ÅRSBERÄTTELSE OM TECHNOLOGIENS FRAMSTEG TILL KONGL, rETENSK^pS-ACADEMI^lV AFGIFVEN DEN 3l MARS 1827, AF G. E. PASCH. STOCKHOLM, TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, 1827 1 N IN E H Å L L. An^machiner. PERKINS‘s ångmachin .... pag. 2. — — ång-gevär............................ — —• ång-raket .......................... . io. Rotatoriska ångmachiner..............io. CORDIER‘s och CASALIS‘s ångmachin . 13. TA YLOR‘s och MARTINEAU‘s ångmachin 16. FISHER‘s och HORTONS ångpanna . . 16. JAMES M‘GURDY‘s apparat att produce- ra ånga ................................. JOHN M‘CURDY‘s ångapparat . . . . 19. GILMAN‘s och SoWERBY‘s ångapparat . 19. THOMPSON ‘s och BURR‘s ångapparat . 20. PAUL‘s ång-generator.................21. BABCOCK‘s ångmachin...................... ALBAN‘s ångapparat ..................25. JEAK‘s method att underhålla vatten i ångpannan ......... 28. FRANKLIN‘s d:o . ..................... MAUDSLEY‘s och FIELD‘s uppfinning att förekomma saltskorpans bildning i ångpannan................................ Säkerhetsventiler ....... 3o. Bow ER‘s och BLAND‘s condensator . . 32. IBBETSON‘S förslag till mechanisk krafts erhållande af etherånga .... 35. BRUNEL‘s ångmachin med comprimerad kolsyra...............................36. Mechanisk kraft genom vätehaltiga äm- nens förbränning. BROWN‘s machin 39. — — — — Ericssons machin 41. — — — — Morey’s ångmachin 41. Hallas ångmachin med decomponerad vattenånga . • . ...............41. VALLANCE‘s förslag att drifva vagnar ge- nom luftens tryckning.................... Spiller’s förbättrade construction af BRA- Mechanisk kraft af luf- tens tryckning. Pråssnt^ MAH‘s präss Pr. Paschs Årsb. 1826. | I . 44. Prassar. GOSSET‘s metallväfs-prässning - pag- 48. Fär^qvarnar. LEMOINE‘s färgqvarn .................49. POLLARD‘s d:o........................50. Machiner till DIONs machiner til J bomulls rening och bomulls rening, förberedning till kardning . . • 51. Kardmachiner. SMITH‘s kardmachin ...................54. - BUCHANAN‘S d:o..........................55. Förteckning på några äldre Franska kardmachiner............................. Spinnmachiner.Taxsn^Fs spinnmachin..................56. Chelt/s d:o..........................57. KAY‘s d:o............................59. Förteckning på några nya Engelska spinnmachiner ....................60. Förteckning på äldre Franska spinnma- chiner ...................... . . • 61. Tågverke. TREDGOLD‘s afhandling om tåg • . . 63. HANCOCK‘s method att göra tåg ogenom- • trängliga för vatten ..... 64. F~afstolar. ROBERT‘S förbättringar i mechaniska väf- stolar .... 65. STANSFELS‘s , BRIGGS‘s , PRICHARD‘S och BARRACLOUGH‘S väfstol . . - . . 66. Machiner till väfs klistring .... 67. WELL‘s inrättning att klistra och torka ränningen under väfstolens gång • 68. DANTELL‘s mechaniska väfstol förkläde. 69. BUCHANAN‘s d:o för bomullstyg . . 70. Gosset’s skottspole 70. Väfstolar, i hvilka flera stycken tyg på en gång kunna tillverkas . . . . 71. Wilson’s färbättring af Jacquardska väfstolen ........................72. WILSON‘s sätt att väfva sammetsband. 72. Spetsväfnader....................7 3. Förteckning på äldre Franska väfstolar och väfnader ....... . 74- Klädens valk- NORTHRUP‘S och DILLON‘s sätt att valka ning.. kläde-.. .... 78. HIRST‘s och WOOD‘s klädesvalkning med ånga • • 79- BERNON‘s valkmachin 80. RuggmächinertLo^Fs, ROBINSON‘s och FORSTER‘s rugg- machin............................................ 80. III Rti ggmachin^r.Hirs^s och WOOD‘s ruggmachin spag. 80. Artificiella kardor till ruggmachiner af k DUBdISAUzoUx och af HENRAUX: . . S1. Sevillas ruggmachin med artificiella kar- dor................................ 82. DAVIS‘s d:o d:o . . ......................................83. . FUSSEL‘s sätt att behandla klädet efter ............................................................................... . 84. Öfverskar-^ Klädens öfverskärning ...................85. ning. MILEs‘s öfverskärningsmachin..........................................................86. DAvis‘s d.'o ...........................86. GARDNER‘S. och HERBERT‘s.................d:o............................87. SMIIH‘s d:o 1 .. . . . .................87. BAINBRIDGE‘s d:o . ......................88. SLATER‘S d:o . . . .....................89. Klädes LORD‘s, ROBINSON‘s och FORSTER‘s förbätt- pråssning. rade k lädesprässning 89. Klädens Klädens krympning med vattenånga . 90. krympning Jones’s machin, som på en gångiförrät- och appre- tar klädets krympning och borstning 93. tering. HAYCOK‘s machin till klädens krympning borstning och prässning .... 94- DANIELL‘s machin till klädens apprete- ring . 95. Tygs sved- HALL‘s apparat till tygs svedning . . 96. ning. DONKIN‘s apparat till d:o. . . . . 97. Boot’s d:o d:o ........ 97. BURN‘s apparat till spetsväfnaders sved- . ning : - 98. Hattmakeru BORRADAILE‘S machin till hattars filtning 98. OLLERENSHAW‘s machin till hattars bög- • , ling • 98. GIRZIK‘s vattentäta olimmade hattar 99. Papperstill- LAMBERT‘S halmpapper . . . .. 100. verkning. . EsTLER‘s d:o ...... (4%. 102. Papper af lin- eller hamp-skäfvor. 102. NESBITT‘s papper af mossa . . . 103, TEDESCII‘s läderpapper .... 103. Finot’s papp till rakstriglar . . 104. Pappers limning i massan. . . . 105. DENISON‘s och HARRIS‘s machin för till- verkning af papper utan ända . 107, LEISTENSCHNEIDERS d:o $ . ... 109, Garfning. FLETSCHER‘s förbättrade garfningssätt 110. TV Tvättning. Tvättning med änga . . . pag. III. WRIGHT‘S Tvättningsapparat . . 113. Fcir^ning och BADNALL‘s förbättrade fargningsmethod 114. kaltunstryck- VON KURRER‘s method att rena krapp 114. nin^. CHEVREUL‘s sätt att färga med berli- nerblått...........................................119. DINGLER. Grönt tryck på äkta rödt . bomullstyg....................................................................................... — — Svart tryck på äkta rödt bomullstyg ........ 122. RICHARDSON och HIRST. Tryckning på ylle ...........................124- ATTWOOD‘s valsar till kattunstryck- ning............................. . . 125. LOCK ET‘s d:o.....................126. BUsH‘s kattunstryckningsmachin . . 126. COWPER‘s d:o ....................... 127- PALMER‘s d:o............................. Boktryckeri^ CHURCH‘s boktryckeripräss .... 128. konsten. WILSON‘s d:o 129. Förteckning på några nya Engelska tryckprässar......................130. Förteckning på äldre Franska till bok- tryckerikonsten hörande uppfinnin- gar ................................131. •Stentryck. DE LA MORINIERES lithographiska präss 131. LAURENT‘s nya lithographierings me- thod ........................ 132. Stälgravyr. WARREN‘s method att erhålla plåtar till stålgravyr och att etsa derpå . 135. TURREL‘s method att etsa i stål . 139. — — sätt att härda grafsticklar 142. Spelkorts till- Altmutter’s förbättrade tillverkning 'verkning. af spelkort.............................143. Brödberedning......................................146. Brånvins- WINTER‘s apparat till bränvins destil- bränning och......................................lering.................................148. destilering..............................SAINTMARC‘s d:o........................148. EvANs‘s d:o .......................149- Äldre Franska destillationsapparater 150. DEROSNE‘s destillations apparat . • 151. Sockertillverk-. ) Socker at potatesstärkelse - • • V Ljustillverk- ning. Gaslysning. Glastillverk- ning. GAY-LUSSAC‘s method att raffinera talg till ljusberedning....................157. HEBERT‘S Bougies scléraphthites . 159. MANICLERS sätt att raffinera talg . 159. BRACONNOT‘s och SIMONIN‘s d:o . . 161. .................................... 162. GRAFTON‘S retorter . . . . . . 164. HOBBINS‘s d:o ........ 164. TAYLOR‘s d:o.......................165. Veke och CRANE. Gasberedning . 166. Gasens rening......................167. BROADMEADOW‘S sätt att förbättra gasen 168. IBBETSON‘S förslag till erhållande af en till lysning tjenlig gas genom vatten- ångas decomposition.................169. LEDSAMS och COOK‘s methoder att rena gasen...............................169. CASLON‘s gasreservoir..................170. TATT‘s d:o.............................171. Portativ gas............................. GORDON‘s pump till gasens compression 173. OGILYY‘s method att comprimera gas 175. Gas-regulatorer.....................176. Gas lampor..........................179. JENNINGS‘S inrättning att hindra gasens utströmmande i otid...................181. Gasens lysningsförmåga . . . • 182. CHRISTISON‘s och TURNER‘s försök, rö- rande åtskilliga delar af gaslysningen 183. LEGUAY‘s sätt att tillverka glas . . 195. LANG‘s d:o......................., 196. LIPPERT‘s sträckplåt för tafelglas . 197. I | YMP | | 1b Ii |1 wopcestntt En tafla af Technologiens framsteg un- der de tre sistförflutna åren skulle fram- ställa en rik blandning af föremål, om resultaten af uppfinningsförmågans bemö- danden alltid svarade emot hennes afsig- ter. Antalet af nya upptäckter, uppfin- ningar och förbättringar af det förut fund- na växer dagligen, men man skulle be- draga sig, om man, förbländad af deras mångfald, endast derefter ville beräkna konsternas redbara vinst. Många ibland dem äro blott förmenta och hafva icke undergått erfarenhetens pröfning, utan le- da sitt ursprung antingen ifrån ett allt- för stort förlitande på antagna theoriers osviklighet, eller ock grunda de sig på miss- förstådda eller rent af falska principer; de förras värde är oafgjordt, de sednares dom är lätt fälld. Vetenskapernas välgö- rande inflytelse inom konsternas område är omisskänneligt, men ännu äga icke vå- ra kunskaper den grad af fullkomlighet, att de theoretiska sanningarna alltid äro lika praetiskt sanna. En idé kan synas theoretiskt riktig, men likväl under utfö- randet yppa ofullkomligheter, som förut ej anades, och hvarigenom dess praetiska användande inskränkes, försvåras eller kan- hända blir omöjligt; och tvertom kunna konsterna uppvisa en mängd af erfaren- heten godkända operationer, hvilkas grund ännu ligger för oss förborgad. Många upp- Pr. Paschs Arsb. 1826. . I ... 2 finningar, som i sin början gifvit stora förhoppningar, hafva aldrig blifvit livad man väntat; andra deremot, som varit förkastade, hafva efter en längre tid åter framträdt, men i en förädlad gestalt, se- dan vetenskapen, tillfälligheten eller behof- , vet upptäckt deras verkliga värde och funnit medel att afkläda dem deras första råa form. Ibland medlen att åstadkomma mecha- nisk kraft, har ångmachinen i sednare ti- der intagit första rummet, och kanske me- ra än någon annan uppfinning blifvit ett föremål för det mechaniska snillets verk- samhet. Det är här icke möjligt att be- skrifva alla de förändringar som den un- dergått; jag skall derföre inskränka mig till beskrifningen af de hufvudsakligaste förbättringar som tid efter annan blifvit föreslagna, så långt denna är möjlig utan bifogade teckningar. — För några år se- PERKINS dan började den PERKINSKA ångmachinen ångma- att väcka ett allmänt uppseende: dess sto- ' ra kraft, förenad med en fullkomlig säker- het, det obetydliga utrymme den fordra- de, den stora besparing af brännmaterial som man trodde sig kunna vinna — allt syntes gifva denna machin det utmärk- taste företräde framför alla andra ångma- chiner, och man väntade att snart se des- sa utträngas af PERKINS‘s uppfinning. Den- na väntan har likväl ännu icke börjat upp- fyllas, utan tvertom synes den PERKINSKA ångmachinens utförande i stort vara för- knippadt med flera stora svårigheter, hvil- ka ännu icke kunnat öfvervinnas, och man har till och med börjat bet vifta så väl 3 möjligheten af den PERKINSKA uppfinnin- gens verkställbarhet, som de stora förde- lar, livilka man väntat sig af densamma, i fall dess utförande vore möjligt. Man liar sökt visa, att macliinens kraft ej är så stor som PERKINS förmodat, att den till ocli med, då åtgången af brännmaterial ta- ges i beräkning, är mindre än hos den van- liga WATTS ångmachin, och följaktligen än- nu mindre än hos de bästa ångmachiner- na med hög tryckning. Man har vidare klandrat inrättningen af macliinens åtskil- liga delar: ibland annat har man anmärkt att den högre temperaturens underhållan- de medelst en blåsbälg, långt ifrån att bi- draga till brännmaterialets besparing, ökar ganska betydligt åtgången deraf. Redan under sina första försök fann PERKINS att ångpannan eller generatorn “) icke kunde göras af tackjern, emedan vattnet, vid den höga tryckningen, prässades ut igenom tack- jernets massa. PERKINS gjorde derföre ge- neratorn af kanonmetall; men han fann sedermera att denna metallblandning, ehu- ru den ganska väl uthärdade en hög tryck- ning af kallt vatten, blef ganska skör vid en temperatur af 500° å 600° Fahrenheit (260° ä 3155° Cels.), hvaraf några gånger hände att generatorn sprack. Härvid upp- kom likväl ingen explosion, emedan gene- ratorn sprängdes af vattnets, men ej af ångans tryckning, hvilken omständighet PERKINS anför såsom ett bevis på machi- nens fullkomliga säkerhet. Den ånga som bildades af det utrusande vattnet kändes *) Se Årsberättelsen 1824. icke het, emedan den, för all bildas, må- ste binda en stor qvantitet värme, och kunde således icke skada de nära vid ma- chinen varande personer. Två gånger sprängde PERKINS generatorn med flit, för att observera de dervid inträffande phe- nomen. Vid dessa tillfällen anmärkte PER- KINS den besynnerliga omständigheten att, oakladt generatorn hade fått en tillräck- ligt stor spricka för alt uttömma allt det vatten den innehöll, machinen likväl kun- de hållas i gång hela dagen, om en häf- lig eld underhölls omkring generatorn, utan att dervid vatten eller ånga utgeck genom sprickan, så vida icke temperatu- ren sänktes. PERKINS lät den spruckna generatorn afkylas till 100° Cels., hvar- efter han å ny o uppdref hettan så högt, alt machinen åter kom i gång, och han lät machinen på detta sätt gå i flera dagar, för att närmare observera ofvannämde märk- värdiga phenomen. PERKINS förklarar det- ta phenomen genom antagandet af en re- pulsions-kraft emellan vattnet och metal- len vid mycket höga temperaturer. Detta förklaringssätt vinner i sannolikhet genom LIBRI‘s och FRESNEL‘s sedermera gjorda ob- servationer *). För alt undvika de olägen- heter som åtföljde kanonmetallen, lät PER- KINS förfärdiga en generator af mjukt jern, arbetad af ett enda stycke. Denne gene- rator var en cylinder af 8 tums yttre och 5 tums inre diameter, och den uthärdade den utomordentliga tryckningen af 1400 atmospherer eller öfver 20,000 skålpund *) Se Årsberättelsen 1826, p. 66. 5 på qvadrattumen. PERKINS ansåg sig nu hafva öfvervunnit alla svårigheter, och trodde sig med sin nya generator kunna erhålla en vattenånga af långt högre pres- sion än förut; resultatet svarade likväl ic- ke emot hans väntan, utan han fann att ångans production kunde ökas blott till en viss grad, och att den, utöfver en viss temperatur, började aftaga i stället för att ökas såsom PERKINS hade förmodat. CLÉ- MENT i Paris anser detta vid första påse- endet besynnerliga phenomen härröra der- af, att vattenmassan, vid den höga tem- peraturen, blir omgifven af ett lager ån- ga, hvilken, såsom bekant är, alltid bildar sig på insidan af kärlet hvari vattnet upp- hettas; härigenom blir vattnet skildt från beröringen med kärlet, och kommer att stå isoleradt inom detsamma, samt upp- hör då att ytterligare öfvergå till ånga. Samma anmärkning hade äfven PERKINS sjelf förut gjort. CL.ÉMENT tillägger att denna omständighet kan förorsaka en ång- pannas söndersprängning, oaktadt den är försedd med säkerhets-ventil: ty om het- tan blir för högt uppdrifven, kan, såsom nyss är nämdt, ett lager af ånga bilda sig omkring vattnet; om nu temperaturen hän- delsevis kommer att sänka sig, kan vatt- net icke längre bäras af den omgifvande ångan, utan återfaller i beröring med ång- pannan, hvarigenom i ögonblicket en så stor mängd ånga bildas, att säkerhetsven- tilen ej kan gifva den tillräckligt utlopp. En vattendroppa, fälld på ett glödande jern, visar i smått samma phenomen: vat- tendroppan bibehåller sig länge på det glö- 6 dande jernet, oaktadt jernets temperatur är 5 å 6 gånger högre än som behöfdes för att hringa vattnet i kokning; men om man gér droppan ett hammarslag, så för- vandlas den i ögonblicket till ånga med en temligen stark explosion. •—- Man har dessutom gjort den anmärkning emot ge- neratorns förfärdigande af jern, att denna metall vid en högre temperatur sönderde- lar vattnet, hvariganom vätgas blandar sig med vattenångan och generatorn smånin- gom förtäres. — De Engelska Journaler- na berätta att PERKINS dels förfärdigat, dels haft under arbete flere ångmachiner af sin uppfinning, men det har ännu icke blifvit bekant om något afgörande resul- tat deraf erhållits. Framtiden skall visa om PERKINS ångmachin kan utföras i stort och begagnas med de fördelar som man Väntat sig deraf, eller om denprincip , hvar- på den grundar sig, antingen är physiskt felaktig eller innebär någon practisk omöj- lighet. Emedlertid förtjena PERKINS ide- er det intresse som de väckt och böra ic- ke dömmas såsom charlataneri, äfven om de icke kunna realiseras: de försök, hvartill de gifvit och ytterligare torde gifva an- ledning, kunna blifva af ett högt värde för theorien om ångmachiner "). *) The London Journal of arts and Sciences, N:o 39 p. 148, N:o 41 p. 262, N:o 42 p. 307, N:o 43 p. 35, N:o 67 p. 264. — DINGLERS poly- techn. Journ. Band. 13 p. 531. B. 14 p. 263, 496, B. 15 p. 448, B. 16 p. 142, B. 20 p.403, B. 21 p. 184. — Bulletin des Sciences Technolo- giques 1826 N:o 3 p. 203, N:o io p. 256.— Le Globe d. i Dec. 1825. — GILBERTS Anna- len 1824 St. 2. , 7 För alt på ett afgörande sått visa effecten af den ånga som generatorn fram- bragte, anställde PERKINS några försök att jemföra ångans kraft med den kraft som åstadkommes genom kruts förbränning. Han inrättade, till detta ändamål, ett slags skjutgevär, utur h vilket kulor kunde skju- Ång-ge- tas medelst ånga, på samma sätt som ku- vär: lor skjutas medelst comprimerad luft utur den vanliga luftbössan. Redan i de för- sta försöken lyckades det PERKINS att utur denna ångbössa skjuta 240 å 250 kulor i minuten med fullkomligt lika stor ha- stighet hos kulan som om hon varit skju- ten utur ett vanligt skjutgevär med krut. PERKINS säger sig, i dessa försök, hafva funnit att ånga af 40 atmospherers tryck- ning åstadkommer lika effect som krut, ehuru den kraft, hvarmed de genom kru- tets förbränning bildade gaser utvidga sig, är mycket större än nämde ångas expansionskraft. Detta synes innebära en motsägelse, men PERKINS anmärker att den kraft som, då skottet sker med krut, ut- drifver kulan, aftager beständigt under ku- lans lopp i bösspipan, då deremot ångan verkar med oförminskad kraft ända till dess att kulan lemnar pipans mynning. —• Med ånga af ej särdeles hög tryckning skötos musketkulor mot en jernskifva, på ett afstånd af 105 Eng. fot. Kulorna slo- go sig platta mot jernskilvan, men vid en högre pression blefvo de sönderslagna i små stycken. Af 12 bräden, hvardera af i tums tjocklek, uppställde efter hvaran- dra med i tums afstånd mellan dem, blef- 8 vo de 11 första genomskjutna. Till des- sa’ försök användes ånga af 65 atmosphe- rers tryckning; men PERKINS ansåg tryck- ningen kunna med fullkomlig säkerhet ökas ända till 200 atmospherer. Ångan gjor- de fullkomligt samma effect som krut och var dessutom ioo gånger mindre dyr än krutet. Ångbössan sköt 250/ kulor i mi- nuten. För att kunna afskjuta en kula i sender, voro kulorna lagde i ett slags tratt, försedd med en klaff, som insläpp- te den ena kulan efter den andra i böss- pipan så hastigt som man med handen kunde kringvrida en liten vef. Nu af- skrufvades tratten tillika med klaffen, och bösspipan sattes i förening med genera- torn genom en anstalt liknande ett hjul- naf hvari pipan inskrufvades. Detta hjul- naf var rundt omkring försedt med en mängd rör, som voro inskrufvade i naf- vet, i likhet med ekrarna i ett hjul. Tätt öfver pipan hade hvart och ett af de nyss- nämde rören en klaff. Öfver denna klaff lades, i hvardera röret, 52 musketkulor, och rörens ofre öppning tillslöts med en skruf. Så snart, genom nafvets kring vrid- ning, ett rör kom att stå lodrätt på pi- pan, och klaffen öppnades, föllo kulorna genom sin egen tyngd in i pipan och ut- skötos i ögonblicket, den ena efter den andra, med den hastighet att ungefär 1000 kulor i minuten afskötos. Ljudet deraf liknade det starkaste åskdunder, och ku- lorna sönderslogos till stoft emot mål- skifvan. Man fästade en 2 fot bred plan- ka horisontelt på en mur, och vred ång- 9 bössans pipa litet åt sidan: den lät nem- ligen vrida sig i alla riktningar, på samma sätt som röret på en brandspruta. Kulor- na genomslogo plankan från den ena än- dan till den andra med en förvånande regelbundenhet; hålen voro blott några få tum från hvarandra. Den utomordentliga precision, hvarmed detta slags gevär skju- ter, under pipans sidorörelse, visade sig på en 18 tum tjock tegelmur. Kulorna, som voro af bly, gjorde i muren en grop af nära i fots diameter; jernkulor skulle hafva genomborrat muren. — Man har öf- ver ånggeväret gjort åtskilliga reflexioner i afseende på dess möjliga inflytelse på krigskonsten; det torde vara tillräckligt att bland dem blott anföra följande: Ett enda ånggevär skulle kunna nedskjuta ett helt compagnie infanteri inom ett par secun- der, och på en gång gifva ifrån sig nära 3 gånger så många kulor, som ett com- pagnie af 90 man kunde skjuta med för- ut laddade gevär. Om ett ånggevär af- skjuter 5oo kulor i minuten, och ibland dem blott hvar 20:de . träffar, så kunna io sådana gevär döda eller såra 150,000 man på en dag. Tio ångkanoner skulle i en bataille uträtta mer än 200 vanliga kanoner. Ett linieskepp med 6 sådana kanoner skulle vara fruktansvärdare än ett med 74 vanliga kanoner “). *) The London Journal of Arts and Sciences, Nto 39 p. 148, N:o 42 p. 311, Nto 55 p. 418, N:o 62 p. 30. — Glasgow Mechanies Magazi- ne, N:o 108 p. 338. — DINGLERS poly techn. Journ. Band. 13. p. 531, B. 19 p. 103, B. 20 p. 105, 223. PERKINS PERKINS har äfven sökt alt använda ång-ra- ånga af hög pression till ett nytt sätt att c ’ kasta bomber och andra projectiler, bland hvilka han endast lemnat beskrifning på ett slags raket. Denne är gjord af smidt jern nästan i form af en vanlig raket-hyl- sa, eller består af ett i ena ändan till- slutet rör. Denna hylsa fylles med vat- ten, hvarefter uti dess öppna ända inskruf- vas ett stycke jern, som midt uti är ge- nomborradt med ett litet hål. I detta hål iiidrifves en messingspropp, och raketen förses med 2:ne stänger eller styren, som tjena till samma ändamål som den van- liga raketstången. Till raketens kastande begagnas en ugn, uti hvilken ett i båda ändarna öppet tackjernsrör är inmuradt, på det sättet att rörets båda ändar skju- ta utom ugnen, och att rörets ena ända ligger högre än den andra. I detta rör inskjutes raketen och upphettas, genom ugnens eldning, till dess att den lilla mes- singsproppen, hvarmed raketens öppning blifvit tillsluten, smälter. Vattnet utru- sar nu, förvandlar sig i ögonblicket till ånga, och raketen far med våldsamhet utur tackjernsröret *). Rotato- För att förenkla ångmachinens con- ångma- struction hafva flere föreslagit att låta ån- chiner. gan verka så, att hon genast åstadkommer en rotatorisk eller kringgående rörelse. Man föreställe sig 2:ne concentoriska cy- *) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 55 p. 418. — DINGLERS polytechn. Journal, IJ lindrar, af hvilka den ena t. ex. den in- re, är fast, och den yttre rörlig. Rum- met emellan de båda cylindrarna är öf- verallt lufttätt tillslutet och deladt i 2 de- lar genom en skiljevägg, som är fästad vid den inre eller orörliga cylindern, och som slutar lufttätt emot den yttre eller rörliga cylindern. Vid denne sed- nare äro, med lufttäta gångjern, 2:ne lika långt ifrån hvarandra belägna skiljeväg- gar eller klaffar fästade, hvilka, efter olika ställningar, dels noga sluta emot den in- re cylindern, dels kunna fällas tillbaka i 2:ne efter dem noga passande fördjup- ningar på insidan af den yttre cylindern vid hvilken klaffarna äro fästade. Genom den inre cylinderns axel ingå 2:e rör, ett igenom hvardera ändan af axeln, hvil- ka, inuti mellanrummet emellan de båda cylindrarna, öppna sig på hvar sin sida om den fasta skiljeväggen; det ena af des- sa rör kommer från ångpannan, och det andra står i förening med en condensa- tor. Ångan inkommer således i rummet som är emellan den fasta skiljeväggen och den ena klaffen. Som denne sednare al- lena gifver vika för ångans tryckning, så kringdrifves med densamma den yttre cy- lindern till dess att klaffen passerat öfver öppningen af det röret som står i förening med condensatorn. Ångan condenseras nu i ögonblicket; men i detsamma inkommer ångan emellan den andra klaffen och den fasta mellanväggen, hvaraf följden blir densamma som förut, och den yttre cy- lindern kommer således att beständigt gå I 2 omkring. Med en rem eller med utvex- ling sättes den kringgående cylindern i förening med de machiner som man vill sätta i rörelse. Det är förut nämdt att de båda klaffarna kunna taga olika ställ- ningar, hvilket är nödvändigt, emedan de annars icke kunde passera förbi den fasta skiljeväggen; dessa olika ställningar tillvägabringas, så ofta som det behöfves, genom en ganska enkel anstalt utom ma- chinen. •— Sådan är inrättningen af den rotatoriska ångmachin hvarpå BENINGFIELD och BEAL i England togo patent år 1822 ®). Den är icke den första machin af detta slag, ty machiner, grundade på samma princip, hade förut varit föreslagna; jag har blott velat lemna ett exempel på en af dem. Sedermera hafva detta slags ro- tatoriska ångmachiner fått åtskilliga för- ändringar af Eve *0), Foreman ""“), WRIGHT Y); men, som det tyckes, utan sär- deles framgång. Rotatoriska ångmachiner, afvikande från den här anförde principen, hafva blifvit föreslagna, men de fleste af dem äro att anse såsom curiositeter utan *) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 4o p. 195. **) Repertory of Patent-Inventions, N:o 14 p. 70. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 22 p. 17 ***) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 62 p. 23. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 19 p. 586. — ) The London Journal of Arts and Sciences, Sept. 1826 p. 57. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 22. p. 193. Bulletin des Sciences Techno- logiques 1826 N:o 12 p. 348. practisk användbarhet “). I allmänhet är en fördelaktig construction af en rota- torisk ångmachin ett ibland Mechanikens svårare problem. Det berättas att PEC- QUEUR i Paris skall hafva construerat en sådan machin af 3o hästars kraft, hvilken fullkomligen skall hafva lyckats **); in- rättningen af denna machin är, så vida jag vet, ännu icke gjord allmänt känd. — WHITE i England har äfven sökt att un- danrödja den betydliga friction som ut- gör den förnämsta svårigheten i construc- tionen af rotatoriska ångmachiner “"*). I constructionen af så väl ångmachi- nen i det hela, som af dess enskilta de- lar, hafva en mängd förändringar blifvit dels föreslagne, dels utförde. Jag skall beskrifva de märkvärdigaste bland dem, så långt det utan åtföljande teckningar är möjligt. CORDIER och CASALIS i Saint-Quentin Cordi- hafva construerat en ångmachin, som ut-"ds_Ash märker sig genom sin enkelhet, och som ångma- är föga kostsam att uppsätta. Ångpannan chin. är af tackjern, i form af en vertikalt stå- ende cylinder med half-spherisk botten och platt lock. Under bottnen ligga 2:ne tackjernsrör i horizontel ställning, hvilka stå i förening med pannans botten och således uteöra en del af henne. I mid- *) Se The London Journ. N:o 43 p. 7, N:o 46 p. 2oo. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 16 p. 18, B. 21 p. 487, B. 2 2 p. 377- **) Bulletin des Sciences Technologiques 1826. N:o 9. p. 180. ***) Edinburgh new Philosophical Journal 1826, 3 quart. p. 266. — DINGLERS polytechn. Jour- nal B. 23. p. 201. 14 " I i || || ||| | I ven af pannans lock är ångeylindern fä- stad på det sätt att den är innesluten i pannan och således omgifves af vattnet och ångan; endast cylinderns öfre ända skju- ter litet öfver pannans lock. Midt inu- ti pistonen, som ofvantill är urholkad, är denna stång fästad med ett slags gångjern; stångens andra ända står i förening med svänghjulets vef som befinner sig midt öf- ver cylindern. Det är klart att stången icke kan, såsom annars är vanligt, löpa uti en packning i cylinderns öfre ända, emedan stången då skulle brytas; derföre är cylindern ofvantill alldeles öppen, så att stången obehindradt kan hafva en si- dorörelse åt ömse sidor. Längs utmed sidan af cylindern nedstiger ett rör, hvar- igenom ångan inkommer vid cylinderns botten och lyfter pistonen. Då pistonen stigit så högt den kan, har ventilen, som reglerar ångans gång, tagit en sådan ställ- ning, att communicationen emellan ångpan- nan och röret, genom hvilket ångan in- kom i cylindern, blir afbruten och i stäl- let en väg öppnad för ångan att utgå i fria luften. Innan ångan utkommer i luften går hon igenom ett kärl, der hon till en del condenseras. Det varma vattnet i det- ta kärl införes, medelst en tryckpump, i ångpannan, som således underhålles med vatten. Då, på nyssnämde sätt, ångan kan utslippa utur cylindern, nedstiger pistonen dels genom sin egen tyngd, dels genom svänghjulets fortfarande rörelse som underhjelpes af en vid hjulets peri- pheri fästad jernmassa. — Denna machin, sådan som den nu blifvit beskrifven, har åtskilliga fel, hvilka man sedermera till en del sökt att afhjelpa. Genom den of- vannämde sidorörelsen hos stången, vid hvilken pistonen är fästad, blir denna sednares tryckning mot insidan af cylin- dern ojemn, hvaraf följaktligen en ojemn nötning uppstår. Man har derföre åter- gått till den vanliga methoden att bibe- hålla stången vid en vertikal rörelse, me- delst ett system af häfstänger. Derige- nom att cylindern var öppen, afkyldes dess insida, hvarföre man sedermera för- sett cylindern med ett lock, i hvilket man likväl varit nödsakad att lemna öppning för luften. Det hade varit bättre att lå- ta ångan verka alternativt öfver och under pistonen, hvarigenom man kunnat erhålla samma kraft med en mindre cylinder, och följaktligen äfven minskat pressionen; til- lika hade man då besparat de stora qvan- titeter värme som bortföras genom luftens ut- och inströmmande genom öfre ändan af cylindern. —• En i Paris inrättad, för- bättrad ångmachin af detta slag, hvil- ken drifver ett spinneri, har en cylinder af 25 centimeters (10 tums) diameter, och går med 25 atmospherers pression. Ventilen, som insläpper ångan, tillsluter sig då cylindern är till två tredjedelar fylld med ånga. Macliinens gång är gan- ska jemn, sedan man försett machinen med en regulator, och under 5 års tid har ingen betydande reparation å densamma varit nödig; men i förhållande till sin effect har machinen det felet att behöfva större qvantitet brännmaterial än andra ångmachiner “) TAYLOR‘s En ångmachin, äfven med hög pres- Marti- sion och utmärkt genom sin stora enkelhet, NEAU‘s har blifvit construerad af TAYLOR och MAR- “efin” TINEAU i England. Den intager litet rum och är i synnerhet ganska passande för fa- briker, der man ej behöfver att använda en mycket stor kraft. Dess cylinder ligger horizontelt. Denna machin har kommit i bruk i flera Franska verkstäder, t. ex. vid beredningen af portativ gas i Paris, der en ångmachin af detta slag drifver compres- sions-pumparna. Seguin, MONTGOLFIER och D‘AYME hafva, för icke länge sedan, användt denna machin till att medelst ångfartyg bogsera båtar uppföre Rhönelloden *). FrsHen‘s För att förekomma sänkning i vat- ACA. tenångans temperatur, och den deraf föl— ron‘s jande minskningen i tension, hafva FISHER anszanoch HORTON i England gifvit ångpannan, en egen construction. Deras ångpanna har inuti sig en tom reservoir som öfver- allt är omgifven.af vattnet i pannan. Ifrån pannans öfre del uppstiger ett rör, som sedan kröker sig nedåt och går igenom pannan till den inneslutna reservoiren, i hvilken det införer ångan i mon som den bildas af vattnet i pannan. Som reser- voiren på alla sidor är omgifven af det kokande vattnet, kan ångan icke förlora ___________________ vär- *) Bulletin des Sciences Technologiques. 1825. Nzo 3, p. 185. **) Bulletin des Sciences Technologiques, 1827- N:o i p. 34. värme genom radiation från ångpannan. Ifrån reservoiren går ett rör som leder ångan till machinen F). Den vanliga ångpannan medför åt- skilliga olägenheter. Den är i och för sig sjelf kostsam; den fordrar Betydliga qvantiteter brännmaterial; då ånga af hög pression användes är ångpannan farlig, hvarpå man haft flera olyckliga exempel. Dessutom intager den mycket rum och är ofta besvärlig genom sin tyngd, hvilka båda omständigheter i synnerhet göra hen- ne obeqväm på ångfartyg. Man har sökt att undanrödja en eller flere af dessa olä- genheter derigenom att man, i ångpannans ställe, nyttjat andra på åtskilliga sätt con- struerade apparater till ångans produc- tion. Americanen JAMES M‘CURDY i London MCua- har föreslagit att i ångpannans ställe nytt-apPsÄat ja en jerncylinder, att upphetta denne tillatt pro- glödgning, och att i den glödande cylin- duema. dern inspruta vatten, som då genast för- ånga, vandias till ånga. Den af M‘CURDY före- slagna cylindern har 6 å 12 fots längd och 6 tums inre diameter. Den är in- murad i en ugn, der den på vanligt sätt upphettas. Vattnet, som insprutas med en tryckpump, inkommer i cylindern ge- nom ett rör af 1 tums diameter, hvilket l| *) The London Journal of Arts and Sciences N:o 48. p. 294. — DINGLERS polytechn. Journal B. 16. p. 437.—Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1825, N:o 3 p. 193. Pr. Paschs Arsb. 1826. 2 " 1 18 går genom midten af cylindern och är försedt med en mängd små hål, genom hvilka vattnet utsprutar såsom ett fint regn öfverallt på den glödande cylinderns inre yta. Den på detta sätt producerade ångan utgår, genom ett rör, till ångmachi- nen. Från cylinderns nedre sida nedsti- ger ett rör försedt med en vridhane, hvar- igenom man kan undersöka om allt det insprutade vattnet blifvit förvandladt till ånga. Man kan naturligtvis använda flera cylindrar om en större ångkraft fordras, och således efter behag öka kraften. I detta fall förenas cylindrarna med hvar- andra medelst rör, hvilka äro försedda med vridhanar, på det att man må kun- na, om så skulle behöfvas, afbryta com- municationen med en eller flera af cylin- drarna. Tryckpumpen, hvarmed vattnet insprutas , drifves i början med handkraft, till dess ångan fått tillräcklig tension, då pumpen sedan sättes i rörelse af sjelfva machinen. — Emot denna och andra dy- lika ångapparater, der vattnet kommer i beröring med glödande jern, har man gjort åtskilliga anmärkningar. Man har, icke utan grund, befarat att, på samma sätt som förut är nämdt om PERKINS generator, vattnet skulle decomponeras af det glö- dande jernet, och vätgas bildas, hvilken, om den händelsevis kom att blifva blan- dad med atmospherisk luft, kunde föror- saka explosion. På samma grund har man anmärkt att dylika apparater ej kunna med- föra någon besparing i kostnad, emedan jernet förstöres så väl utifrån af elden, 19 som inifrån af vattnet, hvarigenom cylin- drama ofta måste utbytas mot nya C). Af nästan samma art som clen före- Jons gående är JOHN M‘CURDY‘s ångapparat. Denps består af flera cylindriska kärl, horizon- ångap- telt inmurade i en ugn, och förenade med parat rör, så att vattnet och ångan kunna gå ifrån den ena cylindern till den andra. I hvart och ett af dessa kärl är en annan mindre cylinder concentriskt fästad, så att ett trångt rum är lemnadt för vattnets genomgång emellan yttre ytan af den inre och inre ytan af den yttre cylindern. Vattnet går antingen rätt fram emellan cylindrarna, eller ock tvingas det, medelst skrufformigt insatta remsor, att göra flera hvarf omkring den inre cylindern. Ån- gan som utkommer från den sista cylin- dern går, genom ett rör, till en stor cy- linder som är inmurad i öfre delen af ugnen. Denne cylinder innehåller ett kärl, dit ångan ledes, och som utgör en reser- voir för ångan, hvilken sedan går derifrån till machinen "“). GILMAN och SOWERBY i England hafva Gi- föreslagit en ångapparat, bestående, lika-oSo%- som den föregående, af horizontelt inmu- ERBY‘s rade cylindrar; men igenom hvar och en parat. I *) The London Journal of Arts and Sciences. N:o 57, p. 82. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 19. p. 586. — The Repertory of Patent Inventions. Suppl. Vol. t. p. 442. **) The London Journal of Arts and Sciences N:o 68 p. 287. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 21. p. 408. tatlei 20 af dessa cylindrar går en axel försedd med vingar eller skoflar, hvilken tjänar såsom en omrörare, genom hvilkens kring- vridande vattnet kringkastas så att det ut- bredes öfver hela inre ytan af den upp- hettade cylindern och nästan i ögonblicket förvandlas till ånga. Desse omrörare äro antingen enkla, såsom den nyss beskrifna, eller ock omgifne af en tunn kopparcylin- der, utanpå hvilken skoflarne äro fastade. För att gifva vattnet en rörelse ifrån den ena ändan af cylindrarna till den andra, äro antingen omrörarens skoflar fästade i en sned ställning, eller ock ligga cylin- drårne lägre med den ändan der ångan utgår. Detaljerna af denna apparat kunna icke göras tydliga utan teckningar och må- ste således här förbigås “). THOMPSON och BURR i England hafva erhållit patent på en ångapparat, hvilken, likasom den föregående, består af en eller flera ihåliga jerneylindrar. Hvar och en af cylindrarna h vilar horizontelt på 2:ne tappar på hvilka den kan vända sig. Cy- lindrarne sitta i en ugn, der de medelst kugghjul sättas i en kringhvälfvande rö- relse för att rundtomkring utsättas för fen jemn verkan af elden. Tapparna, på hvil- ka cylindrarna vända sig, äro ihåliga. Genom den ena tappen indrifves vattnet medelst en tryckpump, och ångan utkom - mer genom den andra tappen i cylinderns *) Repertory of Patent Inventions N:o 6. p. 369. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 19. p. 352. 31 motsatta ända, hvarifrån gasen ledes till en ångreservoir och vidare till ångmachi- nen. Tappen, genom hvilken vattnet in- drifves, är försedd med en ventil som öpp- nar sig inåt, och således väl tillåter vatt- net att komma in men hindrar dess åter- gång ur cylindern “). Flere försök att construera en ång- PAUL‘s apparat eller generator af smala rör haf-genera-, va tid efter annan Blifvit gjorda. Revou ° ’ och Moulinie i Paris erhöllo år 1813 pri- vilegium på en dylik uppfinning, på hvil- ken PAUL för 3 år sedan tagit patent i London. Hans apparat består af ett långt metallrör, böjdt i flera hvarf på ett så- dant sätt att dessa hvarf komma att in- nesluta ett rum, hvari brännmaterialet läg- ges och således blir omgifvet af röret på alla sidor. Vattnet insläppes i öfre delen af denna apparat och nedrinner genom de skrufformigt böjda hvarfven, som utgöra apparatens sidor, hvarefter det genomlö- per de hvarf som bilda apparatens botten, från hvilken fortsättningen af röret leder ångan till machinen. Till en ångmachin af 2 hästars kraft föreslår PAUL ett rör af 150 fots längd, hvilket, om det göres af koppar, bör hafva z tura inre och Yz tums yttre diameter och följaktligen - turas tjocklek i kopparn. Andra metaller for- *) The London Journ. of Arts and Sciences. Aug. 1826 p. 32. — Repertory of Patent Inventions N:o 8, p. 106. — DINGLERS Poly- techn. Journal B. 20. p. 122 och B. 22. p. 192. — 22 dra andra dimensioner. — Formen af denna generator är deruti felaktig att vattnet blir upphettadt ifrån sidan, hvarigenom elden verkar långt svagare än om den ver- kade nedifrån uppåt, i livilket sednare fall således en mindre qvantitet brännmaterial vore nödig. Äfven har apparatens botten, som bildar rosten hvarpå brännmaterialet hvilar, icke nog styrka, i synnerhet om stenkol nyttjas, hvilka ofta behöfva att omröras. För öfrigt har man väntat sig stora fördelar af ångapparater construera-' de efter denna princip. All fara af ex- plosion blir undanröjd; apparaten med- förer en ganska betydlig besparing i bränn- material; den är mycket lättare än nå- gon annan ångapparat, och intager myc- ket mindre rum. Emot rörens förfär- digande af jern har man gjort samma anmärkning som förut är nämd pag. 6. Man har äfven fruktat att det ej vore möj- ligt att så jemt upphetta apparaten, att det deri inneslutna vattnet likformigt för- vandlades till ånga, hvilket är ett nöd- vändigt vilkor; ty om på något ställe i rören ånga bildas, under det att vattnet i de öfriga delarna af rören är i flytande form, utclrifver den bildade ångan det vat- ten som ännu ej hunnit alt öfvergå i ång- form. Man har derföre föreslagit att för- färdiga rören af någon mindre syrsättlig metall än jern, och att antingen, efter PERKINS‘s method, hålla vattnet inneslutet i apparaten medelst en ventil, och upp- hetta det så starkt att det, i mon som det utsläppes, förvandlas i ånga af hög 33 pression; eller ock att, med en liten tryck- pump, inspruta i de glödande rören blott så små portioner vatten, att allt vattnet genast förvandlas till ånga “). Den för- nämsta orsaken h vårföre de flesta dylika ångapparater hittills misslyckats, synes lik- väl ligga deri att vattnet, genom sin öf- vergång till ånga, afkyler rören till den grad, att de ej hinna att åter blifva upp- hettade så fört som det fordras för ång- machinens oafbrutna gång. Det har lyckats för BABCOCK i Nord- Amerika att undanrödja nyssnämde olä- genhet derigenom att han låter ångan bil- das i två särskilta generatorer, af hvilka den ena leder ångan öfver och den an- dra under pistonen i ångmachinens cylin- der. Hvardera generatorn har sin sär- skilta tryckpump hvilken indrifver vatt- net som skall förvandlas i ånga. Dessa båda pumpar sättas i rörelse af ångmachi- nen och verka omvexlande, hvarigenom den ena generatorn får tid att upphettas under det att ånga bildas i den andra. Pistonen lyftes således genom ångan från den ena generatorn, och drifves ned af ångan från den andra. Emellan hvart slag som pistonen gör, condenseras, medelst en vanlig condensator, den ånga som ver- kat. Generatorerna äro sammansatta af tackjernsrör som äro gjutna i längder, hvar- dera af 34 fot 5 tums inre diameter och 13 tums tjocklek i jernet. Dessa längder ligga horizontelt inmurade i en ugn, i 2 *) Repertory of Patent Inventions No 3. p. 190. 24 rader, 7 i hvardera raden, och äro före- nade med knärör på ett sådant sätt att de utgöra 2 särskilta system som icke communicera med hvarandra. Hvart och ett af dessa rörsystem utgör en generator. Tryckpumparna hafva 2 tums inre dia- meter och indrifva hvardera 3 å 5 cubik- tum vatten i hvart slag. Ugnen med de inmurade rören intager ett rum af un- gefär 7 fot i längden och 4 fot i bredden och höjden. Ångmachinens cylinder har io tums diameter,, och pistonen gör 31 fots slag. Denna ångmachin har blifvit använd på ett ångfartyg som gjort flera resor ifrån Newport, äfven till Philadel- phia, och man har haft tillfälle att öfver- tyga sig om dess företräde framför andra ångmachiner, oaktadt den var groft och vårdslöst arbetad och således icke kunde gifva det bästa resultat. En vanlig ång- panna med hög pression på nämde fartyg skulle hafva intagit minst 19 fots längd, och den dertill hörande ugnen med ång- pannan och vattnet deri skulle hafva vägt minst 4 gånger så mycket som ugnen med generatorerna och hafva intagit minst 4 gånger så mycket rum. Åtgången af bräns- le för ångpannan skulle hafva varit mer än 5 å 6 gånger så stor som för genera- torerna. — En ångbåt med en sorgfälligt construerad machin af detta slag, ämnad till resor på Hudson, är nu under byggning *). *) SILLIMANS American Journal Mars 1827, p. 115. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 17- p. 122. -— Journal for Manufacturer och Hus- hållning i årg. p. 178. 25 D:r ALBAN i Rostock har uppfinnit en ALBAXs ångapparat som synes hafva flera före- Aufar. träden framföre alla andra som under de sednaste åren blifvit föreslagna. Den- na apparat är sammansatt på följande sätt. Uti ett tackjernskärl af 4 fots, längd, 34 fots höjd och blott 3 tums bredd, hänga 8 borrade rör af jern, hvardera 3 fot långt och i tum i inre diameter. Dessa rör, som i sin nedra ända äro tillslutna, äro fästade vid tackjernskärlets lock så att de icke nå botten af kärlet. Rörens öfre ända öppnar sig i ett vidare och horizon- telt liggande rör, inuti hvilket ett smalt kopparrör är fästadt £ tum öfver de 8 rörens mynningar. Detta smala koppar- rör, som går längs igenom det vidare röret, har, öfver hvar och en af de 8 rörens mynningar,, ett litet hål, hvarige- nom vattnet, som med en tryckpump in- drifves i kopparröret, kommer att inspru- tas i de 8 verticalt stående jernrören. Tackjernskärlet, hvari de sistnämde rören hänga, är fyldt med en blandning af 2 delar bly och i del tenn, hvarmed rören således äro omgifna. Då tackjerns- kärlet upphettas, meddelar metallbland- ningen hastigt en hög temperatur åt rören, och de små portioner vatten, som inspru- tas i dessa, förvandlas i ögonblicket till ånga, hvilken uppstiger och samlas i det horizontela vida röret, hvarifrån ån- gan sedan går till machinen. Tryck- pumpen, som indrifver vattnet, lyftes af ångmachinen, men nedtryckes blott af sin egen tyngd; genom denna enkla inrättning 26 upphör pumpen att verka då ångans ten- sion öfverstiger en viss grad. För att fö- rekomma metallblandningens upphettning till en för hög temperatur, är eldstaden försedd med en regulator, som efter be- hofvet insläpper mer eller mindre luft till elden. Denne regulator är på följan- de sätt inrättad: Ifrån öfre delen af tack- jernskärlet, som innehåller metallbland- ningen, går ett rör till ett litet kärl som är nära fyldt med qvicksilfver, och i hvilket ett i båda ändarna öppet rör är så inpassadt, att dess nedre ända räcker nära till bottnen af det lilla kärlet. Det- ta rör innehåller äfven qvicksilfver och, ofvanpå detta, en liten jerncylinder som bäres af qvicksilfvret och står i förening med den längre armen af en häfstång, hvars kortare arm lyfter eller sänker en klaff, hvilken mer eller mindre öppnar öfre myningen af ett verticalt stående rör, genom hvilket luften går ned till askrummet och derifrån till elden. Då den ofvan om talte metallblandningen upphettas, ut- vidgas luften i tackjernskärlet och verkar således på qvicksilfret i det till regulatorn hörande lilla kärlet, hvilket, såsom förut är nämdt, medelst ett rör står i före- ning med kärlet som innehåller metall- blandningen. Härigenom stiger qvicksilf- ret och lyfter den på detsamma hvilande jerncylindern och följaktligen äfven häf- stångens längre arm, hvarigenom den kor- tare armen kommer att nedsänka klaffen på luftrörets mynning och således minska tillgången af luft till elden. Det är tyd- 37 ligt att det motsatta måste hända då tem- peraturen minskas. Eldstaden är så con- struerad, att elden, så mycket möjligt är, utöfvar hela sin verkan på tackjernskärlet. De verticala rören, i hvilka ångan gene- reras , upphettas ganska hastigt af den om- gifvande smälta eller åtminstone starkt upp- hettade metallblandningen, genom hvilken rören tillika skyddas för luftens åverkan. Temperaturen blir aldrig så hög, att det i rören insprutade vattnet kan decompo- lieras och rören anfrätas. De fasta äm- nen, som afsätta sig utur vattnet, bilda ej en hård skorpa inuti rören (såsom det är händelsen i vanliga ångpannor), utan blott ett löst pulver, som till största de- len uppkastas i det horizontela röret der ångan samlas från de verticala rören; den ringa del deraf som stadnar i dessa kan lätt uttagas med en käpp lindad med ham- pa. Genom sin ringa diameter kunna rö- ren motstå ånga af en utomordentligt hög pression, oaktadt de i jernet knappt äro så tjocka som en vanlig bösspipa. De kunna utärda en tryckning af 4000 till 6000 skål- pund på qvadrattumen, men tryckningen af den ånga som i dem genereras går ej öfver 600 skålpund; denna apparat är så- ledes icke det ringaste farlig. Besparnin- gen af brännmaterial är ganska betydlig: enligt ALBANS egen erfarenhet förvandlas deri mer än 10 skålpund vatten till ånga af ett skålpund stenkol. Hela machinen, ugnen inberäknad, intager, då den har 10 hästars kraft, blott ett rum af 6 fots längd, 5 fots höjd och 3 fots bredd, — 28 Handlanden RADDATZ i London har, år 1825, tagit patent på Dr. ALBANS apparat "). Methe: I sättet att under ångmachinens gång förse underhålla en oförändrad vatten-qvantitet ångpan-i ångpannan hafva några förbättringar blif- med vit föreslagna. Såsom bekant är under- vatten, hålles pannan med vatten från en reser- voir ifrån hvilken ett rör går ned i pan- nan ; detta rör har en ventil, som genom en metalltråd står i förening med en på vattnet i ångpannan simmande flottör. Då vattenytan sänker sig, sjunker äfven flottören och öppnar ventilen som insläp- per vattnet; då åter flottören stiger med vattnet, tillslutes ventilen.. Som ventilen vanligen sitter utom pannan, måste tråden, som sätter den i förening med flottören, gå igenom ett hål på pannan försedt med en packning, hvilken på en gång bör hål- la tätt och likväl icke hindra trådens gång. Denna svårighet har man. afhjelpt derige- nom att man satt ventilen inom ångpan- nan och medelst en arm förenat den med flottören. Men om flottören, såsom nu är vanligt, består af en ihålig metallkula, kan i alla fall den olägenheten inträffa, att kulan spricker då den deri inneslutna luften upphettas och följaktligen utvidgas. W. JEAKS i England har derföre föresla- git att äfven göra flottörens arm ihålig, och det hela så inrättadt, att luften i ku- *) The London Journ. of Arts and Sciences Nzo 63 p. 14. — Repertory of Patent Inventions N:o 8 p. 14o. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 19. p. 215 , 494 ; B. 20 p. 332 och B. 21 p. 121. 29 lan communicerar, genom armen, med den yttre luften "). *— För ångmachiner med hög tryckning måste röret, som leder vatt- net till ångpannan, vara så högt, att den deri inneslutna vattenpelaren kan öfver- väga ångans pression, hvarigenom rörets höjd ofta blir obeqväm. R. W. FRANKLIN i London har i anledning deraf uttänkt en, söm det tyckes, ganska ändamålsenlig ap- parat, hvarigenom vattnet, i stället för att genom sin tyngd ingå i ångpannan, indrif- ves med en tryckpump. Derjemte äro flottören och ventilen så inrättade att ic- ke något med packning försedt hål i pan- nan behöfves ""). ‘ Utan åtföljande teck- ning är en närmare beskrifning på den- ne apparat icke möjlig. •— Det är bekant att vatten, i synner- het häfsvatten, innehåller salter, hvilka, under vattnets bortdunstning i ångpannor, afsätta en skorpa, från hvilken pannorna ofta måste rengöras. Man har på flera sätt sökt att kunna undvika denna besvär- liga förrättning. Om skorpan får sitta qvar, ökar hon åtgången af brännmaterial genom sin egenskap att vara en svag värmeleda- re; dessutom kan det hända att vatten *) The London Journal of Arts and Sciences N:o 39. p. 129. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 23. p. 304. **) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 58. p. 154- — Repertory of Patent In- ventions, N:o 7. p. 43. — GiLL‘s technical Re- pository, N:o 39, p. 200. — Bulletin des Sci- ences Technologiques. 1825, N:o 10, p. 246. — DINGLERS Polytechn. Journal B. 17. p. 158, och B. 19. p. 132. 3 o kommer emellan skorpan och pannan, för- vandias till änga och lösspränger stycken af skorpan, hvarvid ångpannan kan skadas* H. MAUDSLEY och I. Field i England haf- va erhållit patent på en uppfinning, hvar- igenom saltskorpans bildning i ångpannor skall kunna förekommas. Denna uppfin- ning består uti en anstalt, hvarigenom det med salter mera mättade vattnet be- ständigt utpumpas utur ångpannan, under det att så väl det utpumpade som det i ångform bortgångna vattnet ersättes med nytt och varmt vatten. Det utpumpade varma vattnet samlas i en reservoir uti hvilken en mängds förenade rör finnas, ge- nom hvilka det nya vattnet föres till ång- pannan och således förut blir uppvärmdt. Uppfinnare af denna method anse det vara för ändamålet tillräckligt att utpum- pa en qvantitet vatten svarande emot om- kring 30 procent af det till ånga förvand- lade vattnet. — Om denna utväg ej är till- räcklig att fullkomligt undanrödja de olä- genheter som uppstå af saltskorpans bild- ning i ångpannan, bidrager den dock utan tvifvel att minska det onda och att göra pannans rengörning mindre ofta nödvän- dig •). Säker- Man har haft exempel att ångpannor, hetsven i synnerhet för machiner af hög pression, ’ blifvit söndersprängda af ångan utan att man *) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 60. p. 247. — Repertory of Patent In- ventions, N:o 7, p. 51. — DINGLERS poly- techn. Journal B. 19. p. 134 och 316. 31 kunnat finna någon felaktighet i pannan eller i säkerhetsventilen. Man har der- före börjat tvifla på säkerhetsventilens på- litlighet såsom ett medel att skydda pan- nan mot ångans för högt ökade spänning, och man har på flera ställen, åtminstone i England, alldeles uteslutit säkerhets- ventilen. I dess ställe har man då be- gagnat ett i båda ändar öppet rör, insatt i ångpannan på det sättet, att detsammas nedre ända står ett stycke under vattnet i pannan, och dess öfre ända öpnar sig i luften. Genom ångans tryckning på vat- tenytan i pannan stiger vattnet i röret till dess att vattenpelarens höjd motväger ångans tryckning; man kan således afpas- sa rörets höjd så, att vattnet vid en för stark tryckning hos ångan rinner öfver. Rörets diameter bör naturligtvis rättas ef- ter pannans storlek "). — Säkerhetsven- tilens opålitlighet synes vara bevisad ge- nom ett högst oväntadt phenomen, som för icke länge sedan blifvit observeradt af CLÉMENT i Paris. Om man låter ånga af hög pression utrusa genom en öppning ofvanpå en ångpanna, och man håller en rund metallskifva ett litet stycke öfver Öpp- ningen, så blir skifvan, då hon slappes, un- dankastad af den utrusande ångan. Detta är lätt begripligt. Men 1 om man förer skifvan intill öppningen och tilltrycker den, likasom om man ville tillsluta öpp- *) TREDGOLD‘s Principles of warming and ven- tilating public buildings &c. p. ia5 och följ.— DINGLERS polytechn. Journ. B. 23. p. 197. — 32 ningen med skifvan, och man sedan släp- per denna, så blir hon qvarliggande, oak- tadt ångan nu med ökad våldsamhet ut- rusar omkring skifvans brädd. Ännu me- ra förvånande blir phenomenet om öpp- ningen är vänd så att ångan rusar nedåt. Om man då gör samma försök som nyss är nämdt, så borde skifvan falla ifrån öppningen så väl genom sin egen tyngd, som ännu mera genom ångans tryckning på henne; men hon blir qvarhängande på öppningen oaktadt ångan uttränger omkring henne såsom förut. Samma phenomen äger äfven rum om försöket göres med comprimerad luft i stället för ånga, t. ex. med luft som utströmmar utur en blåsma- chin. Det är häraf lätt att inse huru opå- litliga de vanliga säkerhetsventilerna äro. Ty om ventilen icke i första Ögonblicket uppkastas tillräckligt hogt af ångan, hål- ler den sig qvar i Öppningen, äfven om ångans pression ökas, och lemnar ett så obetydligt utlopp för ångan, att ångpan- nan ej säkert skyddas för sönderspräng- ning 5). Bows‘s Man har försökt att kunna umbära BASsluftpumpen i ångmachiner, emedan den conden-fordrar en icke obetydlig kraft. Bower sa °n och BLAND i England hafva uttänkt ett slags siphon, medelst hvilken ångan, så snart den utkommer utur ångmachinens cylinder, condenseras genom en oafbru- ten *) Bulletin des Sciences technologiques, 1827, N:o i p. 41. “Sr 33 ten ström af kallt vatten. Denna appa- rat består af ett cylindriskt kärl, omgif- vet af ett dylikt men större lufttätt kärl. Sa att ett rum är lemnadt emellan båda kärlen. Ifrån bottnen af det inre kärlet nedstiger, genom bottnen af det yttre, ett 34 Eng. fot långt rör till en vattenreser- voir; röret har vid sin nedra ända, på sidan, en ventil som öppnar sig utåt. I toppen af det inre kärlet ingår, igenom det yttre kärlet, röret som leder ångan från ångmachinens cylinder; öppningen, genom hvilken detta rör ingår i det inre kärlet, omsluter icke röret tätt, utan lem- nar rundtomkring röret en cirkelformig öppning, hvarigenom vatten kan inkomma från det yttre i det inre kärlet. Från det yttre kärlets botten utgår ett rör, som nedstiger nära till bottnen af en vatten- reservoir, som står lägre än det yttre kärlet, men högre än den reservoir hvari det förut nämda långa röret slutar sig; det ena af dessa rör bildar således den kortare, och det andra den längre, schen- keln af en siphon. För att sätta appara- ten i verksamhet, insläppes ånga från ång- machinens cylinder till dess att all luft är utjagad och apparaten endast är fylld med ånga. Från den högre vattenreservoiren insläpper man nu (genom ett dertill en- kom anbragt rör) kallt vatten i nedre de- len af det långa röret som utgör sipho- nens längre schenkel. Ångan condenseras då i hela apparaten, hvarigenom ett luft- tomt rum, eller åtminstone en approxi- Pr. Paschs Arsb. 1826. 3 34 mation dertill uppkommer. Således ma- ste vattnet från den högre reservoiren sti- ga upp genom det derifrån gående röret, fylla först det yttre och sedan det inre kärlet (der ångan från machinens cylin- der inkommer och således nu condense- ras), och sedan nedrinna genom det lån- ga röret till den lägre reservoiren. I stäl- let för att låta vattnet uppstiga till con- densationskärlen från en lägre reservoir, kan man, då tillfälle dertill gifves, låta vattnet nedrinna i condensationskärlen ifrån en vattenreservoir ställd högre än dessa, i hvilket fall apparaten icke mera utgör en egentlig siphon. — Man har emot denna apparat gjort den grundade an- märkning, att dess uppfinnare synas haf- va glömt att ändamålet med luftpumpen, som de velat göra umbärlig, är att bort- skaffa den luft som utvecklas från ångan och vattnet i condensatorn. I den här beskrifna apparaten är denna luftutveck- ling icke undanröjd; luften måste således samla sig i öfre delen af condensations- kärlen , hvaraf följden först blir att si- phonéns verkan tillintetgÖres, och se- dan att, i det längsta nedstigande röret, luft kommer att intaga vattnets ställe och således helt och hållet upphäfva appara- tens hydrostatiska verkan. Det längsta röret kommer således slutligen att gifva utlopp åt ångan som då icke mera condenseras 5). *) The London Journal of Arts and Sciences N:o 38, p. 65.—Repertory of Patent-Inven- tions. Jun. 1826, p. 277. — DINGLERS poly- techn. Journal B. 14. p. n, och B. 21 p. 277 och 488. — Bulletin des Sciences Technolo- giques, 1826, N:o 10, p. 253. — 35 De förbättringar som under de sed- nare åren blifvit föreslagna i ångmachi- nens användande på fartyg och dess långt svårare begagnande till drifkraft för vag- nar, äro af den beskaffenhet, att en be- rättelse derom här icke är möjlig. — Då erfarenheten redan länge bekräf- tat de stora fördelarna af vattenångans användande såsom mechanisk kraft, och då de stora framsteg, som en mängd kon- ster och näringar gjort genom denna för- träffliga uppfinning, äro allmänt insedda, är önskan att finna ett mindre kostsamt surrogat för vattenånga helt naturlig; den har äfven gifvit anledning till flera försök, hvilka likväl ännu icke haft den följd som man önskat. De förnämsta bland dem torde dock förtjena att nämnas: Ibbetson har föreslagit att nyttja ether-Mecha- ånga i stället för vattenånga. Han an-, nisk märker, att ethern är ganska flygtig och ether- kokar redan vid 98° Fahr., och att ten- ånga, sionen af dess ånga är nära 6 gånger stör- re än af vattenånga: ty etherångans ten- sion vid vattnets kokpunkt svarar emot mera än 53 atmospherer, och är således öfver 4% atmospherer större än tensionen af vattenånga. Med samma qvantitet bränn- material och med lika stor cylinder, skul- . le således en ångmachin som, med vat- tenånga, arbetar med en tryckning af i atmospher, med etherånga arbeta med en tryckning af 53 atmospherer, och såle- des i brännmaterial allena gifva en be- sparing i det förhållande, att ioo delar brännmaterial åstadkomma, i om etherån- 36 ga användes, samma qvantitet kraft som 450 delar brännmaterial med vattenånga. Ethern angriper dessutom icke metaller F). — Det är lätt att inse de betydliga svårig- heter som skulle möta vid detta förslags verkställande i stort. Mecha- FARADAY visade, år 1823, att flera enskae så kallade permanenta gaser genom en conden-stark sammantryckning kunde condenseras serade till vätskor, hvilkas . ångor, äfven vid lå- ga temperaturer, hade en ganska stor ten- sion "). Denna sednare egenskap föran- lät HUMPHRY Davy att föreslå dessa vät- skor till erhållande af drifkraft för ma- chiner, emedan en ringa temperatur-upp- höjning redan är tillräcklig att öka ten- sionen af deras ångor till en ganska hög grad "*). Sedan har BRUNEL i London er- hållit patent på cn af honom föreslagen ångmachin, i hvilken ångan af comprime- rad kolsyra användes i stället för vatten- ånga. Ångmachinen har, såsom vanligt, en cylinder uti hvilken cn piston drifves upp och ned genom ångans omvexlande tryckning på öfre och undre sidan af pi- stonen. Men ångan trycker här icke ome- delbart på pistonen, utan denne är öfver ocli under omgifven af olja, hvilken ge- *) Mechanic‘s Magazine Nio 151. p. 174. -— DINGLERS polytechn. Journal. B. 21, p. 477- **) Se Årsberättelsen 1824, p. 63. ***) Se Repertory of Arts, Manufactures and Agri- culture, Mäij 1824, p. 15. — DINGLERS po- lytechn. Journ. B. 14, p. 273. — PRECHTL‘s Jahrblicher des polytechn. Institutes in Wien, B. 6 p. 408. 37 nom ångans tryckning omvexlande drifves in och åter ut ur cylindern, så väl öfver som under pistonen, hvarigenom denne sättes i rörelse. Kolsyran beredes på vanligt sätt i gasform, men comprimeras sedan till vätska, medelst en tryckpump, i 2:ne recipienter, som hvardera bestå af ett ver- ticalt cylindriskt kärl af jern eller annan metall. Genom hvardera af dessa reci- pienter gå en mängd rör, i hvilka varmt eller kallt vatten införes för att upphetta eller afkyla den omgifvande liquida kol- syran. Ifrån öfre ändan af hvardera re- cipienten går ett rör till öfre delen af 2:ne andra cylindriska metallkärl, så att hvar- dera recipienten derigenom står i förening med ett af de sistnämde kärlen, hvilka BRUNEL af deras ändamål kallar Expansions- kärl. Dessa innehålla olja, ofvanpå hvil- ken i hvardera kärlet en flottör simmar. Från nedra ändan af hvardera expansions- kärlet går ett rör till ångmachinens cylin- der, på det sättet, att röret från det ena expansionskärlet öppnar sig i den öfre, och röret från det andra kärlet i den un- dre delen af cylindern. För att hindra ångans afkylning genom beröring med me- tallkärlen, föreslår BRUNEL att inuti beklä- da dessa med träd. Machinen sättes i gång på följande sätt: Varmt vatten af omkring 50° C. insläppes i rören uti den ena recipienten, och på samma gång kallt vatten i den andra recipientens rör. Kol- syre-ångan i den första recipienten kom- mer då att verka med en kraft af om- kring 90 atmospherer, under det att ån- 38 114 Hl il Aisillj gan i den andra blott trycker med en kraft af 4° a 50 atmospherer. Flottören ned- tryckes således i det expansionskärlet som står i förening med den första recipien- ten, och oljan som kärlet , innehåller in- drifves i öfre delen af ångcylindern och nedtrycker pistonen. Nu insläppes tvert- om kallt vatten i rören i den första reci- pienten och varmt vatten i den andra re- cipientens rör. Ångan i den första reci- pienten condenseras då, under det att ån- gans pression Ökas i den andra. Oljan i det med den sistnämda recipienten för- enade expansionskärlet indrifves då under pistonen som derigenom lyftes. Genom kolsyrans omvexlande uppvärmning och afkylning i de båda recipienterna under- hålles således machinens gång. — Emot denna machin hafva åtskilliga inkast blif- vit gjorda, och Prechtl i Wien har lem- nat en afhandling, som har till föremål att, efter de data som erfarenheten gifvit, undersöka huruvida den liquida kolsyran kan med fördel användas till machin-rö- relse. PRECHTL‘s beräkningar gifva ett ne- kande resultat. Det följer af dem, att an- vändandet af den liquida kolsyran och an- dra dylika vätskor till frambringande af mechanisk kraft, medför inga fördelar fram- för vattenångans begagnande, utan blir tvertom dyrare, dels genom en större åt- gång af brännmaterial, dels genom ångans småningom skeende förlust, som ej kan undvikas och som kostar betydligt att er- sätta, och dels äfven derigenom att ma- chinen, som måste göras mycket stark för 39 att kunna uthärda ångans tryckning, blir betydligt kostsam. Dessutom blir denna machin förknippad med långt större fara än en vanlig ångmachin “). Flera gånger har det varit föreslaget Mecha- att till erhållande af mechanisk kraft be-kraftge- gagna förbränningen af vätehalliga ämnen.nom vä- P.. * 1 1.1 r ,, o tehaltiga Härvid bildas nemligen vattenånga, som, ämnens tillika med de permanenta gaser hvarmedförbrän- hon blir blandad, expanderas af förbrän- "Inf: ningshettan, hvarefter, under den följan- de afkylningen, vattenångan condenseras och gasernas volum minskas. På denna princip grundar sig en sinnrikt uttänkt machin, på hvilken BROWN i London ta-Bnows‘s git patent, och som under de 3 sednaremachin, åren väckt mycket uppseende. Den be- står hufvudsakligast af tvenne cylindriska kärl i hvilka ett ofullkomligt vacuum åstad- kommes genom förbränning af sådan bränn- bar gas som nyttjas till gaslysning. Hvar- dera kärlet har ett lufttätt slutande lock som af machinen aflyftes och pålägges ef- ter behofvet, och från kärlets botten ned- går ett rör till en vattenreservoir. Gasen inledes genom ett rör som, inuti kärlet, har flera små hål genom hvilka gasen ut- strömmar. Ett utanföre kärlet brinnande gasljus antänder gasen genom en öppning i kärlets sida. Så snart gasen är antänd, tillsluter machinen denna öppning och på- *) Repertory of PatentInventions N:o 9, p. 157.— PRECHTL‘s Jahrbiicher B. 9. p. 106. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 20, p. 103. — Bulletin des Sciences Technologiques 1826 N:o 3, p. 163 och N:o 4, p. 238. 4° Iu 1 lägger kärlets lock, hvarigenom den an- tända gasen blir innestängd. Då nu de instängda förbränningsproducterna under afkylningen sammandraga sig, uppstiger, från den ofvannämde reservoiren, vatten i kärlet, hvarifrån det sedan utrinner och sätter ett öfverfallshjul i rörelse. Emed- lertid förbrännes gas i det andra kärlet, och följden blir der densamma som nyss är nämd. På detta sätt hålles hjulet i en oäfbruten gång genom gasens omvexlande förbränning i de båda kärlen. Det är ic- ke möjligt att här lemna en fullständig beskrifning på machinens sammansättning, som icke utan bifogade teckningar kan gö- ras tydlig. Genom en förändring af ma- chinen kan man, i stället för att uppfor- dra. vatten, med densamma sätta en pi- ston i rörelse. — Emot de väntade för- delarne af BROWN‘s machin hafva många grundade tvifvel blifvit yttrade. Man har anställt försök med densamma på ångfar- tyg, och funnit att de, medelst denna ma- chin, kunde gå 7 å 8Eng.mil i timmen, men ett sällskap som förenat sig i afsigt att i stort utföra BROWN‘s förslag, upplö- stes, sedan man fann att den för machi- nen nödiga gasberedningen blef för myc- ket kostsam. Det berättas likväl att ett nytt sällskap snart kommer att i ofvan- nämde afsigt bilda sig, emedan BROWN skall hafva funnit utvägar att göra använ- dandet af sin machin mindre kostsamt F). +, *) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 43, p. 3 6, N:o 44, p. 57, Nio 46 p. 202. — Lieutenant ERICSSON har både i Eng-EnCssONs land ocli i Sverige erhållit privilegium påMachin. ett sätt att åstadkomma mechanisk kraft, hvilket till principen är detsamma som BROWN’ s. S. MOREY, i Nord-Amerikanska För-MonEr‘s enta Staterna, har* uppfunnit ett slags ång-Machin- machin, i hvilkens cylinder vacuum er- hålles genom förbränningen af en bland- ning af atmospherisk luft och ånga af spiritus vini blandad med litet terpentin- olja. Så vida jag känner, har ännu icke mera blifvit bekant om denna machin, än att en modell deraf blifvit gjord, hvilken hållits i gång, utan att blandnin- gen som gaf ångan behöfde uppvärmas högre än till blodets temperatur 9). S. HALL i England har erhållit pa- Halls tent på en ångmachin, som han vill sätta änzma- i rörelse med decomponerad vattenånga. med"de- Han föreslår härtill en apparat, så inrat-compo- tad, att vattenångan kommer att stryka vatten- igenom elden hvarmed vattnet upphettas ånga, för att decomponeras af brännmaterialet, hvarefter de gaser som genom ångans de- composition bildas skola sätta ångmachi- Repertory of Arts, Manufactures and Agri- culture, Nov. 1824, p. 321. — Repertory of Patent-Inventions N:o 2. p. 102. —DINGLERS Polytechn. Journal, B. 15, p. 129, B. 16. p. 179, B. 18. P- 118, B. 23. p. 561. — Bulle- tin des Sciences Technologiques 1824 p. 227. *) London Journ. of Arts and Sciences N: 69 p. 375. — London Mechanic‘s Magazine, d. 24 Jun. 1826, p. 128. —DINGLERS Polytechn. Journ. B. 21. p. 183. — Bulletin des" Scien- ces Technologiques, 1827. N:o i, p. 39. i Pr i ' 'IMPNI "| 1 1 nen i rörelse. HALL‘s afsigt härmed är att vinna en större kraft, emedan gaser- na, under en gifven pression och tempe- ratur, intaga ett större rum än ångan hvaraf de äro bildade; de äro dessutom permanenta och kunna derigenom verka vid en temperatur som ej öfverstiger at- mospherens "). •— Inrättningen af HALL‘s apparat kan här icke beskrifvas; det tor- de ändå vara lätt att inse att hans förslag icke kan vara praktiskt användbart. Rörelse- Ibland medel att åstadkomma me- kraft förchanisk kraft är det som af Engländaren genom" JOHN VALLANCE i Brighton blifvit föresla- o "1 luftens get säkert ett af de aldra sällsammaste, tryck- 9- - . ... 1 Han har erhållit patent på ett nytt sätt ning. att, ifrån ett ställe till ett annat, fort- skaffa resande och varor med mycket större skyndsamhet än som på något af de hittills kända sätten är möjligt. Till detta ändamål föreslår han att, af ihåli- ga tackjerns-cylindrar af 12 fots längd och 6 fots diameter, sammansätta ett lufttätt rör som räcker ifrån det ena till det andra stället emellan hvilka man vill öppna communicationen. I detta rör stäl- les ett slags cylindrisk vagn af nära sam- ma diameter som rörets, och vid rörets ena ända utpumpas luften utur röret me- delst en eller flera luftpumpar. Då luften • dl *) GILL‘s Technical Repertory, N:o 39, p. 177. — The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 58, p. 123. — DINGLERS Polytech. Journ. B. 17, p. 152 och B. 19, p. i3o. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1827. Nzo 2, p. 112. 43 på detta sätt förtunnas framföre vagnen sättes denne i rörelse genom den bakom påtryckande luften. Vagnen livilar på ett hjul, livars axel vänder sig i tvenne bös- sor, en på livardera sidan om hjulet; från livardera af dessa uppstiger en stång som med öfra ändan slutar sig i en piston livilken går i en cylinder innehål- lande comprimerad luft. Ändamålet här- med är att förekomma vagnens skakning, ty den comprimerade luften gör här, ge- nom sin elasticitet, samma tjenst som fjädrarna på en vanlig vagn. Vagnen stödes föröfrigt mot insidan af röret, hvari deh går, med trissor, som bibehålla vag- nen i sitt läge och minska frictionen emot röret. VALLANCE beräknar vagnens hastig- het på följande sätt: Om skillnaden emel- lan lufttryckningen framföre och bakom vagnen svarar emot 2 tum på barometern, så blir tryckningen på vagnens baksida ungefär ett skålpund på qvadrattumen. Om nu röret, hvari vagnen går, har 6 fots inre diameter, så blir den kraft, hvar- med vagnen drifves framåt, 4000 skålpund, och vagnen kommer att gå omkring 200 Engelska mil i timmen. Denna hastighet kan ökas eller minskas genom luftens stör- re eller mindre förtunning framföre vag- nen , men VALLANCE slutar af den hastig- het hvarmed luften inrusar i fullkomligt vacuum, att man ej kan få vagnen att gå med en hastighet som öfverstiger 1000 Engelska mil i timmen. •—> För att gifva tillkänna när luftpumparna skola sättas i gång, föreslår VALLANCE ett slags under- ' fil’ g h il ") J jordisk telegraph, bestående af ett med vatten fyldt rör, som räcker ifrån stäl- let, hvarifrån vagnen går, till stället der luftpumpen är. Vattnet i detta rör sättes i rörelse med ett slags piston, hvarige- nom en visare vid luftpump-stationen ut- ' märker på en tafla det tecken som man vill gifva. •—. Att ett så vidunderligt för- slag som detta någonsin kunde sättas i verkställighet, skulle väl ingen kunna för- moda. Likväl gifva.de Engelska Journaler- na den i sanning förvånande underrättelse, att VALLANCE, vid Brighton, verkligen satt en vagn i rörelse, på ofvannämde sätt, i ett rör af 150 fots längd och 5 fols dia- meter, och att hans försök börjat väcka en ganska stor uppmärksamhet. Flere ansedda personer, som dervid varit när- varande, skola hafva kommit till öfvertygel- se, att detta ovanliga communications-sätt icke allenast är möjligt, utan äfven kom- mer att medföra stora fördelar “). Bra- BRAMAH‘s hydrauliska präss har fått präss en väsendtlig förbättring af SPILLER i Eng- förätt-land. Denna präss har, genom sin vid- " ’ sträckta användbarhet vid en mängd till- fällen, der en hög grad af prässning el- ler en stor kraft fordras, blifvit en af sed- nare tiders nyttigaste uppfinningar. Då den är inrättad på det vanliga sättet, har *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 58, p. i 13. och Nio 72 p. 151. — DINGLERS Po- lytech. Journal B. 19 p. 362. och B. 23, p. 385. — Bulletin des Sciences Technologiques 1826, Nio 6. p. 370; Nio ii. p. 299, och 1827 Nio 2 p. 117. — 45 likväl dess användande i vissa fall, t. ex. vid bomulls packning, oljeprässning , m. fl. en olägenhet, bestående i den stora olik- heten i den kraft som under olika peri- oder af prässningen fordras för att un- derhålla prässens gång. Denna kraft är i början ganska liten, men vexer sedan allt mer och mer i mon som det prässade ämnet gör ett ökadt motstånd. Derföre kan, då mennisko-kraft begagnas, en enda person med största lätthet börja präss- ningen, men under arbetets fortsättning fordras en allt större och större kraft ocli slutligen blifva flera personer nödvändiga för att åstadkomma de högre prässnings- graderna. Då åter prässen sättes i gång med en kraft som ej förändras, t. ex. af vattenhjul eller ångmachin, lider machi- neriet af ojemnheten i motståndet. Des- sa olägenheter har man på flere sätt för- sökt att afhjelpa , men med föga fram- gång, till dess att SPILLFR lyckades deri genom en lika enkel som sinnrikt uttänkt inrättning. —, Det är bekant att verkan hos BRAMAH‘S präss åstadkommes derige- nom att man, medelst en tryckpump, in- drifver i prässens cylinder en viss portion vatten vid hvarje pumpslag. Om prässen har blott en tryckpump och denne drif- ves af en oföränderlig kraft, så bör den vattenqvantitet, som ett pumpslag gifver, ej vara större än att den af den gifna kraften kan indrifvas i cylindern då präs- ningen nått sitt maximum. Vid sådana tillfällen der motståndet i början är rin- ga, men sedan beständigt tilltager, t. ex. 46 vid oljeprässning, måste således machine- riet vara beräknadt för den högsta graden af prässning, och följaktligen användes utan nytta ett stort öfverskott af kraft under de föregående perioderna af präss- ningen. Den kraft som fordras för att drifvä pumpen, är, vid hvarje pumpslag, proportionel mot den indrifna vattenqvan- titeten multiplicerad med motståndet. Följ- aktligen hör, om kraften skall vara lik- formig, den indrifna vattenqvantiteten va- ra störst i början då motståndet är minst, och sedan successivt minskas i mon som motståndet vexer. För att vinna detta ändamål liar SPILLER inrättat den hydrau- liska prässen på följande sätt: Prässen har två tryckpumpar af samma storlek, hvilka båda inprässa vattnet i cylindern. De båda pumpstöflarna stå i förening med hvarandra genom ett rör, så att vattnet kan gå ifrån den ena pumpstöfveln till den andra. Detta föreningsrör commu- niceras dessutom med ett kärl som inne- håller ventilerna, och från hvilket 2:ne rör leda vattnet till prässens cylinder. Tvenne tandade hjul af olika storlek, hvilka gripa i hvarandra, hafva livardera i ändan af axeln en vef; dessa båda vef- var drifva de 2:ne tryckpumparnas stän- ger. Båda hjulen sättas i rörelse genom en likformig kraft som kringdrifver det ena hjulet. Men som hjulen äro af olika storlek, blifva antalen af deras omlopp på samma tid olika; således förändras beständigt vefvarnas relativa ställning, och följaktligen komma de båda pumpstän- 47 gerna alt göra slag af beständigt olika längder. Då nu de båda pumpstöflarna communicera med hvarandra genom of- vannämde föreningsrör så måste äfven den vatten-qvantitet, som under hvarje omlopp af hjulen inprässas i prässens cylinder, beständigt variera. Om t. ex. det större hjulet har 81 tänder, men det mindre blott 80, så gör detta sednare 1g% omlopp på samma tid som det större hjulet gör t omlopp, och då det större hjulet gått 20 hvarf omkring, har det mindre hjulet gått 201 hvarf. Om, vid början af hju- lens gång, de båda vefvarlla stå i lodrät rigtning uppåt och följaktligen parallelt med hvarandra, så äro båda pumparnas pistoner upplyftade till öfre ändan af pumpstöflarna, och göra livardera, under hjulens första omlopp, lika långa slag, då man icke afser den lilla skillnad som upp- kommer af hjulens olika storlek. Genom detta första pumpslag indrifves således i prässens cylinder så mycket vatten som får rum i båda pumparna, eller dubbelt så mycket som inrymmes i en af dem. Då det större hjulet gjort 20 omlopp, kommer det mindre hjulets vef i en ho- rizontel rigtning under det att den andra vefven är rigtad verticalt uppåt, eller vef- varnas rigtningar göra emot hvarandra en rät vinkel; således har den pistonen som drifves af det mindre hjulet redan gjort | slag nedåt då den andra pistonen först börjar att nedstiga. Då den förstnämde pistonen fullbordar den återstående hälf- ten af sitt slag nedåt, gör den andra pi- 48 - • stonen den första hälften af sitt slag; det vatten, som innehålles i nedersta hälften af den ena och i öfversta hälften af den andra pumpen, indrifves således i cylin- dern. Men då den pistonen som drifves af det större hjulet gör det sista halfva slaget, stiger den pistonen, som drifves af det mindre hjulet, 3 slag uppåt; vattnet, som utdrifves utur den ena pumpen, in- går då, genom det förut omtalta förenings- röret, i den andra pumpen, och inkom- mer icke i präss-cylindern, som således erhåller blott hälften af den vattenqvan- titet som rymmes i båda pumparna, eller så mycket som en af pumparna kan in- nehålla. Då det större hjulet gjort 40 omlopp, kommer dess vef att stå rätt upp- åt, likasom i första början, men det an- dra hjulets vef kommer att stå lodrätt nedåt, och den ena pistonen börjar sitt slag nedåt då den andra börjar sitt slag uppåt. Hela den vattenqvantitet som in- nehålles i den ena pumpen ingår då i den andra genom föreningsröret emellan båda, och prässens verkan upphör F). Prässad Gosset i England har erhållit patent mete"på ett sätt att prässa me talltrådsväf, för att deraf formera korgar, täcklock o. d. af hvarjehanda skapnader. Detta sker helt • en- *) Se Tredgold’s Afhandling i Edinburgh Phi- losophical Journal Vol. 14, p. 29, och i GILL‘s Technical Repository N: 50, p. 65. — Bul- letin des Sciences Technologiques, 1826, N:0 2, p. 94. — London Journal of Arts and Scien- ces, No 62, p. 337. 49 enkelt på följande sätt: Ett stycke metall- väf lägges öfver en urhålkad form och in- prässas deri med ett motsvarande convext block som tilltryckes med en skruf. Väf- ven tänjer sig lätt efter formens och bloc- kets skapnad, utan att slå veck. Den utom formen utstående delen af väfven afklip- pes, och vid den på detta sätt jemnade kanten af metallväfspjecen fastlödes rundt- omkring en metallremsa dels för pryd- nads skuld, dels för att gifva pjecen mera stadga “). — Denna uppfinning är icke Engelsk, utan synes vara Fransk. Man förfärdigar allmänt i Frankrike, på detta sätt, en mängd rätt vackra arbeten, ibland annat täcklock för att om sommaren skyd- da matvaror för flugor och andra inseeter. Dessa lock äro lätta och beqväma, och förtjena för renlighetens skuld att komma i bruk i hvarje hushåll. I stället för det vanliga och besvärliga sättet att rifva långsammaOvarnar målarefär- för må- ger har man uttänkt färgq varnar, genomgers rif- hvilka arbetet går långt fortare, en större ning q vantitet färg kan rif vas på en gång, och färgrifningens ofta skadliga inflytelse på de dermed syssélsatte personers helsa före- kommes. En sådan färgqvarn är uppfunnen af LEMOINE i Frankrike. Den består af två horizontela på hvarandra löpande stenar, af hvilka den undre har dubbelt så stor *) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 43, p. q. — DINGLERS polytechn. Jour- nal.B. 15. p. 292. Pr, Paschs Årsb. 1826. 4 diameter som den öfre. Båda stenarna vända sig i motsatt led, livardera på sin axel. Den öfre stenen, eller löparen, är så ställd, att dess medelpunkt ligger emel- lan medelpunkten och peripherien af den undre stenen, och dess kant skjuter un- gefär i tum Öfver den undre stenens me- delpunkt. Löparen trycker emot den un- dre stenen med hela sin tyngd som ut- gör emellan 30 och 4 o skålpund. Den lyfter sig tid efter annan för att taga fär- gen under sig, på det att hela färgmassan må blifva fullkomligt rifven. En visare utmärker på en siffertafla antalet af ste- narnas omlopp och gifver således tillkän- na graden af färgens finhet. Sedan man undersökt huru många omlopp af stenarna fordras för att gifva färgen den finhet man anser tillräcklig, inrättar man machi- neriet så, att en klocka genom sitt ljud tillkännagifver när färgen är färdigrifven. Machinen är så inrättad att, då klockail ger nyssnämda tecken, ett slags stor knil nedfaller på den undre stenen och hop- samlar den rifna färgen, under det att den öfre stenen eller löparen medelst en häf- stång hålles upplyftad 5). En närmare beskrifning på denna färgqvarns inrättning kan här icke lemnas. En annan färgrifningsmachin är upp- funnen af POLLARD i England. Rifstenen är här fast. Tvenne löpare, som rifva *) Bulletin de la Société pour 1’Encouragement de ‘Industrie nationale, N:o 265, p- 212. — DINGLERS Polytechn. Journal. B. 22, p. 177- färgen, sättas genom ett machineri i en sådan rörelse, att icke allenast hvardera af dem vänder sig omkring sin medelpunkt, utan äfven denne beständigt beskrifver en cirkel, b varigenom hvardera löparen får en epicycloidisk rörelse. Hvardera löpa- ren kan äfven, i stället för att bestå afen enkel sten, vara sammansatt af flera mindre löpare •). •— Denna machin synes vara ganska ändamålsenligt inrättad. Dess sam- mansättning kan utan teckning icke göras rätt begriplig. Uti de till väfnaders tillverkning, och till deras råämnens förberedning, hö- rande machiner hafva en så stor mängd för- bättringar blifvit dels föreslagna dels verk- ställda, ätt en någorlunda fullständig be- skrifning derom, om den här vore möj- lig, skulle vida gå öfver de gränser som för denna Berättelse äro tillåtna. Jag får derföre, i det följande, endast i korthet vidröra de särskilta delarna af detta vid- sträckta ämne: Engelsmannen DIxON har infört i Frank- Machi- rike tvenne i England uppfunne ma-Bomuls chiner för bomulls rening och förberedan-renande de till kardningen. Dessa machiner, som°sere-" visat sig vara af mycken nytta och haf- dande va blifvit oumbärliga i alla stora bomulls- kard- spinnerier, hafva sedermera äfven blifvit ning, med mycken noggranhet förfärdigade af *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 44, p. 72. — The Mechanic’s Magazine Nto 160 d. 16 Sept 1826, p. 305. —DINGLERS Polytechn. Journ. B. 22 p. 185. 52 PTHET i Paris. PIHET kallar den ena ma- chinen Batteur éplucheur och den andra Batteur étaleur. Uti den första machinen piskas bomullen för att öppnas och befri- as från dam och alla gröfre orenlighe- ter. Bomullen lägges på en duk som går utan ända öfver två rullar. Från du- ken emottages den af tvenne valsar eller så kallade matare och införes af den i machinens första afdelning, der den blir piskad af tvenne vid en horizontelt liggan- de axel fästade vingar, hvilka kringsvän- ga med en hastighet af 800 å 900 hvarf i minuten. Dammet och orenligheterna utfalla genom ett jerntrådsgaller och utgå dessutom genom en öppning öfverspänd med messingsväf ofvanpå machinen. Bom- ullen, som nu blifvit betydligt renad, faller sedan på en annan duk utan ända, emottages såsom förut af tvenne valsar och inkommer i machinens andra afdelning, hvilken är inrättad på samma sätt som den första, der den ånyo blir piskad och renad, hvarefter den utkommer ur machi- nen. Denna machin ger mindre förlust af bomull än den på vanligt sätt anställ- da piskningen, och medförer en stor be- sparing af tid och handarbete. Den renar 300 å 400 skålpund bomull om dagen. — Om bomullen skall användas till garn af finare sorter eller högre numror, måste den ännu en gång undergå piskning; den måste dessutom hafva form af en vadd innan den kardas. Till dessa ändamål tjenar den andra machinen eller den så kallade Batteur étaleur. Bomullen lägges 53 på en duk utan ända, som förer bomul- len till ett par valsar, hvilka införa den i machinen, der den undergår en piskning, alldeles på samma sätt som i den första machinen, genom ett par vingar som kring- svänga med en hastighet af 1000 hvarf i minuten. Dammet utfaller dels genom ett galler, dels utdrifves det utur machi- nen och utföres ifrån verkstaden genom en öfver machinen anbragt ventilator. In- uti machinen finnes en med messingstråds- väf öfverspänd trumma som vänder sig långsamt omkring. Dammet, som af ven- tilatorn liksom utsuges ur machinen, må- ste, för att utkomma, gå igenom messings- väfven hvarmed nyssnämda trumma är beklädd. Den i machinen kringflytande fint fördelade bomullen skulle gå ut sam- ma väg som dammet, om icke messings- väfven, som utgör trummans beklädning, hindrade det. Bomullen lägger sig derfö- re omkring trumman, från hvilken den sedan emottages af en duk utan ända, och föres derifrån emellan tvenne tack- jernsvalsar, hvilka hoptrycka bomullen till en sammanhängande vadd. Denna vadd upplindas sedan på en rulle som hvilar på tvenne andra rullar. -— Denna machin renar och formerar till vadd 5oo skålpund bomull på 12 timmar. 1 stora fabriker medför denna machin en ganska stor be- sparing, emedan en person kan sköta 16 å 20 sådana machiner. Den på detta sätt beredda bomullen kardas med långt me- ra lätthet, och kardorna lida mycket min- dre deraf, än då bomullen på vanligt sätt 54 li blifvit handterad. Förlusten af bomull blir äfven mindre än vanligt *). Bland äldre machiner, som hafva till ändamål väfnadsrudimateriers förberedning, förekommer uti Description des Machines et procédés spécifiés dans les Brevets d‘in- vention, de perfectionnement et d‘impor- tation T. 7 p. 364, den förut icke pub- licerade beskrifningen på en af J. COLLIER i Paris uppfunnen machin att reda ull och på samma gång skilja de fina håren från de grofva. Uppfinnaren erhöll Bre- vet d‘invention på denna machin år 181 4. Kard- SMITH i England har tagit patent på machi- ett förbättradt sätt att karda ull och bom- ull. Han anmärker att kardningen lättas af värma, och föreslår derföre att upphet- ta insidan af kardcylindern med vatten- ånga. Men som träd är en svag värme- ledare, föreslår Smith att göra cylindern af koppar , och att fästa kardtänderna i tenn i stället för i läder. — Användandet af värma vid de förberedande operationer som ull, bomull och silke böra undergå, är icke nytt, utan har i England länge varit kändt och brukadt =). En inrättning på vanliga kardmachi- ner, hvarigenom kardorna, under machi- nens gång, befrias från dam och andra *) Bulletin de la Societe d‘Encouragement pour l‘Industrie nationale, 1824, pag. 197 och Nto 267, p. 273. — Manuel du Filateur par NOEL, p. 114. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16, p. i. och B. 23, p. 97. **) The London Journ. of Arts and Sciences Nt • 66, p. 195. 55 orenligheter som lägga sig emellan kard- tänderna, har blifvit uppfunnen af A. Bu- CHANAN i England. Detta sker medelst en cylindrisk borste som går fram och till- baka öfver kardmachinen. Uti kardma- chiner för bomull äro, såsom bekant är, kardorna fästade vid bräden som äro lag- da öfver kardcylindern. BUCHANAN‘S ma- chin är så inrättad, att dessa bräden, det ena efter det andra, tid efter annan vän- da sig om, så att den med kardor bekläd- da sidan kommer upp ; i samma mon som detta sker, passerar borsten öfver kardor- na och renar dem, hvarefter hvar och en af kardorna vänder sig tillbaka i sitt rätta läge. Borsten fortsätter derefter sin gång ända till aftagsvalsen, som renas på sam- ma sätt som kardorna. Sedan går bor- sten tillbaka öfver kardorna, och nedsti- ger till andra ändan af machinen, der en kam rensar borsten från den upptagna orenligheten. — Då kardorna blifva slöa, kan en cylindrisk slipsten insättas i bor- stens ställe och sättas i gång på samma sätt som denne, för att skärpa kardorna “). Följande äldre machiner, på hvilka patent blifvit tagna i Frankrike, hafva un- der de sednare tre åren blifvit allmänt bekanta: — Machiner att kamma ull, lin och silke, på hvilka DE MAUREY i Incar- ville nära Lou viers erhållit patent år *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 57, p. 65. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1826, Nzo io, p. 230. 56 1813 a). — En machin till ulls kam- ning, på hvilken Busby erhållit patent år 1816 b). —• En förbättrad kardmachin af CHAVERONDIER i Roanne, li varpå patent er- hölls år 1818 c). — En förbättrad ma- chin till kardtänders tillverkning, på hvil- ken Fru Scrive & Son i Lille tagit pa- tent år 1813 d). — Mathieu och Gohin i Paris togo, år 1817, patent på en ma- chin som icke allenast gör kardtänder, utan äfven sticker hål i kardlädret och insät- ter tänderna deri e). Spinn- Lister i England har föreslagit åt- machi- skilliga förbättringar i sättet att spinna kamullsgarn, genom hvilka ullens kamning undvikes. Machinens inrättning består hufvudsakligen i följande: Loquetterna le- das under en rulle, som går i ett tråg fyldt med varmt eller kallt vatten, hvar- vid de sammanhäfta och komma att ut- göra en enda. Den våta ullen passerar derefter emellan ett par valsar som ut- prässa vattnet och göra ullen ännu mer sammanhängande. Sedan går ullen suc- cessivt emellan 3 par sträckvalsar, hvilka gå med olika hastigheter, på samma sätt som valsarna i en bomulls-spinnmachin. Den sträckta ullen går slutligen emellan 3 par andra valsar, hvilkas ändamål är “) Description des machines et procédés specifi- es dans les Brevets d‘invention, de perfection- nement et dämportation, Tom. p. 140. 3) Ib. Tom 8, p. 273. <) Ib. Töm 10, p. 230. 4) Ib. Tom 7, p. 284. : ' «) Ib. Tom 10, p. 76. 57 att göra ullens hår raka. I hvart och ett af dessa 3 par är den undre valsen ihå- lig för att kunna upphettas antingen med vattenånga, eller, på vanligt sätt, medelst ett instucket upphettadt jernlod. Ullen är nu färdig att undergå den första gra- den af spinning •). CHELL i England har infört åtskilliga förbättringar i machiner till lins, hampas och laccage-silkes spinning. Hans ma- chiner äro construerade på samma prin- ciper som de hvilka nyttjas till bomulls spinning, blott med de förändringar som beskaffenheten af det ämne, som skall spinnas, fordrar. Linet sträckes, på sam- ma sätt som bomull, emellan några efter hvarandra följande par valsar, af hvilka det par som först emottager linet vänder sig med en mindre hastighet än nästa par, och detta med mindre hastighet än det följande paret, men för lin måste val- sarna vara mycket tjockare och längre än för bomull. I hvart par är den undre valsen af metall och refflad efter längden såsom vanligt; men den öfre valsen, eller så kallade packvalsen, som med vigter hålles tryckt emot den undre, är samman- satt på ett eget sätt. Den är nemligen gjord af en tillräcklig mängd runda skif- vor af tjockt läder, hvilka i midten haf- va ett hål hvarigenom de äro uppträdde *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 42, p. 292. — The Repertory of Patent In- ventions, N:o 9, p. 153. — DINGLERS Poly- tech. Journ. B. i5j p. 46. och B. 20, p. 209. på en axel; i valsens båda ändar äro me- tallskifvor och skrufvar, hvarmed läder- skifvorna hårdt sammanprässas. Valsen är sedan slätsvarfvad i en svarfstol. För att göra valsen ogenomtränglig för vatten, indränkes den med linoljefernissa och tor- kas. Valsparen äro sä inrättade att dc kunna flyttas närmare till eller längre ifrån hvarandra, allt efter som linfibrer- nas längd fordrar. Som valsarnas afstånd ifrån h varandra här måste vara mycket läng- re än i en sträckmachin för bomull, kun- de det hända att linet, under sin gång ifrån det ena valsparet till det andra, ej kunde bära sig, utan föll ned emellan vals- paren; derföre går, under valsarne, ett bredt band utan ända, spändt öfver 2:ne rullar, hvilket tjenar till att understödja linet. Tätt bakom hvar och en af pack- valsarna sitter en liten vals, hvars ända- mål är att nedstryka de linfibrer som un- der sträckningen kunnat komma att resa sig. Det sträckta bandformiga linet emot- tages af ett par särskilta valsar framfö- re sträckvalsarna, och samlas i blecktrum- mor, på samma sätt som det sker med bomull. — Linet är nu färdigt att gå ige- nom förespinningsmachinen, der 5 ä 6 lin- band förenas till ett, hvilket utsträckes till en för spinnmachinen passande finhet och får en lindrig snodd. Sträckningen uti denna machin sker genom valsar, alldeles på samma sätt som i den förra. Derige- nom att flera linband på detta sätt för- enas och sedan sträckas, erhålles en jem- nare tråd. — Sedan linet undergått den- 59 na behandling, föres det till spinnmachi- nen, som har sträckvalsar af samma con- struction som förut är nämdt, och för öf- rigt är inrättad lika som en spinnmachin för bomull. Det på ofvannämde sätt för- beredda linet införes i spinnmachinen ge- nom ett par valsar, af hvilka den undre till en del är sänkt i vatten. Härigenom blir linet vått innan det kommer emellan .sträckvalsarna, sträckningen går lättare och garnet får samma släthet som om det vore spunnet för hand "). — Detta sätt att förbereda och spinna lin har af upp- finnaren sedermera fått några förbättrin- gar, och berömmes såsom ganska fördel- aktigt. KAY i England har tagit patent på en an- nan machin till att förbereda och spinna lin. Sedan linet medelst den vanliga ma- chinen blifvit utsträckt till smala band, lägga sig dessa i höga och smala kärl, hvilka äro ställda öfver andra kärl som stå i vatten och äro försedda med hål, ge- nom hvilka vattnet inkommer i dem. Då det sträckta linet samlat sig i de öfre kär- len, nedprässas det uti vattnet i de un- dre kärlen till dess att all luft emellan linfibrerna är utdrifven. De undre kärlen borttagas då, och linet lemnas i dem att macereras i 6 eller flera timmar, hvaref- ter det föres till spinnmachinen. Vals- *) The Repertory of Patent Inventions N:o 10, p. 265. — The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 47, p. 232 och N:o 66, p. 189. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16, p. 39, och B. 21, pag. 8. paren uti denna äro ställda öfver hvaran- dra i ett verticalt plan, i stället för att ligga i ett horizontelt plan bredvid hvar- andra såsom i vanliga spinnmachiner. Här- igenom behöfvas inga band utan ända för att understödja linet emellan valsparen, och machinen intager mindre rum. Val- sarna som emottaga linet hafva blott 24 tums afstånd från sträckvalsarna, och gö- ra blott ett hvarf under det att desse sed- nare göra åtta. Linets maceration skall, enligt KAY, tillåta detta korta afstånd emel- lan valsarna “). Spinnmachinerna hafva i England fått åtskilliga andra förbättringar än de ofvan- nämde, men som här ej kunna beskrifvas. TAYLOR har i spinnmachiner för silke, bomull, ull och lin, föreslagit en förän- drad form af valsarne och ett eget sätt att genom dem leda ämnet som spinnes, hvarigenom en mera jemn tråd skall er- hållas "“). *—. BRADBURY har gifvit spinn- machinen en inrättning, hvarigenom val- sarna stadna om tråden går af "EF). — Förbättringar i spelens rörelse äro före- *) The Repertory of Patent Inventions, N:o 11, p. 317- — **) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 48, p. 288. — DINGLERS Polytechn. Journ, B. 16, p. 445. ***) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 54, p. 352. — The Repertory of Patent Inventions, N:o i, p. 66. — DINGLERS Poly- techn. Journ. B. 18, p. 186.— 61 slagna af GREEN a) och af LEACH b). — Spinn- och slubbmachiner med två rader spel äro föreslagna af HIRST c). En inrättning hvarigenom bomull och silke kunna, på en gång och med samma machin, dubleras och tvinnas, är uppfunnen af GIMSON d). — Förbättringar i vissa delar af spinnma- chiner för bomull eller silke äro föreslag- na af HEATHCOAT e). •— Price har tagit pa- tent på en uppfinning att spinna ull ome- delbarligen från kardmachinen/). BADNALL har uppfunnit en inrättning, hvarigenom flera slags silke kan erhållas med samma machin 8). Följande äldre machiner, på hvilka Brevets blifvit erhållna i Frankrike af ne- dannämde personer, hafva under de 3 sist- a) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 48, p. 283. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16, p. 446. — b) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 53, p. 304. — DINGLERS Polytech. Journ. B. 17, p. 422. — €) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 69, p. 359. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 22, p. 325. — d) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 55, p. 414. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 18, p. 344. e) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 61, p. 281. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. . 20, P- 19. . /) Se The Lond. Journ. of Arts and Scien- ces, Nio 65, p. 119 och DINGLERS Polytechn. Journ. B. 21, p. 395. Beskrifningen på den- na uppfinning är högst otydlig. s) The London Journal of Arts and Sciences Nio 39, p. 121. 62 förflutna åren blifvit beskrifna. — Machi- ner att förbereda och spinna kamull, af Fru GARNETT, år 1806 a), och af CHAUVELOT i Dijon, 1815 b). — Spinnmachin för kar- dad ull, så inrättad att jäcken går tillba- ka med en likformigt minskad rörelse, af GUEROULT i Paris, i 809 c). — En spinn- machin för ull af WEBER i Elsass, 1810 d\ — En finspånadsmachin for kardad ull, af BÉLANGER, 1816. Vid expositionen af Fran- ska industri-producter år 1819 blef den- na machin belönt med en silfvermedaille af Central-Juryn, som tillika yttrade sin önskan att Regeringen måtte inköpa ma- chinen tillika med patentet, för att göra machinens begagnande fritt, hvilket äfven skedde e). — Machiner till ulls kardning och spinning, af MARTIN & Comp. i Orleans, 1803 ). — Förbättrade kard-och spinn- machiner , af MAYSSEMER i Paris, 1810 8). — Kard- och spinnmachiner för ull och bom- ull m. m. af PRIVAT i Lodéve, 1813*).— Spinnmachin för bomull och andra ämnen, af CALLA och SUREDA, 1812. Denna ma- chin skiljer sig från andra spinnmachiner genom inrättningen af spelen, som äro a) Description des machines et procédés spéci- fiés dans les Brevets, Tom. 6, p. 168.—Bul- letin des Sciences Technologiques, 1824, p. 153. b) Description des mach. et procédés specif. dans les Brevets, T. 8, p. 266. c) Ib. T. 5, p. II7. d) Ib. T. 5, p. 230. O Ib. T. 5, p. 5. f) Ib. T. 6, p 371. g) Ib. T. 8, p. 162. h) Ib. T. 10, p. 190. 63 stödda i båda ändarna. Öfra ändan af hvart och ett spel (spiller) slutar sig i en ihålig skruf, i form af en korkskruf, ge- nom hvilken tråden går a). — Machiner att förbereda och spinna lin och hampa, af LEROY i Paris, 1807 b). —Förbättrade valsar till spinnmachiner, af DELVAU i Pa- ris, 1817. Förbättringen af dessa valsar består deri, att skinnet, hvarmed de äro beklädda, ej har någon söm. Till detta ändamål afflås skinnet af fårfötter, hvilket sedan behandlas med kalkvatten för att be- frias från ullen,h varefter det garfvas och be- redes på vanligt sätt. Man erhåller såle- des rörformiga skinn, hvilka öfverallt bö- ra vara af samma tjocklek; dessa skinn dragas utanpå valsarna och fästas vid dem med lin, samt glättas genom gnidning med linne som ej bör vara för mjukt c). —Machi- ner för tillverkning af rep och tågverke iRep och allmänhet, af Fulton och CUTTING i Paris, ld£.. 1799 d), och af Dussordet i Dreux , 1810 *). TREDGOLD har lemnat anmärkningar öfver egenskaperna hos tågverke och till- verkningssättets inflytelse på detsammas qvalitet. Dessa anmärkningar, som här blott kunna anmälas, förtjena att läsas i hela deras sammanhang och tillåta icke ett utdrag f). a) Ib- T. 7, p. ioi. b) Ib. T. 6, p. 33o. c) Ib. T. 9, p. 296. d) Ib. T. 5, p. 62. e) Ib. T. 6, p. 119. J) Se The Repertory of Patent-Inventions, N:o 11, pag. 299, och Bulletin des Sciences Tech- nologiques 1826, N:o io, p. 247. 64 Hancock i London föreslog, för 4 år sedan, en blandning af tjära och kaut- schuk upplöst i terpentinolja till att göra tågverke ogenomträngligt för vatten. Fö- reträdet af denna blandning framföre tjä- ran ensam ligger deri, att den i köld ic- ke spjelkas af eller spricker såsom tjäran, utan bibehåller sig böjlig. Hancock har sedermera förbättrat detta förfarande deri- genom, att han, i stället för nyssnämda blandning, användt den kautschukhaltiga saften af trädet Hevaea elastica “). I den- na saft indränkes tågverket. Sedan kan det öfvestrykas flere gånger efter hvaran- dra med nämde saft, som likväl ej bör få torka fullkomligt emellan hvarje på- strykning. Tågverket bör sedan ligga i ett lindrigt uppvärmdt torkrum till dess att det icke mera kännes klibbigt *"). Väfsto- Uti constructionen af väfstolar af al- VurAa. la slag hafva ganska många förbättringar der. under de sednare åren blifvit införda. Ideen att med mechanisk kraft drifva väfstolar, hvilken af Fransmännen tillskrifves VAUCAN- son, som år i 747 kungjorde denna uppfinning, blef ej förr än emot slutet af 1700-talet satt i verkställighet i England och Skott- land, der de mechaniska väfstolarna först kommo i bruk. De begagnas der nu all- mänt *) Se Årsberättelsen om framstegen i Physik och Chemie för innevarande år, p. 242. **) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 47, p. 244 och N:o 68, p. 313. — The Repertory of Patent Inventions N:o 12, p- 359. 65 mänt i fabrikerna och äro bragte till den fullkomlighet, att man med dem kan till- • verka icke allenast vanliga väfnader, utan äfven flere slags konstigare tyg. I Frank- rike deremot har deras framgång varit trög; de hafva der nu först börjat att blifva införda i åtskilliga fabriker. R. ROBERTS i Manchester har erhållit patent på följande förbättringar i dels van- liga dels mechaniska väfstolar: i:o En inrättning till att höja och sänka skaften då väfstolen har flere än två skaft (shafts). Denna inrättning kan anbringas på så väl mechaniska som vanliga väfstolar. 2:0 Ett machineri som appliceras ofvanpå väfsto- len och tjenar i stället för det vid mön- sterväfnad vanliga dragverket, hvilket der- igenom umbäres. 3:o En reglerings-an- stalt hvarigenom tyget, i mån som det väfves, upplindar sig på väfbommen el- ler underlöparen, och hvarigenom slag- bommen alltid slår an med en jemn styr- ka. 4:0 En inrättning hvarigenom ketten eller ränningen under väfningen alltid bi- behålies vid samma grad af spänning. 5:o En egen inrättning af väfstolar för band eller mycket smala tyg, bestående deri att skottspolarna med de tillhörande delarna af ketten ligga i rader, den ena öfver den andra. 6:o En mechanism, hvari- genom nyssnämde skottspolar sättas i rö- relse på ett sådant sätt, att man på en gång kan väfva flera band af olika färger. Pr, PasChs Jrsb. 1826. ## 1 Dessa båda, sistnämda förbii Ilningar hafva blifvit införda i Frankrike “). Tr. W. STANSFELD, H. Briggs, W. PRICHARD och W. BARRACLOUGH hafva ge- mensamt erhållit patent på två sätt att under väfningen åstadkomma kéttens af- rullning från bommen hvarpå den är upp- lindad, och en inrättning, hvarigenom kettens spänning ömsom af- och tilltager. För det sistnämda ändamålet är machi- neriet så inrättadt, att bommen vänder sig omkring med en långsam och bestän- digt aftagande hastighet, hvarigenom den, oaktadt den upplindade kettens diameter beständigt aftager, alltid lemnar ifrån sig blott så mycket af ketten som väfningen fordrar. Den sistnämde inrättningen reg- lerar kettens spänning på ett sådant sätt att ränningstrådarna icke blifva mera spän- da då de åtskiljas för att lemna genom- gång åt skottspolen, än då de, efter skott- spolens genomgång, åter gå tillsammans 5"). STANSFELD har sedermera ytterligare för- bättrat dessa inrättningar, och dessutom föreslagit en mechanism hvarigenom flera väfstolar på en gång kunna sättas i verk- samhet och tillika vara så oberoende af hvarandra, att, då en af dem stannas. *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 39, p. 113 och N:o 40, p. 183. — Bul- letin des Sciences Technologiques, 1826, N:o 7, p. 3o och följ. **) The Lond Journ. of Arts and Sciences, N:o 51, p. 174. — The Repertory of Patent Inventions, Nio 8, p. 96. — DINGLERS Poly- techn. Journ. B. 18, p. 67 , och B. 20, p. 113. 67 de öfriga icke upphöra att gå. Till sina förbättrade väfstolar har STANSFELD äfven tillagt en apparat, med tillhjelp af hvil- ken kettens färgning, klistring eller lim- ning och upplindning på bommen förrättas i en enda operation “). Detta sistnämde tillägg synes vara af en ganska inskränkt användbarhet; deremot äro de af STANS- FELD föreslagna förbättringarna i väfstolens mechanism enkla och sinnrikt uttänkta. Det vanliga sättet att klistra ketten eller ränningen till en väf består, såsom bekant är, deruti att man med en borste påtrycker klistret sedan ränningen är in- satt i väfstolen. Denna operation går lång- samt och har dessutom den olägenheten att garnet blir ojemnt klistradt, och att borsten lemnar ifrån sig på garnet oren- ligheter af klister och afnött garn som samlat sig i densamma. Efter flera, utan framgång, försökta medel att afhjelpa des- sa olägenheter, har man kommit på den tankan att klistra ränningen på bommen innan den insättes i väfstolen, och för att förkorta arbetet har man uttänkt ma- chiner dertill som uppfylla följande vilkor: 1:0 De åstadkomma en jemn klistring utan klimpar och orenlighet; 2:0 De torka ränningen sedan den är klistrad; 3:0 De medföra möjligheter att gifva ränningen hvad längd som helst derigenom att rän- ningstrådarna vidknytas, utan att detta *) The London Journal of Arts and Sciences N:o 65, p. 113. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 21. p. 385. 68 blir synligt i väfven; 4:0 Man undviker den långsamma operationen, att vid h var- je ny väf draga ränningstrådarna genom machinens kammar. — De första machi- ner af detta slag uppfunnos i England af Ross och RADCLIFF. De hafva sedermera blifvit förbättrade och nyttjas nu allmänt i Englands och Skottlands fabriker. De hafva äfven blifvit införda i Frankrike “). J. W ELLS i manchester har på väfsto- stolen anbragt en inrättning, h varigenom ränningen eller kelten klistras och torkas under väfstolens gång. Ketten är på van- ligt sätt upplindad på en bom, hvil ken tigger ofvanpå väfstolen. Från bommen nedgår ketten till väfstolens bakdel. Rän- ningstrådarna gå bär först genom en kam eller rit för att hållas åtskilda, sedan gå de emellan ett par valsar, af hvilka den undra går i ett tråg som innehåller klist- ret, och den öfre tjenar att utprässa det öfverflödiga klistret ifrån trådarna. Ket- tens gång är sedan såsom vanligt. För att hindra trådarna att efter klistringen sam- manhäfta, har väfstolen en vals försedd med borstar, hvilken ligger under väfven och kringvändes af ett enkelt machineri som står i förening med slagbommen , hvar- igenom ketten beständigt borstas i mån som den lemnar valsarna af hvilka klist- *) Se Bulletin de la Societe d‘encouragement pour 1’Industrie nationa le N:o 259, p. 4, och Dinglers Polytechn. Journ. B. 21 p. 1, på hvilka ställen en ibland de bästa machi- ner af detta slag är aftecknad och beskrif- YEl. 1 69 ringen förrättas. För att påskynda den sålunda klistrade kettens torkning, är un- der densamma en fläckta anbragt, hvil- ken sättes i rörelse af väfstolens trampor “). Mechaniska väfstolar för kläde haf- va, af J. C. DANIELL fått åtskilligabförbätt- ringar, hvilka hufvudsakligen bestå i föl- jande: Mechanismen som sätter slagbommen eller, som den kallas, lådan i rörelse, är så inrättad, att lådan, då hon slår an, blir hvilande och tryckt emot inslaget, till dess att ränningsgarnen hunnit inne- sluta inslagsgarnet och ånyo börjat åtskil- ja sig; då lådan gått tillbaka, blir hon likaledes några ögonblick hvilande för att lemna skottspolen tillräcklig tid att göra sin genomgång, så att denne ej, såsom annars är vanligt, behöfver inkastas med en häftig stot eller ryckning hvarigenom garnet ofta afslites. Ofvanpå väfstolen sitter en i ena ändan lastad häfstång som står i förening med tramporna) och lättar deras verkan. Bröstbommen än försedd med två rullar, en vid hvardera ändan af bom- men; dessa rullar äro beklädda med kard- läder eller borst och hafva en sned ställ- ning, hvarigenom klädet, då det passerar öfver dem, spännes på bredden och hin- dras att lägga sig i skrynklor på under- löparen "*). *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 52, p. 241. — DINGLERS Polytechn. Journ, B. 17, p. 420. **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 58, p. 119. — DINGLERS Polytechn. Journal B. 19, p. 149. 70 A. BUCHANAN har förbättrat construg- tionen af mechaniska väfstolar för bom- ullstyg. Slagbommen sättes i rörelse af tvä excentriska hjul af en egen skapnad, hvar- igenom den kommer att slå in inslagsgar- net med ett häftigt slag, och att hlifva stillastående då skottspolen gör sin ge- nomgång. Slagbommen gör 130 slag i mi- nuten, utan att derföre garnet oftare går af än i vanliga mechaniska väfstolar, der slagbommen blott gör 80 eller 90 slag. Den vanliga skottspolen medförer, då den nyttjas i mechaniska väfstolar, den olägenheten att inslagstråden ej alltid får samma grad af spänning, hvårföre man också med dessa väfstolar ej kunnat er- hålla samma jemnhet i väfven som genom handarbete. Denna ofullkomlighet har Gos- set i London sökt att afhjelpa genom en förbättrad form och construction af så väl skottspolen som spolen på hvilken inslags- tråden är upplindad. Denne sednare har formen af en dubbel trissa och löper om- kring på ett stift, som står verticalt i skott- spolen då denne är i sitt rätta läge, i stäl- let för att spolen vanligtvis löper omkring på ett horizontelt stift. En fjäder, som medelst en liten skruf kan spännas star- kare eller svagare, trycker på spolen, hvar- igenom denne kringlöper trögare och så- ledes ger inslagstråden en grad af spän- ning som med nyssnämde skruf kan re- gleras efter behag. Denna inrättning af skottspolen är i synnerhet passande för väfning af metalltrådsväf, men den kan äfven med några små förändringar göras 7‘ fördelaktigt användbar för andra väfnader, t. ex. af silke. I delta sednare fall är skottspolen försedd med tre eller flere spoltrissor af ofvannämde beskaffenhet, hvilka nyttjas efter hvarandra, hvarigenom man ej behöfver att insätta en ny spole då en af dem är utlupen. Då tyg af oli- ka färger väfves, kan man genom denna inrättning hafva inslag af dessa olika fär- ger i en och samma skottspole, och såle- des undvika att byta om skottspole för hvar olika färg *). Några försök hafva blifvit gjorda, att inrätta väfstolar på hvilka man kunde tillverka flera stycken väf på en gång. För tillverkningen af band har man län- ge med stor fördel begagnat sådana in- rättningar, men breda väfnaders tillverk- ning på samma sätt är underkastadt långt större svårigheter. J. TETLOW i Manchester har tagit pa- tent på en af honom uppfunnen väfstol, i hvilken två stycken kläde eller andra tyg kunna väfvas på en gång, det ena öfver det andra. Den af TETLOW lemnade beskrifning häröfver är så otydlig att den svårligen kan förstås 29). <—. En dylik uppfinning af ROBERTS i Manchester är för- ut omtalad (pag. 65). *) The Repertory of Patent-Inventions, N:o 4, p. 226. — The London Journal of Arts and Sciences, N:o 65, p. 139. **) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 67, p. 254.—DINGLERS Polytechn. Jour- nal , B. 21, p. i 95. En väfstol, i hvilken en person kar väfva fem stycken sidentyg på en gång, är uppfunnen af LEBRUN i Lyon. Dess mechanism skall vara ganska enkel. Aca- demien i Lyon har låtit undersöka den- na väfstol i närvaro af JACQUART, uppfin- naren af de bekanta och allmänt berömda väfstolarna för mönster väfnader, och den befans förtjena den uppmärksamhet att Academien beslöt att tilldela uppfinnaren en guld-medaille derföre “). Den Jacquartska väfstolen har blifvit mycket förenklad af S. Wilson i Streatham, hvarigenom flere delar af dess machineri blifvit umbärliga utan att väfstolen der- före uträttar mindre än förut “"). Den- na intressanta förbättring kan här icke beskrif vas. — WILSON har äfven tagit patent på ett nytt sätt att väfva sammetsband. Banden väfvas med tredubbel kett, på det sättet att hvart band blir dubbelt eller lika- som sammansatt af tvenne med rätsidorna emot hvarandra vända och sammanhängan- de sammetsband. Detta dubbla band erhål- ler sin botten af den öfversta och under- sta ketten och den mellanliggande sam- metsväfnaden af den medlersta ketten. I mån som bandet väfves, klyfves det af ett *) Le Globe, 3 Sept. 1825. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, N:o 10, p. 251.—The London Journal of Arts and Sciences Nio 61, p. 322, och Nio 67, p. 271. — DINGLERS Po- lytechn. Journal, B. 19, p. 218. — **) The London Journal of Arts and Sciences, Nio 43, p. i. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 15, p. 402, 73 slags knifvar som a fskära de af den med- lersta ketten bildade föreningstrådarna, hvarigenom två band erhållas, hvilkas sammetsytor uppkomma af de afskurna trådarna som förenat dem. Knifvarna, som förrätta denna klyfning, sättas i en fram- och återgående sidorörelse af väfsto- lens trampor. — WILSON föreslår använ- dandet af samma inrättning vid väfning af bredare sammet, plys, schagg och dy- lika tyg, vid hvilka tillfällen några förän- dringar af vissa väfstolens delar likväl blif- va nödvändiga “). Tillverkningen af den egna art väfnad som liknar knyppladt arbete och i England kallas Bobbin-net eller Buckinghamshire-' lace har under de sednare åren intagit ett utmärkt rum i Englands manufacturer. För 20 år sedan tillverkades i England endast smala spetsar på det vanliga lång- samma sättet af ett litet antal qvinnor i byarna omkring Northampton och Buck- ingham, och de dyrbarare spetsarna in- förskrefvos från continenten. Sedermera uppfann man machiner hvarigenom icke allenast detta arbete geck mycket fortare, utan man äfven kunde erhålla spetsväfna- der af betydlig bredd, hvilkas afsättning så inom som utom England, nu tilltagit till den förvånande grad, att productionen af denna handelsartikel år 1824 ännu på långt när icke svarade emot efterfrågan *) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 65, p. 129.—Dinglers Polytechn. Jour- nal , B. 21, pag. 389. deraf, oaktadt denna industrigren blott i Nottingham och dess omgifningar då syssel- satte öfver 100,000 menniskor. — Uppfinnin- gen att medelst machineri producera knypp- ladt arbete eller spetsväfnad anses hafva blifvit gjord af en simpel arbetare vid namn WHITAKER i Nottingham, men JOHN HEATH- COAT synes hafva varit den förste som upp- fann spetsväfningsmachinens fullkomligare construction, hvarpå han erhöll ett patent år 1808. Machinen har sedermera af an- dra personer fått åtskilliga ganska snill- rikt uttänkta förändringar, så att man nu räknar minst 13 olika eller förändrade principer för dessa machiners construc- tion. HEATHCOATS patent lade likväl ett hinder i vägen för dessa förbättrade ma- chiners begagnande, till dess att hans patenträttighet år 1822 upphörde, efter hvilken tid de olika arterna af denna ma- chin fått ännu flera förbättringar, hvilka blifvit införda dels af HEATHCOAT sjelf, dels af andra, såsom: MOSLEY, LINGFORD, GROWDER, JENSON och JACKSON m. fl. 5). En stor mängd beskrifningar på äl- dre väfstolar och väfnader, på hvilka bre- vets blifvit erhållna i Frankrike, hafva under de sednare åren först blifvit ut- gifna. En del af de förnämsta bland dessa uppfinningar och förbättringar, på *) Se The London Journal of Arts and Sciences, Nio 46, p. 2 0 8, Nio 59, p. 180, Nio 6 0, p. 225, Nio 64, p. 57, Nio 72, p. 141. — DiNo- LERS Polytechn. Journal, B. 19, p. 252 och 321 5 B. 2 0, p. 461 och B. 23, p. 42. hvilka brevets blifvit erhållna af nedan- nämde personer, äro följande: En mechanisk väfstol af BIARD i Rou- en, år 1804. Den liar sedermera fått åt- skilliga förbättringar dels i mechanismen, som kastar skottspolen, dels i slagbommens rörelse. Om skottspolen, under sin genom- gång, skulle råka att stanna på vägen, stannar äfven slagbommen. För väfnad af lin eller hampa är den inrättning gjord, att slagbommen ger ett slag strax efter skottspolens genomgång innan inslagsgar- net ännu blifvit inneslutet af ränningen, och ett annat sedan detta skett och rän- ningen åter öppnat sig a). — En väfstol af DESPIAU i Paris, 1805. Denna väfstol har en anstalt som kastar skottspolen och som med lätthet låter anbringa sig på van- liga väfstolar. Det väfda tyget upplindar sig af sig sjelft på väfbommen, och rän- ningstrådarna bibehålla, under väfningen, alltid samma grad af spänning b). •— En mechanisk väfstol af SCHONENDAL D‘ARIMONT (Far och Son), 1810. Den har i sin in- rättning mycken likhet med BIARD‘s väf- stol som strax ofvanföre blifvit omta- lad c). — Fyra särskilta sätt att sätta skott- spolen i rörelse, af Leroy i Paris, 1812 d). — Tre inrättningar uti väfstolar för kläden och andra breda tyg, af BOUILON i Paris, a) Description des Machines et procédés spe- cifiés dans les Brevets d’invention, de perfec- tionnement et d‘importation, Tom. 5, p. 32. b) Ib. Tom. 5, p. 160. c) Ib. Tom. 5, p. 166. d) Ib. Tom. 6, p. 306. 76 1812. Dessa inrättningar äro: 1:0 En mechanism hvarigenom skottspolen sättes i gång medelst tvenne trampor. 2:0 En slagbom som kan anbringas på hvilken väfstol som helst, och med hvilken man, medelst tre skottspolar, kan väfva tre stycken tyg på en gång. 3:o En slagbom med en egen inrättning genom hvilken skottspolens rörelse åstadkommes a). — T vå inrättningar af slagbom mar med flera skottspolar som kunna sättas .i rörelse på flera olika sätt, af CULKAT i Lyon, 1816 b). —- En väfstol i hvilken skott- spolen sättes i rörelse medelst väfstolens. vanliga trampor, af VIGNERON i Paris, 1811 c). — En väfstol, i hvilken en per- son kan väfva flera stycken tyg på en gång, af Couturter i Lyon, 1806 d). —- Förbättringar af åtskilliga delar af JACQUARD‘s väfstol för faconerade tyg, af BRETON i Lyon, 1815 e), BELLY i Lyon, 1816 f), PRIVAT i Lyon, 1817 5) och af Jourdan. i Paris, 1819 h). —• En väfstol, i hvil- ken faconerade tyg af 2 och 3 färger kunna väfvas, af SANDRIN i Paris, 1816 i). — Förbättringar i tillverkningen af bomulls- sammet, piqué och andra tyg som for- dra två skottspolar, af Bröderna Sevenne i Rouen, 1801 k). -— En väfstol för till- verkningen af åtskilliga slags percale, af a) Ib. Tom. 7, p. 125. b) Ib. Tom. 8, p. 287. c) Ib. Tom. 9, p. 122. d) Ib. Tom. 6, p. 131. e) Ib. Tom. 8, p. 134. f) Ib. Tom. 9, p. 151. s) Ib. Tom. 9, p. 313. h) Ib. Tom. io, p. 296. i) Ib. Tom. 9, p. 136. k) Ib. Tom. 6, p. 157. 77 STEDREMSKY i Strasburg, 1812 d. ■—. För- bättringar i tillverkningen af slätt Sam- met, så väl i stycken som band, af HEYD- WEILLER, 1807 6). -— En väfstol för si- denband, af ROYET, 1819 c). — En väf- stol för tillverkningen af ett slags tyg kalladt Tournoise af GRÉGOIRE i Paris, 1805. Detta tyg har en circulär form. Dess lister formera 2 concentriska cirklar, emellan hvilka ränningtrådarna likaledes bilda concentriska cirklar som följaktli- gen tilltaga i storlek ifrån den inre eller mindre af listerna till den större. Insla- get deremot går i form af divergerande radier ifrån den inre till den yttre listen. Detta tyg är ämnadt till fruntimmers-kjort- lar, halskragar, hattar, solfjädrar, åtskil- liga möbler m. m. d). — Förbättringar i tillverkningen af Tricot med dubbla ma- skor, af JOLIVET och COCHET i Lyon, 1799 e). -— En Machin för tillverkningen af ett slags genombrutet tricot, kalladt Tricot de BerlinToile d'arai^née, Oeil de perdrix m. m. af POUILLOT, FAYOLLE och HULLIN i Paris, 1809 f). •— En Ma- chin för tillverkning af Tyll och andra slags genombrutet tricot, af JANNIN i Ly- on, 1809 8). — En dylik af CHEVRIER, 1812 h). — En mechanism att anbrin- ga på en vanlig strumpväfstol, för att tillverka brocherad tricot, af COUTAN i Pa- a) Ib. Tom. 10, p. 22. b) Ib. Tom. 9, p. 205. c) Ib. Tom. io, p. 283. d) Ib. Tom. 5, p. ' 316. e) Ib. Tom. 5, p. 51. J) Ib. Tom. 5, p. 65. g) Ib. Tom. 5, p. 115. ha) Ib, Tom. 5, p. 138. 78 II il 41 1*f fl ris, 1813 a). — En strumpväfstol för till- verkning af randad tricot, af Judson i Brussel, 1813 b). —■ En strumpväfstol, som sättes i arbete genom en vef som kringvrides, af FAVREAU och THÉBAULT i Paris. Arbetet med denna stol fordrar en lärotid af blott 4 a 6 veckor, och man kan på densamma tillverka 15 par strum- por i veckan. Den kan sättas i rörelse af ett 12 å 15 års barn. Om flere af des- sa stolar sättas på en gång i rörelse ge- nom en hästvandring eller på annat sätt, behöfves blott en person till att sköta dem alla c). — En förbättring på strumpväf- stolar af LÉGER ROIZARD i Troyes, 1813 d^. — En machin, Tricoteur fran^ais kallad, medelst hvilken man kan tillverka tricot af hvad bredd och finhet som helst, af LEROY i Paris, 1808 e). — En machin för tillverkning af nät, af JACQUARD i Lyon f). Klädes- Northrup och Dillon i New Jersey i valk- Nordamerika hafva föreslagit ett sätt att "6 valka kläde utan att dertill använda såpa el- ler något annat alkalihaltigt ämne; deras method är följande: Sedan klädet blifvit renadt från olja, indränkes det med en tunn välling af rågmjöl kokadt med vat- ten, hvarefter det valkas i en vanlig klä- desvalk och sköljes sedan väl i rent vat- ten. I stället för rågmjöl kan man äfven använda mjöl af hafra eller korn eller af andra med dessa likartade vextämnen. a) Ib. T. 7, p. 290. b) Ib, Tom. 8, p. 20. •) Ib. Tom. 8, p. 142. d) Ib. Tom. 10, p. 178. e) Ib. Tom. 10, p. 209. f) Ib. Tom. 10, p. 238, 79 Denna valkning skall fordra långt kor- tare tid och ske fullkomligare än på van- ligt sätt. Klädet skall derigenom hlifva mera lent och fast, och, i fall det före valkningen är färgadt, bibehålla färgen bättre än då det valkas med såpa; det skall äfven mindre slitas under valknin- gen “). W. Hurst och J. WOOD i Leeds haf- va föreslagit en annan method att rena och valka kläde, bestående uti att nyttja vattenånga i stället för såpa och vatten vid valkningen, som för öfrigt sker på vanligt sätt och i en vanlig klädesvalk. Ångan ledes ifrån en ångpanna genom ett rör, som ingår i sidan af valkhoen eller kummen och är genomborradt med en mängd små hål genom hvilka ångan ut- rusar och genomtränger klädet. Det con- denserade vattnet, som under valkningen utprässas utur klädet, afrinner genomett afloppsrör i kummens botten *0). En förbättrad valkmachin, uti hvil- ken klädet är mindre utsatt för att blif- va skadadt än i den på vanligt sätt inrät- tade klädesvalken, har blifvit föreslagen *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 45, p. 143. -— DINGLERS Polytechn. Journ. B. 15, p. 373. —Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1824, N:o 12, p. 332. — PRECHTL‘s Jahrbiicher des K. K. Polytechn. Institutes in Wien B. 6, p. 529. **) The London Journal of Arts and Sciences, Nto 67, pag. 244. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 21, pag. I41. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1826, N:o 8, P. 107- 80 s | af BERNON *). Dess beskrifning kan ic- ke göras tydlig utan åtföljande ritning. Klädens S. LORD , J. ROBINSON och J. FORSTER rugg- i Leeds hafva erhållit patent på en för- "9 bättrad inrättning af ruggmachinen. De- ras ruggmachin består af två bredvid hvar- andra liggande vanliga rugovalsar, hvilka vända sig i motsatta rigtningar, men äro så inrättade, att den ena af dem hvilar under det att den andra är i gång. Klä- dets ena ända är hopsydd med den an- dra på det sättet att den sidan af klädet, som skall ruggas, blir vänd utåt. Det så hopsydda klädet går utan ända uti machi- nen och ruggas af den ena valsen. Om sedan klädet skall ruggas i motsatt led, behöfver man blott kasta det öfver åt an- dra sidan af machinen och sätta den an- dra valsen i gång, och man undviker så- ledes att taga klädet ur machinen emellan hvarje gång ruggningen skall ske åt olika led 6). En annan förbättrad ruggmachin har blifvit föreslagen af W. Hirst och J. Wood i Leeds. Machinen har, likasom den fö- regående, två valsar, men af hvilka den ena sitter öfver den andra. Machineriet är så inrättadt att man efter behag kan låta *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 73, p. 170.—Bulletin des Sciences Techno- logiques, 1827, N:o 2, p. 109. — **) The,-London Journ. of Arts and Sciences N:o 63, p. 5. — DINGLERS Polytechn. Journal B. 20, pag. 350. 4., låta blott den undre valsen gå, eller ock sätta båda valsarna i rörelse antingen i samma eller motsatta rigtningar. Klädet är med ändarna hopsydt och går utan ända igenom machinen. Klädet går först öfver åtskilliga rullar, som tjena till att gifva det spänning, hvarefter det stiger uppföre machinens främre sida och råkas derunder af ruggvalsarna; sedan går det öfver några rullar ofvanpå machinen och stiger derifrån ned längs efter andra si- dan af machinen, der det, om så åstun- das, åter träffas af valsarna och ruggas. Man kan således låta antingen blott den ena eller ock båda valsarna verka på klädet, och i det sednare fallet låta valsarna gå i samma eller ock i motsatt led; man kan dessutom låta klädet råkas antingen af blott den ena eller ock af båda sidorna af hvardera ruggvalsen. Genom dessa in- rättningar skall klädet hlifva bättre rug- gadt än på det gamla sättet, och man be- höfver ej låta klädet trycka så starkt emot valsarna, hvarigenom kardorna vara dub- belt så länge som annars “). Man har länge önskat att, i stället för de till klädens ruggning allmänt be- gagnade kardtistlarna, som snart utslitas och under nyttjandet insupa vatten samt derföre behöfva att ofta torkas, kunna fin- na en varaktigare och mindre olägenheter *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 68, pag. 281. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 21, pag. 391. Pr, Paschs Årsb. 1826. 6 82 underkastad beklädnad för ruggvalsar. Ock- så hafva flera försök i detta afseende blif- vit gjorda, men, som det synes, har man ännu icke funnit ett surrogat som med fördel kan ersätta kardtistlarna. År 1816 erhöll DUBOIS AuzoUX i Louviers Brevet d‘in- vention på en uppfinning att tillverka rugg- kardor af stål, som var förtennadt för att förekomma rost. Dessa kardor utskuros i brädden af tunna stålremsor, medelst ett dertill inrättadt instrument, och de utskurna taggarnas spetsar kröktes så att de föreställde krokarna på kardtistelns blomfoderfjäll. Med dessa stålremsor be- kläddes ruggvalsen. Sedermera har HEN- RAUX i Paris erhållit Brevet på en dylik . uppfinning som synes till alla delar vara densamma som den nyssnämde. Han förfärdigar kardorna af tunt förtennade stålblecksremsor i hvilkas brädd han ut- skär tänder eller krokar till ett antal af 16 å 18 på hvar tums längd, och fäster dem i bräden af 5 å 6 tums bredd och 6 fots längd. Med dessa bräden, af hvil- ka hvart och ett innehåller 8 a 9 rader tänder, beklädas ruggvalsarna. De för- sök, som med dessa artificiella kardor blifvit gjorda af åtskilliga klädes-fabrikan- ter, sägas hafva fullkomligt lyckats "). En ruggmachin, i hvilken ruggnin- gen likaledes sker medelst metalltänder, )Description des Machines et Procédés spécifies dans les Brevets d‘invention &e. Tom. 9, p. 155, och Dictionnaire Technologique, Art. Ch ardon. , 83 men hvars inrättning afviker ifrån den vanliga, har blifvit uppfunnen af S. SE- VILL i England. Tänderna bestå i raka nålar som, med lika afstånd från b varan- dra, insättas i en form, hvarefter tenn eller någon annan lättsmält metall ingju- tes i formen, så att de i metallen fast- gjutna nålarna komma att bilda en kam. Flera sådana enkla kammar äro insatta parallelt med hvarandra i machinen , men ej tätt tillhopa, utan på ett betydligare af- stånd ifrån hvarandra; och som kammar- na i sig sjelfva äro föga elastiska, är hvar och en af dem fästad vid en rund axel med spiralfjädrar, som efter behag kun- na mer eller mindre spännas, för att ef- ter omständigheterna öka eller minska kammarnas fjäderkraft. Klädet som skall ruggas går öfver dessa kammar, men tryc- ker ej mot uddarna med hela sin tyngd, utan är emellan kammarna uppburet af stöd, hvilka kunna höjas och sänkas för att reglera klädets tryckning. Nålarna råka ej klädet vinkelrätt, utan luta åt det håll hvarifrån klädet kommer *). En annan ruggmachin med metall- kardor har blifvit föreslagen af W. Dävis. Ruggvalsen är sammansatt af flera ined metalltänder beklädda valsar som äro in- satta emellan periferierna af tvenne run- da metallskifvor. Igenom dessa går en axel på hvilken den så sammansatta val- *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 46, p. 173. —DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16, p. 44. sen vänder sig, och machineriet är så in- rättadt, ett de smala valsarna, hvaraf rugg- valsen består, äfven vända sig på sina axlar. För att göra ruggningen mera jemn, kan man tillika gifva ruggvalsen en fram-och återgående sidorörelse. DAVIS föreslår att sammansätta de med tänder beklädda val- sarna af runda metallskifvor, som i bräd- den äro tandade likasom ett spärrhjul och midtuti hafva ett hål, så att de kunna uppträdas på en gemensam axel der de tillhopahållas med skrufvar och muttrar i axelns båda ändar. Valsarna hållas re- na af en cylindrisk borste, hvilken sättes i rörelse af samma machineri som drif- ver ruggvalsen. För att jemna den rug- gade ytan af klädet, föreslår DAVIS släta valsar emellan de tandade valsarna, eller ock att låta ruggvalsen gå emot klädet i omvänd led "). J. FUSSEL i England har föreslagit, att sedan klädet blifvit ruggadt behand- la det med ånga på följande sätt: Sedan klädet kommit utur ruggmachinen upplin- das det hårdt på en rulle, som vid båda ändarna rundt omkring har en inskärning hvari klädets lister insjunka, så att klädet kommer att ligga fullkomligt slätt. Rul- len ställes sedan på ända , på det att vatt- net må afrinna från klädet, hvarefter den ställes antingen i öppet kärl Öfver en ång- panna, eller ock i ett tillslutet kärl i *) The London Journ. of Arts and Sciences, Nio 53, p. 290. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 17, p. 3oo. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1827, Nio i, p. 39. 85 hvilket vattenånga införes från ångpannan. Klädet lemnas på detta sätt utsatt för ångans verkan i ungefär tre timmar för att blifva genom trängdt och upphettadt af ångan. Man kan äfven upplinda klädet på en ihålig cylinder och i denna införa ånga för att upphetta klädet till en viss grad, som ej behöfver gå till vattnets kok- punkt ; i detta fall bör cylindern under påstående operation kringvridas. Denna behandling skall bidraga till klädets glans “). Klädens, öfverskärning med machiner Klädens har länge visat sig äga ett stort företräde “Er- framföre öfverskärningen för hand, i af- ning, seende på tiden och arbetskostnaden; men i afseende på denna för klädes-berednin- gen vigtiga operations fullkomlighet, har dess förrättande genom handarbete vissa fördelar som man synes ännu icke hafva kunnat ernå genom machiner. I synner- het gäller detta om öfverskärningen af mycket fina kläden, hvilkas yta bör äga den högsta möjliga grad af skönhet, hvar- före också, åtminstone i Frankrike, des- sas sista öfverskärning helst öfverlemnas åt en skicklig arbetares hand. Öfverskär- ningsmachinerna hafva under de sed- nare åren fått åtskilliga förbättringar, men som här icke kunna beskrifvas ; hvar- före jag måste inskränka mig till att blott *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 50, p. 77. — The Repertory of Patent In- ventions, N:o 8, p 73. — DINGLERS Poly- techn. Journ. B. 19, p. 498. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, N:o 11, p. 303. 86 iluls i korthet nämna de förändringar i öf- verskärnings-machinernas inrättning som sednast blifvit bekanta. Härvid bör jag anmärka att öfverskärnings-machinerna äro af två slag, nemligen sådana der den skä- rande knifven har en fram-och återgåen- de rörelse i samma plan; och sådana der skärningen sker genom en roterande rö- relse af en eller flera, knifvar fästade, i form af en mycket utdragen skruflinea, omkring en vals. Af detta sednare slag är den af Collier i Paris förbättrade öfverskärningsmachin som blifvit införd i Sverige. . T. MILES. bar infört i England en Öfverskärningsmachin som skall vara all- mänt nyttjad i de Nord-Amerikanska För- enade Staterna. Den har blott en knif och hörer till det slaget af dessa machi- ner, der skärningen sker genom en rote- rande rörelse, men valsen, vid hvilken knifven är fästad, roterar ej continuerligt, utan vänder sig mycket hastigt från den ena leden till den andra. MIEs anser denna machin vara bättre än någon af de förut kända *). W. Davis i England har erhållit pa- tent på en annan öfverskärningsmachin med roterande knifvar, i hvilken klädet kan öfverskäras både efter längden och efter bredden. Då öfverskärningen sker ef- ter klädets längd, går klädet först under en cylindrisk borste som kringdrifves af ma- *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 42, p. 281. 87 chineriet ; derefter går det öfver en ihå- lig cylinder, som är upphettad med vat- tenånga eller med ett inlagdt hett jern, hvarifrån det sedan kommer under knif- varna *). En af detta slags öfverskärningsma- chiner har äfven blifvit inrättad af J. GARDNER och J. HERBERT som erhållit pa- tent på densamma. Denna machin är, lika sorn den förenämde, inrättad så att klädet kan öfverskäras både på längden och på bredden. För att lätta öfverskär- ningen, har valsen, på hvilken knifvarna äro fästade, utom sin roterande rörelse, äfven en afvexlande sidorörelse. Machi- nen har dessutom åtskilliga andra inrätt- ningar, hvilkas beskrifning här måste för- bigås 82). En öfverskärningsmachin med rote- rande knifvar, men af en helt annan in- rättning än de föregående, har blifvit fö- reslagen af J. F. SMITH i England. Utom några valsar, hvika tjena till att leda och spänna klädet, består denna machin en- dast af en stor vals, som är beklädd med kardtänder, men icke öfver hela ytan, utan så att flera, längs efter valsen gåen- de mellanrum äro lemnade tomma; i des- sa mellanrum sitta knifvarna, af hvilka *) The London Journ. of • Arts and Sciences, N:o 53, p. 71.— DINGLERS Polytechn. Journ. B. 17, p. 3oo. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1827, N:o 1, p. 39. **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 64, p. 85. — DINGLrns Polytechn. Journ. B. 19, p. 458. klädets öfverskärning förrättas. Öfver denna vals går klädet i motsatt rigt- ning mot valsens gång. Kardtänderna, hvarmed Valsen är beklädd, äro så ställ- da, att de under operationen ej gripa klä- det, ulan släpa på det samma, alldeles tvertemot livad som sker vid ruggning eller kardning. Kardtänderna rugga så- ledes icke klä det, utan tvertom jemna det, och hindra tillika, genom sin elasticitet, knifvarna att skära klädet djupare än i ytan •). J. BAINBRIDGE i London har föresla- git en förbättrad inrättning af knifvarna eller saxarna i sådana öfverskäringsmachi- ner, der den skärande knifven liar en fram-och återgående rörelse. Denna för- bättring består uti att förse knifvarna med tänder, så att de alldeles likna ett par sågblad, och att gifva den öfre knifven, hvars tänder hvila på den undres, en liten, men ganska hastig, omvexlande sido- rörelse hvarigenom knifvarnas tänder kom- ma att verka såsom en rad af små tätt bredvid hvarandra liggande saxar. Den- na inrättning skall icke allenast tjena till Öfverskärning af kläde, utan äfven af sam- met och andra tyg; äfven till att afskära håret på skinn **). *) The London Journ. of Arts and Sciences, Dec. 1826, p. 249. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 23, p. 429. **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nto 41, p. 229. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 15, p. 43. PRECnTL‘s Jahrbiicher B. 8, p. 254- 89 En öfverskärningsmachin utan knif- var har blifvit föreslagen af J. SLATER i England. I stället för knifvar liar machi- nen en vals som är betäckt med smergel eller något annat skarpt pulverformigt ämne, hvilket är fästadt på valsen ined lim. Bredvid denna vals sitter en annan smalare vals, öfver hvilken klädet går och af densamma tryckes emot den förstnäm- de valsen. Under den smalare valsen sit- ter en jernskena som håller klädet slätt under öfverskärningen. Denna machin är ämnad, icke blott till öfverskärning af klä- de och casimir, utan äfven af åtskilliga andra tyg, samt af skinn "). Lord, ROBINSON och FORSTER i England hafva uppfunnit en förbättrad klädespräss- ning. 1 stället för att i en ugn upphetta prässplåtarna, såsom vanligen sker, före- slå de att använda ihåliga plåtar och att i dem inleda vattenånga. Till detta än- damål nedstiger, längs utmed prässen, ett verticalt rör som genom si dorör står i för- ening med de ihåliga prässplåtarna. Si- dorören äro gjorda böjliga medelst lufttä- ta leder, på det att de ej må brytas då plåtarna under prässningen sänka sig. Ån- gan ingår, från en ångpanna, i det ver- ticala röret, hvarifrån den genom sidorö- ren inkommer i prässplåtarna och upphet- tar dessa. För det condenserade vattnets uttömning utur plåtarna har hvar och en *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 55. p. 406. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 19, p. 25. 90 af dem en krantapp, genom hvilken vatt- net utsläppes i ett dertill inrättadt kärl. Då plåtarna skola af kylas, insläppes i det verticala röret kallt vatten, som derifrån genom sidorören inkommer i plåtarna "). En ibland de sednare årens intres- santare förbättringar i klädesberedningen är klädens krympning med vattenånga. Den vanliga krympningen skadar, såsom bekant är, klädets utseende ganska myc- ket; deremot ger ångkrympningen det en angenämare glans som mycket bättre bi- behåller sig än den blänkande prässglan- sen. Det ångkrympta klädet får ej fläckar af vatten, och genomtränges mindre lätt åf dam; det har äfven den fördelen att köparen strax ser huru mycket kläde han köper, emedan det bibehåller sina dimen- sioner, hvilket icke är händelsen med okrympta kläden. Denna operation kan anställas på flera sätt. I Frankrike och Tyskland begagnar man dertill en af te- gel murad ugn som är betäckt med en jernhäll hvilken midtpå är understödd af ett coniskt slöd af sten eller jern inuti ugnen. På framsidan har ugnen två, med dörrar försedda öppningar genom hvilka elden inlägges. Eldstaden är ungefär i fot hög. På ugnens baksida är ett kort rör hvarigenom röken utgår, men utan drag, på det att elden må brinna lång- samt och öfverallt upphetta hällen lika •*) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 63, p. 5. — DINGLERS Polytechn. Journ, B. 20, p. 350. . 91. starkt. Hällen har rundtomkring en upp- höjd kant inom hvilken en ram passar. Man betäcker hällen flera hvarf med grof- va linnedukar, och genomfuktar dessa starkt med vatten medelst en sprutkanna, hvar- efter man uppeldar ugnen till dess att jernhällen nära börjar glödga. Klädet, som skall krympas, lägges tillhopa och omgifves med ett stycke tjockt kläde som tjenar till att conservera färgen. Detta klädesstyckets färg är svart om svart klä- de skall krympas, men hvitt eller af sam- ma färg som klädet om detta har en ljus färg. De våta lärftsdukarna på ugnen be- täckas nu med tre hvarf torrt linne, hvarpå man lägger den ofvannämde ramen och deri klädet, och betäcker alltsammans med ett starkt bräde, hvilket antingen lastas med tyngder eller, ännu bättre, tillprässas med en skruf, hvilken tilldetta ändamål bör gå i en tvärbjelke öfver’ ugnen och träffa prässbrädet midt öfver stödet hvarpå jern- hällens medlersta del hvilar. Ju hårdare man prässar klädet, destö högre glans får det, men blir också i samma mån något hårdare. Graden af jernhällens upphett- ning och klädets sammanprässning läras bäst af erfarenheten. Klädet genomträn- ges af vattenångan från de våta dukarna och blir derigenom krympt. Tiden för denna operation rättar sig efter klädets beskaffenhet, men är i allmänhet kort: för ljusa kläden ungefär I timma, för svarta och mörkfärgade 3 timma. I Frank- rike ångkrympas merendels icke svarta kläden, utan strykas blott, på baksidan. 92 med ett stort hett prässjern. Då klädet är behörigen genomträngdt af ångan tages det utur ramen, uppvecklas, skakas väl och borstas, hvarefter det kallprässas “). I stället för ugnen begagnar man till den- na operation, på åtskilliga ställen, en tät trädlår, med tvenne bottnar, af hvilka den öfversta är genomborrad med en mängd hål. Klädet lägges på den öfversta bott- nen på samma sätt som på ugnen, hvar- efter ångan införes emellan de båda bott- narna, ifrån en ångpanna. Ångan går då igenom den öfversta bottnens hål och ge- nomtränger klädet. I England nyttjar man ej ugn, utan låter klädet genomträn- gas af vattenånga i ett tillslutet rum eller en tät trädkista. Man låter då stundom klädet gå öfver trädrullar, så att det ut- kommer utur kistan i mån som det krym- pes. Om företrädet af det Franska eller af det Engelska sättet att förrätta ång- krympningen äro meningarna delade. Gan- ska många anse det Franska sättet, som här är beskrifvet, göra en bättre verkan; också synes det vara hufvudsakligt att un- der ångans genomgång hålla klädet sam- manprässadt. Ångkrympningen lyckas bäst med sådana kläden som förut blifvit hårdt prässade. Man har uttänkt machiner genom hvil- ka flera af klädesberedningens sista opera- tioner kunna verkställas på en gång. Så- *) Verhandlungen zur Beförderung des Gewerb- fleisses in Preussen, Aug. 1825, p. 139. — DING- LERS Polytechn. Journal, B. 18, p. 97. 93 dan är en af Engelsmannen J. JONES upp- funnen machin genom h vilken man på en gång kan borsta och krympa kläde och an- dra tyg. Machinen består af 2 bredvid hvarandra liggande valsar som äro bekläd- da med en blandning af borst och ståltråd, så att de bilda två cylindriska borstar. Klädet går först omkring ett par rullar, af hvilka det hålles spändt; sedan går det öfver de båda cylindriska borstarna, emel- lan hvilka det något nedtryckes af en ofvanpå detsamma hvilande rulle, och framdrages långsamt af ett par valsar un- der det att de cylindriska borstarna kring- löpa med en betydlig hastighet och bor- sta klädet. Klädets båda ändar äro sam- mansydda, så att det går utan ända ige- nom machinen. Öfver den första borst- cylindern är ett slags viska anbragt, hvil- ken hastigt kringsvänger och renar klädets baksida. Under samma borst-cylinders främre sida går ett med en mängd små hål försedt rör, för att låta vattenånga utströmma mot rätsidan af klädet under det att det borstas. Man låter klädet ge- nomträngas af ångan, hvarefter ångans ut- strömmande afbrytes och klädet borstas till dess det blifvit torrt. •—• Jones har äf- ven gjort en förändring af denna machin med blott en borstvals. Denna machin är egentligen ämnad att jemte borstningen krympa klädet med vatten. Till detta än- damål går, öfver borstvalsens främre sida, ett med små hål genomborradt rör, i hvil- ket man under borstningen insläpper vat- ten, h vilket då, i form af ett regn, ned- 91 faller på klädets baksida. — Dessa budå machiner hafva äfven blifvit införda i Frankrike •). Af nästan samma beskaffenhet som den föregående är en af W. HAYCOCK i England uppfunnen machin genom hvil- ken klädet på en gång krympes, borstas och prässas. På främre sidan bar denna machin ett par valsar af hvilka klädet mottages. Den undre af dessa valsar är öfverklädd med filt eller något annat äm- ne som lätt insuger vatten. Under den- na vals går ett ror, som har en mängd små hål, genom hvilka man låter vatten- ånga utströmma på valsen. Klädet går ifrån denna vals öfver en större cylinder som är beklädd med pimpsten, och der- ifrån öfver en annan cylinder som är be- klädd med borstar. En på klädet hvilan- de rulle håller klädet något nedtryckt emel- lan de båda sistnämde cylindrarna, hvil- ka hastigt kringsvänga under det att klä- det går långsamt öfver dem. Klädet går sedan omkring och emellan ett par ihåli- ga metallvalsar, hvilka upphettas med vat- tenånga som inledes i dem. Af dessa sist- nämde valsar prässas klädet, hvarefter det på machinens baksida utföres af ett par mindre valsar *“). *) The London journal of Ärts and Sciences, N:o 52, p. 230. — DINGLERS Polytechn. Jour- nal, B. 17, p. 425. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, N:o 6, p. 369. **) The London Journal of Arts and Sciences N:o 72, pag. 132. — DINGLERS Polytechn. Journ. N:o 23, p .51. 95 J. G. DANIELL i England har uppfun- nit en machin till klädens appretering, genom hvilken klädets hår läggas åt sam- ma led och klädet får en övanlig glans och lenhet. Den består af en ihålig träd- cylinder eller trumma, på hvars yttre pe- riferi fyra kopparkärl af samma längd som trumman äro fästäde. Den yttre pe- riferien eller ytan af dessä kärl är ej li- ka hos dem alla: två af kärlen, hvilka sitta midt emot hvarandra, hafva fullkom- ligt släta ytor, men de båda öfriga äro likasom refllade på längden eller hafva pa- rallela kopparremsor, hvilka i kanten äro vågigt utskurna. Dessa vågformiga utskär- ningar äro så ställda, att de uppstående delarna deraf hos en remsa stå midtemot de nedsäkta ställena hos den nästa. Emel- lan dessa kopparkärl sitta kardor eller stål- trådsborstar hvilkas spetsar räcka ungefär till lika höjd med kopparkärlens ytor. De fyra kopparkärlen äro ämnade att upp- hettas med vattenånga. Till detta ända- mål är trummans axel ihålig och står i förening med en ångpanna, och ifrån axeln gå rör till de fyra kopparkärlen. Genom dessa sistnämde rör inkommer ångan i kärlen, af hvilka hvart och ett har ett li- tet hål för att lemna utlopp åt den öfver- flödiga ångan och det condenserade vattnet. Klädet, som skall appreteras, fuktas med kallt vatten, hvarefter det upplindas på en rulle under trumman. Derifrån uppstiger klädet och lägger sig omkring ena sidan af trumman, hvarifrån det går till en rulle öfver densamma, der det åter upplindas 96 a II i mån som det blifvit appreteradt. App- reteringen tillgår på följande sätt: Vatten- ånga inledes genom trummans axel och de derifrån utgående rören till de fyra kopparkärlen, och trumman sättes, genom machineriet, i en hastigt kringgående rö- relse i motsatt led mot klädets gång. Hå- ren på klädets yta redas då och kammas af kardorna eller ståltrådsborstarna, hvar- efter de nedläggas åt samma led af de refllade kopparkärlen; de släta kopparkär- len verka såsom tryckjern på klädet och gifva det glans . *). Tygs Det är bekant att vissa tyg, i syn- sved- nerhet af bomull, måste svedas för att be- frias ifrån det ludd som gifver dem ett mindre behagligt dunigt utseende. Denna operation förättas antingen med en vals eller plåt af glödande metall eller ännu bättre med lågan af någon brinnande kropp som ej afsätter sot i tyget. År 1818 er- höll S. HALL i England ett patent på en apparat, genom hvilken denna svedning verkställdes med lågan af sådan brännbar gas som begagnas till lysning. Han lät tyget med en viss hastighet passera öfver en mängd lågor af brinnande gas. Tätt öfver tyget, der det geck öfver lågorna, var en skorsten ställd, för att åstadkom- ma ett luftdrag uppåt och derigenom tvin- ga lågorna att genomtränga tyget och så- ledes *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nio 57, p. 71. — Bulletin des Sciences Teehn. 1826, Nzo 10, p. 243. 97 ledes fullkomligare sveda trådarna. HAL.I. fann sedan att en sådan skorsten ej vid alla tillfällen gjorde den påräknade ver- kan, och har derföre gifvit sin apparat en förbättrad construction, bestående deri att luften öfver väfven förtunnas medelst ett slags ganska enkelt inrättad luftpump, hvarigenom gaslågorna under väfven lät- tare tvingas att tränga upp emellan tygets trådar •). B. DONKIN har föreslagit en apparat till tygs svedning medelst luft upphettad till glödning, hvilken tvingas att gå tvert- igenom tyget. Apparatens construction kan här icke göras tydlig *"). En apparat till samma ändamål har blifvit uppfunnen af J. Boot i Notting- ham. Svedningen sker medelst alkohol- låga. Vekarna som härtill begagnas äro af asbest "69). Vid spetsväfnaders och andra glesa tygs svedning är det vanligt att, såsom ofvanföre blifvit nämdt, låta lågan gå ige- nom tyget. J. BURN i Manchester har an- märkt emot detta förfarande, att tyget der- af alltid mer eller mindre skadas och blir *) The London Journ. of Arts and Sciences N:o • 46, p. 186. — Bulletin des Sciences Techn. 1825, N:o 2, p. 104- **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 47, p. 239. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 16. p. 201. ***) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 47, p. 241. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16. p. 203. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1825, Nio 2, p. 106. Pr. Paseha Arsb. 1826. 7 98 svagare. Han har uttänkt en apparat, uti hvilken lågans inträngande emellan tygets trådar, i stället för att befordras, tvert- om alldeles förekommes. I denna appa- rat går tyget ej horizontelt öfver lågan, utan rörer sig verticalt bredvid densam- ma, så att det endast träffas af lågans sida. Apparaten är så inrättad att tyget i en operation svedes på båda sidorna “). Hattma- Hattmakerikonsten har erhållit åtskil- keri- liga förbättringar, bland hvilka följande må anföras: G. BORRADAILE i London har uppfun- nit en machin som förrättar filtningen, eller den operationen hvarigenom det för- sta ämnet till hatten erhålles. Machinens inrättning kan utan teckning ej beskrifvas. Den förnämsta delen deraf är en dubbel Gon, sammansatt af tvenne coner som med sina baser äro hopfogade. På denne upp- lindas ull-loquetterna i olika rigtningar, hvarigenom de komma att ligga korsvis på hvarandra och bilda ett slags lös väf- nad som bekläder conen. Denna väfnad uppskäres rundt omkring midten af conen, hvarigenom man erhåller två coniska på- sar, hvilka sedan valkas och behandlas på vanligt sätt “"). En machin, med hvars tillhjelp hat- tars bögling bättre och beqvämare verkstäl- *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nzo 49, p. 4. — DINGLERS Polytechn. Journal B. 16, p. 450. ** ) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 69, p. 353.—DINGLERS Polytechn. Jour- nal, B. 22, p. 329. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1826, Nzo 9, P'. 168. — 99 les än på det vanliga viset, har blifvit före- slagen af E. OLLERENSHAW i Manchester. Den- na machin är ganska enkel och liknar ett slags svarfstol med särskilta anstalter för de olika lägen i hvilka hatten behofver hållas under böglingen. Hatten vänder sig omkring med en hastighet som rättas efter olika omständigheter, men i motsatt rigtning mot den som erhålles i en vanlig svarf- stol, hvarunder bögeljernet hålles på hat- ten till dess att denne fått en så glänsan- de yta som fordras. Hatten gnides se- dan (under det att den k ring vändes i machinen) med en kudde af plys. Då hattkullens sidor och platten böglas, bör hatten vända sig med en hastighet af 20 hvarf i minuten, men då randen höglas behofver den göra blott 10 hvarf på en minut “). P. A. GIZIK i Wien har erhållit pri-Vatten- vilegium på tillverkningen af vattentäta natta., olimmade hattar. Hans förfarande är följande: Så snart hattarna efter färgnin- gen äro torra, bestrykas de, medelst en borste eller pensel, med en upplösning af 12 lod Gummi-Lacca och 4 lod Sandarak i ungefär i stop stark Spiritus vini, i stäl- let för att limmas; för öfrigt beredas de lika som vanliga limmade hattar. För att lättare kunna forma dessa hattar, läg- ger man dem på en het jernplåt, omslagna *) The Lond; Journ. of Arts and Sciences, N:o 39, p. 132. — PRECHTL‘s Jahrbiicher des K. K. Polytechn. Institutes i Wien B. 8, p. 252. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 14, p. 174- ■ 100 med en våt duk, hvarigenom de uppmju- kas af vattenångan. Formningen bör ske skyndsamt, emedan fernissan snart kall- nar och hårdnar, och dessa hattar ej låta handtera sig med samma lätthet som lim- made hattar. Dessa hattar kunna blott beredas af en fast och väl valkad filt, emedan i annat fall fernissan tränger sig ut under böglingen och faster sig vid det heta jernet. Ii varigenom håren kunna af- slitas. För att utreda håren, bestryker man undra sidan af randen med såpa och öfverfar den flitigt, men försigtigt, med en mycket styf borste till dess att ytan blir ren. — Dessa hattar äro i Wien mycket omtyckta och utmärka sig genom en hög grad af skönhet och varaktighet “). Pap- Bland de till Pappers-till verkning höran- tileENz-de uppfinningar och förbättringar som un- ning, der de tre sednare åren blifvit kända, äro följande de märkvärdigaste: Redan för länge sedan har man för- sökt att bereda papper af h varjehanda ämnen, i hopp att för pappers-tillverknin- gen finna ett mindre dyrt råämne än lump. Ibland dessa ämnen synes halm vara det som mest fästat uppmärksamheten; dess användande i stort, äfven till bättre slags papper, har på flera ställen blifvit försökt, men det har först under de sednare åren lyckats att deraf erhålla ett fullkomligt hvitt papper. Fransmannen L. LAMBERT i England, som erhållit patent på till- *) PRECHTL‘s Jahrbucher des K. K. Polytechn. Institutes i Wien, B. 9, p. 413. , IOI verkning af halmpapper, föreskrifver att Halm först sönderskära halmen och befria den Papper- från ledknutarna, och sedan koka den med caustik kalk och vatten eller med en lut af caustikt alkali, hvarefter halmen bör tvättas i rent vatten och behandlas med en lösning af svafvelcalcium. Sedan hal- men undergått dessa behandlingar tvättas den, så länge den har någon lukt, uti en vaskvals utan knifvar, hvarefter den ble- kes med chlor eller chlor-kalk, eller ock utbredes den på en gräsvall för att i fria luften blekas af solljuset. Slutli- gen förvandlas halmen till pappersmas- sa och användes till papper på samma • sätt som vanlig lumpmassa. Man skall på detta sätt erhålla ett lent, fint och fullkomligen hvitt papper “). — Att döm- ma efter det halmpapper som jag haft tillfälle att se i Frankrike, kan detta slags papper väl, genom blekning med chlor, erhållas fullkomligt hvitt och lika fint som papper af lump, men det blir skört och afbrytes lätt genom repeterad vikning, om halmmassan ej blifvit blandad med vanlig lumpmassa. De behandlingar, som halmen måste undergå, göra dessutom detta papper åtminstone lika dyrt som papper af lump. *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 58, p. 127. —- The Repertory of Patent In- ventions, N:o 5, p. 309. — GILI‘s Techni- cal Repository, N:o 42, p. 369 och N:o 46, p. 248. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 17, p. 346 och B. 20, p. 285. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, N:o 11, p. 295, och 1826, N:o 3, p. 149, 102 | |l |. ig. A. ESTLER i Wien har likaledes er- hållit privilegium på tillverkning af halm- papper. Hans method är följande: Man bereder en caustik lut af 213 kanna vat- ten, 24 skålpund pottaska och 73 skål- pund osläckt kalk. I den silade luten läg- ger man så mycket halm som får rum deri, och kokar luten med halmen en tim- ma, då halmen blir Så lös att den låter söndergnugga sig emellan fingrarna. Man afhäller då luten, som med tillsats af $ skålpund pottaska och 73 skålpund kalk åter kan göras tjenlig till samma bruk som förut. Halmen uttvättas väl med vatten och bringas under en lätt stamp, hvars . ändamål blott är att krossa halmens led- knutar. Halmen behandlas sedan med chlorvatten till dess att den blir fullkom- ligt blekt. Vätskan aftappas då och hal- men tvättas väl och stampas lindrigt än- nu en gång, hvarefter den på vanligt sätt arbetas till pappersmassa och formas. — De af EsTLER uppvisade prof af halm- papper voro ganska jemna och släta, men af en nästan brungul färg, som tyckes be- visa att ESTLERS sätt att behandla halmen är sämre än LAMBERT‘s method som näst förut är omtalad, eller ock att blekningen med chlor skett mindre fullkomligt. — EsTLER tillverkar äfven genomskinligt halm- papper till ritningars copiering “[. Papper Man har, i Frankrike, gjort flera för- dkr sök att till papper använda skäfvorna och *) PRECHTL‘s Jahrbucher des K. K. Polytech. Institutes in Wien, B. 9, p. 405. affallet vid bråkning af lin och hampa, hamp- särdeles sådan som ej undergått rötning.skäfvor- Detta papper blir ganska sammanhängan- de, men har benägenhet att till en viss grad blifva genomskinligt, hvårföre pap- persmassan måste blandas med något oge- nomskinligt ämne. För att fås fullkomligt hvitt måste det blekas med chlor i flera omgångar. Det är mig icke bekant huru vida denna pappersfabrication ännu visat sig medföra fördel eller ej. A. NESBITT i London har, efter er- Papper hållna upplysningar af en Holländare vidafmossa. namn Van HOUTON, tagit patent på till- verkningen af ett slags papper, hvars rå- ämne är en art mossa som skall vexa på sumpiga ställen i Holland, men hvars namn han ej uppgifvit “). Mossan tvät- tas, torkas och sönderskäres till en tums längd, hvarefter den lägges några timmar i blöt i vatten, och förarbetas slutligen till pappersmassa hvaraf papperet tillver- kas på vanligt sätt. Detta papper är egent- ligen ämnadt till förhydningspapper för fartyg, till hvilket ändamål det skall vara ganska tj enligt ""). A. Tedeschi i Wien har erhållit pri- Läder- vilegium på ett sätt att tillverka läderpap- PRE-n per, hvartill han begagnar sådant läder- affall som annars vore af föga eller ingen *) Torde vara Sphagnum palustre. **) The London Journal of Arts and Sciences, Nzo 62; p. 366. — The Rep er t, of Patent Inventions Nio 6, p. 435. — DINGLens Poly- techn. Journal, B. 20, p. 285. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, Nio 6, p. 355. 104 i a! 1 användbarhet. Lädret stampas till massa på vanligt sätt, blott med den skilnad att kalk tillsättes vid stampningen. Till gröf- re papperssorter kan blandad t affall af fle- ra slags läder nyttjas, men till finare pap- per måste lädret sorteras och hvar sort arbetas särskilt. Man tillsätter till mas- san, för olika ändamål, olika bindnings- medel, såsom Alun, Lim, Husblås, Gum- mi m. fl. Till massans blekning föreslår Tedeschi att begagna chlor. — Tedeschi har, som det synes, ej utfört sin uppfinning i stort, men väl tillverkat åtskilliga prof. Dessa hade dels askgrå färg, dels grå med dragning i blått, gult eller brunt; de äro temligen starka och jemna, men svårligen användbara till annat än packpapper. Någ- ra af hans prof syntes innehålla en be- tydlig tillsats af lump 5). — Det berättas att i England ett dylikt läderpapper till- verkas, blott genom lädrets mechaniska förvandlande till pappersmassa på samma sätt som det sker med lump, men att man der erhåller ett papper som, sedan det blifvit väl limmadt och prässadt, kan an- vändas i stället för skinn till böckers in- bindning, vissa möblers beklädning och flera andra behof *“). I Frankrike hafva äfven dylika försök blifvit gjorda. Rak- Finot i Frankrike har uppfunnit ett af Papp, sätt att af papp tillverka förträffliga strig- *) PRECHTL‘s Jahrbucher des K. K. Polytechn. Institutes in Wien, B. g, p. 406. **) Bulletin des Sciences Technologiques. 1826, N:o io, p. 228. 105 lar för rakknifvar. Dessa st riglar, som fått namnet Euthégones, beredas af två slags papp, båda af en fm och likformig massa, men af hvilka det ena innehåller en inblandning af slammad smergel, och det andra är blandadt med jernoxid. Det förstås att dessa ämnen måste tillsättas i sjelfva pappersmassan. Då pappet blifvit färdigt och torrt, doppas det i talg och prässas så att det får en fullkomligt plan och slät yta. Det skäres sedan i remsor, som fästas vid träd på samma sätt som lädret på vanliga rakstriglar; den ena si- dan af strigeln beklädes med smergelpap- pet, och det andra med pappet som in- nehåller jernoxid *). Det är bekant att papperet vanligen Pappers limmas först sedan det är färdigt och tor-"mning- kadt, derigenom att det indoppas i en limsolution. Denna operation är åtföljd af flera olägenheter. Är limsolutionen för varm, så blir papperet skrynkligt; sker papperets torkning ej nog skyndsamt, så kan det hända att limmet ruttnar i pap- peret. Ofta händer att papperet ej emot- tager limningen lika jemt öfverallt, och dessutom är operationen kostsam, och dess utgång beror ganska mycket på väderle- kens beskaffenhet. Man har derföre län- ge önskat att kunna finna en method som ej hade dessa olägenheter och hvarigenom papperet kunde limmas i kypen eller i *) Bulletin de la Société d‘Encouragement, Apr. 1826, p. 130.—Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1826, N:o 9, p. 159- 106 sjelfva massan innan det formas; och man har äfven i detta afseende anställt mån- ga försök men utan framgång. I en pap- persfabrik i Frankrike har likväl ett sådant limningssätt fullkomligt lyckats, men hål- les hemligt. För att utröna hvari det he- står, har BRACONNOT genom den chemiska analysen undersökt ett ark papper som var limmat efter denna method, och han tror, i anledning af analysens resultat, papperets limning i kypen kunna verkstäl- las på följande sätt: Till 100 delar torr pappersmassa tillsättes, sedan denna för- ut blifvit utrörd med en behörig qvanti- tet vatten, en kokhet blandning af mjöl och vatten, innehållande 8 delar mjöl “) ; likaledes tillsättes en upplösning af i del hvit Tvål i hett vatten, samt 4 del hvitt beck, upplöst genom kokning med så myck- ket caustik kalilut som fordras till upp- lösningen. Sedan alltsammans blifvit väl blandadt, tillsättes slutligen en upplösning af i del Alun. BRACONNOT har i smått gjort ett försök med detta limningssätt, hvilket rätt väl lyckats *V). I anled- ning af BRACONNOT‘S undersökning haf- va Bröderna Canson , Pappersfabricanter i Vidalon- les- Annonay, tillkännagif- vit att upptäckten af detta sätt att lim- *) För att erhålla denna blandning i form af en homogen upplösning, föreslår BRACONNOT en tillsats af caustikt kali i det kokheta vatt- net hvarmed mjölet utröres. **) Annales de Chimie et de Physique, Sept. 1826, p. 93. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 23, pag. 48. ma papper tillhörer dem, och att de nu i mer än två år med största framgång begagnat den. De tillägga att deras för- farande härvid är sådant, att de ej be- höfva frukta för någon medtäflare ? den- na konst, utan skola alltid deri öfverträffa andra “) Då likväl det hufvudsakligaste af denna hemlighet blifvit upptäckt genom Braconnots undersökning, synes det ej vara alldeles omöjligt för hvilken pappers- fabrikant som helst, att genom ytterligare försök djupare intränga deri och slutligen blifva lika mycket mästare af konsten som dess uppfinnare. En förbättrad machin för tillverknin- gen af papper utan ända har blifvit in- rättad af S. Denison och J. HARRIS i Leeds, hvilka derpå erhållit ett patent. Den är icke en ny uppfinning, utan blott en för- ändring af de redan länge kända machi- ner af detta slag, och liknar i sin sam- mansättning dels FOURDRINIER‘s dels BRA- MAH‘s machin, men den utmärker sig ge- nom sin enkelhet och, i åtskilliga delar, förbättrade construction. Pappersmaterien rinner från en reservoir till ett kärl, som är försedt med en omrörare för att hålla materien likformigt uppslammad, och som alltid hålles fyldt till en och samma grad. Från den främre öfre brädden af detta kärl rinner materien öfver på ytan åf en stor ihålig cylinder, hvilken utgör formen hvarpå papperet formas. Denna cylin- *) Bulletin des Sciences Technologiques, 182 N:o 2, p. 88. 108 ders yta består icke, såsom i BRAMAH‘s machin, af messingstrådar spända på sam- ma sätt som på en vanlig pappersform, utan är sammansatt af tunna kopparrem- sor af ungefär 3 tums bredd, hvilka äro insatta på kant, den ena tätt bredvid den andra, rundtomkring cylindern. Dessa kop- parremsor äro på ena sidan alldeles släta, men på den andra gå tvärsöfver upphöj- da ränder af samma tjocklek som remsan och med 2 tums afstånd ifrån hvarandra. Hvar och en af dessa kopparremsor ligger alllid med släta sidan emot den randade sidan af nästa kopparremsa, hvarigenom således cylinderns yta eller beklädnad kommer att likna ett fint och tätt galler eller en gles väfnad, och har långt mera stadga än om den bestod af vanlig me- talltråds-väf eller af spända metalltrådar. Då pappersmaterien kommer på denna formcylinder, afrinner en stor del af vatt- net genom cylinderns beklädnad, men pap- persmassan stannar qvar derpå och flyttas, genom cylinderns oafbrutna kringhvälfning, beständigt ifrån kärlet, som innehåller pappersmaterien, till en fdt utan ända, hvilken rörer sig i en till cylindern gå- ende horizontel rigtning. Denna filt är spänd öfver två valsar, af hvilka den som ligger närmast formcylindern håller filten tryckt emot denne, hvarigenom pappers- massan lossnar från formcylindern och följer med filten. Under denne sistnäm- de går en annan filt utan ända likaledes öfver två valsar, hvilka hafva sina lägen midt under den öfre filtens motsvarande 109 valsar. De båda från formeylindern af- lägsna valsarna prässa de båda filtarna in- till hvarandra, men de valsarna, som lig- ga närmast formeylindern, hålla den Öfre filten skild från den undre. Den öfre fil- tens undre stycke och den undre filtens öfre stycke äro äfven midtpå prässade intill hvarandra af ett par valsar. Pappersmassan som, såsom ofvanföre nämdes, ifrån form- eylindern emottages af den öfre filten, fö- res af denne ned emellan de båda filtar- na, och blir der först prässad emellan dem af de sistnämde valsarna. Sedan följer den med filtarna och blir åter präs- sad emellan de från formeylindern aflägs- naste valsarna, der de båda filtarna åt- skiljas, hvardera åt sitt håll, och lemna pap- peret, som nu är tillräckligt torrt och sam- manhängande för att kunna uppvindas på en art haspel. Machinen har under sin gång tillika en skakande sidorörelse, hvil- ken är väsendtlig för papperets bildning "). En äldre machin till papperstillverk- ning, ■ på hvilken LEISTENSCHNEIDER i Frank- rike erhöll Brevet d‘invention år 1813, har blifvit beskrifven uti Description des machines et procédés spécifies dans les Brevets d‘invention, de perfeetionnement et d‘importation, Tora. 10, p. 199. Den- ) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 72, p. 137. — The Repertory of Patent Inventions, N:o 2, p. 109. — DINGLERS Po- lytechn. Journal B. 23, p 45.— PRECHTL‘s Jahrbiicher des K. K. Polytechn. Institutes in Wien, B. 8, p. 294- i ro na machin, som i vissa delar liknar den föregående, tillverkar ej papperet utan än- da, utan i åtskilda ark. Garf- H. FLETCHER i England har föreslagit ning- ett förbättradt garfningssätt, hvarigenom hudarna icke allenast blifva garfvade inom en mycket kortare tid, utan äfven gifva ett fastare och jemnare läder, än genom den vanliga methoden. Hudarna renas och för- beredas på vanligt sätt, hvarefter de läggas i ett starkt kärl som kan lufttätt tillslutas, och i hvilket de Öfvergjutas med barkinfusio- nen eller den garfämnehaltiga vätska som man vill begagna. Öfver detta kärl står en reservoir, från hvilken ett rör nedgår till kärlet. Denna reservoir innehåller barkinfusion. Sedan hudarna äro inlaga de i ofvanämde kärl, och detta blifvit fyldt med barkinfusion, tillskrufvas på detsamma ett lufttätt slutande lock, hvar- efter communicationen emellan kärlet och den öfver detsamma stående reservoiren öpnas. Vätskan i reservoiren trycker då, genom röret, på den som innehålles i kär- let hvari hudarna ligga, hvarigenom des- sa blifva starkt prässade af den omgifvan- de vätskan och således lättare och full- komligare genomträngda deraf. Denna prässning bör utgöra 9 å 10 skålpund på qvadrattumen. Hudarna uttagas h var dag utur kärlet och torkas, hvarefter de åter inläggas och behandlas på samma sätt som förut till dess att de blifva fullkomligt garfvade *). *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 45, p. 117. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 15. p. 310. III SMITR‘s tvättmachin, som i Årsberät- Tvätt- telsen för ar 1824, sid. 584, blifvit omta- ning lad , begagnas nu med den fullkomligaste byk- framgång i England af ett Tvätt-bolag som ning- har sina verkstäder vid Mitcham nära London. De orena kläderna hämtas, på vissa dagar, af Bolagets vagnar från husen i London och trakten deromkring, och föras till Mitham. Kläderna blifva der först märkta och inskrifna i en bok och sedan sorterade efter deras olika beskaf- fenhet, hvarefter hvar och en sort tvät- tas för sig, utan sammanblandning med de öfriga. Somliga af dessa artiklar blö- tas, om så behöfves, i en upplösning af såpa innan de komma i tvättmachinen. Så snart kläderna blifvit inlagde i de af- skilda rummen i machinens cylinder (som har ungefär 10 fots diameter) , sättes den- ne i en långsamt kringhväfvande rörelse af en ångmachin, under det att vattenån- ga af ungefär 2 skålpunds tryckning på qvadrattumen insläppes i den lufttäta kistan i hvilken cylindern är innesluten. Under cylinderns kringhvälfning vältra sig kläder- na om hvarandra i de särskilta afdelningar- na i cylindern och blifva derunder genom- trängda af ångan; detta är den enda nöt- ning de lida under hela tvättningspro- cessen. Uti kistan inhälles en alkalilös- ning eller såpa och vatten , hvari kläder- na doppas genom cylinderns kringhvälf- ning, och derigenom befriade från oren- ligheterna, hvilka förut genom ångans verkan blifvit lösgjorda i tyget. Man lå- ter ångan verka ungefär i timma på klä- I i 2 derna, hvarefter den alkaliska vätskan utsläppes och rent hett vatten insläppes i dess ställe för att skölja kläderna och utdraga såpan utur dem. Då kläderna blifvit väl sköljda, får vattnet rinna ut, och man låter ångan ånyo inkomma, men blott för en liten stund, hvarefter kläder- na uttagas utur machinen och föras till ett annat rum för att undersökas. Hvar och en artikel blir nu utbredd och noga öfversedd; om då någon af dem ännu har fläckar, hvilket sällan händer, föres den till- baka till machinen för att än en gång tvät- tas. De persedlar som skola stärkas, dop- pas i en kall och svag stärkelse-lösning försatt med litet blå färg, hvarefter de, utan att vridas, blifva utbredda på en trädskifva och förda emellan ett par slä- ta valsar som utprässa vattnet. Kläder- na föras sedan till torkrummet, der de upphängas på trädstänger för att torkas. Torkrummens väggar äro försedda med luckor, hvilka hållas öppna då väderle- ken är vacker, vid hvilket tillfälle kläder- na torkas blott genom luftens fria genom- gång; men då den yttre luften är fuktig, tillslutas luckorna och rummen värmas med vattenånga som i rör ledes genom byggningen ’ hvarvid fuktigheten från klä- derna bortföres utur rummen genom vä- dervexlare. Så snart kläderna torkat, nedtagas de för att strykas eller mang- las. Kläder af ylletyg blifva slutligen borstade och appreterade, hvilket allt verkställes med dertill inrättade machi- ner. I 13 ner. — Alla dessa operationer ske med den största sorgfällighet, hvarigenom ock- så inrättningen allt mer och mer tillvun- nit sig det allmänna förtroendet, oaktadt de anfall som uti åtskilliga tidningar ofta blifvit rigtade emot densamma. — Dylika tvättningsanstalter hafva blifvit införda i åtskilliga städer utom England, och SMITH har i Frankrike erhållit privilegium på den- ( na tvättnings-methods införande i Paris F). S. W. WRIGHT i London har uppfun- nit en tvättnings-appara t, bestående af ett system af kärl med sina föreningsrör, uti hvilken tvättningen kan verkställas utan att persedlarna behöfva gnuggas. Ap- paraten är så inrättad, att luten eller såplösningen drifves medelst vattenånga tvertigenom de persedlar som skola tvät- tas , hvilket kan repeteras med samma lut så många gånger man finner nödigt. Se- dan renas persedlarna med hett vatten, som likaledes med tillhjelp af ånga präs- sas igenom dem, och slutligen genom- trängas de af ångan ensam för att till en viss grad befrias från vatten. Då oblek- ta tyg skola bykas, föreslår WRIGHT att sist prässa kall luft igenom tyget, hvari- genom det skall blifya mycket hvitare än annars SF). — En närmare beskrifning på Henna apparat kan här icke lemnas. *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nzo 49, p. 31. DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16, p. 294. — Bulletin des Sciences Technologiques 1825 N:o 4, p. 250. **) The London Journal of Arts and Sciences N:o 67, p. 225, — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 21, p. 223. Pr. Paschs Arsb. 1826. 8 114 I nu Tygs R. BADNALI i England har föreslagit hin en förbättrad färgningsmethod i allmän- och het, bestående uti att inprässa färgen uti zng. det tyg eller ämne som skall färgas, an- tingen med en compressionspump eller genom hydrostatisk tryckning. Färgnin- gen sker i ett passande kärl, som kan lufttätt tillslutas med ett lock uti hvil- ket är ett litet hål, hvarigenom färgkär- let sättes i förening med en hydrostatisk pump eller ock med en öfver färgkärlet stående reservoir på samma sätt som i FLETCHIER‘s garfningsmethod (se sid. ii o). Om tyget eller garnet, som skall färgas, läg- ges torrt i färgspadet, eller åtminstone blifvit förut väl urvridet, lättas färg- ningen derigenom betydligt, emedan fär- gen då kan fullkomligare genomtränga godset .*). Frambringandet af en ren och hög röd färg af krapp har åtskilliga svårig- heter, som härleda sig deraf att krap- pen, utom det röda färgämnet, tillika in- nehåller ett rödgult pigment, som un- der färgningen blandar sig med den rö- da färgen och skämmer densamma, hvar- for man nödsakas att använda vissa ope- rationer för att utur det färgade gar- net eller tyget frånskilja detta pigment. Man liar på flera sätt, men utan särdeles framgång, försökt att från krapproten af- skilja det rödgula pigmentet, för att kun- *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 42, p. 296. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1824, p. 10. na erhålla det röda färgämnet rent, dels till färgning, dels till beredning af krapp- lack. Ett af de äldsta reningssätten be- står i att låta krappen, innesluten i eri linnepåse, uttvättas af rinnande vattenså länge som vattnet färgas deraf. Det var hufvudsakligen denna metbod hvaraf ME- RIMÉ i Paris betjenade sig vid beredningen af sitt krapplack. Han macererade först och sedan uttvättade krappen i rent vat- ten , hvarefter han digererade den med en svag alunupplösning och utfällde slutligen det upplösta röda färgämnet med alkali. Detta förfarande medför dock en ganska betydlig förlust af det rena röda färgäm- net. För att finna ett sätt ätt rena krap- pen utan en sådan förlust, har D:r VON KURRER anställt följande försök: Hart lät krappen i rent vatten, med tillsats af jäsningsmedel och vid en behörigt upp- höjd temperatur, öfvergå från spirituös till sur jäsning, hvarefter han, i trädkärl, ut- tvättade den jästa krappen med rent vat- ten till dess att detta icke merä reagera- de för syra. Den på detta sätt renade krappen gaf goda resultat så väl i färg- ning och kattunstryckning som vid krapp- lackberedning; men som en betydlig del af det röda färgämnet upplöses under jäs- ningen, är denna method icke med fördel användbar i stort. Utan ätt förut vara sorgfälligt uttvättad, kan den jästa krap- pen, i anseende till sin fria syra, icke an- vändas till färgning eller tryckning. Von KURRER förändrade då föregående försök på det sättet, att han lät krappen blott komma i en börjande spirituös jäsning, då den genast uttvättades och pröfvades. Detta försök lyckades fullkomligt, och i an - ledning deraf har v. KURRER på samma sätt och med lika framgång behandlat nä- stan alla i handeln förekommande krapp- sorter från olika länder. Lika resultat erhölls då försöken omgjordes i stort, hvar- igenom v. KURRER öfvertygat sig om den- na enkla reningsmethods practiska använd- barhet. — I stort kan krappens rening an- ställas på följande sätt: Tre trädkärl stäl- las så nära tillhopa, att man beqvämt kan gjuta ur det ena i det andra. Om som- maren kunna dessa kärl vara utsatta för fria luftens tillträde, men om vintern måste de ställas i ett eldadt rum af 23° å 25° C. jemt underhållen temperatur. Till opera- tionen nyttjar man klart saltfritt vatten, som om sommaren kan användas med den temperatur som det har, men bör, om vin- tren, uppvärmas till 25° å 28° G. I det första kärlet begjuter man 5o å 55 skål- pund krossad krapp med vatten i små por- tioner, till dess att krappen icke mera sväller och vattnet står ungefär 14 tum öfver densamma. För denna qvantitet krapp behofver kärlet hafva ungefär 32 tums djup och 30 tums diameter invändigt och vara af ij tum tjockt furuträd. Man lemnar blandningen orörd till dess att krappmas- san genom jäsning lyftes och spricker på ytan, hvilket efter temperaturens olikhet inträffar om 36 eller högst 48 timmar. Krappen upptages då genast och lägges i nästa kärl som hör hafva ungefär 51 fots 117 höjd och 3 fots diameter samt 2 tums tjocklek i trädet, och vara försedt, på si- i dan, med tre tappar af träd, den första 2, den andra 3 och den tredje 4 fot högt öfver kärlets botten. I detta kärl begjutes krappen, under beständig omrörning, med vatten till dess att kärlet är fullt, hvar- | | efter blandningen lemnas orörd i 2 timmar. Under denna tid upplöses det rödgula pig- mentet och andra för färgen ej väsendt- liga ämnen i vattnet, och den rent röda krappen sjunker till bottnen. Man öpp- | j nar nu den öfversta tappen och låter vatt- net, som icke innehåller några delar af den rena krappen, afrinna, och öppnar sedan efter hand den medlersta och den nedersta tappen, alltid med den försig- lighet att så litet ren krapp som möjligt kommer att medfölja vattnet. De två sista vattnen uttappas i det tredje kärlet, der den rena krapp, som kan hafva varit upp- slammad i vattnet, inom några timmar afsätter sig. För det då öfver krappen stående vattnets aftappning är kärlet för- sedt med en tapp, 15 tum öfver bottnen. För öfrigt har kärlet 4% fots höjd och 3 fots diameter. Krappen i det andra kär- • " let tvättas ännu några gånger med rent 1 vatten på ofvannämde sätt, till dess att vattnet afrinner färglöst, men vid dessa sednare tvättningar kan allt det aftappa- de vattnet bortkastas om man förut lem-4 nat krappen i| timmas tid att sjunka i J kärlet. Om krappen fatt jäsa för litet, håller sig en betydlig del deraf uppslam- mad ‘ vattnet; i detta fall måste det "T 118 haltiga vattnet bringas till en ny jäsning i det tredje kärlet, och den sedan afsatta krappen sorgfälligt uttvättas. — Sd______________ Sedan - krappen på nu beskrifna sätt är renad, kan den användas till färgning eller krapplack- beredning, och man bör helst använda den snart, om årstiden är varm, emedan den annars lätt kommer i ytterligare jäs- ning. Behöfver man deremot förvara krap- pen , så måste man hyarannan timma öm- sa friskt vatten derpå, emedan man, om ' den åter kommer i jäsning, blir nödsakad att å nyo företaga uttvättningsprocessen. Dessutom plägar den uttvättade krappen lätt mögla under den varma årstiden. Om vintren och då luften är kall, låter den länge förvara sig utan att försämras. För- delarna af krappens rening äro ganska be- tydliga och ersätta rikligen reningskost- na den. Utom det att man till färgnin- gen behöfver 12 å 14 procent mindre af den renade krappen, erhåller man sköna- re och renare färger. Vid tryckning på bomulls- och linneväfnader utfalla, då re- nad krapp begagnas, icke allenast alla rö- da, violetta, syrenfärgade och bruna nu- ancer renare, utan man vinner äfven den vigtiga fördelen att, efter föregången god blekning, de ställen på tyget, hvilka ej fått betning, utan skola blifva hvita, komma nästan fullkomligt hvita utur färg- ketteln, emedan blott det rödgula pigmen- tet (som nu är bortskaffadt) i hettan fä- ster sig på den hvita grunden. Härige- nom undviker man också en mängd ope- rationer, som tyget annars måste under- gå för att befrias från nämde pigment. Då färgningen sker med vanlig oren krapp, behöfves stundom en tillsats af krita i färgspadet, för att mätta krappens fria sy- ra; denna tillsats blir onödig då renad krapp användes, emedan den fria syran blifvit utdragen i reningsprocessen. — Till beredning af • krapplack är den renade krappen utmärkt tjenlig, emedan den gif- ver det röda färgämnet utan främmande inblandning “). CHEVREUL i Paris har upptäckt en me- thod att med berlinerblått erhålla flera bestämdt nuancerade blå färgtoner på sik ke. Han indränker silket med so lutioner af jernoxidsalt af olika halter. För de mörkaste nuancerna nyttjar han ättiksyrad, men för Öfriga saltsyrad eller svafvelsy- rad jernoxid. Det med jernsalt betade silket sköljes, hvarefter det doppas i upp- lösningar af blodlutsalt, hvilka äro mer eller mindre utspädda i förhållande till de till betning använda jernsaltsolutioner- nas halter. På detta sätt kan man erhål- la nuanceringar som ligga hvarandra så nära som man åstundar, men de ljusare ibland dem draga märkbart i grönt. CHE- VREUb har funnit att detta fel rättas ge- nom en länge fortsatt tvättning i ström- vatten, hvaraf den rena blåa färgen fram- bringas. Skulle tvättningen i vatten be- finnas ej göra den verkan man åsyftat, behandlar man silket med en mycket ut- spädd saltsyra, som säkert gifver färgen *) DINGLERS Polytechn, Journ. B. 23, p, 73. £20 . h den rent blå nuancen. CHEVREUL har på detta sätt erhållit 24 bestämdt olika färg- nuancer. — D‘AUBRÉ har. reclamerat den- na upptäckt såsom först gjord af honom, men bestrider tillika de fördelar man vän- tat sig deraf. Han säger sig hafva, 3 år förr än CHEVREUL, lyckats i att frambrin- ga 3 o bättre bestämda nuancer än CHE- VREUL‘s, och påstår dessutom att CHEVREUL icke kunnat erhålla sina, utan att hafva valt hvar och en af dem bland 4 eller 5 lika anställda färgningsförsök, h varigenom således denna operation är underkastad en ovisshet, i följd af hvilken den ännu icke kan gifva ett för färgningskonsten tillfreds- ställande resultat 2). Ett sätt att trycka grönt på äkta rödt bomullstyg har blifvit uppgifvet af D:r DINGLER i Augsburg. Ett skålpund finaste Berlinerblått rifves så fint som möjligt med litet vatten, och blandas Sedan, i en stenkruka, med så mycket vatten att bland- ningen väger 12 skålpund. I en koppar- kettel blandas 13 skålpund stärkelse och 6 skålpund pulveriserade kristaller af sal- petersyrad blyoxid med nyssnämde bland- ning af berlinerblått och vatten, och allt- sammans uppkokas under beständig om- rörning. Ketteln tagcs af elden och bland- ningen försättes med 4 skålpund finstött kristalliserad vinsyra samt omröres till dess den kallnat. Med denna färgbland- ning tryckes det röda bomullstyget. Se- *) Bulletin des Sciences Techologiques, 1826, N:o 7, p. 8, och N:ö 10, p. 219. 1 dan detta torkat doppas det i en något concentrerad lösning af neutral chlor-kalk, hvarigenom den röda färgen förstöres pä de tryckta ställena, hvilka nu blifva blåa. Tyget utt vättas väl i rent vatten och dop- pas i en svag upplösning af chromsyradt kali, svagt surgjord med litet salpetersy- ra; Chromsyran förenar sig då med bly- oxiden till chromsyrad blyoxid, hvilken i förening med berlinerblått ger grönt. Genom en större eller mindre qvantitet berlinerblått kunna alla nuancer af grönt erhållas. Denna gröna färg kan äfven an- vändas på hvad botten som helst. Då ty- gets botten har en ljus färg, behöfver man ej låta tyget gå igenom en stark chlor- kalklösning, utan denna kan då användas svag. På ljust violett och syrenfärg för- störes färgen af den blåa reservagen en- sam; man behöfver då blott hänga det tryckta tyget (sedan det torkat) i rinnan- de vatten och, sedan det är väl uttvättadt, doppa det i den svagt sura lösningen af chromsyradt kali. Om färgnuancen skall blifva mörk, måste bomullstyget, innan det undergått betning, några gånger haf- va fått oljebad; eller ock låter man tyget efter färgningen genomgå några oljebad, hvarefter det väl renas, på samma sätt som vid färgning af äkta turkiskt rödt är vanligt; sedan följa tryckningen, fär- gens borttagning med chlorkalk och gul- färgningen med chromsyradt kali, såsom förut blifvit nämdt. — Om man, i stäl- let för grönt, vill hafva gult, så kan den- na, färg erhållas på följande sätt: 3 skål- 122 pund finstött kristalliseradt salpetersyradt blyoxid, 2 skålpund fint pulveriserad pip- lera och 24 lod stärkelse utröras med 6 skålpund vatten i en kopparkettel, och ko- kas, under flitig omrörning, till behörig consistence. Denna reservage tages der- efter af elden och blandas genast med 21 skålpund kristalliserad vinsyra, hvarefter blandningen omröres till dess att den kall- nat, då den tryckes genom en spetspåse, eller drifves genom en hårdukssil medelst en borste. Tryckningen, behandlingen med chlor-kalk och färgningen med chrom- syradt kali ske alldeles på förutnämde sätt. Om man, 1 stället för salpetersy- rad blyoxid, tager salpetersyrad vismut- oxid, erhåller man orange-gult “). En method att trycka svart på pur- purfärgadt eller äkta rödt bomullstyg har äfven blifvit uppgifven af D:r DINGLER. Kattunsfabrikanterna hafva länge känt sät- tet att erhålla en solid svart tryckfärg på bomullstyg; men purpurfärgade eller äkta röda bomullstyg fordra en svart tryck- färg som utmärker sig genom en särdeles djup svärta, och som efter tryckningen kan uttvättas, utan att slå sig omkring på de otryckta delarne af tyget. De hit- tills nyttjade svarta färger äga icke den- na egenskap, emedan man vanligen an- vänder en större portion betningsmedel än färgens utfällning och bildning fordrar. Öfverskottet af betningsmedlet, eller den deri rådande syran, håller färgen upplöst *) DINGLERS Polytechn. Journal, B. 20, p. 476. 120 och färgen genomtränger då tyget bättre vid tryckningen. Då ett med sådan färg tryckt tyg sedan hänges i rinnande vat- ten, frånskiljer sig öfyerskottet af bet- ningsmedlet, och så mycket färg utfälles och fäster sig i tyget, som trådfibern ef- ter sin disposition kan emottaga. Då nu de otryckta ställena i vått tillstånd ej hafva affinitet till den delen af betnings- medlet eller färgen som vid tvättningen löses, smittas de ej deraf, utan blifva re- na efter tvättningen. Detta gäller i van- liga fall, men helt annat är förhållandet med purpurfärgade eller äkta röda bom- ullstyg som ej hafva gått igenom chlor- kypen. Dessa innehålla ännu en i tyget qvarsittande lemming efter oljbadet, hvil- ken har en så stor affinitet till den svar- ta tryckfärgen, att en del af den, un- der tvättningen lösta färgen förenar sig dermed och förändrar bottenfärgens nu- ance. För att undvika denna olägenhet måste den svarta tryckfärgen icke alle- nast vara så neutral som möjligt, utan äfven mindre concentrerad än vanligt. DINGLER recommenderar härtill följande föreskrift: Fem skålpund Blåholtz utkokas flera gånger med vatten; afkoken evapo- reras så att man erhåller 20 skålpund färgdecoct. Man utrörer i denna färg- decoct 24 skålpund Stärkelse, och tillsät- ter derefter 4 lod Blodlutssalt, hvarefter blandningen inspisseras genom kokning. Blandningen slås nu i ett stenkärl, blan- das med 4 lod kristalliserad vinsyra och omröres tills den nära kallnat, då den Em 124 försättes med 24 lod upplöst salpetersy- radt jern af 45 graders styrka (efter BECKs areometer) och omröres till dess att den blif- vit fullkomligt kall. Denna svarta färg glänser icke, och låter, sedan den efter tryckningen på det röda tyget kallnat, tvätta sig i starkt rinnande vatten, utan att bottenfärgen förändras deraf *). D. O. RICHARDSON och W. HIRST i England hafva föreslagit följande compo- sition, att begagnas, vid ylletygs tryck- ning och färgning, till betäckning för så- dana ställen på tyget som skola skyddas för färgen. Man blandar ungefär 40 skål- pund Hvetemjöl med 6 kannor vatten och låter denna blandning stå orörd i 3 eller 4 dagar, hvarefter man tillsätter gu- lan och hvitan af 40 råa ägg och omblan- dar alltsammans ganska väl. Denna bland- ning strykes på tyget med en borste då stora ytor skola betäckas, men då mind- re delar, utgörande något visst mönster, skola skyddas för färgen, pålägges bland- ningen med tryckformar. För att gifva den pålagda blandningen mera stadga, kan man öfversigta den med litet finstött glas eller med fin sand, hvilket likväl icke är nödvändigt om den är tjock och kan snart torkas. Sedan tyget blifvit torkadt, fär- gas det på vanligt sätt, hvarefter compo- sitionen afskrapas eller på annat sätt bort- tages, då de ställen, som dermed varit betäckta, framkomma fria från den färg som det öfriga tyget fått. Det är tydligt *) DINGLERS polytechn. Journ. B. 22, p. 70 120 att man, på detta sätt, kan erhålla mön- ster af flera färger *). Fördelarna af graverade koppar valsars nyttjande till tryckning af kattun och an- dra tyg, i stället för clen gamla metho- den att trycka med flata formar, äro nu mera allmänt kända. Detta förbättrade tryckningssätt har likväl en olägenhet, bestående deruti att gravuren måste bort- svarfvas, då den blir nött eller då mön- stret blir urmodigt, och valsen måste sedan graveras på nytt; härigenom blir valsen smalare och derföre stundom oan- vändbar till vidare bruk, då den måste utbytas mot en ny vals, hvilket med- för er en betydlig kostnad. Detta föranledde TH. Attwood i Birmingham att införa en för- bättrad inrättning af dessa valsar , som be- stod deri att han förfärdigade valsen af jern och fastlödde utanpå densamma en tunn ihå- lig kopparcylinder. Härigenom blef val- sen mindre dyr, emedan blott dess yta bestod af koppar, och man vann härvid dessutom den fördelen att kopparen kun- de borttagas och en ny kopparbekläd- nad påsättas, då valsen genom afsvarf- ning blef för smal. Attwood har seder- mera ytterligare förbättrat denna construc- tion af tryckvalsen, derigenom att han, i stället för att fastlöda kopparytan på jern- cylindern, fäster densamma utan lödning. Kopparbekädnaden består, såsom förut, *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences N:o ' 69, p. 362. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1826, Nio 9, p. 152. af en ihålig cylinder, men denne har, på inre ytan, vid ena ändan några upphöj- da kanter, hvilka svara emot lika mån- ga fördjupningar vid ena ändan af jern- cylindern som utgör tryck valsens kärna; vid den andra ändan deremot har kop- parcylindern inuti några fördjupningar som passa till lika många upphöjningar på jerncylindern. Sedan kopparcylindern blifvit påsatt, fästes den vid jerncylindern antingen genom hamring, eller derigenom att hela valsen drages igenom en drag- skifva af stål, h varigenom kopparen präs- sas intill jernet och blir sammanhängande dervid. Man kan således hafva flera kop- parcylindrar som passa till samma jern- cylinder och kunna omvexlas med hvar- andra efter behag “). J. LOCKET i Manchester har äfven erhål- lit patent på en förbättrad construction af valsar till kattunstryckning, hvilken är all- deles lika med den nyss beskrifna ““). Uti de vanliga kattunstryckningsma- chinerna går tyget emellan tvenne stora valsar af hvilka den ena, som är grave- rad, förrättar tygets tryckning. Hvarde- ra valsens längd måste således minst va- ra lika med tygets bredd. M. Bush i England har uppfunnit en machin der tryckningen sker med en helt liten vals *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nzo 42, p. 285, och N:o 61, p. 307. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 19, p. 549. **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o Geoesmza 127 på hvars yta mönstret efter vanligheten är graveradt. Valsen rullar fram och till- baka tvärs öfver tyget, och emellan hvar gång valsen gått öfver tyget flyttar sig detta jemnt så mycket att, då valsen går tillbaka, mönstrets tryckning fortsattes utan afbrott eller oregelbundenhet. Öf- ver valsen sitter en låda som innehåller tryckfärgen samt valsarna som pålägga den- samma på tryckvalsen. Bush har äfven gjort en förändring af denna machin, äm- nad till att att trycka border på scha- lar F). — Båda dessa machiners inrätt- ning är sinnrik, men kan här icke be- skrifvas. E. Cowper i England har uti construc- tionen af sådana machiner, der trycknin- gen sker med flata formar, infört åtskilliga förbättringar, hvarigenom man kan tryc- ka med två eller flera färger efter hvar- andra, och således fullborda hela det fär- gade mönstret, utan att emellanåt be- höfva att taga tyget ur machinen — En annan förbättring af sistnämde slags machiner har blifvit gjord af W. PALMER i London ““). Den förbättrade machinen har mycken likhet med en ma- chin till papperstapeters tryckning på *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 69, p. 337. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 21, p. 512. **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nio 48, p. 289. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 16, p. 455. ***) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 45, p. 125. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 15, p. 300. 128 hvilken PALMER år 1823 erhöll ett pa- tent “). Boktryc- Boktryckerikonsten har fått åtskilliga kerikon-förbättringar, men af hvilka de som blif- vit bekanta äro af den beskaffenhet att de ej utan bifogade teckningar kunna be- skrifvas; de kunna således här blott i kort- het anmälas: I Årsberättelsen för år 1824, sid. 573, omtalades en af Engländaren CHURCH upp- funnen boktryckeriapparat af en högst ovanlig sammansättning. Denna uppfin- ning har gjort ett stort uppseende och framkallat anmärkningar af den mest stri- diga natur: den har af somliga blifvit be- handlad med åtlöje, och af andra der- emot omtalad med de högsta loford, men de bestämda underrättelser som derom erhållits äro ganska få. CHURCH synes all- deles icke misströsta om att kunna öfver- vinna de practiska svårigheter som nöd- vändigt måste möta vid inrättandet af ett machineri af denna invecklade art, och det är nu med säkerhet bekant att tryck- prässen, som utgör en del af hans appa- rat, blifvit utförd i stort och fullkomligt lyckats. Den gifver lika så vackra aftryck,. som med de bästa tryckprässar kunna er- hållas, och med en verkligen förvånande hastighet. Skött af ovana händer har den tryckt 1800 ark i timmen, och under me- ra gynnande omständigheter skall dén på samma tid kunna gifva 3000 aftryck af •den *) Se Årsberättelsen för år 1824, p. 581. 129 den högsta typographiska fullkomlighet, och utan att machineriet lider. Denna präss kan skötas af tre personer, nemligen af en som vänder svänghjulet, och af två barn som pålägga papperet. Svärtans pålägg- ning, alla till tryckningen hörande rörel- ser, samt de-tryckta arkens uppläggning på hvarandra i en hög, förrättas af machi- neriet. Alla machinens delar äga den fast- het, att de icke lätt kunna komma i olag, och rörelserna äro så lätta och jemna, att machinens gång knappt kan höras i när- maste rum "). En förbättrad tryckpräss af mycken enkelhet i sin construction har blifvit in- rättad af H. WILSON i Glasgow. Denna präss pålägger sjelf trycksvärtan medelst tvenne elastiska valsar af limcomposition, hvilka stå i förening med deckeln på ett sådant sätt att de, så väl vid dennes ned- läggning som dess upplyftning, f ulla öfver formen, hvarigenom samma verkan erhål- les som om man med en enda sådan vals hade gått fyra gånger Öfver formen. Då deckeln är nedfälld, komma de båda ela- stiska valsarna i beröring med en annan vals Som förser dem med svärta, hvilken den sistnämde valsen, undertryckningen, emottager från en vid ändan af machinen befintlig vals som går i ett tråg innehål- *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 59, p. 169. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 19, pag. 3 1. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1826, N:o 5, p. 312. Pr, Paschs Arsb. 1826. 9 13o lande trycksvärtan. Hela denna inrätt- ning kan äfven anbringas på vanliga tryck- prässar. Tryckningen sker uti WILSON s präss medelst ett excentriskt hjul som ver- kar emot ett annat hjul, hvaraf formen lyftes och tryckes emot en fast plåt, hvil- ken har samma läge som den så kallade digeln i en vanlig tryckpräss. -— Denna präss skall dessutom vara så inrättad att papperet, sedan det är tryckt på ena si- dan, kan i ett ögonblick omvändas och tryckas på den andra sidan på kortare tid, än som hade fordrats för att på vanligt sätt pålägga trycksvärtan och sätta formen i ordning a). Denna sistnämde inrättning är likväl icke tydlig i teckningen som åt- följer de beskrifningar på denna präss hvilka jag haft att tillgå. Tryckprässar af konstigare samman- sättning hafva blifvit construerade af A. ÄPPLEGATH i London 6), och af TH. PAR- kin äfven i London c); och en ny stilgjut- ningsapparat är uppfunnen af J. HENFREY och A. APPLEGATH 4). a) The Glasgow Mechanic‘s Magazine, N:o 23, d. 5 Jun. 1824.-—Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1824, N:o 12, p. 339. — Revue Bibliographique des Pays-Bas et dé l‘étranger, d. 15 Mars 1825, p. 102. — Mannel du Ma- nufacturier, par PELOUZE, p. 161. b) The London Journ. of Arts and Sciences, Nio 56, p. 14. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 19, p- 140.—Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1826, Nio 3, p. 168. c) The London Journal of Arts and Sciences, Nio 57, p. 58. d) The London Journal of Arts and Sciences, Nio 46, p. 169. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1825, Nio 7, p. 39- Äldre till boktryckerikonsten hörande uppfinningar, som under de sednare åren blifvit bekanta, äro följande: En method att af koppar förfärdiga figurer, ornamen- ter, fasta och rörliga stilar till tryckning af musikalier m. m. samt äfven till for- mar för tryckning på hvarjehanda tyg och papper; af BOUVIER i Paris, år 1800 a).— En method att trycka musikalier med den vanliga tryckprässen, af DUPLAT och GEORGE i Paris, 1801’). — En stilgjutningsappa- rat af H. Didot i Paris, 1805 ). —. En stilgjutningsapparat af F. Didot i Paris, 1816 4). — Ett sätt att gravera och trycka skriftstilar så att de aftryckta bokstäfver- na blifva sammanhängande utan afbrott, af F. Didot, 1806 e). — En tryckpräss, i hvilken svärtan pålägges af en vals af limcomposition, af Durand i Paris, 1819 f). Den lithographiska prässen har erhållit Litho- en förbättring af de LA MORINIERE i Frank- graphie rike. I de vanliga lithographiska prässar- ster. na är stenen rörlig, och knifven, som för- tryck, rättar tryckningen, fast. Man har funnit att denna inrättning har åtskilliga ofull- komligheter, i synnerhet den att stenens rörlighet gör tryckningen ojemn, hvari- genom aftryckens renhet skadas och ste- nen stundom afbrytes. de LA MORINIERE har lyckats att afhjelpa dessa olägenhe- a) Description des machines et procédés spéci- fiés dans les Brevets d‘invention &c. Tom. 6, p. 124. 6) Ib. Tom. 6, p. 3og. c) Ib. Tom. 6, p. 37. d) Ib. Tom. 8, p. 284. e) Ib. Tom. 6, p. 209. £) Ib. Tom. 10, p. 280. ter derigenom att han gjort stenen fast och- knifven rörlig F). Ett förbättradt sätt att anbringa den lithographiska teckningen på stenen har blifvit uppfunnet af en Fransk målare, PAUL Laurent i Nancy. Man har flere gånger försökt att begagna lithographien för naturalhistoriska teckningar, men man har hittills icke rätt väl lyckats uti att frambringa de fina drag som ofta måste förekomma i teckningar af djur och vex- ter, och i synnerhet af dessas organer, aldraminst då teckningen varit gjord i mycket liten scala. Orsaken dertill lig- ger förnämligast deri att det lithographi- ska bläcket ej kan fås så flytande som en mycket fin penna fordrar. Äfven är det vanliga sättet att öfverflytta original- teckningen på stenen långsamt och ofull- komligt. Man plägar nemligen bestryka baksidan af teckningen med rödkrita och sedan med ett stift afcalquera tecknin- gen på stenen. Dragen måste sedan upp- ritas med lithographiskt bläck, hvarefter man först kan fortsätta och fullborda teck- ningen. Således erhåller man aftrycket först efter tre copieringar af hvilka hvar och en medförer afvikelser från originalet, och med allt detta blifva teckningens li- neamenter vanligen grofva. Dessa olägen- heter har LAURENT sökt att förekomma genom sin förbättrade teckningsmethod. *) Bulletin de la Société d‘Encouragement pour rindustrie nationale N:o 268, Oct. 1826, p. 301. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 23. p. 496. 133 hvilken han meddelat Vetenskaps - Acade- mien i Paris, och som består i följande : Han afritar originalteckningen på limpap- per eller så kalladt papier glace *), på det sättet att detta lägges på teckningen hvarefter man med ett mer eller mindre fint stift följer dragen och inritar dem i limpapperet. Detta fästes sedan med kan- terna på ett jemnt bräde, och de ritade dragen fyllas med en temligen hård deg, beredd af lithographisk bläckmassa upp- löst i terpentinolja öfver lågan af ett vax- ljus eller af en lampa. Denna deg ingnides i ritningen på limpapperet med en fin linne- lapp, hvarefter det öfverflödiga aftorkas med hvitt linne till dess att detta ej mera det rin- gaste svärtas. Limpapperet lägges nu på stenen, med ritningen vänd inåt, och be- täckes med 20 å 25 blad papper, dop- pade i en upplösning af saltsyrad kalk. På det öfversta pappersbladet lägges en slät stenskifva, hvarefter alltsammans in- sättes i én vertical papperspräss. På det att stenarna ej må gå sönder genom prässningen, lägger man emellan prässen och hvardera stenen en papperspackning af minst en tums tjocklek. Prässen till- skrufvas nu och lemnas en timma, hvar- efter den uppskrufvas. Man borttager pappersbladen, utom det som ligger emot limpapperet och hänger fast dervid. Lim- *) Detta beredes af en färgad och klar limso- lution, som utgjutes på en glasskifva och torkas, hvarefter den genomskinliga limhin- nan aflossas från glaset och utgör ofvannäm- de limpapper. papperet, som under prässningen fast- nadt vid. stenen, lossas derifrån om det låter sig göra, eller ock aflöses det med hett vatten i fall det fastnat för starkt; i hvilkendera händelsen som helst blir teckningen qvarsittande på stenen. Man aftvättar stenen väl med kallt vatten, för att fullkomligt befria den från vid- hängande lim, hvar vid man ej behöfver frukta att teckningen upplöses, emedan den tvål som det lithographiska bläcket inne- hållit nu är decomponerad af den använ- da saltsyrade kalken. Teckningen retou- cheras sedan och fullbordas. På detta sätt har LAURENT erhållit lithographiska aftryck af nästan samma renhet som et- sadt koppartryck. — Academiens Commit- terade hafva låtit undersöka LAURENTS method af tvenne skickliga artister PRE- VOST och NoÉL, hvilka, efter åtskilliga för- sök, hafva erhållit samma resultat som LAURENT; men de. hafva ej kunnat åstad- komma på stenen en teckning som kun- nat aftryckas utan att förut behöfva att retoucheras. De hafva äfven sökt medel att erhålla teckningen mera ren och mind- re i behof af retouchering, och hafva fun- nit att man vinner detta ändamål om man hetjenar sig af en bläckcomposition sam- mansatt af Z del Tvål, 4 d. Fårtalg, i d. gult Vax, 4 d. Mastix och så mycket kimrök som behöfves; hvilken blandning smältes, under beständig omrörning öfver sakta eld, och bringas till consistence af en tjock grädda genom tillsats af lika de- lar terpentin och lavendelolja. De hafva 135 äfven funnit att det, vid prässningen, är bättre att begagna en tjock och jemn träd- skifva, i stället för den af LAURENT före- slagna stenskifvan. — Denna lithographie- ringsmethod kan med mycken fördel använ- das för anatomiska, naturalhistoriska, archi- tectoniska och ornament-teckningar, och i allmänhet för alla teckningar af invecklad art och i liten scala; den är icke allenast lättare än den vanliga methoden, utan återgifver äfven originalteckningen mera noggrant och utan förändrade dimensio- ner •). Redan för en lång tid tillbaka har man kommit på den tankan att etsa teck- ningar på stålplåtar för att sedan taga af- tryck deraf. I British Museum i London finnas fyra sådana aftryck, gjorda af AL- BERT Durer, af hvilka ett har årtalet 1510. Sedermera har man, tid efter annan, gjort åtskilliga försök att i stället för koppar- stick begagna gravure på stålplåtar, men denna konst hade ingen särdeles framgång förr än efter Siderographiens införande i England af PERKINS "“). Utom åtskil- liga andra Engelska konstnärer, vände C. WARREN sin uppmärksamhet på det- ta ämne, med afsigt att försöka stål- gravurens användande till konststycken, af den ädlare arten. Han feck af GILL lära den method som följes i Birming- ham vid förfärdigandet af graverade ljus- *) Annales de Chimie et de Physique, Sept. 1826, p. 89. — Bulletin des Sciences Techn., 1826, Nzo 12, p. 337. **) Se Årsberättelsen för år 1824, p. 575. saxar samt flera dylika arbeten af gjut- stål, och som består deri att stålet ut- valsas till plåtar och sedan genom kolets utdragande förvandlas till mjukt jern hvar- af arbetet förfärdigas, hvarefter ornamen- terna inprässas eller graveras derpå, samt arbetets yta slutligen genom cemen tering åter förvandlas till stål och poleras. Vid försöken att genom denna process erhål- la graverplåtar, mötte två svårigheter. Se- dan stålet var decarboniseradt eller för- vandladt till mjukt jern, gaf det lätt vi- ka för grafstickeln, och om plåten var af samma tjocklek som en vanlig graverplåt af koppar, kunde fel i gravuren eller i sjelfva plåten lätt rättas på det sättet, att felet utskrapades, hvarefter det derige- nom urgröpta stället lätt kunde uppdrif- vas till samma jemnhet som plåtens öfri- ga yta, genom knackning med en hamma- re på undre sidan af plåten; men plåtar af denna tunhet voro mycket benägna att kasta sig då de åter förvandlades till hårdt stål. För att undvika denna olä- genhet gjordes plåtarna 3 eller 4 gånger tjockare än de förre, hvarigenom väl de- ras kastning förekoms, men ett fél i plå- ten eller i gravuren kunde nu mera icke hjelpas på förut nämde sätt, utan man blef i sådant fall nödsakad att antingen afslipa ytan, eller ock, att utskrapa felet och sedan midt under detsamma borra ett hål till nära plåtens öfre yta, samt medelst en deri insatt skruf uppdrifva det gropiga stället. Detta sednare förfa- rande var likväl för långsamt och för 1 37 svårt för att icke för mycket nedsätta de fördelar man väntat sig af stålets använ- dande i stället för koppar. Det återstod nu att försöka huru många aftryck kun- de tagas af en decarboniserad stålplåt i dess mjuka tillstånd, och det befans att en sådan plåt, beredd på WARREN‘s me- thod, kunde gifva flere tusende aftryck, utan att synbart nötas. WARREN bevisa- de detta med två graverade stålplåtar, af hvilka den ena hade gifvit 4000 och den andra 5ooo aftryck, utan att man kunde upptäcka den minsta skillnad emellan det första och det sista aftrycket, oaktadt gravuren var af det mest fina och full- ändade arbete. WARREN gjorde ingen hem- lighet af sin method, utan meddelade utan ringaste förbehåll sina upptäckter åt alla som derom begärde underrättelse. Följ- den deraf blef att konsten utbredde sig allt mer och mer, och man uppvisa- de plåtar af hvilka 25,000 aftryck blifvit tagna, utan att plåten derigenom blifvit försämrad. WARREN decarboniserade stål- plåtarna på följande sätt: På bottnen af en tackjernsdosa utbreddes en blandning af jernsvarfspån och pulveriserade ostron- skal, hvarofvanpå lades en stålplåt; of- vanpå denne utbreddes ett lager af nyss- nämde blandning, och derpå lades åter en stålplåt; på detta sätt fortfors till dess att dosan blifvit full, hvarvid likväl iakt- togs att det sista lagret kom att bestå, liksom det första, af ofvannämde blandning Dosan insattes sedan i en ugn, der den i några timmar hölls i den strängaste hetta den i 38 kunde uthärda utan att smälta, hvarefter den feck småningom kallna. Plåtarna vo- ro då till största delen reducerade till mjukt decarboniseradt stål. — En kop- parplåtmakare, vid namn HUGHES, som ha- de af WARREN fått lära ofvannämde förfa- rande, fann att stålet ej alltid blef likfor- migt, och stundom ej tillräckligt mjukt (i synnerhet för gravure i mezzo-tinto), och trodde att orsaken dertill låg i eri för svag hetta i cementerings-processen. Han betjenade sig derföre af en dosa af eldfast lera i stället för en af tackjern, och kun- de derigenom använda en mycket starka- re hetta än en tackjernsdosa kunde uthär- da. Härigenom erhöll han plåtar af den mjukhet, att han kunde böja dem öfver knäet. Hvar och en plåt behöfver cemen- teras två eller flera gånger, och som de i den första cementationen mer eller min- dre kastade sig, plägade WARREN, rätta dem genom hamring. Hughes fann att de ställen som blifvit hamrade blef vo ef- ter cementeringen mindre mjuka än det öfriga stålet, och att det var bättre att rätta dem med en trädhammare, samt att man, så väl dervid som vid cementets aflossande från plåten, borde använda så litet våld som möjligt. — Då plåten blif- vit renad, poleras den, men ej för blank, och är då färdig att graveras. Vid ets- fernissans påläggande bör plåten göras nå- got mindre het än som är vanligt med en gravurplåt af koppar, emedan fernissan annars får en skrumpnad yta och lemnar vissa ställen af plåten obetäckta. Samma 139 felaktighet inträffar om plåten blifvit för mycket polerad. Äfven bör fernissan på- läggas något tjockare än på koppar. — Efter flera försök fann WARREN det bästa estningsmedel erhållas af 3 uns kristalli- serad salpetersyrad kopparoxid, upplöst i i pint (7 kanna) destilleradt vatten för- satt med några droppar salpetersyra, hvil- ken blandning etsar både djupare och re- nare än utspädd salpetersyra ensam. Ets- ning af contour-linier, om de ej behöfde vara mycket starka, fann WARREN fordra omkring 2 minuters tid; medelmåttigt mör- ka ställen fordrade omkring 10 minuter, och de mörkaste partierna 40 minuter. Etsningsmedlet bör icke vara mer än T tum djupt på plåten, och man bör, så länge det verkar, beständigt omröra det med en kamelhårspensel, för att undanso- pa den utfällda kopparn, hvilken, om den får ligga qvar, skadar liniernas renhet; i synnerhet bör man hålla liniernas ändar fria från koppar emedan de lättast frätas orena. Täckfernissans påläggning bör ske tunt och jemnt, och man bör ej sluta t vert der- med, utan småningom, så att fernissan, der den slutar, ej bildar någon uppståen- de kant eller ojemnhet af hvilken kopparn kunde qvarhållas och förorsaka för stark frätning. — En annan Engelsk artist, E. TURREL, har mycket sysselsatt sig med stålgråvure, och gjort flera undersökningar i denna konst, hvilkas resultat äro följan- de : TURREL fann att det af WARREN före- slagna etsningsmedlet medförde åtskilliga olägenheter då plåten, som skulle etsas, ha- 140 i i | til 11 I ii I t"i | yijd de någon betydligare storlek, I anseende till den fällning af koppar, hvaraf linierna under etsningen fylldes, blef det svårt att se etsningsmedlets verkan på samma sätt som vid kopparplåtens etsning, der män af de uppkommande gasbubblornas storlek kan sluta till de etsade liniernas bredd. Kop- parens bortsopning med en pensel lät en- dast på små plåtar verkställa sig; på stora plåtar deremot blef denna operation ganska svår och ofta omöjlig, emedan man deraf hindrades att gifva akt på etsningens gång. Utspädd ren salpetersyra hade den olägen- heten att under etsningen stundom afsätta jernoxid. TUnnEL försökte derföre att fin- na ett etsningsmedel, som under operatio- nen bibehöll sig klart, och säger sig haf- va funnit det i en blandning af 4 mått stark ättiksyra (trädättika), i mått Alko- hol och i mått ren salpetersyra “). Man bereder häraf blott så mycket som för till- fället behöfves, emedan blandningen ej lå- ter förvara sig. TURREL fann denna bland- ning icke allenast angripa stålet med myc- ken lätthet, utan äfven förekomma jern- oxids afsättning i linierna, samt åstadkom-, ma en ren och vacker etsning. Då ets- ningsmedlet afhälles af plåten, bör denne straxt derefter aftvättas med en blandning af i del alkohol och 4 delar vatten. Så- som den bästa täckfernissa för de ställen som under etsningens fortsättande skola *) Troligen menas här utspädd chemiskt ren salpetersyra, men dess specifika vigt uppgift ves ej. skyddas, föreslår TURREL en upplösning af ren och äkta Asphalt i terpentinolja, af så- dan consistence, att den flyter lätt utur hårpenseln hvarmed den pålägges. — Till beredningen af etsfernissan eller etsvaxet gifver TURREL följande föreskrift: Fyra uns Burgundiskt beck smältas i ett väl glaseradt lerkärl öfver sakta eld, och kärlet omska- kas så att hela dess inre yta blir betäckt af det smälta becket. Då tilläggas 4 uns äkta Asphalt, som förut blifvit söndersla- gen och noga befriad från främmande in- blandningar, samt sedan finrifven i en por- celainesmortel. Blandningen omröres väl öfver elden till dess att den blir någorlun- - da likformig, då 4 uns Asphalt åter till- sättas , hvarefter massan omröres flitigt till dess att den är väl blandad och nästan li- ka flytande som smält beck. Då asphalten synes fullkomligt smält hålles blandningen ännu öfver elden (som likväl minskas li- tet) minst X timma, och omröres bestän- digt för att fullkomligen blandas och befri- as från den fuktighet som vanligen vidhän- ger det Burgundiska becket. Då detta skett tillsättas 6 uns bästa Jungfruvax, och bland- ningen omröres ganska väl, hvarefter man låter den småkoka i ungefär 10 minuter. Den tages sedan af elden och lemnas att afsvalna, till dess att den fått consistence af terpentin, då den utgjutes på en blank kopparplåt eller ett väl glaseradt stenfat, i portioner tillräckliga att deraf formera kulor af omkring i uns vigt. Då mas- san kallnat, är etsvaxet färdigt, men in- nan det förvaras till nyttjande bör det 142 pröfvas. Till detta ändamål bestryker man en gravurplåt dermed på vanligt sätt, och sedan plåten fått ligga några timmar, för- söker man huru det påstrukna etsvaxet förhåller sig för etsnålen. Är etsvaxet för mjukt, så blifva linierna af olika bredd. I detta fall måste det sammansmältas med mera asphalt, hvilken likväl förut måste vara blandad med en tillräcklig portion Burgundiskt beck, emedan det annars är nästan omöjligt att få blandningen likfor- mig sedan den innehåller jungfruvaxet» Skulle åter etsvaxet befinnas vara för hårdt och sprödt, hvarigenom linierna blifva ore- na, så rättas detta genom tillsats af litet jungfruvax. Om etsvaxet under påstryk- ningen ej låter med lätthet utbreda sig, utan släpper plåten, så hjelpes detta med litet mera Burgundiskt beck. •—• Svårigheten att erhålla grafsticklar af tillräcklig hård- het och seghet för stålgrå vur, föranlät TUR- REL att äfven i detta afseende anställa för- sök, och det lyckades honom slutligen att finna en lika enkel som verksam method att gifva grafsticklarna de egenskaper som han önskade. Han tempererade en graf- stickel genom anlöpning till halmgult och lät honom kallna, hvarefter han, med en liten urmakarehammare af ganska hårdt gjutstål, hamrade grafstickelns eggar, hvar- igenom dessa tillplattades och afrundades. Sedan tempererade han grafstickeln på sam- ma sätt som förut, och gaf derefter eggar- na deras förra form genom slipning. På detta sätt blef grafstickeln mycket hårdare och segare än förut, och skar stålet utan 143 svårighet. TURREL repeterade samma för- sök på andra grafsticklar, alltid med sam- ma framgång. GILL har föreslagit en för- bättring i detta sätt att hårdhamra stål, bestående uti att under hamringen hålla stålet vid den behöriga graden af anlöp- ningshetta. Samma method kan använ- das för flera slags eggjern. — Utom en vida större varaktighet, hafva gravurplåtar af stål andra stora fördelar framföre kop- parplåtar, i synnerhet i det slags gravur som kallas mezzo-tinto. Klarheten i de ljusa partierna erhålles i stål vida fullkom- ligare , och de mörka partierna utfalla myc- ket rikare än i koppar. Genom använ- dandet af stålplåtar hafva alla de svårig- heter, som i mezzo-tinto-gravure i koppar ansågos för oöfvervinneliga, blifvit fullkom- ligt undanröjda, och fördelarna häraf äro så stora, att de rikligen belöna det vida långsammare och besvärligare arbete som graveringen i stål medförer. Stålgravuren blir nu allt mer och mer allmän i Eng- land, och man barder, sedan TURREL gjort sitt sätt att härda grafsticklar bekant, bör- jat nyttja gjutstålsplåtar utan att decarbo- nisera dem *). Det vanliga sättet att tillverka spel-Tryckta kort har åtskilliga ofullkomligheter: arbetet Epel- *) GILL‘s Technical Repository, N:o 26, p. 94, Nio 32, p. 133, N:o 38, p. 105 och 121, Nio 47, p. 296, Nio 48, p. 363, och Nio 51, ■ p. 129. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 16, p. 53, B. 17, p. 331, och B. 19, p. 270.—- Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, Nio 3, p. 157 och 1826, No 6, p. 345. 144 är långsamt, färgerna blifva ojemna, täcka icke väl och få icke skarpt begränsade con- tourer. Dessa fel kunna icke afhjelpas så länge man betjenar sig af de vanliga vat- tenfärgerna och patronerna. Altmutter i Wien har derföre föreslagit att trycka kor- ten i stället för att måla dem på det van- liga viset, och att använda oljefärg, eme- dan vattenfärgen icke gifver rena aftryck. För att förfärdiga de härtill nödiga for- marna, låter man valsa blybleck af i lini- es tjocklek, och lika tjocka bleck af en com- position af 2 delar tenn och i del bly; blecken måste vara glatta och öfverallt af samma tjocklek. Med passande huggjern uthugger man utur compositionsblecket de fyra olika tecknen hjerter, ruter, klöfver och spader, men utur blyblecket uthugger man med en huggpipa små runda brickor af den storlek, att de uthuggna tecknen få rum derpå utan att skjuta ut öfver bräd- den. Som så väl tecknen, som de små bly- brickorna, genom uthuggningen blifva litet skäliga, måste de varsamt klappas plana, hvarefter tecknen fastlödas på blybrickor- na på följande sätt: Man uthugger af icke för tunn stanniol små brickor af lika stor- lek med blybrickorna. Dessa stanniolsbric- kor hartsas genom gnidning mot en papp- skifva på hvilken man utsigtat fint pulve- riseradt harts, hvarefter man på hvar och en af blybrickorna lägger en hartsad stan- niolsbricka, och derofvanpå en af de ut- huggna tecknen, sedan så väl öfre sidan af blybrickorna som undre sidan af de ut- uthuggna tecknen förut blifvit blankfilade. Man fattar nu en blybricka med en liten tång, så nära kanten som möjligt, och håller henne öfver lågan af ett vaxljus. Hartset smälter då först, och sedan stan- nioln, hvilken sammanlöder det pålagda tecknet med blybrickan. Denna operation fordrar, för att lyckas, någon försigtig- het, emedan metallblandningen, hvaraf det uthuggna tecknet består, är lättsmäl- ta re än tenn ensamt, och kan, vid sam- manlödningen, bibehållas osmält endast derigenom att tecknet är tjockare än stan- nioln. Då stannioln smälter, ser man kan- terna af det pålagda tecknet böja sig upp- åt (troligen en följd a f kanternas samman- prässning under uthuggningen), men de lägga sig strax derefter, och då måste man, i ögonblicket, taga den sammanlöd- da pjecen ifrån elden, och hastigt afkyla den derigenom att man blåser derpå; med iakttagande af detta försigtighetsmått miss- lyckas operationen sällan. Då man, på detta sätt, fått ett tillräckligt antal af des- sa sammanlödda pjecer, nemligen 55 styc- ken för hvarje färg, eller no stycken för de båda röda färgerna, och lika många för de svarta, återstår att af dem. sammansät- ta två tryckformar, en röd och en svart, hvardera för 20 kort, hvilka formar böra vara så inrättade att en boktryckare kan behandla dem lika som en vanlig stilform. För detta ändamål låter man förfärdiga 40 stycken (20 för hvardera formen) vin- kelrätt skurna och väl arbetade skifvor af Pr. Paschs Årsb. 1826. I0 146 något hårdt trädslag, af hvilka hvar och en har lika stor yta som ett kortblad; hvar och en sådan skifvas tjocklek, samman- lagd med tjockleken af en af de samman- lödda metallpjecerna , bör vara lika med höjden af vanliga boktryckeristilar. På dessa trädskifvor fastnaglar man de små metallpjecerna så att hvar och en träd- skifvablir formen till ett kort* Dessa små formar kunna sedan insättas i två bok- tryckeriformar (en för den röda, och en för den svarta färgen), hvarefter trycknin- gen sker med en vanlig boktryckeripräss. Färgerna, hvilka enligt hvad förut blifvit nämdt, böra vara rifna med olja, böra helst påläggas med sådana elastiska valsar af limcomposition som nu mer och mer komma i bruk i stället för de förut van- liga boktryckeribollarna. Innan de små formarna begagnas till tryckningen, böra de afslipas så att de blifva fullkomligt plana. Detta verkställes antingen på en slät pimpstensskifva med vatten, eller med pulveriserad och slammad pimpsten (eller lin smergel) och vatten på en skifva af spegelglas eller ock af träd; hvarefter teck- nens kanter afputsas om så behöfves. — Altmutter har, vid sin afhandling om den- na method, bifogat aftryck som på ofvan- nämde sätt blifvit erhållna, och som bevi- sa methodens användbarhet *). Brödbe- I Årsberättelsen för år 1824, sid. 582, redning-omtalades en machin för att tillreda deg *) Prechtl’s Jahrbiicher des K. K. Polytechn. Institutes in Wien, B. 8, p. 187. ... 147 till brödbakning. Bajerska Landthushåll- nings-Samfundet lat, i Junii 1825, anstäl- la försök med denna machin, hvarvid ganska tillfredsställande resultat erhöllos. Det befans att degen blef färdig inom 15 minuter, och att den blef bättre beredd än genom den vanliga tröttsamma och osnygga knådningen. • Genom begagnan- det af denna machin erhåller man också ett bättre bröd än vanligt, dels af nyss- nämde orsak, dels derigenom att degen ej får tillfälle att kallna i kistan hvaraf machinen består, utan tvertom blir var- mare under kistans kringvändning, då der- emot degen, knådad på vanligt sätt i ett öppet tråg, mer och mer afsvalnar, hvil- ' ket har ett menligt inflytande på brödets qvalitet. Kistans rörelse bör vara lång- sam och jemn, så att degen får tid att falla ifrån den ena sidan till den andra. Tid efter annan afbryter man arbetet, för att öppna kistans lock och se efter huru degen förhåller sig. Om den ej är sam- manhängande utan har skiljt sig i flera delar, hvilket stundom händer, samlar man ihop dessa, hvarefter degen under machinens kringvändning blir en samman- hängande massa. I början af operationen händer att degen fäster sig vid kistan, men den lossnar efter hand af sig sjelf, och kistans sidor blifva slutligen rena. I den till försöken nyttjade machinen ha- de kistan något öfver 3 fots längd, och dess fyra sidor voro hvardera i fot bre- da; midtuti hade den en skiljevägg, hvar- igenom den inuti delades i två rum. I 148 hvart och ett af dessa rum kan man be- reda deg af minst 4 och högst 8 kappar mjöl. — Detta sätt att bereda degen för- tjenar den största uppmärksamhet, så väl i anseende till den bättre qvaliteten af det bröd som erhålles, som i anseende till dess fullkomliga renlighet; dessutom blir arbetet ojemförligt mindre besvärligt och går fortare än den vanliga knådningen. •—• En machin att bereda deg, alldeles lik denna, hade för några år sedan blifvit uppfunnen i Paris af LAMBERT. Den var der någon tid i bruk, men har, oaktadt dess fördelar, kommit i glömska, man vet ej af hvilken orsak "). Bränvins En mängd destillations-apparater till bränningbränvins bränning och destillering hafva, stille- under de tre sednare åren blifvit beskrif- ring. na, men de flesta af dem kunna här en- dast i korthet anmälas: R. WINTER i London har erhållit pa- tent på en destillations-apparat, medelst hvilken stark sprit skall kunna genast er- hållas utan omdestillering. Beskrifningen på denna apparat är icke rätt tydlig, men constructionen deraf synes vara så inveck- lad att man har orsak att tvifla på denna apparats användbarhet "*). J. J. SAINTMARC i England har erhål- lit patent på en apparat till Potatesbrän- *) Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, N:o ii, p. 319. **) The London Journal of Arts and Sciences, N:o 48, p. 301. — DINGLERS Polytechn. Jour- nal, B. 16, p. 436. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1825, N:o 2, p. 99. 149 vins tillverkning. Denna apparat innehål- ler i hufvudsaken ingen ting nytt. Potä- terna sönderrifvas med en af SAINTMARC dertill uppfunnen machin, li varefter stär- kelsen utdrages på vanligt sätt och för- vandlas sedan med svafvelsyra till socker, hvilket bringas i spirituös jäsning, hvar- efter den jästa vätskan destilleras. Det nya i denna apparat ligger i sammanställ- ningen af dess delar och i constructionen af destilleringsanstalten , men ingen ting deraf förtjenar någon särdeles uppmärk- samhet. En destillationsapparat af en egen con- struction är uppfunnen af Evans i London. Kärlet som svarar emot destillerings-pan- nan, består, i denna apparat, af ett cylin- driskt kärl som under destillationen sättes i en kringhvälfvande rörelse omkring dess axel, hvilken ligger horizontelt. Kärlet ligger i en ugn, der det upphettas på van- ligt sätt. Den ena af de tappar, hvarpå kärlet livilar, är ett rör som sträcker sig utom ugnen och förenar sig med en skruf- formigt vriden slang af samma skapnad som den vanliga slangen i ett kylfat, men ställd så att dess axel ligger horizontelt och i samma linea som destillations-kär- lets axel. Denna slang, som Evans kallar rectificator, är äfvenledes rörlig och vän- der sig omkring tillika med destillations- kärlet, med hvilket dess ena ända står i förening såsom förut är nämdt. För att bibehålla rectificatorn vid en jemn tempe- ratur, är den omgifven af en trädkista, hvilken likväl icke vänder sig utan är fast. I 50 Rectificatorns andra ända öppnar sig i en vanlig kylapparat. De vid destillationen öfvergående ångorna inkomma således först i rectificatorn, men för att hindra den mindre spiritush altiga vätska, som der condense- ras, att öfvergå till kylapparaten , har rec- tificatorn den form och det läge som för- ut Blifvit nämdt, och vänder sig dess- utom i den rigtning att det som con- denseras deri rinner tillbaka till destil- lations-kärlet. Således komma blott de mest spiritushaltiga ångorna till kylap- paraten och condenseras. der. — EVANS föreslår att, till blandning med maltet, förbereda omältad säd genom blötning i kallt vatten, hvilket bör ombytas en el- ler två gånger om dagen, till dess att vattnet icke mera färgas af säden; hvar- efter säden torkas långsamt och med den försigtighet att den ej gror under tork- ningen •). Följande äldre destillations-apparater, på hvilka brevets blifvit erhållna i Frank- rike, hafva under de sednare åren blif- vit beskrifna: En destillations-apparat af SOLIMANI i Nimes, 1803 ““). — En appa- rat af J. BERARD i Nimes, 1805 *05). — En destillations-apparat, med hvilken man , i en enda destillation, kan erhålla brän- *) The Repertory of Patent In ventions, N:o 16, p, 208. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 22, p. 406. **) Description des Machines et Procedes spéci- fies dans les Brevets d‘invention &c. Tom- 9, p. 17. ***) Ib. Tom. 6, p. 5. 151 vin eller sprit af större eller mindre styr- ka efter behag, ocli kan göra destillatio- nen permanent eller ock afbruten, af Brugniére i Nimes, 1805 a^). — En de- stillations-apparat med en ugn som förtä- rer röken af brännmaterialet, af BAILLEUL i Auxerre, 1812. Denna apparat är äf- ven ämnad till destillering af flygtiga vegetabiliska oljor och luktvatten b). •— Destillations-apparater, af J. B. DUROSELLE i Paris, 1813 c). *— En apparat för fort- farande destillation, af BAGLIONI i Bor- deaux, 1813 d). Den är i synnerhet märk- värdig derföre, att den är en af de för- sta apparater i hvilka destillationen fort- sättes oafbrutet. BAGLIONI var i strid med CELLIER-BLUMENTHAL om uppfinningen der- af. — Destillations-apparater, af A. BAn- re i Nimes •). — En destillations-appa- rat af S. ALLEAU, 1817 f). — En destil- lationsapparat af Privat i Méze, 1818 s). En ibland de mest berömda destil- lations-apparater är en af C. DEROSNE i Paris gjord förbättring af GELLIER-BLUMEN- THALS apparat för oafbruten destillation. Denna apparats inrättning har ännu icke blifvit fullständigt kungjord, emedan De- rosne har privilegium derpå, men de be- skrifningar som derom utkommit hafva likväl gjort den temligen noga känd. Ap- paraten består hufvudsakligen af följande a) Ib. Tom. 8, p. 146. 6) Ib. Tom. 6, p. 393. c) Ib. Tom. 7, p. 204, och Tom. 10, p. 91. 4) Ib. Tom. 10, p. 153. e) Ib. Tom. 9, p. a3 och 37. /) Ib. Tom. 9, p. 217. 8) Ib. Tom. 10, p. 252. delar: 120 Pannan. 220 Destillations-co^ lönnen. Denne hestår af ett på pannan stående och med henne förenadt högt cylindriskt kopparkärl, hvilket innehåller en mängd öfver hvarandra ställda tallri- kar af förtennad koppar. 3:o Condensatorn. Den består af ett kopparkärl i form af af en liggande cylinder, hvilken inneslu- ter en skrufformigt höjd slang af nästan samma skapnad som slangen i ett kyl- fat, men med den skillnad att den har en liggande ställning. Denna slang står i förening med öfversta delen af destilla- tions-colonnen. 4:0 Ky Ifatet. Detta är, såsom vanligt, ett upprättstående kärl som innehåller en i flera skrufformiga hvarf höjd kopparslang; dennes öfre ända står i förening med condensatorns slang. Till- mäskningen eller, i allmänhet, den spiritu- ösa vätskan som skall destilleras, ned- rinner långsamt, genom ett rör, från ett öfver apparaten stäldt förvaringskärl, till bottnen af kylfatet, hvilket fylles deraf. Bränvinet, som emedlertid rinner genom kylfatets slang, afkyles på detta sätt af tillmäskningen, livarigenom annat kylvat- ten alldeles umbäres. Ifrån kylfatet upp- stiger tillmäskningen, genom ett rör, till condensatorn som deraf fylles, hvarige- nom de spiritus-ångor, som gå genom condensatorns slang, afkylas och conden- seras. Tillmäskningen, som under sin gång genom kylfatet blifvit något varm, uppvärmes ännu mera i condensatorn, hvilken således tillika tjenar såsom mäsk- varmare. Från öfre delen af condensa- 153 torn går ett rör som nedstiger och ingår i sidan af destillationscolonnen ett styc- ke nedom dennes topp; genom detta rör inrinner tillmäskningen i colonnen på en af de der inneslutna tallrikarna, och rin- ner sedan ifrån den ena tallriken till den andra, hvarigenom den kommer att bil- da en mängd efter hvarandra följande cascader ända till dess att den nedkom- mer till pannan. Denna är egentligen ic- ke en destillationspanna såsom i vanli- ga apparater, utan tjenar hufvudsakligen till att producera vattenånga. Under det att tillmäskningen, som förut under sin gång genom condensatorn blifvit betydligt uppvärmd, på nyssnämde sätt nedrinner utföre tallrikarna och således framställer en stor yta, lemnar den ifrån sig en del af sin spiritushalt i destillationscolonnen; men tillika condenserar sig vattenångan från pannan i den nedrinnande vätskan, hvari- genom denna blir varmare • och släpper ifrån sig resten af den spiritus som den innehåller. Således har tillmäskningen, då den nedkommer i pannan, förlorat sin spiritushalt och producerar sedan endast vattenånga. Spritångan uppstiger i de- stillations-colonnen och utgår, genom ett rör från dennes topp, genom hvilket hon införes i condensatorns slang, der hon condenseras. Det på detta sätt erhållna bränvinet utrinner, genom små rör, i ett utom och under condensatorn liggande rör, och föres genom detta till kylfatets slang. Om bränvinet, sådant som det utkommer från condensatorn, ej skulle 154 befinnas nog starkt, kan det genom sär- skilta rör föras tillbaka till destillations- colonnen för att rectificeras. Det är för- ut nämdt, att tillmäskningen inkommer i sidan af colonnen ett stycke nedanföre dennes topp; bränvinet dereniot, som skall rectificeras,. införes i colonnens öfversta del, som derföre af DEROSNE kallas Rec- tificator. Denne har ungefär samma in- rättning som den öfriga eller undre delen af colonnen; det insläppta bränvinet träf- fas der af den uppstigande vattenhaltiga spritångan som condenseras deri, hvari- genom temperaturen upphöjes och båda lemna ifrån sig en starkare sprit som i ångform ingår i condensatorn under det att den svaga återstoden långsamt ned- rinner genom colonnen och blandas med tillmäskningen. Apparaten har några an- dra inrättningar, hvilka jag här förbigår, emedan en fullständig beskrifning här ic- ke kan lemnas; jag har blott velat om- tala så mycket som är nödvändigt för att gifva en idé om det hufvudsakligaste af denna sinnrikt uttänkta apparat. — För- delarna af DEROSNES destilleringsapparat äro följande: Man kan dermed, i förhål- lande till pannans storlek, på en gifven tid afverka mycket mera bränvin än med någon af de vanliga apparaterne, och till- mäskningens spiritushalt blir fullkomligt tillgodogjord. Apparaten är lätt att skö- ta: man slipper det besväret att påfylla pannan, emedan destillationen fortsätter sig sjelf utan afbrott; 2 personer kunna utan svårighet sköta 2 a 3 apparater eme- 155 dan de hafva föga annat att göra än att underhålla och efterse elden. Den är, i jemförelse med andra destillations-appara- ter, ej kostsam och man sparar ganska mycket brännmaterial. Den är enkel i sin construction, fordrar ej stort utrym- me och är lätt att reparera i fall den skulle komma i olag, hvilket nästan icke kan hända. Man kan i en enda opera- tion, utan omdestillering, erhålla starkare och svagare sprit eller bränvin efter be- hag, och det erhållna bränvinet öfver- träffar vida i smak och renhet det brän- vin som fås med vanliga apparater. Den medförer den stora fördelen, att man ic- ke behöfver något kylvatten, — DEROSNE förfärdigar dessa apparater af tre storle- kar: Man kan med de första afdestillera 10,000 å 12,000 litres “), med dem af medlersta storleken 6000 litres och med de minsta 3000 litres tillmäskning på 24 timmar *). Det är bekant, att det vanliga sättetStärkel- att förvandla stärkelse till socker består 8 x8e6- uti att koka stärkelsen med svafvelsyra, utspädd med en ganska stor qvantitet vatten. Denna kokning bar man plägat oafbrutet fortsätta ganska länge, t. ex. i 24 eller till och med 48 timmar, hvari- genom man icke allenast användt mycken tid, utan äfven behöft en betydlig qvan- *) 1 Litre är 28% Svensk kanna. **) Traité complet de 1’Art de la Distillation, par DUBRUNFAUT. Paris 1824. Tom. 2, p. 153 och följ. — Dictionaire Technologique, Art. Distillation. ' 156 litet brännmaterial for att underhålla den- na långa kokning. Man har sedermera funnit att kokningen alldeles icke är nöd- vändig för sockerbildningen, utan att den- na sker lika fullkomligt vid en tempera- tur som blott stiger till 80° C. och att den, äfven i detta fall, fordrar en kor- tare tid än man vanligen användt. Ett ibland de bästa sätt att i stort bereda stär- kelsesocker, är följande: Uti ett trädkärl, af ungefär 760 kannors rymd och inuti för- sedt med en omrörare, gjuter man 1400 skålpund eller ungefär 228 kannor vatten, hvarefter man betäcker kärlet med ett pas- sande lock, och upphettar vattnet, medelst ånga, till omkring 80°. Emedlertid ut- rörer man, i ett särskilt kärl, 700 skål- pund potatesstärkelse med 1400 skålpund vatten och 14 skålpund vanlig concentre- rad svafvelsyra. Af denna blandning in- gjuter man, småningom och under bestän- dig omrörning, en tredjedel till det var- ma vattnet i ofvannämde kärl, som, för att göra ingjutningen beqvämare, bör haf- va en lucka på locket. Man fortfar att in- leda vattenånga i kärlet, hvarigenom tem- peraturen, som sänkt sig under den kalla- stärkelseblandningens ingjutande, snart sti- ger återigen till 80°. Så snart blandnin- gen i kärlet fått denna temperatur, till- sätter man åter en tredjedel af stärkelse-, blandningen. Man fortfar att, på samma sätt som förut, inleda vattenånga, och då blandningen i kärlet blifvit uppvärmd till ungefär 7 5°, ingjuter man den sista tred- jedelen af stärkelseblandningen, och höjer 157 sedan, medelst ånga, temperaturen till 80°. Kärlet tillslutes nu så tätt som möjligt är och blandningen deri bibehålies vid 80° värme i 6 timmar; sockerbildningen är då fulländad. Den fria syrans mättning och de öfriga operationerna ske såsom van- ligt "). -— Sockerbildningen påskyndas gan- ska betydligt, om stärkelseblandningen med svafvelsyran upphettas i ett lufttätt till- slutet kärl till en temperatur som stiger några grader öfver 100°. WEINRICH påstår att han på detta sätt, med användande af j å 2 procent af stärkelsens vigt svafvel- syra, förvandlat stärkelse till socker på 2 å 3 timmar, och att han då erhållit ej det vanliga tröglösta stärkelsesockret, utan ett lättlöst kristalliserande socker *). M. POOLE i London har tagit patent Talgs på en af GAY-LUSSAC i Paris föreslagen ny,iaÉinen method att tillverka ljus, bestående uti blek- användandet af de fasta feta syror somLJSäu- uppkomma genom talgs eller annat fetts verk- saponificalion. Till dessa syrors erhål- ning- lande föreslås följande två methoder: 1:0 Talgen eller fettet saponifieras på vanligt sätt med alkali, och den erhållna såpan eller tvålen decomponeras med en tjenlig syra, t. ex. Svafvelsyra eller Saltsyra. Till detta ändamål upplöses tvålen i en stor qvantitet vatten, uppvärmes med vatten- ånga, och lösningen omröres beständigt *) Traité complet de 1’Art de la Distillation, par DUBRUNFAUT, Tom. I, p. 212. **) Hesperus, 1825, N:o 263. — Allgemeiner Anzeiger der Deutschen, N:o3or. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 18, p. 384. 158 under syrans tillsättning. Man låter de feta syrorna flyta upp och samla sig på ytan, och aftappar vattnet, hvarefter sy- rorna tvättas med rent varmt vatten till dess de äro alldeles fria från salt, då man låter dem kallna och stelna. Syrorna präs- sas nu starkt i en oljepräss, då oljesyran afrinner och Talgsyran samt Margarinsy- ra återstå. 2:0 Den andra methoden he- står uti att destillera talgen i en vanlig destillations-apparat. De erhållna destil- lationsprodukterna tvättas, i flera omgån- gar, med varmt vatten, och oljesyran från- skiljes genom prässning såsom förut är nämdt. Margarinsyrans färg kan fås vack- rare genom syrans blekning i fria luften och solljuset, eller genom behandling med alkohol. För att erhålla syrorna ännu re- nare, om man så vill, föreslås att först bereda dem efter första methoden, genom saponification, och sedan destillera dem efter den andra methoden. — Veken till dessa ljus är af en egen beskaffenhet. Den göres af något hårdt spunnet bomullsgarn, hvilket spinnes öfver en rak och slät me- talltråd, alldeles på samma sätt som så kallade carcasser öfverspinnas. En sådan öfverspunnen tråd af ljusets längd insattes i formen, och då ljuset är stöpt och fått hårdna fullkomligt utdrages metalltråden som således qvarlemnar en ihålig veke i ljuset *). *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 65, p. 135. — The Repertory of Patent In- ventions, Nto 8, p. 137. 159 . HÉBERT i Paris tillverkar ett slags ljus, som han kallar Bou^ies scléraphthites. De göras af talg från hvilken man på något sätt afskiljt den lättsmältare delen eller elain, så att blott den hårdare delen el- ler stearin återstår. De äro mycket hår- dare än vanliga talgljus och icke det rin- gaste flottiga, samt hafva icke den obehag- liga talglukten; de brinna derjemte klara- re än vanliga ljus. Dessa ljus hafva en ihålig veke, lika som de nyss' förut om- talte ljusen. Man har funnit att ljus med sådana vekar icke rinna, och att, om detta någon gång händer, det som afrinner icke blir gult eller brunaktigt, utan bibehåller sig h vitt *). Följande sätt att bereda stearin till ljus, har blifvit föreslaget af H. MANICLER i London: Talgen begjutes med en till- räcklig qvantitet vatten i ett starkt kok- kärl, hvarefter detta tillslutes lufttätt, och vattnet bringas i kokning under en pression af 2 atmospherer. Då denna kok- ning fortfarit några timmar, frånskiljes vattnet, och då talgen svalnat till en tem- peratur af 32° å 38° G, utstrykes den I tum tjockt på midten af ett tjockt och tätt yl- letyg eller fdt, hvarefter filten lägges till- hopa så att den betäcker talgen på båda sidor. Då man fått en tillräcklig mängd sådana med talg bestrukna filtar, läggas *) Se GILLET de LAUMONT‘s berättelse om dessa ljus i Bulletin de la Société d-Encouragement, Oct. 1826, p. 311, och DINGLERS Polytechn. Journal1 B. 23, p. 126. 16o de på hvarandra hvarftals med mellan- stuckna jernplåtar. På den öfversta af dessa plåtar lägges en tyngd af 10 cent- ners vigt. Efter en timmas förlopp ökas denna tyngd till 20 centner, och efter 2 timmar till 3 o centner. Denna sistnäm- de vigt låter man ligga qvar i 4 timmar, och bibehåller, under denna tid, den om- gifvande temperaturen vid 27° å 32° C. Fil- tarna öppnas sedan, och kanterna af tal- gen, som blifvit mindre prässade, afskäras och läggas midt på filtarna, hvarefter des- sa hoppläggas på samma sätt som förut, och insättas i en hydraulisk präss, der de lemnas i flera timmar i en temperatur af 27° till 32°. Den prässning, som tal- gen här får, måste i början vara mindre stark, men småningom ökas, ty om den genast i början är för stark, inprässas en stor del af stearin i filten. Den utprässa- de elain kan begagnas i lampor, till såp- kokning och till flera andra behof. Den stearin, som efter prässningen återstår emellan filtarna, är för mycket spröd för att ensam kunna användas till ljus, hvar- före den måste blandas och sammansmäl- tas med en tiondedel vax. MANICLER fö- reslår äfven att, i stället för vax, samman- smälta den med linolja som man förut upphettat till börjande sönderdelning och derefter antändt och låtit brinna till dess att en tredjedel af oljan blifvit förtärd; men denna tillsats kan omöjligen vara an- nat än högst otjenlig. Vidare föreslås att i ett tillslutet kärl bleka den på detta sätt blan- 161 blandade stearin med chlorgas, att sedan genom kokning i vatten förjaga chlorluk- ten, att derefter smälta stearin och blan- da den med kolpulver, och derpå prässa den emellan filtar vid en temperatur af 66° C, samt slutligen utsätta den några dagar i fria luften. •— Ljusen stöpas i for- mar som böra hållas vid en temperatur af 21° ä 27°, hvarvid MANICLER föreslår att flera gånger hälla stearin ur den ena formen i den andra. — Det hufvudsakli- ga i denna method ligger i talgens kokning i vatten vid en hög pression, hvarigenom de i talgen inblandade hinnor förvandlas till lim och upplösas, samt i den derpå följande prässningen hvarigenom elain från- skiljes. Deremot kunna den erhållna ste- arins blandning med linolja, i synnerhet om denna förut blifvit behandlad på det af MANICLER föreskrifna .sättet, och blek- ningen med chlor icke bidraga till stearins förbättrande, utan måste tvertom göra den otjenligare till ljustillverkning “). —- MANICLER har äfven föreslagit ett annat sätt att raffinera talgen, bestående uti att koka 7 delar talg med i del terpentinol- ja, och sedan prässa den på ofvannämde sätt. ■—. Ingendera af dessa methoder till- hörer MANICLER , ty Braconnot i Nancy ha- de redan år 1815 försökt dem båda, och år 1818 erhöllo Braconnot och SIMONIN *) The Repertory of Patent In ventions, Dec. 1826, p. 380. — Dinglers Polytechn. Journal, B. 23, p. 123. 9 Pr. Paschs Arsb. 1826. 1 1 162 brevet d‘invention på den sistnämde me- thoden. Deras förfarande var följande: Talgen eller fettet smältes med en till- räcklig qvantitet terpentinolja, hvarefter denna blandning gots i runda dosor, som inuti voro beklädda med fdt, och hvilkas väggar och botten voro genomborrade med en mängd små hål. Blandningen utsattes nu for en småningom ökad stark präss- ning, hvarigenom terpentinoljan tillika med elain utprässades och talgens eller fettets fastare beståndsdel blef qvar i dosorna. Denna uttogs och kokades i vatten till dess att den icke mera luktade af terpentinol- ja; den smältes sedan och blandades med nyss brändt kolpulver, och sedan den varit i beröring dermed i några timmar, silades den het och feck kallna. På det- ta sätt erhölls en halft genomskinlig och torr stearin utan lukt eller smak, men som, i anseende till sin sprödhet, ej kun- de användas till ljusberedning sådan den var, men efter dess blandning med en fem- tedel vax erhöllos deraf ljus som voro li- ka behagliga att handtera som vaxljus. Den utprässade elain afskiljdes från ter- pentinoljan genom destillation och renades med animaliskt kol, hvarigenom den blef ganska tjenlig till beredning af tvål “). Gaslys- Lysningen med brännbar gas har un- ning, der de sednare åren gjort ganska stora « *) Description des machines et procedes speci- fies dans les Brevets d‘invention &c. Tom. 10, p. 361. — The Repertory of Patent In- ventions, N:o 13, p. 57 163 framsteg. Dess nytta är nu allmänt er- känd och har tillvunnit sig alla upplysta Nationers uppmärksamhet. Den fruktan, som man i början hyste för detta lysning- sätt, är nu försvunnen, sedan man, genom sednare införda förbättringar, blifvit mä- stare af möjligheten att förekomma all fa- ra deraf; gaslysningen blir nu mer och mer allmänt utbredd och af en vidsträck- tare användbarhet. Jag skall, så långt formen af denna berättelse det tillåter, omtala de till denna intressanta uppfin- ning hörande förbättringar, som under de sednare åren blifvit föreslagna eller verk- ställda. Det är bekant att gasen erhålles ge- nom destillation af åtskilliga dels fasta dels flytande ämnen af organiskt ursprung: van- ligast af stenkol och af oljor. De destil- lationskärl, som härtill begagnas, äro van- ligen af tackjern. Som dessa måste ut- sättas för en stark glödgning, blifva de, i synnerhet då gasen beredes af stenkol, snart förstörda och måste ersättas med nya, hvilket medförer en betydlig kost- nad. Man har sökt att dels minska dels förekomma denna olägenhet genom retor- ternas beklädning med eldfast tegel, eller genom ett öfverdrag af eldfast lera, eller ock genom retorternas förfärdigande af eld- fast degelmassa. Man har äfven försökt inrättandet af ugnar i hvilka stenkolen kunde destilleras omedelbarligen, och utan användande af retorter. De båda sistnäm- da methoderna hafva en betydlig svårig- het, bestående deri att retorten eller ug- nen lättspricker under temperaturens om- skiften, hvarföre också destillationskärl af tackjern ännu äro de allmännast begagna- de. GRAFTON i Edinburg har erhållit pa- tent på en förbättrad method att af eld- fast lera förfärdiga retorter till stenkols destillering. Han har sökt att minska de- ras ömtålighet för temperaturombyten der- igenom att han ej genast gör retorten af ett enda stycke, utan sammansätter den af flera förut formade och brända delar, hvilka sedan hopfogas med hvarandra. Det främre, utom ugnen framskjutande, styc- ket af hans retorter är, såsom vanligt, af tackjern *). : J. HOBBINS i England har föreslagit en förbättrad inrättning af tackjernsretorter till stenkols destillering, i afsigt alt min- ska den kostnad som uppslår genom re- torternas förbränning. lians gasretort är sammansatt af ett mellanstycke och två ändstyeken, hvilka sednare framskjuta på hvar sin sida utom ugnen, så att endast mellanstyckel blir utsatt för eldens åver- kan, och kan, då det blifvit förbrändt, utbytas emot ett nytt utan att ändstyc- kena behöfva att ombytas. Retorten är dessutom så inrättad att stenkolen blifva jemt utbredda på retortens botten, och att retortens fyllning och tömning sker med större lätthet och mindre tidsförlust än vanligt 50). En tydlig beskrifning på den- *) Dinglers Polytechn. Journal, B. 14, p. 205. -**). The Lond. Journ. of Ärts and Sciences, Nio 55, p. 410. — The Repertory of Pat. inyen- 165 na sednare inrättning är utan figur svår- ligen möjlig. En förbättrad retort till gasens Ger- hållande genom flytande ämnens destilla- tion har blifvit föreslagen af P. TAYLOR i London. Den består af ett cylindriskt tackjernskärl, hvilket är i en vertical ställ- ning inmuradt i en ugn, på sådant sätt att så väl dess botten som dess sidor öf- verallt träffas af hettan. Inuti retorten står ett annat kärl af jernplåtar, hvilket har alldeles samma skapnad som retorten och noga inpassar i densamma, så att så litet mellanrum som möjligt blir emel- lan kärlets och retortens sidor. Detta kärl fylles med lera, tegelstens bitar, sten- kolsaska eller andra porösa och eldfasta ämnen, och dess ändamål är endast att med större lätthet och beqvämlighet kun- na, när så behöfves, uttömma dessa äm- nen och i deras ställe inlägga nya. Midt- uti retorten står ett rör som nedtill är försedt med en mängd hål, och uti detta rör nedstiger, genom retortens lock, ett smalare rör, genom hvilket oljan, eller det flytande ämne som skall destilleras, in- kommer i retorten. Då oljan träffas af den glödande retorten, sönderdelas den och decompositions-producterna uppstiga emellan de glödande eldfasta ämnen, hvar- med retorten är fylld, hvarigenom de blifva tions Jun. 1826. Suppl. p. 434. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 18, p. 334. — Bulletin des Sciences Technologiques, 1826, N:o u, p. 287. 1 66 mycket fullkomligare förvandlade i bränn- bar gas än om retorten vore tom. Gasen utgår genom ett rör i öfre ändan af re- torten och föres till gasreservoiren •). Vid gasberedning af stenkol inträffar en stor olägenhet af den tjära som under stenkolens sönderdelning bildar sig. Den- na tjära medföljer gasen och afsätter sig dels i ledningsrören, som häraf tillstop- pas, dels i renningsapparaten, hvarigenon gasens renning försvåras. W. VERE och H. S. CRANE i England hafva tagit patent på en method, hvarigenom stenkolstjäran icke allenast hindras att medfölja gasen, utan äfven decomponeras och således ökar productionen af gas. Denna method be- står uti att, under påstående destillation, insläppa en fin men beständig stråle af vatten i retorten, nära det ställe der ga- sen utgår utur retorten. Vattnets qvan- titet bör ej vara större än att det, i mon som det inkommer i den glödande re- tortén, genast förvandlas i ånga. Då nu gasen utgår utur retorten träffas den af vattenångorna, hvaraf följden skall blifva den att de ofullständigt decomponerade ämnen, som medfölja gasen, afskilja sig och falla tillbaka i retorten. På detta sätt skall man, i stället för stenkol, kun- na använda stenkolstjära till gasens pro- duction. I detta fall fylles retorten med *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 60, p. 231. — DINGLERS Polytechn. Journal, B. 19, p. 251. — Bulletin des Sciences, Tech- nologiques, 1826, N:o 4, p. 233. 167 cokes eller tegelstensbitar, och tjäran in- slappes, ifrån en reservoir, igenom ena ändan af retorten. Sammå method skall äfven kunna användas vid gasberedning af hvilka flytande ämnen som helst, t. ex. animaliska eller vegetabiliska oljor, och vid dessa tillfällen hindra olja att medfölja gasen 9). •— För att rena gasen ifrån de ämnen som medfölja densamma och dels minska dess lysnings-förmåga, dels åstadkomma skadliga producter vid gasens förbränning, har man vanligast låtit gasen först gå ige- nom kärl fyllda med kalk och vatten, och sedan igenom ett annat kärl innehål- lande vatten, antingen rent eller blandadt med svafvelsyra, och man har härtill ut- tänkt apparater af mer eller mindre kon- stig inrättning; men man har funnit att gasen, genom det motstånd han lider un- der sin gång genom renningskärlen, utöf- var en för stark tryckning inuti retorter- na, hvarföre man blifvit nödsakad att för- ändra reningsprocessen på ett sätt att in- gen sådan tryckning uppkommer. Man har derföre försökt att låta gasen gå ige- nom kärl löst fyllda med nyss släckt och torr kalk, men man fann att kalken snart sammanpackade sig och ej feck ett till- räckligt stort antal beröringspunkter med gasen. Sedermera har det likväl lyckats *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nzo 40, p. 175. DINGLERS Polytechn. Journ. B. 14, p. 203. — Bulletin des Sciences Technologiques 1825 N:o 2, p. 80. 168 att hindra kalkens sammanpackning, ge- nom inblandning af fuktigt hö eller mos- sa, och man betjenar sig nu af denna utväg, åtminstone i några af gas-usinerna i Paris. Likväl blir gasen på detta sätt ej fullkomligt renad, och dess rening i stort är ett problem som ännu ej blifvit fullkomligt löst. Man har äfven föreslagit methoder att, utan att låta gasen gå igenom särskilta re- ningsapparater, erhålla den ren eller åtmin- stone så beskaffad, att den under förbrän- ningen ej medförer samma olägenheter som den orena gasen. På en sådan method har S. BROADMEADOW i England erhållit pa- tent. I stället för att på vanligt sätt lå- ta gasen utströmma genom sin egen pres- sion, utpumpar BROADMEADOW honom utur ugnen eller retorterna med ett slags bäl- gor, af hvilka den tillika drifves in i gasreservoiren. Rören, som leda gasen till bälgorna, slutta åt det håll hvarifrån gasen kommer, på det att stenkols tjäran, som afsätter sig i rören må kunna rinna till- baka. Då gasen upphört att produceras, öppnas retorterna, men pumpningen fort- sättes till dess att gasen i reservoiren är blandad med ungefär en åttondedel af sin volum atmospherisk‘luft, hvaraf BROADME- adow påstår gasen förbättras. Derigenom att gasen på ofvannämde sätt blir pumpad utur retorterna, behöfva dessa icke göras så starka som annars, och de kunna till och med vara otäta utan att någon olä- genhet deraf uppkommer 5). *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nzo 44, p. 76. — The Repertory of Patent In- Somliga hafva trott att man kunde erhålla en till lysning tjenlig gasart ge- nom vattenångas decomposition af glödan- de kol, och J. H. IBBETSON har föreslagit en ugn af en egen construction för detta ändamål; “) men det är längesedan be- visadt, att den gas, som man på detta sätt erhåller, alldeles icke innehåller nå- gon kolbunden vätgas i maximum som är den till lysning tjenliga gasen, utan att den består blott af en blandning af vät- gas blandad med koloxidgas. J. F. LEDSAM och B. Cook i Birming- ham hafva tagit patent på några ganska besynnerliga methoder att erhålla en ren gas. De föreslå att antingen blanda sten- kolen , af hvilka gasen skall destilleras, med koksalt, eller att låta gasen gå antingen igenom torrt koksalt eller igenom en upp- lösning deraf, eller ock att leda gasen igenom en upplösning af silfver, koppar, jern, zink eller någon annan metall ""). Oanvändbarheten af dessa renningsmetho- der är lätt att inse. Så väl förvaringskärlet för gasen, som den reservoir hvari detta står, och som innehåller det vatten öfver hvilket gasen • ventions N:o 6, p. 420. — DINGLERS polytechn. Journ. B. 15, p. 388. — Bulletin des Scien- ces Technologiques, 1824, p. 198. *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, N:o 50, p. 69. **) The London Journal of Arts and Sciences N:o 67, p. 256. — The Repertory of Patent Inventions, N:o 8, p. 135. —DINGLERS P oly- techn. Journ. B. 19, p- 5o5, och B. 21, p. 317. I 70 uppsamlas, hafva tid efter annan erhållit förbättringar i sin construction. Fordom byggde man någon gång vattenreservoiren af träd och omgaf honom med jernband, men man insåg snart olägenheterna deraf: trädet blef dels otätt, dels svällde det af vattnet. Denna sednare omständighet gjor- de att jernbanden på en sådan trädreser- voir i Paris blefvo söndersprängde; den stora vattenmassan åstadkom en öfver- svämning i verkstäderna, der gasen be- reddes, och i de närmast omgifvande hu- sen, och gasen utspridde sig öfverallt i trakten deromkring. Vattenreservoirerna hafva för Öfrigt blifvit byggda af sten och af tackjern, och man har funnit tackjerns- reservoirerna vara de fördelaktigaste så väl i ekonomiskt som i andra afseenden. Då gasreservoiren är mycket stor, fordrar äfven vattenreservoiren ett stort utrymme, emedan dess dimensioner måste vara minst lika stora som gasreservoirens, och den blir derjemte ganska kostsam. Man har der- före försökt att construera gasreservoiren på ett sådant sätt, att vattenreservoiren antingen kunde alldeles umbäras, eller åtminstone betydligt minskas i storlek. W. CASLON i England föreslog, för någ- ra år sedan, att sammansätta gasreservoi- ren af träd och något lufttätt fernissadt tyg, hvarigenom gasen skulle kunna upp- samlas deri ungefär på samma sätt som man, i smått, i en blåsa upphämtar en gasart, och vattenreservoiren således blifva umbärlig *). Detta förslag synes likväl icke vara användbart i stort. Tait i London har gifvit gasreservoi- ren en construction hvarigenom vattenre- servoirens djup betydligt minskas. Hans gasreservoir är sammansatt af flera delar, hvilka kunna skjutas i hvarandra på sam- ma sätt som de stycken af hvilka röret af en tub är sammansatt. Dessa delars så väl öfre som nedre bräddar äro om- böjda på ett sådant sätt, att de, då gas- reservoiren upplyftes, gripa in i hvaran- dra. Den ena delens brädd kommer derige- nom alltid att bilda en rundtomkring gåen- de ränna hvari den upphöjda brädden af nästa stycke hvilar; denna ränna fyller sig med vatten från vattenreservoiren, hvari- genom gasreservoirens delar, oaktadt de äro rörliga, blifva luftätt sammamfogade med hvarandra "“). För att undvika kostnaden af den stora mängd underjordiska ledningsrör, som for- dras för att utdela gasen till de gator och hus som skola lysas, och för att sät- ta cönsumenterna i tillfälle att, efter eget godtfinnande , använda en större eller min- dre qvantitet gas utan att betala för me- ra än de förbruka, har man, för några år sedan, börjat att comprimera gasen i egna dertill inrättade kärl af hvarjehanda *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nio 37, p. 21. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 14, p. 15. **) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nio 42, p. 305. —.DINGLERS Polytechn Journ. B- 15, p. 54- — " 172 storlek och form. Denna idée, som sy- nes tillhöra Engelsmannen DAVID GORDON, har haft många motståndare, och man anförde flera exempel på faran och olä- genheterna af comprimerad gas, men som likväl icke bevisade omöjligheten att gö- ra denna gaslysningsmethod fördelaktigt användbar. Ehuru det gamla sättet att distribuera gasen ännu är det mest be- gagnade, har likväl denna method bör- jat att mer och mer utbreda sig. — Som de kärl, eller recipienter, i hvilka gasen sammanprässas, måste inifrån uthärda en ganska stark tryckning, måste mycken sorgfällighet iakttages vid deras förfärdi- gande. Det bästa hittills fundna material till dessa gasrecipienter äro koppar och mjukt jern, hvilket sednare, i anseende till sitt lägre pris, mest begagnas dertill. Då ingendera af dessa metaller är spröd, behöfver man ej frukta för faran af deras söndersprängning, så vida de.äro förfärdi- gade med tillbörlig omsorg. Innan recipien- terna begagnas, är det nödvändigt att pröf- va deras styrka. För att blifva fullkomligt förvissad att recipienterna kunna uthärda den inneslutna gasens spänning, sker den- na pröfning genom en dubbelt så stor pression som den hvilken gasen får. Pröf- ningen sker med vatten, som medelst en tryckpump indrifves i recipienten, och ej med comprimerad luft, hvilken, i anse- ende till sin elasticitet, kunde åstadkom- ma fara i fall recipienten under pröfnin- gen sprängdes. •—• Den portativa gasen be- redes helst af olja, emedan en gifven vo- 173 lum oljgas producerar mera ljus än en li- ka stor volum stenkolsgas. Gasen beredes och samlas i en gasreservoir på vanligt sätt. Ifrån gasreservoiren ledes gasen, medelst rör, till en compressionspump som inprässar gasen i) recipienterna eller de portativa kärlen.no‘I början nyttjade man härtill en tryckpump bestående af en med en väl slutande piston försedd cylinder, hvilken i ena ändan var öppen, men i den andra hade en botten med två ven- tiler, af hvilka den ena insläppte och den andra utsläppte gasen. Denna inrättning hade, ibland andra, den olägenheten, att man ej kunde drifva pistonen ända till cylinderns botten, utan man måste inrät- ta pumpen så, att då pistonen var indrif- ven, ett litet rum blef lemnadt emellan denne och cylinderns eller pumps töfvelns botten, emedan annars ventilerna kunde skadas, eller machinen på annat sätt kom- ma i olag. I detta rum blef gasen, vid hvarje pumpslag, allt mer och mer com- primerad, slutligen till den grad att, då pistonen geck tillbaka och gasen således dilaterades, dennes tryckning likväl blef så . stor att pumpen icke kunde insuga me- ra gas från gasreservoiren, utan upphörde alldeles: att verka. Dessutom förlorades alltid en del af gasen, emedan man, utan att öka frictionen till Jen utomordentlig grad ej kunde få pistonen att sluta till- räckligt tätt emot cylindern. Compres- sionspumpen feck sedan en förbättring, som är uppfunnen af D. GORDON, ehuru en viss SEAWADvelat tillägna sig förtjen- sten deraf. Denna förbättrade pump be- står af en, med sin piston försedd, hori- zontelt liggande pumpstöfvel, som står i förening med nedre delen af ett! verti- calt stående kärl hvilket är fylldt med olja. Detta kärl har i öfra ändan, som för öfrigt är lufttätt tillsluten, tvenne venti- ler , en för gasens ingång i kärlet, och en för dess utgång. Kärlet innehåller en så stor qvantitet olja, att det alldeles fylles deraf då pistonen är så långt inskjuten i pumpstöfveln, som den kan gå. Då pi- stonen går tillbaka, sjunker oljan i kärlet och insuges i pumpstöfveln, och i samma mon inkommer gasen och fyller rummet öfver oljan i kärlet. Då pistonen åter in- drifves , går oljan tillbaka ifrån pumpstöf- veln till kärlet, och gasen utdrifves. Pum- pen har för öfrigt några delar, som här ej kunna beskrifvas “). En sednare för- bättring af denna pump är följande. Pump- stöfveln slutar sig i öfre delen af ett ver- ticalt stående starkt cylindriskt tackjerns- kärl som vid sin botten står i förening med ett annat dylikt kärl. Det förra af dessa kärl är fylldt med olja och det sed- nare med qvicksilfver, på sådant sätt, att båda kärlen äro alldeles fyllda då pump- stöfvelns piston är så långt inskjuten som den kan gå. Ifrån öfre delen af det kär- let, som innehåller qvicksilfver, gå två rör, af hvilka det ena går till gasreser- voiren, och det andra står i förening med recipienterna i hvilka gasen skall inpräs- *) DINGLERS Polytechn. Journal, B. 15, Pe 270. 175 sas. Det förra af dessa kärl är försedt med en ventil som öppnar sig inåt qvick- silfverkärlet, och det sednare har en ven- til som öppnar sig utåt. Då nu pistonen dragés tillbaka insuges olja i pumpstöf- veln , ifrån det kärlet hvarmed denne står i förening; isamma mon sjunker qvicksilf- ret i det andra kärlet, och rummet, som qvicksilfret lemnar, fylles af gas. Då åter pistonen inskjutes, drifves den i pump- stöfveln insugna oljan tillbaka i det ena kärlet; qvicksilfret i det andra kärlet tvin- gas derigenom att stiga, och således ut- drifves gasen, som på detta sätt, under compressionsverkets fortfarande gång in- prässas i gasrecipienterna. •—• Man gifver gasen uti recipienterna vanligtvis 3o at- mospherers pression, sedan man förut, ge- nom recipienternas pröfning, försäkrat sig att de kunna uthärda en tryckning af 5o å 60 atmospherer. Det är bekant att väl utbrända och torra trädkol hafva den egenskapen att, till flera gånger sin volum, absorbera gas- arter. G. OGIVY i London har föreslagit att begagna denna egenskap hos kolen vid comprimeringen af brännbar gas, på föl- jande sätt: Till recipient för gasen använ- der man ett spheriskt kärl, sammansatt af tvenne halfvor som kunna lufttätt hop- skrufvas. Hvardera halfvan fylles med kol, hvilka inpackas så tätt som möjligt, hvarefter halfvorna sammanskrufvas. Den ena halfvan har ett med vridhane försedt -rör, hvarmed det spheriska kärlet eller re- cipienten fastskrufvas vid ett kärl som in- 1 76 nehåller comprimerad gas, hvarefter vrid- hanen öppnas. Då kolen absorberat så mycket af den comprimerade gasen som de kunna, tillslutes vridhanen och kärlen skrufvas åtskils. De kol som härtill an- vändas böra vara väl utbrända och fria från fuktighet. De böra helst vara brän- da af något hårdt trädslag. Innan kolen inpackas i kärlet bör detta befrias från all fuktighet, emedan annars kolens absorb- tionsförmåga minskas. Gasen bör på näm- de sätt insläppas ifrån ett kärl som inne- håller comprimerad gas, och ej inprässas med en compressionspump, emedan det värme, som dervid utvecklas, skulle hin- dra kolen att upptaga så mycket gas som på det föreskrifna sättet *). — Det är ic- ke bekant om något försök att verkställa detta förslag blifvit gjordt. Då recipienten, blifvit fylld med com- primerad gas, är den färdig att föras till det ställe der den skall förbrukas. Reci- pienterna kunna då sättas i förening med de ledningsrör genom hvilka gasen utde- las till gaslamporna. Härvid inträffar lik- väl den olägenheten att, i början, en stör- re qvantitet gas utrusar utur recipienten, på en gifven tid, hvilken qvantitet sedan allt mer och mer minskas i mon som ga- sens pression aftager, hvarigenom natur- ligtvis *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences, Nzo 64, p. 93. — DINGLERS polytechn. Journal, B. 20, p. 255. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1826, N:o 8, p. 8r. 177 ligt vis gasljuset blir allt mindre och min- dre. I början var man derföre nödsakad att, tid efter annan, mer och mer öppna gasrecipientens vridhane, för att lemna ett större utlopp för gasen; men sedermera har man funnit andra medel att reglera gasens utlopp så, att ljusen alltid bibe- hålla samma storlek. Man åstadkommer detta på flera sätt. Man har t. ex. på re- cipienten anbragt ett litet urverk som, tid efter annan, mer och mer öppnar recipi- entens vridhane; men denna inrättning har det felet att vara oberoende af gasens pression. Man har också andra och bätt- re gasregulatorer som helt och hållet ver- ka genom gasens större eller mindre tryck- ning, och reglera gasens utlopp utur re- cipienten på ett sådant sätt, att alltid sam- ma qvantitet gas på en gifven tid utgår, ehvad gasens pression är starkare eller svagare. En af detta slags regulatorer be- står af ett cylindriskt rör som inuti har en piston fästad vid en skrufformigt vri- den fjäder. Genom detta rör sättes gas- recipienten i förening med de rör som fö- ra gasen till lamporna. Pistonen tryckes af fjädern emot gasströmmens direction, och blir således tillbaka drifven af gasen i sam- ma mon som. dennes tryckning tilltager. Inuti röret går en ränna, genom hvilken gasen får utlopp emellan pistonen och rö- ret; denna ränna är ej öfverallt lika bred, utan vidgar sig åt recipienten, hvarige- nom gasen får ett rymligare utlopp i mon som fjädern kan skjuta pistonen närmare Pr. Pasehs Arsb. 1826. I 2 ■ 178 åt recipienten, och tvertom minskas ut- loppet för gasen, ju mera denne undan- trycker pistonen. Ett annat slags regula- tor, till samma ändamål, består af ett hjul satt i förening med gasrecipientens vridhane, så att denne, genom hjulets vridning åt det ena eller det andra hållet, kan öppnas eller tillslutas. Detta hjuls omkrets är ihålig, och denna ihålighet är, på ett ställe, afdelad med en skiljevägg. Hjulets axel samt en af dess radier äro likaledes ihåliga, och den förre står i för- ening med de rör som föra gasen till lam- porna; således inkommer gas i hjulet, på samma gång som i ledningsrören. Denne regulator begagnas på följande sätt. Ge- nom en öppning på hjulet inhäller man deri litet vatten, hvarefter man, genom hjulets vändning, öppnar gasrecipientens vridhane, till dess man finner att recipi- enten gifver ifrån sig en lagom stor qvan- titet gas* Vattnet i hjulet stod förut lika högt på båda sidorna, men som det ihå- liga rummet i hjulet står i förening med gasledningsrören, inkommer nu gas i det rummet som är emellan den ofvan om- talta skiljeväggen och vattnet, och trycker, på denna sidan, på vattnet. Härigenom tvingas således vattnet att stiga på andra sidan och hjulets jemnvigt förloras. Man hänger derföre på den sidan af hjulet, der gasen trycker på vattnet, en så stor tyngd att hjulet deraf hålles i jemnvigt. Om nu gasens pression i gasledningsrören, och följaktligen i hjulet, minskas, så sti- ger vattnet på den sidan i hjulet der det- iHHffi»aB*!Baiä*i£ii^^ 179 la är lastadt med den nyssnämde tyng- den; hjulet vänder sig följaktligen då åt denna sida, hvarigenom recipientens vrid- hane öppnas ännu mera och utsläpper me- ra gas. Så snart härigenom samma pres- sion som förut blifvit återställd i gasled- ningsrören, återställes äfven hjulets jemn- vigt. Om åter gasens pression, genom nå- gon omständighet, skulle okas öfver den bestämda graden, blir gasens tryckning på vattnet i hjulet starkare, hvarigenom hjulet kommer att vända sig i motsatt led och tillsluta vridhanen, till dess att ga- sens behöriga pression och följaktligen hju- lets jemnvigt äro återställda. — I stället för att betjena sig af regu- lator, plägar man äfven, efter behof, ut- släppa gas utur den flyttbara recipienten i en på vanligt sätt inrättad gasreservoir, och derifrån leda gasen till lamporna. Man har på ofvannämde sätt icke blott comprimerat gasen i större förva- ringskärl, utan äfven inrättat lampor i hvilka man comprimerat gasen, men des- sa hafva det oundvikliga felet att vara för tunga och derigenom mindre beqvä- ma. Om en sådan lampa skall gifva li- ka starkt ljus som en god Argandsk lam- pa, fordras dertill i cubikfot olj-gas i timmen; följaktligen 8 cubikfot gas om lampan skall brinna i 8 timmar. Vore dessa 8 cubikfot gas comprimerade till 16 atmospherers pression, hvilket, är till- räckligt för detta slags lampor, så behöf- de lampan en gasreservoir af I cubikfots rymd; men ville man, för att minska 180 lampans volum, öka gasens pression än- da till 32 atmospherer, hvilket är gan- ska mycket, så behöfde lampan en reser- voir af X cubikfots innehåll. Som reser- voiren måste vara ganska stark för att sä- kert uthärda den sammantryckta gasens spänning, blir lampan för ovig och tung för att kunna nyttjas med samma beqyäm- lighet som en vanlig Argandsk bordlampa. Vid gasens beredning och användan- de har man längesedan vidtagit försigtig- hetsmått, genom hvilkas iakttagande olycks- händelser af gasens explosion ej äro att befara. Endast genom den högsta grad af vårdslöshet bos dem som hafva be- fattningen med gasens beredning, kan atmospherisk luft komma att blanda sig med gasen i ett så stort förhållande att explosion deraf kunde förorsakas. Detta hände för några år sedan i Manchester. Då gasreservoiren första gången skulle fyllas, hade man försummat att uttöm- ma en betydlig del af den atmospheriska luften deri. En person som sedan ville undersöka om gasreservoiren var tät, kom att föra ett ljus till ett ställe der en li- ten otäthet händelsevis hade uppkommit; gasen fattade eld och exploderade. — Ge- nom otätheter i ledningsrören hafva någ- ra få olyckshändelser uppstått, men äfven till dessa var en försummad tillsyn orsa- ken. Då gasen på detta sätt utslipper, kan den endast bii farlig då den samlar sig i ett tillslutet rum och man deri in- förer ett ljus eller annan eld. Man har fruktat att fara kunde uppkomma af gas 181 från de släckta lamporna, om man glöm- de att tillsluta deras ventiler; man har likväl intet exempel på någon derigenom förorsakad olycka, och det är knappt san- nolikt att den kunde inträffa. För öfrigt gifver gasen sin närvaro lätt tillkänna ge- nom sin oangenäma lukt; en egenskap som bidragit till den fordna fördomen emot gaslysningen, men som likväl ofta blir en nyttig varning och säkert har fö- rekommit flera olyckshändelser. H. C. JENNINGS i London har uttänkt en inrätt- ning hvarigenom gaslampan tillsluter sig sjelf så snart hon slocknar. Denna in- rättning består hufvudsakligast i en liten kula fästad vid en krökt arm af två oli- ka metaller, och utgör således ett slags metallthermometer, hvilken upphettas af gaslågan så länge som lampan brinner. Genom de båda metallernas olika dilata- tion af värmet får kulan olika lägen då armen, vid hvilken hon är fästad, är kall och då den är het; i förra fallet tillslu- ter hon öppningen, hvarigenom gasen ut- kommer, och i det sednare fallet, eller då metallarmen, upphettas af gaslågan, lyftes hon ifrån öppningen och lemnar gasen fritt utlopp 6). — För att förekom- ma gasens onödiga bortgång samt de olä- genheter som, genom dess kringspridan- de, kunde förorsakas, i den händelse att gaslågorna, släcktes af vädret, har man, *) The Lond. Journ. of Arts and Sciences Nto 51, p. 183. — DINGLERS Polytechn. Journ. B. 17, p. 457. 182 utom nyssnämde inrättning, föreslagit att, öfver öppningen, hvarigenom gasen utkom- mer, fästa en metalltråd, böjd i form af en utdragen spiralfjäder, på ett sådant sätt att den hålles glödande af lågan. I fall nu lågan skulle utblåsas af vädret, tändes den genast åter af den glödande metalltråden *). De ämnen som kunna användas till gasens beredning gifva ej alla lika myc- ket gas, och derjemte har gas, erhållen af olika ämnen, ej samma grad af lysnings- förmåga. Till och med ett och samma ämne ger icke alltid en gas af samma lysningsförmåga. Orsaken härtill ligger dels i den olika beskaffenhet som man träffar hos samma slags ämne produce- radt på olika orter; dels har äfven den vid dessa ämnens destillation använda temperatur ett stort inflytande på gasens bättre eller sämre qvantitet såsom lys- ningsämne. Häraf kan man, till en del, förklara de stora olikheter som erhållits i resultaten af försöken att bestämma den relativa lysningsförmågan hos gaser pro- ducerade af olika ämnen. PHILLIPS och FARADAY funno olj-gasens lysningsförmå- ga förhålla sig till stenkolsgasens, som ungefär 31:1; samma resultat erhöll DE- WEY. Brände erhöll förhållandet 23:1; HERAPATH och Rootsey 2:1; NIELSON 2: i å 21:1; Fyfe i,8: i; LESLIE 13:1; DAL- *) The London Journ. of Arts and Sciences, N:o 39, p. 152. — Bulletin des Sciences Tech- nologiques, 1825, N:o 6, p. 362. 183 TON 21:1; RICARDO 4:1. Dessa resultat er- höllos genom photometriska försök , utom RICARDO‘s, hvilket är beräknadt från jemn- förelsen emellan den qvantitet af hvarde- ra gasen, som tillverkas af Gascompagni- erna i London, och antalet af de gas- ljus som med dessa gaser underhållas. Fyfe har, utom genom de photometriska försöken, äfven sökt att bestämma dessa gasers lysningsförmåga genom deras de- composition med chlor, under förutsät- tande att gasens lysningsförmåga står i förhållande till dess halt af kolbunden vätgas i maximum eller så kallad oljbildan- de gas. — Detta ämne har äfven varit föremål för en kedja af undersökningar, an- ställde af Christison och TURNER i Edin- burg, som deröfver lemnat en afhandling, utur hvilken här icke kan anföras mera än hufvudresultaten af deras försök F). De anmärka att de så betydligt olika upp- gifterna, rörande lysningsförmågan hos gas beredd af olika ämnen, icke allenast härröra af ofvannämde omständigheter, utan äfven dels af de mindre pålitliga me- thoder som vid lysningsförmågans bestäm- mande blifvit följda, och, till en ganska stor del, af den föga uppmärksamhet man lemnat åt gasens sätt att brinna. Denna sistnämde omständighet föranledde dem att under- söka hvad inflytelse olikheter i gaslampor- nas construction hade på gaslågans inten- *) Se Christisons och TURNERS afhandling i The Edinburgh Philosophical Journal, Vol, 13 pag. r. 184 sitet och lysningsförmåga. Man har i allmänhet antagit att lågans lysningsför- måga förhåller sig som hvitheten och in- tensiteten af dess ljus, och har derföre alltid sökt att göra gasens förbränning så liflig som möjligt. I en Argandsk lampa kan förbränningens liflighet ökas antingen derigenom att man Ökar diametern af öpp- ningen för den centrala luftströmmen, el- ler ock derigenom att man minskar lamp- glasets eller skorstenens diameter och så- ledes gör lågans afstånd från lampglaset mindre. Men CHRISTISON och TURNER fun- no att intensiteten af lågans ljus icke er- sätter den förminskning af lågans yta, som är en följd af den lifligare förbrän- ningen. Man kan, utan tillhjelp af pho- tometer, öfvertyga sig härom, om man blott håller fingret under central-öppnin- gen i en Argandsk lampa. Lågan blir då längre och intensiteten af dess ljus min- skas, men icke desto mindre ökas dess lysningsförmåga, hvilket man lättligen blir varse, om man, under det att försöket göres, vänder ryggen åt lampan och blott gifver akt på rummets upplysning. Ge- nom photometriska försök funno CHRISTI- SON och TURNER att lysningsförmågan af en 2 tums låga hos en Argandsk gaslampa med 5 hål och 5% qvadrattums central- öppning, jemnförd med lysningsförmågan af en 31 tum hög, enkel gaslåga, var som 206:100. Men om öppningen minskades till 33 qv. tum, begynte lågan blifva hög- re, och om 5% qv. tums öppning lem- nades för luften, blef lågan 3 tum hög. 185 och dess lysningsförmåga Ökades till 266, eller litet mera än I mot hvad den var förut. — Ljuset af en 2 tum hög låga från en Argandsk gaslampa med 10 hål, jemnfördt med ljuset af en enkel gaslåga af 31 tums längd, befans förhålla sig till detta sednare som 452:100. Om luft- öppningen, söm var 35 qvadrattum, min- skades till , blef lågan 31. tum hög, och dess lysningsförmåga 583; och om öppningen minskades till 156 qv. tum, blef lågan 5 tum hög, och dess lysnings- förmåga steg ända till 665. — Om lågan i början var kortare än 2 tum, så blef tillökningen i lysningsförmåga genom luft- tillgångens minskande betydligt större; och tvertom, om lågan i början var läng- re blef nämde tillökning mindre. T. ex. En låga af 13 tums höjd från sistnämde Argandska gaslampa gaf nära dubbelt så mycket ljus då den förlängdes genom luftöppningens minskning till 2% tum; men om lågan i början var 4 tum hög, erhölls ingen tillökning i lysningsförmågan genom nyssnämde minskning af luftöppningen. — I mon som luftöppningen minskas och följaktligen lågans höjd ökas, förlorar lå- gans färg i renhet, men dess lysnings- förmåga tilltager ända till dess att lågans spets börjar få en brun färg, då en ytter- ligare minskning af lufttillgången äfven minskar lysningsförmågan. Häraf draga Christison och Turner den slutsats, att lågan gifver den största ljusqvantitet, då lufttillgången är jemnt så stor som det fordras för gasens fullkomliga förbränning, 186 och att ingen ting vinnes i ljus, utan tvertom mycket förloras, om lufttillgån- gen ökas utöfver denna gräns, oaktadt förbränningen då sker med större liflig- het. De funno likaledes att om, med sam- ma lufttillgång, lågans höjd ökas genom en större tillgång på gas, ljusqvantiteten tilltager i ett mycket större förhållande än åtgången af gas. Detta bevisas af följan- de försök: Med ljuset af en oförändrad gas- låga af 3 tuins höjd, underhållen med stenkolsgas af 602 eg. vigt jemnfördes lju- set af en låga (af samma gas) som höj- des gradvis från 2 till 6 tum. Då ljuset och gasåtgången hos den oförändrade lå- gan båda antogos = 100, blefvo ljusqvan- titeterna och gasåtgången för olika höjder af deii förändrade lågan följande: Lågans höjd 2 tum. 3 tum. 4 tum. 5 tum. 6 tum. Qvantitet af ljus 55,6 100 150,6 197,8 247,4. Åtgång af gas 60,5 101,4 126,3 143,7 182,2. För de olika höjderna af lågan, men med lika åtgång af gas, stå således de erhållna qvantiteterna af ljus i följande förhållande, med uteslutande af bråk: ioo 109 i3i 150 150. Häraf synes således, att samma qvan- titet stenkolsgas gifver hälften mera ljus i en 5 tums än i en 2 tums låga, och att man vinner ingen ting genom lågans ökan- de öfver 5 tum. — Samma försök gjor- des med ljuset af oljgaslåga. Gasens eg. vigt var 910. Lågan som tjenade till jemnförelse hade 3 tums höjd. Den vari- erande lågan ökades från i till 5 tum. 187 ' Resultaten blefvo följande: Lågans höjd i tum. 2 tum. 3 tum. 4 tum. 5 tum. Qvantitet af ljus 2 2 63,7 96,5 141 178. Åtgång af gas 33,1 78,5 go 118 153- Med lika åtgång af gas blifva således de erhållna ljusqvantiteterna: 100 122 159 181 174. En 4 tums låga gaf således nära 2 • gånger så mycket ljus som en låga af 1 tum, och 1} gång så mycket som en lå- ga af 2 tum. — Ännu mera synlig blef den större tillvexten af ljusqvantitet då försöken gjordes med en Argandsk gas- lampa. Först nyttjades stenkolsgas af 605 eg. vigt. Lampan hade 5 hål för gasen, och dess låga ökades från i till 5 tum. Till jemnförelse nyttjades en en- kel gaslåga af 4 tums, höjd, hvars ljus och gasåtgång antogos, såsom förut, = 100. Följande resultat erhöllos: • Lågans höjd {tum. 1 tum. 2 tum. 3 tum. 4 tum. 5 tum, Q vant, af ljus 18,4 92,55 259,9 308,9 332,4 425,7. Åtgång af gas 83,7 148 203,3 241,4 265,7 318,1. Ljusqvantiteterna för lika gasåtgång blef- vo således: 10 0 282 560 582 582 604. Med samma åtgång af gas vinner man således nära 6 gånger så mycket ljus då man ökar lågan från I tum till 3 å 4 tum. — En Argandsk gaslampa med 15 hål, underhållen med olj-gas af 910 eg. vigt, gaf nära samma resultat. Till jemn- förelse nyttjades en enkel gaslåga af 3 tums höjd. Resultaten voro följande: 188 Lagans höjd % tum. i tum. 1± tum. 2 tum. 24 tum. Qvant. af ljus 31,3 153’ 241 377 435. Åtgång af gas 97,4 173 216 255 288. Ljusqvantiteterna för lika åtgång af gas blefvo: 100 276 3 4 7 460 472. Således ökades ljusqvantiteten nära 5, dubbelt genom lågans ökande från I till 24 tum, med samma åtgång af gas. — Af dessa försök synes att lågans längd har ett stort inflytande på lysningsförmågan, och att man ej kan lita på de försök i hvilka denna omständighet blifvit lemnad utan uppmärksamhet. Man ser likaledes häraf, att det vanliga sättet att reglera lå- gan i gaslampor, medförer ingen espa- ring, utan tvertom förlust. För livar och en lampa gifves blott en längd hos lågan som är fördelaktig, och om denna min- skas blir besparingen af gas alldeles icke proportion ef till minskningen i ljus. — Diametern af de hål genom hvilka gasen utströmmar har ett stort inflytande på qvantiteten af det ljus som den antända gasen gifver. Är diametern for stor, så blir förbränningen mindre fullkomlig, är den deremot för liten, blir förbränningen för mycket liflig; i båda fallen blifver qvantiteten af ljus mindre än den kunde blifva, i förhållande till den förtärda ga- sens qvantitet. Den fördelaktigaste dia- meter af hålen för enkla gasljus synes, enligt CHRISTISONS och TURNERS försök, vara omkring 2 tum för stenkolsgas, och 2'5 tum för oljegas. Hål af blott % tums diame- ter äro icke blott i ekonomiskt afseende 189 ofördelaktiga, ulan medföra derjemte den olägenheten att gasljuset lätt utblåses af vinden. I Argandska gaslampor bör hå- lens diameter vara desto, mindre, ju bätt- re gasen är och ju större hålens antal är. För en gaslampa med 10 hål på en cir- kel af 1o tums radius har den fördelak- tigaste diameter af hålen synts vara 35 tum, då stenkolsgas användes. Då åter olj-gas nyttjas, beror hålens diameter ganska myc- ket på gasens egentliga vigt, hvilken kan vara ganska olika. Om antalet af hål, på en cirkel af 10 tums radius, är 15, hvil- ket antal synes vara det bäst passande, bör hålens diameter vara —% tum för gas af 900 å 1000 eg. vigt. Då gasens eg. vigt var 680, var den fördelaktigaste dia- metern af hålen omkring Z tum; ty om diametern ökades till 3 tum, uppkom en förlust af 6 procent i ljus; minskades diametern till 5 tum blef ljusförlusten 18 procent; och om diametern var blott z tum, steg förlusten till 39 procent. Då gasens egentl. vigt var 778, erhölls nästan samma qvantitet ljus med diamet- rar af Zo och s tum ; men med hål af s tums diameter förlorades i ljus 11 pro- cent, och med z tums diameter 20 pro- cent. Således borde, för sådan gas, hå- lens diameter vara omkring 7’5 tum. Min- dre förlust uppkommer, af något för stora än af något för små hål. — Vid construc- tionen af gaslampor bör dernäst iakttagas, att hålen för gasen hafva ett behörigt af- stånd från hvarandra. Härvid är först att märka, att ljuset tilltager i ett större för- I 90 ‘ hållande än åtgången af gas, om flera en- kla lågor förenas till en enda i en Ar- gandsk gaslampa. CHRISTISON och TURNER funno, genom ett stort antal af försök, att ljuset af en enkel och af en Argandsk oljgas-låga, då lamporna voro af den bä- sta construction, och lågans höjd var den mest fördelaktiga, varierade i förhållande till hvarandra från 100:140 till 100:150. Stenkolsgas gaf, under gynnande omstän- digheter, nära samma förhållande. För- delen af flera enkla lågors förenande till en Argandsk låga är mycket olika, allt efter afståndet emellan hålen för gasen. Då dessa äro så långt ifrån hvarandra att lågorna ej förena sig, vinnes ingen fördel. För att vinna bestämdhet i den- na punkt, anställdes nedanstående jemn- förelse-försök med olj-gas i Argandska gaslampor med 8, io, 15, 20 och 25 hål i en cirkel af - tums diameter. Hålen hade 4 tums diameter* Lågan brann med den mest gynnande höjd. Till jemn- förelse nyttjades en enkel gaslåga af 4 tums höjd, hvars ljusqvantitet och gas- förtäring antogos = 100. Hålens antal 8 10 i5 20 25. Qvant. af ljus 3 6o 3 6o 391 409 382. Åtgång af gas 3 6 7 3i8 296 289 275. De erhållna ljusqvantiteterna voro således, för lika gasåtgång: 98 113 132 141 139. Häraf synes att ingen fördel vinnes om hålen, af ofvannämde storlek och i en cirkel af ro tums diameter, äro blott 8 till antalet; och att den fördel som er- • I9I hålles genom ökandet af hålens antal icke ökas då dessas antal öfverstiger 20. Ana- loga resultat erhöllos af oljgaslampor af olika storlek. Det fördelaktigaste afstånd emellan hålen, då de hafva 4% tums diameter, är således +8 tum; lågorna blifva då alltid förenade till en sammanhängande ring; äf- ven om de göras ej större än de behöfva för att blifva synliga. Likväl hafva gaslam- por med så täta hål en olägenhet, som längre fram skall nämnas, i anledning af hvilken CHRISTISON och TURNER, för gaslys- ningen i stort, föreslår att gifva hålen 1 tums afstånd ifrån hvarandra. Då sten- kolsgas nyttjas, behöfver lampan ej så många hål som för oljgas, emedan hålens större diameter ersätter minskningen af deras antal, så att lågorna ändå förenas till en sammanhängande ring. Men om hålen hafva mindre diameter, bör deras antal ökas, och man vinner på detta sätt en fullkomlig ersättning inom vissa grän- ser; men om hålens diameter minskas för mycket, uppkommer en förlust, emedan förbränningen i detta fall blir för liflig. — Vid gaslampors construction äro följande punkter vidare att iakttaga: Diametern af den cirkel hvari hålen äro drillade; Höj- den af röret som omsluter centralöppnin- gen; Bredden af ringen i hvilken hålen för gasen äro drillade; och Diametern af centralöppningen. Diametern af hålens cirkel eller, som är det samma, diame- tern af lågans basis, rättas efter hålens antal. Höjden af centralöppningen eller luftkanalen är i det närmaste likgiltig. Bred- - den af ringen, hvari hålen sitta, bör ej vara för stor, emedan luften då faller nä- stan rätvinkligt på lågan, blandar sig med gasen och gör förbränningen för mycket liflig; 4 tums bredd är icke för litet, utan snarare torde ringen kunna med för- del göras ännu mindre. Centralöppnin- gens storlek rättas efter diametern af hå- lens cirkel. Men då lågans vidd ökas, tilltager lufttillgången i ett större förhål- lande än qvantiteten af den utströmmande gasen. Det kan derföre blifva fördelaktigt att minska lufttillgången, derigenom att luftkanalen i större gaslampor göres i form, af en omvänd stympad con. Vid gaslys- ningen i stort, är det likväl säkrast att göra luftkanalen litet vidare än som for- dras för gasens fullkomliga förbränning. — Angående lampglaset eller skorstenen är följande att märka: Dess ändamål är ieke blott att gifva lågan stillhet, utan äf> att göra förbränningen lifligare. Häraf följer att det måste gifvas ett visst me- dium, utom hvilket lampglasets verkan icke kan ökas utan att medföra förlust af ljus. Detta medium beror på afstån- det af hålen för gasen, luftkanalens dia- meter och lampglasets form; men som ingen af dessa omständigheter kan variera utan att de öfriga behöfva förändras, så följer att inga för alla lampor gällande pro- portioner af lampglaset kunna bestämmas. Om lampan är så construerad, att gasens förbränning sker fullkomligt utan lampglas, så kan ett lampglas ej åstadkomma någon vidare vidare tillökning i ljus. Detta är händel- sen med alla lampor som hafva en vid luftkanal och stora afstånd emellan hålen för gasen. Hos sådana lampor tjenar gla- set endast till att skydda lågan, och bör derföre hafva så stor vidd, att icke för- bränningens liflighet ökas till den grad att förlust af ljus uppkommer. Om der- emot hålen äro så nära hvarandra att lå- gorna genast förena sig, och luftkanalen tillika är smal, är det nödvändigt att gö- ra förbränningen lifligare. Påtänder man en sådan gaslampa, utan att påsätta gla- set, och utsläpper mera och mera gas, så blir man varse att lågan mera och mera sammandrager sig i toppen och slutligen går tillhopa. I detta tillstånd har lågan en gul färg. Utsläppes nu mera gas, så blir lågan brunaktig och röker. Då lamp- glaset påsättes, ökas den centrala luftström- nomens hastighet, och förbränningen blir lif- ligare i samma mon som afståndet emel- lan lågan och glaset, eller, med andra ord, som glasets diameter minskas. Om man nu påsätter, efter hvarandra, lamp- glas af allt mindre och mindre diameter, så tilltager den förut bruna lågan be- ständigt i klarhet, och dess sammandrag- na topp höjer sig, till dess att den sedan öppnar sig och lågan slutligen blir allde- les cylindrisk. Fortfar man vidare att på- sätta allt mindre och mindre glas, så till- tager ljusets intensitet men lågan blir i samma mon lägre. CHRISTISON och TURNER sluta häraf, att den största qvantitet ljus, Pr. Paschs Årsb. 1826. 1 3 194 i förhållande till gasåtgången, erhålles då lågan fullkomligt öppnat sig, och att man sedan icke utan förlust kan öka förbrän- ningens liflighet. Af de pag. 190 omtalta gaslampor, gåfyo den med 8 och den med LO hål det mesta ljuset då lampglaset ha- de 13 tums diameter. Då hålen voro 15 behöfde lampglasets diameter minskas till 11 tum. Samma glas passade äfven gan- ska väl för lampan med 20 hål. Men då lampan hade 2 5 hål var lampglasets bästa diameter blott 1 tum. Höjden, till hvil- ken lågan kunde höjas utan att blifva rö- kande, eller vid hvilken lågan gaf det me- sta ljuset, relativt till gasåtgången, var gan- ska olika i dessa lampor. I lampan med 8 hål inträffade maximum af ljus då lå- gan var 4 tum hög; i den med 10 hål, då lågans höjd var 34 tum; i den med 15 • och 20 hål då lågan hade 23 tums höjd; och i lampan med 25 hål, då lågan var blott 2 tum hög. Den sistnämda lam- pan gaf äfven det vackraste ljuset, och förenade dermed den relativt minsta gas- åtgång. Men olyckligtvis kommer glaset så nära lågan, att denna träffar glaset och söker vid den minsta rörelse i luften, skak- ning i lampan eller ökadt utströmmande af gasen. Af denna orsak i synnerhet kan den ej nyttjas, vid gaslysning i stort, eme- dan den som begagnade sig deraf då skul- le blifva nödsakad att minska lågan, hvar gång som några få af gasljusen utsläcktes i granskapet. Derföre måste alltid ett gas- bolags lampor vara så construerade att de medföra en liten förlust, och det är af 195 denna orsak som, enligt hvad förut sid. 191 blifvit nämdt, hålen i en sådan gaslampa ej böra vara flera än 15, då de äro dril- lade i en cirkel af - tums diameter. Då lamporna hafva 10, 15, 20 och 25 hål, och dessa äro drillade i cirklar af 3 , 4, • och 1% diameter, böra de motsvaran- de lampglasens diametrar vara 8,18,43 och 15 tum. — Till bestämmandet af ga- sens lysningsförmåga nyttjade CHRISTISON och TURNER RUMFORD‘S photometer. De fun- no Leslies photometer opålitlig, emedan den 1:0 fordrade för mycken tid för hvar- je observation, 2:0 afficierades af värme utan ljus, och 3:o emedan ljus af olika färger verkade derpå på ett sätt som icke stod i något förhållande till lysningsför- mågan. Resultaten af deras försök vari- erade efter olika qvaliteter af gasen, och voro hufvudsakligen följande: Stenkolsgasens Oljgasens Förhållandet af gaser- egentl. vigt, egentl- vigt. nas lysningsförmåga. 653 —- 818 — 100: r4o. 6o5 — 1110 — 100:250. 400 — II10 —• 10 0:4 0 0. 578 — 910 — 10 0:2 2 0. Två sätt att tillverka glas med svaf- Glas- velsyradt natron och med koksalt i stäl-tillverk- let för alkali, uppfundna af LEGUAY i Frank- "f rike, hafva under dessa sednare åren blif- vit bekanta. Den ena glassorten göres af 100 delar torrt svafvelsyradt natron, 100 • delar torrt koksalt, 656 delar qvartssand och 349 delar kalk som lått släcka sig af 196 sig sjelf. Dessa ämnen pulveriseras och blandas så noga som möjligt. Man upp- hettar ugnen och pottorna till hvitglödg- ning, och inlägger blandningen i små por- tioner till dess pottorna äro fyllda. Pot- torna betäckas till dess att massan lagt sig, då man påfyller mera af blandningen till dess att slutligen pottorna äro fyllda ined smält glasmassa. Man underhåller då en sträng hetta för att, inom så kort tid som möjligt, erhålla smältningen full- komlig. Då glasmassan upphörer att rö- ka, uttager man, tid efter annan, några prof, för att se om glaset är nog rent och klart, h vilket vanligtvis inträffar efter 22 timmar. Smältningen är då fulländad, men man kan, om så skulle blifva nöd- vändigt, låta den fortfara dubbelt så län- ge, utan minsta olägenhet. — Den andra glassorten béredes af ioo delar koksalt, 123 delar qvartssand och 92 delar sjelf- fläckt kalk. Dessa ämnen blandas och be- handlas på samma sätt som de föregåen- de. Smältningen är fullbordad på 16 tim- mar *). — Följande glasblandningar äro äfven uppgifna af LEGUAY. Till glas af svafvelsyradt natron: i oo delar torrt svaf- velsyradt natron, 12 delar släckt kalk, 19 delar kolpulver, 225 delar sand och 5o å 200 delar glasbitar; eller: 100 delar torrt svaf- *) Description des machines et procédés spéci- fies dans les Brevets d‘invention &c. Tom. 8. p. 359. — Bulletin des Sciences Technologi- ques, 1825. N:o ro, p. 235. — The London Journal of Arts and Sciences, N:o 62, p. 370. 197 svafvelsyradt natron, 226 delar släckt kalk, 500 delar sand, och 50 å 2 0 0 delar glas- bitar. — Till glas af koksalt: 100 delar decrepiteradt koksalt, r 00 delar släckt kalk, 14o delar sand och 5o å 200 delar glas- bitar *). Glasfabrikanten J. LANG i Constein har, i anledning af LHGUAY‘s uppgifter, försökt att använda svafvelsyradt kali i stället för alkali till glasberedning, hvil- ket fullkomligt lyckats honom. Han har funnit följande proportioner vara de bästa: Glödgad sand 100 delar, svafvelsyradt ka- li 60 delar: bränd kalk 18 delar, lösa kol 8 delar. Dessa ingredientier finstampas och blandas noga, livarefter de, utan att förut fritteras, smältas till glas. Vid för- sta inläggningen i glaspottorna, böra des- sa ej alldeles fyllas, emedan massan pö- ser; vid andra och tredje inläggningen blir detta försigtighetsmått mindre nödvändigt. Sådant svafvelsyradt kali, som erhålles vid svafvelsyrefabriker efter svallets för- bränning med salpeter, måste vid måttlig hetta rostas i en calcinerugn, för att be- frias från vidhängande svafvel. —. Denna glasblandning har icke kunnat användas till spegelglas , men den har gifvit ett gan- ska godt fönsterglas. Cheniiska kärl af detta glas uthärda temperaturombyten gan- ska väl. En förbättrad sträckplåt för tafelglas har blifvit uppfunnen af LIPPERT i Him- __ I se wa eas - *) Utur Annales de ‘Industrie nationale, i The Repertory of Patent Inventions, N: 8,p. 127. Pr. Paschs Årsh. 1826. 14 198 melpfort. Denna sträckplåt, som har fle- ra fördelar framför den vanligtvis bruka- de plåten af jern, förfärdigas på följande sätt: Köllnisk piplera sönderstötes och fuk- tas med vatten, h varefter den lemnas att ligga i 2 veckor. Efter denna tid är le- ran tjenlig att användas. Den genomar- betas väl och inslås hårdt i en trädform ‘ af 13 å 4 qvadratfots yta; sedan lägges derpå ett i tums tjockt lager af en bland- ning af lika delar piplera och fint pulve- riserad qvartz, som likaledes hårdt inslås. Den på detta sätt tillredda skifvan pole- ras med ett glatt stycke bokträd; denna polering repeteras i 14 dagars tid, en tim- ma hvar dag, öch skifvan får under tiden torka. Den bränner sedan i 12 timmar, hvarefter den infattas i en tackjernsram af I tums tjocklek i jernet. En sådan sträck- plåt varar öfver ett år. Glaset blir renare och vackrare än på vanliga plåtar. Den behöfver ej beströs såsom annars är van- ligt, och den kan, utan skada, aftorkas med våta dukar. Då glaset blifvit sträckt, skjutesdet, tillika med plåten, in i kyl- ugnen, och sedan glaset är aftaget och slälldt på kant, dragés skifvan eller plå- ten tillbakautur kylugnen medelst en jern- hake . För detta sednare ändamål har ra- men, hvari skifvan är infattad, en liten jern ring på en af sidorna. mans N (D CD C. o (D —+- (D 3 Q ( ( o o s O o O 7 0 5 s s