ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN AFGIFVEN DEN 31 MARS 1831. AF G. E. PASCH. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1831. INNEHÅLL. Mechanisk kraft \SCOTTS ångmachin utan ångpan- af ånga. J na...................................... Artificiell luftdrag till ångpannors upphettning. BRAITHWAITE‘S och ERICSSONS ångapparat c • COCHRANE‘S och GALLO WAY‘S ång- apparat ............................................... GILMAN‘S ångapparat ....( HERMANGE‘S ångapparat . . . « D‘ARcY‘s förbättringar i ångma- ....................................................... WILLIAM‘s ångmachin . . . « Brandsprutor. BR ATTHWAITE‘s och ERICSSONS brandspruta...................... Våfstolar. SCHOLEFTELDS väfstol .... c Klädens talkning. JOBBIN‘s klädesvalk . . . . « Klädens ruggning. ALLEN‘s ruggmachin . . . . « DANTELL‘s förbättringar på rugg- machiner..........................« 2. 3. 3. 3. 3. 4. 5. 6. 6. 7- 8. Klädens öfver- 1CLUTTERBUCK‘S saxar till öfver- skärning. J skärning............................... 8. ^ringS "Pprete-}Glanskrympning eller decatering «....9. HIRSTS förbättrade sätt att fasta glansen hos kläde . . . . « 14. Blekning. KNEZAUREKS förbättrade sätt att bleka ylle och silke . . . « 15. Fdrgning. Gul färg af Potatesblommor . « 17. DINGLERS fördelaktigare sätt att färga med qvercitron . . . « 19. Stentryckerikonsten. Netherclifts lithopraphierings- method............................................« 20. Glastillverkning. Brödbakning. Bränvin. FARADAY‘S försök att bereda felfritt flintglas till optiska instrument « 22. Machiner till degs beredning . « 31. Bröd af Ekållon « 32. Hich’s uppfinning att under bröd- bakning erhålla bränvin af brö- dets ångor k 33. Bränvins rening från finkelolja « 35. II Bränvin. TABARIE‘s instrument att utröna spirituösa vätskors alkoholhalt pag.35. £ockertillverknin^.................................« 36. DUMONT‘s sätt att decolorera och sila sockerlösningen . . . « 36. Sockers inkokning. DAvIs‘s patent « 39. KNELLER‘s förbättring i Socker- kokning ..........................a 40. GUPPY‘s sätt att afdunsta eller in- koka socker.................. 41. BATE‘s förbättrade sätt att däcka socker....................... 41. Olja. ROBISON‘s filtreringsapparat . . a 42. Ljustillverkning. Ljus af Gacao-olja . . . . « 43. Metaller och Me-1GAY-LUSSAC‘s förbättrade sätt att tallarbeten. J probera silfver . . . . . « 44- . Bösspipors brunering . . . . « 46. KNIGIT‘s sätt att hvässa rakknif- var « 47. Det förflutna året har — åtminstone att dömma af de utländska tidskrifter som er- hållits — ej varit rikt på underrättelser om särdeles märkvärdiga uppfinningar inom de industriela konsternas område. Ibland de uppgifter härom hvilka kommit till min kännedom, får jag här meddela dem som, dels genom praktiskt värde, dels i histo- riskt afseende, synts mig mest förtjena upp- märksamhet. En af A. Scott uppfunnen ångmachin Mecha- utan ångpanna har blifvit med beröm om- Rl&fe talad i Engelska jurnaler. Den generatoraf ånga, som här intager ångpannans ställe, är i sen hufvudsaken af samma beskaffenhet som chin det slags ångapparater, hvilka äro sam- ske mansatta af rör, hvari vattnet, medelst en panna, tryckpump, indrifves och förvandlas till ånga; men flere af dessa apparater hafva det felet, att det upphettade vattnet vid hvarje pumpslag blir afkylt af det vatten som inkommer, hvilken olägenhet uppfin- naren af den ifrågavarande generatorn sökt att undvika. Denna generator är dessutom ganska enkel och lätt att förfärdiga. Den består af tvenne delar eller hälfter, af hvil- ka hvardera är sammansatt af två på hvar- andra lagda tackjernsskifvor som innesluta en spiralformig kanal, bildad derigenom , att den ena jernskifvan har en ränna som spiralformigt går ifrån medelpunkten till Prof. Paschs Arsb. t83j. I nära periferien, li varemot den andra skif- van är slät och tätt sammanskrufvad med den förra. De på detta sätt inrättade hälf- ter af generatorn äro förenade genom ett starkt tackjernsrör, som gör en communi- cation emellan bådas medelpunkter, och hela denna apparat är insatt i ugnen, i sådan ställning att nämde rör står verti- kalt, hvarigenom följaktligen de båda hälf- ter som af detta förenas, få ett horizon- telt läge, den ena midt öfver den andra. Vattnet inprässas, medelst en af machinen drifven pump, i generatorns nedra hälft nära vid periferien, och genomlöper den spiralformiga kanalen till medelpunkten, hvarifrån det uppstiger genom det vertika- la röret till den öfre hälftens medelpunkt och går derifrån till periferien, der det, i form af ånga, utgår genom ett rör till machinen, hvilken är af vanlig beskaffen- het. — En modell till en ångmachin för- sedd med detta slags generator förfärdiga- des af uppfinnaren redan år 1823, men försöken i stort skedde först år 1828 och hafva fullkomligt lyckats 1). Artifici- Användandet af ett artificielt luftdrag aka.ush vid ångpannors upphettning har, genom ångpan-de bekanta försöken med den apparat, hvar- uppRett-på BRAITHWAITE och Ericsson, i början af ning, år 1829, i England erhöllo patent 2), väckt waite’s mycken uppmärksamhet, och framkallat och åtskilliga uppgifter om äldre och nyare ap- 1) The Edinburgh Journal of Science, Jan. 1830. s. 21. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 37, s. Sr. 2) Se Årsberättelsen 1830, s. 19. 3 parater i hvilka denna upphettnings-method Entes- blifvit begagnad. — Lord COCHRANE och A.sops.ing: GALLOWAY hafva, i stöd af ett år 1818 er-dml- hållet patent på en sådan apparat, emot^s cch BRAITHWAITE och Ericsson väckt en process3). GALLO- En annan ångapparat af detta slag har, år ångap- 1826, blifvit uttänkt af W. GILMAN, och, parat. enligt hans egen uppgift, med framgång GILMAN‘s verkställd. Eldens underhållande sker här, “paaR. alldeles såsom i BRAITHWAITES och Erics- sons apparat, antingen genom luftens in- drifning i eldstaden medelst en blåsmachin, eller ock genom dess utpumpning ifrån skorstenen 4). *— A. HERMANGE har, år 1828, i Baltimore i America, erhållit patent på en dylik apparat, uti hvilken eldröret eller skorstenen går i krökningar omgifvet af vattnet, och eldens underhållande sker me- delst luftens inblåsning 5). J. D’Arcy i London har erhållit pa-DAncy‘s tent på åtskilliga förbättringar i ångmachi-förbätt- ner, af hvilka den förnämsta har till fö-ångma- remål att göra balancen och parallel-rörel- chiner. sen m. m. umbärliga. Detta vinnes deri- genom att pistonstången är med en led eller ett gångjern fästad vid pistonen, och dess öfre del förenad med en vef som drif- 3) Mechanic‘s Magazine, 1830, N:o 3 6i, s. 305. — The Repertory of Patent Inventions Vol. 10, s. 168. — DINGLERS Polytechnisches Jour- nal, B. 37, s. 414. — WERERS Zeilblatt fur Gewerbtreibende, B. 4, s. 370. 4) Mechanic’s Magazine, N:o 33o, s. 258. — DINGLER‘s Polytechn. Journ. B. 35, s. 161. 5) Register of Arts, Apr. 1830, s. 278. — Ding- ler’s Polytechn. Journal, B. 37, s. 81. 4 WIL- LIAM‘s ångma- chiu. ver machineriet, hvarjemte packningsdo- san, genom hvilken piston-stången går, äf- ven är böjlig åt ömse sidor och dessutom så inrättad att hon kan åka fram och till- bakå ofvanpå machinens cylinder, hvarige- nom hon således lämpar sig efter alla pi- stonstångens rörelser. De öfriga förbät- tringarna synas vara mindre vigtiga, och äro, i den uppgift derom som jag haft alt till- gå, ej nog tydligt beskrifna 6). En ångmachin af en egen beskaffenhet är uppfunnen af R. WILLIAMS i London. Den består af flera ihåliga kärl som äro sänkta i olja i en kista. Dessa kärl äro nedantill öpp- na, och ifrån hvart och ett af dem upp- stiger en stång, som går genom en pack- ning i kistans lock och är med sin öfre ända fästad vid en vefaxel som sätter ma- chinen i rörelse. Ifrån en ångpanna in- släppes ånga i kärlen, hvarigenom oljan utdrifves, och kärlen, som slutligen inne- hålla endast ånga, lyfta sig då, alldeles såsom en gasklocka eller så kallad gasome- ter. Så snart kärlen uppstigit så långt de kunna, öppnas, i deras öfre del en ventil som utsläpper ångan, då kärlen åter fyl- las af oljan och nedsjunka. Genom detta vexelvis skeende upp- och nedstigande af klockorna, kringdrifves vefaxeln som sätter machinen i gång 7). 6) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 10, s. 29. 7) The London Journal of Aris and Sciences, 2:d Series, Vol. 4, s. 33 r. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 9, s. 25. — DINo- LERS Polytechn. Journal, B. 35, s. 230. BRAITHWAITE och Ericsson hafva -an-^rand- vändt sin ångpanna till inrättandet af en grxer brandspruta, som drifves med ångmachin. WATTE Denna spruta, som i England gjort myc-EA?CSSoKs ket uppseende, kan här till sin samman- brand- sättning icke beskrifvas, hvårföre jag må- spruta: ste inskränka mig till blott en kort berät- telse derom. Vid en i London uppkom- men eldsvåda var en spruta af detta slag i 5 timmars oafbruten verksamhet, och ut- kastade emellan II och 14 tusende kannor vatten i timman, till 90 fots höjd genom en öppning af 3 tums diameter. Under hela ti- den åtgick till eldningen ej mer än 3 tunna stenkol och machinen sköttes af 2 personer. Ångmachinens cylinder hade 7 tum i dia- meter; pistonen gjorde, i minuten, 35 till 45 slag af 16 tums längd, och machinen hade ej fullt 6 hästars kraft. Tyngden af hela machinen med vattenförråd och bränn- material gick blott till 45 Centner. Vid an- dra försök gaf en sådan spruta, hvars ång- machin hade 10 hästars kraft, 33,000 kan- nor vatten i timman. Man skulle förestäl- la sig att denna spruta fordrade, för att sättas i verksmhet, en längre tid än vid en inträffad eldsvåda kunde medgifvas; men detta är icke händelsen, emedan ma- chinen kan vara i full gång inom 18 mi- nuter efter eldens antändning under ång- pannan. Dess skötsel är derjemte ganska enkel och fordrar föga öfning 8). 8) Mechanic’s Magazine, N:o 345, s. 34. —The London Journal af Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 5, s. 242. — DINGLER‘s Polytechn. Journal. B. 36, s. 258. — WEBER‘s Zeitblatt, B. 4, s. 49 och 292. 6 iVäfsto- I väfnadskonsten hafva få uppfinnin- sar—_ gar blifvit bekanta. Vigtigast bland des- FIELDS sa synas de af G. SCH OLEFIELD i England väfstol: uppfunna förbättringar på väfstolar vara. De kunna, utan stor kostnad, anbringas på så väl vanliga som mechaniska väfstolar , och medföra hufvudsakligen följande för- delar: Väfningen kan verkställas äfven af en oöfvad person, emedan dertill endast fordras att slagbommen sättes i rörelse på det vanliga sättet. Väfven blir fullkom- ligt jemn, emedan hvarje tum deraf alltid kommer att innehålla ett lika antal trådar, hvarjemte inslagstrådens längd och slag- bommens verkan alltid blifva lika. Väfspän- naren eller tempeln behöfver ej flyttas, utan är så inrättad, att den beständigt hål- ler väfven spänd på samma afstånd ifrån sista inslagstråden. Man kan i denna väf- stol väfva 2 eller flera väfvar på en gång. Då sådana tyg tillverkas, som under väf- ningen bör hållas fuktiga, sker detta me- delst vatten-ånga som utsläppes genom ett med en mängd fina hål genomborradt rör, hvilket går tvärt öfver ränningen under väfstolen 9). Klädens D. JOBBINS i England har föreslagit en valk- förbättring på den, under de sednare åren, JoniR‘s i bruk komna CHARDRONS klädesvalk, uti klädes- hvilken valkhamrarne drifvas genom en vef- ' rörelse 10). Han anmärker att hamrarne i 9) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Ser., Vol. 4, s. 3 13. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 37, s. 103. — WEBERS Zeitblatt, B. 4,/s. 65. 10) Se Årsberättelsen 1828, s. 37. 7 denna valk icke falla med ett behörigt slag, emedan deras rörelse beständigt beror af vef ven och således aldrig är fri, och att de alltid drifvas lika djupt ned i valkkum- men, antingen klädets massa är större el- ler mindre, hvarigenom klädet möjligen kan skadas. För att afhjelpa detta fel, förenar Jobbins vefven med hammarens främre ända medelst en stång, som midt- på har en led och är med leder fästad så väl vid hammaren som vid vefven. Genom denna inrättning blir hammaren, vid en viss ställning af vefven, lyftad, och åter- faller sedan fritt på klädet i kummen 1). Z. ALLEN i America har erhållit patent Klädens på en förbättring i ruggmachiner, beståen- nnS. de deri, att klädet under ruggningen går ALLEN‘s öfver en bom försedd med en upphöjd RuEkin. kant eller egg, hvaröfver klädet hålles spändt, och hvarvid endast den del af klä- det, som ligger på den upphöjda kanten träffas af ruggkardrorna, hvilka, i denna machin, synas vara gjorda jern- eller an- nan metalltråd. På det att ruggningen må blifva fullkomligt likformig, äro kardorna så inrättade, att de kunna rigtas med en skruf, så att de öfverallt intränga lika djupt i klädet 2). Ruggmachinerna hafva äfven blifvit Daniels förbättrade af J. G. Daniel i England. I förbät- 1) The London Journal of arts and Science, 2:d Ser. Vol. 5, s. 81. — DINGLER‘s Polytechn. Journal, B. 37, s. 261. — WEBERS Zeitblatt, B. 4, s. ii o. 2) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 5, s. 24. 8 tringar de vanliga ruggmachinerna äro kardborrar- PAUFE na insatta i ramar, hvilka äro fastade utan- ner. på ruggvalsen, som härigenom får utseen- de af ett flersidigt prisma. Denna form anser DANIEL vara ofördelaktig deruti, att klädet under ruggningen guides af ramar- nas kanter. Han insätter derföre, emellan ramarna, smala, längs efter ruggvalsen gå- ende rullar, af hvilka klädet uppbäres, så att det ligger emot kardborrarna utan att röra ramarnas kanter. En annan af DA- NIEL införd förbättring består uti anbrin- gandet af fjädrar under ramarna, hvarige- nom dessa, vid en tillfälligt starkare tryck- ning af klädet, gifva efter. Ändamålet med denna inrättning är att göra ruggningen jemnare och att hindra klädets skadande 3). Klädens Åtskilliga förbättringar på de vanliga “LP- handsaxarna till klädens öfverskärning haf- ning, va blifvit uppfunne af W. Clutterbuck i CLUTTEA-England. Vid öfverskärning med saxar BUCK s C o i । saxar till af den allmänt brukhga formen har det of- sklrning re bladets egg en nära lodrät ställning emot klädet, hvarigenom detta ofta blir skra- pad t af eggen då den efter skärningen går tillbaka. Clutterbuck böjer derföre eggen så, att den får en nära horizontel ställ- ning emot klädet, hvarigenom den, under sin återgång, blott kan stryka emot klädet, utan att skrapa det. •— De öfriga förbät- tringarna som bestå i förändrade inrättnin- gar af saxens fjäder, och i sätt att efter 3) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Ser, Vol. 4, s. 333, 334.— DINGLERS Po- lytechn. Journal, B. 3 6, s. 225, 2 2 6. — WE- BER‘s Zeilblatt, B. 4, s. 75, 76. 9 behag rikta eggarnas ställning emot hvar- andra , kunna utan riktning ej göras be- gripliga 4). . Den, under de sednare åren, i klädes- Klädens tillverkningen införda glanskrympningen el- ^ing. ler decateringen har nu blifvit allmän, och Glans- äfven våra inhemska fabriker hafva här uti ninge- gjort betydliga framsteg. I synnerhet har ler deca- denna konst uti England vunnit en hög tening grad af fullkomlighet, och man har, äf- ven i de förnämsta fabrikerna på fasta lan- det, ännu icke till alla delar lyckats att åstadkomma den sköna appretur som ut- märker Engelska kläden, särdeles de fina- re, oaktadt man använd t all sorgfällighet i valet af ull och i klädets behandling. Det synes således, som vore den i de En- gelska fabrikerna använda appreterings-me- thod ännu icke till alla sina delar känd. Fabriks-Commissions-Rådet WEBER i Berlin har meddelat en afhandling rörande detta ämne, hvilken förtjenar att allmännare blifva bekant, hvarföre jag här lemnar ett utdrag deraf. Att den Engelska klädes-apprete- ringen sker genom användandet af vatten- ånga, kan ej betviflas; ty först sedan det- ta behandlingssätt och dertill hörande me- chaniska inrättningar blifvit införda i klä- des-beredningen , hafva de Engelska klädena erhållit det sköna utseende som nu utmär- ker dem. Ibland de verksammaste ma- 4) The London Journal of Arts and Sciences, 2:d Series, Vol. 5, s. 132. — DINGLERS Poly- techn. Journal, B. 37, s. 433. — WEBER‘s Zeit- blått, B. 4, s. 161. 10 chiner härtill höra äfven utan tvifvel de som i England begagnas, och i synnerhet de som uppfunnits af JOHN JONES i Leeds, hvilka synas hafva betydligt bidragit till den Engelska klädesappreteringens större fullkomlighet. Dessa machiner, inrättade på det sätt som i dessa årsberättelser förut blifvit nämdt 5), hafva äfven utom Eng- land blifvit nyttjade, men gåfvo, åtmin- stone i början, icke så tillfredsställande re- sultat som man väntat. De synas seder- mera hafva undergått väsendtliga förbät- tringar, att dömma af de machiner som fin- nas i de förnämsta klädesfabrikerna vid Rhein och Nederländerna, t. ex. i Verviers der man äfven, vid klädets behandling med ånga och appreteringen, följer ett me- ra bestämdt förfarande än Jones uppgif- vit. De i dessa fabriker antagna apprete- ringsmachiner hafva, likasom de första, två horizontela borstvalsar, men de äro försedda icke blott med ett enda ångrör framför den första valsen, utan med fy- ra, af hvilka två och två ligga tillsam- mans , ett på hvardera sidan om klädet, och äro, på de åt klädet vända sidorna , genomborrade med en mängd fina hål. Två af dessa rör ligga framföre den första borstvalsen, men de båda Öfriga rören lig- ga emellan de båda valsarna. I dessa fyra rör insläppes ånga, och klädet går emel- lan dem, så att det på båda sidor träffas af den utströmmande ångan. Sedan klä- det gått emellan de bada främsta ångrö- 5) Se Årsberättelsen 1827, s. 93. 11 ren, kommer det på den första borstval- sen, af hvilken det starkt borstas, går sedan emellan det andra paret af ångrören, och derifrån öfver den andra borstvalsen, af hvilken det äfvenledes borstas, men min- dre starkt än af den första. Derefter le- des klädet antingen tillbaka, för att på nytt gå genom machinen, eller ock gardet öfver en ihålig af ångor upphettad koppar- vals, af hvilken det genast torkas. •— I Verviers har man äfven en annan machin med blott en borstvals och två med fina hål genomborrade ångvalsar, en öfver och en under borstcylindern. Klädet upplindar sig vexelvis på dessa ångvalsar, under det att ånga insläppes i den, och går ofvanifrån- nedåt, eller tvertom, förbi borstvalsen af hvilken det borstas. Man anser denna ma- chin för mindre verksam än de förra, och den nyttjas äfven mindre allmänt. Klädets behandling med ånga och borstning fort- sättes en längre eller kortare tid, efter klädets beskaffenhet, hvarefter det, me- delst en dertill gjord inrättning, lindas så hårdt som möjligt är på en trädvals, och insattes sedan i en lufttätt tillslu- ten kista af träd, innehållande rent vat- ten som upphettas med ånga. I denna ap- parat kokas klädet, hvarefter vattnet får småningom kallna. Klädet uttages sedan och aflindas från valsen för att torkas och ytterligare behandlas. I denna tillslutna kokanstalt skall den glans som klädet fått af de förut nämda machinerna, blifva var- aktigt fästad och klädet få sin behöriga be- 12 skaffenhet. — Dessa operationer företagas emellan klädets ruggning och öfverskär- ning, och i väl inrättade fabriker begag- nar man dessutom åter en borstmachin , som blott har en enda med borstar be- klädd vals, öfver hvilken klädet föres i ho- rizontel riktning, under det att klädets an- dra sida renas medelst en borste af ris- halm; hvarjemte machinen är försedd med ett ångrör, så att man, efter omständighe- terna kan arbeta med eller utan ånga. Denna machin användes, för att efter öf- verskärningen gifva ullhåren en lika rigt- ning och göra klädets yta fullkomligt glatt. Slutligen prässas klädet, och stundom de- cateras det dessutom på det Franska sät- tet 6) för att få en starkare glans. — Des- sa behandlingssätt medelst ånga och borst- ning måste naturligtvis vara ganska verk- samma till att rena det ruggade och öf- verskurna klädet, samt gifva det en slät och glänsande yta. Vattenångan, som bar en viss grad af högre tryckning och följaktligen är ganska het, verkar på sjelf- va väfnaden och gör den tätare, eller åstadkommer ett slags krympning, under det att klädet tillika vinner i renhet och glans och får ett behagligt utseende. En- ligt erfarna klädes-fabrikanters omdöme skall likväl klädet härigenom mycket angri- pas, hvilket äfven är ganska sannolikt, hvarföre många bland de förnämsta fabri- kanterna i Nederländerna ogerna följa den- na method och använda den endast eme- 6) Se Årsberättelsen 1827, sid. 90. 13 dan de äro tvungne dertill. Äfven tyckas de på förutnämde sätt behandlade kläden icke fullkomligt äga den klarhet, renhet och sköna appretur, som träffas hos fina Engelska kläden. Det synes således som härtill skulle fordras något mera än blott det redan väfda, valkade, ruggade och till en del eller fullkomligt öfverskurna klädets lustrering. Troligen är det nödvändigt att man, jemte ullens sorgfälliga sortering och tvättning, söker att erhålla ett ganska jemnt garn. Ränningen eller ketten måste hafva ett riktigt förhållande till inslaget, så att en alldeles likformig väfnad erhålles. Om vattenånga har förmågan att förändra ull- hårens beskaffenhet, och göra dem mera fasta och glänsande, så synas det vara tjen- ligast att iakttaga de omständigheter un- der hvilka ullen lättast kan genomträngas af ångan. Ullens behandling med ånga ef- ter tvättningen torde redan vara nyttig. Skulle härvid möta svårigheter, så skall garnets behandling med ånga säkert bi- draga till ett lättare åstadkommande af ett rent och jemnt kläde. Har garnet redan före väfningen varit utsatt för ångans full- ständiga inverkan, och der vid dessutom blifvit behandladt med sådana ämnen som bidraga till dess rening, så får redan det råa klädet den egenskap som man söker att frambringa genom det redan valkade och ruggade klädets lustrering och kokning, och man skall då kunna, antingen alldeles ute- sluta, eller åtminstone mycket förkorta de operationer, Öfver hvilkas skadlighet för klä- det man klagar. Ett fullkomligt inträn- gande i klädet och en upplösning af de främmande ämnen som finnas i väfven och göra den mindre ren, hvilka icke en gäng tvättning och valkning förmå att Borttaga, kan af ångan aldrig så åstadkommas i det redan ruggade och valkade klädet, som i garnet innan det kommit i väfven. Äfven blir ångans verkan att gifva ullhåren glatt- het, fasthet och glans, och att förkorta dem så att de icke mera sammandraga sig utan förblifva oförändrade och följaktligen göra klädet krympfritt, vida fullständigare på garnet än på det redan hopfiltade half- färdiga klädet. Det är således att förmo- da att grunden till de egenskaper som gif- va Engelska kläden företrädet framför an- dra, måste läggas genom en föregående be- handling af sjelfva garnet 7). Hists H. HIRST i Leeds har erhållit patent rade sätt P^ ett förbättradt Sätt att verkställa det i att fästa England vanliga förfarandet att fästa glan- soxsu-sen hos kläde genom detsammas hårda upp- de. lindning på en vals och kokning. Ändamå- let med den af HIRST föreslagna förbät- ring är att förekomma klädets för starka upphettning, hvaraf dess styrka kan lida och vissa färger förändras. HIRSTS apparat härtill utgöres hufvudsakligen af en full- komligt slät trädvals af 4 fots diameter, lagd öfver ett jern- eller trädkar, på hvil- ken klädet hårdt lindas och ombindes med kanfas för att qvarhållas orubbligt. Karet fylles med vatten så att ungefär hälften af valsen ligger sänkt deri. Valsen kring- 8) WEBERS Zeitblatt, Band 4, sid. 346, 353. I 5 vrides med en hastighet af blott ett hvarf i minuten, hvarunder vattnet upphettas med ånga till omkring 77° C., och kring- vridningen fortsättes sedan i 8 timmar. Efter denna tids förlopp utsläppes det var- ma vattnet, och karet fylles med kallt vatten, hvari klädet, på samma sätt som förut, kringvändes i 24 timmar. Under denna sistnämde behandling låter HIRST stundom klädet prässas af en tung vals, som insättes i machinen så att den hvi- lar på klädet och kringvänder sig tillika med det, hvarjemte den är så inrättad att den kan lastas med vigter, hvarigenom dess tryckning kan , om det så fordras, okas 8). KNEZAUREK i Österrike har uppgifvit Blek- ett förbättrat sätt att bleka ylle och silke F‘Mu_ med svafvelsyrlighet. De hittills brukliga radt sätt methoderna bestå i användandet af antin- gteJcka gen svafvelsyrlighets-gas eller ock svafvel- silke, syrlighet i liqvid form. I det förra fallet händer ofta att blekningen sker ofullkomligt och blir ojemn, och i det sednare äro svaf- velsyrligbetens tillredning och förvaring åt- följda af vissa svårigheter. Ty om man, såsom vanligt sker, till svafvelsyrlighetens erhållande destillerar en blandning af svaf- velsyra och sågspån, så börjar gasen genast utveckla sig så snart blandningen är gjord, hvilket, då beredningen sker i stort, ofta kan medföra olägenheter; och nyttjar man 8) The London Journ. of Arts and Sciences, 2:d Ser. Vol. 5, s. 12. — The Repertory of Pa- tent Inventions, Vol. 10, s. 273. 16 svafvel i sågspånens ställe, så utvecklas väl icke svafvelsyrlighets-gasen förr än bland- ningen blifvit upphettad, men apparatens gaslednings-rör kan täppas af sublimeradt svafvel, och derjemte stannar alltid svaf- vel q var i retorten i en sammansmält klump som ej utan svårighet kan uttagas. Den största olägenheten vid den liqvida svaf- velsyrlighetens beredning ligger dock i den omständigheten att man, till gasens upp- fångande, måste använda en stor qvanti- tet vatten, och att man dervid förlorar en del gas som ej absorberas; hvarjemte man måste snart använda den liqvida svaf- velsyrligheten, amedan den annars till en del decomponeras. KNEZAUREK bereder svaf- velsyrligheten genom destillation af 3 de- lar svafvelsyra och i del kolpulver. Ga- sen, som först vid en högre temperatur utvecklas, uppfångar han i en lösning af 4 eller 5 delar pottaska och 12 eller 15 delar vatten. På detta sätt erhålles en lösning af svafvelsyrligt kali, som, utan sönderdelning, kan förvaras så länge man vill, i väl korkade flaskor och på ett mörkt ställe. Ullen eller silket eller de deraf till- verkade tyg, som skola blekas, måste förut väl befrias ifrån all orenlighet och fett. Sil- ket måste derjemte väl befrias ifrån sitt fernisslika öfverdrag genom flere gånger för- nyad behandling med hett tvålvatten. Till blekningen använder man sedan ofvan- nämde lösning af svafvelsyrligt kali, hvil- ken man utspäder med 40 delar kallt vat- ten, efter mått räknadt och tillsätter så mycket 17 mycket svafvelsyra, att det svafvelsyrliga saltet nära, men ej fullkomligt, blir sön- derdeladt deraf. Genom det så erhållna blekvattnet drager man tyget några gån- ger och låter det sedan ligga deri i 12 el- ler 24 timmar, hvarefter det upptages, utsköljes ganska väl i rent vatten, och torkas i skuggan. Skulle blekningen för- sta gången ej ske fullkomligt, så förnyar man den en eller två gånger, hvarvid man hvarje gång, innan tyget lägges i blek- vattnet, blöter och sköljer det i rent vat- ten eller i ljumt svagt tvål vatten. Flanell, blekt på detta sätt, utmärker sig framför det som på det vanliga sättet blifvit blekt i svafvelsyrlighets-gas, genom en skön hvithet och silkeslik lenhet 9). Det har flere gånger blifvit uppgif- Färg- vet, att blommorna af potatesplantan medc"is:g. fördel kunna användas i färgningskonsten, af Pota- till erhållande af en hög och varaktig gulteshbem- färg. E. Schwartz har i anledning häraf gjort flera försök, icke blott med pota- tesblommor, utan äfven med blommorna och bladen af lind, bladen af al, pop- pel, ek, valnötträd och vildt kastanie- träd. Hufvudresultatet af dessa försök är, att alla dessa ämnen innehålla vida min- dre färgämne, än vau och qvercitron, och att, näst desse, bladen af det vilda kastanieträdet innehålla det i största myc- 9) Zeitschrif fur Physik und Mathematik, von BAUMGARTNER und v. ETTINGSHAUSEM. Band 6, s. 454. Prof. Paschs'» Årsb. i83i. 2 18 kenheten, samt gifva, med alunbetning, en lika liflig gul färg, som nyssnämda båda färgstoft; likväl fordras åtminstone 35 skålpund friska blad för att fullkom- ligt färga ett 27 alnar långt och 11 aln bredt stycke bomullstyg, hvaraf man så- ledes ser huru litet färgämne de öfriga försökta bladen och blommorna gifva. Näst bladen af det vilda kastanieträdet äro po- tatesblommorna rikast på färgämne, och gifva den renaste gula färgen. Bladen af valnötträdet gifva väl också en intensiv gul färg, men som har en dragning i oliv, hvaremot de, äfvensom albladen, gifva med jernsalt den djupaste grå färg som man kan erhålla. Beträffande de gula fär- gernas äkthet, har SCHWARTZ funnit, att de alla mindre väl emotstå tvättning med tvål och luftens verkan, än den gula färg, som erhålles af vau, och att de, i detta afse- ende komma närmast qvercitron-gult; dock tycktes färgerna af det vilda kastanieträ- dets blad och af potatesblommorna vi- sa sig varaktigast. Till frambringande af en liflig gul färg af medelmåttig äkthet, kan man således ganska väl begagna så väl bladen af det vilda kastanieträdet som pota- tesblommor, båda i deras friska tillstånd, men den stora myckenhet deraf som till färgningen fordras, torde göra deras bruk ganska inskränkt 10). 10) Bulletin de la Société industrielle de Mul- hausen, N:o 12, s. 181. — DINGLERS Poly- techn. Journal, Band. 35, s. 44. 19 Ett fördelaktigare sätt att färga qver- Fördel- citrongult pä kaliko med påtryckt bet- aktigare ning, har blifvit kungjord t af Dr. DING- färga LER i Augsburg. Qvercitronbarken kokas, qver- en halftimme, med 6 till 8 gänger dess citron, vigt vatten, hvarefter det erhållna afko- ket utspädes i färgkypen med den erfor- derliga myckenheten vatten. Detta färg- bad uppvärmes till 60° eller 63° C., och försättes med en lösning af 2 lod lim för hvart skålpund qvercitron , samt omröres väl, hvarefter det med betningar tryckta tyget hasplas i färgbadet vid nämde tem- peratur i en timmas tid. De tryckta de- larna af tyget antaga då en stark gul färg, men de otryckta bibehålla sig hvita. Ty- get utsköljes sedan i rinnande vatten, val- kas och torkas. Fördelarna af detta färg- ningssätt äro följande: Betningsmedlet be- höfver endast vara hälften så starkt som vanligt, och färgen blir ändå starkare än genom det hittills brukliga färgningssät- tet. Ett betningsmedel af 1,019 eg. vigt är tillräckligt starkt. Tygets annars van- liga behandling i gödsel- eller klibad och valkning före färgningen blifva umbärli- ga, hvarigenom bränsle, arbete och tid besparas. Denna method gifver äfven en besparing af färgämne. Den långa tork- ningen efter tygets tryckning blir alldeles öfverflödig, så att man, så snart den på- tryckta betningen hunnit torka, genast kan företaga färgningen 1). 0 1) DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 35, s. 45. 20 Sten- I stentryckerikonsten har en intres- r^kon- sant förbättring skett genom ett af J. NE- sten. THERCLIFT i England uppfunnet nytt sätt att på stenen öfverflytta på papper gjor- da teckningar. Den vanliga methoden att verkställa denna öfverflyttning, eller, så- som den kallas, öfvertryck, har den olä- genheten att teckningens streck blifva grof- va, hvarigenom man förlorar de förde- lar som af detta lithografieringssätt an- nars skulle erhållas. Papperet, hvarpå teckningen skall ske, öfverstrykes med en blandning, som, efter NETHERCLIFTS fö- reskrift beredes på följande sätt: Tapioca och Arrow-root 2), 1 skålpund af hvarde- ra, kokas särskilt till klister, hvarefter de blandas och utröras med tillräckligt mycket hett vatten för att bilda en tunn välling, hvilken silas igenom ett stycke musslin, och blandas sedan noga med r skålpund skifferhvitt (finaste sort blyhvitt) förut väl finrifvet med vatten. Papperet, som bör vara endast halflimmadt, Öfverstrykes först med pergamentslim och lemnas att torka, hvarefter man gifver det tre särskilta öf- verdrag med nyssnämde blandning, och låter det emellan hvarje öfverstrykning väl torka. En hufvudsak är att papperet ej får några ställen som ej äro fullkomligt be- täckta. Så snart papperet torkat, prässas 2) I stället för dessa båda stärkelse-arter, af hvilka den förre erhålles utur roten af Ja- tropha Manihot, och den sednare utur roten af Maranta arundinacea, kan, ulan tvifvel, vår vanliga hvete- eller potates-stärkelse lika väl användas. 21 det kallt, eller ock lägger man tvenne ark med de öfverstrukna sidorna emot hvar- andra och glättar papperet på baksidan. Papperet är nu färdigt att emottaga teck- ningen, hvars finare delar göras med stålpenna, men de mörkare partierna med en vanlig korp-penna. Det lithographi- ska bläcket, som härtill begagnas, bere- des af lika delar tvål och gummilacca, som smältas och brännas på det vanli- ga sättet, samt försättas med så myc- ket lampsot som behöfves för att göra blandningen tillräckligt svart. Häraf for- meras sedan kakor eller stänger, hvilka, då de skola nyttjas, rifvas med varmt el- ler kallt vatten, på samma sätt som tusch. Den stora halten af gummilacca i detta bläck skall göra att teckningen före tryck- ningen annars nödvändiga preparering, på stenen med saltpetersyra, hvaraf tecknin- gen lätt kan skadas, i de flesta fall blir umbärlig; endast der mycket mörka par- tier förekomma, kan det vara af nytta att använda det saltpetersyrhaltiga vattnet. Teckningens öfverflyttning på stenen är ganska lätt: man värmer stenen lindrigt, och fuktar sedan papperets baksida, med den försigtighet, att intet vatten kommer på teckningen, och då papperet blifvit fullkomligt slätt, lägges det varsamt på den varma stenen och betäckes med slätt och mjukt olimmadt papper, hvarefter det föres två eller tre gånger igenom prässen med ökad tryckning hvarje gång. Pappe- ret låter sedan lätt aftaga sig ifrån stenen, på hvilken det qvarlemnar det påstrukna 22 öfverdraget tillika med teckningen, af hvil- ka det förra kan aftvättas utan att teck- ningen skadas. Stenen öfverstrykes se- dan med starkt gummi-vatten och lemnas att kallna, hvarefter tryckningen verkstäl- let såsom vanligt 3). Glastill- Oaktadt den fullkomlighet glastillverk- verk- ningen uppnått, har det likväl hittills FZMAMAsicke lyckats alt med säkerhet kunna be- försk reda det blyhaltiga glas, flintglas kalladt, reda fel-af den felfrihet som fordras för dess an- fritt,, vändande till sammansättningen af större till op- achromatiska glas. GUINAND och FRAUNHO- tiska jn-FER äro de enda som synas hafva ägt den- ment. na konst, men den har dött med dem. Flintglasets oumbärlighet for flera veten- skapliga undersökningar af högsta värde , samt den stora svårigheten att erhålla det af sådana egenskaper som det för att kun- na nyttjas till nämde behof, nödvändigt måste äga, föranlät, år 1824, the Royal Society i London att utvälja en comite hvars föremål skulle vara att åstadkomma en förbättrad tillverkning af optiska glas. De dyrbara försök som häraf blefvo en följd, bekostades af Engelska Regeringen, och deras chemiska del utfördes af FARA- day, som, i slutet af år 1829, derom af- gaf sin berättelse, hvilken innehåller en fullständig och med största noggranhet 3) Transactions of the Society for the Encoura- gement of Arts Manufactures and Commerce Vol. 47. — GILLS Technologicai and Micro- scopic Repository, Vol. 6, s. 98. — DINGLERS Polytechnisches Journal, Band 36, s. 229. 23 författad underrättelse om de anställda försöken och de intressanta resultat som deraf erhållits. Af denna berättelse, som, för att till sitt värde kunna rätt bedömmas, måste läsas i hela sin vidd, anser jag mig dock här böra lemna ett utdrag. — Gla- sets allmänna egenskaper af genomskin- lighet, hårdhet och en viss grad af re- fractiv och dispersiv förmåga äro lätta att erhålla; men dessa äro icke tillräckliga att göra glaset tjenligt för noggranna optiska undersökningar. Dessa fordra, såsom ett oeftergifligt vilkor, att glaset igenom hela sin massa är fullkomligt likartadt — en egenskap, som konsten ej alltid förmår att med säkerhet åstadkomma. Genom en olik- artad beskaffenhet af glaset uppkomma de strimmor som ofta träffas uti för öfrigt godt glas, och äro synliga endast derigenom att de böja ljusstrålarna ifrån deras rätliniga riktning, emedan de bestå af glas som har antingen en större eller mindre refractiv förmåga än de näst intill dem liggande delarna. Då dessa ojemnheter äro så be- tydliga, att deras verkan upptäckes af blot- ta ögat, är det lätt att inse hvilka olä- genheter de måste åstadkomma i tuber och andra instrument af samma natur, der icke allenast sjclfva dessa fel, utan äfven felaktigheten af det åskådade föremålets bild många gånger förstoras. Dessa strim- mor kunna någon gång bildas derigenom att, under glasets smältning, ett sandkorn går genom glasmassan och upplöses deri , hvarigenom en strimma af annan samman- sättning än det öfriga glaset har, uppkom- 24 mer; eller ock kan en uppstigande luft- bubbla föra med sig en liten del af tun- gare och mera refractivt glas till den öf- re lättare och mindre refractiva glasmas- san; men vid de flesta tillfällen äro strim- morna blott de linier eller planer uti hvilka två olika slags glas råka hvarandra. Stun- dom visa sig dessa ojemnheter i glaset så- som vågor. De öfriga felen som hos glas kunna inträffa, äro dels lättare att före- komma, dels af mindre betydenhet, alle- nast glaset i sin sammansättning är lik- artadt. — Icke alla slags glas äro lika be- nägna att blifva ojemna. Det så kallade kronglaset består af kiseljord, kalk, jern- oxid, samt stundom litet alkali och små qvantiteter af andra ämnen; men dessa beståndsdelar kunna ej förorsaka några be- tydliga olikheter i glasets refractiva förmå- ga; de upplösa äfven obetydligt af pottan hvari de smältas, och det som upplöses har nära samma brytnings-förmåga som sjelfva glaset; och dessutom förekommer ingen betydlig olikhet i ingredientiernas egentliga vigt. Detsamma gäller äfven till största delen om tafelglas, som hufvud- sakligen består af kiseljord och alkali. Hos flintglaset deremot äro dessa förhållanden helt olika. Detta innehåller 3 af sin vigt blyoxid, hvilken meddelar åt glaset den höga grad af refractiv och dispersiv för- måga, som gör det oumbärligt för sam- mansättningen af achromatiska glas. Den minsta olikhet uti glasets blandning blir härigenom ganska märklig, och en liten 25 ojemnhet, som uti kronglas eller tafelglas icke skulle blifva synlig, åstadkommer uti flintglaset starka strimmor. Blyoxi- den gifver derjemte glaset en stor egent- lig vigt och gör det tillika lättsmält, hvar- igenom blyoxiden, som sjelf smälter, lätt nedsjunker uti den smälta glasmassan och bildar ett tungare och blyhaltigare glas i pottans botten än i dess öfre del, hvaraf händer, att olika delar af ett och samma glasstycke kunna hafva en ganska betydligt olika egentlig vigt. Dessutom upplöser bly- oxiden ganska lätt degelmassan och åstad- kommer derigenom olikheter i glasets sam- mansättning. Alla dessa omständigheter bidraga att försvåra tillverkningen af ett felfritt flintglas och innefatta orsaken hvar- före man så sällan lyckats att erhålla det- ta glas af sådan beskaffenhet som den hö- gre vetenskapliga undersökningen fordrar. — FARADAY fann att boraxsyrad blyoxid kunde med fördel användas till glasets be- redning, och att platina var det enda ämne, i hvilket glaset kunde slutligen smältas med fullkomligt bibehållande af dess renhet. Bly- glete och mönja kunde icke nyttjas till beredningen af glaset, emedan de dels in- nehålla metalliskt bly, dels reducerande ämnen, och således skada platina-kärlen , och äfven befanns blyhvitt vara förmyc- ket orent, hvarföre ren salpetersyrad bly- oxid måste användas. Glaset tillverkades förnämligast genom sammansmältning af salpetersyrad blyoxid, boraxsyra och kisel- jord i ett sådant förhållande att, uti det 26 deraf uppkommande glaset, blyoxiden och kisel jorden h vardera innehöllo hälften så mycket syre som boraxsyran. Bäst är att icke tillsätta kiseljorden ensam, utan i för- ening med blyoxid. Faraday nyttjade här- till 2 delar qvartssand och i del blyoxid eller så mycket salpetersyrad blyoxid som svarar deremot, hvilken blandning hölls i 18 eller 24 timmars stark glödning i en betäckt Heosisk degel. Det på detta sätt erhållna bly-silicatet renades ifrån vidhän- gande delar af degeln, finrefs, slammades och torkades. Glaset bereddes af 154,14 delar salpetersyrad blyoxid, 24 delar nyssnämde bly-silicat och 42 delar kri- stalliserad boraxsyra, hvaraf ungefär 152 delar glas af ofvannämde sammansätt- ning erhålles. Denna blandning måste först sammansmältas till rått glas. En- ligt Faraday’s föreskrift sker detta i en ugn som är betäckt med en jernhäll, uti hvilken cirkelrunda bål äro gjorda för deg- larna. Dessa, som äro af äkta porcelaine och så tunna som de möjliga kunna er- hållas, nedsättas i jernhällens hål, så att de hvila på ugnens botten och stå med brädden öfver jernhällen och således ut- om ugnen. För att bättre qvarhålla het- tan betäckes jernhällen med passande skif- vor af stengods. Deglarna omgifvas i ug- nen med cokes, men eldningen sker med vanliga stenkol. I stället för låck på deg- larna stjelpas porcellainsskålar öfver dem, så att ingen aska eller något reducerande ämne från elden kan falla i glasmassan. Eldningen bör styras så, att hettan icke 27 hastigt ökas eller smältningen för fort på- skyndas. Innan den första portionen af glasmassan fullkomligt smält, tillsättes en ny portion och, efter dennes smältning, stundom en tredje om glasets myckenhet och degel ns tillstånd så medgifva. Då he- la massan är smält, ökas hettan, men ej alltför mycket, och glaset omröres väl med en omrörare af platina, hvarefter det slut- ligen hämtas utur degeln med en platina- slef och uthälles antingen i lådor, hopvik- ta af platinableck, eller ock i en djup por- celaines-skål, fylld med destilleradt vat- ten. I sednare fallet erhålles glaset i form af ett pulver, hvilket torkas på ett sand- bad och förvaras sedan i rena flaskor. — Det råa glas, som på detta sätt blifvit be- redt, omsmältes sedan till färdigt glas. Denna smältning sker i en låda af plati- na-bleck, hvars storlek bestämmes efter de dimensioner glaset skall hafva. Om t. ex. glaset skall blifva 7 Eng. tum i fyrkant ochtum i tjocklek, så bör platinablecket hålla åtminstone 10 tum i fyrkant, och bör vara af den tjocklek att hvarje qvadrat- tum deraf väger minst 173 Eng. gran. Platinablecket bör derjemte vara tillver- kadt med sorgfällighet, och fritt ifrån hål. Det bästa sättet att erhålla det felfritt är att valsa det mellan två rena kopparplå- tar. Platinablecket lägges på ett rent pap- per eller kläde och rentorkas med litet vatten eller alkohol, hvarefter det öfver- allt glödgas öfver en spritlampa. Man un- dersöker sedan noga om blecket har några fel. Om hål finnas i blecket, hvilka man upptäcker derigenom att man, i ett mörkt rum håller blecket nära framför lågan af en klart brinnande lampa , så måste de igenlödas. Detta sker på det sättet att li- tet rent guld, erhållet genom fällning med svafvelsyrad jernoxidul, lägges på hålet som skall igenlödas, och betäckes med en pail- lette af platina, hvarefter guldet smältes öfver en spritlampa med tillh jelp af ett blås- rör. Någon gång kan en starkare hetta behöf- vas, i hvilket fall spritlampan påblåses med syrgas. Sedan man försäkrat sig alt pla- tinablecket icke har några hål eller andra felaktigheter som kunna vara skadliga, gö- res deraf en låda, alldeles på samma sätt som man plägar vika en låda af papper, hvarvid man bör använda all sorgfällig- het att genast erhålla lådan utan något fel, så att man icke behöfver vika den på nytt. Man undersöker derjemte om den genom vikningen fått hål eller någon annan otät- het, i hvilket fall felet hjelpes med löd- ning på förutnämde sätt. Stundom kan ett hål i blecket vara så litet att det på intet sätt kan ses; man upptäcker det då derigenom att lådan ställes på ett olim- madt papper och fylles med alkohol, då, efter några timmar, en våt fläck på pap- peret visar om alkoholn på något ställe sipprat ut ur lådan. Glasets färdigsmält- ning verkställes i en ugn olik den hvari det råa glaset smältes, men b vars bygg- nad, som fordrar mycken omsorg, här icke kan beskrifvas. Den är så inrättad, att glasmassan under smältningen kan omrö- ras; utan att orenlighet eller reducerande 29 ämnen kunna falla i glaset eller komma i beröring dermed, hvarjemte glaset bestän- digt hålles omgifvet af ren atmosferisk luft. FARADAY försökte att göra den de- len af ugnen, hvari platinalådorna med glaset insättas, af tackjern, för att åstad- komma hettans lättare meddelande; men han fann att glaset då alltid blef fläckigt af reduceradt bly. Orsaken härtill, som är ganska anmärkningsvärd , är följande : tackjernet syrsättes, under glödgningen af atmosferiska luften, hvarvid aftackjernets kol bildas koloxidgas, hvilken, då den rå- kar det smälta glaset, reducerar en del af glyoxiden deri, och syrsättes derigenom till kolsyregas, som, i beröring med tackjer- net åter förvandlas till koloxidgas, hvilken således beständigt kommer att finnas i den atmosfer hvaraf glaset är omgifvet. — Gla- sets smältning fordrar mycken omsorg och många försigtighetsmått, angående hvilka jag måste hänvisa till FARADAY‘S afhandling. Tvenne hufvudsakliga vilkor äro: att gla- set blifver fritt ifrån strimmor och ojemn- heter i sin sammansättning, och att det tillika blifver fullkomligt befriadt ifrån äf- ven de minsta blåsor. Till erhållande af ett fullkomligt likartadt glas är en, tid ef- ter annan, förnyad, flitig omrörning ound- gängligt nödvändig; men härvid införes lätt luft i glaset, hvaraf blåsor uppkom- ma. Dessutom bildas, under smältningen, en mängd blåsor härrörande ifrån gasfor- miga ämnen, hvilka glaset under sin för- sta smältning ej hunnit att fullkomligt af- gifva, och glassmältan behöfver att vara 30 länge i hvila om dessa blåsor skola hinna att uppstiga till ytan och försvinna. Medlen att erhålla ett på en gång likartadt och biåsfritt glas äro således rakt motsatta emot hvarandra; men FARADAY har, på ett gan- ska sinnrikt sätt, lyckats att förena dem. För att påskynda blåsornas bortgång blan- dar han glaset med palatina-pulver (erhål- let genom glödgning af platina-salt), hvil- ket här verkar på lika sätt som hvar och en pulverformig kropp, lagd i en vätska som innehåller en gas. FARADAY har van- ligen tillsatt platina-pulvret vid det smäl- ta glasets första omrörning, men stundom har han före smältningen blandat det med det råa glaset, och tror att denna method förtjenar företrädet. Om platina-pulvret icke blifvit blandadt med det råa glaset, tillsättas det ungefär 6 timmar efter el- dens antändning, och glaset omröres väl dermed. Omkring 12 timmar derefter för- nyas omrörningen och fortsättes sedan, hvar 20 eller 30 minut, 8 eller 9 gånger. Glaset lemnas sedan i 6 eller 8 timmars hvila, på det att luftblåsorna må få tid att uppstiga och försvinna, hvarefter gla- set ännu omröres 2 eller 3 gånger med all möjlig omsorg att ingen luft införes deri, och undergår sedan slutligen en på ett särskilt sätt verkställd blandning el- ler omrörning för att blifva igenom hela massan likartadt. Denna sista omrörning skiljer sig ifrån de föregående deri att man låter ugnens temperatur småningom afta- ga, och omrörer glaset oafbrutet ända till dess att det blifvit så trögflytande att man 31 måste upphöra, hvarefter glaset lemnas att, på vanligt sätt, långsamt afsvalna. — På detta sätt har FARADAY erhållit glas i skif- vor af 7 tum i fyrkant och 8 skålpunds vigt, tjenligt till optiska behof, och anser det icke vara svårare att tillverka detta glas af ännu större dimensioner. Glaset erhålles lätt fritt ifrån strimmor, af till- räcklig hårdhet och mindre färgadt än kron- glas; och FARADAY hoppas att genom fort- satta arbeten snart kunna finna en me- thod hvarigenom glaset kan med säker- het tillika fås fritt ifrån blåsor. Vi haf- va anledning att hoppas ytterligare under- rättelser om dessa intressanta försök 5). Utom de i dessa Årsberättelser förut Bröd- nämde machiner till degs beredning, om-krig- talas nu äfven tvenne andra, den ena upp- ner till funnen af Lasgorseix och den andra afdegsine bröderna CAVALLIER i Frankrike af hvilka likväl den sednare synes hafva en nästan fullkomlig likhet med Gufs machin 6). LAs- gorseix*s degberedningsmachin skall haf- , va den fördelen att arbeta skyndsamma- re, men CAVALLIER‘s bar företrädet i alla andra afseenden, och har, uti en till la Société centrale d’agriculture du Depar- tement de la Seine-inférieure, af J. GIRAR- DIN afgifven berättelse, blifvit med beröm omtalad. — Den af Rothgeb i Munchen uppfunna machin till samma ändamål har 5) The Bakerian Lecture 1829. On the ma- nufacture of glass for optical purposes, by M. Faraday. From the Philosophical Tranactions. 6) Se Årsberättelsen 1830, s. 90. 32 blifvit försökt i Berlin af en dertill ut- sedd comité, som deröfver gifvit ett gan- ska fördelaktigt yttrande. Man fann att 3 centner degmassa kunde, inom 1 tim- ma, af två personer, med denna machin lätt knådas till en färdig deg, som efter gäsningen genast kunde förbakas till bröd af den bästa beskaffenhet. Då degens vigt öfversteg några få centner, befanns hand- kraft vara mindre förmonlig. För öfrigt vinnas tidsbesparning och en vida större renlighet än då degen knådas omedelbart äf menniskohänder, och machinen kan er- hållas för ett billigt pris. — Dessa ma- chiners användande har äfven varit un- derkastadt tadel, hvilket likväl synes va- ra tillräckligt vederlagdt genom de i all- mänhet fördelaktiga resultat, som de an- ställda försöken gifvit 7). Bröd af M. BoURLET har i Frankrike SÖkt pri- Ekollon, vilegium på beredning af finare och grof- vare mjöl af ekollon. För att erhålla det förra, krossas de mogna ollonens kärnor till en deg, hvilken man låter stå i ett till- slutet kärl för att komma i en börjande jäsning, hvaraf ollonens bittra smak för- störes, hvarefter degen uttvättas med rent vatten till dess att detta afrinner fritt från lukt och smak. Den erhållna massan torkas och males. •— Det grofvare ollonmjölet beredes äfvenledes af mogna ollon, hvil- ka 7) Buletin des Sciences Technologiques, Tome 14, s. 162, 273. — DINGLER‘s Polytechnisches Jour- nal. Band. 36, s. III; Band. 37, s. 166.— WE- BER‘s Zeitblatt, Band. 4, s. 27, 102, 113. 33 ka man först stöter med en spetsig träd- stör och derefter utsätter för solen i 5 eller 6 dagar, under hvilken tid de ofta böra omblandas och vändas. Sedan ned- gräfver man dem i jorden och lemnar dem der i några dagar, hvarefter de hårdt torkas och malas 8). — Båda dessa mjölsor- ter äro ämnade att begagnas till bröd och andra näringsämnen, och förtjena att äf- ven hos oss, till samma ändamål, Försökas. Engelske Läkaren R. HICKs har upp- Hicks funnit ett sätt att, vid brödberedning,MRP“"ace uppsamla den alkohol som bildas genom under degens jäsning, så att man, af de ångor,bakning som, under brödets gräddning i ugnen, erhålla bortgå, erhåller bran vin. Detta åstad- ar“BYä- kommes genom en egen inrättning af bak- „dets ugnen, hvarigenom denne blir ett slags "nd°n destillationsapparat. Denna ugn är rund och, i stället för att vara murad af tegel, gjord af jernplåtar; endast dess botten har en beklädnad af tegel, hvarpå brödet sättes. Den är inmurad på ett sådant sätt att, emellan muren och ugnen, ett rum rundtomkring är lemnadt, hvaruti lå- gan och den af elden upphettade luften uppstiga och omgifva så väl ugnens sidor som dess öfre del. Eldstaden är belägen i fot under ugnsbottnen, och består af en rund tackjernsplåt af samma diameter som ugnsbottnen, på hvilken rosten lig- ger, och har öppningar genom hvilka 8) Journal de Chimie Medicale, 6 Année, N:o 14, S. 446. Prof. Paschs's Arsb. t83r. 3 34 askan nedfaller i askrummet derunder. Denna runda jernplåt är fästad på en vertical jernaxel, försedd med ett coniskt hjul som griper i ett annat äfvenledes co- niskt hjul, hvilket sednare sitter på än- dan af en horizontel axel, hvars andra och yttre ända har en vef, hvarmed så- ledes den runda plåten kan kringvändas. Ändamålet härmed är att likformigt ut- dela eldens verkan under ugnens botten och omkring dess sidor. Derigenom att ugnen är af jern, blir den vida lättare upp- hettad än en tegelugn af samma rymd, och en betydlig besparing af bränsle vin- nes. För att hindra elden att utslippa omkring den runda plåten, är dennes brädd nedböjd i en smal ränna fylld med vatten. Från ugnens öfre del går ett vidt rör, hvarigenom ångorna ifrån brödet gå utur ugnen till en vanlig kylapparat, i hvilken alkoholn consenderas under det att kolsyregasen bortgår. Ugnens öfre del har dessutom en anstalt genom hvilken värmegraden med största noggranhet kan styras, och som består i ett med olja fyldt jernrör, hvari en thermometer är insatt. Detta rör är så inrättadt, att det kan både nedskjutas i ugnen och uppdra- gas, hvarigenom man är i tillfälle att kun- na undersöka ugnens temperatur och följ- aktligen lämpa hettan så, att ingen vid- bränning kan uppkomma. Utom det att denna bakugn tjenar såsom destillations- apparat, utgör den tillika en verklig för- bättring i bagerikonsten, emedan den be- sparar bränsle och gifver ett bättre bröd 35 än det som erhålles i vanliga bakugnar. — Så mycket bröd som erhålles af i tun- na hvetemjöl skall gifva ungefär i kanna bränvin af 0,916 egentl. vigt, hvilket sva- rar emot 9-gradig sprit efter gamla, eller 56 }-gradig efter nya Svenska bränvins- profvaren 9). Professor Hunefeld i Greifswald har Brän^ uppgifvit att mangansyradt kali eller så kallad chameeleon mineralis äger den egen- vins skapen att förstöra finkeloljan hos bran- repans vin. Dr MEURER i Dresden har, med full- finkel- komlig framgång, efter denna uppgift re- olja nat bränvin på följande sätt: 6 uns ren salpeter och 2 uns brunsten samman- smältes i en degel, till dess att blandnin- gen erhöll de bekanta egenskaperna af mangansyradt kali. Sedan massan kallnat blandades 20 kannor bränvin af stark fin- kellukt dermed, och lemnades i 2 dygn, hvarefter det destillerades. Det destille- rade bränvinet var fullkomligt finkelfritt och öfverträffade i renhet hvarje annat med kol eller på andra sätt renadt brän- vin 10). / E. TABARIÉ har uppfunnit ett ganska TABA- enkelt sätt att utröna alkoholhalten hos.trumen? vin och andra spirituösa vätskor. Appa-att utrö- raten härtill, hvilken TABARIÉ kallar Oeno-nt8a" 9) The London Litterary Gazette, Febr. 26, 1831, sid. 136. 10) SCHWEIGGER‘s Jahrbuch der Ghemie und Phy- sik fiir 1830, Band. 3, Heft. I, s. 139. — Pharmaceutisches Gentral-Blatt, 30 Sept. 1830, s, 384, och 31 Jan. 1831, s. 63. 36 vätskors meterj består af ett litet kokkärl, hvari alkghel- man kokar ett visst mått af den vätska som man vill pröfva, ända till dess att hon förlorat hela sin halt af alkohol. Man tillsätter sedan så mycket destilleradt vat- ten som jemnt fordras för att ersätta vo- lumen af det som bortdunstat. Den då erhållna vätskans egentliga vigt, jemförd med den egentliga vigten af vätskan före kokningen, ger då de data hvaraf alkohol- halten kan beräknas. Till detta ändamål är apparaten åtföljd af en areometer, en thermometer och de för beräkningen nö- diga tabeller 1). Socker- Uti Sockertillverkningen hafva åtskil- tillverk-liga förbättringar skett, ibland hvilka föl- ning. . ° o jande äro märkvärdigast: DUMONI‘s DUMONT i Frankrike har uppfunnit ett sätt att fördelaktigare sätt att bleka och filtrera rera och sockerlösningen af hvitbetsocker. Man har slarSS-hittills vanligen kokat sockerlösningen med ningen, pul veriserad t benkol och sedan silat den genom en ylleduk, hvilket förfarande är felaktigt, så väl i hänseende till sättet att använda benkolet, som äfven deruti att kolets uttvättning blir besvärlig, och att sockret genom kokningen får en mindre ren smak. DUMONT använder benkolet ej fint pulveriseradt, utan i korn af jagtkruts storlek och frånskiljer det fina kolpulvret. Silningsapparaten är ett fyrsidigt trädkärl i skapnad af en uppnedvänd afskuren py- ramid, inuti beklädt med förtennad kop- par. Nedtill har detta kärl en krantapp 1) Annales de Chemie, Tome 45, s. 222. 37 hvarigenom sockerlösningen uttappas, och litet högre upp är en öppning som står i förening med. ett utanpå kärlet anbragt rör, igenom hvilket den i apparaten in- neslutna luften utgår. Apparaten har två lösa, med små hål genomborrade bottnar af olika storlek, båda af förtennad kop- par. Den mindre af dessa bottnar hvi- lar på fyra fötter ofvanför krantappen och öppningen för luftröret. På denna bot- ten lägger man en gles linneduk, hvar- efter apparaten fylles med benkolet, se- dan detta förut blifvit fuktadt med 1 af sin vigt vatten. Kolet inlägges med den omsorg att det likformigt uppfyller sitt rum och ej lemnar tillfälle för sockerlös- ningen att göra sig särskilta vägar i kol- massan. Kolets yta jemnas sedan och be- täckes med en linneduk, på hvilken den andra eller större af de förut nämde bottnarne lägges. På denna botten gjutes sockerlösningen, hvilken då först undan- tränger vattnet och tvingar det att utrinna genom tappen. Detta vatten upphämtas särskilt till dess att sockerlösningen kom- mer, hvilken man, genom fortsatt pågjut- ning underhåller i en oafbruten stråle. Ett väsendligt vilkor är att sockerlösningen är väl klarad och fullkomligt flytande in- nan den gjutes i silningsapparaten. Ko- lets fuktning med vatten sker till det än- damålet, att sockerlösningen skall likfor- migt genomtränga kolmassan, hvilket icke hände om kolet vore torrt; hvarjemte vatt- net befriar kolet ifrån större delen af dess lösliga salter, hvilket gifver sig tillkänna 38 genom det utrinnande vattnets smak. — Denna blekningsmethod fordrar 25 pro- cent af sockrets vigt kol. Likväl förlorar kolet ej i första operationen sin decolore- rande egenskap, utan man kan, på sam- ma kol, ännu en gång gjuta en lika qvan- titet sockerlösning som förut, och erhålla denna mera färgfri än om den, på det vanliga sättet, blifvit behandlad med 12 procent kol. Efter denna sednare filtre- ring har kolet i det närmaste förlorat sin blekningsförmåga, men DUMONT före- skrifver att, genom samma kol, filtrera ännu en tredje eller äfven fjerde qvan- titet sockerlösning, emedan han funnit att sockret får derigenom egenskapen att lättare kristallisera. DUMONT‘s filtrerings- apparater äro till storleken olika. De små innehålla 12 till 15 skålpund kol; de sto- ra kunna inrymma ända till 200 skål- pund. Sockerlösningar af 1,235 till 1,256 egentlig vigt kunna ganska väl filtreras kalla, men om den egentliga vigten går till 1,824 eller 1,349 måste sockerlösnin- gen slås het i filtreringsapparaten och grofvare kol användas. I sednare fallet går väl operationen icke betydligt lång- sammare, men lösningen blir i mindre grad decolorerad. En lösning af 1200 skålp. socker kan filtreras inom 24 tim- mar. — Orsaken till denna filtreringsme- thods företräde ligger dels deri att soc- kerlösningen under sitt nedflytande genom kolmassan beständigt kommer i beröring med nytt kol, dels uti undvikandet af kokning, hvilken synes motverka kolets förmåga ett betaga lösningen sin färg. Er- farenbeten har visat att lösningen alltid blir mera färgfri då den filtreras kall. Lättare låter förklara sig hvarföre den på detta sätt filtrerade sockerlösningens smak blir renare. Benkolet meddelar åt sockret, i kokning, en oangenäm smak, hvilken blir desto märkligare ju större kolqvanti- teten varit. DUMONT utdrager, med vat- ten, en del af kolets lösliga ämnen, och då derjemte sockerlösning filtreras kall, inträffar en dubbel orsak till sockrets re- nare smak. — Dumonts filtreringsapparat medförer en väsendtlig fördel vid kolets uttvättning. I stället för att, såsom van- ligt, flera gånger utröra kolet med stora qvantiteter vatten, för att erhålla det deri qvarstannade sockret, behöfver man blott gjuta vattnet på kolet i apparaten för att ut- draga derifrån allt sockret, och man får, vid första pågjutningen en stor del socker- lösning af den styrka, att den icke behöfver särskilt afdunstas. — Dumonts förfarande har blifvit pröfvadt och befunnits äga de har uppgifne företräden framför den van- liga methoden, samt har äfven börjat an- tagas vid raffineringen af rörsocker 2). J. Davis i London har erhållit pa- Sockers tent på en apparat till sockerlösningens inkok- afdunstande i lufttomt rum, utan begag- DAVis patent. 2) Journal de Pharmacie, N:o 10, 1829, s. 543; Nio ii, s. 616. — DINGLER‘s Polytechn. Jour- nal, B. 35, s. 358.—- WERER‘s Zeitblatt, B. 4° nande af luftpump 3). Denna apparat är alldeles densamma som den, på hvilken ROTH i Frankrike fått privilegium 4). KNEL- En method att afdunsta eller inkoka Bättring sockerlösningen vid en lägre temperatur, i Soc- utan användande af lufttomt rum, har Rng." blifvit uppfunnen af W. G. KNELLER i London. Den består uti att, medelst en bälg eller blåsmachin, drifva varm eller kall luft i sockerlösningen genom en mängd smala rör, som nedstiga till nära bottnen af pannan, hvari sockerlösningen uppvär- mes, Luften, som genomströmmar soc- kerlösningen, bortför vattenångorna långt hastigare än blotta afdunstningen från ytan skulle göra det. All vidbränning och för Öfrigt de olägenheter som åtfölja socker- kokningen vid en hög temperatur, före- kommas alldeles, och erfarenheten har vi- sat, att sockerlösningens afdunstning, på detta sätt, vid en temperatur af 82° går fortare än genom kokning vid den van- liga värmegraden, hvarjemte besparing af bränsle vinnes. —. Det efter denna method raffinerade sockret har befunnits vara i allmänhet lika godt som det i lufttomt rum inkokade, och i några afseenden bättre. Den låga temperaturen, hvarvid inkokningen sker, kan icke gifva upphof 3) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 9, s. 1. — The London Journal of Arts and Sciences, Second Series, Vol. 5, s. 79, 83. — DINGLER‘s Polytechn. Journal B. 34, s. 139; B. 37, s. 14. — WEBER‘s Zeitblatt, B. 3, s. 297; B. 4, s. kio, i 11. 4) Se Årsberättelsen 1830, s. 102. 41 till den partiela sönderdelning af sockret, som förorsakas af en hög värmegrad, af hvilken alltid en del af det kristalliseran- de sockret förvandlas till sirap. Man vin- ner således, genom KNELLER‘s method, ett rikare utbyte af socker. — Detta raffine- ringssätt har börjat att begagnas i de En- gelska sockerbruken, och dess fördelar äro af erfarenheten bekräftade 8). Ett annat sätt att inkoka socker vid GUPPY‘s en lägre temperatur är föreslaget af Tu. afdunsta R. GUPPY i Bristol. Det är i grundenelgzin- detsamma som KNELLER‘s, ifrån hvilket socker, det skiljer sig endast derigenom, att luft, medelst en luftpump, suges, i stället för att blåsas, igenom sockerlösningen 9). Det- ta förfarande fordrar en mera konstig apparat och synes i flera afseenden vara mindre fördelaktig än KNELLER‘s enkla och föga kostsamma method. Den vid sockerraffineringen allmänt BATEs‘s brukliga operation, kallad däckning, hvar- “Örhäk igenom sockret i formarna renas ifrån si- satt att rapen, består, såsom bekant är, deruti att socker, sockret betäckes med en tjock lervälling, från hvilken vattnet småningom nedflyter emellan sockerkornen och undantränger si- rapen, hvilken utrinner genom ett hål i sockerformens spets. Detta förfarande har åtskilliga ofullkomligheter, hvilka J. 5) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 9, s. 69. — The London Journ. of Arts, second series, Vol. 4, s. 321.— DIGLEn‘s Polytechn. Journal, Band. 36, s. 124. — WEBER‘S Zeit- blatt, Band. 4, s. 72, 121. 6) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 10, s. 279. 42 Bates i London sökt att afhjelpa derige- nom att han, i stället för lerbetäcknin- gen, insätter ofvanpå sockret uti formar- na porösa lerkärl af samma beskaffenhet som de så kallade Alcarrazas, hvilka han fyller med vatten. Genom dessa kärls massa silar sig vattnet småningom in i sockret och åstadkommer deri samma ver- kan som vid den vanliga däckningen med lera äger rum 7). — Detta förfarande tyc- kes vara en verklig förbättring i socker- raffineringen, och förtjenar således upp- märksamhet. olja., De svårigheter som åtfölja oljas fil- "RRtsC- ‘trering hafva föranlåtit J. Robison i Edin- ringsap-burgh att uttänka en till detta ändamål parat, fördelaktigare apparat än de hittills bru- kade. Genom det vanliga förfarandet för- lorar man, till en stor del, hvad man ve- lat vinna af oljans klarning genom en längre tids hvila; oljan uppgrumlas lätt och silningen försvåras. Detta undviker Robison på det sättet att han, i stället för att låta oljan nedflyta, tvingar henne me- delst användande af hydrostatisk tryck- ning att stiga uppföre genom silningsap- paraten. Denne är ställd ofvanpå en stå- ende tunna, som innehåller oljan, och be- står af ett kärl, hvilket, genom tvenne särskilta med hål genomborrade bottnar, 7) The London' Journal of Arts, second Series, Vol. 5, s. 259. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 9, s. 146. DINGLER‘s Poly- technisches Journal, Band. 36, s. 129; Band. 37, s. 193. — WEBER‘s Zeitblatt, Band. 4, s. 132. — Bulletin des Sciences Technologiques Tome 15, s.2329. 43 är deladt i tre rum, af hvilka det med- lersta är fyldt med groft sönderstötta kol, sand eller annat till oljans silning tjen- ligt ämne, och de båda öfriga rummen äro tomma. Från det nedersta rummets öfre del går ett rör till oljtunnans öfre botten, genom hvilket silningsapparaten och tunnan stå i förening med hvarandra. Ifrån ett tillräckligt högt beläget kärl le- des vatten, genom ett rör, till tunnans nedre botten, hvarigenom oljan tvingas att uppstiga igenom silningsapparaten, från hvars öfversta rum den uttappas klar. Det är tydligt att, på detta sätt, den klaraste oljan blir först filtrerad och den grumliga sist; och att man således lätt kan erhålla oljan af flera grader af ren- het 8). J. Soames i London har erhållit ^^Ljustill- tent på användandet af Cacao-olja till ning, ljus. Oljan inlägges i starkt linne som Ljus af sedan omgifves med segelduk, och man olja, formerar på detta sätt packeter af 2 fots längd, 3 till 4 tums bredd och 1} tums tjocklek, hvilka läggas bredvid hvarandra i en stark präss, hvarefter oljans elain utprässas. Oljans värmegrad vid präss- ningen bör vara 10° till 13° men då man märker att elain vid denna temperatur icke mera vill utflyta, ökas värmegraden småningom till högst 18° och prässningen fortsättes. Den i prässen qvarblifna ste- arin smältes, med tillhjelp af ånga, i ett 8) The Register of Arts, Maj 1830, s. 307- — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 37, s. 453. 44 väl förtennadt kopparkärl, och hålles smält till dess att de orenligheter som stearin kan innehålla hunnit sjunka. Ännu renare fås stearin om den, i sitt smälta tillstånd, silas igenom tät flanell beklädt med sug- papper. Den renade stearin användes se- dan till ljus alldeles på samma sätt som talg. De depaf erhållna ljusen äro myc- ket hvitare än de som fås af den bästa talg; de gifva ett klarare och starkare ljus än lika stora talgljus, röka icke och gif- va, under det att de brinna; icke den ringaste obehagliga lukt, samt osa obe- tydligt då de utblåsas. De brinna dess- utom längre än vanliga talgljus, och rin- na icke om de ock utsättas för luftdrag. Dessa ljus säljas, i London, till 10 shil- ling sterling för 12 skålpund. —- Cacao- oljans elain kan med fördel begagnas till bränning i lampor och till andra behof h vartill olja nyttjas. Den renas genom sqvalpning med i till 2 procent concen- trerad svafvelsyra utspädd med 6 gånger syrans vigt vatten, och silas slutligen ge- nom tjockt kläde 9). Metaller Vid de silfver-transactioner som un- dhuaE““der de sednare åren ägt rum emellan sär- beten, skilta länder, och äfven här i Sverige LussXe-s vid uppköp af silfver för Banken har den förbäl- olägenheten inträffat att, vid silfrets con- sätt att trollering för köparens räkning i det ena, 9) The London Journal of Arts, Second Series, Vol. 5, s. 148. — The Repertory of Patent Inventions, Vol. 9, s. 228; Vol. 10, s. 26.— DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band. 36, s. 272; Band. 37, s. 221. — WEEEA‘s Zeitblatt, Band. 4, s. 168. 45 och säljarens räkning i det andra landet, probera skiljaktiga uppgifter i afseende på silfrets silfver- lödighet blifvit erhållna, hvilka, ehuru obetydliga på mindre poster, likväl gifvit anledning till tvist då fråga varit om större partier. Detta har föranlåtit Fran- ska Regeringen att låta undersöka detta ämne af en comitee, hvari CHAPTAL var ordförande, och hvars ledamöter, GAY- Lussac och D’Arcet verkställt sjelfva un- dersökningen. Genom prof på legeringar, af en med noggranhet bestämd halt, hvilka comitén lät probera af controllörer i olika länder, befanns att, när silfver af 0,9 halt i finsilfver capelieras på vanligt sätt med bly, 4 till 5 tusendedelar af legerin- gens vigt försvinna; men att ända till } procent förloras då legeringens silfverhalt ligger emellan 0,9 och o,5. Denna för- lust blir mindre då silfrets halt är större än 0,9 eller mindre än 0,5, så att rent silfver och silfver af 0,1 halt kunna ca- pelleras utan förlust. Utom dessa förlu- ster, beroende på capelleringsmethodens ofullkomlighet, uppstå äfven olikbeter i resultaten genom större eller mindre nog- granhet hos controllÖrerna. Härigenom blef ett 0,9-haltigt silfver på Myntet i Pa- ris befunnet hålla 0,895, i Madrid 0,893 och i Neapel 0,891. — Häraf drog GAY- Lussac den slutsatsen, att den vanliga pro- beringsmethoden genom capellering är opå- litlig, så väl genom sin egen felaktighet, som genom möjligtvis bristande noggran- het hos verkställaren. De fel som capel- leringen medföra kunna väl rättas om man har en series af förut gjorda legeringar af 46 noga bestämda halter, och för hvar och en af dem undersöker den genom capel- leringen uppkommande afvikelsen, hvaref- ter man sedan, vid skeende proberingar, jemkar de resultat som erhållas; men den- na utväg kan äfven blifva opålitlig genom olika använd hetta vid capelleringen. — Gay-Lussac har föreslagit en ny probe- rings-method, hvarigenom en fullkomlig precision kan vinnas. Förfarandet är föl- jande: Man bereder, af rent saltsyradt natron och destilleradt vatten, en lösning af sådan halt att 100 grammer deraf jemt utfälla 2 grammer upplöst rent silf- ver. Om man sedan upplöser 2 gram- mer af det silfver som man vill probera, i salpetersyra, och finner att t. ex. 862 gramm af saltlösningen fordras, för att jemt utfälla silfverhalten, så utmärker detta att det proberade silfret håller 863 procent rent silfver. Denna proberings- method har befunnits vara på en gång säker och lätt att verkställa, hvarföre Franska Regeringen befallt dess antagande. Bösspi- Apothekaren Storch i Rokitzan har pors bru-föreslagit följande sätt att gifva åt böss- nenng. pipor en vacker och varaktig brun färg. Man öfverstryker bösspipan, medelst en svamp, med en upplösning af i del Kop- par-vitriol i 4 d. destilleradt vatten med tillsats af 3 del jernhaltig ether eller så kallad Ether martialis, och låter pipan sedan torka i luften, utan afseende på de fläckar som synas oförändrade. Böss- pipan blir då betäckt med en gul rost, hvilken man uppblöter med vatten och fördelar jemnt öfver hela pipan, hvar- 47 efter denna åter får torka i luften. Den- na behandling förnyas ännu en gång, och om några oförändrade fläckar ändå synas, bestryker man dem med den först näm- de blandningen, hvilken man låter torka i luften på samma sätt som förut, hvar- efter man med tillhjelp af vatten förde- lar den rost som bildat sig. Om nu hela bösspipan finnes vara betäckt af rost, så tvättar man henne med vatten och låter henne torka, hvarefter man väl afgnider henne med sugpapper. Bösspipan glättas sedan med ett stycke hårdt träd, öfver- dragés derefter med vanlig på blyglete kokad linoljefernissa och får slutligen po- litur på vanligt sätt 10). Presidenten i The Horticultural So-KNICnr‘s ciety i London, Th. A. KNIGHT har upp- sÄtsaast gifvit följande enkla sätt att gifva rak-rakknif- knifvar, lancetter och dylika skärande in- var strument en fin egg. Man låter göra en cylindrisk stång af gjutstål, 3 tum lång utom skaftet och omkring 3 tum i diame- ter. Denna stålstång slipas, efter längden, så slät som den kan blifva, med sand el- ler ännu bättre med glaspapper, hvaref- ter den fullkomligt härdas. Den rengö- res sedan, dock utan att poleras, och öf- ver strykes slutligen med en blandning af olja och kol af hvetehalm eller något annat kiseljordshaltigt grässlag. — Rakknif- ven, hvars egg ej bör vara afrundad genom bruket af strigel, sättas emot stålet på ett sådant sätt att eggen gör emot stålet 10) BUCHNER‘s Repertorium fur die Pharmacie, Band. 34, s. 401. 48 en ganska spetsig vinkel, hvilken göres större eller mindre, allt eftersom man vill gifva eggen en större eller mindre grad af styrka, hvarefter knifven föres med en sådan rörelse, ätt alla punkter af eg- gen efter h varand ra koin ma i beröring med stålet, under det att de beskrifva tätt på hvarandra följande små cirklar ifrån eggens nedre till dess Öfre ända och sedan tvertom. Öm knifven förut har blifvit skickligt slipad och dragen, kan man, på detta sätt, inom några få secun- der, gifva honom en fin egg, hvilken, under en ganska lång tid, kan på samma sätt förnyas så ofta det behöfves. Här- igenom har KNIGTH, i mer än två års tid, underhållit en rakknif, som han dagligen nyttjade, vid en så fin egg som möjligen kan åstadkommas, utan att någon slitning på knifven kunde förmärkas, och behöfde aldrig draga den på stålet längre än i minut. Innan rakknifven, efter dragnin- gen, nyttjas, strykes den på insidan af handen och doppas sedan i varmt vatten. — KNIGHIT anser denna metod äfven vara utmärkt tjenlig att gifva en god egg åt chirurgiska instrument. Då man vill gifva en fin udd åt en lancett, är likväl stål- stångens runda form icke passande, utan man bör till detta ändamål, hafva på en sida af stålet en plan yta af A tums bredd 1). 1) The Journal of Roy al Institution, Oct. 1830, s. i3. — The Repertory of Patent Inven- tions, Vol. 10, s. 306.