ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN ^Q^N^i. DEN 31 MARS 1 829. AF G. E. PASCH. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1830. Ångmachincr. Mechanisk kr af C genom bränn- bara gasers an- INNEHÅLL. BURT‘s ångmachin . . MAUDSLAY‘S ångmachin PECQUEUR‘s ångmachin CLEGG‘s ångmachin . WARD‘S ångmachin . . > BROWN‘s vacuum—machin tandning. Mechanisk kraft genom upphet- tad luft. Mechanisk kraft ' genom samman- prässad luft. Mechanisk kraft' genom atmos- ferens tryckn. Machiner till ) R. och J. STIRLING‘s samt pag » » D PAR- KINSON‘s och CROSLEY‘s machi- ner........................... WRIGIT‘s machin . . HAGUE‘s machin . » bomulls och ulls LAURENT‘s . ELLIS‘s och LEHOULT‘s förber ed ning till I spanad. . Spinnmachiner. machiner . » Paj'stolar och '»afnader. Hattmakeri. DE JONGu‘s spinnmachin . . » CHURCH‘s förbättrade spel i spinn- machiner ........................» 1 Åtskilliga äldre Franska uppfin- J ningar . . ......................» BLADE‘s styfning för vattentäta hat- tar .............................» Papperstillverk-ySy^^ix^s sätt att tillverka pap- nin^. f per till spelkort .... RASPAIL‘s och SAIGEY‘S föreslagna » Fär^nin^ och kattuns tryck- ning. sätt att limma papper . . Pappers blekning.................. (RAYMOND‘S sätt att färga kläden [ med berlinerblått .... » » 2 Färgstofters profning HOUTOU LA- BILLARDIÉRE‘s Golorimeter . » i. 2. 2. 3. 5. 5. 6. 7- 8. 9- 9- IO. 11. 12. 14. 14. 18. 26. II Far^ning och )MASON‘s och BALDVIN‘S sätt att kattuns tryck-\ gravera valsar till kattuns tryck- ning. j ning....................... pag. 28. Boktryckeri-kon- CLYMER‘s och SHUTTLEWORTH‘S tryck- sten. prässar ........................» 30. Stentryck. CHEVALLIER‘S och LANGLUME‘s för- bättringar i lithographien . » 30. Färger till mål-^ Artificiel Ultramarin .... » 34. ning. JGrön .............................. 37- Cölner-gult.......................... 37. BLACKMAN‘s oljefärgskakor . . » 38. Chlor-kalk. ......................................» 39. Talg. Talgs smältning................» 43. Talg-ljus ........................................»...............................47. Oljors rening. Förbättradt. sätt alt rena Rof-olja » 48. Trans rening......................... 51. Gas-lysning. PINKUS‘s Gas-apparat och sätt att rena Gasen.........................................» 52. LEPINE‘s Gas-apparat .... » 53. Giastillverkning. ENGELHARDT‘S sätt att färga glas röd t..............................................» 54. Metaller och nie-^ Electro-magnetismens användande lallarbeten. J till metallers probering . . » 59. WOLLASTON‘S sätt att göra platina smidbär ........ » 62. Dragskifvor af ädla stenar . . » 64. Tillverkning af knappnålar. WRIGHT‘s machin dertill ..... » 66. Knappnålar med gjutet hufvud » 67- Ehuru vattenångans användande till me-^ngma- kanisk kraft beständigt fortfar att varachiner' ämne för en större mängd försök än nå- gon annan af sednare tiders uppfinningar framkallat, har dock, under det sist för- flutna året, ingen förbättring af något ut- märktare värde, i de till ångmachinen hörande delar, blifvit bekant. Länge var den Perkins’ska ångmachinen ett föremål för den allmänna uppmärksamheten och syntes hafva upplöst ett af den använda physikens svåraste problem. Nu deremot hafva de loftal, med hvilka flera utländska, i synnerhet Engelska, journaler voro upp- fyllde, tystnat, och icke allenast har man fattat misstroende till riktigheten af PER- KINS‘s uppgifter, utan äfven hafva hans idéer af flere blifvit criticerade 1). Det kan tagas för afgjordt att PERKINS ännu icke hunnit målet för sina bemödanden och stora uppoffringar, men det är förtidigt att förutsäga de resultat som deraf kun- na följa. Bland sednare af utländska tidskrifter bekantgjorda förbättringar af ångmachinen och dess tillhörigheter, får jag i kortnet anföra följande: P. Burt i London har erhållit patent Bunrs på en ångmachin med oscillerande cylin- ångma- 1) Se t. ex. DINGLERS Polytechnisches Journal, Band. 27, sid. 347; Band. 28, sid. 337 och följ. Band. 29, sid. 177. Pr. Pasih^f Ars^ 1829. 1 der. Denna cylinder har, nära vid sin öfra ända, tvenne ihåliga tappar, på hvil- ka dell hänger. Pistonen utgår från cylin- derns nedra ända och står i förening med ell vef på svänghjulets axel, h varigenom Cylindern, under machinens gång, får en svängande rörelse fram och tillbaka på sina ihåliga tappar, af hvilka den ena gör communicationen med den öfra, och den andra med den nedra delen af cylindern. Genom dessa tappar insläppes ångan skif- tevis i cylinderns motsatta ändar medelst en ventil, som tillika, efter behofvet, öp- nar communicationen emellan condensa- torn och den öfra eller nedra ändan af Cylindern 2). Maud- J. MAUDSLAY har äfven tagit patent angmä- på en oscillerande ångmachin, som i huf- chin. vudsaken föga synes skilja sig ifrån den föregående. — Detta slags machiner är icke någon ny uppfinning, och de båda här omnämda synas ej hafva något företräde framföre dem som förut äro kända 3). pEC_ Den rotatoriska ångmachin, på hvil- queurs ken Marquis De Combio tagit patent i "ehin. England 4), är uppfunnen af PECQUEUR i Paris. I de vanliga ångmachinerna åtgår en del af den åt pistonen meddelade 2) The Repertory of patent Inventions, N:o 39, sid. 181.—DINGLERS Polytechn. Journal B. 29, s. 464.— WEBERS Zeitblatt för Gewerbtreibende B. 2. s. 91. • 3) The Repertory of Patent Inventions N:o 39, s. 183. — DINGLERS Polytechn. Journal. B. 29, s. 464.:—WEBERS Zeitblatt B. 2. s. 92. 4) Se Årsberättelsen 1828, s. 18. 3 kraften till att öfvervinna motståndet af machinens rörliga delar, hvilka för hvart slag pistonen gör sättas ömsom i rörelse och hvila. Svänghjulet reglerar väl denna rörelse, men frictionen borttager alltid en del af machinens kraft, hvilket icke skulle hända om kraften omedelbart medelades åt den axel som af machinen kringdrifves. Af denna anledning hafva rotatoriska machiner blifvit försökta; men oaktadt alla fördelar deraf som theorien lofvat, har man likväl i verkställigheten mött en mängd ganska stora svårigheter. Dessa bestå hafvudsakligen i 1:0 machinens svåra och kostsamma förfärdigande, emedan dess de- lar måste vara arbetade med den yttersta nogrannhet och derjemte kunna bibehålla sig emot ångan; 2:0 den starka frictionen, genom pistönens eller deremot svarande delars gnidning mot machinens väggar; 3:o den ringa kraft som dessa machiner gif- va, i förhållande till åtgången af bränsle; och 4:0 deras täta behof af reparationer. Dessa svårigheter anser sig PECQUEUR hafva öfver- vunnit, och uppgifver dessutom stora för- delar hos denna machin, hvilken också en längre tid varit begagnad, såsom det sy- nes, med framgång 5). S. Clegg i Liverpool har föreslagit Crrac‘s en ångmachin, uti hvilken den delen, somångme- svarar emot den vanliga cylindern, har skapnad af ett i form af en halfcirkelbåge 5) Se Bulletin de la Société d‘Encouragement, Jan. 1828, s. 3, och DINGLER‘s Polytechn. Journ. B. 29, s. 338, på hvilka ställen machinen fin- nes beskrifven och aftecknad. 4 krökt fyrkantigt rör. Pistonen är äfven- ledes fyrkantig och har samma böjning som röret hvari den går; den rörer sig således icke rätlinigt, såsom i vanliga ång- machiner, utan i en cirkelbåge. Svänghju- let kringdrifves genom en vefstång som står i förening med den yttre ändan af pistonen, hvilken derjemte styres af en arm, utgörande en omkring medelpunkten rörlig radie till den cirkel hvaraf pistonen är en båge. Machinen är ämnad att gå med hög tryckning. Så snart en till- räcklig myckenhet ånga blifvit insläppt, tillslutes Ventilen och ångan verkar genom expansion. Kraften är således i början större, men minskas i mon som pistonen utdrifves. För att reglera den olika tryck- ning som härigenom uppkommer, är pisto- nen lastad med vigter, hvilka, i följd af pi- stonens skapnad och rörelse, motverka ån- gan mindre i mon som hon expanderas, och göra derigenom tryckningen beständigt likformig. — Machinens ångapparat består af rör eller generatorer, hvilka äro så in- rättade, att de, likasom häfstänger, kunna röra sig på sina stödpunkter. En öfver ge- neratorerna anbringad, lastad häfstång, lik- nande en pyndare, håller dem i jemnvigt så länge som de äro fyllda med en till- räcklig qvantitet vatten. Så snart nu det- ta vatten, i form af ånga, utdrifves, blifva generatorerna lättare och höja sig, hvari- genom en liten stång sättes i rörelse och öppnar en klaff som insläpper nytt vatten i generatorerna, till dess att de, genom sin således ökade tyngd, sänka sig och tillsluta klaffen. På detta sätt förse gene- 5 ratorerna sig sjelfva med jemnt så myc- ket vatten som behöfves till att under- hålla productionen af ånga 6). I afsigt att icke allenast öka ångma- WAnD‘s chinens kraft, utan äfven draga fördel af “Eme- det värme som annars går förloradt genom skorstenen, har M. WARD i Baltimore före- slagit att, tillika med ångan, till machi- nens drifvande hegagna de gasarter, som genom förbränningen utvecklas ifrån bränn- materialet. Till detta ändamål låter han eldstadens skorsten gå igenom ångpannan, och förser denna med en luftpump, som af machinen sättes i verksamhet och ut- suger utur skorstenen den upphettade luf- ten och gaserna samt drifver dem in i ångpannans öfre del för att der blandas med vattenångan, och sedan gemensamt med denna, sätta machinen i gång på van- ligt sätt. Skorstenen i denna machin är egentligen icke annat än ett communica- tionsrör emellan eldstaden och luftpumpen. Mel- och har icke annat drag, än det som ^e-kraft af nom pumpningen åstadkommes 7). — Ame-zraga- rikanen V. V. HALL har i England tagit sar& an^ patent på denna ångmachin 6). ‘änRg, S. BROWN har sökt att göra åtskilliga Dnown‘s förbättringar på sin så kallade Vacuum- Yan_ machin, i hvilken kraften åstadkommes machin. 6) The London Journal of Arts and Sciences, second series Vol. 2. sid. 8. — DINGLERS Poly- B. 31. sid. 161.— WEBERS Zeit- techn. Journ. blatt, B. 2. s. 142. 7) L‘Industriel Tom. 4, s. 151.— 8) The Repertory of Patent Inventions, N:o 38, s. 67.— WEDERS Zeitblatt, B. 2. s. 22. 6 genom brännbara gasers förbränning 9); men alla underrättelser härom instämma deri att machinen ingenting vunnit genom de förändringar den undergått, utan sna- rare derigenom blifvit försämrad 10) — Det- ta sätt att åstadkomma mechanisk kraft har af flere blifvit försökt utan framgång, och det är högst sonnolikt att ingen for- del deraf är att vänta. Mecha- Redan för en längre tid tillbaka har krSaft man gjort försök att använda luft i stäl- genom let för vatten ånga till mechanisk krafts ta/luft, erhållande, derigenom att man låtit luften R. och ömsom utvidgas genom upphettning och ‘1ST sammandraga sig genom afkylning 1). Ro- Cros- LEY‘s machi- ner. samt BERT och JAMES STIRLING i Glasgow 2) äfven BNs“ö“n som W. PARKINSON och S. CROSLEY 3) haf- va år 1827 tagit patent på machiner, hvil- ka båda grunda sig på denna princip, men det är obekant hvad praktisk nytta deraf kan hämtas. Dessa machiners construction kan ej utan figurer göras begriplig, hvar- före de här blott anmälas. Mecha- L. W. WRIGHT i London har användt xrGj.ge-sammanprässad luft såsom drifkraft till 9) Se Årsberättelsen 1827, s. 39. 10) The London Journ. of Arts Vol. 14, s. 349- — The Repertory of Patent Inventions, N:o 35, s. 3oi.— DINGLERS Polytechn. Journ. B. 28, s. 391 och 481.— WEBERS Zeitblatt, B. i s. 363 och 408. 1) Se Årsberättelsen 1824 sid. 570 och följ. 2) The Repertory of Patent Invensions N:o 32, s. roo.— WEDERS Zeitblatt, B. i. s. 358. 3) The London Journ. of Arts sec. ser. Vol. i, s. 299. — PRECHTL‘s Jahrbucher des polytechn. Instituts in Wien, B. 14, s. 346. — WEBERS Zeitblatt, B. i. s. 535. 7 en af honom uppfunnen lyftkran. Appa- nom raten härtill liknar en rotalorisk ångmachin,samman- och består af en lag ihålig cylinder, i hvil- (ls. ken en skifva, som utgör pistonen, vänder Wadkin: sig omkring en centralaxel. Emellan den- " na axel och omkretsen har cylindern, på ett ställe, en skiljevägg, som hindrar pi- stonen ifrån att göra mer än ett cirkelhvarf åt samma led. Vid skiljeväggen sitter en vridhane med två genomgångar, hvarige- nom den sammanprässade luften från en reservoir insläppes på ena sidan om skil- jeväggen, under det att tillika communi- cation öppnas emellan atmosferen och den andra sidan. Pistonen, som derigenom. får en starkare tryckning på sin ena sida än på den andra, går ett hvarf omkring, hvarefter vridhanen vänder sig så, att den sammanprässade luften inkommer på den motsatta sidan och drifver pistonen till- baka i dess förra ställning, under det att communicationen med atmosferen nu blir på den sidan der den sammanprässade luften förut gick in. •— Det är klart, att machinen ej nödvändigt behöft vara ro- tatorisk, utan kunnat hafva lika inrättning som en vanlig ångmachin hvars piston här en rätlinig rörelse 4). En machin till lyftkranars drifning Mecha- och andra ändamål, i hvilken kraften åstad- R&hz kommes genom luftens vanliga tryckning, genom har blifvit föreslagen af J. HAGUE i Lon- gmos- . 9 jens don. Den liknar en ångmachin med oscille- tryck- rande cylinder, och skiljer sig ifrån den RES. ‘ machin. *------------— . • i ( 4) The Repertory of Patent Inventions, N:0 41, s. 269.— WEBERS Zeiblatt, B. 2. s. 191. 8 nyss förut nämda blott derigenom att dess piston sättes i rörelse genom Atmosferens tryckning på den ena och ett vacuum på den andra sidan, då uti WRIGHT‘S machin rörelsen åstadkommes genom den omvex- lande tryckningen af sammanprässad luft och af atmosferen. Nyssnämde vacuum erhålles genom luftens utpumpning utur ett dertill inrättadt kärl, som står i före- ning med cylindern på samma sätt som condensatorn i en ångmachin 5). — Få hän- delser synas kunna inträffa, då det kan blifva fördelaktigare att använda dessa machiner, än att omedelbarligen begagna den kraft som fordras för att sätta dem i verksamhet genom luftens antingen sam- mantryckning eller utpumpning. Machi- Åtskilliga machiner till bomulls och Tomuits ulls förberedning till spånad, på hvilka och ullsbrevets blifvit erhållna i Frankrike, hafva redning genom utgifne beskrifuingar blifvit bekan- till ta. Jag får ibland dem nämna följande: spånad. En machin till kamulls förberedande till spånad, af LAURENT i Paris, brev. 1821 °). — En förbättrad machin till ulls och bom- ulls rening, af J. ELLIs, brev. 1813 7). — En machin till bomulls förberedande till kardning, af LEHOULT i Versailles, brev. - 1822 ®) •— 5) The Repertory of Patent Inventions N:o 41, s. 274. — WEBER‘s Zeitblatt B. 2. s. 193. 6) Description des Machines et procédés spécifies dans les Brevets d‘invention &c. Tom. 13. s. 147. 7) Ib. Tom. 15, s. 327. 8) Ib. Tom. 14, s. 79. 9 I de till väfnadsmaterialers spånad Spinn- hörande machiner hafva åtskilliga förbät- machi- tringar blifvit föreslagna, hvilka likväl här ej kunna tydligt beskrifvas; hvarföre jag endast i korthet får nämna de märkvär- digaste bland dem. M. De JoNGH, förut bekant genom sin De sinnrikt inrättade spinnmachin 9), har upp- P8ANSHE funnit en mechanism som kan anbringas på tring af vanliga spinnmachiner, och genom hvilken Aaeni spinningen kan förrättas af en der vid ovan ner. person, utan möjlighet att fela, och med större fullkomlighet i arbetet än som kan uppnås af den mest öfvade spinnare 10). En förbättrad inrättning af spelen iCnncn‘s spinnmachiner, hvarigenom garnets bristan- TÖrhäk- de under upplindning förekommes, är upp- spel i funnen af W. CHURCH i Birmingham. På ARäenT hvart och ett spel sitter en hylsa af lätt ner. träd eller annat ämne, hvilken fasthålles af en fjäder på spindeln. Under denna fjäder är en flyttbar ring, hvilken, då den skjutes uppåt trycker fjädern tillbaka, hvar- igenom hylsan blir ledig och kan fritt vända sig på spindeln. Under spinnin- gen är hylsan fästad, men så snart garnet är spunnet och skall upplindas, stiger den flyttbara ringen och lösgör hylsan som sedan ej kan göra så stort motstånd att garnet afslites. Då spinningen fortsattes, sänker ringen sig och släpper fjädern, 9) Se Årsberättelsen 1828, s. 28. 10) The Lond. Journ. of Arts, sec. ser. Vol. i. s. 13. — DINGLER‘s Polytechn. Journ. B. 29, s, 211. — WEDERS Zeitblatt, B. i, s. 379. 10 hvarigenom den lösa Lylsan åter blir fästad 1). Väfsto- Följande till väfnads-konsten höran- VaRL de uppfinningar, på hvilka brevets varit der. gifna i Frankrike, hafva, efter privilegii-ti- dens tilländalöpande, blifvit allmänt be- kantgjorda, men kunna här endast anmälas: En väfstol, i hvilken en person kan väfva ett tyg af ovanlig bredd; af P. CH. DELA- MARRE, brev. 1806 2). — E11 egen inrätt- ning till skottspolens kastande, af F. Ducos i Paris; brev. 1813 3). •— En mechanisk väfstol till hvarjehanda tyg, kallad Métier cl échappement; af F. E. MAGNAN i Paris; brev. 1824 4). •— Ett slags lätt men starkt kläde, kalladt Drap-phéniXj af GENSSE- DUMINY och Comp. i Amiens; brev; 1822 5) -— Ett slags möbel-tyg kalladt Taffetas Diaphane, af REVILLIOD i Lyon; brev. 1823 6). — En väfstol till väfning af ett tyg kaladt J^elours d‘Astracan^ af A. FEs- quet i Nimes; brev. 1817 7) — En väf- stol till tyll- och spets-väfnader, af N. LOUIS och A. Louyet i Paris; brev. 1810 8) •— En väfstol för tyll med inväfda teck- ningar, af DERUSSY i Lyon; brev. 1811 9). — En förbättring af den vanliga strump- 1) The London Journal of arts, sec. ser. Vol. 1, s. 332. — DINGLER‘s Polytechn. Journal, B. 31, s. 212; — WEBERS Zeitblatt. B. 2. s. 39. 2) Description des machines et procédés spécifiés dans les brevets dänvention &c. Tom. 14, s. 139. 3) Ib. T. 14, s. 109. 7) Ib. T. 14, s. 288. 4) Ib. T. 13, s. 304. 8) Ib. T. 14, s. 96. 5) Ib. T. 14, s. 348. 9) Ib. T. 14, s. 100. 6) Ib. T. 15, s. 258. IB väfstolen, hvarigenom den kan begag- nas till väfning af slät och facone- rad tyll, af BONNARD i Lyon; brev. 1806 10). •— En väfstol för ett slags tricot kalladt Tulle piqué^ af GILLET och JOUR- dant i Brussel; brev. 1812 1). —Ett tyg med inväfda fogelfjädrar eller skinn, tjen- ligt till pelsverk, af S. Aguettant i Lyon: brev. 1821 2). — En mechanisk väfstol till förfärdigande af säckar, sprutslangar m. m. utan söm, af N. M. DUFOUR i Paris; brev. 1816 3). — Ett sätt att, i vänlig väfstol, väfva Säckar, bolstertyg, skjortor m. m. utan söm, af Debezieux; brev. 1813 4). •— Ett möbeltyg liknande Gobelins-väf- nad, af Ravina, MEHIER, DAGUILLON och Jacquard i Lyon; brev. 1811 5). J. Blades har i England tagit patent Hattma- på följande styfning för hattar, hvarigenom valen- de tåla vatten, hvilket, såsom bekant är, täta icke är händelsen då de på vanligt sätt styrning, blifvit limmade. Man upplöser, genom sakta kokning, 19 skålkund gummi lac- ca i en lut af 13 skålpund renad pottaska och 81 kanna vatten. Lösningen lemnas att kallna, hvarefter den skummas, och så snart detta skett doppas hattarna deri, eller ock påstrykes lösningen med en borste eller svamp till dess att hattarna insugit så mycket de kunna. Hattarna lemnas att nära torka, borstas väl, och läggas sedan i en kall blandning af unge- fär i skålpund svafvelsyra och 73 kanna 10) Ib. T. 14, s. 153. 1) Ib. T. 14, s. 169. 2) Ib. T. 13, s. 208. 3) Ib. T. 13, s. 212. 4) Ib. T. 13, s. 266. 5) Ib. T. 13. s. 345. vatten, hvari de få ligga ungefär i 5 mi- nuter. Om de sedan ej genast kunna tagas under vidare arbete, låter man dem under tiden ligga i kallt vatten 6). Pap- Tillverkningen af ett till fina spel- tillverk-korts förfärdigande tjenligt papper, har, ning, oaktadt många gjorda försök, länge saknat Panner den framgång man önskat. Företrädet af Spel- det Franska papperet till detta ändamål kort, har alltid varit allmänt erkändt, utan att man hittills kunnat upptäcka orsaken der- till. Man trodde den ligga i användan- det af utsökt fin lump, men man fann att, oaktadt det deraf med yttersta sorgfällig- het beredda papperet, till finhet och ut- seende, vida öfverträffade det från Frank- rike införskrifna, de deraf tillverkade kor- ten ändock ej hade den varaktiga glans och halhet som utmärker de Franska. •—• För icke länge sedan har det lyckats för tvenne Preussiska Fabrikanter STREHMANN och NITSCHE, att åstadkomma ett papper, som till detta behof befunnits vara full- komligt lika godt som de bästa Franska papperssorterna. STREHMANN har gjort sitt förfarande bekant: Han väljer, för pap- perets tillverkning, den tid under de vack- raste sommarmånaderna då vattnet är re- nast, och använder icke finaste sort lump, utan en blandning af fin och medelfin, be- stående af rent linne utan någon inbland- ning af bomullslump. Sedan lumpen är 6) The London Journal of Arts, sec. ser. Vol. 2, s. 95. — The Repertory of Patent Inven- tions, N:o 39, sid. 142. — WEBERS Zeitblatt, 13 sorterad, sönderskäres den och tvättas för att väl renas från sand och orenlighet, hvarefter den stampas till halftyg, för att befrias från knutar. Detta halftyg lem- nas några dagar att rötas, hvarefter det valsas till färdig pappersmateria. Häraf formas sedan papperet så, att hvarje ris kommer att väga 11] till 12 skålpund. Pappersmaterien får ej färgas med smalts, emedan denna tillsats icke allenast är onö- dig, utan äfven skadlig för glättningen. Papperets torkning får ej ske under myc- ket varma dagar, emedan det då blir hårdt och ej så väl låter glätta sig. En hufvud- sak är papperets behöriga limning, som ej får vara för stark, och till hvilken ett så rent och klart lim, som möjligen kan fås, bör nyttjas. Om vid papperets ap- pretering några ark finnas som innehålla sandkorn eller knutar, få de ej skrapas, utan måste bortläggas såsom utskott. Ju oftare papperet tages utur prässen och omlägges, desto vackrare blir dess appre- tur och glans. Det har ej lyckats att till- verka kortpapper af sådan lump som blif- vit blekt med chlor, emedan det då, vid glättningen, förlorade i fasthet; äfven ska- dade blekningsämnet färgorna, om ock tvättningen skett med den största omsorg. Detta papper tål äfven icke frost; icke en gång före limningen 7). || i 7) Verhandlungen des Vereins sur Beförderung des Gewerbfleisses in Preussen, 3 Lief. s 139. —, WEBERS Zeitblatt B. 1, s. 99. | ill t | Pappers- Det af Fabrikanterne CANSON begag- limning-nade sätt att limma papper i kypen, har blifvit föremål för en ny undersökning 8). RASPAIL och Saigey hafva, ined tillhjelp af microscopet, sökt att utröna sammansätt- ningen af det till denna limning använda ämne, hvarvid de trott sig upptäcka att det består af stärkelsemjöl blandadt med terpentinolja och alun, och att således det resultat som BRACONNOT‘S analys gifvit, ej äro alldeles riktigt. De anse limningen böra verkställas på det sätt, att en del af nyssnämde blandning (hvars proportio- ner de ej uppgifva) tillsättes i den färdi- ga pappersmaterien, och att sedermera det nyss formade och prässade papperet, än- nu vatt, upphettas i vattenånga, hvarigé- nom stärkelsen upplöses och gör pappe- ret limmadt 9). — Denna limningsmethod förtjenar uppmärksamhet, ehuru det ej sy- nes sannolikt att limningsämnets samman- sättning kan vara sådan som RASPAIL och Saigey tro sig hafva funnit. Att stärkelse utgör en beståndsdel deraf är dock otvif- velaktigt, och i detta fall bör det äfven vara af stor fördel att låta dess upplösning ske i det formade papperet, emedan man deri- genom undviker filtarnas genomdränkning aflimningsämnet, hvilken olägenhet nöd- vändigt inträffar om stärkelsen i upplöst form blandas med pappersmaterien. Pappers En ibland de intressantaste delarne af ning, papperstillverkningen är lumpens chemiska 8) Se Årsber. 1827, s. 41 och följ. 9) Bulletin des Sciences Technologiques, Febr. 1828, s. 124. — L’lndustriel? Vol. 4, s. 312. blekning. Ehuru denna konst, på hvilken flera utländska papperssorters utmärkta företräde framför våra till en stor del be- ror, en längre tid varit utöfvad och såle- des icke kan kallas en ny uppfinning, är den likväl hos oss ännu obegagnad och kanske äfven icke allmänt känd. Jag har derföre trott mig här böra lemna en un- derrättelse härom, så mycket hellre som detta ämne rörer en af våra vigtigare in- dustrigrenar. — Blekningen sker med chlor, antingen ensam eller i förening med kalk (chlorsyrlig kalk, chlorkalk). Jag skall först beskrifva den sednare af dessa me- thoder, som synes hafva företräde fram- för den förra, ehuru man i flera fabriker anser denna såsom fördelaktigare: Man ut- rörer 12 skålpund chlorkalk i 10 skålp. vatten i ett trädkärl, och utspäder sedan blandningen med 200 skålp. vatten. Ef- ter några minuters stark omrörning, lem- nar man blandningen i hvila i 1 eller 2 timmar, för att gifva kalken tid att sjun- ka till bottnen. Den klara lösningen af- tappas och ersättes med lika mycket rent vatten, som omröres väl med kalken, hvar- efter denne lemnas att sjunka. Lösnin- gen aftappas, lika som förut, och man fort- far på detta sätt ännu två gånger. Man erhåller således fyra lösningar af olika styrka, af hvilka de två första begagnas till blekningen, men de två sista använ- das i stället för rent vatten till att upp- lösa ny chlor-kalk, hvaraf då tages blott 10 i stället för 12 skålpund. Med den erhållna chlor-kalklösningen kan nu pap- 16 persmassans blekning ske pä 3 sätt: — 120 Så snart lumpen är nära till hälften val- sad och vaskad, eller hvad man kallar halftyg, stänges vattnets till- och aflopp, och man tillsätter i valskistan så mycket af ofvannämde blekvatten, som svarar emot 3 skålp. chlor-kalk på ioo skålp. lump. Man låter sedan valsen omblanda pappers- materien med blekningsämnet i minst en timma, hvarefter vaskningen åter fortsät- tes. Slutligen får vattnet afrinna, och halftyget flyttas på finvalsen och arbetas till färdig pappersmateria på vanligt sätt. — 2:0 Det andra blekningssättet verk- ställes i ett särskilt kärl, t. ex. en tygs- lår, der man först utblandar halftyget med en tillräcklig mängd vatten och sedan tillsätter så mycket af chlor-kalklösnin- gen som motsvarar 2 skålp. chlorkalk på ioo skålp. lump. Man låter chlorkalken verka i 2 timmar, under hvilken tid mas- san emellanåt omröres. Pappersmassan lemnas sedan att sjunka, hvarefter det klara vattnet aftappas. Sedan sköljes den med rent vatten och föres slutligen på finvalsen för att färdigarbetas. Det efter blekningen aftappade vattnet innehåller ännu chlorkalk, och användes derföre till att börja blekningen af en ny qvantitet halftyg. Man låter nyssnämde chlorhalti- ga vatten verka på halftyget i en timma, under det att blandningen tid efter annan omröres, hvarefter vattnet aftappas och antingen slås i halfvalsen eller användes till lumps blötning, hvarigenom man dra- ger 17 ger nytta af de sista portionerna chlor- kalk som vattnet kan innehålla. Sedan begjutes halftyget med ny chlorkalklösning och blekningen sker på samma sätt söm förut är nämndt. Det en gång begagnade blekvattnet samt det första skölj vattnet användas i början äf en följande bleknings- operation. — 3:0 Det tredje sättet att bleka verkställes i finvalsen. Man behöf- ver blott tillsätta i pappersmaterien en chlorkalklösning, innehållande 24 skålp. chlorkalk på ioo skålp. lump, och låta valsen omröra blandningen minst en half timma, under hvilken tid vaskningen af- bry tes. Sedan låter man materien åter vaskas i minst 13 timma. — Af dessa bleknings methoder är den 2:dra den minst kostsamma och i flera afseenden den bästa, ehuru den fordrar mera arbete än de tvenne öfriga. Blekningen med chlor ensam sker på följande sätt: Sedan lumpen blifvit halfval- sad, låter man vattnet afrinna derifrån, hvarefter lumpen prässas. Man formerar sedan deraf små bollar, med hvilka ett aflångt trädkar, af 63 fots längd samt 3; fots hojd och bredd, fylles till hälften. Karet täckes med ett tätt passande lock, genom hvilket ett rör ifrån apparaten, som utveck- lar chlorgasen, ingår i karet. Chlorgas-ut- vecklingen fortsättes så länge som gasen ab- sorberas af lumpen, hvilket vanligen va- rar i 36 timmar. Karet öppnas sedan, Pr. Pasch*s Arsb. 1829. 2 och lumpen, som nu är blekt, förarbetas till pappersmateria 10). Färg- En ibland de sednare årens intres- ning oc/santaste uppfinningar i färgningskonsten tryck- är användandet af Berlinerblått i stället ning, för Indigo. Detta sistnämde färgämnes färgning dyrhet borde naturligtvis framkalla försök meiBer-att ersätta det genom ett inhemskt och blått, mindre kostsamt surrogat. Men ibland växtfärger har ännu ingen blifvit funnen, som i skönhet och varaktighet kunnat täf- la med Indigo. och ibland mineralfärger liar endast Berlinerblått kunnat förtjena någon uppmärksamhet. Franska Regerin- gen utsatte ett pris för upptakten att fä- sta denna färg på alla slags tyg, och det lyckades för Raymond d. äldre att med fördel använda den på silke, linne och bomull; men försöken att dermed färga ull hafva hittills icke haft synnerlig framgång. Raymond d. yngre har fortsatt sin faders arbeten i detta ämne, i synnerhet i den del deraf som rörer ulls färgning, och inlemnat en berättelse derom till Fran- ska Vetenskaps-Academien. Hans afhand- ling synes visa att han, i detta färgnings- sätt, kommit fullkomligheten ganska nära. — En af de största svårigheterna bestod uti att i ullen eller klädet fästa betnings- medlet, som här måste vara ett jernoxidsalt. Om ullen lägges i en kall lösning deraf, förenar den sig med blott en ringa del 10) Dictionaire Technologique, Tom. 15, Art Papeterie, sid. 202. — WEBERS Zeitblatt, B. i sid. 505. 19 af jernsaltet. I värma deremot sker väl ullens betning lättare, men lösnin- gen måste då hålla ett öfverskott af syra för att förekomma grumling, hvilken in- ställer sig lätare i mon som värmegraden är högre. RAYMOND försökte på flera sätt, utan framgång, att limma ullen, i förmo- dan att betningen med jernsaltet deri- genom skulle ske fullkomligare; men då den limmade ullen behandlades med ett svagt chlorbad, lyckades sedan så väl bet- ningen som färgniligen förträffligt, och ul- len fick en ovanlig lenhet och mjukhet. Denna sistnämde omständighet föranlät RAYMOND, att med chlor behandla ull som ej undergått dränkning i lim. Försöket lyckades, hvad färgningen beträffade, Öfver förmodan, men klädet fick genom chlorens verkan, den besynnerliga egenskapen att ej låta valka sig. Denna märkvärdiga verkan af chlor anser RAYMOND kunna be- gagnas vid svartfärgning af så väl hattar som kläde, vid hvilka tillfällen ett chlor- bad efter valkningen icke allenast gör ul- len eller håret mjukare och lenare, utan äfven befordrar betningen med jernsalt. Äfven skulle man troligen kunna, genom chlor, betaga sådana filtar som nyttjas vid pappersbruken deras olägenhet att, under nyttjandet, hopfilta sig och derigenom blif- va mindre tjenliga. De flesta syror hafva en skadlig verkan på ullen, men RAYMOND fann att detta icke var händelsen med vinsyra. Han använder derföre till bet- ningsmedel en lösning af svafvelsyrad jernoxid, försatt med svafvelsyra och vin- 20 sten, hvarigenom fri vinsyra bildas i bland- ningen, hvilken, i stort, beredes på föl- ande sätt: I ett trädkärl af 230 till 260 tannors rymd blandas 600 skålpund vat- ten med 150 skålp. svafvelsyra af 1,767 eg. vigt, och 150 skålp. salpetersyra af 1.310 eg. vigt. Öfver kärlet hänges en korg så, att dess botten står 3 eller 4 tum ned i vätskan. I denna korg inläg- ges jernvitriol i små portioner, i mon som de upplösas, hvarmed fortfares till dess att 840 skålp. deraf åtgått. Den erhållna lösningen uppvärmes nu, genom vatten- ånga, småningom ända till kokning, då man afstänger ångan och slår i korgen en bland- ning af 233 skålp. vatten, med 150 skålp. svafvelsyra af ofvannämde styrka, och 35o skålp. röd vinsten. Då alltsammans äf upplöst, utspädes blandningen med vatten, till dess att den får en eg. vigt af 1,310, då den lemnas att klarna. Den aftappas sedari och förvaras i trädkärl, som böra väl tillslutas, så att luften fulkomligt utstänges. Denna jernsaltlösning, som nu utgör bet- ningsmedlet, kan äfven begagnas till svart- färgning af så väl ull, som silke, bomull och linne, till hvilket ändamål den, en- ligt RAYMONDS uppgift, är vida bättre ån vanlig jernvitriol. — För att beta ett styc- le kläde öm t. ex. 23 skålpunds vigt, hvilket inan vill färga mörkblått (bleu-pers), slår man, i ett trädkärl af behörig stor- lek, så mycket af jernsaltlösningen, som fyller ungefär 41 af kärlets rymd, hvaref- ter kärlet gjutes fullt med vatten. Sedan lösningen blifvit väl omrörd, då den bör 2 I hafva omkring 1,0033 eg. vigt, uppvärmes den med vattenånga, och då den fått en temperatur af 30° till 40°, hasplas klädet deri, hvarvid man iaktager att hålla det väl uttpändt på bredden, på det att bet- ningen må blifva likformig. Under detta inledes ånga beständigt, så att lösningen slutligen kommer i kokning, och man fort- far att haspla klädet till dess att det fått en tillräckligt mörk rostfärg för att kunna antaga den nuance af blått som man åstun- dar. För att kunna bestämma den behö- riga betningsgraden är det növändigt att hafva en profkarta som innehåller de oli- ka nuancerna af blått, tillika med den emot hvar och en af dem svarade nuancen af rostfärg. Så snart man finner att klä- det är tillräckligt betadt för den färg man vill hafva, uppvindas det utur rostkypen, hvarefter det, utan att för länge få afdry- pa, väl uttvättas i rinnande vatten. Det begagnade rostbadet (jernsaltlösningen) bar icke förlorat hela sin jernhalt, utan kan ännu nyttjas många gånger, allenast man, emellan hvarje gång, tillsätter så mycket ny jernsaltlösning att dess eg. vigt blir densamma som förut, eller 1,0033. Man kan, utan fara, öka den egentliga vigten ända till 1,0066, men man måste sorgfäl- ligt undvika att låta den blifva lägre än 1,0033, emedan, i detta fall, rostbadet under kokningen skulle grumlas och göra betningen otillräcklig. Då man, i samma rostbad, vill beta flera stycken kläde för olika nuancer af blått, måste man börja med de svagare nuancerna, och dervid 22 styra elden så att temperaturen ej stiger för hastigt, utan att klädet får tid att emottaga betningen. Det gifves vissa ljusa nuancer, t. ex. himmelsblått, hvilka fordra en så svag betning att man måste använ- da rostbadet kallt. Till de djupaste gra- derna af blått deremot behöfves en så mörk rostfärg att den endast genom kok- ning kan erhållas; det oaktadt gör man väl att låta klädet länge ligga i rostbadet innan detta bringas till kokning, emedan klädet då får en mera likformig färg. — Sedan klädet på ofvannämde sätt blifvit betadt och tvättadt, sker färgningen genom behandlingen med blodlutssalt, hvarigenom berlinerblått bildas i klädet. Till detta ändamål fylles ett trädkar med vatten, som uppvärmes med ånga till ungefär 3o°. Man afstänger då ångan och upplöser i vatt- net en tillräcklig qvantitet blodlutssalt, utgörande, i det här tagna exemplet, 2 skålpund. Sedan denna lösning blifvit väl omrörd, hasplas klädes deri 12 till j5 minuter, hvarefter det upptages. Klä- det har nu en grönaktigt ljusblå färg; för att blifva mörkblått måste det ännu un- dergå följande behandling: —* Man ut- späder 2 skålpund svafvelsyra af 1,767 eg. vigt med 3 eller 4 gånger så mycket vatten, efter mått räknadt, och slår unge- fär en tredjedel af denna utspädda syra i det nyssnämda blodlutsbadet, och omrö- rer det väl, hvarefter klädet åter hasplas deri 2 timma. Klädet uppvindas och blod- lutsbadet försättes, med den andra tred- jedelen af den utspädda syran, hvarpå 23 klädet å nyo hasplas 1 timma deri, och uppvindas sedan. Slutligen tillsättes den sista tredjedelen af syran, och klädet hasp- las i badet några ögonblick, hvarefter det nedlägges deri helt och hållet och lemnas orördt i 3 timma. Efter denna tids för- lopp hasplas klädet åter i blodlutsbadet, under det att detta småningom upphettas till kokning medelst ånga. Sedan badet kokat i några ögonblick, upptages klädet och sköljes i rinnande vatten. — Ofvan- nämde förhållande emellan klädets och hlodlutsaltets vigt gäller naturligtvis en- dast för en viss nuance af blått, och må- ste således förändras då man vill erhålla en annan färggrad än den som här exem- pelvis blifvit antagen. Följande tabell kan der vid tjena till ledning: Klädets eller ullens vigt. Den åstundade färg- nuancen. Blodlutsal- tets vigt. i skålpund 1) Djupt mörkblått (bleu denfer). 2) Mörkblått. (bleu pers). 3) Högblått. (bleu turquin). 4) Himmels-blått. 5) Ljusblått. (bleu naissant). 61 lod 51 - 41 - 2; - I — 24 Sedan klädet är färgadt, måste den del af färgen, som icke fästadt sig, bort- skaffas. Till detta ändamål valkas klädet i en kall såp-lösning af ungefär 3 skål- pund såpa på 10 kannor vatten. Valk- ningen bör fortfara i 15 till 20 minuter, hvarefter klädet tvättas i valken med en ström af rent vatten, som påsläppes ända till dess att vattnet afrinner fullkomligt klart.-—För att gifva färgen sin fullkomli- ga skönhet, låter man klädet slutligen under- gå en operation, som efter färgens nuance är olika: För att sköna mörkblåa kläden betje- nar man sig af ett kallt had, bestående af vatten noga blandadt med ungefär glöiel kaustik ammoniak, hvari klädet hasplas i 20 till 3o minuter. Vill man öka färgens dragning i violett, så behöfver man blott tillsätta mera ammoniak. Man bör, i al- la fall, förut pröfva det ammoniakhaltiga vattnet, på det sätt, att man flera gånger doppar och utkramar deri en proflapp af det kläde som skall skönas, då man af färgens utseende lätt finner om man till- satt den behöriga qvantiteten ammoniak. Om det händer att klädet i sköningen får en för stark dragning i violett är detta lätt afhjelpt derigenom att man tager klä- det igenom kallt vatten, försatt med så litet saltsyra, att lakmuspapper knappt rodnas deraf. •— Om klädet är himmels- blått eller af en ännu ljusare nuance, skönas det med vinsyra. Man fyller ett trädkar med rent vatten och gjuter deri, på hvar kanna vatten, en blandning af 1 lod svafvelsyra af 1,767, 1 lod röd vin- 25 sten och 2 lod vatten. Häri hasplas klä- det i 12 till 15 minuter, hvarefter det upptages och tvättas i rinnande vatten. Ull färgas med berlinerblått i huf- vudsaken lika som kläde; för öfrigt äro dervid följande omständigheter att iaktta- ga: Ullen måste vara väl befriad ifrån fett innan den kommer i rostbadet, emedan i annat fall betningen blir ojemn. Man bör, så mycket möjligt är, undvika att omrö- ra ullen i rostbadet, af den orsak att det- ta innehåller vinsyra, som disponerar ul- len till att filta sig; äfven bör man tillse att ullen ej för mycket sammanpackar sig. Ullens fullkomliga uttvättning, så väl efter betningen, som sedermera efter färgningen, är en hufvudsak. Blodluts- lösningen beredes på samma sätt som till klädes färgning, men sedan ullen en gång legat deri, behöfver man ej tillsätta svaf- velsyran i tre omgångar, utan all svafvel- syra tillslås på en gång, hvarefter ullen åter ilägges. Sedan ullen blifvit färgad föres hon, utan vidare behandling, till fabriken för att förarbetas till kläde. Ol- jan, hvarmed ullen före spinningen in- smörjes, skadar icke färgen det ringaste. Efter noppningen valkas klädet på samma sätt som förut är nämdt. Färgens skö- ning företages ej förr än klädet blifvit öf- verskuret. Af föregående beskrifning, synes att färgningen med berlinerblått ej är så en- kel som den med indigo, hvilken sednare likväl äfven har sina svårigheter. Dere- 26 mot är berlinerblå-färgen mycket mindre dyr, och gifver vissa skönare nuancer än cle som kunna erhållas af indigo; den är derjemte ganska varaktig, och förändras ej af sådana ämnen, med hvilka klädet van- ligtvis kan komma i beröring. Då dess- utom blodlutsaltet äfven hos oss kan blif- va en inhemsk produkt, är det sannolikt, att detta färgämne kan komma att, åt- minstone till en del, ersätta den utländ- ska och kostsamma indigou 1). Färg- Färgstofter af samma art kunna in- Stpröf- nehålla olika myckenhet af det färgande n^s- -ämne hvarpå deras värde beror, och det La™'är ofta ganska svårt att, af deras utseen- , TARPE- de, kunna sluta till deras större eller min- lorime- dre rikhaltighet. Ett på en gång lätt och ter. säkert sätt att utröna deras verkliga halt, vore för färgningskonsten af stor vigt. Behofvet häraf har äfven länge varit kändt, men de till dess afhjelpande föreslagna medel hafva visat sig mer eller mindre ofullkomliga och i allmänhet föga använd- bara. Man bar försökt att begagna den bekanta egenskapen hos chlor att bleka vextfärgor, och trott sig kunna, af den qvantitet deraf som behöfdes, för att ble- ka en gifven qvantitet lösning eller decoct af färgstoftet, sluta till detta sednares halt; men utom svårigheten att erhålla chlor af en noga bestämd concentration och att noga iakttaga det ögonblicket då färgen försvinner, inträffar äfven den om- 1) Annales de Chimie et de Physique, Tom. 39, s. 44. 27 ständigheten, alt de flesta lösningar af växtfärger innehålla ämnen som ej tillhö- ra färgämnet, men hvilka icke desto min- dre sönderdelas af chloren, hvarigenom detta prÖfningssätt blir ganska osäkert.— HOUTOU-LABILLARDIÉRE i Ronen har till ifrå- gavarande ändamål föreslagit en Colorime- ter eller färgmätare, grundad på det för- utsättande, att rikhaltigheten af en färg- ämnelösning förhåller sig såsom färgnu- ancens intensitet. Följaktligen, om tven- ne färglösningar, beredda af lika vigter färgstoft och lika qvantileter vatten hafva samma nuance, så är deras färghalt lika; men om den ena lösningen har djupare färg, och man utspäder den med mera vatten till dess att den får samma nuance som den svagare, så förhålla sig sedan lösningarnas volumer såsom deras färg- halt. — Colorimetern består af två full- komligt cylindriska glasrör, af ungefär 3 turas diameter och 13 tums längd samt af lika tjockt glas, hvilkas nedra ända är tillsluten. Ifrån botten till ungefär 1 ifrån den öfra eller öppna ändan, är afståndet deladt i två delar af lika innehåll, af hvil- ka åter den Öfra delen har en uppstigande scala af ioo grader. Båda rören nedsät- tas i ett slags dosa genom två nära vid hvarandfa anbragta hål. Midt emot rö- rens nedre ändar har dosan två fyrkanti- ga öppningar af lika diameter som rören, och i dosans motsatta ända är ett hål, ge- nom hvilket man kan se den nedra delen af rören, då man ställer dosan emellan dagen och ögat. — Sättet att begagna co- lorimetern är följande: Man afväger lika delar af de tvenne färgstoft af samma art, hvilkas relativa halt man vill pröfva, och utdrager utur dem färgen genom behand- ling med lika delar vatten, eller annat tjenligt lösningsmedel. Med de erhållna färglösningarna fyller man de colorimetri- ska rören, till den punkt der scalan bör- jar, hvarefter man genom det ofvanföre nämda hålet i dosan jemförer de båda nuancerna. Äro dessa lika så äro färg- stoften af samma halt; i annat fall till- sätter man, i det röret som innehåller den starkare färglösningen, småningom mera vatten och omskakar blandningen, till dess att man erhåller samma nuance i båda rören. Man efterser då på scalan af det röret, hvari man tillsatt mera vatten, hu- ru många delar färglösning det innehåller. Det funna falet, jemfördt med lösningens volum i det andra röret, hvilken är 100, gifver förhållandet emellan den starkare och den svagare färgen. Om t. ex. man behöft att utspäda den starkare lösningen med 25 delar vatten, så förhåller sig den starkare färghalten till den svagare såsom 125 : ioo 2). MASON‘s Teckningen eller mönstret på de kop- Ch_ parvalsar som i sednare tider, blifvit in- WIN‘s förda i kattunstryckerierna i stället för sätt att de annars brukliga formarna, åstadkom- gravera o . . valsar mes antingen genom gravering, punsning, tillkat- etsning, guillochering, eller ock genom in- tryck- prässning medelst valsar eller trissor af ning. 2) L‘industriel, Tom. 5, s. 252. 29 stål, på hvilka mönstret vanligen dels in- slås med punsar, dels graveras. I stället för att på sistnämde sätt anbringa teck- ningen på stålvalsarna, hafva D. H. MA- son och M. W. BALDWIN i Philadelphia änvändt etsning. Stålvalsarna öfverdragas med etsfernissa, och teckningen deri sker på vanligt sätt, hvarefter valsarnes tap- par betäckas med en fernissa af asphalt Upplöst i terpentinolja. Valsarna nedläg- gas sedan i ett etsvatten, som måste va- ra fritt från koppar, och som beredes på följande sätt: i del salpetersyra (sked- vätten) utspädes med 4 till 5 delar vatten, hvarefter så mycket tenn, som syran kan upptaga, upplöses deri. Denna lösning utspädes sedan med 8 till 15 gånger den använda syrans qvantitet vatten, allt efter teckningens art: ju finare denna är, desto svagare måste etsvattnet vara. Så snart som etsningen är färdig, aftages fernissan och teckningen fulländas med grafstickel. Derefter härdas valsen, och teckningen af- tryckes på en annan stål vals, så att den på denna fås upphöjd i stället för ned- sänkt. Medelst denna i sednare valsen intryckes teckningen på kopparcylindern, hvartill de för detta ändamål vanliga machiner begagnas 3). 3) The London Journ, of Arts sec. ser. Vol. 1, s. 363. — Gillas Technological Repository, Vol. 3, s. 161, — WEBER‘s Zeitblatt B. 2. s. 49. — PRECHTL‘s Jahrbucher, B. 14,s. 344.— Bulletin des Sciences Technologiques, Mars 1829, s. 259. Bok- Bland de i Boktryckeri-konsten sked- ri^koZ da förbättringar, som under det förflutna sten, året blifvit bekanta, förtjena de af G. CSUF""’CLYMER och M. H. SHUTTLEWONTH i Eng- SHUTTLE-land uppfunna constructioner af tryck- "EPVEE- prässar att anmärkas, men kunna här icke prässar. beskrifvas. I den förra sker tryckningen, såsom vanligt, emellan plana ytor, men prässen är icke destomindre beräknad för ovanligt stora format, ända till 4} fots längd och 31 fots bredd 4). — SHUTTLE- WORTH‘s präss är af en alldeles egen in- rättning, fordrar en måttlig kraft och be- römmes for sin enkelhet och sinnrika con- struction 5). Sten- I Lithographien eller Stentryckeri- dTEVXK- konsten hafva vigtiga förbättringar blifvit LIER‘s införda af CHEVALLIER och LANGLUMÉ i Pa- LANG- TiS, genom uppfinningen af nya satt att EENs" preparera stenen till aftryck, att uttaga tvingar iteckningar, och att retouchera teckningen åtsKiliqpå stenen. — Vanligen prepareras stenen af denna på det Sätt, att den, sedan teckningen konst, är färdig, öfverfares med en mycket ut- spädd syra. Ändamålet dermed är: 1:0 att upplösa det damm som kan hafva qvarstannat och fästat sig efter stenens polering; 2:0 att göra stenens yta mera 4) The London Journal of Arts, 2, ser. Vol. 1, N:o 4, s. 218. — DINGLER‘s Polytechn. Journ. B. 30. . s. nr. — WEBER‘s Zeitblatt, B. 1. s. 500. 5) The London Journal of Arts 2, ser. Vol. 1, N:o 1, sid. n; N:o 3, sid. 133. — DINGLER‘s Polytechn. Journ. B. 29. S. 256. — WEBER‘s Zeitblatt, B. 1, s. 385, 457. 31 porös ocli skickligare att qvarhålla vattnet; och 3:0 att mätta alkalit i det lithographiska bläcket eller kritan, och derigenom göra det samma olösligt i vatten. Sedan stenen blifvit behandlad med syra, sköljes den i vatten; och slutligen gifver man den ett öfverdrag af gummi, för att fylla ytans porer och hindra svärtan att fastna vid stenen. På denna förberedande behand- ling beror aftryckets skönhet till en stor del» Man har märkt att teckningen blir oren, då syrans verkan på stenen varit för svag, och detta händer ofta, i syn- nerhet om stenen är stor, emedan syran då kan få tid att mätta sig, innan hon hunnit utbreda sig öfver hela stenen. Om deremot syran angriper stenen för starkt, skadas teckningens svagare partier. Dessa olägenheter försvinna alldeles, enligt CHE- VALLIER‘S och LANGLUMÉ‘s erfarenhet, om man, till stenens förberedning nyttjar en svagt sur lösning af saltsyrad kalk (chlor- calcium), i stället för salpetersyra, som vanligen härtill begagnas. Man upplöser i 3 skålpund ren saltsyra så mycket hvit marmor som fordras till syrans fullkom- liga mättning, och tillsätter, för mera sä- kerhet skull, ett öfverskott af marmorn. Den klara lösningen afsilas, och den olö- sta marmorn tvättas med 3 skålpund vat- ten, som sedan blandas med lösningen. Häri upplöses 24 lod fullkomligt rent gum- mi arabicum, och slutligen tillsättas 6 lod ren saltsyra. Denna blandning strykes på stenen med en mjuk pensel af gräfsvins- hår. Fördelarna af detta enkla sätt att preparera stenen äro ganska betydliga: det är långt säkrare än det gamla sättet, och fordrar ingen lång öfning. Verkan blir öfverallt lika, antingen stenen är stor eller liten. Mari Undviker der annars van- liga sköljningen, och behöfver dessutom icke täcka stenen med gummi arabicum, emedan detta förut finnes i den påstruk- na blandningen. Den saltsyrade kälken håller stenen ganska länge fuktig, hvilket är en stor fördel, emedan man har fun- nit, att en sten, som torkar för fort är svår att insvärta, hvarigenom icke allenast teckningen kan lida, utan äfven arbetet går långsammare. •—-Till teckningens bort- tagande från stenen användes allmänt slip- ning, först med sandsten, hvarefter stenen väl sköljes, och slutligen med mycket fin sand. Denna slipning fordrar myckeri tid och måste ske sorgfälligt, emedan det annars lätt händer att den gamla tecknin- gen återkommer då stenen på nytt begag- nas till tryckning. Dessutom är det klart att sterien efter hvarje slipning blir tun- naré och slutligen Så utnött att deri ej vi- daré kan nyttjas. Då blott en del af teck- ningen Skall uttagas, sker detta antingen genom slipning med fin sand, med till- hjelp af eri glaslöpare, hvarefter stället bestrykes med svag salpetersyra; eller ock genom radering. Härigenom uppkommer en fördjupning i stenen, som icke allenast kan vara hinderlig vid ifyllningen af ny teckning, utan äfven ganska ofta gör af- trycket felaktigt. Alla de här nämda olä- gen- 33 genheterna undanrödjas fullkomligt genom ett af CHEVALLIER och LANGLUMÉ infördt nytt sätt att uttaga teckningen, hvilket Består i användandet af kaustik kalilut, hvarigenom den lithographiska kritan blir åter lösligt i vatten och således kan bort- tvättas. Man tvättar först stenen i vat- ten, med en svamp, och öfvergjuter se- dan teckningen med en lut af i del torrt kaustikt kali (kalihydrat) upplöst i 3 de- lar vatten. Efter 4 eller 5 timmar aftor- kas luten, och stenen tvättas i vatten, hvarefter ny lut pågjutes och lemnas i 4 timmar på stenen, hvilken derefter tvät- tas såsom förut. Vill man borttaga en- dast en viss del af teckningen, så sker detta på lika sätt, blott med den skilnad, att endast denna delen betäckes med lu- ten, hvilken då påstrykes med en spetsig trädsticka. — Teckningens retouchering på stenen, sedan denna blifvit preparerad till aftryck, har alltid varit ansedd såsom en af de svåraste ibland de till lithogra- phien hörande operationer, och alla hittills föreslagna methoder att verkställa den haf- va visat sig osäkra. CHEVALLIER och LAN- GLUMÉ hafva, med fullkomlig framgång, försökt att, genom behandling med en svag lut af kaustikt kali, återgifva kritan i teckningen sin första tvålartade beskaf- fenhet, hvarefter retoucheringen utan svå- righet lät utföra sig. Luten härtill bere- des af 2 delar tort kaustikt kali upplösta i 125 delar vatten. Man befriar stenen ifrån gummit hvarmed den blifvit öfver- Pr. PaschJs ^rsb. 1829. 3 34 dragen, hvarefter den del af teckningen, som skall förbättras, betäckes med kaustik lut, som qvarlemnas på stället i 5 minu- ter, då teckningen vanligen är tillräckligt saponifierad för att med lätthet kunna retoucheras 6). Färger Den sköna och dyrbara blå målar- tillmål-^ „ som är känd under namn af Ultra- ning. - ... - - 11. - Artifici-mann, har hittills endast erhållits al ett el Ultra-blått fossil kalladt lasursten eller lapis lazull. Man har gjort åtskilliga iorsok att utforska dess färgämne, men det är ännu icke med säkerhet kändt. Man trodde en tid att den blå färgen härrörde af jern, och GUYTON-MORVEAU påstod sig hafva, ge- nom en med konst gjord"förening af svaf- velbundet jern med jordarter, frambragt en färg som liknade den hvilken erhålles af lasursten; men CLÉMENT och DESORMES funno, i de finaste sorter af ultramarin, intet spår af jern eller någon annan färgande metall. Möjligheten att med konst bereda ultramarin, bevisades först af TAs- SAEKT, som tillfälligtvis, uti en med sand- sten belagd ugn, hvari soda brändes, er- höll en blå färg, som hade alla ultrama- rins egenskaper, äfven den att af starka syror förstöras med utveckling af svafvel- bunden vätgas. För icke länge sedan haf- va GMELIN i Tu bin gen och Guimet i Frank- rike uppfunnit sättet att artificielt bereda denna färg. Guimet tillverkar redan ul- 6) L‘Industriel, Vol. 5, s. 214 — Bulletin des Sciences Technologiques, Tom. 10, s. 196. 35 tramarin fabriksmässigt, men håller sin method hemlig; GMELIN deremot har gjort sitt beredningssätt bekant och uppgifver det vara följande: Man bereder först vat- tenhaltig kjseljord och lerjord. Den för- ra erhålles då fint pulveriserad qvarts el- ler flinta smältes med 4 gånger sin vigt kolsyradt kali, och den smälta massan upplöses i vatten och fälles med saltsyra. Den sednare fås då en upplösning af ren alun i vatten fälles med ammoniak. Bå- da jordarterna uttvättas väl med kokhett vatten, hvarefter man undersöker huru mycket vattenfri jord hvardera gifver ef- ter glödgning. Den va ttenha Itiga kiseljord som GMELIN begagnat, innehöll 56 procent, och lerjorden 3,24 procent vattenfri jord. Man upplöser sedan, i en lut af kaustikt natron, så mycket af den vattenhaltiga kiseljorden som deri kan lösas, och man bestämmer denna qvantitet. Emot så myc- ket af den vattenhaltiga kiseljorden, som svarar emot 72 delar vattenfri kiseljord, tager man så mycket vattenhaltig lerjord, som svarar emot 70 delar vattenfri ler- jord, och blandar den med kiseljordslös- ningen, hvarefter blandningen afdunstas, under beständig omröring, till dess att den bildar ett fuktigt pulver. Denna för- ening af kiseljord, lerjord och natron ut- gör basen för ultramarin: det återstår blott att färga den, hvartill man begagnar svaf- velbundet natrium. Till detta ändamål upphettar man långsamt, i en med väl passande lock försedd hessisk degel, en blandning af 2 delar svafvel och i del vattenfritt kolsyradt natron, till dess alt den är fullkomligt flytande vid måttlig rödglödgning, då man tillsätter, i ganska små portioner, ofvannämde förening af kiseljord, lerjord och natron, och låter, emellan hvarje ny tillsättning, den af vat- tenångornas bortgång uppkommande fräs- ningen sluta. Sedermera hålles degeln, omkring T timma, i lindrig rödglödgning, hvarvid man tillser alt hettan ej blir för stark, hvarigenom färgen skulle förstöras. Man låter sedan degeln kallna, och utla- kar med vatten det med ultramarin blan- dade svafvelbundna natrium. Finnes svaf- vel i öfverskott uti färgen, så kan det för- jagas genom lindrig upphettning. Ultra- marin återstår, efter dessa operationer, med sin sköna blåa färg. Skulle den va- ra ojemn, så kan den vackraste delen deraf genom slamning skiljas ifrån det öf- riga. -—■ Ultramarin kan ej sammansättas omedelbart af de beståndsdelar som dess analys gifver; ty om man, i en lufttätt tillsluten apparat, upphettar en blandning af vattenhaltig kiseljord och lerjord, na- tron och svafvelbundet natrium, så de- componeras detta sednare och svallet bort- går, dels ensamt, dels förenadt med väte, hvarefter man får en massa som antingen är ofärgad, eller ock innehåller blott ett ringa spår af ultramarin. Upphettar man deremot samma blandning fullkomligt torr och skyddad för luftens tillträde, så er- håller man en massa utur hvilken väl sy- ror utveckla svafvelbunden vätgas, men som har en orent ljusbrun färg. För öf- 37 rigt. synas de af GMELIN uppgifna förhål- landen af kisel- och lerjord kunna ändras till en viss grad, men det tyckes likväl ej vara fördelaktigt att använda mera ki- seljord än natronluten kan upplösa 7). Den gröna Chromoxid som nyttjas Grön till målning på porcelaine och till gröna CbxRH!7 glasflusser, beredes vanligen genom glödg- ning af chromsyrad qvicksilfveroxidul. Ett lättare och mindre dyrt beredningssätt har blifvit uppgifvet af WÖHLER : Man blan- dar det röda sura chromsyrade kali, som förekommer i handeln, med ungefär lika mycket pulveriserad salmiak och något mindre kolsyradt kali eller natron, och glödgar denna blandning i en betäckt de- gel så länge som salmiak-ångor visa sig. Man låter sedan degeln kallna, och utla- kar den erhållna gröna massan med vat- ten, då chromoxid en återstår olöst 8). Den chromsyrade blyoxidens an vän- Cölner- clande såsom målarfärg, är ännu inskränkt gult, i anseende till dess tämligen höga pris. Man har derföre sökt alt begagna denna färgs intensitet till åstadkommande af en målarfärg som ägde samma sköna nuance 7) Annales de Chimie, T. 37, s. 409. — L‘In- dustriel. Vol. 4, s. 311; Vol. 5, s. 150. — Bulletin des Sciences Technologiques, Tom. 9, s. 277; Tom. 10, s. j. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 2 8, sid. 165; B. 2 9, s. 395. — PRECHTL‘s Jahrbucher B. 13, s. 333. — Dictio- naire Technologique , Art. Outremer. 8) Annalen der Physik und Chemie, B. 10, s, 46. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 27, s. 392. 38 utan att vara så kostsam som den re- na chromsyrade blyoxiden. En sådan blandning, som i Paris säljes under namn af Jaune de Colagne eller Poudre de Co^ logne_, har, genom chemisk analys, be- funnits innehålla 1,95 delar svafvelsyrad blyoxid, 6 delar svafvelsyrad kalk och 2,5 delar chromsyrad blyoxid. I anled- ning häraf har BOUTRON-CHARLARD gjort försök att bereda denna färg, hvilken han funnit bäst erhållas om man utrörer fint gipsmjöl i en lösning af chromsyradt ka- li, och sedan tillsätter en lösning af bly- socker så länge som chromsyrad blyoxid utfäller sig i blandningen 9). Black- Ett eget Sätt att bereda oljefärger, s^Vatt hvarigenom man kan förvara dem i form bereda af kakor eller stänger, är uppgifvet af G. ohjefir- BLACKMAN. Man bereder en fernissa ge- nom upplösning af 8 lod ren och klar mastix i 1} qvarter terpentinolja. Lösnin- gen sker väl fortare genom användande af värma, men fernissan blir bättre om hon beredes kall. Färgmaterialierna bringas, genom slamning, till den högsta grad af finhet, hvarefter de torkas och sedan rif- vas, på en porfyrhäll, med terpentinolja, till hvilken man blandat något af nyss förut nämda fernissa. Efter rifningen lemnas färgen åter att torka. Man smäl- 9) Journal de Pharmacie Maj 1827, s. 223.—. Bulletin des Sciences Technologiques, Tom. 9, s. 13. — GILL‘s Technological Repository Vol. 2, p. 182. — WEBER‘s Zeitblatt, B. 1. 323. 39 ter sedan, i ett lerkärl, ren och hvit spermaceti, och blandar den med en tred- jedel af sin vigt vallmo-olja. Så snart denna blandning är färdig, rifver man färgen å nyo på en sten ställd öfver en koleld, och då den är fullkomligt fin, till- sätter man under fortsatt rifning så myc- ket af spermaceti-blandningen som for- dras för att gifva färgen behörig consi- stence. Man bildar sedan deraf kulor, hvilka prässas i formar till stänger eller kakor. —• Då den på detta sätt beredda färgen skall nyttjas, tager man en stång deraf och rifver den med vallmo-olja el- ler någon annan tjenlig olja, med eller utan tillsats af terpentinolja 10). Det är bekant att chlor har den egen- Chlor- skapen att förstöra lukten af ruttnande kalk' organiska ämnen och att bleka växtfärger. Till dessa ändamål har den länge varit begagnad, dels i gasform, dels absorberad af vatten; men i dessa båda tillstånd for- drar dess användande åtskilliga försigtig- hetsmått, i anseende till så väl gasens skadliga verkan då den i för stor myc- kenhet inandas, som dess benägenhet att i beröring med vatten förvandlas till salt- syra. Sedan man funnit att de chlorsyr- liga sal terna af kali, natron och kalk kun- na nyttjas till samma ändamål som chlor ensam, utan att medföra dennas olägen- heter, har dessa salters användande un- der de sednare åren börjat att blifva så 10) The FRANKLIN Journal, Mars 1828, s. 180.— DINGLERS Polytechn. Journal, B. 28, s. 414. vidsträckt och medfört så stora fördelar, att det förtjenar ett utmärkt rum bland den nyare tidens uppfinningar. Chlorsyrlig kalk, eller, såsom den allmännast kallas, Chlor-kalk, är minst kostsam och derföre mest nyttjad. Den beredes dels i flytan- de tillstånd, på det sättet att chlorgas le- des i en blandning af nyss släckt kalk och vatten, dels torr, derigenom att man låter chlorgasen absorberas af torr, nyss släckt kalk. Den förra methoden begag- nas på de ställen, der man bereder chlor- kalken blott för eget behof; deremot då den tillverkas såsom handelsvara, eller annars skall en längre tid förvaras, måste den beredas i torr form. I denna sed- nare händelse bör kalken vara fullkomligt släckt men ej innehålla ett betydligt öfverskott af vatten. Apparaten hvari kalken mättas med chlor bör vara så in- rättad att dessa båda ämnen komma i beröring med hvarandra i så många punk- ter som möjligt är. Man betjenar sig der- före antingen af ett liggande cylindriskt kärl, genom hvilket en med skoflar för- sedd axel går, hvarigenom den inlagda kalken kan tid efter annan omröras under det att gasen inströmmar i kärlet; eller och inleder man gasen i ett för ändamålet inrättadt rum, försedt med en mängd hyllor på hvilka kalken ligger tunt ut- bredd. Gasens utveckling bör ske lång- samt, emedan kalken annars blir varm, hvilket skadar operationen: det är derfö- re äfven bäst att företaga chlorkalkens be- redning vintertiden i ett kallt rum. Den torra chlorkalken låter förvara sig i täta kärl, helst i stenkrus, men om den står i be- röring med luften, drager den till sig kol- syra och vatten, blir fuktig och luktar starkt af chlor, samt blir slutligen allde- les sönderdelad. Härpå beror äfven chlor- kalkens verksamhet och företräde framför chlorgas, som lätt utvecklas i sådan myc- kenhet att dess inandning kan blifva far- lig, då deremot chlorkalken, utsatt för luftens tillträde, lemnar ifrån sig chlor- gas så småningom, att lungorna utan olä- genhet kunna fördraga den. *— Chlorkal- kens och de chlorsyrliga alkaliernas nytta vid sådana tillfällen då stinkande ångor göra luften osund, har i synnerhet i Frank- rike blifvit bevisad. La Societé d‘Encou- ragement pour ‘Industrie nationale i Pa- ris utsatte, år 1819, tvenne pris för ett medel att, i tarmsträngsfabrikerna, undvi- ka den animaliska förruttnelse, som der utgör en af hufvudoperationerna, hvarige- nom luften blir förskämd och har ett skad- ligt inflytande på arbetarnes helsa. Apo- thekaren LABARRAQUE erhöll priset. Han införde vid nyssnämde tillverkning bruket af chlorsyrliga alkalier, och de fabriker, der hans method följes, äro nu befriade ifrån de olägenheter som voro en följd af det gamla sättet. Sedan denna anledning en gång var gifven, blef det lätt att finna de chlorsyrliga salternas användbarhet till luftens rening äfven vid andra tillfällen, och en mängd, dels af LABARRAQUE, dels af andra, anställda försök i detta afseen- ende hafva haft den fullkomligaste fram- gång. Endast vid de tillfällen, då en stor myckenhet förskämd luft behöfver hastigt renas, kan utveckling af chlor, på vanligt sätt vara fördelaktig; deremot på sådana ställen, der luften småningom förskämmes af en fortfarande orsak, och tillräcklig luftvexling ej kan ske, t. ex. vintertiden i kaserner och fängelser, behöfver man blott ställa i rummen chlorkalk fuktad med vatten. Skulle man finaa att denna åtgärd icke gjorde tillfyllest, kan man, då omständigheterna så fordra, lätt åstad- komma en ymnigare chlorgasutveckling om man till chlorkalken blandar någon svag syra. Vid latriners tömning, hvilket ar- bete i Frankrike kostat flere menniskors lif, har användandet af chlorkalklösning aflägsnat all fara. Flera yrken gifvas, hvilkas idkare äro dagligen nödsakade att vistas i en stinkande atmospher från växt- och djur-ämnen som äro stadda i ett till- stånd af förruttnelse, eller som, genom den behandling de undergå, fylla luften med osunda ångor: t. ex. vid limkokning, hvitgarfning, i stärkelsefabriker, slagtarhus m. fl.; — vid alla sådana tillfällen gäller allt hvad här blifvit nämt om chlorkal- kens bruk och nytta. Chlorkalken kan, med största fördel, begagnas till rengör- ning af sådana trädkärl som, genom lång- varigt begagnande till vissa födoämnens förvaring, insugit ämnen hvilka sprida en obehaglig lukt. Man behöfver endast tvät- ta dessa kärl med en lösning af chlorkalk, då lukten nästan i ögonblicket förstöres. — 43 Chlorkalkens användande såsom bleknings- medel för linne och bomull, är, i syn- nerhet i England och Frankrike, ganska vidsträckt och bidrager ganska mycket till den allmänt kända skönheten af dessa länders väfnadsfabrikat. Hos oss har den så kallade chemiska blekningen nästan kom- mit i misscredit, och det kan ej nekas att oförsigtig behandling med chlorvatten kan göra tyget skört; men denna olägen- het kan, då chlorkalk begagnas, icke in- träffa, så vida icke den största vårdslöshet vid tygets behandling begås. •— Chlor- kalkens utmärkta nytta vid pappers-till- verkning är förut, sid. 14 omtalad. — Ännu kan chlorkalk icke till billigt pris beredas hos oss, men blir ej särdeles kostsam om den ifrån utrikes orter införskrifves; hvar- för man torde kunna hoppas att en när- mare kunskap om de fördelar, som flera af våra näringar kunna hämta af denna nyttiga chemiska konstprodukt, med tiden skall göra dess bruk mer och mer all- mänt 1). De ångor som bildas under rå talgs smältning, blifva på de ställen der denna Talg. Talgs smält- | ning. 1) WEBERS Zeitblatt, i Band. s. 423. — Anna- les de Chimie, T. 33, s. 271. — Bulletin de la Société d‘Encouragement &c. 1826, s. 345. — Annales de Pindustrie nationale T. 22, s. 22. — Bulletin de la Société industrielle de Mulhausen N:o 4, s. 242. — Verhandlun- gen des Vereins sur Beförderung des Gewerb- fleisses in Preussen, 4 Lief. s. 214. — DINGLERS Polytechn Journal, B. 28, s. 289; B. 29, s. 41. — Dictionaire Technologique, Art. Blan- chiment m. fl. 44 handtering drifves i stort, ganska besvär- liga, icke allenast för de personer som sysselsätta sig dermed, utan äfven för de i granskapet boende. Man har derföre, redan för flera år tillbaka, i Frankrike försökt åtskilliga sätt att dels förekomma dessa ångors uppkomst, dels hindra deras kringspridning. Man trodde sig vinna dessa ändamål genom talgens smältning i vattenbad, hvarigenom den obehagliga luk- ten undanröjdes, men man fann att tem- peraturen var för låg och att de efter smältningen återstående hinnorna innehöl- lo en betydlig mängd qvarstadnad talg. Man försökte då att smälta talgen i vat- tenånga, men denna method förekom ej fullkomligt den oangenäma lukten, och man blef dessutom nödsakad att använda prässning för att frånskilja den talg som innehölls i återstoden. Till talgluktens förstöring föreslog man äfven att tvätta den sönderskurna råa talgen med en upp- lösning af chlorkalk, hvarigenom ändamå- let väl till en del vanns; men detta för- farande var å en annan sida åtföljdt af olägenheter som gjorde det i stort oan- vändbart. Då man ej lyckades att hindra talgångornas bildning, sökte man att bort- skaffa dem derigenom att man afledde dem genom skorstenen, hvarigenom verkstä- derna blefvo mindre osunda, utan att lik- väl deras grannskap befriades från den obehagliga lukten. Med vida större fram- gång använde GANNAL, i ett talgsmälteri nära vid Paris, tvenne methoder till talg- ångornas förstöring: den första bestod deri, 45 att man blandade den smältande talgen med en viss qvantitet af den syra, hvar- igenom talglukten blef drägligare; och den andra methoden var att leda den utur smältkitteln uppstigande röken öfver ko- len i eldstaden, hvarigenom den alldeles förbrändes utan att sprida någon lukt, och bidrog derjemte att underhålla elden under kitteln till den grad att kolen sällan behöfde förnyas. Dessa methoder hafva äfven blifvit föreslagna af DARCET. Då man likväl ej blef alldeles fri från de ångor som under talgsmältningen alltid i större eller mindre mängd utvecklades, försökte man innestänga dem, derigenom att man, i ett tillslutet kärl, kokade den råa talgen med sin dubbla vigt vatten, under en tryckning svarande emot en temperatur af 108° På detta sätt lyc- kades det att erhålla talgen fullkomligt utsmält, men talg-ångor utträngde genom kittelns säkerhetsventil , ehuru i långt ringare myckenhet än då kokningen sked- de i öppet kärl. Efter DARCETS föreskrift kokade man sedermera 20 delar rå talg med io delar vatten och i del svafvelsy- ra. Man ville först förrätta kokningen i tillslutet kärl, men man fann att, inom 20 minuter, blandningen började öfverko- ka och uttränga genom ventilen. Likväl befans talgen nu vara fullkomligt smält, samt blef hvitare och hårdare än då man icke använde svafvelsyra. Under smält- ningen utbredde sig en lukt af en egen art och mindre obehaglig än vid de före- gående försöken. Då talgens smältning 46 med svafvelsyrehaltigt vatten anställdes i öppet kärl, erhöllos samma resultat; tal- gen var fullkomligt smält inom en half timma, och återstoden syntes icke inne- hålla några feta delar, hvarigenom således prässning undveks. Sedan man på detta sätt funnit att svafvelsyran gifver talgen en bättre beskaffenhet, har man likväl funnit nödigt att anställa smältningen på ett sådant att talgångorna ej kunna kring- spridas. Till detta ändamål har man, på förutnämde sätt, smält talgen i tillslutet kärl, från hvars öfre del ett rör kröker sig till eldstaden, dit således talg-ångorna ledas för att förbrännas. För att hindra talgens hinnor att, under smältningen, fästa sig på kokkärlets botten, har man försett kärlet med en särskild med hål genomborrad botten fästad i tum öfver den egentliga bottnen. Denna smältnings- method har fullkomligt lyckats. Efter en half timmas kokning är all talgen smält, och blir, då den kallnat, hvit, hård och klingande; återstoden har vägt endast 6} procent af den råa talgens vigt. •— I stället för att förbränna talg-ångorna, har man äfven försökt att condensera dem uti ett vanligt kylrÖr, hvilket äfvenledes lyc- kats — Användandet af svafvelsyra har således visat sig vara en ganska be- tydlig förbättring vid den råa talgens smältning. Talgen, behandlad på det- ta sätt, får en ovanlig hvithet, hårdhet och glans, och de deraf tillverkade ljusen brinna längre än vanligt, rinna icke och 47 sprida ej den obehagliga röklukt som an- nars utgör en af talgljusens olägenheter 2). Den i Årsberättelsen 1827, sid. 157, Talg- omtalade förbättring som talg-ljustillverk- ljus, ningen fått genom användandet af de fasta feta syror hvilka bildas då talgen saponi- fieras, har i Frankrike vunnit mycken framgång genom den fullkomlighet, som Fabrikanterna Cambacérés och Bonnet gif- vit åt de så kallade Margarin-ljusen, I början hade dessa ljus det felet att spra- ka, hvilket härrörde af vatten som vid- hängt de feta syrorna, men man har nu funnit att detta kan afhjelpas derigenom, att syrorna länge hållas i smältning, så att vattnet får tid att frånskilja sig. I anseende till de feta syrornas sprödhet, har man blifvit nödsakad att blanda dem med hvitt vax, hvars qvantitet likväl ej får öfverstiga 2 till 3 procent, emedan ljusen då blifva klibbiga. Till margarin- ljusen nyttja Cambacérés och Bonnet ej tvinnade utan flätade vekar, hvarigenom ljusen, utom den fördelen att brinna läng- re, äfven få den egenskapen att ej behöf- va putsas, emedan veken i följd af flät- ningen, beständigt kröker sin ända utom lågans sida, hvarigenom dess spets alltid blifver fullkomligt bränd till aska, och den kan således icke heller åstadkomma hvad man kallar tjuf på ljuset. Margarinljusen brinna väl fortare men också klarare än vaxljus, och hafva, i Paris, blifvit så be- 2) Annales de Industrie Francaise et etrangere, April 1828. — WEDERS Zeitblatt, 2 Band. s. 103. 48 gärliga, att den ganska betydliga tillverk- ningen deraf knappt svarar emot åtgången 3). Oljors Rofolja, sådan som den i sitt råa rening, tillstånd förekommer i handeln, innehåller 1 örbätl- 1 o 1 I 1 radt sättett ämne, som, då hon brännes 1 lampor, att renasmåningom tillstoppar veken ocli kolas, hvarigenom oljans uppsugning hindras och följaktligen lågans klarhet minskas. Oljans rening ifrån detta ämne har, sedan bru- ket af lampor, i stället för vax- och talg- ljus, under de sednare åren mer och mer tilltagit, blifvit en icke obetydlig närings- gren. För omkring 30 år sedan upptäck- te CARREAU i Frankrike, att olja kunde renas med svafvelsyra, och hans method har sedermera varit den allmännast följda. Den består hufvudsakligen deri, att oljan sqvalpas först med svafvelsyra och sedan med vatten, som bortager syran, hvarefter oljan får flyta upp; slutligen aftappas den och klaras genom silning. Den använda svafvelsyrans myckenhet har varit olika, ifrån i till 4 procent emot oljan; man har dessutom försökt olika proportioner af sköljningsvattnet och vissa andra för- ändringar i det öfriga af detta reningssätt. Oljans klarning har alltid utgjort den för- nämsta svårigheten, emedan alla de silnings- apparater som man försökt, i större eller mindre grad haft den olägenheten att snart täppa sig, hvarigenom man blifvit nödsakad att ofta ombyta dem, med för- lust af en icke ringa del olja. För några o ar 3) Dictionnaire Technologique, Art. Margarique. 1 49 sedan började man, i norra Frankrike, att, till rofoljans klarning, begagna olje- kakor eller återstoden efter oljans präss- ning, och denna method, som har ett af- gjordt företräde framföre alla andra hit- tills kända, följdes nu derstädes allmänt. DUBRUNFAUT har nyligen lemnat en beskrif- ning derom, hvaraf följande är ett utdrag: Oljan, som skall renas, fylles på stående trädkärl eller fat af omkring 600 litres 4) rymd, så att hvart och ett af dem kom- mer att innehålla 500 litres olja. Man häller sedan i hvart fat 5 litres Svafvel- syra af 1,767 egentlig vigt, hvilket utgör ungefär 2 procent af oljans vigt, hvarefter oljan starkt omsq valpas, 3 eller 1 timma, med en omrörare af träd. Oljan, som nu fått en grönaktig färg och håller ett svart ämne uppslammadt, blandas med 60 litres vatten, i hvarje fat, och tvättas dermed, genom sqvalpning, 3 eller 1 timma, hvar- igenom den skiljer sig från syran och får ett mjölkigt utseende. Man plägade förr, till syrans afskiljande, använda lika myc- ket vatten som olja, men man har se- dermera funnit detta vara alldeles onö- digt. Äfven synes tvättningen ej nödvän- digt fordra så lång tid som nyss blifvit föreskrifven, emedan man i många raffi- nerier sqvalpar oljan med vattnet blott i 10 minuter. Efter fulländad tvättning lemnar man blandningen i h vila i 3 dagar. Den skiljer sig då i tre särskilta lager af 4) 1 Litre är 0,38209 eller ungefär ff Svensk kanna. Pr. Pasch^s Jrsb. i8»g. 4 “y 1 'f 5o hvilka det understa består af surt vatten, det mellersta af ett mörkt slemaktigt ämne, och det öfversta af oljan, hvilken likväl ännu är oklar. Man aftappar oljan från det öfriga, genom, hål på fatets sida. — Det mellersta lagret innehåller äfven olja, men hvilken ej kan frånskiljas på annat sätt än derigenom att man blandar den sle- miga massan med litet vatten och olja i ett särskilt kärl, då oljan, efter någon tids förlopp, flyter upp och kan afhällas. Åter- stoden, som vanligen utgör 136 af oljans volum, kan begagnas till såpkokning. — Den tvättade oljan klaras slutligen med oljkakor, hvarigenom den besvärliga sil- ningen alldeles undvikes. Denna klarning sker på det sättet att 600 litres olja sqval- pas starkt, i en half timma, uti ett träd- kärl, med 5o kilogrammer 5) fint mjöl af väl torra oljkakor, hvarefter blandningen lemnas att klarna i 3 dagar, efter hvilken tid man afhäller 400 litres af oljan, som nu är fullkomligt klar. Det afhällda ersättes med en lika qvantitet ny olja, och man fortsätter klarningen, på nyssnämde sätt, ända till dess att oljkake-mjölet för- lorar sin egenskap att göra oljan klar, då det måste ombytas. Det nyttjade oljka- ke-mjölet lägges i ett särskilt kärl och lemnas der i stillhet en längre tid, då största delen af den olja, som det qvar- hållit, kan afhällas, hvarefter resten ut- prässas. Man kan, på detta sätt, med 5o 5) 1 Kilogramm är =2 skålp. 11 r‘ lod Vict. vigt. kilogrammer oljkakor klara ända till 20000 litres olja; således fordras blott 1 kilogram oljkakor för att rena 100 litres olja. — Förlusten af olja, under he- la reningsprocessen, utgör 2 eller högst 4 procent 6). Ett af DAVIDSON i Glasgow uppgifvet Trans sätt att rena valfisk-, skäl- och fisk-tran, rening- så att den kan nyttjas i lampor, i stället för olja, har blifvit i Frankrike under- sökt af A. BLANQUI. DAVIDSON föreslår att först behandla tranen med en garfämne- haltig lösning, hvaraf en mängd djuräm- nen utfällas, och att sedan ytterligare re- na den genom skakning med en lösning af chlorkalk som förstörer tranens egna obehagliga lukt. Till ioo skålpund tran anser DAVIDSON i skålp. chlorkalk vara tillräckligt. Man erhåller då en tjock hvit blandning, till hvilken man sätter 3 uns svafvelsyra, utspädda med 15 eller 20 gånger så mycket vatten, hvarefter man lindrigt kokar blandningen under bestän- dig omrörning. Den silas sedan varm, och lemnas några dagar i hvila, då tranen, klar och luktfri, uppflyter och kan afhäl- las. •— BLANQUI har, i sina försök, funnit att garfämnelösning ganska väl utfällde de med tranen blandade djurämnen, som utgjorde omkring 2 procent; men åtgån- gen af chlorkalk till luktens borttagande var ganska betydlig, emedan försöken gjordes med tran som var i hög grad stin- 6) Llndustriel, Tom 4, s. 143. — WEBER‘s Zeitblatt, i Band, s. 269. 52 A kände. Vid den utspädda svafvelsyrans tillsättning, afskilde den bildade svafvel- syrade kalken sig så väl, att tranen icke behöfde silas, utan kunde afhällas, full- komligt ren, efter 48 timmar. Bränd i lampa, gaf den renade tranen en vacker och alldeles rökfri låga under de 3 eller 4 första timmarna, men sedan började veken att kola sig, ljuset blef svagare och någon liten tranlukt förmärktes. Likväl anser BLANQUI detta reningssätt kunna an- vändas med fördel, så vida han kunnat sluta af sina försök, hvilka alla voro an- ställda i smått 7). Gaslys- PINKUS från Philadelphia har, i Eng- pinf: land, erhållit patent på en ny gaslysnings- Gas-ap-method, hvarigenom hvarje hushåll sjelft parat, kan förse sig med sitt gasbehof, utan att att rena till beredningen deraf någon annan eld gasen, behöfves än den som alltid är nödvändig för köket. Gasen beredes genom destilla- . tion af stenkol, och den härtill nödiga retorten insättes i en fördjupning bakom kökets eldstad, hvarifrån den öfverflödiga hettan användes till retortens upphettning. Apparaten är så inrättad, att dess skötan- de ej hindrar hushållets vanliga göromål, emedan den hvarje dag fordrar blott en half timmas uppmärksamhet och går sedan af sig sjelf, utan tillsyn, säkert och regel- bundet. De ämnen som gasen afsätter i reningskärlen, återgå beständigt till retor- ten och förstöras der, så att återstoden efter gasberedningen icke sprider någon 7) L‘Industriel, Tom 4, s. 225. 53 4 oangenäm lukt. Gasens rening sker på ett nytt sätt, nemligen derigenom att den ledes genom en lösning af chlorkalk, hvar- af gasens annars obehagliga lukt skall all- deles förstöras. Derjemte skall denna gas icke kosta öfver hälften så mycket som den hvilken erhålles af Gas-compagni- erna. •— Enligt Engelska Journalers upp- gift skall denna nya gasberedningsmethod hafva lyckats 8). En annan gasapparat, som äfven är LÉPINES så inrättad att den kan begagnas af en- parat, skilta hushåll, och som tillika tjenar såsom kakelung till rummens värmande, är upp- funnen af LÉPINE i Paris. Gasen beredes af olja, genom destillation i en med sön- derslagen tegelsten eller helst pimpsten fylld tackjernsretort. Denne är inmurad inuti en kakelung, på hvilken en colonne är ställd, som tjenar till förvaringskärl för oljan hvaraf gasen erhålles. Hela denna apparat intager ganska litet rum, och man kan gifva densamma ett vackert och samk- fullt utseende, så att den pryder rummet hvari den är uppställd. Inuti oljreser- voiren eller colonnen är en liten gasome- ter eller klocka, hvilken, i mon som den sjunker, mer och mer öppnar en ventil, hvilken insläpper i den upphettade retor- 3) The London Journal of Arts, Vol. 14, s. 211; Second Series Vol. i, s. 165, 272. — The Repertory of Patent Inventions,’ Oct.3 1828, s. 245. — DINGLER‘s Polytechn. Journ., Band. 17, s. 391; Band 19, s. 157; Band 3o, s. 347, 352. — WERER‘s Zeitblatt, 1 Band, s. 533; 2 Band, s. 125, 468. — ten så mycket olja som behöfves för att gifva gas till det antal af ljus som man vill underhålla. Gasen går, ifrån retorten, till ett kärl fyldt med olja, och derifrån till ett kärl som innehåller vatten, hvari gasen tvättas och afsätter den olja som kunnat medfölja 9). Glas_ De gamles konst att färga glas har i tillverk- sednare tider blifvit åter upplifvad Ocll E"S- hunnit en hög grad af fullkomlighet; men hardts det har hittills icke velat lyckas att fram- “Ätkgat" bringa det sköna vinröda och skarlakans glas rödt. färga de glas som finnes i fönstren af flera medeltidens kyrkor. Redan Romarne till- verkade rödt glas, och KLAPROTH har be- visat att de dertill nyttjade koppar eller kopparoxidul. Att, äfven under hela me- deltiden intet annat färgämne till rödt glas blifvit begagnadt, har blifvit satt utom all fråga, så väl genom den chemiska ana- lysen, som genom flere äldre författares intygande. Likväl hafva dessas uppgifter • blifvit betviflade, emedan sednare försök att, med kopparoxidul, i stort åstadkom- ma rödt glas alltid misslyckats. KUNCKEL var den förste, som bragte till fullkom- lighet guldoxidens användande till glas- färgning, och efter honom blef denna oxid det vanliga färgämnet för rödt glas. Han omtalar väl kopparoxidulens begagnande till samma ändamål, men förkastar den, troligen för att låta sin egen upptäckt så mycket mera framlysa. Guldoxiden ger 9) Bullentin des Sciences technologiques, Tom. 55 också åt glas en ganska skön röd färg, ocli glaset kan dermed färgas igenom he- la sin massa, utan att förlora något af sin genomskinlighet, hvarföre sådant glas med fördel förarbetas till hvarjehanda kärl; men det är kostsamt, och dess beredning underkastad flera svårigheter, hvarföre dess bruk alltid blir ganska inskränkt. Dess- utom ger guldoxiden aldrig den sköna purpur eller eldröda färg som träffas i medeltidens kyrkfönster, utan glaset får alltid en dragning i karmosin eller rosen- rödt, hvarigenom det redan vid första an- blicken utmärker sig. — Nyligen har D:r F. Engelhardt i Zinsweiler nära Stras- burg upptäckt det gamla sättet att färga glas rödt med kopparoxidul. Han fann att den färg som denna oxidul frambringar, är så stark, att glasskifvor af vanlig tjock- lek blifva deraf svartbruna och nästan ogenomskinliga; och att man derföre ej kan få glaset klart rödt och genomskin- ligt på annat sätt, än att öfverdraga van- ligt hvitt glas med en ytterst tunn hinna af det röda. Denna method anser ENGEL- HARDT de gamle hafva användt, och styr- ker sin förmodan dermed att man in- genstädes träffar röda, igenom hela sin massa färgade, glasskifvor, så vida icke några skulle finnas hvilka blifvit färgade med guldoxid. — Då glas skall färgas rödt med koppar, är dennes förvandling till oxidul ett nödvändigt vilkor. Derföre kan sådant glas endast blåsas, men ej påläggas såsom emalj, emedan det pulve- riserade röda glaset, vid inbränning eller 56 på smältning, oxideras ocli blir blågrönt. Till den röda färgens bibehållande använ- de de gamle inblandningar af rå vinsten, sot eller andra dylika desoxiderande äm- nen. Härtill kan äfven jernoxidul nyttjas, i synnerhet om man vill erhålla en i gult dragande eldröd färg. Bäst betjenar man sig likväl af tennoxidul, som ej verkar så flygtigt som vegetabiliska ämnen, hvilkas verkan naturligtvis upphörer med deras förbränning, och vid hvilkas användande man lätt begår ett dubbelt fel: ty om de ej blifva fullt förbrända, så blir glaset ej rent och färgen ej klar; och om färgen lyckas, men glaset ej nog skyndsamt gö- res färdigt, kan färgen lätt försvinna. Dessa olägenheter undvikas alldeles genom be- gagnandet af tennoxidul, ty färgen blir då, under hela arbetet beständigt lika vacker, och andra desoxiderande ämnen behöfva al- drig tillsättas. Också har D:r ENGELHARDT, uti alla gamla glas, som han undersökt, be- ständigt funnit tennoxid, hvars qvantitet merendels var större än kopparoxidulens. — För tillverkningen af detta slags glas behöfvas tvenne pottor eller deglar, en för det röda och en för det hvita glaset. Pipan, eller röret hvarmed glaset uppta- ges, doppas först i den röda, och sedan i den hvita glassmältan, hvarigenom den sedan utblåsta glaskulan får på insidan ett tunt rödt öfverdrag. På det att det röda glaset må väl förena sig med det hvita, och, under afsvalnandet, ej lossna, är det nödvändigt att båda glassorternas sammansättning är likartad; dock bör det 57 röda glaset vara litet lättsmältare än det hvita. Äfven iakttages, att den röda glas- satsen ej får innehålla något oxiderande ämne. Till det röda glaset tages, på 5 skålp. vanlig glassats, om denne är bly- haltig, 4 lod kopparoxidul och 4 lod tenn- oxidul. Är deremot glassatsen icke bly- haltig, så tages, till 2 skålp. sand i sat- sen, 3 lod kopparoxidul och 3 lod tenn- oxidul. Om kopparoxidulen icke genast blandas med glassatsen, utan tillsättes först då glassmältan börjar att blifva färdig, måste man taga en mycket mindre por- tion deraf. Till skarlakan eller eldrödt tages, till 25 skålp. glassats, } skålp. tenn- oxidul och 1} lod finrifven jernoxidul, hvilka ämnen genast i början blandas till satsen; först då glassmältan är färdig, till- sättes 1} lod kopparoxidul, och omblandas väl med smältan. I allmänhet måste man använda all omsorg att undvika blåsor och stenar i glaset, hvilka ytterst lätt bilda sig; hvarjemte man bör laga så, att den röda och den hvita glassmältan på samma tid blifva färdiga att förarbetas. För öfrigt beror på arbetarens skicklighet ganska mycket huru glaset lyckas: ty under blåsningen blir det röda glas-öfver- draget tjockare invid pipan än i den mot- satta ändan af det utblåsta glaset; hvar- före också glasskifvan blir vid ena kan- ten mörkare än vid den motsatta, och en- dast midten får en likformig färg. Ofta kan det röda öfverdraget blifva så tunt, att färgen vid ena ändan af glaset all- deles försvinner och öfvergår i hvitt. 58 hvilken öfvergång från en mörkare till en ljusare nuance, i åtskilliga gamla glas- målningar, blifvit förträffligt begagnad till vissa affekter, t. ex. af dag ocli skug- ga i draperier. Likväl kunna, genom öf- ning hos arbetaren, glasskifvorna erhållas jemna i färgen. Genom det röda öfverdra- gets afslipning, kan man åstadkomma hvita teckningar och figurer, hvilka äfven, ge- nom andra färgers påsmältning kunna gö- ras mångfärgade. -—. En blyhalt i glas- satsen synes bidraga till den röda färgens bibehållande. Om, genom kopparoxidu- lens högre syrsättning, den röda färgen förstöres, så antager glaset vanligen en bouteillegrön färg; men den röda färgen återställes lätt genom tillsats af desoxide- rande ämnen, såsom kolpulver, rå vinsten m. fl. Dervid händer att det öfre lagret af glasmassan får en mörk och oren färg, men det derunder liggande glaset är van- ligen fullkomligt vackert. Likväl är den röda färgen alltid skönare då man ej be- höft nyssnämde tillsats, hvarföre man bör undvika denna, så mycket möjligt är, der- igenom att man söker förarbeta glassatsen medan den ännu har sin rena färg. •— Genom i stort utförda försök har detta sätt att tillverka rödt glas befunnits vara fullkomligt praktiskt användbart. Vid dessa försök har väl det röda glaset visat en stor benägenhet att, vid åter uppvärm- ning antaga en ogenomskinlig lefverbrun färg, hvarigenom så väl skifvor som åt- skilliga andra arbeten deraf varit svåra att förfärdiga; men denna olägenhet har, 59 genom ytterligare öfning blifvit fullkom- ligt öfvervunnen 10) Professor ÖRSTED i Köpenhamn gjor-Metaller de, år 1820, den märkvärdiga upptäckten, „OCh, att en metalltråd, då den genomströmmas arbeten, af electriciteten, blir magnetisk på ett så-Electro- - magne- dant sätt, att om den electriska strommen, tismens d. ä. öfvergången ifrån positiv till negativ använ. electricitet, går från observatorns högratill ädla till dess venstra hand, blir magnetnålensmetallers nordpol af metalltrådens öfre sida bort- ring, stött ifrån observatorn, men deremot af trådens undre sida drifven till honom. Då trådens öfre och undre sidor således visa en motsatt verkan på magnetnålen, är det klart, att om man låter en metall- tråd gå öfver, och en annan gå under magnetnålen, och båda trådarna genom- strömmas af samma slags electricitet i sam- ma riktning, upphäfva trådarna ömsesidigt hvarandras verkan på magnetnålen. Låter man deremot de båda trådarna genom- strömmas af electriciteten i motsatta rikt- ningar, så bidraga trådarna att vända magnetnålen åt samma sida. På dessa af vetenskapernas idkare nu mera allmänt kända phaenomen, grundar sig inrättningen af den electromagnetiska multiplicatorn, hvilken uppfans af Professor SCHWEIGGER i Halle. Detta instrument, som sederme- ra fått åtskilliga förbättringar, har hittills blott blifvit begagnadt såsom ett känsligt 10) Verhandlungen des Vereins zur Beförderung des Gewerbfliesses in Preussen, 1828, 1 Liefe- rung, s. 15. — DINGLER‘s Polytechnisches Journal, B. 28, s. 299. 60 medel till att upptäcka ytterst små qvan- titeter af contacts-electricitet, eller, hvil- ket är detsamma, till att utröna hvilken- dera af tvenne olika metaller är den syr- sättligare. — Prof. ÖRSTED har sökt att göra detta instrument techniskt använbart till ädla metallers probering. Om man med multiplicatorns ena ända förenar ett stycke silfver, och med den andra ett stycke koppar, och sedan emellan båda metallerna lägger en fuktig ledare, så går, såsom det är bekant, en electrisk ström genom instrumentet, och magnetnålen vän- der sig ifrån sin vanliga riktning; gör man deremot detta försök med tvenne stycken af samma slags metall, så förblifver mag- netnålen stilla. Då man en gång sett hvilkendera ändan af magnetnålen vänder sig åt den ädlare metallens sida, kan man med säkerket begagna denna anvisning vid hvarje nytt försök, äfven med andra metaller. Kopparhaltigt silfver är i jem- förelse med rent silfver att anse såsom en mindre ädel metall; följaktligen kan man med den electro-magnetiska multi- plicatorn probera silfver. I stället för de annars brukliga probernålarna nyttjar man då proberplåtar af alla lödighetsgra- der emellan rent silfver och ren koppar. Då man vill probera ett stycke silfver, undersöker man först af hvad slag den electriska ström är som detta silfver fram- bringar med t. ex. den i 2lödiga prober- plåten. Till detta ändamål förenar man proberblåten med multiplicatorns ena än- da, och silfret med den andra, hvarefter Gr man emellan båda lägger en lapp af ofä r- gadt kläde, genomfuktad med saltsyra. Magnetnålen visar då genast om det silfver som pröfvas är ädlare eller oädlare än proberplåten. Är det ädlare, så proberar man det med den 14lödiga plåten. Visar det sig nu ringhaltigare än denna, så kan man försöka det med den i3lödiga plå- ten, och om magnetnålen ändock rörer sig, så ser man lätt på hennes riktning om det pröfvade silfret ligger emellan 12-och 13lödigt eller emellan 13- och 14- lödigt. Man kan härvid äfven lätt utrö- na huru mycket profvet skiljer sig ifrån 13lödigt: ty om magnetnålen afviker t. ex. 9 grader åt höger eller åt venster ifrån sin vanliga riktning, då den 131ö- diga proberplåten jemföres med antingen den 12- eller 14lödiga plåten, så ger en afvikning af t. ex. 3 grader tillkänna en skilnad af 3 lod eller 6 grän. Af detta exempel finner man lätt huru man äfven i andra fall bör förfara. Vid dessa för- sök bör man ej åtnöja sig att nyttja blott ett och samma slags fuktig ledare, ty silfret är icke alltid legeradt med endast koppar, utan stundom också med messing, eller äfven med hvitkoppar, som består af koppar och arsenik, och man erhåller då förändrade resultat. Om man, vid messinghaltigt silfvers pröfning nyttjar saltsyra till fuktig ledare, och man seder- mera å nyo pröfvar samma silfver, men med kaustikt kali till fuktig ledare, så ut- faller nu silfrets halt betydligt (ungefär 2 lod) lägre. Om således ett silfverprof 62 af okänd halt, pröfvadt med en kalilös- ning, visar sig i till 2 lod ringhaltigare än med saltsyra, så kan man deraf sluta att silfret innehåller messing. Silfver som är legereradt med hvitkoppar, visar sig, vid pröfningen med kalilösning, ännu ring- haltigare än det verkligen är. För att vin- na behörig säkerhet i resultaten, bör man laga så att de ytor af silfret och af pro- berplåten, som komma i beröring med den våta ledaren, äro likformiga och lika stora, och att de på samma gång röra vid ledaren. •—• På lika sätt som silfverhalten pröfvas med multiplicatorn, kunna äfven andra metall-legeringar proberas; så, t. ex. kan man undersöka om tenn är rent eller blandat med bly 1). WoLA- D:r Wollaston i England var den ston’s förste som, utan användande af arsenik, görä plä-gjorde platina smidbar. Hans method, tina hvilken han länge hållit hemlig, men ny- smidbar. ligen, kort före sin död, gjort bekant, är följande: Man upplöser rå platina, såsom vanligt, i en blandning af utspädd salt- syra och salpetersyra. För att upplösa ioo delar platina, bör, enligt WOLLASTONS uppgift, denna blandning bestå af så myc- ket saltsyra som kan upplösa 150 delar ren marmor, och så mycket salpetersyra som behöfves till att upplösa 4° delar marmor. För att undvika förlust af syra, och tillika erhålla en renare solution, fö- reskrifver WOLLASTON att digerera lösnings- 1) SCHWEIGGER‘s Jahrbuch der Chemie und Phy- sik. Band. 1, sid. i. 63 medlet med minst 20 procent mera rå platina än det kan upplösa. Denna diges- tion fortsattes i 3 till 4 dagar, hvarunder temperaturen småningom ökas. Sedan den afhällda platina-lösningen afsatt allt uppslammadt Iridium, blandas den med 41 delar salmiak upplöst i ungefär 5 gån- ger dess vigt vatten. Den fällning af platina-sal miak som då erhålles, väger om- kring i65 delar och gifver ungefär 66 de- lar renad platina. Den i moderluten qvar- stannade platinan kan utfällas med jern och således tillgodogöras. Den fällda pla- tina-salmiaken tvättas väl med vatten och prässas, hvarefter den, i en blyertsdegel upphettas jemt så mycket som fordras för att utdrifva salmiaken; det är härvid af största vigt att platina-partiklarna blif- va så litet sammanhängande som möjligt är. Det nu erhållna metalliska platina- pulvret rifves mellan händerna, så att det finaste deraf blir afskildt. De grofvare delarne rifvas i en trädskål med en träd- pistill: de få ej rifvas med hårdare ämne än träd, emedan de då skulle blifva po- lerade och derigenom otjenliga för de följande opperationerna. Det erhållna fina platinapulvret tvättas med vatten och slam- mas, hvarefter det, ännu vått, infylles i en något konisk messingsform, och sam- mantryckes deri ganska hårdt, uti en präss, medelst en metallstämpel, hvilken förut omlindas med sugpapper, för att dels lät- ta dess utdragning utur formen, och dels gifva tillfälle för vattnet att under präss- ningen slippa ut. Då platina pulvret blif- ■ 1 11 64 vit sammanprässadi så hårdt som möjligt är, bildar det ett sammanhängande nä- stan cylindriskt stycke, hvilket man utta- ger utur formen, torkar och upphettar det så strängt som möjligt är i en med cokes eldad vindugn, hvarefter det ställes på ett städ och hamras med starka slag. Skulle platina-cylindern härvid krokna, så får den likväl icke hamras på sidan, utan man måste då söka att räta den genom skick- ligt riktade slag på dess ändar. På detta sätt upphettas och smides sedan platinan ömsom, till dess att hon blifvit fullkom- ligt tät och erhållit den form man åstun- dar. Platinans yta renar man sedan på det sätt, att man bestryker den med en fuktad blandning af lika delar borax och renad pottaska, hvarefter platinan uppglöd- gas i en vindugn, och lägges sedan, ännu het, i utspädd svafvelsyra, som inom få minuter aflöser det påstrukna oeningsmed- let, då platinans yta erhålles fullkomligt ren 2). Metall- Till fin metalltråds dragning har man, , tråds för några år sedan, börjat att nyttja drag- genom ’skifvor, hvilkas hål äro borrade i ädla dragskif-stenar. BROCKEDON har i England erhållit ädla ett patent derpa. rördelarna at sådana stenar, dragskifvor äro följande: De hål som bor- ras i en ädel sten, kunna fullkomligt po- leras med diamantpulver, hvaraf följden blir att förgyllningen på silfver- eller koppartrådar som dragas derigenom, ej afnötes, 3) Utur en Afhandling, uppläst i The Royal Society i London. 65 afnötes, utan tvertom får en ovanlig glans. Längden af en tråd, dragen genom en van- lig dragskifva af stål, öfverstiger aldrig 5000 alnar, utan att hålet börjar märk- ligt vidgas, hvarföre man, då man erhål- lit en tråd af denna längd, måste afklippa tråden och välja ett annat hål. Den små- ningom skeende utvidgningen af dragskif- vans hål medförer den dubbla olägenhe- ten att förorsaka en förlust af den van- ligtvis ädla metallen som dragés, och att skada trådens likformighet. Deremot har man, genom ett hål af 586 dels tums di- ameter, borradt i en rubin, dragit en tråd af ungefär 115 svenska mil eller mera än 2,000,000 alnar, utan att någon till- ökning i trådens tjocklek kunde genom mätning upptäckas. — BROCKEDON har, i rubiner och saphirer, borrat hål af blott +565 dels tums diameter. Genom dessa hål har han dragit förgylda metalltrådar, som sedan utplattades medelst valsning, då man genom beräkning fann, att den guld- hinna hvarmed de voro öfverdragna, icke uppgick till 10000900dels tum i tjocklek. Genom samma hål drog han en silfvertråd, uti hvilken en platinatråd af 9o gånger mindre diameter var innesluten; denne sednare blef på detta sätt utdragen till den finhet, att den blott hade +55655 dels tums diameter. Chrysoberyllen, rubinen och saphiren äro de ädla stenar som BROCKEDON funnit tjenligast till detta ända- mål, hvaremot diamanten befunnits min- dre duglig, i anseende till svårigheten att Pr. Pasch^s Arsb. i8ag. 5 66 polera de deri borrade hål. — Denna upp- finning liar ännu icke kunnat användas till dragning af jerntråd, emedan jernet är svårare att behandla, och ädla stenar af tillräcklig storlek ej kunna erhållas till ett måttligt pris. Uppfinningen skulle annars vara af stort värde för tillverknin- gen af tråd till fina kardor och till kla- ver-strängar, hvilka fordra en fullkomligt cylindrisk och öfverallt lika tjock tråd 3). Till- Den stora hastighet som blifvit upp- verkpinenådd i de handgrepp hvilka tillhöra för- knapp- färdigandet af knappnålar, och, i följd nålar. Heraf, det låga pris hvartill dessa kunna försäljas, synas vara orsakerna hvarföre man, i denna tillverkning, ännu allmänt följer den gamla methoden. De förbät- tringar deri, som kunna anses vara af något värde, äro endast tvenne, nemligen det i England uppfundna sättet att, med machin, förfärdiga knappnålar, hvilkas hufvuden icke äro särskilt påsatta, utan bildade af samma tråd som nålen; ocli uppfinningen af knappnålar med gjutna hufvuden. waeuns Den förstnämde af dessa uppfiningar machin tillhörer L. W. WRIGHT i London, som knapp- derpå erhöll ett patent år 1824. Alla nålars till detta slags nålars tillverkning hörande sganäC "operationer förrättas af en machin af en ganska sinnrik sammansättning* Sedan tråden, hvaraf nålarna skola göras, blifvit 3) The Quarterly Journal 1827 Januari — Juni, s. 327. — Annales de Chimie, Tom. 38, s. 109. — PRECHTL‘s Jahrbijcher, Band. 13. s. 285. 67 lindad på en rulle, införes dess ända i machinen, hvilken sedan drager till sig tråden, böjer densamma rak, afklipper den, slipar nålarnas udd och formerar deras hufvud, hvarefter nålen faller färdig utur machinen. Detta allt oakta dt, är machinen så litet invecklad till sin sammansättning, som den möjligen kan vara, och kommer icke lätt i olag. Nålarnas längd kan, efter behag, med största lätthet bestämmas utan hinder i machinens gång. Machinen till- verkar 40 nålar i minuten 4). Dessa nå- lars beskaffenhet berömmas mycket i de Engelska journalerna, men det är mig ic- ke bekant hvad framgång deras tillverk- ning haft. Mera vigtiga resultat haruppfinningen Knapp- att gjuta knappnålarnas hufvuden gifvit-meä gju- Redan för flera år tillbaka försöktes, eller tet huf- åtminstone föreslogs, denna förbättring i vud- knappnålstillverkningen, men erhöll ingen framgång förr än genom den af Migeon och bröderne SCHERVIER i Aachen inrätta- de fabrik. Deras method, på hvilken de redan år 1813 erhöllo ett privilegium, har först nyligen blifvit gjord allmänt bekant. Detta slags nålar förfärdigas icke, såsom de nyss förut omtalade, af en enda ma- chin, utan messingstrådens afklippning och uddarnas slipning sker nästan på det van- liga sättet, hvarefter de följande operatio- nerna förrättas genom machiner. Uti den 4) The Repertory of Patent Inventions, Vol. 7, sid. 129. — The London Journal of Arts, Vol. 9, s. 281. 68 första af dessa få nålarna, på sidan, helt nära den ända der hufvudet skall sättas, en liten inhuggning, som tjenar till, att fasthålla hufvudet, hvilket, uti en med machinen förenad form, pågjutes med en metallblandning af 4 delar bly och i del antimon, eller 9 delar tenn, 9 delar bly och 2 delar antimon. Dessa operationer ske med så stor skyndsamhet, att, då man har 14 till 16 machiner, af hvilka hvar och en kan på en gång innehålla 60 till ioo nålar, 5 till Jo gjutningar i minuten kunna förrättas i hvarje machin. — Efter gjutningen förberedas nålarna till hvitkok- ningen. Detta verkställes uti 6 coniska trädtunnor, som medelst remtrissor äro förenade på ett sådant sätt, att de alla kunna kringvändas af 2 personer. I hvar och en af dessa tunnor inlägger man 5 kilogrammer (ungefär 112 skålpund) nålar, hvilka man öfvergjuter med kokhett vat- ten , och tillsätter 5 decagrammer (33 lod) cremor tartari, hvarefter tunnorna kring- vridas 400 hvarf och vattnet sedan får afrinna. Denna operation förnyas ännu 2 gånger med nytt kokhett vatten och lika tillsats af cremor tartari som förut. Nå- larna, som härigenom blifva fullkomligt rengjorda, hvitkokas sedan på följande sätt: Man slår i en kittel en tillräcklig myc- kenhet vatten och lägger på kittelns bot- ten en tennskifva, på hvilken man utbre- der ett hvarf af i o kilogrammer (231 skål- pund) nålar, hvarefter man betäcker des- sa med 16 kilogrammer (373 skålpund) rent granuleradt tenn, och fortfar på det- 69 ta sätt till dess att man erhållit 3 hvarf, då man på det sista hvarfvet. lägger en hectogramm (74 lod) cremor tartari. Af små nålar gör man vanligen, med 30 ki- logrammer (702 skålpund), 4 hvarf, och af stora endast 2. Nålarna kokas en tim- ma med en väl underhållen eld, hvarefter de kastas i kallt vatten, och sedan sigtas genom ett durkslag för att skilja dem ifrån tennet. Derefter utdelar man nå- larna åter i de 6 tunnorna och begjuter dem med ljumt vatten, samt tillsätter, i hvarje tunna 5 kilogrammer (I 13 skålpund) granuleradt tenn, hvarmed nålarna skakas derigenom att man låter tunnorna vända sig 500 hvarf. Sedan hvitkokas nålarna åter och sigtas genom ett durkslag på förutnämde sätt, och torrkas slutligen ge- nom skakning med kli i skinpåsar. Nål- brefvens formerande sker med tillhjelp af särskilta machiner, genom hvilka papperet veckas, hålen för nålarne blifva stuckne och nålarna insättas 5). Föregående sätt att tillverka knapp- nålar med gjutet hufvud fordra dyrbara machiner, och kan således användas en- dast i stora fabriker. En annan method, hvarigenom lika beskaffade nålar erhållas med tillhjelp af ganska enkla verktyg som utan stor kostnad kunna anskaffas, är upp- funnen af G. ALTM utter, Professor vid Polytechniska Institutet i Wien. Genom denna method kan en arbetare pågjuta 5) Description des Brevets d‘invention &c. Tom. 15, sid. 218. 7° 19200 hufvuden på dagen. — I den van- liga knappnålsfabricationen kan eri arbeta- re , på en dag, spinna messingstråd till 288000 hufvuden, hvilka, likaledes på en dag, kunna tillklippas af en arbetare; följ- aktligen kunna 144000 knappnålshufvuden om dagen anses vara en persons arbete. Vidare kan man antaga, att en öfvad ar- hetare dagligen påsätter 9000 hufvuden; således fordras,, för nässnämde 144000 hufvudens påsältning , 16, och då deras tillverkning äfven upplages i beräkningen, 17 personer, hvilket antal, dividerad t i 144000, gifver 8470 nålar, som på en dag kunna af en person förses med huf- vud. Detta gäller likväl endast för me- delstorleken af nålar. Af de stora lemnar gjutningen ett mindre antal på en gifven tid, men också går det vanliga tillverkningssät- tet af dessa långsammare, så att förhål- landet blir ungefärligen detsamma. Der- emot har, för de mindre sorterna, hvilka mest förfärdigas och förbrukas,, gjutnings- methoden ett afgjordt företräde, emedan man af dessa kan förfärdiga ett större an- tal på en gång: ända till 24000 eller äf- ven 28800 på dagen. •— Häraf är klart att denna nya method, i afseende på ti- den, medförer en stor besparing; men det är ej lika lätt att säga, huruvida det äfven så förhåller sig med tillverkningskostnaden, hvilket endast genom jemförelseförsök i stort kan med visshet utrönas. Följande omständigheter synas likväl tala till den nya methodens fördel: Då de till gjut- ningen hörande anstalter fordra långt min- 71 dre utrymme än de machiner som höra till cle vanliga nålhufvudenas tillverkning och påsättning, så kan localen icke alle- nast blifva betydligt mindre, utan man har äfven mera frihet i valet deraf, eme- dan gjutningen ej åstadkommer någon skakning såsom då nålarna på det gamla sättet förses med hufvud. Den nya me- thoden bör medföra en minskad arbets- kostnad, emedan arbetet hvarken är mö- dosamt eller fordrar långvarig öfning, hvar- före man ganska väl dertill kan använda barn och svaga personer. De nya verk- tygens anskaffande förorsakar den betyd- ligaste kostnaden, men deremot umbärer man flere af dem som tillhöra den gamla methoden, och de nyas underhållande fordrar ganska ringa utgifter. Hvad slut- ligen ämnet till gjutna knappnålshufvuden angår, hvartill Altmutter nyttjar en bland- ning af lika delar tenn och bly, är det tydligt att, äfven med inberäknande af spillning och brännmaterial, detta blir långt mindre kostsamt än messingstråden till hufvuden tillverkade på det gamla sättet 6). Till erhållande af en närmare känne- dom om de här omtalade förbättringar i knappnålsfabricationen, måste jag hänvisa till de arbeten hvarutur denna artikel är sammandragen, och i hvilka fullständiga riktningar och beskrifningar på alla hit hörande verktyg och machiner förekomma. 6) PRECITL‘s Jahrbucher 14 Band, sid. 66. Nu yl