym torr chlorgas vid o° temperatur och 0,760 meters barometerhöjd. Hvad den noggran- na beredningen af denna normal-lösning angår, måste jag hänvisa till GAY-LUSSACS afhandling, och får bär blott nämna att, om man har en fullkomligt ren arsenik- syrlighet, normal-lösningen kan, utan om- vägar, erhållas derigenom, att man upplö- ser 4,439 grammer af arseniksyrligheten i saltsyra, och sedan utspäder denna lösning med så mycket vatten, att dess volym ut- gör jemt 1 liter. Då man vill profva ett chlorhaltigt bleksalt, t. ex. chlorkalk, af- 7[ väger man deraf 10 grammer, rifver dessa med vatten i en porslinsmortel och afhäl- ler lösningen, sedan den klarnat, i en glas- kolf. Återstoden i morteln rifves åter med vatten, och lösningen afhälles till den först erhållna, och på detta sätt fortfares till dess att chlorkalken är fullkomligt urlakad, då man utspäder den erhållna lösningen med så mycket vatten, att den utgör jemt i liter. Man häller sedan i ett glas 10 kubikcentimer af den förutnämda arsenik- lösningen och färgar denna svagt med in- digolösning. Derefter fyller man, till öf- versta strecket, ett måttglas, som är så graderadt, att ioo a delningar af detsamma innehålla 1 0 kubikcentimeter, och dryper af chlorkalklösningen så länge i arsenik- lösningen till dess att denna sednares blåa färg hastigt försvinner. Man efterser då, på måttglaset, huru många afdelningar chlorkalklösning åtgått och beräknar deraf chlorkalkens halt efter formeln 1oo x 1, n hvari n betecknar qvantiteten af använd chlorkalklösning, uttryckt i afdelningar af måttglaset. Således, om 100 afdelningar chlorkalklösning äro åtgångna, är chlor- kalkens halt 100 XM=100°; behöfdes 200 IOO afdelningar chlorkalklösning, så är chlor- kalkens balt 100 X1 = 50° o. s. v. Man 200 kan på detta sätt uträkna en tabell, som innehåller chlorkalkens halt eller chloro- metergrad för hvart och ett förekomman- de värde af n. Dessa chlorometergrader utmärka icke blott chlorkalkens halt rela- 72 tivt till arseniklösningen, utan äfven den absoluta volym torr chlorgas som den pröf- vade chlorkalken innehåller, emedan hvarje chlorometergrad är lika med i cenliliter. T. ex. om chlorkalkens halt befinnes vara 95°, så utmärker detta alt de till profvet tagna 10 grammer chlorkalk innehålla o,95 liter chlor, och att följaktligen i kilogramm af samma chlorkalk innehåller 95 liter chlor vid o° temperatur och 0,760 meters barometerhöjd. Under dessa omständig- heter väger 1 liter chlorgas 3,1689 gram- mer; således finner man alltid viglen af den chlor, som i kilogramm af den under- sökta chlorkalken innehåller, om man mul- tiplicerar de funna chlorometergraderna med 3, 1689. Cldorometriska prof med en lösning af cyanjernkalium (blodlutssalt) i stället för arseniklösning, anställas alldeles på samma sätt och med samma instrument som förut äro nämde. Man nyttjar härtill en lösning af blodlutssalt i vatten, af den halt, alt blodlutsaltet jemt sönderdelas af en med lösningen lika stor volym chlorgas. Blodlutssaltlösningen verkar alldeles icke eller åtminstone ganska svagt på en chlor- kalklösning; men om den göres sur med en syra, så antager den, genom blandnin- gen med chlorkalklösningen, en vacker gul färg, hvilken den sedan, äfven efter prof- vets fullbordan, bibehåller. För att kun- na upptäcka mättningspunkten, begagnar man, likasom i den förut nämda pröf- ningsmetoden, en indigolösning, hvilken, genom blandningen af gult och blått, gif- 73 ver blodlutsaltlösningen en grön färg, som öfvergår mer och mer till gul, ju närma- re man kommer mättningspunkten. Till- sätter man nu ytterligare en droppa indi- gosolution, så får vätskan åter en grön färg, hvilken förvandlas till gul i mätt- ningsögonblicket. Det är klart att chloro- metergraderna eller chlorlösningens halt beräknas på samma sätt som då arsenik- lösning nyttjas. Det af GAY-LUSSAC föreskrifna sätt att begagna salpetersyrad qvicksilfveroxidul till chlorometriska undersökningar, är blott en förbättring af MAROZEAUS metod 10). Man bereder en sådan lösning af detta salt, att i liter deraf innehåller så mycket oxidul- salt, att den qvicksilfverchlorur, som deraf kan bildas, genom utfällning med saltsyra eller koksalt, jemt förvandlas till cblorid af i liter torr chlorgas vid o° temperatur och 0,760 meters barometerhöjd. Man er- håller en sådan lösning om 18,124 gram- mer qvicksilfver upplösas, utan tillhjelp af värme, i 200 kubikcentimeter ren sal- petersyra af 220 BAUMÉ, och lösningen ut- spädes med destilleradt vatten, till dess att dess volym utgör 1 liter. Då man likväl icke kan vara säker att denna lösning blott innehåller oxidulsalt, så måste den alltid undersökas innan den användes till de chlorometriska profven, hvilka, med denna lösning, för öfrigt anställas likasom efter de föregående metoderna, blott med den skill- nad att man icke behöfver färga vätskan 10) Årsberättelsen 1832, sid. 93. med indigosolulion. Bäsl göras likväl prof- ven i en flaska med inslipad propp. Man inhäller i denna flaska 10 kubikcentimeter af qvicksilfverlösningen och tillsätter se- dan sä mycket koksalllösning, att hela qvantiteten qvicksilfver i form af chlorur blifver utfälld, hvarefter man indryper den chlorhaltiga lösning, som skall pröf- vas, till dess att den fällda qvicksilfver- chloruren förvandlas till cblorid och upp- löses. Indrypningen sker i små portioner, under det att man tid efter annan tillslu- ter flaskan och omskakar blandningen. Af den åtgångna qvantiteten chlorlösning, finner man dess halt genom samma be- räkning som förut är visad. GAY-LUSSAC har äfven förbättrat sin metod att, rned chlorometerns tillhjelp, undersöka brunsten 1). — Man pulveriserar lint den brunsten som skall undersökas, hvarefter man inväger 3,98 grammer deraf i en liten glaskolf. Sedan begjuter man brunstenen i kolfven med 25 kubikcenti- meter rökande saltsyra, och inpassar ge- nast en genomborrad kork, försedd med ett böjdt glasrör, hvars fria ända man nedsänker i en annan större glaskolf, af ungefär } liters rymd, hvilken till halsen är fylld med en lösning af kali eller na- tron af ungefär 200 alkalimetergraders styrka 2). Man uppvärmer nu den lilla 1) Se Årsberättelsen 1830, sid. 74. 2) De här och i det följande af denna artikel förekommande grader syra och alkali hafva afseende på GAY-LUSSACS Alkalimeter. Med 75 kolfven öfver koleld. Först utvidgar sig luften i apparaten och uttränger genom vätskan i den större kollven, hvilken man emellanåt omskakar, dels för att påskynda absorptionen af den chlor som börjat öf- vergå, dels äfven för att befordra luftens bortgång. Så snart som den atmosferiska luften är utdrifven, upphettar man bland- ningen i den lilla kolfven till full kokning, hvilken man låter fortfara till dess att gasutvecklingsröret, efter hela sin längd, kännes hett, då man skyndsamt borttager den större kolfven, på det att vätskan deri ej må stiga tillbaka genom röret, b varef- ter man, i en annan glaskolf utspäder den chlorhaltiga vätskan med så mycket vat- ten, att blandningens volym utgör 1 liter. Den chlorhaltiga vätskan pröfvas sedan på ett af de förut nämda sätten. Om den pröfvade brunstenen är ren mangansuper- oxid, så är den erhållna volymen chlor- gas jemt i liter vid o° temperatur och 0,760 meters barometerhöjd, och den chlor- haltiga vätskan visar då 100 chlorome- tergrader. Är deremot, såsom vanli- i grad syra förstås 3 kubikcentimeter livad slags syra som helst, af den halt, att ett visst mått deraf mättar lika mycket alkali som ett lika mått af den till de alkali metri- ska profven föreskrifna svafvelsyran, af hvil- ken 50 kubikcentimeter innehålla 5 grammer svafvelsyra af 1,8427 eg. vigt. En grad al- kali är 5 kubikcentimeter alkalisk lösning af den halt, att ett gifvet mått af densamma jemt mättar ett lika mått af den nyss nämda profsvafvelsyran. —• Se för öfrigt Årsberät- telsen 1830, sid. 60 och följande. 76 gast är händelsen, brunstenen icke ren, och den erhållna chlorvätskans halt befin- nes vara g chlorometergrader, så utmärker detta gradtal att 3,98 x —- grammer af s den pröfvade brunstenen fordras för att dermed producera 1 liter chlorgas. — För att fullkomligt bestämma en brunstensarts värde såsom material för chlorberedning, är det nödvändigt att känna, icke blott hu- ru mycket chlor deraf kan erhållas, utan äfven åtgången af saltsyra. För att upp- lösa 3,98 grammer ren mangansuperoxid fordras minst 1 75,72 grader saltsyra. Hälf- ten af denna qvantitet, eller 87,86 grader åtgå till bildandet af manganchlorur, un- der det att den andra hälften gifver 1 li- ter chlorgas, hvaraf följer, alt 100 chloro- inetergrader chlor svara emot 175,72 gra- der åtgången saltsyra. Likväl sker icke sönderdelningen fullständigt, utan omkring 5 procent saltsyra förblifva odekompone- rade. För att nu pröfva en brunsten, äf- ven med afseende på den qvantitet salt- syra som den fordrar, upplöser man 3,98 grammer deraf i 25 kubikcentimeter salt- syra, svarande emot 250 grader, och be- stämmer qvantiteten af den chlorgas som erhålles, hvaraf man sedan beräknar huru mycket af saltsyran svarar deremot. Man mättar sedan maganlösningen med en so- dalösning af känd halt, till dess att den fällning, som uppkommer, börjar att icke åter upplösas, och efterser huru mycket saltsyra svarar emot den använda soda- lösningen. Då man sammanlägger de bå- 77 da erhållna qvantiteterna saltsyra, bestäm- da i grader, och subtraherar summan ifrån 250, så utvisar skillnaden huru mycket af saltsyran gått förloradt. T. ex. om brunsten gifvit 95,2 chlorometergrader chlor, och 79 alkalimetergrader sodalös- ning åtgått till den fria saltsyrans mätt- ning, så äro 95,2 chlorometergrad. chlor — 167,3 grad, saltsyra, 79 grader sodalösning = 79,0 246,3 och den förlorade saltsyran utgör 250 — 246,3 = 3,7 grader 3). Den ganska vackra målarefärgen Bre- la&iM-e- mergrönt utgör, för det närvarande, en SNeKe?: betydande exportartikel ifrån de ställen, grönt, der den tillverkas, till Holland och Ame- rika. Den är lätt som magnesia alba, är stundom mera rent grön, stundom blåak- tig, hvilken sednare sort kallas Bremer- blått och är den mest omtyckta. Så väl med olja som med lim bibehåller den sig länge, men förändras på kalkgrund om denne icke i flere månader fått torka; af svafvelhaltiga utdunstningar blifver den brun, och mörknar af stark värma. Ehu- ru många föreskrifter finnas till beredan- det af denna färg, är det likväl icke rätt bekant huru den tillverkas i Bremen, Cas- sel, Eisenach och Preussisch Minden. En- ligt GENTELE skall beredningssättet på dessa 3) Annales de Chimie et de Physique, Torne (60, sid. 225. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 60, s. 128. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. s. 273. 78 ställen vara clet följande: 225 skålpund kopparbleck af gammal skeppskoppar sön- derklippas i stycken af en qvadrattums storlek och behandlas, i trädkärl, med 2 skålp. svafvelsyra och tillräckligt vatten, för att rengöras, hvarefter de tvättas med vatten uti tunnor som kringrullas. De rena kopparblecken läggas hvarftals, i } tums tjocka lager, med en saltmassa som förut är beredd af 225 skålp. koksalt och 222 skålp. kopparvitriol, först blandade torra, och sedan sammanrifna med vatten till en gröt. Denna kopparbleckens och saltmassans sammanläggning sker i en lår, som är, utan jernspikar, sammanfogad af ekplankor och ställd i en källare eller nå- got annat svalt rum. Kopparn och saltet lemnas i beröring med hvarandra i 3 må- naders tid, hvarunder hela massan, ett par gånger i veckan, sättes i beröring med luften på det sättet, att den med en kop- parskyffel uttages och flyttas i ett annat kärl, h varifrån den sedan återlägges i det förra. Efter de tre månadernas förlopp slammas kopparmassan, hvarvid man sö- ker att, med så litet vatten som möjligt är, utdraga allt i vatten lösligt salt. Det använda tvättvattnet afdunstas till samma tjockhet som den förut nämda saltmassan, och användes sedan till samma ändamål som denna. Den uttvättade massan lem- nas att afrinna på filtrerdukar, hvarefter den, i form af en välling, bäres med äm- bar af 5 kannors rymd i ett trädkar, der den väl omröres med 2 skålp. saltsy- ra af 15° BAUMÉ på hvart ämbar, och 79 lemnas sedan i 24 till 36 timmars hvila. Efter denna tid utröres massan med vat- ten, hvaraf så många ämbar tillsättas, som massan utgjorde innan den blandades med saltsyran. Den på detta sätt utspäd- da massan bäres skyndsamt till ett annat kar, i h vilket den blandas med en klar och färglös kaustik kalilut af 19° BAUMÉ, i sådant förhållande, att 5 ämbar kalilut komma att svara emot 4 skålpund använd saltsyra. Blandningen omröres, så väl som möjligt är, till dess att den börjar tjockna, då den lemnas i hvila i 36 till 48 timmar, efter hvilken tid den utvättas med vatten. Uttvättningen sker på det sättet, att massan omröres med vattnet och sedan lemnas att sjunka, hvarefter den klara vätskan afdrages, hvilket arbete för- nyas så länge som det afdragna vattnet innehåller alkali. Färgen upptages sedan på sildukar, på hvilka den i flere veckor hålles våt och utsatt för luften, hvarefter den prässas emellan kläde, sönderskäres och torkas i fria luften eller i ett rum, hvars temperatur ej får öfverstiga 30° CELs. Först efter stark uttorkning får färgen sin fullkomliga skönhet. Ett lika vackert, men hårdt och sprödt Bremergrönt fås, äfven enligt GENTELE, af jernfri kopparvitriol utan användande af kopparbleck. Man bereder en mycket ut- spädd upplösning i vatten af i oo skålpund kopparvitriol, 2 skålp. vinsten och 100 skålp. kristalliserad svafvelsyrad talkjord. Denna lösning aftappas i en äfvenledes utspädd lösning af 200 skålp. calcinerad pottaska, under det att blandningen väl omröres. Båda lösningarna få icke vara mer än ljumma. Då fällningen sjunkit aftappas den klara vätskan och fällningen utlakas 3 eller 4 gånger med kallt vatten, hvarefter den genast kan upptagas på sil- duk, prässas och torkas. Det är nödvän- digt att kopparvitriollösningen tappas uti pottaskelösningen, och icke tvertom den sednare i den förra, emedan man då skulle erhålla en blott ljusgrön och föga liflig färg. Äfven bör pottaskelösningen inne- hålla något mera alkali än som fordras till salternas sönderdelning. Åtskilliga omständigheter kunna hafva en skadlig verkan på färgen, då den bere- des efter den först nämda metoden. Fär- gen tål alldeles icke svafvelbundet väte. Om färgen gulnat eller annars blifvit ska- dad, måste den på nytt behandlas rned kopparbleck och saltblandning. Det är ganska svårt att erhålla Bremergrönt af lika nuance; ju blåare den är desto mera värderas den. Kopparblecken, saltsyran och de öfriga till förgens beredning använ- da materialierna få icke innehålla jern. Så länge som färgen ännu icke är full- komligt lufttorkad, har en för stark värma ett ganska skadligt inflytande derpå 4). Två andra sätt att bereda Bremer- grönt äro uppgifna af BLEY. i. Man upp- löser 9 uns 3 drachmer svafvelsyrad kop- par- 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 60, sid. /55. 81 paroxid i 30 uns vatten, och blandar der med en lösning af 5 uns 6 drachmer alun i 8o uns vatten, hvarefter man till- sätter först 2} drachma kolsyrad talkjord och sedan en kalkmjölk af 2 uns 3 drach- mer kalkhydrat. Blandningen lemnas, i ett öppet kärl, utsatt för luftens verkan. Bottensatsen tvättas en gång, och begju- tes sedan med 2 uns kalihydrat löste i vatten. Man erhåller häraf 6} uns Bre- mergrönt. — 2. Man upplöser 8 uns 3 drachmer svafvelsyrad kopparoxid i vat- ten , och tillsätter en lösning af 4 uns rent chlorcalcium, hvarefter blandningen fälles med en lösning af pottaska. Fällningen blandas, ännu våt, med en lösning af kau- stikt kali, hvarefter den tvättas och tor- kas. På detta sätt erhållas 7 uns Bre- mergrönt. — Färgen bör torkas i ganska lindrig värma, då den i alla afseenden blifver lik äkta Bremergrönt5). De många olika föreskrifter som blif-Schwein- vit gifna till beredningen af Schweinfur- grönt, tergrönt synas visa, att det ännu icke är med säkerhet bekant huru denna färg er- hålles. Följande method skall vara den som följes i de flesta fabriker och äfven i Schweinfurt. — Man begagnar två bred- vid hvarandra stående pannor, som haf- va hvar sin eldstad och äro försedde med aftappningskranar, hvilka äro hvarandra så nära, att man kan uttappa vätskan ut- 5) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 59, sid. 158. Prof, Paschs /irsb. 7837. 6 82 ur båda pannorna i ett under kranarna stäldt kar, som, för att lättare kunna undanflyttas, står på en låg vagn. Den ena pannan, som bör inrymma 70 till ioo skålp. arseniksyrlighet och 1500 skålp. vatten, är försedd med en på pannmuren stående fyrkantig träd kåpa, som leder ån- gorna ut genom taket, och framtill har en lucka, genom hvilken man åtkommer kit- teln. Den andra pannan bör kunna in- rymma 70 till ioo skålp. spanskgröna och 400 skålp. vatten. Man fyller, om aftonen, den första pannan med 1500 skålp. vat- ten och inrörer deri 100 skålp. arsenik- syrlighet, som förut blifvit malna med vatten till en tjock gröt; och i den andra pannan sammanrörer man 70 skålp. spansk- gröna med 300 skålp. vatten. Följande morgon ställer man karet under kranar- na, omrörer arsenikblandningen i den för- sta pannan, under hvilken man tillika el- dar, och lagar så att den inom 2 timmar kommer i kokning. Nu eldar man äfven under den andra pannan och bringar den till kokning inom 1} eller 2 timmar, un- der det att blandningen deri ofta omröres. Då arsenikblandningen i den första pan- nan kokat 2} eller 3 timmar, ersätter man det bortdunstade vattnet och låter koknin- gen ännu fortfara } timma, så att all arseniksyrligheten upplöses. Om, under denna tid, blandningen i den andra pan- nan fått en temperatur af 88° CELS. och bildar en likartad, vällingslik massa, så öppnar man båda pannornas aftappnings- kranar på en gång, sedan man förut bort- 83 tagit elden, och arseniklösningen under 1 timmes tid fått klarna. Man låter hela qvantiteten af spanskgröna utrinna i ka- ret, men uttappar blott två tredjedelar af arseniklösningen, under det att man be- ständigt omrörer blandningen. Man be- täcker nu arsenikpannan, låter blandnin- gen i karet stå orörd i 2 eller 3 timmar, hvarefter man omrörer den och tillsätter den återstående tredjedelen af arseniklös- ningen. Blandningen öfverlemnas sedan åt sig sjelf. Vätskan, som i början var tjock af en voluminös smutsigt gulgrön fällning af arseniksyrlig kopparoxid, klar- nar småningom, under det att fällningen mer och mer sammandrager sig, hvarvid denna blir blågrön ocli kristallinisk och slut- ligen får en ren och hög färgnuans. Vät- skan afdrages då, och färgen torkas och siktas, hvarefter den är färdig.— Förfär- gens skönhet fordras följande hufvudvil- kor: Spanskgrönan bör vara rik på ättik- syra. Neutral ättiksyrad kopparoxid gif- ver en skönare men dyrare färg. Vatt- net, som användes till färgens beredning, bör vara både kalk- och jernfritt. Arse- niksyrligheten måste vara ren. Lösningen deraf bör vara fullkomligt mättad, och det afdunstade vattnet alltid ersättas, så att lösningen bibehåller sin ursprungliga volym. Man får derföre ej heller låta lös- ningen kallna, emedan då en del af den upplösta arseniksyrligheten afsätter sig. Spanskgrönan måste vara väl fördelad i vattnet, och hafva 88° temperatur dåden uttappas. Blandningen i karet får ej för 84 mycket omröras. Underlåtes omrörning all- deles, så bilda sig väl större kristallkorn och en skönare färg erhålles, men som blir sträf och kornig och derföre mindre sälj- bar. —• Om händelsevis färgen ej skulle blifva vacker, så omrör er man den med vätskan, hvarutur den afsatt sig, tillsät- ter den vid beredningen af en arseniklös- ning öfverblefna arseniksyrligheten och upphettar blandningen till 88° eller 100°, då massan blifver tunnare under det att blågröna blåsor bilda sig på dess yta, hvarjemte tillika fällningen sammandrager sig och förvandlas till en medelsort af Schweinfurtergrönt. Skulle detta icke in- träffa sedan blandningen blifvit upphettad till kokpunkten, så måste mera arsenik- syrlighet tillsättas. — Genom arsenikqvan- titetens förminskning kan man för öfrigt efter behag erhålla olika färgnuancer. Li- ka delar arseniksyrlighet och spanskgröna gifva ännu en vacker färg. Af 6o skålp. arseniksyrlighet till 70 skålp. spanskgrö- na fås en färg, liknande det så kallade Baselergrönt y som annars erhålles genom blandning af första sorten Schweinfurter- grönt med chromgult. — Vanligen gifva 70 skålp. fransk spanskgröna 70 till 8o skålp., men samma vigt neutral ättiksy- rad kopparoxid blott 65 till 68 skålp. Schwei nfurtergrön t. Med mindre kostnad kan Schweinfur- tergrönt beredas af jernfri kopparvitriol, hvartill följande föreskrifter blifvit gifna.— Man upplöser 100 skålp. calcinerad pott- aska, af den halt att den kan sönderdela 85 en lika vigt kopparvitriol, i 800 skålp. kokande vatten, hvarefter man låter lös- ningen klarna. Den klarnade vätskan af- tappas och bottensatsen uttvättas med 400 skålpund vatten, hvarefter de båda er- hållna lösningarna blandas och upphettas till kokning. Man tillsätter nu, i små portioner, 10 skålp. arseniksyrlighet och underhåller kokningen till dess att all ar- seniksyrligheten är upplöst. Tillika upp- löser man, i annan panna 100 skålp. jern- fri kopparvitriol i 400 skålp. ren distil- lerad ättika af den styrka, att 100 gran deraf neutralisera 26 gran kolsyradt kali. Kopparvitriol-lösningen blandas sedan kok- het med den äfvenledes kokheta arsenik- lösningen, och blandningen lemnas i hvi- la, hvar under färgen bildar sig. Det på detta sätt erhållna Schweinfurtergrönt är något ljusare men af en klarare nu ans än det som beredes af spanskgröna. Af 100 spålp. kopparvitriol erhållas 75 till 80 skålp. färg. — Tager man, i stället för pottaskan, en motsvarande qvantitet krita eller kalk, så får man en medelsort af Schweinfurtergrönt, men som utmärker sig genom en sammetslik glans och en trådig sammansättning. — 1 stället för pottaska kan man, ehuru utan någon vä- sendtlig fördel, nyttja kolsyradt natron eller ammoniak. — Ättikan kan ersättas med ättiksyradt kali eller natron; man upp- löser då 33 skålp. af kalisaltet eller 28 skålpund af natronsaltet tillika med 100 skålp. kopparvitriol i 400 skålp. vatten och upphettar blandningen till kokning.— 86 Äfven blysocker kan användas i ättiksy- rans ställe. I detta fall upplöser man 58 skålp. pottaska i 400 skålp. vatten, låter vätskan klarna och aftappar den klara lösningen, hvarefter man utlakar det olö- sta med nya 400 skålp. vatten. Hela den erhållna pottasklösningen utspäder man med 700 skålp. vatten och upplöser sedan deri 100 skålp. arseniksyrlighet. Tillika bereder man en lösning af i oo skålp. kop- parvitriol i 500 skålpund vatten och till- sätter 58 skålp. blysocker. Den uppkom- mande fällningen af svafvelsyrad blyoxid (hvilken kan användas till beredning af chromgult)6) låter man sjunka, hvaref- ter man aftappar den klara lösningen, som man sedan upphettar och blandar med arseniklösningen. — En sämre sort Schweinfurtergrönt kan, med liten kost- nad, erhållas, om man fäller en mycket utspädd lösning af 100 skålp. kopparvi- triol med en af 25 eller 26 skålp. kalk beredd och genom hårsil silad kalkmjölk, och, sedan man väl uttvättat fällningen, löser denna i 400 skålp. destillerad ättika med tillhjelp af kokning, samt sedan blan- dar denna lösning, ännu kokhet, med en likaledes kokande lösning af 100 skålp. arseniksyrlighet i 1500 skålp vatten. Ju fullkomligare kalken och gipsen blifvit ut- tvättade utur den fällda kopparoxiden, desto skönare blifver färgen 7). “) Jemför Årsberättelsen 1836, sid. 33. 7) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 59, sid. 453. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg., sid. 442. 87 GENTELE har lemnat en beskrifning Pariser-, om sätten att tillverka Pariser-, Ber liner- BerMaF. och Mineralblått. Dessa färger äro alla nul- hufvudsakligen jerncyanur-cyanid, eller livad man i allmänhet kallar Berlinerblått, och skilja sig endast genom olika tillsat- ser af vissa ämnen. Pariserblått är den rena jerncyanurcyaniden; Berliner- och mineralblått deremot innehålla olika in- blandningar af lerjord, stärkelse, tungspat och andra hvita ämnen, som utspäda fär- gen och förändra dess utseende och vigt.— Till dessa färgers beredning fordras, utom de vanliga redskapen för silning, filtre- ring, prässning, torkning m. m., följande apparater: i) Två inmurade jernpannor till blodlutssaltets och jernvitriolens upp- lösning, hvilka hvardera inrymma 800 skålp. vatten. 2) Åtminstone 2 klarnings- kärl och ett par stora fällningskärl. De förre äro tillräckligt stora, om de hafva samma rymd som pannorna; de sednare deremot böra inrymma åtminstone 8 gån- ger så mycket och, äfvensom klarnings- kärlen, vara försedde med flera öfver hvarandra sittande aftappningskranar. Klar- ningskärlen böra vara så ställda, att de, genom rännor, kunna tömmas i fällnings- kärlen. 3) Till färgens fullbordande for- dras en stark, med kran och ett noga till- slutande lock försedd, inmurad kopparpan- na, som kan inrymma omkring 870 skålp. vatten; samt ett aflångt, äfvenledes med ett väl tillslutande lock förseddt, kar af ek, hvilket bör inrymma minst 900 skålp. vatten, och är stäldt under kopparpan- 88 nans aftappningskran. — Till beredning af Pariserblått upplöser man i den ena af de ofvannämde jernpannorna, 80 skålp. kopparfri jernvitriol, och i den andra 100 skålp. rent blodlutssalt, i så mycket vat- ten som rymmes i pannorna, hvarefter man uttappar båda lösningarna i hvar sitt klarningskårl, der de lemnas att klarna och kallna. Sedan påfyller man, i ett af fällningskärlen, så mycket vatten, att det blifver alldeles fullt då lösningarna af blodlutssaltet och jernvitriolen tillkomma. Då dessa båda sistnämda lösningar blifvit klara och kallnat, omrörer man vattnet i fällningskärlet under det att man låter först ungefär hälften af blodlutssaltlösnin- gen rinna deri, hvarefter man äfven in- släpper jernvitriollösningen och låter bå- da klarningskärlen tömma sig på en gång i fällningskärlet. Under detta hålles den uppkomna fällningen i beständig omröring, hvilken sedan fortsattes i 13 till 2 tim- mar. Denna omrörning bidrager väsendt- ligt till färgens glans, då deremot, om fällningen genast får i hvila afsätta sig, färgen får ett kornigt och matt brott. Sedan lemnas fällningen orörd i 3 till 4 dagar, hvarefter man låter den klara vät- skan, hvarutur den afsatt sig, bortrinna. Fällningen lägges genast, utan att uttvät- tas, på filtreringsdukar af linne, på hvil- ka man tillbakagjuter den genomgående vätskan till dess att den afrinner klar. Fällningen får ligga på dukarna till dess alt den har stadga af en någorlunda tjock gröt, då derefter färgens fullbordande före- 89 Lages. Till delta ändamål lägger man fällningen i den förut omnämda koppar- pannan och upphettar den till full kok- ning, hvilken påskyndas derigenom, att man hetäcker pannan med sitt lock. Se- dan massan blifvit väl sönderrörd, tillsät- ter man nu i pannan 51 skålp. salpeter- syra af 277° BAUMÉ, och låter kokningen fortfara i 8 till 10 minuter, hvarefter man, för att icke skada pannan, uttappar massan i det under pannans kran ställda karet. Man tillsätter då genast 36 skålp. koncentrerad svafvelsyra (utan att förut utspäda henne) under beständig omrörning, som fortsättes 1 timme efter syrans till- sättande, hvarefter man betäcker karet med sitt lock för att, så länge som möj- ligt är, hålla massan varm. Då man, tid efter annan, ser i karet, märker man i mas- san en rörelse, som liknar en långsam jäsning och härrör af utvecklad qväf- oxidgas. Efter 3 dagar, eller då denna gasutveckling upphört, flyttas den nu fär- digbildade färgen i ett annat kärl, der den uttvättas med ett ifrån kalk och jern fritt vatten, så länge som delta utdrager nå- gon syra utur färgen. Den väl utlakade färgen tvingas igenom mycket fina hårsi- lar och lägges sedan på linnedukar, der den får ligga till dess att den fått stad- ga af en hård gröt, hvarefter den sönder- skäres i stycken och torkas. För att und- vika färgens söndersprickning låter man den först långsamt torka i luften, men sedan måste den insättas i ett torkrum, som har en temperatur af 75° till 88° 9° CELS., Ii varigenom färgen får den koppar- glans som utmärker densamma. Färgen måste äfven, efter torkningen, ganska lång- samt kallna för att ej få sprickor. — På det nu omtalade sättet får man det mör- kaste ocli starkast kopparglänsande Pari- serblått som förekommer i handeln. En annan mera indigofärgad sort, som beta- las ännu högre än den förra, erhåller man, om man, vid färgens fullbordande, först ko- kar fällningen med den förut nämda qvanti- teten svafvelsyra och, sedan massan blif- vit uttappad i karet, tillsätter salpetersy- ran. För öfrigt förfares lika som förut, blott med den skillnad, att temperaturen i torkrummet ej får öfverstiga 75° — Af 8o skålp. jernvitriol och 100 skålp. blod- lutssalt erhåller man, på dessa sätt, 8o till 85 skålp. torrt pariserblått. — Man kan äfven, ehuru med mindre säkerhet, få ett ganska vackert Pariserblått, om man tillreder en koncentrerad lösning af jern- vitriol och genast försätter denna med de förut uppgifna qvantiteterna salpetersyra och svafvelsyra, samt, sedan denna bland- ning blifvit upphettad till kokning, till- sätter kokhet lösningen af blodlutssaltet, under det att man väl omrörer fällningen. Färgen lemnas sedan att stå i 2 till 3 dagar i ett trädkärl, hvarefter den, ut- tvättas, filtreras, prässas och torkas. I stället för salpetersyran kan man, till fär- gens fullbordande, tillsätta en lösning af 28 skålp. salpeter och sedan 14 skålp. svafvelsyra af 66° BAUMÉ. —* Man kan äf- ven, i salpetersyrans ställe, använda chlor på något af de följande sätten: a) Man uppvärmer den af förenämda qvantiteter jernvitriol och blodlutssalt erhållna fäll- ningen i en blypanna, hvarefter man in- leder chlorgas deri till dess att vätskan bleker lackmuspapper eller indigolösning. Man tillsätter då 10 skålp. koncentre- rad svafvelsyra och fortfar, ännu i nå- gra timmar att leda chlorgas i blandnin- gen. På detta sätt far man ett ganska vackert Pariserblått. b) Man tillreder en kaustik lut af 20 skålp. pottaska, blandar den med kalkmjölk af 8 skålp. osläckt kalk och mättar denna blandning med chlor- gas, hvarefter man inrörer den i förut- nämda fällning och tillsätter sedan små- ningom 50 skålp. koncentrerad svafvelsy- ra. Sedan färgen stått i 3 till 4 dagars hvila, kan dess uttvättning företagas, c) Vid beredningen af sämre sorter Pariser- blått är följande förfarande det minst kost- samma: Man lägger 50 skålp. brunsten, i hela stycken, i en blypanna och begju- ter dem först med den förut nämda qvan- titeten färgfällning, och sedan med 50 skålp. koncentrerad svafvelsyra samt 3o skålp. saltsyra af 18° BAUMÉ. Man lemnar den- na blandning kall i 6 eller 8 dagar, hvar- efter man i några dagar håller den lin- drigt uppvärmd. Färgen frånslammas se- dan med vatten, tvingas igenom en hår- sil och tvättas m. m. — Vid de tillfällen då, till färgens fullbordande, salpetersyra och svafvelsyra blifvit föreskrifna, kan man, i den sednares ställe, äfven nyttja saltsyra. Till beredning af Berliner- och Mi- neralblått försättes Pariserblått, medan det ännu har form af en välling, med ett eller flera af följande ämnen, som antin- gen fint fördelade i vatten saminanröras med färgen , eller ock sammanmalas der- med, hvarefter blandningen tvingas igenom en hårsil: 1) Lerjord, fälld utur jern- fri alun med pottaska. Den uttvättas väl och blandas sedan med äfvenledes uttvättadt Pariserblått. 2) Potates-stärkelse nytt- jas såsom tillsats då man vill erhålla en ljus och lätt färg. Den utröres väl med vatten och males tillsammans med det vå- ta Pariserblå. 3) Tungspat användes till tunga färgsorter och bör vara fullkom- ligt hvit och malen till ett högst fint mjöl. Den blandas med Pariserblått genom sam- manmalning. 4) Piplera. Brännes först och finmales sedan, hvarefter den sam- inan males med den våta färgen. 5) K i- selsyrad lerjord, af alun och kiselvät- ska eller vattenglas, tillsättes lika som lerjord. Denna tillsats är den bästa; den gör färgen lös, men är något kostsam. Af Berlinerblått uppgifver GENTELE, i följande tabell, sammansättningen af 6 sorter, nemligen: N:o i, mörk och kop- parglänsande; N:o a, mörk och tung; N:o a 3, ljus och lätt; N:o b 3, ljus och tung; N:o a 4, ljus och lätt; N:o b 4, ljus och tung. 93 Till Pariserblått af ioo skålp. blod- lutssalt fordras: N:o 1. N:o 2. N:o a 3. N:0 b 3. N:o a 4. N:o b 4. Alun . . Pottaska Stärkelse Tungspat % 225 så myck 44 66 % 230 et som 1 40 160 % 400 ehöfves 80 60 % 230 till alun 40 200 & 1 % 230 230 S sönderdelning 120| 40 — | 260 Produkt 200 380 240 338 290 400 Genom en ännu större tillsats af of- vannämde ämnen erhålles Mineralblått. Deraf uppgifvas 3 sorter, nemligen: N:o i, af Berlinerblått N:o a 3 och 360 skålp. stärkelse; N:o 2, af så mycket Pariser- blått som erhålles af 25 skålp. blodluts- salt, med tillsats af 120 skålp. bränd pip- lera och ioo skålp. tungspat; N:o 3, af nyssnämda qvantitet Pariserblått med 8 skålp. bränd piplera, i5o skålp. tungspat och 20 skålp. stärkelse. — Af dessa sorter gifver N:o i, 6oo, N:o 2, 240 ocli N:o 3, 270 skålp. mineralblått 8). I Frankrike nyttjas ett slags harts- Luvens- färger som kallas Couleurs lucidoniques. DANRFFE- De erhållas på det sättet, att färgernaningsfarg- rifvas med varm venedisk terpentin på en Er" äfvenledes varm rifsten, hvarefter de ut- spädas med sprit och stundom försättas med en sjettedel af någon torkande olja, hvarigenom de få mera utseende af olje- 8) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 61, sid. 452. . 94 färg. Dessa färger äro väl af föga var- aktighet, men de torka hastigt och tåla tvättning med vatten, hvilka båda egen- skaper göra dem särdeles omtyckta såsom anstrykningsfärger för salubodar, hvilkas prydnader man ofta förändrar för att un- derhålla allmänhetens uppmärksamhet. Den fördel, som desse färger hafva, att med blyhvitt icke gulna eller mörkna, såsom det alltid händer med oljefärg, särdeles der den icke tillräckligt är utsatt för lju- set, har föranledt Ludersdorff att under- söka hvilka hartsfernissor gifva färgen den varaktighet och tillika erhållas för så bil- ligt pris, att de, i stället för linolja, kun- na nyttjas såsom bindemedel för färgen. Ludersdorff har funnit spritfernissa af sandarak och terpentinfernissa af Dam- marharts vara de tjenligaste härtill, då de på följande sätt användas: i. Färg med spritfernissa af Sandarak. Man upphettar 16 lod sorg- fälligt utvald sandarak och 4 lod venedisk terpentin med 48 lod sprit af o,833 eg. vigt öfver en svag koleld, så att bland- ningen kommer nära kokpunkten, likväl utan att koka. Denna temperatur under- håller man omkring i timme, under hvil- ken tid man ofta omrörer blandningen, som slutligen blifver en fullkomlig lösning. Tillsatsen af terpentin är nödvändig, eme- dan, utan densamma, färgen skulle torka för hastigt och blifva svår att stryka. Spriten måste hafva den styrka som här är föreskrifven; är den svagare så blifver sandarakens lösning ofullkomlig. — Då bly- 95 hvitt skall användas med denna fernissa, måste det förut rifvas med vatten och se- dan torka, hvarefter man åter rifver det med så mycket terpentin som är nödvän- digt. Den finrifna blandningen inröres sedan i fernissan , af hvilken man tager } del till i del blyhvitt. — Denna färgs anstrykning måste ske med skyndsamhet, emedan den torkar hastigt, hvarföre man också icke får med penseln öfverfara det nyss strykna stället, emedan den half- torkade färgen då borttages af penseln. Efter 1 timme är dock färgen så torr att en ny anstrykning derpå kan göras. Här- igenom blir det möjligt att utan afbrott färdigstryka en stor yta, emedan den öf- re delen deraf hinner torka under det att den nedre delen strykes, så att en ny anstrykning genast kan ske. Genom spri- tens afdunstning blifvér färgen i kärlet allt mer och mer tjock, så att den slutli- gen måste utspädas, hvilket likväl icke får ske med sprit ensam, utan med sand- arakslösning. Efter torkning är färgen matt, men får en skön glans om den gnides med ylle. — Om man vill nyttja blekt gummilacca (som likväl är dyrare) i stäl- let för sandarak, så blifver förfarandet detsamma. 2. Färg med terpentinfernissa af Dammar harts. Man upplöser 16 lod krossad Dammarharts i 32 lod terpentin- olja vid en temperatur af 75° till 88° G., hvartill fordras ungefär i timmes tid. Se- dan fernissan kallnat och blifvit afhälld ifrån bottensats, tillsattes blyhvitt på sam- 96 ma sätt som då sandarakfernissa nyttjas; likväl kan man sammanrifva blyhvittet med Dammhartsfernissan, sedan det förut blifvit fmrifvet med vatten och torkad t. Till i skålp. blyhvitt fordras 12 lod fer- nissa. — Denna färg anstrykes liksom olje- färg. Den tjocknar icke och torkar ha- stigt. Sedan den torkat är den äfven matt, men låter icke så lätt polera sig som den förutnämda färgen. Man kan derföre öfverstryka den med ett lager af ren fernissa, försatt med hälften terpen- tinolja, eller, ännu bättre, öfverdraga den med en spritfernissa af blekt gummilacca eller sandarak. Dessa färger äro väl mindre böjliga än oljefärg, likväl tål ett der med öfver- struket bleck, efter fullkomlig torkning, en rätvinklig böjning utan att färgen spric- ker. Då en större böjlighet fordras, kan man försätta hvarje skålpund af dessa fer- nissor med 1 lod Ricinusolja, hvaraf fär- gen icke gulnar. — För öfrigt hafva dessa färger ett ganska vackert utseende och mycken varaktighet 9). Socker. E. DEGRAND har uppfunnit en appa- DEgnAxpsrat till sockerlösningars afdunstning och ningsap-inkokning i lufttomt rum , för hvilken La parat Société d’encouragement i Paris tillerkänt honom ett pris af 4000 Francs. —Kärlet, hvari inkokningen sker, är lufttätt sam- mansatt 9) Journal fiir praktische chemic, Band. 6, sid. 137. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 42. 97 mansatt af tvenne halfvor, som hvardera hafva form af ett sferiskt segment och äro försedde med en dubbel botten och en kopparslang, uti hvilka ångan, hvarafsoc- kerlösningen upphettas, circulerar. Detta kärl står i förening med en afkylnings- apparat, som utgöres af två imkylare, af hvilka hvardera är sammansatt af flera under hvarandra liggande rör, som sins emellan äro så förenade att de bilda lika- som ett enda i zickzack böjdt rör. Kyl- apparatens nedersta del är förenad med ett kärl som har form af en liggande cy- linder, och uppsamlar det af kylapparaten kondenserade vattnet, h vilket, när så be- höfves, kan utsläppas genom en kran. På det rör, som förenar detta sistnämde kär- let med kylapparaten, finnes äfven en kran, genom hvilken båda kunna lufttätt afstän- gas ifrån hvarandra. Då arbetet skall bör- jas, insläpper man ånga i inkokningskär- let och låter den derifrån genomströmma så väl imkylarne som det med dessa för- enade cylindriska kärlet, till dess att luf- ten är fullkomligt utdrifven utur alla des- sa delar af afdunstningsapparaten, hvaref- ter man tillsluter denne för att, genom ångans afkylning, deri erhålla ett luft- tomt rum. Härtill begagnar man, i stäl- let för kylvatten, den sockerlösning som skall inkokas, hvilken man låter rinna, i form af ett regn, på imkylarnes öfversta rör, hvarifrån den sedan successivt ned- rinner på de öfriga rören och således af- dunstas till en del, under det att den af- Prof. Paschs Arsb. r83j. 7 98 kyler och kondenserar vattenångan i rö- ren. Sockerlösningen flyter ifrån imky- larne till en reservoir, ifrån hvilken ett med en kran försedt rör uppstiger till inkokningskär let. Genom denna nyss näm- da krans öppnande låter man det nu luft- tomma inkokningskärlet uppsuga den be- höfliga qvantiteten sockerlösning, hvarefter man åter tillsluter kranen. Sockerlösnin- gen sättes då i kokning af ånga, som un- der hela operationen får cirkulera i rum- met emellan inkokningskärlets bottnar och i det förut omnäma slangröret, under det att den vattenånga, som afdunstar från sockerlösningen, beständigt kondenseras i imkylarne. — Då sockerlösningen blifvit tillräckligt inkokad uttappas den, i ett under inkokningskärlet liggande cylindriskt kärl, genom ett med en kran försedt rör som förenar båda kärlen. Innan uttapp- ningen sker måste det cylindriska kärlet göras lufttomt. Till detta ändamål har kärlet kranar för ångans insläppning och luftens utdrifvande, och det lufttomma rum- met erhålles på samma sätt, men icke på samma gång, som i de öfriga delarna al apparaten, ifrån hvilka kärlet hålles luft- tätt afstängdt, utom vid de tillfällen då den inkokade sirapen skall nedrinna deri. Då inkokningskärlet är tömdt, låter man det, så som förut år nämdt, uppsuga ny sockerlösning, och fortsätter arbetet, hvil- ket sker utan tidsförlust emedan alla ope- rationerna följa på hvarandra utan något afbrott. — Det kärl, som upptager vatt- net af den i i mkylaren kondenserade ån- 99 gan, kan äfven tömmas utan alt luft in- kommer i apparaten; ty man behöfver blott förut tillsluta kranen på förenings- röret emellan i mkyla ren och kärlet, li var- efter man, sedan detta sednare är tömdt, utjagar luften derutur medelst ånga innan aftappningskranen tillslutes. På samma sätt kan man äfven befria apparaten ifrån tillfälligtvis inkommen luft, emedan den- ne alltid af ångan i imkylaren jagas till nämde kärl och på nyssnämde sätt kan bortskaffas 10). WEINRICH har, uti en i Prag 1835Avitbete- utgifven afhandling 1), beskrifvit ett i de sker: förnämsta Böhmiska hvitbetsockerfabriker- nien‘s na användt till verkningssätt af detta slagsingsene: socker. Metoden är i hufvudsaken den- tod. samma, som af KODWEISS blifvit införd 2), och skiljer sig derifrån blott genom för- bättringar i sockerlösningens behandling med animaliskt kol och formarnas upp- ställning. KODWEISS föreskrifver att från- slamma det fina kolpulvret och blott an- vända det grofva; WEINRICH deremot nyt- tjar blott finmalet kol, blandadt med grof sand, från hvilken den fina sanden blif- vit frånsiktad. Blandningen sker på det sätt, att man, i ett vidt kärl, lägger 3 mått af sanden, som bör vara våt, hvarf- tals med 2 mått torrt kolpulfver, och se- 10) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 60, sid. 354. 1) Die neuestcn i den böhmischen Rubenzucker- Fabriken eingefiihrten Verbesserungen, von KARL WEINRICH. 2) Se Årsberättelsen 1836, sid. 51. 100 dan med en skyffel väl omblandar båda. WEINRICH har funnit, att en del finmalet kol, använd på detta sätt i DUMONT‘s filt- rum, dekolorerar lika mycket sirap som 2 delar groft kolpulver. Derjemte behöf- ver man mycket mindre vatten, för att, sedan kolpulvret blifvit overksamt, uttvät- ta filtrum, emedan sandkornen ej insuga något af sirapen, och denne lättare kan utlakas utur det fina kolet än ur det grof- va kolpulvrets porer. Äfven erhåller man den genomgångna sirapen mycket klarare än då man nyttjar groft kolpulver. Till filtrum kan man använda ett med linolje- fernissa invändigt anstruket trädkärl af 23 fots höjd och 2| fots diameter, hvil- ket, nära bottnen, har ett afloppsrör, och 4 tum högre upp, ett litet hål. I detta kärl ställes en lös botten med tre 5 tums höga fötter, så att emellan denne och kär- lets verkliga botten ett 5 tum högt mel- lanrum u ppkommer. Denna lösa botten har blott midtuti ett aflångt hål för att med handen kunna insättas och uttagas, och är öfverstruken med linoljefernissa. Man betäcker den först med ett lager halm och lägger ofvanpå denne en våt gles linneduk, hvarefter man fyller kärlet, på 2 tum nära, med den ofvannämda blandningen af kolpulver och sand. Då den första portionen häraf ifylles, uppvi- ker man kanterna af silduken och trycker dem lätt emot kärlets sidor. Hvar och en inlagd portion af kolblandningen (40 till 5o skålp.) utbredes jemt och packas lin- drigt med handen. — Ett sådant kolfilt- I O [ rum, som här nu är beskrifvet, innehål- ler ungefär 250 skålp. torrt kolpulver. Man begjuter det hvarje timme med ett mått af 10 skålp. kall sirap af 25° BAUMÉ, så att följaktligen 240 skålp. blifva på- gjutna inom 24 timmar, hvarmed man fortfar i 5 dygn. På sjette dagen uttvät- tas filtrum, och på den sjunde, tömmes det och fylles på nytt. På detta sätt dekoloreras med detta filtrum, på sju da- gar, 1200 skålp. sirap med 250 skålp. kol. I en fabrik, som hvarje vecka för- brukar 2000 centner hvitbetor, erhåller man, äfvenledes hvarje vecka, omkring 34000 skålp. sirap af 25° Baumé, till b vil- kas dekolorering således 28 filtra fordras. Man indelar arbetet så, att bott 4 filtra hvarje dag tömmas och påfyllas. Så snart som den overksamma kolblandningen blif- vit uttvättad genom 8 till 9 skålp. vat- tens pågjutning hvarje timme, lägger man den i ett fint såll, som man neddoppar i vatten, och bortsköljer kolet ifrån sanden, som qvarstannar i sållet och, efter några gångers tvättning, åter kan begagnas lika som förut. För att erhålla ett socker af lika qvalitet, sammanblandas sirapen ifrån alla filtra, utom den som håller mindre än 24° Baumé, hvilken man använder till den kallnade sirapens utspädning innan den filtreras. Sockerformarnes uppställning skiljer sig ifrån den vanliga deruti att icke hvar- je form ställes på en särskilt kruka, utan formarne insättas i brädställningar med utskurna hål och sirapen från 10 till 20 102 formar upphämtas i en gemensam ränna och uppsamlas i ett stort kärl. Rummet innehåller två etager sådana ställningar, den första 2 och den andra 5 eller 5} fot öfver golfvet. Hvarje ställning innehåller 4 rader formar, och emellan ställningarne är en gångväg af 2} fots bredd. — Förde- larne af denna uppställning äro: 1) Rum- mets temperatur är, då formarne uppstäl- las på det vanliga sättet, alllid några gra- der lägre vid golfvet, dels emedan den varmare luften alltid uppstiger, dels eme- dan det emellan de tätt slående formarne innestängda nedre luftlagret icke kan be- hörigt cirkulera och ersättas af varmare luft; hvarföre man, för att hålla formarne vid den nödiga temperaturen af 19° till 23° C., måste uppvärma rummet ilere grader högre, h vilket icke blolt fordrar mera bränsle, utan äfven gör vistandet i rum- met besvärligare. Då ställningar använ- das, hvarigenom formarne komma att slå högre ifrån golfvet, är en sådan starkare temperaturförhöjning icke nödvändig. 2) Om de krukor, på hvilka formarne vanli- gen ställas, icke tömmas b varannan dag, så undergår sirapen en skadlig förändring, hvilken, om den också icke genast är syn- lig, dock blifver märkbar vid sirapens in- kokning; äro deremot formarne uppställda på det nya sättet, kan en sådan förän- dring hos sirapen icke inträffa, emedan de kärl, hvari sirapen samlas, måste töm- mas åtminstone en gång hvarje dag. 3) De många små krukornas tömning och formarnas uppställning på dem, är ett ar- 103 bete, som, i en fabrik, der 3000 till 4 0 0 0 formar finnas, beständigt sysselsätter tvä ar- betare, då deremot tömmandet af de få kärl, uti hvilka sirapen samlas ifrån ställ- ningarne, kan förrättas af en enda arbetare inom få timmar 3). Några äldre till sockertillverkningen Äldre hörande uppfinningar, på hvilka patent MAT blifvit tagna i Frankrike, hafva blifvit be-sockertill- skrifna. Jag skall deribland blott i kort- ‘ gon." het nämna följande: JOLIN-DUBOIS och J. DUMONT i Nantes erhöllo, år 1823, patent på åtskilliga för- bättringar i sockerlösningars klarning, fil- trering och inkokning, i synnerhet med afseende på tillverkningen af hvitbetsoc- ker, hvilka nu mera icke innehålla något nytt. Dumont’s filtrum, som i dessa års- berättelser4) förut blifvit omtaladt, är in- begripet i detta patent 5). Ett filtrum för sockerrallinering, af J. A. GRANDVAL i Marseille 6), och ett an- nat till samma ändamål, af LIÉBAUT i Paris7) hafva blifvit patenterade år 1828. Det förstnämda är endast en förändring af DUMONT‘s filtrum. 3) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 61, sid. 136. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg., sid. 999. 4) Årsberättelsen 1831, sid. 36. 5) Description des Brevets, Tome 27, sid. 122. — Polytechnisches Bentral-Blatt, 2 Jahrg. sid. . 469. 0 6) Description des Brevets, Tome 26, sid. 159.— Polytechnisches Central Blatt, 2 Jahrg. sid. 456. 7) Description des Brevets, Tome 25, sid. 366. 104 öl. F. E. Siemens har lemnat några upp- lysningar om det berömda Stettiner-ölets beredning. — Bryggnings- processen har ingen ting ovanligt, utan ölet erhåller si- na utmärkande egenskaper af maltet, hvar- till man merendels använder vinterkorn eller hvete, vid hvars mältning mycken omsorg iakttages. Man söker att tillväga- bringa en så jemn och långsam groning som möjligt är och underhåller den åt- minstone i 8 dagar. Då groningen är full- ändad, afbryter man den skyndsamt och flyttar maltet på maltgolfvet der man be- arbetar det i flere eller färre dagar, efter väderlekens beskaffenhet. Det torkas se- dan på kölnor af 5 fots höjd, betäckta med genomslagen kopparplåt, och af den stor- lek, att hvarje kölna rymmer 8 till 10 tunnor malt, utbredt till 3 eller 2} tums höjd. Uppvärmningen sker vid golfvet, genom två jerncylindrar af i fots diame- ter. På båda sidorna, längs efter kölnan, äro små hvälfda öppningar, af } fots höjd och med 2 fots afstånd ifrån hvar- andra, hvilka efter behag kunna öppnas och tillslutas, och tjena dels till lufivex- lings åstadkommande, dels till temperatu- rens reglering. De första 12 timmarne underhåller man eldningen så, att tem- peraturen, då alla lufthålen äro öppna, endast stiger till 25° R. (311° C.), Un- der de nästa 12 timmarne ökar man tem- peraturen till 35° R. (432 0 C. och sedan till 45° R. (564° C.), hvarvid man må- ste här och der tillsluta några af lufthålen. Under det fjerde halfva dygnet låter man 1 05 temperaturen stiga till 55° R. (682° C.), hvilken värmegrad sedan bibehålies så län- ge som maltet ligger på kölnan. I alla fyra hörnen af kölnan äro termometrar insatta, hvilka tillkännagifva luftens tem- peratur tätt under kopparplåten, hvarige- nom man således lätt kan se när någon ojemnhet i värmans fördelning inträffar. — Det på detta sätt beredda maltet kan, då det nyss är taget ifrån kölnan, sönderkra- mas emellan fingrarne och har en hög grad af sötma. Utanpå är det brunt, men det inre är hvitt och lätt att pulverisera 8). För att rensa maltet från den vid-Mössix- hängande grodden, hvars bortskaffandeMATPeAs- väsendtligt bidrager till ölets klarhet och nipgsma- renbet, plägar man, i Tyskland, först tram- pa maltet med trädskor, och sedan rena det i en fläktmachin eller på ett såll. I Stuttgart har man börjat till maltets rens- ning begagna en af MÖSSINGER i Esslingen uppfunnen machin, hvilken är lika enkel som verksam. Den består hufvudsakligen af en i båda ändar öppen cylindrisk sikt, af ungefär 3o tums längd och 12 tums diameter, hvilken ligger i en något lutan- de ställning och kringvrides med en vef. Sikten är sammansatt af långa parallelt spända jerntrådar, och dess axel är, så långt som den befinner sig inom cylin- dern, beslagen med ett slags rifjern af jernbleck, emot hvilket maltet kastas un- der omvridningen och, så väl derigenom som äfven genom siktens verkan, befrias 8) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 7 i’ 106 ifrån grodden, hvilken utfaller emellan jern- trådarne. Maltet, som skall renas, lägges i en med en sko på vanligt sätt försedd qvarnskruf, hvarifrån det inkommer i den högre liggande ändan af sikten och utrin- ner fullkomligt renadt genom den lägre. Denna machin, som kan sättas i rörelse af en 12 års gosse, kan på 12 timme re- na 19 tunnor malt, utan att detta förut behöfver trampas eller sållas 9). H. W. WOOD i London har uppgif- uSdjc vit, att man erhåller mera olja, om de prässning.frön, af hvilka oljan skall prässas, under VARe.” krossningen fuktas med utspädd saltsyra; på hvilken uppfinning han tagit ett pa- tent. Till 100 skålp. frön föreskrifves att taga 3 skålp. saltsyra af 1,160 eg. vigt, utspädd med 61 skålp. vatten 10). Tvåi. Man har, de sednare åren, börjat att bereda tvål, som innehåller betydliga till- satser af åtskilliga ämnen, af hvilka, så- som det föregifves, tvålens renande för- måga skall ökas. Ehuru jag ej känner hvad företräden dessa tvålsorter kunna hafva framför de vanliga, skall jag likväl bär omtala dem emedan de begynt att blifva kringspridda genom handeln. Hewitts J. Hewitt i Cornwall försätter tvål tvfii med med fin pulveriserad späcksten eller post- r": linslera i åtskilliga förhållanden, men van- ligast lika mycket af dessa ämnen som 9) Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 1143. 10) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 55, sid. 4o. 107 tvålen väger 1). — Lerans egenskap att ut- taga fläckar och att kunna nyttjas vid klä- dens valkning, har troligen gifvit anledning att försöka henne såsom tillsats i tvål. J. FENTON föreskrifver att tillsätta i FENron‘s tvålen en lösning af lerjord i kaustikt na- sri?vg2 tron.— En tillräcklig qvantitet vanlig so- tvål, da upplöses i sin vigt vatten och kausti- ceräs med cn lika vigt kalk. Den erhåll- na kaustika natronlösningen upphettas till kokning och blandas med hälften så myc- ket kokhet lösning af lika vigtsdelar alun och vatten. Af denna blandning inröres i uns på hvarje skålpund af tvålen, då denne är nyss tillverkad och färdig att gjutas i formarna 2). J. J. Ch. SHERIDAN använder, vid be- SuEnT- redning af tvål och såpa, en tillsats af. DAN‘s. . O I A i . kiselhalti- kiselsyradt natron eller kali, hvilken er- ga tvål, hålles på det sätt att i del glödgad och finmalen flinta kokas med 2 delar kaustik natronlut af 33° BAUMÉ, eller kalilut af 38 B., till dess att kiseljorden och alka- lit förenat sig så mycket som möjligt är och bilda en likartad massa. Denna kisel- massa sättes till tvålen eller såpan då denne är färdigkokad och uttagen utur pannan, hvarvid man tillser att båda haf- va samma temperatur då de blandas. För- 1) The Repertory of Patent Invention, new Series, Vol. 6, sid. 28.—DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band 61 , sid, 218. 2) The London Journal of arts, conjoined Se- ries, Vol. 9, sid. 166. — The Repertory of Patent Inventions, new Series, Vol. 5, sid. 219. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band, 60, sid. 290. 108 hållandet emellan det kiselsyrade alkalits och tvålens qvantiteter utrönes häst ge- nom försök för hvarje tvålsort. Till 1 del vanlig hård talgtvål tages ungefär 1 del kiselsyradt natron. — Af qvartssand kan äfven det kiselsyrade alkalit beredas, om man glödgar den med 3 gånger sin vigt soda eller pottaska, upplöser den smälta massan i vatten och utfäller kiseljorden med en ström af kolsyregas, hvarefter man behandlar den fällda kiseljorden med kaustik lut på förut nämda sätt3). — Den i handeln förekommande kiselhaltiga tvål, som jag haft tillfälle att se, kännes sträf och skarp då man tvättar sig dermed, och förmodligen har man äfven åsyftat att tvålen, genom denna egenskap, skulle, jemte sin vanliga lösningsförmåga, tillika utöfva en mekanisk verkan vid tvättning. Tal& och Payen har, till La Societe d‘encou- ljus der-ragement pour Findustrie nationale i Paris, DE Mi-afgifvit en berättelse om de i De MILLYs LY‘s fabrik tillverkade utmärkt goda stearin- ljus, ljus, hvilka latt namn ai Bougies de VEtoile. — Dessa ljus äro egentligen icke af stearin utan af talgens genom saponi- fikation bildade fasta syror. Till deras beredning användes oxtalg, som saponifi- eras med kalk vid en temperatur af 140°. Sedan den erhållna olösliga talgsåpan blif- 3) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries. Vol. 8, sid. 173.— The Repertory of Patent Inventions, new Series, Vol. 5, sid. 198. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 60, sid. 291. — Polytechnisches Cen- tral-Blatt , 2 Jahrg. sid. 1109. 109 vit befriad ifrån oljsocker, sönderdelas den i värma med utpädd svafvelsyra. De der- igenom frigjorda feta syrorna tvättas med vatten och ånga, hvarefter man låter dem krystallisera. De krystalliniska massorna krossas sedan och underkastas kalla en småningom tilltagande prässning i en gan- ska stark hydraulisk präss, för att befrias ifrån största delen af oljsyran, hvilken derefter ännu fullkomligare frånskiljes ge- nom varm prässning i en annan icke min- dre stark hydraulisk präss än den förra. Massan, på detta sätt behandlad, är fast, hvit och perlemorglänsande samt nästan luktlös. Den behöfver likväl ytterligare renas, hvilket sker genom smältning i svafvelsyreblandadt vatten, hvarefter den tvättas fri ifrån syra och lemnas att stel- na, i formar, till krystalliniska kakor, af hvilka sedan ljusen tillverkas. — De feta syrornas benägenhet att krystallisera gör betydliga svårigheter vid denna tillverk- ning. I början sökte man förekomma kry- stallisationen genom tillsats af 25 till 33 procent vax, men ljusen blefvo derigenom för dyra. Sedan fann man att krystalli- sationen hindrades om man tillsatte 4455 af de feta syrornas vigt pulveriserad ar- seniksyrlighet, men man befarade vådliga följder häraf och sökte derföre att vinna ändamålet genom oskadliga medel, hvilket äfven slutligen lyckades. Det förfarande, som nu följes, består deri, att man först sammansmälter de feta syrorna med 5 procent vax och sedan, vid gjutningen afkyler dem så hastigt att de ej hinna I I O att antaga en krystallinisk textur. Man doppar derföre ljusformarne, för ett ögon- blick, i vatten, hvarigenom de få nära den temperatur vid hvilken de feta syror- na stelna, och man iakttager att dessa sednare, då de hällas i formarne, hafva en värmegrad, som endast är litet högre än deras smältpunkt 4) Fuens‘s J. B. FUCHs i Colmar erhöll, år 1822, mochijns: patent i Frankrike på tvenne af honom tillverk- uppfunna machiner för ljustillverkning, den ena för vanliga stopljus och den an- dra för formljus, men öfverlät sedermera sin patenträttighet åt L. Ernst, L. CLÉ- MENT och J. GoURSAC i Paris. Med den förre af de nämda machinerna kan en en- da arbetare dagligen stöpa 12000 ljus, af hvilka 12 väga 1 kilogram; och med den sednare kunna, äfvenledes af blott en ar- betare, 416 ljusformar fyllas på 4 till 5 minuter och, alla på en gång, utdragas utur formarne inom 1 till 2 minuter5).— Den ulgifna beskrifningen om dessa ma- chiner kan här icke meddelas. Gaslys- Flere till gaslysningen hörande, dels "i”6- föreslagna dels verkställda, förbättringar hafva blifvit bekanta. Ibland dem äro följande de märkvärdigaste: CiTAUSSE- Man har länge, både i Frankrike och appart England, sökt att använda harts till be- tileänshg redning af gas. De förnämsta försöken af harts, synas dock vara gjorda i Frankrike, der 4) Bulletin de la Société d‘encouragement, Aug. 1836, sid. 303. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 62, sid. 128. 5) Description des Brevets, Tome 24, sid. 34. 111 man vid destillation af terpentinolja er- håller, såsom återstod, stora qvantiteter af ett harts, brai sec kalladt, hvilket säl- jes till ett ganska lågt pris. Gasbered- ningen häraf är likväl icke lätt. Hartset måste i flytande form införas i retorterna, men det är svårt att, i dess smälta till- stånd, få det att rinna i en jemn och oafbruten stråle. Man försökte att använ- da det i form af en lösning, och nyttjade till lösningsmedel dels terpentinolja, dels alkohol; denna metod var likväl både kostsam och eldfarlig. — CHAUSSENOT är den förste som det lyckats att öfvervinna dessa svårigheter och att i stort använda harts till gaslysningen. Redan år 1826 hade han inrättat en apparat till detta än- damål, och de dermed gjorda försöken väckte i Paris en allmän uppmärksamhet. År 1828 blef en del af stadshuset i Dijon upplyst med hartsgas, som gaf ett ganska rent och klart ljus. En ännu mera full- komlig apparat byggdes af CHAUSSENOT, år 1830, i ett spinneri, tillhörigt Titot och CHASTELLUX i Hagenau, i norra Elsass, hvarom en detaljerad beskrifning blifvit utgifven af La Société d’encouragement. Hartset smältes i ett kärl, som uppvär- mes af hettan ifrån ugnen der retorterna ligga, och nedrinner i ett vidt rör, hvil- ket inuti har en skiljevägg eller botten. Denna botten har midtuti ett hål, i hvil- ket ett slags konisk propp lyfter och sän- ker sig i mån som det smälta hartset skall nedrinna i retorten eller afstängas deri- från. Hvar och en af retorterna är försedd II 2 med en sådan anstalt för hartsets insläpp- ning, men smältningskärlet är gemensamt för dem alla. Man kan härigenom, efter behag, begagna en eller flere retorter på en gång. Propparne, som styra hartsets tillopp, sättas i rörelse af en sjelfverkan- de regulator, som är en på vanligt sätt inrättad liten gasklocka, genom hvilken gasen passerar innan den inkommer i ap- paratens stora gasklocka eller reser voir. Den gasklockan, som utgör regulatorn, står, genom snören, i en sådan förening ined de förut nämda propparne, att desse sän- kas då klockan höjer sig genom en starka- re gasutveckling, och tvertom lyftas då klockan sjunker genom gasutvecklingens aftagande. 1 det öfriga är apparaten icke väsendtligt olik dem som nyttjas för gasbe- redning af olja. För att befordra hart- sets sönderdelning af den höga tempera- turen, äro retorterna fyllda med tegel- stycken eller cokes. — Den här omtalade gasapparaten har visat sig vara ganska fördelaktig. Den går väl och oafbrutet utan att sprida rök eller obehaglig lukt, och är ieke eldfarlig. Gasledningsrören bibehåller sig rena och hartsgasen afsätter inga främmande ämnen på gaslamporna under förbränningen. Af i kilogram harts erhållas 144 kubikfot gas, då gasre- servoirens tryckning utgör 16 linier vat- ten. Hartsgasen gifver ett ganska vackert ljus och angriper icke metaller. Då den utslipper oförbränd, sprider den väl en svag terpenthinlukt, men är, under full för- 11 3 förbränning, alldeles luftfri. — Då compri- merad gas 6) nyttjas, niåste man öka dess utlopp genom gasledningsröret i mån som gasens pression genom utsläppningen min- skas, emedan annars gasljusen beständigt blifva svagare. CHAUSSENOT har härtill fö- reslagit en regulator, hvilken, likasom den i det föregående nämde, består af en gas- klocka, uti hvilken gasen inkommer innan den går till det rör som leder den till gaslamporna. Detta rör har en genom häfstänger med klockan förenad kran, som tillsluter sig, så att gasens utlopp min- skas, då klockan i början lyftes af den starkare pressionen, men öppnar sig se- dan mer och mer i mån som klockan sjunker genom gasens småningom aftagan- de tryckning7). En annan apparat för beredning af Mars- hartsgas är uppfunnen af P. MATHIEU i „p"Pne Paris. Den är egentligen en förbättringfor harts- af den föregående, men utmärker sig til- 60" lika genom några egenheter. Det smälta hartset rinner icke genast från smältnings- kärlet i retorterna, utan insläppes först i en distilleringsapparat, der det befrias ifrån terpentinolja, hvilken uppsamlas för att användas till vanliga behof. Tillika med lerpentinoljan öfvergår en del af en annan olja, som bildas genom hartsets sönderdelning af hettan. Så snart som 6) Se Årsberättelsen 1827, sid. 171 och följ. 7) Bulletin de la Societe d‘encouragement, Sept. 1835, sid. 438. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 60, sid. 102. Prof. Pasehs Årsb. i83j. 8 terpentinoljan blifvit afskild, uppumpas hartset i en reservoir, ifrån hvilken det går till retorterna. Hartsets insläppning i dessa regleras med koniska proppar, lika som i Chaussenots apparat, men dessa proppar hafva, jemte det att de höja och sänka sig, tillika en roterande rörelse, som befunnits nödvändig för att hålla de hål, genom hvilka hartset insläppes i retorter- na, beständigt rena. Dessa rörelser hos propparne åstadkommas här icke genom olikheterna i gasens tryckning, såsom i CHAUSSENOT‘S apparat, utan fordra en sär- skild drifkraft. — Utur den vidbrända olja, som af hartset bildas tillika med gasen, erhåller MATHIEU, genom destillation, tre särskilda produkter, som alla hafva tech- nisk användbarhet och således minska kost- naderna för gaslysningen; nemligen en tunnflytande, flyktig olja, en olja af min- dre flyktighet och en tjock oljig massa, som tyckes innehålla naftalin. Den första af dessa oljor renas genom skakning med kaustik natronlut af 36° BAUMÉ och filtre- ring. Den fås då färglös och skall icke skilja sig väsendtligt ifrån terpentinolja.— Den andra, mindre flyktiga oljan sqvalpas starkt med 536 af dess vigt concentrerad svafvelsyra, hvarefter man tillsätter ol- jans volym vatten af 50° eller 60° C. temperatur och, efter förnyad sqvalpning, låter oljan afskilja sig. Efter filtrering erhålles den nu färglös, men har en egen stark lukt, som borttages derigenom att man låter en ström af vattenånga gå ige- nom oljan. Denna olja, som troligen till i 15 största delen är FRÉMY‘s résinéine 8) utgör redan en handelsvara och kan begagnas till oljefärgsmålning , i synnerhet om man gifver den en större torkningsförmåga ge- nom tillsats af en flyktig olja, som äf- ven erhålles genom sönderdelning af harts och fått namn af huile vive 9). Hvad den- na sistnämda olja egentligen är, har jag mig ännu icke bekant. J. BRUNTON har uppfunnit en inrätt- BRUN- ning af gasretorterna, genom hvilken de TON‘s kunna förses med stenkol och tömmas ulan"teror att luft inkommer i dem eller gasbildnin- gen lider något afbrott. — Hvarje retort har, nära dess främre ända ett uppsli- gande rör af ungefär lika diameter som retorten, genom hvilket stenkolen ifyllas. Detta rör har ofverst ett lock, som kan tillslutas lufttätt, och inuti en lucka, som medelst en väf utom röret kan öppnas och tillslutas. Då luckan är tillsluten uppkommer således, emellan henne och locket ett ifrån det öfriga af retorten af- stängdt rum, hvari stenkolen läggas sedan locket blifvit öppnadt. Då derefter locket tillslutes och luckan öppnas, nedfalla ko- len i retorten. Inuti är retorten försedd, med ett slags piston, med hvilken kolen, efter hvarje ifyllning, kunna skjutas när- mare retortens motsatta ända och äfven bortskaffas, då de icke mera gifva gas. 8) Se Årberättelse om framstegen i Fysik och Kemi, 1836, sid. 324. 9) Bulletin de la Société d‘encouragement , Apr. 1836, sid. 128. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band 61, sid, 434. 1 16 Till detta sednare ändamål nedstiger nära ändan af retorten ett rör, genom hvilket kolen utfalla, då pistonen tillräckligt långt inskjutes, och på det att luften icke må inkomma genom det nyssnämde röret, står under detta ett med vatten fyldt kärl, hvari röret nedgår så djupt att bå- de luften är utestängd och vattnet ej kan undanträngas af gasen 10). HouzzAv- Man har sökt att göra gasen flyttbar MUnors utan att sammanprässa den. Denna gas- ning mealysningsmetod bar nu i mer än 6 år va- "lärMMm" rit begagnad i Rheims, der den blifvit pråssad införd af HOUZEAU-MUIRON. Man skall äf- ven hafva antagit samma lysningssätt i Sedan, Amiens, Rouen och Elbeuf, och man förmodar att det äfven kommer att införas i Nantes, Bordeaux, Lyon och fle- re Franska städer. 1 Paris lärer det ock- så hafva börjat att komma i bruk. Hou- ZEAU-MUION bereder gasen af oljor och harts, hvarigenom den fås fri ifrån såda- na ämnen som skada metaller och tyg, hvarföre man kan använda reflectorer af polerad eller försilfrad metall. Gasen brin- ner utan att sprida någon lukt och gifver ett ganska klart ljus. I Rheims och Sedan begagnas till gasens beredning sådant såp- vatten som varit nyttjadt i fabrikerna.—• Gasens transporterande sker med vagnar, som hafva ett stort kärl af tunn jernplåt, 10) The Repertory of Patent Invention, new Series, Vol. 6, sid. 278. — The London Jour- nal of arts, conjoined Series, Vol. 8, sid. 295. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 61, sid. 387. 117 midt uti hvilket en cylindrisk reservoir af lufttätt tyg innehåller gasen. Denna reservoir har, i båda sina ändar, träd- bottnar, af hvilka den ena har ett med en kran försedt rör, hvarigenom reser- voiren fylles och tömmes. Då, på sär- skilda ställen, den behöfliga gasqvantite- ten skall aflemnas, sammantryckes reser- voiren liksom en blåsbälg, hvarvid en vi- sare tillkännagifver måttet af den uttöm- da gasen, hvilken på vanligt sätt uppfån- gas under en gasklocka 1). — Denna gas- lysningsmetod är densamma på hvilken Fransmännen DIDIER och DROINET år 1835 erhållit patent i Sverige 2). Man har i England börjat att försö- Gaslys- ka gaslysning på fartyg. — En apparat Täréyg." härtill är uppfunnen af HUTCHISON, men den beskrifning derom som jag haft att tillgå är icke rätt tydlig. Man kunde för- moda att till gaslysningen skulle fordras ett större stenkolsförråd än som utan olä- genhet kan medföras på ett fartyg; men detta är ieke händelsen , emedan gaslågan kan användas icke blott till lysning, utan äfven till kokning och, då så behöfves, till fartygets värmande, hvarjemle stenko- len i gasretorterna förvandlas till cokes och således gifva brännmaterialet till gas- beredningen. Gasen kan ganska väl nytt- jas till sjösignaler, emedan man efter be- 1) DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 59, sid. 156 och Band. 61, sid. 479. — Polytech- nisches Central-Blatt, 2 Jahrg., sid. 931. 2) Se Sveriges Siats-Tidning, N:o 281, 283 och 286, år 1835. 118 bag kan öka lågans storlek. — HUTCHISON lärer, för del närvarande, hufvudsakligen arbeta på sin apparats användande i fyr- båkar och till natt-telegrafer 3). porslin 1 stället för det vanliga sättet att an- Oenée." "bringa kopparstick på porslin och faience, Porr‘s derigenom att man aflrycker de graverade uppfin- o o ning att plåtarna, i en koppartryckpräss, på ett '"eckmn-eget slags papper, och sedan öfverflyttar 872,” flere aftrycket på porslinet, uppfunno J. PoTTS, färger på R. ÖLIVER och W. W. PoTTS i England, seA“rän-år 1831 , en metod att verkställa denna ence- tryckning, med så väl graverade valsar som plåtar, genom begagnandet af samma machiner som nyttjas till kattuns (ryck- ning 4). De kunde på detta sätt erhålla ett stort antal aftryck, så väl af en som flere färger, på kort tid och med ringa arbete. W. W. Potts har nu tagit ett patent på en förändring af denna uppfin- ning, bestående deruti att valsarna eller plåtarna, i stället för den vanliga fördju- pade gravyren, hafva teckningarne upp- böjda eller i form af trädsnitt 5). Pink co- Under namn af Pink colour förekom- MALACU- mer i handeln ett i England beredt ro- — T‘s senrödt ämne, som nyttjas till målning lack, ___________ 3) Mechanicu‘s magazine, N:o 661, sid. 2. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 60, sid. 323, och Band. 61, sid. 270. 4) The London Journal of Arts, conjoined Se- ries, Vol. 1, sid. 126. — DINGLER‘s Polytech- nisches Journal, Band. 46, sid. 214. 5) The Repertory of Patent Inventions, new Series, Vol. 6, sid. 151. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 62, sid. 216. 119 på faience och uti bränningen gifver en ganska vacker röd färg. Då detta färg- ämnes beredningssätt hålles hemligt, sök- te MALAGUTI att genom den chemiska ana- lysen upptäcka dess sammansättning. Det är i vatten olösligt, icke smältbart, men angripes af alkalier och af kokande salt- syra, hvilken sednare förtager detta äm- nes färg och upplöser omkring 3 af mas- san. För biåsröret gifver det, med soda, kulor af metalliskt tenn. Tvenne af MA- LAGUTI undersökta prof innehöllo: det ena, Tennoxid .... 78,31. Kalk.........................14,91. Kisel jord .... 3,96. Lerjord......................... Vatten.......................... Chromoxid .... 0,52. Chromsyradt kali . 0,26. Kali och förlust . . 0,48. 100,00; och det andra, Tennoxid . . 77,80. Kalk. • . . 15,21. Kiseljord . . 2,87. Lerjord . . . 1,90. Vatten . . . 0,91. Chromoxid . o, 5 o. Chromsyrad kalk 0,26. Jern och förlust o,55. 100,00. I 120 Alt ett ämne med så ringa chrom- halt kunde frambringa en staikt röd färg syntes ej förklarligt; men icke destomindre lyckades det MALAGUTI alt, efter den för- sta af dessa analyser, sammansätta en blandning som icke allenast till utseendet liknade den Engelska, ulan äfven gaf sam- ma färg på faience. Försöken visade, alt tennoxid vid rödglödgning, ej färgas af chromsyradt kali, så vida icke kalk är närvarande; att tennoxiden äfven icke, eller blott svagt, färgas af chromoxid, men att en tillsats af kalk också bär fram- kallar färgen; att förhållandet emellan kalk (i kolsyradt tillstånd) och kristalliseradt chromsyradt kali bör vara såsom 10:1, emellan kalk och chromoxid såsom 1 0:0,3, och emellan kalk och tennoxid såsom 1:3; att färgen blir mörkare, ända till kasta- niebrun, genom en större tillsats af kalk och chromoxid eller chromsyradt kali; och slutligen att kiseljorden och lerjorden ej äro nödvändiga, men likväl höja färgen derigenom att de gifva den en dragning i violett. — För beredningen i stort gif- ver MALAGUTI följande tvenne föreskrifter: I . 2. Tennoxid................100 delar. Tennoxid . . 100 delar Krita ........ 34 — Krita .... 34 — Krist, chromsyradt kali . 3 till 4. Chromoxid . . i till 1,25. I båda fallen kan man tillsätta 5 de- lar kiseljord och i del lerjord. Alla des- sa ämnen pulveriserade och väl blandade, läggas i en degel, hvilken luteras och ut- sattes i flera timmar för ljus rödglödg- 121 ningshetla. Man erhåller då en smutsigt röd massa, som likväl får en vacker ro- senröd färg genom uttvättning med vat- ten, försatt med litet saltsyra. MALAGUTI har vidare funnit, att en blandning af 100 delar tennoxid och 2 delar chromoxid, glödgad vid en tempe- ratur af +150 pyrometergrader (WEDGE- wooD), gifver en ganska vackert syrenfär- gad massa, som kan begagnas icke alle- nast till målning på faience under gla- suren, utan äfven, såsom en lackfärg till tapettryckning och oljemålning, h vårföre MALAGUTI gifvit den namnet laque mine- rale. Denna färg bar visat sig tåla be- handling med en lösning af svafvellefver utan att det ringaste förändras, och emot- står fullkomligt inverkan af luften, ljuset och fuktighet6). De vilkor, under hvilka guld kan gifva röd färg åt glasflusser, äro ännu Glas. Fuss’ Rubin- icke noga bekanta; ej heller känner man glas, med full säkerhet den egentliga samman- sättningen af guld purpurn, h vilken man länge ansett såsom den enda form, i hvil- ken guldet kunde användas vid tillverk- ningen af rödt glas. Allt hvad man kän- ner om rubinglasets beredning i fordna tider är alltför otillräckligt att derom gif- va upplysning. I de flesta föreskrifterna, som dock alla äro otydliga, förekommer 6) Annales de Chimie et de Physique, Apr. 1836, sid 433. — DINGLER‘s Polytechnisches Jour- nal. Band. 61, sid. 282. — Polytechnisches Central-Blatt, 2 Jahrg. sid. 911. 122 guldpurpur, merendels i förening med mangan- eller antimonoxid, såsom färg- ningsmedel för rubinglas; några synas dock hänsyfta på användandet af metalliskt guld eller guldchlorid. KUNKEL har sjelf icke gjort bekant något recept till sina beröm- da rubinglas, hvilka han i 17:de århun- dradet tillverkade först på Pfaueninsel vid Potsdam och sedermera i Zechlin. Först nu, sedan D:r Fuss i Schönebeck uppfun- nit ett säkert sätt att erhålla rubinglas, har nuvarande ägaren till glasbruket i Zechlin, Regerings-Rådet METZGER, som fått uppdrag att pröfva den af Fuss an- vända metoden, meddelat ett, vid nyss- nämde glasbruk, såsom en hemlighet för- varadt recept af KUNKEL, hvaraf hufvud- sakliga innehållet är följande: Man upp- löser en dukat i 2 lod 7) kungsvatten, och likaledes i lod engelskt tenn i 5 lod salpetersyra. Båda dessa lösningar blan- dar man tillsammans i en flaska med 4 Maass8) brunnsvatten, 24 skålp. fin sand, i skålp. renad salpeter, 3 skålp. borax, 2 lod arsenik och 2 lod rå vinsten, hvar- efter man inkokar hela denna blandning till torrhet i ett rent lerkärl. Den er- hållna massan sammansmältes med lika mycket pulveriseradt kristallglas, beredt af 20 skålp. qvartssand, 10 skålp. salpe- 7) i Preusiskt skålpund är ungefär = i rs Svenskt skålpund och är, likasom detta sednare, in- deladt i 32 lod. 8) i Maass är olika i olika Tyska länder, men kan i allmänhet antagas utgöra omkring % Svensk kanna. I 23 ter, 2 skålp. krita, 19 lod mönja, 19 lod vinslen och 6 lod borax, hyarefter man 'tillsätter mera af samma kristallglas och omrörer glasmassan till dess att den får behörig färg. Rubinfärgen framkallas ge- nom glasets upphettning i eld af kådig ved. Den af KUNKEL föreskrifna tillsatsen af mera kristallglas till ofvannämda qvan- ti tet af den guldpurpurhaltiga blandnin- gen, är i Zechlin bestämd till 12 skål- pund. Smältningstiden för detta rubin- glas är 14 till 16 timmar. Den guldpur- purhaltiga blandningen måste hafva en mörkt violett färg om glaset skall lyckas. Ett godt tecken är om det smälta rubin- glaset är klart och färglöst, och om det trögt antager den röda färgen då det ef- ter afsvalningen åter upphettas i rökig eld. På detta sätt har rubinglas blifvit tillverkadt i Zechlin, men med olika fram- gång, emedan många tillfälligheter inver- ka på färgen. — Om denna metod repre- senterar det gamla sättet att tillverka ru- binglas, så bestå, såsom man också van- ligen trott, de väsendtliga punkterna der- af uti beredningen af guldpurpur, den beredda guldpurpurns tillsättande till ett glas af liten blyhalt och det färdiga gla- sets återupphettning i rökig eld sedan det kallnat. Sedan KUNKELS tid har rubin- glastillverkningen blott på få ställen, så- som i Zechlin och i synnerhet i Böhmen, blifvit utöfvad i stort, men konsten har alltid hållits hemlig. Först genom D:r Fuss har det Bölmiska tillverkningssättet nu blifvit bekant. Till beredningen af 124 röda glasflusser i smålt, särdeles i Frank- rike, använder man, enligt derom bekan- ta uppgifter, t. ex. dem som DUMAS an- fört efter DONAULT-WIELAND, guldpurpur med tillsats af åtskilliga andra ämnen, såsom antimonoxid till topas, som genom återupphettning gifver rubin; mangan- och koboltoxid till amethyst, och anti- mon- samt manganoxid till granat. De franska föreskrifterna anmärka alltid att guldpurpurns färg först framkommer då glaset åter upphettas, men innehålla icke att detta bör ske i rökig eld. GOLFIER- BESSEYRE uppgifver likväl att DONAULT- WIELAND färgar sina rubinglas blott med guldchlorid, och tror att äfven metalliskt guld kan användas till samma ändamål. Fuss omtalar en viss BOURGUIGNON i Paris, som med mycken säkerhet i resultaten skall tillverka guldrubinglas eller, genom uteslutande af återupphettningen, topas- fluss. Ehuru således, i sednare tider, an- tydningar gifvits att rubinglas kan åstad- kommas med guld, äfven ulan tillsats af tennoxid, har detta likväl icke kunnat ändra den allmänna tankan härom. — Den bekanta osäkerheten i guldpurpurns bered- ning måste äfven göra rubinglasets till- verkning osäker. Der Verein zur Befor- derung des Gewerbfleisses in Preussen utsatte derföre, år 1834, till prisämne: Uppfinningen af ett säkert sätt att bere- da guldpurpur med alltid lika resultat, och en metod att med densamma tillver- ka rubinglas, så alt delta, då föreskriften noga följdes, aldrig misslyckades. Denna uppgift har blifvit löst af D:r Fuss, som också erhållit det utsatta priset. Fuss an- vänder likväl icke förut färdig guldpur- pur, hvårföre dennes beredning icke kom- mer i fråga, utan blandar glasmassan blott med guld upplösning och tennoxid. Den- na uppfinning föranleddes deraf att Fuss, år 1833, på glasbruket i Honungsthal i Schlesien var sysselsatt med försök att åstadkomma såkallade millejioriarbeten9^ t till hvilka naturligtvis äfven rubinglas be- höfdes. Sådant glas tillverkas i stor myc- kenhet i de vid Schlesiska gränsen be- lägna Böhmiska glasbruken, men bered- ningssättet hålles der hemligt. Likväl hade Fuss tillfälle att öfvertyga sig att man der icke använde färdig guldpurpur, utan endast en lösning af guld tillika med tennoxid. Genom sina försök hade Fuss äfven funnit, att det, vid tillverkningen af färgadt glas i allmänhet, är fördelakti- gare att icke tillsätta det färgade ämnet förut färdigbered t till glaset, utan låta detsamma bilda sig i glaset under smält- ningen. Han fann vidare, att hela kon- sten, att med säkerhet erhålla rubinglas, blott består uti att träffa ett riktigt för- hållande emellan guldupplösningen och tennoxiden. Fuss bar dertill, i följd af sina försök, lemnat följande föreskrifter: 9) Härmed förstås ett slags glasmålningar me- delst fina fasonerade stänger af färgadt glas, som insmältas i en glasmassa. Det har lyc- kats Fuss, att i Hoffnungsthal infora konsten att förfärdiga dessa arbeten, hvilken af de gamle utöfvades med stor fullkomlighet. Man bereder först, af 5 delar qvarts, 8 delar mönja, i del salpeter och I del pott- aska, en glassmälta, som uttages, afkyles i vatten och stötes. Till i skålpund af denna smälta sätter man sedan 3 lod kri- stalliserad borax, 2 qvintin antimonoxid (som likväl Fuss sedermera funnit vara onödig), 2 qvintin tennoxid och guldlös- ning af g‘ö ducat. För att erhålla denna guldlösning upplöser man, i en glaskolf, i dukat i 2} uns kungsvatten. Man gju- ter denna lösning i ett måttglas, som in- rymmer i o uns och är deladt i 4 lika delar, hvarefter man utsköljer kolfven med kungs- vatten som gjutes till guldlösningen, och mera kungsvatten tillsattes, till dess att måttglasel är fullt. Man afhäller nu 2 af den sura lösningen i ett annat måttglas, som inrymmer å quart,0), och är deladt i 20 lika delar, hvarefter man utspäder lös- ningen med så mycket vatten att den utgör 3 quart. Hvarje afdelning af det sistnämde måttglaset kommer då att in- nehålla gg dukat guld. Glassatsen smäl- tes i öppen degel eller potta i 12 tim- mar, hvilken tid ej kan förkortas genom en starkare eld, och ej får förlängas, hvar- efter man uttager pottan och låter den svalna i kylugnen. Man afslår sedan de- gelmassan ifrån glaset och sönderslår det- ta i stycken, hvilka man åter upphettar, utan rökning, till dess att rubinfärgen framkommer. Skall glaset blåsas så be- hölves intet vidare arbete dermed, erae- 10) i Berlinerquart är = s Svensk kanna. 127 dan färgen fullkomligt utbildar sig under glasets behandling vid blåsningen. Det råa rubinglaset måste vara klart och topas- färgadt; färgen utfaller då, vid återupp- hettningen, ganska vackert: är deremot glaset ofärgadt (hvilket händer om hettan är för stark eller för länge fortsatt), så kan det anses såsom misslyckad t. Så kal- lade lefverfläckar i rubinglaset härröra af metalliskt guld som frånskilt sig. Smäl- ter man på nytt ett fullkomligt lyckadt rubinglas, så blifver det matt och får lefverfläckar. Tillsätter man till glasmas- san guldpurpur eller blott guldlösning utan lennoxid, så får man äfven ett med me- talliskt guld impregneradt glas, som vid återupphettning ej antager rubinfärg. Lef- verfläckar kunna ock förorsakas af för li- tet tennoxid eller för mycket guld. Min- dre än 3 qvintin tennoxid på s‘ dukat guld får man icke taga; deremot kan man öka tillsatsen af tennoxiden ända till i qvintin, utan att glaset visar någon an- nan skillnad än att det hastigare antager rubinfärgen. Det sistnämde förhållandet är fördelaktigt för små arbeten, hvaremot tillsatsen af } qvintin tennoxid passar för stora piecer, som måste blåsas och länge behandlas i elden. Den vanligaste qvan- titeten tennoxid är 3 qvintin, då man lik- väl, för att gifva färgen mera dragning i blått, kan litet öka guldtillsatsen. Genom tillsats af i gran koboltoxid på i skålp. glassmälta kunde Fuss ej frambringa nå- gon annan nuance. Utom guldqvantite- ten synes äfven glasets tjocklek inverka I 28 på färgen, hvilken äfven beror på glasets olika hårdhet; är glaset för mjukt, så blif- ver färgen för mycket gulaktig. — Fuss anmärker, alt den al honom nyttjade glas- sats endast var ämnad till millefioriarbe- ten, hvårföre man till större pjcser bör använda ett hårdare och mindre tennhal- tigt glas. Den största qvantitet rubinsats, som Fuss på en gång smälte, utgjorde aldrig Öfver 8 skålpund. Fuss har genom sitt arbete visat: I) alt man till rubinglas ej bör nyttja färdig guldpurpur; 2) i hvil- kel förhållande guld och tennoxid böra nyttjas; 3) att blyglas ej skadar rubin- färgen; 4) alt rubinglaset bör smältas i öppet kärl; 5) huru stark hetta man bör använda, och 6) alt rökig eld ej behöfves vid glasets återupphettning. Då de af Fuss gifna föreskrifter egent- ligen blolt gälla för tillverkningen i smått, var ändamålet med den af METZGER före- tagna pröfning icke blolt att undersöka metodens riktighet, utan äfven alt deri införa de modifikationer som glastill verk- ningen i stort kunde göra nödvändiga. Derigenom har blifvit ådagalagdt, att de af Fuss gifna föreskrifterna äro fullkom- ligt rikliga, och för rubinglasberedningen i stort, till blåsta pjeser, har följande glas-sats befunnits tjenligast: 20 delar qvarts, 16 delar mönja, 2 delar pottaska, 23 del kristalliserad salpeter sammansmäl- tas i 12 timmar. Smältan omröres, af- skummas och kastas i kallt vatten, hvar- efter den finstampas, ulan att dervid kom- ma I 29 ma i beröring med jern. Till 20 skålp. af detta glaspulver sältas i skålp. 28 lod borax, 33 lod tennoxid, 33 lod antimon- oxid (som likväl kan uteslutas) och guld- lösning af 26 dukat. Blandningen smäl- tes 6 timmar i Öppen potta, de 2 första timmarne vid smälthetta, men de åter- stående 4 timmarne vid arbetshetta, hvar- efter glasets blåsning sker på vanligt sätt. De färdigblåsta pjeserna afkylas och åter- upphettas till dess att färgen framkom- mit. Det på detta sätt tillverkta rubin- glaset har en dragning i gult, hvarföre METZGER försökte att försätta rubinsmältan med } qvintin dels boraxsyrad, dels kol- syrad koboltoxid och dels ren, glödgad koboltoxid. De två första gåfvo ett ljus- blått glas som lätt antog rubinfärgen men bibehöllo dragningen i gult; den rena ko- bolloxiden deremot gaf ett mörkblått glas som antog en skönt röd färg, hvilken lik- väl, på tjocka ställen af glaset, icke all- deles hade förlorat den gula nuancen. Det sistnämde glaset kunde knappt skiljas ifrån det Böhmiska. — Äfven ett försök att öfversmälta hvitt glas med rubinglas lyckades. •— Efter den här gifna föreskrif- ten har rubinglas många gånger blifvit till- verkadt i Zechlin och aldrig misslyckats ')• Jag har i min berättelse förlidne år 2) K