ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS . FRAMSTEG TILL KONGL. VETENSKAPS-AGJLDEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1835; af G. E. PASCH. Scocszof, 1835. Tryckt hos P. A. Norstedt & SöNEn, Kongl. Boktryckare. kkdhdd il’ | s i" iFFlh ill7 lie INNEHÅLL. Ängmachiner. Skyddsmedel emot ångpannors ex- . plosion ........................................sid. TREVITHICK‘s förbättringar i ång- machiner.........................» Beales ångmachin...................a HOWARDS ångmachin..................» ROBERTS förbättringar i ångmachiner » BRown‘s släp ventil................a Dodds släpventiler..................a BADDELEYS matningsapparat ... a Rotatoriska och semi-rotatoriska ång- machiner .................... Mechanisk kraft af upp- hettad luft. . Alechanisk ERICSSONS Caloric Engine kraft af ex- plosiva gas- blandningar. Mechanisk kraft genom elektro-ma- -WRIGHTS machin JACOBIS machin BoTTOS machin gnetism. • Stenspräng- Stensprängning med tillhjelp af ning. elektriciteten................. Apparater till astadkom- (RUTTERS brännmalerial .... mande af (Värme genom friction . . . . värme. Machiner till spinubara ämnens förberedning . Ulls rening och kamning. BATES machin............................ a a a » a a a a » a i. 6. 8. 8. 10. io. 11. I 1. 12. 13. Spinnmachiner...................................» Vafnader. DOUGLAs‘s mechaniska väfstol . . a Grahams tempel...................2 Gerar ds förbättring af JACQUARDS väfstol.......................a 16. 17- 18. 19. 2 I. 22. 23. 24. 25. 25. 25. Prof, fasch^s Arsb. 7835. IV Vafnader. Väfstolar för bobbinnet .... sid. 25. Äldre uppfinningar i väfnadskonsten » 26. Morins väfklister 26. DE PERROCHEL‘s väfklister ...» 28. Klädens valk 1 DNNN. 28. ning. J Klädens TUgs-OLDLAND‘s machin fl 20. ning. .. J Klädens öfver-\OLDLAND‘s machin skärning. JCARR‘s klingor till öfverskärnings- machiner » 29. fl 29. 1 NICHOLSON‘s öfverskärningsmachin . Klädens präss- }Gznands förbättrade klädesprässning Pappers-till- 1Foster’s lump-reningsmachin . . verkning. JSAWYER‘s tygsil French’s tygsil Amies tygsil DELAPIERRES chinesiska papper . . BRARD‘s papper af ruttet träd . . Sätt att borttaga syran från chlor- blekt papper Fdrgning och )BOURGET‘S * förbättrade orseillebe- tygs tryck- ( redning ning. J Bouhot’s sätt att färga skarlakans- rödt med lac-dye Von KURRER‘s sätt att färga med an- chusa tinctbria Boktryckeri- \PFNon‘s stilgjutningsugn .... konsten. JBoktryckeriprässar ...... (GONORD‘s sätt att öfverflytta gra- Kopparstick. 3 vyrer, så att de, efter behag, för- t minskas eller förstoras . . . . BioT‘s sätt att erhålla förminskade kopparstick ..;.... Färger till \ROBIQUET‘S sätt att bereda artificiel målning. J ultramarin Vau-gult af COLARD och FERSER . Fernissor. DAKIN‘s sätt att upplösa bernsten och kopal Fernissa af kautschuksolja . . . Chemiska pre-yfl.^ÅC^is sätt att bereda koppar- parat. J oxidul Socker. Afdunstning medelst varm luft. . » 3o. » 3o. » 3o. a 3i. » 3i. » 32. » 33. a 33. » 34. » 34. » 35. a 36. » 37. » 38. » 38. a 41. » 41. » 41. 0 43. a 44- , 45. a 45. Socker. GUTTERIDGE‘S och STEVENS‘s appa- rater till sockers kokning och torkning.........................sid. 47- Stärkelse. Dextrins och stärkelse-sockers be- redning medelst diastas . . . » 47. Bränvin. • WILKES sätt att befria bränvin från L finkelolja 52. Lim. Olja. Talg. Gaslysning. • GONBELY‘S limberedning af fiskfjäll a 53. MEYER‘s sätt att rena olja ...» 54- WATT‘s sätt att raffinera talg . . » 55. [An vändande af de vid gastill verk- L ningen erhållna biprodukter . » 56. LowE‘s uppfinningar » 59, Porslin och Faience. \GROUVELLE‘S och HONORÉ‘s sätt att 5 torka porslins- och faiencemassa a 60. Glas och arbe-' ten deraf. Gips. Metaller och arbeten deraf. Svart färg på porslin, af Iridium » 62. -FARROW‘s sätt att belägga speglar a 64. EMMET‘s sätt att använda obränd gips » 65. iMaillechort 66. CHURcH‘s machiner till spiks till- verkning » 66. SHILTON‘S filhuggningsmachin . . » 66. HAYNE‘s machin till skedars och gafflars tillverkning a 67. Svärta på tackjern a 67. by sis ka m. Jl. 1 instrument och appara-( ter. HEEREN‘s Thermostat ..... a 68. »Elektrisk Telegraf a 70. ARNOLD‘s och DENT‘s chronometer a 72. De af La Societé d‘encouragement pour ^ngtna- . . . , . - . 2 " e. chiner. 1 Industrie nalionale i Paris utsatte pris lör Skydds- skyddmedel emot ångpannors sönderspräng-"Angpmn°t ning, li vilka förut i dessa Årsberättelser blif-nors ex- 97 1 T ~ plosion. vit omnämda 1), halva ytterligare fram- kallat 9 täflande, ibland h vilka fyra, nem- ligen EDWARDS i Chaillot vid Paris, C. F. HENRY i Mulhausen, F. MIDY i Saint-Quen- tin och Hauy i Odessa, uppgifvit förslag, som tillvunnit sig sällskapets uppmärksam- het, utan att likväl bafva uppfyllt de, för prisens vinnande, fastställda fordringar. 120 EDWARDS har föreslagit två säker- hetsmedel, af hvilka det första består af en för luften öppen qvicksilfver-manometer, uti hvilken ett på qvicksilfret simmande flöte, vid en viss höjd af qvicksilfverpela- ren, sätter ett slagverk i gång och derige- nom tillkännagifver att ångan fått en be- stämd tensionsgrad. Tillika har manome- tern ett, litet öfver flötets vanliga höjd, an- bragt sidorör, hvarigenom, vid en för stark tryckning af ångan, qvicksilfver utrinner i ett kärl, som då genom sin och qvicksilf- rets tyngd verkar på häfstången af en stor säkerhetsventil, hvilken härigenom öppnas och utsläpper ångan. Det andra säkerhets- medlet, som blifvit föreslaget, består uti vattnets omrörning i pannan, genom någon 1) Se Årsberättelserna för 1832, sid. 12, och för 1833, sid. i. Prof. Pasch^s ArsV. r835. I 2 inrättning, som likväl icke blifvit beskrif- ven. Ändamålet härmed är alt beständigt hålla pannans sidor i beröring med valt- net och derigenom förekomma deras för- starka upphettning. 2:0 HENRYS skyddsmedel utgöres lika- ledes af en manometer, i form af siphon- barometer. Då qvicksilfret deri, genom ån- gans tryckning, stigit till en viss höjd, ut- rinner en del deraf genom en sido-öppning på manometerröret och faller i ett kärl, hvilket derigenom sjunker och sätter i verk- samhet ett system af häfstänger. Följden häraf blifver, alt föreningen emellan mano- metern och ångpannan afstänges och tilli- ka en kran öppnas, hvarigenom den öfver- flödiga ångan utsläppes utur pannan, hvar- jemle luftens tillträde till eldstaden stän- ges och spjället i skorstenen tillskjutes. Allt detta sker inom några sekunder med den största lätthet och noggranhet, och blott ett uns utrunnet qvicksilfver är tillräckligt att frambringa alla härtill erforderliga rörelser. De yttranden, som blifvit afgifne om den- na uppfinning instämma deri att HENRYS manometer icke allenast med fullkomlig sä- kerhet ersätter de vanligen brukliga venti- lerna och lättsmälta metallplåtarne, utan äfven har företräde framför alla hittills nyttjade skyddsmedel, vid de tillfällen der ångans spänning småningom växer och ej ögonblickligt antager er hög grad. 3:o De af Midy föreslagna medel äro af en mera invecklad beskaffenhet, och åsyf- ta förekommandet af alla explosioner, som kunna förorsakas, så väl af vattnets minsk- 3 ning i pannan som af en för stark upphett- ning af pannans väggar. De bestå uti a) en apparat, hvarigenom ångpannan förses med vatten på ett sådant sätt, att, såsom uppfinnaren tror, vattnets niveau aldrig kan sjunka under en bestämd gräns; b) en in- rättning, genom hvilken pannans sidor al- drig kunna korn ma i glödgning, och deras temperatur beständigt håller några grader lägre än den som svarar emot ångans van- liga tryckning; och c) ett medel, i följd hvaraf denna temperatur aldrig kan öfver- stiga sin gräns, utan att genast återföras till sin förra grad, och detta ulan att ångan utsläppes i luften. Den först nämde ap- paraten består af ett Öppet vattenkärl, en matarepump, ett lufttätt tillslutet vatten- kärl och en metalltermometer, hvilken upp- finnaren kallar sensorium. Det öppna vat- tenkärlet, som är af tackjern, innehåller två koncentriska silningskärl af jernbläck, med ringformig botten, hvilkas väggar äro genom- borrade med en mängd hål. Det större el- ler yttre silningskärlet är fyldt med mar- morbitar, och det inre eller mindre med trädkol. Vattnet ifrån ångmachinens kon- densator rinner beständigt utomkring det större silningskärlet, går igenom detta och sedan genom det mindre silningskärlet, midt uti hvilket det uppsuges af matarepumpen. Denna liknar en vanlig matarepump till en högtryckningsmachin, men skiljer sig der- ifrån genom ett vidare sugrög, och derige- nom att den icke tager vattnet omedelbart från kondensa torn, utan ifrån det rum som omgifves af det inre af de nämda silnings- 4 kärlen. Pumpen drifver det uppsugna vatt- net, efter omständigheterna, dels till ång- pannan dels till det tillslutna vallenkärlet. Detta sistnämde är af tackjern och af un- gefär hälften så stor rymd som ångpannan. I mon som vattnet inprässas af pumpen i detta kärl, sammantryckes luften deri, till dess att dess tryckning ofvei stiger den tryck- ning som ångan i pannan bar, då en ventil öppnar sig och utsläpper vattnet derulur i det förut omtalade öppna vatten kärlet. Vatt- nets gång regleras af metalltermometern (sensorium), hvilken hufvudsakligen består af en inuti ångpannan anbragt messings- stång, som med sin ena ända är fästad vid en af ångpannans sidoväggar i vattenytans vanliga höjd , och står med hela sin längd i beröring med pannans sida, hvars tem- peratur den följaktligen antager. Dess fria ända står i förening med en häfstång som Öppnar eller slänger vattnets tillträde till ångpannan så väl ifrån matarepumpen som ifrån det tillslulna vattenkärlet. Så länge som vattnet i ångpannan har sin vanliga höjd och beläcker messingsstången, hindras vattnet, så väl ifrån pumpen som ifrån det tillslulna vattenkärlet, att ingå i ångpan- nan. Det af pumpen uppsugna vallnet drif- ves då i det tillslulna kärlet, hvarigenom luften i detta sammantryckes till dess alt den får en större tryckning än ångan i ång- pannan, då en ventil öppnar sig och ut- släpper vattnet från det tillslutna till det Öppna vattenkärlet. Sjunker deremot vatt- net i pannan, så får så väl den del af pan- nan, som slår i beröring med messingsstån- gen, som äfven denna, en högre tempera- tur, stången förlänges och insläpper vatten, så väl från pumpen som från det tillslut- na vattenkärlet, i ångpannan, till dess att vattnet i denna sednare äter stigit till sin vanliga höjd. Den här omtalade termome- tern låter använda sig i ångmachiner af låg tryckning och i afdunstningspannor. För machiner med hög tryckning föreslår uppfinnaren andra termometriska apparater, hvilkas beskrifning jag måste förbigå. Det medel hvarigenom MIDY vill hindra ång- pannans sidor att antaga en för hög vär- megrad, består i ett så kalladt sensorium, fästadt några centimeter öfver vattenytan och beräknadt för en temperatur som är 5 grader högre än ångans, samt så inrättadt, att det, genom en häfstång, verkar både på spjället i skorstenen och på den inrättning som reglerar vattnets tillopp till ångpannan. Då ångpannans sidor få en värmegrad som är 5 grader högre än den vanliga, förlän- ger sig metallstången, hvaraf sensorium be- står, hvarigenom, på samma gång, vatten insläppes i pannan öch spjället tillslutes. Ångpannan afkyles härigenom och spjället hålles så länge tillslutet till dess att me- tallstången genom afkylningen sammandra- ger sig, då spjället åter öppnas och vatt- nets tillopp afstänges.» Man kan anbringa tvenne sådana instrument, ett på hvardera sidan af pannan, om man fruktar alt dessa båda ställen kunna få olika värmegrader. På ångfartyg föreslår Midy, att dessutom fästa ett sensorium i ångpannans hvalf. Så- som medel, hvarigenom ångans spänning 6 kan förminskas ulan hennes utsläppande i luften, föreslår MIDY två apparater, af hvil- ka han kallar den ena moderateur ä jet intermittent och den andra moderateur ä jet continu. Hvardera består af en liten på pannans hvalf anbragt cylinder eller pumpstöfvel, öppen nedantill och försedd med en piston, hvilken är lastad så att den först vid en högre tryckning af ångan sti- ger, hvarigenom en sido-öppning på cylin- dern blir fri och vatten insprutas i ång- pannan för att kondensera ångan. De bå- da apparaterna hafva förofrigt några olik- heter i deras inrättning, hvilka icke här kunna tydligt beskrifvas. 4:0 De af Hauy föreslagna skyddsme- del äro de samma, som förut blifvit i des- sa Årsberättelser beskrifna 2). Åtskilliga andra uppfinningar i kon- struktionen af ångmachiner och till dem hörande delar hafva under de sist förflut- na tvenne åren blifvit bekanta, men kun- na här endast i korthet anmälas. De för- nämsta ibland dem äro följande: Trevi- R. Trevithick i England bar föresla- FSRESKL” git förbättringar i ångmachiner, bestående tringar iuti 1:0 pannans inneslutande inom konden- fingma- 1 1 1 . chiner. satorn, hvarigenom denne sednares styrka begagnas till förekommande af olyckshän- delse i fall pannan skulle sonderspringa, 2) Bulletin de la Sociéte d‘Encouragement, Dec. 1832, sid. 452. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 48, sid. 32 1; Band. 47, sid. 8i. Bulletin de la Sociéte industrielle de Mulhau- sen, N:o 23, sid. 260. — Årsberättelsen 1832, sid. i. 7 och man dessutom kan gifva kondensatorn en så stor yta att ångans kondensering kan verkställas ulan insprutning af vatten. 2:0 Kondensatorns inneslutande i en luft- eller vatten-reservoir, hvarigenom faran af en explosion ännu mera minskas. 3:o Ångans kondensering medelst en ström af kall luft eller kallt vatten drifven utanpå kondensa- torn. 4:0 Ett sätt att återföra det konden- serade vattnet till ångpannan för att deri förekomma bottensats; och 5:0 eldens på- blåsning med luft, som blifvit uppvärmd genom ångans kondensering 3). Ett förbättradt sätt att använda ång- kraften på fartyg och ångvagnar har äfven af TREVITHICK blifvit föreslaget. Det huf- vudsakligaste häraf består deruti alt ångan, sedan hon lemnat pannan, upphettas uti ett långt, i flera böjningar krökt rör, innan hon inkommer i ångmachinens cylinder, hvilken äfven hålles upphettad derigenom att den omgifves af den från eldstaden kommande hela luften. Ändamålet härmed är att gifva ångan en högre spänning och derigenom kunna begagna en mindre ång- panna och en mindre vattenmängd, hvilket är af vigt för machiner på ångvagnar. I stället för skofvelhjulen på ångfartyg före- slår Trevithick att i aktern af fartyget in- sätta en cylinder af tackjern, försedd med en piston som drifves af ångmachinen och insuger, med liten hastighet, vatten i cy- 3) The Repertory of Patent Inventions Vol. 16, third series, sid. 203. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band 50, sid. 161. 8 lindern, i fartygets riktning, och sedan med stor kraft utdrifver det insugna vattnet i en mot fartygets gång motsatt riktning 4). Bf.ales J. T. BEALE i London liar erhållit pa- qehin?" tent på en ångmachin, uti hvilken cylin- dern rörer sig upp och ned på en fast och ihålig piston, genom hvilken ångan så väl insläppes i cylindern som utsläppes der- utur 5). HowARDS HOWARDS ångmachin 6) har, af upp- "XacfT finnaren, blifvit förändrad på elt sådant sätt, att den kan drifvas med vattenånga i stället för ånga af en flygtigare vätska så- som HOWARD först föreslagit. Den nya ma- chinen har följande inrättning : En låg, med qvicksilfver fylld tackjernspanna, som för en machin af io hästars kraft har 7 qva- dratfots yta, är under machinens cylinder anbragt öfver eldstaden. Qvicksilfret är betäckt med en ganska tunn jernplåt, som livilar på detsamma. Pannan och qvick- silfret hållas upphettade till en temperatur af 200° eller högst 260° Cels., under det att kokhet t vattan, i form af ett regn, in- sprutas på jernplåten, som betäcker qvick- silfret, hvarigenom vattnet i Ögonblicket förvandlas till ånga. Vattnets insprutning i pannan fortfar icke oafbrutet utan sker tidtalts, en gång vid h varje slag som ma- chinen gör. Den vattenqvantitet som skall 4) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 15, sid. 257. — DINGLERS Polytechnisches Jour- • nal. Band. 49, sid. 321. 5) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 2, sid. 101. 6) Se Årsberättelsen år 1828, sid. 18. 9 insprutas, och genom hvilken machinens kraft bestämmes, regleras medelst en liten ventil. För att kunna bibehålla den höga värmegrad som machinen fordrar, under- hålles elden med tillhjelp af en blåsmachin, som alltid gifver likformigt samma qvanti- tet luft. Rundtomkring cylindern är ett rum, uti hvilket ångan kommer innan hon insläppes i cylindern. Detta rum är åter omgifvit af ett annat, genom hvilket allt värme, som ej blifvit upptaget af qvicksilf- ret, måste gå innan det bortgår genom skorstenen. Det har visat sig, att man, ge- nom denna inrättning, kan upphetta ångan i det omkring cylindern gående rummet till 200°, utan att hennes tryckning i all- mänhet öfverstiger atmosferens med mera än 10 skålpund på hvarje qvadrattum. Här- vid uppkommer ingen kondensation af ån- ga, som i vanliga ångmachiner förorsakar en icke obetydlig förlust af kraft; ty ångan är till den grad expanderad, att all kon- densation är omöjlig, och dessutom ökas ex- pansionen ännu ytterligare derigenom, att ångan afstänges då pistonen gjort ungefär ett fjerdedels slag. Sedan ångan verkat in- släppes bon i en kondenserings-apparat af en egen inrättning. En del af det konden- serade varma vattnet uppumpas och drif- ves genom ett i flera hvarf krökt kylrör , hvilket beständigt hålles omgifvet af kallt vatten, hvarefter det således afkylda vatt- net insprutas i ångan, som kommer från machinens cylinder. Den återstående de- len af det kondenserade vattnet upptages af en liten pump för att tjena till insprut- ning i ångpannan på det sätt som förut blifvit nämdt. Således behöfver machinen blott en gång förses med vatten, emedan beständigt samma vatten återkommer till ångpannan, och derjemte blir vattnet luft- fritt. Machinen har likväl en liten luft- pump, men denne tjenar endast till alt ut- pumpa luften vid början af machinens gång och att bortskaffa den luft som tillfälligtvis kan intränga. — En machin af denna in- rättning är ämnad att försökas på elt af Engelska Regeringens ångfartyg The Co- met 7). Roberts En ny inrättning af ångmachinsventi- tfingäk;ler, jemte en mechanism hvarigenom liden ängmachi -för ångans insläppning i cylindern kan för- ändras utan alt machinens gång afbryles; en regulator, som bestämmer vattenhöjden i ångpannan, samt åtskilliga förbättringar i machineriet pä ångvagnar, utgöra föremål för ett patent taget af R. Roberts i Man- chester 8). BROwNs W. BROWN i Liverpool har tagit pa- SdP"e""tent på ett sätt alt använda en släpventil på en oscillerande ångmachins cylinder, så att cylindern, genom sina rörelser, reglerar ångans insläppning och afstängning 9). 7) Mechanics Magazine N:o 579, sid. 410. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 54, sid. 152. 8) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 2 sid. 201 — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 49, sid. 170. 9) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 2, sid. 169. — The Re- pertory of Patent inventions, Vol. 15, sid, 1. II Elt eget slag af släpventiler, som här Dodds, icke kan beskrifvas, är uppfunnit af J. Dodds Släneruti- i England 10). En enkel och sinrikt uttänkt matnings- BADDE- apparat för ångpannor med hög tryckning, ningsmp- är uppfunnen af W. BADDELEY i England, parat för Uppfinningens ändamål är att ersätta de van- ningsma- liga tryckpumparne, hvilka borttaga myc- chiner- ket af machinens kraft och dessutom lätt komma i oordning. Apparaten består af ett kärl, hvilket är förenadt med ångpannan medelst tvenne rör, af hvilka det ena öpp- nar sig öfver och det andra under vatten- ytan i pannan. Från kärlet går derjemte ett annat rör till en vattenreservoir. Des- sa tre rör öppnas och tillslutas med till- hjelp af släpventiler, på ett sådant sätt, alt då de båda föreningsrören emellan kärlet och ångpannan öppnas, tillslutes det till vatten-reservoiren gående röret och tvärtom. Då föreningen med pannan är öppen inru- sar ånga i matnings-apparaten som deraf fylles, hvarefter de till pannan gående före- ningsrören tillslutas och föreningen med vatten-reservoiren öppnas. Härvid konden- seras ångan i apparaten, hvilken nu fylles med vatten. Då detta skett afstänges vatt- nets tillopp, och föreningen med pannan öppnas åter. Ånga inkommer då i appara- ten genom det öfre föreningsröret ifrån pan- nan, och vattnet i apparaten tvingas, så väl genom sin egen tyngd som genom ångans tryckning att nedrinna i pannan genom det 10) The London Journ. of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 41. nedre föreningsröret. Om matnings-appa- raten är på behörigt vis anbragt, fortfar den på nämde sätt alt förse pannan med vatten till dess att vattnet i pannan upp- nått en bestämd höjd, då ångans och vatt- nets tryckning motverka hvarandra i mat- nings-apparaten, så att denne är overksam oaktadt de till pannan och vattenreservoiren gående rören fortfarande öppnas och till- slutas såsom förut. Pannan kan således al- drig öfverfyllrts af vattnet 1). Rotatori- Rotatoriska ångmachiner af J. GRAHAM 2), Yhael&rMEAD 3) och af SMITH 4) i England samt af m. m. H. H. NinY 5) i Paris, semirotatoriska ma- chiner af J. THOMPSON 6) och af E. APPLE- BY 7) samt flere af denne sistnämde och af R. HOLME 8) samt af W. CHUncH 9) m. 1) Mechanies Magazine N:o 572, sid. 276. —• DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 54, sid. j. 2) Mechanies Magazine N:o 502. — DINGLERS Po- lytechn. Journal, Band. 48, sid. 342. 3) Mechanies Magazine N:o 515, 516. — DING- LERS Polytechn. Journal, Band. 49, sid. 4o1. 4) DINGLERS Polytechn. Journ. Band. 51, s. 337. 5) Description des Machines et procédés consi- gnes dans les Brevets d’invention &c. Torne 23, sid. io2. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 3, sid. 125.— DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 51, sid. i. 7) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 2, sid. 193. 8) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 144. — The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 2, sid. 146. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 54, s. 149. 9) The London Journal of Arts, Conjoined Series, Vol. 4, sid. 233. 13 fl. uppfunna förbättringar i de till ångma- chiner hörande delar, hafva blifvit beskrifna. Kapten J. ERICSSON har, i en ulgifven Mecha- särskilt afhandling, beskrifvit en af honom"is"apgt‘ uppfunnen machin, Caloric Engine kallad, hettad genom hvilken mechanisk kraft åstadkom-EnissONs mes medelst upphettad luft, hvilken han Ealric låter verka ungefär på samma sätt som ån- ° gan i en ångmachin. Denna ide är väl icke ny, ulan har flere gånger varit försökt, men den ifrågavarande machinen skiljer sig ifrån andra af detta slag derigenom att värmet, hos den upphettade luften, som en gång verkat, icke går helt öch hållet för- loradt ulan användes till upphettande af en ny portion luft. Ehuru det här icke är möjligt att noga förklara machinens inrätt- ning, hvilken, uti den tryckta afhandlingen finnes tydligt aftecknad och beskrifven, skall jag likväl omnämna de hufvudsakliga de- larne deraf samt sättet huru machinen ver- kar. Machinen har tvenne med pistoner och ventiler försedda cylindrar samt en ba- lance, hvilka delar äro lika inrättade som uti en ångmachin. Cylindrarne, af hvilka den ena har en större diameter än den an- dra, stå i förening sins emellan genom en apparat, som uppfinnaren kallar regenera- tor och en kylare. Regeneratorn är en ihå- lig cylinder genom hvilken en mängd rör gå, uti hvilka den luft, som skall upphet- tas, inprässas med en tryckpump, till dess att den bär en qvicksilfverpelare af 56 tums höjd. Utur regeneratorn kommer luften i andra rör, hvilka, tillika med machinens större cylinder, upphettas till en tempera- tur af omkring 480° FAHR. (249° CEL.S.) öfver den värmegrad som luften får sedan den blifvit afkyld. Den upphettade luften insläppes öfver pistonen i den större cylin- dern och nedtrycker nämde piston, hvar- vid luften, som är under densamma, in- drifves i regenerators ihålighet och af- lemnar en del af sin värme åt de rör, hvilka genomföra den luft, som skall upp- hettas, Luften, sorn på detta sätt afsatt värme, afkyles ytterligare i kylaren, hvil- ken beslår af ett med vatten omgifvet rör, hvarefter samma luft inkommer under den mindre cylinderns piston, hvilken nu är i uppstigande, och drifver den ofvanföre varande luften, genom regeneratorns och eldstadens rör, till den större cylindern. Genom ventilernas omvexlande spel hos de båda cylindrarne verkar sedan den he- ta luften skiftevis på båda sidorna af den större cylinderns pislon, lika som ångan verkar på pistonen i en ångmachin, och pä detta sätt underhålles machinen i oaf- bruten gång. Genom denna machin skall, med en gifven åtgång af bränsle, en vi- da större mechanisk kraft kunna åstad- kommas än af en ångmachin kan erhållas, hvilket uppfinnaren söker bevisa genom beräkningen af de resultat, som en till försök förfärdigad machin gifvit 10). Om detta ytterligare bekräftas af erfarenheten, 10) Se ERICSSONS afhandling: The Caloric Engine, samt The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 1, sid. 42, och DINGLERS Po- lytechnisches Journal, Band. 51, sid. 81, 173. 15 så är Kapten Ericssons uppfinning högst märkvärdig, icke allenast såsom det första lyckade användande af upphettad luft i stäl- let för ånga, utan äfven såsom en praktisk ve- derläggning af hvad teorien synes bevisa. Väl har man, från beräkningar af luftens specifika värme, jemfördt med vattenångans, velat draga slutsatser till den upphettade luftens fördel, men dessa beräkningar haf- va varit felaktiga deruti, att man icke gjort afseende på det värme som luften binder då den expanderas med bibehållande af samma temperatur. Med iakttagande här- af har NAVIER 1), då de data, som för kal- culen fordras, ännu icke äro tillräckligt bestämda, beräknat probabiliteten af för- hållandet emellan maximum af ångkraft och maximum af den upphettade luftens kraft under samma åtgång af brännmate- rial, hvarvid den sannolika fördelen af ångas användande utfallit så stor, att ån- gans företräde framföre den upphettade luftens, till åstadkommande af mekanisk kraft, synes vara afgjordt. L. W. WRIGHT i London har tagit,/Nec‘iafe patent på en af honom uppfunnen machin af expio- till erhållande af mekanisk kraft genomslznaKSS- antändning af explosiva gasblandningar 2).wan, Då denna machin är i hufvudsaken lik dem machin. som förut blifvit till samma ändamål före- slagna, och de försök, som i denna väg 1) Annales de Chimie ett de Physique, Tome 17, sid. 357. 2) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 137. 16 hittills blifvit gjorda, ej gifvit särdeles hopp om framgång, anser jag det öfver- flödigt, att om den närvarande uppfinnin- gen lemna någon beskrifning, helst den- samma icke utan bifogade teckningar skul- le kunna blifva rätt tydlig. Mecha- Den starka magnetiska kraft och det wigewJM“"‘hastiga omvändande af dess polaritet, som elektro- genom en elektrisk ström kan åstadkom- asm. mas, har gifvit anledning att försöka en machin! på delta sätt frambragt omvexling af at- traktion och repulsion till erhållande af mekanisk kraft. En apparat till detta än- damål är uppfunnen af Byggmästaren JA- cobi i Königsberg, hvilken derom till Fran- ska Vetenskaps-Academien insänd t en upp- gift hvaraf det följande är ett utdrag: Ap- paraten består af två system af jernstän- ger, hvilka äro gjorda af mjukt icke stål- blandad t jern. Hvardera systemet inne- håller 8 stänger, och hvarje stång har 7 tums längd och en tums tjocklek. Jern- stängerna äro ställda på tvenne runda skif- vor, på ett sådant sätt att de båda sy- stemen äro symmetriska sins emellan och stängernas ändar vända mot hvarandra. Den ena af dessa skifvor är fast, men den andra kan vända sig på en axel, hvarvid de på den rörliga skifvan stående stängernas ändar gå, så nära som möjligt är, förbi ändarne af stängerna på den fastade skif- van. De 16 stängerna äro omlindade med 320 fot koppartråd af 12 tjocklek, och de tvenne ändarne af denna tråd äro salta i beröring med polerna af en hydro- elektrisk 17 elektrisk apparat, hvarigenom jernstängerna blifva magnetiska. Då clen rörliga skifvan vänder sig, omvexlas jernstängernas pola- ritet, med tillhjelp af den af AMPERE upp- funna ^yrotropj pä ett sådant sätt, att, då oliknämniga poler kommit midt emot hvarandra, dessa i ögonblicket förvandlas till liknämniga och repellera hvarandra i den rigining hvari det rörliga systemet, hvilket härvid verkar såsom ett sväng- hjul, vänder sig. Den bär omnämda ap- paraten har ännu icke blifvit utförd i stort, utan är, för det närvarande, blott en mo- dell, i hvilken det rörliga systemet väger 50 skålpund. Med en så svag salpetersyra, att metallerna i det hydro-elektriska paret knappt åstadkomma gasutveckling, kan po- lariteten omvexlas 12 till 16 gånger i mi- nuten och 12 skålpund lyftas i fot i se- kunden. JACOBI anser rörelsekraften hos en apparat af detta slag knappt bafva någon gräns öfver hvilken den icke skall kunna drifvas, och tror, att ingen mekanisk kraft kan underhållas med mindre kostnad än denna 3). Ett annat försök att teckniskt an vän- BoTTOS da den elektro-magnetiska kraften har blif- machin. vit gjordt af Botto. Hans apparat består af en på midten upphängd pendel, hvars nedra ända bär en elektromagnet, som, ge- nom pendelns svängning, rörer sig fram och tillbaka emellan tvenne andra lika sto- ra men fastsittande elektromagneter, hvil- 3) Llnstitut 1834, sid. 82, 394. Piof. Pasch^s Ai'sb. r835. 2 18 kas polaritet omvexlas i samma ögonblick som en af den vid pendeln fästade elektro- magnetens poler kommer i beröring med endera af de fastsittande elektromagneterna. Rörelsen regleras af ett svänghjul, som ver- kar på pendelns öfre hälft 4). sten- Redan för flera år sedan hade SHAW spÄgs erhållit patent på användandet af kontakts- Elektrici-elektriciteten såsom antändningsmedel vid teten an- . , vänd sä- stensprängning. Denna method, hvilken ha- sXd-n' de den olägenheten att skottet ej alltid med nängsma'säkerhet antändes af den elektriska gnistan, sten- har Professor HARE i Philadelphia förbät- "hing? trat genom begagnandet af den af honom uppfunne deflagrator eller calorimotor, ge- nom hvilken antändningen alltid blir sä- ker. Skottet inlägges uti ett i ena ändan öppet bleckrör, i hvars botten ett slags snö- re, sammansnodt af grofva och af myckel fina jerntrådar, är fasllödt med sin ena än- da och utgår genom en i rörets öppning insatt kork. På midten af detta snöre, in- uti bleckröret, är en liten del af de grof- va trådarne bortklippt, så att snöret der sammanhänger blott genom de fina trådar- na. På delta ställe är snöret inklämdi uti en i en liten trädbit gjord insågning, och midt under de blottade fina trådarne har nämde trädbit en liten grop, hvari fäng- krutet inlägges och öfverklistras med pap- per. Till fängkrut rekommenderar HARE en fint pulveriserad blandning af chlorsy- radt kali och arsenikmetall eller svafvel; likväl kan också vanligt krut dertill begag- 4) L‘Institut, 1834, sid. 400. 19 nas. Från de genom korken i bleckröret ulgående sammansnodda jerntrådan ne, göres en lång ledning af metalltråd till deflagra- torns ena pol, och en annan dylik ledning från sjelfva bleckröret till den andra polen. Bleckröret insattes i det för sprängningen borrade hålet, hvilket sedan fylles med sand. Då derefter deflagratorn sättes i verk- samhet, komma de förut omnämda blotta- de fina jerntrådarne i glödgning inuti bleck- röret och skottet antändes. De åsyftade för- delarne af denna sprängningsmethod äro: att flera skott kunna på en gång antändas — hvarvid erfarenheten skall bafva visat, att man erhåller större och mera regelbundna stenblock än då skotten antändas efter hvar- andra, — och att all fara är undanröjd, emedan man kan göra ledningarne ifrån skotten till deflagratorn så långa, att de som äro sysselsatte med sprängningen ej kunna skadas. Dessutom skall detta sätt vara sär- deles användbart vid stensprängning under vatten 5). J. O. N. RUTTER i England har före-Appara- slagit ett nytt brännmaterial, som blifvit för- åstad- ..1°11 , i komman- sokt sa val i England som Amerika och de af tillvunnit sig mycken uppmärksamhet. Det RÄrreke.. består af stenkolstjära och vatten, hvilkanx tillsammans, i droppar eller fina strålar, ut- terial. gjutas i eldstaden på en förut antänd eld af cokes eller stenkol. Vattnet skall här- vid, enligt RUTTERS uppgift sönderdelas, så 5) Mechanies Magazine sid. 266; N:o 543, sid. 227. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 16, 431. 20 att af dess väte, i förening med de bränn- bara ämnen som innehållas i stenkolstjäran, under förbränningen, en mycket starkare hetta åstadkommes än af så väl slenkols- tjära ensam, som äfven af de bästa stenkol. De med denna eldningsmethod anställda för- sök berättas hafva gifvit de mest tillfreds- ställande resultat. MACINTOSK i England sä- ger sig likväl hafva funnit, att stenkolstjä- ran icke gifver mera hetta än en lika q van- titet stenkol, då frågan är om en länge fort- satt eldning, och Low uppgifver, att han, af en längre erfarenhet, blifvit ofvertygad att vatten i förening med tjäran icke med- för någon fördel, och att 3 gallons eller 33 skålpund stenkolstjära gifva samma qvan- titet betta som 40 skålpund cokes. Man synes således kunna antaga, alt stenkolstjä- ran väl är ett godt bränmaterial, men som icke gifver mycket mera hetta än en lika vigt bästa stenkol, och att tjäran i före- ning med vatten, väl flyter lättare igenom de rör som föra henne till eldstaden, men ej gifver mera värme än tjäran ensam 6). 6) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. 157. —Mecha- nics Magazine, N:o 523, s. 352; N:o 527, s. 426; N:o 556; N:o 567. -— The Edinburgh New Philosophical Journal, Vol. 17, sid. 392. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 50, sid. 77, 174; Band. 52, s. 235; Band. 54, s. 188. — ERDMANNS Journal fur praktische Chemie, 2 B. i H. sid. 56. — Pharmaceuti- sches Central-Blatt, 5 Jahrg. s. 236.— Zeit- blatt fiir Gewerbtreibende und Freunde der Gewerbe, Band. 7 sid. 392, 494. 21 Det bar blifvit försökt, och, så vida Värme uppgifterna derom ej äro öfverdrifna, icke Riction. utan framgång, att till vidsträcktare använ- danden än hittills draga nytta af det vär- me som genom friction utvecklas. Man skall i Nord-Amerika hafva funnit, att, blott ge- nom tackjernsskifvors gnidning emot hvar- andra, fabriker och andra byggnader kun- na värmas. Apparaten härtill består af tvenne runda tackjernsskifvor af omkring 4 fots diameter och 1600 skålpunds vigt, hvil- ka äro horizontelt insatte i ett slags murad ugn, der de, genom vatten- eller ång-kraft, sättas i rörelse lika som qvarnstenar, lik- väl med den skilnad, att den undra skif- van vänder sig under det att den öfra är stillastående, och genom sin tyngd trycker den förra. Man gifver vanligtvis den un- dra skifvan 80 omsvängningar i minuten. Luften, som genom skifvornas friction upp- hettas, ledes igenom ett rör från ugnens öf- re del till de rum som skola värmas, all- deles på samma sätt som från en vanlig calorifére. Temperaturen af den från ugnen utgående upphettade luften skall, äfven vid kall väderlek, hafva varit så hög, att man ej kunde hålla handen deruti. Man hade fruktat alt skifvorna, genom gnidningen, snart skulle utnöta hvarandra, men erfaren- heten lärer hafva visat att nötningen är gan- ska obetydlig 7). Det är klart att, i fall denna uppfinning verkligen är af den an- 7) Mechanics Magazine N:o 550, sid. 399. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 460. 22 vändbarhet man uppgifvit, densamma en- dast kan med fördel begagnas vid sådana till- fällen der en mekanisk kraft i alla fall be- böfves for att drifva annat machineri. En annan apparat till friktionvärmets teckniska användande skall, enligt en till Franska Vetenskaps-Academien inkommen skrifvelse, vara uppfunnen af XAVER PRo- GIN i Athen. Ändamålet med denna appa- rat synes egentligen vara, att utan bränn- material producera ånga till ångfartygs drif- vande. Uppfinnaren skall hafva gjort åt- skilliga lyckade försök, som, åtminstone i mindre skala synes hafva lyckats. Full- ständiga detaljer af uppfinningen hafva, så vidt jag känner, ännu icke blifvit bekanta 8). Machiner Ett af la Societe d‘encouragement pour baraTw-rindustrie nationale i Paris utsatt pris af "fz,l" 1 2,000 Francs för uppfinningen att medelst ning, machiner förrätta lins och hampas häckling med samma fullkomlighet som den sker ge- nom handarbete, har framkallat 9 förslag till sådana machiner, af hvilka tre, upp- funne af SCHLUMBERGER, GIRARD och VANDE- WEGHE tillvunnit sig Sällskapets uppmärk- samhet, likväl ulan all anses förljenta af det utsatta priset 9). I England hafva patent blifvit tagna, af Tu. M. Evans på machiner till lins och 8) Le National, 27 Mars 1834. — DINGLERS Po- lytechnisches Journal, Band. 52, sid. 235. 9) Bulletin des Sciences Technologiques, Aug. 1830, sid. 364. — Bulletin de la Societe d‘en- couragement, Dec. 1833, sid. 431. — DING- LERS Polytechnisches Journal, Band. 39, sid. 326; Band. 52, sid. 43. 23 hampas beredning och häckling 10); och af J. WORDSWORTH på en häcklingsmachin 1). Alla dessa uppfinningar äro af den inveck- lade beskaffenhet, att de ej utan ritningar kunna tydligt beskrifvas. J. Bates i London har erhållit patent uiis re- på en machin till att rena och tillika kam-zänä.e%b. ma ull. — Ullen lägges på en duk utan ända, och föres af denne emellan ett par valsar, af hvilka den öfre är refflad, på det att orenligheterna i ullen ej må af den sist- nämde valsen krossas och ännu mera fä- stas i ullen. Nära vid dessa valsar befin- ner sig en större, med krokiga taggar be- klädd vals, hvilken reder och kammar ul- len vid dess genomgång emellan det förut nämde valsparet. Genom den taggiga val- sens större hastighet blir derjemte ullen ut- sträckt till en tunnare, men sammanhängan- de fäll, och ullens orenligheter komma att ligga mera i ytan än förut. Ullen går se- dan öfver och emellan flera sträckvalsar, hvaraf ullfällen blir ännu tunnare, och de ämnen, hvaraf den är orenad, bringas än- nu mera i ytan och kunna bortskaffas. Det- ta verkställes af en metallklinga, emot hvil- kens kant ullen tryckes då hon går öfver den sista af valsarne, hvarvid orenligheter- 10) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. i. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 50, sid. 265. 1) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 91. 24 na bortpiskas af en med vingar försedd ha- stigt kringlöpande vals 2). Spinnma- Lebec i Frankrike bar gjort flera för- chmer. bättringar på den vanliga spinnrocken, ge- nom hvilka de svårigheter som mött vid batistgarns spinnande, skola vara undanröj- da 3). — Patent på flerahanda förbättrin- gar af de till spinnmachiner hörande delar hafva i England blifvit tagna af J. TRA- vis 4), J. Jones 5), W. Newton 6), P. EWART 7), J. SMITH 8), m. fl.; och en in- rättning af spelen i spinnmachiner för lin och andra ämnen, på h vilken GODDEFROY DE VILLERS & Cornp. i Lille år 1827 erhållit Brevet d‘invention, har blifvit beskrifven 9). Alla dessa uppfinningar kunna här blott anmälas. 2) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 4, sid. 57.— DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 52, sid. 263. 3) Bulletin de la Société d‘encouragement, Maj 1833, sid. 150; Nov. 1833, sid. 377. — DINo- LERS Polytechnisches Journal, Band. 49, sid. 406; Band. 52, sid. 334. 4) The London Journal of Arts, Conj. Series, Vol. 2, s. 22 1; Vol. 4, s. 243. DINGLERS Po- lytechnisches Journal, Band. 49, sid. 196; Band. 53, s. 174. 5) The London Journ. of Arts, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 113. 6) Ibid. Vol. 4, sid. 1. — DINGLERS Polytechni- sches Journal, Band. 52, s. 170. 7) The London Journal, Vol. 4, s. 217. DING- lers Polytechnisches Journal, Band. 54, s. 97. 8) The London Journal, Vol. 5, sid. 193. 9) Description des Machines et procédés consi- gnes dans les Brevets d‘invention &c. Vol. 23, sid. 25. A. Douglas i Manchester har uppfun- mfna- nit åtskilliga förbättringar i mechaniska väf- Douc- stolar, hufvudsakligen beslående uti en så,As,, inrättad skottspole med sitt tillbehör, att, ide mecha- händelse inslagsgarnet afslites, väfslolen stad-"stonar,F nar; en inrättning af slagbomen, hvarige- nom denne, efter behag, kan göras mer el- ler mindre elastisk, till åstadkommande af tätare ränder tvärs öfver väfven; och ett sätt att upplinda väfven i mon som den blir färdig, utan att väfstolens gång afbry- tes ,0). En sjelfverkande tempel eller spänna“Grahams re, hvarigenom väfven, under väfstolens tempel- gång, beständigt blir spänd till samma bredd, är uppfunnen af W. Graham i Glasgow 1). J. F. V. Gerard har uppfunnit en för-Gerards bättrad inrättning af JACQUARS väfslol, hvar- ng"he igenom man, i stället för de vanliga papp- Jac- skifvorna hvilka innehålla mönstret, kan väfstol. begagna vanligt papper 2). Patent på nya förbättringar i tillverk-Väfstolar ningen af så kallad bobbinnet och dylika Binnet. väfnader äro tagna af G. FREEMAN 3) , W. 10) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. 229. 1) The Repertory of Patent Inventions, New Series, Vol. 2, sid. 14. DINGLERS Polytechni- sches Journal, Band. 53, sid. 353. 2) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 2, sid. 139. — DINGLERS Polytechnisches Journ. Band. 54, sid. 179. 3) The Repertory of Patent Inventions, New Se- ries, Vol. 1, s. iSy. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 52, sid. 125. 26 Benson i Worcester 4), J. LANGHAM i Lei- cester 5), och L. P. Lefort 6). Äldre Följande äldre uppfinningar i väfnads- MDfr-konsten, på hvilka brevets blifvit tagna i väfnads- Frankrike, hafva genom utgifne beskrifnin- gar blifvit bekantgjorde: En mekanisk väf- stol, i hvilken två väfstycken kunna på samma gång väfvas, af Gh. Guigo i Lyon, brevet 1826 7). — En väfstol för tillverk- ning af fransar, af J. G. J. C. DÉCAUDIN i Paris 8). — En väfstol för väfnad af croi- serade ylletyg af cirkulär form och utan söm, af J. B. VALLIER i Saint-Denis 9). Morins Morins väfklisler b varom beskrifning väflister förut blifvit meddelad i dessa Årsberättel- ser 10), har, uti försök, hvilka så väl Indu- stri-Föreningen i Erfurt, som Industri-För- eningen för Konungariket Sachsen dermed låtit anställa, gifvit ganska fördelaktiga re- sultat. Fabrikanten WIEGAND i Erfurt har i tillredningen af klistret infört den förän- dringen, att afkoket på Islandsmossan icke, 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. 277; Vol. 4, s. 105. — DINGLERS Polytechnisches Journal B. 51, s. 352. 5) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 4, sid. 188. — DING- LERS Polytechnisches Journal, Band. 53, s. 19. 6) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3. sid. 291. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51 , sid. 358. 7) Description des machines et procédés consi- gnés dans les brevets, Torne 23, sid. 197. 8) Ib. sid. 97. 9) Ib. sid. 57. 10) Se Årsberättelsen 1832, sid. 27. 27 såsom MORIN föreskrifver, kokhett blandas med det beta väfklistret, utan blott nyttjas, i stället för vatten till klistrets utspädning. Härigenom vinnes den fördel, att väfvaren kan, efter behofvet, göra sitt klister mer el- ler mindre tunt genom mindre eller större tillsats af det förutnämde afkoket. Till det- ta afkoks beredning blöter WIEGAND Islands- mossan 48 timmar i kallt vatten, kramar benne deri och afhäller sedan vattnet, hvar- efter mossan kokas en half timme med 16 gånger sin vigt vatten. Det enda man kun- nat förebrå detta klister, är att det gifver b vita väfnader en liten dragning i gult, som dock är af föga betydenhet. TROMms- DORFF har funnit, att man, genom följande behandling af Islandsmossan, kan helt och hållet undanrödja denna olägenhet. Till hvart skålpund Islandsmossa tager man 2 lod pottaska och så mycket vatten, att vid mossans omrörning, hvilken bör ske i ett stenkärl, en tjock massa bildas. Man ge- nomknådar mossan tid efter annan, och lå- ter henne stå på ett svalt ställe. Efter 24 eller 3 timmar lägger man mossan i ett såll och låter den bruna vätskan afrinna, hvarefter man kramar mossan flere gånger i kallt vatten, ända till dess att detta slut- ligen afrinner färglöst och utan smak. Mos- san gifver nu, genom kokning med vatten, ett nästan färglöst gelé. Vill man ej ge- nast använda mossan, så kan hon torkas och förvaras 1). 1) ERDMANNS Journal fur Techn. und ökonom. Chemie, Mars 1833. — Zeitblatt fur Gewerb- treisbende, Band. 7, sid. 121. 28 De Pen- Ett annat väfklisler är föreslaget af ROCLs Grefve DE PEAROCHEL. Man kokar 12 lod val klister. . - . linfrö i II kanna vatten och låter koknin- gen fortfara i 10 minuter, hvarefter man prässar afkoket genom en tät och tjock duk, så att blott det klara går igenom. Deref- ter utrörer man 28 lod h vetemjöl med 3 kanna vatten till en tjock välling, hvilken man sedan blandar med linfrö-afkoket och kokar blandningen på sakta eld. Genom begagnandet af detta klister skall väfningen kunna förrättas i hvilken temperatur af luf- ten som helst, utan att någonsin behöfva ske i fuktiga rum eller källare. Detta kli- ster har blifvit försökt på väfnader af så väl bomull som af lin och af hampa, hvar- vid man funnit det medföra följande för- delar: 1:0 alt det gifver ränningen mera smidighet, styrka och elasticilet än det van- liga mjölklistret; 2:0 alt väfven blir min- dre betäckt af klister och derföre får ett renare och vackrare utseende; 3:0 alt det icke ger en brunaktig färg åt väfven, och att det lättar ränningens gång genom väf- skeden, hvilken aldrig orenas deraf; /po att klistringen sker med mindre åtgång af kli- ster och längre behåller sin friskhet; och 5:0 att klistret kan längre förvaras utan att bortskämmas 2). Klädens I stället för den vanliga valkningen "BvRs medelst hammare bar DYER i England fö- valkma- reslagit en machin till klädens valkning chin. O 0 2) Bulletin de la Société d‘encouragement, Apr. 1833, sid. 115. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 49, sid. ^5i. 29 med valsar, hvarigenom valkningen skali ske lika fullkomligt som på de vanliga sät- ten, och med användande af långt mindre kraft 3). G. OLDLAND har gjort förbättringar i Kindens machiner till klädens ruggning, hvilka äro‘348S72”S: af den beskaffenhet att ingen beskrifning machin. derom bär är möjlig 4). Äfven i klädens öfverskärning är för- Kindens bättringar af OLDLAND införda, rörande hvil-skirning. kas detaljer jag måste hänvisa till de der-OREANDS om utgifne beskrifningar 5). En förbättrad form af de spiralformi- Carrs ga klingorna i öfverskärnings-macbiner är N"BF°r_ föreslagen af R. CARR i Sheffield. Klingor-skärnings- na äro dubbla och utgöras af en omkring machinens cylinder skrufformigt lindad jern- remsa, hvars båda kanter äro uppböjda och bildade till skärande klingor. Genom den- na inrättning kunna klingorna fästas säkra- re vid cylindern än om klingorna äro enk- la och på det vanliga sättet fasisatta 6). 3) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 5, sid. i. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 54, sid. 35. 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Völ. 4, sid. 7. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 52, sid. 175. 5) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. 187. — DING- LERS Polytechnisches Journal, Band. 51, s. 89. 6) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 5, sid. 58. — The Repertory of Pa- tent Inventions, New Series, Vol. 2, sid. 12. DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 53, s. 366. 3o NicroL- En öfverskärningsmachin , på hvilken öfverskär-J. NICHOLSON erhållit brevet i Frankrike, nipgim? -har blifvit beskrifven 7). Klädens Ett förbättradt Sätt att varmprässa klä- präss- den 0^ andra tyg som fordra denna be- Gerardshandling, är föreslaget af J. F. V. GERARD djSes-i London. Prässningen verkställes i en prässning-skrufpräss af vanlig beskaffenhet, men präss- plåtarne äro ihåliga, och hvar och en af dem har inuti ett flere gånger fram och till- baka krökt rör, som är inskuret i en träd- skifva. Från den ena plåten till den an- dra går föreningsrör på ett sådant sätt, att då ånga insläppes i den öfversta plåtens rör, ångan kommer alt gå igenom rören i alla plåtarna och upphettar dessa. Prässnin- gen sker for ofrigt alldeles såsom vanligt, och då den är slutad utsläppes ångan, och plåtarna afkylas genom kallt vattens insläpp- ning i rören 8). Pappers- S. E. FOSTER har i Nord-Amerikan- tlning. ska Förenade Staterna erhållit patent på en fumpre- lumpreningsmachin. Omkring en axel af ningsma-ungefär 2 fots längd äro armar fästade, ‘ hvilka, då axeln kringvrides, beskrifva en cirkel af 3 fots diameter. Denna axel går igenom en kista, hvars botten har form af en cylindrisk yta och är gjord af metall- 7) Description des machines et procédés con- signés dans les Brevets d‘invention, Tome 23, sid. 156. 8) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 5, sid. 99. — The Re- pertory of Patent Inventions, New Secies, Vol. 2, sid. 207. — DINGLERS Polytechnisches Journ. Band. 54, sid. 334. 31 trådsväf, igenom hvilken orenligheterna från lumpen utfaller under det att machinen är i verksamhet. I den ändan af kistan der lumpen inlägges är en kringgående fläkt, som inför en luftström genom hela appa- raten. Axeln med armarne, hvilka piska lumpen, vänder sig 3oo hvarf i minuten 9). En tygsil, hvarigenom pappersmateria SAWYERS silas för att befrias ifrån knutar och grof- tygS11, vare delar, är uppfunnen af J. SAWYER i Förenade Staterna. Pappersmaterien tap- pas i ett kärl, i livilket den, genom en om- rörare hålles i beständig rörelse. Utur det- ta kärl uppsuges materien af en pump, och drifves in i ett annat kärl som är betäckt med en metallsil, genom hvilken materien tvin- gas af pumpen att uppstiga, hvarefter den rinner i forrnkypen. Pumpen, som gör 5o slag i minuten, inrymmer en fjerdedel me- ra pappersmateria än silkärlet, hvarigenom pistonen, då den uppstiger, suger en del af pappersmaterien tillbaka genom silduken, och på detta sätt renar denne ifrån knutar hvaraf den kunde täppas 10). En annan tygsil är, äfvenledes i Ame-FNENCIs rica uppfunnen af Th. FRENCH. Denna sil ty6311, beslår af ett cylindriskt kärl, af 14 tums höjd och 15 tums diameter, längs efter ge- nomskuret af smala öppningar, eller ock sammansatt af metallstänger af 1 tums bredd 9) The Repertory of Patent Inventions, Third Series, Vol. 16, sid. 148. — Zeitblatt fiir Ge- werbtreibende, Band. 7, sid. 382. 10) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 15, sid. 277. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 7, sid. 262. 32 med 3, tums afstånd ifrån hvarandra. Ett slags piston, som är genomborrad med hål, rörer sig upp och ned i det cylindriska sil- kärlet och tvingar således den pappersma- teria, som insläppes i detsamma, att sila sig ut igenom de förut nämde smala öpp- ningarna, under det att knutar och andra grofvare delar qvarstanna i silen och kun- na tid efter annan borttagas. Pistonen vid- rörer icke silkärlet inuti, utan dess diame- ter är ungefär i tum mindre än sil kärlets invändiga diameter, och under sin rörelse kommer pistonen silkärlets botten icke när- mare än } tum och är 4 till 5 tum under densammas öfre kant då den är upplyftad. Pappersmaterien inkommer i öfre delen af silkärlet, hvilket är inneslutet i ett tätt kärl af träd, och samlas, sedan den är silad, i en under stående reservoir eller kyp 1). Amies De till pappersmateriens befriande ifrån tygsil. knutar begagnade silar äro vanligen sam- mansatta af metallstänger, hvilka, genom den skakning hvari silen måste hållas, med tiden dels blifva krokiga och dels lossna. Denna olägenhet har J. Amies i England sökt afhjelpa derigenom, att han förfärdigar silens botten af en messingsplåt, som är ge- nomskuren af korta och smala öppningar eller springor, på det sättet att hvardera ändan af en sådan springa ligger midt emot medlersta delen af de båda nästbelägna springorna. Denna silbotten är fästad vid en 1) The Repertory of Patent Inventions, Third Series, Vol. 16, sid. 15. 33 en ram, i hvilken pappersmaterien rinner under det att silen genom machineri hål- les i en skakande rörelse 2). Den förut i dessa Årsberättelser 3) om- DELA- talade uppfinning af DELAPIERRE i Frankri-ehinesiska ke, att af bambu, strandrör och säf bereda papper, så kalladt chinesiskt papper, har haft full- komlig framgång, och en pappersfabrik i Cocharcon tillverkar nu papper af detta slag, hvilket skall vara i alla afseenden jemför- ligt med det äkta chinesiska. De ämnen, hvaraf papperet skall göras, sönderskäras och blötas i kalkvatten till dess att de till- räckligt mjuknat, då de upptagas och ut- prässas, hvarefter de användes på samma sätt som lump. De växter, hvaraf detta papper tillverkas, innehåller ett ämne, hvar- af papperet af sig sjelft blir limmadt 4). BRARD i Frankrike uppgifver att han, Papper af med framgång, försökt att af ruttet träd träa. (af Pinus maritima) tillverka papp och grof- vare papperssorter, tjenlige till flera be- hof 5). — Redan för längre tid tillbaka har man sökt att till papper använda en mängd ämnen i stället för lump, såsom hyfvelspån och sågspån af åtskilliga trädslag, halm, 2) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 2, sid. 216. — DING- lers Polytechnisches Journ. Band. 49, s. 198. 3) Årsberättelsen 1833, sid. 22. 4) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 52, sid. 316. 5) Recueil Industriel, Apr. 1833, sid. 69. — DINc- lers Polytechnisches Journ. Band. 49, sid. 45. Prof. Pasch's Årsb. t835. 3 34 mossor och flere slags växtämnen 6). Dessa försök förtjena en större uppmärksamhet än man åt dem ägnat. Sätt att Vid den finare papperstillverkningen bgytaf" är blekningen med chlor nu mera alt anse ifän såsom en nödvändighet, emedan man på biekt intet annat sätt erhåller ett sä skönt pap- PPPer per som det chlorblekta; men erfarenheten har visat att, genom denna behandling, papperets varaktighet skadas och att skrift på detsamma med vanligt bläck småningom blekes af den syra som papperet innehål- ler. Denna halt af syra kan likväl lätt borttagas med alkali, h vartill NITSCHE lem- nat följande föreskrifter. Då pappersmas- san blifvit valsad till halftyg, tillsättes till 60 skålpund lump, antingen 5 kannor rut- ten urin (som innehåller ammoniak), eller I skålpund pottaska, upplöst i 2 kannor vat- ten, och man låter derefter valsen gå med tillstängd vask i 15 till 20 minuter, efter hvilken tid vasken öppnas och massan fär- digvalsas 7). Fårgning G. BOURGET i Frankrike bereder orseille otrsXSSefter följande förbättrade melhod : 5o ki- p"iN&:„logrammer pulveriserad och flere gånger förbät- med vatten tvättad orseillelaf blötes i 100 6) Såsom exempel må anföras JACOB CHRISTIAN SCHÄFFERS sämtliche Papierversuche, 2:te Aufla- ge, utgifven i Regensburg år 1772, vid hvil- ket arbete 8i prof af papper tillverkadt af flerahanda ämnen äro bifogade. 7) Verhandlungen des Vereins Zur Beförderun des Gewerbfleisses i Preussen, 2:te Lieferun 1834, sid. 127. — Journal fur praktische Che- mie, 3 Band. 3 Heft. sid. 164. to bp 35 kilogrammer vatten och macereras deri i 8 trade dagar. Sedan tillsättes 100 kilogrammer Berea- kaustik ammoniak af 0,924 egentlig vigt, ning- och massan lemnas att stå i 2 månader, under hvilken tid den omröres hvarje dag morgon och afton. Orseillen är då, utan vidare behandling, färdig 8). Bouhots i Dijon uppgifver, att man, Bounors på följande sätt, kan med Lac-dye erhål-sätt.att la en lika skön skarlakansröd färd på ylle skarla- 1 1 1 kansrödt som med cocheniile, och som derjemte är med lac- varaktigare än cochenillefärgen. — Till färg- dye- ning af 10 skålpund kläde fyller man en sorgfälligt rengjord kittel, af omkring 20 kannors rymd, till trefjerdedelar med salt- fritt vatten och upphettar detta till nära kokning. Då detta skett, tillsätter man 1 skålpund cremor tartari, 20 lod raspad t fisett- träd och 1 skålpund Lac-dye. Då bland- ningen kommit i kokning försätter man den med 13 skålpund tennsalt eller så kallad skarlakanscomposition, hvarefter man fyller kitteln så mycket med vatten att blott rum för klädet bli Iver öfrigt. Klädet röres i början hastigt fram och tillbaka i färgba- det, hvari det måste kokas nära en timme. Om man begagnat en god Lac-dye, så er- håller klädet en ganska skön skarlakansfärg, hvilken likväl mycket beror på ullens be- skaffenhet. Vissa ullsorter gifva färgen en dragning i karmosinrödt och fordra då me- ra tennsalt; andra åter hafva benägenhet att gifva färgen för mycken dragning i gult, 8) Annales de la Société polytechnique, N:o 9. Dingers Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 157. 36 hvilket hjelpes med större tillsats af Lac- dye. — Då ullgarn skall färgas behöfves, till hvarje skålpund, 4 lod cremortartari, 2 lod fisett-träd, 5 till 6 lod Lac-dye och 6 lod tennsalt 9). Von Roten af anchusa tinctoria har ganska KunnEns länge varit känd såsom färgstoft, men dess färga medanvändande har blifvit inskränkt, dels i an- tinctoria.seende till dess färgämnes olöslighet i vat- ten, dels derföre, att de färger som denna rot gifver, ansetts för mindre varaktiga. En- ligt von KURRER kunna likväl sköna violet- ta, i purpur öfvergående, färgnuancer af ut- märkt varaktighet erhållas af denna rot. Betningsmedlet är ättiksyrad lerjord, hvil- ken beredes på det sätt, att 20 skålpund jernfri alun upplösas i 80 skålpund hett vatten, hvarefter lösningen försättes med 20 lod renad soda och slutligen med 15 skålpund blysocker. Denna blandning om- röres oafbrutet i några timmar och lemnas sedan att slå i några dagar, hvarefter den klara vätskan afhälles från bottensatsen och användes såsom betningsmedel. Ju mera odekomponerad alun denna vätska innehål- ler desto mera närmar sig färgen till sy- renfärg, och ju mindre alunhaltig den ät- tiksyrade lerjorden är desto mera drager färgen i purpur. Färgbadet är en spiri- tuös infusion eller tinktur af anchusa-roten. Till dess beredning begjuler man 18 skål- pund sönderhackad rot med 80 skålp. al- 9) Journal desi connaissances usuelles. Febr. 1834, sid. 96. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 52, sid. 70. 37 kohol af 0,825 till o,833 egentlig vigt i ett kärl, hvilket man sedan låter stå i io el- ler 12 timmar väl betäckt, så att ingen del af alkoholn kan bortdunsta. Man afhäller derefter den färgade tinkturen och ulpräs- sar återstoden i en stark präss. — Angåen- de sjelfva färgningssättet måste jag hänvisa till von KURRERS afhandling derorn 10). Till förekommande af den för helsan Boktryc- 110 Reri-kon- skadliga verkan af metallångor, som vid stsn. boktryckeristilars gjutning utveckla sig ifrån ugnen stilmassan, har PFNOR i Darmstadt ut- stilgjut- tänkt en ugn, så inrättad, att ångorna från 5 den smälta metallblandningen afledas ge- nom skorstenen. Ugnen är murad af te- gel, i form af en ihålig cylinder af unge- fär 12 decimaltums diameter, och är be- täckt med en jernhäll som midt öfver ugnen har ett hål, uti hvilket smällpannan, som är af tackjern, noga passar och hvilar med sin kant på hällen. Inuti eldstaden är en horizontel skiljemur, som omgifver smält- pannan på ett sådant sätt, alt pannans bot- ten först upphettas, hvarefter lågan upp- stiger genom en Öppning i skiljemuren och går omkring pannans öfre del innan den kommer till skorstenen, hvilken är af jern- plåt och insatt i ett dertill gjordt hål i hällen hvaraf ugnen är betäckt. Ofvanpå ugnen står en plåtcylinder, som omgifver smällpannan. Denna cylinder, hvilken är 10) Mittheilungen fur Gewerbe und Handel, he- rausgegeben von Vereine zur Ermunterung det Gewerbsgeistes in Böhmen 1 834. Erste Lieferung, sid. i3. — DINGLERS Polytechni- sches Journal, Band. 53, s. III. 38 försedd med de öppningar genom hvilka stilmassan hämtas utur ugnen, är ofvanpå betäckt med en konisk plåthuf, ifrån hvars spets ett rör går till skorstenen. Der det- ta rör utgår från hufven öppnar sig, inuti denne sednare, ändan af ett annat rör som införer kall luft 1). Boktryc- Förbättringar i boktryckeriprässar äro "esi."S" gjorde af R. WINCH 2) och af J. KITCHEN 3) i England, men kunna här icke beskrifvas. KITCHENS präss har den egenheten, att for- men icke, såsom vanligt, ligger horizontelt utan har en lodrät ställning. K°sti^k' Redan år 1806 hade GONORD i Frank- Goxons rike uppfunnit konsten att på porslin, faience och andra ämnen öfverflytla koppar- öfverflyt- stick, på ett sådant sätt, att aftrycken kun- ta gra- 1 • . vyrer, såde, efter behag, erhållas större eller min- dimetsio-dTe än originalet, utan att teckningens ren- nrblifya,het skadades, och utan att den graverade hag, för-plåten behöfde ändras. GONORDS förfaran- Tvires“as“ de, som hittills blifvit hållet hemligt, har storade, nu blifvit bekan tgjordt , men beskrifningen derom synes vara meddelad med en viss förbehållsamhet, och lemnar till och med, i vissa delar, rum för tvifvelsmål om upp- gifternas riktighet. Jag anser mig dock här böra upptaga de föreskrifter som af GONORD blifvit gifna. — Man graverar en plåt af 1) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 48, sid. 3.51. 2) The Repertory of Patent Inventions, 3:d Se- ries, Vol. 16, sid. 257. 3) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 4, sid. 49. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 52, sid. 249. 39 koppar eller annan metall på samma sätt som vanligt kopparstick, hvarefter man för- skaffar sig ett upphöjdt aftryck af den gra- verade plåten genom prässning, gjutning, polytypering eller afklatschning i en annan metall eller metallblandning, eller ock i vax. GONORD begagnade härtill en blandning af 4 delar bly, I del tenn och i del vismut; men äfven vanlig stilmassa till boktrycke- ristilar är härtill tjenlig. Det erhållna upp- höjda aftrycket öfverstrykes först med olja, och sedan med ett lim, hvilket man bere- der på följande sätt: Man kokar pergament- spån, harskinn eller kaninskinn i vatten, till dess att ett par droppar af limlösnin- gen stelna då de drypas på en tallrik. Lös- ningen silas flere gånger och försättes sedan med litet olja och natron eller pottaska, som förut blifvit väl blandade med hvar- andra, eller ock med litet såpa. Sedan det upphöjda aftrycket blifvit bestruket med detta lim, lemnas det att torka, då limmet lätt aflossas i form af ett tunt blad, i hvil- ket gravyren nu finnes fördjupad. Man be- reder sedan så stort antal sådana limblad som man åslundar, och förvarar dem till dess de skola nyttjas. Vill man nu begag- na sig af dessa limblad till tryckning på papper eller något tyg, så lägger man på dem svärtan eller färgen på lika sätt som vid koppartryck är vanligt, och doppar dem sedan i terpenthin- eller lavendelolja, hvar- efter tryckningen verkställes i en koppar- tryckpräss. — Om aftrycket skall göras på porslin, faience eller glas, så använder man på limbladet sådana färger af metalloxider 4 o som till delta ändamål vanligen nyttjas, hvarefter man blöter limbladet i vatten och lägger det på det ställe der gravyren skall öfverflyttas, samt bortskaffar det öfverflödi- ga vattnet. Doppar man limbladet förut i bränvin så sammandrager det sig och blif- ver mycket mindre, och ännu mera kan man förminska det orn man doppar det i stark spiritus vini. Sedan limbladet på nämde sätt blifvit pålagdt, låter man det torka, hvarefter man aflöser limmet med hett vatten, då teckningen blifver qvarsit- tande på det ställe der limbladet varit fä- stadt. Teckningen inbrännes sedan. — Om man vill hafva den aftryckta teckningen större än originalets, så låter man limmet torka på det förut omnämda upphöjda af- trycket i en temperatur af 50° till 72° C. Limbladet utvidgar sig då desto mera ju högre temperaturen är, hvarefter det be- handlas på lika sätt som förut är föreskrif- vet. På fernissade papp-arbeten öfverflyt- tas teckningen lika som på porslin. På samma sätt verkställes äfven öfverflyltnin- gen på lithografisk sten, i hvilket fall lik- väl insvärtningen måste göras med litho- grafiskt bläck. — Vill man hafva tecknin- gen ännu större eller mindre än det först erhållna limbladet tillåter, så kan man be- gagna delta såsom original, taga ett upp- höjdt aftryck deraf och öfverstryka delta med lim samt för öfrigt tillvägagå på förut heskrifne sätt 4). 4) Bulletin de la Société d‘encouragement, Aug. 1834, sid. 315. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 54, sid. 336. 41 Elt annat säll att förminska koppar- Brors stick eller stentryck, har blifvit meddeladt erhana - af Ed. Biot. Man afdrager kopparsticket förznän- eller stentrycket på sådant pergament som koppar- begagnas till skrifning. Då man sederme- 5 " ‘ ra lägger pergamentsbladet i hett vatten, sammandrager det sig tillika med tecknin- gen i alla delar så likformigt att denne sed- nares proportioner, oaktad t förminskningen, icke rubbas 5). RORIQUET har uppgifvit ett sätt att med FUrger obetydlig kostnad bereda artificiel ultrama-"hnng." rin. En blandning af i del kaolin, 1] del Artificiel svafvel och 1} del rent kolsyrad t natron rin. inlägges i en retort af stengods och upp- hettas småningom till dess att inga ångor mera utveckla sig. Man låter då retorten kallna och sönderslår den, då man erhål- ler en massa af temligen vackert grön färg, hvilken småningom blir lazurblå under det att den drager till sig fuktighet utur luf- ten. Man utlakar denna massa med vatten flere gånger då slutligen ultramarin åter- står 6). En af Vau (Reseda luteola) beredd gul Vaugult. lackfärg, hvilken hufvudsakligen nyttjas till målning och tryckning på papperstapeter, skall erhållas af utmärkt skönhet på följan- de af COLARD och FERSER uppfunna sätt: 5) Bulletin de la Société d‘encouragement. Jun. 1833, sid. 209. 6) Giornale di Farmacia-Chimica, Sept. 1833, sid. 119.— DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 50, sid. 298. — Zeitblatt fiir Gewerb- treibende, Band. 72 sid. 490. Man upphettar Lill kokning, i en koppar- kittel, lika delar ren finslammad krita och vatten. Sedan tillsätter man, för hvarje skålpund krita, 3 uns pulveriserad alun. Denna tillsats måste likväl ske småningom och under beständig omrörning på det att blandningen ej må pösa öfver. Då hela alunqvan titelen är använd och all fräsning af utvecklad kolsyra upphört, är basis för färgen färdig och man tager då massan ifrån elden. I en annan kopparkittel ställer man vauknippor med rötterna vända uppåt, och tillgjuter så mycket vatten alt örtens öfra ändar deraf betäckas. I detta vatten låter man vau-knipporna koka i högst 15 minu- ter, hvarefter man upptager dem och låter dem afrinna i ett särskilt kärl. Den vät- ska, som afrunnit, silar man, tillika med vau-afkoket igenom flanell. Man upphettar derefter på nytt den förutnämde basis för färgen och försätter den med så mycket af det silade vau-afkoket som behöfves för att åstadkomma den åslundade färgnuancen. Färgen pröfvas på det sättet, att man läg- ger litet deraf på ett stycke krita, som ge- nast insuger vattnet, hvarefter man utbre- der litet af färgen på ett papper och låter den torka, då man lätt ser, om färgen är tillräckligt mättad. Den färdiga färgmas- san gjutes då i ett kärl af stengods eller träd och lemnas att sjunka en dag, hvar- efter man afhäller den klara vätskan och torkar färgen på stora kritstycken. Vid be- redningen af vaugult måste man noga akta färgen för all beröring med jern, hvaraf äf- 43 ven den ringaste smitta är skadlig för fär- gens renhet 7). G. DAKIN uppgifver, att det, på föl- Fenis- jande sätt, lyckats honom att erhålla con- DÅKiNs centrerade lösningar af bernsten och af ko- method. pal så väl i alkohol som i terpentin olja, sa bern- Han tager ett stycke glasrör af 4 tums längd, kopal. } tums diameter och 4 tums tjocklek i glaset, tillsmälter rörets ena ända och in- lägger deri små bitar bernsten eller kopal, hvarefter han fyller röret till hälften med alkohol af 0,790 eg. vigt, och hopsmälter slutligen rörets öppna ända. Medelst ett handtag, bildadt af en omkring röret lin- dad metalltråd, håller han sedan rörel öf- ver elden, hvarvid alkoholn försvinner och röret fylles med en tjock ånga, hvilken un- der afsvalnandet condenseras till en först ofärgad men sedan gul vätska. Tager man kopal i stället för bernsten, så blir röret fullkomligt ogenomskinligt af den bildade ångan, men erhåller åter sin genomskinlig- het efter afsvalnandet. Då man sedan öpp- nar röret, så utvecklar sig ingen gas der- utur, och lösningen utgör en ganska skön, genomskinlig fernissa. Äfven den med ter- pentinolja beredda fernissan är fullkomligt klar och torkar nästan lika fort som alko- holfernissan. Då man vill bereda dessa fernissor i stort, kan man dertill betjena sig af en PAPINS digestor och reglera tempera- turen derigenom att man på digestorns lock 7) Journal des connaissances usuelles. Julii 1833, sid. 52. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 49, sid. 454. lägger bernstens- eller kopalbitar. Då des- sa smälta är värmegraden tillräcklig. Äf- ven vid beredningen i smått måste man vidtaga försigtighetsmått för att afböja den fara som kunde uppslå af glasets sönder- sprängning 8). Ferniss- Faraday bar inför Roy al Society i Lon- “arxnipsdon afhandlat några nya användanden af schnks- kautschuks destillations-produkter. Då kaut- ’ schuk underkastas torr distillation i slutna kärl, så öfvergår en flyktig olja af brun färg, som utgörocb deröfver af den an- vända kautschukens vigt. Enderby och BEALE bereda nu denna olja i stort. Vid den- sammas rectification erhålla de tre eller fy- ra qvaliteter deraf, af hvilka hvar och en kan användas till särskilta behof. Den full- komligt rektificerade oljan har en eg. vigt af 0,640, är ytterst flygtig, ganska bränn- bar och brinner med en lysande låga, blan- dar sig med alkohol och upplöser kopal och andra hartser. Den kan begagnas till be- redning af förträffliga fernissor, och i gal- lon (nära 13 Svensk kanna) säljes till 21 skilling Sterling. Den andra sorten kostar blott hälften så mycket som den första och kan äfven nyttjas till beredning af fernis- sor eller till upplösning af kautschuk för tillverkning af vattentäta tyg. Blandad med oljor förstärker den betydligt dessas ljus vid förbränningen 9). 8) Mechanics Magazine, N:o 504. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 7, sid. 221. 9) Literary Gazette, N:o 909. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 54, sid. 225. 45 Följande sätt att till billigt pris bere-Chemiska , i joreparat. da kopparoxid ul är uppglivit al J. MALA- MALAGU- GUTI. Man smälter, vid lindrig hetta, 100 „TIS. delar svafvelsyrad kopparoxid och 57 de- bereda lar kristalliserad t kolsyradt natron, och hål- "oxaur. ler blandningen upphettad till dess att den öfvergått till en fast massa, hvilken sedan uttages, pulveriseras och blandas noga med 25 delar kopparfdspån. Denna blandning inlägges i en eller flera deglar och utsattes för hvitglödgning i 20 minuter. Sedan mas- san kallnat, uttages den och pulveriseras , hvarefter den utlakas och tvättas med vat- ten, då en skönt röd kopparoxidul återstår. Det första utlakningsvattnet innehåller svaf- velsyradt natron, h vilket man kan till go- dogöra genom kr istallisation 10). Användandet af upphettad luft till Socker. vätskors afdunstning synes göra en viglig ning och förbättring i sockertillverkningen. Det äl’ medelst utrönt att, under den renade sockerlösnin-varm luft, gens eller så. kallade klärselns inkokning, en desto större del af det kristalliserbara sockret förvandlas till icke kristalliserande eller sirap, ju högre värmegraden är och ju längre tid inkokningen upptager, och att man tvertom får ett desto rikare utbyte i socker, ju skyndsammare afdunstningen går och ju lägre värmegrad man använder. För några år sedan hade KNELLER i England tagit patent på ett sätt att verkställa soc- 10) Annales de Chemie et de Physique, Oct. 1833, sid. 2i 6. — Journal de Pharmacie, Maj 1834, sid. 318. — Annalen der Pharmacie, 1O Band. 3 Heft. sid. 256. — DINGLERS Polytechn. Journ., Band. 52, sid. 52. 46 krets aidustning eller inkokning medelst varm eller kall luft, som tvingas att stry- ka igenom den upphettade sockerlösnin- gen 1). Denna uppfinning, som berättas haf- va blifvit med framgång använd, har se- dermera blifvit varierad på flere sätt. W. NEWTON i London har erhållit patent på apparater till så väl socker- och saltlösnin- gars afdunstning, som äfven till distillering medelst varm luft, hvilka, ehuru till inrätt- ningen olika, dock i hufvudsaken äro ena- handa med KNELLERS 2). I Frankrike har denna metod att afduns ta sockerlösningar blifvit införd och möjligtvis förbättrad af BRAME CHEVALLIER, och verkställes på föl- jande sätt: Den upphettade luften drifves, af en ångmachin, igenom sockerlösningen, hvilken förut blifvit upphettad till behörig värmegrad. Afdunstningspannan har dub- bla bottnar, emellan hvilka luften inkom- mer och uppstiger genom den öfre af des- sa bottnar, hvilken är genomborrad med en mängd så fina hål, att den i pannan va- rande sockerlösningen ej kan rinna igenom dem under det luften går igenom desam- ma. Luften, som på delta sätt fördelad, strömmar igenom sockerlösningen, bortför med sig vattenångor till den myckenhet, att, vid tillverkningen af hvilbetsocker, af- dunstningen kan verkställas vid en tempe- ratur af blott 56° till 75°, och inkoknin- gen vid 75° till 94° Gels. Dessa operatio- 1) Se Årsberättelsen 1831, sid. 4o. 2) The London Journal of Arts, Conjoined Se- ries, Vol. 4, sid. 161. ner gå, på detta sätt, mycket hastigare än vanligt, och erfarenheten lärer hafva visat att äfven en vida större qvantitet socker erhålles än genom den vid sockerraffinerin- gen allmännast följda inkoknings-metho- den 3). W. GUTTERIDGE och G. Stevens i Eng- GUTTE- land hafva erhållit patent på en apparat AEDRFS till sockerkokning i lufttomt rum efter Ho-STEVENS‘s wardska principen, samt på en inrättning till“R"sokr sockertopparnes torkning äfvenledes i luft- kerkok- tomt rum. Dessa uppfinningar äro ej al sockrets den beskaffenhet att de här kunna tydligttorning: beskrifvas 4). Biot och Persoz samt sedermera PER-Stärkelse. soz och Payen hafva anställt undersöknin-oen"sin?- gar af stärkelsens natur, h vilkas resultat kelsesoc- C 1 r kers be- äro, sa väl i rent vetenskapligt som äfven redning i techniskt hänseende, ganska märkvärdiga. Diastas. Det var bekant att stärkelse, genom behand- ling med svafvelsyra och vatten, förvand- lades först till gummi och sedan till soc- ker; man visste, att äfven kornmalt, under vissa omständigheter yttrade en dylik ver- kan på stärkelsen, och man ansåg, i det sednare fallet, växtlimmets närvaro såsom orsak till stärkelsens förvandlingar. För några år sedan uppgaf RASPAIL sig hafva 3) L’Institut, N:o 29, sid. 242. — DINGLERS Po- lytechnisches Journal, Band. 51, sid. 227. — Annalen der Pharmacie 9 Band., sid. 250; 1 2 Band, sid. 1^5. — ERDMANNS Journal fur Prak- tische Chemie, i Band, sid. 78. 4) The Repertory of Patent Inventions, Third Series, Vol. 16, sid. 129. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 50, sid. 281. 48 funnit att stärkelsekornen utgöras af små säckar, som inom deras yltre hinna inne- sluta det gummiartade ämnet, redan bildad t, och att detta blott mekaniskt lösgöres så snart som hinnorna af någon orsak sönder- slitas. De nyare undersökningarne synas, åtminstone till en del, bekräfta riktigheten af denna åsigt. Om man behandlar 5oo delar stärkelse med 120 d. svafvelsyra och 1390 d. vatten, på det sätt, att stärkelsen ulröres med en del af vattnet och syran utspädes med den andra, och stärkelse- blandningen småningom tillsättes till den utspädda syran, sedan denna sednare förut blifvit upphettad till omkring 90° C., hvil- ken värmegrad bör, så mycket möjligt är, bibehållas oförändrad, så spricka stärkelse- kornens hinnor och den gummiartade de- len upplöses i vätskan i hvilken hinnorna nu finnas uppslammade. Detta slags gum- mi har af Biot blifvit kalladt Dextrin. Det kan utfällas utur sin lösning med alkohol, och bildar, sedan det ytterligare blifvit tvälladt med alkohol, ett hvitt pulver, hvil- ket, om alkoholn får hastigt afdunsta, sam- manklibbar till en genomskinlig massa, som är löslig i vatten. Om ofvannämde bland- ning af stärkelse och svafvelsyra upphettas till 100° och kokas, så förvandlas dextrin till socker, som kan erhållas rent på sätt som förut är kändt. — Under fortsatta un- dersökningar af delta ämne lyckades det Payen och Persoz, alt i kornmalt upptäcka det ämne, som på stärkelsen yttrar en ana- log verkan med den af svafvelsyra. De kalla 49 kalla detta ämne Diastas och meddelas föl- jande föreskrift till dess erhållande: man begjuter krossadt färskt malt med ungefär lika vigt kallt vatten, och då det blifvit fullkomligt genomblött, utprässar man vät- skan derutur. Den erhållna oklara vätskan befrias ifrån upplöst fröhvita genom en till- sats af litet alkohol, hvarefter den silas och blandas sedan med alkohol så länge som någon fällning uppkommer. Denna fäll- ning, som är oren diastas, tvättas med al- kohol, upplöses sedan i vatten och fälles med alkohol, och denna behandling för- nyas tre gånger eller till dess att man ej mera erhåller någon fröhvita. Den pä det- ta sätt renade diastasen tvättas med alko- hol, hvarefter den utbredes i ett tunnt la- ger och torkas, så skyndsamt som möjligt är, i ett luftdrag af 40° till 50° värmegrad. Den rifves slutligen till pulver och förva- ras i en väl korkad flaska. En lösning af diastas i vatten åstadkommer på stärkelse, vid en temperatur af 65° till 70°, samma verkan som svafvelsyra vid en värmegrad af 85° till 96°; stärkelsekornens hinnor el- ler skal sönderbrista och stärkelsen gifver dextrin, hvilken, om temperaturen längre underhålles, förvandlas till stärkelsesocker. En lösning som innehåller blott i del dia- stas är tillräcklig att förvandla 2000 delar stärkelse till dextrin och åtminstone 1000 delar till socker. Vid en värmegrad, som öfverstiger 70°, förlorar dextrinlösningen sin egenskap att hos stärkelsen frambringa dessa förändringar. — Då man i stort vill Prof. PaschJs Jrsb. i835. 4 50 tillverka dextrin och stärkelsesocker, behöf- ver man icke använda på förulnämde sätt beredd diastas, utan man kan i dess ställe nyttja vanligt maltgröpe, och tillverknings- sättet blir härigenom långt enklare och min- dre kostsamt än om man behandlar stär- kelsen med svafvelsyra. PAYEN och PER- soz föreskrifva följande metod: uti en kit- tel, ställd i vattenbad som upphettas med ånga, gjuter man 350 till 400 vigtsdelar vatten. Så snart som vattnets temperatur uppnått 25° till 30° tillsätter man 6 till 10 delar maltgröpe, omrörer detta väl med vattnet och fortfar att upphetta blandnin- gen till dess att den fått en temperatur af 60° Man tillsätter då ioo delar stärkelse och omrör alltsammans, så alt stärkelsen hålles uppslammad i vätskan. Man låter nu temperaturen stiga till 70°, och söker att bibehålla blandningen vid denna vär- megrad, eller tillser åtminstone att tempe- raturen icke sjunker under 65° eller öfver- stiger 75°, hvilken reglering af värmegra- den lätt sker genom ångans insläppning el- ler afstängning. Efter 20 till 3o minuter blifver den i början oklara och simmiga vätskan mer och mer tunn och slutligen nä- stan så flytande som vatten. Då detta in- träffar, ökar man temperaturen hastigt till 95° eller 100° Man lemnar vätskan i hvi- la, aftappar och filtrerar det klara, hvilket man sedan hastigt afdunstar, antingen öf- ver öppen eld eller ännu bättre medelst ånga af ungefär 110° G. temperatur. Un- der afdunstningen borttager man skummet, hvilket innehåller största delen af de ännu qvarstannade stärkelsehinnorna. Då dex- trinlösn ingen blifvit afdunstad till stadga af sirup, och sedan utgjules i kärl af kop- par, förtennadt jernbleck eller träd, stelnar den, vid afsvalnandet, till ett ogenomskin- ligt gelé. I tunna lager kan dextrin torkas i fria luften eller i ett torkrum med luft- drag, och låter sedan lätt förvara sig. Vill man af stärkelsen bereda socker, så förfar man på samma sätt som vid beredningen af dextrin, blott med den skillnad, att man, så snart blandningen fått en temperatur af 70°, icke upphettar den till kokning utan bibehåller den vid en temperatur emellan 65° och 75° i 3 eller 4 limmars tid, och sedan inkokar lösningen, i hvilken dextrin nu blifvit förvandlad till socker. Dextrins användande i konsterna har med framgång blifvit försökt. Man har fun- nit, att den, vid kattuns och papperstape- ters tryckning kan med fördel nyttjas, i stället för utländskt gummi, till betnings- medlens och färgernas förtjockning. Äfven kan den begagnas till svärtvalsars förfärdi- gande för boktryckerierna, till appretur på åtskilliga tyg, till beredning af skrifbläck m. m. Till dessa ändamål skall, enligt Payens och PEnsoz‘s uppgift, den med diastas be- redda stärkelse-sirapen äfven kunna använ- das, dels med dels utan blandning med dextrin, och det synes som det, vid dessa tillfällen, vore fördelaktigare att begagna stärkelsesirapen än den föga sockerhaltiga dextrin. Såsom tillsats i degen har dex- trins användande vid brödbakning äfven blifvit berömdt, och man har, enligt Du- 52 MAS‘s uppgift kunnat tillsätta ända till 45 procent deraf, utan att detta röjdes af brö- dets smak. Brödet skall deraf blifva vac- krare och bibehålla sig längre. Det synes likväl som, äfven till detta behof, det egent- ligen varit stärkelsesirap, beredd med korn- malt eller diastas, som blifvit begagnad; åt- minstone öfverensstämmer detta med den uppgift som deroni blifvit lemnad af en ba- gare i Paris vid namn MOUCHOT. Han be- reder stärkelsesirapen alldeles på det ofvan anförda sättet och afdunstar sedan ungefär 3 af dess vattenhalt, hvarefter han försät- ter sirapen rned jäst. Så snart som denna blandning kommit i full jäsning tillsätter han den erforderliga qvantiteten mjöl och bereder deraf degen och brödet på vanligt sätt 5). Bränvin. WILKE har uppgifvit användandet af rening" mjölk såsom ett ganska godt medel att be- Eérf.” f*ria bränvin ifrån finkelolja. D:r MEUREn, som anställt försök härmed, har erhållit ganska fördelaktiga resultat af följande för- farande: Till 20 kannor bränvin tages i kanna mjölk, hvilken utan olägenhet kan vara skummad. Mjölken blandas med brän- 5) Annales de Chimie et de Physique, Torne 52, sid. 72; Tome 5 3, sid. 43, 75; Tome 5 6, sid. 337. — Journal de Chimie Medicale, Tome 9, sid. 417, 358. — Pharmaceutisches Central- Blatt, 5 Jahrg. sid. 180. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 50, sid. 195, 203; Band. 51, sid. 399, Band. 52, sid. 62. — Jour- nal fur Praktische Chemi, 2 Band, sid. 457. — Zeitblatt fiir Gewerbtreibende, Band. 7, sid. 491. 53 vinet i pannan och distillationen företages genast, hvarvid man, i början, bör använ- da lindrig eld, för att förekomma den ut- ur mjölken afskilda ostens vidbränning, äf- vensom det, för samma ändamål är nyt- tigt att lägga litet halm i pannan. Genom detta reningssätt undviker man att nyttja kolpulver, och erhåller ett utmärkt rent bränvin 6). GONBELY i Lyon har meddelat följan- Lim. de föreskrift för lims beredning af fiskfjäll: Hsmeaf. Fjällen tvättas med sorgfällighet och begju- tas derefter med så mycket vatten att de deraf betäckas. Sedan tillsättes 1 af fjäl- lens vigt saltsyra och fjällen omröres väl, så alt de Öfverallt komma i beröring med syran, hvilken utdrager den fosforsyrade och kolsyrade kalkjorden tillika med de öf- riga salterna. Så snart syran icke me- ra verkar på fjällen, tvättas dessa på nytt med vatten, och sättas i några timmar i en ström af rinnande vatten på det att all saltsyra må uttvättas. Alla dessa tvättnin- gar verkställas i korgar. Sedan fjällen på detta sätt blifvit befriade från sina salter och saltsyra, läggas de i en förtennad kop- parkittel med väl tillslutande lock och be- gjutas med så mycket vatten som de väga. Man underhåller sedan under kitteln en lin- drig eld, till dess att fjällen så mycket minskat sin volym att vattnet står öfver dem och lätt sätter dem i rörelse. Lim- 6) Pharmaceutisches Centralblatt 1832, N:o 50. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 7, sid. 27. 54 rnet är nu utdraget utur fjällen. Man från- silar limlösningen och tillsätter, på 3o kan- nor deraf, 2 lod alun, hvarefter man låter lös- ningen komma i kokning och tillser dervid noga alt den ej vidbrännes. Härvid upp- kommer en ymnig fällning, hvilken man låter sjunka, hvarefter man afhäller den klara vätskan och leder derigenom en ström af svafvelsyrlighetsgas, som bäst erhålles ge- nom svafvelsyras sönderdelning med kol ef- ter KNEZAUREKS metod 7). Genom denna behandling blifver limlösningen klar och färglös, och limmet blifver ännu vackrare, om man till lösningen sätter en ringa qvan- titet blysocker, t. ex. A eller 3 lod på 3o kannor. Då den på detta sätt blekta lim- lösningen fullkomligt klarnat, låter man den svalna till 20° och utgjuter den i formar, då den snart stelnar, hvarefter man skär limmet i skifvor och torkar det på nät, så- som vid vanlig limtillverkning 8). oija.^ Vid det vanliga sättet att rena lamp- sätt"AE? olja med tillhjelp af svafvelsyra 9) måste rena olja-denna sedermera bortskaffas genom oljans tvättning med vatten. Denna operation for- drar lång tid, ocli då arbetet sker i stort ar det ofta icke möjligt att fullkomligt från- skilja svafvelsyran. Om detta likväl lyc- kas, så är det sedan icke mindre svårt att befria oljan från uppslammadt vatten, hvar- 7) Se Årsberättelsen 1831, sid. 15. 8) Journal des connaissances usuelles, Oct. 1833. sid. 209. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 50, sid. 107. 9) Se Årsberättelsen 1830, sid. 48. 55- 1 af oljan ofta qvarhåller en betydlig myc- kenhet. Sedan oljan är fri från vatten, må- ste hon filtreras, h vartill mycken tid åtgår. D:r M. MEYER i Berlin bar meddelat föl- ande metod att mera skyndsamt och sä- tert samt med mindre förlust verkställa ol- jans rening: Oljan försättes och sqvalpas med svafvelsyra såsom vanligt. Då de ge- nom syrans verkan uppkomna svarta floc- korna afskilt sig, tillsättes, i småportioner en tjock gröt af krita och vatten, och oljan omröres väl dermed. Då ungefär A mera krita blifvit tillsatt än svafvelsyrans mätt- ning fordrar, aftappas oljan på klarnings- kärlen, då den bildade gipsen tillika med de förut nämda flockorna inom några få timmar sjunka till bottnen och oljan kan filtreras. Till filtrum användes helst bom- ull, emedan den insugna lätt kan erhål- las derutur genom stark utprässning. Man undviker på detta sätt helt och hållet sqvalp- ningen med vatten. Om oljan får tillräck- ligt länge stå orörd, så klarnar hon af sig sjelf, i synnerhet om man lindrigt uppvär- mer henne medelst ångrör, så att man knappt behofver använda filtrering om klarnings- kärlen äro försedda med flera krantappar insatta på olika höjd ifrån bottnen 10). Ch. Watt i England har erhållit pa-Tag och tent på följande sätt att smälta och rafline-"“ay.r- ra talg för tillverkning af ljus. Uti ett träd- MATxs kärl upphettas, med tillhjelp af ånga, så raffinera 10) ERDMANN‘S Journal fur technisehe und öko- nomische Chemie, Junii 1833. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 7, sid. 187. I 56 mycket vatten som svarar emot io kannor till i oo skålpund rå talg. Då vattnet är i kokning tillsättes litet kaustikt kali eller na- tron eller ock kalk, hvarefter talgen, som förut blifvit sönderskuren i små bitar iläg- ges. Under kokningen tillsättes, livar 15:de eller 20:de minut mera alkali eller kalk, till dess att den använda qvantiteten deraf ut- gör 2 till } skålpund på ioo skålpund talg. Om talgen är gammal tillägges litet kolsy- rad eller kauslik ammoniak. Vid koknin- gen iakttages, alt icke så mycket alkali på en gång tillkommer, att talgen upplöses der- af. • Så snart talgen flutit upp och samlat sig på ytan af vattnet, lemnas den att klar- na, hvarefter den aftappas, ifrån vattnet, i ett annat kärl, som förut innehåller vat- ten, till 2 eller 3 tums höjd, försatt med svafvelsyra i sådant förhållande, att unge- fär 2 lod svafvelsyra komma på ioo skålp. talg. Med tillhjelp af ånga kokas sedan talgen i det sura vattnet till dess att allt skum försvunnit. Talgen flyttas derefter i ett annat kärl, der den, äfvenledes med ån- ga, kokas i vatten för att befrias från svaf- velsyra. Då detta skett, aftappas talgen och lemnas att kallna 1). Gasiys- Brände har, i Royal Society i London, ntns' den 28 Februari förlidne år, uppläst en af- handling om gastillverkningens tillstånd i nämde hufvudstad, och dervid bifogat un- derrättelser om det techniska användandet af följande, vid den torra distillationen af 1) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. 130. il 57 stenkol, alstrade produkter: i :o Den ammo- niakaliska vätskan. Denna är,enligt Brände, en ganska invecklad upplösning af am- moniaksalter och cyanföreningar i vatten. Den användes i stort till beredning af sal- miak. Till detta ändamål mättas den med saltsyra, afdunstas och kristalliseras, hvar- efter saltet torkas sorgfälligt och sublimeras sedan i recipienter af bly. Man bereder äfven deraf svafvelsyrad ammoniak, hvar- af man, genom dekomposition med kolsy- rad kalk, erhåller kolsyrad ammoniak. Vät- skans halt af cyanföreningar har gifvitLowE anledning att begagna henne till beredning af berlinerblått på det sätt som i nästa ar- tikel skall närmare beskrifvas. 2:0 Sten- kolstjära. Denna nyttjas, utom till hvar- jehanda anstrykningar, äfven till brännma- terial i gasverken, der man låter den, blan- dad med vatten, drypa i elden 2). Tre gal- lons (51 Sv. kanna) äro tillräcklige att upp- hetta 5 retorter i en timme. Genom sten- kolstjärans distillation erhålles stenkolsolja , hvilken man nyttjar, dels i stället för sprit i lampor, dels till beredning af åtskilliga fernissor. 3:o Kalkvattnet, bvarigenom man låtit gasen stryka för att rena densamma, aftappar man tid efter annan utur renings- apparaterna och låter det klarna. Den der- vid uppkommande bottensatsen, bränner man antingen åter till kalk, eller ock be- gagnar man den till retortlockens lutering. Den klara delen af denna vätska pumpar man i låga kärl, hvilka äro ställda i retort- 2) Se ofvanföre pag. 19. 58 ugnarnes askrum, der vätskan afdunstar och anses derigenom bidraga att förvara rost- stängerna. Man använder den likväl för det närvarande äfven på det sätt, att man försätter den med sur svafvelsyrad jernoxid, då man erhåller en fällning, hvilken antin- gen kan, sådan som den är, nyttjas till målarefärg, eller ock digereras med kali- lut, då den gifver ett tillräckligt rent blod- lutssalt för beredning af berlinerblått. 4:0 Gasen. Den renade gasens egentliga vigt, och följaktligen äfven sammansättning äro ganska olika under de särskilta perioderna af destillationen. I medeltal är dess egent- liga vigt i gasometrarne 0,410, eller i ku- bikfot deraf väger 240 gran. — Förbruk- ningen af gas i London är utomordentligt stor. Det så kallade Chartered Gas-Com- pany ensamt har 270 retorter, hvilka ut- göra ungefär fjerdedelen af hela antalet i London, hvilket således stiger till 3ooo. Hvar och en retort väger omkring 15 cent- ner; retorterna allena innehålla följaktligen 2,240 tons 3) gjutjern. Gasens volym i nämde bolags gasometrar anses af Brände vara 820,000 kubikfot, eller för hela Lon- don 3,280,000 kubikfot. Antalet af de gas- ljus till hvilka bolaget lemnar gas, utgör ungefär 42,000 eller för hela staden 16 8,0 0 0. Om man nu antager att hvarje gasljus for- drar 5 kubikfot gas i timman, så åtgå i hvarje timme, som gasljusen brinna, 840,000 kobikfot gas, och då hvart och ett gasljus 3) 1 Ton är ungefär 6 Skeppund Svensk Vict. vigt. 59 brinner, i medeltal, 5 limmar hvarje dag, så utgör den dagliga åtgången af gas 4,200,000 kubikfot. För tillverkningen af det gasför- råd som London årligen behöfver, fordras 200,000 chaldrons 4) stenkol, hvilka gif- va 2,400,000,000 kubikfot gas, som väga 75,000,000 skålpund och frambringa lika mycket ljus som 160,000,000 skålpund talg- ljus hvaraf 6 utgöra 1 skålpund. Stenko- len till gasberedningen intaga ett rum af 10,800,000 kubikfot eller kunna fylla en kub af 222 fots sida 5). G. Lowe i London har uppfunnit ett Åtskilliga nytt sätt att öka lysningsförmågan hos den tilivérk- vid gasverken erhållna gasen, jemte använ- sipasn. . dande af den vid stenkolens destillation upPfn-, bildade ammoniakaliska vätskan till bered- "TSwe. ning af berlinerblått, och en ny metod alt utur gasen kondensera den medföljan- de stenkolstjäran. — Medlet, hvaraf Lowe beljenar sig till ökandet af gasens lysnings- förmåga, består endast deruti, att han upp- samlar gåsen öfver stenkolsolja i stället för vatten, bvarigenom gasen blir mättad med ångorna af stenkolsolja och derigenom gif- ver en mera lysande låga. För att erhål- la berlinerblått utur den ammoniakaliska vätskan blandas 1 inperial gallon (13 kan- na) deraf, då dess egentliga vigt är 1,031, med 1 uns (ungefär 2 lod) jernvitriol upp- löst i vatten, hvarefter man tillsätter 14 4) i Chaldron är i det närmaste 500 Svenska kannor. • 5) Literary Gazette, N:o 895, sid. 193. — DING- LERS Polytechnisches Journal, Band. 52, s. 58. 60 uns svafvelsyra af i,85 egentlig vigt. Det berlinerblått, som härigenom blifvit utfäldt, tvättas och torkas på vanligt sätt. Lowe’s kondenserings-apparat består endast af ett rör, lagdt i lutande ställning, hvilket är försedt med fem sjelfverkande siphoner, ge- nom hvilka tjäran beständigt uttappas. Den tjära som utrinner från öfre delen af detta rör har den högsta temperaturen och följ- aktligen äfven den största egentliga vigten, då deremot de nedanföre aubragta sipho- nerna gifva en allt mindre och mindre het tjära 6). Po^in Ett nytt sätt att torka porslins- och FcCience. faience-massa till den grad, som är nöd- RPE5 vändig för formningen, har blifvit uppfun- och nit af Grouvelle och Honoré i Frankrike. satt att De utvägar, som man vanligen begagnar till torka detta ändamål, äro tvenne och bestå der- porslins- . ’ . massa, uti, att man, sedan massan fått afsätta Sig utur det vatten hvaruti hon varit uppslam- mad, och det klara vattnet blifvit aftap- padt, bortskaffar det sedan återstående öf- verflödiga vattnet i massan antingen deri- genom, att man lägger massan i kärl gjorda af gips, som insuger vattnet, eller ock ge- nom afdunstning vid en högre värmegrad. Båda dessa torkningssätt hafva sina olägen- heter. På massans torkning i gipskärl bar luften ett stort inflytande: är luften myc- ket torr, så afsätter sig i kärlen en skorpa som hindrar vattnets insugning; är deremot 6) The Repertory of Patent Inventions Vol. 15, sid. 74- — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 49, sid. 424. 61 luften fuktig så torkar massan nästan icke. I alla fall måste man ofta omröra massan för att få henne likformig, och om torkningen går fort, blir den för stark i massans yta, hvårföre denna blir svårare att arbeta och låter icke väl blanda sig med resten. Dess- utom är massan, under det hon ligger i gipskärlen, lätt utsatt fördam, hvaraf hon blir orenad, och äfven händer det lätt att hon blir blandad med gipskorn som kunna åstadkomma betydliga fel i godset. I stäl- let för att lägga massan i gipskärl, plägar man stundom torka henne på bräden i ett torkrum; men hon blir då lätt oren af dam. Massans afdunstning vid en högre tempe- ratur, verkställes uti stora af tegel murade pannor eller bassiner, under hvilkas botten hettan från en eldstad ledes igenom mura- de rör. Detta torkningssätt är kostsamt och gör massan olikformig. GROUVELLE och Ho- NORÉ afskilja vattnet från porslinsmassan ge- nom prässning i hampväfs-säckar af unge- fär 18 tums längd och 9 tums bredd. De begagna härtill en skrufpräss, hvars präss- bord har 11] qvadratfots yta. Först inläg- ges i prässen 3 rader med massa fyllda säckar, 6 i hvar rad, och ofvanpå dem läg- ges en matta af vide, på denna åter säckar, och man fortfar på detta sätt till dess att prässen innehåller 5 eller 6 hvarf af säc- kar. Ofvanpå det sista hvarfvet lägges åter en matta och på denna en trädskifva. Präs- sen tilldrages sedan småningom, och i syn- nerhet är en långsam prässning nödvändig för faiencemassa, emedan den lätt utträn- ger igenom säckarna. Arbetaren lärer sig 62 likväl snart att känna den kraft som han bör använda. På 2 limmar kan man utan svårighet prässa 1200 till 1400 skålpund sådan massa som, efter silningen , fått af- sätta sig i blott 4 eller 5 dagar, så att hon genast kan arbetas och blott innehåller 28 procent vatten. Man gör väl om man, då halfva prässningstiden är förfluten, uttager säckarne, slår dem med handen och förenar massan i ett mindre rum. Under första prässningen måste säckarne vara tillbund- na; men då man andra gången prässar, är det tillräckligt att blott ornvika säckarnes öppning ett par gånger. Den på detta sätt behandlade massan skali blifva bättre än den som på ett af de vanliga sätten blif- vit torkad, och i synnerhet utmärka sig derigenom att hon blifver alldeles fri ifrån blåsor. Två personer kunna lätt sköta tven- ne prässar, hvarmed man h varannan tim- me kan utprässa, 110 till 120 säckar, af hvilka hvar och en innehåller 12 till 14 skålpund färdig massa, så att qvantiteten deraf för hvarje dag utgör i medeltal i3,ooo skålpund 7). Svart färg Den enda vackert svarta färg till mål- “arjdining på porslin, som hittills varit känd, lin. utgöres af en blandning af jernoxidul med koboltoxid. Då denna färg pålägges tun- nare för att gifva grått eller tuschsvart, 7) Bulletin de la Société d’Encouragement, Oct. 1833, sid. 340. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 122. 63 drager den likväl antingen i brunt eller i blått, hvilken olägenhet blir desto märkba- rare ju tunnare färgen blifvit pälagd. Den- na svarta färg kan dessutom blandas med blott några få porslinsfärger, emedan andra metalloxiders chemiska verkan ofta förstö- rer den effekt som man genom den svarta färgens tillsats ville åstadkomma. Bergs- Rådet FRICK i Berlin har funnit att iridium och rhodium gifva utmärkt sköna svarta och gråa porslinsfärger som kunna blandas med ganska många andra färger och verka på dessa endast såsom en inblandning af svart eller grått. Dessa färger, i synner- het af iridium, äro så djupt, och rent svar- ta, att hvarje annan inbränd svart porslins- färg, jemförd med den, synes brunaktig. De äro af den högsta glans, och afspringa icke ifrån glasuren om också inbränningen blifvit flere gånger förnyad och färgen pålagd så tjockt som möjligt. De gråa färgerna af iridium hafva den renaste gråa färgton utan den minsta dragning i brunt eller blåak- tigt, och antaga, efter inbränningen, den fullkomligaste glans äfven i de tunnaste la- ger. Hittills har iridium endast kunnat an- vändas till dyrbarare porslinsmålningar, i anseende till svårigheten att erhålla tillräck- lig myckenhet deraf; men sedan man, i Ryssland, funnit platina och börjat använ- da denna metall till mynt, har man i åter- stoden, som fås vid platinans rening, fun- nit en så rik tillgång till iridium, att det- ta troligen framdeles blifver en handelsva- ra. Man har i Berlin redan ett års tid. 64 begagnat sig deraf till all bättre målning på porslin 8). Glas och Apparaten till speglars beläggning be- deraf står, såsom bekant är, af en i träd infattad FARnOwsmarmorskifva, på hvilken tennfolium ut- Ärbätkabredes och begjutes med qvicksilfver, hvar- tillverk- efter glaset pålägges Ocll belastas med vig- D’ ter till dess att det öfverflödiga qvicksilf- ret afrunnit, hvarefter vigterna aftagas och glasets ställes på kant till dess att amal- gaman hårdnat. G. FAnnOW i London har förändrat apparaten till spegelbeläggning, på ett sådant sätt, att man, i stället för de vigter hvarmed glaset lastas, använder skruf- var. Man vinner härigenom de fördelar, att glaset ej så lätt sönderspräckes, hvilket annars ej så sällan sker genom vigternas oförsigtiga påläggning, och att man genast kan gifva marmorskifvorna och glasen en lutande, till och med lodrätt ställning, hvar- igenom qvicksilfrets afrinnande ganska myc- ket påskyndas. FARROW har hittills an- vänd t sin uppfinning blott på små spegel- glas, men WHEDER har begagnat denna me- tod, med några förändringar, äfven vid beläggning af glas som haft 48 tums längd och 29 tums bredd. Marmorskifvan, på hvilken tennfolium lägges, är infattad på vanligt sätt och insatt i en ställning, så in- rättad alt man kan gifva skifvan hvilken lutning 8) POGGENDORFFS Annalen der Physik, 1834. N:o 2. — Pharmaceutisches Centralblatt, 5 Jahrg. sid. 94. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, B. 7, sid. 457. 65 lutning man behagar. Till hvarje skifva hör ett visst antal lösa jernbågar, hvilka omfatta skifvan och äro försedde med skruf- var, af hvilka hvar och en bär en med läder beklädd trädklots, som trycker glaset intill skifvan då skrufven tilldrages. Röran- de detaljerna af denna uppfinning måste jag för ofrigt hänvisa till den derom utgif- na beskrifningen med tillhörande tecknin- gar 9). , . J. EMMET uppgifver, att obränd gips, Gips. om den utröres med svag lösning af kali EMMET‘s eller åtskilliga kalisalter, hårdnar på sam- använda 1 1 1 obränd ma sätt som bränd gips med vatten. Utom gips, kaustikt kali äro kolsyradt, svafvelsyradt, kiselsyradt kali och vinsyradt kali-natron verksammast, då deremot salpetersyradt och saltsyradt kali icke visa något inflytande på gipsen, och natronsalter snarare synas yttra en motsatt verkan. Det förutnämde vinsyrade dubbelsaltet visar sig utmärkt verksamt i det ögonblick blandningen sker. Deremot verka kolsyradt och svafvelsyradt kali långsammare och likformigare då de- ras lösningar äro behörigt utspädda, hvar- före dessa salter synas vara de praktiskt användbaraste. Sura kalisalter verka på samma sätt, men skada gipsens samman- hang genom den gasutveckling som inträf- far om gipsen innehåller en halt af kolsy- rad kalk 10). 9) Mechanics Magazine, N:o 556, sid. 2. — DING- lers Polytechnisches Journal, Band. 53, sid. 98. 10) The New Edinburgh Philosophical Journal, Apr. — Jul. 1833. — Zeitblatt fiir Gewerb- treibende, Band. 7, sid. 366. Prof Pasch^s Årsb. >835. 5 66 Metalhr Den silfverlika metallblandning. Mail- uai^le-lechort kallad, hvilken i dessa Årsberättel- „ten. ser förut blifvit omnämd 1), beredes, en- Maille- . e /-- chort. ligt uppgiit af uppfinnaren, IH. MAILLOT, genom sammansmältning af i del nickel, 2 delar koppar, i del zink, } del jern, 3 delar bly och 1 del tenn. 2). Church’8 Förbättrade machiner till spiks tillverk- machiner ning äro uppfunna af W. CHURCH i Bords- spiks O 1 A .7 .. tillverk- ley Green vid Birmingham. Spikarnas äm- ning: nen beredas, genom valsning, af jernstän- ger eller plåtar. Valsarna härtill likna dem som nyttjas till utvalsning af platt stång- jern, med den skillnad, att den ena valsens omkrets är tandad på ett sådant sätt att, då den valsade plåten, med en skärmachin, långsefter sönderskäres i smala stänger, des- sa komma att bestå af sammanhängande kilformiga stycken, af hvilka hvart och ett utgör ämnet till en spik. Af dessa ämnen förfärdigas spikarne medelst särskilta ma- chiner, hvilkas beskaffenhet ej här kan gö- ras begriplig, hvårföre jag måste hänvisa till den utgifna beskrifningen 3). Shiltons En förbättrad machin till huggning af Fillugg-filar och raspar är uppfunnen af W. Shil- chin, TON i Birmingham. Uti denna machin sker 1) Se Årsberättelsen 1833, sid. 77. 2) Description des machines et procedés con- signés dans fes Brevets, Tome 23, sid. 34o. — Annales de la Société polytechnique, N:o 9. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 152. 3) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 2, sid. 321.—DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 95. 67 huggningen med en mejsel, hvilken är fä- stad i hufvudet af en hammare, som sättes i rörelse medelst ett hugghjul. Filarne, som skola huggas, hållas af ett slags tång och föras af machineriet fram och tillbaka under hammaren. Längden af det stycke som filen, vid hvarje slag, framskjutes un- der hammaren, beror af filens finhet och regleras af machinen. Till raspars hugg- ning begagnas en spetsig mejsel som, i hvarje slag, åstadkommer blott en tand. Hammaren, hvari mejseln är fästad, rörer sig successivt tvärs öfver raspen ifrån den ena kanten till den andra, hvarvid raspen först då framskjutes längsefter, när den si- sta tanden vid endera kanten blifvit hug- gen. En närmare beskrifning härom kan här icke meddelas 4). J. HAYNE i London bar erhållit patent HaYNEs på förbättringar i tillverkningen af skedar, (ske- gafflar och andra dylika artiklar medelst dgxsas] machiner, hvaraf detaljerna måste inhäm- tillverk- tas af den utgifna beskrifningen 5) Man betjenar sig i England af följan -Svärta på de enkla förfarande till att gifva en glän-"c"er" sande svart färg åt små gjutna pjecer af tackjern. Hvar och en af de artiklar, som skola svärtas, fästas vid en jerntrådskrok och öfverstrykes med linolja, så tunt att ol- jan icke afrinner eller bildar någon drop- 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 4, sid. 27. —DINGLERS Polytechnisches Journal Band. 52, sid. 179. 5) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 3, sid. 287. — DING- lers Polytechnisches Journal, Band. 51, s. 368. 68 pe eller annan ojemnhet. De öfverstrukna artiklarne hängas sedan 8 eller 10 tum öf- ver lågan af ved, så att de alldeles omgif- vas af röken. Då de, på detta sätt, varit utsatta för en frisk eld i en timmas tid, sänkas de nära intill de glödande kolen, likväl utan att de vidröra dessa. Efter om- kring i5 minuters förlopp tagas artiklarne från elden och doppas genast i kall terpen- tinolja. Skulle de, efter denna behandling, icke vara tillräckligt glänsande, så hållas de åter, i några minuter öfver kolelden, och doppas å nyo i terpenlinoljan. — Denna svärta skyddar jernet ganska väl för luftens åverkan och motstår äfven svaga syror. Den kan äfven användas på smidt jern, men lyckas bäst på tackjern 6). Fysiska Vid flere kemiskt-tekniska försök , t. ^irument^> sådana som angå färgning, sockerbild- ochrro-ning, jäsning, fordras att kunna en längre Hrrnens lid underhålla en digestionsvärma af oför- thgeauo- ändrad temperatur. D:r F. HEEREN har upp- funnit en apparat för detta ändamål, hvil- ken han kallat Thermostat. Den beslår af ett vattenbad, som uppvärmes af en spiri- tuslampa, hvars låga, medelst ett litet vänd- spjell, inledes i ett vid lampans sida an- bragt dragrör och derigenom hindras att vidare uppvärma vattenbadet, så snart som detta erhållit den åstundade värmegraden. Då temperaturen sedan sjunker, återtager vändspjellet sin förra ställning, tillsluter 6) The Repertory of Patent Inventions, New Series, VoL i, sid. 60. — DINGLERS Polytech- nisches Journal, Band. 51, sid. 153. 69 dragröret oeh lemnar lampans låga åter till- fälle att uppvärma vattenbadet. Appara- ten är gjord sjelfverkande med tillhjelp af en stor lufttermometer, hvars kula, som innehåller qvicksilfver, befinner sig inuti vattenbadet. Från kulan nedstiger ett glas- rör, hvilket under kulan är böjdt i rät vin- kel och utgår horisontelt genom vattenba- dets vägg, hvarefter det lodrätt uppstiger och slutar sig i bottnen af en träddosa, som tjenar till qvicksilfver-reservoir för termometern. Denna dosa är inuti gängad och försedd med en skruf, hvilken, då den blifvit tillskrufvad så långt som den går, helt och hållet fyller dosan. Från dosans botten nedstiger ett rör, hvilket sedan är böjdt i en vinkel af 65°, så alt det följakt- ligen ligger i en lutning af 25° emot hori- sonten. Det är tydligt att qvicksilfret må- ste stiga eller falla i detta rör, i mon som temperaturen i vattenbadet stiger eller fal- ler, och att man, medelst skrufven i den nyss förutnämda träddosan, kan reglera qvicksilfrets ståndpunkt för en viss värme- grad. Till apparaten hörer äfven en med vatten fylld stor flaska, hvars Öppning är tillsluten rned en kork, genom hvilken en sifon är insatt som småningom tömmer fla- skan. Luften, som ersätter det utrunna vatt- net inkommer genom ett äfvenledes i kor- ken insatt rör, hvilket med sin nedra än- da går nära flaskans botten. Vid den öf- ra ändan af detta luftrör är ett böjligt rör fästad t, hvilket är försedt med en spets, som är instucken i det förut omnämda, från lufttermometerns träddosa utgående mamnm snas smogt) i ' I isus t th tamdelthe ovndeeaeenoeomm"eemnr ' 31 L 35 ................... 7° lutande röret. Da qvicksilfret i delta rör stiger så högt att det vidrör den instuck- na spetsen af flaskans luftrör, så kan in- gen luft inkomma i flaskan, och sifonen upp- hör då att verka. Då åter temperaturen sjunker och följaktligen qvicksilfret drager sig tillbaka, får luften å nyo tillträde och sifonen utdrager vatten ulur flaskan. Detta vatten faller i en liten glastratt, hvilken hänger på ena armen af en vid det förut omtalade vändspjellet fästad häfstång, hvars andra arm har en motvigt som drager spjel- let öfver lamplågan så ofta som tratten blir tom. Så länge deremot, som tratten ännu till någon del är fylld af det från sifonen utrinnande vattnet, lyfter den motvigten och drager spjellet ifrån lampans låga, som då åter kan uppvärma vattenbadet. Då tratten sänker sig, trycker den tillika en liten ventil emot sifonens öppning för att så mycket säkrare hindra vattnet att ut- rinna derutur. På det att vattnet ej ha- stigt må utrinna utur tratten, är dennes pip ganska trång. Uti den af HEEREN be- skrifna och afbildade apparaten innehåller lufttermometerns kula 14 kubiktum, och vattenflaskan kan inrymma 3 skålpund vat- ten, som äro tillräcklige till att hålla appa- ten verksam i io till 12 timmar 7). Elektrisk Redan SÖMMERRING väckte den ideen telegraf, att begagna elektriciteten till telegrafiska signaleringar. Möjligheten häraf har blif- vit ådagalagd af Professor WEBER i Göttin- 7) ERDMANNS Journal fur praktische Chemie, Band. 2, Häft. i, sid. i. 7l gen. År 1833 hade WEBER ledt en dub- bel förening af metalltrådar ifrån det fysi- ska kabinettet, Öfver busen i staden, till det astronomiska observatorium, hvilken ledning sedermera blifvit fortsatt till det magnetiska observatorium och bildade en stor galvanisk kedja hvaruti den elektriska strömmen, då de vid ledningens båda ändpunkter befintliga multiplikatorer inberäknas, måste genom- löpa en längd af nära 9000 fot. Lednin- gen består för det mesta af koppartråd, af den sort som i handeln betecknas med N:o 3, hvaraf en meter väger 8 grammer; men multiplikatorn i det magnetiska observato- rium är af försilfrad koppartråd N:o 14, hvaraf 2,6 meter väga 1 gramm. Ett en- da galvaniskt plåtpar i ledningens andra ända åstadkommer en ganska betydlig de- klination hos multiplikatorns magnetnål, och, hvad man knappt skulle förmoda, åstad- kommer ett plåtpar af ganska ringa storlek, t. ex. af 1 tums diameter, med användan- de af blott brunsvatten eller till och med distilleradt vatten, en icke mycket ringare verkan än ett ganska stort plåtpar med stark syra. Då plåtparens antal förökas, växer deras verkan nästan i förhållande till antalet. Då den elektriska strömmens rigt- ning och följaktligen magnetnålens deklina- tion med största lätthet och säkerhet kan bestämmas med tillhjelp af en commutator eller gyrotrop, så finner man lätt, att man, om flera mutliplikatorer användas, åt hvar och en af deras magnetnålars olika ställ- ningar kan gifvas en särskilt bemärkelse och således åstadkomma signaleringar, lika som 72 med andra telegrafiska inrättningar. Äfven med hela ord och små meningar hafva för- söken på det fullkomligaste lyckats 8). Arnolds För att förekomma de oregelbunden- vh, heter i chronometrars gång, h vilka förorsa- chrono- kas af jordmagnetismens inflytelse, harman meter utan framgång försökt, att göra oron och dess fjäder af guld och silfver i stället för stål. ARNOLD och Dent i England slöto häraf, att man till förfärdigandet af dessa chronometerns delar ej får använda metal- ler, hvårföre de försökt att förfärdiga så väl oron som dess fjäder af glas. Härigenom vinnes tillika den stora fördelen att chro- nometern mindre störes i sin. gång genom temperatur-förändringarne, emedan glasets dilatation af värmet är mindre än metal- lernas. Att dessa glasfjädrar kunna uthär- da ganska starka skakningar har man ut- rönt på det sättet, att man hängt chrono- metern på en kanon, hvilken man afskjutit, utan alt uret deraf lidit det ringaste 9). 8) ERDMANNS Journal fur praktische Chemie, Band. 3, Häft. i, sid. 63. 9) Mechanics Magazine, N:o 537 och N:o 551. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 51, sid. 157; Band. 52, sid. 76.