ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL. rETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1833; «f G. E. PASCH. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1 8 3 3» hademla INNEHÅLL. Angniachiner. Skyddsmedel emot ångpannors sön- dersprängning................................... 1. Ångvagnar...................... » 6. BRAITHWAITES ångspruta ... »9. Rrånnbar gas,) använd till I erhållande (BROWn‘s Gas-vacuum-machin . » 10. af mecha- I nisk kraft. ) Kardnin^. KINGs och BLASDELs kardmachin . » H. Ulls kardning och förespånad förena- de. SELDENS patent .... »rr. BOLTONS förbättring af kardmachiner » 13. CALLAS machin till kardläders förfärdi- gande.......................... » 14. Ulls kamnin^. DAULLÉS och Cordiers samt LÉNOBLES machiner........................ » 14. Spånad. Roberts, KNOWLES, JELLICORSES, MIL- NES, BATES, Gores och MONTGOM- MERYS spinnmachiner .... » 15. Äldre Franska spinnmachiner . » 16. Väfnader. GOULDINGS, BLACK WELLS, Alcocks, HE- ATHCOATS och BAILEYS väfstolar » 17. Äldre Franska till väfnadskonsten hö- rande uppfinningar . . . » Klädens nopp-^ PATURLES och LUPINS noppningsma- ning. J chin........................ Klädensvalk-\Förbättring af Chardbons valkma- » » » ning. J chin .................................... Klädens rugg-^^isvusQ^s ruggmachin . . . ning. JWELLS ruggmachin . . . . WALKERS ruggmachin . . . . JEWELLS ruggmachin . . . . Klädens of- \OLDLANDS öfverskärningsmachin . verskärning. COLLIERS öfverskärningsmachin . Klädens deka- 17- 18. 19. 19- 19- 20. 20. 20. 20. 21. » » JOARHITS dekaterings apparater tering a Pr. Paschs^s Arsb., j8S3. II Pappers till-Chinesiskt papper.................pag, verkning. JLumps blekning........................ » Pappersmateriens vaskning . . o Pappersmateriens silning ... » Machiner till pappers tillverkning » Garfning. BROWNS garfningsmetod ... o DRAKES d:o. .... » ASHMORES garfning med sot- eller tjärvatten ...................... o Blekning. EMMETS blekning med kol . . o KRESSLERS silkesblekning ... o KRESSLERS sätt att bleka hafssvamp o Fiirgning. Indiska färgämnen.................. » Kattuns och ) DOLLFUS‘s mangel................. o andra tygs (FAVRES mangelvalsar af trädskifvor » tryckning. J DOLLrus‘s viscosimeter .... a PAYNES Tryckmachin .... » STRAUBHARTHS polytyperade tryckplå- tar ..............• . . . . o Boktryckeri-- \THOMSONs sätt att gjuta stilar . a konsten. JDIDors stilgjutningsmachin . . o Bruces musiktryck................. a GENOUX‘s stereotyperingssätt . o HACKETTS d:o....................... a TREMBLOT LACROIX‘s compositeur ty- pographe ........................ a CoWPERS, WoODS, SHERMANS och MI- DENDORPS tryckprässar ... a Stentryck. ENGELMANNS, CLOUÉ‘s och DAY‘s litho- grafiska prässar................................. a Kopparstick. JOBARDS graveringsmachin . . a Färger till IBerlinerblått ....... • målning. ..................... o Kemiska 1 Svafvelsyra ....... o produkter. ................................ . a Chlorsyradt kali................... a Lucifer matches: ett nytt kemiskt eldon . ........................ a Sockerr^ffi' \HALLETTES ugn till benkols ombrän- nering. J ning .......................... . . a Sätt att, utan ombränning, göra nytt- jadt benkol användbart till socker- raffinering ..................... o 22. 24. 32. 32. 36. 38. 40. 4o. 41. 42. 49. 50. 51. 56. 56. 56. 57. ä: 58. 58. 58. 58. 59. 59- 61. 61. 64. 65. 66. 67. 68. III Sockerraffi- nerin^. MOULFARINES apparat till sockers kok- ning med ånga Branvin. URES sockerkoknings-apparat HAYWARDS filtrerings-apparat HICKs‘s uppfinning att erhålla vin af brod ..... • • pag- 69. 69. . » . • brän- 71. Glas tillverk- ning. Metaller och metallarbe- ten. Beales rektifikator .... Åtskilliga Engelska och Franska stillations-apparater . . . . ^Glasblåsningsmachin af ROBIET ................................... » » de- » » » Baron AF WETTERSTEDTS metall-plå- 1 tar till skepps beklädning . » Medel att skydda jern emot rost. » 7i. 73. 74- 76. 77. 77- 78. |1 1 | 1 ill vinnande af de pris, som La Société ^ngma- d‘Encouragement pour l‘indusirie nationale skydds- i Paris utsatt för uppfinnandet af fullkom-medgpmnet ligare skyddsmedel emot ångpannors sön-nor sön- dersprängning1), hade 21 täflande anmältspränga sig. Ehuru ingen af dessa hade uppfyllt nin6- hvad nämde Samfund fordrat, befunnos likväl de förslag, som tre ibland dem in- gifvit, förtjena vedermälen af Samfundets uppmärksamhet, hvårföre jag anser mig böra här lemna närmare underrättelse om desamma: 1. EDUARD HALL har föreslagit för- bättringar uti inrättningen af flötet i ång- pannan, och uti användandet af de lätt- smälta metallplåtarne 2). — Beträffande flö- tet, hvilket vanligen består af en sten, råder HALL: 1:0 att omgifva detsamma med jernbleck eller med metallväf, för att hin- dra det att sönderfalla och förlora sin ur- sprungliga volum, 2:0 att upphänga det på en messingstråd, hvars tjocklek ej öfver- stiger 4 millimeter (nära 1 Svensk verk- tum); 3:o att, medelst en ring, qvarhålla den- na messingstråd, så att den ej kan svänga eller taga en annan riktning; och 4:0 att låta flötet styra den kran som reglerar pannans påfyllning. —• Af större vigt är den af HALL föreslagna förbättringen i af- b Se Årsberättelsen år 1832, sidan 12. 2) Årsb. 1830 sid. 7 och 8. Pr. Paschs^s ^rsb.j 1833. I seende på de lättsmälta metallplåtarne. Den består i anbringandet af en ventil neduti de rör hvari plåtarne äro fästade. Denna ventil bålles öppen så länge som plåten bibehåller sig, men kan tillslutas sedan plåten smält och så mycket ånga ut- gått att faran för pannans sönderspräng- ning är förbi. Genom denna inrättning undvikas de olägenheter, som kunna upp- komma genom machinens afstannande då plåten smälter, emedan man kan insätta en ny plåt, utan att behöfva vänta till dess att ångpannan afsvalnar. HALL före- skrifver vidare, att, genom ett rör, afleda den ånga som bortgår så väl då säkerhetsven- tilerna öppnas som då plåtarne smälta, samt att, i det sednare fallet, låta den smälta me- tallen uppfångas i ett särskilt kärl, på det att den icke må falla på ångpannans botten. 2. Hr RoUx har föreslagit, såsom skyddsmedel, två apparater till ångpannans underhållande, med vatten. Den första af dessa fordrar användandet af ett flöte i pannan, hvilket genom sin tråd verkar på den ena armen af en häfstång, som står i fö- rening med en i reservoiren för det varma kondensations vattnet anbragt inrättning, hvarigenom vattenhöjden i reservoiren tvingas att stiga då vattnet i ångpannan minskas, och tvertom. Reservoiren är til- lika försedd med en tryckpump, som sät- tes i rörelse af machinen, och hvars pi- ston lyfter och sänker sig lika mycket som reservoirens djuplek utgör. Denna pump indrifver i pannan mera eller mindre vat- 3 ten, allt efter vattnets större eller mindre höjd i reservoiren och underhåller således en i det närmaste oförändrad vattenhöjd i pannan. — Den andra af RoUx föreslag- na apparaten fordrar hvarken flöte eller tryckpump. Den består uti en ihålig kran- tapp, som i midten af reservoiren för det varma kondensationsvattnet, går vertikalt genom ett med ångpannan förenad t hori- sontelt rör, hvars axel ligger i samma plan som vattnets medel-niveau i pannan. Den- na krantapp erhåller, af machinen, en beständigt afvexlande rörelse åt ömse sidor. Under den hvila, som följer på tappens rörelse i en riktning, insläppes i pannan så mycket af det i tappen innehållna vattnet som befinner sig öfver den dåvarande vat- tenhöjdens niveau i pannan. Då deremot tappen fullbordat sin rörelse i motsatt rikt- ning, upptager den uti reservoiren så myc- ket vatten, som svarar emot det af ånga fyllda rummet i tappen, hvilken således, under sin rörelse, upptager utur reservoi- ren och förer till ångpannan en q vantitet vatten, hvilken är större då vattnet i pan- nan står lägre, och tvertom är mindre då pannans vattenhöjd är högre. — Dessa bå- da apparater, ehuru sinnrika, hafva icke ansetts kunna i alla händelser uppfylla sitt ändamål. Den nyss förut nämda krantap- pen, hvars dimensioner måste stå i förhål- lande till ångpannas storlek, torde vara pålit- lig endast i det fall, att vattnet i ångpannan och i det horisontela röret alltid vore stilla. Hvad den första apparaten angår, synes den kunna med fördel användas vid de tillfällen 4 då vattenhöjden i pannan blott förändrar sig inom vissa gränser. Uppfinnaren synes sjelf hafva varit af denna tanke, emedan han föreslår att, under häfstången hvarpå flö- tet hänger, anbringa ett slagverk, som till- kännagifver faran, i den händelse att vatt- nets niveau i pannan skulle sjunka under det bestämda maximum. 3. Hr Frimot har äfven föreslagit tvenne skyddsmedel. Det första af dem är en apparat, bestående af ett gjutet mes- singsrör af 7 till 8 centimeters (25 till 31 tums) diameter och 8 till 9 decimeters (321 till 36} tums) längd, hvilket ligger i horisontel ställning under ångpannan, och livars ena ända går in i eldstaden till 35 centimeter (14^ tum) af rörets längd, samt är tillsluten med en plåt af bly, tenn eller någon lättsmält metallblandning. Rörets andra, utom eldstaden liggande, än- da är försedd med en kran, fästad vid ett rör af 2 centimeters (f tums) diameter hvilket är insatt i det förra röret och räc- ker nära till plåten hvarmed detta är tillslu- tet. Ifrån den yttre delen af det vidare röret uppstiga tvenne med kranar försedda rör, hvilka båda ingå i ångpannan: det ena i hennes öfre del, och det andra litet öfver hennes af elden träffade delar. En följd af denna inrättning är, att vattnet, så län- ge det har sin behöriga höjd i pannan, måste fylla det horisontela röret genom det sednare af de nyss förut nämda båda rören. Blir vattenhöjden i pannan lägre, så bortkokar snart vattnet i det horisonte- la röret, som sedan blir så hett att plåten, hvaraf det är tillslutit, smälter. Denna händelse tillkännagifves då af ångan, som utrusar ända till dess att de båda uppsti- gande rörens kranar tillslutas. Det kunde hända att främmande ämnen uti vattnet af- satte sig på plåten, hvarigenom denne kun- de komma i smältning, oaktadt det hori- sontela röret vore fullt med vatten. Till förekommande häraf är det smalare röret insatt i det horisontela och försedt med en kran. Man öppnar tid efter annan denna kran, och utsläpper litet vatten, då vatt- net i det yttre röret, för att inkomma i det inre, nödvändigt måste stryka öfver plåten, som derigenom befrias från de äm- nen hvilka kunna hafva afsatt sig på den- samma. Så snart en plåt smält, insätter man en ny, hvartill icke fordras mer än en half timmes tid, men väl mindre, om man håller rör till ombyte i beredskap. — Ehuru denna inrättning ansetts kunna med fördel begagnas samfält med de van- liga skyddsmedlen, har man dock dere- mot anmärkt, att den på det horisontela röret anbragta plåtens smältning torde kunna mer eller mindre fördröjas derige- nom att vattnet, genom sin rörelse i pannan, möjligtvis inkastas i röret, äfven då vatten- höjden är lägre än den bör vära. — Det andra af Frimot föreslagna skyddsmedlet, förnämligast ämnadt att begagnas på ång- fartyg, är en öppen manometer, som blott har 2 meters (nära 62 fots) höjd, men med hvilken man kan mäta en tryckning af 10 till 11 atmosferer. Denna manometer be- står hufvudsakligen af ett jernrör, som är 6 böjdt flera gånger parallell med sig sjelf, och som innehåller 4 med vatten från hvarandra skilda qvicksilfverpelare. De öf- versta böjningarne hafva skrufproppar, till utsläppande af den luft som kan finnas i röret. Manometern är för öfrigt lika in- rättad , och begagnas på lika sätt, som van- ligt. På dess öppna ända sitter en ihålig kula, hvaruti qvicksilfret samlar sig under det att ångan utrusar, då tryckningen i pannan blir större än den för hvilken manometern är beräknad. Det är tydligt, att denna inrättning beror på samma grun- der som den förkortade barometern, och har således samma ofullkomligheter som denne. Dess egentliga 'företräde framför manometern med sammanprässad luft, be- står deruti, att den utgör ett säkerhets- medel mera, då qvicksilfret blifvit utdrif- vet, och ångan således finner aflopp; men då detta inträffat, är med detsamma in- strumentet förstördt, och är svårare att åter iståndsätta än den vanliga öppna ma- nometern 3). De nya uppfinningar och förbättrin- gar, rörande ångmachiner, som under det förflutna året blifvit bekanta, äro dels min- dre märkvärdiga, dels af sådan beskaffen- het, att de här icke kunna beskrifvas. Ångvag- Ångkraftens användande till att drif- nar va vagnar utgör ännu ett föremål för fort- 3) Bulletin de la Société d‘encouragement pour ‘Industrie nationale, Dec. 1831, s. 526. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 241. 7 satta bemödanden. — Ibland de ångvag- nar på vanlig landsväg hvilka tillvunnit sig den största uppmärksamheten, intager GURNEY‘s främsta rummet 4). De ordentli- ga resor som, i Februari 1831, började göras med tre af dessa vagnar emellan Glou- cester och Cheltenham, 4 gånger hvarje dag, fortsattes oafbrutet i 4 månader, un- der hvilken tid denna ångvagnsfart varit begagnad af emellan 3 och 4 tusende re- sande. Oaktadt passagerare-afgiften var blott hälften så stor som på de vanliga vagnar- na, hvilka dessutom gingo med mycket mindre skyndsamhet, och hvarken skada eller uppehåll skola varit försakade, genom ofullkomlighet i ångvagnarnes inrättning, måste likväl dessas resor inställas. Orsa- ken härtill lärer, enligt sednare underrät- telser, icke hafva varit en explosion af ångmachinen, utan den öfverdrifvet (höga afgift på ångvagnarne, hvilken, i egennyt- tiga afsigter, blifvit, af ägarne till Chel- tenham-vägen och af andra personer, hos Parlamentet utverkad. En petition häre- mot hade likväl blifvit ingifven, i anled- ning hvaraf Parlamentet utnämt en kom- mission, som skulle noga pröfva alla de omständigheter hvilka talade till ångvag- narnes fördel eller skada. Denna kommis- sion har, efter inhämtade yttranden af de fleste bland de utmärktare sakkunnige män, afgifvit en berättelse som innehåller följan- de hufvudresultat af den hållna undersök- 4) Se Årsberättelserna 1830, sid. 2 2, och 1832, sid. 20. 8 ningen: 1:0 Ångvagnar kunna gå på van- lig landsväg med en hastighet af I o En- gelska mil i timmen; 2:0 De kunna, med denna hastighet, föra mer än 14 resande; 3:o Deras vigt kan, tillika med machin, bränsle, vatten och öfrigt tillbehör, un- derstiga 3 Tons (ungefär 18 Skeppund); 4:0 De kunna med lätthet gå, så väl upp- före som utföre backar af betydlig lutning; 5:0 De resande äro på den i fullkomlig sä- kerhet; 6:o Om de äro behörigt inrättade, kunna de icke göra någon olägenhet; 7:0 De äro ett skyndsammare och mindre kost- samt transportmedel, än vagnar dragne af hästar; 8:o De tillfoga vägarne mindre ska- da än vanliga vagnar, emedan hjulen kun- na vara bredare; hvarjemte ingen åverkan af hästarnes fötter dervid äger rum; 9:0 De på dem lagda afgifter, hafva haft nästan samma verkan som ett förbud. I följd af denna berättelse har ett nytt förslag, till bestämmande af de afgifter, som ångvag- nar hädanefter böra erlägga, blifvit gjordt. — Lyckade försök med ångvagnar hafva, en- ligt Engelska journalers uppgifter, blifvit, under förlidne året, gjorda af W. HANCOCK och af W. A. Summers och N. OGLE. Den förstnämde har utgifvit en prospectus till ett ångvagnsbolag, som han ämnar att grunda, och hvars vagnar skola gå ifrån London till flera af stadens granskap be- lägna orter. •— I inrättningen af ångvagnar skall D:r CHURCH i Birmingham hafva gjort ganska vigtiga förbättringar, af hvil- ka den förnämsta lärer bestå uti en ång- apparat, i hvilken hvarje qvadratfot upp- 9 hettad yla förvandlar 13 gallons vatten i timmen till ånga, eller gifver en 10 gån- ger så stor ångproduktion som man vanli- gen räknar. Ett bolag har bildat sig till begagnande af Churchs uppfinning på ång- vagnar, hvilka äro ämnade att gå emellan London och Birmingham. — Af allt delta kan synas att ångvagnarne nu vunnit en större fullkomlighet än de förut ägt; men hittills hafva icke de med dem gjorda för- sök gifvit något fullt afgörande resultat. Detta bruk af ångkraften är ännu ett ibland den använda mekanikens svåraste pro- blem, och meningarne om möjligheten att, på ett tillfredsställande sätt, kunna lösa detsamma, fortfara ännu att vara de- lade 5). En BRAITHWAITES ångspruta 6) har blif- BnATTH- vit inköpt för Berlin af Preussiska Rege-WAITEs ringen. Den består af två liggande cylin- ta. drar af 10 tums diameter, och drifves af två små ångmachiner, af tillsammans 15 hästars kraft. Hela apparaten med sitt tillbehör, hvilar på fyra af JONES i Lon- don förfärdigade patenthjul af jern, och 5) Mechanic’s Magazine N:o 431, sid. III; N:o 447 — 451 ; N:o 450, sid. 443 ; N:o 455, sid. 50. — The London Journal of Arts, conjoined Series, Vol. i, s. 144. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid. 403; Vol. 14, sid. 174. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 43, sid. 72; Band. 44, sid. 314, 462; Band. 45, sid. 1; Band. 46, sid. 21, 87. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 253, 330, 398, 399, 433, 545, 56r; Band. 7 , sid. i. 6) Se Årsberättelsen 1831, sid. 5. I o väger (vigten af vattnet i ångpannan inbe- räknad) 80 centner, men dragés likväl med lätthet af fyra hästar på stenlagd ga- ta. Efter 20 minuters förlopp sedan el- den blifvit antänd under ångpannan, bör- jar machinen att gå och gör 20 till 25 dubbla slag i minuten, hvarvid 57 kubik- fot vatten i hvarje minut utdrifvas af spru- tan till en ganska betydlig höjd. Åtgån- gen af bränsle utgör 130 skålpund cokes i timman. Till sprutan höra 4 slangar af hvilka, efter behofvet, antingen blott en eller alla på en gång kunna nyttjas. Då blott en slang begagnas, med ett strålrör af 11 tums diameter i öppningen, stiger vattenstrålen till en vertikal höjd af 120 fot, men vid en lutning af 45° till 50° kastas den till ett afstånd af 164 fot. Den- na brandspruta har kostat 1200 L. Sterling 7). Brännbar Den af BRows uppfunna så kallade gas an- Gas-vacuum-machin 8), uti hvilken mecha- erhållan- nisk kraft erhålles genom luftens tryck- ^chfn^k^^ å ena sidan och, å andra sidan, ge- kraft. nom ett tomrum, åstadkommet genom för- DROWN S. . ~ 1 0 Gas-vacu-bränning af brannbar gas, sages nu hafva, umsme- genom de sednare förbättringar som den undergått, blifvit begagnad med fördel vid Croydon-kanalen. Cylindern, hvari det lufttomma rummet uppkommer genom ga- sens förbränning, är, i denna machin, 22 fot hög och 21 fot i diameter. — En an- nan af dessa machiner har blifvit gjord med en cylinder af 4 fot 8] tum i dia- 7) Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6. sid. 513. 8) Se Årsberättelsen 1827, sid. 39. 11 meter, och skall åstadkomma en förvånan- de verkån. Den gör 5 till 6 förbrännin- gar i minuten, och genom hvarje förbrän- ning lyftes, med största hastighet, en vat- tenmassa af 750 gallons (1060 kannor). Man har funnit att cokes och stenkols- tjäran, hvilka erhållas efter beredningen af den gas som fordras till machinens drif- vande, icke allenast fullt betala kostnaden för gasen, utan äfven lemna en betydlig behållning, oberäknadt värdet af machi- nens arbete. Denna machin har, i det af- seendet, företräde framför ångmachiner, att den är enkel i sin inrättning, kan ej förorsaka någon fara och kan genast sättas i gång när den skall begagnas 9). Ph. L. King och E. BLASDEL i Ameri- Kurd- en hafva uppfunnit en förbättrad löparevals zin&: eller rensare på kardmachiner för ull. I och stället för kardnoekor begagna de, till lö-RuAäPzz:s parevalsens beklädning, långa, spetsiga nå- chin. lar af ståltråd, hvilka skola göra en långt bättre verkan och mindre slita den stora kardcylindern ,0). D. SELDEN i Liverpool hafva erhållit uu patent på en ny inrättning af skrubblings- kardning och kardmachiner för ull, hvarigenom ul- spånad lens förespånad på slubbmachin undvikes. — sedens Midt Öfver skrubblingsmachinens matare- patent. 9) The Repertory of Patent Inventions Vol. 14, sid. 367. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal Band. 46, sid. 321. — Zeitblatt fur Ge- werbtreibende, Band. 6, sid. 495. 10) The Repertory of Patent Inventions Vol. 13, s. 79. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 151. bord och längsefter detsamma är en skil- jevägg ställd, hvarigenom den pålagda ul- len blir skild i två lika delar. Ullen fort- far sedan att vara delad under sin gång genom machinen, så att hon slutligen af- lossas ifrån aftagsvalsen i form af tvenne vaddar. Hvardera af dessa ledes sedan genom ett kringgående, trattformigt rör, igenom hvilket ullen dragés medelst val- sar. Härigenom blifver ullen mer eller mindre sammansnodd (i mon af den ha- stighet, h varmed så väl nämde trattfor- miga rör som valsarne vända sig) och upp- lindas slutligen, då den har utseende af ett löst spunnit tåg, på ett slags bobiner. Då ullen ytterligare skall kardas, upplin- das hon, från de nyss nämda bobinerna, på en stor spole, hvars längd är lika med längden af kardmachinens cylindrar, på det sätt, att så många ändar, som spolens längd tillåter, ledas bredvid hvarandra ifrån lika många bobiner. Då ullen skall finkardas, bör spolen innehålla ull ifrån så många bobiner som de ändar af före- spånadsgarn äro, hvilka erhållas af finkard- ningsmachinen. Denna sistnämde är, till största delen, inrättad såsom en vanlig kardmachin, men har två aftagsvalsar, hvilka äro beklädda med kardremsor, på sådant sätt, att dessa bilda ringar omkring valsarne, med ungefär en tums afstånd emellan hvarje ring; och valsarna äro så ställda, den ena öfver den andra, att den ena valsen aftager ullen från de delar af machinens stora cylinder, hvilka ej åtkom- mas af den andra valsens kardringar. Den stora spolen, på hvilken ullen ifrån den förra kard- eller skrubblingsmachinen blifvit upp- lindad, insattes, i horisontel ställning, bak- om finkardningsmachinen, hvarefter de sär- skilta ändarne af ullen ledas genom öppnin- gar i en, emellan spolen och machinens ma- tare-valsar ställd skifva, hvilka öppningar äro svarande emot hvar sin kardring på aftags- valsarne. Ullen, aflossad från aftagsval- sarne, måste, i följd af machinens nu be- skrifna inrättning, bilda lika många band som kardringar finnas. Dessa band dra- gas sedan, på samma sätt som förut blif- vit nämdt, medelst valsar, genom kring- gående trattformiga rör, och undergå der- igenom den lösa spinning som annars plä- gar åstadkommas genom en särskilt före- spånadsmachin 1). — Denna förändring af kardmachinen synes vara en Amerikansk uppfinning, af C. Atwood i Connecticut 2). En tillsats på vanliga kardmachiner Boltons för bomull, i ändamål att, under kardnin- FingaF gen, rena bomullen, är uppfunnen af H. kardma- chiner. Bolton i England. — I rummet emellan den stora kardcylindern och aftagsvalsen, öfver dessas beröringslinie, är en slags be- täckt låda af träd inpassad, hvars form är lämpad efter nämde rum, dock så, att ingen af lådans sidor råkas af valsarne. På den åt kardcylindern vända sidan har lå- dan en längsefter gående öppning, vid hvars nedre brädd en knif eller klinga är fästad 1) The Lordon Journal of Arts and Sciences Conjoined Sereis, Vol. i, sid 309. — 2) Jemf. Atwoods patent i The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid 21. parallelt med kardcylinderns axel ocli i sådan ställning, att knifvens bredd ligger i riktningen af tangenten till nämde cylin- ders periferi, och dess egg har ett afstånd af 4 tum ifrån samma cylinder. Under machinens gång blifva de orenligheter, som kunna finnas i bomullen, frånskilda af knif- ven och samlas i lådan, hvarigenom såle- des Bomullen kommer renad till aftags- valsen 3). Callas En machin, med hvilken kardnoekor till kara-förfärdigas och tillika insättas i kardlädret, rädezä. och på hvilken Galla i Paris år 1821 er- gande. höll privilegium , har blifvit bekantgjord genom utgifven beskrifning 4), men kan här endast anmälas. uiis kam- Två machiner till ulls kamning, på nin8' hvilka privilegier blifvit, i Frankrike, er- hållna år 1826 af P. M. J. DAULLÉ och L. J. E. Gordier , samt en machin till samma ändamål, på hvilken Lenoble, nyss- nämde år undfått privilegium, hafva blif- vit beskrifne 5). spånad. Flera nya förbättringar af de till spinn- machinen hörande delar hafva, under det förflutna året, blifvit bekanta, men alla äro af den beskaffenhet att de här icke kunna beskrifvas. Jag får derföre blott anmäla de förnämsta ibland dem: 3) The London of Arts and Sciences, Conjoi- ned Series, Vol. 1, sid 358. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Vol 6, sid. 474. 4) Description des machines et procedées con- signes dans les Brevets d’invention, Tome 21, sid. 208. 5) Ibid. Tome 22, sid. 5, 153 och 260. 15 R. Roberts i Manchester har uppfun- Roberts nit en inrättning af spinnmachiner för spinuma- bomull, hvarigenom machinen, som drif- ves af ånga eller annan mekanisk kraft, sjelf reglerar garnets spinning och upplind- ning, och således förrättar de operationer, som i vanliga spinnmachiner bero af spin- narens skicklighet. Uppfinningen är gan- ska snillrik och tyckes öfverträffa de för- sök som i samma väg förut blifvit gjorda 6). På en uppfinning, af samma ändamål KNOWKES som den nyssnämda, har ett patent blif-spinnma- vit erhållit af Th. KNOWLES i England, hvilket gifvit anledning till process emel- lan den sistnämde och Roberts som an- sett sin patenträtt förnärmad genom den- na uppfinnings begagnande 7). Förbättringar i machiner för i syn- nerhet bomullsspånad hafva dessutom i England, blifvit dels gjorda, dels inför- da af J. JELLICORSE 8), J. Milne 9), J. Bates 10), H. GORE 1), och R. Montgom ery 2). 6) The London Journal of Arts and Sciences, Second Series, Vol. 8, sid. 233. —DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid 333. 7) Ibid. Conjoined Series, Vol 1, sid. 97, 161 och 190. — 8) The Repertory of Patent Inventions Vol. 13. sid. 321. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal, Band. 45, sid. 374. 9) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i sid. 208. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 46, sid. 213. 10) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 1, sid. 325. 1) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 14, sid. 79- . 2) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 1, sid 245. — The Följande äldre spinnmachiner och der- till hörande inrättningar, livarpå brevets eller privilegier blifvit i Frankrike erhåll- na, hafva, efter privilegiitidens tilländalö- pande, blifvit beskrifna. —Förbättringar i bomulls-spinning, hvarigenom man erhål- ler ett garn utan ludd, och således ej be- höfver att sveda det deraf väfda tyget, af J. B. SALADIN i Maubuisson; brev. 1816. Garn af ull kan äfven spinnas på samma sätt 3). — En förbättrad spinnmachin for bomull (äf- ven för ull, lin och hampa), uti hvilken garnets upplindning regleras efter spelens omloppshastighet, och matarevalsarne stanna då ett garn brister, af J. A. VANDERMERSCH; brev. 1816 4). — En inrättning, som kan an- bringas på spinnmachiner för så väl bomull som ull, genom hvilken garnets upplindning regleras, utan att spinnaren behöfver gifva akt på spelen, af N. Gharoy i Paris, brev. 1826 5). — En förbättrad spinnmachin för ull, uti hvilken jäckens rörelse är obero- ende af spinnaren, och sådan, att garnets spinning alltid blir likformig, af N. A. T. Mercier i Louviers, brev. 1826 6). •— Spinn- machiner Repertory of Patent Inventions, Vol. 14, sid. 68. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 46, sid. 95. — Zeitblatt ftir Gewerb- treibende, Band. 6, sid. 469. 3) Description des machines et procédés con- signes dans les brevets d’invention, Vol. 22, sid. 60. ' 4) Ibid. Vol. 22, sid. 267. 5) Ibid. Vol. 21, sid. 204. 6) Ibid. Vol. 22, sid. 77. 17 machiner för kamull, af Doro i Paris, brev. 18167), och af Engelsmannen Th. Bolton, hrev. 1821 8). — I väfnadskonsten hafva få nya upp- mfn^ finningar blifvit bekanta. En mekanisk Gllt- väfstol af J. Goulding är af mycket in- DINGs vecklad sammansättning, men skall hafva "D"0 flera väsendtliga fördelar 9). Förbättringar af stolar till väfning af spetsväfnad eller bobbinet hafva i England, blifvit gjorda af J. BLACKWELL och Th. ALCOCK 10). af J. HEATHCOAT 1), samt af Th. och CH. BAr- ley 2). — Deremot hafva flera äldre upp- finningar, hvilka i Frankrike varit privi- legierade, blifvit beskrifna. De förnämsta bland dessa äro: Mekaniska väfstolar till åtskilliga tygs väfning af Le BL.OND Dansette, i År- mentiéres brev. 182 i 3); af C. Dugueyt i Ly- on, brev. 1826 4); ocli af DIxON och Risler i 7) Description des machines et proeédés consignés dans les brevets d‘invention. Vol. 21, sid. 218 8) Ibid Vol. 21, sid. 3o8. 9) Bulletin de la Société d‘encouragement, Nov. 1831 , sid. 482. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid 455. 10) The London Journal of Arts and Sciences, Second Series, Vol. 8, sid. 177. —DINGLFRS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 340. 1) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid 381. — 2) The London Journal of Arts and Sciences, Second Series, Vol. 8, sid. 193. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid.344. 3) Description des machines et procedes, con- signés dans les brevets d’invention, Tome 22, sid. 274. 4) Ibid. Tome 21, sid. 214. Pr. PaschPs Årsb.j 1833. 2 18 Cernay brev. 1827 5). — En siden väfstol så inrättad att en enda arbetare kan skö- ta tre eller fyra väfstolar på en gång, af F. H. S. SILVAN i Vaucluse, brev. 1826 6). — Till- verkningen af ett slags sammet som är li- ka på båda sidor, kalladt Velours-Caroline, af Herbet och TAVERNIER i Amiens, brev. 1825 7). — Stolar för tillverkning af tri- cot, tyll och dylika väfnader, C. J. AN- DRIEUX i Paris, brev. 18158); af J. M. Co- chet i Lyon, brev. 1821 9); af G. CANARD i Paris, brev. 1821 10); af A. George i Ly- on, brev. 1825 1), af Grégoire och Lom- bard i Nimes, brev. 1 826 2). — En stol till väfning af säckar utan söm, af HOBON och PEAU i Paris, brev. 1821 3). — Till- verkningen af segelduk, af LEBOUCHER-VIL- LEGAUDIN i Rennes, brev. 1821 4). — En skottspole, så inrättad, att den öfverflödi- ga delen af inslagsgarnet åter upplindar sig på spolen, hvarigenom inslaget alltid får samma grad af spänning, af A. RIVAUX i Lyon, brev. 18265). KVddens PäTURLE och LUPIN i Paris hade, år "OK2778-1826, erhållit privilegium på en machin nings ma- chin af ~ " PATURLE 5) Description des machines et procédés consignés °ch dans les Brevets d‘invention, Tome 22, sid. 341. "ETT 6) Ibid. Tome 20, sid. 128. 7) Ibid. Tome 21, sid. 108. 8) Ibid. Tome 20, sid. 200. 9) Ibid. Tome 22, sid. 93. 10) Ibid. Tome 22, sid. 95. 1) Ibid. Tome 20, sid. 27. 2) Ibid. Tome 22, sid. 243. 3) Ibid. Tome 22, sid. 136. 4) Ibid. Tome 21, sid. 278. 5) Ibid. Tome 22, sid. 274. 19 till klädens noppning. Denna uppfinning har, genom utgifven beskrifning blifvit gjord allmänt känd 6). En ifrån Preussen till Frankrike in- Kiädes- förd klädesvalk, på hvilken ENGLERTH,pResSN%: REULEAUX och DoBBE d’EcHSWEILER i Mé- valkma- 1, . • chin in- zieres år 1820 erhöllo brevet d nu porta tion förd i har blifvit beskrifven. Den är en förbätt- FxenäF"- ring af CHARDRONS valk machin 7), ifrån hvil- Ene- ken den hufvudsakligen skiljer sig deruti, REU-' att valkhamrarne föras af en med spiral- LEAFX fjäder försedd vefstång, hvarigenom deras DODBE slag på klädet blifva elastiska 8). d‘Ecns- Åtskilliga förbättringar ai machiner till Kindens klädens ruggning hafva blifvit bekanta, afruggning. hvilka likväl ingen synes vara af något ut- märktare beskaffenhet. I de vanliga ruggmachinerna äro ra- ATKIN- marne, hvari kardborrarne äro insatte, SONs orubbligt fästade vid machinens cylinder, chin. R. ATKINSON i England har föreslagit ett sätt att, medelst underlagda stålfjädrar, gö- ra kardborrarnes tryckning emot klädet ela- stisk 9). Denna uppfinning är likväl icke ny. Af en mera ovanlig beskaffenhet är Wells en af W. WELLS i Manchester uppfunnen r5Rm. ruggmachin, i hvilken kardborrarnes rörel- se icke, såsom vanligt, är cirkulär, utan har form af ett D, hvarigenom ruggnin- gen sker rätlinigt och parallelt med klä- 6) Description des machines procédés consignés dans les brevets d‘invention, Tome 21, sid. 129. 7) Se Årsberättelsen 1828, sid. 37. 8) Description des machines procédés consignés dans les brevets d‘invention, Tome 21, sid. 243. 9) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 1, sid. 285. 20 det. Kardramarne äro, för att kunna anta- ga de ställningar som härtill fordras, rör- ligt fästade vid machinens cylinder, på ett eget sätt, som här icke kan göras tyd- .ligt 10). WAL. S. WALKER i England har erhållit pa- KERS tent på en förbättrad ruggmachin, uti hvil- ckin. ken klädet, medelst valsar, hålles slätt och spändt under ruggningen, och dess spän- ning kan, efter behag, ökas eller minskas. Sedan klädet gått igenom machinen, kan det, i motsatt riktning, föras tillbaka, och detta förnyas till dess att ruggningen är fulländad 1). JRWELLS Af samma beskaffenhet som den före- rgsm? gående, synes en af Amerikanen J. JEWELL i Massachusetts uppfunnen ruggmachin KVMens vara 2). sfver- Én machin till klädens öfverskärning skärning. OLD- är uppfunnen af G. OLDLAND i England, öfver- Dess sammansättning är ovanlig och för skär- mycket invecklad för att här kunna be- "DkäM skrifvas3). COLLIERS En äldre öfverskärnings-machin, som “fKer- bär äfvenledes blott kan anmälas, på hvil- ningsma- chin. —------------ 10) The London Journal of Arts and Sciences, Gonjoined Series, Vol. 1, sid. 353.—The Re- pertory of Patent Inventions Vol. 14, sid. 335. 1) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid. 288. 2) The Repertory of Patent Inventions Vol. i3, s. 278. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende Band. 6, sid. 227. 3) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 1, sid. 21. — DING- lers Polytechnisches Journal, Band. 45, sid. 253. 21 ken J. COLLIER i Paris år 1821 erhållit privilegium, samt åtskilliga förbättringar derpå, livilka blifvit privilegierade åren 18 2 2, 1823 och 1824, hafva blifvit be- kantgjorda genom utgifna beskrifningar 4). Tre apparater till klädens dekatering, Decate- på hvilka P. Joarhit i Saint-Etienne i yoXMMÅrs Frankrike erhållit privilegium åren 1826 apparater och 1829, hafva blifvit bekanta. — Den dens de- första af dessa apparater består af en fyr- hatering: sidig trädlår, ställd på ett kärl af koppar, hvilket är betäckt med en trädram, hårdt öfverspänd med groft linne- eller hampväf, som således utgör trädlårens botten. Klä- det vikes i fyrkant, i flera delar, så att det bildar en stapel, hvilken man omgifver med en linneduk och nedlägger i trädlå- ren. Ofvanpå klädet lägges sedan ett i appa- raten jemt passande lock, bestående af en stark skifva af träd eller ock af tack- jern, hvilken tillprässas med en skruf så att klädet ligger päekadt, hvarefter man, ifrån en ångpanna, insläpper vattenånga i kopparkärlet och låter den genomtränga klädet i 15 minuter. Efter denna tidsför- lopp öppnar man apparaten, upptager klä- desstapeln och nedlägger den sedan om- vänd, hvarefter man åter pålägger och till- skrufvar locket och låter ånga inströmma i 5 minuter. Derefter uttages klädet, ut- bredes och skakas samt prässas slutligen med mellanlagdt prässpapper på vanligt sätt. — Den andra dekateringsapparaten 4) Description des machines et procédés con- signés dans les brevets d‘invention. Vol. 22, sid. 286. 22 består af 8 eller flera ihåliga och med små hål öfverallt genomborrade messingscylindrar. Klädet, som skall dekateras, upplindas på dessa cylindrar, hvarefter man i den inleder ånga. Dekateringen är fullbordad då ångan öfverallt utgår genom klädet. — Den tred- je apparaten har, vid sin ena ända en cy- linder på hvilken klädet upprullas. Deri- från ledes klädet öfver ett kopparkärl, på hvilket ett dubbelt stycke groft lärft eller buldan är hårdt spändt på samma sätt som skinnet på en trumma, och i hvilket ån- ga insläppes ifrån en ångpanna. Klädet går sedan öfver en borste; derefter under en vals, som håller det spändt, så väl emot lärftet hvarmed kopparkärlet är betäckt, som emot borsten; sedan öfver en messings- cylinder af samma beskaffenhet som de, hvaraf den näst förut nämde apparaten är sammansatt, och hyari ånga likaledes in- släppes; hvarefter det går under en träd- vals som håller det spändt intill messings- cylindern, och upprullas slutligen på en annan trädvals 5). pipers- De anmärkningsvärdaste uppfinningar ‘Wlsg.P-rörande pappers tillverkning, hvilka under det förflutna året blifvit bekanta, äro föl- jande : Chine- DELAPIERRE i Frankrike har erhållit ett Sis".PP af La Société d’encouragement pour 1’indu- strie nationale, utsatt pris för tillverkningen af ett papper, till alla sina egenskaper likt 5) Description des machines et procédés con- signés dans les brevets d‘invention, Torne 22, sid. 231, 234. 23 det bästa chinesiska, som användes till kop- parsticks och stentrycks afdragning. I an- ledning af DUHALDES, KÄMPFERS och andras uppgifter, enligt hvilka det chinesiska pap- peret skall beredas af bamburör, har DE- LAPIERRE dermed gjort följande försök, hvil- kets lyckats. Gamla bamburör från Cayenne blöttes i kalkmjölk i tre veckors tid, hvarefter de väl uttvättades. De skuros se- dan i stycken som kokades 12 timmar i kaustik lut, hvarvid det bortdunstade vatt- net beständigt ersattes med ny lut. Bam- burören sönderstampades derefter till en grof deg, hvilken vaskades, hvarigenom det ämne, hvaraf rörets knölar bestå, bort- sköljdes. Den erhållna massan behandla- des skiftevis med surt och alkaliskt vatten, och utvaskades väl emellan hvarje sådan behandling, hvarefter den slutligen blektes med clor. På samma sätt använde DELA- PIERRE äfven Spanska rör (Arundo donax) och vanliga strandrör (Arundo phragmites). Den pappersmateria som erhålles af dessa ämnen släpper vattnet så hastigt under formningen, att man icke får tillräcklig tid att fördela den jemt på formen. Man måste derföre tillsätta ett ämne som qvar- håller vattnet. Härtill föreslår DELAPIERRE barken af papper-mullbärsträdet (Broussone- tia papyrifera), hvilken är slemmig och gifver en lika så fin och silkeslik pappers- massa som bambu och dessutom bidrager till papperets styrka. Till samma ända- mål har äfven slemmet af malvaceerna blifvit försökt, men med mindre framgång, emedan papperets hvithet deraf skadades 24 och vattnet förmycket qvarhölls i pappers- materien. DELAPIERRE har äfven till be- redningen af ett papper som liknar det chi- nesiska, försökt att använda veke-tåg (Ju- neus effussus), och har erhållit ganska till- fredsställande resultat. Han har dessutom funnit att sådant papper, hvaruti socker, salpeter och flera andra varor från Indien pläga vara inpackade, kan omarbetas till ett papper som fullkomligt liknar det chi- nesiska 6) Lnmp- Dr. von KURRER har, uti en af ho- blekning, nom utgifvit verk 7) meddelat föreskrifter till lumps blekning för papperstillverknin- gen, af hvilka jag ansett mig här böra lemna ett sammandrag, i synnerhet som de angå en näringsgren som, äfven hos oss, utgör en af de vigtigare. Den vanligen följda metoden att bleka mer eller min- dre färdigvalsad pappersmassa anser von KURRER vara långt mindre fördelaktig än sjelfva lumpens blekning, hvilken således ensam kommer här i fråga. — Lumpen, som skall blekas, måste först noga sorteras, och allt hvad som är af ylle eller silke frånskiljas. Alla sömmar, fållar och dy- likt måste uppsprättas eller bortskäras, emedan lumpen annars icke blir fullkom- ligt genomblekt. För tillverkning af min- 6) Bulletin de la Societe d^ncouragement, Dec. 1831. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band, 41 , sid. 453; Band. 44, sid. 67. 7) Die Kunst vegetabilische, vegetabilisch-ani- malische und rein animalische Stoffe zu blei- chen. Nurnberg 1831. —Se äfven Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 193. 25 dre fint papper äro inblandade bomullslappar mindre skadliga, ehuru de blekas snarare och blifva hvitare än hufvudmassan af lumpen som är linne. Hvit lumps blekning. Med hvit lump förstås sådan som blifvet erhållen af blekt linne. Då den blifvit tvättad med vatten, är den mer eller mindre hvit, och har oftast fläckar som den tillfälligtvis fått, t. ex. af rost, samt äfven smuts som fästat sig i tyget och ej kunnat uttvättas. Blekningen af detta slags lump verkställes på följande sätt: a) Man fyller ett stort och rymligt trädkärl till två tredjedelar med lump, packar den något och begjuter den med kokande vatten, hvarefter man pålägger ett i kärlet passande och med bål genombor- radt lock, hvilket man lastar så att vatt- net står åtminstone en tum högt öfver det- samma. Efter 48 timmar aftappar man vattnet, lägger lumpen i en något glest flätad videkorg, eller i en med hål genom- borrad trädkista, och tvättar den, med tillhjelp af trädkäppar, i rinnande vatten så länge som någon o renlighet kan afskil- jas. b) Den tvättade lumpen lägges sedan i ett annat trädkärl och öfvergjutes med kokande kaustik lut, af i,ooi5 egentlig vigt, hvari man låter den ligga till dess att luten kalnat, då lumpen upptages och tvättas lika som förut är nämdt. c) Blek- ningen sker sedan i ett varmt chlorbad, beredt af chlorkalk eller, ännu bättre af chlornatron, beredt genom chlorkalks sön- derdelning med glaubersalt. Det varma chlorbadet verkar ganska kraftigt. Lumpen 26 ! II omröres deri med trädkryckor, till dess att den visar sig fullkomligt hvit, då den upptages och tvättas väl. d) Lumpen läg- ges derefter i ett svagt svafvelsyrebad, hvari den får ligga i 20 till 24 timmar, efter hvilken tids förlopp den åter tvättas och — e) behandlas slutligen i en svag kaustik lut, för att befrias ifrån all vid- hängande syra. Till denna lut äro 2 till 3 skålpund god pottaska, kausticerade med 1 till 13 skålp. nyss bränd kalk, tillräcklige för 100 skålp. lump. Halfblekt lumps blekning. Halfblekt lump kallas sådan som blifvit erhållen af ofullkomligt blekt linne. Vid sorteringen af sådan lump är det nödigt att skilja den i fin, medelfin, ordinär och grof, och ble- ka h var och en af dessa sorter särskilt. Fö- re blekningen underkastar man lumpen en sur jäsning. Till detta ändamål stöter man lumpen, i ett rymligt kar, under be- ständig pågjutning af varmt vatten, blan- dadt med kli vatten eller rågmjöl, till dess att kärlet är fullt och vattnet står 1 tnm högt öfver lumpen, hvilken man sedan be- lastar med ett genomborradt trädlock för att hindra den jäsande massan att flyta upp. I detta tillstånd lemnar man lumpen, om sommaren, i 6 till 8 dagar; men om vin- tren eller vid fuktig och kall väderlek, for- dras för jäsningen ett rum, hvari man kan underhålla en jemn temperatur af 16 till 1 8° Efter denna tid, och då hela massan kommit i sur jäsning, aftappar man vattnet, uttager lumpen och tvättar den i rinnande vatten. Bykningen, som sedan företages; 27 kan verkställas antingen i jern- eller kop- par-kittlar, eller ock, med tillhjelp af ån- ga, i den engelska bykningsapparaten. I denne sednare kunna omkring i o centner lump på en gång bykas. Den kaustiska lutens styrka rättas efter lumpens större eller mindre hvithet, och hör, i mon här- af, hafva en egentlig vigt ifrån 1,0059 till i,o 180. I kittel fortsättes bykningen i 6 till 8 timmar, hvarunder det bortdunsta- de vattnet tid efter annan ersättes med rent vatten. Då bykningsapparat med ån- ga begagnas, bör lutens kokning underhål- las i io timmar, och man låter sedan lumpen blifva qvarliggande i luten, till dess att denna afsvalnat till 32 eller 38°, då luten aftappas och lumpen sedermera väl tvättas. Blekningen sker derefter i ett bad af chlorkalk eller chlornatron, hvari lumpen får ligga 12 eller 16 timmar, un- der hvilken tid den väl omröres hvarannan timme. Användes chlorbadet varmt, så går klekningen fortare. För att påskynda blekningen, kan man försätta chlorbadet med svafvelsyra, utspädd med 6 gånger sin vigt vatten. Efter blekningen lägges lum- pen i svafvelsyreblandadt vatten, helst varmt. Lumpen uttvättas sedan, och bykningen med kaustik lut, blekningen i chlorbad och i svafvelsyreblandadt vatten förnyas efter hvarandra till dess att lumpen är fullkomligt hvit. Slutligen behandlas lumpen i en svag kaustik lut. Har man tillgång till en plats för solblekning, så kan man, efter första och andra behandlingen i det svafvelsyrehaltiga vattnet och den påföljande tvättningen, utlägga 28 lumpen på gräset i några dagar, hvarige- nom blekningsmaterialierna till någon del Besparas. —• Ett enklare och mindre kost- samt sätt att bleka halfblekt lump är föl- jande: a) Sedan lumpen undergått sur jäs- ning, kokas den till 3 eller 4 timmar i kalkmjölk, och tvättas, b) Den lägges der- efter i hett vatten, försatt med chlorkalk eller chlornatron , och lemnas deri till dess att blekningsämnet icke mera verkar. •—. c) Kokningen i kalkmjölk förnyas, hvaref- ter — d) lumpen underkastas en ny be- handling i chlorbad. Dessa operationer fortsättas vexelvis till dess att lumpen är fullkomligt hvit, då man lägger den i varmt svafvelsyreblandadt vatten, hvari den får ligga i 20 till 24 timmar. Lumpen tvättas derefter och behandlas slutligen i en svag kokhet kaustik lut. •—O vantiteten af chlor- kalk, använd antingen såsom sådan, eller ock, genom sönderdelning med Glauber- salt, förvandlad till chlornatron, rättas ef- ter nedanstående förhållanden:. Till i Gentn. hvit fin lump 3 till 3; skålp. — I — .—, medelfin — 4 till 43 — — , i — — halfblekt — 5 till 5; — — 1—— grå — 6 till 7 •— • — i — — färgad — 7 till 9 — Oblekt lumps blekning. Det första och det nödvändigaste härvid är en väl anställd jäsning, som ej får gå ända till förruttnelse. Den verkställes i jäsningskärl på det sätt som förut är beskrifvet. Den oblekta lumpen måste jäsa två gånger, först 29 i 5 eller 6 dagar, hvarefter vattnet aftap- pas, och nytt vatten, försatt med afkok på kli eller rågmjöl, pågjutes, hvilket, ef- ter 8 till io dagars jäsning, får afrinna. Lumpen tvättas sedan i rinnande vatten, lägges derefter i varmt svafvelsyreblandadt vatten, hvarutur den, efter 20 till 24 tim- mar, upptages och kokas med kalkmjölk, tvättas sedan och blekes i varmt chlorbad hvarefter kokning med kalkmjölk och chlor- blekning vexelvis förnyas till dess att lum- pen är fullkomligt blekt. Lumpen be- handlas derefter åter 24 till 3 o timmar i svafvelsyrehaltigt vatten, och slutligen i svag kaustik lut. Om man bar stora qvan- titeter lump att bleka, och har tillgång till en plats för solblekning, så kan man, ef- ter hvarje kokning med kalkmjölk, låta lumpen ilere dagar ligga på bleknings- platsen. Under stark sommarvärme be- gjuter man då lumpen med vatten några gånger hvarje dag. Färgad lumps blekning. Sedan lum- pen blifvit sorterad i fin, medelfin och or- dinär, är en ny sortering med afseende på färgen, nödvändig, emedan de delar af lumpen som hafva jernhaltiga färger fordra en annan blekningsprocess än de öfriga. Svarta, gråa och bruna färger samt oliv- färg äro alla jerhnaltiga. Dessa utblekas bäst på följande sätt: Sedan fållar och söm- mar äro bortsprättade, lägges lumpen i ett med kran försedt trädkärl och begjutes med kokande vatten, hvilket några timmar derefter aftappas. Man gjuter sedan kokhett vatten på lumpen så länge som det genom- 30 gångna är orent. Lumpen kokas derefter i 2 eller 3 timmar med kalkmjölk, ut- tvättas och blekes i chlorbad, hvilka be- handlingssätt vexelvis förnyas till dess att den första färgen försvunnit och lum- pen antagit en gul rostfärg. Lumpen be- handlas då med varmt svafvelsyrehaltigt vatten till dess att rostfärgen är utblekt och lumpen synes fullkomligt hvit. Om det färgade linnet varit oblekt eller half- blekt, blir lumpen, efter rostfärgens bort- tagande, grått och måste ytterligare blekas genom förnyade kalk- och chlorbad. I alla fall tages lumpen slutligen genom en svag kaustik lut. — Berlinerblått förekom- mer sällan på linne, men ofta på bomull. Blåfärgad lump af detta slag uttvättas först med kokande vatten, och kokas sedan i kalk- mjölk, hvarefter den återstående rostgula färgen uttages genom behandling med svaf- velsyreblandadt vatten. Då lumpen blifvit fullkomligt hvit, tages den igenom svag lut. — Chamois och rostgult med jernsal- ter utblekes antingen med varmt svafvel- syrehaltigt vatten, eller ock med vinsten- lösning, försatt med svafvelsyra, till dess att denne sednare blifvit rådande. — Icke jernhaltiga färger äro: rödt, gult, grönt och indigoblått. Då lump af dessa färger skall blekas, uttvättas den först med kokande vatten, kokas derpå 3 timmar med kalk- mjölk och behandlas sedan med svafvel- syreblandadt vatten, och derefter med chlor- kalk eller chlornatron, hvilka båda sist- nämda behandlingar ännu en gång förnyas, hvarefter lumpen åter kokas med kalkmjölk. 31 blekes i chlorbad, lägges i svafvelsyreblan- dadt vatten och tages slutligen genom svag kaustik lut. Efter hvar och en af dessa ope- rationer sköljes lumpen i rinnande vatten. Om i pappersfabrikernas granskap finnas väl inrättade linne- och bomulls- blekerier, så kan lumpblekning der ske med den minsta kostnaden. Så väl den lut som de chlor- och svafvelsyrebad, hvil- ka der blifvit begagnade, och som vanli- gen bortkastas såsom odugliga, kunna an- vändas till blekning af lump. Blekningen går väl då långsammare, men tidsförlusten ersättes fullkomligt genom den mindre kostnaden. Den till linne- och bomulls- blekningen nyttjade luten kan, genom bland- ning med kalkmjölk, göras andvändbar till lumps blekning. Chlor- och svafvelsyre- baden kunna, om de äro mycket försva- gade, förstärkas genom en ringa tillsats af hufvudbeståndsdelen. Chlorbadets kraft kan dessutom förökas derigenom att man försätter det med svafvelsyra. På detta sätt besparas åtminstone två tredjedelar af chlorkalken och fyra femtedelar af svafvel- syran. J. AMES i Massachusetts i Förenade Pappers- Staterna har taget patent på en förbättrad vaskning: inrättning till pappersmateriens vaskning under valsningen. Denna vaskningsanstalt består af en cylindrisk sil, hvars stomme är sammansatt af metallringar sammanfogade med stänger som likaledes äro af metall, och är rundtomkring beklädd, först med grof och derofvanpå med fin messingsväf. Den är i ena ändan öppen, men i den an- 32 dra tillsluten med en metallbotten, ocli ligger på en axel, med sin öppna ända vänd emot den sida af valskistan, som är motsatt den, der valsen har sitt läge. Un- der valsningen vänder sig denna cylin- driska sil omkring sin axel, och vattnet, som inkommer i silen, utrinner genom en öppning på valskistans sida, midt för silens öppna ända, hvilken ligger så tätt intill valskistan, att ingen del af pappersmateri- en kan tränga sig ut emellan silen och ki- stans vägg 8), J. HALL i England har erhållit patent på en vaskinrättning, som, i hufvudsaken, synes vara densamme som den föregående 9). En förändring af den förstnämde vask- ningsapparaten har blifvit föremål för ett patent, taget af D. och J. AMES i Massa- chusetts för S. EcKSTEIN i Philadelphia. I stället för den cylindriska silen har vals- kistan en blott cirkelformig sil bestående af en med messingsväf beklädd metallring, hvilken vänder sig på en axel tätt intill valskistans sida, som har en Öppning hvari- genom vattnet afrinner från pappersmate- rien 10) Pappers- Ibland nyare förbättringar i pappers- "silning." tillverkningen är den silning, hvarigenom pappersmaterien befrias ifrån knutar och således 8) Register of Arts, Aug. 1832, sid. 211. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 46, sid. 210. 9) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid. 202. 10) Ibid. Vol. 14, sid. 284. 33 således gifver ett renare papper, en bland de vigtigare. Utom de uppfinningar till detta ändamål, hvilka i Årsberättelsen för förra året blifvit omtalade’), hafva seder- mera följande blifvit bekanta: En af H. BREWER i England uppfun- nen papperssil har en fyrsidig botten, sam- mansatt af parallela metalltrådar eller stän- ger, hvilka hafva från } till 3 tums diameter, och lemna öppna mellanrum af 4 till } tum. Denna silbotten är insatt i midten af den stomme eller infattning som, tillika med sil- bottnen, utgör papperssilen, hvilken sedna- re således har ett lika stort rum öfver som under nämde botten. Flera sådana silar hän- ga bredvid hvarandra i det kärl hvari den silade pappersmaterien samlas, och sättas, genom machineriet, i en hastig hoppande rörelse, under det att pappersmaterien som skall silas rinner i dem 2). En närmare beskrifning kan här icke lemnas om denna silningsanstalt, som egentligen är blott en förenklad form af Turners sil 3). En annan apparat till pappersmateri- ens silning, uppfunnen af J. DICKINSON i England, består af en cylindrisk sil, som vänder sig i ett kärl, hvilket innehåller pap- persmaterien, som skall silas. Denna sil är sammansatt af metallringar, h vilkas af- stånd från hvarandra äro tillräckligt stora för att genomsläppa pappersmateriens fi- 1) Se årsberättelsen 1832, sid. 38. 2) The London Journal of Arts and Sciences Conjoined Series, Vol. I, sid 336. 3) Se årsberättelsen 1832, sid. 39. Pr. Paschs}s Arsb.^ 2833. 3 34 brer utan för att lemna knutar ne genom- gång. För fina papperssorter äro dessa metallringars afstånd blott -15 tum eller äfven mindre, men för groft papper måste de vara större, någon gång ända till dub- belt så stora. Metallringarnes tjocklek är, i yttre periferien, 3 tum, men i den inre blott 2 tum, och bredden af deras sidor 1 tum; hvaraf följer, att ringarnes mellan- rum vidga sig inåt cylindern ifrån dess yta. Cylindern kan äfven bildas af en metallstång, skrufformigt böjd på sådant sätt, att hvarfvens mellanrum få den er- forderliga bredden och den form som nyss blifvit beskrifven. Cylinderns båda än- dar äro tillslutna, med undantag af tap- parne på hvilka den vänder sig, hvilka be- stå af vida rör, genom hvilka pappersma- terien, som silat sig genom cylindern, ut- rinner. På det att den afsilade pappers- materien, hvaraf cylindern är omgifven, icke må tilltäppa ringarnes mellanrum, är, inuti cylindern, ett slags flöte anbragt, hvilket, genom ett enkelt machineri, sät- tes i hoppande rörelse och håller pappers- materien uti cylindern i en beständig sqvalp- ning 4). Machiner Åtskilliga uppfinningar hörande till ma- pers‘a- chin-pappers tillverkning hafva i England verkning, blifvit dels gjorda dels införda af J. J. 4) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid. 402. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 14, sid. 267. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal, Band. 46, sid. 211. 35 JAQUIER 5), E. N. FOURDRINIER 6) och M. ToWGOOD 7), men måste här endast anmä- las, emedan de utan bifogade teckningar icke kunna beskrifvas. De förbättringar i garfningskonsten,Garfning. som under det förflutna året blifvit kända, äro förnämligast följande: En garfningsmetod, hvarigenom bespa-BnowNs ring af arbete skall vinnas, är uppfunnen ningsme- af W. Brown i New-York. — Till hvart tod. garfningskar höra fyra eller flera kärl, i hvilka barklagen beredes. Dessa kärl äro ställda bredvid garfningskaren, i samma plan med dessa, men äro högre. Hvart och ett af dem är ofvantill, medelst ett rör, förenadt med det motsvarande kärlet vid nästa garfningskar. Från hvarje kärls botten utgår ett rör, som uppstiger och förenar sig med nästa kärls föreningsrör. Hvart och ett kärl är dessutom försedt med en lös silbotten, på hvilken barken hvilar. Af denna inrättning följer, att barklagen från det första kärlet utgjutes på barken i det nästa, och på detta sätt går genom alla kärlen, hvarvid den blir mer och mer concentrerad till dess att den genomgått det sista kärlet, från hvars botten den, genom ett uppstigande rör, utgjutes i garf- ningskaret. I hvart och ett af garfnings- 5) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid. 203. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 353. — Zeitblatt fur Gewerb- treibende, Band. 6, sid. 337. 6) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid. 273. 7) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 14, sid. 204. 36 karen ligger ett af spjelar sammansatt hjul, uti hvilket hudarna eller skinnen, som sko- la garfvas, inläggas, hvilket hjul kring vän- des med handkraft eller på hvad annat sätt som helst. Då barklagen förlorat sin garf- vande förmåga uttappas den och ledes i en cistern, der den uppvärmes genom en värmningsapparat, hvarefter den, genom rör från cisternen, ledes i barkkärlen och derifrån till garfningskaren. Den försva- gade barklagens förstärkning fortsättes på detta sätt till dess att garfningen är slu- tad 8). Drares W. DRAKE i England har erhållit pa- förbättra-tent på ett garfningssätt, som egentligen de garf- 1 1 2 O ningssätt.endast är en förändring al öpilsburys me- tod 9). —• Sedan hudarne på vanligt sätt blifvit förberedda till garfning, undersökes noga om de hafva några hål, i hvilket fall dessa igensys. Hudarne läggas deref- ter parvis tillsammans med hårsidorna emot hvarandra, och hvarje pär hudar ihopsys sedan rundt omkring så att en vattentät säck deraf bildas. Hvar och en sådan säck upphänges i en ställning som hufvudsakli- gen utgöres af tvenne trädgaller, af hvilka säcken hindras från att utspännas då den fylles med garflagen , hvilken iuhälles ge- nom en tratt, instucken och fästad i ett hål i säckens öfversta del. Garflagen, som små- ningom utsippras tvärt igenom hudarne 8) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid. 146. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 206. — Zeitblatt fiir Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 154. 9) Se Årsberättelsen 1824, sid 601. 37 återhälles genom tratten, så att säcken be- ständigt hålles full. Så snart som hudar- ne kännas hårda och fasta samt äro öfver- allt jemt genomträngda af garflagen, upp- värmes rummet, hvari garfningsapparater- na stå, till en temperatur som småningom Ökas från 21 till 66°, hvilken sistnämde värmegrad sedan beständigt underhålles till dess att hudarne äro fullt garfvade. Häri- genom bortdunstar nu den vätska som trän- ger sig ut genom hudarne, i hvilka så- ledes allt garfämnet qvarstadnar. På det att afdunstningen icke må förhindras, bör rummet vara försedt med en god luft- vexlingsanstalt till den fuktiga luftens bort- förande. Det som utanpå hudarne afdun- star, ersättes beständigt med ny barklag i säckarne, och på detta sätt fortfares till dess att garfningen är fullbordad, hvilket man igenkänner derpå, att hudarne öfver- allt äro hårda och börja att svartna på somliga ställen, samt att garflagen i säckar- ne långsammare minskas. Under garfnin- gen är det nödvändigt att tid efter annan flytta säckarne litet i sina ställningar, på det att trädstängerna, hvaraf de förut om- talade gallren äro sammansatta, ej må få tid att göra outplånliga intryck i hudarne. —. Genom detta förfarande skall tiden för garfningen förkortas till den grad, att blott io dagar behöfves för att färdiggarfva hu- dar, som annars fordra io månader 10). 10) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid. 325. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 45, sid. 377. 38 AslMonrs Ett sätt att garfva hudar med sot- sgäkroä" eller tjär-vatten, utan användandet af garf- med sot-ämne, infördt i Frankrike af TH. ASHMORE, eller tjar- 1 vatten, som på denna konst erhöll brevet dimpor- tation år 1816, har blifvit bekant genom, utgifven beskrifning. — Till sotvattnets beredande användes endast sådant sot som blifvit taget i den öfre delen af skorstenen. Af detta sot blandas 100 skålpund med 3 skålpund osläckt kalk. Blandningen begju- tes först med litet kallt vatten till kalkens släckning, och sedan med så mycket kok- bett vatten, att hela vatten-qvantiteten utgör omkring 72 kannor. Man låter blandnin- gen stå orörd i 24 timmar, hvarefter man aftappar det klara. Det återstående sotet blandas med lika mycket kaustik kalk som förut, och begjutes sedan med förutnämde qvantitet kokhett vatten, hvari man upp- löst 4 skålpund salmiak. Efter 24 timmar aftappas den klara lösningen, och man fort- far på detta sätt att utlaka sotet så länge man finner det gifva lösningar af någon betydlig styrka. De erhållna lösningarne kunna antingen blandas, eller ock kan man nyttja de svagare i stället för vatten till nytt sots utlakning, allt efter som man vill hafva ett starkare eller svagare sot- vatten, och man kan äfven förstärka de första lösningarne om man så åstundar. — Till tjärvattnets beredning släckas 10 skalpund osläckt kalk med lika vigt vatten, hvarefter 24 skålpund tjära tillsättas och blandas väl med kalken. Blandningen be- gjutes med 170 kannor kokhett vatten, hvari 24 skålpund salmiak blifvit upplösta; 39 alltsamman omröres flera gånger och lemnas i 24 timmar, hvarefter tjär vattnet aftappas. — Om sot- eller tjärvattnet ej behöfver va- ra särdeles starkt, kan man bereda den genom blott en enkel infusion af sotet eller tjäran med kokhett vatten. —Hudarne, som skola garfvas, förberedas på vanligt sätt, hvar- efter de läggas i sot- eller tjärvattnet, som förut måste silas genom sand eller på annat sätt göras fullkomligt klart. Då hudarne le- gat deri i 24 timmar, upptagas de och läggas sedan i kalk vatten, hvari de lemnas i 12 timmar, hvarefter de på detta sätt läggas ömsom i sot- eller tjärvatten och i kalk vatten till dess att de tvertigenom antagit en mörkbrun färg, då de upptagas och torkas i luften. Sedan lägger man dem åter i sot- eller tjärvatten, hvari de få ligga i 48 timmar eller längre, hvarefter de läggas 1 eller 2 timmar i kalkvatten, och behandlas sedermera, på detta sätt, vexelvis med hvardera af dessa båda vät- skor, till dess att de blifvit färdiggarfva- de 1). — Då detta garfningssätt redan för flera år tillbaka blifvit försökt utan att re- sultaten deraf ännu gjort sig kända, synes man hafva skäl att betvifla dess använd- barliet. Jag har likväl här intagit beskrif- ningen derom, emedan så väl sot som tjä- ra verkligen innehålla beståndsdelar, som, förenade med djurämnen, gifva dessa för- måga att emotstå förrutnelse, och det är möjligt att en närmare kännedom om de 1) Description des machines et procddes consignes dans les brevets d‘invention, Tome 21, sid. 194. produkter som erhållas vid torr destilla- tion af växtämnen, kan leda till vigtiga förbättringar i läderberedningen. I detta hänseende förtjena de märkvärdiga egen- skaperna hos ett ämne, kalladt kreosot, som nyligen blifvit, af REICHENBACH, upp- täckt i tjära och i rå trädättika, mycken uppmärksamhet 2). Bv^s' VON KURRER har pröfvat det af EMMET Mek- uppgifna sätt att bleka lin med kolpul- medkoL ver 3), men icke lyckats att deraf erhålla den fördelaktiga verkan som kolet, enligt EMMETS försäkran, skall åstadkomma. För- söken anställdes på linneväfnad, men icke på ospunnit lin 4). —-Denna blekningsme- tod har äfven blifvit försökt af Professor ÅKERMAN, som funnit att linet, på detta sätt, väl till en betydlig del förlorar sin färg, men att det icke på långt när blir fullkomligt hvitt 5). Silkes KRESSLER i Berlin har uppgifvit föl- "KkEssF jande sätt att bleka råsilke: Man försätter LENS vatten med svafvelsyra till dess att bland- ningssätt. ningen visar 6° på BAUMÉS areometer, el- ler har en egentlig vigt af 1,0411. Då denna blandning kallnat, gjuter man deri, under beständig omrörning en lösning af chlorsyrligt kali (eau de Javelle), så länge 2) Se den, detta år, till Kongl. Vetenskaps Academien afgifna årsberättelse om framste- gen i Fysik och Kemi, sid. 358. 3) Se årsberättelsen 1828, sid. 48. 4) Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6. sid. 241. 5) Professor ÅKERMANS föreläsningar i Kemisk Technologi, 2:dra Delen, sid. 420. som den utvecklade gasen qvarhålles, och låter sedan silket gå derigenom. Blekningen börjar genast och är ganska snart fullbor- dad. Är silkets qvantitet stor och man mär- ker att blek vätskan visar en svagare ver- kan, så tillsätter man mera chlorsyrligt kali, hvarvid man tillser att vätskan håller ett öfverskott af svafvelsyra, af hvilken derföre tid efter annan en tillsats blir nö- dig. Efter slutad blekning betäcker man kärlet som innehåller blek vätskan, hvilken flere gånger kan nyttjas. Det blekta sil- ket utsköljes genast sorgfälligt i rinnande vatten och svallas straxt derefter. Till svaflingen använder man ett lika beskaffadt svafvelsyrehaltigt vatten som förut blifvit nämdt, hvari man under oafbruten omrör- ning tillsätter en utspädd lösning af svaf- velsyrligt kali till dess att det sura vatt- net är mättadt med svafvelsyrlighet. Det efter blekningen sköljda silket lägges vått i nyssnämde svafvelsyrlighetsbad, då det, inom en kort tid, antager en ren mjölk- hvit färg 6). Ett med det föregående nära lika för- Hafs- farande har äfven af KRESSLER blifvit ssvampg användt till att bleka hafssvamp. Man KNEss- utväljer de hvitaste och renaste svamparne, tieSgs som i synnerhet icke få hafva rostfläckar, metod. Man rensar dem från stenar, blöter dem först i kallt vatten, och tvättar dem sedan flere gånger i kokhett vatten, hvari man, 6) SCHWEIGGER-SEIDEL, Neues Jahrbuch der Che- mie und Physik, Band. 6, sid. 369. — Zeit- blatt fiir Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 268. under tvättningens fortsättning, tillsätter litet kolsyradt natron. Med tvättningen fortfares till dess att vattnet afrinner klart, hvarefter man uttvättar svamparne först i rinnande vatten och sedan i vatten, som blifvit gjordt svagt surt med svafvelsyra. Man bereder sedan ett bad af svafvelsyre- blandadt vatten af 4° BEAUMÉ eller 1,027 egentlig vigt, hvilket man, under bestän- dig omrörning försätter med en lösning af chlorsyrligt kali, så länge det kan qvar- hålla gasen, dock så att svafvelsyran ej blir fullkomligt neutraliserad. Svamparne behandlas i detta bad 3 timma, utsköljas i vatten och behandlas derefter i ett svagt svafvelsyrebad. Efter denna chlorblekning behandlas svamparne i ett svafvelsyrlig- hets-bad, beredt af svafvelsyrehaltigt vat- ten af 1,027 egentlig vigt, försatt med svafvelsyrligt kali. Svarmparne uttvättas slutligen väl i rinnande vatten, utkramas och torkas 7). F&rgning. E. SCHWARTZ i MulliauSCn har kun- fä^äm- gjort resultaten af färgningsförsök, som af nen. honom och D. KOECHLIN-SCHOUCH blifvit gjor- da med åtskilliga Indiska krappartade färg- stoft, förnämligast cassa-blad, nona- och chay-rot, i afsigt att ytterligare utröna om några fördelar kunde vinnas genom begag- nandet af dessa ämnen, hvilka förut varit : föremål för talrika undersökningar af BAN- croft och flere andra, och hvilka så väl 7) SCHWEIGGER-SEIDEL, Neues Jahrbuch der Che- mie und Physik, Band. 6, sid. 371. — Zeit- blatt fiir Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 269. 43 det Ostindiska Kompagniet i London, som flere handlande i England och Frankrike, utan framgång, bemödat sig att införa i Europa. Cassa- eller Cascha-blad erhållas af Memecylon capitellatum. De likna, sedan de blifvit malna, ganska mycket de van- liga arterna af smack, men de af dem er- hållna färger, så väl med ättiksyradt jern som med en blandning af detta salt och ättiksyrad lerjord, komma närmare dem som fås af qvercitron med de nämda betnings- medlen. SCHWARTZ anser likväl detta färg- stoft icke kunna blifva af någon särdeles nytta, emedan hvarken dess gula färgäm- ne är så rent att det kan ersätta qverci- tron , eller halten af garfämne och galläple- syra deri är så stor som i smack. Enligt Bancroft begagnar man dessa blad i In- dien till samma ändamål som galläplen och smack, men i synnerhet till oljebeta- de bomullstygs föreberedning till Turkiskt rödt, på det sätt, att man flera gånger lå- ter tyget gå genom ett afkok på dessa blad ocli torkar det emellan hvarje gång, då man erhåller ett lika resultat som den Eu- ropeiska metoden gifver genom ett enda galläple- eller smack-bad. JNona är roten af en art guilandina. Den liknar krapproten ganska mycket, men är långt segare och svårare att pulverise- ra. Ibland de Indiska Rubiaceerna är den en ibland dem som äro rikast på gult färg- ämne; men som detta håller fri syra, måste man icke blott uttvätta detta med vatten innan man nyttjar roten till färg- 44 ning af rödt, utan äfven nyttja en tillsats af kolsyradt natron. SCHWARTZ erin- rar härvid om en hufvudsak, som bör iakttagas vid färgning med alla till krapp- slägtet hörande rötter, om man vill ut- draga allt färgämnet och erhålla färger, som emotstå åverkan af ljuset och af de ämnen som nyttjas till sköningen: nemligen den, att färgbadet göres fullkomligt neutralt. Genom fel emot denna grundprincip i krappfärgningen hafva de flesta hittills gjorda försök med åtskilliga Indiska Rubi- aceer gifvit ofullkomliga resultat. Så vidt man i Europa känner det färgningssätt som i Indien nyttjas, användes der aldrig en tillsats af alkali, men väl uttvättas nona- roten. BANCROFT säger, att de oljebetade bomullstyg, som skola färgas röda, efter behandlingen med cassa-blad, hasplas i flera timmar genom en kall infusion på nona-rot, torkas derefter, och sedan blott färgas varmt på det vanliga sättet. Ehuru BANCROFT icke nämner hvad man gör med den nona-rot som blifvit använd till in- fusionen och derigenom beröfvad sitt gu- la färgämne, så är det dock icke sannolikt att den bortkastas, utan den begagnas tro- ligen vid den varmfärgning söm följer på betningen. SCHWARTZ förmodar äfven att det vatten, som i Indien nyttjas för färg- ningen, innehåller så mycket kolsyrad kalk eller natron, att tillsatsen af alkali deri- genom kan umbäras. •— Efter flera försök fann SCHWARTZ följande sätt att färga med nona-rot vara det bästa: Roten torkas i lindrig värme, males så fin som möjligt är, och uttvättas sedan med 5 o gånger dess vigt kallt vatten. Den tvättade roten sik- tas och begjutes med vatten, h varefter man tillsätter ungefär } af rotens vigt kolsyradt natron. I detta färgbad lägger man det behörigt betade och renade tyget, sedan badet blifvit uppvärmdt till 38°, h varefter man småningm ökar temperaturen ända till kokning. På detta sätt erhåller man på bomull, efter behandling i oljebad och bet- ning , en ganska stark röd färg som, genom sköning, i tillsluten kittil, med en tvål- upplösning som blifvit försatt med litet tennsalt, kommer ganska nära Turkiskt rödt af krapp. — På ej oljebetade bomulls- tyg, som blifvit tryckta, antingen med ättik- syrad lerjord eller med ättiksyradt jern, eller ock med en blandning af båda dessa bet- ningsmedel, erhåller man, vid färgningen, svart, rödt, violet, och puce, som endast genom mera dragning i gult skilja sig från samma färger erhållna af krapp. Genom samtidig verkan af tvål och af luften blif- va färgerna högre, men bibehålla sin drag- ning i gult; endast den violetta färgen för- lorar i höghet. SCHWARTZ tror likväl att, äfven om det nyssnämda felet kunde af- hjelpas, nona-roten ändock icke skulle kun- na få företräde framför krapp, emedan den knappt innehåller en tredjedel så mycket färgämne som krapp af medelsorten; hvil- ken omständighet hufvudsakligen varit ett hinder för dess användande i Europa, der den ej kunnat erhållas till ett, mot dess ringare värde såsom färgmaterial svarande, lågt pris. 46 Chajr-eWer Che-rot, CJiaya-ver eller Saya-ver är roten af oldenlandia umbel- lata, som i synnerhet odlas på kusterna Malabar och Coromandel, der man använder den till röd färgning på oljebetadt bom- ullstyg. Chay-roten är, likasom nona-ro- ten, segare och svårare att pulverisera än krapp. Den brukas i Indien allmän- nare än nona-roten, och är, bland de der begagnade röda färgstoft, det hvaraf de största qvantiteterna blifvit på försök in- förda till Europa, ehuru utan framgång. Chay-roten närmar sig, i sina färgande egenskaper, mera krappen än nona-roten. Den innehåller icke så mycket sura be- ståndsdelar som den sistnämda, och med- förer, af denna orsak, icke så stora svårig- heter vid färgningen som denna, emedan den knappt behöfver uttvättas, h vilket för- sigtighetsmått det likväl är bättre att iakt- taga. I stället för kolsyradt natron till- sätter man i färgbadet blott en tolftedel af rotens vigt pulveriserad krita och använ- der för öfrigt samma förfarande som vid färgning med nona-rot. Färgerna äro, då godset kommer utur färgbadet, mindre dra- gande i orange. Den röda färgen på oljebet- ning skönar sig fullkomligt i tvålbad i sluten kittel. Rödt, rosenrödt, svart, puce violet, på ej oljebetadt tyg, förhålla sig vid ope- rationerna med tvål och salpetersyra, all- deles såsom krappfärger, och eftergifva des- sa hvarken i höghet eller varaktighet. Hufvudorsaken hvarföre detta färgstoft ej kommit i bruk i Europa, är att dess pris ej står i förhållande till dess halt af rödt 47 färgämne, ty den innehåller deraf knappt så mycket som medelsorten af Elsasser- krappen. Detta oaktadt förtjenar dock chay- roten, hland alla Indiska krappartade färg- ämnen, den största uppmärksamheten, eme- dan den, till sina egenskaper, fullkomligt liknar Avignon-krappen, då deremot, de öfriga, ehuru färgrikare, innehålla surt gult färgämne i så stor myckenhet, att de- ras användande derigenom, enligt SCHWARTZ‘S tanke, måste blifva ganska inskränkt. SCHWARTZ lemnar äfven några under- rättelser om följande likaledes Indiska krapp- artade färgstoft: Mun^eet eller Manjith en växt af krappslägtet, k vilken har den egenheten, att stjelken innehåller mera färgämne än roten. I torrt tillstånd är detta färgstoft nästan lika rikhaltigt som god Avignon- krapp, men innehåller så mycket gult och surt färgämne, att det är omöjligt att der- af erhålla varaktiga färger. Om oljebetadt bomullstyg färgas dermed, så inträffar det märkvärdiga fenomenet, att den röda fär- gen, oaktadt sin höghet, och sedan den blifvit skönad med tvålvatten i sluten kit- tel, är så obeständig, att den, inom nå- gra dagar, nästan alldeles utblekes på de delar af tyget som utsättas för ljuset. — BANCROFT påstår sig hafva erhållit, på ull, med Mungeet och tennsalt, en skarlakans- röd färg som mycket liknade den som fås af chochenille. Ouon^koudou. Denna rot innehåller emellan hälften och tredjedelen så mycket rödt färgämne som god Avignon-krapp. De gula och sura bestådsdelarne förekom- ma deri ej så ymnigt som i mungeet; lik- väl måste man, vid färgningen tillsätta 30 procent kolsyradt natron. Färgen blir nå- got mindre varaktig och mindre hög än den som erhålles af nona-roten. Hachrout skiljer sig ej mycket från nona, hvarken till färghalt eller färgande egenskaper 8). Uti en skrifvelse till la Sociéte de Pharmacie i Paris, har GAULTIER DE CLAU- BRY meddelat några underrättelser om Chay- roten och dess användande till färgning. Af dessa inhämtas, ibland annat, att Fran- ska Regeringen, år 1827, låtit Fabrikanten GONFREVILLE företaga en resa till Indien, för att taga kännedom om det derstädes brukli- ga sätt att färga tyg till turbaner m. m. och införa denna färgning i Franska kolonien Pondichery. GONFREVILLE fann att chay- roten vara grundämnet för denna färgning, hvilken han sedan utförde i stort i Pon- dichery med nämde färgstoft ensamt, utan att använda de åtskilliga tillsatser som nyttjas i Indien. Efter sin återkomst till Frankrike lärde han flera färgare denna konst, hvaraf ganska märkvärdiga resultat erhållits. Orsaken hvarföre chay-roten blif- vit af de fleste som försökt densamma för- klarad för oduglig till röd färgning, synes vara den, att endast ett rödgult färgämne utdrages då roten tuggas. För att begagna detta 8) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 23, sid. 296. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 45, sid. 381. 49 detta färgstoft behöfver man endast mätta dess fria syra med litet kolsyradt natron, livarigenom det röda färgämnet blir lösligt i vatten och får den märkvärdiga egen- skapen att fästa sig i tyget utan att detta blifvit betadt. Man hoppas att kunna na- turalisera chay-roten i det södra Frankri- ke, och regeringen har vidtagit åtgärder att förskaffa frön till detta ändamål 9). En af C. DOLLFUS uppfunnen och af Kattuns Wrrz, BLECK & Comp. i Cernay förbätt-asd E‘gs rad mangel eller valsmachin till kattuns ^ng. glättning har blifvit beskrifven. — Mang- DoLt- lingen användes i kattunsfabrikerna till att mangen. gifva tyget en jemn glans, dels för att för- bereda det till tryckningen, dels för att fullborda det färdiga kattunets appretering. Denna glättning är starkare eller svagare efter dess olika ändamål, som kan vara trefaldigt. 1:0 Till den första tryckningen måste tyget vara ganska starkt glättadt, ty derpå bero tryckets renhet och regel- bundenhet. Man låter derföre, i de flesta machiner, tyget gå två gånger genom val- sen, och hvarje gång emellan de två pap- perscylindrarne. 2:0 De tyg som, efter på- tryckta betningsmedel, redan blifvit färga- de i krapp eller andra färgstoft, och som skola tryckas med färger, måste glättas mycket mindre än i förenämde fall. Or- saken dertill är att det första trycket, ge- nom tygets tvättning blifvit rubbadt, hvar- före tryckaren, för att kunna riktigt in- 9) Journal de Pharmacie, Aug. 1832, sid. 461. Pr. Paschs’s Arsb.j i833. 4 passa sin form i mönstret, måste sträcka tyget än på längden och än på bredden, hvilket icke kunde ske om tyget vore för starkt mangladt. 3:o Den glans, som man gifver det färdiga kattunet, är olika och beror dels på varans beskaffenhet, dels äf- ven på modet; men vanligtvis är den sva- gare än den som fordras för den första tryckningen. — Den ifrågavarande machi- nen är ämnad att åstadkomma alla dessa grader af glättning. Dess förbättringar be- stå deri: 1:0 att två stycken kunna på en gång gå genom machinen, som derigenom gör dubbelt så mycket arbete som vanligt; 2:0 att den är försedd med en inrättning som sammanlägger eller taflar tyget, hvil- ket annars förrättas af en särskilt arbetare, som nu besparas; 3:o att det färdigmang- lade tyget upprullas på en vals och ej, såsom vanligen sker, sammanvikes; 4:0 att, i följd af en ganska enkel inrättning i ma- chinen, arbetarens händer ej kunna komma emellan valsarne 10). •—- Detaljerna af ma- chinens sammansättning kunna ej göras be- gripliga utan teckningar, hvarföre jag, hvad dem beträffar, måste hänvisa till den ut- gifna beskrifningen härom. Favres I stället för de kostsamma manglings- mangskroch appreterings valsarne af papper äro val- sruxnanasar af sammanprässade trädskifvor föreslag- trädskif-na af F. FAVRE i Nantes, som på denna vor uppfinning erhöll brevet d‘invention år 10) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 18, sid. 329. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 43, sid* 118. 51 1826. Axeln till en sådan vals smides af mjukt jern, något tjockare på midten än emot ändarne, och dess yta göres ojemn genom starka hammarslag. Den kringgju- tes sedan med ett cylindriskt öfverdrag af tackjern för att erhålla tillräcklig styrka. Valsen sammansättes af tunna, cirkelrunda trädskifvor af något tätt trädslag, sågade med fanér-såg, h vilka midtuti hafva ett hål af lika diameter med axelns. Dessa trädskifvor kokas i alkalisk lut och torkas i skuggan, h varefter de tunt bestrykas med lim och uppträdas på axeln, hvarvid man lagar så att trädfibrerna i de bredvid hvarandra liggande skifvorna ej få samma riktning utan alltid korsa hvarandra. Träd- skifvorna hopprässas sedan ganska hårdt, och sammanhållas sedan medelst tvenne starka tackjernsskifvor, en i hvardera än- dan af valsen, hvilka tillskrufvas med muttrar på valsens båda tappar, som till detta ändamål äro försedda med starka gängor. Så snart valsen fullkomligt torkat, svarfvas och poleras den 1) Den grad af klibbighet, som man, ge- DoLL- nom tillsats af gummi eller andra för- JTXEGss. tjockningsmedel, gifver åt de betningsäm- meter, nen och färger, hvilka nyttjas till kattuns tryckning, är, i synnerhet då tryckningen sker med graverade valsar, icke likgiltig, emedan derpå ofta beror i hvad mon ar- betet lyckas. Tillsatsen af förtjocknings- medlet måste fördenskull rättas efter djup- 1) Description des machines et procédés con- signés dans les brevets d‘invention. Vol. 21, sid. 21 6. leken af valsens gravyr, mönstrets beskaf- fenhet, årstidens och luftens hygrometri- ska tillstånd, samt ofta äfven efter tygets art. Om således ett visst mönster med en viss färg en gång lyckats, så måste det äfven en annan gång lyckas lika väl, om fabrikanten äger ett medel, hvarigenom han kan mäta den använda färgens klibbighet ellerförtjock- ningsgrad och, när han vill, åter erhålla densamma. Ett instrument, hvarmed den- na mätning kan verkställas, är uppfunnet af C DOLLFUS, som kallat detsamma vi- scosimeter. Dess inrättning är högst en- kel och grundar sig på den principen, att ju mera förtjockad färgen är, desto lång- sammare rinner den genom en öppning af gifven storlek. Det består af ett ofvantill öppet cylindriskt kopparkärl med konisk eller trattformig botten, i hvars spets ett glasrör är inkittadt. Den cylindriska de- len är 3 o centimeter lång, och dess dia- meter är en tredjedel af längden; den tratt- formiga bottnen kan vara 12 till 15 cen- timeter lång, och diametern af glasrörets öppning 2 till 3 millimeter. På ett af- stånd af 3o centimeter från glasrörets än- da har det cylindriska kärlet inuti ett mär- ke för att alltid kunna fyllas till en be- stämd höjd, och utanpå är kärlet omgif- vet af en fastlödd ring, af hvilken det hål- les lodrätt då det insättes i öppningen af en passande trädställning. Man fyller kär- let, till det inre märket, med vatten, och efterser huru lång tid i liter vatten be- höfver för att utrinna genom glasröret. Sedan måste glasrörets öppning regleras så, 53. att den blir användbar för färger eller betningsmedel af alla förtjockningsgrader; den får icke vara så stor, att tunna färger genomrinner med den hastighet att man icke kan behörigt observera tiden, och ic- ke så liten, att tjocka färger gå för lång- samt igenom. Bäst är att välja en öpp- ning af sådan diameter, att i liter vatten genomrinner på 2 minuter. För att med beqvämlighet kunna reglera öppningens storlek, låter man göra glasröret något ko- niskt, då öppningen lätt kan göras större genom rörets afslipning, om så behöfves. Sedan instrumentet en gång blifvit så in- rättad t att i liter vatten rinner genom detsamma på 2 minuter, behöfver man blott undersöka, huru lång tid i liter af den förtjockade färgen fordrar för att ge- nomrinna, och man kan på detta sätt in- rätta en skala för alla förtjockningsgrader. De i kattunstryckerierna vanligen nyttjade färgers genomrinningstid varierar emellan 6 och 25 minuter, hvilken skillnad är till- räcklig för att medgifva ett stort antal af mellangrader. — La Société industrielle i Mulhausen har låtit användbarheten af denna viscosimeter undersökas af en ko- mité, utur hvars berättelse det följande är ett utdrag: Skillnaderna emellan de tider, som tunnare eller tjockare vätskor behöfva för att rinna genom viscosimetern, äro gan- ska stora, men dessa tider stå ej i något bestämdt förhållande till qvantiteten af det upplösta förtjockningsmedlet, så att man icke i förväg kan beräkna huru mycket af detta bör tillsättas för att åstadkomma den 54 grad af klibbighet som man vill gifva åt färgen eller betan. Instrumentet är icke alltid användbart om färgen är förtjockad med mjöl eller stärkelse; emedan dessa, sedan de blifvit kokade, stelna under kall- nandet så mycket, att de icke likformigt flyta genom viscosimetern. Detta oakt- tadt är instrumentet likväl af ganska myc- ken nytta, emedan man, genom dess till- hjelp, alltid kan gifva åt ett och samma slags färg samma grad af klibbighet, hvil- ket är af högsta vigt för tryckningen med valsar. Instrumentets förfärdigande af kop- par medförer den olägenheten, att det lätt angripes af de ganska sura betningsmedel och färger som ofta förekomma, hvarföre man med större säkerhet och enklare kan be- tjena sig af en vanlig glastratt, i hvars pip man, genom en kork, insatt ett litet glas- rör, hvars öppning man reglerar på det sätt som förut blifvit nämdt. De ämnen, som skola pröfvas med viscosimetern, böra si- las genom groft linne eller genom en sil, för att befrias ifrån sådana delar som kun- na täppa röret. Färger som äro starkt för- tjockade, i synnerhet med stärkelsegummi, äro ofta skummiga, i hvilket fall de rinna trögare och kunna gifva ett opålitligt re- sultat; man bör derföre, innan dessas pröf- ning företagas, lemna dem någon tid i hvila. DOLLFUS har väl augifvit de tem- peraturer vid hvilka han anställt sina för- sök, men han nämner, i sin afhandling, ingenting om temperaturförändringens in- flytande på samma färg, hvilket likväl är ganska betydligt. Såsom bevis härpå må exempelvis nämnas, att en med stärkelse- 55 gummi försatt jernbeta, hvaraf i liter be- höfde no minuter för att rinna genom viscosimetern vid 220 temperatur, genom- rann på 47 minuter vid 35° Det är der- före nödvändigt att, innan pröfningen sker, gifva de ämnen, som skola undersökas, en bestämd temperatur, t. ex. af 200, eme- dan färgerna och betningsmedlen sällan blifva varmare om sommaren, och kunna, om vintren lätt uppvärmas till denna grad. Om man, såsom ofta händer, har tryck- färger hvilka äro så tjocka att de med svårighet gå genom viscosimeterns öppning, är det nyttigt att, till dessas pröfning, hafva en annan viscosimeter med en stör- re öppning, t. ex. så stor att 1 liter vat- ten genomrinner på 1 minut. Man kunde då betjena sig af denna sednare viscosime- ter vid de tillfällen då färgerna fordra mer än 3o minuter för att gå genom den mindre Öppningen. Den specifika vigten af det ämne man pröfvar har föga eller intet inflytande på resultaten af Dollfuss viscosimeter, hvilken angifver klibbighe- ten lika, antingen man upplöser förtjock- ningsmedlet i vatten eller i en saltlösning, så vida denna sednare icke har egenskapen att verka annorlunda än rent vatten på de ämnen hvaraf blandningen består. — Instrumentet är således fullkomligt svaran- de emot sin bestämmelse, och torde äfven kunna nyttjas till åtskilliga andra ändamål, t. ex. till pröfning af de gummisorter, som i handeln förekomma af olika godhet 2). 2) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen’, Nio 21, sid. 14. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 43, sid. 449. 56 PAYNES C. M. PAYNE i England liar erhållit de sätt patent på åtskilliga, af honom uppfunna, ak"3.'förbättringar så väl i sättet att trycka på 5 siden och andra tyg, som äfven i de der- till hörande machiner. Uppfinningen an- går hufvudsakligast silkesnäsdukars tryck- ning, och består uti användandet af små plåtar eller ock valsar, på hvilka sådana delar af mönstret, som ofta förekomma, äro graverade. Tryckmachinen är så in- rättad, att dessa plåtar eller valsar kunna efterhand flyttas så, att de råka alla stäl- len af tyget der samma del af mönstret skall tryckas3). En närmare beskrifning härom kan här icke lemnas. STRAvB- Ett äldre sätt att genom polytypering polSESBe-förfärdiga plåtar och valsar till hvarjehan- rade PA-da slags tygs, pappers, skinns m. m. tryck- vaisar tinning, på hvilket S. A. STRAUBHARTH i Paris, tryck- år 1816, erhöll brevet d‘invention, har ning- blifvit beskrifvit 4). Bok-Flera till bok tryck erikonsten hörande RoKseeTuppfinningar hafva blifvit bekanta, hvilka här i endast i korthet kunna omnämnas: Thomson® I Stället för det vanliga Sättet att gjuta sti-gjuta boktryckeri-stilar, en i sender, i hand- lar. formar, har, af J. Thomson i London, blif- vit föreslaget att sammangjuta en mängd stilar på en gång, i form af skifvor eller plåtar, och att sedan söndersåga dessa till enkla stilar. För att erhålla dessa stil- 3) The ; London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid. 225. 4) Description des machines et procédés consig- nés dans les brevets Torne 21, sid. 132. 57 plåtar sätter man, på vanligt vis, en form af boktryckeristilar, och afgjuter på den- na en matris genom stereotypering. I den- na matris gjutes sedan så mycket stilmas- sa att plåten får tillräcklig tjocklek. Stil- plåten söndersågas med cirkulärsåg eller på annat sätt. För att stilarne må erhål- la sina tillbörliga dimensioner, är det nöd- vändigt att formen blifvit satt med så sto- ra spatier som svara emot den metall som bortfaller vid sågningen. — Man kan äf- ven gjuta stil plåten i en matris af koppar, och sedan förfara på förenämde sätt 5). En stilgjutningsmachin, på hvilken A. DIDors F. Didot i Paris år 1815, erhöll brevet fligsna d’importation, har blifvit bekantgjord. Ma- chin. chinens ändamål är erhållandet af en stör- re fullkomlighet i stilgjutningen tillika med besparing af tid och kostnad. Dess för- nämsta del är en piston, som inprässar stilmassan i formen, med den kraft som, i mon af hvarje slags stils beskaffenhet, fordras för att åstadkomma ett skarpt af- tryck. •— Machinens sammansättning må- ste inhämtas af den utgifna beskrifningen derom 6). Ett förbättradt musiktryck är uppfun- BRUcns net af G. BRUCE i New-York. Beskrifnin- tyck, gen derom är ganska ofullständig 7). 5) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid. 417. 6) Description des machines et procédés con- signés dans les brevets Tome 21, sid. 100. 7) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13 sid. 149. GENOX‘s Ett nytt stereotyperingssätt, hvaröfver sperent—ett fördelaktigt yttrande blifvit, af FRAN- metod. COEUR, afgifvit till La Société d‘encourage- ment pour l‘industrie nationale i Paris, har blifvit uppfunnet af GENOUX i Lyon. Me- toden hålles ännu hemlig 8). HACKETTS B. HACKETT i Boston har föreslagit ett peringT förbättradt stereotyperingssätt, h varom lik- metod, väl föga kännedom kan inhämtas af den utgifna beskrifningen om detsamma 9). Trem- En stilsättningsmachin, compositeur ty- ^.wix'spo§raphe kallad, på hvilken P. TREMBLOT stilsätt- LACROIX i Paris, år 1826, erhållit brevet chin. d‘invention, har blifvit beskrifven 10), men kan här blott anmälas. CoEns, Förbättringar i tryckprässar och der- SiEKMANstill hörande delar hafva blifvit gjorda af —och EDWARD och EBENEZER Cowper i London 1), Midden- - 2.— —- / DORPS. I. VY OOD ) och A. SHERMAN) INew-Iork förkätt- och af J. G. MIDDENDORP 4) i Paris. tryck- ENGELMANN har, af la Société den- Psten-' couragement pour l‘industrie national i Pa- EngeI ris, erhållit belöning för uppfinningen af MANNS- _____________ CLOUÉ S o — 1 _ .., , A och ) Bulletin de la Sociéte d Encouragement, AUg. DAx‘s 1831. sid. 374. — DINGLERS Poly technisches sithopras- Journal, Band. 43, sid. 33. sar. 9) The Repertory of Patent Inventions Vol. 14, sid. 28. 10) Description des machines et procédés consignés dans les Brevets, Tome 22, sid. 175. 1) Register of Arts, Mars. 1831, sid. 289. — DINGLERS Poly technisches Journal, Band. 43, sid. 289. 2) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 13, sid. 77. 3) Ibid. Vol. 14, sid. 23. 4) Description des machines et procédés consignés dans les brevets, Tome 22, sid. 238. 59 en ny litografisk präss, som är hel och hål- len af jern och har flera företräden framför de vanliga prässarne till stentryck 5). •— Förbättringar i litografiska prässars in- rättning äro äfven gjorda af J. C. CLOUÉ i Paris 6) och af W. DAY i London 7). — En närmarne kännedom härom kan här icke meddelas utan måste inhämtas af de under denna artikel citerade beskrifnihgar. En graveringsmachin, uppfunnen af Koppar- JOBARD, som derföre blifvit belönad af la Jobards Société d’encouragement pour 1’industrie na- „Gearea tionale i Paris, har blifvit beskrifven8). ‘ chin. Enligt Liebig är det svårt att, efter FAtiur de vanliga föreskrifterna till beredning afméining: berlinerblått, erhålla denna färg af samma blätt. skönhet som den i handeln, under namn af pariserblått, förekommande art deraf. Denna sednare får, då den gnides med nageln, kopparfärg likasom indigo; har ic- ke ett glänsande utan matt brott; fördelar sig med största lätthet i vatten då den lägges deri, hvilken egenskap den fått ge- nom en tillsats af gummi eller rostad stär- kelse, och gifver ett rent blått streck; då deremot den i vått tillstånd visserligen 5) Bulletin de la Société d‘encouragement. April 1831, sid. 202. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 46, sid 260. 6) Description des machines et procédés, con- signés dans les brevets Tome 21, sid. 241. 7) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. 1, sid. 341. 8) Recueil industriel, Jun. 1832, sid. 24. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 452. 6o ganska vackert blåa fällning, som man får af blodlutsalt med ett jernoxidsalt, torkar till en djupt mörkblå eller nästan svart massa af skåligt och glänsande brott, hvil- ken alltid blir kornig och ej fördelar sig i vatten, samt gifver ett grått eller svart- blått streck. För färgens skönhet är det, enligt Lieeig, ett oundgängligt vilkor, att det jernsalt som användes till beredningen af Berlinerblått, innehåller, jemte jernoxid- saltet, en viss q vantitet jernoxidulsalt, och han gifver följande föreskrift till erhållan- de af ett skönt Pariserblått: Till 10 delar blodlutsalt tager man 11 delar jernvitriol; denne sednare upplöser man i mycket vatten och delar lösningen i två hälfter; den ena hälften blandar man med 2 de- lar saltsyra och tillsätter långsamt en upp- lösning af chlorkalk till dess att jernsaltet blifvit fullkomligt syrsatt till oxidsalt, hvar- efter den erhållna vätskan blandas med den andra hälften af jernvitriollösningen och blandningen fälles på vanligt sätt med blodlutssaltet. Fällningen tvättas 4 till 6 gånger med vatten, och utröres, medan den ännu är fuktig, med gummi vatten eller meden lösning af rostad stärkelse, h varefter den prässas och torkas vid en hög värmegrad. Man kan också genast fälla jernvitriollös- ningen med blodlutsaltet och sedan tillsätta chlorkalklösning till dess att fällningen blif- vit djupt mörkblå. Färgen får då en stark dragning i violett, men erhålles rent blå genom tillsats af saltsyra till dess att vät- skan börjar att svagt reagera för syra 9). 9) Pharmaceutisches CentralBlatt, 3 Jahrg. sid. 14. 61 LIEBIG har äfven uppgifvit ett ganska Chrom- enkelt sätt att, till billigt pris, erhålla 6" chromgult (chromsyrad blyoxid). Man be- höfver blott öfvergjuta svafvelsyrad bly- oxid, ännu våt, med en kall lösning af chromsyradt kali. De båda sal terna sön- derdela hvarandra fullkomligt, och man er- håller en chromsyrad blyoxid af en ut- märkt skönt gul färg. Den svafvelsyrade blyoxiden erhålles i stor myckenhet i kat- tunstryckerierna, der den vanligen bortka- stas såsom onyttig 10). Ett nytt sätt att tillverka svafvelsyra Rskilliga har blifvit uppfunnet af. ättikfabrikantenspeoiäk" P. PHILLIPS i Bristol. I stället för att, s.ECl efter den vanliga Engelska metoden, före- syra, na svafvelsyrlighetsgas med den atmosfe- riska luftens syre genom medverkan af qväfoxid, åstadkommer PHILLIPS denna före- ning derigenom, att han leder en bland- ning af svafvelsyrlighetsgas och luft ge- nom glödande rör af platina eller post- lin, fyllda med platinatråd eller fint för- delad platina. Syrsättningsfenomenet är här analogt med vätgasens syrsättning i beröring med så kallad platinasvamp. Svaf- velsyrlighetsgasen erhålles genom förbrän- ning af svafvel eller svafvelkis i en till- sluten ugn, försedd med en eller flera Öppningar genom hvilka luften, på hvars bekostnad förbränningen sker, intränger, och en annan öppning som står i förening 10) Pharmaceutisches Central-Blatt 3 Jahrg. sid. 15. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 225. 62 med de förut nämda rören. Förhållandet emellan qvantiteterna af svafvelsyrlighet och luft regleras af en luftpump, som måste ut- drifva åtminstone 85 kubikfot luft för hvarje skålpund förtärdt svafvel. Den på detta sätt bildade svafvelsyregasen kondenseras i en kammare af cirkelrund form, omkring 8 fot i diameter och 3o fot hög, byggd af sandsten och inuti öfverallt beklädd med bly. Denna kammare är betäckt med ett luftätt tak, och fylld med qvartsstenar, på hvilka en med små hål genomborrad bly- plåt är lagd. Genom en tratt, ifrån hvil- ken ett smalt rör går genom kammarens tak, insläppes så mycket vatten att det blir stående omkring 14 tum högt på kamma- rens botten. Den, uti de förut nämda, med platina fyllda, rören bildade svafvel- syregasen ledes till kammarens öfre del genom ett rör, som hålles afkyldt med vatten, och den del af gasen, som icke bilfvit condenserad, tvingas, medelst en luftpump, att utsprida sig emellan stenar- ne hvaraf kammaren är fylld. Syran, som samlas på kammarens botten, pumpas be- ständigt ut genom en särskilt, af ångma- chin drifven pump, och utgjutes i den för- ut omtalda tratten, från hvilken den ned- rinner och utbreder sig i kammaren på ste- narne, hvilka, på detta sätt, hållas bestän- digt våta för att befordra syrans conden- sation. Då syran blifvit så stark som den kan erhållas, uttappas den och concentre- ras på vanligt sätt 1). 1) The Repertory of Patent Inventions Vol. 12, sid. 267. — The London Journal of Arts 63 Riktigheten af PHILLIPS’ uppgift rö- rande svafvelsyrebildningen , har blifvit satt utom allt tvifvel genom försök, an- ställda af D. G. MAGNUS. Ett böjdt och i ena ändan hopblåst glasrör fylldes, öfver qvicksilfver, med en blandning af svafvel- syrlighetsgas och syrgas. I den hopblåsta ändan af röret infördes, med tillhjelp af en platinatråd, ett stycke platinasvamp, hvaref- ter denna del af röret upphettades till svag glödgning. En betydlig condensation upp- kom, och, som gasblandningen icke blifvit befriad från vatten, bildade sig tillika en vätska som hade alla egenskaper af svaf- velsyra. Samma försök, anstäldt med at- mosferisk luft i stället for syrgas, gaf lika resultat, men svafvelsyrebildningen gick långsammare. En tillsats af vatten syntes i båda fallen, icke befordra föreningen. Ännu märkbarare blef verkan då blandnin- gen af svafvelsyrlighetsgas och luft leddes öfver platinasvamp i ett glasrör som, i en ugn, hölls upphettadt till glödgning. I ett förlag, hvilket, till syrans fullkomliga con- densering, var fyldt med glasbitar som hö]los våta, samlades då en ganska betyd- lig myckenhet svafvelsyra; och condense- ringen var så fullständig att väl mycket svafvelsyra, men ganska litet svafvelsyrlig- het, bortgick med den genomgående luften. En förändring af detta försök, på det sätt, att glasbitar inlades i stället för plati- and Sciences, Second Series, Vol. 8, sid. 202. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 43, sid. 43. nasvamp i röret, gaf äfven svafvelsyra, men blott i ringa qvantitet. Slutligen borttogos glasbitarne, och gasblandningen leddes genom det tomma, glödande röret. Äfven i detta fall uppkom bildning af svaf- velsyra , men i ringa grad. MAGNUS fann att platinasvampen är verksam endast då den är upphettad, men att den, vid luftens vanliga temperatur synes vara utan allt in- flytande på gasblandningen 2). — PHILLIPS upptäckt är ganska intressant, icke alle- nast i rent vetenskapligt hänseende, utan äfven derigenom att den verkligen synes blifva af ett praktiskt värde för svafvel- syretillverkningen, och således äfven för de många vigtiga näringar och konster som deraf bero. Chlorvat- Följande llögst enkla Sätt att erhålla ten en chlorlösning, hvilket för några år se- dan gjordes bekant i en Amerikansk Jour- nal, har af A. CHEVALLIER blifvit pröfvadt och befunnit vara ganska användbart: ett fat af minst 175 kannors rymd, så inrät- tadt att det kan vändas omkring sin axel, fylles till tre fjerdedelar med vatten, hvar- efter man tillsätter 25 skålpund finmalen mönja, 75 skål, koksalt och 40 skålp. svaf- velsyra af 66 BEAUMÉS areometergrader eller 1,845 egentlig vigt. Man tillsluter fatet och kringvrider det 3 timma, hvarefter man låter 2) POGGENDORFFS Annalen der Physik und Che- mie. Band. 24, sid. 610. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 45, sid. 217. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 6, sid. 391. 65 låter det någon tid hvila och aftappar slut- ligen den klara lösningen, som innehåller ganska mycket chlor. Återstoden består af svafvelsyrad blyoxid, blandad med litet brun blysuperoxid 3). — Den på detta sätt tillredda chlorlösningen kan nyttjas till samma behof som det vanliga chlorvattnet, hvars beredning är långt svårare. Den innehåller väl mycket svafvelsyradt natron, men högst få fall torde gifvas der detta salt kunde förorsaka någon olägenhet. Jag bör likväl anmärka, att, i föregående uppgift, vigten af mönja är för liten och vigten af koksalt för stor, om blyoxiden och natro- net, som under dekompositionen bildas, sko- la jemt mättas af svafvelsyran, och tilli- ka qvantiteten af frigjord chlor skall blif- va den största möjliga. De på denna grund beräknade proportioner blifva, i runda tal: 60 skålp. mönja, i5 skålp. koksalt och 40 skålp. svafvelsyra LIEBIG har föreslagit ett mindre kost- Chlorsy- samt sätt att erhålla chlorsyradt kali. Mantadt Ealh upphettar chlorkalk, antingen torr eller i upplösning, så länge till dess att den för- lorat sin egenskap att bleka växtfärger. Bäst är att utröra torr chlorkalk med vatten till en välling och afdunsta denna till torr- het. Man erhåller då en blandning af chlorsyrad kalk och chlorcalcium, hvilken man upplöser i hett vatten. Man koncen- 3) Journal de Pharmacie, Januari 1832, sid. 28. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 43, sid. 387. — Pharmaceutisches CentralBlatt, 3 Jahrg. sid. 15. Pr. Paschs‘5 Årsb.^ t833. 5 66 trerar denna lösning genom afdunstning, tillsätter chlorkalium och låter blandningen kallna, då en mängd kristaller af chlor- syradt kali anskjuta, men icke, såsom vanligt, i form af fjäll utan i form af pris- mer eller nålar. Man renar dessa genom upplösning och omkristallisering, då saltet erhålles i fjäll. Moderluten innehåller mycket chlorsyradt kali som efterhand ut- kristaliserar. LIEBIG har på detta sätt, af 12 uns chlorkalk, af så dålig beskaffenhet, att den lemnade 65 procent olöst återstod, erhållit i uns chlorsyradt kali 4). Lucifer- För icke längesedan hafva ett slags “tt nytt svafvelstickor från England, under namn keröxkt af Lucifer-motches j börjat komma i bruk. De likna de bekanta svafvelstickorna som tändas i svafvelsyra, med den åtskillnad, att den tändande blandningen, hvarmed svaflet är bestruket, på de ifrågavarande stickorna är svart i stället för röd. För att antända dem, begagnar man ett stycke itu vikt glaspapper, hvarmed man hårdt omfattar svafvelstickan och utdrager henne hastigt, då hon genast fattar eld med en liten explosion. H. A. B. WIGGERS har undersökt dessa svafvelsickor och gifver följande föreskrift till deras beredning: Man sammanrifver 2 drachmer chlorsyradt kali, 2 scrupler finslammad svafvelantimon (antimonium crudum) och } drachma lim med så mycket vatten att blandningen får stadga af en välling. För att göra denna 4) Pharmaceutisches Centralblatt, 3 Jahrgang sid. 16. 67 blandning utan all fara, sammanrifver man först svafvelantimon med vattnet, hvari man förut upplöst limmet, och tillsätter sedan det chlorsyrade kalit under bestän- dig rifning till dess att massan blifvit full- komligt likformig. I denna blandning dop- par man den svallade ändan afsvafvelstic- korna 3 till 4 linier djupt, hvarvid lika mycket, eller 3 till 4 linier, af svafletbör blifva obetäckt. Svafvelstickorna lemnas sedan att torka, livarefter de äro färdiga att nyttjas. Svafvelstickorna böra helst gö- ras tunna och breda, hvarigenom deras form blir beqvämare och den tändande blandningens yta större. — Glaspapperet hvarmed dessa svafvelstickors antändning åstadkommes, såsom förut blifvit nämdt, beredes af styft och slätt papper, helst klistradt på tunna trädspånor, hvilket man öfverstryker med en blandning af rent fint glaspulver och stark limlösning, och sedan låter torka. Om glaspulvret icke är tillräckligt fint, blir papperets yta för skarp, hvarigenom den tändande massan skulle lösrifvas från svafvestickorna, utan att fat- ta eld 5). De nyare förbättringar i sockerraffine- Socket ringen och dithörande förfaranden, hvilka ring. under det förflutna året blifvit närmareHArzsT- kända, äro förnämligast följande: ugn till En ugn till ombränning af sådant ben- Ombrän^ kol, som blifvit nyttjad till sockerraffinering, ning- föreslagen af A. HALLETTE, har blifvit beskrif- ven. Denna ugn, hvars konstruktion icke 5) Annalen der Pharmacie, Band. 3, sid. 340. 68 kan fullständigt inhämtas utan ritningar, är så inrättad, att de jerncy lindrar, i hvilka henkolet brännes, inläggas i den ena ändan af ugnen och uttagas i den andra, utan att eldningen behöfver afstanna, hvarige- nom således arbetet beständigt kan fortsät- tas utan afbrott 6). satt att Ett i en fabrik i Paris användt för- §äxe Ten-farande att, utan ombränning, göra nytt- kol.ä.nxojadt benkol å nyo tjenligt till sockers raf- bart tiii finering, har blifvit uppgifvit af E. BARTHIE. RoRne: Till 235 skålpund af det nyttjade benko- ring- let bereder man en kaustik lut, af 14 skål- pund vanlig pottaska och så mycket kalk- hy drat som erhålles af 28 skålpund osläckt kalk, hvilka ämnen kokas, i 2 timmar med 470 kannor vatten. Sedan luten klar- nat aftappas den, och man kokar återsto- den, äfvenledes i 2 timmar, med 38o kan- nor vatten. Den svagare lut, som då fås, blandas, sedan den klarnat och blifvit af- tappad, med den först erhållna starkare luten. Benkolet uttvättas först med rent vatten, så länge som detta färgas, och be- gjutes sedan med hälften af den kaustika lu- ten samt upphettas dermed till kokning, som fortsättes en timme. Man aftappar sedan lu- ten, som fått en ganska mörk färg och kokar benkolet, en timme, med den andra hälf- ten af den kaustika luten. Sedan denna sednare fått frånrinna, uttvättas benkolet med vatten, hvarefter det begjutes med en 6) L’Agriculteur-Manufacturier, Aug. 1831, sid. 273. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal, Band. 43, sid. 300. 69 blandning af 38o kannor vatten och 7 skål- pund saltsyra, och lemnas dermed i 36 timmar, under hvilken tid kolet några gån- ger omröres. Efter nyssnämde tids förlopp låter man vätskan afrinna, hvarefter man uttvättar kolet med vatten till dess att det- ta icke mera reagerar för syra. Slutligen torkas kolet 7). I flere sockerraffinerier i Paris har en, MOULFA- af MOULFARINE uppfunnen, apparat till sock-appFät rets kokning medelst ånga af hög tryek-tl. tor ning, blifvit införd. Pannan, hvari koknin-ning med gen sker, är 4-sidig af ungefär 51 fots längd, 4068- 23 fots bredd, och 1} fots djup. Nära vid bottnen af pannan ligga längs efter den- samma en mängd parallela rör genom li vil- ka ånga af 3 till 4 atmoferers tryckning ledes. Sockerlösningen, hvarmed pannan till nära en femtedel är fylld, kommer då genast i kokning, och inom 12 till 15 mi- nuter är kokningen fullbordad. Pannan är, under kokningen, betäckt med ett trädlock, som midtpå har en trumma genom hvilken ångorna ledas utom rummet. Med denna apparat kan, genom oafbrutet arbete i 12 timmar, så mycket sockerlösning kokas, att /po toppar, hvardera af 94 skålpund der- af erhållas 8). D. A. Ure i London har erhållit pa- UnEs tent på en sockerkokningsapparat, uti hvil-köRRings- ______________ apparat. 7) Annales des Sciences et de 1’industrie du Mi- di de la France, Januarii 1832, sid. 57. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 187. 8) Bulletin de la Société d’encouragement, Mars 1832, sid. 96. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 45, sid. 269. 7° ken kokpannans upphettning icke sker ome- delbart af elden, utan medelst en upphet- tad saltlösning. Till detta ändamål är kokpannan insatt i en annan större panna på sådant sätt, att emellan bådas bottnar och sidor, ett slutet mellanrum finnes, h vil- ket innehåller en lösning af saltsyrad kalk eller ättiksyradt natron, beständigt upphet- tad till en temperatur af 138° C. Vatten- ångorna ifrån denna saltlösning ledas i en med vatten fylld kylapparat (lik en sådan som brukas vid bränvinsbränning), i h vars kylrör de kondenseras under det att det omgifvande vattnet uppvärmes. Det kon- denserade vattnet återrin ner genom ett rör till saltlösningen, och de ångor, som icke blifvit kondenserade, utslippa genom en li- ten säkerhetsventil på kylroret. Då salt- lösningen blifvit, genom afdunstningen, så koncentrerad, att dess kokpunkt inträffar vid en för sockerkokningen för hög värmegrad, insläppes i saltlösningen varmt vatten från kylapparaten, genom ett rör försedt med en kran, hvilken står i förening med en i pannornas mellanrum insatt metallthermo- meter af det slag som URE kallat thermo- stat 9). Då detta instrument, genom tem- pera tur-förändringar ne i saltlösningen, ut- vidgar eller sammandrager sig, öppnar el- ler tillsluter det den nyss förut nämde kranen, hvarigenom således vattnets in- släppning från kylapparaten till saltlösnin- gen regleras, utan att något annat biträde 9) Se årsberättelsen om framstegen i Fysik och Kemi, 1832, sid. 28. 7‘ dervid behöfves. Till kontrollering af ther- mostatens verkningar är, jemte denne, en vanlig thermometer insatt emellan pannor- na, hvilken tillkännagifver saltlösningens temperatur. Till hettans reglerande i eld- staden hänger, i saltlösningen ett Höte som, medelst en häfstång, motväges af spjellet i skorsten. Om, genom en för stark eld- ning, saltlösningen kommer i en häftig kok- ning, lyftes detta flöte, hvarigenom spjel- let sänkes och minskar draget. Socker- pannans yta kan vara slät, men URE före- skrifver, såsom mera fördelaktigt, att göra den böjd i vågor, hvarigenom upphettnings- ytan blir större och följaktligen socker- lösningens afdunstning hastigare 10). De öf- riga detaljerna af denna apparat måste in- hämtas af den utgifna beskrifningen derom. En sil till sockerlösningens filtrering Hay- med tillhjep af ånga, hvarpå J. HAYWARD XARes år 1826 erhöll privilegium i Frankrike, ringsap har blifvit bekantgjord 1). Ehuru denna apparats inrättning visserligen är enkel, är likväl den af sådan beskaffenhet, att en beskrifning derom utan teckningar icke skulle kunna göras tydlig. HICKS‘s uppfinning, att vid brödbak- Briin- ning erhålla bränvin 2) har flerestädes blif- "T 10) The London Journal of Arts and Sciences, Conjoined Series, Vol. i, sid. i. — The Re- pertory of patent Inventions, Tol. 14, sid. 129. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 45, sid. 389. — Zeitblatt fur Gewerb- treibende, Band. 6, sid. 471. 1) Description des machines et procedés con- signes dans les brevets d’invention &c. Torne 22, sid. 58. 2) Se årsberättelsen 1831 , sid. 33. 72 HICKs‘s vit försökt, och i allmänhet med framgång. AIRP“D5 LEJEUNE och MONEUSE uppgifva väl, att det grhalia icke lyckats dem att af brödets ångor i en af bröd, vanlig bakugn uppsamla någon alkoholhal- tig vätska, men något fel synes hafva blif- vit begånget i deras försök. De insatte i hvalfvet på flere bakugnar blyrör, genom hvilka ångorna från brödet leddes till en imkylare. Den kondenserade vätskan var klar, hade gul färg och stark lukt af råg- bröd, samt en sötaktig smak. Den inne- höll ättiksyra och ättiksyradt bly, men in- gen alkohol eller blott spår deraf. Vät- skan, som bortgick från 200 bröd befanns utgöra ungefär 5o litres, hvaraf blott 3 till 4 litres blefvo kondenserade då aflednings- rören voro smala; då deremot vida rör be- gagnades utgjorde den kondenserade vätskan 10 litres. Äfven då alkohol insattes i ugnen, innehöllo de kondenserade ångorna ingen del deraf, men fingo en större halt af fri ättiksyra. LEJEUNE och MONEUSE hafva här- af dragit följande slutsatser: 1:0 att de äm- nen hvaraf ugnen är byggd, ej äro nog tä- ta för att icke genomsläppa alkoholångor; och 2:0 att alkoholn snart förvandlas till ättiksyra af den luft som antingen förut finnes i ugnen eller intränger dit genom otätheter. De tro, i följd häraf, att alko- hol icke kan vinnas vid brödbakning, så vida ugnen icke är af jern. Att detta lik- väl icke är nödvändigt visa talrika i Tysk- land gjorda försök, i hvilka bränvin er- hållits utur vanliga bakugnar. Ett af des- sa försök anställdes af F. Fliesch, uti ett till en fattigförsörjningsanstalt i Leipzig 73 hörande bageri, med den framgång, att en apparat till brän vinets uppsamlande under brödets gräddning derstädes blifvit införd till beständigt bruk. De första försöken skedde på det sätt, att ett rör insattes i bak- ugnens öfre del och förenades med slangen af en imkylare. Brist på kylvatten gjorde likväl att kondensationen icke blef full- ständig, utan hela bageriet fylldes med al- kohollukt. Detta oaktadt gåfvo 270 råg- bröd, h vardera af 7 Leipzigska (72 Sven- ska) skålpunds vigt, 12 till 16 Leipzigska (5] till 73 Svenska) kannor spirituös vät- ska eller förbränna af 5 procents alkohol- halt; men då ångorna bättre afkyldes, steg alkolhalten till 7 procent. Genom destil- lation erhölls deraf bränvin af 37 procents alkoholhalt. Detta bränvin hade väl en högst vidrig surdegslukt, men denna bort- togs lätt och fullkomligt genom digestion med kolpulver. Sedan den här omnämda ap- paraten blifvit förenad ined bakugnen har brödet blifvit vackrare än förut. — Ett annat försök, anstäldt af Meyer i ett hvetebröds- bageri, äfven i Leipzig, har likaledes gif- vit ett fördelaktigt resultat 3). J. A. BEALE i London har erhållit pa- BEALES tent på följande enkla och sinnrikt uttänk-" tor." ta inrättning till bränvins rektificering el- ler befriande ifrån en del af dess vatten- halt under destilleringen: Destillationspan- nans hatt är delad i två rum genom en horisontel vägg, ifrån hvilken en mängd 3) Pharmaceutisches Centralblatt, 3 Jahrg. sid. 398, 604. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende. Band 6, sid. 393. 74 rör nedstiga i det undre af dessa rum. Dessa rör, hvilka i nedre ändan äro tillslut- na men öppna i den öfra, äro fyllda med en spirituös vätska af sådan halt, att dess kokningspunkt icke är högre än koknings- punkten af det bränvin eller den sprit som man vill erhålla. Brän vinsångorna från pannan kunna ej utgå utur hatten utan att träffas af de nyssnämde rektificationsrören, på hvilka då en del af ångorna kondense- ras till en mindre spiritushaltig vätska, som återrinner i pannan, under det att de starkare spritångorna uppstiga emellan rek- tificationsrören och gå till imkylaren genom ett rör från öfre delen af hattens undre rum. Ångorna från vätskan i rektifications- rören gå genom ett rör från hattens öfre rum till en särskilt del af imkylaren, der de kondenseras och återrinna i flytande form till rektificationsrören, hvarigenom vätskan i dessa alltid bibehåller samma spiritushalt och följaktligen äfven samma kokningspunkt 4). Flera andra till bränvinsbränning och destillering hörande apparater hafva väl blifvit bekanta, men äro dels mindre anmärkningsvärda dels för mycket samman- satta för att här kunna beskrifvas; hvar- före jag blott i korthet får anmäla dem , med hänvisning till de skrifter der en när- mare kännedom om desamma kan inhäm- tas. — I England äro förbättrade destil- lationsapparater föreslagna af W. G. KNEL- 4) Register of Arts, Dec. 1831, sid. 259. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 198. 75 LER 5) och af GUTTRIDGE 6). — I Frankrike hafva beskrifningar blifvit utgifne om föl- jande apparater, som derstädes varit privi- legierade: Fyra destillationsapparater af CELLIER-BLUMENTHAL i Paris; brev. 18137). — En apparat af CARON; brev. 1820 8). — En apparat kallad Alambic h circonvolution, af J. AIGUESPARCHE och J. Esperon; brev. 1821 9). — Förbättringar i Derosne’s appa- rat, af H. Brugniéres i Ni mes; brev. 1826 10). — En apparat till oafbruten destillation medelst ånga, med flera tid efter annan gjorda förbättringar, hvarpå brevets blif- vit erhållna af Tachouzin och Gounon, åren 1816, 1817, 1818 och 18261). — En de- stillationsapparat till pröfning af spirituösa vätskors alkoholhalt, oeno-alcoometre kal- lad, med tillhörande areometer, thermome- ter och räkneskala till temperaturens regle- rande, af F. Dunal i Montpellier; brev. 18252). —• Förbättringar af sistnämde apparats till- behör, af P. Bérard; brev. 1826 3). En appa- rat till samma ändamål som den föregåen- de af G. ROUQUAIROL; brev. 1825 4). . 5) Register of Arts, Febr. 1832, sid. 4. — DINg- LERS Polytechnisches Journal, Band. 44. sid 251. 6) Mechanics Magazine, N:o 447, sid. 586. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 446. 7) Description des machines et procédés, consig- nés dans les brevets, Torne 21, sid. 297. 8) Ibid. Torne 20, sid. 66. 9) Ibid. Torne 22, sid. 90. 10) Ibid. Torne 21, sid. 274. 1) Ibid. Torne 22, sid. 120, 204. 2) Ibid. Torne 21, sid. 6. 3) Ibid. Torne 21, sid. 9, 10. 4) Ibid. Torne 21, sid. 55. Glastill- En intressant uppfinning i glastillverk- verkning, ningen har i Frankrike blifvit gjord af ROBINET, arbetare i glasfabriken i Baccarat. — Det är bekant, att man nu mera all- mänt blåser kristallglas i formar, hvarige- nom det får utseende af slipad t och kan säljas till ett vida lägre pris än fordom, då man genom blåsningen blott erhöll äm- net till glaspjesen, hvilken sedan måste fulländas genom slipning. Så länge som glasmassan ännu är mycket het är blås- ningen lätt; men då hettan aftager, och i i synnerhet då glaset skall intränga i de- taljerna af formen, fordrar blåsningen en ganska betydlig ansträngning om arbetet skall blifva till alla delar felfritt. Robinets uppfinning består i ett ganska enkelt in- strument, med tillhjelp af hvilket denna mödosamma blåsning helt och hållet und- vikes. Detta instrument är ett slags kom- pressionspump, som utgöres af ett i ena ändan tillslutet jernblecksrör af ungefär 131 tums längd och 14 tums diameter, h vil- ket inuti är försedt med en rörlig trädplugg, sammansatt af tvenne delar med en mel- lanliggande läderpackning, genom hvilken pluggens omkrets sluter tätt emot insidan af röret. Denna plugg är genomborrad med ett koniskt hål, hvars vidare del är vänd åt rörets öppna ända och har 6 tums diameter, då deremot diametern af hålets smalare och åt rörets botten vända del är endast 1 tum. Rörets öppna ända är be- täckt med ett lock, som midtuti har ett hål af i tums diameter. Emot detta lock hålles pluggen tryckt af en i röret liggande 77 skrufformigt vriden fjäder af ståltråd. Be- gagnandet af det nu beskrifna instrumen- tet är ganska lätt. Så snart arbetaren ut- blåst glaset och insatt detsamma i formen, sätter han hastigt ändan af pipan, genom, hvilka blåsningen sker, emot den rörliga pluggen och intrycker denne i bleckröret, hvarigenom den luft, som röret innehöll, drifves genom pipan och således samman- tryckes. — Erfarenheten har bekräftat nyttan af detta förbättrade blåsningssätt, hvarom en fullständigare beskrifning här icke kan meddelas 5). HENRY d. y. har undersökt en metall- Metaller blandning, som under namn af Maillechorts&en deraf. tillverkas i Paris och liknar till utseendet Maille- poleradt silfver eller platina. Den har be- funnits innehålla 66,o delar koppar, 13,6 delar zink och 19,3 delar nickel, och är således en art argentan eller packfong. Den kan användas vid förfärdigandet af hvarjehanda kärl och prydnader, men till matskedar bör den icke förarbetas i anseen- de till sin syrsättlighet, som möjligen kan åstadkomma giftiga verkningar 6). Baron C. AF WETTERSTEDT i London har Baron uppfunnit en metallblandning till plåtar förAE. YYEETS skepps bekläd ning, som vunnit mycket bi-pmete‘lin fall. Denna blandning består af 100 delar skepps •------------- ning. 5) Bulletin de la Societé d‘encouragement. Maji 1831 , sid. 163. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 46, sid. 406. 6) Journal de Pharmacie, Febr. 1832, sid 76. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 373; Band. 46, sid. 393. — The Reper- tory of Patent Invention, Vol. 13, sid. 280. bly och 3, till 10 delar antimon, hvilka me- taller sammansmältes och gjutes i skifvor af 16 tums längd, 81 tums bredd och } tums tjocklek, hvarefter dessa skifvor ut- valsas till plåtar af 34 tums längd och 16 tums bredd, hvilka sedan sönderklip- pas till mindre plåtar af 17 tums längd och 16 tums bredd. Plåtarne bestrykas med ett amalgama, beredt af lika delar bly och zink med så mycket qvicksilfver att blandningen, efter kallnandet, får stad- ga af honung, och utvalsas derefter ytter- ligare, i en riktning som är vinkelrät emot den första valsningen, till en längd af 54 till 58 tum. Amalgameringens ändamål är att förgifta plå tarnes yta och derigenom hindra hafskräk att fästa sig på fartyget. Om plåtarne skola nyttjas till andra behof än skeppsbeklädnad, t. ex. taktäckning, är amalgameringen icke nödig 7). Medel PAYEN har undersökt alkaliernas för- da exn måga att skydda jern emot rost, och er- emotrost-hållit resultat, som, i många fall, blifva af ett ganska fördelaktigt användande. Han fann att arbeten af jern eller stål, lagda i en lösning af kaustik kali, natron eller am- moniak, bibehöllo sin politur och metall- glans utan ringaste tecken till oxidation. De kolsyrade alkaliernas lösningar, äfven- som kalk vatten och en lösning af borax, befunnos yttra lika verkan som de kausti- ka alkalierne. För att utröna till hvilken 7) Register of Arts, Febr. 1832, sid. ii—The Repertory of patent Inventions, Vol. 13, sid. 139. — DINGLERS . Polytechnisches Journal, Band. 44, sid. 166. 19 grad dessa ämnen tålde utspädning, utan att förlora sin egenskap att hindra oxidationen, Beredde Payen mättade lösningar deraf vid 22° temperatur, hvilka han sedan utspädde med vatten i ökade förhållanden. En mättad kalilösning, utspädd med ända till 2000 delar vatten, efter volumen räknadt, bibehöll jernet ganska väl, men då denna lösning mättades med kolsyra, oxiderades jernet deri likasom i rent vatten. Samma kalilösning, utspädd med 3000 delar vatten, hade icke mera egenskapen att hålla jernet fritt från oxidation. I kalkvatten, mättadt vid 22° och sedan utspädt med sin tre- dubbla volum vatten, bibehöll jernet sig ganska väl; men efter utspädning med 4 delar vatten inställde sig oxidation. En vid nyssnämde temperatur mättad lösning af kolsyradt natron, utspädd med ända till 54 volums-delar vatten, skyddade jernet, men förlorade denna egenskap genom till- sats af 59 delar vatten. En lösning af borax kunde utspädas med 6 delar vatten utan att förlora sin verksamhet. — Man kan, genom dessa lösningar, förvara gravera- de stålplåtar och andra dyrbara ämnen af jern och stål. Jernbleck kunna derigenom skyddas emot oxidation emellan betsnin- gen och förtenningen. En alkalisk lösning kan nyttjas, i stället för vatten, i hydrau- liska prässar, i hvilka vanligt vatten för- orsakar rost, som afsätter sig på ventiler- na och i rören. Det är klart, att samma förvaringsmetod kan begagnas vid en mängd andra tillfällen, som det vore öfverflödigt att här uppräkna. Då likväl jernets eller 8o stålets förvarande i en vätska ej alltid är användbart, har PAYEN äfven försökt ver- kan af ett torrt alkaliskt öfverdrag. En nyss renskurad bössppia beströks med en blandning, beredd afen mättad kalilösning, som utspäddes med 2 volumsdelar vatten och försattes med dragantslem, hvarefter hon ställdes, tillika med en annan bösspipa, i en källare. Efter 14 dagar var den sist- nämde bösspipan alldeles betäckt med rost, då deremot den förra fullkomligt hade bi- behållit sin metallglans. Alkaliska öfver- drag torde med nytta kunna användas på jern inuti murar, och äfven på jernvaror, hvilka man vill hindra att rostas i maga- siner; i hvilket sednare fall det likväl tor- de vara tillräckligt att tid efter annan be- gjuta jernet med alkalilösning. På fuktiga ställen torde natron hellre böra nyttjas än kali 8) 8) Annales de Chimie et de Physique, Juli 1832, sid. 305. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal Band. 46, sid. 267.