ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL. rETENSK^PS^^C^DEMIEN AFGIFVEN DEN 3l MARS 1832. AF 1 G. E. PASCH. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1832. il 0V IDA W A I I A 0 1.3). -E n) ■ BV - A‘T A 138 A q ,51 e I d O H 2 D O T 2 -nanöe 3 Ta a T ason .A .I aon T2YAT ‘ .088% INNEHÅLL. Ån^machiner . •• " ’ ' Pag- J VINEY‘s ångapparat . » 15- DUNN‘s — — • • D — SUMMERS och Ogles ångapparat » 14- Gibbs ångpanna . . »15. SÉGUIERS ångapparat . » — Heberts säkerhetsventil . » 16. Andersons matarepump till att förse ångpannor med vatten » 17- Morgans ångmachin . » — Streets rotatoriska ångmachin » 18. Dietz’s — — B — Haycrafts förbättringar på ång- machiner » — Angvagnar. GURNEY‘s ångvagn . . » 20. Hydrauliska ma-) Bernhards vattenuppford rings ap- chiner. J parat . . . • » —• DAKEYNES hydrauliska machin » 21. Spinnbara ämnens^ Platts ullkamningsmachin » 22. förberedning. JRISLEns och Dixons kardmachin » — RISLERS och Dixons machin till kardors hvässning . » — Spinnniachiner. Förändrad slubbmachin för bom- ull. Seldens patent . » 23. Sagniels och Milnes slubbmachin » 24- DORNFORTHS spinnmachin . » — Sands patent på spinnmachiner » 25. Molineux’s och BUNDYS förbättrin- gar i spinnmachiner . » — Lamberts spinnmachin . » 26. Needhams — — • » — Labordes — — • » — RISLERS och Dixons spinnmachin » — BATAILLES och Charoys — — » — Lanteins och Guenets regulator » — IV /Spinnmachiner. WHITTS och POBECKEIMS förbät- tringar i spinnbara ämnens be- redning, kardning och spinning pag. 26. PRINCEPS spolmachin . » —- Fäfnadshonsten. MORINS väfklister . . » 27. RAMSAY‘s och ORR‘s segelduks- väfnad .... » 29. WHITES mechaniska väfstol » — Mechaniska väfstolar i Elsass » 30, GARPENTIER - LEPERRES k listrings- machin och mechaniska väfslol » RISLERS och Dixons mechaniska väfstolar ... » ARNAUD‘s och FOURNIERS mecha- niska väfstol . . » ROYET‘s silkesbandstol . » — Åtskilliga tygs väfning, af DELHOUGNE — Tricot af de LA Haye m. fl. » 31. ALAIS tyllväfnad . . » — CALAS och DELOMPNES tyllväfnad » — DESPIAUS damastväfnad . » — Ändrieu’s tyg af ospunnen ull » — Quetiers sprutslangar utan söm a — Klädens ruvning. CHARLESWORTHS och MELLORS för- bättrade ruggningssätt . » — Ferradbees ruggmachin . » 32. Papps — — . » — Jones’s förbättrade ruggningssätt » 33. Harris förbättringar i klädestill- verkningen . . . » — Klädens och an-] JONEs‘s sätt att dekatera kläde » 35. dra tygs ap--GETHEN‘s dekateringsmetod a 36. pretering. J HALÉ‘s dekaterings apparat » — Nankins appretering . » 37. Hattmakeri. Vattentäta hattars styfning » — Papperstillverk- \Pappersmateriens silning . » 38. ning. JMachiner till pappers tillverkning 40. Pappers limning . . » 41. Pappers prässning . . » — Skärmachin för papper . » 42. Fargning och kat-"} von Kurrers gröna och blåa kop- tuntryckning. J parfärger på bomullstyg i, — Fargning och kat-\Färgning med chlorsilfver pag. 46. tuntrycknin^. JÄkta grå färg af trycksvärta » 47. Försök att använda uransalter så- som betningsmedel i kattun- tryckning ... s — Färgning med salpetersyradt qvicksilfver ... » 49. Färgning med svafvelcadmium a 50. Färgning med svafvelbly och med svafvelkoppar . » — Röd färgning med nässlor a 51. Stentryckerikon- 1 Autograf .... » 52. sten. JStenstick .... a 54. Litografiska teckningars stereo- typering. a 62. Sätt att förekomma de olägenhe- ter som inträffa om stentryck afdragas på chlorblekt papper 64. Conservationsfernissa för stentryck — Förbättrad svärtvals . . a 65. Färger till mål- Ultramarin ... a 66. ning. JChromrödt ... , 67. Ginnober . . . a 68. Tegelslageri 69. Brödberedning. CLAYTONS machin till degens be- redning ... a 70. Giftiga tillsatser i bröd . a Socker. Sätt att återgifva nyttjadt benkol .. . sin decolorerande egenskap a 78. Ättika. Sätt att hastigt erhålla ättika a 81. Chlorkalk- » 87 MORINS chlorometer . , » 88. DENOTS — . . a 89. MAROZEAU‘S — . , » 93. - . HENRY‘s och PLISSONS chloromnter 68. Gaslysning. Ett nytt slags gas, föreslagen af — DONOVAN. ... a ioo. PINKUS‘s och COLLIER‘s förbättrin- gar i gasberedningen . a ioi. DoWN‘s förbättrade gasberedning » 102. . CLEGG‘s gasmätare . . » • ]d Oljas rening för chronometrar. a — VI Metaller och ar-1BENNETS metallblandning till tapp- beten deraf J hål i ur. . . . pag. Jerns och ståls damascering med platina Handelsvarors behandling på qvarantaines-platser 103. 104. 105, Uppmärksamheten fortfar att vara fästad Angma på de genom ångpannors sönderspringan- chmer. de åstadkomna olyckshändelser, och man söker att, genom samlade iakttagelser och vetenskaplig forskning, bereda en fullstän- digare teori om ångbildningen och utfin- na sådana försigtighetsmått och skydds- medel, genom hvilka vattenångans för kon- sterna högst vigtiga användande kan blif- va befriadt ifrån de faror, hvaraf det ej sällan visat sig vara åtföljdt. Ibland sedna- re teorier i detta ämne är den, som af Hauy i Odessa blifvit uppställd, en af de märkvärdigaste. Till grund derför ligger det bekanta af LEIDENFROST iakttagna feno- menet, att en vattendroppa, fälld på ett glödande jern, qvarligger utan att märk- ligt afdunsta, då den deremot, af en vär- megrad som är lägre än jernets glödgnings- hetta, i ögonblicket förvandla till ånga. Detta fenomen har sedermera flera gånger blifvit frambragt och undersökt, t. ex. af KLAPROTH, PERKINS, MUNCKE, FISCHER, POUIL- LET, LECHEVALLIER. Man har funnit, att äf- ven en större qvantitet vatten i ett glö- dande metallkärl icke blir kokhett och obe- tydligt afdunstar, men att vattnet hastigt kommer i kokning och förvandlas till ånga då kärlet till en viss grad fått svalna. Detta beror tydligen derpå att, vid glödg- ningshetta, en repulsion äger rum emellan Prof, PaschsJs Årsb. 783a, I 2 den glödande metallen och vattnat, hvil- ket sednare derföre alltid, vid detta till- fälle antager en sferisk form då det utgör blott en droppa. HAUY, som äfven under- sökt nämde fenomen, hämtar deraf följan- de åsigter: Då ångbildningen tilltager med temperaturen, men under dennes stigande sedan aftager, ända till dess att den, vid glödgningshetta, nästan upphörer, måste det nödvändigt finnas en värmegrad, lägre än glödningshettan , vid hvilken ångbild- ningen är i sitt maximum. Så väl under som öfver denna värmegrad minskas ång- bildningen: i förra fallet genom brist på värme, och i det sednare, genom en min- skad beröring med kärlet. Då man eldar under en ångpanna, blir en viss del deraf starkast upphettad; härifrån meddelas små- ningom värmet till de öfriga delarna af pannan och vattnet, och den starkast upp- hettade delen får, under fortsatt eldning, slutligen den temperatur vid hvilken ma- ximum af ångbildning inträffar. Denna vär- megrad meddelar sig efter hand åt de öf- riga delarna af ångpannan, och säkerhets- ventilen utsläpper det bildade öfyerskot- tet af ånga, samt skyddar derigenom pan- nan för söndersprängning. Men om elden nu blifver häftigare, så får den delen af pannan, på hvilken elden starkast verkar, snart en hetta som öfverstiger tempera- turen för ångbildningens maximum, och denna hetta sprider sig småningom till hela ångapparalen. Elden afgifver då åt ångpannan en större myckenhet värme än som af ångan bortföres, ångans tension 3 minskas mer och mer, säkerhetsventilen tillsluter sig, ångmachinen börjar att gå långsammare och en explosion är nära för handen. Denna explosion inträffar likväl icke så länge som pannan är upphettad till ytterlighet; men om man öppnar sä- kerhetsventilen, så utgår den ånga som bildat sig, vattnet afgifver ny ånga, tem- peraturen sänkes följaktligen och kan på detta sätt sjunka till maximum af ångbild- ning, hvarvid pannan sönderspränges om hon icke är tillräckligt stark för att emot- stå den stora myckenhet af den på en gång alstrade ångan. Söndersprängningen sker då efter den linien omkring vatten- ytan, der temperaturens sänkning och följ- aktligen sammandragningen i ångpannans sidor är starkast; hvilket erfarenheten vi- sat inträffa. Af det föregående är klart att man, i stället för att minska elden under en ångpanna som uppnått värmegraden för ångbildningens maximum, tvertom borde underhålla hettan och emellertid uttappa vattnet, hvarefter elden först utan fara kan släckas. Deremot, om temperaturen är lägre än den som tillhör nämde ma- ximum, kan man utan all fara utsläppa ånga eller afkyla pannan, emedan ång- bildningen då aftager. — HAUY delar de explosioner, som hos ångpannor kunna inträffa, i två klasser, nem ligen explosio- ner vid en lägre och vid en högre vär- megrad än den som tillhörer maximum af ångbildningen. Den förra klassens olycks- händelser kunna härröra 120 af fel i nå- gon af pannans fogningar, 2:0 af för myc- 4 ken svaghet i pannans sidor, 3:o af för- svagning genom pannans oxidation; och sednare klassens explosioner, 4:0 af sä- kerhetsventilens öfverlastning, 5:o af fel i säkerhetsventilen, 6:o af pannans för star- ka upphettning, 7:0 af värmegradens minsk- ning af sig sjelf, och 8:o af värmegradens minskning genom ångans utsläppning. Emot dessa orsaker till explosion föreslår HAUY följande säkerhetsmått: j:o Då fel i ångpannans fogningar visa sig vid hennes pröfning, derigenom att någon fogning brister sönder, bör man antingen alldeles förkasta en sådan ång- panna, eller ock, sedan det skadade stäl- let blifvit botadt, nyttja henne för ånga af en lägre tryckning än den för hvilken hon varit ämnad. 2:0 Rörande svagheten i ångpannans sidor anmärker HAUY, att pannans pröfning på vanligt sätt, genom vattens inprässning, gifver ett osäkert resultat, emedan seghe- ten hos den metall, hvaraf pannan är gjord, är ganska olika i köld och i värma. HAUY föreslår derföre att upprätta tvenne tabel- ler, den ena öfver metallens seghet för t. ex. hvar 5:te värmegrad, och den andra öfver värmegraderna i ångpannans botten för hvar 5:te eller 1 o:de centimeters qvick- silfverhöjd. Dessa sistnämde värmegrader utrönas med metalltermometrar, omgifne af en hylsa, så att de ej träffas af vatt- net i ångpannan. Man tredubblar den pression som ångpannans botten bör ut- härda, och uppsöker i den sistnämde ta- bellen den motsvarande värmegraden, hvar- 5 efter man i den första tabellen finner den till nyssnämde värmegrad hörande seghe- ten, hvilken tillkännagifver den tryckning ångpannan bör tåla då hon pröfvas kall. 3:o Emot den fara som kan uppstå af ångpannans oxidation, är det säkraste medlet att årligen underkasta ångpannan en ny pröfning. 4:0 Säkerhetsventilens öfverlastning förekommes endast genom en noga upp- sigt öfver ångmachinens skötsel. 5:o Säkerhetsventilen är felaktig om den lem nar en för liten öppning för ån- gans utlopp. Ökar man åter ventilens dia- meter, så medför detta den olägenheten, att ventilen behöfver lastas med en så stor vigt, att den medför olägenhet. HAUY fö- reslår en säkerhetsventil af en egen sinn- rikt uttänkt inrättning. Den består i en kort, vertikalt ställd cylinder, hvars båda öppna ändar tillslutas af hvar sin lyftven- til. Båda dessa ventiler öppna sig nedifrån uppåt och äro förenade med en gemen- sam, genom deras medelpunkter gående, axel, så att de båda på en gång öppnas eller tillslutas. Mellanrummet emellan de båda ventilerna står i förening med ång- pannan så att det alltid fylles med ånga ifrån denna. Ångan trycker således mot undra sidan af den öfre ventilen och sö- ker att Öppna den, under det att bon på samma gång äfven trycker emot öfra si- dan af den undra ventilen, hvilken hon således söker att tillsluta; så att båda ven- tilerna skulle vara i jemvigt om deras ytor voro lika stora. Men om den öfre venti- 6 lens yla är litet större än den undres, så är det klart, att den Öfre ventilen må- ste lyftas af ångan med en kraft, som är lika med skillnaden emellan ventilernas ytor, multiplicerad med ångans pression. Ångan behöfver således blott öfvervinna ventilernas vigt, deras absoluta vidd må vara hvilken som helst. Då ventilerna öpp- nas, utgår ångan genom cylinderns båda ändar till ett enda afledningsrör. 6:0 Ångpannan är alltid svagare ju starkare elden är. Det är likväl vanligt alt förstärka elden då ångmachinen bör- jar att få en långsammare gång. Detta är också icke farligt så länge som maximum af ångbildning icke inträffat, men öfver denna gräns kan eldningen lätt blifva or- sak till en explosion, i synnerhet om nå- gondera af följande båda omständigheter tillika inträffar: 7:0 Temperaturens sänkning af sig sjelf, och 8:o Temperaturens sänkning genom ångans utsläppning. — Om ångpannan är tillräckligt stor i förhållande till eldsta- den kan likväl ångbildningen icke hinna till sitt maximum, hvilket deremot lätt händer oni ångpannan är liten. I detta afseende äro små ångpannor farligare än de stora. Man föreställe sig en cylindrisk ångpanna vertikalt ställd öfver en eldstad, som blott upphettar midten af pannans botten. Då den upphettade delens värme- grad öfverstiger den, hvilken tillhör ma- ximum af ångbildningen, utsprider sig het- tan i allt större och större cirklar under 7 det att den från dessa meddelar sig åt vattnet i pannan. Det finnes då en med eldstaden concentrisk linie, der tempera- turen för ångbildningens maximum är rå- dande, hvilken linie aflägsnar sig ifrån eldstaden och utvidgas i mon som hettan blir starkare. På detta sätt uppkommer en compensation emellan den starkast upp- hettade ytan af pannan och nyssnämde linie, hvarföre äfven HAUY kallar den emel- lan dessa gränsor liggande ytan, ång- pannans compensateur. Härigenom kan en stor ångpanna alltid gifva ånga då eldens hetta högt uppdrifves, hvaremot, om ång- pannan är liten, den compenserande ytan beständigt aflägsnar sig från eldstaden så mycket att den kan alldeles försvin- na. Då, enligt HAUY‘s åsigt, ångbildnin- gen tilltager till en temperatur som är litet lägre än mörk rödglödgningshetta, och sedan aftager ända till dess att den vid hvitglödgning nästan alldeles upphör, så måste, i en ångpanna som till största delen kan upphettas till rödglodgning, de till andra klassen hörande explosioner lätt uppkomma, hvilket är händelsen med små ångpannor, i synnerhet om nästan hela deras yta sättes i beröring med lågan. HAUY anser orsaken, hvarföre ångpannors explosioner blifvit mera talrika, ligga en- dast deruti, att man minskat ångpannor- nas storlek, hvarjemte ångpannor med låg tryckning äro farligare än de med hög tryckning, emedan de sednare göras, i förhållande till tryckningen, mycket starka- re än de förra. —. Den förut omtalade com- 8 penserande ytan kan antaga hvilken form som helst; med det enda vilkor, att den blir större i mon som den aflägsnar sig ifrån eldstaden. Till att skydda en ångpanna af liten rymd för explosion, föreslår HAUY, att inuti pannan anbringa i zickzack böj- da metallhleck, fastade med sin minsta si- da vid pannans botten, och af sådan form, att bleckens afskärningar med horizontela planer blifva större i mon af deras af- stånd från bottnen. Ytorna af dessa bleck, h vilka HAUY kallar compensateurs artificielst böra tillsammanstagna vara större än den yttre ytan af ångpannan. Om de derjemte alltid äro helt och hållet betäckta af vatt- net i ångpannan, så kan man upphetta denna till glödgning utan fara för explo- sion; ty om pannan genom en för hög värmegrad förlorat förmågan att förvandla vattnet till ånga, så kan detta icke hända compensationsblecken, på hvilka alltid fin- nes en linie för ångbildningens maximum; de afgifva derföre tillräckligt ånga, och afleda följaktligen värmet ifrån ångpannan, så att denna svårligen kan få en värme- grad som hinner till rödglödgningshetta. — Man kan både öfvertyga sig att en li- nie för maximum af ångbildning verkligen finnes, och äfven på samma gång finna dess läge, om man i ångpannans vatten upplöser salter. Dessa afsätta sig, under vattnets afdunstning, på pannans sidor och bilda der ringar, af hvilka den tjoc- kaste och synligaste tillkännagifver linien 9 der ångbildningen varit störst 1). •— HAUY‘s åsigter vinna ytterligare bekräftelse genom de försök som blifvit anställda af JOHNSON i Philadelphia, i ändamål att utröna hvad verkan på ångbildningen olika metaller, upphettade till åtskilliga värmegrader, ytt- ra då de läggas i kokhett vatten. JOHN- son fann, att jern, upphettadt till den läg- sta grad af rödglodgning som är synlig i dagsljuset, åstadkom på samma tid, mera ånga än af samma stycke jern alstrades vid hvitglödgningshetta. Den erhållna ån- gan stod i ett noga förhållande till metal- lens vigt, så att ungefär i skålpund ånga erhölls af 9 skålp. smidt jern. Han fann vidare att, vid samma temperatur, tack- jern frambringar mera ånga än smidt jern, och att i skålp. ånga kunde erhållas af 81 skålp. tackjern. — Den starkaste ångbild- ningen inträffade alltid litet under den värmegrad som svarar emot den lägsta i dagsljuset märkbara rödglödgningshetta 2). Inom The Franklin Institute i Phi- ladelphia har ett utskott bildat sig till un- dersökning af orsakerna till ångpannors explosioner, och uppmanar alla som haf- va noga kännedom om någon sådan till- dragelse, att deröfver meddela utförlig un- derrättelse. L. HEBERT i England har, af denna anledning, till Institutet öfversändt 1) Le Lycee, 1831, N:o 29, 3o. — Jemför Års- berättelsen 1830, sid. i. 2) SILLIMAN‘S Journal, Vol. 19, s. 292. — The Journal of the Royal Institution Vol. I. Maj 1831, s. 613; Vol. 2, Nov. 1831, s. 393. 10 de iakttagelser som af honom blifvit gjor- da, af hvilka följande äro de hufvudsak- ligaste: Då luftdraget i eldstaden under en ångpanna är ojemnt fördeladt, så att elden verkar häftigast på en viss fläck af pannan, blifver detta ställe derigenom mer och mer försvagadt, så att det slutligen brister, hvarpå HEBERT anför ett par exem- pel. Derföre är det äfven farligt att an- lägga en ångpannas dragrör så, att elden tvingas att göra hastiga krokningar. Om luftdraget åstadkommes genom en blås- bälg, bör man tillse att luften likfor- migt fördelas i askrummet innan den går emellan roststängerna, och om en luft- sugningsapparat är anbragt i skorstenen, bör man fästa lika uppmärksamhet på luf- tens jemna fördelning och undvikandet af alla enskilta luftdrag. — Ehuru sådana dragrör som gå tvärt igenom ångpannan, kunna medföra betydlig besparing af brän- sle, äro de å andra sidan farliga derige- nom, att det sot, som i dem samlar sig, kan antändas och göra de närliggande de- larna af ångpannan glödande. En händel- se anföres, då en ångpanna, af sådan or- sak söndersprängdes i 5o stycken, hvil- ka kringslungades med stor våldsamhet i alla riktningar, oaktadt pannan var för- färdigad af de bästa smidda jernplåtar. Denna sednare omständighet visar att ång- pannor af smidt jern kunna sönderspringa i stycken, fastän man i anseende till jer- nets mjukhet, vanligen ansett dem blott kun- na spricka. Med nämde fenomen spräng- des äfven ångpannan på én af BURSTALL och I I HIL inrättad ångvagn , emellan Lambeth och London. — Den oftast förekommande orsaken till explosion är brist på vatten i ångpannan, genom fel i matarepumpen, b varigenom pannan kommit i glödgning. Deremot har HEBERT ofta sett sådana ång- apparater, som äro sammansatta af rör, spricka vid så väl röd- som hvit-glödg- ningshetta, utan all fara. I synnerhet är, i ångmachiner med hög tryckning, tryck- pumpens felaktighet en af de fruktansvär- daste orsakerna till explosion, hvarföre Hebert råder, att göra pumpens delar så enkla som möjligt, och tillika använda all omsorg att de blifva noggrant och var- aktigt förfärdigade. Då dessa pumpar gan- ska snart kunna blifva obrukbare, om fin sand tillika med vattnet inkommer uti dem, föreslår Hebert att endast nyttja fil- treradt vatten. — Slutligen erinrar Hebert om sin inrättning af qvicksilfvermanome- tern, bvarigenom qvicksilfret, i händelse att det, genom ångans för starka tryckning, skulle utkastas, samlas i ett kärl, fästadt vid den längre armen af en lång häfstång, hvars kortare arm då öppnar en nära vid häfstångens stödpunkt anbragt säkerhets- ventil, som är lastad med en tyngre vigt än som svarar emot den tryckning hvaraf qvicksilfret utkastas 3). 3) Mechanics Magazine, N:o 369, s. 14. — Re- gister of Arts, Nov. 1830, s. 173. — DINc- LER‘s Polytechnisches Journal, Band. 38, s. 72; Band. 39, s. 88. 12 La Societé d‘encouragement pour l‘in- dustrie nationale i Paris utsatte, i sin all- männa sammankomst den 29 December 1830, tvenne pris, hvardera af 12,000 Francs: det ena för bättre och fullkomli- gare skyddsmedel emot ångpannors ex- plosioner, och det andra för en inrättning bvarigenom antingen dessa explosioner kun- de alldeles förekommas eller ock all fara deraf upphäfvas. Vilkoren voro: 1) att de föreslagna medlen skulle vara enkla, lätt användbara, icke kostsamma, och kunna lämpas till alla ångpannor och ångmachi- ner för hvilken tryckning af ångan som helst. 2) Att dessa medels tillförlitlighet skulle vara pröfvad genom 6 månaders oaf- bruten erfarenhet på en högtrycknings- machin af åtminstone 10 hästars kraft, eller på en ångpanna med hög tryckning och en så stor ångproduction som svarar emot nämde kraft. 3) Att vederbörliga be- tyg om de föreslagna medlens verksamhet skulle bifogas, och 4) att den som vann priset ville afsäga sig allt anspråk på ett patent på sin uppfinning, hvilken sällska- pet förbehöll sig att få göra allmänt be- kant. Prisafhandlingarna borde vara ingif- ne till den 1 Juli 1831, men det är mig icke ännu bekant om någon inkommit 4). Åtskilliga förbättringar i inrättningen af ångmachiner, så väl i det hela som i deras delar, hafva blifvit föresiagne. De kunna här blott i korthet nämnas: 4) DINGLERS Polytechn. Journal Band. 41, s. 449. 13 Artilleri-Öfversten J. VlNEY i London Vinet’s har erhållit patent på en ångapparat, hvil- Ängat. ken skall kunna upphettas med lampor lika verksamt som med vanliga brännma- terial. Denna apparat är sammansatt af flere så kallade generatorer, af hvilka hvar och en består af flere kärl, uti hvilka vatt- net upphettas. Hvart och ett af dessa kärl har ungefär samma skapnad som en GÄD- DAS imkylare. Kärlen, hvilka alla hafva samma höjd men olika diameter, äro fä- stade concentriskt, det ena inom det an- dra, med mellanrum uti hvilka lågan uppstiger. Ofvantill äro kärlen förenade med rör för ångan, och nedantill hafva de dylika rör genom hvilka vattnet i alla kärlen står i förening. Hvar och en gene- rator kan, om den göres tillräckligt stor, användas såsom en särskilt ångpanna och upphettas med en vanlig eldstad, men Viney gifver företrädet åt en sammanställning af flere små generatorer, sins emellan för- enade genom communicationsrör på ofvan- nämde sätt 5). En annan ångapparat, ämnad att upp- DUNn‘s hettas med gaslampor, har blifvit upp- ångap- funnen af Engelsmannen S. Dunn. — Från Pr ’ bottnen af en vanlig ångpanna uppstiga en mängd rör, hvilka äro i öfra ändan tillslutna och öfverallt äro omgifna och betäckta af vattnet i pannan. I hvart och ett af dessa rör står ett smalare, i båda 5) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 12, s. 71. 14 ändar öppet rör, i hvars ned ra ända en gaslampas skorsten ingår. Hettan uppsti- ger genom det inre röret, utgår genom detsammas öfra ända, och nedstiger se- dan emellan det yttre och det inre röret, hvarefter den går omkring hela yttre ytan af ångpannan, hvilken, fördetta ändamål, är omgifven med likasom ett foderal af jern, så att emellan detta och ångpannan ett mellanrum finnes, hvari den upphetta- de luften inkommer innan den slutligen går till eldstadens skorsten 6). SUMMERS En ångapparat, på hvilken W. A. och Summers och N. OGLE i England erhållit ångap- patent, är sammansatt af upprättstående parat, cylindriska eller rörformiga kärl, hvilka ofvan och nedantill äro genom communi- cationsrör förenade med hvarandra. Ge- nom hvart och ett af dessa kärl, hvilka innehålla vattnet som skall upphettas, uppstiger ett rör ifrån eldstaden, hvar- jemte hettan äfven kommer uti rummen emellan de rörformiga kärlen, så att vatt- net i dessa sednare uppvärmes både in- och utifrån. Uti de nedre af de förut om- talade communicationsroren indrifves vatt- net af en pump, och genom de öfre går ångan till det rör som förer henne till ångmachinen 7). 6) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 7, s. 310. 7) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 85. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 12, s. 65. — DINo- LERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 313. 15 J. Gibbs i England har tagit patent GIBBS på ett förbättradt sätt att frambringa ånga, panfa. Från en ångpannas botten nedstiga en el- ler flere cylindriska kärl, uti hvart och ett af hvilka ett rör kröker sig skruffor- migt ned ifrån eldstaden (hvilken är inuti ångpannan) och står med sin nedersta än- da i förening med skorstenen. Uti detta rör, hvilket är omgifvet af ångpannans vatten, tvingas hettan att gå utföre, an- tingen derigenom att luft inprässas i eld- staden medelst en blåsmachin, eller ock genom luftens utpumpning utur skorste- nen 8). — Denna ångpanna är, i hufvud- saken, af alldeles samma beskaffenhet som den, på hvilken BRAITHWAITE och Erics- son, äfven i England, erhållit patent 9). Payen har, till La Societé d’encoura-SÉCUTERS gement pour l‘industrie nationale, afgifvit “paat. en berättelse öfver en af Séguier i Frank- rike uppfunnen ångapparat. Den består af ett system af rör, hvilkas sammansättning jag icke är i tillfälle att kunna här be- skrifva. Fördelarne af denna apparat upp- gifvas vara följande: 1) Besparning af brännmaterial; emedan minst 7 kilogram- mer ånga frambringas med i kilogramm stenkol. 2) Ingen farlig explosion kan upp- komma. 3) I den händelse att något rör 8) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 12, s. 193. — Mechanics Magazine, N:o 412, s. 274. — Dingler’s Polytechn. Journal, Band. 41, s. 401. — Bulletin des Sciences Techno- logiques, Torne 17, s. 275. 9) Se Årsberättelsen, år 1830, s. 19. 16 skulle sönderbrista, kan detsamma ganska lätt ersättas. 4) De olägenheter som, på ångfartyg, kunna uppstå genom vattnets svalpning i ångpannan, äro, uti denna ap- parat, alldeles undanröjda 10). Heberts En förbättrad säkerhetsventil för ång- säker- pannor har blifvit föreslagen af HEBERT- ventil. Denna ventil har skapnad af en omvänd bägare, och dess brädd är noggrant plan- slipad, så att hela dess omkrets sluter full- komligt tätt emot en hård stålplåt, på hvilken ventilen hvilar. Genom denna stål- plåt och ångpannan, på hvilken den är fästad, går ett hål som är mycket större än öppningen för en vanlig säkerhetsven- til, hvarföre följaktligen en större vigt och en starkare häfstång fordras till ventilens lyftning. Vigten är upphängd, på häfstångs- armen, på en trissa, medelst hvilken vig- ten åker närmare häfstångens stödpunkt då ventilen lyftes af ångan, bvarigenom således ventilen blir mindre lastad. För ångfartyg, på hvilka förutnämde inrättning icke är användbar, i anseende till farty- gets rörelser, föreslår Hebert följande för- ändring i häfstångens lastning: Ventilens häfstång göres ej rak, utan bågformigt böjd uppåt, och vigten fästes orörlig i häfstån- gens ända. Då nu ventilen och följaktli- gen äfven häfstången lyftes, kommer vig- ten närmare den lodrätta linie, som man kan föreställa sig dragen genom häfstån- gens 10) Bulletin de la Sooieté d’encouragement, Aug. 1831, s. 410. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 314. 17 gens tyngdpunkt, och ventilens lastning blir således minskad 1). En ganska enkel matarepump för ång- ANDEn- pannor med hög tryckning har blifvit fö-soxs,ma- reslagen af Sir J. G. ANDERSON. Uti reser- pump voiren, hvilken förser pannan med vatten, till att står en tryckpump, hvars stöfvel på sidan ångpan- ofvantill har flere små hål, genom hvilkanozuned vattnet inkommer i pumpen så ofta som pistonen gjort sitt slag uppåt. Nedre de- len af pumpstöfveln står i förening med ångpannan genom ett rör, uti hvilket är en ventil, hvars klaff* blott utgöres af en kula som väl tillåter vattnet att gå ifrån pumpen till pannan, men hindrar pannans vatten att gå till pumpen. — Emot den- na inrättning kan invändas, att pistonen, då den uppstiger, måste öfvervinna at- mosferens tryckning; men denna olägen- het är ej betydlig, om ångans tryckning är mycket hög, och den kan dessutom af- hjelpas genom en ventil i pistonen 2). W. MORGAN i London har uppfunnitMonGAxs en förbättring i ångmachiner, bestående i ångmna- ett sätt att åstadkomma en fullkomligt ro- tatorisk rörelse genom verkan af en oscil- lerande piston, hvars svängningar utgöra blott en del af ett helt omlopp 3). — Den- 1) Register of Arts, Oct. 1830, s. 154. — DINc- LER‘s Polytechn. Journal, Band. 39, s. 161. 2) Register of Arts, Oct. 1830, s. 154. — DIa- ler’s Polytechn. Journal, Band. 39, s. 162. 3) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 12, s. 207, — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 250. Prof. PaschsJs Arsb. i832. 2 18 na uppfinning berömmes, men jag har ej haft tillfälle att se någon tydlig beskrif- ning derom. Streets J. STREET i England har erhållit pa- ska^ång-tent på ett nytt sätt att frambringa en machin. rotatorisk rörelse genom ånga, vatten el- ler gas. Uppfinningen, hvilken hufvudsak- ligen afser ångmachiner, låter äfven an- vända sig vid inrättandet af blåsmachiner för ugnar eller smedjor 4). Dietz’s Fyra olika sätt att inrätta rotatoriska ^^ångmachiner, hvarpå J. Ch. Dietz i Paris, macni” år 1824, erhöll privilegium, hafva blifvit ner. bekantgjorda, men kunna här endast an- mälas 5). HAY- Doctor W. T. Haycraft har i con- förbätt- structionen af ångmachiner föreslagit åt- ringar skilliga förbättringar, hvilka hufvudsakli- PÅ.2n£gen röra användandet af öfverhettad ånga, ner. d. ä. ånga som blifvit upphettad till en högre temperatur, sedan hon blifvit skild från beröring med det vatten hvaraf hon är alstrad, men de angå äfven vanlig ån- ga af en mycket hög tryckning. — Vid försöken att i ångmachiner nyttja öfver- hettad ånga, har alltid den olägenheten in- träffat, att packningarna blifvit uttorkade af ångan och följaktligen otäta. Detta fö- rekommer Haycraft derigenom, att han sätter ångmachinens cylinder i en sådan 4) The Repertory of Patent Inventions, Vol. n, s. 65. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 40 , s. 38. 5) Description des Machines et procédés consig- nés dans les Brevets d‘invention &c. Torne 18, s. 35. 19 förening med ångpannan, att vatten kom- mer emellan den sidan af pistonen, der pistonstången är fästad, och ångan i pan- nan, genom hvilken inrättning pistonens packning beständigt hålles genomträngd af vatten, och ej kan uttorkas af den öfver- hettade ångan, hvilken omedelbart verkar på pistonens andra sida. För att hindra ångans afkylning i cylindern, upphettas denne, antingen med eld eller ock med en hetare ånga än den som drifver ma- chinen, till hvilket sednare ändamål en särskild liten ångpanna fordras. Rörande detaljerna af dessa förbättringar, måste jag hänvisa till de afhandlingar, utur hvilka denna underrättelse är hämtad 6). — HAY- CRAIT tror sig hafva funnit af sina försök, att ånga af 100°, skild från beröring med vatten och upphettad till 1555°, utvidgas till i o gånger sin ursprungliga volum, och utöfvar en tryckning, svarande mot 10 at- mosferer; men detta är ett stort misstag, ty tryckningen af ångan utgör i det an- förda fallet endast J.7. atmosfer, och i all- mänhet erhålles af öfverhettad ånga en vida mindre kraft, än af ånga som har samma temperatur i beröring med vatten. Detta oaktadt, synes dock det af HAYCRAFT föreslagna sättet att hålla pistonens pack- ning tät, förtjena uppmärksamhet. 6) The London Journal of arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 6, s. 270; Vol. 7, s. 125, 201. — The Repertory of Patent inventions, Vol. 12, s. 1, 25. — DINGLER‘s Polytechn. Journal, Band. 41, s. 321, 326. 20 Ängvag- GURNEY, som synes vara den enda för G"E,hvilken det lyckats att öfvervinna svårig- ångvagn.heterna vid ångvagnars begagnande på van- lig landsväg, har inrättat en ordentlig di- ligencefart med ångvagnar emellan Glou- cester och Cheltenham. En sådan vagn, lastad med 10 till 12 passagerare, tillryg- galägger denna väg af 9 Engelska mil på 4o minuter. Man skall sedermera hafva fästat efter ångvagnen en vanlig vagn, så att de resande kunde, efter behag, begag- na den ena eller den andra. På detta sätt fördes 22 personer, i stället för 12, af en enda ångmachin, hvarvid tillökningen i vigt, utgörande 26 centner, åstadkom blott en så stor förminskning i hastigheten, som svarade emot 4 minuter på de 9 milen. Detta försök lyckades så väl, att man be- slöt att öppna en ångvagnsfart emellan Birmingham och Bristol samt andra delar af riket. En ångvagn skickades till Edin- burgh, för att gå emellan denna stad och Glasgow. På denna vagn hafva GURNEY och HERAPATH anbragt en ny inrättning, hvarigenom vagnen kan i ett ögonblick stadnas eller äfven föras baklänges, då det så fordras. — Olyckligtvis har, i Glasgow, en GURNEY‘S ångvagn söndersprungit genom en explosion af ångmachinen 7). Hydrau- BERNHARD har fortfarit att anställa Machi försök med sin vattenuppfordringsappa- ner. rat8), på hvilken han tagit patent i Éng- 7) Mechanics Magazine, Nto 402, 409. — DIo- LERS Polytechnisches Journal, Band. 4o, s. 312, och Band. 41, s. 73. 8) Se Årsberättelsen år 1830, s. 23. 21 land, Frankrike, Holland, Österrike, Preus- BEnx- sen och Bayern, men det har icke lyc- JzARer. kats honom att deraf erhålla något an-uppfor- vändhart resultat. Tvärtom har denna upp-drings- finning blifvit strängt och, utan tvifvel, rättvist klandrad, helst BERNHARD grun- dat densamma på den af honom antagna, fysiskt oriktiga sats, att en pelare af vat- ten eller annat liqvidum kan, utan att öf- vergå i gasform, genom upphettning så mycket utvidgas, och förlora i specifik vigt, att den hlott genom atmosferens tryckning kan lyftas till hvilken höjd som helst i lufttomt rum. Efter alla anlednin- gar är vattenuppfordringen i denna appa- rat icke annat än vattenångas condense- ring eller en vanlig destillation, och be- ror således icke, såsom Bernhard velat bevisa, på en hittills okänd naturlag. 9) — Att denna uppfinning är obrukbar till det åsyftade ändamålet, kan anses vara afgjordt. En hydraulisk machin har blifvitDAKEYNEs uppfunnen af Edward och JAMES DAKEYNEhYSrau: i England; men beskrifning om dess in- machin. rättning kan här icke meddelas 10). Ibland de till spinnbara ämnens be- Spinn- redning hörande machiner, hvilka under ahmza. det förflutna året här blifvit bekanta, må förbe- följande anmärkas: redmng. 9) The Repertory of Patent Inventions, Vol. ii, s. 60; Vol. 12, s. 353. — Register of Arts and Journal of Patent Inventions, i Maj 1831. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 39 (bilaga); Band. 41, s. 168, 334. 10) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 11, s. i. 22 Platts J. PLATT i England har erhållit pa- ullkam- tent på en ullkamningsmachin, bestående machin. hufvudsakligen af tvenne trädhjul, i hvil- kas periferier kammtänderna äro insatta parallelt med hvardera hjulets axel, dock så, alt det ena hjulets kammtänder vetta framåt och det andras bakåt. Hjulens ax- lar ligga bredvid hvarandra, men ej i samma plan, utan det ena hjulets axel ligger lutande med sin främre, och den andra med sin bakre ända. Machinen är så inrättad, att de båda hjulen, under det att de hastigt omlöpa i motsatta riktnin- gar, långsamt ömsom närma sig till hvar- andra och aflägsna sig, hvaraf den verkan uppkommer, att ullen, som, i följd af centrifugalkraften, sträfvar att skilja sig ifrån hvardera kammen, gripes af den an- dra kammens tänder, då hjulen kommit hvarandra så nära som de kunna, hvar- efter den emellan båda kammarne blif- ver utdragen 1). Rislers En förbättrad kardmachin, förenad och med en inrättning, hvarigenom alla med kardma-kardor beklädda delar af machinen ren- chin. göras, li varpå RISLER och Dixon i Cernay, år 1824, erhållit privilegium, har blifvit beskrifven 3). Rislers RISLER och DIXON hafva äfven, före- och nämde år, erhållit privilegium på en ma- 1) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 7, s. 68. — DINGLERS Poly- techn. Journal, Band. 42, s. 357. 2) Description des machines et procedes consig- nés dans les Brevits d’invention &c. Tome 19, s. 104. 23 chin till att h vässa kardorna i kardma- DIxons chiner. Hvässningen förrättas af en vals, macbir gjord af stuck och öfverdragen med smer- dors gel, hvilken vals icke allenast vänder sig nväg: omkring sin axel, utan äfven har en fram- och återgående rörelse i axelns riktning. Ofvanpå machinen ligger en borstvals, af hvilken kardorna renborstas innan de hväs- sas 3). Flera förbättringar af spinnmachiner Spinn- hafva blifvit bekanta, men alla äro af den m^1' beskaffenhet, att de utan bifogade teck- ningar icke kunna göras rätt begripliga. De äro förnämligast följande: D. SELDEN har, i England, tagit pa- Förän- tent på en machin till att gifva bomull siuad. en beredning, svarande emot den förstamachin graden af spinning som bomullen erhåller fÄt i de så kallade slubbmachinerna, li va rige- SELDENS nom den får utseende af ett mycket löst Patent, snodd t fingerst jockt tåg. — Bomullen sträc- kes emellan valsar, lika som i de vanliga slubbmachinerna, men i stället för att lin- drigt snos, blifver den endast rullad och pac- kade mellan tvenne ytor af läder. Hvardera af de läderstycken som bilda dessa ytor, är spändt på tvenne valsar, öfver hvilka det rörer sig utan ända, för att bortföra bom- ullen, och har tillika en rörelse åt Ömse sidor, hvarigenom bomullens rullning för- rättas. Då bomullen lemnat läderytorna, emottages den af bobiner, hvilka ligga på 3) Description des machines et procédés consig- nés dans les Brevets d‘invention &c. Tome 19, s. 50. 24 läderbälten som röra sig utan ända öfver rullar, och derigenom omkringvända bobi- nerna. Ehuru dessas diameter beständigt tilltager genom bomullens upplindning, blir likväl den hastighet, hvarmed bom- ullen går till bobinerna, alltid densamma. Machinen har dessutom en inrättning, hvarigenom bomullens gång så styres, att dess upplindning på bobinerna blir regel- bunden 4). SACNIELS Någon likhet med den nyssnämde har wch,, en annan äldre slubbmachin, på hvilken Slubb- A. SAGNTEL och A. MILNE i Frankrike erhöllo machin privilegium år 1801; men i denne sker bomullens rullning emellan ett bälte utan ända och en derpå liggande vals, hvilken, jemte sin omkringgående rörelse, äfven rörer sig fram och åter i riktningen af sin axel. — Denna machin är äfven ämnad för ull, kardadt silke och lin 5). Dorn- DORNFORTH i Amerika har uppfunnit forths ett ganska enkelt sätt att, i spinnmachi- machin. ner för bomull, åstadkomma garnets upp- lindning på bobinerna, hvilket i Manche- ster väckt mycken uppmärksamhet, eme- dan det synes medföra möjligheten att spinna de finaste garnsorter utan den sto- ra olägenheten af garnets bristning som annars så ofta inträffar då garn af de hö- gre numrorna spinnes. Uppfinningen be- står deri att spindeln, på hvilken bobinen 4) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 74. 5) Description des machines et procédés consig- nés dans les Brevets d‘invention &c. Tome 18, s, 176. 25 löper, ej är kringgående såsom i vanliga spinnmachiner, utan fast, samt försedd med en ihålig polerad kon, som hänger fästad på spindelns spets, och är så vid, att bo- binen, då den är tom, kan uppstiga deri. Då bobinen kringlöper och spinner gar- net, undergår detta en lindrig gnidning emot könens brädd, och denna lilla fri- ction utgör det motstånd som åstadkom- mer garnets upplindning på bobinen. I stället för konen kan lika väl en tillräck- ligt vid polerad ring af glas, elfenben, träd eller metall fästas omkring spindeln. — Ett patent är, i England, tagit på den- na uppfinning i J. HUTCHISONS namn 6). Th. SANDS har äfven i England er- SANDS hållit patent på ett förbättradt sätt att”gsente“ åstadkomma trådens upplindning på bobi- machi- ner i spinnmachiner 7). ner. Dessutom äro, i England, förbättrin- Morr- gar i machiner till att spinna ull, bomull,oFFUBÅL silke, lin och hampa gjorda af F. MOLI-prs för- NEUX och W. Bundy 8), samt af S. LAM- b är"n- BERT 9); och en machin, som, på en gång spinn- machi- --------- - — ner. 6) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 5, s. 179, Vol. 7, s. 153. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 13. 7) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Ser. Vol. 7, s. 151. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. n. s. 341. — DING- LERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 15. 8) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Ser. Vol. 8, s. 49. 9) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 12, s. 337. LamseaTsspinner, dublerar och tvinnar silke, har Spinn- blifvit uppfunnen af W. NEEDHAM 10). NEED- Följande äldre machiner, på hvilka hams })revets blifvit erhållne i Frankrike, hafva machin. blifvit beskrifna: -- Eli machin att öms- om begagnas såsom slubb- och förespin- LABORDEsningsmachin för bomull, af J. B. LABORDE machin i Paris ; brev. 1824 1). --- Eli förespin- iiingsmacliiii som på en gång förrättar bom- Rislers ullens slubbning Och förespilllling, af RIs- DRU. LER och Dixon 2); brev. 1825, kan äfven spinn- begagnas till ylle- silkes- och linnespånad. machin.--- En förbättrad machin att spinna bom- BA— ull och ull, af A. Bataille och N. Charoy och Cha-i Paris; brev, 1819 3). — En regulator, spinn- så inrättad, att den person som sköter machin. spinnmachinen är nödsakad att alltid gif- LANTEIS va en viss längd af tråden ett bestämdt antal omvridningar, hvarigenom följaktli- reguia-gen tråden blir öfverallt lika spunnen; af tor: L. E. Lantein och J. B. L. Guenet, brev. JF55 1823 4). - Flera förbättringar uti de till DECKEIMS spinnbara ämnens beredning, kardning och tär spinning börande machiner; af WHITE och spinnba-PoBECKEIM, brev. 1804, 1805, 18 0 6, 1809 nens be-och 1814 5). — En spolningsmachin, af redning. PRINCEPS i Strasburg, brev, 1819 6). kardning och ‘ —— spinning. 10) The Repertory of Patent Inventions, Vol. PRINCEPS 12 ’ s. 137. — DINGLERS Polytechn. Journal, spol- Band. 42, s. 262. ningsma- 1) Description des machines et procédés consignes chin. dans les Brevets d’invention, Tome 19, s. 147. 2) Ib. Tome 19, s. 227. 3) Ib. Tome 19, s. 196. 4) Ib. Tome 18, s. 158. 5) Ib. Tome 16, s. 56; Tome 18, s. 180. 6) Ib. Tome 19, s. 82. 27 Åtskilliga till väfnadskonsten hörande väf- uppfinningar och förbättringar hafva blif-zondsa». vit kungjorda, af hvilka de flesta bero på machiner af en för mycket invecklad sam- mansättning för att här kunna beskrifvas. För att undvika den osunda väfnin- MORINs gen i källare, hvilken man funnit nödvän- "ster. dig för vissa tyg, har man försökt att för- sätta väfklistret med chlorcalcium (saltsy- rad kalk), hvilket salt, såsom är bekant, begärligt tager till sig fuktighet utur luf- ten och derigenom gör att ränningen bi- behåller sin smidighet uti rum som äro belägna ofvan jord och äfven i en högre våning. Till samma ändamål hade man äf- ven förut nyttjat hafsvatten eller urin i väfklistret. Erfarenheten har dock lärt, att ett sådant begagnande af deliqvescerande ämnen medförer den olägenhet, att tyget, sedan det blifvit upplagt i magasinet, med tiden får små hål. Dessutom händer, un- der väfningen, då väderleken är fuktig, att detta klister nedsmutsar de delar af väfstolen med hvilka ränningen är i be- röring. •—• MORIN i Rouen har uppfunnit ett väfklister, hvilket uppfyller det of van- nämda ändamålet utan att hafva de nyss anförda felen. Man låter 8 skålpund Is- landsmossa koka 3 timma med 48 skålp. vatten. Man erhåller då ett afkok, som under afsvalnandet stelnar till ett gelée. Tillika blöter man i skålp. råg- eller ris- mjöl i 6 skålp. vatten, och upphettar bland- ningen, under beständig omrörning, till dess att den erhåller stadga af en tjock välling, hvilken man väl blandar, medan 28 den ännu är het, med afkoket på Islands- mossan. Klistrets hygrometriska beskaffen- het kan ändras efter luftens större eller mindre fuktighet, genom tillsats af vanligt mjölklister. Några dagar efter tillredningen afskiljer sig ett vatten, som dock icke gör klistret oanvändbart: man behöfver blott omröra detta för att återgifva det sin förra stadga. Om klistret icke får hafva en grå- aktig färg, måste man blöta Islandsmos- san 36 timmar i vatten och tidtals omrö- ra den, hvarefter man tvättar mossan 3 eller 4 gånger med vatten, kokar den se- dan } timma med rent vatten, silar och utkramar afkoket genom linne, och för öf- rigt förfarer på det förut nämda sättet. För linneväfnad är detta klister icke nog starkt, utan måste blandas med en tre- djedel af sin volum vanligt hvetemjölskli- ster. — Genom bruket af detta klister undviker man att förrätta väfningen i un- derjordiska verkstäder, och man kan der- till begagna hvilken lokal som helst. Man behöfver icke frukta att väfven blir för mycket klistrad, och det är äfven icke nödvändigt, såsom då vanligt klister nytt- jas, att genast väfva, utan väfningen kan ganska väl uppskjutas till följande dagen. Klistret af islandsmossa yttrar derjemte jngen skadlig verkan på det väfda tyget 7). 7) Bulletin de la Socidtd d’encouragement, Apr. 1831, s. 219. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, Tome 18, s. 158. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 41, s, 114. 29 W. ocli A. Ramsay samt A. Orr i Ramsar‘s Skottland hafva erhållit patent på en för- ock. bättring af segelduksväfnad, bestående der- segel- uti, att inslaget icke, såsom vanligt görduksäär räta, utan sneda, vinklar emot ränningen. Ändamålet härmed är att erhålla varakti- gare segel, emedan trådarna i nämde väf hafva den riktning som de, genom seglets spänning af vinden, sträfva att antaga då seglet är förfärdigadt af vanlig duk 8). Den största olägenheten vid fina väf-WHTTEs naders tillverkning på machinstolar består mecha- i garnets bristning. Skottspolen erhåller väfstol. sin rörelse genom en kraft, som icke kan noga regleras, och som omedelbart beror af den hastighet h varmed machinen drif- ves. Stundom kan skottspolen knappt kom- ma igenom väfven, stundom åter, då ha- stigheten är stor, drifves spolen med en betydlig kraft. För att kunna emotstå den- na, måste skottspolen vara stark och sön- dersliter derföre lätt det fina garnet. — Det har lyckats G. WHITE i Glasgow att öfvervinna denna svårighet, och att så inrätta en mechanisk väfstol, att äf- ven fina tyg på densamma kunna väfvas. Skottspolen drifves med en oföränderlig, och af machinens hastighet alldeles obero- ende kraft, hvilken icke är större än som fordras för att kasta skottspolen fram och tillbaka. Denne är derföre ganska lätt och kan användas äfven för det finaste garn. 8) Register of Arts, Nov. 1830, s. 162. — DING- LERS Polytechn. Journal, Band. 40, s. ioi. 3o Uppfinningen är originell och ganska sinn- rik 9). , , Mecha- E. DOLLFUS har, till La Société indu- niska strielle i Mulhausen afgifvit en berättelse i Elsass. om de i sodra Elsass begagnade mecha- niska väfstolar, hvaraf tvenne tillika blif- vit aftecknade och beskrifna 10). CAnPEK- Följande till väfnadskonsten hörande tier-Le-uppfinningar, hvilka varit föremål för bre- KiisE- vets i Frankrike, hafva, efter privilegii- ringsma-tidens utgång, blifvit gjorda bekanta: En mecha- machin till att klistra väfvens ränning, niska samt en mechanisk väfstol af CARPENTIER- väfstol. LEPENRE i Lille; brev. 1824 1). — Machin- Nöenns stolar till allahanda slags tygs väfning, af DIxons RISLER och Dixon i Cernay, brev. 1824 2). niska —, En mechanisk väfstol för släta, croi- väfsto- serade och faconnerade tyg af alla slag, , af Arnaud och Fournier i Paris; brev. "OCK"1824 3). — En mechanism till åstadkom- Four- mande af skottspolarnas rörelse i silkes- chaniXband-stolar, af H. Royet i S:t Etienne; väfstol. hrev. 1819 4). — Sätt alt tillverka tyg, Royet’s kallade cotes de laine, satins de laine ä sähästor.deux f^es m. fl. af J. M. Delhougne i Åtskilli------------- ga tygs väfning, af DEL- HOUGNE. 9) Mechanics Magazine. Sept. 1831. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende und Freunde der Ge- werbe, Band. 5, s. 465. 10) Bulletin de ia Société industrielle de Mulhausen, N:o 14, s. 325. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 42, s. 185. 1) Description des machines & procédés consignes dans les Brevets d’invention, Tome 18, s. 67- 2) Ib. Tome 18, s. 97. 3) Ib. Tome 19, s. 23. 4) Ib. Tome 19, s. 54. 31 Aix-la-Chapelle; brev. 1806 5). — En väf- Tricot stol för tillverkning af faconneradt, genom-a sa brutet tricot, kalladt Point d‘abeille eller m. fl. ALAIs Croisej Toile d’araigneej Oeil de perdriX) af DE LA HAYE, Pruvost, Poussin, BONNAND och L. F. Billion i Paris; brev. 1811 6). . —• En inrättning till att väfva åtskilliga "nau” slags tyll, af B. ALAIS i Lyon; brev. 1818 7). CALAS — Användande af JAQRUARTska mechanis-och DE- p . 2 ill n LOMPNES men till väfning af fagonnerad tyll, aftyllväf- CALAS och DelOmpnes i Lyon; brev. 1824 nad- och 1825 8). — Väfstol för tillverkning DEspua- af damastduktyg, af Despiau i Laval; brev, usdap. 1819°). •— Sätt att tillverka åtskilliga slags nad. tyg af ospunnen kammad eller kardad ull, ANDRI- tjenlige till täcken eller mattor m. m. afzFosptXE C. L Andrieux i Paris; brev. 1819 10). —nen ull. En väfstol för tillverkningen af sprutslan-QUETIERS gar af hampväfnad utan söm, af P. H. A. siengtz QUETIER i Corbeil; brev. 1819 1). utan söm. En förbättring i klädens ruggning har Klädens blifvit uppfunnen af Joseph och Joshua ru88- Charlesworth samt S. Mellor. Uppfinnin-cnAnÉks- gen består uti anbringandet af en mjuk YONrps borstvals, hvilken under ruggningen bor- Lons för- star klädets baksida och derigenom tryc- bättrade ker detsamma lindrigt intill ruggcylindern, nings- sätt. 5) Description des machines & procédés consignes dans les Brevets d‘invention, Tome 19, s. 308. 6) Ib. Tome 19, s. 304. 7) Ib. Tome 19, s. 311. 8) Ib. Tome 19, s. 167. 9) Ib. Tome 18, s. 87. 10) Ib. Tome 19, s. 31. 1) Ib. Tome 18, s. 150. 32 FERRA- BEES ruggma- chin. PAPPS ruggma- chin. hvarigenom en fullkomligare ruggning skall åstadkommas 2). Ett annat förbättradt ruggningssätt är föreslaget af J. FERRABEE, som anser den vanliga ruggmachinen för ofullkomlig der- uti, att den förrättar ruggningen i blott en rigtning; livårföre åtskilliga klädesfabri- kanter, innan klädets öfverskärning före- tages, pläga för hand gifva klädet en ny ruggning tvärsöfver, antingen med vanliga kardborrar eller med metallkardor. Af denna anledning har FERRABEE så inrättat sin ruggmachin, att ruggkardorna, under det att klädet går såsom vanligt, röra sig oafbrutet tvärsöfver klädet, ifrån den ena listen till den andra, hvarigenom rugg- ningen får en diagonal riktning 3). En ruggmachin hvilken, så vidt jag kunnat finna af den mindre tydliga be- skrifning derom, som jag haft att tillgå, hufvudsakligen har samma ändamål som den nästföregående, är uppfunnen af D. PAPPS. I denna machin sker ruggningen ifrån midten af klädet till listen å ömse sidor 4). Ett 2) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 24. — DINGLERS Poly- technisches Journal, Band. 42, s. 401. 3) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 26. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 12, s. 142. — Zeit- blatt fur Gewerbtreibende, Band. 5, s. 411. 4) The Repertory of Patent inventions, Vol. 12, s. 74. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 42, s. 359. — Zeitblatt fur Gewerb- treibende, Band. 5, s. 414. 33 Ett slags vals eller haspel, genom Jone5’s hvilken klädet, under ruggningen, bestän- ferhäk- digt hålles utspändt på bredden, har blif- rugg- vit uppfunnen af J. JONES i Leeds, och niE8" har vunnit mycket bifall i de Engelska klädesfabrikerna. Ehuru dess inrättning är temligen enkel, kan den likväl icke utan teckning tydligt beskrifvas 5). Jemte åtskilliga andra förbättringar i HARRIS klädesfabrikationen, bestående uti garnets och klädets rening, har G. D. HARRIS i klädes- England föreslagit ett fördelaktigare rugg- "hlhggen." ningssätt än det vanliga. —- Garnets re- ning sker i ändamål att befria det ifrån olja och andra feta ämnen, hvilka försvå- ra färgningen, och således bidraga dertill, att klädets färg ljusnar genom nötning. Apparaten dertill är ett kärl af förtennad koppar, hvilket kan tillslutas lufttätt och står i förening med en luftpump. Garnet, sådant det kommer ifrån spinnmachinen, inlägges i detta kärl, som tillslutes, och luften utpumpas utur detsamma, hvaref- ter, genom ett med en kran försedt rör, kärlet fylles med 60° varm lut, innehål- lande ungefär 22 lod pottaska på hvar kan- na vatten. Då kärlet är fullt och garnet betäckt med luten, insläppes luft genom en kran i Öfre delen af kärlet, hvarige- nom garnet blifver fullkomligare genom- dränkt af luten. Efter 20 minuter aftap- pas luten; garnet prässas eller utkramas 5) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 129. Prof. Pasch's Jrsb. i83x. 3 34 och sköljes med hett vatten. Garnet be- handlas sedan, i samma apparat och på samma sätt som nyss blifvit nämdt om luten, med en utspädd svafvelsyra af un- gefär 21 lod concentrerad svafvelsyra till hvar kanna vatten; hvarefter slutligen gar- net utkramas och sköljes. — Den af HAR- RIS föreslagna klädets rening företages näst före valkningen, och består i klädets be- handling med svafvelsyreblandadt vatten, antingen i ett vanligt öppet kar, eller helst i den förut nämda apparaten. Afsigten härmed är, dels att befria klädet ifrån det alkali som kan hafva qvarstannat deri, dels att hindra såpan, under valkningen, att fästa sig i klädet. — HARRIS‘s förbät- trade ruggmachin har, såsom vanligt, en med kardborrar beklädd vals; men emel- lan kardramarna sitta bräden, beklädda med remsor af kautschuk, som innehåller smergel, stött glas eller stålfilspån, och vid sidan af så väl dessa bräden som kard- gjor- rhålla kaut- smer- ramarna, äro ett slags smala borstar, da af hafssvamp, fastade. För att e nyssnämde kautschukremsor, upplöses schuk i stenkolsolja och blandas med geln, glaset eller stålfilspånen, hvarefter denna blandning torkas och sedan sönder- skäres i remsor af den längd som fordras. Alla dessa olika delar, hvaraf ruggvalsens beklädnad är sammansatt, sitta på fjädrar som göra tryckningen emot klädet jemn och elastisk. De med kautschuk blandade skar- pa ämnen jemna och likasom slipa klä- dets yta, och svampborstarna rena klädet och bidraga till vattnets likformigare för- 35 delning deri. — Alla dessa af HARRIS fö- reslagna förbättringar i klädestillverknin- gen skola, enligt Engelska journalers upp- gift, hafva visat sig vara af utmärkt nyt- ta, men de hafva icke vunnit insteg i fa- sta landets fabriker, oaktadt uppfinnaren, efter dermed anställda prof i Achen, emot vissa vilkor erbudit dem åt Preussens fa- brikanter 6). J. Jones i Leeds har tagit patent paKlädens två sätt att decatera kläde, så att det er-ash yn, hålles fritt ifrån veck. Efter första sättet apprete- utbredes hälften af klädet, med rätsidan ‘‘"%:, uppåt, i ett tråg, som minst har klädets sätt att halfva längd och hela dess bredd, hvar- decatera efter en enda polerad kopparplåt, af half- va klädets dimensioner, lägges ofvanpå klädet, med hvars andra hälft plåten se- dan betäckes. Klädet får således blott ett enda veck tvärsöfver på midten. Man fort- far att på samma sätt inlägga flera styc- ken kläde, hvart och ett vikt midt i tu med en mellanlagd kopparplåt. Klädes- styckena betäckas sist med en trädskifva och genomdränkas af kokande vatten eller behandlas med ånga, hvarjemte de ganska starkt sammanprässas med tillhjelp af fle- ra bredvid hvarandra stående hydrauliska prässar, och lemnas i detta tillstånd i 12 eller 24 timmar. Vid vissa tillfällen, hvil- ka icke blifvit bestämdt uppgifna, använ- 6) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 6, s. 258. — DINGLERS Po- lytechn. Journal, Band. 40, s. 408. — Zeit- blatt fiir Gewerbtreibende, Band. 5, s. 108. 36 der Jones trädskifvor i stället för de förut nämda kopparplåtarna. •— Det andra de- cateringssättet består uti att hårdt upp- linda klädet tillsammans med ett tunnt och slätt kopparbleck på en vals, medelst en dertill inrättad machin, och att sedan upphetta klädet i kokande vatten eller ån- ga. *— Ingendera af dessa metoder synes hafva varit försökt med framgång 7). GETHEN‘s Th. Gethen har äfven erhållit patent i decate- England på ett sätt att verkställa klädens metod, decatering, hvilket, utom åtskilliga mindre väsendtliga olikheter i apparaten, är all- deles detsamma som det första af de två förutnämda decateringssätten 8). HALe‘s En äldre apparat till klädens deca- decate- tering, utan användande af prässning, och apparat, utan att klädet vikes, på hvilken C. M. HALÉ i Paris år 1823 erhållit brevet d‘in- vention, har blifvit beskrifven. Den huf- vudsakliga delen af denna apparat består uti en ugn med ett lindrigt hvälfdt tak af tackjern, hvilket är betäckt med linne- dukar, som, under operationen, beständigt hålla väta, för att afgifva den ånga hvar- af klädet skall genomträngas. Klädet, som är upplindadt på en bom i ena ändan af apparaten, föres först Öfver en borstvals och derifrån öfver ugnen, på hvars tak det hålles nedtryckt,af tvenne valsar, en på hvardera sidan om ugnen. Klädet går sedan öfver en vals, beklädd med ylle- 7) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 126. 8) Ib. Vol 8, s. 131. 37 schagg, af hvilken det liksom borstas, hvarefter det lindas på en bom i andra ändan af apparaten 9). Åtskilliga förfaranden till att gifva Nankins Franskt nankin appretering och utseende arngte- af det Ostindiska, på hvilka P. J. DELARUE i Rouen år 1819 erhöll uppfinningsbrevet, hafva blifvit bekantgjorda, men kunna här icke tydligt beskrifvas 10). Den af BLADES i England föreslagna Hatt- styfning för vattentäta hattar 1) har blif- maken. vit pröfvad af hattfabrikanten Lutcke i täta hat- Berlin, och befunnen hafva större full-tars styf- komligheter än någon annan hittills känd "8 appretur för filthattar. Lutckes föreskrift är följande: I en panna af ungefär 13 kan- nas rymd, upplöser man 2 skålpund gum- mi-lacca, i en silad lut af 6 lod pottaska och i kanna vatten. Man använder likväl icke allt vattnet på en gång, utan aftager deraf ungefär } stop, för att, efter behof, kunna afkyla blandningen då den vill ko- ka öfver. Upplösningen sker öfver koleld, och kokningen underhålles ända till dess att all gummi-lacca är upplöst, hvar- till fordras en timmas tid och beständig omrörning emot slutet. Då upplösningen är fulländad, hvilket man märker på kok- ningen, som då är jemn och stilla, lik den af rent vatten, lyfter man pannan af elden och afskummar de uppflytande oren- 9) Description des machines et procédés consig- nés dans des Brevets d’invention, Tome 18, s. i 68. 10) Ib. Tome 18, s. 76. 1) Se Årsberättelsen år 1830, s. n. 38 ligheterna, hvarefter blandningen är fär- dig att nyttjas. Den kan användas kall, och man förfar dermed på samma sätt som med vanlig limappretur. — Så snart som hatten är torr, lägges den i en bland- ning af 1} jungfrumått concentrerad svaf- velsyra och 54 kanna vatten. Sedan hat- ten legat häri i 5 minuter, upptages den, afskakas och lägges i timma i rent vatten, hvarefter den upptages, afskakas, torkas och slutligen böglas på vanligt sätt. Om håren på något ställe af hatten samman- klibbat, renas de genom borstning med hett och utspädt såpvatten. — Denna ap- pretur utmärker sig derigenom, att den gifver hatten en särdeles elasticitet, slår icke igenom på de ställen som äro tun- nast, kan beqvämt renas och erhålla hvil- ken grad af hårdhet man behagar 2). Pappers- Flera till papperstillverkningen hö- tillverk-vnn^e uppfinningar hafva blifvit bekanta, "I"6" ibland hvilka följande äro de förnämsta. Nästan alla angå machinpapper eller så kalladt papper utan ända, och kunna här blott i korthet anmälas. Pappers- R. IBBOTSON i England har uppfunnit mate- en sil till att befria pappersmaterien ifrån silning. knutar. Denna sil är sammansatt af me- tallstänger, helst af kanonmetall, hvilkas öfra yta är slät, men på undra sidan äro de försedda med en upphöjd rygg eller förstärkning, så att en sådan stång, i ge- nomskärning har utseende af ett T. Bred- 2) Zeitblatt fiir Gewerbtreibende, Band. 4, s. 499. 39 den af hvarje stång är ungefär 3 tum eller i allmänhet större än längden af pappers- materiens längsta fibrer. Dessa stänger äro insatta bredvid hvarandra i en ram af 5 fots längd, 18 tums bredd och 4 tums djup, på * eller 186 tums afstånd ifrån hvarandra. På det att stängernas afstånd sins emellan må kunna lämpas efter pap- persmateria af olika finhet, hafva stänger- na icke öfverallt lika bredd, utan afsmal- na åt den ena ändan. Hvarannan stång är fästad i ramen, med sin smalare ända åt samma sida, då deremot de öfriga stän- gerna äro flyttbara medelst ställskrufvar, och ligga med den smalare ändan vända åt ramens motsatta sida. Den på detta sätt inrättade silen är, med sin ena långa sida, fästad vid det kärl, livari pappers- materien skall silas, hvaremot den mot- satta sidan står i förening med ett ma- chineri, af hvilket den erhåller en ganska hastig hoppande rörelse, under det att pappersmaterien i en tunn och jemn ström ledes på silen 3). En annan sil till samma ändamål som den föregående är uppfunnen af G. W. TURNER, äfven i England. Till sin sam- mansättning skiljer sig denna sil icke vä- sendtligt ifrån den näst förut nämda: en- dast formen är olika. Silbottnen består icke af räta stänger, utan är sammansatt 3) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 7, s. 225. — Register of Arts, Jan. 1831, s. 226. — DINGLERS Polytechnisches Journal Band. 42, s. 380. 4° af concentriska ringar som sins emellan hafva öppna mellanrum af 4 till +55 tums bredd. Uppfinnaren gifver dessa ringar företrädesvis den form, att deras genom- skärning liknar ett T. Hvardera ringens öfra yta är omkring 3 tum bred, och he- la silens diameter är 24 till 3o tum. Si- lens djup är 4 tum så väl öfver som un- der, eller ett lika rum finnes under sil- bottnen som öfver densamma. Tvenne så- dana silar kringsvänga horizontelt på sina axlar, hvilka hänga på hvar sin arm afen vågbalk, som, genom en oscillerande rö- relse, tillika ömsom lyfter och sänker si- larna, under det att pappersmaterien rin- ner igenom dem. Då en sil på nyssnäm- de sätt nedstiger, sänkes dess undre del uti den genomgångna pappersmaterien, och, då den åter upplyftes, åstadkommes i den undre delen en sugning, hvarige- nom silningen påskyndas 4). Ännu en papperssil är uppfunnen af ELIHU och NATHAN WOODCOCK i staten Ver- mont i Nord-Amerika 5). Den synes vara mycket enklare än någondera af de båda föregående, men jag har icke haft tillfälle att se en rätt tydlig beskrifning derpå. Machi- J. WILKS i England har föreslagit en ner till förbättring i den Fourdrinierska machinen, tillverk-bestående i anbringandet af en ihålig vals, ning. 4) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series Vol. 8, s. 69. 5) The Repertory of Patent Inventions, Vol. ii, s. 296. Register of Arts, Sept. 1831, s. 185. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 349. 41 livars periferi är beskaffad såsom en sil, och som trycker det nyss formade pap- peret emot den metallväf utan ända, hvil- ken, i detta slags machiner, utgör pap- persformen; hvarigenom vattnet blir ut- prässadt utur papperet. För att påskynda denna verkan, är den ihåliga silvalsen stun- dom så inrättad, att luften kan utpumpas derutur. Samma vals tjenar äfven, under vissa omständigheter, till att i papperet åstadkomma sådana ränder som synas i vanligt papper, tillverkadt på bundna for- mar 6). J. DICKENSON i England, har, för tjoc- ka papperssorters tillverkning, gifvit ma- chinen en inrättning, hvarigenom pappe- ret formas i tvenne lameller, hvilka se- dan lägga sig på hvarandra och samman- prässas till ett enda papper 7). Ett nytt sätt att verkställa machin-Pappers pappers limning, genom limmets pålägg- limning- ning med valsar, har blifvit uppfunnet af M. ToWGOOD och L. Smith 8). Th. GILPIN i Philadelphia har före-Pappers slagit ett sätt att gifva papper den sista Ring, prässningen, hvilket består endast deruti, att han låter papperet gå emellan valsar, af alldeles samma beskaffenhet som de, 6) The London Journal of Arts and Sciences, 22d Series, Vol. 7, s. 249. 7) The Repertory of Patent Inventions, Vol. II, s. 278. 3) The Repertory of Patent Inventions, Vol. II, s. 249. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 41, s. 37. 42 hvilka nyttjas till bomullstygs appretering och mangling 9). Skärma- En machin, medelst hvilken machin- chin förpapper skäres till ark, har blifvit uppfun- papper. nen af E. CoWPER i England 10). Färg- I anledning af en till La Société In- ning ocld mstrielle i Mulhausen insänd täflings- kattun- . O tryck- skrift, innehållande uppgifter om ett par "‘DS färgningssätt, hvaribland ett grundade sig KUnREns på begagnandet af ammoniakalisk koppar- och “na, lösning såsom betningsmedel, men hvilka koppar-af nämde samfund ej ansågos förtjena nå- ^bom got afseende, har Dr. VON KURRER medde- ullstyg. lat följande af honom med framgång nytt- jade förfaranden att, till bomulls- och lin- nefärgning samt kattunstryckning, använ- da färger af koppar: Så väl till grönt som till blått tryck bereder man en ammoniakalisk kopparlös- ning på ett af nedanstående tre sätt: A. I en panna af koppar med hatt af tenn, destillerar man 3 delar gammal urin och i del god trädaska, till dess att det öfvergångna utgör i del. Man omde- stillerar det erhållna destillatet ännu en gång till dess att en tredjedel deraf öf- vergått. I den på detta sätt erhållna am- moniak upplöser man så mycket kolsyrad kopparoxid (erhållen genom svafvelsyrad kopparoxids fällning med pottaska), som ammoniaken kan upptaga. 9) The Repertory of Patent Inventions, Vol. n, s. 236. —• DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 350. 10) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 8, s. 20. 43 B. Man destillerar, i ofvannämde ap- parat, i d. rå salmiak och 3 del pottaska med 4 till 5 delar vatten, till dess att 2 delar öfvergått. I detta destillat upplöser man, till full mättning, den kolsyrade kopparoxiden. C. Den tredje kopparlösningen erhål- les derigenom, att man, i hvart skålpund af den på ettdera af de föregående sätten erhållna ammoniaken, upplöser i till 13 lod arseniksyrlighet, och sedan tillsätter så mycket kolsyrad kopparoxid som kan lösas. Till tryckmassa blandar man 26 skålp. af kopparlösningen A eller B kall med 16 lod finstött och siktad gummi-dragant, hvilken blandning man tid tals omrörer till dess att den är fullkomligt likartad och af behörig stadga. Vid tryckningen iakt- tages att formen aftryckes två gånger, och att sådana tryckta tyg, som kunna skadas af ammoniakångor, ej böra finnas i rum- met. Om trycket skall blifva grönt, hasp- lar man det med kopparlösningen tryckta tyget, ju snarare, desto bättre, först i en svag lösning af arseniksyrlighet i vatten. Hasplingen fortsättes i 5 minuter och ty- get hålles derunder utspändt på bredden, hvarefter det upptages och sköljes i rin- nande vatten. Tyget, som nu fått en gul- grön färg, hasplas sedan, lika länge och på samma sätt som nyss blifvit nämdt, i kalkvatten, då trycket blir vackert grönt. På detta sätt behandlar man det ena tyg- stycket efter det andra, under det man, för hvarje nytt stycke, förstärker arsenik- cebigs 44 lösningen med mera arseniksyrlighet, upp- löst i vatten. Då 8 eller 10 stycken tyg gått igenom arsenikbadet, och detta an- tager en gulgrön färg, måste en ny ar- seniklösning användas. Till 16 stycken kattun, hvardera af 46 alnars längd och 11 aln bredd, behöfvas icke mera än 4 skålpund arseniksyrlighet. — Om trycket skall blifva blått, utlemnar man arsenik- badet, och hasplar det med kopparlösnin- gen tryckta tyget, blott i kalk vatten. — Den gröna färgen erhålles ännu lättare med kopparlösningen C. Man förtjockar denna med gummidragant på samma sätt som förut blifvit nämdt om de andra kop- parlösningarna. Det dermed tryckta tyget tages hvarken igenom arsenik- eller kalk- lösning, utan sköljes blott i rinnande vat- ten till dess att den gröna kopparfärgen återstår ren på tyget. Denna färg blir li- ka så intensiv som den förra. Till grön färgning begagnar man den arsenikhaltiga kopparlösningen Cf utan till- sats af gummi-dragant. Till flerfärgadt tryck på koppargrön botten har VON KUR- RER vanligast nyttjat företryck af djupt krapprödt. Sedan tyget efter krappfärg- ningen är väl blekt, impregneras det med den arsenikhaltiga kopparlösningen och tor- kas utan värme, hvarefter det tvättas och klappas. Hvitt etsas på denna botten med en blandning af vinsyrelösning och svaf- velsyra, förtjockad med gummi-senegaL Den gula reservagen beredes af ett afkok på Franska bär (Graines d‘Avignon) med stärkelse och tillsats af saltsyradt tenn. 45 De öfriga färgade reservagerna försättas med en lösning af saltsyradt eller svaf- velsyradt tenn. — Den på de förenämda sätten erhållna koppargröna färgen bibe- håller sig utmärkt väl i luften och förlo- rar icke i styrka genom tygets nötning. Deremot förstöres den af syror. En mindre intensiv och ej alldeles så varaktig grön färg som den föregående, bereder VON KURRER på följande sätt: 18 skålpund kopparvitriol upplösas i 13 kan- nor vatten och sönderdelas med 18 skålp. blysocker. Fällningen uttvättas med 3 kan- nor vatten, så att 16 kannor lösning af ättiksyrad kopparoxid erhållas. I denna kopparlösning indränkes tyget och torkas, hvarefter det behandlas med en bland- ning af 5 delar kaustik lut af 12° Beaumé (1,088 eg. vigt) och i del klar arseniklös- ning, beredd genom kokning af 7 skålp. arseniksyrlighet i 102 kanna kaustik lut af 20° Beaumé (1,157 eg. vigt). Efter den- na sednare behandling får tyget icke tor- ka, utan uttvättas genast 2 eller 3 gånger i rinnande vatten, hvarefter det med ha- speln dragés 2 gånger genom ett kalkvat- tenbad försatt med litet kaustik kalilut, tvättas sedan 2 eller 3 gånger, utprässas och torkas i skuggan. Man erhåller en kopparblå färg, om tyget, efter betningen i ättiksyrad kop- paroxid, indränkes i en kaustik lut af 10° Beaumé (1,072 eg. vigt), vädras skynd- samt, uttvättas och tages genom kalkvatten. Den gröna färgen kan erhållas i tryck, om lösningen af ättiksyrad kopparoxid för- 46 tjockas med gummi-senegal, dragant eller salep, och det dermed tryckta tyget tages igenom ett kaustikt kalibad af 3° till 1° Beaumé (1,010 till 1,014 eg. vigt), försatt med arseniklösning. •— Blått tryck erhål- les på samma sätt, men med uteslutande af arseniklösningen. Blå botten af nämde kopparfärg ut- arbetas vanligen med färgade reservager af svart, två slags rödt, grönt, gult, blått och violett. — Vackra broncefärger erhål- las, om blodlutssalt, försatt med syra, tryc- blåa rea- Han kes med stärkelse på den gröna eller bottnen 1). Färg- Ett tyg, färgadt med en af inga ________________ med gentier föränderlig ljust blågrå färg, har chlor- blifvit undersökt af ROBIQUET i Paris. Han siifver. fann, att denna färg bestod af chlorsilfver, och det lyckades honom fullkomligt att eftergöra densamma derigenom att han indränkte tyget likformigt med en tillräck- ligt utspädd lösning af smält salpetersy- rad silfveroxid i vatten, och sedan tyget torkat, doppade detsamma i en lösning af chlorcalcium (saltsyrad kalk) eller äfven chlorkalk, och sedan utsatte det för lju- set. Vid i stort anställda försök befanns det vara nödvändigt, att i samma ögon- blick låta tygets hela yta träffas af ljuset, emedan, i annat fall, färgen icke blef jemn. Likväl var denna ojemnhet i färgen icke särdeles betydlig och blef nästan omärk- lik om tyget, efter färgningen, trycktes, 1) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 41 , s. 49. 47 hvarföre ROBIQUET förmodar att detta färg- ningssält kan blifva ganska fördelaktigt i kattuntryckerierna, der man hittills icke kunnat åstadkomma en äkta grå färg af samma nuance som denna. Det förtjenar att försökas, om icke denna färg, lika väl, eller kanske ännu bättre, kunde erhållas genom tygets indränkning med en lösning af chlorsilfver och ammoniak, samt tork- ning i ljuset. — ROBIQUET omnämner äf-Äkta grå ven en annan äkta grå, hvilken, i åtskil- fvA. liga franska fabriker, åstadkommes på det svärta, sättet, att man med mycket vatten utspä- der en blandning af boktryckerisvärta och kaustik ammoniak, och deri färgar tyget, som förut blifvit behandladt med ett slags oljhaltigt betningsmedel. Det fint fördela- de kolet ifrån trycksvärtan fäster sig gan- ska jemnt i tyget, som deraf erhåller en varaktig grå färg, hvilken dock icke har en sådan dragning i blått som erhålles af chlorsilfret 2). Försök att använda uransalter till Försök betningsmedel i kattunstryckning hafva att an- blifvit gjorda af F. Davis i London. Han uran- upplöste, till detta ändamål, gul uranoxidsalters- i en lösning af kolsyrad ammoniak, surt nings- kolsyradt kali eller natron, och försatte madeli den erhållna lösningen med så mycket ät- tryck- tiksyra som fordrades till alkalits mätt- ning- ning. Han erhöll på detta sätt en klar lös- ning, uti hvilken han betade tyget och 2) Journal de/ Pharmacie, Mars183i, S. 162. ------- DINGLERS. Polytechnisches: Journal, Band. 4o, s. 356. .se > . 48 sedan färgade det, Med galläpplen erhölls en brun färg, som syntes tåla tvättning lika så väl som de med jern frambragta färger. Med tillsats af jernbetning kunde en mängd nuancer emellan svart och brunt åstadkommas. Vau och qvercitron gåfvo båda samma färger, nemligen gult, brunt och feuille-morte, hvilka uthärdade sollju- set lika väl som de med alunbetning er- hållna, och tålde tvättning. Genom före- ning af uran-, lerjords- och jern-betning kunde höggult, ljusbrunt och mörk oliv samt alla genom dessa färgers blandnin- gar uppkommande nuanser erhållas i en enda färgning. Gulholtz och Franska bär, hvilka, i synnerhet de sednare, med ler- jordsbetning frambringa en obeständig gul färg, gåfvo, med uran, varaktiga färger ifrån ljusrödt till nötbrunt 3). — I följd af dessa uppgifter har uranbetningens an- vändbarhet blifvit försökt i Berlin, af Kat- tunfabrikanten REICHEL, men utan fram- gång. Den genom uranoxids ut fällning i tyget erhållna gula färg förstöres af så väl syror som alkalier, och, såsom betnings- medel, gifver, enligt Reichels erfarenhet, uransaltet ingen färg, som icke, på ett långt mindre kostsamt sätt, kan erhållas vackrare och lika varaktig. Då man här- jemte tager i betraktande urans sällsynt- het, måste, åtminstone för det närvaran- de, 3) The Repertory of Patent Inventions, Vol. II, s. 174. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 40, s. 152. 49 de, dess praktiska användande blifva gan- ska inskränkt 4). Le Baillif har anmärkt, att en lös-Färgning ning af qvicksilfver i salpetersyra gifver salpedr- åt djurämnen och sådana växtämnen som syra dt innehålla qväfve, en amaranthrod färg, men qvick att denna verkan icke uppkommer af oxi- dul- eller oxidsaltet särskilda. Ytterligare försök härmed äro sedermera anställda af Lassaigne, som äfven funnit att denna färgning blott uppkommer då den salpe- tersyrade qvicksilfverlösningen innehåller både oxidul- och oxidsalt, hvilket alltid är händelsen då den blifvit beredd vid lindrig värma, och att hufvudsakligen qväf- haltiga ämnen, dock icke alla, färgas. Ull- garn och silke kunna färgas mer eller min- dre mörkt amaranthröda derigenom, att . man låter dem ligga, 10 till 15 minuter, i en 45° till 50° varm lösning, beredd af i del qvicksilfver och 2 delar salpetersy- ra af 1,235 eg. v. Denna lösning bör bere- das vid lindrig värma och sedan få koka 4 eller 5 minuter, på det att en del af oxidulsaltet må förvandlas till oxidsalt. Innan garnet lägges i qvicksilfverlösningen bör denna utspädas med sin volum vat- ten. Silke har, på detta sätt, erhållit en ganska varaktig amaranthfärg, som syntes ganska väl uthärda ljusets verkan och ic- ke förändrades af alkali, utspädd svafvel- syra eller svafvelsyrlighet, då dessa rea- gentier användes kalla. Fullkomligt torrt 4) Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 5, s. 154. ProJ^. Paschs^s Årsh. j832. 4 | 5o hvitt silke feck, genom denna färgning, en tillökning i vigt af 17 till 184 pro- cent 5). Färgning LASSAIGNE har äfven funnit, att man .med. med svafvel-cadmium kan gifva silke en SVCad- skön och äkta gul färg. Man lägger silket mium. i en 50° till 60° varm lösning af chlor- cadmium. Efter i5 till 20 minuter upp- tages silket, utvrides och doppas i en ut- spädd lösning af svafvelkalium, då den gula färgen genast bildas. Genom cadmium- lösningens större eller mindre utspädning kunna flera nuancer ifrån ljusgult till guld- gult eller orange erhållas. Färgen bibe- håller sig fullkomligt i solljuset och för- ändras hvarken af utspädda syror eller alkalier. På ull har denna färgning min- dre väl lyckats än på silke 6). Färgning Bosc och DESFOSSES i Besancon hafva med med framgång försökt att fästa fällningar Bg"oehs af svafvelbly och af svafvelkoppar på ull, sid silke och bomull. Sättet att verkställa den- koppar.na färgning är enkelt och ej kostsamt. Man indränker tyget med en upplösning af neutral eller, ännu bättre, basisk ättik- syrad blyoxid, ut vrider det, torkar det i skuggan, och doppar det sedan i vatten som fått absorbera svafvelbunden vätgas. På detta sätt erhållas nuancer ifrån brun- gult till mörkbrunt, efter betningsmedlets 5) Annales de Chimie et de Physique, Dec. 1830. — Journal de Chimie médicale. Apr. 1830. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 4o, s. 149. 6) Annales de Chimie et de Physique, Dec. 1830, sid. 433. — Journal de Chimie médicale, Apr, 1830, s. 100. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 40, s. 147. 51 styrka och tygets kortare eller längre be- röring med de ämnen hvaraf färgen åstad- kommes. Ull emottager färgen lättast, der- näst silke, sedan bomull och sist linne, hvilket sednare ej väl förenar sig med betningsmedlet. Denna färg bibehåller sig fullkomligt i luften och förändras obetyd- ligt af svaga syror och kokhet såplösning. Alla nuancerna hafva dessutom en egen karakter, som svårligen på annat sätt kan åstadkommas. Till tryckfärg förtjockas en stark lösning af det ättiksyrade blyet med stärkelse eller lim (ej med gummi), och blandas med litet lampsot. Det tryckta tyget tages sedan igenom vatten, innehål- lande svafvelbundet väte. — Med ättiksy- rad kopparoxid, i stället för blysaltet, er- hållas färger som synas bibehålla sig min- dre väl än blyfärgen. Silke, t. ex., fär- gadt med kopparsalt, erhöll en vacker gul färg, som, genom kokning med såpa, för- vandlade sig till grön. I stället för att, vid dessa färgningssätt, doppa det betade tyget i vatten som absorberat svafvelbun- den vätgas, kan man upphänga tyget i en atmosfer af denna gas; bäst synes det lik- väl vara att, till tygets behandling efter betningen, nyttja en lösning af svafvel- kalium i vatten 7). J. KNEZAUREK i Österrike har funnit, Röd att den vanliga nässlan (Urtica dioica), färgpäng sent på hösten, innehåller ett rödt färg- nässlor. 7) The Repertory of Patent Inventions, Vol. II, s. 354. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 4b s. 47. 52 Sten- trycke- rikon- sten. Auto- grafi. ämne, hvilket äfven är synligt på näss- lans stänglar, i synnerhet på den åt sö- der vända sidan. För att utdraga färgäm- net, begjuter man de afskurna nässlestäng- lama med vatten, och macererar dem der- med uti ett varmt rum i några dagar. Än- nu färghaltigare blir vattnet om man, i stället för att taga hela stänglarna, afskra- par de röda delarne med en glasbit och på nyssnämde sätt ur dem utdrager fär- gen. Man blandar det färgämnehaltiga vatt- net med en något sur upplösning af tenn i kungsvatten, då en röd fällning afsätter sig. I den klarnade vätskan kan hvitt si- den färgas, utan någon förberedning eller betning, blott derigenom, att man jemnt genomdränker tyget i den kalla vätskan och låter det sedan ligga i densamma, i 3 eller 4 timmar. Man erhåller , efter färg- lösningens rikhet, en skön rosenröd eller äfven högröd färg, som likväl, efter nå- gon tid får en dragning i blåaktigt. Det sistnämde felet torde kunna förekommas genom en förbättrad färgningsprocess 8). Det slags stentryck som kallas auto- grafi eller öfvertryck , och som består deri, att man, på ett dertill beredt papper, tecknar eller skrifver med ett lithografiskt tusch och sedan öfverflyttar teckningen på stenen, har vunnit en förbättring af CRUZEL i Paris. Han bereder det lithogra- 8) Zeitschrift fur Physik and Mathematik, von BAUMGARTNER und v. ETTINGSHAUSEN, Band. 10, s. 294. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, B. 5. s. 542. 53 fiska tuschet af 8 grammer 9) vax, 2 grammer hvit tvål, 2 grammer gummi- lacca och 3 matskedblad vanlig kimrök. Vaxet och tvålen sammansmältas, hvaref- ter kimröken tillsättes under omrörning. Man låter sedan blandningen fatta eld och brinna } minut, hvarefter man släc- ker lågan och småningom tillägger gum- mi-lacca, som väl omröres med det öfriga. Man upphettar åter blandningen till dess att den fattar eld eller är nära att antän- da sig, låter den sedan svalna och utgju- ter den i formar. Med detta tusch kan man göra streck lika så fina som med grafstickel, och så grofva man behagar, utan att behöfva frukta att de under öf- verflyttningen utbreda sig. Tuschet, förva- radt i form af stänger, bibehåller sig oför- ändradt, och äfven teckningen på pappe- ret kan förvaras så länge man behagar, innan öfverflyttningen sker. — Det auto- grafiska papperets beredning är följande: Man gifver, med tillhjelp af en svamp, papperet först tre tunna öfverstrykningar med lim, kokadt på fårfötter; derefler en öfverstrykning med tunt stärkelseklister och, då denna torkat, slutligen en öfver- strykning med gummigutta, löst i vatten. Emellan hvar och en af dessa öfverstryk- ningar bör papperet få fullkomligt torka. Så snart det så beredda papperet blifvit torrt, glättas det i den lithografiska präs- sen, ju mera desto bättre. Limmet, hvar- af man betjenar sig till papperets öfver- 9) Ungefär 13; grammer utgöra i lod. 54 Sten- stick. strykning bör vara så svagt att det, se- dan det stelnat, låter lätt utbreda sig med svampen. Det fäster sig då blott i ytan på olimmadt papper. Om limmet använ- des varmt, kan det få vara starkare. Stär- kelsen kan endast nyttjas kall, och klist- ret bor vara tillredt en dag) förr än det skall användas. Man borttager det skinn som bildat sig på klistrets yta. Gummi- gutta-lösningen nyttjas samma dag sorn den beredes. — Teckningens öfverflytt- ning ifrån detta papper sker så fullkom- ligt, att papperet, om det sedan utbredes på en sten och sköljes med kokhett vat- ten, åter blir brukbart ,0). CHEVALLIER i Paris har, i följd af un- dersökningar som af honom och LANGLUMÉ blifvit gjorda, meddelat underrättelser om det slags stentryck som, af sin likhet i vissa afseenden med kopparstick, kan kallas stenstick, och i synnerhet är pas- sande till aftryck af skrift, landkartor, inscriptioner och åtskilliga andra tecknin- gar. Stenen, som härtill skall nyttjas, må- ste vara väl polerad, hvarefter man gif- ver den en förberedning, hvilken består deri, att stenens yta genomdränkes med gummi, så att den tillika får ett tunnt öfverdrag deraf. Detta kan verkställas på flera sätt, af hvilka följande äro de van- liga: Man gifver stenen ett tunnt öfver- 10) Bulletin de la Societe' d‘encouragement. Mars 1831, s. 165. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, Tome 18, s. 131. — DINGLERS Po- lytechn. Journal, Band. 41, s. 143. 55 drag af gummilösning försatt med en så mycket utspädd salpetersyra, att den ej är surare än ättika och blott åstadkommer en lindrig fräsning på stenen. Derefter af- tvättar man stenen med mycket vatten, och öfverdrager den med en ren och nå- got tjock gummilösning, och låter den tor- ka. Sedan stenen varit förvarad i detta tillstånd, ju längre, desto bättre, aftvättar man honom och låter honom torka. Om då alla delar af stenens yta blifva på sam- ma gång torra, så har stenens beredning skett behörigt; sker deremot torkningen ojemnt, så måste stenens behandling med gummi förnyas. Ett annat sätt att förbe- reda stenen är följande: Stenen, som bör vara jemn och hård, poleras med pimp- sten, hvarefter den behandlas med syra alldeles på samma sätt som till vanligt stentryck, öfverdrages derefter med gum- milösning och lemnas dermed orörd i 25. till 3o minuter. Sedan tvättar man ste- nen, låter honom afdrypa ett ögonblick, hvarefter man, med tillhjelp afen svamp, gifver honom ett helt tunnt Öfverdrag af gummi. Då gummit torkat, hvilket sker ganska fort, färgar man stenens yta med rödkrita, cinnober eller kimrök, som man utbreder genom en lätt gnidning med bomull. Derefter kalkeras teckningen på stenen, med svart om stenen är färgad rÖd, eller med rödt om den är svärtad. I stället för kalkering kan äfven tecknin- gen ske omedelbart på stenen. Man utar- betar sedan teckningen med nålar af fle- ra slag, på samma sätt som till etsning på 56 Kopparplåt, med iakttagande att strecken, i synnerhet de fina, icke ritas alltför djupt i stenen, hvilken dock måste angripas af nålen. Det stoft sorn under denna gra- vering uppkommer bortsopar man med en borste eller pensel, eller ock bortblåser det med en pust. Med munnen bör man ej blåsa på stenen, emedan arbetet då kun- de skadas af fuktighet. Under teckningen och graveringen måste man noga tillse att intet fett ämne kommer på stenen, hvil- ken man icke en gång bör beröra med händerna; ty om stenen får feta fläckar, så halkar nålen lätt på dessa och kan gö- ra falska streck, hvarjemte äfven det feta ämnet kan genomtränga det tunna gum- mi-öfverdraget och sedermera, vid tryck- ningen, åstadkomma fläckar. Skulle, se- dan teckningen är färdig, olja komma att falla på stenen, så uppkommer deraf in- gen olägenhet om oljan genast aftorkas. Fjäll ifrån håret deremot åstadkomma all- tid svarta punkter vid stenens insvärtning, hvilka likväl kunna borttagas om man be- rörer den med en pensel, doppad i en mer eller mindre utspädd syra. Med sorg- fällighet måste man akta stenen för vat- ten och fuktighet, hvarföre man, vid kall väderlek, ej bör flytta stenen från ett kallt till ett varmare rum. — Falska streck, som under arbetet kunna hafva blifvit gjorda, äro svåra att borttaga och man har dertill ingen annan utväg än radering. Derigenom uppkommer i stenen en för- djupning, i hvilken man gör en ny teck- ning, hvilken likväl framkommer svårare 57 vid tryckningen, och kan äfven alldeles uteblifva om man ej iakttager all försig- tighet. Man måste göra raderingens om- fång så stort och utföra den med så lätt hand, att fördjupningen i stenen blir så liten som möjligt är. Sedan raderingen skett öfverstryker man de ställen, som skola utplånas, meden blandning af syra och gummi, hvilken man försätter med kimrök eller rödkrita för att göra bland- ningen mera tjock och hindra densamma att utbreda sig till de streck som ligga närmast intill dem, hvilka skola uttagas. Om den uttagna teckningen var fin, så kan man åter gravera på samma ställe, hvarvid man likväl, så mycket som det är möjligt, bör undvika att komma uti de gamla strecken. Skall det raderade stället blifva utan teckning, så behöfver man blott bestryka det med litet af den sura gum- milösningen för att hindra det uttagna att åter framkomma vid stenens insvärtning. Om man vill retouchera eller uttaga stör- re delar af teckningen, så är det bäst att göra detta sedan stenen blifvit insvärtad, då man likväl måste bränna det ställe som skall uttagas, hvarefter teckningen bortsli- pas med pimpsten. •— Innan svärtan på- lägges, måste man öfvertyga sig att ste- nen icke är fuktig. Man tager sedan en svärta som blifvit beredd med en tunn fernissa, och försätter den med litet talg och lampsot, hvilken blandning man, med en knif, väl rifver på en marmorskifva. Man utbreder sedan, så skyndsamt som möjligt är, en del af denna svärta öfver 58 hela ytan af stenen med en grof målare- pensel, så att svärtan intränger i alla strec- ken af teckningen, hvarefter man, meden flanellslapp, doppad i gummivatten, sakta öfverfar stenens yta, hvarigenom den svar- ta eller röda färgen försvinner och teck- ningen, hvilken först syntes hvit på fär- gad grund, nu visar sig svart på hvit grund. Man plägar äfven förfara på föl- jande sätt: Den graverade stenen öfver- drager man först med ett lager af olja, på hvilket somliga genast lägga svärtan, andra deremot låta oljan förblifva flera timmar på stenen, hvaraf ingen olägenhet uppstår då stenen blifvit förberedd på det sätt som förut blifvit omtaladt. Svärtan lägges på stenen med en mjuk borste lik den som begagnas till att gifva glans åt så kallad Engelsk blanksmörja. Sedan svär- tan är pålagd, aftorkar man stenen först med en fuktig linnelapp, och sedan med en filtsudd, på hvilken man stänkt några droppar vatten. — Till tryckningen, hvil- ken, ehuru den är lätt, likväl fordrar mycken öfning, betjenar man sig af en svärta, hvilken beredes af sådan svag fer- nissa som nyttjas till tryckning af skrift eller teckningar med penna. Man blandar denna fernissa med glödgadt lampsot, och rifver denna svärta väl på en sten med en löpare. Man plägar stundom försätta svärtan med litet gummi-arabicum upp- löst i ganska litet vatten, men man får ej taga så mycket af denna gummilösning, att dess blandning med fernissan möter någon svårighet. Till svärtans påläggning 59 betjenar man sig af flera linnelappar. Med den första af dessa fuktar man stenen och aftorkar honom; med den andra tager man svärtan och utbreder den på stenen samt ingnider den i teckningen , och med den tredje lappen, hvilken man doppar i gum- mivatten, aftorkar man väl all öfverflödig svärta, hvarefter man slutligen åler tager den första lappen och rengör stenen der- med. Så snart alla lapparna blifvit smut- sade med svärta, måste man nödvändigt taga nya lappar och låta rentvätta de nyt- tjade. Då teckningen första gången afdra- ges är stenen svårare att rengöra. Man nyttjar då flera lappar hvilka man in- dränker med gummivatten. Efter några aftryck renar stenen sig af sig sjelf, och tryckningen blir lättare. Det gifves ännu andra sätt att pålägga svärtan än det nyss- nämda. I Paris betjenar man sig härtill ganska ofta af en tampon, med hvilken man pålägger svärtan på teckningen, hvar- efter man fuktar stenens yta med vatten, och låter sedan en vals gå deröfver för att borttaga öfverflödig svärta. Slutligen rengör man stenen. Man kan äfven, till svärtans påläggning, nyttja en liten fyr- kantig tafla, öfverspänd med flanell och försedd med ett handtag. Man vrider den- na tafla åt ömse sidor, hvarvid svärtan intränger i teckningens streck. Stenen re- nas derefter på förutnämde sätt. Dessa båda sista metoder äro enklare och passa bättre för aftryck af vanliga teckningar än svärtningen medelst lappar, som dess- utom icke är så renlig. Sedan några af- 60 tryck äro gjorda, får man icke vidare an- vända tampon, utan man nyttjar sedan den vanliga svärtvalsen eller rouleaun. Då aftrycken tagas, tillser man att desam- ma blifva rena och att svärtan blir till- räcklig och jemnt fördelad. Aftryckningen är svår då strecken eller bokstäfverna äro breda och djupt graverade; ty i detta fall blifva lätt endast kanterna svarta och mid- ten lemnad hvit. Vid sådana tillfällen kan man icke begagna svärtvalsen, utan måste nyttja den förut omtalade taflan med fla- nell. — Papperet, hvarpå stenstick af- tryckas, måste vätas mera än vid sten- tryck annars är vanligt, emedan det må- ste intränga i gravuren på stenen, hvar- före man äfven, i förhållande till stenens storlek och styrka, måste använda en star- kare tryckning af prässen. — Hos den person, som förrättar tryckningen med svärtvals, fordras mycken skicklighet. Han måste förstå att låta valsen verka i alla riktningar, så att alla streck blifva väl in- svärtade. Detta tryckningssätt lemnar, inom en gifven tid, ett större antal af- tryck, emedan stenen mindre nötes. Om teckningen är af ett högre värde, är det likväl bättre att, till insvärtningen, nyttja linnelappar, emedan aftrycken då blifva vackrare och bättre svärtade. För att icke fläcka papperet då det lägges på stenen, bör tryckaren ej röra det med blotta fing- rarna, utan fatta det med sammanvikta papperslappar. — Om man, efter första aftrycket, finner teckningen hafva några fel som måste rättas, så är man nödsakad 6r att radera det felaktiga stället, hvarvid man har att iakttaga samma försigtighets- mått som då man behöfver radera någon del af den nyss graverade teckningen, hvarom förut blifvit nämdt. Man öfverfar det raderade stället med en pensel, dop- pad i den vanliga syran, och öfverdrager det sedan med gummi, och graverar en ny teckning på det sätt som förut är be- skrifvet. Om blott ett streck skall bortta- gas, behöfver man endast öfverstryka det med svag salpetersyra, fosforsyra eller svafvelsyra. Alla dylika correctioner blifva likväl oftast ofullkomliga, och böra der- före med största sorgfällighet undvikas. Stundom händer, under stenens insvärt- ning, att svärtan fäster sig i stenens yta och gifver den en gråaktig färg. Vid andra tillfällen visa sig blott streck i flera rikt- ningar. Dessa fel kunna härröra af följan- de orsaker: i) Man har, vid svärtans på- läggning, tryckt valsen för hårdt emot stenen, hvarigenom gummit helt och hål- let eller blott på vissa ställen blifvit bort- taget; 2) Svärtan kan hafva innehållit små sandkorn, hvilka repat stenen; och 3) Svärtan kan hafva legat så länge på stenen, att hon fått tid att tränga igenom gummit och göra stenens yta fet. Några af dessa fel kunna afhjelpas. Om stenen blir fet i ytan, så tvättar man honom med terpentinolja, hvilken man sedan aftorkar med en lapp, doppad i litet vatten. Hjel- per icke detta fullkomligt, så måste man doppa lappen, hvarmed stenen aftorkas, i gummi vatten, blandadt med ättika. Då 62 stenen blifvit ren, låter man svärtvalsen gå öfver densamma, för att öfvertyga sig att stenen icke mera svartnar. Märker man då inga fläckar, så behandlar man stenen med gummi och låter honom stå dermed i några timmar, hvarefter man fortsätter tryckningen och nyttjar dertill en ganska fast svärta. Om fläckarna återkomma, må- ste det nämde förfarandet förnyas. Har stenen blifvit repad af sand i svärtan, så är det nästan omöjligt att borttaga de der- af uppkomna strecken om de finnas i sjelf- va teckningen; ligga de deremot på den delen af stenen som ej är graverad, så kunna de uttagas med en mer eller min- dre stark syra 1). Litho- Ett sätt att erhålla lithografiska teck- grafiska tecknin- gars ste- reotype- ring. O ris. Teckningen på stenen sker med pen- na och lithografiskt tusch, och behandlas lika som till vanligt stentryck, hvarefter den belägges med en fernissa, som man bereder på följande sätt: Man samman- smälter, i ett glaseradt lerkärl, 4 delar vax, i d. svart beck och i del Burgun- derbeck (poix de Bourgogne), och tilläg- ger småningom 4 delar fint pulveriserad Asphalt. Då smältningen skett fullkomligt, tager man blandningen af elden, låter den svalna litet och gjuter den i ljumt vatten, hvarefter man deraf formerar kulor för ningar som kunna stereotyperas och tryc- kas i vanlig boktryckeripräss, har med Gamolng blifvit utfördt af GIRARDET i Pa- 1) Annales de ^Industrie, Tome 6, s. 260. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 4o, s. 412. 63 att förvaras. Då denna blandning skall be- gagnas, upplöser man den i så mycket la- vendelolja, att en fernissa af behörig stad- ga erhålles. Denna fernissa lägges på teck- ningen med en svärtvals eller rouleau, på samma sätt som svärtan till vanligt sten- tryck. Då detta skett, gör man, omkring stenens bräddar en upphöjd kant af vax, såsom vid etsning på kopparplåt brukas, och begjuter stenen några linier högt med vatten, hvartill man sedan blandar utspädd salpetersyra, med den försigtighet, att ste- nen ej för häftigt deraf angripes. Då sy- ran fått verka i 5 minuter afhälles den, stenen tvättas med vatten och får torka, hvarefter man åter med valsen pålägger mera fernissa, gör en ny vaxkant omkring stenen, begjuter teckningen med syra, lika som förut, och efter 4 minuter aftvättar stenen. Syrans behöriga styrka kan ej be- stämdt uppgifvas, men man lärer den lätt af öfningen. Derigenom att syran undan- fräter stenen på de ställen som ej äro skyd- dade af fernissan, erhålles teckningen till- räckligt upphöjd för att kunna afformas och stereotyperas. Man skulle förmoda att syran kunde undergräfva teckningen och skada densamma, men erfarenheten har lärt att detta icke händer, utan att alla delar af teckningen, äfven de finaste linier, fullkomligt bibehålla sig. De stereotypera- de plåtarna, som aftryckas i boktryckeri- präss, gifva teckningar, hvilka fullkomligt likna de vackraste trädsnitt, framför hvil- ka de äga det företrädet att vara mycket mindre kostsamma. I stället för att göra 64 den första teckningen omedelbart på ste- nen, kan man teckna den på autografiskt papper, och sedan öfverflytta densamma 2). Sätt att Man bar länge erfarit att papper som förekgm-innehåller syra, hvilket ofta är händelsen olagen- då det blifvit blekt med chlor, är otjen- heter ligt för stentryck, emedan det har den träffa då egenskapen att borttaga gummit ifrån ste- sten- nen, hvarigenom denne, efter ett visst an- afdragas tal aftryck, som stundom ej stiger till på chlor-mera än 3o eller 4°, börjar blifva fet i papper, ytan, och tager till sig svärta så att tryck- ningen ej kan fortsättas. Det samma in- träffar äfven om papperet innehåller myc- ket alun. Joumar har funnit att denna olä- genhet kan alldeles förekommas om pap- peret doppas i kalk vatten och lemnas att torka ett halft dygn 3). Conser- Då en litografisk teckning en längre Yainn.sa tid skall förvaras på stenen, insvärtar man för sten-den med en fet svärta som icke har den tryck, vanliga trycksvärtans egenskap att snart torka, hvarefter man betäcker teckningen med gummi. Man har likväl funnit att, ehuru torrt det ställe der stenen förvaras än må vara, gummit om någon tid för- ändras, så att teckningen stundom för- derfvas. LEMERCIER i Paris har lyckats att sammansätta en conservationsfernissa, hvar- igenom teckningar på stenen kunna längre och bättre förvaras än på det hittills an- vända 2) Se Bulletin des Sciences Technologiq., Tome 19, s. 71, der äfven proftryck finnas bifogade. 3) Bulletin des Sciences Technologiques, Tome 19, s. 75. 65 vända sättet. Denna fernissa erhålles ge- nom sammansmältning af 20 delar sper- maceti, 19 delar Burgunderbeck, 12 de- lar bomolja, 4 delar hvitt vax och 4 de- lar Venedisk terpentin. Man pålägger den- na fernissa på stenen med en svärtvals. LEMERCIER öfverdrog, i början, stenen med gummi innan fernissan pålades, men han har sedermera funnit, icke allenast att gum- mit kan umbäras, utan äfven att tecknin- gen skyddas mycket bättre om fernissan ensam användes. LEMERCIERS uppgift har blifvit pröfvad, och man har funnit hans metod verkligen äga ett afgjordt företräde framför de kända sätten att conservera lithografiska teckningar 4). Den vanliga valsen, hvarmed den li- För- thografiska svärtan pålägges, är öfverklädd bätkred med skinn, hvarigenom den, på sidan, har vals, en söm, hvilken, ehuru man söker att gö- ra densamma så litet märklig som det är möjligt, likväl kan medföra olägenheter, i synnerhet vid en stor stens insvärtning. Tudot i Paris har med framgång försökt att inrätta denna vals så, att den alldeles blir utan söm. I början sammansatte han valsen af runda skifvor af skinn, upp- trädda bredvid hvarandra på en trädkafle, och sammanprässade, hvarefter valsens yta skars eller svarfvades för att blifva jemn och regelbunden. Han försökte äfven att, på samma sätt förfärdiga valsen af 4) Bulletin des Sciences Technologiques, Vol. 19, s. 77. Prof. PaschJs jirsb. i83i. 5 66 kaliko, men detta ämne befans vara oan- vändbart, emedan, under valsens bruk, trå- dar lossnade ifrån tyget och blandade sig med svärtan. Ibland de olika slags skinn som försöktes, befans kalfskinn äga fö- reträdet. Till valsens sammansättning på det första sättet åtgår mycket skinn, hvar- före Tudot sedermera, i stället för de run- da skifvorna, nyttjade remsor af skinnet, hvilka han lindade på kant omkring kallen. Bäst är att skära dessa, ifrån midten af skinnet, spiralformigt utåt och af lika bredd öfverallt, hvarigenom remsorna icke alle- nast blifva mycket längre, utan äfven bät- tre låta linda sig på kaflen, än om de skä- ras räta efter skinnets längd. Sedan skinn- remsorna äro lindade och sammanprässa- de, bör valsen svarfvas, hvilket dock kan undvikas om man nyttjar remsor af buf- felhud, 3 till 4 linier breda, hvilka då lindas med hudytan utåt; likväl är valsens inrättning på det förra sättet mera för- delaktig. — En mängd försök med dessa valsar i flera stentryckerier hafva visat, att de icke allenast, då de först nyttjas, äro åtminstone lika goda som de vanliga, utan äfven att de genom bruket förbät- tras och få ett stort företräde framför de på gamla sättet gjorda valsarna, samt äro ganska varaktiga 5). Färger Det har, i dessa årsberättelser förut til! blifvit omtaladt, att Guimet i Frankrike "Uitr-upptäckt ett sätt att med konst erhålla marin. 5) Bulletin des Sciences Technologiques, Tome 192 S. 79- 67 ultramarin 6). Denna artificiella ultrama- rin öfverträffar den naturliga i färgens skönhet, men hade hittills ej kunnat be- redas till det pris, att den blifvit af någon vidsträcktare användbarhet. Genom ett förbättradt tillverkningssätt har det nu lyckats uppfinnaren att så nedsätta priset på denna färg, att den icke allenast kan nyttjas till målning, utan äfven vid pap- persberedning, tygs appretering m. m. Guimet skall äfven hafva funnit att ultra- marin kan begagnas till färgning 7). Då basisk chromsyrad blyoxid bere-Chrom- des på det vanliga sättet, erhålles den rödt. aldrig rent cinnoberröd, utan har en djup orangefärg. Liebig och WÖHLER hafva upp- täckt följande sätt att bereda en basisk chromsyrad blyoxid, som i färg täflar med den bästa cinober: Man smälter salpeter vid en ganska svag glödgningshetta i en degel, och tillsätter sedan, i små portio- ner, rent chromgult (neutral chromsyrad blyoxid). Vid hvarje tillsättning uppstår en stark uppkokning, förorsakad af gaser som utveckla sig, och massan blir svart, emedan det basiska saltet har denna färg så länge det är hett. Man fortfar att tillsätta den neutrala, chromsyrade bly- 6) Se årsberättelsen 1829, s. 34. 7) Bulletin de la Société d‘encouragement, Apr. 1831, s. 227. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques. Vol. 18, s. 201. — Annales de Chimie et de Physique Vol. 46, s. 431. — Journal of Royal Institution Vol. 2, s. 401. — Zeitblatt fiir Gewerbtreibende, Band. 5, s. 368. 68 oxiden till dess att största delen af salpe- tern är decomponerad, hvarvid man iakt- tager att hålla salpetern i endast lindrig glödgning, emedan en för stark hetta gif- ver en mindre skön och i brunt dragande färg. Man lemnar den smälta blandningen i några minuters hvila, för att gifva chrom- färgen tid att sjunka, hvarefter man af- häller den ännu flytande saltmassan af chromsyradt kali och salpeter, hvilken se- dan kan begagnas till beredning af chrom- gult. Den i degeln återstående massan ut- lakas med vatten, tvättas väl och torkas. Vid denna behandling med vatten är det för färgens skönhet väsendtligt att icke låta saltlösningen för länge vara i berö- ring med det röda pulvret, emedan detta derigenom får en mindre hög färg och drager i orangerödt. Pulvret afsätter sig likväl ganska hastigt, i anseende till dess tyngd och kristalliniska tillstånd, hvarföre äfven uttvättningen lätt kan ske med skynd- samhet. — Det på detta sätt erhållna chromsyrade blysaltet är ett pulver af en ganska skön cinnoberröd färg, hvilket be- står af små, glänsande, kristalliniska delar, och kan utan tvifvel äfven begagnas till målarefärg i stället för cinnober, så vida det kan beredas till lindrigare pris än denne 8). Cinno- Enligt DÖBEREINER är följande det enk- ber. laste och minst kostsamma sätt att bere- 3) POGGENDORFFS Annalen der Physik, Band. 21, s. 580. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42, s. 390. 69 da cinnober på våta vägen: Man begjuter qvicksilfver med en något concentrerad upplösning af vanlig svafvellefver (KS5), och håller blandningen lindrigt upphettad, under det att man med en flat pistill rif- ver den, till dess att qvicksilfret förvand- lat sig till ett mörkrödt pulver, hvilket sker inom i eller 1} timma om qvicksilf- rets vigt utgör I skålpund. Man afhäller vätskan och begjuter cinnobern med litet utspädd, kaustik kalilut och rifver cinnobern dermed, vid en värmegrad af 40° till 50°, till dess att färgen icke mera höjes. Den afhällda vätskan kan, efter mättning med svafvel, hvarvid upplöst qvicksilfver ut- fälles, på nytt begagnas till cinnober-be- redning 9). S. R. BAKEWELL i London har tagit Tegel- patent på åtskilliga mekaniska inrättnin-slageri. gar för tegels tillverkning, hvilka här blott kunna anmälas 10). En machin för tegels tillverkning, hvilken utmärker sig genom en särdeles enkelhet och synes böra väl uppfylla sitt ändamål, är föreslagen af R. STEVENSON. Den består af ett starkt fyrsidigt kärl som ofvantill är öppet och som är försedt med en piston; vid bottnen har detta kärl, på en eller flera af sidorna, en utåt af- smalnande öppning, hvari en form är in- satt, hvilken inuti har de dimensioner 9) SCHWEIGGERS Journal, Band. 61, s. 380. — Pharmaceutisches Central-Blatt, 1831, s. 204. 10) The London Journal of Arts, 2:d Series, Vol. 8, s. ii3. 7O som teglets tvärsection skall hafva. Kärlet fylles med förut tillredd tegelmassa och flyttas, på en jernbana, under en stark skrufpräss som nedtrycker pistonen och utprässar massan genom formarna. Mas- san erhålles då i långa stycken, hvilka sedan blott behöfva att afskäras för att gifva teglen 1). Brödle- E. ClAYTON i Nottingham har upp- cdning:funnit en förbättrad machin till degs be- machin redning för brödbakning. Denna machin till de- består af en tunna, hvilande på tvenne gens be- , . ’ 1 . redning, tappar, omkring hvilka hon kan omkring- vändas. Inuti tunnan är en med knifvar försedd ram, hvilken kan vändas omkring medelst en vef utom tunnan. Ramens och tunnans rörelser bero af hvarandra, ge- nom en utvexling af hjul, hvilken är så inrättad, att, då ramen kringvändes, tun- nan äfven går omkring, men i motsatt riktning. Mjölet och öfriga ämnen, hvaraf degen skall bestå, inläggas i tunnan, ge- nom hvars omhvälfning, tillika med den inuti henne omkringgående ramens och knifvarnas verkan, degen blir arbetad el- ler knådad 3). Giftiga För några år sedan upptäcktes att fle- tillsatser re bagare i Belgien och norra Frankrike nyttjade en tillsats af kopparvitriol (sval- velsyrad kopparoxid) i brödet, hvaraf of- 1) Register of Arts, Oct. 1830, s. 136. — DING- LERS Polytechn. Journal, Band. 39, s. 223. 2) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 7, s. 320. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. ii, s. 266.— DING- LERS Polytechn. Journal, Band. 41, s. 255. 71 ta giftiga verkningar yttrade stg hos per- soner som förtärt sådant bröd. Den Ne- derländska regeringen nödgades att vid- taga stränga åtgärder emot detta missbruk, som likväl befans icke härleda sig ifrån en brottslig afsigt, att åstadkomma förgift- ningar, utan hafva sin orsak i okunnighet om faran af kopparvitriolens användande, som man funnit medföra betydliga förde- lar vid brödberedningen. Fleres uppgifter instämde deri att detta kopparsalt hade den egenskapen, att icke allenast åstad- komma en fullkomligare jäsning i degen, äfven då denne bereddes af sötigt mjöl, utan ock, att tillåta en inblandning af min- dre dyra mjölsorter, såsom af ärter och bönor, utan att brödets godhet deraf syn- bart förminskades. I anledning häraf bar KUHLMANN anställt undersökningar, i än- damål att utröna bvad inflytande på brö- dets beskaffenhet de ämnen yttra, hvilka man vet hafva blifvit nyttjade såsom in- blandningar i degen; hvarjemte han upp- gifvit de metoder till dessa ämnens upp- täckande, hvilka han funnit vara de tjen- ligaste. Han fann att kopparvitriol verk- ligen och i en förvånande grad bidrager till brödets jäsning. Detta salts verkan vi- sar sig redan bestämdt då man tillsätter blott -5865 deraf i degen, hvilket utgör ungefär i gran på 73 skålpund bröd. Den största jäsningen erhålles af 55865 till 15860 kopparvitriol; öfverskrides detta förhållan- de så blir brödet för fuktigt och mindre hvitt samt får en egen obehaglig surdegs- lukt. Kopparvitriolen har tillika den egen- 73 skapen all gifva brödet en större fasthet, hvarföre man, genom tillsats deraf, kan lätt erhålla ett väl jäst bröd af sötigt och fuktigt mjöl. Brödet kan derigenom qvar- hålla så mycken fuktighet att det blir 4 tyngre än annars, utan att dess beskaf- fenhet synes försämrad. Surdeg och kok- salt, som vanligtvis nyttjas till att gifva degen fasthet, kunna besparas genom en ringa tillsats af kopparvitriol, men det blifver då nödvändigt att taga något mera jäst. Kopparvitriolen är verksammare i hvitt och fint än i groft bröd, hvilket sednare i sig sjelft är fuktigt och blir det ännu mera af äfven den ringaste inbland- ning af kopparsaltet. Den största qvanti- tet af detta salt man kan använda, utan att skada brödets utseende, är 5856; tager man mera så blifver brödet vattnigt och får stora håligheter. Med 15%5 kopparvi- triol jäser degen icke mer och brödet blir grönt. Om man, i detta fall, utlemnar surdegen och tager mera vatten till de- gens beredning, så jäser brödet väl och blir ganska poröst och håligt, men tillika fuktigt och grönaktigt, samt får en stark och oangenäm lukt af surdeg. Af hvad som här blifvit anfördt synes, att den qvantitet kopparvitriol, som fordras för att åstadkomma den fördelaktigaste ver- kan på brödet, är så ringa, att den icke genast kan medföra någon särdeles fara; men då ett fortsatt njutande af det kop- parhaltiga brödet kan hafva ett skad- ligt inflytande på helsan, blifver koppar- vitriolens användande vid brödberedning 73 alltid straffbar, helst det i sjelfva verket är ett af vinningslystnaden alstradt be- drägeri. Ibland reagentier till upptäckan- de af kopparhalt i bröd är cyanjernkalium (blodlutssalt) det känsligaste. Om man doppar bröd, som, på 10,000 delar, inne- håller blott 1 del kopparvitriol, i en lös- ning af cyanjernkalium, så får brödet der- af, nästan i ögonblicket, en rosenröd färg. Om denna reaction skall blifva synlig, må- ste likväl brödet vara hvitt. Genom föl- jande analytiska förfarande har KUHLMANN upptäckt kopparhalten i bröd som inne- hållit blott -6856 af sin vigt kopparvitriol: Man förbränner 200 gram mer af brödet fullkomligt i en platinadegel, rifver åter- stoden till ett fint pulver, som man sedan utrörer med 8 till 10 grammer salpeter- syra. Den erhållna blandningen upphettar man till dess att nästan all fri syra är förjagad och massan liknar en tunn deg. Man uppblöter denna, med tillhjelp af uppvärmning, i ungefär 20 grammer de- stilleradt vatten, frånsilar vätskan och för- sätter den med kaustik ammoniak, i litet öfverskott, samt några droppar lösning af kolsyrad ammoniak. Sedan vätskan kall- nat afskiljer man, genom filtrering, den hvita fällningen, och inkokar vätskan till 1 af dess volum, hvarvid den fria ammo- niaken förflyger. Vätskan göres svagt sur med en droppa salpetersyra, hvarefter man delar den i två delar, af hvilka den ena försättes med cyanjernkalium, och den andra med svafvelbundet väte eller hy- drothionammoniak. Den förra delen af vät- 74 skan blir då genast rosenröd och afsälter, efter några timmar, en karmosinröd fäll- ning; den andra delen deremot får en svag gulaktig färg, och afsätter en brun fällning. — Alun har länge och ganska ofta blifvit använd till inblandning i bröd. KUHLMANN har funnit den åstadkomma nä- stan samma verkan som kopparvitriolen, men i långt mindre grad. En tillsats af 5466 kopparvitriol är redan för stor, så att degens jäsning deraf hindras i stället för att befordras, då deremot samma qvan- titet alun icke gör någon märkbar verkan, hvilken först visar sig då alunhalten ut- gör -35 och blir ännu starkare då tillsat- sen af alun är --. KUHLMANN förmodar att en mycket större qvantitet alun hin- drar jäsningen på samma sätt som en för stor tillsats af kopparvitriol. Till aluns upptäckande i bröd gifver KUHLMANN föl- jande föreskrift: Man bränner 200 gram- mer bröd till aska, behandlar denna med salpetersyra, afdunstar blandningen till torrhet, digererar återstoden med ungefär 20 grammer destilleradt vatten och förfar på samma sätt som då man vill söka en kopparhalt i brödet. Den erhållna lösnin- gen, hvilken man ej behöfver filtrera, upp- hettar man med ett öfverskott af rent kau- stikt kali, hvarefter den filtreras och slut- ligen kokas, några minuter, med salmiak, hvaraf lerjorden utfälles. -— Svafvelsyrad Zinkoxid eller zinkvitriol uppgifves såsom ofta nyttjad af bagare. En tillsats deraf i brödet är ganska farlig. KUHLMANN fann af detta salt ingen anmärkningsvärd verkan 75 på brödets yttre beskaffenhet, och tror derföre att det af bagarne blifvit förvex- ladt med kopparvitriol, hvarmed det lik- väl icke har någon likhet. Till zinkhaltens upptäckande föreskrifver han följande me- tod: Man blöter 200 grammer bröd i kallt destilleradt vatten, utprässar vätskan genom linne och filtrerar den sedan ge- nom papper. Man afdunstar den filtrerade vätskan till dess att den blir något klib- big, hvarefter man försätter den med kau- stik ammoniak och filtrerar den åter. Vät- skan göres sedan sur med salpetersyra och delas i två delar, af hvilka den ena försättes med cyanjernkalium och den an- dra med hydrothionammoniak. Dessa bå- da reagentier gifva, om vätskan innehål- ler zink, hvita fällningar som äro lösliga i ett öfverskott af kaustik ammoniak. Svaf- velsyrehalten i bröd som innehåller an- tingen zinkvitriol eller alun, upptäckes lätt, orn brödet på förenämde sätt utlakas med vatten, och man i den filtrerade klara vät- skan dryper en lösning af chlorbarium (saltsyrad baryt). — Kolsyrad Talkjord (Magnesia alba). Enligt Edmund Davys upp- gift skola 20 till 40 gran af detta salt, väl blandade med i skålpund skadadt mjöl väsendtligt bidraga till brödets förbättring. KUHLMANN fann deremot icke den kolsy- rade talk jorden mycket befordra degens jäsning, men 525 del deraf gaf brödet en gulaktig färg, och kunde derigenom tjena till att gifva ett bättre utseende åt bröd af sämre mjölsorter. För att upptäcka en tillsats af detta salt, förbränner man 200 76 grammer bröd, finrifver askan, hvilken, i fall hon innehåller talkjord, är hvitare och mera voluminös än vanligt, hvarefter man utrörer henne med ättiksyra och af- dunstar hlandningen till torrhet för att förjaga den fria syran. Återstoden behand- las med alkohol och filtreras; den spiri- tuösa lösningen afdunstas till torrhet, och det som då återstår, upplöses i vatten. Lösningen försättes med kali-bicarbonat och filtreras, hvarefter den kokas, då den kolsyrade talkjorden afskiljer sig i form af en slemmig fällning. — Kolsyrade alka- lier. Enligt fleres påstående skall kolsyrad ammoniak bidraga dertill att brödet bättre häfver sig och blir hvitare. KUHLMANN er- höll, i tvenne försök, intet anmärknings- värdt resultat af detta salt, och anser det medföra föga nytta vid brödberedningen, så vida icke en mycket stor tillsats deraf användes, i hvilket fall det, genom för- vandling till ättiksyrad ammoniak, möjli- gen kan, likasom kolsyradt kali och na- tron, gifva brödet egenskapen att längre bibehålla sin fuktighet. Den i detta fall frigjorda kolsyran kunde kanske i någon mån bidraga till brödets utsVällning. Am- moniaken, hvilken, till en stor del, qvar- stadnar i brödet, i form af ättiksyradt salt, kan upptäckas, om man utlakar brö- det med vatten, afdunstar lösningen och, i en glaskolf, hvari man hängt ett med en syra rodnadt lakmuspapper, behand- lar det erhållna extraktet med kaustikt kali: lakmuspapperet återfår då sin blåa färg af den utvecklade ammoniaken. Lik- 77 väl, om detta pröfningssätt skall vara be- visande, måste ammoniakhalten vara gan- ska stor, ty äfven vanligt bröd, behand- ladt såsom blifvit nämdt, gifver ammo- niak, bildad af brödets qväfvehaltiga be- ståndsdelar. Om brödet har en inbland- ning af kolsyradt kali eller natron, upp- täckes detta lätt då man undersöker brö- dets aska, som, i sådant fall innehåller flera lösliga ämnen och mera fritt alkali. — Koksalt har, likasom kopparvitriol och alun, den egenskapen att gifva degen fast- het, men i ringare grad. Det gör likväl brödets inkråm aldrig så sönderdeladt och följaktligen icke så hvitt, som det blifver af de nämde salterna, men detta oaktadt, är brödets qvalitet bättre; ty det mycket porösa bröd, som man erhåller genom en lagom tillsats af kopparvitriol eller alun, har icke mycken smak. Koksaltet ökar äf- ven brödets vigt och, i stället för att gö- ra kostnaden större, gifver det bagaren en vinst genom den ökade vigten. Genom en tillräcklig myckenhet koksalt kan man, lika som genom kopparvitriol och alun, spara surdegen, hvars tillsats, äfven ge- nom blotta knådningen, om den fortsät- tes något längre än vanligt, kan betyd- ligt minskas. — Krita, piplera och gips synas hafva blifvit blandade med degen blott för att öka brödets vigt och kanske äfven dess hvithet. Dessa ämnen upptäc- kas lätt efter brödets förbränning till aska 3). 3) Journal de Chimie médicale Mars 1831, s. 65. — Bulletin des Sciences Technologiques, 78 Socker. Åtskilliga förbättringar i tillverknin- gen af socker hafva blifvit föreslagna, men de flesta af dem angå dels sjelfva sockerrörssaftens kokning och behandling, dels innehålla de i hufvudsaken ingen ting Sätt att förut okändt. Det vigtigaste som i detta ÄsergääzAämne blifvit bekant under det förflutna benkol året, är ett i norra Frankrike användt för- colore- farande att göra nyttjadt benkol åter tjen- rande ligt för sockerraffineringen: Man upphet- skap" tar 6o liter (ungefär 222 kanna) vatten till kokning och lägger sedan deri 100 skålp. af det nyttjade kolet, och omrörer det med vattnet ända till dess att kolet är fullkomligt uppslammadt, och icke gör nå- got motstånd vid omrörningen, hvilken man sedan fortsätter i 5 minuter. Pannan, hvari kokningen skett, lyftes derefter af elden, och vattnet afhälles ifrån kolet, hvilket sedan uttages och lägges i ett träd- kärl, hvari det, ännu hett, tvättas två gånger med vatten. Man använder härtill, hvardera gången 24 liter (9 kannor) kallt vatten, som man omrörer starkt tillika med kolet, hvarefter man ställer kärlet lutande, så att största delen af vattnet afrinner. Man låter sedan vattnet ytterligare afrin- na, derigenom att man upplägger kolet på ett lutande trädplan. Det tvättade kolet måste nu fullkomligt torkas. Om somma- ren sker detta lätt i solvarmen, om man Tome 17, s. 26. — Annales de Pindustrie fran- caise et étrangére, Tome 6, s. 137. — Dio- lers Polytechnisches Journal, Band. 39, s. 439. 79 utbreder kolet i tunna lager, på linnedu- kar, lagda på halm eller videmattor, och beständigt omrörer det. Om vintren der- emot är torkningen svårare och kostsam- mare, emedan den måste ske på upphet- tade plåtar. Sedan kolet blifvit torkadt, brännes det i jerncylindrar, inlagda i ett slags reverberugn. Hvar och en sådan ugn inrymmer 6 cylindrar. Man bränner kolet, antingen ensamt, eller med tillsats af obrän- da ben. I förra fallet lägger man i hvar cylinder 60 till 65 skålpund af det tvät- tade och torkade kolet, tillsluter cylindrar- na och kittar dem med lera, hvarefter man inlägger dem i ugnen. För att göra glödg- ningen jemn, omvänder man cylindrarna hvar fjerdedels timma. Den första brän- ningen, som naturligtvis går långsammare, varar i 5 timmar, men sedan ugnen en gång är uppvärmd, fordrar hvarje brän- ning blott 4 eller 43 timma. Gylindrarne måste helt och hållet rödglödga, hvarvid de gasformiga ämnena från kolet utslippa genom sprickor i kittningen. Så snart brän- ningen är slutad, uttager man cylindrar- na utur ugnen och låter dem svalna till dess att man kan röra dem med händer- na, då man uttömmer kolet, hvilket nu är färdigt att begagnas. Kolet förlorar i brän- ningen 9 till io procent i vigt. — Ge- nom bränning med tillsats af ben skall kolet blifva bättre än då det brännes en- samt. Bränningen tillgår, i detta fall, på samma sätt som förut är nämdt; endast kolets behandling är olika. Man sönderslår benen i stycken, och fyller med dessa ett 8o mått som inrymmer 9 eller 10 skålpund deraf. Vid hvarje cylinders fyllning inläg- ger man skiftevis omkring 6 skålpund ben- kol och en handfull krossade ben, hvar- vid man iakttager att de båda yttersta lagren komma att bestå af benkol. Hvarje cylinder kommer således att innehålla om- kring 5o skålp. kol och 10 skålp. ben. Då bränningen är slutad och cylindrarne kall- nat, tömmas dessa, då man erhåller en bland- ning af kol och halfbrända ben, hvilka sednare frånskiljas med en sikt af zink- eller kopparbleck, hvars hål hafva 2 till 3 liniers diameter, hvarefter det genomgång- na kolet ytterligare siktas genom en hår- sikt. De halfbrända benen sönderstotas och läggas i en särskild cylinder, i hvil- ken de sedan fullkomligt brännas. I 6 cy- lindrar, som innehålla 302 skålp. benkol och 6o skålp. ben, erhållas 256 skålp. ombrändt kol och 46 skålp. halfbrända ben, hvilka, genom ytterligare bränning, gifva 41 skålp. benkol. — Det tillika med ben brända kolet får en högst obehaglig lukt och smak som meddelas åt sirapen, men, under dennes kokning, försvinna. Det förmodas att kolet skulle erhållas lukt- och smakfritt, om benen, innan de brän- des, befriades ifrån fett genom utkokning med vatten; det erhållna fettet kunde då ersätta den ökade arbetskostnaden. Anta- let af cylindrarna, i hvilka bränningen sker, är en vigtig punkt i ekonomiskt hän- seende. Man behöfver, af följande grun- der, 18 cylindrar för hvarje ugn. Sex cy- lindrar 81 lindrar inläggas i ugnen klockan 6 om morgonen, och uttagas glödande klockan ii, då genast 6 andra cylindrar insättas; dessa uttagas klockan emellan 3 och 4, då i deras ställe 6 nya cylindrar läggas i ugnen, emedan de först uttagna ännu ic- ke hunnit tillräckligt kallna. Man har icke funnit utväg att göra tre bränningar på dagen med ett mindre antal cylindrar* men med desamma 18 cylindrarna kan man göra fyra bränningar på en dag; ty de 6 cylindrarna som uttagas klockan ii kunna blifva kalla till klockan 8 om af- tonen, och då på nytt brukas. Vid denna sista bränning behöfves blott 2} timmas tillsyn, hvarefter ugnen kan öfverlemnas åt sig sjelf, sedan den blifvit försedd med en god eld. <— I fyra väl skötta ugnar kunna, med 72 cylindrar, 6000 skålpund benkol på dagen brännas. Cylindrarna gö- ras af tackjern, som bör vara något mjukt. Hvar och en af dem väger 120 till 1 30 skålpund 4). DINGLER har uppgifvit ettsätt att till- jtlikd^ verka ättika, h varigenom ättikbildningen TätFigt fullbordas inom två dagar och kan under- erhålla hållas i oafbruten gång. Metoden grun- ättika, dar sig derpå, att ättikjäsningen i en vät- ska påskyndas i mån som denna får en större i beröring med luften satt yta, under medverkan af en behörig värme- 4) L‘Agriculteur-Manufaclurier, Apr. 1831, s. I. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 41, s. 419- Prof. Pasch‘s Arsb. i83z. 0 82 " grad och ett tjenligt jäsningsmedel. Dessa vilkor uppfyllas derigenom, att den jäsan- de vätskan, i en underhållen temperatur af 38° till 40°, får utbreda sig Öfver ytan af hyfvelspånor, indränkte med ättika, hvilken, såsom det är bekant, utgör ett af de kraftigaste ferment för ättikjäsnin- gen. Spånorna hyflas af friskt bokträd, helst rödbok. Trädet sågas i alnslånga styc- ken , hvilka man kokar flera timmar, i en tillräcklig myckenhet vatten, och se- dan låter ligga deri i 24 timmar. Detta sker dels för att utlaka lösliga ämnen utur trädet, dels för att göra hyflingen lättare. Spånornas tjocklek kan vara 3 linie. Om trädet icke blifvit utkokadt före hyflingen, så kokar man spånorna. Dessa spånor in- packas stadigt i stående fat af 175 till 200 kannors rymd, hvarefter man, medelst en sprutkanna, ingjuter i hvart fat 3 till 4 kannor god ättika, hvilken rnan fördelar Öfver spånorna så jemnt som möjligt är. Faten betäckas sedan med lock, och rum- met uppvärmes till 38° eller 43°, och då temperaturen sjunkit till 33°, eldar man på nytt, till dess att den förra värmegra- den blifvit återställd. Efter 12 timmars förlopp aftappas ättikan, som samlat sig på botten i fatet, och gjutes åter på spå- norna. Då ättikan, på detta sätt blifvit pågjuten 4 gånger inom 48 timmar, har största delen deraf insugit sig i spånorna. Hvarje gång ättikan rinner igenom spånor- na borttaga dessa ifrån henne en ganska betydlig delsyra, hvarföre det, i fall den pågjutna ättikan ej varit tillräckligt stark, 83 kan inträffa, att den del deraf, som efter 24 timmar afrinner, har en blott svagt sur smak. I sådan händelse bör man, till de följande pågjutningarna använda ny ät- tika. Äfven kan det hända, vid sjelfva ät- tikeberedningen, att den först erhållna ät- tikan är svag, men den får likväl snart sin behöriga styrka under processens fort- sättning. De på detta sätt med ättika ge- nomd ränkta spånorna kunna begagnas i ungefär tre år, utan att behöfva ombytas, så vida den vätska som användes till ät- tikeberedningen, är ren och klar; är den deremot grumlig, eller innehåller främman- de ämnen, som afsätta sig i spånorna, så måste dessa tid efter annan uttagas och rensköljas med vatten. — Till ättikans be- redning föreskrifver DINGLER en tillmäsk- ning, gjord lika som till bränvinsbrän- ning, af 75 skålpund råggröpe och 25 skålpund gröpt malt af korn eller hvete. Under stark vinter tager man till mäsk- ningen 266 skålp. vatten 5) af 80°, och till afkylningen 434 skålp. kallt vatten; i blid väderlek tages 304 skålp. vatten af 75° till mäskningen och 496 skålp. kallt vatten till afkylningen; och om sommaren 342 skålp. vatten af 65° till mäskningen, och 558 skålp. kallt vatten till afkylnin- gen. Råggröpet och maltet inröras små- ningom i det heta vattnet; blandningen betäckes och får stå 3 timma, hvarefter den väl omröres. Sedan låter man bland- 5) En kanna vatten väger 6,1467 eller ungefär 65 skålpund. 84 ningen stå utan betäckning 2 till 2 3 tim- ma, under hvilken tid omrörningen ofta förnyas. Det kalla vattnet tillsättes sedan småningom och under oafbruten omrör- ning. Tillmäskningen försättes med 13 kan- na jäst, och lemnas, efter slutad spirituös jäsning, att klarna, hvarefter den silas och blandas genast med lika mycket brän- vin af 0,940 eg. vigt vid +15° tempera- tur, hvilken blandning låter förvara sig i 8 dagar. — Sedan rummet, hvari ätti- kan skall tillverkas, blifvit uppvärmdt till 38° eller 40°, gjuter man, med en sprut- kanna, i hvart och ett af de förut omta- lade faten med de syrade hyfvelspånorna, i kanna af nyssnämde blandning (eller i stop tillmäskning och lika mycket brän- vin) utspädd med 6 kannor 23° till 25° varmt vatten, hvarefter faten täckas med passande lock. Så snart rummets tempe- ratur sjunkit till 33°, måste den åter hö- jas till 38° och alltid bibehållas emellan dessa värmegrader. Efter 12 timmars för- lopp (om aftonen) aftappar man den vät- ska som samlat sig på botten i kärlen, gjuter den åter på spånorna och betäcker kärlen. Efter 24 timmar (morgonen följan- de dagen) begjutas spånorna, på samma sätt som förut, med en blandning af i stop tillmäskning och i stop bränvin, se- dan rummet, innan pågjutningen sker, blif- vit uppvärmdt till 38° eller 40°. Straxt derefter aftappas det som samlat sig på botten i kärlen, hvilket likaledes gjutes på spånorna. Efter 36 timmar (andra da- gens afton) aftappas åter den samlade vät- 85 skan och gjutes tillbaka i kärlen. Efter 48 timmar är ättikan färdig och tappas i förvaringskärlen. Jäsningsfaten påfyllas med ny blandning, och man fortfar oaf- brutet såsom blifvit nämdt. För att lem- na luften tillträde till den jäsande vätskan i faten, har hvart och ett af dessa, på halfva höjden ett hål af 8 liniers diame- ter. I stället för att, såsom ofvan är fö- reskrifvet, först slå uti faten i stop till- mäskning och i stop bränvin, blandadt med vatten, och efter 24 timmar pågjuta de öfriga i stop tillmäskning och i stop bränvin, kan man på en gång påfylla he- la blandningen och gjuta den tillbaka på spånorna hvar 1 2:te timma. Vill man, gö- ra ättikan starkare än vanligt, så kan man, efter 48 timmars förlopp ännu tillsätta nämde qvantiteter tillmäskning och brän- vin eller i stop af hvardera, så alt den starkare ättikan blir färdig först efter tre dagar. Hvar gång vätskan, som skall jä- sa till ättika, gjutes i faten, måste rum- met förut uppvärmas till samma tempera- tur som vid spånornas syrning. Ättiketill- verkningen får ej en längre tid afbrytas, emedan man då blir nödsakad att på nytt syra spånorna. Om tillmäskningen tål att ytterligare utspädas, så måste detta ske med kokhett vatten, så att blandningen får en temperatur af 26° till 32° För att så mycket möjligt är undvika förlust, bör man ej låta faten vara obetäckta längre tid än som behöfves för påfyllningen. Tid efter annan bör tillses att lufthålet på fa- tens sida ej är tilltäppt af spånorna. I 86 stället för tillmäskning och bränvin kan man till ättikeberedhingen äfven använda andra spiritushaltiga vätskor, såsom vin, cider, bränvinslank , öl. Förfarandet med dessa blifver i hufvudsaken detsamma: mail låter vätskan, sådan som hon är, el- ler, om så fordras, utspädd med litet vat- ten, gå igenom syrningsfaten i 2 dagar och gjuter henne tillbaka på spånorna hvar ia:te timma. Till ett fat af 175 kannors rymd tages hvarje gång 8 kannor af den spiritushaltiga vätskan. Ättikberedningen går lättare ju mindre främmande ämnen Vätskan innehåller: är deremot hennes halt af sådana ämnen betydlig, så är det bät- tre att antingen destillera vätskan och an- vända blott destillatet till ättikberednin- gén, eller ock begagna henne såsom till- sats i stället for bränvin. Det bästa och säkraste sättet att, efter förutnämde jäs- hingsmetod tillverka sådesättika är följan- de: Man bereder tillmäskningen på det ofvan anförda sättet, afhäller största de- len af den klara vätskan och destillerar återstoden. Man gjuter på ett fat af 156 till 175 kannor och fyldt med syrade spånor, 6 kannor af den afhällda, klara vätskan och derefter 2 kannor af destilla- tet. Den genom spånorna gångna vätskan återgjuter man i fatet hvar 1 2:te timma, då ättikan blir färdig på 2 dagar. — Om den erhållna ättikan icke är klar, så må- ste hon undergå klarning. Detta sker på stående fät, lika syrningsfaten, med den skillnad likväl, att de icke hafva något luft- hål. Man fyller desså fat helt och hållet, men 87 löst, med syrade bokträdsspånor, på h vil- ka ättikan gjutes, då den vanligtvis inom 2 eller 3 dagar blir klarad, under det att grumlet fäster sig vid spånorna. Då dessa blifvit för mycket orena, måste de ren- sköljas med vatten innan de åter begag- nas. Ättikans klarning anställes i en käl- lare eller annat svalt rum 6). Det vidsträckta användandet af chlor- Chlor- kalk, som nu mera kan anses såsom oum- kalkr bärlig i åtskilliga näringsgrenar, har gif- vit anledning till flera försök att utfinna ett enkelt sätt att, med tillräcklig nog- granhet för teckniska behof, pröfva det- ta preparats halt. Erfarenheten har visat att Gay-Lussacs chlorometer 7) , ehuru sin- rikt uttänkt, har åtskilliga ofullkomlighe- ter som göra den mindre tillförlitlig. Den dertill hörande indigolösningen är svår att bereda så att den alltid blir lika, och derjemte bibehåller den sig icke oförän- drad, hvarigenom den nödvändigt " blifva ett osäkert pröfningsmedel. måste Dess- 6) DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 317. 39, s. 7) Se årsberättelsen 1830, s. 72. — I den här citerade artikeln om GAY-LUSSACS chlorometer är det på några ställen förekommande måttet centiliter en felskrifning och bör öfverallt än- dras till kukik centimeter. Tillika må anmär- kas, rörande decimaldelningen af de hela gra- derna på det till chlorometern hörande mått- glaset, att vanligen blott hvarannan rodedels grad är utsatt eller, hvilket är detsamma, hvarje hel grad är delad blott i 5:tedelar, af hvilka hvar och en innehåller X kubik cen- timeter. 88 utom yttrar chlorkalk-lösningen en olika blekningsförmåga , eftersom den mer eller mindre hastigt blandas med indigolösnin- gen. I allmänhet blekes desto mera indi- go, ju hastigare chlorkalk-lösningen till- sättes; men det gifves en punkt öfver hvil- ken detta förhållande blir omvändt. En annan omständighet, hvilken bidrager att göra resultatet af pröfningen vacklande, är sättet hvarpå chlorkalken borttager indi- gons färg. Då decoloreringen är fullstän- dig, blir indigolösningen brun, men innan denna färg inställer sig genomgår densam- ma flera nuancer af grönt, hvarigenom det är svårt att noga iakttaga det ögon- Morins blick då den blåa färgen försvinner. Till hlez- undvikande af dessa anledningar till osä- kerhet vid chlorkalkens pröfning, föreslog A. MORIN i Geneve, för några år sedan, en lösning af manganchlorur i indigolös- ningens ställe, utan att för öfrigt förän- dra något i chJorometerns inrättning. Om man gifver mangansaltlösningen en sådan halt, att i volum deraf svarar emot 10 volumer indigolösning, så behöfver man, vid försöken, endast göra den förändring, att man tager 10 gånger så mycket chlor- kalklösning som då man, till dennes pröf- ning, nyttjar indigo efter GAY-LUssAcs me- tod; det är klart att chlorometerns anvis- ningar härigenom icke förändras. Man gju- ter mangansaltlösningen i chlorkalken, hvar- vid dessa decomponera hVarandra: man- ganoxid fälles pch chlor utvecklas. Om man afbryter tillsättandet af mangansalt- lösningen i det ögonblick då fällningen 89 upphörer att bildas, så utvisar qvantite- ten af använd manganchlorur chlorkalkens halt alldeles på samma sätt som indigo- lösningen i GAY-LUSSACS chlorometer. För att erhålla ett någorlunda noggrant re- sultat, och noga träffa den punkt der en ytterligare tillsats af mangansaltet icke åstadkommer fällning, måste man emel- lanåt filtrera vätskan och väl uttvätta det fällda, genom hvilken omständighet detta pröfningssätt går något långsamt. Äfven anmärker MORIN att manganlösningen med tiden undergår någon förändring, hvilken likväl är obetydlig och igenkännes genast af en uppkommen fällning 8). A. Penot har, till chlorhaltiga lös- Penots ningars och chlorkalks pröfning, föreslagit cheee- användandet af svafvelbarium upplöst i vatten. Om denna sistnämde lösning gju- tes i en lösning af t. ex. chlorkalk, så sönderdelas båda, svafvel fälles och chlor- barium bildas. Orn man går försigtigt till- väga, så kan man noga träffa den punkt då chlorkalken är jemt sönderdelad, eller ock kan man tillsätta ett ganska ringa öf- verskott af svafvelbarium, hvilket igen- kännes deraf, att vätskan i ögonblicket svär- tar ett i en lösning af neutral salpetersy- rad eller ättiksyrad blyoxid doppadt och sedan torkadt papper. Det är tydligt att qvantiteten af användt svafvelbarium må- ste stå i förhållande till den pröfvade lös- 8) Annales de Chimie et de Physique, Febr, 1828, s. 139. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 29, s. 41. 9° ningens chlorhalt. Det med blysalt genom- dränkta papperet mörknar eller blir gult, efter några ögonblick, äfven af en chlor- haltig lösning ensam; man måste derföre så länge tillsätta svafvelbarium till dess att papperet genast svärtas då man ha- stigt stryker ett streck derpå med ett i vätskan doppadt glasrör. — Lösningen af svafvelbarium bör förvaras i lufttätt till- slutna, och med svärtadt papper beklädda flaskor; men detta oaktadt sönderdelas dock lösningen med tiden, hvarföre man, tid efter annan, måste undersöka densam- mas halt. Härtill begagnas bäst en lös- ning af svafvelsyrad zink, hvilken ej är underkastad någon förändring utan kan alltid erhållas likhaltig. Man behöfver blott drypa zinksaltlösning i lösningen af svaf- velbundet barium, till dess att denna sed- nare icke mera svärtar blysaltpapperet, då man, af den qvantitet zinksalt som åtgått, kan beräkna svafvelbariumlösningens halt. — Grunderna för PENOTS chlorometer äro för öfrigt följande: Enligt GAY-LUSSAC innehåller en kilogramm torr chlorkalk 320,88 grammer chlor, hvarföre 5 gram- mer sådan chlorkalk kunna decomponera 0,7842 grammer svafvelbundet väte. Man måste derföre hafva en lösning af svafvel- barium, af sådan halt, att den qvantitet deraf, som rymmes i en alkalimeter 9), svarar emot 0,7842 grammer svafvelbun- det väte. Om 5 grammer chlorkalk jemt sönderdelas af denna qvantitet svafvelba- 9) Se Årsberättelsen år 1830, s. 6o. 91 rium, antages chlorkalkens halt = 100. Nämde mått svafvelbariumlösning låter jemnt sönderdela sig af en lika volum zink- saltlösning, som innehåller 73,05 gram- mer krystalliserad svafvelsyrad zinkoxid på i liter. — Då halten af svafvelbarium- lösningen skall pröfvas, fyller man der- med en alkalimeter till o af scalan, hvar- efter man gjuter samma lösning i ett glas, sköljer alkalimetern med rent vatten, hvil- ket man sedan blandar med lösningen i glaset. Derefter fyller man alkalimetern med zinksaltlösning, och tillsätter af den- ha till svafvelbariumlösningen till dess att denna icke mera svärtar det förut om- nämde blysaltpapperet. Om nu alkalime- tern är delad i io grader och hvarje grad i io:dedelar, och hela i alkalimetern varan- de qvantiteten af zinksaltlösning åtgår till att sönderdela svafvelbariumlösningen, så säges denna hålla io grader. Samma in- delning af alkalimetern nyttjas äfven vid chlorkalkens pröfning. Följaktligen, om man multiplicerar chlorkalkens erhållna gradtal med svafvelbariumlösningens, er- håller man chlorkalkens verkliga halt. Så- ledes, om till -chlorkalkens sönderdelning fordras io grader, svafvelbariumlösning söm håller 10 grader så är chlorkalkens verkliga halt ±100; och, om svafvelbarium- lösningen håller 7,8 grader och 8,3 grader deraf blifvit använda, så är chlorhalten =, 8x8,3 =64,74. — För ätt pröfva torr chlorkalk eller annat ehlorsyrligt salt, upp- löser man 5 granimer deraf i 3 liter vatten. Om man finner dess halt vara =100, så ut- 92 märker den, enligt hvad förut blifvit nämdt, att i kilogram af det chlorsyrliga saltet in- nehåller 320,88 grammer chlor. Men i li- ter chlorgas väger, vid o° temperatur och 76 centimeters barometerhöjd, 3,1516gram- mer; följaktligen innehåller i kilogram af det pröfvade chlorsyrliga saltet 101,815 liter chlor. I allmänhet svarar i grad på PENOTS chlorometer emot 1,01815 liter chlorgas på i kilogram; så att, t. ex. i kilogram ehlorsyrligt salt, hvars halt är 65, innehåller 66,18 liter chlorgas. För techniskt behof kan man, utan märkligt fel, antaga, att i liter chlor väger 3,2088 grammer. I denna förutsättning svarar hvar grad af chlorometern jemnt emot 1 liter chlorgas, så att 1 kilogram af ett ehlorsyrligt salt, som visar t. ex. 72 gra- der, innehåller 72 liter chlor. — Om man har att undersöka en chlorlösning, så fyl- ler man alkalimetern dermed och pröfvar den på förutnämde sätt. Om man då fin- ner dess halt vara 100, så utmärker detta att } deciliter af lösningen innehåller } liter chlorgas, emedan den sönderdelar lika mycket svafvelbarium som 5 gram- mer chlorkalk af 100 graders halt; följakt- ligen innehåller I liter af chlorlösningen 10 liter chlorgas. Visar chlorlösningen 80 grader, så innehåller } deciliter deraf 2 li- ter chlorgas, eller 1 liter innehåller 8 li- ter chlorgas; och i allmänhet utmärker gradtalet 10 gånger lösningens chlorhalt. — PENOTS chlorometer är så graderad, att 10 grader på densamma svara emot 1 grad på Gay-Lussacs chlorometer. — 93 La Société industrielle i Mulhausen har låtit undersöka användbarheten af PENOTS chlorometer, och Eduard Schwartz har derom till nämde samfund afgifvit ett yt- trande, hvars hufvudsakliga innehåll är följande: Den största olägenheten i denna pröfningsmetod ligger i undersökningen af svafvelbariumlösningens halt, men denna operation är ganska lätt. Om man vill no- ga bestämma den punkt då den ömsesi- diga sönderdelningen af svafvelbarium och zinksaltet är jemn, måste man låta bland- ningen afsätta det fällda och endast pröfva den klara vätskan på reactionspapperet. Om man tillsatt för mycket zinksalt, så kan man naturligtvis icke mera nyttja blysalt- papperet, utan man måste då antingen göra ett motprof med svafvelbarium, eller ock omgöra operationen. Så snart man känner halten af svafvelbariumlösningen, är det lätt att pröfva chlorlösningen, ty det ringaste öfverskott af svafvelbarium upptäckes genast, icke blott med reactions- papperet, utan äfven af blandningens färg. Försöken med denna chlorometer hafva visat att densammas angifvelser äro till- räckligt noggranna för techniska behof, men erfarenheten måste ännu afgöra hu- ruvida denna pröfningsmetod äger ett verkligt företräde framför den gamla 10). Ett annat nytt sätt att utröna halten MAnO- hos chlorkalk har blifvit uppfunnet af MA- Chkro _____________ meter. 10) Bulletin de la Société industrielle de Mil- hausen, N:o 18, s. 285. — DINGLERS Poly- techn. Journal, Band. 40, s. 142. — Bulle- tin des Sciences Technologiques, Tom. 18, s. 21. ROZEAU. Det grundar sig på qvicksilfver- chlorurens egenskap att vara olöslig i vat- ten och i saltsyra, och att af chlor för- vandlas till löslig chlorid. Undersöknin- gen verkställes med samma instrument som utgöra Gay-Lussacs chlorometer, med den skillnad, att pipetten eller sugmåttet, som innehåller 21 cubik centimeter, begag- nas tdl pröfningsmedlets, och det i gra- der af } cubik centimeter delade måttgla- set till chlorkalkens afmätning. Till pröf- ningsmedel nyttjas en lösning af salpeter- syrad qvicksilfver-oxidul, hvilken beredes på följande sätt: Man upphettar lindrigt, i en glaskolf, 5o grammer qvicksilfver med 10 grammer concentrerad salpeter- syra, utspädd med 4 eller 5 delar vatten. Man låter kokningen fortfara åtminstone en timma, och ersätter det afdunstade, tid efter annan, med destilleradt vatten. Då de ångor, som utvecklas, icke mera hafva någon märklig lukt, tager man kolf- ven af elden och låter den kallna. Vanli- gen erhåller man, på detta sätt, lösningen fri från oxidsalt, men man bör likväl gö- ra sig försäkrad härom. Till detta ända- mål aftager man en liten del af lösnin- gen, utfäller den med ren saltsyra tillsatt i öfverskott, filtrerar, och försätter den genomgångna klara vätskan med kaustik ammoniak i öfverskott. Åstadkommer am- moniaken ingen fällning, och vätskan tilli- ka förblifver färglös, så innehöll qvick- silfverlösningen intet oxidsalt; i annat fall måste digestionen med qvicksilfret fort- sättas längre. Då man är säker att qvick- 95 silfverlösningen icke innehåller oxidsalt, utspäder man den med 3 eller 4 delar vatten och låter den stå på ett kallt ställe, då ett basiskt salt fäller sig och lösningen innehåller ett surt salt. Man filtrerar lös- ningen och förvarar den i en väl tillslu- ten flaska. För att bestämma halten af qvicksilfverlösningen, pröfvar man denna med chlornatrium (rent koksalt). Man upp- löser, till detta ändamål, i i liter vatten, 5,22 grammer torrt chlornatrium, som sva- ra emot f liter chlorgas, och fyller med den erhållna lösningen det till chlorome- tern börande måttglaset. Tillika tager man ett sugmått fullt (2} kubik centimeter) af qvicksilfverlösningen och utspäder den med vatten. Man tillsätter sedan till qvick- silfverlösningen jemnt så mycket af kok- saltlösningen, att denna icke mera åstad- kommer någon fällning. Härvid måste man, i synnerhet emot slutet, gå försig- tigt tillväga och filtrera vätskan, för att bättre kunna se hvad verkan nya tillsat- ser af koksaltlösningen frambringa. Då man filtrerar flera gånger bör man alltid nyttja samma filtrum, för att ej förlora något af vätskan. Om den åtgångna de- len af koksaltlösningen utgör jemnt 10 gra- der eller delar (5 kubik centimeter) af mått- glaset, så har qvicksilfverlösningen den behöriga concentrationsgraden. Detta vore dock en tillfällighet, som sällan inträffar; vanligen behöfver man använda mera kok- saltlösning. Fordras af denna 201 chloro- meterdelar (io kubik centimeter), så är con- centrationen dubbelt så stor som den bör 96 vara, och man måste utspäda qvicksilfver- lösningen med en lika volum vatten; åt- gå 30 chlorometerdelar (15 kubik centime- ter) koksaltlösning, så måste qvicksilfver- lösningen utspädas med sin dubbla volum vatten, och i allmänhet, om n utmärker den använda koksaltlösningens qvantitet, uttryckt i delar af måttglaset, så är---------- antalet af volumer vatten hvarmed i vo- lum af qvicksilfverlösningen bör utspädas för att få sin behöriga concentrations-grad. — För att pröfva chlorkalken, upplöser man 5 grammer deraf i 3 liter vatten, alldeles på samma sätt som om undersök- ningen skulle göras med Gay-Lussacs chlo- rometer. Man afmäter sedan, med sug- måttet 24 kubik centimeter af qvicksilf- verlösningen och utspäder den i ett cy- linderglas, så att detta blifver fyldt till tre fjerdedelar, h varefter man under be- ständig omrörning försätter denna lösning med utspädd saltsyra så länge som någon qvicksilfvcrchlorur fälles, och gifver sedan lösningen ett litet öfverskott af saltsyra. Derefter fyller man chlorometerns mått- glas till o med chlorkalklösning, och häl- ler deraf i cylinderglaset som innehåller qvicksilfverfällningen, under oafbruten om- rörning och med den försigtighet, att in- gen chlor utvecklas, ända till dess att fällningen fullkomligt försvunnit. Man ef- terser då, på måttglaset, huru mycket chlorkalklösning blifvit använd, och be- räknar derefter chlorkalkens halt. Grun- : derna 92 derna för denna beräkning äro följande: Den fällning af qvicksilfverchlorur, som erhålles då 2} kubikcentimeter af qvick- silfverlösningen utfälles med saltsyra, for- drar 0,005 liter chlorgas för att förvand- las till chlorid. Men 5 grammer ren och torr chlorkalk, i sin högsta grad af mätt- ning, svara emot 0,5 liter chlorgas; såle- des, om dessa 5 grammer chlorkalk upp- lösas i } liter (500 kubik centimeter) vat- ten, svarar hvarje half kubikcentimeter af lösningen emot 0,0005 liter chlorgas, och följaktligen åtgå, af denna lösning, 5 ku- bikcentimeter, eller io grader på mått- glaset, för att afgifva de 0,005 liter chlor- gas, som fordras för att förvandla den af saltsyran fällda qvicksilfverchloruren till chlorid. Häraf är klart att, om man be- höfver blott io chlorometerdelar eller gra- der chlorkalklösning.till att upplösa qvick- silfverchloruren, chlorkalkens halt är den största möjliga eller =100. Behöfvas 20 grader chlorkalklösning, så är naturligtvis chlorkalkens halt blott hälften så stor som i förra fallet, eller =5o; och fordras, till profvet, 40 grader chlorkalklösning, så är chlorkalkens halt =25, och i allmänhet förhåller sig chlorkalkens halt omvändt såsom antalet grader af åtgången lösning. Man behöfver således blott dividera 1000 med det erhållna gradtalet på måttglaset, för att finna chlorkalkens halt. —• Om chlor- kalkens halt är mer än 60, så bör man, för att erhålla ett noggrannare resultat, använda en mera utspädd chlorkalkslös- Prof. Pasch^s Jrsb. i83s. 7 ning. Man upplöser då blott 2,5 grammer chlorkalk i i liter vatten, hvarigenom man får en 4 gånger svagare lösning än då 5 grammer chlorkalk upplösas i 3 liter vat- ten, och måste således multiplicera med 4 den halt som svarar emot det på mått- glaset erhållna gradtalet, för att finna chlorkalkens verkliga balt. •—- Om åter chlorkalkens halt är mindre än io, bör man, för att icke behöfva använda en myc- ket stor qvantitet af chlorkalklösningen, göra denna io gånger starkare än först blifvit nämdt; eller man upplöser 5o i stället för 5 grammer chlorkalk i } liter vatten, och dividerar sedan med io den emot det erhållna gradtalet på måttglaset svarande halten 1). HENnY‘s HENRY och PLISSON hafva föreslagit ett poch..chlorometriskt förfarande, hvilket grundar chloro-sig derpå, att så väl chlor, i fritt tillstånd, meter, som äfven chlorsyrliga salter, sönderdelas, med tilllijelp af värma, af vissa ammo- niaksalter äfvensom af kaustik ammoniak i liqvid form, hvarvid en emot chlorhal- ten svarande qvantitet qväfgas bildas. Ap- paraten härtill består af en glaskolf som inrymmer 350 till 400 milliliter 2) vatten, och är försedd med en väl slutande propp, genom hvilken en med vridhane försedd tratt samt ett litet krökt rör äro insatte. 1) Annales de Chimie et de Physique, Vol. 46, s. 400. — POGGENDORFFS Annaler der Physik und Chemie, Band. 22, s. 273. — The Jour- nal of Royal Institution, N:o 5, s. 398. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 41, s. 258. 2) r‘s till s Svensk kanna. 99 Så väl trattpipen som det krökta röret få ej framskjuta utom proppen inuti kolfven, utan bådas ändar måste sluta jemt med proppens undre yta. Sedan apparaten på detta sätt blifvit sammansatt, bestämmer man noga dess cubikinnehåll. Af chlor- kalken, som skall undersökas, rifver man 100 grammer med 21 liter rent vatten i en postlinsmortel, ingjuter blandningen i en flaska med glaspropp och låter den klarna, hvarefter man afhäller 2 liter af lösningen genom tratten i apparaten. Den luft, som härvid utdrifves, låter man bort- gå genom det krökta röret. Man gjuter se- dan i apparaten ungefär i deciliter af en ammoniaksaltlösning, helst biphosphat, el- ler ock, i dess ställe, utspädd kaustik am- moniak. I förra fallet beredes lösningen af jo till 12 grammer ammoniak-biphos- phat och 90 till 100 delar vatten; i sed- nare fallet utspäder man i centiliter kau- stik ammoniak af 1,176 eg. vigt med i deciliter vatten. Man uppvärmer appara- ten småningom och samlar gasen öfver vatten, hvari litet alkali är upplöst, i ba- rometerrör af ungefär 3 fots längd och 3 till 4 liniers inre diameter, hvilka äro till- smälta i ena ändan och graderade i mil- liliter. Man kan äfven, i stället för dessa ror, nyttja till gasens uppsamling en glas- kolf, hvars kulas rymd man känner, och hvars hals är graderad i milliliter. Till undvikande af all förlust af gas bör ap- paraten vara iordningställd till gasens upp- samling innan ammoniaklösningen gjutes deri. Så snart gasutvecklingen upphört, I 00 fyller man apparaten, genom dess tratt, alldeles full med vatten för att utdrifva all gasen derutur. Den erhållna gasbland- ningen består blott af luft från apparaten, och qväfgas af den decomponerade am- moniaken. Om man nu förut känner ap- paratens rymd och den qvantitet luft som apparaten innehåller efter chlorkalklösnin- gens ingjutning, så behöfver man blott subtrahera denna luftqvantitet för att fin- na huru mycket qväfgas blifvit utvecklad, hvarvid man likväl måste göra behöriga correctioner i anseende till temperaturen och fuktigheten m. m. Af den erhållna qväfgasqvantiteten kan sedan chlorkalkens halt beräknas; ty i volum utvecklad qväf- gas svarar emot 3 volumer chlorgas. T. ex. om apparaten inrymmer 0,400 liter, och chlorkalklösningen utgör 0,250 liter, så återstå i apparaten 0,150 liter luft. Om vidare, efter gjorde reductioner, den er- hållna gasblandningen utgör 0,325 liter, så är qväfgasens volum =0,325—0,1 50 =0,175 liter, hvilka svara emot 3X0,175 =0,525 liter chlorgas 3). Gaslys- Några föreslagna förbättringar uti be- nills- redningen och användandet af gas till lys- ning hafva blifvit bekanta, af hvilka föl- jande må nämnas: Ett nytt M. DONOVAN i Dublin har uppgifvit, sagz.Fasatt den gas, som erhålles då vattenånga gen af sönderdelas af glödande kol, och som be- DoNoVAN. 3) Journal de Pharmacie, Oct. 1831, s. 569. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 42 , s. 36o. — Pharmaceutisches Central-Blatt, 1831, s. 831. 101 står af vätgas, blandad med koloxidgas, kan användas till lysning, om den blan- das med ånga af terpentinolja, petroleum eller naphthalin. Till ångans erhållande af dessa ämnen sätter han, nära gaslågan, en reservoir som deraf upphettas, och hvars afstånd ifrån lågan bör lämpas ef- ter flygtigheten af det ämne som begag- nas, emedan för mycket af ångan föror- sakar rök, och för litet deraf gör lågan mindre lysande 4). H. PINKUS och J. COLLIER i London PIRUs‘s hafva tagit patent på åtskilliga förbättrin-cAh... gar i sättet att bereda gasen, hvartill de förbät- använda harts, beck eller tjära med 5 till tringar 1 i ii • • । • 11 gasbe- 7 procent socker eller sirap, hvilken till- rednin- sats, enligt deras uppgift, skall hafva den gen. egenskapen att hindra jernretorternas för- störing inuti. Nämde blandning upphettas förut och omröres till dess att den icke mera skummar, då den är färdig att be- gagnas. Den hålles då smält uti upphet- tade jernrör, ifrån hvilka den, medelst en tryckpump, insprutas i retorterna. Ap- paraten till gasberedningen har för öfrigt flera egna inrättningar, som här icke kun- na tydligt beskrifvas. Till att förekomma retorternas oxidation inuti, föreslås äfven att, under gasberedningen, inleda i dem ammoniak- eller vätgas. Gasen renas slut- ligen derigenom, att den ledes igenom 4) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 11, s. 279. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band, 4o, s. 345. 102 torr chlorkalk 5). — Ibland föremålen för PINKUS‘s och COLLIER‘s patent torde väl fin- nas åtskilliga verkliga förbättringar i gas- beredningen, men någon af de förfaran- den, som äro föreslagna, grunda sig tyd- ligt på oriktiga teoretiska åsigter. Down‘s En förbättring i gasberedningen har förbät- blifvit föreslagen af J. Down i Leicester, trade 1 . 7 gasbe- bestående deruti, att gasen, sådan som redning den på vanligt sätt erhålles utur retorter- na, ledes igenom glödande kol uti en der- till inrättad särskilt apparat. Ändamålet härmed är att sönderdela och förvandla till gas de ämnen som vanligen medfölja och orena gasen 6). CLEGG‘s En ny gasmätare, eller instrument gaämä- som tillkännagifver qvantiteten af åtgån- gen gas, är uppfunnen af Clegg, men är af en för mycket sammansatt inrättning för att här kunna beskrifvas 7). Olja. Ett sätt att rena bomolja för chro- Olias nometrar har blifvit uppgifvit af H, WIL- för 5 kinson. Man låter en stor qvantitet bom- metrar' olja stå i hvila under ett års tid, hvaref- ter man afskummar den öfra delen af ol- 5) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 6, s. 132. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. u, s. 147. Register of Arts, Nov. 1830, s. 169. — DINGLERS Po- lytechn. Journal, Band. 39, s. 128; Band. 40, s. 89. 6) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 7, s. 131. — DINGLERS Po- lytechn. Journal, Band. 42, s. 37. — Zeitblatt fiir Gewerbtreibende, Band. 5, s. 353. 7) Mechanics Magazine, N:o 415, s. 322. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 41. s. 402. 103 jan, hvilken är renare än den som befin- ner sig djupare ned i kärlet. Ungefär 1 gallon (1å kanna) af den på delta sätt er- hållna oljan upphettas i ett tackjernskärl, öfver sakta eld, och hålles, i en timma, vid en temperatur som ej går öfver 110° och ej under 100° Oljan ställes sedan, i 2 eller 3 dygn, i en temperatur af —-1° till +2°, då en stor del af oljan stelnar. Man afsilar derefter den vid nyssnämde temperatur flytande delen af oljan genom musslin, och filtrerar den slutligen genom groft sönderstötta nyss brända benkol 8). Bennet har uppfunnit en metallbland-Metaller ning till tapphål i ur, hvilken skall emot-It., taga en ganska skön politur, icke oxide- deraf, ras och åstadkomma en mindre friction PENprT: emot stål än både messing och ädla ste- bland- nar. Den består af 18 delar guld, 11 de-"ingitäl lar silfver, 23 delar koppar och 6 delar i ur. palladium. Till dessa metallers samman- smältning fordras en mindre hög tempe- ratur än den vid hvilken guld ensamt smäl- ter. Metallblandningen är nästan så hård som smidt jern, något skör, men kan dock dragas till tråd. Dess färg är rödbrun och dess brott fint likasom hos stål. Den lå- ter lättare arbeta sig än någon annan me- tall, messing undantagen 9). I 3) The Repertory of Patent Inventions, Vol. ir, s. 209. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 4o, s. 207. — Zeitblatt fiir Gewerbtreibende, Band. 5, s. 226. 9) Mechanics Magazine Nio 379, 13 Nov. i83o. — DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 39, s. 110. — Zeitblatt fiir Gewerbtreibende Band. 104 Jems PRECHTL har funnit att man, med Oarac platina, kan åstadkomma en egen skön scering damascering på jern och stål, och att des- plTtina sa ganska väl låta sammansvetsa sig med platinan. Denna damascering, hvars teck- ning på mångfaldigt sätt kan förändras, erhålles derigenom, att man omlindar stål- stycken med platinatråd och sammansvet- sar dem efter CRIVELLIS metod 10). Som platinatråden icke oxideras under detta ar- bete, kan man taga den helt fin. •— För att förfärdiga t. ex. ett knifsblad, tager man flera tunna stålbleck , eller ock skif- tevis stål- och jernbleck, omlindar hvart och ett af dem med platinatråd och läg- ger dem på hvarandra, hvarefter man hårdt omlindar de sammanlagda blecken med en tjockare ståltråd, så att dennes hvarf röra hvarandra, för att på detta sätt erhålla ett tillräckligt tjockt yttre lager af stål, hvaraf en del kommer att bilda knifsbladets egg. Hela detta paket sam- mansvetsas väl, helst med tillhjelp af bo- rax. Sedan knifsbladet blifvit behörigt ut- smidt, bortfilas så mycket af ytan, med undantag af eggen, att platinadamascerin- gen blottas, hvarefter bladet slipas och pole- 4, s. 561. — Bulletin des Sciences Techno- logiques, Torne 18, s. 140. 10) Denna metod är af CRIVELLI afhandlad i en skrift: Sull‘arte di fabbricare le sciabole di Damasco, Milano 1821; och finnes äfven be- skrifven i Jahrbucher des K. K. polytechni- schen Instituts in Wien, Band. 4, s. 463, samt i DINGLERS Polytechn. Journal, Band. 6, s. 193. 105 poleras. Gifver man sedan det färdiga bla- det en blå anlöpniug, så visar sig den hvita platinateckningen ganska vacker på den blåa grunden. En hvit damascering på brun grund erhålles om stålytan öfver- strykes med antimonchlorid eller så kal- ladt Butyrum antimonii 1). Ibland medlen att förstöra smittsam- Han- heten hos sådana handelsvaror, som kom- dels"gz ma ifrån orter der pest och andra epide- hand- miska sjukdomar äro gängse, har chlor lins p* • • C 31 090/70 = länge varit ansedt såsom ett af de verk- taines- sammaste. Andvändbarheten af detta äm-p^er. ne blir likväl inskränkt deraf att åtskilli- ga varor, t. ex. bomull och färgade tyg, deraf kunna skadas. Af denna anledning blef WILLIAM HENRY i Manchester, för nå- gra år sedan, anmodad att undersöka om något medel kunde finnas, hvarigenom stora partier bomull ifrån Egypten, der pestsmitta då yppat sig, kunde göras full- komligt oskadliga, utan behandling med chlor, som medförde den olägenheten att bomullen sedan måste tvättas och torkas för att fullkomligt befrias ifrån chlor, hvil- ken annars kunde skada, icke allenast bom- ullen, utan äfven spinnmachinerna. Af den iakttagelse, att pesten vanligtvis skall upp- höra då den varmaste årstiden inträffar, leddes HENRY till den förmodan, att eri högre temperatur möjligen kunde vara till- räcklig till smittsamhetens förtagande hos 1) Jahrbucher des K. K. Polytechnischen Insti- tuts in Wien, Band. 16, s. 94. — Zeitblatt fur Gewerbtreibende, Band. 4, s. 545. Prof. Pasch’s frsb. 1832. 8 106 handelsvaror, och utsatte derföre så väl rå bomull som bomullsgarn för en vär- megrad af 190° Fahrenheit (87°,78 Cels.) i 2 timmar, i afsigt att först utröna om denna temperatur hade något menligt in- flytande på bomullen. Bomullens utseende förändras häraf till den grad att den an- sågs vara förderfvad, och garnet hade för- lorat en tredjedel af sin styrka. Dessa för- sök, hvilka ej syntes lofva någon fram- gång, blefvo händelsevis öfvergifna, till dess att den i Europa utbrustna cholerasjukdo- men föranledde deras återtagande. Bom- ullen hölls upphettad i två eller tre tim- mar i en värmegrad af 180° Fahr. (82°,22 Cels.), och resultatet blef detsamma som förut. Men sedan bomullen fått ligga nå- gra dagar i ett oeldadt rum, befanns den hafva mycket förändrat sin beskaffenhet, och gaf ett fullkomligt felfritt garn, som bar lika stor vigt som garn spunnit af samma bomull innan den upphettades. Detta försök, flere gånger förnyad t, visa- de, att bomull, som genom en sträng tork- ning skörnat, återfår sin styrka i samma mon som den återtager fuktighet utur luf- ten. Dylika försök gjordes med manufa- cturvaror af bomull, silke och ull, ibland hvilka flera, så väl till färg som till väf- nad, vore högst ömtåliga, och alla be- funnos oförändrade sedan de, efter tre timmars torkning vid 180° Fahr. (82°, 22 Cels.), fått ligga några dagar i ett oeldadt rum. Det samma inträffade äfven med pelsverk och fjäder. — Den vigtigaste och tillika svåraste delen af undersökningen 107 var nu att utröna om en värmegrad un- der 100° C. var tillräcklig att undanröd- ja all fara från sådana ämnen som kunna kringsprida smittsamma sjukdomar. För- söken gjordes på koppgift af kokoppor, som hölls 4 timmar i en temperatur af 180° Fahr. (820,22 Cels.), hvarefter tre barn vaccinerades dermed utan någon ver- kan; men då samma vaccinationsämne, utan föregången upphettning användes, fingo alla barnen koppor så som vanligt. Sam- ma försök, med lika påföljd, gjordes med vaccinationsämne som varit upphettadt till värmegrader emellan 172° och 130° Fahr. (77°,78 och 54°,44 Cels.); men då en tem- peratur af blott 120° Fahr. (48°, 89 Cels.) användes, bibehöll koppgiftet sin smittan- de egenskap. HENRY‘s försök visa således att kokoppgiftet tål en värmegrad af om- kring 120° Fahr. (480,89 Cels.) utan att förändras till sina egenskaper, men att det redan af 140° Fahr. (60° Cels.) blir fullkomligt overksamt. Det är häraf san- nolikt att, i fall smittande ämnen kunna finnas i handelsvaror, dessa kunna göras alldeles oskadliga genom det enkla med- let att i några timmar hålla dem upphet- tade. Skulle detta reningssätt visa sig lika verksamt äfven vid andra tillfällen, så har det ostridigt flera fördelar framför de så kallade mineralsura rökningarna, hvilkas tillförlitlighet dessutom icke synes vara mera positivt afgjord a). 2) Philosophical Magazine and Annals of Philo- sophy, Nov. 1831 , s. 363. II | al