ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL. rETENSK^lPS-AC^DEMlEN AFG1FVEN DEN 31 MARS 1836; G. E. PASCH. ■>■ — , ====== =====0==============.. geocaform, 1836. TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT * SöNEn, Kongl, Boktryckare, INNEHÅLL. ^n^machi- \Skyddsmedel emot explosion . . . pag. 1. ner. JDANCES och FIELDS ångapparat . . a 2. SQUIRE‘s och MACERONE‘S ångapparat 0 2. HALL‘s sätt att mata ångpannan med destilleradt vatten...... 0 2. WALKER‘s sätt att förse ångpannor med vatten.............................a 5. HICK‘s, EVANS och HIGGENS metall- packning » 5. FAIRMAN‘s, CRAIG‘s och SOCKLE‘s ång- machiner ......... a 5. HoWARD‘S ångmachin.................. 6. STANLEY’ och WALMSLEY‘s eldstad för ångpannor......................... 0 6. Mekanisk ATElsEsus°PFPrxus‘s pneumatiskajernväg » 7. tryckning. ) Kardmachi-Yy^ALTON‘s kardläder af kautschuk . 0 g. ner. J • Spinnma- 1SMITI‘s Spinnmachin................ g. chiner. JDOBSONs, SUTCLIFFS och THRELFALLS spinnmachin......................0 10. Wrights förbättring af spinnmachiner » 10. M‘GREGORS förbättrade spindel. . . » 11. Fäfstolar. RAMSBOTTOMS och HOLTS väfstol . . »12. a 12. Klddens IHirsts ..................................... 13. ru^nin^. JDANTELLS förbättring i klädens rugg- ning................................................. 13. Fäfnåders \DUTTONS sätt att appretera ylleväf- appretering.J nader.................................. 13. Appretur på lärft..................... 14. SCHWARTZ och SCHEURER om bomulls- tygs blekning , . . . . . . a 15. IV KARMARSCHS undersökning om chlor- bleknings inflytande på lingarn . pag. 23. Döbereiners sätt att bleka plymer . » 23. Får^nin^ 24. och tygs (PERROTS machin till kattuns tryckning » 26. tryckning. J HUDSONS sätt att förse tryckformen med färg 28. Gravyr. DELESCHAMPS etsningsmedel för stål- gravyr..............................................» 29. Etsning på lithografisk sten till ste- reotyper ................................... 29. Malarefår- 1......................................o 32. ger. .............................................a 34. SEYBERTS bruna lackfärg af kaffe. . a 35. Fernissor. FUcHs‘s linolje- och terpentinfernissa • 35. Stärkelse. Stärkelse utur träd »36. Brödbered-y^röd af träd ................................ 37. ning. j Machiner till skeppsskorpors bered- . • ning ; » 39. Socker. Socker af hvitbetor. DOMBASLE‘s och Beaujeu’s metoder....................o 4o. Kodweiss sätt att tillverka hvitbet- socker............................. 5r. Brdnvin. CREUZBURGS sätt att rena bränvin ifrån finkel............................... Gaslysning. MOLLERATS gas........................ Glas. Nytt sätt att hålla glassmältan ren ifrån glasgalla.................................. Döbereiners nya glassorter . . . , Träd. Träds behandling med ånga . . . Kautschuk .............................................................................. Födoämnens\GuPINS sätt att förvara färskt kött jorvaring. 9 » 6o. o 62. , 63. » 64. o 65. • 69- • 74. De i dessa Årsberättelser förut omnämde, ing. af la Société dencouragement pour l‘indu-"sxyäas" strie nationale i Frankrike utsatte 2:ne pris, medel, hvardera af 12000 Francs, det ena för upp- plosion. finningen af en ångapparat som ej kan åstad- komma en farlig explosion, och det andra för ett skyddsmedel, hvarigenom all fara af vanliga ångapparater undanrödjes 1), haf- va ytterligare framkallat 5 täflande. Ibland de förslag som af desse blifvit gjorda, bar blott ett enda, af Professor Bresson i Paris, fästat Sällskapets uppmärksamhet, utan att likväl kunna belönas med någotdera af pri- sen, hvilka således icke ännu blifvit utde- lade. BRESSON‘s skyddsmedel, hvars när- mare beskaffenhet han ännu vill hålla hem- lig, lärer dock icke vara nytt, utan skall bestå uti en, af Baron Séguier, för några år sedan föreslagen inrättning, genom hvil- ken man genast erhåller kunskap om det som föregår i ångpannan 2). En mängd föreslagna förbättringar så väl i sammansättningen af ångmachiner som 1) Se Årsberättelserna, år 1832, sid. 12, och år 1833, sid. 1. 2) Bulletin de la Société d‘encouragement, Dec. 1834, s. 454. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 56, s. 32 r. — Polytechnisches Central- blatt, 1 Jahrg. sid. 439. Prof,. Paschs's Arsb. i836 I 2 i enskilda delar deraf hafva, under det för- flutna året blifvit bekanta. De förnämsta deriblaud äro följande : DANCEs C. W. Dance och J. Field i England FieLds hafva tagit patent på en ångapparat (egent- Äng- ligen ämnad att begagnas på ångvagnar), hvilken är helt och hållet sammansatt af rör, på ett sådant sätt, att det kokande vatt- net uti dem är uti en beständig cirkulation genom apparaten. En del af rören utgöra tillika roststänger för bränslet 3). SQUIE‘s En annan ångapparat af nära lika be- M/A_skaffenhet som den föregående, är föremål NE‘s för ett patent, taget af J. SQUIRE och F. apparat. MACERONE i London 4). -- Ingendera af dessa båda uppfinningar kan göras rätt tyd- lig utan ritningar, hvårföre de här icke kunna närmare beskrifvas. HALL‘s En inrättning af ångmachinen hvari- matJ a§-genom dess panna matas med blott destil- Rannan leradt vatten, och således ingen saltskorpa stilleradt eller så kallad pannsten i densamma kan vatten, afsätta sig, är uppfunnen af S. HALL i Eng- land. Det destillerade vattnet erhålles ge- nom kondensation af icke allenast den ånga, som verkat i machinens cylinder, utan äf- ven den från säkerhets-ventilen tidtals ut- gående ångan, hvarjemte en särskild destil- 3) The London Journal of Arts and Sciences , Conjoined Series, Vol. 5, sid. 323.— DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 56, sid. 82. — Po- lytechnisches Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 431. 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 378. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 56, sid. 161.— Po- lytechnisches Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 432. 3 lations-apparat förser pannan med vatten, sä ofta som tillfällig spillning af ånga kan göra det af ångan från machinen erhållna vattnets qvantitet otillräcklig. Detta allt verkställes på följande sätt: I stället för den vanliga kondensatorn, uti hvilken ån- gan kondenseras genom omedelbar beröring med kallt vatten, har ångmachinen en kyl- apparat, bestående af ett Öfverallt tillslutet kärl, som innehåller en mängd vertikalt stående kopparrör, hvilka äro öppna i båda ändar och fästade genom två horisontela plåtar eller skiljeväggar. Af dessa är kyl- apparaten delad i tre rum, af hvilka det mellersta, som är störst, innehåller rören, och de båda öfriga, det ena i öfre och det andra i undre delen af apparaten, äro tom- ma och helt låga. - Ångan från machinens cylinder inkommer i kyl-apparatens öfver- sta rum och går derifrån genom rören, hvilka utanpå afkylas med kallt vatten, som af kallvattenspumpen indrifves i apparatens mellersta rum, hvarigenom ångan således kondenseras likasom i en vanlig imkylare. Det vatten, som bildas af den kondenserade ångan, nedrinner i apparatens nedersta rum, hvarifrån det utsuges af luftpumpen och se- dan indrifvesiångpannan.— För att tillgodo- göra den ånga, som utgår genom säkerhets- ventilen, är denne inrättad på ett eget sätt. Den består af ett kärl, sammansatt af tvenne rörformiga delar, af hvilka den ena står koncentriskt inom den andra, och som ne- dantill äro förenade med en ring formi g bot- ten. Uti detta kärl, som innehåller qvick- silfver, står en klocka omstjelpt, hvilken är 4 nedhållen af en lastad häfstång. Hela denna apparat står lufttätt fästad på ett annat cy- lindriskt kärl, ifrån hvilket tvenne rör ut- gå, det ena till ångpannan och det andra till det Öfversta rummet i kondensatorn. Det sednare af dessa rör är tillslutet af tvenne ventiler, hvilkaöppnas dåden förut nämda klockan lyftes. Då ångans tryck- ning blir för stor, höjes klockan och öpp- nar den ena ventilen, eller ock båda, hvar- igenom ångan går till kondensatorn. •— De- stillations-apparaten, hvilken, så ofta som det behöfves, äfven förser ångpannan med vatten, är ett, till största delen, i ångpan- nan inneslutet kärl, som förses med vatten från kyl-apparaten. Vattnets qvantitet re- gleras medelst ett flöte, på samma sätt som uti ångpannor är brukligt. Från destilla- tions-kärlets öfre del går ett rör till kon- densatorns Öfversta rum, hvaruti den ge- nom destillationen bildade ångan, således inkommer. Detta rör är försedt med en ventil, hvilken öppnas, medelst en häfstång, då ångpannans flöte sjunker, men annars hålles tillsluten. I förra händelsen, då ång- pannan har för litet vatten, öppnas således väg för ångan ifrån destillations-kärlet till kondensatorn, hvarigenom ett vacuum i det förra uppkommer, som gör att vattnet deri kokar vid en temperatur som är lägre än vattnets i ångpannan. I sednare fallet der- emot, eller då föreningen emellan destilla- tions-kärlet och kondensatorn afbrytes, upp- hör destillationen till dess att, vid åter in- träffande vattenbrist i ångpannan, dennas flöte å nyo sjunker. — Enligt Engelska tid- 5 skrifters uppgifter, har användbarheten af HALL‘s uppfinning bekräftat sig, och ång- machinerna hafva, i sådant fall, vunnit en ganska vigtig förbättring 5). Ett nytt sätt att förse ångpannor med WAL- vatten är uppfunnet af S. WALKER i Lon- sätE"att don, men kan här icke göras tydligt, hvar-fÖpae AoF- före jag måste hänvisa till den utgifna be-med vat- skrifningen derom 6). B. HICK, E. EVANS OCh J. HlGGENS i Hick’8, England hafva tagit patent på en piston Evans med metallpackning, hvilken skiljer sig ifrån HISGRNs dem som vanligen nyttjas, derigenom, attpackning. de ringsegment, hvaraf packningen består, ej med fjädrar, utan blott genom sin egen tyngd, hållas tryckta emot insidan af cy- lindern hvaruti pistonen rörer sig. Detta åstadkommes derigenom att packningen hvi- lar på ett koniskt lager, som är svarfvadt på pistonens kärna, hvarigenom den tryc- kes utåt i samma mån som den sjunker 7). Rotatoriska ångmachiner äro föreslagna Famn- af S. FAIRMAN i Staten New-York, och af Cnard‘s A. CRAIG i Edinburg, och en så kallad Pen-soOch., debnachin af S. Sockle 8). ang- machiner, 5) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries. Vol. 3, sid. 77. — Mechanic‘s Magazine, N:o 586. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 55, sid. 161, 401. — Polytechnisches Central- Blatt, i Jahrg. sid. 436. 6) Transactions of the Society for the encourage- ment of Arts, Vol. i, sid. 63.— DINGLERS Po- lytechn. Journ., Band. 58, sid. 188. 7) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 44. — DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 56, sid. 4o1. 3) Mechanic‘s Magazine, N:o 597, 616. — The HOWAHD‘S HOWARD‘s ångmachin, om hvilken un- machin. derrättelse förut blifvit lemnad i dessa Års- berättelser 9), tycktes i början visa goda resultat, men lärer sedermera hafva miss- lyckats 10). Stanley^ J. STANLEY och J. WALMSLEY i Man- wh. chester hafva tagit patent på en förbättrad LEY‘S inrättning af så väl eldstaden för ångpan- fö^ä-Uör som äfven af de apparater, hvarigenom pannor, densamma förses med stenkol, för hvilket brännmaterial uppfinningen är beräknad. — Stenkolen läggas i en tratt, som i sin bot- ten har tvenne valsar, emellan hvilka ko- len krossas, hvarefter de nedfalla på en plåt och inkastas derifrån i eldstaden, af en ve- xelvis verkande, kringgående vinge. Här- igenom inkommer bränslet i eldstaden all- tid likformigt och i lika stor myckenhet hvarje gång. Eldstadens roststänger hållas, genom machineriet, i en ständig skakande rörelse, hvilken förekommer all tillstopp- ning i deras mellanrum, som således alltid lemna luften en obehindrad genomgång. För den händelse, att hettan i eldstaden kunde blifva för stark, har ångpannan ett slags manometer eller sifonformigt rör, hvars nedre ända går ned i vattnet uti pannan, Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 4, sid. 205. — DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 57, sid. 242, 243 och Band. 58, sid. 265. 9) Se Årsberättelsen 1835, sidan 8. — DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 56, sid. 254.— The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 3, sid. 2i 3. 10) DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 56, s. 74, Band. 57, sid. 75. 7 men den öfra står i förening med ett kärl, försedt med ett flöte. Röret och kärlet in- nehålla vatten. Då, genom en för stark hetta, ångans tryckning öfverstiger sin gräns, och således vattnet i den manometriska ap- paraten stiger, lyftes flötet, hvilket åter står i en sådan förening med det machineri som förser eldstaden med stenkol, att detta då stadnar, men åter sättes i verksamhet när flötet åter sänkes 1). H. PINKUS i England har öppnat en Mekanisk, aktieteckning till bildande af ett bolag jnon^iuf- hvars afsigt skall blifva att använda dene,„EEns... atmosferiska luftens tryckning såsom me-PINKUs‘s kanisk kraft till vagnars drifvande på jern-ska"yern- vägar. Detta förslag, som egentligen icke “86- är annat än en förändring af ett kommuni- kationssätt, hvilket, för 1 år sedan, utan framgång försöktes af VALLANCE 2) och i san- ning kan kallas vidunderligt, har af flere blifvit förklaradt för omöjligt att utföra, men deremot af andra, ibland hvilka D:r LARDNER och FARADAY, ansetts vara icke al- lenast verkställbart, utan äfven i flera afse- enden fördelaktigt. Den föreslagna så kal- lade pneumatiska jernvägen, har följande inrättning: Midt emellan skenorna af en på vanligt sätt beskaffad jernväg, ligger ett tackjernsrör af 40 tums inre diameter och af samma längd som hela vägen. Inuti har detta rör en piston, fästad vid en liten vagn. 1) The London Journal of Arts and Sciences, Con- joined Series, Vol. 6, sid. 87. — DINGLERS Po- lytechnisches Journal, Band. 57, sid. 81. 2) Se Årsberättelsen 1827, sid. 42. 8 som tjenar till att styra pistonen. Öfverst är röret, efter hela sin längd, genomskuret af en upptill vidare och nedåt smalare ränna, genom hvilken en arm från den vid pisto- nen fästade lilla vagnen uppstiger och är för- enad med en utom cylindern på jernvägen gående vagn, Governor kallad, af hvilken den egentliga för resande och varor bestämda vagnen dragés. På vissa stationer af vägen stå ångmachiner, som drifva luftpumpar, hvilka förtunna luften i tackjernsröret på ena sidan om pistonen, som följaktligen blir framdrifven af den på andra sidan tryckan- de luften, och således sätter de med pisto- nen sammanhängande vagnar i rörelse. Men denna förtunning af luften kan ej ske, om ieke den ränna, som längsefter genomskär tackjernsröret, hålles lufttätt tillsluten fram- före pistonen. Derföre ligger i rännan ett slags tåg lufttätt tilltryckt. Detta tåg går öfver ett i m id ten af den så kallade gover- norn sittande hjul, hvilket, under det att governorn framdrifves, beständigt lyfter tå- get för att lemna rum åt den genom rän- nan uppstigande förut nämde armen, vid hvilken governorn är fästad, under det att på samma gång tvenne andra hjul, ett i hvardera ändan af governorn, hålla tåget nedtryckt i rännan. — De fördelar som ge- nom detta slags jernvägar åsyftas, äro ett fullkomligt undanrödjande af de faror som alltid åtfölja ångvagnar, och ett mindre dyrt kommunikationsmedel än de vanliga jern- vägarne, emedan man, ehuru på grunder emot hvilka många vigtiga inkast kunna gö- ras, beräknat att, för en gifven väglängd. 9 sjelfva anläggningen bör belöpa sig till blott hälften, och det årliga underhållet till tre fjerdedelar, af samma slags omkostnader för en på det vanliga sättet anlagd jernväg 3). J. WALTON i England har, såsom enKerd., förbättring i kardmachiner, föreslagit an-WALTOr‘s vändandet af kautschuk i stället för det van-Kardlider liga kardlädret. De afsedda fördelarne häraf schuk. äro dels kardornas större varaktighet, der- igenom att kardtänderna eller noekorna, i anseende till kautschukens elasticitet, kunna nedtryckas utan att brytas och sedan åter- taga sin förra ställning, dels kautschukens användbarhet till andra behof, sedan kar- dorna blifvit utslitna. — Samma förbätt- ring har äfven, af WALTON, blifvit föresla- gen vid förfärdigandet af sådana ruggmachi- ner som hafva metalltänder i stället för kardborrar 4). En förbättrad inrättning af det slags Spinn- • , . - machiner. spinnmachiner som benämnas Mules s är SMITI‘s uppfunnen af J. Smith i Skottland. Dessa ^hin. machiners verksamhet består i följande 5 rörelser: 1) Vagnens eller den så kallade jäckens utlopp, med hvilket matare-valsar- nes och spelens verksamhet begynner, för att upphöra när jäcken är vid ändan af sin 3) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 6, s. 158, 177. — Me- chanics Magazine, N:o 612, 613 och 614. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 57, sid. i. — Polytechn. Central-Blatt, i Jahrg. sid. 664. 4) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 3, sid. 233. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 56, sid. 332. 1O bana, hvarefter spinningen fortsattes blott en liten stund; 2) Snörvalsens kring vrid- ning i omvänd led, för att aflinda det garn som lagt sig på den tomma delen af spe- len; 3) Påläggarens rörelse, hvarigenom gar- nets upplindning på spelen regleras; 4) Sjelfva denna sistnämda upplindning, och 5) Jäckens återgång, hvarunder denna upp- lindning sker. Genom den ifrågavarande inrättningen af spinnmachinen, blifva dessa rörelser för det mesta oberoende af spinna- ren, hvarjemte machinen intager mindre rum än vanligt 5). DoBsons, Ett annat sätt att göra spinnmachiner S""S‘""“(mules) i förutnämde afseende sjelfverkande, TMEL- är föremål för ett patent, taget af B. Dob- spinn- SON, J. SuTCLIFF och R. THRELFALL i Eng- machin. land 6). WRICHTS Det slags spinnmachiner som i Eng- fingätF land kallas Throstle-frames och i Frank- spinn- rike Continues, uti hvilka spinningen fort- machiner, 1 far oafbrutet och garnet upplindas på Do- binen eller spolen med tillhjelp af en vin- ge, hafva hittills endast kunnat användas till att spinna ett mindre fint och hårdare snodt bomullsgarn, emedan det lösare snodda eller finare garnet icke äger nog styrka att motstå den dragning, som dess upplindande 5) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 3, sid. 277. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 55, sid. 229. — Polytechnisches Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 991. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 147. — DINGLERS Polytechn. Jour- nal, Band. 57, sid. 364. — Polytechnisches Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 690» 11 på bobinen åstadkommer. P. WRIGHT i Edinburg har gifvit dessa spinnstolar en in- rättning, hvarigenom äfven lösa och fina garnsorter på dem skola kunna spinnas. — Den axel eller spindel, pä hvilken vingen sitter, är fästad öfver vingen, så att denne kringsvänger i en hängande ställning, hvar- emot bobinen eller spolen bäres af en spin- del, som är insatt i en under vingen befint- lig stol, genom hvilken denna spindel går. Vingens och bobinens spindlar hafva hvar- dera sin egen snörtrissa och omdrifvas, obe- roende af hvarandra, åt samma led men naturligtvis med olika hastigheter, hvilkas • skillnad regleras efter trådens styrka och beskaffenhet. Den spindel, som bär bobi- nen, har en skifva eller ansats, på hvilken bobinen hvilar emot mellanlagdt kläde el- ler annat ämne, så att bobinens friktion derigenom blir lämpad efter garnets styrka 7). En förbättrad inrättning af spelen i MGNE- spinnstolar för bomullsgarn är uppfunneneaSINS.a. af M. M‘GREGOR i Manchester. Spindeln , de spin- som bär vingen, är, till nära sin öfra ända, ‘ ’ omgifven af ett orörligt fästadt rör, uti hvil- ket spindeln vänder sig. I så väl den öfra som den nedra ändan af detta rör, äro rin- gar inlagda för att göra friktionen så liten som möjligt. Derigenom att spindeln stö- des af röret, förekommes den skakning, som annars uppstår då spindeln kringlöper 7) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 51. — DINGLERS Polytechn. Jour- nal, Band. 56, s. 414. — Polytechnisches Gen- tral-Blatt, i Jahrg. sid. 695. 12 med stor hastighet, och man vinner der- jemte den fördelen, alt spindeln kan vara mycket smalare och således äfven lättare än vanligt. Bobinen sitter löst på det fa- sta röret och hvilar mot ett underlag, hvil- ket, såsom vanligt, höjer och sänker sig skiftevis, för att göra garnets upplindning på bobinen likformig 8). väf- J. RAMSBOTTOM och R. HOLT i England RSNZ-hafva tagit patent på en mekanisk väfstol, toms uti hvilken tvenne stycken väf kunna väf- HoVts vas på samma gång. I denna väfstol ligga Väfstol. de två ränningarne eller ketterna icke ho- risontelt utan stå vertikalt, och sjelfva väf- ningen sker äfven genom en vertikal rö- relse, hvaremot kammarne, som öppna rän- ningen, röra sig horisontell. Denna väfstol är dessutom så inrättad, att den i ögon- blicket stannar om inslagsgarnet går af. Under väfstolens gång hålles väfven spänd af en sjelfverkande tempel 9). Tyll- På förbättrade stolar för tyllväfnader wäffader eller bobbinnet äro patent tagne i England af H. W. NUNN, G. MOWBRAY och R. ALA- BONE 10), W. HENSON 1) och S. Dräper 2). 8) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 92. — DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 57, sid. 93. — Polytechnisches Central- Blatt, i Jahrg. sid. 695. 9) The Lond. Journ. of Arts, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 65. — DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 57, sid. 95. 10) The Lond. Journ. of Arts, Conjoined Series, Vol. 5, s. 358. 1) Ibid. Vol. 5, s. 297. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 56, s. 177. 2) The Lond. Journal of Arts, Conjoined Series, 13 En fördelaktigare inrättning af sådana Kiad/ns machiner, i hvilka kläden eller andra tyg"#KS‘S ruggas med metallkardor, är föreslagen af Rugg- W. Hirst i England. — Klädet går, spändt emellan valsar, i horisontel riktning under ruggvalsen, hvilken går emellan två metall- betäckningar, emot hvilka klädet hålles tryckt, och som sins emellan lemna ett smalt mellanrum öppet för valsens verkan på klä- det. Dessa betäckningar kunna med en skruf höjas och sänkas, för att gifva ruggvalsen tillfälle att, såsom omständigheterna fordra, mer eller mindre djupt ingripa i klädet, under det att valsens plats alltid förblifver oförändrad 3). Följande förbättring i klädens rugg-DANIELLS ning är uppfunnen af J. G. DANIELL i Eng-„fghäxts- land. Klädet föres till ruggmachinen så ge- dens 1 1 P 1 1 I ° ruggning. nomdränkt al vatten och sapa som det kom- mer utur valken. I mon som klädet kom- mer ifrån ruggvalsen, går det emellan val- sar, af hvilka det prässas, sedan det förut blifvit genomträngdt af ånga ifrån ett un- der klädet gående rör 4). J. Dutton i England har föreslagit ett ^fna' * elers 429- sätt att appretera kläden och andra ylle^pretering. väfnader. Machinen bärtill är en präss, sätten som har en fast och en rörlig metallplåt,yRerstnza _______________ der. Vol. 6, s. 193.— DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 58, sid. 371. 3) The Lond. Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 36. —■ DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 56, s. 418. — Polytechnisches Central- Blatt, i Jahrg. sid. 763. 4) The London Journal of Arts, Con joined Series, Vol. 7, sid. 223. hvilka båda äro planslipade och af hvilka den sistnämde kan höjas och sänkas genom lika inrättning som uti en boktryckeripräss. Dessa plåtars bredd rättas efter bredden af det kläde eller tyg som skall appreteras, och deras längd är omkring 3 fot. Plåtar- nes kanter äro afrundade, på det att de, under prässningen, ej må lemna märken efter sig i tyget. Vid den undre plåten och under densamma är ett lufttätt, med trädbeklädnadomgifvet, jernkärlfästadt,hvil- ket, genom en horisontel mellanvägg är de- ladt i två rum, af hvilka det öfre är fyldt med vatten och det undre genomströmmas af ånga. Härigenom hålles plåten varm un- der prässningen, hvarvid det är en hufvud- sak att värmegraden förblifver oförändrad. Tyget, som skall appreteras, tages så vått som det kommer ifrån ruggmachinen och utspännes, med tillhjelp af hakar, på ett trädbord, hvilket är stäldt invid prässen och lika högt som dennes fasta plåt. Då tyget legat tillräckligt länge spändt, flyttas uti prässen en så stor del af detsamma, som rymmes emellan prässens plåtar, och präs- sas i ungefär 5 minuter. Emedlertid ut- spännes en ny del af tyget på bordet, för att sedan prässas, och på detta sätt fortfares till dess att hela stycket är appreteradt s). Appretur I Amerika, i synnerhet i Mexiko, skall P "‘'man mycket värdera lärft med en blåaktig 5) The Lond. Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 6, sid. 139. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 57, s. 360. — Polytechnisches Central-Blatt, i Jahrg. sid. 650. 15 glans. Denna åstadkommes i Skottland ge- nom en mangel eller appreteringsmachin, som har två valsar af papper och en emel- lan dessa liggande vals af tenn eller ock af jern och öfverklädd med tenn, hvilken me- tall meddelar lärftet det blåaktiga skimret 6). E. SCHWARTZ har till den i Mihlhau-ScnwAnrz sen stiftade Industri-Föreningen (Société in-ScEUNEn dustrielle de Mulhausen) inlemnat en af-om bom- handling om bomullstygs blekning, om hvil- blekning, ken ett utlåtande blifvit afgifvet af A. SCHEU- RER, som äfven i samma ämne anställt för- sök. Jag skall här meddela de hufvudsak- liga resultaten af bådas undersökningar. — Det, åtminstone i Muhlhausen, vanliga blek- ningssättet, består i följande operationer: 1) Tygets blötning i kallt vatten, i 12 tim- mar, och valkning. 2) Kokning i kalkvat- ten med större eller mindre öfverskott af kalk, hvilken operation vanligen varar nå- gra timmar mindre än den sedermera föl- jande bykningen, och sker, om vintern, två gånger efter hvarandra, med valkning efter hvarje gång. 3) och 4) Två bykningar med kaustik soda eller pottaska, h varmed tyget kokas hvarje gång i 10 eller 12 timmar. Vanligen tager man icke mera kaustik soda än som kan erhållas af 2 procent af tygets vigt kalcinerad soda. 5) Blekning genom tygets utläggning på gräsplan, 6 eller 8 da- gar, eller ock genom behandling med chlor- kalk och med svafvelsyra. Till detta sed- nare blekningssätt, låter man tyget val af- drypa, hvarefter man tager det genom en 6) Polytechn. Central-Blatt, i Jahrg. sid. 509. 16 svag chlorkalkslösning och sedan genom svafvelsyre-blandadt vatten af 13° till 2° Baumé (1,0099 till 1,0133 eg. vigt), hvari man antingen låter tyget ligga eller ock (hvilket är bättre) omrörer det. 6) För- nyad bykning såsom förut, men stundom med mindre stark lut. 7) Förnyad blek- ning på gräsplan eller med chlorkalk och svafvelsyra. 8) Bykning såsom förut. 9) Behandling med chlorkalk och svafvel- syra. io) Uttvättning med hett vatten. — SCHWARTZ har sökt utreda i synnerhet de tre följande härvid förekommande omstän- digheter: i) Förhållandet emellan de byk- nings-apparater, uti hvilka lutens upphett- ning sker med tillhjelp af ånga, och dem i hvilka luten upphettas omedelbart af elden; 2) De tillfälliga orsaker, som, under blek- nings-processen, kunna försvaga eller ock förstöra tyget; 3) Bildandet af feta syror, hvilka stundom så fast förena sig med bom- ullsfibren, att de emotstå den kaustika lu- tens upplösningskraft. — Hvad den första af dessa punkter beträffar, anser Schwartz bykning medelst ånga endast då kunna med- föra besparing af bränsle, när mer än 4 el- ler 5 apparater begagnas, men deremot di- rekt upphettning vara fördelaktigare vid ett mindre antal af apparater, i synnerhet om arbetet ej går oafbrutet. Å en annan sida kan man, i anseende till lutens utspädning af den kondenserade ångan, icke använda en svag lut till det råa tygets kokning. Vid användandet af stark lut blir denna, under operationens fortgång, allt mer och mer ut- spädd 17 spädd och kokningen måste afbrytas när bykningskaren slutligen blifva fulla, hvil- ket är en stor olägenhet clå tyget är tjockt och fordrar en långvarigare kokning. — Bomullstyget kan, enligt SCHWARTZ, försva- gas under följande byknings- och bleknings- operationer: i) Under tygets rening ge- nom jäsning. Då det icke är möjligt att bestämma tiden för jäsningen, så händer det lätt att denna får inverka än för myc- ket och än för litet på tyget. Ännu far- ligare blir jäsningen, genom användande af kli, som alltid fördelar sig ojemt och der- igenom kan förorsaka en häftigare jäsning på särskilta ställen. SCHWARTZ tillstyrker derföre, att alldeles utesluta jäsningen och, i dess ställe, blott behandla tyget med gam- mal lut. Han tror för öfrigt, att de ämnen, som man vill borttaga från tyget genom jäsningen, lika fullständigt blifva bortskaf- fade genom bykningen. 2) Under koknin- gen i kalkvatten. Tyget kan här försva- gas, dels om för litet vatten användes, dels om den olösta kalken är ojemt fördelad och dels om kokningen fortsattes för länge. Detta upplyses genom följande försök: Om man i en liten djup kittel upphettar kalk- mjölk till kokning, och låter en hit tyg hänga deri till ett visst märke, samt be- ständigt ersätter det bortdunstade vattnet, så att märket på tyget alltid befinner sig i vattnets yta, så skall man, efter några timmars kokning, finna, att den delen af tyget som varit uti vätskan, äfvensom den delen, hvilken blott varit i beröring med Prof. Paschs’s Arsb. f83G. 2 18 vattenångan, icke lidit, då deremot tyget nära under märket är tydligt försvagad. På detta ställe bildas nemligen, af den ge- nom kapillariteten i tyget uppstigna och af- dunstade kalkmjölken, en skorpa, som ver- kar förstörande på tyget. I samma omstän- digheter befinner sig, vid bykningen med kalk, det lager af tyget som ligger närmast under vätskans yta. SCHWARTZ råder, att taga blott ett litet öfverskott af kalk, och att icke gjuta kalkmjölken på tyget utan emellan bykningskarets båda bottnar, in- nan tyget inlägges. 3) Under bykningen med kaustik lut. Här kan samma verkan äga rum söm vid bykningen med kalk, ehuru, i anseende till alkalits löslighet, i långt ringare grad, så länge som apparaten är i gång. Men då röret, genom hvilket luten uppstiger i karet, upphör att öfver- gjuta tyget med lut, inträder den nämda åverkan på tyget, hvårföre man, efter slu- tad bykning, bör fylla karet med kallt vat- ten, för att utdraga alkalit. 4) Ett för stort missförhållande emellan kittelns och byk- ningskarets rymd} hvarigenom stundom 10 timmars tid fordras för att upphetta hela karet till kokning, är äfven skadligt, eme- dan en ganska ojemn fördelning af värmet och af alkalit derigenom förorsakas, hvaraf kan hända, att det öfversta lagret af tyget redan är fullkomligt bykt då det understa först kommer i kokning. I apparater, hvari luten kokar först efter 5 eller 6 timmar, kan man, såsom erfarenheten visat, ej byka lätta tyg, utan att befara en försvagning af tyget i det lager som ligger straxt under 19 lutröret. Denna olägenhet kan väl icke full- komligt undanrödjas; men det är likväl klart, att en apparat, som kommer i kokning in- om 2 eller 3 timmar, är bättre än de an- förda. 5) Under behandlingeJi med chlor- kalk och svafvelsyra. Man felar här ofta i synnerhet derigenom, att man vill, genom en operation, vinna det hvartill behöfves två. Verkan af denna behandling blir ojem- nare i mon som massan af tyget blir större, och tyget kan skadas genom en partielt star- kare chlorutveckling. Stundom uppkomma, för det mesta, ide tätaste delarne af tyget, små runda hål, hvilka härröra af chlorblå- sor, som, då vätskan är någorlunda mät- tad, kunna bibehålla sig och naturligtvis svårare tränga sig igenom tygets tätare stäl- len och således der få tillfälle att yttra en starkare verkan. Det enklaste medlet att förekomma detta, är att använda ett sva- gare chlorbad, eller ock att hålla tyget i en beständig rörelse i chlorbadet. 6) Äf- ven under torkningen kan tyget blifva skört, om det icke är väl befriad t från vidhän- gande svafvelsyra. — Närvaron af feta äm- nen i tyget visar sig redan derigenom, att vissa delar af detsamma svårare fuktas af vatten; men ännu mera blifva de feta ställena synliga vid färgning med krapp, då de färga sig starkare än det öfriga ty- get och åstadkomma fläckar, som äro svåra att bortskaffa genom solbleke och behand- ling med såpa. I afhandlingen härom ytt- rar Schwartz den tanke, att oljor och fett, genom luftens syre, förvandlas till samma feta syror som uppkomma genom alkalier- 20 nas inverkan. Delta misstag anmärkes af SCHEURER, som för öfrigt, lika med SCHWARTZ, anser solblekets bekanta verkan, att förstöra flottfläckar, bero på fettets syrsättning i luf- ten, hvarvid likväl helt andra produkter än de feta syrorna uppkomma, men tror att dessa sednare kunna bildas genom fet- tets långvarigare beröring med bomullsfibern. Redan det ännu oförändrade fettet qvarhål- les med en viss kraft af bomullstyget, och SCHWARTZ har genom försök funnit, att fet- tet desto svårare låter utdraga sig genom bykning, ju mera stearinhaltigt det är, då deremot elain fullkomligt borttages af lu- fen. Har deremot fettet, före bykningen, fått tillfälle att öfvergå till feta syror, så fasthålles det långt starkare af tyget och kan aldrig helt och hållet utdragas genom bykning med kalk eller alkali. I anled- ning häraf föreskrifver Schwartz, alt väf- varen ej bör använda för mycket talg, eme- dan denne är ett ibland de stearinrikaste fett, och alt man bör, så skyndsamt som möjligt är, bleka och befria ifrån fett, så- dana tyg som skola färgas med krapp. Den hufvudsakliga olägenheten af fettet, nemli- gen att qvarhålla krappfärgen starkare än de rena delarne af tyget, äger likväl en- dast då rum, när fettet, eller snarare den feta syran, fått tillfälle alt förena sig med en basis, t. ex. kalk eller lerjord. Af dessa föreningar kan den med kalk borttagas med såpa, då deremot lerjordsföreningen bibe- håller sig i tyget och förorsakar fläckar. — Af det föregående låta nu de särskilta blek- nings-operationernas verkningar förklara sig. 2 I Genom kokningen i kalkvatten, bildas af fettet i tyget en olöslig tvål, som sedan icke fullständigt kan borttagas genom byk- ningen med alkali, h varom SCHWARTZ, ge- nom anställda försök, öfvertygat sig. Efter bykningen följer tygets behandling med chlor. SCHWARTZ har genom försök funnit, att chlor, om den får verka på ett fritt fett, icke förstörer dettas löslighet i alkalier, men deremot bidrager att ännu mera fästa så- dant fett som redan förenat sig med bom- ullstyget. Syror hafva icke denna sistnäm- da verkan. — Man ser således att det van- liga blekningssättet, ehuru fördelaktigt det än må vara för det ofärgade tyget, hvil- ket likväl medförer en stor olägenhet der- igenom att det qvarlemnar feta ställen i ty- get. SCHWARTZ föreskrifver blott försigtig- het vid användandet af kalk, äfvensom att man ej bör behandla tyget med chlor förr än det blifvit fullkomligt befriad t ifrån fett. Likväl synes föga nytta häraf vinnas, om man icke ändrar ordningen af bleknings- operationerna. Vill man börja med kalk- bykning, så måste man låta åtminstone ett surt bad (men ej chlorbad) följa derpå, lör att dekomponera kalktvålen och derigenom göra de feta syrorna tillgängliga för luten i de följande bykningarne. Det skulle här- af synas fördelaktigast, att alltid sluta med ett surt bad, för att med säkerhet bort- skaffa all kalk och derigenom förekomma fläckarnes färgning; men häraf vinner man ingenting, emedan fläckarne, under den före tygets färgning nödiga tvättningen, åter taga till sig kalk utur vattnet. Skall man der- före alldeles utesluta användandet af kalk? Säkert skulle man visserligen, genom byk- ningar med alkalisk lut, omvexlande med sura bad, och slutligen chlorblekning, er- hålla ganska goda resultat; dock kan kal- ken blifva nyttig under följande vilkor: Fettet i tyget förekommer alltid blott till en del förvandladt till feta syror. Om man derföre börjar tygets behandling med byk- ning i alkalisk lut, så löser denna de feta syrorna, utan att likväl förmå fullkomligt saponifiera och utdraga den öfriga delen af fettet. Denna skulle visserligen kunna ut- dragas genom förnyade bykningar med lut, men det synes som en på bykningen med lut följande kalkbykning skulle, genom bil- dandet af en olöslig tvål, fullständigare sa- ponifiera det återstående fettet. Denna kalk- tvål kan sedan sönderdelas genom ett surt bad, och de frigjorda feta syrorna derefter borttagas med alkalisk lut, hvartill två byk- ningar behöfvas. Scheurers föreskrift är derföre, att först börja med en eller två bykningar i alkalisk lut, h varefter kalkbyk- ningen icke medförer någon olägenhet, och använda chlorblekning blott såsom den si- sta operationen, men ej emellan byknin- garne. Deremot bör man emellan hvarje bykning, den må hafvä skett med alkali eller kalk, använda ett surt bad 7). 7) Bulletin de la Societé industrielle de Miil- hausen, N:o 38, sid. 252. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 57, sid. 290, 299. — Polytechnisches Central-Blatt, i Jahrg. sid. 703. Karmarsch i Hannover har funnit, att KAR- chlorblekning, med försigtighet använd ,ndersök- icke skadar lingarn i högre grad än vanlig ningem blekning. Han blekte en del garn med blekning: chlor och en annan del på det vanliga sät-ip‘nde tet, hvarefter dessa jemfördes, i afseende på garn, sin styrka, med oblekt garn af samma sort. Försöken skedde på det sätt, att 6 trådar af hvardera garnsorten afsletos och de der- till erfordrade vigterna anmärktes. Resul- taten voro följande : Försökets ordnings- nummer. Oblekt garn. Blekt På vanligt sätt. garn. Med chlor. I IO & 72 E 8 & 2 IO 72 — 61- 3 10} - 72 — 6 — 4 93 — 6 — 7 — 5 9 - 6; - 63 — 6 113 - 6}— 72 — Medeltal 104* 67% 611 & Båda blekning ssätten hade således föi svagat garnet lika mycket, eller omkring 30 procent 8). Man bleker plymer vanligen med sval- Dönenei- velsyrlighetsgas; men härtill fordras en för sätt att ändamålet inrättad kista, och plymerna kun- ptyche. na lätt deri blifva skadade genom en för stark hetta. DöBEREINER har funnit ett bättre blekningsniedel i en upplösning af kolsyrad ammoniak (hjorthornssalt) i vatten, hvari- 8) Polytechnisches Central-Blatt, i Jahrg. s. 63. 24 genom plymerna blekas lika fort och full- komligt som genom användandet af svaf- velsyrlighet 9). . Fårgning Under namn af blåholtzkyp (i anse- trycknågfinåe till likheten med indigokypen) upp- PAypltr "gifver RUNGE ett sätt att färga med blåholtz, hvilket utmärker sig derigenom, att tyget icke behöfver någon betning. Om man blandar ett afkok på blåholtz med koppar- vitriol, så fäller sig en del af färgämnet i förening med kopparoxid, i form af en svart fällning, och den klara, rödbruna vätskan innehåller äfven färgämne jemte koppar- vitriol och fri svafvelsyra. Kattun färgar sig i denna vätska rödbrunt och bibehåller denna färg äfven någon tid efter torknin- gen. Men om man sköljer detta tyg i vat- ten eller utsätter det vått för luften, öfyer- går färgen genast till blått. Man kan der- före erhålla en blåholtz-kyp, om man ut- kokar 8 skålpund blåholtz, 4 gånger efter hvarandra, med 130 skalp, vatten, blandar afkoken och, sedan de kallnat, tillsätter i skålp. kopparvitriol, löst i 4 skålp. vatten, samt väl omrörer blandningen och sedan lemnar den svarta fällningen 12 timmars tid att afsätta sig. Denna kyp färgar obe- tadt tyg ljusblått, mer eller mindre djupt, efter som man lemnar tyget längre eller kortare tid deri. Tyget mörknar betydligt under torkning i luften. Tager man min- dre vatten till blåholtz-afkoket, så erhåller man mörkare blåa nuancer. Med lerjords- beta blir kattun, i denna kyp, hvarken mör- 9) Polytechn. Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 4 13. kare eller vackrare än obetadt, men får en dragning i violett. Då denna färgning sker kallt , så kunna äfven reser va ger nyttjas. Redan färgade kattun låta nuancera sig ge- nom blåholtz-kypen: Qvercitrongult blir grönt, krapprödt brunt, krapprosenrödt sy- renfärgadt; men man bör väl blöta tyget innan man tager det igenom kypen, eme- dan det i annat fall blir fläckigt. Doppar man med berlinerblått färgadt eller så kal- ladt kemiskt blått kattun i kypen, så blir det nästan dubbelt så mörkt som förut, utan att förlora i skönhet. Genom byk- ning och tvättning med såpa, borttages väl icke nu den blåa färgen, emedan blåholtz- färgen bibehåller sig; likväl får denna en dragning i grönt af den genom det berli- nerblåas dekomposition i tyget uppkomna rostfärgen. Ett i blåholtzkyp färgadt tyg blir icke grönt i ett afkok på qvercitron; äfven om man förut betar det blåa tyget med lerjordsbeta, erhålles blott en grå färg. Med Persiska bär får man likväl en grön färg, men som icke lönar mödan och kost- naden. På blåholtzkypens yta bildar sig, genom beröring med luften, en blå hinna, hvilken likväl icke skiftar såsom hinnan el- ler blomman på indigokypen. Genom kok- ning förstöres blåholtzkypen, under det att en mörkblå fällning afsätter sig. Samma sönderdelning sker äfven vid luftens van- liga temperatur under en längre tids för- lopp. En tillsats af kli förstör äfven kypen, derigenom att kliet tager färgen till sig 10). 10) Polytechn. Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 351. 2 6 parrots Till de sednare årens uppfinningar i mrct-kattunstrycknings-konsten hör en, af PEn- tuns- rot i Rouen uppfunnen, tryckmachin, efter tryckning. - - - _ • .. uppfinnaren perrotine kallad. Anda till slutet af 18:de århundradet tryckte man antingen blott för hand med trädformar, på hvilka teckningen var skuren i upphöjdt arbete, eller ock med kopparplåtar, stuckne med grafstickel, likasom vanligt kopparstick, hvilka man satte i verksamhet genom der- till inrättade machiner. Tryckning med graverade valsar försöktes först, omkring år 1801, af Oberkam^f, och denna vigtiga upp- tinning i kattunstrycknings-konsten fick se- dan snart en vida större fullkomlighet uti fabrikerna i Manchester. Man kunde nu, med dessa valsar, trycka en stor mycken- het tyg, icke allenast på en ganska kort tid, utan äfven med en förut okänd noggrann- het i arbete. För att göra detta mekaniska förfarande så fördelaktigt som möjligt var, uttänkte man machiner med 2 eller 3 val- sar, med hvilka lika många färger på sam- ma gång kunde tryckas på tyget. Denna sistnämde uppfinning tillhör ADAM PAR- KINSON i Manchester. Oaktadt dessa stora förbättringar, har man likväl icke kunnat göra tryckningen med lösa formar alldeles oumbärlig, emedan de ofta äro nödvändiga för det tryckta mönstrets fullbordande och det dessutom gifves en mängd artiklar som endast kunna tyckas för hand. Dessutom äro de graverade valsarne ganska kostsam- ma och fordra således ett betydligt kapital, i synnerhet då machinen har flera än en sådan vals, i hvilket fall det äfven fordras 27 mycken möda och uppmärksamhet att all- tid erhålla ett regelbundet tryck. Detta är äfven en orsak hvårföre tryckningen för hand, oaktadt begagnandet af valsar mer och mer utbreder sig, ändock ensamt an- vändes i det största antalet fabriker. — Att fördelaktigt ersätta det långsamma och dyra handarbetet vid kattunstryckningen, är den af Perrot uppfunna machinens ändamål. I denna machin blifva 3 trädformar, af 32 tums längd och 2 till 4 tums bredd, hvilka äro skurna med upphöjdt mönster på det vanliga sättet, försedda med färg och af- tryckta på tyget, som sedan flyttar sig för att vidare emottaga tryckning af formarne. Två arbetare, af hvilka den ena sätter ma- chinen i rörelse och den andra sköter den- samma, biträdde af 3 barn, kunna dagligen trycka 24 stycken kaliko med 3 färger. Så- ledes göra desse 5 personer, med machi- nens tillhjelp, lika mycket arbete som då tryckningen sker med lösa formar, fordrar 24 arbetare, biträdde af lika många barn, emedan man kan antaga, att en tryckare, med sitt biträde, i allmänhet icke hinner att, på det vanliga sättet, dagligen trycka mer än ett stycke kaliko med 3 färger. Utom denna besparing i arbetskraft, med- för machinen en annan fördel, bestående deruti, att den förbrukar blott hälften så mycket färg som åtgår till tryckning på det vanliga sättet. Orsaken härtill ligger deri, att man, i stället för annars 24 formar, här behöfver blott 3. Machinen intager ganska litet rum, och ombytet af mönster och fär- ger, då sådant skall ske, fordrar ej en half 28 timmes tid. I hänseende till arbetets full- komlighet, gifver den en större regelbun- denhet och precision än genom tryckning för hand kan åstadkommas. Genom sin föga kostsamhet kan denna machin finna rum äfven i de minsta fabriker. Den kan likväl icke uttränga tryckningen med val- sar; ty ehuru den fullkomligt åstadkommer allt hvad man plägar trycka med lösa for- mar, förmår den dock ej frambringa alla sådana artiklar, som bäst erhållas genom valstryck 1). Hudsons Vid kattunstryckning med formar be- sätkatt gagnar man, till färgens påläggning, ett kärl, trzckfor som innehåller en tjock välling af gummi färg, eller annat slemmigt ämne, på hvilken en ram, försedd med en botten af vaxduk, lig- ger. I denna ram ligger en annan dylik, men med en botten af linne eller annat tyg, hvarpå färgen eller betan utbredes för att sedan upptagas på formen. En förän- dring af denna apparat, med en mekanisk inrättning, hvarigenom färgen, utan en sär- skild persons biträde, med större likformig- het utbredes, är uppfunnen af J. Hudson i England. Denna förbättrade apparat har ett kärl af tackjern, Öfver hvars bräddar en vaxduk är lufttätt spänd. Från sidan af detta kärl uppstiger ett vidt rör, genom hvilket gummit inhälles till dess att det icke allenast fyller kärlet, utan äfven tryc- ker på vaxduken, så att denne hålles spänd och bildar ett elastiskt bord. Öfver vax- 1) Reeueil Industriel, Maj 1835, s. 82. — DING- LERS Polytechnisches Journal, Band. 58, s. 71. 29 duken och tätt emot densamma framskri- der, genom machineriets rörelse, en duk utan ända, på hvilken färgen utbredes. Detta sker derigenom att duken går emellan ett par valsar i ett under apparatens ena ända befintligt kärl, som innehåller så mycket af färgen, att den undre af de nyssnämda valsarne till en del ligger sänkt deri. Öf- ver dessa valsar sitter en horisontel knif eller klinga, emot hvilken duken afstryker den öfverflödiga färgen 2). En närmare beskrifning härom kan här icke meddelas. La Societé d‘encouragement har låtit GBeryr- försöka ett af DELESCHAMPS uppfunnet nytt scnamPs etsningsmedel för stålgravyr, hvilket hartsnings, befunnits äga ett afgjordt företräde framför stäl- alla hittills begagnade kompositioner till 8T"y" detta behof. Sammansättningen af detta ets- ningsmedel, hvilket uppfinnaren kallat gly- phogéne, hålles ännu hemlig 3). D:r NETTO har, om konsten att etsa Etsning upphöjda teckningar på lithografisk sten, grafisk så att de sedan kunna stereotyperas, med-stereoty- delat några underrättelser, hvilka innehål- per. las i det följande. Denna konst, ehuru den ännu kan mycket förbättras, lofvar att blifva af en betydande vigtighet; icke blott deri- genom, att man kan aftrycka de på detta sätt stereotyperade plåtarne i en boktryc- keripräss, tillika med vanliga stilar, utan 2) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 4, sid. 321. 3) Bulletin de la Société d‘encouragement, Maj 1835, sid. 266. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 58, sid. 35. 3o äfven derföre att, genom denna etsning ocli stereotypering, formar till tryckning på kat- tun, papper, vaxduk m. m. torde kunna er- hållas. Till det första af dessa ändamål, föreslog Girardet, år 1831, det i dessa Års- berättelser förut beskrifna förfarande 4), hvil- ket likväl icke gaf så tillfredsställande re- sultat som man i början deraf väntade. En dylik metod försöktes af Eberhard, år 1832, men med icke större framgång. Sedermera gaf utgifvandet af det så kallade "Heller- magazin” i Leipzig, anledning till åtskilliga försök i detta ämne, hvilka äfven ledde till den säkra metod, som här skall beskrifvas. Hufvudsaken är att gifva teckningen ett öf- verdrag som emotstår verkan af sked vatlen, så att detta blott angriper de ställen som äro obetäckta och lemnar teckningen, hvil- ken således blir desto mera upphöjd, ju mera den använda betäckningen insuges i stenen och förmår att afhålla syran. Tjen- ligast härtill äro upplösningar af hartser i flyktiga oljor. Bäst är att så tillreda dessa lösningar, att de genast kunna användas så- som tusch till teckningen; åtminstone är det tydligt att detta har företräde framför Girardets metod. Den bästa blandning här- till är den följande: Man bereder en mät- tad upplösning af vanligt beck i Fransk ter- pentinolja och rifver den på en rifsten, med så mycket kimrök, att denna blandning, äf- ven efter utspädning med terpentin- eller lavendelolja, blir fullkomligt svart och fett- glänsande. Sedan stenen förut blifvit väl 4) Årsberättelsen år 1832, sid. 62. gniden med terpentin- eller lavendelolja, verkställes teckningen med nämde färg, så att äfven de finaste dragen deraf blifva starkt betäckta. Var färgen beredd med terpen- tinolja, så kan etsningen företagas medan teckningen ännu är fuktig; men om laven- delolja blifvit använd, måste man låta teck- ningen torka, emedan annars de finare dra- gen upplösas. Sednast 24 timmar efter teck- ningens fullbordande (då terpentinolja varit nyttjad) bör etsningen ske. Etsvattnet be- står af 1 del sked vatten och 2 delar stark ättika, hvilken blandning utspädes med vat- ten, till dess att en droppa af densamma, stänkt på stenen, blott blir lik mjölk och förorsakar en helt ringa fräsning af utveck- lad kolsyra. Man omgifver nu stenen med en 2 tum hög vaxkant och etsar under det att man beständigt lutar stenen åt alla si- dor, emedan teckningen annars undergräf- ves af etsvattnet. Man etsar ända till dess att små svarta partiklar visa sig i ytan af etsvattnet, hvilket är ett tecken att de fina- ste dragen nu förlorat sin betäckning. Man måste nu genast afhälla etsvattnet och skölja stenen i rent vatten, om icke hela arbetet skall förderfvas. Är den etsade teckningen icke nog hög, så måste man ännu en gång, medelst en pensel, betäcka den med den förut nämde färgen, på ett sådant sätt att icke blott den öfversta delen af de upp- höjdastrecken, utan äfven deras sidor, blifva starkt täckta. I synnerhet får denna be- täckning icke vara för tunn på sådana stäl- len der vinklar förekomma, emedan syran der lättast fräter igenom. Efter etsningen 32 sker stereotyperingen, hvarefter man tager elt proftryck af plåten, för att se om den har några ställen som behöfva fördjupas, hvilket då både med mera lätthet och sna- rare verkställas med grafstickel än genom förnyad teckning och etsning. — I stället för att göra teckningen, på det här beskrifna sättet, upphöjd, kan man äfven använda den fördjupad. Man öfverdrager då stenen jemnt med den förut uppgifna beckfärgen och raderar sedan, med en radernål, teck- ningen i detta öfverdrag, så att den synes hvit på en svart grund. Derefter etsar man tillräckligt djupt, ingnider beckfärgen så tjockt som möjligt är i den fördjupade ets- ningen och låter den torka i 24 timmar, efter hvilken tids förlopp man borttvättar becköfverdraget ifrån stenens yta, med en i terpentinolja doppad lapp. Sedan beströr man stenen med fint pimpstens-pulver, fuk- tar den med några droppar vatten och af- slipar ytan med en liten slät sten, till dess att teckningen visar sig svart på en hvit grund. Man omgifver då stenen med en vaxkant och etsar till dess att betäckningen lossnar ifrån de finaste dragen, då man af- häller etsvattnet, sköljer stenen med vatten och borttvättar färgen med terpentinolja 5). Målare- Enligt EHRMANN skall Schweinfurter- SAWS&R-grönt erhållas på följande sätt: Man upp- furter- löser I del högst fint pulveriserad arsenik- syrlighet i 12 delar kokande vatten och 1 del ättiksyrad kopparoxid i 5 delar lika- ledes kokhett vatten. Båda lösningarne si- las 5) Polytechn. Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 121. 33 las genom linne, upphettas åter till kok- ning och blandas kokheta med hvarandra. En ymnig fällning af smutsigt grön färg uppkommer. Man tillsätter ungefär ett lika mått kallt vatten, för att afkyla blandnin- gen, hvarefter man omrörer den och lem- nar den i hvila. Fällningen sammandra- ger sig då mer och mer och blir vackert grön, under det att den upptager en del af ättiksyran i vätskan, och derigenom för- vandlar sig till schweinfurter-grönt. Efter 12 till 24 timmar, då förvandlingen är full- bordad, afhäller man vätskan, tvättar fär- gen med rent vatten och torkar den. KARMARSCH har uppgifvit ett sätt att på samma gång bereda schweinfurtergrönt och chromgult. Man upplöser i kokning 12} del groft stött kopparvitriol i 277 delar vatten, och 19 delar blysocker i 20 delar vatten. Båda lösningarna blandas kokheta och omröras, hvarefter man låter den ut- fällda svafvelsyrade blyoxiden få afsätta sig. Man frånskiljer, genom filtrering, vätskan som är en lösning af ättiksyrad kopparoxid och uttvättar med vatten den svafvelsyrade blyoxiden, så länge som den är kopparhal- tig, hvarefter man genast begjuter den med en lösning af 10 delar chromsyradt kali i 3o delar vatten, för att erhålla chromgult efter Liebigs metod 6). Den filtrerade lösningen af ättiksyrad kopparoxid upphettas till kokning, blandas med en äfvenledes kokhet lösning af 10 delar arseniksyrlighet i 120 delar vat- 6) Se Årsberättelsen år 1833, sid. 61. Prof, Paschs’s /irsb. 3836. 3 ten, hvarefter schweinfurtergrönt beredes på nyss förut nämda sätt 7). Enligt HEERENS uppgift, skall Bremer- grönt, hvars beredning hittills ej varit med säkerhet känd, erhållas på följande sätt: Man begjuter 40 delar sönderklippta koppar- bleck med 12 delar svafvelsyra och 6 de- lar vatten, hvarefter man tillsätter 24 de- lar koksalt. Denna blandning lemnas att stå ett halft år eller längre. Härvid bil- dar sig ett grönaktigt pulver afbasiskkop- parchlorid, hvilket man tvättar med vatten och sedan ofvergjuter med kaustik kalilut, hvarvid det antager en blå färg. Pulvret befrias ifrån kali genom tvättning med vat- ten och torkas. Inom kortare tid, men nå- got mindre vackert, kan Bremergrönt, en- ligt HEEREN, erhållas, om man tillsammans upplöser i del kopparvitriol och 3 del kok- salt i 5 delar bett vatten och, sedan lös- ningen kallnat, gjuter den, under beständig omröring i en klar lösning af 3 del pottaska och 2] del vatten. Det uppkommer då en blåaktig fällning af kolsyrad kopparoxid som snart, under fräsning, blir grön deri- genom, att basisk kopparchlorid bildas. Man tillsätter då mera kopparlösning, till dess att ingen fräsning vidare uppstår och vät- skan, efter filtrering från fällningen, synes blåaktigt grön. Man låter då fällningen sätta sig, afdrager vätskan, tvättar fällnin- gen flera gånger med rent vatten och be- handlar den med kalilut på samma sätt som ofvanföre blifvit nämdt 3). 7) Polytechn, Central-Blatt, I Jahrg. sid. 75. 8) Ibidem. 35 ■ F. A. SEYBERT i Heidelberg har funnit SEYsEnts att en ganska användbar lackfärg kan be- iaxunag redas af kaffe på följande sätt: Man be-af kaffe gjuter i skålpund halftorkad återstod efter kaffekokning, eller så kallad kaffesump, med ungefär $ kanna vatten och tillsätter 2 lod renad pottaska, hvarefter man kokar denna blandning i flera timmar. Man låter det tjoc- ka afsätta sig och frånsilar vätskan. Återsto- den kokas sedan åter med lika mycket vat- ten och pottaska som förut, och det erhåll- na afkoket silas och blandas med det först erhållna. Man tillsätter nu, i små portio- ner, en lösning af 4 lod alun i vatten och, så snart fräsningen upphört, litet rent vat- ten. Så snart den uppkomna fällningen sjunkit till bottnen, afhäller man den klara vätskan och uttvättar sedan fällningen med vatten, hvarefter man låter den långsamt torka på olimmadt hvitt papper. Man er- håller på detta sätt 2 lod färg, som är all- deles svartbrun, men som, rifven med olja eller gummi vatten, gifver alla möjliga nu- ancer ifrån gult till det mörkaste brunt och utgör, i båda fallen, en utmärkt god målarefärg. SEYBERT anser den äfven med fördel kunna begagnas till ett brunt tusch i stället för den långt dyrare men mindre vackra sepian. En tillsats af cichoriekaffe skadar denna färg alldeles icke, utan gör den snarare mera vacker, derigenom alt den åstadkommer en dragning i rödt 9). Vid oljefernissors beredning är oljansEernissor. syrsättning hufvudsaken. FUCHS har fun- linolje- 9) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 56, sid. 462. mesars 36 och ter- nit att röd qvicksilfveroxid reduceras i sol- KXjjuset af så väl linolja som terpentinolja, hvarigenom dessa blifva förvandlade till fernissor. Detta beredningssätt är visserli- gen mycket långsammare än det vanliga, emedan det fordrar en tid af 4 till 5 må- nader, men man undviker den ofta farliga kokningen, och erhåller en ren och föga färgad fernissa som icke svärtas af svafvel- bundet väte, emedan den icke innehåller någon metalloxid. Det metalliska qvick- silfret, som vid denna operation erhålles, är ganska rent. För att på detta sätt be- reda fernissan, behöfver man blott väl om- skaka i kanna renad olja med 62 lod qvick- silfveroxid i en flaska af hvitt glas och låta . blandningen stå i solljuset. Då fernissan blifvit färdig, ligger på flaskans botten un- gefär 6} lod metalliskt qvicksilfver. Skulle fernissan icke vara tillräckligt tjock, så kan man behandla den med en ny tillsats af qvicksilfveroxid 10). StHrkelse. HARTIG har funnit att stärkelse inne- AitäF‘isas:hålles i alla trädslag, ehuru naturligtvis icke alltid i lika myckenhet. Om våren blir stärkelsen upplöst och troligen förän- drad af den uppstigande saften, då deremot, om hösten, trädet fyller sig med stärkelse i fast form. Stärkelsen förekommer i alla delar af stammen, dock mera i den nedre än i den öfre delen deraf. Hos Hästkasta- 10) Baiersches Kunst- und Gewerbeblatt, 1835, 6:tes Heft, sid. 385—387. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band, 57, sid. 407. — Polytechnisches Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 557. nieträdet finnes den företrädesvis uti roten, som gifvit ända till 26 procent; hvaremot trädets unga skott innehålla nästan ingen stärkelse. Hos Bok och Björk är förhållan- . det omvändt. Hos Videarterne förekommer stärkelsen förnämligast i barken. Hos barr- träden deremot saknas den nästan alldeles. Den stärkelse som finnes i träd, i synner- het i Hästkastanieträdet och Linden, är all- deles af samma egenskaper som den hvil- ken fås af potates. För dess erhållande är trädets mekaniska sönderdelning hufvud- saken, och skulle kanhända icke löna mö- dan att verkställa genom dertill inrättadt machineri. Men man behöfver blott upp- samla sågspån af trädet, torka densamma väl och mala den till mjöl, utur hvilket stärkelsen sedan utdrages blott genom tvätt- ning med vatten, på samma sätt som utur potates 1). Stärkelsehalten i trädslagen förklarar .Easds, den i nyare tidskrifter bekräftade möjlig-Bröd af heten att, vid sådana tillfällen då hungers- träd- nöden tvingat innevånarne under mindre lyckligt lottade klimat, att söka ett födo- ämne uti det föga närande barkbrödet, finna ett kraftigare och för smaken mindre mot- bjudande näringsmedel uti bröd af träd. Det är bekant att AUTENRIETH anställt för- sök i detta afseende, och HARTIG försäkrar sig hafva, genom tillhjelp af mikroskopet, ganska tydligt upptäckt närvaro af stärkelse uti bröd som AUTENRIETH tillred t af lind- träd. En kort underrättelse om de sednast 1) Polytechn. Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 811. 38 bekantgjorda försöken med trädbrödet torde förtjena att här anföras. De till denna bröd- beredning tjenligaste trädslag äro björk, lönn, poppel och lind, hvaremot tall och gran, i anseende till så väl det harts de innehålla som äfven deras ringa stärkelse- halt, äro mindre användbara. För att be- reda trädmjölet, befriar man först trädet ifrån all bark, hvarefter man söndersågar det uti helt små bitar, hvilka sedan sön- derstampas. Sågspånen tillvaratages äfven. Derefter tvättas eller kokas trädet för att befrias ifrån sin saft. I stort sker uttvätt- ningen bäst på det sättet, att man till hälf- ten fyller rena starka säckar med det stam- pade trädet och sedan trampar dem länge uti rinnande vatten. Det uttvättade trädet torkas sedan antingen i solskenet eller ock i en bakugn, och males derefter till full- komligt mjöl, utan all inblandning af stic- kor och trädfibrer. Genom förnyadt an- vändande af ugnsvärma, får brödet en bättre beskaffenhet. Till detta ändamål bereder man af mjölet, med vatten, hvartill man blandat ett slemmigt ämne, t. ex. ett af- kok på linfrö eller malva, helt små platta kakor, hvilka man gräddar i ugnen vid lin- drig värma, till dess att de blifva helt tunna och utanpå få en brungul färg. Dessa ka- kor malas åter till mjöl, hvilket siktas ge- nom en ganska fin sikt. Ju finare mjölet är, desto bättre blir brödet. Satt i jäsning med surdeg, gifver detta mjöl ett vackert, jemnt och väl jäst bröd af en temligen god brödsmak, hvilken dock ganska mycket kan förbättras genom tillsats af något fett, till 39 och med af blott talg. Detsamma uträttar äfven en tillsats af mjölk, hvaremot salt och kryddor mycket mindre bidraga till smakens förbättrande. Ett skålpund sur- deg och 4 kannor mjölk gifva, med behö- rig tillsats af trädmjöl, 7 skålp. godt bröd. Till jäsningen bereder man först, af 15 skålp. uttvättadt björkmjöl, 3 skålp. surdeg och 2 skålp. sädesmjöl, med behöflig qvantitet söt och oskummad mjölk, en särskild deg, hvilken man öfverlemnar åt sig sjelf i nå- gra timmar, på ett måttligt varmt ställe. Derefter inknådas efter band det Öfriga träd- mjölet, med 5 till 6 kannor mjölk, hvar- efter man af den erhållna degen formar platta kakor, hvilka man lemnar att jäsa på ett lagom varmt ställe och sedan utbakar. Af de uppgifna ‘qvantiteterna erhåller man 36 skålp. bröd. I brist af mjölk kan man använda det förutnämda växtslemhaltiga af- koket. Brödet bör helst begagnas hårdt, då det är vida bättre och smakligare än om det förtäres mjukt 2). Apparater till skepps-skorpors bered- Machines ning genom machineri äro uppfunné af TH. skepps- T. GRANT 3) i Weovil vid Portsmouth och"serea™s af W. BRUCE 4) i Edinburg. — Att här ning- söka beskrifva båda dessa uppfinningar, vore utan ändamål, då de icke kunna göras tyd- 2) Polytechnisches Central-Blatt, i Jahrg. s. 818. 3) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 3, sid. 249. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 56, sid. 325. 4) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 4, sid. 14. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 58, s. 154. liga utan bifogade teckningar. Jag måste derföre hänvisa till de citerade tidskrifterna. Grants metod har, sedan år 1832, varit antagen i England och har utmärkt sig så- som ganska fördelaktig. sSocker:, Den förvånande höjd, hvartill hvitbets- hvitbetor. sockrets tillverkning under de sednare åren Dexras- stigit, särdeles i Frankrike, har tillvunnit B och denna industrigren en allmän uppmärksam- metoder, het. Det är icke möjligt att här meddela en fullständig kännedom om denna konst, som redan är känd genom flera derom ut- gifne afhandlingar; jag anser mig dock böra omtala de nyare förbättringar som deri blifvit gjorda. Ehuru hvitbetssockret i det hela vinnes genom samma opera tioner som rörsockret, är likväl det förras tillverkning åtföljd af åtskilliga egna svårigheter. Det hittills vanliga sättet att erhålla saften utur hvitbetorna, har bestått uti att först sön- derrifva dem uti en dertill inrättad rifqvarn och sedan utprässa saften. Erfarenheten har likväl visat att man, på detta sätt, äf- ven med den starkaste prässning, icke kan utbringa all saften, utan att en ej obetyd- lig del deraf qvarstannar i hvitbetorna. Delta gaf MATTHIEU DE BOMBASLE anledning att försöka saftens utdragande genom macera- tion på följande sätt: Hvitbetorna sönder- skäras och läggas uti kar af 2} hectolitres (13 Sv. tunnas) rymd, hvilka äro så inrät- tade, alt vatten i dem kan upphettas, helst med tillhjelp af ånga. Hvitbetorna begju- tas med vatten och macereras dermed } timma, under det att vattnet uppvärmes till en temperatur af omkring 50° Cels., vid hvilken värmegrad hvitbetornas inre textur förstöres på ett sådant sätt, att de kunna fullständigt släppa sin saft. Vätskan aftap- pas, ersättes med nytt vatten och användes till maceration af en ny qvantitet hvitbetor i ett annat kar, hvarefter man på detta sätt fortfar genom 8 kar, då man, utur det si- sta af dessa erhåller en vätska som är blott i eller 13° Baumé lättare än sådan saft som erhålles genom prässning. Ehuru man, på detta sätt, kan utdraga nästan hela soc- kerhalten utur hvitbetorna, ocli erhålla en saft som lätt kan klaras och inkokas på det vanliga viset, har likväl detta förfarande, enligt de BEAUJEU, följande olägenheter: Der- igenom att man måste helt och hållet töm- ma och åter fylla karen, blir luftens till- träde oundvikligt, hvarigenom hvitbetorna dels afkylas, dels mörkna och gifva en mörkt färgad saft som lätt kan komma i jäsning. För öfrigt fordrar apparatens skötsel myc- ken tillsyn och tid. Hvarje kar behöfver åtminstone 3 timmas tid för att fullkomligt afdrypa. Hvitbetornas upphettning i karen medförer äfven betydliga olägenheter. Ty värmet fördelar sig icke likformigt såsom uti blott vatten, utan de hvitbetor, som ligga närmast ångrören, kunna lätt blifva upp- hettade ända till kokpunkten, i hvilket fall man sedan icke kan erhålla socker utur dem. Dessa omständigheter väckte hos de BEAUJEU den tanken att, i stället för mace- ration, använda filtration, på ett sådant sätt, att allt afbrott i arbetet kunde undvikas. Han uppfann då sin patentera de apparat med oafbruten cirkulation, b vars hufvud- 42 -m-9. sakliga inrättning är följande: Rundt om- kring ett förvaringskärl till saftens uppsam- lande, stå 6 eller 8 kar. Hvart och ett af dessa har två hål, det ena i sidan ett stycke under öfre brädden och det andra i bott- nen nära den motsatta sidan. På bottnen af hvarje kar är en med hål genomslagen halfcylindrisk sil af kopparplåt fastnaglad, och öfver denne ligger ett tråg af träd om- stjelpt, så att det tillsluter silens båda än- dar, men för öfrigt lemnar ett rum omkring densamma. Detta tråg är, i den nedåt vända kanten af långsidorna, försedt med öppnin- gar, genom hvilka vätskan i karet kan in- komma i tråget och följaktligen äfven i si- len; och i den närmast hålet i karets bot- ten liggande ändsidan, har tråget en till- sats eller fortsättning, hvilken öfvertäcker det nyss nämda hålet, och står i förening med det rum som silen omsluter; genom hvilken inrättning ingen vätska kan utrinna genom karets bottenhål, utan att förut ingå i tråget, sedan i silen och derifrån i trä- gets tillsats. Emellan hvarje kar och det nästföljande står ett cylindriskt uppvärm- ningskärl eller vidt rör af koppar, till hvars botten ett rör ifrån det ena karets botten- hål går, och ifrån hvars sida ett annat rör går till det nästföljande karets sidohål, un- der hvilket, inuti karet, ett litet halfrundt och ofvantill öppet bäcken är fästadt. Uti hvart och ett af uppvärmningskärlen ned- stiger ett med en ångpanna i förening stå- ende rör, hvilket sedan, i form af en slang i en i m kyla re, uppstiger och slutligen ut- går utur uppvärmningskärlet till en vatten- 43 reservoir, uti hvilken condensationsvattnet utgjutes. Karen fyllas, till det förut nämda bäcknet under sidohålet, med sönderskurna hvitbetor, hvilka lastas med ett trädgaller som hindrar dem att uppflyta. I uppvärm- ningskärlen insläppes sedan vatten, hvilket uppvärmes af ångrören och rinner sedan in genom karens sidohål samt utgjuter sig, öf- ver bräddarna af de i karen fästade bäc- ken, på hvitbetorna. Då karen blifvit fyllda med vatten till bäcknens bräddar, afstänges vatten tilloppet och karen betäckas med träd- lock för att undvika förlust af värme. Un- der det att nu ånga fortfarande ledes ge- nom rören i uppvärmningskärlen, fortfar vattnet att af sig sjelft cirkulera genom dessa och karen. Så snart som vattnet på detta sätt utdragit saften, insläppes det i förva- ringskärlet, för att sedan inkokas. I denna apparat blifver således alltid en tyngre vät- ska undanträngd af en lättare; ty, huru länge cirkulationen än fortfar, är likväl den genom karens sidohål kommande vätskan alltid mindre mättad med saft och tillika varmare, emedan den kommer ifrån upp- värmningskärlen, af hvilka båda orsaker den är lättare än det öfre lagret af den vät- ska som förut finnes i karen. Men på det att den i karen inkommande lättare vät- skan icke må blanda sig med den tyngre, hvilken den bör blott undantränga, om hvarje lager af vätskan i karet skall blifva så mät- tad som möjligt är, sitter under hvarje kars sidohål det lilla bäcknet, öfver hvars bräd- dar den inkommande vätskan sakta utbre- der sig öfver ytan af vätskan i karet — 44 Hvitbetorna innehålla i allmänhet omkring 97 procent saft, hvaraf man, genom präss- ning, ej erhåller mer än 65 eller högst 73 procent, hvaremot man, genom filtrations- metoden, enligt DE BEAUJEU, skall erhålla saften utan förlust. Om än denna upp- gift vore något öfverdrifven, så ser man likväl att, då den gamla metoden blott kunde gifva 5 skålp. socker af ioo skålp. hvitbetor, den nya, hvilken lemnar 30 proc, saft mera, bör gifva nära 7 skålp. socker af ioo skålp. hvitbetor, om nemligen de 30 procenten saft äro lika sockerhaltiga som de första 65. Den, på gamla sättet, genom prässning erhållna saften, visar vanligen 8 grader Baumé, men den genom filtrations- metoden utdragna, blott 7 grader. Detta kommer likväl deraf, att den utprässade saften innehåller ganska mycken pektin, frö- hvita och andra olösliga ämnen, hvilket nä- stan alldeles icke händer då den nya me- toden användes. Derföre förlorar den ut- prässade saften, genom klarningen, omkring 1} grad, men den genom filtration erhållna, blott 3 grad, så att båda blifva af samma halt då de skola inkokas. Utom denna be- tydliga rikhaltighet hos saften samt dennas större renhet, medförer den nya metoden en stor besparing af kostnad och arbete, och har framför DE DOMBASLES metod för det första den fördelen att, genom luftens utestängande, all fara af hvitbetornas mörk- nande och jäsning är undanröjd. Då dess- utom, i följd af apparatens inrättning, så snart karen en gång blifvit fyllda, alltid lika mvcket vätska rinner in i hvart och ett kar, som utflyter utur det föregående, så behöfver apparaten nästan ingen tillsyn. Derigenom att alla karen på en gång både fyllas och tömmas, undviker man den be- svärliga aftappningen, afdrypningen och kärlens förnyade påfyllning, och besparar således mycken tid. Den största fördelen består dock deri, att uppvärmningen icke sker omedelbart i sjelfva karen, utan ge- nom de förut beskrifna uppvärmningskär- len; ty härigenom undviker man icke alle- nast alla de olägenheter som åtfölja DE DOM- BASLES uppvärmningssätt, utan sparar äfven bränsle, emedan nästan endast det värme, som af de utlakade hvitbetorna qvarhålles, går förloradt.— Enligt beräkning böra, då karen hafva 13 fots höjd och lika diameter, uppvärmningsrören hafva 2] qvadratfots yta, och ångorna en tension af 43 atmosfer eller en temperatur af 150° Cels. om den till klarning färdiga saften skall hafva en tem- peratur af 31°, men de utlakade hvitbetorna blott 15°, och saften derjemte skall visa 7 grader Baumé. Räkningen tillkännagifver äfven att, då apparaten består af 6 kar, och man förutsätter att saften alltid fördelar sig likformigt ibland hvitbetorna och vatt- net, den efter fulländad cirkulation i ka- ren qvarblifna återstoden kan qvarhålla blott 3 proc, af hvitbetornas sockerhalt, då saften äfven bör få en styrka af 7 grader Baumé. Men i praktiken erhållas icke dessa resul- tat, utan, med användande af ofvan anförde förhållanden och en med hvitbetorna till vigten lika qvantitet vatten, får produkten blott en temperatur af 20° Cels. och en 46 styrka af 6} grad Baumé, hvaremot åter- stoden får en temperatur af 30° till 35°; likväl blifver förlusten af socker icke större än räkningen gifver, eller } procent. Ge- nom hvitbetornas sönderskärning i mindre stycken, cirkulationens förlängning, ökning eller minskning af vattnets ocli hvitbetor- nas qvantiteter, temperaturens förhöjning o. s. v., kan fabrikanten bestämma resulta- tet så som han vill, utan att använda det ringaste mera arbete. — DE BEAUJEU‘s me- tod sträcker sig egentligen blott till hvit- betsaftens utbringande; sockret kan sedan tillverkas alldeles på det vanliga sättet. Men äfven härom har DE Beaujeu meddelat nå- gra anmärkningar, af hvilka jag anser mig böra anföra det hufvudsakligaste. — Att saftens beskaffenhet har ett stort inflytande på dess vidare behandling är bekant. Ju renare den kommer till afdunstningen, de- sto bättre är det. Genom användandet af de BEAUJEU‘s metod, erhålles saften af en utmärkt renbet. DE Beaujeu råder derföre att genast efter klarningen, utan föregående afdunstning, filtrera denna saft genom kol, hvartill han använder en apparat med oaf- bruten cirkulation, lik den förut beskrifna, och sammansatt af 2 eller 3 filtreringskärl. Man erhåller då saften alldeles ren och kan inkoka sirapen utan att behöfva filtrera den på nytt. — Saftens inkokning kan, såsom bekant är, ske på ganska olika sätt, dels öfver fri eld, dels i ångapparater, dels ge- nom vätskans fördelning i tunna lager, dels genom inblåsning af kall eller varm luft, och dels slutligen genom användande af 47 lufttomt rum. Afdunstningen öfvér fri eld gifver, då saften är god, ganska goda resul- tat; likväl får man då något mera ej kri- stalliserande sirap (melass) och större till- syn vid arbetet fordras. De med ångrör försedda pannorna arbeta ganska fort och regelbundet, gifva mera socker och fordra betydligt mindre brännmaterial samt intaga litet rum. De apparater, som verka genom saftens fördelning öfver en stor yta, hafva den fördelen, att saften kokar i tunna lager och blir endast en kort tid utsatt för het- tan, hvarigenom saftens förändring till en del förekommes. Dock är det nödvändigt att saften är af mycket god beskaffenhet och att dess fördelning i apparaten öfver- allt är likformig. I dessa apparater äro lik- väl afskumning och bottensatsens frånskil- jande omöjliga. Angående inblåsningen af luft, hvarigenom man sökt att verkställa afdunstningen vid en låg temperatur, för att så litet som möjligt är förlora socker, anmärker de Beaujeu, att denna metod icke alltid kan användas med fördel; ty utom det att man dertill behöfver en blåsmachin, händer det ofta, i synnerhet med vissa ar- ter sirap, att, då afdunstningen hunnit till en viss grad, sirapen blir så seg, att en ganska betydlig kraft fordras för luftens ge- nomdrifvande, hvarjemte man då äfven nöd- gas att gifva sirapen en hög värmegrad, hvarigenom den egentliga fördelen af detta afdunstningssätt förloras. Således, om man vill åstadkomma en bastig afdunstning vid låg temperatur, återstår endast användan- det af lufttomt rum såsom den emot ända- 48 målet fullkomligast svarande utvägen. Här- till finnas redan åtskilliga apparater af Ho- WARD 5), ROTH 6), Louvrier , Degrant, BRAAM, Desrosnes och PELLETAN 7). De BEAUJEU gifver PELLETAN‘S apparat företrä- det. I denne åstadkommes det lufttomma rummet genom en ström af ånga som kon- denseras till vatten. Ångan förer visserli- gen alltid luft med sig, men genom en sed- nare förbättring af apparaten kan man all- tid förnya det lufttomma rummet så ofta som man behagar. Med alla dessa appa- rater är dock ett oafbrutet arbete omöjligt, och man måste, tid efter annan, tömma och åter fylla pannan, hvarvid alltid det luft- tommarummet förstöres och förlust af både ånga och tid uppstår. De oafbrutet arbe- tande afdunstnings-apparaterna hafva likväl det felet, att de ämnen, som under afdunst- ningen utfällas, blanda sig med sirapen, så att denne icke kan inkokas utan en ny klar- ning och filtrering. De BEAUJEU har sökt att förena undvikandet af denna olägenhet med fördelarna af ett oafbrutet arbete ge- nom följande af honom uppfunna apparat: Fem eller sex lika pannor, uti hvilka sira- pen upphettas blott i öfversta ytan, medelst ångrör, stå med hvarandra i förening ge- ________________ nom 5) Se Årsberättelsen år 1828, sid. 69. — Schu- barth’s technische Chemie, Band. 3, sid. 178. 6) Se Årsberättelsen år 1830, sid. 102. 7) En närmare underrättelse om alla dessa appa- rater kan inhämtas af Journal des connaissances usuelles, N:o no.— DINGLERS Polytechn. Jour- nal. Band. 3 3, sid. 269, Band. 52, sid, 408 och Band. 53, sid. 39. 49 nom rör, på ett sådant sätt, att den sirap som, genom afdunstningen, blifvit tjockare och således sjunker till bottnen i den för- sta pannan, rinner ut öfver ytan i den näst- följande och så vidare. Rören, som förena pannorna, äro försedde med en reser voir, uti hvilken sirapen, under sin gång från den ena pannan till den andra, afsätter alla de ämnen som annars skulle bilda en bot- tensats i sirapen. För öfrigt äro dessa rör så inrättade, att man kan borttaga deras mellanstycke , och i stället insätta ett med animaliskt kol fyldt filtreringskärl, uti hvil- ket filtreringen sker nedifrån uppåt. Om man, i den nu beskrifna apparaten, bestän- digt låter ny saft rinna på ytan i den för- sta pannan, så fortgår afdunstningen oaf- brutet, med den fördel, att man, utan af- brott i arbetet, kan filtrera sirapen vid hvil- ken kondensationsgrad som helst. Genom användandet af en sådan apparat, hvilken, på ett beqvämt sätt, kan förenas med ap- parater till inblåsning af luft eller till åstad- kommande af lufttomt rum, utan att få de olägenheter som dessa annars hafva, kan man genast inkoka saften sådan som den kommer ifrån klarningen, hvarigenom man vinner en betydlig besparing af tid, arbete, brännmaterial och redskap. — De efter saf- tens utdragning återstående hvitbetorna ut- göra ett lika förträffligt som begärligt foder för boskap. Då saften utbringas genom prässning, utgör återstoden omkring } till 1 af de använda hvitbetorna; men uti DE BEAUJEU‘s apparat, går den ända till §, eme- Prof. Paschs's Arsb. t836. 4 50 dan nästan alla olösliga delar af hvitbetorna qvarstadna, hvarigenom dessa äfven behålla mera näringsämne. Denna återstod låter lätt förvara sig öfver vintern uti gropar. — DE BEAUJEU har äfven förbättrat sättet att förvara hvitbetorna. Vanligen lägger man små partier af hvitbetorna, sedan de blif- vit någorlunda rensade, uti gropar, hvilka man väl betäcker med jord, och tillser att hvitbetorna så litet som möjligt är blifva skadade i ytan. På detta sätt bibehålla de sig ganska väl; men denna förvaringsmetod är obeqväm och äfven kostsam. De BEAU- jeu använder ett förvaringsrum, bestående af en plats ofvan jord, rundtomkring om- gifven af en jordvall. Denna vall har, både ut- och invändigt, sluttande sidor, är 5 till 6 fot hög, har en bredd af 8 fot vid jor- den och 2 fot ofvanpå, och är väl belagd med grästorfvor. På en sida har den en öppning genom hvilken hvitbetorna in- och utföras. Detta förvaringsrum fylles med hvitbetor, likväl icke öfver jordväggarna. Hvitbetorna böra förut rensas, på det sätt, att man genast efter skörden bortskär blad- stjelkarna och alla smårötterna. Då frost eller solsken befaras, öfvertäckas hvitbetorna med halm, som åter borttages då luften är mulen och regnig. Vid starkare köld gö- res halmbetäckningen tjockare och lastas med några bräder. Halmen ombytes tid efter annan och bör torkas så ofta som den blir våt, emedan annars de öfverst liggande hvitbetorna kunna taga röta. Ju större myc- kenhet hvitbetor man har, desto bättre bi- behålla de sig, i synnerhet då luften är sval 5 1 och fuktig. Om hvitbetorna blifvit skadade af frost, böra de genast användas till soc- kerberedning 8). D:r KODWEISS har uti en Fursten afKoDwEiss Qettin^en-Wallerstein i Bajern tillhörig tillverka fabrik, infört ett i åtskilliga afseenden eget hvitbet- sätt att tillverka hvitbetsocker, hvarigenom man vinner den fördelen att sirapen kan kokas med största lätthet, utan att man har att befara densammas vidbränning eller öf- verstigning, och att utan däck ning ett ljus- gult, men efter omedelbar däckning ett hvitt råsocker erhålles vid första krystalli- sationen. Detta socker är derjemte fritt ifrån all bismak och kan, genom blott fort- satt däckning, fås jemngodt med det bästa raffinad-socker. Hvitbetornas rensning och förberedning samt saftens utprässning ske på de vanliga sätten; KODWEISS‘s metod bör- jar först med den råa saftens klarning. Den nyss utprässade saften blandas med så myc- ket utspädd svafvelsyra af 66 grader Baumé eller 1,767 eg. vigt (beredd af i del kon- centrerad svafvelsyra och 5 delar vatten), att 3 delar koncentrerad svafvelsyra kom- ma på iooo delar af saften, så vida denne erhållits af alldeles friska och färska hvit- betor. Ju mera hvitbetorna äro skämda, desto mera svafvelsyra fordras: ända till 5 delar på 1000. Saften bringas derefter i klarpannan, der den blandas med en kalk- välling, beredd af i del nyss släckt kalk 8) Polytechn. Central-Blatt, i Jahrg. sid. 257. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 55, sid. 286, 392. och i} del vatten och silad genom en mes- singstrådssil. Af kalkvällingen lages 25 de- lar till iooo delar af saften. Så snart kal- ken blifvit tillsatt, gifver man en stark och väl underhållen eld under pannan. Om man, efter 3 timmas förlopp, finner att saf- tens temperatur stigit till 50° R. (62]° Cels.) så undersöker man, på följande sätt, om kalktillsatsen varit tillräcklig eller icke. Man upptager 1} till 2 lod af saften, upphettar den i en glaskolf till kokning och filtrerar den, hvarefter man ännu en gång uppko- kar den klara vätskan. Saften förblifver då antingen klar, eller ock grumlas den och betäcker sig med en kalkhinna. I detta sednare fall är ett öfverskott af kalk för handen, hvilket, om behörig försigtighet iakttages, icke skadar, men dock helst bör undvikas. Förblifver saften klar, så är kalk- tillsatsen för liten eller ock lagom stor. För att utröna detta, tillsätter man en droppa kalkmjölk och uppkokar saften dermed. Var kalktillsatsen för liten, så uppkommer nu en slemmig fällning, som långsamt samlas på bottnen och är desto gråare ju mera, och desto gulare ju mindre kalk ännu be- höfves. Uppkommer ingen fällning, så är tillsatsen af kalk lagom. Fordras mera kalk, så måste man, under beständig omröring, försätta saften med mera eller mindre af kalkvällingen, ifrån 2 till 10 skålpund, ef- ter den anledning som profvet gifvit. Tio minuter efter hvarje ny tillsats göres åter ett prof, till dess att man träffat den rik- tiga punkten. Emedlertid fortfar man att elda starkt till dess att saften får en tem- 53 pera t ur af 75° R. (932° C.). Man uttager då elden och sprutar vatten under pannan. Saften lemnas en timma i hvila för att klar- na, hvarefter det klara aftappas i afdunst- ningspannan, och den i klarpannan åter- stående bottensaften filtreras, helst genom dubbla, mera långa än breda säckar, af hvilka de yttre äro tätare och hälften sma- lare än de inre. Man tillser väl att in- genting grumligt kommer i afdunstnings- pannan, emedan detta lätt kunde förorsaka vidbränning. — Då saften kommit i afdunst- ningspannan, gifver man under denna en stark eld, hvilken man väl underhåller. Så snart som saften, vid kokhetta, fått en egent- lig vigt af 1,070 eller io grader Baumé, undersöker man densamma med reaktions- papper; den bör då reagera alkaliskt. Man tillsätter då så mycket med io delar vat- ten utspädd svafvelsyra, att den alkaliska reaktionen nästan försvinner. Då saften har fått för mycket kalk, kan man, genast vid kokningens början, tillsätta en tillräck- lig qvantitet utspädd svafvelsyra. Då saf- ten, vid kokhetta, har en egentlig vigt af 1,197 eller 25 grader Baumé, gjuter man den ännu het på ett linnefiltrum, sedan el- den förut blifvit släckt. Har klarningen blifvit riktigt verkställd, saften kommit full- komligt klar i afdunstningspannan och hvar- ken för litet eller för mycket svafvelsyra blifvit tillsatt, så kan man vara säker att saften, äfven med den starkaste eld, icke vidbrännes under afdunstningen. Återsto- den i filtra beslår till största delen af svaf- velsyrad kalk, och innehåller naturligtvis 54 äfven sirap. Man tillsätter den derföre, i små portioner af 30 till 60 skålpund, till den med svafvelsyra blandade saften, som skall klaras, innan denne försättes med kalk. — Den på förenämde sätt erhållna, föga färgade och temligen välsmakande sirapen, innehåller likväl ännu ett färgande och ett limaktigt ämne, hvilka, före inkokningen, måste bortskaffas. Härtill begagnar KoD- weiss filtrering genom animaliskt kol. Ap- paraten härtill kan bestå af ett 3} fot högt trädkärl af 2 fots diameter, hvilket nära bottnen har en trädtapp och inuti är för- sed t med en trädsil 3 fot öfver bottnen. Man lägger på denna trädsil eller öfre bot- ten, först ett tunt lager af korsvis lagd halm, och betäcker sedan denne med en våt linne- duk, på hvilken man jemnt utbreder om- kring 4° skålpund animaliskt kol, som för- ut, genom slamning med vatten, blifvit be- friadt ifrån allt fint pulver. Sedan fylles karet med ej slammadt men med rent vat- ten fuktadt kolpulver, till dess alt omkring 3 tum af kärlet återstå tomma. Kolet får icke packas under inläggningen i kärlet. Så snart som den till 25 grader Baumé af- dunstade och filtrerade sirapen svalnar till 14° R. (173° C.), utspäder man den med så mycket vatten, att den vid 12° R. (15° C.) visar 24 grader Baumé eller 1,188 eg. vigt, hvarefter man tillsätter utspädd svaf- velsyra i små portioner, till dess att sira- pen, som förut reagerade alkaliskt, blifver fullt neutraliserad. Sirapen bringas då på kolfiltrum, på det sättet att man, hvarje timma, långsamt och jemnt pågjuter 12 till 55 15 skålpund deraf. 1 början undantränger sirapen blott vattnet i kolet, men efter 8 eller io gångers pågjutning, kominer redan sött vatten, hvilket man uppsamlar särskilt och använder det till att utspäda sådan si- rap som skall filtreras. Då ungefär 50 skålp. af detta vatten afrunnit, kommer en färg- lös ren sirap, hvilken, om den särskilt in- kokas, gifver ett fint och med vanlig raf- finad jemngodt socker. Efter hand aftager kolets renande förmåga, sirapen genomgår mer och mer färgad och visar slutligen in- gen skillnad från ofiltrerad sirap. Man gju- ter då vatten på filtrum för att utdrifva den sirap som qvarhålles af kolet, och fort- far dermed till dess att det genomgående visar blott 2 grader Baumé eller 1,0 13 eg. vigt. De sötare vattnen, äfvensom den på slutet genomgångna färgade sirapen, låter man gå genom ett nytt kolfiltrum; men de sist genomgångna vattnen använder man till sirapens utspädning. Då filtrum blif- vit uttvättadt, uttager man kolet, rengör kärlet väl och fyller det med kalk vatten, då det efter några dagars förlopp åter blif- ver brukbart. — Den filtrerade sirapen blan- das och inkokas. Man erhåller derigenom åtminstone en mera likartad produkt än om man särskilt inkokar den renare och den mindre rena sirapen. Uti inkokningspan- nan, som bar 4 fots diameter och 53 fots djup, gjuter man 13 till 2 centner sirap. Sedan vispar man hvitan af ett ägg med 2 matskedar kalkvatten till ett skum, blan- dar detta med sirapen och gifver en stark och jemn eld. Så snart som sirapen fått 56 en temperatur af 50° R. (62; C.), under- söker man om den reagerar alkaliskt. In- träffar detta icke, så tillsätter man, under beständig omröring, matskedtals kalkvatten till dess att alkalisk reaktion uppkommer. Om sirapen kommit neutral i kolfiltrum, behöfves till den ofvannämde qvantiteten sirap 3 till 4 matskedar kalkvatten. Efter } timmas kokning, aftager man skummet sorgfälligt, sätter en termometer i pannan och omrörer beständigt, under det att man beständigt bibehåller temperaturen vid 82° till 83° R. (1024° till 1032° C.). Tre fjer- dedels timma efter afskumningen tager nian det i sockerbruken vanliga profvet, på det sättet, att man ett ögonblick upphör med omröringen, på det att sirapen må komma i kokning, hvarefter man neddoppar prof- slefven pä det ställe der kokningen synes, afstänker den väl och försöker om, vid lång- sam blåsning på densamma, blåsor bortgå från alla hålen i slefven. Så snart som si- rapen visar detta prof, hvilken tidpunkt det är väsendtligt att noga träffa, släcker man elden och låter sirapen, utan omrö- ring, långsamt svalna till dess att den bör- jar krystallisera. Om allt gått riktigt, sker detta emellan 74° och 75° R. (92,° och 933° C.). Man gjuter nu sirapen i for- marna. Man bör helst tillställa så, att kok- ningen slutas på en gång i flera pannor, på det att man sedan må kunna slå all si- rapen i en enda panna, då den större mas- san långsammare svalnar och en grofkor- nigare krystallisation erhålles. Innan for- marna fyllas, borttages det skum som möj- ligt vis kan finnas på sirapen. Valet af for- mar beror på sirapens beskaffenhet. Har kokningen gått väl och sirapen visat föga eller intet skum, så kan man, utan betän- kande, taga melisformar. Hafva deremot svårigheter vid kokningen och en större myckenhet skum tillkännagifvit att sirapen ej varit fullkomligt ren, så väljer man ba- sterformar. Ty ju orenare sirapen är, i de- sto större qvantiteter måste man låta den kallna, på det att krystallerna må blifva större och reningen derigenom lättare. Då formarne äro nya måste man, innan de nyttjas, låta dem ligga 3 timma i rent vat- ten och sedan torka. — Då temperaturen af sockret i melisformarna sjunkit till 72° eller 70° R. (90° eller 873° C.), omröres det med en lång och smal trädknif, så att ingen del deraf blifver orörd. Om, vid inkokningen, sirapen blifvit antingen för tjock eller för tunn, så måste denna om- röring, i första händelsen, företagas genast efter formarnas ifyllning; men, i den an- dra, något sednare, ungefär vid en tempe- ratur af 6 8° eller 69° R. (85° eller 864° C.). Då 2 eller 3 tum af formarnas spets kall- nat, öppnar man dem och låter melassen afrinna. Efter 2 dagar lossas sockertopparna, hvarefter hvar och en af dem noga åter inpassas i sin form, hvarigenom melassens ytterligare afrinnande lättas. Hvarannan eller hvar tredje dag samlar man det som afrunnit och antingen förvarar det på ett kallt ställe eller ock inkokar det genast. Efter 14 dagar är sockret så befriadt från melass, att det kan uttagas utur formen. Man afskär så mycket af hvarje topps spets som ännu är genomdränkt af sirap och ren- gör sidorna, hvarefter sockret torkas i lin- drig värma i torkrummet. Det utgör nu råsocker. — Vill man, i stället för råsoc- ker, genast få hvitt socker, så måste top- parna 3 dagar efter lossningen däckas, se- dan man likväl förut eftersett om de renat sig ifrån melass till 2 eller 3 tum ifrån spetsen. De toppar, som äro mindre väl befriade från melassen, lem nar man att yt- terligare renas. På de toppar, hvilka efter de följande 8 dagarna ännu icke renat sig, afskär man spetsarna; den öfriga delen säl- jer man såsom råsocker eller raffinerar den. De afskurna spetsarna sönderhackar man och lägger dem i en basterform för att af- rinna. De toppar, som gå sönder under lossningen, användas äfven såsom råsocker eller ock raffineras. Sedan topparna på detta sätt blifvit sorterade, bortskär man, på de renaste, den bårda skorpan från topparnas öfversta yta eller basis, uppbackar socker- massan ungefär i tum djupt och tilltryc- ker den sedan med en träd- eller jernstamp, så att en liten fördjupning i midten af ba- sis uppkommer. Däckningen med lera och sockrets öfriga behandling ske derefter på det vanliga sättet. — Det orenare sockret, som icke kommit i melis- utan i baster- formarna, omröres först vid 69° eller 70° R. (861° eller 873° C.), emedan sirapen här, i anseende till den större massan, långsam- mare kallnar och bildar större krystaller, hvilket man söker att förhindra genom den sednare omröringen. Först efter 24 limmar 59 öppnas dessa formar för att afrinna. Efter 3 eller 4 dagar, då den ljusa sirapen af- runnit, borrar man genom formens spets ett 5 till 6 tum djupt hål i toppen, för att gifva melassen tillfälle att fortare af- rinna. Efter 14 eller 20 dagar uttager man topparna utur formarna och behandlar dem sedan likasom sockret i melisformarna. — Den ifrån råsockret afrinnande sirapen bör antingen genast inkokas eller ock förvaras i ett kallt rum, hvilket sednare likväl är mindre fördelaktigt, emedan sirapen, ge- nom sin benägenhet att komma i jäsning, då alltid undergår någon förändring. Me- lassens inkokning sker på följande sätt: I hvarje panna af förut uppgifna dimensioner kokas på en gång 60 till 70 skålpund sirap. Man underhåller en liflig eld under pan- norna, sätter en termometer i sirapen och omrörer. Då temperaturen efter omkring 15 minuter stigit till 75° R. (932° C.), un- derhåller man denna värmegrad under fort- satt omrörning. Så snart som sirapen visar det vanliga profvet (hvilket man redan ef- ter 3 timma måste försöka), utsläcker man elden hastigt, fyller den inkokade sirapen i en basterform och låter den långsamt kallna utan omrörning. Man måste alltid på en gång koka med 2 pannor, för att alltid hafva till bands så mycket sockermassa som for- dras för att fylla en basterform.— På lika sätt verkställes inkokningen af den sirap som kommer ifrån de däckade topparna, blott med den skillnad, att man, då sira- pen fått en temperatur af 50°R. (62}° C.), undersöker om den reagerar för syra, i hvil- ket fall man måste tillsätta kalkvatten till dess att en svagt alkalisk reaktion uppkom- mer. Sirapen efter den första däckningen bör ej blandas med den som under andra däckningen erhålles, emedan den sednare gifver ett mycket vackrare socker än den första. — De formar, som innehålla den genom melassens inkokning erhållna socker- massan, öppnar man först efter 2 eller 3 dygn. Ofta följer i början något socker med den afrinnande sirapen. I sådan händelse täpper man, de första dagarna, formens öpp- ning med en plugg, i hvilken små rännor äro skurna, genom hvilka väl sirapen men ej sockret kan rinna. Sockret af den an- dra inkokningen renas lättare, om man, se- dan den mesta sirapen afrunnit, håller det vid en temperatur af 22° till 24° R (2773° till 30° C.). Efter 6 eller 8 veckor är sock- ret färdigt till däckning eller raffinering 9). BrKnvin. Enligt CREUZBURGS uppgift skall brän- CWEUE” vin kunna, genom rening med kol, erhål- sätt att las fullkomligt finkelfritt, under följande bränvin vilkor: Kolet får ej läggas i destillerings- "“n-pannan och kokas med bränvinet såsom vanligen sker, utan man bör låta brän- vinet, i form af ånga, stryka igenom kolet. Denna ånga bör, innan den kommer i be- röring med kolet, vara fri ifrån ättiksyra och en del finkelolja. Destillationen bör ske medelst ånga. Creuzburgs apparat, ge- nom hvilken dessa vilkor skola uppfyllas, består först af en ångpanna af ungefär 45 kannors rymd, ifrån hvilken ett rör leder 9) Polytechn. Central-Blatt, r Jahrg. sid. 65, 81. 61 vattenångan i bränvinet som skall renas, hvilket åter innehålles i ett ekkärl af 75 kannors rymd. Detta kärl är försedt med ett lufttätt tillslutet lock, ifrån hvilken ett rör leder spiritus-ångorna till en destille- ringspanna som är insatt i ett trädkärl och fylld med nyss utglödgade kol af nötters storlek. Innan det sistnämde röret kom- mer till destilleringspannan, går det igenom en på ekkärlet stående reservoir, som hål- les fylld med 37° G. varmt vatten och tje- nar såsom rektifikator. Ångorna, som kom- ma ifrån destilleringspannan, afkylas, såsom vanligt, uti en i mkylare. — Sedan ångpan- nan blifvit försedd med vatten, lägger man deri några lod kolpulver, för att hindra vattnets jordsalter att bilda en skorpa i pan- nan. Derefter slår man bränvinet, som skall renas, i det förut nämde ekkärlet och tillsätter 12 lod bränd kalk till hvarje kan- na bränvin. Apparaten sammansättes och man eldar under ångpannan, i början starkt, till dess att smällande stötar af vattenån- gans kondensering i bränvinet inställa sig, då man minskar elden. Då bränvinet är nära kokpunkten, fyller man den förut om- nämda reservoiren med 37° varmt vatten och bibehåller det vid samma värmegrad derigenom att man, då vattnet blir var- mare, aftappar en del deraf och påfyller kallt vatten i stället. Först efter 1 timmas destillation börjar destilleringspannan, som innehåller kolet, blifva het och bränvin rinna genom imkylarens rör. Man minskar då betydligt elden under ångpannan, men ökar den åter då det använda bränvinet Gaslys- ning. MOLLE- HATS gas. Ö2 förlorat sin alkoholshalt, för att utdrifva det bränvin som insupit sig i kolen. Vid denna tidpunkt låter man äfven vattnet i rektifikations-reservoiren förblifva så varmt som det är 10). Man har längesedan förgäfves sökt att till lysning använda den gas som erhålles då vattenånga ledes igenom glödande kol. MOLLERAT har likväl funnit att man erhål- ler en ganska klart lysande låga af denna gas, om man låter den mätta sig med ånga af en deri afdunstad flygtig olja, och har på denna omständighet grundat ett gaslys- ningssätt, hvarpå han i England tagit ett patent. De flygtiga oljor, hvilka han före- slår till att gifva gasen lysningsförmåga, äro stenkolsolja, petroleum oeh kautschuks-olja. Då stenkolsolja härtill skall nyttjas, använ- des blott den vid stenkolstjärans destilla- tion först kommande oljan, som kokar vid 86° C. och ej stelnar vid — 18°; den som sedan öfvergår och först vid 100° kokar samt är orenad af naftalin, måste rektifice- ras genom förnyad destillation. Petroleum kan icke heller begagnas förr än den blif- vit rektificerad. Af kautschuks-olja användes endast den som vid dess beredning först öf- verdestillerar. MOLLERAT har funnit att vat- tenånga, då den dekomponeras af kol vid en till nära hvitglödgning stigande hetta, gifver en gas, som är desto mindre blan- dad med kolsyregas och kolbunden vätgas ju högre temperaturen är, och som består nästan endast af vätgas med litet koloxid- 10) Polytechn. Central-Blatt, 1 Jahrg. sid. 182. 63 gas. Han bereder gasen i jernretorter, hvilka äro till hälften fyllda med kol, och låter dervid vattenångan ingå i undre delen af retorten, ifrån hvars hals gasen, genom rör, ledes till gasklockan. Den på detta sätt er- hållna gasen behöfver icke tvättas. Under vägen till gasklockan ledes gasen igenom ett kärl som innehåller den flygtiga oljan, hvilken beständigt måste hållas vid en vär- megrad som ej understiger+16° Af i skål- pund kol erhålles 5o kubikfot och af 2 skål- pund vatten 140 kubikfot gas. Hvarje ku- bikfot af gasen behöfver till sin mättning 40 till 50 gran stenkolsolja 1). G. J. GREEN, J. O. Bacchus och Vf Gl