ÅRSBERÄTTELSE

OM

TECHNOLOGIENS

FRAMSTEG

TILL

KOJVGL. ^ETEIVSKAPS-ACADEMIEN
AFGIFVEN DEN 31 MARS 1828.

AF

G. E. PASGH.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1828.





INNEHÅLL.

sid.

An^ruachiner. PERKINS‘s ångmachin .	. i.
PERKINS‘s ångkanon .	.	5.
(CURTIS‘s kanon rned sammanprässad
luft)6.
JAMES‘s ångapparat	8.
GURNEY‘S d:o .	.	.	10.
•	TEISSTER‘s d:o .	.	.	14-
NEVILLE‘s ångpanna	.	.	15.
Gilmans’s ångapparater	.	.	i5.
Rotatoriska ångmachiner . . 18.
HOWARDS‘s ångmachin	.	.	18.
Ångvagnar	....	20.
Perpetumn mobile. CONGREVE‘S	....	20.

Ulls och Bomulls-Wiv^AAMs^ machin till Ulls rening 22.
rening.	ELLIs‘s machin till ulls och bomulls-
rening .	.	.	.	.	23.

Kardtiins, dchUlls DAvIs‘s kardmachin .	.	.	24.
kamnin^. EDMOND‘s .	.	...	.	25.
BROOKE‘s och HARGRAVE‘s förbättra-
de ullkardning .	.	.	25.
ANDERTONS‘S förbättringar i ulls kam-
ning .....	26.
Äldre Franska kard- och kamnings-
machiner ....	27.

Spinnmachiner. --	27.
DE Jongh’s spinnmachin .	28.
ROBERT‘S	d:o	.	.	28.
Bodmerä . d:o	.	.	28.
ANDREW‘S, TARLTON‘s och SHEPLY‘s d:o 29.
HOULSWORTH‘S	d:o	29.
MOLINEUX‘s	d:o	29.
Förteckningpå några Engelska spinn-
machiner ....	30.
LABORDÉ‘s spinnmachin .	.	3o.
Äldre Franska Spinnmachier .	31.

Päfstolar.	SPILSBURY‘S väfstol för mönster väfnad 32.
Hurst’s och BRADLEY‘s mechaniska
väfstol .....	33.
STANSFELD‘s PRITCHARD‘S och WIL-
KINSON‘s d:o ...	33.
II

Vafstolar.	DANTELL‘s mechaniska väfstol .	34.
SADLER‘s d:o . . • 34-
WORTHINGTON‘S och MULLINERS d:o 34.
DEBERGUE‘s d:o .	.	35.
Förteckning pä äldre Franska, till
väfnadskonsten hörande uppfin-
ningar	36.

Klädens valknin^. CHARDRON‘S och GILLET‘s valkmachin 37.
WILLAN‘s och OGLE‘s d:o 38.
Klädens ru^nin^. SHEPPARD‘S och FLINT‘s ruggmachin 38.
Klädens öfver- US.LINCTON‘s öfverskärningsmachin 39.
skärning. J

Hattars tillverk- Williams machin till hattars till-
ning.	verkning ....	39-
Pappers tillverk-}Pappers limning i kypen .	40.

Garfning.	KNOWLYs‘s och DUESBURY‘s förbättra-
de garfningssätt	.	•	.	46.
Blekning.	EMMET‘s nya method att hleka lin 48.
Färgning och kat- Färgämnet i kräpp .	.	50.
tunstryckning. Nytt användande af chromsyradt kali 52.
FARRIS‘s machin till kattunstryck-
ning .....	53.
Äldre Franska till tygs tryckning
hörande uppfinningar .	.	54-
Boktryckerikon-	HAWKIN‘s tryckpräss .	.	54-
sten.	CHURCH‘s d:o .	.	.	55.
Äldre i Frankrike införda tryck-
■ prässar ....	55.

Stentryck och dit- ENGELMANN‘S lithographiska lavering 56.
hörande upp- PAULMIRRS lithographieringsmethod 58.
finningar. SENEFELDER‘S Papyrographie .	59-
SENEFELDER‘S uppfinning att trycka
colorerade teckningar. .	61.
Stälgravure. COOKE‘s etsning på stål .	.	61.
HUMPHYS‘s etsvatten .	.	65.

Färger till mäl- Krapplack -	•	•	•	66.
ning.	KASTNER‘s mineralviolett .	68.
Sockerraffinering. HowARD‘s sätt att raffinera socker 69-
Gaslysning. LEDSAM‘s method att rena gasen 74-
EVWNPPNRNPVNVVPPNNVWNWN)

Ibland de uppfinningar- inom Technologi- Angma-
ens område, hvilka under det sist förflut-peERs-s
na året blifvi t hos oss bekanta, är utan ångma-
tvifvel den nya förändringen af PERKINS‘s chin:
ångmachin märkvärdigast. De olyckshän-
delser , som ej sällan inträffat genom ång-
pannors söndersprängning, hafva framkal-
lat en mängd förändringar i constructio-
• nen af denna del af ångmachinen, och ång-
pannans farlighet har synts mera alfvar-
sam än förut, sedan CLEMENT väckt upp-
märksamheten på säkerhetsventilernas opå-
litlighet 1). Man har försökt, som det
synes, med mycken framgång, att allde-
les utesluta ångpannan, och att, i dess
ställe, nyttja rör som hållas starkt upp-
hettade, och i hvilka vatten insprutas och

• förvandlas till ånga. Sådan är ångappa-
raten i BABCOCKS ångmachin 2). Denna
idée har nu äfven PERKINS följt, utan att
likväl skilja sig från den hufvudprincip,
som utgör skillnaden emellan hans och an-
dra ångmachiner. I den nya PERKINs‘ska
ångmachinen utgöres ångapparaten, eller
generatorerna, af tackjernsrör, som inuti
äro cylindriska men utanpå fyrkantiga; de
hafva omkring 1} tums inre diameter, i
tums tjocklek på deras tunnaste ställen,

1) Årsber. 1827, sid. 31. 2) Årsber. 1827, sid. 23.

Pr, Patchs Årsb. 1828.	I
och emellan 4 och 5 fots längd. Dessa
rör ligga i horizontel ställning inmurade
bredvid li varandra i en ugn, i tre rader
öfver hvarandra; den öfversta raden be-
står af 8, och de båda underliggande ra-
derna hvardera af 5 rör. Rörens ändar äro
förenade medelst korta böjda rör. En liten
tryckpump drager hett vatten från en med
condensatorn i förening stående cistern, och
indrifver det i den Öfversta raden af rö-
ren, och derifrån, genom den medlersta
raden, till en liten cylinder, försedd med
piston som tjenar till ventil, och som hål-
les nedtryckt af en häfstång, lastad med
en vigt hvilkens tyngd är proportionerad
efter den kraft hvarmed ångan skall ver-
ka. Denna piston håller vattnet inneslu-
tet i de båda öfre raderna af rören, och
afbryter deras communication med de un-
dersta rören, till dess att tryckpumpen
drifves med en tillräcklig kraft för att öf-
vervinna den lastade häfstångens motstånd
och således lyfter nyssnämde piston. Då
detta sker, inkommer, i rören som utgö-
ra nedersta raden, så mycket vatten som
tryckpumpen i hvart slag indrifver i de
öfre rören, och förvandlas i ögonblicket
till vattengas. Denna vattengas, som nu
blifvit starkt upphettad i de understa rö-
ren, går sedan in i ett cylindriskt kärl,
hyilket, genom ett sidorÖr från tryckpum-
pen, förses med afpassade qvantiteter vat-
ten. Röret, hvarigenom vattengasen in-
kommer i nyssnämde kärl, går tvärsöfver
kärlets botten, och har, på sin undre si-
da, en mängd hål genom hvilka gasen ut-
3

rusar i vattnet, upptager en del deraf och
förvandlas till ånga af en ganska hög pres-
sion. Denna ånga inkommer nu i machi-
nens cylinder och sätter pistonen i rörel-
se. Så snart så mycket ånga inkommit,
som fordras till att drifva pistonen 4 slag,
afstäriges ångan medelst en ventil, och
fortfar sedan att nedtrycka pistonen blott
genom sin expansion. Så snart pistonen
gjort
gan

ett slag uppifrån ned, utslipper ån-
utur cylindern genom små kanaler

som äro borrade i sjelfva cylindern, och
går till condensatorn. Denne är af en
egen construction och består af 2 delar.
Ångan inkommer först i den öfversta eller
första delen af condensatorn, och utdrif-
ver derifrån allt vatten, luft och gaser
samt den ocondenserade ånga som kan fin-
nas deri, hvilka nu genom ett par venti-
ler utslippa till condensatorns nedre eller
andra del. I det samma lyftes pistonen
genom verkan af machinens svänghjul, och
nedtryckes derpå åter af en ny portion ån-
ga på samma sätt som förut; men vid det-
ta andra och alla följande slag af pisto-
nen blir dennes rörelse underhjelpt af ett
partielt vacuum som, i condensatorns öf-
re del, bildas genom insprutning af kallt
vatten i samma ögonblick som pistonen
börjar att göra sitt slag nedåt; härigenom
tillslutas också de ofvannämde ventilerna
i condensatorns öfre del, och derigenom
afbrytes communicationen emellan denne
och condensatorns nedre del, hvilken är
öppen för den atmosphaeriska luften. Vatt-
net samt luften och andra gaser, som ef-
4

ter denna insprutning qvarstannat i con-
densatorns öfre del drifvas till nedre de-
len af condensatorn, på förutnämde sätt,
då ångan nästa gången utgår från cylin-
dern; luften och de öfriga gaserna gå till
skorstenen genom ett vidt rör från con-
densatorns nedre del, under det att det
condenserade vattnet samlas och ledes till
den cistern hvarifrån det af tryckpumpen
insprutas i generatorerna eller de rörsom
äro i ångpannans ställe. Genom denna
inrättning blir den annars vanliga luft-
pumpen umbärlig, och finnes derföre ic-
ke i PERKINS‘s ångmachin. — Med en en-
kel PERKINS‘s machin och en dubbel låg-
tryckningsmachin af BOULTONS och WATTS
construction hafva jemförelse-försök blifvit
anställda vid S:t Catherine Docks i Lon-
don. Cylindern i denna PERKINS‘s machin
liar endast 8 tum i diameter invändigt,
och pistonen gör 20 tums slag.-—Pressionen
hos ångan svarar emot 23} atmosphserer.
Machinen begagnas till att drifva tvenne
alternerande pumpar, hvilka pumpa vat-
ten från bottnen af dockorna och hafva
hvardera ungefär 12 tums inre diameter,
och göra i minuten 18 pumpslag af 4 fots
längd. BOULTONS och WATTS dubbelma-
chin, som i detta försök tillika begagnas,
har en stor ångpanna af vanlig form; dess
cylinder har 221 tums inre diameter, och
pistonen gör 4 fots slag. Denna machin
drifvcr samma pumpar som PERKINS‘S
machin, och arbetar skiftesvis med den-
na. Resultatet af försöken har blifvit,
att båda machinerna uppfordra, på lika
5

tid, lika qvantitet vatten, men att PERKINS‘s
machin förbrukar blott hälften så mycket
brännmaterial som sin medtäflare. Detta
är betydligt, men då PERKINS ‘s nya ma-
chin ännu är i sin barndom, bör det för-
modas, att den, sedan den undergått fram-
tida förbättringar, skall medföra en ännu
större besparing. Dessutom intager PER-
KINS‘s machin ett ganska litet rum, ty den
fordrar föga mera utrymme än som be-
höfves för ångpannan ensam i BOULTONS och
WATTS machin; den är också mycket min-
dre tung än en vanlig ångmachin, hvilka
fördelar äro af mycken betydenhet vid
machinens användande på ångfartyg 1).

Det är bekant att PERKINS sökt attPennins‘s
göra sin ångmachin användbar i krigskon- ångka-
sten genom inrättandet af ångkanoner 2).
Uti ett bref från PERKINS till en af sina
vänner i Amerika berättar han, att försök
med hans ångkanon blifvit anställda i
Greenwich, i närvaro af Franske ingeniö-
rer, som för detta ändamål blifvit utsed-
de af Hertigen af Angouléme, tillika med
en af Hertigens Adjutanter och Furst Po-
LIGNAC. Deras berättelse var så till fördel
för ånggevären, att en beställning deraf

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 76 sid. 367; N:o 77, sid. 29; N:o 78, sid.
99; N:o 79, sid, 162; N:o 81, sid. 285; N:o
84, sid 98. — The Repertory of Patent In-
ventions Nio 27, sid. 181; Nio 29, sid. 307;
Nio 30, sid. 360; —Gillas Technological Re-
pository. Vol. I, sid. 124, 170,249. —DING-
LERS Polytechn. Journ. Band. 26, sid. 89, 172,
378, 387.

2)	Årsberättelsen 1827, sid. 7.
6

kort derefter gjordes af Franska regerin-
gen. Den beställda kanonen skall kasta
60 kulor, hvardera af 4 skålpund, i mi-
nuten, med samma noggranhet som en
reffelbössa och på ett tillräckligt afstånd.
Med samma generator, som sätter den-
ne kanon i verksamhet, står en musköt i
förening, hvilken är ämnad att från en
fästningsbastion kasta en ström af kulor,
och är tillräckligt portativ för att kunna
flyttas från en bastion till en annan. Den-
na musköt kan kasta, efter omständighe-
terna, ioo å iooo kulor i minuten under
en så lång tid som åstundas, så att man,
om så fordras, dermed kan utskjuta en
oafbruten ström af kulor under en hel dag.
— Man har emot ångkanonen gjort det in-
kastet, att, i händelse af ett anfall, för
lång tid skulle fordras för att få machi-
nen i gång, men PERKINS försäkrar, att man
med en ganska liten eld kan hålla gene-
ratorerna tillräckligt upphettade då de äro
tomma, och föreslår att alltid på detta sätt
hålla dem heta då man väntar att machi-
nen skall behöfvas. Generatorernas hetta
blir då tillräcklig för att begynna produ-
ctionen af ånga, till dess att elden hinner
ökas så mycket som fordras för att oaf-
brutet förse kanonen med ånga 1).

CunII3‘ I sammmanbang härmed vill jag näm-
kanon, na, att Curtis i England föreslagit ett ge-
vär, utur h vilket kulorna utkastas af sam-

1)	The Repertory of Patent Inventions, N:o 30,
sid, 36o. — GILL‘s Technological Repository.
Vol. I. sid. 249. DINGLERS Polytechn. Jour-
nal Band 26, s. 387.
7

manprässad luft. Det är således i huf-
vudsaken ingen ting annat än en vanlig
luftbössa, men i hvilken luften beständigt
hålles sammanprässad af en ångmachin.
CURTIS föreslår detta gevärs begagnande
på krigsskepp och i fästningar, och lofvar
deraf stora fördelar framför bruket af ge-
vär med krut. Inrättningen af geväret är
i korthet följande: Medelst en stark luft*
pump, hvilken, såsom förut är nämdt, drif-
ves af en ångmachin, comprimeras luft i
en ihålig kula som utgör luftreservoiren ,
hvarifrån den comprimerade luften, för
hvarje skott, utsläppes till gevärspipan.
Denna har ett horizontelt läge och kan
vridas åt ömse sidor, men kan äfven rö-
ras verticalt. Tätt bakom bösspipan sit-
ter en vridhane, hvilken tjenar till att,
för hvart skott, utsläppa comprimerad luft
från reservoiren, och tillika att införa ku-
lorna i gevärspipan. Denna vridhane är
genomborrad af tvenne hål som korsa hvar-
andra vinkelrätt, men utan att råkas. Öf-
ver densamme sitter ett slags tratt, som,
under gevärets nyttjande, hålles fylld med
kulor. Då vridhanen kringvrides så att ett
af dessa hål kommer under tratten, ned-
faller en kula i vridhanen, och då denne
sedan vrides 1 hvarf, kommer kulan i böss-
pipan och blir i samma ögonblick utskju-
ten af den comprimerade luften som, ge-
nom vridhanens ofvannämde construction
nu kan slippa ut genom vridhanen och
bösspipan. Men nu har nästa hål uti vrid-
hanen blifvit flyttadt under tratten och
derifrån erhållit en kula, hvilken på sam-

I

f

bi.

i i

: i


8

ma sätt som förut, genom vridhanens kring-
vridning A hvarf, flyttas till gevärspipan.
Således blifva, för hvarje helt hvarf som
vridhanen gör, 4 kulor emottagne utur
tratten och utskjutna utur pipan. CURTIS
föreslår att hålla luften comprimerad med
201 atmosphaerers tryckning. Gevärspi-
pans öppning har 3 qvadrattums area;
dess längd är 43 fot, och den kan skju-
ta 120 kulor i minuten. Compressions-
pumpen har 261 tums inre diameter och
pistonen gör 3 fots slag. För att hålla
machinen i verksamhet, anser Curtis 55
hästars kraft fordras. Åtgången af sten-
kol till machinens drifvande är beräknad
till 55o skålpund i timmen 1).

Utom PERKINS hafva flere andra sökt
att förbättra constructionen af ångappara-
ten uti ångmachiner, och i allmänhet har
härvid den princip blifvit följd, att låta
en, i jemförelse med vattnets massa, gan-
ska stor yta af ångapparaten träffas af el-
den. Dessa föreslagna förbättringar af
ångapparatens form visa, att man söker
ätt uttränga den gamla ångpannan, hvars
olägenheter blifva mer och mer kännbara.
JAMES‘s W. H. JAMES i England har inrättat
Ausar“en ångapparat, bestående af en mängd
’ ringformiga rör, fastade vid hvarandra,
så att hela apparaten har formen af en
ihålig cylinder. Dessa rör hafva öppnin-
gar, som äro förenade med hvarandra och
bilda, då apparaten är fästad i sitt hori-

1) The Repertory of Patent Inventions, N:o 28,
p. 228. DINGLERS Polytechn. Journal Band
26, s. 397.
9

sontela läge, tvenne kanaler, den ena of-
van och den andra nedantill, hvilka löpa
igenom hela systemet af de ringformiga
rören, så att dessas ihåligheter egentligen
bilda ett enda rum, och vattnet samt ån-
gan således hafva fri genomgång utur den
ena ringen i den andra. Eldstaden eller
ugnen sitter inuti apparaten, och är så in-
rättad att den inskjutes deri och kan, när
man vill uttagas. Apparaten är omgifven
af en dubbel beklädning, fylld med träd-
kolspulver för att bättre innestänga het-
tan. Denna beklädning ligger icke tätt in-
på apparaten, utan ett mellanrum emellan
dem är rundtomkring lemnadt, hvarige-
nom röken och den heta luften från eld-
staden gå innan de komma till skorstenen;
på detta sätt blir så väl den yttre som
den inre ytan af apparaten upphettad af
elden. Ångapparaten hålles fylld, till nå-
got mera än hälften, med vatten, hvilket
inkommer genom ett rör försedt med en
vridhane som sättes i rörelse af machi-
nen och är så inrättad att den insläpper
vatten då det behöfves, men hindrar för-
mycket vatten att inkomma. Ångan går
till machinen genom ett rör från appara-
tens öfre del. — För att lätta apparatens
rengöring från de ämnen som afsättas ut-
ur vattnet, hvilar apparaten på två tappar
och kan kringvridas. Då den skall rengö-
ras , fylles den med vatten, och jernhagel
eller små marmorbitar inläggas i de ring-
formiga rören hvaraf den är sammansatt,
hvarefter den kringvrides till dess att de
ämnen som fästat sig inuti rören blifvit

,1 !®
10

aflossade, då rören tömmas. — En liten
ångmachin med detta slags ångapparat har
blifvit inrättad, och har fullkomligt lyckats.
Apparaten har visat sig vara fullkomligt sä-
ker, ty man har låtit ångan verka med mer
än 10 gånger så stor kraft som användes
vid machinens vanliga gång. Machinen
är flyttbar och ganska lätt, samt intager
icke mer än en tiondedel af det rum som
fordras för en vanlig ångmachin af lika
kraft. Vattenqvantiteten, som fordras för
ångans production, är, i förhållande till
machinens kraft, mindre än hos vanliga
ångmachiner. Den ger en ganska betyd-
lig besparing af brännmaterial och kostar
icke mera än en ångmachin af vanlig con-
struction 1).

GUANEY‘s Med den nyss beskrifne apparaten har
en af G. GURNEY i London uppfunnen ång-
apparat mycken likhet. Den är samman-
satt af en mängd rör, böjda i form afen
8, och fästade bredvid hvarandra, så att
hela apparaten har utseende af tvenne på
hvarandra lagde ihåliga cylindrar. Appa-
raten, som har ett horisontelt läge, inne-
sluter således tvenne rum, af hvilka det
undre innehåller eldstaden, hvarifrån lå-
gan och röken gå genom det öfre rummet
innan de komma till skorstenen. De böj-
da rören, hvaraf apparaten består, äro
förenade med tvenne raka rör af mycket

1) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 75, s. 290; Nzo 83, s. 41. — The Re-
pertory of Patent Inventions, Suppl. Decemb.
1826, s. 417. — DINGLERS Polytechn. Journal,
Band 24, ^ 387; Band 26, s. 171.
II

större diameter, hvilka gå längsefter appa-
raten tvärsöfver de böjda rören, det ena
i den understa och det andra i den Öf-
versta delen af apparaten. I alla berö-
ringspunkterna emellan de raka och de
böjda rören äro öppningar, hvarigenom
vattnet och ångan har fri genomgång från
det ena röret till det andra. Det nedre
raka röret leder vatten i apparaten, och
det öfre förer ångan till machinens cylin-
der. För att göra eldens verkan mera
kraftig, är nedre delen af det öfra rum-
met i apparaten beklädt med jernplåtar,
hvarigenom elden hindras att tränga emel-
lan rören till det öfre rummet, och nöd-
gas att först passera genom det nedre och
sedan tillbaka genom det öfre rummet.
För att minska förlusten af värme, är hela
apparaten innesluten i en dubbel bekläd-
ning af jern, hvars mellanrum är fyldt
med pimpsten eller något annat svagt vär-
meledande ämne. — GURNEY har äfven före-
slagit en annan ångapparat, bestående af
tre öfver hvarandra horisontelt liggande
kärl, sins emellan förenade med en mängd
ror. Det understa kärlet är en ihålig dub-
bel-cylinder, sammanfogad af tvenne rör-
formiga stycken, af hvilka det ena bildar
den yttre, och det andra den inre ytan
af den ihåliga cylindern, hvilka båda ytor
innesluta rummet för vattnet. Det med-
lersta kärlet är sammansatt af tvenne half-
cylindriska ytor, hvilka äro så sammanfo-
gade att de innesluta ett rum hvars tvär-
section har form af en halfcirkel; detta
kärlets concava sida är vänd nedåt. Det
12

öfversta kärlet är af lika skapnad som det
medlersta. Från öfre delen af det under-
sta kärlet gå rör till kanterna af det med-
lersta kärlet, och från öfre delen af det-
ta gå likaledes rör till det öfversta kärlets
kanter, hvarigenom vattnet och ångan haf-
va fri genomgång från det ena kärlet till
det andra. Inuti äro alla kärlen, medelst
höjda jernstänger, afdelade i flera verti-
cala och parallela rum, emellan hvilka,
både ofvan och nedantill, äro genomgån-
gar för vattnet. Ett vidt rakt rör går
under det understa kärlets botten, genom
hvilket vattnet inledes i apparaten, och
öfvanpå det öfversta kärlet ligger ett an-
nat rör, hvarigenom ångan går till ma-
chinens cylinder. Hela apparaten är lika-
som den nyss förut beskrifna, innesluten
i en beklädning. — För att hindra det
vatten, som tillika med ångan kanutdrif-
vas utur ångapparaten, att inkomma i ma-
chinens cylinder / går ångan icke directe
till machinen, utan ledes först till ett kärl,
hvilket GURNEY kallar Separator och hvars
ändamål är att afskilja vattnet från ångan.
Denna Separator är ett upprättstående cy-
lindriskt kärl, i hvars öfre del röret, som
leder ångan från ångapparaten, ingår. Än-
dan af detta rör kröker sig ett stycke ned-
åt inuti separatorn, från hvars botten ett
afledningsrör leder det afskiljda vattnet till-
baka till ångapparaten. För att, i händel-
se af en hastigt ökad expansion af ångan,
hindra vattnet i ångapparaten att inrusa i
separatorn genom afledningsröret, är i se-
paratorns botten en ventil, som väl tillåter
13

vattnet att flyta ut ur separatorn, men
stänger sig om vattnet vill gå tillbaka.
Ett rör från separatorns öfre del leder ån-
gan till machinens cylinder. — Separa-
torn är förenad med en särskild apparat,
hvars ändamål är att förse ångpannan med
vatten. Denna apparat består äfvenledes
af ett cylindriskt kärl, stäldt ofvanpå se-
paratorn och förenadt med denne genom
tvenne rör som straxt skola beskrifvas.
Uti det cylindriska kärlets öfre del ingår
ett rör från vattenreservoiren, hvilket är
försedt med en vridhane genom hvilken
vattnet, efter behof insläppes eller afstän-
ges. Det ena af de båda rören, som för-
ena det öfre kärlet med separatorn, ned-
stiger från kärlets botten och ingår i se-
paratorn till nära bottnen af denne; det
andra röret har sin öfre ända inuti det
öfre kärlets öfversta del, och slutar med
sin nedre ända nästan midt uti separatorn.
Dessa båda rör hafva en gemensam vrid-
hane , hvarmed de på en gång öppnas och
tillslutas. Så väl denna vridhane, som
den hvilken tjenar till att insläppa vatten
i det öfre kärlet, är försedd med en vef;
dessa vefvar äro förenade med en stång,
hvarigenom de båda på en gång sättas i
rörelse af machinen, men vridhanarna äro
så inrättade att då den öfre är öppen, är
den nedre tillsluten, och tvertom. Ofvan-
före är nämdt, att det ena af de rör, hvar-
med separatorn är förenad med det öfre
kärlet, räcker med sin nedre ända till
midten af separatorn. Derigenom händer,
att nedre ändan af detta rör stundom står
14

1

öfver och stundom under ytan af vattnet
i separatorn, allt eftersom vattnet minskas
eller ökas. I förra händelsen uppstiger
ånga från separatorn, genom röret, till det
öfre kärlet och tvingar vattnet, som in-
nehålles deri, att nedgå genom det andra
röret till separatorn, hvarifrån det genom
afledningsröret går till ångapparaten. I
andra händelsen, eller då nedre ändan af
det förutnämde röret står under ytan af
vattnet i separatorn, hindras vattnet att
inkomma i denna från det öfre kärlet. —
För att rena ångapparaten från de jordsal-
ter som afsätta sig ur vattnet, föreslår Gun-
NEY att fylla apparaten, om den är af jern,
med en blandning af i del saltsyra och
ioo delar vatten, eller med en blandning
af ättika och vatten; men om apparaten
är af koppar, föreslås till dess rengöring,
utspädd svafvelsyra, hvari 1 uns koksalt
för hvart skålpund concentrerad svafvel-
syra är upplöst 1).

TEISSTERS J. A Teissier i London har tagit pa-
“parat, tent på en ångapparat, som grundar sig
på samma princip som de föregående, men
hvars sammansättning är så konstig, att den
utan bifogad teckning ej kan göras tydlig. ,
Den kan således här endast anmälas 2).

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 78, s. 77. — The Repertory of Patent
Inventions, N:o 15 , s. 173. — DINGLERS Po-
lytechn. Journ. Band. 25, s. 24. — Feuille
hebdomadaire des Arts et Metiers, 3o Apr.
1827-	,

2)	Se The London Journal of Arts and Scien-
ces, N:o 81, s. 247, och DINGLERS Polytechn.
Journal Band. 26, s. 194.
15

J. NEVILLE i England har föreslagit Nrvi-
följande inrättning af ångpannor, och harrpann-
erhållit patent derpå. Ångpannan består
af ett upprättstående cylindriskt, ofvantill
afrundadt kärl, i hvars nedre del eldsta-
den är anbragt, så att så väl denne sorn
askrummet äro omgifna af vattnet. Från eld-
staden uppstiga, inuti ångpannan flera rör,
genom hvilka elden uppstiger till ett kärl,
som har form af ett spaeriskt segment
och är. beläget i ångpannans öfre del ett
litetustycke under vattenytan. Från det-
ta kärl går röken genom rör, hvilka ge-
nom ångpannan nedstiga under askrum-
met, till en kanal som går till skorstenen.
Då alla rören äro inuti ångpannan , är det
tydligt, att de äro omgifne af vattnet deri.
Midtuti ångpannan står ett rör, hvilket
går tvertigenom det ofvan omtalta kärlet,
till hvilka rören från eldstaden uppstiga,
och står med sin öfra ända ett stycke öf-
ver vattenytan i ångpannans öfre del; ne-
dre ändan af röret går till eldstaden der
det slutar sig i ett elliptiskt kärl som öf-
verallt är omgifvet af elden, och från hvil-
ket ett rör leder ångan till machinens cy-
linder 1).

Af en mycket enklare och fördelak-GIMAN‘s
tigare sammansättning än de nu beskrifna, ångap-
äro tvenne af GILMAN i England inrättade Rarater:
ångapparater, af hvilka den ena är för ånga
af hög pression, och den andra för ånga

‘) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 88, s. 294. — Feuille hebdomadaire des
Arts et Metiers, 25 Febr. 1828.
af låg pression. Den förra af dessa
apparater består af ett antal bredvid
hvarandra horisontelt inmurade cylindri-
ska kärl, samt ett system af ror hvilka
sins emellan äro förenade på det sätt som
straxt skall beskrifvas. Under de cylin-
driska kärlen, som utgöra apparatens öf-
re del, ligger eldstaden, och under den-
ne äro de ofvannämde rören inmurade i
flera rader, den ena under den andra, på
samma sätt som uti PERKINS‘s ångapparat.
Rören i hvarje rad äro, genom korta rör,
förenade med de motsvarande rören i de
närmast belägna raderna, på det sätt, att
de med den ena ändan stå i förening med
det öfre, och med den andra ändan med
det undre röret. Hvart och ett af rören
i understa raden står i förening med ett
ledningsrör, och erhåller genom detta sitt
vatten, hvilket inprässas medelst en tryck-
pump som drifves af machinen. Det är
förut nämdt att eldstaden ligger omedel-
barligen under de cylindriska kärl som
utgöra apparatens öfre del. Sedan lågan
passerat under dessa, nedstiger hon inun-
der den under eldstaden närmast liggande
raden af rör, går sedan ned under nästa
rad, och så vidare beständigt utföre, så
att de understa rören blifva sist och sva-
gast upphettade. I mon som vattnet i
de understa rören blir varmt, uppstiger
det, genom de förut omtalta föreningsrö-
ren till nästa rad af rör, och så vidare
till dess att det inkommer i de cylindri-
ska kärlen. Då vattnet på detta sätt upp-
stiger
17

stiger genom apparaten blir det, i mon
som det stiger högre, mer och mer upp-
hettadt, så att det inkommer kokhett i de
Öfversta cylindriska kärlen, der ångans
bildning egentligen sker. — Den andra ap-
paraten, för ånga af låg pression, består
af en ångpanna, i hvars öfre del eldsta-
den är så anbragt, att den är omgifven af
vatten. Under eldstaden är pannan delad
i flera afdelningar eller rum, det ena un-
der det andra, uti hvilka elden successivt
nedstiger, på samma sätt som i den för-
ra apparaten 1). — Ingendera af dessa
apparater har i sin construction någon-
ting som nu mera kan anses för nytt,
men eldstadens inrättning, hvarigenom.
draget ledes utföre, förtjenar mycken upp-
märksamhet. Ty då lågan, i mon som
hon stiger utföre, beständigt kommer i be-
röring med mindre uppvärmda delar af
apparaten, afsätter hon åt dessa mycket
större qvantiteter värme, än om hon be-
ständigt träffade delar af apparaten som
vore mer och mer upphettade, hvilket vo-
re händelsen om eldstaden hade sin plats i
apparatens nedre del och lågan steg upp-
före. Således medför eldstadens inrätt-
ning i Gilmans ångapparater den förde-
len , att mycket mindre värme förlo-
ras, och följaktligen en större besparing i
brännmaterial vinnes, än då eldstaden är

1) The Mechanic’s Magazine Nt 202, s. 418;
N:o 203, s. 441. — DINGLERS Polytechn. Journ.
Band 26, s. 289, 292.

Pr. Paschs Arsb. 1828.

2
18

på vanligt sätt inrättad. En annan för-
del är förut nämd, nemligen att ångans
bildning sker i apparatens öfre del.

Åtskilliga förslag till en förbättrad
construction af så kallade rotatoriska ång-
machiner 1) hafva blifvit gjorda af F.
HALLIDAY, Marquis DE COMBIS, J. COsTIGIN
och E. GALLOWAY. Bland dessa är DE CoM-
BIs‘s machin ej ett blott förslag, utan skall
hafva varit länge begagnad på ett ångfar-
tyg på Seine-floden. Den synes vara en
bland de bästa af detta slags ångmachi-
ner. GALLOWAY‘s machin synes i dess huf-
vudsakliga delar, vara densamma som DE
COMBIS‘s. De af COSTIGIN föreslagna för-
bättringarne äro sinnrikt uttänkta, men
det är icke bekant om de verkligen blif-
vit utförda. Deremot tyckes HALLIDAY ic-
ke hafva undanröjt de olägenheter hvar-
med rotatoriska ångmachiner i allmänhet
äro behäftade 2).

Th. HOWARD i London har tagit pa-
tent på en ångmachin, uti hvilken icke
vattenånga, utan ångan af flygtigare liqui-
da, såsom aether, alkohol, flygtiga oljor,
begagnas. Denna machin består af tven-
ne upprättstående cylindriska kärl, som
nedantill stå i förening med hvarandra.
Det ena af dessa kärl, som ofvantill är
lufttätt tillslutet, kallar HOWARD ångcy-
lindern; det andra kärlet är öppet, och

1)	Se Årsberättelsen år 1827 , & io.

2)	The London Journal of Ärts and Sciences N:o
88, s. 294. — The Repertory of Patent In-
ventions N:o 17, s. 296; N:o 2 2, s. 240; N:o
3o, s. 321; Suppl. Januar. 1828. s. 385, 413.
19

kallas pistoncylindern. De båda cylin-
drarna fyllas, till litet mera än hälften,
med olja eller något annat fluidum som
tål en betydligt upphöjd temperatur utan
att förflygtigas. På oljans yta i ångcylin-
dern simmar ett metallfat; den andra cy-
lindern är försedd med en piston som hö-
jer och sänker sig tillika med oljan. Luf-
ten i ångcylindern utpumpas med en luft-
pump, då oljan genast stiger och nära fyl-
ler cylindern, hvaremot oljan i pistoncy-
lindern sjunker tillika med pistonen. Un-
der cylindrarna antändes nu ett antal van-
liga Argandska lampor, eller ock gaslågor.
För att innestänga hettan äro cylindrarne
omgifna med en beklädning, inom hvil-
ken den heta luften från lamporna upp-
stiger och omgifver cylindrarna. Så snart
oljan i cylindrarna är tillräckligt upphet-
tad , insprutas med en tryckpump en por-
tion af den flygtiga vätskan, t. ex. alko-
hol, i ångcylindern. Alkoholn faller då
på det förut omtalta metallfatet och för-
vandlas till ånga, som genom sin expan-
sionskraft nedtrycker oljan till nära cylin-
derns botten, och drifver in henne i pi-
stoncylindern, der oljan således kommer
att stiga och lyfta pistonen. Då detta skett,
öppnar en ventil en communication emel-
lan ångcylinderns öfre del och condensa-
torn, i hvilken ångan då inrusar, under det
att pistonen i pistoncylindern, genom sin
tyngd och atmosphserens tryckning drifver
oljan tillbaka i ångcylindern. Communica-
tionen emellan denne och condensatorn
afbrytes då, alkohol insprutas åter i ång-
cylindern, pistonen lyftes åter och machi-
nens gång fortfar sedan beständigt på sam-
ma sätt som förut. — Condensatorn kan
vara inrättad på flera sätt, efter de prin-
ciper som följas vid ångans condensering
i vanliga ångmachiner, men HOWARD ger
företräde åt en egen af honom uppfun-
nen construction deraf, hvilken här icke
kan beskrifvas.

Ångvag- Ångmachinens användande till drif-
nar- kraft för vagnar har, under de sednare
åren, varit föremålet för många försök.
Tidningar och journaler hafva derom lem-
nat en mängd så lysande berättelser, att
man deraf skulle kuma förledas att tro,
att detta svåra problem verkligen blifvit
upplöst. Detta oaktadt hafva alla hittills
gjorda försök med ångvagnar misslyckats,
och man kan säga, utan att fela mot san-
ningen , att ännu icke en enda ångvagn
linnes. Väl hafva experiment vagnar blif-
vit inrättade som blifvit satta i rörelse
med ångmachiner, men deras användbar-
het har alltid inskränkt sig till blotta ex-
perimentet, och hittills hafva resultaten af
försöken dermed icke en gång gifvithopp
om särdeles framgång 1).

Con- Sir W. CONGREVE har tagit patent på
Perpe- ett ganska besynnerligt sätt att frambringa
MUMI mechanisk kraft, hvilket, i anseende till
0 —uppfinnarens ryktbarhet, torde förtjena att
i korthet beskrifvas. Principen, hvarpå
det beror, är hafss vampens bekanta egen-

1) Se The London Journal of Arts and Sciences,
21

skap att med begärlighet insuga vatten.
Härpå liar CONGREVE grundat constructio-
nen af ett perpetuum mobile hvarigenom
han vill sätta machinerier i rörelse och
drifva fartyg. Den förnämsta delen af det-
ta perpetuum mobile utgöres af ett tjockt
och bredt band utan ända, sammansatt af
hafssvamp. Detta band är spändt öfver
tre rörliga rullar, hvilka hafva ett sådant
läge, att bandet kommer att bilda en rät-
vinklig triangel hvars basis är en af de
sidorna som omfatta den räta vinkeln. Af
de öfriga sidorna har således den ena ett
perpendiculärt, och den andra ett lutan-
de läge. Svampbandet är omgifvet af en
mängd lika tunga vigter, af samma bredd
som svampen; dessa vigter äro samman-
kedjade med hvarandra, så att de bilda
ett böjligt band, som rundtomkring om-
gifver och betäcker svampbandet. Af det
föregående är klart att dessa vigter kun-
na blott trycka den del af svampbandet
som bildar triangelns hypotenusa. Då nu
denna anstalt sänkes i vatten, så att de
båda rullarna, emellan hvilka triangelns
basis ligger, komma litet under ytan af
vattnet, uppstiger vatten i den perpendi-
culära delen af svampbandet, då deremot
det vatten, som kan finnas i den lutande
delen deraf (triangelns hypotenusa), ut-
prässas derutur af de derpå tryckande vig-
terna. Den perpendiculära delen af svam-
pen får således en öfvervigt och rörer sig
utföre, hvarigenom hela bandet kommer i
rörelse. Som beständigt samma kraft kom-
mer att verka, blir denna rörelse bestän-
22

dig. — CONGREVE beräknar, att vattnet i
livar secund stiger i tum högt i den per-
pendiculära delen af svampbandet; såle-
des, om detta är i fot tjockt och 6 fot
bredt, blir öfvervigten lika med vigten af
864 cubiktum vatten. — CONGREVE har,
på samma princip, äfven construerat ett
hjul, som skall vända sig oupphörligt om-
• kring, så snart det till en del blifvit sänkt
i vatten 1). — Detta af CONGREVE före-
slagna sätt att åstadkomma mechanisk kraft
är påtagligen en orimlighet, och kommer
troligen icke att tjena till annat än att
öka det stora antalet af misslyckade för-
sök att frambringa ett perpetuum mobile.
Machi- Th. R. WILL IAMS i London har upp-
Ulls ‘EAfunnit en ullreningsmachin, egentligen äm-
Bomulisw^ för ett slags Syd-Americansk ull, som
"Wn<" ehuru ganska fin, likväl anses nästan odug-
LIAMs‘s lig i anseende till svårigheten att befria
till Uilsden från den ovanliga mängd orenligheter
rening, som den innehåller. Ullen föres på en duk
utan ända till ett par valsar, eller så kal-
lade matare, af hvilka hon införes i ma-
chinen der hon först blir till en del
renad af en kringlöpande trumma, som
rundtomkring är beklädd med trädklossar
försedde med tänder. Orenligheterna bort-
falla genom ett galler under trumman.
Sedan ullen på detta sätt undergått första
reningen, emottages hon åter af en duk
utan ända och föres till ett nytt par ma-

1) The Repertory of Patent Inventions, N:o 31,
s. 33; The London Journ. of Arts and Sci-
ences, N:o 79. s. 153; DINGLERS Polytechn.
Journal, Band 25, s. 177.
23

tare-valsar, som införa ullen i en annan
del af machinen, der hon ytterligare re-
nas af ett slags kammar, hvilka äro fästa-
de på armar på en gemensam axel, och
kringsvänga med en betydlig hastighet.
Den orena och följaktligen tyngre ullen
kastas, genom centrifugalkraften, emot kan-
ten af en böjd stålplåt, der orenligheter-
na frånskiljas och bortfalla, under det att
den rena ullen utkastas, utföre ett lutande

plan, till en kista i hvilken hon samlas 1).

En machin till ulls och bomulls rening, ELLis‘s
uppfunnen i America, infördes i Frank-maciin.

rike af J. Ellis, som erhöll privilegiumoch bom-
derpå år 1812. Denna machins inrättning “hingo-
har blifvit beskrifven, sedan Ellis’s pri-
vilegiitid är till ändalupen. Machinen be-
står hufvudsakligen af tvenne med tänder
försedda trummor, hvilka, såsom vanligt,

äro inneslutna i en kista. Dessa trummor

vända sig båda åt samma håll, med en
hastighet af 140. hvarf i minuten. H var-
dera cylinderns längd är ungefär 2 fot.
Cylindrarna hafva hvardera 15 hvarf tän-
der, insatta spiralformigt eller på annat
sätt; hvarje hvarf innehåller 48. tänder,
och tänderna äro ungefär i- tum höga.
Cylindrarna äro betäckta med hattar, hvil-
ka på undra sidan hvardera hafva 2 ra-
der tänder, svarande mot mellanrummen
emellan tänderna på trummorna. Bomul-
len eller ullen lägges på en duk utan än-
da, hvaraf den föres till ett par refflade

1) The London Journal of Arts and Sciences, N:o
76, s. 337, —DINGLERS Polytechnisches Jour-
nal. Band 24, s. 396.
valsar, af hvilka den emottages och lem-
nas åt den första trumman. Bomullen,
som går från den ena trumman till den
andra, befrias från orenligheterna, hvilka.
samlas i en låda under machinen, emel-
lan de båda trummorna. Den renade bom-
ullen samlar sig på en duk utan ända,
hvilken ligger under den förutnämda du-
ken som införer bomullen i machinen.
Bomullen utföres af duken utur machi-
nen, under det att det dam, som, för
sin lätthet skull, ej samlar sig i lådan
under machinen, utblåses genom en fyr-
kantig öppning och samlas i ett dertill
inrättadt rum 1).

Vlls och I kardmachiners inrättning hafva någ-
“Amsra förbättringar blifvit föreslagna, men
ning, hvilka äro af den natur, att de här en-
dast kunna i korthet anmälas.

Davis‘s W. Davis i England har tagit patent
machin. på en kardmachin för ull, genom h vilken
ullhåren i loquetterna få ett sådant läge
att deras ändar komma att framskjuta i
ytan af garnet som spinnes deraf. Häri-
genom skall ett lenare och vackrare kläde
erhållas. — Davis har, under samma pa-
tent, äfven inbegripit en af honom upp-
funnen spinnmachin, men den beskrifning
derpå, som Davis lemnat, är högst ofull-
ständig 2).

1)	Decription des Machines et Procédés, spéci-
fies dans les Brevets d‘Invention etc. Tom.
12, p. 216.

2)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 78, s. 81. — Feuille hebdomadaire des
Arts et Metiers, 21 Maj 1827.
25

E. EDMONDS i England har föreslagit Ev-,
några förbättringar i kardmachiner för ull Rara-5
och bomull; men de bestå endast i några machin.
förändringar, hvarigenom ullens vändning
under kardningen sker på ett annat sätt,
och valsarnas omloppshastigheter blifva på
annat sätt varierade, än i vanliga spinn-
machin er 1).

J. E. BROOKE och J. HARGRAVE i Eng- Brooke’s
land hafva föreslagit att, under kardnin-oCANAp-
gen, hålla ullen varm medelst vattenånga.förbätt-
Till detta ändamål ställa de flera kärl ,radeu"l-
fyllda med ånga, under matareduken, cy- ning,
lindern och flockvalsen i en vanlig skrubb-
lings- eller kardmachin. Ångan kommer
från en vanlig ångpanna och ledes genom
rör från det ena kärlet till det andra.
Under matareduken står ett flatt ångkärl,
som värmer ullen innan hon inkommer i
machinen. Under den stora kardcylindern,
och så nära intill densamma som möjligt
är, står ett annat ångkärl, hvars form är
sådan att det omfattar en del af cylindern.
Ett dylikt kärl finnes äfven under flock-
valsen. Genom hettan som radierar från
dessa kärl hålles ullen varm under hela
kardningsprocessen, som deraf skall gan-
ska mycket lättas. •—• För att jemna ullen
på flockvalsen, anbringa BROOKE och HAR-
grave, under densamma, en rak ten, som
med en egen rörelse rullar emot valsen
och derigenom packar och jemnar loquet-
terna. •— Äfven i förespånads machinen fö-

1) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 88, s. 302.
ANDER-

TON‘s
förbätt-
ringar :

ulls
kam-
ning.

reslå BROOKE och HARGRAVE användandet
af vattenånga. Ångan tjenar här icke blott
till att värma ullen, såsom i kardmachi-
nen, utan inblåses i fina strömmar i ull-
loquetterna, till dess att dessa få en viss
grad af fuktighet som skall vara nyttig
för förespinningsprocessen 1).

Åtskilliga förbättringar i ulls kamning
hafva blifvit föreslagna af G. ANDERTON i
(England. Machinen härtill innehåller in-
genting särdeles nytt. Den förut tvättade
och renade ullen lägges på en duk utan
ända, afhvilken den föres till ett par ma-
tarevalsar af hvilka den mottages. Ullen
ryckes ifrån dessa af ett antal kammar,
fästade på periferien af en kringsvängande
trumma, hvarefter den, genom trummans
kringsvängning, kastas emot spetsarna af en
fast kam, och blir derigenom dragen me-
ra fullkomligt rak. Då kammarna på det-
ta sätt blifvit fyllda med ull, flyttas de,
efter hvarandra, under en annan kringlö-
pande dubbel kam, som gör de yttre än-
darna af ullhåren raka. Huru denna flytt-
ning sker, och huru den dubbla kammen
är inrättad, nämnes icke i ANDERTON‘s be-
skrifning. De raka ändarna af ullen fat-
tas hu och fästas emellan dubbla trädskif-
vor, sammanfogade med en läderremsa, så
att denna bildar ett gångjern. Dessa dub-
bla trädskifvor fästas sedan på en trumma
som långsamt kringvändes. Nära vid trum-

1) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 81, s. 269. — DINGLER‘s Polytechn. Jour-
nal, Band 25, s. 380.
27

man sitter en axel försedd med två kam-
mar, hvilka kringsvänga 1000 gånger un-
der det att trumman vänder sig en gång
omkring. Dessa kammar fatta uti ullen,
i mån som trumman kringhvälfver, och
gifva ullhåren den sista graden af rakhet.
ANDERTON föreslår att, vid denna sista ope-
ration , hålla kammarna heta, och att, så
snart de börja kallna, utbyta dem mot an-
dra som emedlertid blifvit upphettade 1).

Följande äldre machiner, på hvilka
Brevets blifvit erhållna i Frankrike, haf-
va genom utkomne beskrifningar blifvit be-
kantgjorda: WHITE‘s kardmachin, förbätt-
rad af MAUPEOU i Paris, år 1813 2). —
En ullkamningsmachin, af RAWLE i Rouen,
år 1814 3).

Uti spinnmachiner af hvarjehanda slag Spinn-
hafva flera förbättringar blifvit dels före- macht-
slagna dels verkställda. Märkvärdigast är
den förändrade inrättning, som man sökt
att gifva åt det slags spinnmachiner (Mu-
les, Jennies), i hvilka garnet under spin-
ningen sträckes af en tillbakalöpande vagn
(vanligen kallad Jäck), och upplindas se-
dan på spelen under vagnens återgång.
En sådan machin skötes, såsom bekant är,
af en person som förrättar spinningen, och
på dennes skicklighet beror garnets qva-
litet. Man har derföre försökt att inrät-
ta dessa machiner på ett sådant sätt, att



1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 181. — DINGLERS Polytechn. Journ.
Band 25, S. 298.

2)	Description des Brevets, Tom. II. s. 57.

3)	Ib. s. 152.




28

de genom sin mechanism förrätta alla till
spinningen hörande operationer, utan åt-
gärd af menniskohand. Detta har lyckats
DE för M. DE Jongh i England. Hans spinn-
spxE machin, som är inrättad för bomullsspå-
machin. nad, begagnas i spinnerierna i Lancaster-
shire, der den, i anseende till den full-
komlighet, hvarmed den förrättar samma
arbete som man hittills varit van att se
åstadkommas endast af en skicklig spin-
nares hand, blifvit kallad Jern-menniskan.
Den första af dessa machiner som DE
JONGH uppsatte, kallades Adam, och är
nu allmänt känd under detta namn i Lan-
castershire och landet deromkring 1).

Roberts’» R. Roberts i Manchester har likale-
machin des sökt inrätta spinnmachiner så, att
spinningen blott sker genom deras mecha-
nism. Inrättningen af Roberts’s spinnma-
chin skall vara ganska sinnrikt uttänkt,
men mycket invecklad. Hvad resultat der-
af erhållits har ännu icke blifvit bekant 2).

Bodmers I. G. Bodmer har, uti spinnmachiner
ARERT2 för bomull och ull, sökt införa ett för-
bättradt sätt att förse machinen med ma-
terialet som skall spinnas, samt en annan
method, än den vanliga, att åstadkomma
jäckens rörelser 3).

/

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 82, s. 307. — DINGLER‘s Polytechn. Journ.
Band. 27. s. 7. — Feuille hebdomadaire des
Arts et Metiers, 10 Febr. 1828. — Bulletin
des Sciences Technologiques Sept. 1827, s. 226.

2)	The London Journ. of Arts and Sciences,
N:o 77, s. 6.

3)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 71 , s. 63.


29

J. ANDREW, G. TARLTON och J. SHEPLY Ax-
i England hafva infört följande förbätt • PIEXZ”
ringar i åtskilliga delar af spinnmachiner TON‘s
för bomull, lin, silke och ull. För att sech.,
förekomma de oregelbundenheter i spin-förbätt-
ningen, som äga rum i vanliga spinnma-spsan.1
chiner, hafva bobinerna fått en sådan in- machi-
rättning, att spinningen och garnets upp- ner-
lindning ske genom särskilta af hvarandra
oberoende rörelser. •—• Emellan 2:dra och
3:dje paret af sträckvalsarna är ett par
särskilta valsar insatte, hvilkas ändamål
är att sammantrycka spinnmaterialet, och
hindra dess filamenter att resa sig. Vi-
dare äro, i spinnmachinens construction,
några förändringar föreslagna, hvarigenom
machinens dimensioner blifva mindre 1).
•—, Dessa förbättringar synas egentligen an-
gå machiner för bomullsspånad.

H. HOULDSWORTH i England har, iHoULDs-
spinnmachiner för bomull, infört en me-WonrN‘s
chanism, hvarigenom förhållandet emellan machin.
de rörelser, som förrätta spinningen och
garnets upplindning, icke allenast är på
ett bestämdt sätt regleradt, utan kan äf-
ven, med lätthet, efter behag förändras.
Härigenom kan man, på samma machin,
spinna flera slags garn 2).

F. MOLINEUX har, uti spinnmachiner MoLt-
för lin, hampa och bomull, infört en ny sp^^
construction af bobinerna, hvars ändamålmachin.
är att göra den annars vanliga vingen, ge-



3





1)	The London Journal of Arts and Sciences,
Nzo 76, s. 354.

2)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 87, s. 233.


3o

nom hvilken spinningen och garnets upp-
lindning förrättas, umbärlig. Bobinen är
derföre så inrättad, att den har tvenne
rörelser, nemligen en hastigare i planet af
sin axel, hvarigenom spinningen sker, och
en långsammare omkring axeln, hvarige-
nom garnet, i mån som det spinnes, upp-
lindas. Mechanismen är sinnrik men myc-
ket invecklad, och gör machinen i hög
grad kostsam 1).

För öfrigt hafva, i England, förbätt-
ringar i hvarjehanda spinnmachiners särskil-
ta delar blifvit föreslagna af R. BADNALL 2),
J. F. SMITH 3), W. HURST & J. Car-
ter 4), H. RICHARDSON Fänshaw 5) och V.
Royle 6).

Labor- Laborde i Paris har gjort några för-
förbätt-bättringar på en af Engländarne Eaton
ringar och FAREY i Frankrike införd machin för
Eaton’sbomullsspånad, genom hvilken de annars
' och brukliga sträcknings- och grofspinnings-

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 75, s. 281. — The Repertory of Patent
Inventions, N:o 27, s. 176. — DINGLERS Po-
lytechn. Journ. Band 24, s. 403.

2)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 75, s. 300. — DINGLERS Polytechn. Journ.
Band 24, s. 398.

3)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 195; N:o 83, s. 23. — DINGLERS
Polytechn. Journ. Band 26, s. 204.

4)	The London Journ. of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 200.

5)	Ib. N:o 81, s. 265. — DINGLERS Polytechn.
Journ. Band 26, s. 107.

6)	The Lond. Journ. of Arts and Sciences,
N:o 82, s. 329. — DINGLERS Polytechn. Journ.
Band 26, s. 203.
31
machinerna blifva umbärliga. En beskrif-FAnEY‘s
ning på denna machin och dess fördelar BNT7.
är utan bifogade teckningar omöjlig, och
kan således här ej gifvas 1).

Följande äldre spinnings-methoder och
machiner, på hvilka Brevets blifvit erhåll-
na i Frankrike, hafva genom utkomna be-
skrifningar blifvit allmänt bekantgjorda:
En method att med machin spinna lin och
hampa till hvad grad af finhet som helst,
på hvilken Bröderna GIRARD i Paris er-
höllo brevet år 1810 2). — En machin,
medelst hvilken lin eller hampa kan spin-
nas i hela dess längd, utan föregången
grofspinning; samt en linbråknings-machin,
på hvilka Americanerna BALDWIN och Town
erhöllo brevet år 1813 3). •— En förbätt-
rad spinnmachin af PAILLETTE i Saint-Quen-
lin, 1819 4). —’ En inrättning, hvarige-
nom garnet under spinningen formeras till
härfvor, hvarpå brevet erhölls af SURE-
DA i Paris år 1819 5). •— En förbätt-
rad spinnmachin, på hvilken Lefebure
och PonTAIT i Saint-Quen tin erhöllo bre-
vet år 1820 6).

Väfstolar för hvarjehanda slags väf- Väf-
nader hafva fått flera förbättringar, hvil- stolar
ka här blott kunna i korthet nämnas.

1)	Machinen är beskrifven och aftecknad i Bulle-
tin de la Societé d’Encouragement, Nzo 270,
s. 361; DINGLERS Polytechn. Journ. Band 24
s. 97, och i Feuille hebdomadaire des Arts
et Metiers 19 Novemb. 1827.

2)	Description des	Brevets,	Tom. 12,	si 114.

3)	Ib. Tom. 12, s.	336. 4)	Ib. Tom.	II, s. 29.
5)	Description des	Brevets,	Tom. n,	s. 51.

6)	Ib. T. 12, s. 39.
32	•

Spussv- F. G. SPILSBURY i England har tagit
stol “Ässpatent på åtskilliga förbättringar i väfsto-
mön- lar för mönsterväfnader. Dessa förbätt-
skerxäl"ringar hafva till föremål ett mera enkelt
och tidsbesparande sätt att läsa in och
väfva mönstret, än det man vanligen följt,
och bestå dels i en inrättning, hvarige-
nom dragverket göres umbärligt, dels i
mechanismen, hvarigenom väfstolen för-
rättar sina åtskilliga operationer. Inrätt-
ningen, som tjenar i stället för dragverk,

. är i hufvudsaken icke ny, och består i
en vals beklädd med kuggar af så många
olika längder som mönstret har olika fär-

* ger. Öfvér valsen stå smala stänger, hvil-
ka lyftas af kuggarna på valsen då denne
vänder sig; antalet af dessa stänger är li-
ka med antalet af de cirklar som kuggar-
na bilda på valsens yta. Hvar och en af
stängerna vänder, då den lyftes, en rund
skifva, som nära vid sin peripheri har hål
hvarigenom olika färgade ränningstrådar
" gå; dessa skifvor äro till antalet lika mån-
ga som de system af olika färgade trådar,
som innehållas i ränningens bredd 1).
Den som har någon kännedom om mön-
ster väfstolar, kan, af hvad som nu blifvit
nämdt någorlunda göra sig ett begrepp
om sättet huru ofvannämde delar af väf-
stolen frambringa mönstret i väfven. En
tydlig beskrifning på denna väfstols me-
chanism

1) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 76, s. 345. — DINGLERS Polytechn. Jour-
nal, Band 24, s. 4l°-
chanism kan icke gifvas utan teckningar,
och är således här icke möjlig. Denna
väfstol synes icke kunna utan svårighet
begagnas för väfnad af mönster som haf-
va en betydligare storlek; den kan såle-
des icke täfla med den Jacquardska väf-
stolen.

Mechaniska väfstolar, eller sådana
som, då de af någon mechanisk kraft sät-
tas i gång, förrätta väfningen genom sin
mechanism, hafva fått hvarjehanda förbätt-
ringar i åtskilliga af deras delar.

W. HURST och G. BRADLEY i England Hurs^s
hafva tagit patent på en förbättrad in- BRAN-
rättning af mechaniska väfstolar för kläde. e"FNs,
De af dem föreslagna förbättringar bestårade in-
i ett nytt sätt att åstadkomma skottspo-rättnips
lens kastning genom ketten, och i en me- stolar,
chanism, hvarigenom slagbommen (lådan)
gör två starka slag efter hvarje genom-
gång af skottspolen 1).

Th. W. STANSFELD, W. Pritchard och Srars-
S. WILKINSON hafva erhållit patent på tven- Pafr"’
ne förbättringar i mechaniska väfstolar, CHAER’*
hvarigenom väfstolen stannar i samma WIri-
ögonblick som antingen inslagstråden eller RSPNÅEL-
en af rännings trådarna går al 2).	ringar i
väf-

-------- stolar.

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 84, s. 80. — DINGLER‘s Polytechn. Jour-
nal, Band 27, s. 81. — Feuille hebdomadaire
des Arts et Metiers, 4 Fevr. 1828.

/ 2) The London Journal of Arts and Sciences,
N.o 84, s. 73. — DINGLER‘s Polytechn. Jour-
nal, Band 27, s. 82.

Pr. Paschs Arsb. 1828.	3
34

DANI- I mechaniska väfstolar för kläde haf-
K1173, va äfven några förbättringar blifvit före-
T0 slagna af J. C DANIELL i England, hvil-
ka bestå dels i en inrättning hvarigenom
lådan (slagbommen) ger hårdare slag, än
i de hittills till klädesväfning begagnade
mechaniska väfstolarna; dels i ett eget
sätt att väfva klädet, hvarigenom dess rät-
sida blir rikare på inslagsgarn än baksi-
dan. Detta sednare sker på det sättet,
att blott en tredjedel af ketten hvarje gång
lyftes under väfningen, hvarigenom såle-
des en tredjedel af ketten kommer att
ligga öfver inslaget, och de öfriga två tre-
djedelarna under detsamma. DANIELL sä-
ger att klädets yta härigenom blir mycket
vackrare än vanligt 3).

SADLER‘s J. H. SADI ER i England har uppfun-
väfstol. nit en inrättning af mechaniska väfstolar,
hvarigenom de ej intaga större rum än
som fordras för vanliga väfstolar 2).

WoR- TH. WORTHINGTON och J. Mulliner i
THJNG- Manchester hafva erhållit patent på en me-
MULLI- chanism att anbringas pa väfstolar, hvar-
-"N_igenom ränningen kommer att avancera i
ringar samma mån som det färdigväfna upprul-
Råvät-las. Denna inrättning är egentligen, om
icke uteslutande, ämnad att begagnas i

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 188. — DINGLER‘s Polytechn.
Journal, Band 25. s. 296.

2)	The London Journal of Arts and Sciences,
Nzo 81, s. 261. — DINGLER‘s Polytechn. Jour-
nal Baud 26, s. 109.
35
mechaniska väfstolar för band och dylika
smala artiklar 1).

Bland nyare mechaniska väfstolar in- DEDEA-
tager den af DEBERGUE i Frankrike upp- GREPS,
funna väfstol ett utmärkt rum. Denna
väfstols fördelaktiga construction och nyt-
ta hafva blifvit bevittnade af flere trovär-
diga personer, ibland hvilka TERNAUX d.
ä. som äfven undersökt densamma. Hans
yttrande derom är i korthet följande:
Inrättningen af denna väfstol är, i jemfö-
relse med andra mechaniska väfstolar, gan-
ska enkel, och den kan hållas i stånd med
en ganska obetydlig kostnad. Dess rörel-
ser äro ganska jemna och lätta, hvarige-
nom den är lika tjenlig för väfnaden af
alla slags tyg så väl af ull som af bom-
ull, silke och lin. Skottspolens hastighet
kan regleras efter behag, ifrån 60 till 120
genomgångar i minuten, utan att man be-
höfver befara någon olägenhet af dess ha-
stighet. Skottspolen har en enkel regu-
lier rörelse, och kan svårligen komma i
olag. Det samma gäller äfven om slag-
bomen, som har en ganska lätt rörelse
och äger alla de fördelar som man så län-
ge sökt genom mechanikens åtgärd. Märk-
värdig och ganska sinrik är mechanismen
som sätter slagbomen i gång. Man kan.
dermed, efter behag åstadkomma tvenne
olika och motsatta verkningar: man kan
nemligen antingen göra slagbomens till-

1) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 192.
bakagång långsam och slaget hastigt, eller
ock, tvertom, låta slagbomen få en hastig
tillbakagång och långsamt gifva slaget.
Beträffande slagbomens och skottspolens
rörelser, på hvilka hela svårigheten af väf-
ningen kan sägas bero, är det omöjligt att
erhålla dem mera fullkomliga och iöfverens-
stämmelse med hvarandra, samt mindre
underkastade att komma i olag, än de äro
det i denna väfstol. — J. M. HANCHETT
och J. DELVALLE 1) hafva i England tagit
patent på denna väfstol, som att dömma
af den ofullständiga teckning som patent-
ägarena lemnat, synes hafva undergått nå-
gra förändringar.

Följande till väfnadskonsten hörande
äldre uppfinningar, på hvilka nedannäm-
de personer i Frankrike haft brevets, haf-
va genom utkomne beskrifningar blifvit
bekanta: En mechanism, medelst hvil-
ken man, på en vanlig strumpväfvarestol,
kan väfva flera slags väfnader af menni-
skohår, af TELLIER i Paris, år 1819 2).
—• Förbättring af JACQUARTS väfstol; af Sxo-
LA i Lyon, år 1819 3). —• En väfstol för
tricot; af AUBERT i Lyon, år 1819 4). —
Tillverkning af ett slags kläde, kalladt en-
kelt och dubbelt Clauthse; af Gensse Du-
MINY i Amiens, år 1820 5). —• Ett slags
spännare, tendeur continu kallad, till att

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
Nzo 77, s. 10.— DINGLER‘s Polytechn. Journal,
Band 24, s. 413.

2)	Description des Brevets, Tom. II, s. 252.
3)	Ib. Tom. 11, s. 37. 4) Ib. Tom. 11, s. 292.
5)	Ib. Tom. 11, s. 325.
37

under väfningen hålla väfven spänd på
bredden; så inrättad att den ej behöfver
flyttas; af FRED-ARPIN & Comp. i Saint-
Quentin, år 1820 1). —- Tillverkning af
åtskilliga slags tricot; af PERRANY, Cou-
LET och MARRY i Lyon, år 1820 2).

M. A. CHARDRON och BERNARD GILLETKLädens
i Sedan hafva båda särskilt tillegnat sig YMg.
uppfinningen af en förbättrad klädes valk, CHAK-
som af Franska fabrikanter blifvit ganska PDOR"
mycket berömd. Denna valkmachin är i GILEr‘s
sin inrättning ganska enkel och fordrar vakima-
mindre utrymme än vanliga klädesvalkar.
Alla dess delar äro af tackjern, utom valk-
hamrarnas och kummens beklädning, som
äro af träd. Fördelarna af denna valk-
machin bero dels på hastigheten af valk-
hamrarnas rörelse, dels på formen af kum-
men, som är ganska trång, hvarigenom
klädet hålles i en viss grad af prässning,
och slutligen på valkhamrarnas af machi-
neriet reglerade rörelse, hvarigenom de
trycka på klädet med beständigt lika kraft.
Alla dessa omständigheter bidraga att icke
allenast påskynda klädets valkning, utan
äfven att göra den fullkomligare och jem-
nare än den kan erhållas genom de hit-
tills brukade valkinrättningarna 3). — Den
valkmachin, på hvilken A. BERNON i Eng-
land erhållit patent 4), har ganska myc-
ken likhet med den här omtalade machi-
nen, eller rättare sagt är densamma.

1) Ib. Tom. 12, s. 66. 2) Ib. Tom. 12, s. i5j.

3) Feuille hebdomadaire des Arts et Metiers, 3 De-
cemb. 1827. 4) Årsberättelsen 1827, s. 79-




38-

P. WILLAN och J. Ogle i England
hafva tagit patent på en förbättrad klä-
des valkning. Förbättringarna bestå huf-
vudsakligen deri, att kummen är af tack-
ern och inuti har en polerad yta, hvil-
tet skall bidraga att gifva klädet ett vack-
rare utseende; och att klädet under valk-
ningen hålles varmt, hvarigenom valknings-
processen skall ske mycket lättare och
fullkomligare. För detta sednare ändamål
är en del af kummens botten ihålig, så
att ånga kan inledas från en ångpanna och
hålla kummen upphettad. —- Dessutom är
en inrättning föreslagen, hvarigenom kum-
mens form kan förändras 1).

En förbättrad ruggning af kläden har
blifvit föreslagen af E. SHEPPARD och A.
FLINT i England, hvilka derpå erhållit pa-
tent. De anmärka, att genom det vanli-
ga sättet att insätta kardborrarna i flata
ramar och fästa dessa på ytan af stora cy-
lindrar, blifva kardborrarne ojemt nötta
och derigenom snarare utslitna. De fästa
derföre kardborrarna på cylindrar af en
liten diameter, hvarigenom cylinderns yta
bättre svarar emot kardborrarnas form,
och dessa följaktligen komma att verka
med en större del af sin yta. Kardbor-
rarna äro insatta i sina ramar på ett så-
dant sätt, att hvar och en af dem kan om-
vändas då den blir utsliten, så att en
frisk sida kommer fram. — Ruggmachi-



1)	The London Journal of Arts and Sciences,
Nzo 84, s. 84. — DINGLER‘s Polytechn. Jour-
nal, Band 27, s. 103.


39

nen har flera ruggcylindrar, af hvilka lik-
väl blott en är i verksamhet. Då denne
blifvit utsliten, uttages den för att förses
ined nya kardborrar, och emedlertid för-
rättas ruggningen af en af de öfriga cy-
lindrarna; på detta sätt kunna cylindrar-
na repareras och utbytas mot nya, utan
att machinen behöfver stannas. Klädets
tryckning mot ruggcylindrarna regleras af
åtskilliga valsar, men sättet huru detta-sker
har ej blifvit närmare beskrifvet. Machi-
nen har åtskilliga borstvalsar, hvilka dels
rena ruggcylindrarna, dels borsta klädet.
For att nedlägga klädets hår och hindra
dem ifrån att åter resa sig, går klädet öf-
ver ihåliga metallcylindrar som upphettas
med ånga 1).

En förbättrad machin till klädens öf-SILINc-
verskärning har blifvit uppfunnen af TH. TONs “£-
SITLINGTON i England 3). Den kan här nings-
icke beskrifvas.	machin.

TH. ROBINSON WILLIAMS i England, har Tili-
erhållit patent på en uppfinning att me-xer‘näns
delst machineri förrätta de första till hat- tar.
tars tillverkning hörande operationerna.
Bildningen af det första ämnet till hattar-machin
na sker på formar, som. stå i föreningsal, hak-
med én kardmachin, på hvilken ullen el- verk-
ler det ämnet, hvaraf hattarna skola till- ning-

1)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 78, s. 88.—DINGLER‘s. Polytechn. Journal,
Band 24, s. 514.

2)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 205. — DINGLER‘s Polytechn. Journ.
Band 25, s. 373. —• Feuille hebdomadaire des
Arts et Metiers 23 Jul. 1827.
4°

verkas, kardas. Den kardade ullen emot-
tages omedelbarligen från kardmachinen
af nämde formar, hvilka hafva en rote-
rande och tillika en fram- och återgåen-
de rörelse, hvarigenom ullen blir upplin-
dad på dem i olika riktningar. Formar-
na hafva skapnadén af en con med af-
rundad spets, eller ock, då omständighe-
terna så fordra, någon annan figur. Så
snart formarna blifvit betäckta af ull, af-
tages denna som nu bildar påsar af for-
marnas figur. Dessa påsar inläggas i våta
dukar och filtas på heta jernplåtar. Filt-
ningen sker likväl icke för hand, utan me-
. delst ett machineri ofvanpå ugnarna af
hvilka jernplåtarna upphettas. De öfriga
operationerna ske på vanligt sätt. • -— Den
här omtalade methoden att bilda det för-
sta hattämnet, är i hufvudsaken densam-
ma som den på hvilken BORRADAILE år
1825 erhöll ett patent 1); olikheterna lig-
ga blott i mechanismen. Man har an-
ledning att förmoda WILLIAMS vara upp-
finnare af så väl den ena som den andra
af dessa machiner 2).

Pappets Ett ämne, som under det förflutna
"Aang,"året väckt mycken uppmärksamhet, är

3)	Se Årsber. 1827, s. 98. På detta ställe före-
kommer ett fel, hvilket jag nu får rätta.
Uppgiften, att BORRADAILES machin förrättar
filtningen, är oriktig: den formerar endast
det första hattämnet, hvilket sedan filtas och
valkas på de vanliga sätten.

2)	The London Journal of Arts and Sciences.
N:o 84, s. 65. — DINGLERS Polytechn. Jour-
nal Band 27, s. 99. — Feuille hebdomadaire
des Arts et Metiers, 21 Januarii 1828.
41

konsten att limma papperet i sjelfva ky- Pappers
pen eller formbyttan; det vill säga, a tt EVes
till pappers-materien tillsätta en bland-
ning af den egenskap att papperet, sedan
det efter tillverkningen torkat, icke be-
höfver limmas. Denna konst är väl icke
ny, men har föga blifvit begagnad och
var nära att komma i förgätenhet, då brö-
derna CANSON i Vidalon-les-Annonay brag-
te i handel en betydlig mängd ganska vac-
kert papper, som på detta sätt blif-
vit limmadt. Genom chemisk analys af
ett ark sådant papper fann Braconnot att
denna limnings-method bestått deri, att
man blandat pappers-materien med en lös-
ning af stärkelse och hartstvål, och sedan
decomponerat denne sednare med alun 1).

Härigenom utfälles i pappers-materien
en förening af harts och lerjord, som hin-
drar bläcket att slå omkring i papperet;
stärkelsen bidrager äfven till samma än-
damål och ger tillika papperet mera styf-
het. Denna limnings-method har sedan
af flere blifvit försökt med större eller
mindre framgång. MERIMÉE och D‘ARCET
i Paris hafva i synnerhet gjort lyckliga
försök dermed. MERIMÉE‘s förfarande var
följande : Sedan pappers-materien var
färdig, blandades den, i pappersvalsen,
med en blandning af alun- och stärkelse-
lösning, som väl omrördes med pappers-
materien. Derefter tillsattes småningom
en upplösning af så mycket hartstvål som
syntes nödvändigt för alunens sönderdel-

1) Se Årsberättelsen 1827, s. 105.
ning. Under valsens gång uppkom en
stark skumning, hvilken likväl försvann
sedan man gjutit ett glas olja i valsen.
MERIMÉE trodde att en tillsats af klarad t
lim skulle gifva papperet mera styfhet,
men han fann att det deraf fick den oar-
ten, att icke väl släppa filtarna efter våt-
prässningen; denna olägenhet förekoms
likväl alldeles genom en liten tillsats af
hvit tvålsolution i formbyttan. Den till
dessa försök begagnade hartstvål var ej be-
redd , efter BRACONNOT‘S föreskrift, med
kaustikt alkali, utan med kolsyradt natron,
som fick upplösa så mycket harts som det
kunde.Hartstvåls-lösningen utspäddes med
varmt vatten och göts i ett trädkärl, der
det oupplösta hartset afsatte sig, hvaref-
ter hartstvålen under afsvalningen stelna-
de som ett gelée. För att erhålla ett så
mycket möjligt är likformigt limmadt pap-
per , föreslår MERIMÉE, att i pappers-mate-
rien först tillsätta alunlösningen och sedan
hartstvålen blandad med stärkelselösnin-
gen. I anseende dertill att kaustikt al-
kali upplöser stärkelse, anser Merimée nyt-
tigt att till vattnet, hvari stärkelsen skall
lösas, tillsätta litet kaustikt natron. Till
sina limnings-försök nyttjade Merimée hve-
temjöl, men anser stärkelse och i synner-
het rismjöl vara tjenligare härtill. —
d’Arcet utgick, vid sina försök, från de
af Braconnot angifna proportioner af lim-
nings-ämnena, och försökte först att, till
i oo delar torr pappersmassa, taga 8 delar
mjöl, i del hvit tvål och } del harts upp-
löst i en tillräcklig qvantitet kaustikt kali.
43

men han fann att papperet ej blef tillräck-
ligt limmadt. Han försökte då, till 100
kilogrammer 1) torr pappersmassa, 12 kilogr.
stärkelse, i kilogr. harts, 1 kilogr. pott-
aska och 18 seaux 2) vatten. Sedan vatt-
net blifvit upphettadt till kokning, blan-
dades det med hartset och pottaskan, och
då dessa voro fullkomligt upplösta, till-
sattes stärkelsen som förut blifvit utrörd
med vatten; denna blandning kokades till
dess att den blef klar då den göts till
pappersmaterien i valsen. Då pappersma-
terien och de tillsatta limnings-ämnena
blifvit af valsen fullkomligt blandade, till-
sattes småningom en lösning af alun,
till dess att blandningen höll ett öfver-
skott deraf. Vid papperets tillverkning
befans att, för hvar gång ny pappersma-
teria påfylldes i formbyttan, papperet blef
starkare limmadt. Orsaken härtill är den,
att stärkelsen ej utfälles, utan blir till en
stor del qvar i vattnet som återstår efter
papperets formning; då man till detta vat-
ten sedan tillsätter en ny portion af den
limmade pappersmaterien, blir naturligtvis
stärkelse-qvantiteten ökad. Denna omstän-
dighet bör vid papperets limning i kypen
icke förgätas, så vida man vill erhålla ett
likformigt limmadt papper. — Då använ-
dandet af stärkelse blir kostsamt, var det
naturligt att komma på den tankan att, i
stället för stärkelse, försöka vanligt lim.
D‘ARCET erhöll ett fullkomligt limmadt pap-

1)	i Kilogramm är i det närmaste 2 Ä u^lod.
2)	i Seau innehåller ungefär 74 Svensk kanna.
44

per af ioo kilogrammer torr pappersmas-
sa, 4 kilogr. lim, 8 kilogr. harts tvål och
8 kilogr. alun. Limmet fick svälla i vat-
ten i 12 timmar innan det användes.
Hartstvålen bereddes af 4,800 kilogr. pul-
veriseradt harts och 2,222 kilogr. kolsy-
radt natron, kokade med i oo litres 1)
vatten till dess att en fullkomlig lösning
erhölls; derefter tillsattes' limmet, och, då
detta var upplöst, alunen löst i varmt
vatten. Vid formningen utföll papperet
ganska väl på filtarna, men det befans
nödvändigt att hålla kypen något varma-
re än vanligt; äfven fann man att pappe-
ret, då det tages af filtarna, ännu bör vara
något varmt, i hvilket fall det lätt släp-
per filten och gifver ganska få misslycka-
de ark. Papperet torkar väl mindre fort
och blir mindre styft, men blir i allmän-
het bättre limmadt än då man, i stället
för lim, begagnar stärkelse; det antager
också ett vida bättre appretur. Alla des-
sa försök äro anställda, med sådan lump
som undergått den rötning hvilken i flera
pappersbruk nyttjas 2).

Papperets limning i kyp har äfven
hos oss, och med fullkomlig framgång,
blifvit försökt, men den lump som till
papperets tillverkning användes, hade icke
undergått rötning, hvilken behandling ock-
så kan och bör undvikas. De erhållna

1)	Litre är 10%0%% kanna.

2)	Bulletin de la Societe' d‘Encouragement, N:o
274, s. 118, 274; Nzo 277, s. 253. — DIc-
LER‘s Polytechn. Journ. Band. 25, s. 382, 385;
Band 26, s. 216.
45

resultaten hafva visat att de af D‘ARCET
uppgifne proportioner af limningsämnena
ganska väl kunna nyttjas, men att likväl
qvantiteterna af hartstvål och alun ej all-
tid böra vara desamma, utan måste rät-
tas efter det slags papper som man vill
tillverka. Tjockare pappersarter fordra en
mindre, tunt papper cleremot en större
tillsats af hartstvål och följaktligen äfven
af alun. Limmets qvantitet, sådan som
den af D‘ARCET blifvit nyttjad, har befun-
nits passande för alla pappersarter. Då
lim begagnas, inträffar det samma som
blifvit anmärkt om stärkelsen, nemligen
att limmet ej utfälles, utan till en stor
del qvarstannar i vattnet som i formbyt-
tan blir öfrigt efter papperets formning,
hvårföre äfven limqvantiteten ökas för hvar
ny tillsats af ny limmad pappersmateria.
Denna olägenhet förekommes om limmet ej
tillsättes förr än den med endast hartstvål
och alun blandade materien kommer i
formbyttan, då man utan svårighet kan
lämpa tillsatsen af limsolution så, att lim-
qvantiten i formbyttan alltid blir i det
närmaste den samma. Oaktadt alun till-
sättes i öfverskott, skummar ändå pap-
persmaterien under formningen, lika som
en svag tvålsolution, hvarigenom pappe-
ret lätt blir blåsigt. Genom uppmärksam-
het hos formaren kan väl detta förekom-
mas, men man kan äfven hindra skum-
met att bilda sig, derigenom att man i
formbyttan gjuter ett eller ett par mat-
skedblad rectificerad terpentinolja, hvaraf
papperet ej får fläckar, hvilket lätt hän-
46

der om man, i stället för terpentinolja,
betjenar sig af feta oljor. De papperssor-
ter som till limningen fordra en större
tillsats af harts tvål och alun, få stundom
hartsfläckar, som i synnerhet blifva syn-
liga då papperet hålles emot dagen; des-
sa uppkomma endast af oförsigtighet vid
hartstvålens decomposition med alun, hvar-
igenom den utfällda föreningen af harts
och lerjord kommit att klimpa sig. Ge-
nom uppmärksamhet vid alunens tillsätt-
ning och pappersmateriens behöriga om-
blandning efter limningen undvikes denna
olägenhet lätt.

Garf- Th. J. KNOWLYS och W. DUESBURY i
Rik:. England hafva erhållit patent på ett för-
LYs‘s bättradt garfningssätt. Hudarna hängas
ph—_ bred vid hvarandra i ett kärl som kan luft-
AY‘s för-tätt tillslutas. Sedan en tillräcklig qvan-
b ägkrad e titet af garfämnelösning blifvit insläppt i
nings- kärlet, utpumpas luften derutur medelst
sätt en luftpump, hvarigenom hudarna fortare
och fullkomligare insuga garfämnet. —
Kärlet, hvari hudarna hänga, bör vara
något djupare än de bredaste hudarna,
och något bredare än de längsta; dess
längd bestämmes af det antal hudar som
man på en gång vill upphänga deri. In-
uti kärlet äro, på båda sidor ofvantill.
krokar insatta, på hvilka hudarnas öfre
hörn fästas, och midt ofvanpå kärlet är
en öppning, genom hvilken en person kan
stiga ned för att upphänga hudarna eller
rengöra kärlet; i denna öppning inpassas
ett lock, hvars kant är beklädd med lä-
der för att få locket att sluta lufttätt. Från
47

öfre delen af kärlets ena sida går ett
med vridhane försedt rör till en luft-
pump, och från öfre delen af den mot-
satta sidan utgår ett kort rör, som äf-
ven har en vridhane, medelst hvilken luft
kan insläppas i kärlet då det så fordras.
Från kärlets botten går ett rör till en
pump, hvarmed kärlet pumpas tomt då
ny garfämnelösning skall insläppas. —
Garfningen sker på följande sätt: Hudar-
na upphängas nära bredvid på de förut
omtalade krokarna inuti kärlet, ock hållas
utspända genom blyvigter hängda på de-
ras nedre kanter. Den garfämnehaltiga
vätskan insläppes sedan i kärlet, till dess
att den står 2 å 3 tum öfver hudarna.
Locket sättes nu på kärlet och tillslutes
lufttätt, hvarefter luften utpumpas. Efter
24 timmar insläppes luft i kärlet och den be-
gagnade garfämnelösningen utpumpas, hvar-
efter kärlet lemnas tomt i 2 å 3 timmar.
Sedan insläppes ny garfämnelösning och
förfares på det sätt som är nämdt till
dess att hudarna äro färdiggarfvade. I
början nyttjas en svag garfämnelösning,
men sedan allt starkare och starkare lös-
ningar, i mån som hudarnas garfning fort-
går. För att, under luftens utpumpning
förekomma skum, hvilket kunde inkomma
i röret som leder till luftpumpen, ingju-
tes litet olja i kärlet 1). Huru lång tid
denna garfningsmethod fordrar, har icke
blifvit uppgifvit.

1)	The Repertory of Patent Inventions N:o 25,
s. 46. — DINGLER‘s Polytechn. Journal Band
25, s. 245. — Bulletin des Sciences Techno-
logiques, Nov 1827, s. 294.
48

Blek- J. B. EMMETT i England har uppgif-
EM£>vit följande af honom försökta nya sätt
method att bleka lin. Linet kokas i en svag lut
attitlckaaf pottaska eller soda, för att till en del
befrias från färgande ämnen, hvarefter lu-
ten fullkomligt uttvättas. Sedan företages
blekningen som beror på kolets bekanta
decolorerande egenskap. Man pulveriserar
ganska fint nyss brända kol af något lätt
trädslag, såsom af vide eller gran, och läg-
ger detta kolpulver i en påse af tätt lärft.
Påsen tillbindes väl och lägges i kallt rent
vatten, der man kramar honom med hän-
derna till dess att vattnet innehåller så
mycket uppslammadt kol, att, då man i
några minuter drager litet lin derigenom,
detta lindrigt svärtas deraf. I detta kol-
blandade vatten lägges linet som skall ble-
kas, hvarvid man tillser att kolet likfor-
migt insuges i linet och ej blott stannar
utanpå. Då allt linet är ilagdt, bör vatt-
net, då det väl omröres, synas grumligt
af kolet. EMMETT uppgifver ingen viss pro-
portion af kol, men säger sig aldrig haf-
va användt mer än 1 uns till 6 å 7 skål-
pund lin. Vattnet omröres väl och linet
nedtryckes deri några gånger om dagen,
för att så mycket möjligt är bringas i be-
röring med kolet. Efter 20 eller 24 tim-
mar upptages linet, utvrides väl och läg-
ges i nytt kolblandat vatten som kan in-
nehålla mindre kol än första gången; man
omrörer vattnet som förut, och efter 24
timmar upptager man litet lin och tvät-
tar det med såpa och hett vatten, för att
se
49

se om linet är blekt, i hvilket fall det
upptages. Skulle linet deremot befinnas
vara ofullkomligt blekt, låter nian det lig-
ga i vattnet en dag längre eller till dess
att det blir hvitt; 2 eller 3 dagar äro
mer än tillräckliga för blekningen, om ope-
rationen ledes med omsorg. Det är för-
delaktigt att utbreda linet på en gräsvall
medan det ännu är vått och innehåller
kolet; linet bör då, i några dagar, ganska
ofta vändas på gräset, då kolet till en stor
del bortfaller och linets yta får ett perl-
glänsande utseende. Linet utsköljes sedan
mycket väl i kallt vatten, livarpå det tvät-
tas i hett vatten, hvari litet såpa är upp-
löst, till dess att det är fullkomligt rent.
Såpan utsköljes sedan utur linet med kallt
vatten och linet torkas, helst på gräset, i
fria luften, och solljuset. — Linet får en
högre glans om man, innan kolet blifvit
uttvättadt, låter det få ligga, i 8 eller 10
timmar, i vatten försatt med litet svafvel-
syra, t. ex. 20 lod concentrerad svafvel-
syra på 100 skålpund vatten. Denna ope-
ration är likväl icke nödvändig. — Kolet
låter lätt och fullkomligt uttvätta sig med
såpa. Linfibrerna skilja sig fullkomligt
och blifva mycket finare än silke, samt bi-
behålla sin styrka oförminskad. Linet lå-
ter väl färga sig, och kan spinnas till de
finaste trådar 1).

1) Annals of Philosophy Tom. 12. s. 62.—TAY-
LOR‘s och PHILLIP‘s Philosophical Magazine,
Febr. 1827, s. 119. — DINGLER‘s Polytechn.
Journ. Band 24, s. 228. — Feuille hebdoma-
Pr. Paschs Årsb 1828.	4


50	.

Färg- ROBIQUET och COLIN i Paris hafva, vid
zis.Nc"en ny chemisk undersökning af kräpp,
tryck- funnit deri ett rödt färgämne som de kal-
Fag“-lat P^rpurine, Det är ej detsamma som
net i det af ROBIQUET och COLIN förut funna färg-
KraPP- ämne hvilket de kallat Alizarine„ men
detta utgör en beståndsdel af Purpurine
och är deri förenadt med lerjord och ett
qväfhaltigt ämne. -— Till det rena färg-
ämnets erhållande utur krappen föreskrif-
va ROBIQUET och COLIN att öfvergjuta pul-
veriserad krapp med concentrerad svaf-
velsyra, som förstör och kolar alla ämnen
hvaraf krapprotelr består, utom färgäm-
net, som ej angripes af syran. Svafvel sy-
rans qvantitet, måste rättas så väl efter
krappens qvalitet, som efter storleken af
den portion deraf som nian på en gång
använder. Då man gör försöket i smått,
blir svafvelsyrans proportion mycket stör-
re än då man tager en större qvantitet
krapp. Då svafvelsyran gjutes på krap-
pen blir blandningen varm, ättiksyra ut-
vecklas och massan kolas. Då de kolade
ämnena behandlas med vatten, erhåller
man en ganska sur färglös vätska. Så
snart kolet blifvit väl uttvättadt med vat-
ten, behandlas det med alkohol, som ut-
drager färgämnet» Om kolet väl uttvättas
och torkas, och sedan kokas med vatten,
försatt med ganska litet alkali, så utdra-
ges äfven färgämnet, och en lösning er-

daire des Arts et Metiers, 2 Jul. 1827. —-
Bulletin des Sciences Technologiques, Nov.
1827, s. 292.
51

hålles, hvari tyg, sedan de förut blifvit
betade, kunna färgas med alla färgnuan-
cer som erhållas af krapp, såsom svart,
violett, rödt m. fl. allt efter betningsäm-
nets natur. Om blott vissa delar af ty-
get hafva fått betning, så emottaga endast
dessa färgen, och resten blir fullkomligt
hvit, hvilket är en ganska stor fördel vid
kattunstryckning, emedan man ej behöf-
ver bleka de ställen som skola vara full-
komligt hvita, hvilket vanligen borttager
en ganska betydlig tid. *— Om den kola-
de krappen tvättas väl och sedan extra-
heras med alunvatten, erhåller man en
lösning af Purpurine, hvaraf man kan be-
tjena sig med stor fördel, så väl till be-
redning af lackfärger, som till ylletygs

| färgning. ROBIQUET och COLIN hafva äfven
sökt bevisa oriktigheten af den förmodan,
att krappens färgämne under vissa omstän-
digheter skulle förstöras, emedan det tvert-
oni motstår jäsning, fuktighet m. m., och
de påstå att nästan alltid, vid de tillfäl-
len då en krapp-art gifvit mindre färg än
vanligen, detta härrört deraf att krappen
undergått någon förändring, hvarigenom
färgämnet blifvit mindre lösligt. •— Ro-
BIQUET‘s och COLIN‘s uppgifter hafva blif-
vit pröfvade af la Société industrielle
i Mulhausen i Elsas. Man har funnit att
svafvelsyrans verkan på krappen är gan-
ska föränderlig, och att krappen ej alltid
kolas deraf till samma grad. Värme ut-

I vecklas alltid, mer eller mindre; blir tem-
peraturen för hög, så förstöres en del af
färgämnet; blir den deremot för låg, så
blir förkolningen ofullkomlig. Då man ar-
betar med stora qvantiteter märkes detta
lättast. Vigten af den sura kolade mas-
san står alltid i förhållande till det ut-
vecklade värmet. Då operationen synes
lyckas bäst, erhåller man hälften så myc-
ket kolad massa som den använda krap-
pen vägde. — Man har med den kolade
massan färgat rödt, violett och svart.
Färgerna blefvo ganska vackra, och de de-
lar af tygets botten som icke voro betade
blefvo icke smittade af färgen, hvilket an-
nars vanligen händer. Äfven det med al-
kohol utdragna färgämnet har blifvit för-
sökt till färgning, och gifvit goda resul-
tat; man har likväl märkt att, i detta fall,
tyget mera öfverlastade sig med färg, än
då man använde den koliga massan 1).
Nytt an- KOECHLIN-SCHOUCH i Mulhausen har
• ändangjort bekant ett nytt användande af chrom-
chrom-syradt kali i kattunstryckning. Han be-
“Xza“{ rättar att man, för kort tid sedan, i Eng-
kattuns-land uppfunnit ett i kattunstrycknings-
tnng. konsten hittills saknadt medel att fram-
bringa hvita figurer på en äkta grön bot-
ten, och uppgifver, i anledning deraf, det
nya användandet af chromsyradt kali,
som ej består uti att åstadkomma en gul
färg till erhållande af grönt, utan endast
har till ändamål att bleka indigoblåa fär-
ger , hvartill det chromsyrade kalit lika
så väl kan nyttjas som chlor. Förfaran-

1) Journal de Pharmacie, Sept. 1827, s. 447-
— Bulletin de la Société industrelle de Mul-
hausen, Nzo 3. — DINGLER‘s Polytechn. Journ.
Band 27, s. 200.
53

det är följande: Man gifver först tyget,
i indigok ypen, en mer eller mindre mörk-
blå färg, efter den nuance af grönt som man
vill frambringa. Tyget betas sedan med
ättiksyrad lerjord, och dragés genom hett
vatten. Derpå betas tyget i en lösning af
surt chromsyradt kali, beredd af 24 uns
af detta salt på 4 skålpund vatten. Slut-
ligen trycker man på tyget en reservage af
vatten, gjordt tjockt med rostad stärkelse
4 skålpund, vinsyra 10 uns, oxalsyra 6
uns, salpetersyra 2 uns. Tillsatsen af sal-
petersyra är ej nödvändig, då teckningen
består af stora figurer. I samma ögon-
blick som man trycker med denna reser-
vage på tyget, blir chromsyran fri och ut-
bleker indigofärgen, så att hvita figurer
uppkomma på tyget. Efter tryckningen
uttvättas tyget i rinnande vatten, hvar-
efter man kan färga det i quercitron eller
vau. — Vid tygets betning med det chrom-
syrade kalit iakttages, att tyget efter bet-
ningen torkas vid en lindrig värma; äfven
vid den vanliga temperaturen får tyget ej
träffas af solstrålarna, och till och med
så litet som möjligt är af blotta dagslju-
set, emedan för mycket ljus till en del
bleker den blåa färgen så länge som ty-
get innehåller surt chromsyradt kali ).

M. FARRIS i England har tagit patent
på en förbättrad machin till kattunstryck-

1) Bulletin de la Société industrielle de Mulhau-
sen, N:o i, s. 83. — DIGLEn‘s. Polytechn,
Journal. Band 27, s. 40.
54

ning. Den kan ej beskrifvas utan ritning,
hvarföre den här blott anmäles 1).

Följande äldre till kattuns och andra
tygs tryckning hörande uppfinningar, på
hvilka brevets innehafts af nedannämde
personer, hafva genom utgifna beskrifnin-
gar blifvit bekanta: En method att med
cylinder trycka fem färger på en gång,
samt sättet att förfärdiga och gravera cy-
lindrarna , af RAWLE i Rouen, år 18142).
— Ett sätt att begagna stentryck till tygs
tryckning, af SEIB i Strasburg, år 1820 3).
Bok- J. I. HAWKINS i England har tagit pa-
Rers- tent på en boktryckeripräss, som, utan
Aprsten • vidare åtgärd, förrättar tryckningen blott
xins‘s derigenom att formen föres under prässens
tryck- digel. Det hufvudsakligaste af dess in-
PT"88 rättning är följande: Under prässens di-
gel ligger en jernplåt, hvilken bildar ett
underlag hvarpå formen, under trycknin-
gen kommer att ligga. Detta underlag
hvilar på öfre kanten af flera parallelt
stående starka jernskifvor, som hafva sam-
ma bredd som prässen, och hvilkas nedre
kant har ett fast stöd emot prässens ställning.
Ofvanpå digeln står ett lika antal dylika
skifvor, hvilkas öfre kant har ett fast stöd
mot öfre delen af prässens ställning; de-
ras nedre kant hvilar på digeln, som är
upphängd på starka fjädrar, af hvilka den
hålles tryckt emot nedre kanten af skif-

1) The London Journal of Arts and Sciences, N:o
88, s. 304-

2)	Description des brevets, Tom. ii. s. 89, och
Tom. 12, s. 263.

3)	Ib. Tom 12. s. 90.
55

vorna. Så väl dessa som de förut nämde
skifvorna stå icke perpendikulärt utan haf-
va en lutande ställning. Den bakre bräd-
den af underlaget har en upphöjd kant,
och digeln har äfven en dylik motsvaran-
de kant. Då formen införes under digeln
råkar den dessa kanter och skjuter så väl
underlaget som digeln tillbaka. Genom
denna horizontela rörelse af underlaget
och digeln komma alla de förut omtala-
de metallskifvorna att antaga en nära per-
perdendikulär ställning, hvarigenom un-
derlaget och digeln närma sig till hvar-
andra och inklämma emellan sig formen,
hvilken lider en desto starkare prässning,
i mån som man söker att införa den med
större kraft 1).

W. CHURCH i Birmingham har äfvenCHUnen‘s
tagit patent på åtskilliga förbättringar iförhäet-
boktryckeri-konsten. De höra hufvudsak- tryck-
ligen till en. af honom, uppfunnen tryck- präss.
machin och kunna här ej beskrifvas 2).

På följande äldre boktryckeriprässar,
som i Frankrike blifvit införda, och på
hvilka brevets d’Importation derstädes
blifvit erhållna af nedannämde personer,
hafva beskrifningar blifvit utgifna: —En
mechanisk tryckpräss som förrättar svär-
tans påläggning och tryckningen, då cn vef
kringvrides; införd af J. G. BURKS år
1815 3). •— En tryckpräss, der trycknin-

3)	The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 88, s. 298.

2)	The Repertory of Patent Inventions, Suppl.
Januarii 1828, s. 431.

3)	Descriptions des Brevets Tom 12, s. 227-
56

gen sker genom ett system af häfstänger,
och som sättes i verksamhet medelst en
trampa; uppfunnen af D. TREADWELL i
Boston, och infördi Frankrike af BARNET,
Nord-Americansk Consul i Paris, år 1820 1).
En tryckpräss, Presse Albion kallad, in-
förd år 1822 af C. W. DUNNE 2).

tr^i ENGELMANN erhöll i Frankrike, år 1819,
ler L: Brevet d’In ven tion på en af honom upp-
shAFDCA funnen lithographisk lavering, hvars ända-
uppfm- mål var att afhjelpa en af lithographiens
ningar ofullkomligheter svårigheten att erhålla
$07 (PP-	9

med ägade olika gradationer af svärta, som for-
^la'1" dras för teckningen af vissa partier, t. ex.
ErGKL- moln, ljusreflectioner och afstånden i land-
MANNS skap. Denna method, hvarom heskrifning
graphi- nu blifvit utgifven, är efter ENGELMANN‘S
skala—uppgift, följande: Sedan man gifvit ste-
6 nen den finaste och slätaste yta som möj-
ligt kan erhållas, afkalkeras teckningen
derpå med rödkrita såsom vanligt. Sedan
kan operationen, hvarom här är fråga, ge-
nast företagas, så vida teckningen skall
vara utan strek, i annat fall tecknas con-
tourerna med lithographisk svärta på de
vanliga sätten. Stenens bräddar och alla
delar som skola vara hvita betäckas nu
med en reservage, bestående af 3 delar
gummivatten af oljas consistence, 1 del
oxgalla och så mycket cinober som behöfs
för att gifva blandningen en djup röd
färg. Denna blandning pålägges med pen-
sel, och bör vara så flytande, att de finaste
linier dermed kunna dragas. Då reserva-

1) Ib, Tom. ii, s. 219. 2) Ib. Tom. 12, s. 258.
gen blifvit pålagd, rifver man en portion
lithographisk svärta med litet terpentin-
olja, till dess att den erhållit den behö-
riga consistencen, hvilken endast erfaren-
heten kan lära att känna. Svärtan upp-
tages på en boktryckeriboll ganska tunt
och försökes på en sten utan teckning.
Då man finner att svärtan gifver den färg-
ton som man åstundar, pålägges den så
jemnt som möjligt på den tecknade stenen,
hvarefter man betäcker, med ofvannämde
reservage, de ställen som skola behålla den
nu gifna gradationen af svärta. Man på-
lägger sedan åter svärta af en starkare färg-
ton än den första, betäcker med reservage
de delar som skola behålla denna färg-
ton, och fortfar på detta sätt att ömsom
pålägga reservage och svärta, till dess att
man kommit till den starkaste gradationen
af svart; man doppär då stenen hel och
hållen i vatten och aftvättar den väl med
en svamp så att stenen fullkomligt befrias
från gummi. Teckningen framkommer då
med alla de särskilt pålagde gradationerna
af svärtan. Skulle man nu finna några
delar ej hafva fått sin behöriga färg, kan
man åter pålägga reservage och svärta
till dess att den åstundade effecten erhål-
les. Slutligen kan man, om så behöfves,
retouchera teckningen med liqvid eller torr
lithographisk svärta, på de vanliga sätten,
och äfven bortskrapa delar deraf. Då teck-
ningen är färdig öfverfares stenen med en
mycket ulspädd salpetersyra, och tryck-
ningen sker på vanligt sätt. -— Den litho-
graphiska svärtans beredningssätt är, efter
58

ENGELMANNS uppgift, följande: Man smäl-
ter 4 delar jungfru vax, i del talj och 2
delar torkad tvål, under beständig om-
rörning, hvarefter man ökar hettan så att
blandningen fattar eld; man tillsätter då
3 delar gummi-lacca, och strax derpå i
del mättad sodaupplösning i vatten. Så
snart skummet, som denna blandning för-
orsakar, lagt sig, tillsattes i del bästa kim-
rök och slutligen 4 delar vanlig tryck-
svärta, hvarefter man låter blandningen
kallna och formerar deraf, för beqvämlig-
betens skull, stänger af ungefär II tums
tjocklek 1).

PAUL- En lithographierings-method, på hvil-
Hdio- ken L. A. Paulmier i Paris erhöll brevet
graphie-år 1820, har genom utkommen beskrifning
method blifvit allmänt bekantgjord. Härtill väljes
den hårdaste lithographiska sten som man
kan erhålla. Stenen slipas med sand, om
teckningen skall blifva i svartkrite-maner;
skall den likna kopparstick, så sker slip-
ningen med pimpsten. Man tvättar ste-
nen med en mycket utspädd salpetersy-
ra, och låter honom sedan få torka, hvar-
efter man öfverstryker honom ganska tunt
med limsolution. Då limmet torkat, fär-
gas stenens yta med torr rödkrita eller
kimrök, som påstrykes med en väl torr
linnelapp. Stenen är nu färdig att emot-
taga teckningen, hvilken, efter dess • be-
skaffenhet, utföres antingen med stift el-
ler radernål, hvarvid man på det sorg-
fälligaste aktar sig att repa stenen, hvil-

1) Description des Brevets, Tom. ii, s. 287..
59

ket skulle skämma aftryckens renhet. Så
snart teckningen är färdig, täckes den helt
och hållet med ett slags fernissa, hvars
Beredning är följande: 5 uns hvitt vax,
5 uns hvit tvål, 5 uns gummi-lacca, 2 uns
mastix och 4 uns olja sammansmältas i
ett jern- eller kopparkärl, och omröras be-
ständigt till dess att gummi-laccan är full-
komligt blandad med de öfriga ingredien-
tierna. Då blandningen blifvit fullkom-
ligt likartad, utgjutes den på en marmor-
skifva, der den får stelna. Då den skall
begagnas, upplöses den i olja till consi-
stence af ett gelée. Så snart teckningen
blifvit öfverstruken med denna bland-
ning, aftvättas stenen genast med rent
vatten, till dess att endast teckningen är
qvar derpå, då stenen ytterligare afsköl-
jes med vatten, hvarefter vanlig koppar-
trycksvärta pålägges med en rulle. Teck-
ningen, som förut var föga synlig, fram-
kommer nu i sin fulla styrka. Trycknin-
gen sker alldeles på samma sätt som van-
ligt stentryck 1).

Man har, på åtskilliga sätt, försöktSENEFEL-
att genom andra ämnen ersätta lithogra-paso-
phisk sten; men dessa försök synas haf-graphic.
va haft föga framgång. SENEFELDER, litho-
graphiens uppfinnare, erhöll i Frankrike,
år 1819, brevet dTnvention på en upp-
finning som han kallade Papyrographie^
hvilken består uti att så tillreda papper,
att det kan begagnas till stentryck, på
samma sätt som den vanligen dertill nytt-

1) Description des Brevets 2 Tom. 11, s. 322.
60

jade stenen. Det af SENEFELDER uppgifne
förfarande, som nu, genom utgifven be-
skrifning, blifvit bekant, är följande: Tjockt
velinpapper doppas i linolja, hvarefter det
belägges med en composition som, sedan
den torkat, bildar ett stenartadt öfverdrag
hvarigenom papperet kan begagnas till
stentryck. Till denna composition upp-
gifver SENEFELDER 16 olika recept, bland
hvilka det här torde vara tillräckligt att
anföra följande: Krita 5 delar, blyhvitt
i del, lin- eller bomolja i del, terpen-
tinolja 3 delar. — Krita 6 delar, gips i
del, blyhvitt i del, linolja i del, terpen-
tinolja 2 delar. — Krita 6 delar, spansk
gröna 4 delar, linolja 2 delar. — Krita
6 delar, umbra 2 delar, linolja i del. —
Krita 6 delar, gul ochra i del, terpentin-
olja 3 delar. — Krita 3 delar, skiffer- el-
ler kalkstensmjöl 3 delar, linolja i del,
terpentinolja i del. — Krita 4 delar, le-
ra i del, gul ochra i del, linolja i del.
— De af dessa ingredientier man väljer
rifvas väl tillsammans, till dess att de
bilda en art kitt, hvarmed papperet Öf-
verdrages. Kittets påläggning sker med
pensel, om terpentinolja ingått i dess be-
redning ; i annat fall utbredes det på pap-
peret med en knif. Papperet bör få tor-
ka i 3 eller 4 månader. Då öfverdraget
blifvit fullkomligt torrt, slipas det med
sand eller poleras med pimpsten allt ef-
ter teckningens beskaffenhet. — Enligt SE-
NEFELDERS uppgift kan detta papper be-
gagnas på samma sätt som lithographisk
sten, och skall, i vissa fall, till och med
6r
hafva åtskilliga fördelar framför denne,
utom det att det är 15 eller 20 gånger
mindre dyrt och intager 100 gånger min-
dre rum 1).

SENEFELDER har, för icke länge sedan,SENEYKL-
uppfunnit ett sätt att trycka colorerade DER*
teckningar, så att de alldeles likna olje-ning att
färgstaflor. Plåten, hvarmed tryckningen trycka
sker, liknar ett slags mosaik sammansatt rade
af de olika färgerna. Basen för dessa fär- teck-
ger hestår af en hlandning af vax och ol- ninfer
ja, förmodligen gjord löslig genom en till-
sats af alkali. För att erhålla 100 aftryck
måste färgerna hafva minst 1 linies tjock-
lek , och till 1000 exemplar bör deras
tjocklek vara 1 tum. Färgplåtens sam-
mansättning skall icke fordra längre tid
än en vanlig oljefärgsmålning på väf, och
icke förutsätta någon särskilt skicklighet
hos artisten. Tryckningen sker helt en-
kelt på det sätt, att ett fuktigt papper läg-
ges på färgplåten och tillprässas lindrigt.
Man erhåller då ett fullkomligt vackert
aftryck, hvilket man, med någon snart tor-
kande fet oljfernissa, fäster på en spänd
duk. Taflan öfverstrykes slutligen med
alunvatten, hvarigenom färgerna erhålla
samma varaktighet som oljefärger 2).

W. COOKE i London har uppgifvit eviståigra-
af honom uppfunnen förbättrad method ZJJk:.
att etsa stålplåtar. Han fann att Turrels ets-
etsvatten 3), som varit ansett för detbä- nings-

•	method.

1)	Description des Brevets, Tom. 11, s. 239.

2)	Bulletin des Sciences Technologiques, N:o 8,
1827, s. 196. — The London Journ. of Arts
and Sciences, N:o 84, s. 100.

3)	Se Årsberättelsen år 1827, s. 140.
62

sta, hade genom sin halt af alkohol, den
olägenheten att ofta upplösa etsgrunden
och angripa hela ytan af plåten, hvaraf han
föranläts att utelemna alkoholn och försö-
ka endast syrorna. De af COOKE gifna fö-
reskrifter äro följande: Innan etsgrunden
lägges, bör plåten sorgfälligt rengöras blott
med terpentinolja, utan att nyttja krita,
såsom vid kopparplåtars rening är vanligt.
Skall plåten användas till landskaps-gra-
vure, bör den vara af stål som ej är full-
komligt decarboniseradt. Etsgrunden på-
lägges vid den lägsta möjliga temperatur;
en för stark hetta skulle sönderdela ets-
grunden och förorsaka bläsor, eller ock
komma den att afdunsta från plåtens yta,
i hvilka fall man skulle blifva nödsakad
att lägga en ny etsgrund. Äfven är det
högst nödvändigt att etsnålen får skära
in uti plåtens yta, och att fuktighet från
andedrägten ej får condensera sig på gra-
vuren, hvilket skulle göra linierna rosti-
ga och derigenom lägga hinder för etsvatt-
nets behöriga verkan. —- Efter COOKES
föreskrift beredes etsvattnet af 6 de-
lar ättiksyra och i del salpetersyra 1),
som genom sakta skakning blandas med
hvarandra. Denna blandning fräter gan-
ska hastigt, och bör derföre icke få verka
på plåten mer än en half minut; den sy-
ra, som är qvar i de etsade linierna, bort-
tvättas väl med vatten, och plåten torkas
väl, men utan att värmas. De ljusa par-

1)	Syrornas egentliga vigt eller grad af styrka
är ej uppgifven.
63

tierna af teckningen utfyllas med Braun-
schweigers vart-fernissa, hvarefter den öf-
riga teckningens linier renas ifrån oxid
med en blandning af 6 delar vatten och
i del rökande salpetersyra, som man lå-
ter qvarblifva på plåten 2 eller 3 secun-
der, hvarefter man åter använder det för-
ut omtalade etsvattnet, utan att emellan-
åt tvätta plåten med vatten. Denna ope-
ration hör repeteras för hvarje olika teint.
■— Hela etsningsprocessen bör, om möj-
ligt är, fullbordas på en dag, emedan li-
nierna stundom under natten hinna att
oxideras till den grad, att etsvattnet der-
af hindras att fräta dem lika jemnt som
förut. — Då etsningen är fulländad och
etsgrunden borttagen medelst en styf tand-
borste och terpentinolja, renas linierna
från oxid, som från de ljusa partierna
borttages blott med fingrarna. Sedan gui-
des plåtens yta, för att befrias från alla
skarpa spetsar, med det finaste smergel-
papper, förut väl afnött på baksidan af
en stålplåt; ju mera papperet är nött,
desto tjenligare är det till att borttaga
märken efter radérnålen. De ställen, som
skola ometsas, gnidas med en ren lapp
doppad i cn mycket utspädd salpetersyra,
till dess att ytan blir dunkel, hvarefter
etsgrunden lägges såsom förut är nämdt.
Till ets vatten begagnas nu en blandning
af 4 uns vatten med några få droppar rö-
kande salpetersyra. COOKE har likväl se-
dermera funnit att man, utan att göra
plåtens yta dunkel med salpetersyra, kan
få etsgrunden att häfta derpå, om man
64

blandar till etsvaxet en liten portion
af en genom afdunstning inspisserad lös-
ning af copal i spikolja. Hela etsnings-
processen bör verkställas i en temperatur
af minst 16° — För plåtar af mycket
mjukt stål kan man betjena sig af ett ets-
vatten af 3 uns varmt vatten, 4 gran vin-
syra, 4 droppar salpeter- eller svafvel-
syra och i drachma qvicksilfversublimat.
— Till erhållande af nuancerna i skyar
och andra teckningar, uppgifver COOKE föl-
jande nya method: Syran, hvarmed ets-
ningen skall repeteras, gjutes i en glas-
tratt, i hvilken man insatt en trädpinne
som tilltäpper trattens pip. Omkring trat-
ten är en dubbel tvinnad messingstråd
hårdt lindad, hvars ända är böjd öf-
ver trattens brädd, och har midt öfver
tratten en ring som håller trädpinnen sta-
dig. Man ställer plåten litet lutande, me-
delst tvenne kilar som skjutas under dess
brädd, hvarefter man låter syran dropp-
tals falla på den mörka delen af det par-
tie som skall ometsas. Man låter syran
drypa fortare eller långsammare, allt ef-
ter den nuance man vill åstadkomma, ge-
nom trädpinnens höjning eller nedtryck
ning, och gifver på detta sätt syran en
darrande rörelse till dess att den utbredt
sig öfver hela partiet. Härigenom undvi-
kes den gamla methoden, att utbreda syran
med en pensel eller fjäder, hvilket åstad-
kommer strimmor i teckningen. — COOKE
har för dessa uppgifter, som i flere sak-
kunnige personers närvaro blifvit pröfvade,
erhållit
65

erhållit en guldmedaille af The Society
for the encouragement of Arts, Manufa-
ctures and Commerce 1).

Flera af de till etsning på stål be-
gagnade etsvatten hafva det felet att icke
väl lyckas på mycket mjukt eller nära de-
carboniseradt stål, ehuru de gifva goda
resultat på hårdt stål. Hufvud-bestånds-
delen i alla dessa etsvatten är salpetersy-
ra, som vid etsvattnets användande med-
förer den olägenheten, att jernoxid afsät-
ter sig på stålet och lägger hinder för sy-
rans likformiga frätning, samt följaktligen
skadar liniernas renhet. I allmänhet är
det mindre svårt att etsa på hårdt än på
mjukt stål, den större kolhalten i det
hårda stålet tyckes hindra eller åtminsto-
ne fördröja oxidationen. — I anledning Hu-
häraf har W. HUMPHRYS i London sökt att etsvat-
finna ett etsvatten som icke innehöll nå- ten.
gon fri syra, och har uppgifvit såsom full-
komligt fri ifrån ofvannämde fel en bland-
ning af i uns qvicksilfver-sublimat och 1
uns alun upplöste i } pint (ungefär 5 qvar-
ter) hett vatten. Blandningen nyttjas kall.
Då den användes, hålles den omrörd med '
en kamelhårsborste. Efter hvarje etsning
måste plåten väl rentvättas. Huru länge
etsvattnet bör qvarblifva på plåten, må-
ste artistens smak och erfarenhet afgöra:
till svaga nuancer fordras omkring 3 mi-

1) GILLS Technical Repository, Vol. ii. s. 98.
— The Repertory of Patent Inventions 1827,
Nzo 21, s. 149. — DINGLER‘s Polytechniches
Journal, Band 24, s. 136.

Pr. Paschs Arsb. 1828.	5
66

nuter. — Detta etsvatten har med full-
komlig framgång blifvit försökt af TURREL,
WARREN och andra bland Englands för-
nämsta artister i stålgråvure, som funnit
det öfverträffa alla andra begagnade ets-
medel for stål. The Society for the en-
couragement of Arts, Manufactures and
Commerce har äfven låtit försöka det
med lika fördelaktigt resultat, och bar till-
delat uppfinnaren en guldmedaille för dess
uppgift 1).

Färder Vid de undersökningar af krapp,
till mdl-h vilka ROBIQUET och COLIN i Paris företa-
Krapp-git, har äfven ett fördelaktigt berednings-
lacks he-sätt af krapplack utgjort ett föremål
"MEn- för deras försök. MERIMÉE, som för-
NFKSa ut med mycken framgång sysselsatt sig
‘ "med detta ämne, nyttjade följande bered-
nings-method: Han tvättade krappen först
ganska ofta med rent vatten, sedan med
alkaliskt vatten, och slutligen med vatten
försatt med en syra. Så snart krappen
blifvit befriad från alla ämnen som dessa
lösningsmedel kunde utdraga, macererades
den i alunsolution, hvarigenom färgämnet
upplöstes och kunde sedan utfällas med
alkali. På detta sätt erhålles krapplack
af sköna färger, men utan tvifvel går en
stor del af krappens färgämne förloradt
genom uttvättningarna, hvilka dessutom
måste utomordentligt länge fortsättas om
man vill fullkomligt utdraga de ämnen

1) GILLS Technical Repertory, Vol. II, S. 102;
— DINGLER‘s Polytechnisches Journal, Band
24, s. 226.
som skola frånskiljas. ROBIQUET och Co- Ropt-
lin sökte derföre en lättare och mindre °UEF3

kostsam method, och uppgåfvo följande Collins
förfarande: i del malen krapp macereras matno-
i 10 minuter i 4 delar vatten, hvar-

efter krappen prässas starkt. Då efter den
starkaste prässning intet vatten mer afrin-
ner, repeteras krappens macerering och
utprässning tvenne gånger. Härigenom er-
håller krappen en skön rosenröd färg.
Den utröres nu i 6 delar vatten hvari }
del alun Blifvit upplöst, och sättes i 2 till
3 timmars digestion i vattenbad, hvarun-
der den tid efter annan omröres med en

trädspade. Den erhållna lösningen silas
genom en spetspåse af lärft och utprässas,
hvarefter den filtreras genom papper.
Den genomgångna klara färgsolutionen fäl-
les med en utspädd lösning af kristallise-
radt kolsyradt natron, med den försigtig-
het, att icke all lerjorden på en gång ut-
fälles. Om man delar den till alunens

sönderdelning behöfliga qvantitet natron-
lösning i t. ex. 3 delar, så erhåller man
utur färglösningen successivt tre fällningar
af hvilka den första har den rikaste fär-
gen och de båda öfriga aftaga i rikhet.
De första fällningarna taga till sig mera
färgämne från lösningen i mon som de
skakas länge dermed. Det erhållna krapp-
lacket tvättas med rent vatten. — ROBIQUET
har sedermera uppgifvit ett annat sätt att
bereda krapplack, hvilket grundar sig på
egenskapen hos krappens färgämne att ic-
ke föi störas af concentrerad svafvelsyra.




68

och är följande: Man kokar, i en half tim-
ma, i del, med svafvelsyra beredt, väl
uttvättadt krappkol, 3 delar jernfri alun
och 25 delar vatten. Lösningen filtreras
kokhet, hvarefter man genast Blandar den
med en likaledes kokhet lösning af i} del
Borax och 4 delar vatten. Blandningen
omröres väl och lemnas sedan i hvila.
Om alunlösningen var tillräckligt rik på
färgämne, uppkommer nu genast en fäll-
ning, som är krapplacket. Man låter den-
na fällning sätta sig till bottnen, afhäller
den klara vätskan och tvättar det erhåll-
na krapplacket, ända till dess att vattnet
icke mera färgas eller innehåller något
salt. Slutligen tvättas krapplacket en gång
med kokhett vatten, hvarefter det upp-
tages på en linneduk och formeras till
kakor 1).

Kast- * En ny målare-färg, hvilken äfven kan
mianvändas till tryckning på tyg, har un-
violet. der namn af Mineral-violet blifvit före-
slagen af KASTNER. Dess beredning är
ganska enkel, och består endast uti att
fälla med blodlut en blandning af jern-
och kopparvitriol upplöste i vatten. Om
den jernvitriol som användes till bered-
ning af berlinerblått är kopparhaltig, så
utfaller den blåa färgen mer eller mindre

|||

1)	Annales de Chimie et de Physique. Mars 1827,
s. 225. — DINGLER‘s Polytechn. Journal, Band
24, s. 530. — The Repertory of Patent In-
ventions Sept. 1827. s. 143, Oct. 1827, s. 210.
— Dictionnaire Technologique, Art. Garance
och Laque.


69

violett. Blandar man med flit jernvitri-
ol-lösningen med kopparvitriol, så kan
man erhålla hvilken nuance af violett man
åstundar. Af i del kopparvitriol till 3 eller
4 delar jernvitriol, upplösta i vatten och
fällda med blodlut, erhålles en angenämt
violhlå färg. En mindre tillsats af kop-
parvitriolen gör fällningen mera dragande
i syrén-färg; en större tillsats deraf än-
drar färgen ända till purpur. Färgerna
bli vackrare om man, i stället för kop-
par- och jernvitriol, använder saltsyrad
koppar- och jernoxid, med eller utan till-
sats af alun 1).

Den method att raffinera socker, hvar- Sockers
på HOWARD erhöll patent, först år 1812 bered-
och sedan åren 1813 och 1814, är välHOWAKos
känd af flera utkomna beskrifningar; men figs
en stor del af de på praktisk erfarenhet method.
grundade förbättringar som tid efter an-
nan deri blifvit införda, har ej blifvit all-
mänt bekant förr än genom de anmärk-
ningar öfver HOWARDS patent, hvilka för-
lidet år blifvit utgifna af J. I. HAWKINS,
som i flera år biträdt HOWARD. Jag an-
ser mig derföre här böra lemna en under-
rättelse om denna raffineringsprocess i det
mera fullkomnade skick som den nu äger
i de af Englands socker-raffinerier der den
begagnas. —• Den första operationen be-
står i att blanda råsockret med så myc-
ket vatten att man erhåller en massa af
samma stadga som ett väl arbetadt mur-

1) KASTNERS Archiv fur die gesammte Natur-
lehre. 1827, Band 11, s. 484.
7°

bruk. Denna blandning sker bäst, med
en spade, uti ett tråg af 10 fots längd,
5 fots bredd och 2 fots djup, hvilket på
sidan har en lucka hvarigenom sockermas-
san utsläppes i pannan der den skall upp-
hettas. Sockermassan lemnas orörd en
timma eller längre, hvarefter den upphet-
tas till 82° Cels. Den omröres så att dess
temperatur blir likformig, och försättes,
om så behöfves, antingen med mera soc-
ker eller med en tunnare sockerblandning
till dess att den får sin behöriga consi-
stence för att fyllas på formarna. Så
snart sockret i formarna kallnat, uttages
tappen för att låta syrupen afrinna. När
detta inträffat, eller något förr, afskrapas
den öfre delen af sockret, till dess att
det visar ett likformigt utseende. Till
denna operations lättande har HAWKINS
uppfunnit cn machin, hvilken här ej kan
beskrifvas. Det afskrapade sockret upp-
löses i kokande vatten; lösningen får af-
svalna till ungefär 37°, då den bör vara
nära men ej alldeles mättad med socker.
I allmänhet beror lösningens förmonliga-
ste mättningsgrad och temperatur på stor-
leken af sockerformarna, temperaturen i
rummet der de stå, och andra omstän-
digheter som måste läras af erfarenheten.
Nyssnämde lösning gjutes på sockret i
formen, och så snart sockrets yta blifvit
lagom torr, pågjutes en kall mättad, lös-
ning af rent socker i vatten till omkring
3 tums höjd. Då man, genom sockrets
undersökning och af den afdrypande sy-
rupens färg, finner sockret vara behörigt
71

renadt, uttages det utur formarna och be-
frias från de delar som qvarhålla syrup.
Dessa sednare blandas med råsocker för
att tillika med detta, undergå den opera-
tion som här blifvit beskrifven; det re-
nare sockret underkastas den egentliga raf-
fineringsprocessen, hvilken nu skall om-
talas. Howard’s raffineringsmedel består
hufvudsakligen af ren lerjord, och bere-
des, enligt hans föreskrift, på följande
sätt: Osläckt kalk släckes och omröres
med kokhett vatten, till dess att bland-
ningen blir så likformig som möjligt, och
liknar en grädda, den utspädes då med
ungefär lika volum vatten och kokas någ-
ra minuter. Sedan de grofvare och tyng-
re delarna fått sjunka, afhälles vattnet
med den uppslammade kalken och silas
genom en sil af den finhet, att endast de
finaste kalkpartiklarna genomgå med vatt-
net. Derjemte bereder man en lösning
af alun i 16 gånger dess vigt kokhett vat-
ten, hvilken man blandar med 70 å 80
gran finslammad krita för hvart skålpund
upplöst alun, och omrörer blandningen
till dess att fräsningen upphört; man lå-
ter de utfällda ämnena sjunka, hvarefter
man frånskiljer den klara lösningen. Till
denna tillsättes nu småningom så mycket
af den ofvannämde kalkblandningen att
alunen blir jemt sönderdelad, hvilket man
finner med ett reactionspapper. Då bland-
ningen hvarken håller öfverskott af kalk
eller alun, låter man den få klarna, hvar-
efter den klara vätskan afhälles, och den
utfällda lerjorden lägges på en duk för
72

att skiljas från den vätska hvarmed den
ännu är blandad. Man låter lerjorden
qvarligga på duken, till dess att den bör-
jar sammandraga sig och få sprickor; den
är då färdig att användas. HOWARD har
funnit nyttigt att till detta raffinerings-
ämne tillägga ungefär 15 af den använda
alunens vigt finslammad krita. Till 100
skålpund socker, som skall raffineras ta-
ges så mycket af den på nyssnämde sätt ‘
beredda lerjorden, som erhålles af 23 skål-
pund alun. Sockret krossas och blandas
med lerjorden, utan tillsats af vatten,
hvarefter det inlägges i ett kärl med dubb-
la bottnar af hvilka den öfra är öfverallt
genomborrad af hål; kärlet tillslutes och
vattenånga inledes emellan bottnarna för
att lösa och upphetta sockret. Vanligen
låter man den sockersolution, som på det-
ta sätt fås, upphettas till en temperatur
af i o4° C., som bör vara solutionens kok-
punkt då den är färdig att filtreras. Vid
denna temperatur kommer solutionen i en
filtreringsapparat, hvars inrättning här ej
kan beskrifvas. Den filtrerade sockerlös-
ningen evaporeras i en lufttätt tillsluten
panna, utur hvilken medelst en luftpump,
luften först förtunnas till dess att den ej
bär mera än en qvicksilfverpelare af i tums
höjd. Pannan upphettas sedan antingen
på vanligt sätt, eller med vattenånga, hvar-
under luftpumpen hålles i beständig gång,
så att den ånga som bildas i pannan be-
ständigt utpumpas, och sockerlösningen
således evaporeras i ett nära lufttomt rum.

Socker-
73

Sockerlösningens grad af concentrering,
undersökes antingen på det sätt, att en li-
ten portion deraf tid efter annan uttages
ur pannan med ett af HOWARD uppfunnet
instrument, hvilket är insatt i pannan och
så inrättadt att man vid dess bruk ej in-
släpper luft i pannan; eller ock är pan-
nan försedd med en thermometer och en
pressionsmätare, då man af den tempera-
tur, vid hvilken sockerlösningen kokar un-
der en viss pression, kan sluta till con-
centreringsgraden. HOWARD har till det-
ta ändamål uppgifvit nedanstående tabell
såsom för det praktiska behofvet tillräck-
ligt noggrann.

Halfva pressionen på qvick- silfret i pressionsmätaren, i Engelska tum.	Sockersolutionens motsva- rande kokpunkt på Fah- renheits thermometer.
0,74	I 15°
0,86	120°
1,01	125°
1,17	130°
1,36	135°
1,57	140°
1,80	145°
2,05	150°
2,36	155°
3,72	160°
3,10	165°
3,52	I 70°
4,00	175°

Då pressionsmätaren tillkännagifver
någon af de halfva pressioner som finnas
i i:sta columnen, och sockersolutionen på

Pr. Pascht jirtb. 1828.	6
74	/

samma gång kokar vid den motsvarande
temperaturen i 2:dra columnen, är solu-
tionen tillräckligt afdunstad. Man har fun-
nit bäst att koka sockret vid 150° eller
160° Fahr. (65°, 56 eller 71° t Cels.),
hvarefter det uttappas från pannan i ett
annat kärl, der det uppvärmes, under tid-
tals skeende omröring, till dess att tem-
peraturen stigit till 180° Fahr. (8 2°, 2 2
Cels.), då sockret är färdigt att gjutas i
formarna. Sedan syrupen blifvit aftap-
pad ifrån formarna, afskrapas sockrets
yta, och om sockret befinnes ej vara nog
hvitt, begjutes det med en lösning af det
afskrapade sockret, på det sätt som förut
blifvit nämdt. Den aftappade syrupen
blandas och kokas med sådana filtrerade
sockerlösningar som hafva samma färg.
För att befria sockertoppens spets från
syrup, som alltid stannar deri och, i fall
den feck qvarblifva, skulle rinna tillbaka
i toppen, göres denne längre än vanligt,
och dess spetsiga ända, hvari syrupen in-
nehålles, afsvarfvas med ett dertill inrät-
tadt instrument, så att toppen får sin
vanliga form 1).

Gasfys- Det vanliga sättet alt rena stenkolsgas
ning- till lysning, derigenom att man låter den
gå genom kalkhydrat 2), är icke allenast
besvärligt, utan fordras äfven ganska sto-
ra qvantiteter kalk som, sedan de en gång

1) The Repertory of Patent Inventions, N:o 28,
s. 219; N:o 29, s. 271; N:o 30, s. 340; Suppl.
Januar. 1828, s. 396. DINGLERS Polytechn.
Journ. Band 26, s. 415; Band 27, s. 30, 125.

2)	Se Årsberättelsen år 1827, sid. 167.
75

blifvit begagnade; måste bortkastas. LED-LEDsAM‘s
sam i England har föreslagit att, i ställetamcknd
för kalk, till gasers rening använda den gasen,
ammoniak, som i alla gasverk, der gasen
beredes af stenkol, erhålles utur det vat-
ten hvari gasen varit tvättad. Till detta
ändamål blandas detta vatten med salt-
syra och afdunstas till dess att den salt-
syrade ammoniaken vid afsvalning kristal-
liserar. Den på detta sätt erhållna salt-
syrade ammoniak blandas med osläckt
kalk; blandningen inlägges och upphettas
i en retort, från hvilken ett rör inleder
ammoniakgasen i stenkolsgasen. Största
delen af de ämnen, af hvilka stenkolsgasen
är orenad, bilda föreningar med ammoni-
aken, och qvarstanna i det vatten genom
hvilket gasen ledes för att tvättas. Utur
detta vatten erhålles sedan ammoniak på
samma sätt som nyss blifvit nämdt. Den
saltsyrade kalken, som efter ammoniakens
beredning återstår i retorten, användes
då, i stället för saltsyra, till erhållande
af saltsyrad ammoniak 1).

1) The London Journal of Arts and Sciences,
N:o 80, s. 217. — DINGLERS Polytechn. Jour-
nal, Band 25, s. 331. — Bulletin des Scien-
ces Technologiques Jul. 1827, s. 5.
i
i

|

1
I

1 |

: | |||i
i ' | |