


I

B

r


SVEA

TIDSKRIFT

F Ö B

VETENSKAP OCH KONST.

tiiettonde häftet.

F O R S T A HÄFTJ2T.

UPSALA,
Palmblad & c.

18 5 1.

£ m 25

XIII. N» I.

ELEGISK TRILOGI*).

I.

TILL EN UNG SKALDINNA.

(1808).

^)ångens förtrogna oeh ämne! förlåt, att en gäst i dess
lunder

Härmar dess språk, och i rhythm tolkar sitt fromma begär !
Rhythm är ju lifvets gemensamma form; i hvart hjerta,
som klappar,

Mäter ett evigt poem stundligt sin rörelses takt;
Medvetslös hos de flesta, hos många förlorad i missljud,
Är han i korade bröst alltid så hörd, som förstådd.

Du, som bland dessa så arla din själs vestaliska tempel
Öppnat till genljudsfull rymd för theorbernas klang,

*) Den ungdomliga prägel, som stämplar det första af dessa
styeken, har Förf, desto mindre velat utplåna, som det just
genom den så rent och oförställdt uttrycker andan af den lit-
terära epoch, hvilken det helt och hållet tillhör; en epoch, nu
redan tillräckligt aflägsen, för att snart nog kunna bedömmas
med historisk oveld.
4

O, till en bild af bimmplens hvalf gör templets, och trofast
Vake, vid altarets eld, Kärlekens religion!

Ej dag-tärnorna lik, de målade dockor, du gycklar
Solskens-blinken med dem bort i en glittrande flärd/
Nej ! i din barm Verldsanden har väckt sin gudomlighets laga,
Skinande ursprungsklar genom din skona gestalt.

Renare danar sig ut med hvar dag melodien, frän Honom
Rikt ät ditt hjerta forlänt, gryende känslors musik;
Derföre, fri som en Gud, ur ditt köns alldagliga synkrets
Från begynnelsen höjd, ofvau dess skyar du bor,
Låter igenom dem ner. dä och da, till tanters bestörtning,
Tindra en strimma af själ, ljunga en blixt af geni.
Sä, när förklarad du går, i din anings knoppande fägring,
På din romantiska ö, lätt som en blomster-sylphid ;
När från ditt öga sin färg, från din blick sin speglande

Lånar den azur, som der famnar din lyckliga verld;
När på dess hemlighetsfullt beskuggade kust du, i qvallen.
Sträcker din längtande syn öfver det krusiga haf,
Bortom hvars gräris, i blånande gull, dig vänliga andar
Vinka, och mysa, och bort svinna med underbar ton:

I din bild du visar oss då den platoniska Psyche,
Strålande än af sitt hems aldrig fördunklade ljus,
Ov>n än pä den jord, der från elfenskullrorna redan,
Vid lycksaliga qval, vingarne växa begynnt.

-ill 'is ndSnc inIsvWii iMli '	110 J’ '1 r '

Men du lyssnar ej blott till din värdige Lärares harpa-,
Sjelf på dess strängar ibland griper din hand en accoi ,
Som, när till henne han flyr från del ödsliga sällskaps-
hvimlet,

I vår-ängarnas lugn gladt af hans öra förnimms.

Ja, med ditt bilall länge du lönt, hvad han glad dig berättat
Om de vänner, som nyss knutit sitt morgonförbund,
Och hur i Odins härjade lund ett gille af skalder
Vill genkalla till lif Nordens förstummade sång.

Har du en sägen försport om «prinsessan isofvande skogen?»
Sä har den nordiska dikt sofvit ; men nu står hon opp,
(•nuggar in' ögonen bort den tunga, den långliga sömnen,
Hvälfver bland Svithiods fjäll spanande blickar omkring.

Rundtorn henne alltre’n i gevär står riddareskaran,
Som på sin nattliga jagt varsnat den Herrligas bädd.
Hemligt ännu den sig rustar till bragd. Så bäcken, den unga,’
Dold i granitens famn, skådas af elfvorna blott;

Snart han, förvandlad till flod, en gudars och menniskors
fägnad,

Vaggar med hafsvid fart vimplade flottorna fram.’

Liksom i vintrens natt de förbrödrade sljernor hvarandra
Lysa, i kralt af ett ljus, hvilket för jorden är gömdt:
Så ock, af alla för en och en för alla gemensamt,
Sökes och sprids i vår krets ljuset från Gudomens sol.
Kom till harpornas kämpar, o kom ! En systerlig sköldmö,
Rulla med svanhand ut diktningens purpur-standar,
Vilka i fanan det kors, som är kors och stjerna tillikaj
Och vi begynna vårt låg; lösen är: Gud och Natur!

Val ar en inskränkt huslighet sail. Af gudar och menskor
Äras dess fristads lugn, ljufliga känslors förvar.
6

Men bief Diktningens ö, i en dröm, för den anande åtrån
Visad, och lyfter sig der sagans Atlantis igen

Öfver det skinande haf, med gyllene spetsar och hinder:
Blef ej för sinnets magnet polen tillika bestämd?

«Ha! men hvem vet ej, att lagrarnas park är för Qvinnan
försåtlig ?

Att af henne blott gift dricks ur Castalias våg?» —
Så man skriar; kanske har mången Corinna i Norden
Krossat sin lyra dervid, hämmat sin röst och förgåtts.

Är då bildningen sjelf missbildning? Är snillet den sol ej,
Som i sitt ljus är förstånd, som i sin värma är dygd?
Konst-ingifvelsens lek, den i lekandet visa, hvad är den,
Om ej en oskuldsvår, ständigt af englai’ förlängd?
Samma Natur, som med jemnlik skänk af täflande välljud
Skiftat i han och i hon fåglarnas luftiga slägt,
Skulle hon ljufhetens språk, fulländadt, åt Qvinnan förlänat
Blott medförbud af dess bruks renaste, högsta behag? —-
Nesliga lag, ej känd af Hesperiens döttrar! För dessa
Skickligt är allt, som är skönt; löjligt är talet fordern
Om en dygd, som af pligt befaller hvar qvinna, att sjelfmant
Stänga sig fjerran ifrån glädjen af snillets bedrift.

Hvad? när de bilder, som mana din sång, från himmelen stiga,
När du till sphärers musik lyssnar, och ljuden forstår:
Kan du en enda minut dig besinna på Furiers tadel,
Hvilka sitt ärbara nits dikter hvarandra förtro
Mellan de ångande koppar, som elda den granskande räfsten ?
Kan du en enda sekund frukta den spetsiga ton,
Hvilken, till tidsfördrif vid de redbart svigtande qvällsbord,
Kallar dig «Öfvcrspänd,» kallar dig «vitter» och «lärd ?»
7

Ryktet, en skepnad af rök, af flygtiga meningars vindkast
Städse förvandlad, sin makts dyrkare städse bedrar;
Äran, ett återsken af vår viljas evärdliga krafter,
Tager af dem sin gestalt, verklig som de, och beslår.
Hon är Olympens barn; om hon än först der oss bekröner,
Hon på jorden likväl redan vårt hjerta bebor.

Är det ej friheten sjelf, ej viljandets själ, som i henne
Blickar sin bild med behag, skönjer med nöje sin glans?
Hvad är då Smädelsens gny? När gjorde det än väl till intet
Modiga viljors beslut, kraftiga varelsers verk?

Drick da med mod ur Naturens pokal ungdomlig förtjusning,
Rosenbekrönt Aganipp vare dess källa för Dig!

Gläds åt den dagning, som gryr i den andliga yerlden;
dess toner,

Morgonfäglarnas sång, äfven med dina förhöj!

Spela igenom vår Nord ej de trollande flägtar, som andas
öfver Ausoniens kust, öfver Nausikaas ö:

Tro den dock ej för ljus och för konst tillspärrad cimmeriskt !
Syftar åt himmelen ej denna naturs majestät?

Var det ej Arcturs land, der Vishetens eviga dotter,
Af sin längtan så skönt Philosophia benämnd,
Föddes ånyo, och nyss, lik Pallas ur Ljungarens hufvud,
Steg i olympisk gestalt, väpnad och segrande, fram?
Sådan, som fordom hon stod på stranden af klara Ilissus,
Kommen på morgonbesök,' sjelf en aurora ännu,
Se’n hon vid Ganges bland palmer fördrömt den stjerniga
natten,

Och sig mötande fann Platos förklarade blick;
8

Sådan, soni när, i platanernas skygd, lion sin gunstling
förtäljde

Allt, hvad hon dittills sett under sin vingade färd:
Sådan, med minnet än ungdomsvarmt af Ideernas Ijusvcrld,
Nyss hon ur Eddas palats gick, der hon hvilat förgömd,
Slog med sin lans ur sin sköld en blixt, vid hvars gni-
strande budskap

Menniskosinnet igen vaknat till frihet och sans.

Religion, Poesi, de makter som fördom beherrskat
Jorden i gyllene dar, vända tillbaka pånytt;

Menniskan finner Naturen i sig, och sig i Naturen,
Sig och Naturen i Gud, Gud i det herrliga Allt.

Sinnenas verld förintas, men Sinnets gar fram i dess
ställe ,

Såsom allena sann; allt, hvad du skadar, är blott
Himmelsk Symbol, är Skönhet, är Kärlekens mFilade Sjelfbild,
Trofast speglande af alla hans anletesdrag.

Ej ett tvång för oss mer är tingens begränsande hvimmei;
Gudomens yppiga lif är det, beslägtadt med vart.

Tala ej träden, som bröder, till dig med de grönskande
tungor ?

Sjunger ej källan för dig visor med moderlig röst?
Yppar, med blossande kind, ej rosen för dig, som en syster,
Att hon kyssens begrepp ständigt på läpparna bär ? —
Så pä den'höjd, som bebos af ditt namns Urbild, o Sophia,
Bor Poesien jemväl, skyddad af hennes ägid.

O, livad den höjden är grön! hur tidens förtorkande samum
Eåfängt bemödar sig nå svalkande lunderna derf
9

Hvilken helsa der dricks ür luft och ut bölja ! Hvad väna
Englahufvuden der mysa ur blommor och löf!

Dit opp, dit, der ur Orients rand det eviga Ljuset
Uppgår, dit, der du hör hymnernas tempelchoral,
Dit, — om det äfven kan ske blott på gruset af falska Idoler, -
Cack i melodisk triumf; der är ditt herrliga mål!

Äfven Ht mig det vinkar ibland, ur skimrande fjerran;
Ve! men förgäfves: för mig snart det i dimmor fördöljs.

Snart med en brudlig, men kylande, arm skall Graf ven
mig fatta,

Tidigt i valnaders natt sänka milt gryende namn.

Da, o Sophie! om frän älsklingars sorg ett grälande echo
Hinner till Skuggorna ner, der de vid Acheron gâ, —.
Om i dess vass génljuder den gärd, i hvilken jag känner
Stämmor igen, som mig ömt helsa från Eos’ förbund:
Må jag tillika förnimma, att Du, som harpornas drottning,
Ordnar till klingande strid skaldernes sillvemevär-
. . i	°	>

Att du, med blick och gestalt af Dominichinos Sibylla,

1	ramst i förbrödringens spels heliga strängarna siar.
Sjelf da är du, i segrande bild, den Morgon vi dyrkat;
O Aurora! jag ser redan ditt gnistrande spann!

Då, Gudinna, jag skall, der jag irrar på nattliga heden,
Ropa ur Hades förtjust: Eos-Sophia, triumf!


	

10

	

II.

AVE MARIA.

(1818).

jVIottag, helga Natur, du hesperiska, vandraren åter,
Vid hvart förnyadt besök dubbelt förälskad i Dig !
Vördiga löfhvalf J, Dianas och Cynthias fordom,
Skänken ert lummiga skygds friskande svalka igen!
Tvenne tider af dagen förgått, se’n från middagshöjden
Solen med glödande blick såg på sitt eviga Romj

En i en maklig siestas ro fördrömdes ; den andra

Åt din Virgilius blef egnad, du classiska verld:
Räddad från hetta och dam, från formän, tiggare, boskap^
Nu i din tätaste lund glad jag fördjupar min gång.

Redan utöfver de tornbekransade bergen, de stilla
Vingårds-dalarnas tjäll, sträcker sig skuggan förlängd-,
Re’n på sin tältstol syns, här och der, en tecknande konstnär,
Som afbidar din prakts nalkande fullaste bild.
Snart, lik en konung som bär i purpurn ett älskande h jer ta,
Vinkar till hvilandets fröjd himlen sin trogna gemål;
Snart, på cypressernas pelare byggdt, i sin vestliga halfiund
Stiger det rosenpalats, som han till mötet bestämt.

Ser hon ej redan ditåt med brudliga minnen, och kastar
Aftonslöjan af doft öfver sin väna gestalt,
Öfver dess mörkgrönt skimrande drägt och dess smycken,
de perlblå

Vattnens kristaller, dem nyss sucknmgar häfde ännu?
11

Endast en hviskande flägt sig stjäl frän den lugnade barmen
Genom den rosiga luft, genom de rosiga löf-,
Endast cicaderna der, liksom i Anacreons tider,
Närda allenast af sang, prisa sin lycka med den.

Men — livad stämmor jag hör af högre, af helgare tonslag,
Plötsligen väcka igen dagens förklingande hymn ?
Lyssna ! Frän berg till berg de sväfva, från dälder till dälder
Mötas de, ljufligt och djupt ljuda de, fjerran och när!
År det väl harpor, som, slagna af starkare andar än jordens,
Helsa, så underbart, menniskobröst och natur?

Sörja de dagens farväl? upplösa de sinnet i vemod?

Nej ! de förkunna med tröst timman för kärlek och bön !
Ja, det är klockornas rop från städernas kyrkor, från bygdens
Ödmjukt gömda capell, spridda i skog och i dal:

Ave Maria! de ropa; och Ave Maria! det svaras
Redan från tusende håll ; chörer af qvinnor och män
Hylla den Heliga re’11 i de nicher, de landtliga bönhus,
Hvilka vid vägarne fritt skydda dess altarebild.

Hör! hur, i kraftigt och ömt afvexlande röster, de bruna
Männen, med makar och barn, alla af romersk gestalt,
Nu på Försonarens Moder, af mödrar den blidaste evigt,
Hopa, i smekande ton, tusen de sötaste namn!

Utanför, på den skuggade stig, med blottade hjessor,
Hämma de färdande nu vördsamt sin gång eller ridt;
Alla förspörja den frid, som ifrån Guds thron sig förbreder;
Len, som en engels kyss, alla den lika berör.

Ave Maria! melodiska rop från bedjande hjertan!
Ja, din timma till oss bär, från ett älskande bröst,
Alla de svar, som vårt Mgande lifs qvällkänsla sig önskar*,
Milda, välsignade stund ! blif det då äfven lör mig !
Hvem är väl här protestant? Mot hvad må han här protestera ?
Ätt det Sköna ar iromt? eller det Heliga skönt?

Väl det gils ett förgängligt katholskt, men ett evigt
katlioliskt:

Nådens gemensamma ljus, syndarns gemensamma
hopp.

Hvem kan här der af Kärlekens hand hvart väsende känner
Lilvets nektariska dryck rågas i varelsens kalk,
finna lördömlig den tro, att ej jorden allenast, att äfven
Himlen är, på engång, glädjens och minnenas land?

Att osynliga Kyrkans band, ej slitet af döden,
GÖr en verld af de två, hvilka dess lemmar bebo?
Att de förklarade andar, som gått till det eviga hemmet,
Xn om sin lemnade slägt vårda sig ömt, som förut?

Att de, med ökade krafter, ej nu förvägra det bistånd,
Hvilket, med ringare, förr aldrig de nekade ge?

Att Allfader med nöje dem hör i bedjande hugkomst
Xn bevara, som förr, svagare likars behof?

Att den Q vinna, som korades ut att föda Messias,
Dristar ännu till sin Son rigta en moderlig bön ? -
Skulle väl sällhetens rymd mer trångt begränsa, än stridens?
Skulle det hjerta, som här redan var himmelens bild,
Ej utvidga sig der till gudomlig godhet, och famna
Menskornas ätt, till hvars tjenst sjelfve seraphen ju sands?
Eller skulle vårt ve, om Helgon förnimma dess snekau,
Störa det saliga lugn, hvilket dem nu är beskärdt ?
13

Se île dH icke, med tusendefaldt Ijnsrikare synvidd,
t

HVad ju dock, till en del, redan vi ejelfva förstå:
Att vårt lif är en skola för barn; att vår bittraste klagan
Xr, som vårt gladaste skämt, endast en barn-fantasi? —
Ave! välan, så ropar ock jag till Dig, o Maria;
Xfven för mig, helt visst, Kärlekens Moder du är!
Genom din slöja af gull och purpur, o stjernornas drottning,
Ser jag din rörande blick, ser jag din mysande mupn,
Sei' jag ditt anlete le ur de nattliga lockarnas vågor,
Hvilka med rikt majestät svalla omkring dess oval.

Ja! ej förtörnas du kan, att ett barnsligt folk dig besvärjer
Aid din fägring jemväl, jordiska cpvinnors triumf;
Ilär, der Konsten är religion, och Raphael presten,
Är ock Skönheten Gud, och dess Gudinna är Du.

Alå jag stanna då ock, vid det lilla capell, som i lunden
Här framfor mig jag sër, der, kring de skuggande löf
Af kastanj och platan, den i hafvet försvinnande solen
Med sin pensel af ljus gyllene kanterna drar;

Må jag sälla mig ock till de landtliga bedjares skara .. i
Men — jag kommer försent ; tystnad är klocka och sång.

Alla re’n gå; vid altaret blott en qvhma i sorgdrägt
t'i**n>9d ^nirts o j ■

Lutande dröjer ännu, djupt i sin smärta försänkt.

Dock — hvad tafla jag skönjer, med ens för betraktelsen
målad !

be, ur ruinen, hvari sedan capellet man byggt,
Under dess murgrön stiger en hög, förvånande skepnad
Fram i det fria, och stum sätter på trappan sig ner.
Silfverlockar kring pannan han bär, men vid bröstet guitarren;
Hör ! han prÖfvar den; snart blandar hans röst sig med dess.
• nO(g oh ÿjit	mOg ^btoj nah Ib brörl i d /
14

Hor! i darrande ljud, men manliga än, frän hans lappar
Strömmar en helig legend; o! hur hans glänsande blick
Lyfter sig upp till skyn, i hvars rosenängder den milda
Drottningens lustgård nu speglar sin skinande skymt!
Ave Maria! så börjar ock han; och, som dufvan till hemfe,
Flägtar välsignelsens kralt ned till hans redliga sang.

Ur osterian bredvid, der nyss de begynnt sig förfriska ,
Tröttade vingårdsmän lockas af tonerna ut;
Hustrur och tärnor med dem; och i gräset lyssnar en småflock
Af svartlockiga barn, rundtorn föräldrarnas knän.
Sjelfva den unga enkan, hvars man för en fiende fallit
Lönligt, der korset hon rest vid den försåtliga klyft,
Vänder sig nu från altaret om, och torrkar från långa
Ögonhåren den tår, hvilken der glindrade nyss.

«Vet man, hvem sångaren är?» så hviskar jag; fryntligt
man svarar:

«Ensam i skogen han bor, bortom ruinerna der;

Nu till’hälften ett helgon han är, men till hälften tillika
Xr han, hvad förr han var helt, improvisator ännu.» —
Herrliga tafla! ej skall jag i Norden dig nånsin förglömma!
Ja, om mig icke min själs ljufvaste aning bedrar,
Så jag hoppas engång, om ock ej i en skog af plataner,
Om på tröskeln ock ej af ett Marias capell,
Dock vid en hyddas dörr, der de Himmelska ut- och ingå,
Höja en sång, som är lik denna förtjusande qvall!
Träfie då jag också omkring mig en krets, der de samma
Hörare-slag en krans bildat af skönaste art:

Oskuld, Kärlek och Tro, - i hopp om den himmel dem väntar,
Och i fröjd af den jord, som till dess like de gjort!
15

i!

na

ar,

Men, re’n tindra de fram ur det fäste, som mörkare blånat,
Stjerïlorna; redan i ro nattliga speglingens lek

Njuta de nu mot månan så blankt uppglimmande vattnen ;
Kretsen är skingrad; allen står jag i skogen, och hör
Sparsamt ännu här och der en cicad, en näktergalsklagan,
Eller, fjerranifrån, någon bekant ritornell.

Äter mig tag i ditt sköt, du kloster, som unnat mig husrum!
Vänliga lampa! låt der åter dig tändas igen!

Se ! än purprad är vestern, och dock från östern alltredan
Nalkas ett rödhvitt sken öfver Albanernes berg.
16

HI.

BYRON*).

■	:?;M O'îf/.h'Hn	; D lU si:/.	i »	. ■	•

..	(1828.)

Juï-ftikhiatten är inne; och re’n frän det väldiga damtorn
Tidens hammare tolf gängci- förkunnat dess väkt

För den välnads-församling, som går alt fira sin otlsang
Innan de lefvande än kyrkornas trösklar beträdt.

I det rum, hvàrifrân gladt sprakande gäster försvunnit,
Flämtar ett irrande sken stundom pä väggen omkring,
Frän uppglimmände glöd af den samqväms-bräsa, som nedbränd
Härmar för enslingens blick gnistrande fröjders farväl.

Se ! hur rödt hon bestrålar den bild, som nyss jag förvärfvat,
Trotsigt ur skuggans förvar ljungar hans anlete fram;
Och de förgängliga drag med det eviga mönstret jag jemnför,
Som mig förunles engång att bland de lefvande se.
Adrias drottning jag gästade då, som bleknad, men herrlig
Än i sitt tynande skick, lyfter sin hägrings-gestalt,
Lyfter sin krona af torn uppölver de skimrande böljor,
Hvilka, med minnen af förr, kyssa den döendes fot.
O, hur fjerran mig står den tiden! och dock i blott tio
Hvarf har jorden se’n dess kretsat om solcai ! och dock
Gömmer hon re’n i sitt sköt, o Byron, det hvilande stoftet
Af den skepnad, som då snillets och lidelsens var!

Och i en vakande dröm jag försänks: från Venezias murar
Förs jag till nordliga land, skönjer i tocknar en kust,

*) I anledning af hans portrait, erhållet såsom julklapp.
17

Der mot krilberg brännifigar slå, med dönande stormsvall;
Måuan, i ilyktiga glimt, silfrar dess vredgade skum.
Grått är, och tomt pä stjernor, det hvalf, som himmelen
spänner

Öfver klippor och fält, öfver den dimmigaborg,
Som uppsträcker till honom de jättarm-liknande tornen,'
Ej alt begära hans gunst, nej! att förhåna hans hot.
Hör! hur stormen fax- öfver dem fram, och med brusande
vingar

Skrämmer de fåglar, som tätt nästen kring tinnarna byggt;
Ander i gmsslmg omkring malmflöjlarna, plundrar de gamla
Ekarnas löf, af en il vida i hyirflar förspridt.

Träder man närmare dock den till halfs re’n spillrade sträckan
Af hvalfbågar och mak, salar dem ingen bebor.

Ha! hur i trots af det gny, som förfärande dånar kring borgen
Ur dess innersta hörs oemotståndelig sång!

Med alltiollande makt från luftiga harpor han strömmar,
Sällsamt blandad; de vikit skiftande tjusningars ljud

Än den blåaste himmel, och än den svartaste af grund
Öppna för hjertats begär; oftast den sista likväl.

Il vem kan föx-hindra sin fot, att beträda, i bäfvan och vällust^
Ödsliga rummen, som dåft skalla vid vandrarens fjät?
Hvilket chaos al ståt och förödelse! hälften ett jarl-slott,
Appigt till nöjen beprydt, hälften ett kloster ännu;

An den romerska trappan sig ter, än den göthiska korsgång;
Ömsom en Lords praktsal, ömsom en Abbots capell,
Men hvar ägaren är, öfverallt förgäfves jag frågar;
Spea XIII: r.	o.
18

Echo af rösten, och djup tystnad blott svara derpå.

Fåfängt med oöfverskådelig rad af målade bilder
Öppnas ett långt galleri, dystert af månan belyst;
Hvarthän ögat sig vänder, det ser blott gestalter från fordom ;
Värdens allena ej syns — eller ock endast bland dem!
Strängt, vid ett dödsblekt sken från de spetsiga fönsterna, blicka
Kämpar i rustning af jern, helgon i dok och tonsur;
Och med ett leende, ljufhgt men hemskt, emellan dem vinka
Skönheter, hvilkas behag grafven i sekler förgömt.

O, hur ännu de förföra! hur varmt frän den härmande duken
Ögonen sända ännu skuggade strålars forsåt !

Alla dock tyckas, med stum förundran, blott spörja: Hvem
dristar

Utom de döda, att här vaka och vandra, som de? —
Sent omsider en hviskning förnimms : ”Från sin ungdomsboning
’’Den, som du söker, har flytt — hvart? o, vi veta det ej!
”Af vuleanen, som brann och förgicks, vi bevara blott askan i
Hjertat, som slog derinom, valde i Hellas sin bädd;
’Der, paen hafsstrand, har det en stads ruiner till grafvård:
’'Hit dock dess ande ibland sväfvar i nattlig musik.”
Väldiga byggnad, o hvad ? Du är då det vida besungna
Newstead Abbey, det nyss festliga sångarpalats,
Hemmet för honom, som var, af brittiska Diktens monarker
Ej blott den siste, men hardt nära den störste också!
Härifrån, hafsörnarne lik, förälskad i vågens

F raggiga dansar, i glad lyssning till stormens basun,
Flög kring jorden han ut, den melodiskt grymma dämonen,
Trött att som lekande svan vaggas på fädernesjön.

Skarpa och slitande blefvo hans ljud vid hans riya förvandling,
19

Men af sin svanröst dock smärtans behag han behöll,
Och i en ohörd skepnad af säng förstod han att blanda
Rofdjursläten med ömt smältande näktergalston.

Så öfverallt, hvart han helst sig begaf, hvar de dånande
vingslag

Bådade sångarens färd genom den lyssnande rymd,
Ingen dem hörde, som ej, i hvar sträng af sin varelse skakad;
Greps af en svindel, hvars rus dårade hjertats behof.

Ve, att en svindel det var! att mot solen han sträckte sin
örnflygt

Ej för att skåda dess ljus, — blott för att glänsa deri;
Att från dess höjd, med vår verld, Guds verld, för sin blick,
han dock djerfdes

Sjunga: Ett ruttnande lik är det chaotiska Allt;

Offer för Odets sultaniska nyck, åt det eviga Intets

Vidt uppgapande svalg utan försköning beskärdt,

Spel af förstörande strid, der blott styrkan är värd att
förgudas, —

Detta den dödskamp är, hvilken man lif har benämnt!

Så i en tid, der mot Gud, mot Naturn, mot hvarann»
mot sig sjelfva

Menskorna kriga i blindt famlande tankars begär’,
Blef öfverallt han en tolk för det himmelbestormande
sjelftrots,

Som från fördömelsens hem lånat sin harms raseri.

Adlad han gjorde, igenom sin dikts oändliga tjusning,
Hvar förblandning, hvar fräck klagan af menniskoqval;
Höll i sin magiska spegel framför oss en hånande nattbild

Af de dödligas lott; med sin besvärjarestaf

Gjorde han dagen till natt, i beräkning att sedan få glimma,
Aldrig sedd meteor, öfver en svart horisont.


I

20

IE	MÜÏIII» À Mil Wl

Ack! men förgätom dock ej, när vi se majeställiga vågen

Af hans varelses flod grumlad och hvirflande fly,
Att re’n källan var störd af tidiga öden, som lönligt
Mängde i ådrans kristall stygiska droppars förgift.
Glömmom ej, huru besvärjaren led,'— hur inom sin

rta?

trollring

Sjelf en fånge han stod, saknande, enslig, beklämd;

Flyttande ständigt dess gräns, utvidgande ständigt dess

jour

omfång,



Utan att bryta sig ban genom dess brokiga dunst.

Ï förmätenhet blott, ej i vishet den gamle Prometheus
Jemnlik, Byron! du drefs, jagad frän land och till land,
Af osläckliga lidelsers eld, af förtärande brånad;

För brandfacklan, engäug tänd i ditt hjerta, ej fanns
Kyla tillfyllest i Alpernas snö, ej. lindrande svalka
I en på simmande färd vådligt besökt Hellespont.
Langst, dock dröjde du qvar bland Italiens lagrar : fördubblad
Klang, i hvad der du besöng, hela din mäktiga konst;
Evigt skall lefva din Lucifers bild, och evigt i Juans
Yppiga lifs arabesk strålar din mästarehand.

Här du, om ock ej till glädje, till skämt åtminstone stämde
Tjusar-spelet, och här hvarje din kraft du förstod
Samla i en, att prismatiskt ifrån desg tändande brännpunkt
Leker med himmel och jord hela din själs ironi.

Så fulländad han stod, den förtrollade lund af din diktning :
Gullfrukt lyser der fram mellan cypressernas vakt;
Turturns klagan , sirenernas sång och gnomernas hånskratt,
Allt i dess halfdag hörs, rikt om hvartannat förmängdt.

Ack! alltredan begränsningen drogs för din skaparformåga :
21

Högt var det mål, soin du hann; icke det högsta likväl
Nej! det gifves en dikt, som sjelf är den eviga sanning;

Som befriar, ej blott sliter de dödligas bröst;

Som vill rena, ej blott förtära det längtande hjertat,
Och till sitt himmelska hem lyfter det upp med sig sjelf.
Icke till tidsfördrif för fåviskt beundrande skaror,

Ej att föröka det qvalm , hvilket dem trycker förut,
Skalden, i outplånliga drag, pä sin panna har tecknad
Mästarestämpeln, som än gäller i andames verld.

Vore till jorden han sänd att fördunkla, men ej att
förklara,

Vore en Magus han blott, icke jemväl en Prophet:

Hade väl ordets makt, af andliga makter den största,
Då, i hela sin vidd, blifvit åt honom förlänt?

Var det en aning derom, som förde din hand vid de taflor,
Dem med en ädlare tids mäktiga spillror du prydt,
Mellan hvilka, med vexlande skick af vidriga larver,

1 sin skrytande lögn spökar den nyas forderf?

Dessa ruiner ifrån ett förherrligadt Fordom, sa talrikt

Slösade öfver din duk; denna gestalt af Natur,
Hvilken, i skymning och glöd, i behag och i fasa densamma,
Sjelf är blott en ruin efter en Gudom, som flytt:
Skyllra de endast till prunk? eller blefvo de väldiga minnen
Andtligen dock för din själ tändande facklor af hopp,
Likt de alpiska spetsar; dem krönande gryning förgyller.
Medan af dvala och natt dälderna rufvas ännu ?
22

: jj . i

Genïa det sfeta vi tro; och gerna det dåd vi beprisa
Att för ett värnlöst folks länge förtrampade rätt

Lvfta till kamp de händer, ur hvilka, numera, kring jordeu
Blänkte, vid lyrans gull, stålet af hjeltarnes svärd.

Ja! den röst ej bedrog, som böd dig att söka din grafbadd
Mellan Helleniska män, lagerbekrönt Suliot,

Under den eviga rot af frihetens ek, som begärde,
För sin af tårar och blod vattnade telning, ditt hägn.

Tidigt omkring din stormiga dag göts aftonens rodnad;

Men en harmonisk accord lik, i evärdligt behag

Löste hon upp ditt lifs farväl, till ett rörande echo,
Som upprepar ditt namn stundligt med kärlekens rop.

Hör! på engång den nattliga rymd af mäktiga toner
Fylles, och strålar dervid randa dess mörka tapet!

Är det väl dödens ringning, ifrån Missolunghi förnummen,
Der en nation i gråt böjer sitt knä vid din bår? —

JNej! jul-n?orgonens klockor det är; och de bära till jorden
Himlarnas tröstande sång, — sång om försoning och frid.
ANMÄRKNINGAR.

Sid. ii. vers. 21, 22.

— ’’pS Försonarens Mod^r - -- -- -- -- -
Hopa, i smekande ton, tusen de sötaßte namn.’’

Den sâng, h varmed Författaren, under sitt vistande pa
romerska landsbygden, oftast hörde Guds Moder vid såda-
na tillfällen åkallas, var följande:

Fyra stämmor.

Eviva Maria, Maria eviva!

Eviva Maria, e clii la creô !

Maria eviva, eviva Maria,

E senza Maria non viver si puoJ

•	Åts killiga röster.

Maria, col bello ciglio,

Pregatelo per noi, il vostro figlio !

Maria, madre d’ amore,

Pregatelo per noi in vostro cuore!

Maria, col bianco viso,

Pregatelo per noi in paradiso!

Maria, speranza nostra,

Pregatelo per noi, il figlio vostro !

Maria, regina Celi,

Pregatelo per tutti gli fedeli!

(Denna mellansång varierades foröfrigt på mångahan-
da vis, efter omständigheter och behof).
-C.

24

Allmän chorus.

Eviva Maria, Maria eviva etc.





Sid. 12. vers. 5.

”Väl det gi(s ett förgängligt Katholskt,' men ett evigt Ka-
th o 1 i s k t” —

För nSgon läsare af Svea bör väl ej kunna vara
obekant, att ordet Katholisk, i sin ursprungliga mening,
betyder allmän, gemensam, för alla gällande; och således,
i sin ursprungliga Kyrko-betydelse, det, som är för alla
christna gemensamt, sammanfattande, giltigt.

Sid. 15. ve rs 5 , 6.

- - - - ”här och der en cicad, en näktergalsklagan,
Eller , tjerranifrån, någon bekant ritornell.’*

Ritornelli kallas korta, af treradiga stropher bestS-
ende folksånger, ofta med bade rim, assonanser och allit-
terationer; stundom orimmade, men alltid assonerande och
allitterefande. Här en, till exempel;

Mi vub trasforrnar grillo, per cantare;

Mi voglio con dolcezza far sentire

La

notte} quando tu stai a dormire«

De afsjungas samtligen, med godtyckliga Variationer,
pa en enda grundmelodi, som är gammal, enkel, djup och
mildt melancholisk. Den högtidliga, genom Dante classisk

blifna versformen Terze Rime har
sitt ursprung.

Sid. 20. vers. 17,
’'Evigt skall lefva din Lucifera bild, och

Yppiga lifs arabesk strålar din

tvifvelsutan i dem

18.

evigt i Juans

mästarehand.”


25

Näppligcn bchöfves den anmärkning, att här syftas pä
de lika illa, som vidt beryktade skaldedikterna Cain och
Don Juan; snarare den, att dessa dikter ännu, i allmän-
het, alltför litet förstas; eller att det omdöme, som vanli-
gast öfver dem fälles, alltför litet, sä i ondt som godt,
träfiar deras verkliga beskaffenhet. Men gäller icke det-
ta ännu om Byrons hela poesi ? — Visst är, att i ett tide-
hvarf, hvars ästhetiska bemödanden, till största delen, äro
lika ytliga som dess politiska, har denna poesi åtminstone den
förtjenst, att gå från djupet och til 1 djupet, eller att från
naturens innersta tränga till hjertats innersta, för att åter-
uppsöka Skaldekonstens förlorade källa. Säge man fritt,
alt Byron förfelade rätta ingången till templet, och derfö-
re qvarstannade harmsen i dess praktfulla förgård! Men
säge man tillika: kunde det lyckas för en eröfrare, att med
storm spränga helgedomens portai', så skulle det hafva lyc-
kats för honom.

Aï TER BOM.


DANSKA LITTERATURENS

NUVARANDE TILLSTÅND.

A ojhållandet mellan Danmarks och Sveriges litteratu-
rer har , under de sistförflutna tjugu åren, upplefvat en
y io °C tvifvelsutan för bägge lycklig förändring.
6 tllifÖr1n.e Pä hvar sin Östersjö-brädd, och lekte
tyvärr pa allvar — främmande med hvarandra. Ändt-
igen hafva de nu dragit sig till minnes sin blodsför-
vandtskap, och börjat en ömsesidig annalkning, med alla
,	syskonkärlek. Detsamma, som frukt-
löst försöktes i det välmenta företaget ”Nordia”, har
småningom sjelft förberedt sig och inträffat. Onekligen
b ef första anledningen dertill gifven af den anda, det
skapljnne, det skick, som utmärker Svenska Litteraturen
under den nya bildnings-period, hvilken omkring åren
1809 och 1810 tog sin begynnelse. Dessförinnan var
on, i de fleste danska litteratörers ögon, något alltför-
mycket olikartadt med den ståndpunkt, som den litterära
odlingen i Danmark redan hade uppnått. De ansågo hen-
ne, kort sagdt, icke förtjena synnerlig uppmärksamhet.
Uet ar ofverhufvud först under denna hennes nyaste bild-
nings-period, som Utlänningen börjat fatta det begrepp
om Sveriges språk och vitterhet, att deras bekantskap
27

lönar mödan ; och derifrån skall öfvcrgangen ske till be-
kantskap med vår litteratur i allmänhet. Dittills herrska-
de utomlands allmänt den föreställning, att denna littera-
tur, såsom ett helt betraktad, vore ingenting annat, än
en härmning af den fransyska. Väl har man seder-
mera, just inifrån Sverige sjelft, velat utsprida den tro,
att det, som uppträdt i stället, är också blott en härm-
ning, nämligen af tyska förebilder. Men detta bemö-
dande har gäckat sig på sin uträkning; ty mer och mer
förvärfvar sig utlänningen tillräcklig kännedom, att sjelf,
i original eller i öfversättning, läsa hvad de föregifna
härmarne skrifvit. Det var naturligt, att vara danska
grannar skulle härutinnan föregå Europas öfriga folkslag.
A andra sidan förklarades af de yngre svenska litteratö-
rerne, genast vid deras uppträdande, att de hyste en
stor aktning för Danmarks ypperste skalder och veten-
skapsmän, samt att desse, i en ingalunda obetydlig
mån, inverkat på deras bildning. Den ömsesidiga följden
häraf blef ett under de sednare åren allt närmare knu-
tet vänskapsband; och så skyndsamt har detta band till-
vuxit i fasthet och förtrolighet, att vi hoppas den tid-
punkt icke varå fjerran, då Danmarks och Sveriges lit-
teraturer tillsammans utgöra en enda Skandinavisk, gemen-
sam från Danavirke ända upp till Nordcap.

Att i sitt ringa mått befrämja ett så önskvärdt mal,
är ett af tidskriften Sveas hufvudsakliga syften. Ett
bidrag dertill är den uppsats, som hon nu gar att meddela.

Första Afdelningen.

Det öfverensstämmer icke blott med den vanliga aka-
demiska facultets-ordningen, utan har ock sin grund i
28

i.

;



sjelfva sakens natur, att vid hvarje allmän uppställning
af kunskaps-arter och kunskaps-ämnen inrymma första
platsen åt 1 heologien. Då vi nu göra ett undantag från
denna sedvana, sa sker det endast derlöre, att vi ville
begynna var skildring med bilden af en man, som kan-
ske fullkomligare, än någon af sitt fäderneslands Öfriga
vetenskapsmän, inom sin krets närmar sig till idealet
äf vetenskaplig verksamhet. Och då denne man egent-
ligen tillhör Rätts- och Lag-vetenskapens område, så
börja vi, för hans räkning, vår öfversigt med Danmarks

%

%

Juridik.

Hvad det vill säga, att i ett folks litteratur och
national-biidoing vara en stor Inan, och hvad en sko-
la, i ordets högsta litterära mening, betyder: derpå upp-
visar Danmark ett lysande exempel i Juristen Örsted
och hans lärjungar. Sasom författare, hade i den juridi-
ska vetenskapen och den dermed beslägtade philosophi-
ska, har han på utmärktaste sätt verkat i mer än tjugu-
fem år, och verkar ännu med lika förmåga. Han har i
sitt fädernesland skapat en hel juridisk litteratur af säll-
synt och varaktigt värde, och med sitt föredöme be-
främjat dess fÖrkofran äfven i sådana grenar, till hvilka
hans egen verksamhet icke hunnit sträcka sig. Äldre
lagtydares åtgärder, t. ex. en Kongsuews, en Nörre-
gaards , en Brorsons, har han dels upphäft, dels
gjort öfverflödiga; nyares påståenden — t. ex. Schle-
gels och Hurtigkarls — har han i mångfaldig måtto
herigtigat. Pekande på svårigheter, dem ingen förr blif-
vit varse, har han framkastat mången anledning till tvif-
velsmål; men tillika på ett högst tillfredsställande vis
upplöst dem. För många undersökningar, hvilka en yt-
lig smak-bildning kallade torra och ledsamma, har han
29

förstått vScka ett lifligt deltagande Ät mycket af Dan-
marks lagar har han återgifvit ett värde, som var förlo-
radt genom glömska eller missförstånd; med philosophisk
blick har han visat, att de förtjena andra länders akt-
ning. Med få ord : han har lärt Danmarks Jurister be-
tydelsen af Vetenskap och RättS-philosophi. — Utom sär-
skilda skrifter, t. ex. om Tyverie, om Forholdet
mellem Dyds- ogRets-lærens Princip, äro hans
fiesta afhandlingar utgifna i tidskrifts-fonn. De förnäm-
sta bland dessa tidskrifter äro: Juridisk Archiv (30
hand); Nyt Juridisk Archiv (30 band); Eunomia,
som äfven har Moral-philosophien till föremål (4 band);
Juridisk Tidskrift (16 band); Archiv for Rets-
videnskaben og dens An vend el s e (5 band). Också
bör hans innehallrika Haandbog i den danske og
norske Lovkyndighed (4 band) icke förgätas. De åt-
skilliga philosophiska undersökningar, som i nämnda tid-
skrifter förekomma, äga ett allmänt interesse; så t. ex.
hans ypperliga kritiker öfver Läkaren Howitz’ Frihets-
lära, hans afhandling om Dödsstraff, och flera, som ut-
rymmet nekar oss uppräkna. — Han tänker lika klart,
som skarpsinnigt, och framställer sina tankar i ett vär-
digt språk. Omfattande, billig, mild, är han likväl
sträng, när sakens beskaffenhet så fordrar, samt bestämd
och fast i sin individuella öfvertygelse. I hans, polemik,
liksom i hela hans författarskap, är alltid saken sjelf,
eller sanningen, för honom det hufvudsakliga; och af egen
erfarenhet känner han icke den Narcissus-glädje, hvaråt
så ofta de utmärktaste hufvuden (t. ex, Schleiermacher)
öfverlåta sig, då de hardt nära glömma bort hvad de
egentligen skrifva för eller om, i förlustelsen öfver sin
egen enorma förträfflighet. — Lägger man nu härtill, att
han såsom General-Procureur författar alla utkommande
lagstadgar och förordningar, alla det Kongl. Cancelliets
30

lagförklaringar, och att han, såsom Deputerad i detta
Cancelii (det högsta Regerings-Collegium), äger en djupt
ingripande andel i vården af Statens angelägenheter: så
torde man utan orättvisa kunna säga, att Ousted har,
i en kedja af år, ensam uträttat allt hvad man kunnat
vänta eller fordra af en hel juridisk Universitets-Facul-
tet, och ändå mycket annat dessutom.

Hans betydligaste lärjunge är Prof. Kolderup-Ro-
s en v i N g E ; som i synnerhet har med kärlek omfattat Lag-
historien. Han har, med konungsligt understöd, utgif-
vit ett stort verk i åtta qvart-band, som innehåller en
kritisk bearbetning af alla äldre danska lagar, recesser,
stadsrätter , o. s. v. Men han inskränker sig ej till detta
antiqvariska studium. Hans Danske Politi-ret,
icke längesedan utgifven, har med största skäl redan
upplefvat andra upplagan.

Föröfrigt bör icke förtigas, att den gamle Schle-
gel, en öfvermåttan lärd man, har många förtjenster
om Danmarks Lag-historia. Honom tillhör dessutom det
beröm, att hafva varit en af dem, som i hans fädernes-
land tidigast förkunnade gryningen af den Philosophi,
hvilken numera från Tysk förvandlat sig till Europeisk.
Han utgaf i sin ungdom en Natur-rätt, grundad på kan-
tiska principer. Icke dessmindre har den olycksaliga
”curiosa sedulitas,” som beherrskar de fleste af.
Danmarks och Sveriges Lärde, varit öfvervägande äf-
ven hos honom. Hans arbeten lida derföre brist på lif
och sammanhang. Också har han icke sällan blifvit Öf-
verbevist om opålitlighet; ett fel, som hos detta slags
Lärde minst kan ursäktas.

Den Juridiska Faculteten, betraktad sasom sadan,
eller såsom vetenskaplig corporation, synes i allmänhet
31

börja lifvas af en ny, mot samtidens cultur-fordringar
svarande verksamhetsdrift. Två unga Professorer, Bang
och Hansen, hafva blifvit utnämnda; desse ämna nu, i
förening med Kolderup-Rosenvinge , fortsätta Örsteds
Juridisk e Tidskrift, sedan denne sjelf (efter 16:de
bandets utgifvande) upphört att redigera den. En annan
tidskrift, kallad Juridisk Bibliothek och egentligen
bestämd för praktiska Jurister, har Ussing börjat utgif-
va. Man omtalar dessutom åtskilliga lofvärda planer,
som Facultetens medlemmar förehafva till de juridiska
studiernas befrämjande.

Vi vilja här nämna en omständighet, som visserli-
gen mycket bidrager, att hos Danmarks yngre juridiska
ämbetsmän upprätthålla vetenskaplig bildning. Denna
omständighet består i de såkallade ”Manuductionerna.”
Det är nämligen i Danmark allmän sed, att enhvar,
som förbereder sig till juridisk ämbets-examen, har en
Privat-lärare : dels för att vinna tid; dels för det, att
de akademiska föreläsningarne onekligen länge utmärkte
sig blott genom obetydligt innehåll och klent framställ-
ningssätt ; dels ändtligen af det simpla skäl, att sedva-
nan engång är införd. Sådana enskilda handledare äro
ofta tillika betydande collegial-ämbetsmän, domare i Rät-
terna, ja till och med i den berömda ”Höieste Ret;”
sjelfve Örsted ”manuducerade” så länge, som lian var
denna Rätts ledamot. Härmedelst försättas theori och
praxis i en välgörande vexelverkan, och ämbetsmannen
nödgas, till någon del åtminstone, att icke stanna bak-
om den oupphörligt framskridande vetenskapen. —. Vi
hafva icke hört, om Köpenhamns Prester handleda unga
Theologer på ett liknande vis; men väl i allmänhet, att
äfven sådana Studerande ofta låta sig manuduceras.
HM

32

I

I



Icke sällan höres i Danmark den anmärkning, hu-
ru vist det vore handladt af Konungen, om Örste»
förafskedades från alla tidspillande befattningar, och se-
dermera på offentlig bekostnad underhölles, för att skrif-
va en rätt ypperlig dansk Lagbok. Oss förekommer den-
na Önskan mera naturlig, än välbetänkt. Visserligen
tro vi, att en god Lagbok, liksom en god Bibel-öfver-
sättning, ingalunda kan författas af Comitéer. Ett så-
dant verk kan endast komma från en enda, med dertill
erforderliga egenskaper utrustad man; — ehuru det, icke
dessmindre, måste byggas på århundradens försök, samt
många slägtens pröfvade öfvertygelser. Om och när
Danmark erhåller en förträfflig lagbok, så kan den, e-
hvad namn den må bära, i viss mening alltid kallas
Örsteds verk. Men klart är, att en slik lagboks till-
räcklighet och varaktighet beror endast på omfånget och
grundligheten af förutgående undersökningar. Att blott
samla, liksom Justinianus, är icke nog for vårt philo-
sophiska tidehvarf. Ehuru mycket såväl i allmänhet åt-
skilliga utmärkta Jurister, som i synnerhet Örsted och
hans skola, redan hafva uträttat; så kunna dock ännu
dessa undersökningar ingalunda anses för fullbordade.
Bäst är väl alltså, att Danmarks juridiska litteratur får
sin behöriga tid att blomstra och afblomstra, innan man
fordrar att frukten skall framträda. Hvad båtade det,
om hon komme brådmogen, framdrifven genom konstiga
medel 1

Danmark är lyckligt nog att äga en vetenskaplig,
en på historisk och philosophisk grund kraftigt uppvuxen
Jurisprudents, och att äga den praktiskt lefvande hos
sina ämbetsmän. Denna fördel är icke blott i allmänhet
af stor vigt, utan ock för det närvarande ögonblicket.
Den är nämligen ett väsendtligt medel, att aflägsna det
	

33

filags '’stadium rerum novarum,” (på svenska: de-
mokratiserande dagdrifven), som öfverallt, der det icke
föranleds af rent egoistiska grunder *), har sitt egentliga
upphof i fåkunnigliet och half bildning. Fa länder äga
så uppfostrade och så upplysta ämbetsmän, som
Danmark. Få äro derföre ock de länder, der allt, hvad
på den civila ämbetsmanna-classen ankommer, bestyres
med så mycken kunskap och ordning. Till for-
men, eller till namnet, äger Danmark ingen National-
repräsentation; men i afseende på saken, på gagnet,
kan med fog påstås, att dess Ämbetsmän utgöra en så-
dan. Ser man icke på särskilda undantag, hvilka o-
nndvikligen i hvart och ett land förekomma, utan på det
hela: så måste hvarje opartisk betraktare gifva Dan-
marks ämbetsmanna-class det vittsord, att den anda,
som utmärker den, är en ganska ypperlig.

....■’ Jf’Vf(pailbr; :!' n g^ioiRäm /f i
Theologï.

En anförare, en repräsentant, en lärare i ordets
fullständigaste bemärkelse, sådan som den juridiska lit-
teraturen äger i Örsted, saknar, för det närvarande,
den theologiska. Vi lemna derhän, huruvida icke, un-
der andra förhållanden, den förträfflige J. P. Myn ster
hade kunnat blifva det. Denne med sällsynta egenska-
per begåfvade man, (numera Konungens Confessionarius,
Medlem af Directionen för hela det danska Lärdoms-
väsendet, m. m.) var ännu för kort tid sedan Capelian
vid ”Frue-Kirken” i Köpenhamn, och har på denna plats,
nästan i tjugu år, såsom Predikant verkat outsägligt

*) T. ex. fatiigdom (verklig eller ihLillad), bégäV efter ämbeten
pth ratig, lust att spelt en role o. s> v.

Spea XU1. .i.	3.
34

mycket godt ; icke blott på det påkallade Publicum,
på hufvudstads-boernes sinnesstämning i allmänhet, utan
ock på de andra Presterne derstädes, på de Studerande,
på de Lärde, på den högre bildningens innehafvare. Ej
endast genom sina prediko-gåfvor, äfven genom sin äd-
la, älskvärda personlighet har han på det kraftigaste be-
främjat återväckelsen af ett allvarligare tänkesätt och
en ren christendom. Hans Predikningar kan man näp-
peligen för högt värdera. Han har förstått, att i dem
vara, såsom Paulus vill, allt för alla; att sätta i rörel-
se, att upplifva och vinna det innerst menskliga, som
är för alla menniskor gemensamt, hurudana ock föröfrigt
deras lefnads villkor och förhållanden må vara. Han
har, af sann invärtes drift, valt sig det enda, stora, o-
uttömliga problem, att tala till Christna och om Christ-
na. Det sätt, hvarpå han löst det, var dittills i Dan-
mark obekant. Grunddragen af sin konst har han sjelf,
i en mästerlig afhandling, tecknat.

Till en del ligger i det redan anförda förklaradt,
hvarföre Mynster icke kunnat såsom theolog vara i lit-
teraturen, hvad han såsom prest är i sitt ämbete. En-
dast i särskilda, strödda fritimmar har han fått öfver-
lemna sig åt lärda och philosophiska studier; kanske
ägde icke heller hans natur anlag till en Örsteds pro-
ductivitet. Troligen hade dock hans inflytelse på den
theologiska vetenskapen ej blifvit olik Örsteds på den
juridiska, om det hade tillåtits honom, att uteslutande
egna sitt lif åt theologi och presterlig lärdom. Ty äf-
ven såsom Skribent har han gifvit prof på en sällsynt
skicklighet och allsidighet. Hans vetenskapliga arbeten
äro dels philosophiska, dels theologiska ; i synnerhet
exegetiska och kyrko-historiska. De Annas åtspridda i
åtskilliga samlingar. Deras omfång är icke stort, de-
35

ras art är fragmentarisk; likväl inskränker sig icke (le-
ras förtjenst till att bevittna sin författares insigter och
lika djupa, som sköna själs-odling. Sådant är ofta fal-
let med praktiska ämbetsmäns arbeten. I Mynsters lef-
ver Vetenskapen sjelf och har gjort verkliga framsteg;
så t. ex. i afhandlingen om Justinus Martyr —
en afhandling, hvilken, utgifven redan 1809, också
har den förtjenst att hafva banat väg för andras sednare
undersökningar. Märkvärdig är äfven hans afhandling om
de menskliga Drifterna, utgifven 1827 i det Danska
Vetenskaps-Sällskapets skrifter. — Flere af sina afhand-
lingar har han samlat iKleine theologische Schrif-
ten (1825). Af sina predikningar har han utgifvit ivå
samlingar, hvardera i två band (1814 och 1823).

Näst efter Mynster bör onekligen N. F. G rund t-
vig nämnas såsom den, hvilken — särdeles i en viss
period ___ mest har verkat att återupplifva vördnaden för
det Heliga, interesset för Religion och Christendom, och
den ifver, det allvar i Théologiens studium, som endast
derifrån härflyta. Olyckligtvis blef det förhållande, hvari
han redan vid sin dimissions-predikan såsom Candi-
dat (1810) försatte sig både till Presterskapet och till
de egentliga Theologerne , ett afgjordt fiendtligt. The-
mat för denna predikan var: ”HvarfÖr har Herrans Ord
försvunnit från hans hus?” och han har alltsedan oaf-
brutet polemiserat. Med en ringa flock anhängare, utgjor-
de han sedan en liten ”ecclesia pressa”, samt blef
än mera irriterad och än mera (på sitt vis) inspirerad,
när en förstånds-zelot genomdref, att det icke längre til-
läts honom predika i någon af hufvudstadens kyrkor.
Man bör icke neka, att hans inflytelse på några yngre
Andelige och Theologer (t. ex. den ypperlige Fogtmann)
—



36



i 1

I

;



I

varit nyttig; de hafva honom att tacka for första väckel-
sen till högre och grundligare äsigter. Det goda och det
onda han åstadkommit , har han likväl i allmänhet mindre
verkat med predikningar, än med skrifter. De beröm-
värdaste af dessa äro tvifvelsutan hans poetiska; hvilka
ofta — liksom t. ex. Ro e skil de Riim och Nyårsgåf-
van Saga -— kunna med lika skäl kallas andakts-böc-
ker, som skaldedikter. Men han försvagade sin andliga
kraft genom passion och inbilskhet, sin litterära verk-
samhet genom öfverdrifter af alla slag, och sitt rykte
genom att skrifva i fläng, utan sann ingifvelse och utan
öfverläggning, allt hvad händelsevis föll honom i hugen.'
Sin ursprungligen herrliga själs-natur tillintetgjorde han

sjelf genom en våldsam egoism,

ât hvilken han gaf ett

ständigt friare utrymme.

Debegabbare, som i hans dra-

inatiska behandling af Niflunga- och Volsunga-sagan funno
Sigurds christnande orimligt, och den i företalet angifna
orsaken *) löjlig, kunde icke klandras ens af dem, som
voro författaren bevågna; de allvarsammare skakade huf-
vudet öfver en ödmjukhet af det slag, som röjde siw i
utropet: ”kald mig kun Lutherlil!”



Den kraft, hvarmed Grundtvig egentligen har uträt-
tat någonting, är den religiösa anda, hvari han har behand-
lat Poesien och Historien. Deremot skulle allraminst af
oss nägot invändas, om denna anda öfverallt vore sä-
dan, som den i sina ljusaste ögonblick har visat sig.
Strödda verser, rader, utsagor, omdömen af denne man
hafva verkligen liknat de himmelska sädeskorn, som icke

föllo mellan

stenar, utan i fruktbar jord. Men nägot



*) Att lian
hvad som helst,

icke ville utgifva nagon bok, den mätte handla om
utan ,att déri förekornnre åtminstone en eller två rader

till hans Herres och Frälsares ära.
37

tillfredsställande Helt — ty såsom sådant kan man väl
icke anse hans beryktade Verdens Krönike — har
han aldrig kunnat tillvägabringa ; derifrån har han blif-
vit hindrad af sin obändighet, sin besynnerlighet (för att
icke säga affectation), sin stridslystnad, sin ohjelpliga
brist på lugn och sans. — Omedelbart för Theologien
har han föga verkat. Väl utgaf han, i sällskap med
Rudelbach, en Theologisk Maaned sskrift (1825
-— 27), och har der infört åtskilliga afhandlingar; men
de äro rental dåliga, när de betraktas fran en veten-
skaplig ståndpunkt. Öfverhufvud är Grundtvig egentligen
en poetisk, eller rättare en prophetisk natur ; sasöm sa-
dan lefver och skrifverhan; och häri ligger hemligheten,
hvarför den oveldige förlåter, ja (i en viss grad) älskar
och aktar honom, ehuru fullkomligt han gjort sig till
en carricatur af sig sjelf. Knappast har någon dansk
författare skrifvit så mycket «seit; ingen har dömt om
andra så ensidigt och hardt.

Man hör i Danmark ofta talas om GrUnötvigs
”parti:” men han äger i sjelfva verket icke något parti,
och kan icke äga något. För att dana ett sadant, skul-
le han hafva uppställt något system, eller åtminstone nå-
gon bestämd grundsats för Théologiens behandling. Men
på vetenskapligt vis har han icke ens angifvit nagra sprid-
da stödje-och förenings-punkter för sina påståenden; han
har nöjt sig med, att i historiska, poetiska, homileti-
ska, och flera andra slags former, rhapsodiskt framkasta
dem. Väl föll honom för icke längesedan in, att förkla-
ra den såkallade apostoliska trosbekännelsen för Kyrko-
lärans egentliga grundritning; men han har lika litet deraf,
som af någonting annat, vetenskapligt utvecklat och be-
stämt sin åsigt. Han har blott i allmänhet, i de starka-
ste uttryck och på de mångfaldigaste sätt, ifrat för Bi-
38

belns helighet, den gamla oföränderliga Christendomens
sanning, och (snart sagdt, framför allt) det lutherska lä-
ro-begreppets okullstötlighet. — Mellertid var just den
omständighet, att denna glödande ifran mera ropade till
religions-känslan i allmänhet än i synnerhet, orsak der-
till, att enhvar, som var ung nog att allvarligt önska
en förändring i tidehvarfvetsreligiösa föreställningar, blef
— under en viss period — hvad man kallade ”Grundt-
vigian;” i sjelfva verket endast derföre, att Grundtvig
var, bland fiere likasinnade, den vältaligaste, den mest
högröstade, den mest genialiske och den mest outtröttli-
ge. Derföre har ock i en sednare tid mången af dem,
som i allmänhet äto Ahti-Rationalister, icke blott af an-
dra, utan jemväl af sig sjelf, blifvit räknad till Grundt-
vigs anhängare. De, som tillhöra denna class, öfver-
ensstämma väl deri, att tro sig utgöra det egentligen
’ orthodoxa” partiet; dock visar sig hos dem en stor
blandning ; och den orthodox!, för hvars repräsentant
man kan t. ex. anse den sannt evangeliske Mynster,
förekommer mången bland desse icke tillräckligt renlärig.
t :	'	ioilio'?	i lagG nsd nnjr. h .nq”

Likväl har Gründtvig upplefvat den lyckan eller
olyckan, att bland Danmarks yngre Theologer vinna
tvenne utmärkt lärda män till förfäktare, som på det
häftigaste förklarat sig för honom och hans sak. Desse
äro D:r Rudelbach och Mag:r Lindberg, — Troligen
är bland alla danska theologer Rudelbach den, som
bäst känner Kyrkans gamla system, såväl i dess första
skepnad hos kyrkofäderne, som i dess sednare modifica-
tioner, dels under Scholastikens tid, dels under sjuttonde
århundradet. Han äger dessutom en myckenhet philolo-
giska och historiska kunskaper. Det är kanske ännu för
tidigt, att öfver denne man fälla ett afgjordt omdöme;
lätt är det åtminstone icke. Vore hans nit fullkomligen
39

rent och christligtj så skulle icke i hans skrifter så ofta
en fad sötaktighet omvexla med en oförsonlig bitterhet,
och ett oursäktligt misskännande af andras meningar.
Sin vetenskap har han icke sällan behandlat såsom en
äkta Pharisee; förgudande Ordet, utan att leda till i n-
sigt af dess gudomlighet, och viljande dräpa hvarje mot-
ståndare med Lagens svärd, som han förmenar sig äga
i händerna, utan att bekymra sig om, huruvida motstån-
daren erkänner vapnets giltighet eller kan förmas till
ett sådant erkännande. — 1 denna phariseiska despotism
har dock Lindberg gått ännu längre; ty han har i sin
polemik hållit sig blott till den menskliga, statsborgeili-
ga lägen, och velat krossa antagonisterne med den Augs-
burgiska Confessionen, den ”danske Kdngelov,” o. s. v.
Likväl äger han en betydlig dialektisk skicklighet; och
vid den process mellan Grundtvig och Prof. Cdausen,
hvilken vi ämna innan kort omtala, glänste i synnerhet
denna dialektiska talent i ett försök att bevisa, det
Grundtvig icke vore rättvist dömd enligt Danmarks la-
gar. Föröfrigt är Lindberg äfvén Orientalist och Nu-
mismaticus. Jemnförd med sin5 Vapenbroder RuDELBACrt,
har han mera klarhet och jeninhet i Sitt framställnings-
sätt; den sistnämnde har deremot mera känsla, som dock
tyvärr ttlltför ofta urartar till svulst och bigotteri. Lind-
berg synes bård, Som kämpestenen. — Den gemen sam-
ma beskaffenheten af deras af handlingar och kritiker är
sådan, att man läser dem med en sinnesstämning, blan-
dad af aktning, medlidande och afskÿ. Näppeligen haf-
va desse bägge män stiftat något gödt med förfäktandet
af sina egna meningar. Mera gagnaiide äro tvifvelsutan
de öfversättningar, som Hudelbacii utgifvit ur Kyrkofä-
dernes och vissa nyare Theologers skrifter ; särdeles ma
hans öfversättning af Melanchthons- försvar för Augsbur;
giska Bekännelsen kallas förtjensifull. — Sedan Rùdel-
40

U

V

%

bach blifvit Superintendent i Glaucha, i Sachsen, har
han uppträdt i Tysklands theologiskå polemik, och det
med fördubblad stridslust. Men hans deltagande i Heng-
stenbergs (orimligt zelotiska) Evangelisehe Kirchen-
zeitung, hans envishet att hålla sig fast vid stela, döda
former, hans obilliga och smaklösa utfall (t. ex. mot
Goethe och Schiller, från sjelfva predikstolen), hafva
i Tyskland gifvit honom ett rykte, hvars beskaffenhet
ingalunda är afundsvärd. Med få ord: han är en af de
verksammaste bland dem, som der skämma ut en god
sak genom sin dåliga behandling,

-lliogv 'C-ihjia	ntib Ili) jjold ii; ;tl 'IlHialon

FörÖfrigt är märkvärdigt, och visserligen äfven lyck-
ligt , att största delen af de lärde o^h bildade bland Dan-
marks presterskap, numera, hör till det orthodoxa par-
tiet. Med särskild utmärkning må här nämnas Prosten
Engelhardt, känd genom sina arbeten öfver Koptiska
Språket, och Prosten R. Möller, känd genom den Öfversätt-
»ing af Propheterne, som han i sällskap med Prof. J.
Möller utgifvit. I allmänhet är det dock mera sådana
mäns vetenskapliga sinnelag, som härvid må beröm-
mas, än den vetenskapliga halten af deras utgifna dog-
matiska småskrifter. Betraktade såsom andakts-böcker
för bildade Christne, äga Prosten Möllers Veikednin-
ger til at 1 æse det gamle og nye Testamente
(1820 oçh 1820) ett sannt och varaktigt värde. Härvid
bör likväl tilläggas, att en Tage Möller, en landspyest,
nyligen (1829) har utvecklat den Christelige Reli-
gions Troeslærdomme i ett arbete, som äger icke
blott en stor religiös, utan äfven. en stor vetenskaplig
förtjenst.	aJ» HOAsaxajll moa lösmiuniCnlö

Ett undantag från det nyss anmärkta gör Fyens o-
nekligén ganska lärde Biskopp, D:r Fr. Peum. Ehuru

il
41

berömligt det må vittna om hans verksamhet, att han,.i
flera år har meddelat sitt stifts Clenis, vid de årliga
prestmötena,en Efterretnjng om udenlandsk theo-
logisk Litteratur, hvilken sedermera, häf^viSj ut-
kommit i tryck: så kunna vi dock ej gilla sättet, hvarpå
detta företag blifvit utfordt. Icke ens den historiska si-
dan af dessa underrättelser är sådan, som den borde:
många vigtiga skrifter förtigas hellre, än de anföras med
klander; ungefär liksom G ött in g. Anzeigen stun-
dom inbilla sig att tillintetgöra missgynnade skrifter^
verkan, genom att officiellt ignorera deras tillvarplse. Men
Biskoppen bestämmes härvid, af sitt system ; och detta är
en bornerad Rationalism« Satser, som angripa sjelfva
roten af positif Christendom (man ögne t. ex. på s. 33
af tolfte häftet (1829), må visserligen genom inga för-
bud hindras att träda i dagen ; ty kan icke V etenskapen
försvara Christendomen, så må den falla (såframt den. ej
i alla fall sjelf försvarar sig). De uppmana just till
grundlig vederläggning, eller till en grundligare utbild-
ning af den vederläggning de redan erhållit; på detta
vis verka de, såsom århundradens erfarenhet utvisar,
mycket godt, och sjunka sedan tillbaka i sitt intet. En
annan fråga är, huruvida det vore ©billigt fordradt af
Stat och nKyrka, att hennes lärare, och särdeles hennes
öfver-uppsyningsmän, valde sig andra medborgerliga
befattningar, när deras öfvertygelser tvinga dem att för-
kasta och (så vidt de kunna) förstöra den grundval,
hvarpå hon hvilar.	.

Läsaren torde undra, hvarför ännu intet ord, blifvit
nämndt om Köpenhamnska Universitetets theologiska Facul-
tet. Visserligen (kanske, med undantag af England) gäl-
ler det om hvarje europeiskt land, att Universiteterna utgöra
central-punkterne för dess vetenskapliga verksamhetj^och
aWIRM

42

häppligen är detta förhållande någorstädes mera påtagligt,
än i Danmark. Icke dessmindre måste vi säga, att de
theologiska studierna, för det närvarande, sakna i Kö-
penhamns Universitet den organiska medelpunkt, som de
borde der äga. Åtminstone förhöll det sig så för icke
längesedan; och skälet kunde då synas ligga i den per-
sonligabeskaffenheten af Theologiska Facultetens samman-
sättning;5 Af dess fem dåvarande ledamöter tillhörde den
äldste fen försvunnen bildnings-period, de två yngste en
hyborjad, och de två medlerste en mellantid, under hvil-
ken de på mångfaldigt vis varit af sin fermenterande
samtid gripna och hänförda. Om den förstnämnde —-
C. F. Hornemann — är på detta ställe nog taladt, när
vi berätta, att han i förra århundradet lyste såsom en
lärare, hös hvilken man beundrade mycken qvickhet,
lingvistisk lärdom och ovanliga läro-gåfvör. Men på
hans hieningar lade till och med hans dåvarande lärjun-
gar ingen synnerlig vigt; icke heller äro håns skrifter så-
dana, att de här påkalla ‘någon särskild uppmärksamhet.
Äfvén öm den, som af de nämnde fem vår den yngste,
Prof. Hohlenberg, är éj mycket att säga. Han här ut-
gifvit étt par latinska dissertationer, som blifvit kallt
etnoftagna; de bevittna ingen organiskt combinérad lär-
dom, och särdeles har man der saknat den anda^det lifj
som man tyckt sig böra finna i en så ting mans skrifter.
Utförligare måste vi deremot yttra oss om dö tre öfriga
Facultetà-medlemmarne, Peter Erasmus Müller, Jens
Möller och H. N. Clausen.

Fogä mindre i Sverige, ån i Danmark, känner man
P. E. Müllers stora förtjenSter om den SkandinaViskä
ForhtidS-litteraturen. Mèn äfveh det Danska Språkéts stu*
dium , såsom sådant, Står hos honom i oförgätlig" förbin-
delse. Han säges hafva i lång tid förberedt en kritisk
43

edition af Saxo Ghammaticus , hvari han ämnar samman-
fatta resultateyne af sina mångåriga forskningar. Särskildt
böra vi nämna hans förtjenster om sitt fäderneslands
Litteratur-historia. Han äger en förunderlig gåfvå, att gifva
korta, innehållsrika och pålitliga charakteristiker, och han
har ådagalagt den i sina Nekrologer öfver aflidna danska
författare. Ofta, träffar man i dessa biographier ganska
goda anmärkningar, som sprida ljus icke blott öfver en-
skilda fall, utan ock öfver Litteraturen i allmänhet. Historisk
kritik synes öfvérhufvud vara hans element; han rörer sig
der öfverallt med liflighet, frihet och säkerhet. Tyvärr
är det just deäsa egenskaper, som man tycker sig mesta-
dels sakna, när man betraktar honom såsdm Theolog.
Man må på det högsta beklaga, att denne sällsynte mans
outtröttliga arbetsamhet har! varit delad mellan tva sa o-
likartade sphäreri, som Theologien och den danska Natio-
nal-litteraturen. Så mycket mer ma denna olycka bekla-
gas, som hans natur och personliga böjelse tyckas öfver-
vägande luta åt den sistnämnda. Inom denna är han en
fast och säker Petrus; inom den theologiska en fin och
otillfredsställande Erasmus. Men en lärd theolog, och
en tänkande theolog, är han onekligen ; och detta kan i
alla fall ej annat, än öka vår beundran för hans utom-
ordentliga flit och verksamhets-förmaga. Man kan till
och med påstå, när inan betraktar hans Apologetik,
som utkom 1810, på samma tid som Mynster och
Giiundtvig med så mycken styrka och framgång uppträd-
de att föra Christendomens talan, att han näst efter des-
sa män har en andel i det religiösa interessets återupp-
lifvande. Ehvad än i vetenskaplig hänsigt kan invändas
mot nämnda skrift, så är dock dess historiska sida ut-
märkt; den är behandlad med en anda af kärlek, som
tvifvelsutan har meddelat sig åt mången läkare. Också
har denna bok den goda egenskap, att hålla mer än den
lofvar: ty den angîfver sig blott vtfja försvara Christen-
domens ”värde och höga betydelse,”’ men alla de histori-
ska bevisen ga sedan ut på att ådagalägga denna religions
gudomlighet,” i objectif eller absolut mening; och vis-
serligen är det just en sådan bevisning, som i en christ-
lig apologetik bör innehållas. Besinnar man föröfrigt,
i hvilken andlig gäsnings. period P. E. Müllers
ungdom och mandom föllo, så bör man vara desto
mér billig och varsam, när man bedömmer hans
theologiska skrifter. De paragrapher, dem han såsom
prof af en ny bearbetning af sin Apologetik lät år 1823
aftrycka i tidskriften Theologisk Bibliothek, lofva
mycket; och visa, huru nitiskt han begagnat mellantiden
från den första upplagans framträde; en tid, så rik på
nya åsigter och nya skrifter i Tysklands theologiska lit-
teratHr; Hanf öfvertygelse yttrar sig i dessa paragra-
pher sasom långt innerligare, och hela hans betraktelse-
sätt såsom friare, vidsträcktare, klarare. 1824 utgaf
han andra upplagan af sin Ch riste lige Moral, och
1826 en Dogmatik. Bägge äro handböcker till bruk
vid föreläsningar. Den brist på system, som särdeles i
Dogmatiken röjer sig, är kanske i någon mån derige-
nom ursaldad. Värre är, att mången läsares känsla der
saknat den själens värma, den tilltalande och öfvertä-
lande energi, för hvilken den stränga yttre Öfverensstäm-
melsen med Augsburgiska Confessionen, ehuru sorg-
fälligt eftersträfvad, ger en ringa ersättning.

-Bnb ïoilo iaßn mal üa , nain) anomobnoigiiiU moï iiß ob

Korteligen: liksom en enfaldigt troende christen sak-
nar i Müllers theologiska skrifter ett återljud af sin själs
innersta diktan och traktan, så saknar den vetenskapligt
bildade läsaren der en författare, som tydligt och be-
stämdt vet hvad han vill* Ofta tigér han helt stilla just
der, hvar han borde tala; ofta vacklar hans tanke hit
45

och dit just der, hvar ett afgjordt och modigt yttrande
bäst behöfves. Ofta pekar han med ängslan på det,
som gör svårigheter, går ur vägen för dem, kommer
sedan tillbaka igen till den punkt, på hvilken hän förut
befann sig, och öfverlemnäf läsaren, som for ingen del
vill stanna der, åt sitt öde. Allt tvifvelsutan en följd af
hans, liksom så många andra theologers, kantianska upp'
fostran. Det var naturligt, att den betänklighet, som låg
i Kriticismens religions-åsigt, skulle öfvergå till rådlös-
het, när en ny , mäktigare speculation icke längre erkän-
de de mångfaldiga Splittringar, de trånga begränsningar,
med hvilka denna såkallade kritiska lära söndrade böh

fängslade inenniskosinnet.

okfßvrf ßisg^tHäkii ßiöd dao £

Hß H(0

Hvad nu deremot J. Möller angår: så är han, i
flera hänseenden, sin nyss skildrade medbroder ganska
olik. Utnämnd till Professor på samma tid, som Gbundt-
Vig först framljungade såsom den gamla bibliska lärans
sakförare, uppträdde Möller såsom en ifrig Rationalist.
Men han förblef ej länge på denna ståndpunkt; ehuru stor
uppmärksamhet han tilldrog sig genom de häftiga utfall, som
han i sina föreläsningar rigtade både mot Grundtvig och
Schelling. Kort därefter började han utgifva en tidskrift,
under namn af T h e o 1 o g i s k Bibliothek. Med utom-
ordentlig arbetsamhet, och likväl med en honom egen
liflighet, har han nu snart i tjugu år fortsatt densam-
ma. Af den första serien utkommo tjugu band, hvart-
dera på tjugu till tjugufem ark; af en sednare series
(Ny theol. Bibi.} hafva femton band utkommit, och den
fortsattes oafbrutçt. Ingen bor neka, att den outtröttliga
litterära verksamhet , som han i denna tidskrift utvecklat,
har en betydlig, och i sina följder oförgänglig förtjenst.
Genom henne ledsagar han sina lärjungar ännu i den
enslighet, der de lefva på lands-prestgårdarna, och fortfar
fil
r

4ö

att meddela * dem underrättelser onj allt, som i deras
kunskapsart närmast förtjenar uppmärksamhet. Det The-
ologiska Bibliotheket innehåller dels original-afhandlin-

gar, dels utdrag ur främmande
röra dels från Utgifvaren sjelf,
dom har man sett två motsatta
dra i särskilda band af denna
utom meddelas här allahanda

skrifter. De förra här-
dels från andra. Stun-
parter bekämpa hvaran-
samma tidskrift. Dess-
tidender om främmande

länders theologiska litteratur, om alla nyligen aflidna
bekanta theologer, samt biographier öfver äldre (så t.
ex. en ganska väl skrifven öfver Herder, af Utgifvarn
sjelf); nyheter om Universitetet, om de theologiska Stu-
derande, om alla de utkommande danska böcker, som i
vidsträcktare betydelse kunna och böra intéressera hvarje
bildad prestman ; slutligen åtskilliga pastorala reflexioner,
o. s. v. Detta Bibliothek visar Öfverallt ej mindre den
lätthet, hvarmed Utgifvarn bemäktigar sig hvarje fram-
steg som hans vetenskap gör, än hans förmåga att klart
och fattligt meddela resultaterne af sina flitiga, allsidiga
studier. Han har således , i det nu så ofta missbrukade
uttryckets ädlaste mening, satt sitt fäderneslands prester
i stånd att ”följa med tiden då han för deras räkning
läser böcker i tusendetal, och på ett lika pålitligt, som
angenämt sätt berättar deraf just det, som de kunna be-
höfva att få veta. — Åtskilliga arbeten, som varit för
stora till att upptagas i Bibliotheket, har han utgifvit
särskildt; ett sådant är den interessanta biographî, som
han skrifvit öfver den högaktade Biskopp Balle. —t Att
han, i förening med den gamle Prosten R. Möller, utgifvit
en öfversättning af Gamla Testamentets poetiska och pro-
phetiska skrifter, är redan nämndt ; och denna har för-
värfvat honom en ännu allmännare rätt till sina lands-
mäns tacksamhet. Nämnda verk har nu , med tredje de-
lens utgifvande, blifvit afslutadt. Det är ett ganska vig-




tigt förberedelse-arbete till en fullständig Bibel-Öfversätt-
ning, — nämligen till en så beskaffad, som Kyrkan, i
egenskap af christen, kan erkänna för sin.

Med allt detta måste dock erkännas, att det vär-
de, som J. Möllers arbeten äga i förhållande till det
danska presterskapets själsbildning, är större än det, som
de äga i förhållande till Theologien sjelf, eller till den
theologiska kunskaps-arten i och för sig sjelf betrak-
tad. Något egentligt steg framåt har vetenskapen icke
tagit genom hans åtgärd. Han är mindre producent, än
referent; men såsom sådan är han nästan ojemnförlig.
Också har han hållit sig inom sin naturs gränsor; och
detta är en ny rättighet till beröm. De hos honom herr-
skande egenskaperna äro känsla och inbildning ; spéculatif
reflexion, eller anlag dertill, felas honom uppenbart. Det
kostade honom desto mindre möda, att ur Rationalis-
mens armar kasta sig i Orthodoxiens, och blifva en af
den sednares mest nitiske anhängare. Psychologiskt be-
traktadt, har denne talentfulle och ihärdige Lärdes väsen-
de något qvinligt; hvilket allratydligast röjer sig, när
man ser det vid sidan af P. E. Müllers manliga kylig-
het och tviflande betänksamhet. Vi lemna derhän , om
han vid sitt afgjorda val af parti har (i någon mån) för-
lorat såsom theolog och lugn granskare , hvad han såsom
christen och offentlig lärare vunnit. Men hans charakter
såsom vetenskapsman beteckna vi bäst, om vi kalla ho-
nom en enthusiastisk apologet för allt hvad han anser he-
ligt. Dermed har han tillvunnit sig många; men jemväl
aflägsnat icke få. Vi tro, att hans namn ej kommer att
stå högt i Théologiens historia ; men ock, att det i
Danska Kyrkans och Danska Litteraturens annaler skall
nämnas med oförgänglig erkänsla.


1



4'8

3

't







Prof. H. N. Clausen är ännü én ang mati. Så-
som skribent liar han i synnerhet gjort sig bekant ge-
nom sin voluminösa bok: K a th o 1 i ci sm en s o g Pro-
testantismens Kirkeforfatning-, Læ re og- Ri-
tus (1825). Detta verk innehåller många vigtiga hi-
storiska underrättelser; och öfverhufvud kan om dess
historiska del sägas, att den skulle utmärka sig genom
ett hetydligt värde, om författaren hade Öfverallt haft
goda och tillräckliga källor. Nu deremot är det ett om
kunskaper vittnande, men omoget arbete. Katholicismen
har der blifvit framställd blott i sitt närvarande faetiska
tillstånd, eller enligt vissa derifrån hämtade abstraetio-
ner, hvilkas giltighet Katholikerne ofta hafva nekat och
neka. Icke blott för den rätta philosophiska, utan äf*
ven för den rätta historiska betraktelsen är Katholicis-
men något annat och mera, än ett visst tidehvarfs spe-
ciella lära och kyrkoförfattning. Abstraherar man å ena
sidan sin framställning af Katholicismen från Concilium
Tridentinùm, nittonde århundradets romerska Katechetik
och Bullarium, så bör man ock å andra sidan abstrahera

sin framställning af Protestantismen från Luther, eller
Symboliska Böckerna, eller Wegscheider o. s.

Men

detta har Förf, icke gjort. Han uppställer såsom Pro-
testantism endast det, som han anser vara Protestantis-
mens idee, samt med denna idee öfverensstämmande.
Att äfven Katholicismen har en idee, synes lika litet
hafva fallit honom in, som attjemväl inom denna idee
ett system af äkta christendom kan uppvisas. Att på
engång fatta såväl denna idees egendomliga värde, som
det anlag, hvilket den redan tidigt innebar till missför-
stånd och missbruk: detta är, såframt man vill rätt be-
gripa och rätt bedömma den stora kyrko-schismen, just
hufvud-problemet. Beqvämast är visserligen, att gå det
förbi; men då stannar man oek, liksom Författarn, i en


49

Vlig polemik mot en viss christlig trosbekännelse. De
utmärktaste ProJestanterne hafva först nyligen lärt, att
inse och oveldigt värdera Kaiholicismens idee; och först
efter manga sådana undersökningar, som Neanders, Räu-
mers, Schlossers, med fleres, blifver det möjligt att
skrifva en sannfärdig kyrkohistoria. Men mängden af
Protestanterne ligger ännu beständigt i fält; och liksom
Napoleon förvexlade lägret med staten, så förvexla de
lägret med kyrkan*

Att Grundtvig, i sjelfva Kyrkans namn, uppträdde
mot denna skrift, eller mot vissa i densamma yttrade
asigter: det hade i sig sjelft kunnat gillas, om han ej
vid detta utfall hade af sin vanliga häftighet blifvit förd
utom alla sansens och billighetens gränsor. Utan tvif-
vel kan åtskilligt invändas mot Prof. Clausens sätt att
vara Protestant; hans verk är icke fritt från villfarelser,
och påtagliga sjelfmotsägelser finnas der i mängd. Men
lika sannt är, att han gått redligt till väga, och meet
afsigt att gagna så väl Religionen, som Vetenska-
pen, genom att efterforska Christendomens rena och ur-
sprungliga väsende. Derföre kunde Grundtvig icke an-
nat, än väcka allmän förtrytelse med sitt påstående: att
’ Clausen hade genom denna bok ställt sig i spetsen
för Christendomens fiender och Guds Ords föraktare i
Danmark.” För denna beskyllning, och andra dermed
sammanhängande, — t. ex. att han vore en ”falsk lärare,’’
' ansag Clausen sig förpligtad, att fordra upprättelse
infor borgerlig domstol ; och den i flere afseenden be-
diöfliga processen slöts dermed, att Grundtvig dömdes
böta ICO Rd;r ou (je Fattiga. Visserligen tappade
Grundtvig med rätta ; men förundran väckte det, att
domen beropade - sig på det ställe i danska

Svea XIII: i.
50

utgången

4

Också
önskan,
af en be-
af Bege-

år 17 99, der rättig-
oinskränkt oflentliggöra

tryckfrihets - förordningen af
het är gifven åt enhvar att

sina tankar i religiösa ämnen , när han blott icke nekar
eller argumenterar mot Guds tillvarelse och själens odöd-
lighet. Ty enligt detta lagställe var Grundtvig
lika litet skyldig, som Clausen: han hade inga-
lunda påstått, att de bägge nyssnämnda sanningarna
blifvit af Clausen angripna: och "falsk lärare” (d. v. s.
pseudo-theolog) kan en Theologiæ Professor onekligen
vara, äfven om han erkänner en Gud och ett lif efter
detta; han vore det t. ex. då, om detta erkännande ut-
gjorde hans religions enda och hela innehåll. Det var
icke Clausen såsom skribent, det var Clausen såsom

kyrko-lärare, mot hvilken Gruxdtvig stridde.
väckte denna process hos mången Dansk den
atc alla egentliga tryckfrihets-mål finge afgöras
hörig Jury , hvars medlemmar utnämndes dels
ringen j dels af den Anklagade sjelf.

Desto allmännare bief man belåten med

y
y

af en sednare process, som, ehuru ieke föranstaltad af
Prof. Clausen, likväl i anledning af honom uppkom.
Den oblidkelige stridskämpen Lindberg utgaf nämligen,
för några månader sedan, en ny anfalls-skrift mot den-
ne Theolog, under titel: Er Professor Clausen en
ærlig Lærer i den christne Kirke? — Den in-
nehåBer intet annat, än upprepade (men icke bättre be-
vista) beskyllningar, grofva förrridningar och plumpa
invectiver. Inemot slutet af denna bok, som af alla
Lindbergs polemiska skrifter är den sämsta, förekom-
mer ett ställe, som tycktes innebära ett klander af Re-
geringen. Cancelliet (det öfversta Regerings-Collegium)
trodde sig derföre böra inför Domstol göra Författaren
ansvarig, och boken blef tills vidare seqvestrerad. Men


51

Lindberg bief, i bägge instanserna, fullkomligt frikänd.
Detta väckte, hos den upplysta delen af allmänheten,
en liflig glädje : icke af tillgifvenhet för Författarn, el-
ler bifall till hans usla angrepp, utan af förnöjelse öf-
ver det nya frisinnighets-prof, som både danska Dom-
stolarne och danska Regeringen vid detta tillfälle åda-
galade ; de förra genom sjelfständigheten af sin åtgärd,
den sednare genom det lugna och värdiga er-
kännandet af denna sjelfständighet. I samma dagar an-
lände till Köpenhamn underrättelsen om den nyaste fran-
syska revolutionen, som till en så betydlig del förvål-
lades at Styrelsens försök att tillintetgöra Tryckfriheten;
och man kunde ej afhålla sig från att anställa en för
Danmark ärofull jemnförelse, mellan Konungen med
Charta och Konungen den förutan. — I grunden var
denna frikännelse, med dess följder, den värsta stöt,
som Orthodoxisternes parti hittills har erfarit. Se-
dan boken fick säljas, upplefde den i hast tre upplagor,
och hann derigenom ganska skyndsamt öfvertyga alla
Danmarks nyfikna om sin nullitet. — Clausen har ny-
ligen utgifvit en vederläggning af denna skrift. Veder-
läggningen, i och för sig sjelf, var högst öfverflödig:
men tilläggen kunna stifta mycket gagn och öppna
mångas ögon. De innehålla ett väl valdt utdrag af hvad
Bretschneider, Baumgarten-Crusius, Neander, Schultz,
Cölln (i Breslau), Ullmann, Steudel, Tittmann och
Steffens hafva yttrat om dylika gäsningar i Tyskland,
dels öfverhufvud, dels i afseende på den Hengstenbergska
Kyrkotidningen. — Mellertid är Lindberg , i sin strids-
lust, outtröttlig: han säges nu vilja utgifva en Tidskrift
for Christendom, som förmodligen kommer att likna
hans föregående theologiska arbeten. *)

*) Föröfrigt har han nyligen låtit trycka ett på-fransyska förfat-
tndt lardt verk om några Kufiska Mynt: EpitreåMr. Bröndsted etc.


52



'M



Om Clausen bör slutligen tilläggas, att hans nya-
ste skrift, om Augustinus (A u r. Augusti n u s II i p p.
Sacræ Scripturæ Interpres 1827), berättigar till
stora förhoppningar; särdeles i afseende på Exegetiken ,
Ib ari han här ådagalagt mycken styrka. Väl kan man
i denna bok tycka sig sakna en artistisk teck-
ning af föremålet, en sammanhängande skildring af
Augustini hela ställning, — med ett ord, historia;
hvad man erhållit, är mera en skarpsinnig analys, än
en composition. Men glädjande, som den billighet, den
rättvisa vördnad, hvarmed Författarn (i det hela taget)
bedömmer denne förträfllige kyrkofader, är den grnndlig-
bet, den sorgfällighet, hvarmed han studerat hans skrifter.





Vi liafva nu sökt charakterisera de medlemmar, af
hvilka Köpenhamns Theologiska Facultet ännu nyligen
var sammansatt. Det återstår, att nämna om de förän-
dringar, som dess personal, sedan sistledna vår, under-
gått. Genom döden afgick då den ålderstigne C. F.
Uohnemann : och kort derefter upphöjdes P. E. Müller
till Selands Biskopp och danska Prcsterskapets Ofver-
hufvud ; sedan Danmarks förnämsta Biskopps-stol var vid
påsk-tiden blifven ledig, genom den vidtfrejdade Biskopp
Münters dödliga frånfälle. Till Biskopp Mullers efter-
trädare i Faculteten har N. Fogtmann blifvit utnämnd;
en ung Theologe som för detta var Lector i Theologien
vid Sorö Akademi. Hans egenskaper äro, i hvarje hän-
sigt, sådana, att hans anställande vid Köpenhamnska
Universitetet öppnar för Danmarks theologiska cultur och
litteratur glädjande utsigter.

Af Danmarks åtta Biskoppar hafva, inom en kort
tidrymd, icke mindre än tre aflidit. Man klagar äfven
der öfver brist på män, som till slika platsers uppfyl—

K
lande förena tillräcklig lärdom med tillräcklig prak-
tisk dugtighet. Ï hela två år har Biskopps-stolen i
Aalborg stått ledig. Hvad likväl beträffar de tvenne nyss
utnämnda Biskopparne i A iborg och Aarhus, så öfverens-
stämmer man allmänneligen i att rosa dem. Mellertid
är ingen af dem, hvarken Doctor Theologiæ, eller be-
kant genom vetenskapliga skrifter: och ettdera, eller
helst bäggedcra, borde väl ändock en Biskopp vara; åt-
minstone i sådana tider, som våra.

Kastar man nu, efter allt det anförda, en sam-
manfattande blick på Danmarks theologiska littera-
tur: så finner man, att det, som der felas, åtminstone
ingalunda är lärdom, flit, och andra utmärkta egenska-
per. Men ännu, när man Öfverskådar den theologiska
vetenskapens, de religiösa åsigternas dervarande allmän-
na tillstånd, måste man säga, att en chaotisk gäsning ,
en mångartad förvirring utgör dess herrskande skaplyn-
ne. Dock synes det bibliska partiet, eller det som
anser Bibelns innehåll för en gudomlig uppenbarelse i
positif och objectif mening, ständigt mer utvidga sin
makt och inflytelse. Utan tvifvel skulle den goda sa-
ken , nämligen Religionens och den med henne försona-
de Vetenskapens, långt förr segra, om den icke ännu
alhjenmt bekämpades af tvenne motsatta carricaturer : å
ena sidan af ett så borneradt prohibitif-system, att en
(föröfrigt aktningsvärd) prestman nyligen har påstått i
tryck, det bondbarnen icke borde underrättas att solen
står och jorden går; å andra sidan af en så gränslös li-
beralitet, att prosten vid St. Petri församling i Köpen-
hamn blifvit vid dervarande universitet ereerad till The-
ologiæ Doctor, oaktadt han tillåtit sig offentligen yttra:
”amicus Plato, amicus Christus, sed magis a-
mica A évitas.” —- En hufvud-svårighet för danska
54



}





Théologiens fullkomnande ligger i den splittring af ar-
bets-rigtningar och interessen, hvari dels tvang, dels
böjelse har kastat just de ypperste bland landets theo-
loger. Sä är t. ex. Mynster icke blott Theolog och
Prest ; han har, med sin nuvarande ställning, mottagit
äfven en Stats- och Hofmans pligter, Grundtvig har
varit söndrad mellan Theologien, Poesien och den forn-
danska National-litteraturen ; ehuru han visserligen —
icke just på det önskvärdaste vis — mer och mer sökt
concentrera sin verksamhet, så är den dock ännu , i för-
hållande till sin medelpunkt och sitt egentliga föremål,
alltför mångartad och fragmentarisk. Den öfver hela
Europa (eller rättare, öfver hela den lärda verlden)
namnkunnige Biskopp Münter var delad mellan sina
mångfaldiga ämbets-pligter och sina än mångfaldigare
antiqvariska undersökningar; hvilka, såsom bekant är,
ej inskränkte sig endast till Kyrko-historien. Om hans
efterträdare, P. E. Müller, har redan blifvit taladt.
Fogtmann var, såsom Theologiæ Lector i Sorö, ända
tills nu delad mellan Theologien och Skol-väsendet, hvars
sysslor upptogo och utmattade honom. J. Möller är
till den grad réceptif och bildsam, att resultatet deraf,
eller sjelfva bilden, sjelfva producten, sällan ur hans
inre hinner framträda. Han liknar en slät spegel, som
strax reflecterar allt hvad som för densamma visar sig;
då deremot Juristen Orsted kan liknas vid en concav
spegel, som uppfattar alla särskilda strålar och ur sitt
djup återgifver en colossal bild af hvarje object i sön-
der. Andra nödgas dela sig mellan de theologiska stu-
dierna och omsorgen för dagligt bröd. — I afseende på
hvad vi här öfverklagat, gör Prof. Clausen ett glädjan-
de undantag: ty han synes, på fullt allvar, både vilja
och kunna egna hela sitt Kf, osöndradt , åt
Theologien och dess vetenskapliga utbildning. A i

:
55

hoppas, att Prof. Fogtmåmn skall hädanefter få ostördt
öfverlemna sig åt samma ädla afsigt.

Medicin.

De af Danmarks Läkare, som kunna sägas reprä-
sentera denna vetenskaps dervarande tillstånd, äro all-
mänt frejdade både för utmärkt kunskaps-förråd och ut-
märkt praktisk förmåga. Men fa af dem befatta sig nfed
att skrifva böcker. Undantager man en och annan
skrift, som af de akademiska lärarne utgifves enkom
för deras åhörare, så finnes i Danmark ingen inhemsk
medicinsk litteratur. Antalet af den Medicinska Facul-
tetens ledamöter var en lång tid ofullständigt; sedan,
inom kort tid, tre unga Professorer hade afiidit; ocli
bland desse Howit» , som för sina philosophiska strider
var äfven utom Danmark bekant. Hans död beklagades
allmänt: ty han hade kunnat blifva, om just ej cn Spi-
ritus rector för vetenskapen, åtminstone en spiritus
motor till mycket godt och nyttigt. Nu omsider hafva
två unga medicinska Professorer blifvit utnämnda: Docto-
rerne Esciiricht och Möhl.

Då och då (i detta århundrade 1805 och 1821)
utgifver ”det kongelige Medicinske Selskab” sina Acta;
och en del af dess medlemmar anses redigera en tid-
skrift, kallad Bibliothek for Læger. Väl utgifves
den af en societet, som heter ”det Classenske Litteratur-
Selskab men detta sällskap består mest af Läkare,
och räknar ibland sig hufvudstadens utmärktaste. Tyvärr
måste tilläggas, att banden utkomma med långa mellan-
skof, och saken har ingen rigtig fart. FörÖfrigt bör er-


56

1

i

kän .3, att detta Sällskaps regelmessiga möten , och de
meddelanden som vid desamma förekomma, äro ett sur-
rogat för en ordentlig och fullständig litterär communi-
cation; så mycket mor, som också landsorternas läkare
dit esomoftast insända uppgifter och berättelser. Unga skick-
liga Candidater erhålla tillåtelse, att bivista dessa möten. —
Men äfven denna kunskaps-art behöfver en skapande,
ordnande och sammanfattande Örsted.-—Det nyaste, helt
nyligen utgifna bandet af det Kgl. Medicinska Sällskapets
Acta har icke framställt Danmarks Medioin i något nytt ljus.

»

Blott i en enda gren af Medicin äger Danmark
en fruktsam författare: nämligen i den såkallade Phre-
nologien. Denne författare är Doctor Otto, som liar
litgifvit: Phrenologien i fulds tian dig Oversigt
(1825) ; vidare: Phrenologien anvendt paa
Forbrydere og F orb r y d eis er (1826); vidare:
Tidskrift for Phrenologien, nio häften (1827
t—- 28): och dessutom bestar hans tidskrift Ny IIy-
giea (1824 -25) mest af phrcnologiska artiklar. Åt-
skilliga läkare i provinserna, och ett par Jurister, har
han gjort till proselyter; men saken väcker ej längre
uppseende, och tidskriften har upphört. Troligen komma
de gängse systemerna, snart nog, att innefatta en cranio-
scopisk afdelning; och onekligen har man Phrenologien
att tacka för många märkvärdiga observationer. Men det,
hvari de danska Phrenologerne hittills hafva satt deras
yisdom, är i sanning dårskapen sjelf. Dertill kommer,
att de alla (och i synnerhet deras anförare) skr if v a så
ytterligt illa; ehuru infödd, skrifver D;r Otto icke ens
rigtig Danska. Äro deras meningar understundom vid-
underliga, så blifva de det ännu mer genom framställ-
ningssättet. Åtminstone är den tryckta Phrenologien ett
logiskt missfoster: möjligen ser hon bättre ut i upp-




57

Iiofsmannens hnfvud. För Sveriges läkare och philosopher
vilja vi här meddela följande summariska Charakteristik.

1 denna lära gälla i synnerhet fyra Syllogismen
— Den första nyttjas, när en persons lefnad, sinnesart
och böjelser beskrifvas. Ägde man nu blott — säges
dä alltid till slutet — denne mans hufvudskål, så skul-
le man der otvifvelaktigt finna alla motsvarande knölar
och organer; och alltså — lyder Syllogismen — äro
Phrenolegiens principer ovederläggligt bevista.

Den andra Syllogismen nyttjas, när ganska simpla
phänomener kallas problemer, som Philosophien icke kan
lösa, men Phrenologien fullständigt förklarar af sin or-
gan-kunskap. Det påstås t. ex. hafva varit ”en gordisk
Knude for de ældre Metaphysikere att begripa grunden
till den olika dom, som fälies, när en stor sten, som öf-
5er en mur kastas in på en offentlig gata, slår ihjäl
eller icke slår ihjäl , skadar eller icke skadar en menni-
ska. Det är blott den danska Phrenologien, som kan
utreda, hvarför man i förra fallet vill se den kastande
personen straffad med stränghet, men i sednare fallet
skulle anse samma straff för orättvist. Nämligen : ”Hvis
Stenen dræber en Forbigaaende, saa krænkes Go dmo-
dighedsfölelsen hos Tilskueren. Har den Dræbte
Kone og Börn , saares tillige B ör n ek j ærli gh e d e n og
H e n g i v c n h e d e n. S e 1 v k j æ r I i g h e d e n og F o r s i g-
tigheden vækkes ligeledes ved Tanken om at vi selv
let kunde have havt den samme Skjæbne. Alle disse
frcmkalde Od elæg gelsesdriften; og hele Gruppen
af Fölelser og Evner” (NB. de sex utmärkta orden be-
teckna sex organer i Phrenologien) ”fordre,for at bero»
liges, en streng Straf.— Skeer ingen Skade, saa væk-
kes kun F o r s t a n d s e v n c m e, Retsfölelse og For-
58

aigtighed” (samtligen organer); ”og disSe domine, at
det kun var ubetænksom Letsind at käste Stenen, og at
en liden Bevselse er nok.” —•

Den tredje Syllogismen användes, när allt det stora,
herrliga och vidunderliga, som visar sig i Menniskan och
hennes Natur, allt det förfärliga och obegripliga, som
framträder i missgerningar och vansinnighet, anses lör
arithmetiska uppgifter, som enhvar räknemästare, med
phrenologiska tabellen i hufvudet, kan uträkna i en hand-
vändning. Således är klart för Phrenologen, att Lu-
THERS kraft kom af s j el fl ör s var sd r ift e n ; och vet
man blott det, sa är ingenting förunderligt i hvad han
uträttade. Byrons ”Smag for vild Excitation , dö* mörke
rœdselfulde Lidelses- og Mord-Scener, hvoraf hans Vær-
ker vrimle, og den Djærvhed og dödelige Gift, som hans
Penbesad, kunne ikke have nogen anden Kilde
end en stor Odelæggelsesdrift.” (Denna organ skall va-
ra mycket stor på Byrons hufvudskål). Om Kärleken
säges det , att den ”udspringer af Kjönsattraaen , men
dens enesle faste og vedvarende Sæde ligger i Organet
for Hengivenhed. Understöttes nu Kjærligheden af Or-
ganerne for Behagelyst, Retsfölelse, Haab, Godmodig-
hed, /Erefrygtsfölelse og Fasthed, og kaster Idealitets-
Organet J) et tryllende Klædemon over det Hele, i det
at det lader os opdage Ynder og Skjönheder, som ere
usynlige for alle andre Öjnc: saa vil en saadan Kjær-
lighed först udslettes med vort sidste Aandetræk.” —
Phrenologien gifver Öfverhufvud, i kraft af sin tredje
syllogism, märkliga upplysningar. Hvarför är Mad. Ca-
talani mindre lycklig i att sjunga kyrk-musik? Jo:
”hendes Ærefrygts-Organ er kun middelmaadig stort ”
Hvilken är rätta förklaringsgrunden till ”det franske
Frihedsraserie V En ”sygelig foröget V irksomhed i Or-
59

ganerne for Fasthed og Retsfulelse.” Ilvaraf kommer
Fritänkeri och all skef eller falsk Upplysning? Frân en
”Overincitation i Organerne for Causalitet.” An Mysti-
cism och Andäktighet? Från ”en Art af Monomanie i
Organerne for Haab, Ærefrygt, Idealitet” o. s. v. Hvad
var orsaken till Folkvandringarna? ”En epidemisk
Incitation i S te d - s a n d s e n.” — I sammanhang här-
med är det ock för Phrenologerne en lätt sak, att upp-
gifva egentliga skälen till de domar, som fällas af Dan-
marks ”Höieste-Ret” (lyckligtvis pläga dessa vara mön-
ster af rättrådighet, säkerhet och billighet). Så ofta en
dom i något märkvärdigt brottmål är fälld, berättas den
af Phrenologerne tillika med de brottsliges förbrytelser
och lefnadsöden , och ju tydligare utslagets förnultighet
och rättvisa äro, desto högljuddare utropas: ”Kan noget
være mere i Phrenologiens Aand? Dette Udfald maa
fyldestgjöre alle Phrenologer! Rettens Bevæggrund er s om
om den var hentet paa Phrenologiens Gebiet!”

Den fjerde Syllogismen är likväl den, som oftast
begagnas. Med mycken flit samlar man alla förbrytares
biographier och hufvudskallar : sedan demonstrerar man
handgripligt öfverensstämmelsen mellan hvarje skalles or-
gan-tecken och hufvuddragen i dess fordne ägares lef-
nadslopp; slutligen concluderas: alltså komma, här-
röra, föranledas (o. s. v.) dessa charaktersdrag af dessa
organer. — Ty naturligtvis må ”i Hjernen den sande
Aarsag til de moralske og intellectuelle Evner söges.
En simpel Irritation af Hjernen er ofte tilstrækkelig til
at fremkalde de moralske og intellectuelle Evner. Vand
i Hovedet forandrer betydeligt de moralske og intel-
lectuelle Evner. Hvert Organ i Hjernen be sid der en
egen Opfatning, en Evne, en Drivefjeder, en egen Til-
böielighed og Fölelse. Alle Anatomer indrömme, at Ev-
GO

nerne foröges Iios Dyrone i Forbold som Hjemen vor-
der mere sammensat. Kilden til Vellyst, Stolthed, o.
s. v. opri nd er af en sygelig Förändring i vor Organi-
sation. Naar et Organ beskadiges, saa gaaer Evnen,
som dette Organ forestaaer, tabt” (!!!) ni. m.

Sådana föreställningar, sådana påståenden kunna
med skäl kallas ”gordiska knutar;” icke så mycket för
all Metaphysik, som fastmera för allt sundt menniskoför-
stånd. Hvem inser icke, att det hufvud-spörsmål, som
först borde besvaras, är följande : Äga våra egenskaper
och handlingar en gemensam källa med våra organer,
i något tredje, hvilket är det, som man plägar kalla
Själ ? och är alltså själens förhållande till organerna ett
produetift eller constructift, liksom till handlingarne î Kan
denna fråga besvaras med ja, och är det således ur-
sprungligen samma bildande kraft, som individualiserar
sig i andlighetens och lekamlighetens yttringar: så följer
klart, att i hvarje individuum måste åtminstone en viss
grad af motsvarighet mellan det andliga och lekamliga
vara synbar; äfvensom, att synbarheten deraf skall växa
i samma mån, som individualiteten — i godt eller ondt
—- är kraftfull och utmärkt. Men så högt, som till
nyssnämnda spörsmål, hafva de all Metaphysik föraktande
danska Phrenologerne icke stigit ; de tyckas icke ens
ana dess tillvarelse. Visserligen kunde detta spörsmål
föra till ännu högre, t. ex. om förhållandet mellan själ
oeh kropp är i menniskans nuvarande tillstånd sådant,
som det ursprungligen var ämnadt att vara o. s.
v. A äl hafva Phrenologerne anfört mången besinningsvärd
observation, som talar för möjligheten, ja för troligheten
deraf, att mellan tissa andliga funetioner och vissa kropps-
liga organer bestämda motsvarigheter finnas, och att sinn-
i ga tecken till (eller spår af) sådana motsvarigheter sär-
deles röja sig i beskaffenheten af hufvudéts physiska da-
ning. Men detta berättigar Phrenologerne ingalunda till
det”cum hocj ergo propter hoc,” hvarpâ hela deras
lära grundar sig. I den tanke, att all Philosophi är
blott en antiqverad villfarelse, hafva de tillika med hen-
ne förkastat all Logik. Också skrifva de ej sällan, som
barn af tolf eller fjorton års ålder. Så t. ex. säger en
af dem: ”De, som hylde de gamle philosophiske Syste-
mer om Sjaeleevnerne, anse det maaskee for et urime-
ligt ogfrugteslöst Foretagende, at de Dövstumme i Edin-
burg, som kunne betale derfor, lære at dandse, og det
med fuldkommen Held. Phrenologien finder det derimod
baade muligt, förnuftigt og nyttigt.” Detta ställe com-
menterar sig sjelft; det sätter förmodligen hvarken någon
gammal eller ny Psychologi i förlägenhet. — Föröfrigt
bör tilläggas, att de otvifvelaktigt förfara med full red-
lighet, så i undersökningar, som afsigter. Men deras
fattigdom på tankförmåga är lika stor, som deras rike-
dom på sjelfförtröstan.

En högst skadlig inflytelse på Danmarks medicinska
litteratur har den derstädes i all sin skärpa gängse två-
faldighet och antagonism , som söndrar Läkarne i en lit-
terat och en illitterat class; den förra bestående af egentliga
Medici, den sednare af Chirurger. För krigsväsendets behof
inrättade man i slutet af förra århundradet en Chirurgisk
Akademi, som består för sig sjelf, och är icke litet
stolt deröfver. Här kunna ostuderade personer undergå
en examen, som gifver dem rätt att söka såkalladc ”chi-
rurgiske Embeder.” Men af Danmarks hundratrettio el-
ler hundrafyrtio läkare-ämbeten kallas hundratio, eller
hundratjugu, chirurgiska; man ser häraf, både huru
liten den öfriga, den medicinska resten är, och
huru oundvikligt de andras förrättningar, till större de-
v-..







62

len, äro medicinska i egentlig mening.

Följden bäraf

«

I

är, att inånga Medici, för att vinna lika tillgång till be-
ställningar, som Chirurgerne, taga tillika den chirurgiska
examen, och för detta ändamål brådska med sina stu-
dier mer än billigt, samt att man erhåller en hop lä-
kare, som icke veta hvad Vetenskap är, då de icke
mottagit den dertill nödvändiga föregående undervisningen.
Dessutom har härigenom en förderflig spänning, ett fi-
endtligt förhållande uppstått mellan de tvenne läkare-
classerna: Chirurgerne utgöra de medicinska Plebejerne,
och de egentliga Medici, såsom gammal Adel, hålla något
mer än billigt på traditionella former; de anse Chirur-
gerne för n ovi homines, och finna (kanske med skäl)
en och annan af dem knappt värdig hederstiteln homo.
I offentliga blad gjordes, för någon tid sedan, åtskilli-
ga goda förslag till detta stora Ondas afhjelpande; men
saken tog en låg vändning.



Slutligen kan i allmänhet om Danmarks Läkare
sägas, att de njuta ett stort förtroende, och att äfven de-
ras enskildt personliga egenskaper berättiga dem dertill.
Älskvärdhet, urbanitet, en förmåga att intéressera dels ge-
nom andrik conversation, dels genom lugnande tröstetal,
utmärka den större delen; och det är synbart, att hvad
Skriftefadern fordom var, det har Läkaren numera blif-
vit. Hvar han är, der är han vanligen husets vän, till-
bedd af unga och gamla, samt hos det qvinliga könet
föremål för samma hänryckta tillgifvenhet, som i äldre
tider egnades åt den mest hörde Predikanten, och i sed-
nare tider åt den mest läste Författaren. Saken har sin
vackra sida; men den har jemväl en skuggsida, som
icke är obetydlig. Den hänvisar nämligen på, huru fast
det närvarande slägtet hänger vid det Timliga, och hu-
ru man framför allt annat är bekymrad om sitt jordiska

i'ä
63

välbefinnande, med en ängslig uppmärksamhet på hvarje
sitt jordlifs ögonblick. Många betyga uppenbart sin
läkare en sådan tillit, som vore han en Gud, Visserli-
gen äro Danmarks läkare sjelfve långt ifrån, att gilla
ett slikt afguderi; men att det är till, kan icke nekas.
Den ljusa sidan af saken är, att de tillvunnit sig denna
allmänna kärlek och högaktning dels genom en med den
praktiska skickligheten förenad sann humanitet, dels
genom en lefvande insigt, huru väsendtligen det psychi-
ska elementet ingår i läkarekonstens utöfning. —- Det kan
icke nekas, att Danmark äger en läkare-konst, hvaraf
det med skäl berömmer sig. Om det också äger en lä-
kare-v ete nskap? är en fråga, som vi hemställa till
kunnigares ompröfning.

P H I I» O I. O G Î»

Längre tid, än ett halft århundrade, har ej för-
flutit, sedan Philologien ännu var i Danmark en så godt
som okänd kunskapsart. Naturligtvis gifvas enskilda
undantag från detta påstående. Således var, 1 första
häften af sjuttonde århundradet, Thomas Bang en gan-
ska utmärkt språklärd. Han var Professor i österländ-
ska litteraturen vid Köpenhamns Universitet, men har
utgifvit åtskilliga skrifter, som höra till latinska språ-
kets grammatik; och dessa finner man ej sällan omtalta
med aktning af den tidens frejdade Philologer (t, ex. af
Gerh. Voss.) Det var också han, som författade den
i Danmark namnkunniga /Vurora Latinitatis, som
intill våra dagar brukades i danska skolor sasom läro-
bok. Så var ock den berömde H. Gram, Holbergs sam-
tiding, en verklig Philolog. Han stod i förbindelse med


I IF1, ]

ö4

J. A. Fabricius , och har skrifvit öfver åtskilliga philo-
logiska ämnen. En år 1725 utgifven upplaga af The-
ophrastus är ett verk af hans omsorg; dessutom gaf
äfven han, i sin Nucleus Latinitatis, sitt fäder-
neslands skolor en länge begagnad undervisnings-bok.
Icke dessmindre kan man säga, att för historien om
det philologiska studium i Danmark äger hans litterära
verksamhet ingen egentlig betydelse.

fi



Det första lifliga deltagande , som i Danmark visa-
de sig för Philologi, yttrades vid den tidpunkt , då Er-
nesti lärde och skref. För Gesner hade man nämligen
intet sinne. Ännu i dag träffar man der gamla män,
särdeles prester, som, under glad hugkomst af sin ung-
doms dagar, nämna med hänryckning Ernesti’s namn.
Af hans skola var Jacob Baden, först Rector i Hel-
singör, och sedan 1780 Prof. Eloquent, i Köpenhamn,
der han 1804 afled. Änskönt han helt och hållet till-
hörde sin tid, åtminstone såsom Philolog, förtjenar
dock hans namn att bevaras i danska litteraturens häf-

der. Han utgaf en grekisk, en tysk

latinsk Grammatica ;

en dansk och en

den sista

lian utarbetade ett Latin s k

är ännn allmänt i bruk.
Lexicon (i tre delar,

(1786—88), hvars utgifvande han sjelf måste bekosta
med 10,000 mark Hamb. B:o, och en Dansk Ord-
bog (1799). Han öfversatte Tacitus, Hora tins
(med bifogad commentai), Suetonius, Cyropædien,
samt tionde och elfte boken af Qu in t ili a nu s. Han
utgaf Heyne’s Virgilios (1778) till skol-bruk, och
vulgar-texten af Horatius (1793), hvartill en hans
son lemnade Varianter ur två Codices på det stora Kongl.
Bibliotheket. Utom allt detta, utgaf han åtskilliga Tid-
skrifter, och skref en mängd Recensioner; hvaribland
äfven ett betydligt antal ästhetiska. Det förtjenar an-


65

märkas, att fiere af dessa ännu äga intéressé, fastän
några äro inemot femtio år gamla; ty han hade såsom
Criticus en sjelfständighet, hvilken felades honom såsom
Philologe Nämna vi nu tillika, att han utgaf (icke få)
Smärre skrifter ont Folk-upplysning, om Undervisnings-
väsendet; och andra sitt tidéhvarfs gängse Öfverläggnings-
ämnen: så är bilden af hans störa och mångfaldiga ar-
betsamhet fullständig. Näppligen kan han i ordets
högsta betydelse kallad Philölog, ehuru beläst och
Språkkunnig han var; men häris namn skall lefva med.
förtjent heder, oberoende äf hans skrifters mindre märk-
lighet inför den vetenskapliga bildningens nuvarande
Standpunkt. Hans försök, ätt i sina öfversättningar
rikta danska språket samt skrifva det kraftfulli och med
blassisk smak, misslyckades alldeles; men hans åtgärder
i alseende på dess formella correction hafva icke varit
utan värde och nyttai

Onekligen var B rön dst ed den forste, som i Dan-
inark lärde hvad Philologi, såsom Vetenskap, egentligen
är. Vår tidskrift har rédan långt för detta (H.

N:ö 1) omtalat denne ypperlige Lingvist och Àrchæolog,
i anledning af hans Reisen und Untersuchungen
in Griechenland (1S26): ett verk, till hvars utar-
betande och utgifvahde Danska Regeringen bidragit med
sin vanliga, mot äll Litteratur och Konst så sannt ko-
nungsliga frikostighöt. I Danmark har- han börjat den
verkliga Philologiens tidehvarf; icke blott derigehom,
ätt han Uppträdde såsorii en lärjunge af de nyaste tyska
inästare deri, utan deiigénom , alt han väckte sinnet för
detta studiums betydelse, principer, anda och öinfång.
Han höll i fehl år (1813—18) föreläshihgär vid Köpen-
hainns universitet ; och shatt utofväde deskä en mäktig

^ea XIII: r,
66



&



inflytelse, både på Docerande och Studerande. I hast
upplågade en sådan ifver för philologiska studier , att
Regeringen deraf föranläts återupplifva det philologiska
betyg, som gifver uteslutande rätt till högre skol-syss-
lor. Såsom en bland den nyssnämnda ifverns frukter
må här nämnas: Gasp. Garatonii Notæ in Cice-
ronis Orationes, ex edit. Neapok, editæ
per quinque juvenes Havnienses. P. 1. (1825.)
Uppgiften är, för det närvarande ögonblicket, att under-
hålla denna eld; och detta är, i flera hänseenden, ingen
lätt sak. De utmärktaste af denna skolas lärjungar äro
tvifvelsutan Petersen, Professor i Grekiskan, och Ma-
de vig, Professor i Latinen; de fortsätta bägge, hvar på
sin väg, hvad Bröndsted begynte. Med dem täflar den
ur samma skola utgångne Mag:r Elbbrling, hvars edi-
tion afCæsars Comment, de BelloGallico (1827)
här med loford bör nämnas. Prof. Madevig är en ung
man, och den aflidne Thorlacii efterträdare. Hans
skrifter äro: Emendationes in Ciceronis libros
de Legibus et Academica (1826). M ad vig i i ad
vir. celeb. Orellium epistola critica de Or at.
Verr. libr. II.extremis emendandis (1828). De
Q. AsconiiPediani et al. vet. interpp. in CiOe-
ronis Orationes commentariis, disputatio cri-
tica (1828). I alla dessa har han ådagalagt den sjelf-
ständighet, som är första kännetecknet att en Philolog
är mer än blott Lärd, och gifvit prof på den lefvando
;.nda, som frälsar Philologen från att blifva pedant.
Hvad åter Elberring beträffar, så har hans nyssnämnda
edition, utom den förtjenst att vara en god, äfven den,
att i Danmark vara en sällsynthet. Genom äldre Philo-
logers, och särdeles genom Professorerne Schows och
ThorAacii försorg, ägde man väl redan förut flere aftryck
af gamla Classiker; men de utmärkte sig nästan endast

H
G7

genom mängden af sina tryckfel. ’‘Editioner” kunna så
beskattade upplagor på intet vis kallas. Derföre till-
kommer Elbekling den ära att vara den förste Dansk,
som har utgif\it en verklig, en (^åtminstone i betydlig
man) på egen kritik grundad Edition af någon
förn-classisk författare. Han har lagt den Oudendorph-
ska texten till grund för sitt arbete, meri med sjelfstän-
dig granskning uppskattat ManuScripternas värde och
jeninföit tvenne, det stora Kgl. Bibliotheket tillhöriga Co-
dices i af hvilka kan tillerkänner den ena en särdeles
rätt till uppmärksamhet. Han har i Danmark gjort, hvad
1 hilologerne i Tyskland, Frankrike och Italien gjordé
rédan för två eller tre århtindbadeh sedah; Sitt kritiska
förfaringssätt har han begyhnt nogarë utveckla, i siri
akademiska afhandling: Observatiönes criticæ a<l
C. Ji Cæsaris comment, de Bello Civili (1828)*

Petek sen hafva vi sparat till sist j för att om ho-
nom få tala nagöt utförligare. Hans läraré-verksamhet
under det sistförtttitnä decennium har varit stor; hvad
han dervid hunnit uträtta såsotri författare, bebådar på
étt hedrande vis tillkommande vigtigare arbeten. Hans
Haandbog i den græske Litteratur (i:a afdeln.
till Alexander den Störe, 1826) är endast en grundlägg-
ning eller ett utkast till föreläsningar j och bör ur den
synpunkten bedömmas. Mer betydande är hans nästföre-
gående arbete : A1 m i n d é 1 i g In d 1 ed n i n g til Archæo-
logiens Studium (1825). Det innehåller dels före-
läsningar öfver Plastikens princip j öfver Konst-betraktel-
sen, öfver villkoren för ett blomstrande Konst-tillstånd,
o. s. v. dels en utförlig ofversigt åf Konst-monùmenter-
nas öden, dels ändtligen eri annan af det classiskä Konst-
studiets^ Historia. Hvad det först afhandlade ämnet an-
gar, sa hade det väl, då det skulle framställas i en
p? !

I

så mången af deras

vore mindre än den är :

Hl

II



tryckt skrift, bort djupare philosophiskt begrundas samt
med mera historisk individualitet ordnas och särskiljas.
Föreläsningar äro visserligen mer ämnade att väcka, att
ansporra, att uppelda, att gifva ledning, ån att egentli-
gen undervisa: men förhållandet undergår en belydig
förändring, när man trycker dem. Deremot är afdelnin-
gen om Konst-monumenternas öden högst berömvärd, och
särdeles tillfredsställande sa langt, som den antma cul-
tur-perioden sträcker sig* Hämtad ur de Gamles egna käl-
lor, klar och sammanhängande, är den tillika genom-
värmd af en liflig känsla för det tragiska i hela det
skådespel, som Romarne uppförde med Grekernes herrh-
gaste verk, och för det stora, som visar sig i ett säll-
synt, ett i sitt slag ojemnförligt konstlifs undergång.
En särskild, en rigtigt utförlig skrift öfver detta ämne
skulle tvifvelsutan sätta författarens utmärkta förmåga i
full dag. Om den nyare tiden har han i förevarande ca-
pitel varit alltför kort. Torftigare är hans historiska öf-
versigt af Konstens studium; den behöfde stödja sig
på en kritisk grund, för att vara mer än en aftryckt
föreläsning. Likväl är Wenkelmanns biographi utförd
med mycken flit. Man skulle i afseende på många nyare
Philologer kunna anmärka, — utan att just deraf göra
någon tillämpning på den förtjenstfulle Petersen , —att de
öfverhufviid alltför tillitsfullt våga sig in i Konstdomeriet.
Äfven om den brist på egen åskådning, som betager

skrifter säkerhet och originalitet,

så borde de ändock besinna j

att en klyfta ligger mellan Historien och Philosophien,
och att denna klyfta kan endast af Philosophien öfver-
stigas. Philologerne borde mer hålla sig till det inom
konst-sphären historiska, sasomsadant, och läta de egent-
liga konstkännarne eller konst-forskarne dömma om sjelfva
konsten. Mellertid är Petersens bok, ehuru icke utan
69

brister, ett arbete af helt annan art, än allt hvad man
föröfri^t äger på Danska om dessa ämnen. Den är ett
i fullkomlig mening vetenskapligt verk, och till sin
anda nära beslägtad med det bästa, som hos andra
nationer, särdeles Tyskarne, i samma sak blifvit fram-
bragdt.___Icke dessmindre våga vi påstå, att det grundli-
gaste, som denne Philolog hittills utgifvit, är hans af-
handling om Mus er nes Navne(se Münters MisceD
lanea Hafniensia Fase. I) och hans Programm om
Libanius (1827—28). Det är blotf stenar till en
byggnad; men stenar, som man kan bygga med och på.

Men det är icke blott denna utvecklings-kedja af
yngre Språkforskare, som i Danmark utmärker sig ge-
nom philplogisk insigt och förmåga. Prof derpå haiva
i detta århundrade gifvits af åtskilliga män, som icke
bero af nyssnämnda skola, utan banat sjelfve sin väg.
Bland desse böra i synnerhet nämnas de högt ansedde
Bectorerne O. Worm och S. N, T. Bloch.

Wo RM, nu ”emeritus,” efter att i fyrtio år hafva
tjenstgjort såsom Rector, har i Philologies liäfder för-
värfvat sig ett beståndande namn genom en skrift, som
han dristade utgifva mot den vidtfrejdade F. A. Wolf,
just under dennes mest lysande epoch. Skriften heter :
Ciceronis orationem pro Marcello vo^êi^s su-
spicione liberare conatur contra F. A. W olfi-
um etc. (1803). Den vann i Tyskland aktning och
bifall.

Bi. ocn, ännu Rector vid Roeskilde cathedral-skola,
har gjort grekiska språkforskningen till sitt hufvudyrke.
Redan 180 5 nämndes han i företalet till Schneiders
Lexicon, såsom den, hvilken hade lemnat de bästa bi-
70

\

dragen. Han har utgifvit fyra bearbetningar af detta
fipraks grammatik, och är nu sysselsatt med en femte,
som, enligt hvad man säger, lyckligt förenar det gamla
systemet med det nya Tillförne var han en uteslutande
anhängare af Hemsteriiuys. Hans danske Gramma-
tik (2:a uppl. 1817) är den bästa man hittills har. Men
utom en hop skrifter för skolornas behof, har han ock
utgifvit en Revision der von den neuern deut-
schen Philologen aufgestellten oder ver-
theidigten Lehre von der Aussprache des
Altgriechischen (1826): ett verk, hvarefter rättig-
heten att heta Philolog, i namnets strängare betydelse, af
ingen kan honom bestridas. De tyska Philologernes en-
stämmiga dom (ännu den säkraste barometern) erkänner
detta arbetes fullständighet, grundlighet och klarhet. Om
ock hans kritiska blick ännu icke är tillfyllest skarp,
eller tillfyllest uppöfyad, så må man likväl inrymma, att
han åtminstone jemnförelsevis utmärker sig både genom
kritik och sjelfständighet. Just dessa bägge egenskaper
voro tillförne sällsynta hos dem, som i Danmark be-
fattade sig med den philologiska kunskaps-arten.

Man ser, att Philologien är en ung planta på de
danska slätterna. Desto mer förtjenar det uppmärksam-
het, att man der har en så stor mängd öfversättnin-
gar från de gamle Classici, Väl äga de flesta intet
synnerligt värde; men lofvärd är den kärlek, den sträf-
van, som äfven i de ofullkomliga försöken visar sig. Vi
vilja här nämna blott dem , som förtjena särskild upp-?
märksamhet. I första rummet böra vi då ihågkomma
den öfversättning af Odysseen, hvaraf Paul Möller
(Professor i Philosophien , nyss vid Universitetet i Chri-
stiania, nu vid Köpenhamns universitet) utgifvit sex.
böcker såsom prof. Han har dermed väckt utomordentliga
7t

förhoppningar, och ined stor längtan motser man det
helas fullbordan. Näst honom är Meisling, Rector i
Helsingör, den lyckligaste öfversättarn, och tillika bland
Danmarks alla Öfversättare den flitigaste. Af honon äger
man tolkade Moschus og Bion (1824), Äneiden
(1824), Theocritus, Musäus (1825), Anacreon
(1826), Hesiodus, Callimachus, Martialis
(1827—28). Af en så ihärdig flit, som dessutom sträc-
ker sig äfven till den ny-europeiska litteraturen (så t. ex.
Italienske M as k e-Ko m ö d i e r af Carlo Gozzi
1825), kan man ännu vänta sig många frukter. Skada,
att han icke sällan — brådskar; deraf härleder sig väl
ock, att hans metrik stundom är temligen vårdslös. Sina
öfversättningar beledsagar han med anmärkningar; stun-
dom också med text. Bland hans inledningar, anses
den till Äneiden för den bästa; mången vill sätta den
till och med öfver Heynes. En Rector Fibiger har öf-
versatt Sophocles (1820 — 22) och de sex första böc-
kerne af II i ad en (1820): den första mindre troget,
men lifligt och lättläst; den andra i hög grad troget,
men något stelt och kärft. Arbetet förtjenar dock all
uppmuntran. Han har äfven utgifvit en öfversättning af
Persius (1826). Krag, Lärare vid Odense skola, och
för ett par år sedan afliden, har öfversatt af A r i s t o p h a-
nes (1825) Grodorna, Molnskyarne, Plutus och Açhar-
nerne. Han har likväl deruti afvikit fran de förutnämn-
da Öfversättarne, att han icke bundit sig vid originalets
versmått, utan upplöst det till moderna jamber. Dessa äro,
äfven såsom moderna, ipke synnerligen välgjorda.'—För
svenska läsare är tvifyelsutan märkvärdigt, att se så
många Rectorer och Skole-lärare uppträda såsom förfat-
tare. Mvcket bidracer dertill den vid Danmarks lärda
skolor vanliga sed, att hvarje höst ett Programm utgii-
y es såsom inbjudnings-skrift till den årliga examen. Hyats
Innan

Smith har
Beedsdorf
Studerande

öfversatt Hora t ii Oder (1828), Professor
(1822) Poniponius Mela, samt tvä unga
P h æ d r i F abi er och T e r e n t i i Phormio.

' ) I Danmark anser icke såsom förspillda de offentliga me-
del , som användas pa befränyande af lärdom och litterär verksamhet.
I Sverige synes man hysa en motsatt åsigt. Men då man der tillika
föreställer sig, att landets vetenskapsmän (särdeles vrd Universiteterna)
Ipfva i ett sardanapaliskt öfverflöd, och i en deraf följande otillbörlig
inaklighet : så har man uppfunnit en mindre kostsam utväg, att väcka
dem ur deras försoffning. Den vetenskapliga och ästbetiska produetions-
lust, som man i apdra länder söker uppmuntra genom allmänna och
euskilda understöd, uppmuntrar man i Sverige genom — ovett■ ett
sätt, som onekligen förenar behändigheleus fördel med sparsamhetens.

vi gå vidare, dröja vi ett ögonblick med vörd-
nad hos ett individuum, som inom sig förvarar en dyr-
bar skatt ai lefvande philologisk lärdom, samt i hvarje
hänsigt utgör en sällsynt företeelse i vårt sjelfviska och
skrifsjuka tidehvarf. Denne man är Professor O. D.

je sadant Programm är alllid, på eR eller anpat vis,
ett lärdt arbete, och i trycknings-kostnaden understödjes
författarn af ofientliga medel *). Såsom dylika Program-
mer hafva dels åtskilliga bland de skrifter vi redan
nämnt, dels stycken af Äschy lus, Seneca, med flere,
framkommit. — Slutligen kan tilläggas, att Presten J.

Bn och, Under-Bi bli o th ekarius vid Universitetets Biblio-
thek; en man, hvars blygsamhet och tjenstvillighet är
bekant för hvarje boksynt Svensk, som besökt Köpen-
hamn ; men hvars egenskaper såsom Lärd blott få kän-
na och uppskatta. Liksom fordom en munk satt i sin
cell, så har denne anspråkslöse man suttit mången af-
ton i sin ensliga boning på den bekanta ”Regeritsen
med en gammal codex framför sig, och utsugit dess
honung — icke för sig sjelf, utan för andra. Så äro
73

t, ex. Vårianterna i Thorlacii Programmer (1815 och
1817) till Valerius Maximus, Lib. ad Heren-,
ni um och Aristoteles ttsç}	piKoutrf^ixTcey t
hans arbete. I sednare tider har han kommit i förbin-
delse med en mängd utmärkta engelska och tyska Philo-
loger, en NieSuhRj Schaefer, Osann m, fl. Alla söka,
och alla äro högt belåtne med hans tjenster och upp-
lysningar. Mundtlig meddelelse gifver han gema, och
har genom sådan, med alltid pålitliga råd och anvisnin-
gar, verkat ganska mycket. Han är nu sextiofem år
gammal, känner verlden, har upplefvat mången vexling
i Litteraturen, och är desto mindre hugad att uppträda
såsom författare; men hans grundliga kunskap, hans
skarpa lingvistiska blick, hans makalösa flit, hans mot
hvarje allvarlig forskare outtröttliga beredvillighet, skola
ändock lefva i varaktiga frukter. Hans enda utgifna
skrift är en akademisk afhandling (1792) de carmine
epico A polio nii R h o d i i.

De Philologer, med hvilka vi hittills sysselsatt oss,
hafva uteslutande, eller med blott få undantag derifrån,
rigtat sin hela verksamhet åt Greklands och Roms tungo-
mål och fornlemningar. Vi komma nu till en man,
som är Språklärd i ett vida större omfång: den ryktba-
re Rask, som, efter sin hemkomst från Asien år 1823,
bar med sin vanliga oförtrutenhet fortsatt sina ytterst
mångfaldiga studier och productioner. Strax efter åter-
komsten utgaf han tre Grammaticor: en spansk
(1824), en g am m al-f r isis k (1825), och en itali-
ensk (1827); samt dessutom ett ganska vigtigt och i
många punkter afgörande bidrag till den danska ortho-
graphiens fastställande, i sin Retskrivningslære
(1826), som utgör första bandet af en Tidskrift, hvil-
ken ”det Nordiske Oldskriftselskab” utgifver. Ett phi-
74

lologiskt bidrag af allmännare interesse är bans afhand-
ling om Z end-Sp r ogets o g Zend-Avestas Ælde
ogÆgthed (1826); den har blifvit öfversatt på tyska
af F. v. o. Hagen, och upptagen i flera länder med för-
tjent bifall. Icke längesedan (1828) utgaf han en V el-
ledning til Akrasproget med et TillægomAk-
v am buis k. Vi förtänka ej våra läsare, om dessa
språks namnäro dem obekanta: de talas af en Neger-stam
på kusten af Guinea, i granskapet af de danska besittnin-
garna derstädes. Hans sednast (18 30) utgifna arbete
säges vara en till bruk för Engelsmän (och fördenskull
på Engelska) skrifven dansk Grammatica med bifogad
Läsebok. Vidare är oss berättadt, att man, innan kort,
af honom erhåller: 1) en arabisk Grammatica med
Läsebok; och 2) en lapp sk (Ræ son nere t lappi sk
Sproglære efter Di al ek t e n i P o r s an ge r-f j o r-
den i Finmarken, efter Leem). Bägge dessa ligga
redan under tryckpressen. Öfver Arabiskan har han i
två vintrar hållit föreläsningar. Förmodligen kommer äf-
ven om dessa Grammaticor att gälla, hvad man säger
om den nyssnämnda engelskt-danska: att den, behandlad
enligt samma plan som hans andra Grammaticor, är me-
ra egnad till studium än till undervisning. _____________
Lägger man nu härtill, att han under allt detta stän-
digt, med understöd af Kgl. Vetepskaps-Sällskapet i Kö-
penhamn , arbetar på ett E t y m o 1 o g i c u ni Magnum, som
skall innefatta det hufvudsakliga resultatet af hans resor
och forskningar, — samt slutligen, att han efter Nye-
rüps död är tjenstgörande Bibliothekarius vid Universi-
tetets Bibliothek : så ser man, att han oupphörligen är
sig lik, i en utomordentlig, en till underbarhet gränsan-
de arbetsförmåga. — I Dansk L i 11 e r a tu r-T i d e p d e
för år 1823 finnes (N:o 24) en underrättelse om de
niånga högst vigtiga handskrifter, som han från sin
75

österländska resa medförde. Till denna resa bidrog Gebei-
merådet Bülow årligen med ungefär 2000 R:dr Hamb.
B:o, och Danmarks Regering med öfver 30,000 Mark
Hamb. B:o; hvilket kan gifva svenska läsare anledning
till flerahanda betraktelser.

En yän och lärjunge af Rask är N. M. Petersen,
(för detta Seminarii-lärare, nu privatiserande Lärd i Kö-
penhamn). Denne skarpsinnige och grundlige språk-gran-
skare har nyligen utgifvit en bok, som för alla Skandi-
naver är af stor vigt; Det Danske, Norske og
Svenske Sprogs Historie, under deres Udvik-
Jing af Stamsproget. J:e Deel. Det Danske
Sprog (1829). Han delar sin betraktelse i fyra perio-
der, visar verldshistoriens stora inflytelse på förändrin-
garna, jemnför källorna sins emellan med utförlighet,
och genomgår särskildt utvecklingen af hvarje ordclass.
Bokens läsning lernnar efter sig en vemodig känsla, da
man ser, hur mycket skönt och uttrycksfullt har gått
förloradt. Man bringas till den önskan, att Öresund ha-
de tagit vägen genom Eiderns flodbädd. —• Föröfrigt bör
icke glömmas, att detta verks utgifvande föranleddes af
en prisfråga, som framställdes af det år 1828 instiftade
Samfund til den Danske Litteraturs Fremme.
Flera orsaker vållade, att man i allmänhet ej väntade
sig någonting godt af detta samfund; det har nu, åtmin-
stone för ögonblicket, triumferat. Till verkets tryck-
ning skänkte det en betydlig summa, — Glädjefullt är
att varseblifva, huru den ene Lärde arbetar för eller åt
den andre: ty hade icke Rosenvinge utgifvit de gamla
Lagar och Molbech de åtskilliga gamla danska skrifter
(t. ex. Rimkrönikan, Harpestrengs Lægebog och ett
stort fragment af en åldrig Bibel-öfyersättning), hvilka
nu stodo Författaren till tjenst, så hade han ej på fem




gånger så mycken tid kunnat utarbeta en sådan bok;
att förtiga Nyerufs pch flere andras förberedande arj^ten.



'I !

1

1

Såsom en lärjunge af Rask kan man också betrak-
ta P. Hjort, Professor vid Sorö Akademi; nämligen så
till vida, som denne författare har arbetat i egenskap
af Lingvist. Han är den förste, som har försökt att i
danska skole-undervisningen införa flere af de resultater,
hvilka genom de nyss omtalta undersökningarna vunnits,
I denna afsigt har han utgifvit: De tyd ske Conjuga-
tioner, et Bidrag til Grammatikens rigtigere
Fremstilling (1826). Den tydske Grammatik
for Dansktalende (2:a Uppl. 1827). Udkast til
en sys tematisk, i S p r o gf o r m e r n e s organiske
Sammenhæng alene gründet Frem stilling af
den latinske Conjugationslære; med et Tillæg
om Deklinationen (1827). Det sista af dessa ar-
beten synes icke, hos Philologer och Skolmän, hafva
vunnit det bifall, som de förra. När den utförligare
skrift, som denna nyssnämnda förebådar, hinner utkom-
ma, skall det visa sig, om hans åsigt finner flera före-
språkare. Vi, för vår del, kunna ej annat än önska,
att det lingvistiska och öfverhufvud det philologiska om-
rådet oftare bearbetades af philosophiska spillen, sådana
som Författarens.

I
■
%

!

%

1 allmänhet må man tvifvelsutan beklaga, att Rask’s
behandling af Språkens studium hittills har funnit så få
gynnare bland Danmarks Skolman. Af denna method
skulle de, som ex professe kalla sig Philologer, d.
v. s. de, som i synnerhet befatta sig med Grekiska och
Latin, kunna lära ganska mycket; genom den skulle un-?
dervisningen lättas, emedan en mängd döda begrepp för-
jagades ; och den högre inverkan, som ett allvarligt

H

il

' G ■
77

språkstudium utofvat på själens bildning, skulle derigenom
kraftigt befrämjas. Onekligen fatta Tyskarne långt sna-
rare, än både Danskar och Svenskar, hvad framsteg
i en vetenskaps behandling betyda. Saieues förtäljer t.
ex. Preussaren Graff, att han under sin resa genom
Tyskland nästan öfverallt fann Grimms Deuts cho
Grammatik på Philologernes bord. Danmarks och
Sveriges Språkkunnige, hos hvilka philosophisk anda
är en långt sällsyntare egenskap än hos Tysklands, be-
höfva ännu vida mer en dylik vägledning. Hvad Dan-
skarne angår, så äro de nog lycklige, att i en lands-
mans talrika verk äga den bästa, som de billigtvis kun-
na önska sig. Sjelfve Grimm bygger, till en betydlig
del, på Rask’s grundval. — 1 Sverige har man ännit
knappast bragt de egentligen interessanta lingVistiska frå-
gorna till tals ; i Danmark föranleda de, icke sällan ,
nästan otroligt enfaldiga betänkanden. Desto ifrigare fi-*
ker man der efter originalitet pa ett fält, der en egert
mani redan många gånger bragt Danmarks Lärde i häf-
tig rörelse: vi mena Orthographiens. Sedan-mid ten af
förra århundradet har man der ungefär i hvart artiondo
upplefvat en orthographisk fejd. Hvem har icke hort
omtalas den sista, det stora kriget om bokstafven A, i
hvilket Danmarks politiska sjelfständighet ansågs äfven-
tyrad, om denna svekfulla svenska bokstai der lismade
sig till borgarerätt?


78

§.

Måtte de, som
finna dem värda
till förbättringar
thoden!

flesta läsare
sats. Förf,
väckt hans

ANMÄRKNINGAR

vin

läran om partiklarne.

Under bemödandet att åt nybegynnare meddela de
första begreppen i Språkläran, har Förf, trott sig finna
skäl till några anmärkningar mot det sätt, hvarpå läran
om Partiklarne blifvit behandlad. Han hade gerna ön-
skat, att åt allmänheten kunna öfverlemna dessa an-
märkningar i form af ett utförligt system, bestyrkt ge-
nom jemnforelse äfven med främmande språk. Men ett
sådant arbete hade fordrat längre tid och mångsidigare
forskningar, än Förf, kunnat deråt egna; då ett olik-
artadt företag redan i flera år sysselsatt och kommer att
sysselsätta honom. Han har dock trott sig böra meddela
sina anmärkningar, äfven 1 deras närvarande form.

mera vinnlagt sig om Språk-kunskap^
nagon uppmärksamhet och bidragande
uti gi ammatikaliska undervisnings-m0-=

Anmärkningar mot vanliga lÄram onï

Partiklarne*

Det är en lika allmänt som länge förd klagan, att
läran om Partiklarne ar ofullständig. De
torde således ej fordra nja bevis för denna

vill dock anföra, hvad i detta hänseende
uppmärksamhet.
79

A.) Att samma ord af olika författare hän,
föras till olika class. Så finner man till exempel:

.Alias som ad v e r b i Fabers I), Lindbloms, 2), Schel-
lers 3) och Sjögrens 4) ordböcker; som conjun-
ction i Boivies 5) och Sjögrens 6) språkläror.

Alioquin som adverb i Schellers 7) och Sjögrens ord-
böcker; som conjunction! Lindbloms lexicon och
Sjögrens grammatica.

Deinde som adverb i Lindbloms och Schellers lexi-
con, i Sjögrens lexicon och grammatica; som conjun-
ction i Dahls 8) grammatica.

Idcirco som adverb i Schellers och Sjögrens lexica;
som conjunction i Fabers och Lindbloms lexica,
samt i Boivies, Schellers och Sjögrens grammaticor.
hie0 — alldeles samma förhållande.

Postqiiam som adverb i Lindbloms och Sjögrens lexi-
ca; som conjunction i Schellers grammatica.

Qtiatnvis som adverb i Schellers lexicon; som con-
junction i Schellers, Boivies, Dahls och Sjögrens
grammaticor, samt Fabers och Sjögrens lexica.

Qtiasi som adverb i Fabers, Lindbloms, Sjögrens ord-
böcker, och i Sjögrens och Schellers grammaticor;
som conjunction i Dahls grammatica.
...

1)	Leipzig 1735.	=) Upsala 179O.	5) Tredje upplagan.
Leipz. i8o4.	4) Stockholm 1814.	5) Stockholm 1820.

6) Örebro 1807.	7) Öfters. Stockholm 18o3*	8) Upsala 1796»
c o n-

öfverensstämmelse är ännu

mera

ca, samt i Boivies
junction i Dahls

Denna brist på
besynnerlig, nar den
författare. Se t. ex.

so

Qnia — samma förhållande som med quamvi^

Qitocirca som adverb i Lindbloms och Sjögrens lexi-
ca; som conjunction i Fabers och Schellers lexica;

Tarnen — samma förhållande som med quamvis.

Tandem som adverb i Lindbloms och Schellers

och .Sjögrens språkläror; som
grammatica.

träffas mellan arbeten af samma
de olika omdömena om AHaf ,

il
'i

lacirco, Ideo^ i Sjögrens lexicon och i hans grammatica ;
eller angående Idcirco, Ideo, Quamvir, i Schellers
lexicon öch i samme författares grammatica.

Flera exempel kunde lätt anföras; men dé uppräk-
nade torde göra tillfyllest. Då det gällande systemet hos
författare af den lärdom och skarpsinnighet, som ofvan-
nämnde, föranledt så olika omdömen angående samma
ord: så uppstår af sig sjelf den gissningen, att syste-
mets bestämningar icke äro nog skarpt uppdragna.

-n oo ;; oa ; nor	i dïîvhü mo<2 Ai'3W

Sådana incônsëqvensen som ofvan anmärkta, pläga
vanligtvis ursäktas med påståendet $ att samma ord
kan vara än Adverb, än Conjunction. Detta
synes mig icke fullt gällande; Likasom i allt annat, så
finnas väl också mellan Partes Orätionis vissa Öfver-
gångslänkar, vissa gramniatikaliska voces hybride?, vid
bvilka gränsen är svår, ja nästan omöjlig att bestämma;
och denna sanning vill Förf, åberopa vid åtskilliga an-
märkningar, som kunna göras mot hans eget utkast.
Man går åter'alldeles för långt, om man använder den-«
Si

na sals på största delen af Adverber och Conjunctioner.
Dessa ordclasser äro noga skilda. Adverber bestäm-
ma enskilda ord o c h f ö rh å H a n d e n. Conjunctio-
ner åter sammanbinda satser. Da kunna ej ger-
na forvexlas med hvarandra utan en förvillelse i begiep-
pet; tv, om de också stafvades och lästes lika, t. ex.
Då (cum) och Då (time), — så äro de dock för begrep-
pet nödvändigt tvenne särskilda ord ; likasåväl, som Led
(articulus) oeli Led {patiebatur)

B.) Man finner ord af samma grammati-
kaliska egenskap upptagna under olika
P artik el-c lasser. Detta sträcker sig stundom äf-
ven till ord af samma betydelse ; t. ex. då Sjögrens lexi-
con upptager Ideo och Idcmco som Adverber, men
Igitur och Hague som Conjunctioner; för hvilken skill-
nad Förf, åtminstone icke känner nagon förklarings-
grund. Föga mera tillfredsställande är det vanliga för-
hållandet, att t. ex. Jbi, Hlic, Inde o. s. v. upptagas
som Adverber, men Idcivco, Igituv, Jtague som Con-
junctioner. Förf, ater kan ej utleta nagon sadan skill-
nad mellan t. ex. D erståd es och örd e nsku 11. Dér-
städes betyder på det stället; Fördenskull bety-
der för den orsaken. Finnes nu någon annan skill-
nad mellan dessa ord, än att Derstädes har åfseéh-
de på rummet, men Fördenskull pa orsaken? Man be-
sinne följande två exempel ; ’ Miltiädés kom till Cher-
sonesus. Derstädes béfästade hån åtskilliga platser;
och följande : ”Miltiades var sjuk. Fördenskull utfördes
hans sak af Tisagoras.” Man kan ej neka, att Der-
städes i förra exemplet har en fullt ut likasa förbin-
dande (conjunctional) kraft, som Fördenskull i det
sednare. Alltså, om F örd ens ku 11 kallas Conjunction,
så bör äfven Derstädäs hänföras till samma ord-

. Svea XIII : i;

6.
j. 3.

Om hufvudsàt« och bisat*.

class; eller om Derstädes anses som Adverb, sa bör
äfven Fördenskull komma under samma benämning. *)

Den jemnförelse , som blifvit gjord mellan de båda
orden Derstädes och Fördenskull, kan äfven an-
ställas mellan en mängd till tid, rum, sätt o. s. v* be-
stämmande Adverber å ena sidan, samt fortsättande (con-
linuativœji härledande (caussales) och beslutande (con^
tlusivce) Conjunctioner å den andra.

Ofvanstående tvenne under A och B anförda om-
ständigheter hafva hos Förf, föranledt den öfvertygelsen,
att åtskilligt i Partikel-läran behöfver närmare bestäm-
ma«; och hau går nu, att lemna några bidrag dertill.



En förutgående klar blick öfver satserna sjelfva
och deras inbördes sammanhang är nödvändig, då man
vill ordna de smärre, dem bestämmande och förbin-
dande , biorden. Man brukar i sådant hänseende dela
satserna i Försats och Efter sats. Denna indelning
tyckes dock mindre rigtig. Skillnadsprincipen är ju tyd-
ligen tagen, icke frän satsernas eget inre sammanhang,
utan från deras yttre tillfälliga^ lätt ombytta plats# Vid



♦) Man tyckes likasom enligt en tyst öfvetenskommefse ïiafva föl it
Hen grundsatsen, att de förbindningsord, som liafva afseende på orsak,
följd o. s. v. (t. ex. Alldenstund, E/ned an, De rf öre) kallas
Conjunctioner; de åter, som bafva afséende på tid, rum, sått, o. s. v.
(t. ex. Då, Dit, S å) har man kallat Adverber. Denna skillnads-
princip tyckes dock, mindre rigtig,' då den år håintad från det tillfälliga
yttre föremålet för ordets betydelse, och icke från dess inre egenskap
att forbinda och bestämma- Men mera härom framdeles.
S3

cn grundlig SatsbildningsUära^ syne« rätta indelningeii
böra bestå uti Hufvudsats och Bisats: den första
uttrycker det, sont egentligen skall sägas; den andra är
den sats, som lägges till för att närmare bestämma huf-
vudsatsen. T. ex. ”Han for till det landj der Frälsaren
lefvat.” Eller: ”Han sjuknäde af deri orsak, att han läng-
tade.” I dessa exempel äro jti båda föregående hälfterna
hufvudsatser, de efterföljande åter bisatser. — Denna an-
märkning synes obetydlig och endast rörande en likgil-
tig benämning: Följden skall dock strax visäj hvarthäri
den leden •)

*)Förf. kan ej lemna detta tillfälle obegagnadt, att yrka ett mera
allmänt användande af en efter Sats-läran ordnad Syntaxis. Det förut
brukliga sättet att ördna reglornä efter Casiis, Modus o. s. v. medför
flera olägenheter. 1 ) Att det sarnmahblahdar det svårare med det lät-
tare ; t. ex. de svåra special-reglorna vid Genitivus komma före den
enkla regeln ont objeetéts ställande i Accusätivus; 3) Att det aldrig
gifver någon hel öfvérsigt af satsen, dess uppkomst, utbildning oeli
delar. Eri skicklig läfare söker att afhjelpa bristen med de medel, somi
förefinnas. (Se t. ex. Wallenbergs Syntaxis, ocli BoIvies Syntaxis efter
läran om Satsen. Meri det förstnämnda arbetet är egëhtligëri för
Latinet, ocli ingår ej i läran om bisatserna. Det sednaré arbetet åter har
det i Sverige tämligen sällsynta felet, att vara för lärdt ; för vidlyf-
tigt); En efter satslära ri utarbetad Grammatica, Saknä
vi helt och hållet; och ined lärare, som hafva mindre lyckliga gåfvor,
måste eri sådan brist nödvändigt medföra mindre framgång. --------------- Rättå
sättet att bearbeta en sådan Syntaxis, vore väl att utgå från den enk-
laste uttrycksform för menskliga tanken, och sedan så småningom upp-
taga ocb indela alla utbildningar i den ordning, som de bidraga till
satsens bestämmande. Det vill säga : först skulle der afhandlas om Sub-
jeetets och Verbets inbördes förhållande; sedan om Öbject, Agent,
Frädicat; vidare om bestähumiingar gèrioni Artiklar, Adjectiver ; Ge-
nitiver, Adverber, eller, i deras ställe, Molnen med Präposition; der-
efter läran om Bisatser ; och sist, om Hufvudsatsers sammansättning och
hopdragning. Vid hvarje ny utbildning, skulle äfven läras de allmänna
Mglorna dsrvid. Denna naturliga gäng medför den fördel, att régloruä
81

§. 3.

af den orsak

Alltså zz: på detta

t. ex.

, att;

Renå Conjünctioîôîr och Pronominal-Conjünctioner.

Uppfattar man redigt denna skillnad mellan bufvud-
sats och bisats, så sönderfaller strax hela classen af
Conjunctioner i trenne stora afdelningar. I) Sådana,
som sammanbinda trenne sins emellan oberoende satser;
t. ex. partikeln och i följande exempel : ”Fadren kom
och modren gick.” 2) Sådana, som sammanbinda bisat-
sen med hufrudsatsen ; t. ex. partikeln D å i följande
exempel: ”Fadren kom, då modren gick.” Till förra
classen höra naturligtvis förenande (copulative?'} och sönd-
rande (dirjimctivœ) Conjunctioner; till den sednare
classen åter alla de öfriga. Vi vilja kalla de af förra
classen Rena Conjunctioner; de af sednare åter
Pronomina 1-C o n j u n c t i o n e r. Orsaken till den sednare
benämningen är den, att hvar och en bland dessa partik-
lar befinnes alltid innehålla begreppet af ett Pronomen,

ja ofta till och med härstamma från ett sådant:

Om ss i den händelse, att; Ty
Der före S3 for denna orsaken;
sätt.

§• 4.

Renå Adverber och Pronominål-Advérber.

Vid detta tillfälle torde ungefär samma underafdel»
. ning i afseende på Adverberna böra företagas. Hvarje

komma i samma ordning, som de äro v i g t i g a och äfven pä samma
■gång lätta. Så har förf, tänkt sig och äfven utfört grunddragen till
en Syntaxis för Modersmålet (Svensk Språklära af And. Fry-
XÉIl. 3:e tjppl. Sthm. 1827). Men det synes vara af stor vigt,
att läroböckerna i de främmande språken äfven bearbetades enligt sam-
Jtia principer.
85

Adverb är antingen ett förkortadt uttryck i stället für ho-
rnen och Präposition, eller innefattar det ett sådant be-
grepp. T. ex. Utrikes zx. utom riket; II em nia i
hemmet; Alltid = på alla tider; Ärligt = på ärligt
sätt. Härvid märkes, att det ord, som på detta sätt
sammansmält med Präpositionen, antingen kan vara ett
Nomen (se ofvanstående exempel), eller ett Pronomen,
t. ex. Der if rån = från det stället. Vi vilja kalla de
förra Rena Adverber, de sednare återPronominab
Adverb er. Nedanstående lista visar dessa motsvarande

arter, genom flera slag

Rena Adverber.

H emma ~ i hemmet.

U t xx: till yttre ställe.

S u n n a n xx frän södra sidan
Aldrig = på ingen tid.

O ft a *— vid många tillfällen
Illa på dåligt sätt.

T y d c 1 i g e n=på tydligt sätt.

o,

af Adverber,

Pronominal-Adverber.

Här = på detta ställe.
Dit = till det stället.
Hädan = från denna sidan.
Nu = på denna tiden.
Sedan efter den tiden.
Huru rz: på hvilket sätt.
Så — på detta sätt.

s, v.

Om man granskar dessa tvenne sista paragrapher,
finner man: 1) Att de så kallade rena Conjunctionerna
af alla författare upptagas som Conjunctioner. Det an
ej falla någon in, att kalja Och, Eller Antrnge n
for Adverber. 2) Att likaledes de sa kallade Lena
Adverbcrne af alla författare upptagas som Adverber. Det
kan ej falla någon in, att benämna Ute, Nedat, Moj.
ligtvis för Conjunctioner. 3) Att deremot just de clas-
ser, som vi kallat Pronominal-Adverber och Prénommai-
Conjunctioner, äro de, som åstadkomma oredan, oci som
dels af olika författare hänföras till olika Partikek
S6

passer (so §. 1. A.), dels af gamma författare intone
seqvent classificeras (se §. 1. B.) Dessa bägge classer
blifva således föremålet för vår undersökning.

Redan här kan man finna orsaken till de olika om-
dömena om dessa Pronominal-Partiklar. Dessa partiklar
äro nämligen sammandragna uttryck af pronomen
med präposition, och nyttjas att närmare bestämma ett
ord eller förhållande. I detta hänseende hafva de
likhet med Adverberna. A andra sidan innfatta de all-
tid ett pronomen, hvilket i följe af sin natur
har afseende på ett föregående eller efterföl-
jande, och således sätter satserna uti inbördes för-
bindelse. I detta hänseende hafva de likhet med Con-
junctionerna. Vi skola söka närmare bestämma dem.



§• 5.

PnONOMINAL-BEGREPP FINNES I HVARJK FÖRBINDELSK

MELLAN HUFVUDSATS OCH BISATS.

Föregående anmärkningar leda vår forskning till
Fronomina, såsom varande basen för dessa omtvistade
partiklar. Vid närmare eftersinnande finner man äfven,
att ett sådant förhållande måste äga rum. Hvarje före-
ning mellan hufvudsats och bisats kan endast ske genom
sådana ord, som, i den ena satsen, hänvisa på ord eller
förhållanden i den andra. Men sådana repräsentativ»
ord äro just Pronomina; och i följe deraf äro äfven des-
sa de förenande länkarna. Ingen förbindelse mellan
hufvudsats och bisats kan tänkas, utan genom ett utsatt
plier uteslutet pronomen. Att pronomina här spela en vig-
tig rol, visar sig redan vid första anblicken deraf, att
pästan alla dessa omtvistade partiklar innehålla tydliga
?pår af lin härledning från ett pronomen.


S7

$. 6.

Bmitammng AF Pronomixa: Demonstrative

Determinativa, Relativa.

Vi måste således undersöka naturen af de Prono-
mina, som ligga till grund för hufvud- och bisatsernas
förening. D. v. s. vi måste söka en redig föreställning af
alla de förhållanden, uti hvilka sådana pronominala hän-
visningar kunna tänkas. Vi hafva trott oss finna dessa
förhållanden vara tre; nämligen:

1)	Då en sats bestämmes genom ett ord eller
förhållande i föregående sats. T. ex. ”1 Afrika vaxa
palmer. Dessa träd äro vackra.” Subjectet trad i
sednare satsen blir närmare bestämdt genom ordet p a -
mer i den föregående. Det pronomen, som i Svenskan
nyttjas att sålunda hänvisa på ett föregående , ar D e n-
na, Detta; äfvenså Han, Hon, Den, Det; hvilka
samtligen vi vilja utmärka med namnet Pronomen
D emo ns trativum.

Då ett ord i hufvudsatsen skall bestämmas ge-
nom en hel bisats. T. ex. "Augustas bodde i den
stad, som kallades Rom.” Ordet stad utt hdfvudsatsen
blir närmare bestämdt genom hela följande brsats. Det
pronomen, som i Svenskan nyttjas att hänvnsa pa en
efterföljande bisats, är ordet Den, Det. Hvtlket vt
kalla Pronomen D e t e r m i n a ti v u m.

3)	Då ett ord i bisatsen har afeeende på det ord
eller förhållande i hufvudsatsen, som genom bisatsen
.kall bestämmas. T. ex. ”Augustus bodde i den staden,
ÖS



ii;

h v i 1 k e n kallades Rom." Ordet h v i 1 k c n i bisatsen har
afseende på stad i hufvudsatsen. Det pronomen, som

af Svenskan nyttjas i detta
ken, H vilket, S o m. Äi
1 a tiv um.

hänseende, är ordet Hv il-
kalla det P r o n o m c n R e-

Man torde lämpligast
Pronomina pä följande sätt :

kunna eharaktemera

dessa

Pro nota en Demon strati vum (Denne,
ta, Han, Hon, Den, Det,) hänvisar på ett

i

Det-
före-

gående, hvarigenom det efterföljande bestämmes.

Pronomen Determinativum (Den, Det,)
hänvisar på ett efterföljande, hvarigenom ett föregående
bestämmes.

■0

Pronomen Relativum (H v i ikon, Hvilket^
Som,) hänvisar pä ett föregående, som af det efterföl-
jande skall bestämmas.





A i vilja genom exempel söka förtydliga detta.

P r o n o m en Demon st rat i vu m.

Cæsar öfvervann Pompejus. Denne hade fordom
öfvervunnit många liender. — Cæsar öfvervann Pom-

pejus. Han hade förut besegrat Gallerne.



r) — Proteus

regerade i Ägypten.

Detta land var fruktbart.



H

Pronomen De termina ti yum och Re la ti v uni.

Cæsar Öfvervann den fältherre, som icke fruktade
nägon motståndare. — Proteus herrskade i det land.

*) Öfvanstaende exeinpel visa i Svenskan ungefärligen samma skill,
nad mellan Han ocb Demie, som i Latinet mellan Ills och Hic
hvilka båda ungelårligen svara mot pronomen dcmonstralivum.
89

h vars fruktbarhet beror på Nilens öfversvämnirigar. —
Gif boken åt den, som är snällast.

Dessa sednare exempel böra noga öfvervägas, fy
de innehålla och utvisa just sjelfva grunden till alla
slags förbindelser mellan hufvudsats och bisats. Fört,
har näml. trott sig finna, att den ursprungligen hvilar
på t venue ord: nämligen déterminât r vet i hufvud-
satsen och r el a ti ve t i bisatsen; hvilka räcka hvaran-,
dra händerna och utgöra föreningslänkarna.

Då man vill .pröfva dessa bestämningar, får man
ej låta förvilla sig af de förvexlingar eller utbyten, som
nästan i alla språk vid bruket af dessa pronomina före-
komma, och måste förekomma, i följe af den iätt förbi-
sedda skillnaden dem emellan. T. ex. ’ Ägypten vattnas
af Nilen. Det är ett, fruktbart land.” Här är ordet Det,
icke determinativum, utan det alldeles likljudande neut-
rum af demonstrativet Han, Hon, Den. Eller t,
ex. ”Han såg länder, dem man förut ej kännt. Har star
determinativet D em helt och hallet i stället for relati-
vet Som. —• Likaså bör anmärkas, att intet språk
torde äga bcstämdt olika och alltid iakttagna foimei för
dessa pronomina. Demonstrativum och Deteiminativum
förblandas och äga ofta gemensamma former. Detta
hindrar likväl icke, att inse och antaga deras olika
egenskap att förbinda eller bestämma satser.

Pronominal-Partiklar indelas efter de Pronomina,
FRAN HVILKA DE HÄRLEDAS.

Vi hafva förut visat, att alla Pronominal-partiklar åro
sammandragna former af Pronomen med proposition, el-
90

1er att de innehålla ett sådant begrepp. Vi hafva äf-
ven i föregående paragraph bestärnt dessa pronomina och
deras förhållande vid samntanbindningar. Häraf uppstår
då en naturlig indelnings-grund för nämnde Partiklar:
nämligen efter de pronomina, från hyil k a de
härledas; hvilken princip naturligtvis kommer att Öf-
verensstämma med samma Partiklars egenskap att för-
binda. Vi erhålla således tre slags pronominal-partiklar:

1)	Demonstrativa Partiklar äro de, som här-
ledas från Pronomen Demonstratiyum, eller innebära be-
greppet af ett sådant. De behålla naturen af sitt pro-
nomen, och hafva således afseende på ett ord eller för-
hållande uti en föregående sats. T. ex. Nero bor i
Rom. Der bodde fordom Augustus. — Marcus Aurelius
dog. Sedermera förföll Romerska riket. — Gustaf
Adolf föll i striden. S å gjorde äfven Karl den XII. —
Hafvet stormade ganska mycket. De rf öre vågade han
ej segla.

Dessa partiklar (Der, Sedermera, Så, Derföre m.
fl.) kunna väl på sätt och vis sägas hafva en förbin-
dande egenskap, och således anses som Conjunctioner,
Men då man besinnar deras andra egenskap, att egent-
ligen bestämma adjeçtiver och verber, synas de rättast
böra upptagas bland Adverberna. Vi vilja för dem bi-
behålla det förut använda namnet Pronominal-Adver-
b e r. Huru som helst man också må kalla dem, är dock
nödvändigt att till en dass hopföra dem, som af natu-
ren höra tillsammans.

2)	Determinative Partiklar äro de, som
härledas från Pronomen Determinativum, eller innebära
begreppet af ett sådant. De behålla naturen af sitt pro-
91

nomen, och utmärka det ord eller förhållande i huf-
vudsatsen, som skall bestämmas genom en efterföljande
bisats. T. ex. Nero bor der, hvarest fordom Augustus
bodde. — Romerska riket förföll då, när Marcus Aure-
lius dött. — Karl den XII föll så, som Gustaf Adolf
fallit. _Han blef hemma derföre, att hafvet stormade.

Då dessa partiklar utgöra en föreningslänk mellan
hufvudsats och bisats, erhålla de måhända rättast namn
af Conjunctioner. Vi vilja utmärka dem särskildt med
namnet D et erminati va Conjunctioner. (Vill man
åter fästa sig vid deras likhet med föregående class,
kunna de kallas Deter minativa Ad v erber.)

Förut är anmärkt, att, pronomen demonstrativum
och pronomen determinativum ofta förblandas. Detta
förhållande inverkar naturligtvis på de från dem härledda
partiklar, och man finner de flesta demonstrativa och
determinativa partiklar alldeles likljudande; t. ex. Der,
Derföre, Så, i sist anförda exempel. I detta hän-
seende tyckes systemet medföra svårighet. Men det
lärer dock vara enda sättet att säkert och redigt lära
skillnaden, när t, ex. Då skall öfversättas med Cum
eller Tunc', när Sedan skall tolkas med Postquam el-
ler Posten, o. s. v. — Nedanstående exempel göra den
olika betydelsen af Demonstrativer och Determinativer
ännu tydligare.

Demonstr. Du bor i Italien. Der växa cypresser.

Determ. Du bor der, hvarest cypresser växa.

Demonstr. Han kommer i qyäll. Da skall du resa.

Determ, Han kommer, d å du skall resa.

Demonstr. Han var sjuk. Derföre var han hemma.
Determ. Han var hemma derföre, att han var sjuk.
•'

II

*

äro de, som härledas
innebära begreppet af
af sitt pronomen, och
eller förhållande i före-
skall bestämmas. T,

Démolir. Gud är god. T y vill jag förtrösta på honom.
Deiertv. Jag förtröstar på Gud, ty han är god.
Demonstr. Gustaf Adolf dog i striden. S å gjorde Karl XII.
Determ, Karl XII dog s å, som Gustaf Adolf dött.

3)	Relativa Partiklar
från Pronomen Relativum, eller
ett sådant. De behålla naturen
hafva således afseende på det ord
gående sats, hvilket af bisatsen

ex. Han reste till det land, hvarifrån elfenben häm-
tas. —• Han föll då, n ä r vägen blef svår. — Han strid-
de så, som brödren stridt.

Dessa partiklar, tillsammans med förut nämnda
determinativer, utgöra sjelfva de föreningslänkar, som
sammanbinda hufvudsats och bisats. I följd häref
de väl räknas till Conjunctioner. Vi vilja kalla dem
Relativa Conjunctioner. De bisatser åter, som
med deras tillhjelp bildas, benämna vi Relativa Bir
satser,





Pronomen Relativum och Interrogativum äro vanli-
gen nära slägt, ofta likljudande, och förblandas således;
likaså de från dem härledda partiklar. De skiljas dock
lätt, efter anställande af följande jempförelse :

Interrog. Han sade: När reser du?

Jielat, Han reser, när du kommer.

Inierrog. Han frågade: II v ar före gjorde duså?
Relate Jag sade orsaken, hvarföre jag kojn.

o. s. v.

På detta sätt hafva vi sökt för oss förklara naturen
ai dessa omtvistade partiklar, och lemna en säkrare
93

crtind för deras indelning. Vi vilja tillägga några par«-
grapher för att utreda åtskilligt, som kan vaeka for-
villelse«

8.

Om Partikeln Att.

Man säger vanligen: Ut, att, år en Conjun-
ction; man öfverför definitionen på Svenska, och an-
tager Att för en conjunction. Men låtoin oss betrakta
följande exempel: Att du är sjuk, är beklagligt; eller:
Att arbeta, är tröttsamt. Kan man väl kalla att con-
junction i dessa exempel? I det sista tyckes ju icke
finnas ens något svepskäl för ett sådant påstående. lill
livad class hör då att?

Det tyckes näsfari, som det vore ett slags artikel
för verber och satser, då de stå i stället för substanti-
ver. T. ex. Att resa (resandet) är nyttigt. — Han ru-
stade sig till att strida (striden) — Han har svart for
a 11 sjunga (sång). — Att du är frisk (din helsa) glä-
der mig. ____ Han berättade att Konungen kommit (Ko-
nungens ankomst.)

Allt detta oaktadt, är Förf, likväl böjd för att an-
se att vara ett slags relatif Conjunction. Skälen aro:
1) att det i flera språk har så nära slägtskap med rela-
livet {Qjiod Lat. Q?££ Fr. med Qui). 2) att detta att,
likasom de öfriga relativerna, alltid hör till en bisats
och har afseende på ett föregående determinativ. Detta
sednare är väl ofta uteslutet, men kan dock nästan all-
tid i tankarna suppleras. T. ex. Det gläder mig, att
du är frisk. — Han kom på det, att han skulle se. ——
Han berättade det, att Konungen kommit. — bet är
nyttigt, att resa. — Han rustade sig till dôtt att
strida o. s. v. Ofta till och med utelemnas att, ock
determinativet det står ensamt qvar. T. ex. Han be-
rättade, det (att) Konungen kommit. — Månne ej Tv-
skarnes Das och Dass, af denna orsak, ursprungligen
är samma ord?

Man finner således, att dessa satser, som begynna
med Att, utgöra ett eget slag af bisatser, som vi vilja
benämna C on jun ctio n ala Bisatser,

Jemnförelse mellan Relativa och Conju.nctioxala

BlSATSERb

Mycket hos båda gemensamt, bidrager till förblan-
dandet. Båda äro de bisatsen Båda hafva de afseende
på ett föregående determinativ. Båda hafva de i flerä
språk ert bestämd etymolögisk fråndskap.

Skillnaden finnes, da man tänker sig den olika be-
stämningen af begreppet. Hvarje bisats bestäm-
mer ett ord eller förhållande i hufvudsatsen. Denna
bestämning kan åter tänkas på två sätt: 1) Då mari
bestämmer det afsedda ordet eller förhållandet derige-
nom, att man om detsamma anför någon utmärkande
egenskap; t. ex* Han kom i den afsigt, i hvilken
Alexander hade kommit. —• Denna bestämning sker all-
tid genom relativa bisatser. 2) Då man bestämmer det
afsedda ordet eller förhållandet derigenom^ att man an-
för just sjelfva förhållandet (icke någon déss utmärkelse) ;
t, ex. Han kom i den afsigt, att han skulle seg-
ra. Denna bestämning sker alltid genom conjunction
nala bisatser.
vs

För att Snnn tydligare ina© »killnaden, Utom omi
betrakta följande jemnförelse:

Relat. Han anförde det hinder, som du anfört.
Conj. Han anförde det hinder, att han var sjuk.
Relat. Han dog deraf, som hans far dött,
Conj. Han dog deraf, att han förkylt sig. .

Relate Han vann så mycket, som du vunnit.
Conj. Han vann så mycket, att han blef rik.

Vi kunna nu utleta ännu en orsak till de förvillade
begreppen om Adverber och Conjunctioner. Man finner
nämligen, att bestämningar till tid och rum ske, och
nödvändigt måste ske, medelst relativa bisatser; icke
medelst conjunctionala. Bestämningar åter till orsak,
följd, sätt, ske oftast genom conjunctionala bi-
satser. Derföre har man kallat de i förra hanseen e
verksamma partiklarne Adverber, de i sednare ater
Conjunctioner. Man har förbisett, att bestämningar till
orsak, följd och sätt kunna ske äfven genom relativa bi-
satser; i hvilken händelse de förut kallade Conjunctioner
(Derföre, Fördenskull) klarligen visa sig vara af
samma egenskap, som dem man kallat Adverber (Der,
Sedan).

§. 10.

ÜPPSTÂLLNÏNG AF PRONOMINAL-COMJÜNCTIONBRNA«

SAMMANDRAGNINGAR.

Pronominal-conjunctionerna äro, sasom förut an-
märktes, förkortade uttryck af pronomen med präposi-
tion. Men äfven i denna gestalt blifva de underkastade
åtskilliga uteslutningar i dagliga bruket. För att närmare
förklara vår åsigt, vilja vi genomgå de bufvudsakligaste
pronomind-förbindelserna, samt söka visa deras ursprung-
liga forns, och sedan efter hand underfångåa förkort-
ningar.

Den vanliga gången härvid synes hafva varit föl-
jande :

1)	Den äldsta och vidlyftigaste formen var, att mot
pronomen determinativum med präposition i hufvudsatsen
svarade pronomen relativum med präposition i relativa
bisatsen, eller partikeln att i conjunctionala bisatsen.
T. ex.

Jag bor i den stad^ i hvilken Gustaf Wasa dog.
Gossen dog af den orsak, att han förkyldes.

I stället för pronomen med proposition, insats
tes pronominal-partiklar. T. ex.

Jag bor der, h var es t Gustaf Wasa dog.

Gossen dög derföré, ätt han förkyldes.

3)	Understundom uteslutes relativa partikeln. T. ex.
jag bor, der (hvarest) Gustaf Wasa dog.

Gossen dog, förty (att) han förkyldes. *)

4)	Understundom uteslutes determinativa partikeln.
T. ex.

Jag bor (der), h var est Gustaf Wasa dog.

Han kom (derföre), att han skulle se.

"Vi vilja genomgå de vanligaste sammandragningar.
...........

*) Uppstiilhnngen visar, att efter sträng syntaktisk ordning borde
Comroat i aetta och dylika fali sta eller delerminativet, och icke fore,
sasoin bruket ar.-
97

Bestämning af Rummet.

Han gick till det land, till h vilket fadren reste.

Han gick dit, hvart fadren reste.
lian gick, dit fadren reste.

Han gick, hvart fadren reste.

Han reser från det land, i liv il ket han bott.

Han reser der if rån, h vare st han bott. *)

Bestämning af Tiden.

Han reste på don tid, på h v i 1 k e n du kom,
Han reste då, när du kom.

Han reste, då du kom.

Han reste, när du kom. **)

Han reste före den tid, på h vilken du kom.

Han reste förr, än du kom. ***)

Han reste efter den tid, på h v il ken du kommit.

Han reste sedan, som du kommit.

Han reste, sedan du kommit. ****)

Då båda partiklarna afse olika slag af nim-bestämningar, kan
naturligtvis ingendera uteslutas.

**) Ofta står ett relativ öfverflödigt. T. ex. Han reste, när som
du kom.

***) Sammanhanget mellan än och relativet, otydligt i Svenskan ,
faller lätt i ögonen i Latinet oah Franskan. T. ex. Quant, Que med
Qui.

•***) Xfven i Latinet visar sig samma hopdraguing tydligt. Man
kan ju tänka sig följande series :

Svea XIII: i.	7*

i
Bestämning af Antalet.

Han kom det antal gänger, hvilka han ville komma.
Han kom så ofta, som han ville.
Han kom, så ofta han ville.

I Svenskan finnas inga enkla pronominal-partiklar
för detta förhållande. Determinativet uttryckes genom
sammansättning af Så; t. ex. Så ofta, Så sällan (o.
s. v.); Relativet åter genom blotta som. I Latinet hafva
de sina bestämda former: Toties, Qiiotiw.

Bestämning af Sättet.

Han kom på det sätt, på hvilket du kommit.

Han kom så, i Han kom, son	3 o m du kommit, t du kommit.
Han köpte och	sålde på det sätt, att han blef rik,
Han köpte och	sålde så, att han blef rik.
Han köpte och	sålde, så han blef rik.
Han köpte och	sålde, att han blef rik.

Med tillhjelp af partikeln Så kunna sammansatta deter-
minativer bildas af alla slag, och motsvaras då af rela-
tivet Som. T. ex. Så långt, som — Så snart,
som — Såväl, som — Så mycket, som — Så
vida, som o. s. v.

Denna partikel Så visar sig hafva likhet i bemär-
kelsen med pronomen determinativum ; ja, den nyttjas

Post ea, quam.

Posteaquam.

Postquani.

Vanligast tileslutes determinativet : t. ex. (ibi} ubi; {tinn) CUm •
{toties) quoties ; {itd) ut} {idcirco') quod ; (eo) quo ; (tantum)
quantum) o. «. v.
90

helt och hållet att repräsentera ett «ådant. Månne det
derföre icke härleder sig från det Isländska defectiva
pronomen Sa Su, hvilket också nyttjas att complettera
pronomen determinativum paf? Att detta Sa, Su använ-
des determinatift, visa de högst vanliga talesätten Sa er
(Han som), Su er (Hon som); t. ex. fmr var konungs
dottir su, er han hafdi hugh a.

Bestämning af Orsaken.

Du dör af den orsak, af h vil ken han dötü
Du dör deraf, h var af han dött.

Du dör, deraf han dött.

Du kommer för den orsak, att han kommit.
Du kommer för det, att han kommit.

Du kommer förty, att han har kommit.
Du kommer ty, att han har kommit.
Du kommer, ty han har kommit.

Detta ty skall noga skiljas från demonstrativet Ty
(t. ex. Gud är god ; ty tröstar jag på honom). — I äl-
dre skrifter utmärktes alltid determinativet Ty genom ett
sedermera uteslutet att. Uti Isländskan t. ex. hette det
verkligen i ett ord sammandraget pviat. I Vestgöta-la-
gen nyttjas i st. f. py at (s. 3), och i Konunga-sty-
relsen står alltid Ty at, då det är determinatift; men
blott Ty, då det är demonstratift. Ordet sjelft är up-
penbarligen neutr. dat. singul. pvi af determinativet

Bestämning af Myckenheten.

Jag får den myckenhet, hvilken du har.

Jag får så mycket, som du har.

Jag får, så mycket du har.

Han åt till den obetydlighet, att han svälte.

Han åt så litet, att han svälte.
100

Här, liksom vid bestämningar af antal, finnas ej
enkla determinativa pronominal-partiklar i Svenskan. La-
tinet har sitt Tantum, Quantum.

Bestämning till Villkoret.	oi

Det sker iden händelse, att han vill.

Det sker så vida, att han vill.

Det sker, så vida han vill.

Det sker i den enda händelse, att han vill.
Det sker endast, att han vill.
Det sker, endast han vill.

Partikeln O m synes i sig innesluta både det deter-
minativa och relativa elementet. Torde dock egentligen
höra till det sednârè.

Bestämning till Medgjfvande.

Han gick utan att akta det, att han var trött.
Han gick oaktad t, att han var trött.
Han gick, o a k t a d t han var trött.

Hän kom emot det, att han icke ville komma.
Hän kom ändock, att han icke ville.
Han kom, ändock han icke ville.

Partiklarna Ändå, Ändock nyttjas nu mera van-
ligen demopstratift ; men fordom ofta determinatift. T.
ex. en fio, at (Vestgöta- lagen s. 234) eller förkortade
po at (s. 5) po# (s. 210). Ordet Ändå, Ändock
(förkort. Do ek) synes vara sammansatt af en eller œn
(mahända af an^ utan) och po af determinativet pn#.

And. Frvxejll.
101

OM RÄTTA BETYDELSEN AF TIV AD MAN
KALLAR ÄSTHETIK, BETRAKTADT SÄSOM

FÖREMAL FÖR AKADEMISK

UNDERVISNING

To be, cr not to be

— that is the question.

Ijifves ej ett skönare ämne for betraktelse, än
sjelfva det Sköna: så gifves ock ej ett mera loc-
kande ämne för vetenskaplig uppmärksamhet, än den a-
skådning, som just i detta Sköna har sitt innehåll. Insågo
man allmännare, hvad nämnda åskådning innebär, så
skulle allmännare deltagande omfatta den kunskaps-art,
som utreder dess begrepp, fastställer dess synpunkt, ordnar
och bedömmer dess gestalter. Sadan är den uppgift,
hvars lösning Ästhetiken gjort till sin bestämmelse. I
mån af sin utbildning, är hon alltså en vetenskap dels
om Skönhetens idee eller eviga förnuft-begrepp, dels

•) Sedan denna afhandling skrefs, har niistan ett år förflutit. Vid
trÿckningeii har Förf, ingenting funnit att ändra i afseende på innehål-
let • men väl åtskilligt i afseende på framställningen. Trägna och fler-
faldiga ämbets-göromål liafva icke tillåtit, att för denna gång gifva en
bättre. Meningen af det hela torde dock vara tillräckligt klar, om ock
vissa detaljer ännn behöfva nogare bestämmas och förtydligas. — För-
öfrigt hoppas vi ej synnerligen, alt samtiden skall taga dess ämne
i öfvervägahde. Tilläfventyrs torde framtiden tycka, att inan deiu-
tinnan hade med all billighet kunnat gå den i förväg.
102

em de skepnader, genom hvilka denna idee gör Naturen
i allmänhet och Konsten i synnerhet till sin spegelbild*

Men första villkoret för gestalters skönhet är de-
ras sinnlighet; hvarmed vi här mena, deras egenskap
att vara föremal för sinnlig uppfattning. Det är just ur
sinnlighets-föreställningen, eller ur den sinnliga åskåd-
ningen, som skönhets-föreställningen utvecklar sig. Denna
sednare, hvad är den väl annat, än det högsta tillstånd af
fullkomlighet, hvartill sinnlig åskådning möjligen kan adlas
eller upphöjas? Icke utan skäl har derföre Ästhetiken
lånat sitt namn från det ord *), som i grekiskan beteck-
nar sinnlig varseblifning och varseblifnings-förmåga. Hon
är i sjelfva verket en lära om Sinnlighet; men om skön
sinnlighet, eller ont sinnligheten såsom skön.

Ofverskådar man sinnlighetens rymd från den höga
ståndpunkt, för hvilken verlden visar sig i sin helhet;
så företer hon, i och med detsamma, ett enda, i oaf-
brutet lif och sammanhang utbildadt verk af den fullkom-
ligaste konst; och denna hennes allmänna egenskap trä-
der oss då öfverallt till mötes. Betraktelsen, uteslutan-
de af denna egenskap uppfylld, ser då öfverallt intet
annat, än skönhet; hela sinnlighetens mångfald samman-
stämmer i att uttrycka den. Sprider man åter sina blic-
kar bland det mångfaldiga såsom sådant, och granskar
det stycke för stycke: så upptäckes, att den sinnliga
mångfalden är skön endast i vissa delar, och att alltså
äfven gifs en sinnlighet, som icke är skön. Huru sko-
la dessa motsatta uppfattnings-sätt med hvarandra för-
likas?

Tvifvelsutan blott genom den insigt, att sjelfva
söndringen i sköna och osköna delar är ett grundvill-
103

kor, hvarförulan det helas skönhet, sasom sadan, icko
skulle i och för någon mensklig åskådning kunna fram-
träda. De delar, som vi kalla fula, förhålla sig till de
andra så, att de befrämja just egentligheien af det ut-
tryck, hvarigenom, i dessa, det Sköna uppenbarar sig.
Men förhålla de sig så i afseende på enhvar af dessa
delar särskildt, så är deras förhållande detsamma äfven
i afseende på skönhets-uttryckets hela utsträckning, eller
hela dess formrika sammanfattning. De äro, sa till vi-
da, sjelfva upptagna inom skönhetens omfång; ehuru de
icke dessmindre, sedda i och lör sig sjelfva, blotta ful-
heten såsom ful, eller framte hennes obehagligt utmär-
kande egenhet. — Någon torde invända, att det Fula
icke alltid kan anses vara blott en ringare grad af
Skönt; det gifves (kan man säga) ett Fult, som onekli-
gen är det Skönas afgjorda motsats, och som derföre
bekämpar detta med hätsk fiendtlighet. Vi svara da,
att ett sådant Fult visserligen af oss erkännes — det är
sinnbilden af det Ondas uråldriga inbrott i det Godas
skapelse: men att äfven detta Fula (det Stygga, enligt
Ehrensvärds benämning) är, på sitt vis, en bestånds-
del af den harmoni, hvaremot det strider. Dess disso-
nanser upplösas nämligen oupphörligt i denna harmoni,
och det förvandlas alltså, emot sin vilja, till ett blott
villkor för åskådligheten af det Skönas oändliga seger.

Exempelvis må erinras om den raphaeliska mål-
ning, som föreställer den på Satan trampande Michael.
Det Stygga, skildradt i all sin vedervärdighet, upproriskt
mot de himmelska krafter, hvilka det hos sig till hel-
vetiska vanställt, är der en så väsendtlig beståndsdel
af taflans ästhetiska helhet, att det utgör hennes andia
hufvudperson. Det upplyftande intryck, som man erfar
vid anblicken af detta slut på striden mellan himmel
104

och afgrund, — beror det icke just pä skarpan af de
motsatta krafternas oförenlighet? Men oförenligt mot-
satta vore de icke, om ej den besegrades gestalt vore
lika visst en i sig sjelf stygg, som den segrandes är
en i sig sjelf skön. Och likafullt vore taflans grund-
begrepp blott halft, utan den förra! — Om än icke öf-
verallt med denna skärpa framställd, genomgår dock öf-
verallt motsatsen mellan Skönt och Oskönt hela lifvets
mangfald pa det vis, att der den icke frivilligt har ord-
nat sig under Skönhets-Idecns enhet, är den mot sin af-
sigt af henne beherrskad : antingen sinneverlden betrak-
tas i sina delar, af hvilka somliga synas fagra, andra
fula; eller i sin helhet, der äfven de fula delarne uttryc-
ka en fägring, som väl ingalunda är deras egen, men
likafullt tillhör dem i den egenskap, hvarigenom de bi-
draga till Ideens åskådlighet. I förra fallet skärskådar
man sinneverlden såsom en delbar mångfald , i sednare
fallet öfverskådar man henne såsom ett harmoniskt helt.
Dock är det, som ger oss skönhetens intryck, äfven i
förra fallet ingenting annat, än just detta hela; _____- e-
huru hopfattadt i vissa (sa eller så) individualiserade sam-
mandrag.

Men hvarifrån erhålla vissa sinnliga föremål, fram-
för andra, egenskapen af sköna? Hvad är egentligen
det, som utgör denna egenskap, eller som i densamma
innebäres och uttryckes?

Att försöka något svar på dessa frågor, är icke här
var afsigt. De antydningar derom, som i det följande
torde forekomtna , åsyfta för denna gång ett mera inskränkt
dndamaL Utan att med slik utförlighet afhandla det
SkonaS vetenskapliga uppfattning och tydning, hoppas
vi kunna ådagalägga, huru oumbärligt den äslhetiska
105

kunskaps-arten ingår i allt sännt begrepp om akademiskt
studium och akademisk bildning. Bringa vi någon läsare
till insigt häraf, eller stadfästa vi någon i en sådan in-
sigt, så har denna uppsats icke förgäfves blifvit skrifven.

Härvid är klart, att Ästhetikens förhållande till Uni-
versitets-väsendet öfverhnfvud, eller till det ursprungliga
giund-begreppet af Universitet, först och främst tages i
ompröfning. Men vid blotta allmänna utredningen af det-
ta förhållande ämna vi ej stanna. En särskild använd-
ning på våra inhemska universitets-inrättningar synes,
mer än någonsin, i detta ögonblick sjelfmant erbjuda
sig. Sedan man nämligen insett olämpligheten af den
förening, hvarigenom, vid Sveriges båda universiteter,
Bibliothekarierne voro tillika Professorer i Ästhetik: se-
dan man erkannt, att en slik förening, åtminstone nu-
mera , innefattar fordringar och pligter, dem omöjligt en
och samma person kan uppfylla: så har i fråga kommit,
att begagna det tillfälle, som blifvit öppnadt, till en än-
damåls-enlig organisation af den ästhetiska lärare-befatt-
ningen; eller att med dess fortfarande förknippa sådana
villkor, som försäkra den om utrymme för sin verksam-
het, om inre frihet och yttre sjelfbestånd. Men syn-
punkten för denna frågas behandlande och afgörando be-
ror på den föreställning, som man hyser om sjelfva det
ifrågavarande läro-ämnet. Äger det den betydelse och
nödvändighet, att universitetets organism, i fall det
frånskiljes, är i högsta grad bristfällig, och den aka-
demiska bildningen i högsta grad ofullständig'? Eller är
det en öfverflöds-vara, som universitetet ganska väl kan
vara förutan, ända tills intet annat vigtigare behof åter-
står oafhjelpt? —- livad man tänker om ästhetiska stu-
dier, sammanhänger på det närmaste med hvad man
tänker om akademiska studier i allmänhet. Det är det-
tn, Koni bfistämmer, om man, i förevarande fall, föreslår
goda mesurer, eller inga mesurer, eller halfva mesurer;
hviiket sista vi anse för det sämsta, i alla möjliga fall,
och således älven i detta.

Möjligen låter sig visas, att sjelfva begreppet Uni-
versitet, eller det begrepp som för hvarje universitet
ligger till grund, från begynnelsen innefattar en så
djupt i sitt väsende rotad ästhetisk beståndsdel, att det
skulle förneka sig sjelft, i samma stund det kunde för-
neka denna. Möjligen låter sig visas, att det jemväl
för denna beståndsdel ovillkorligen fordrar lika rättig-
het till fri utbildning, som för alla sina öfriga. Möj-
ligen låter sig alltså visas, att en på sjelfständig fot in-
rättad ästhetisk Profession står i oupplösligt samband
med våra universiteters ändamål och ära. Men derefter
spörja vi; böra icke, inför denna från ide en utgående
ovillkorliga fordran, alla de betänkligheter försvinna,
som förutsätta giltigheten af någon lägre synpunkt, än
ideens egen i

Bland de åtskilliga sanningar, som i våra dagar
alltför mycket varit på väg att glömmas, intager det rät-
ta begreppet om Universitet onekligen ett af första
rummen. Det vanligaste obegreppet derom är, att anse
universiteterna för blotta ämbetsmanna-skolor ; gagneliga
endast i den mån, som de äro detta, men onyttiga,—
om icke rentaf skadliga, — i allt hvad de äro mer, eller
i hvarje syftning, som sträcker sig längre och högre. Vi
behÖfva här hvarken bekämpa denna skumsynthet, eller på-
minna om de bedrofliga inflytelser, som den mer och mer har
lyckats utöfva. Så väl i ena , som andra fallet, hafva
män af snille och kunskap gjort »in pligt; man höre
dem ! 1 ’
107

Men föga bättre än detta o-begrepp, Ör det icke
mindre vanliga half-begrepp, som ej i universiteterna ser
något annat, än undervisnings-anstalter. Må man ock
vid den undervisning, som af dem äskas, lästa en
mera vetenskaplig, en af sakallade praktiska syftemål
mera oberoende bemärkelse; man har ändock fattat sa-
ken blott till hälften. Det är icke nog, att öfversätta
ordet Universitet med hög-skola; det vore tid, att all-
männare besinna, hvad denna öfversättning egentligen
innebär. I sitt fulla, sitt verkliga begrepp, är Univer-
sitet ettså beskaffadt vetenskapligt samfund, som äger
att framför allt annat sysselsätta sig med vetenskaperna
i och för sig sjelfva, eller att befrämja vetenskapernas
fullkomnande. Detta är dess första skyldighet. Att
befrämja deras meddelande, är dess andra. Men
då den gamla sanningen : doctiido dii citnuc, ingen-
städs erfares lifligare, än i ett dylikt samfund: sa för-
stås, att sjelfva fullkomnandet uppfordrar till meddelan-
de, eller innehåller meddelandets nödvändighet. Detta
åter kan vara dels medelbart, dels omedelbart. Det o-
medelbara meddelandet utgör hvad man kallar Under-
visning.

Ur denna synpunkt betraktade sig Universiteterna
vid sin upprinnelse ; och hvarje gång, när deras ursprung-
liga anda beherrskar dem, återvänder alltid samma syn-
punkt. Hvart och ett Universitet är bade en Aeten-
skaps-anstalt och en Undervisnings-anstalt. Sasom an-
stalt för Vetenskap åsyftar det, att genom en allsidig
förening af kunskapsmän utbilda den allsidiga förnuft-jn-
sigt, till hvars fullbordan det vetenskapliga lifvet i hvar-
je sin rigtning sträfvar. Såsom anstalt för Undervisning
åsyftar det, att genom de lärare-pligter, som det aläg-
ger dessa kunskapsmän» öppna för hvarje vettgirig en
108

möjlighet till forvärfvande af den själsodling, sotn från
en sådan samverkan af andliga krafter sjelfnödvändigt
sprides. Hvad som är blott Vetenskaps-anstalt, är Aka-
demi; hvad som är blott Undervisnings-anstalt, är
^kola. Genom sin nyss framställda tvåsidighet skiljer
sig Universitetet från dem bägge. Det omfattar, på en*
gang, ändamålet af den förstnämnda och syftemålet af
den sistnämnda. Det försmår visserligen icke namnet
Akademi: men betjenar det sig deraf, så har det alltid
i S’gte ordets äldsta —• eller platoniska — mening,
och erkänner ingen annan bildning för ”akademisk,” än
den, som med denna mening Öfverensstämmer. Derförc
kan det inom sin omedelbara verkningskrets ej upptaga
andra ynglingar än dem, som redan annorstädes fullän-
dat alla blott elementära studier *). Men till så utrusta-

*) Att det i följd af sitt begrepp ej kan upptaga andra, innebär
tydligen , att det ej b ö r upptaga andra. En af de väseudiligaste för-
battriogar vid våra universiteter vore en endamåls-euligt inrättad Stu-
dcnt-Lxameu. Genom en sådan skulle fyra hufvudsakliga fördelar vin-
nas: ij Att inan erholle en Student-corps, som mer allmänneligen mot-
svarade sitt namn; 2) att mycket annat examinerande blefve öfverflö-
digt ; 3) att de anbefallda föreläsningarna kunde göras till verkligt
akademiska, utan fara, att antingen hållas för auditoriernas väggar,
eller för åhörare, af hvilka större delen, i brist på nödig underbyggnad,
ej förstår det som afhandlas ; andtligen 4) att lärarne, hvilka dock sä
högljudt Uppmanas att ådagalägga sm vetenskapliga verksamhet genom
litterära produetioner, ej beröfvades den lifïiga eggelse dertill, som lig-
ger i lyckan alt se sig äga ett Publicum. Vill man rimligtvis af pro-
fessorerue begära, att de skola utmärka sig genom författarskap, eller
oftare, an nu sker, genom skrifter meddela sig åt en större allmänhet?
Välan: yrke man då icke längre på fasthållandet och fortsättandet af det
mechanuka system, som med alla sina controller ingenting annat uträttar,
än att göra de äldre akademiska medborgarne till skolmästare, liksom
de yngre till skolgossar, och fördömma de förra till ett oupphörligt
lax-föihörande , liksom de sednare till ett oupphörligt läx-lasande! ——
Åtskilligt kundfe tilläggas, i fall rummet så medgåfve, om en myckenhet
109

de ynglingar träder Universitetet i det förhållande, hvar-
af det tidigt erhöll sitt utmärkande namn : såsom till sitt
väsende en universitaf litt er ar um y och till sin form
en Universität magistrorum et scholarium.

Det var en fri nödvändighet, eller ett sjelfstan-
digt kunskaps-behof, som gaf anledningen till Luivmsi-
teternas uppkomst; de organiserade sig ursprungligen af
egen drift och vilja, utan att någon yttre makt befallde
det eller blandade sig deri. Men den vigtiga betydel-
se, som dylika vetenskapliga samhällen niaste aga
för det stora politiska samhället, kunde ej långe una-
fi.illa detta sistnämndas uppmärksamhet. Innan kort fann
Staten dem vara högst väsendtliga functioner i systemet
af sitt lif, samt erkände dem högtidligen sasom sadana.
Mer och mer öfvertygade sig innehafvarne af dess makt,
att det vidsträckta undoryisnings-tillfålle, som «armed
var beredt åt dess kunskaps-älskande ungdom, bordo
pa allt vis befordras till fullständig utveckling. Men de
gingo, med största skäl, än längre: de öivertygaue sig,
att de offentliga befattningar, på hvilka Staten i sin egen-
skap af Stat lägger någon hufvud-vigt, borde anförtros
endast åt sådana män, som vid Universlteterna iikegnat
sig åtminstone någon andel af vetenskaplig sjalsodung.
De insågo nämligen, att dessa samfund visserligen å^yj-
tade lärdom, betraktad i allmänhet sasom ett iunad
af kunskaper : men att de framförallt åsyftade bildning,
eller en behörig sammanstämning, en lefvande och frukt-
bärande sammansmältning af de förvårfvade kunskaper-
na, både sins emellan och med menniskonaturens samt-
liga förmögenheter. Ty endast härigenom danas man till

andra bestyr, med auetorliga värf rakt olikartade ; hvilka, tillsammantagu
med det förutnämnda, åstadkomma, att just de, som skulle företrä-
desvis lefva i och för Litteratur, snarare få lefva i och för alll annat.
110

•tt bildligt uttryck af menniskans rätta väsende : och detta
heter med skäl att bild as , — eller göras till en så
beskaffad bild, d. v. s. ett så beskaffadt organiskt helt,
att menniskans heliga Urbild der genomskiner det minsta,
liksom det största, af sin liknelse. Ett organiskt, i alla
sina delar slutet och sammanstämmande helt, utgör just
hvad vart sprak kallar Bild ; deraf kommer Bildning;
och om vi nyss rigtigt angåfvo det ordets begrepp, så
torde man erkänna, att Cultur, i högre bemärkelse, ej
kan med något motsvarigare öfversättas. Bildning är
förenbar med alla grader af Lärdom, och alltså äfven
med de ringare; ty den är i menniskans andliga skepnad
detsamma, som sann form är i hennes sinnliga; närvaron
af den plastik, som utvecklar, afmåttar, sammangjuter
de mångfaldiga beståndsdelarna till ett helt af ädelhet
och behag. Lärdom utan bildning är, om icke alltid
ett själlöst pedanteri, dock alltid en stel massa, ett oupp-
lifvadt råämne, eller (i bästa fallet) en ensidig kun-
skaps-rigtning; som visserligen, äfven i slik egenskap,
befrämjar all forsknings högsta mål, men medvetslöst,
eller drifven, liken blind naturkraft, af lagar som Öfver-
stiga dess fattningskrets. Bildning utgör fördenskull just
prägeln af Det, som i all mensklig diktan och traktan
är det äkta menskliga. Att vara ett rent uttryck af det-
ta, är icke blott den enskilda menniskans högsta uppgift;
det är äfven Samhällets; och hvad är Samhället annat,
än ett mennisko-individuum i största dimension? Men in-
gen bildning är verklig, som icke är i någon mån ve-
tenskaplig, eller som icke förutsätter ett visst mått af kun-
skaper: ty blott genom kunskap utvidgas förståndet, och
bildning är ej tänkbar utan ett stort och fritt förstånd.
Likaså kan intet kunskaps-mått rättvisligen för ett sådant
anses, om det icke åtminstone omfattar så mycket, att
en möjlighet för bildning, och alltså jemväl för till-
Ill

växt i bildning, är med säkerhet deruti gifven. Det är
nämligen blott kunskapernas och själskialternas lefvande
sammanstänming till harmonisk mensklighets-bild, som
förlänar egentligt värde ät hvarje sedermera vunnen för-
kofran i någon särskild insigt eller skicklighet.

Sådan var, å ena sidan, Universiteternas egen före-
ställning om förhållandet mellan Kunskap och Bildning;
sådan, å andra sidan, den öfvertygelse, i följd hvaraf
Staten ganska tidigt gaf dem det uppdrag, att älven till
dess tjenstemanna-behof sträcka sin välgörande verksam-
het. Det blef dem anbefalldt och ombetrodt, att dels
noggrannt vårda, dels efter omständigheterna utvidga det
vetenskapliga odlings-matt, hvilket Staten fastade sasom
ett oeftergifligt tillträdes-villkor vid hvarje vigtigare plats
i sin tjenst *). Naturligtvis måste härigenom Universite-
terna ständigt djupare och djupare ingripa i Nationernas
andliga lif; national-bildningen erhöll i dem, och äger i
dem ännu, sina egentliga medel- och ljus-punkter.

Ingen tycks vilja neka (åtminstone uppenbart), att
i det vetenskapliga hela, som hvart och ett universitet
repräsenterar eller bör repräsentera, den humanisti-
ska beståndsdelen intager en plats af högsta betydenhet.
Man erkänner, att det är just han, som gör bildningen
till bildning, eller som hos kunskaps-ägaren gifver det
lefvande uttrycket af en harmoniskt ordnad själ. De
bemödanden, hvilka vi kalla humanistiska, beteckna just

•) Äfven den fördom, som ville, i det längsta, från detta tillträdes-
villkor undandraga den militäriska tjenstemanna-banan, synes mer och
mer försvinna. Man ser, att till och med i den stat ( Preussen ),
hvilken är mest och bäst på krigisk fot inrättad, utmärkt vigt
lagges derpå, att de, som i officers-corpsen upptagas, äga åtminstone en
viss (ofta ganska betydlig) andel al akademisk bildning.
112

det slags andliga krafter, som rakt sträfva at detta syf-
temål. Man finner alltsa, att den akademiska bildning
vore ett oting, i hvilken icke nyssnämnda beståndsdel
väsendtligen innebtues. Är det möjligt, att någon icke
tror detsamma gälla om den ästhetiska, som utgör den
förras concretåsté skepnad ? — 1 slikt fall motsäger
man sig sjelr, eller ock förstår man ej ett grand af sa-
kens beskaffenhet. Man anar då ej, hvilka krafter be-
herrska sjelfva det innersta af den bildning, som univer-
sitets-inrättpingen har till afsigt att befrämja; man anar
då ej, att begreppet Universitet skulle i grunden upphäf-
va sig sjelft, saframt det ur sin omkrets frånskilde det
ästhetiska läro-ämnet; man anar slutligen ej, att Staten
sjelf omöjligen kan vara belåten med ett slikt frånskil-
jande.

------------

Detta läro-ämne är, till sin natur, af en fyrfaldig
art; det yttrar sig fördenskull hufvudsakligen under fyra
skepnader. Genom den första omfattar det Vitterhe-
tens rymd; genom don andra omfattar det Konstens,
hvilken omedelbart kriaggränsar den förstnämnda; genom
den tredje sammanfattar det dessa bägge rymder i Hu-
manitetens, hvilken det historiskt öfverskådar, eller
hvars historiska innehåll det framställer. Humanitetens
historia är, i och med detsamma, den menskliga Cultu-
re n s ; d. v. s. Litteratur- och Konst-historien, uppfattad
o c h b e h a n d 1 a d i c u 11 u r-h i storis k betydelse. Men
icke nog härmed : det ästhetiska läro-ämnet kan tillika refle-
etera öfver sin enhet, eller öfver den egenskap, att i
alla dessa yttringar vara ett och samma ämne. I sitt
fjerde yttringssätt är det alltså en fullständig besinning
Öfver sig sjelft, hvarigenom det upphöjer sig till en
vetenskaplig betraktelse af sin natur och verksamhet.
Men härigenom upphöjer det sig till en kunskaps-art,
113

som numera är icke blott historisk. Den är nu jemväl
en philosophisk, som uppdagar ideen af sin verksam-
hets object. Detta object är mensklighetens och verldens
form, sådan, som den är gifven i den fullkomliga sinn-
lighets-föreställning, hvilken vi kalla åskådningen af det
Sköna. Att uppdaga ideen af denna form, är att uppda-
ga ideen af det Sköna. Men skall det Sköna betrak-
tas i sin idee, och icke blotti sina phänomener : sa tor-
dras härtill, att uppdaga denna idees förhallande till för-
nuftets öfriga ideer, samt först och främst till den, som
är alla Ideers Idee, och i denna egenskap hela förnuft-
lifvets eviga urbild *). Först härigenom fulländar sig
läran om Vitterhet, Konst och Humanitet till en särskild
vetenskap; för hvilken (sasom redan blifvit anmärkt)

*) Man märker, att ordet Idee har för oss en helt annan bety-
delse, än den i hvardagsspråket vanliga. Vi nyttja det i dess fordna
platoniska, som, alltsedan Kants tid, mer och mer blifvit i sina rät-
tigheter återställd. Hvarken hos Wolfianer eller Lockianer var någon
qvarlefva från denna betydelse öfrig. Desto lättare kom man, i det
alldagliga språkbruket, ändtligen derhän , att man tilldelade namnet Idee
ej blott åt föreställning och begrepp öfverlmfvud, ulan jemväl åt en
ungefärlig föreställning, ett obestämdt begrepp, ett löst infall, ett för-
fluget hugskott. Men detta språkbruk är så mycket mera felaktigt, som
de föreställningar, hvilka från begynnelsen med nyssnämnda ord be-
tecknades , utgöra ett alldeles eget slag. Då nämligen alla andra före-
ställningar hämta sitt upphof och sitt innehåll ur den erfarenhet, som
för våra yttre sinnen sammansätter sig af tidens och rummets mångar-
tade varseblifningar: så är Idee en sådan föreställning, som hämtar
upphofvet och innehållet ur själens ursprungliga väsende. Äf-
ven det Skönas idee är en sådan, och det är endast i kraft af en ur-
sprunglig själs-föreställning, som sinnliga intryck erhalla skönhetens e~
genskap. Träffa vi bland våra läsare någon, som ej i sitt eget inre
upptäckt, att dylika föreställningar verkligen finnas: sa bjuda vi ej tillj
alt för honom göra oss begripliga ; för hoilom är Ästhetiken lika till-
sluten , som Philosophien.

Svea XIII: 1.

8.
114

den vanliga benämningen Ästhetik må af det skäl bi-
behållas, att den är en kunskap om Sinnlighet, — näm-
ligen i afseende på dennas egenskap af skön eller oskön.
Men skönhet äger Sinnligheten blott så till vida, som hon
i åskådningen motsvarar sin Idee, eller uttrycker den-
samma; det är fördenskull blott en idealisk sinnlig-
het, som förtjenar benämningen skön. I alla sina ytt-
ringar är det Sköna sinnlighetens ur-form; det
friska Sinnliga, eller Sinnligheten sådan, som hon
ursprungligen var och ämnades att vara. — Äfven i si-
na negativa yttringar (det Ironiska, det Komiska) gör
Skönheten denna egenskap gällande; genom det upplös-
nings-tillstånd, hvari hon der försätter den o-form, som
för den hvardagliga varseblifningen öfvertäcker och bort-
skymmer henne. Att denna varseblifning uppfattar blot-
ta skuggan af tingens förhållanden, låter sig på flera-
handa sätt bevisas; den ästhetiska bevisningen sker i
och genom det Löjliga. Skenbart åt sig sjelfva öfver-
låtna ändlighets-gestalter blotta der, under inbillningen
att vara något högst väsendtligt och förträffligt, sina kraf-
ters omotsvarighet till slika anspråk. De blotta dyme-
delst sitt intet, och framställa det i en brokigt spe-
lande formlöshet, från hvilken de medvetslöst hänvisa
på den form, till hvars aftryck de sinnliga tingen ur-
sprungligen bestämdes.

Är nu Ästhetiken, i sin hela omfattning, en kun-
skap om denna form, och utgör densamma just det, som
vi kalla Skönt eller Skönhet: så följer, att den ästheti-
ska kunskaps-arten, såsom forskande efter ideen af tin-
gens form eller organism (det Sköna), är en af Philo-
sophiens hufvud-afdelningar; vidare, att hon, såsom så-
dan, är en ingalunda mindre vigtig, än Metaphysiken,
som forskar efter ideen af tingens väsen da (det Sanna,
115

det Verkliga, det Lefvande), och Ethiken, gom forskar
efter ideen af deras ändamål (det Rätta, det Goda,
det Heliga). Några tyckas påstå, att Ästhetiken är en
blott små-detalj af Metaphysikens function, ett litet capi-
tel af den såkallade Theoretiska Philosophien; i denna
inrymmes hon alltså, enligt deras tanka, med all he-
qvämlighet, liksom en episod eller episodisk tillämpning.
Af det anförda må slutas, huruvida denna tanka är rim-
lig. Det Sköna är lika visst, som det Sanna och det
Goda, en Idee; det vill säga: en i ett evigt begrepp
uppgående evig åskådning. Vetenskapen om det Sköna
har derföre samma sjelfständiga rang, som vetenskaper-
na om det Sanna, och Goda; hon är dem i ämnets hög-
het och rikedom fullkomligt jemnlik. — Men innebär
hon ej då tillika en påtaglig nödvändighet, att behand-
las lika utförligt, som de? Och är detta tänkbart, så-
framt man ej åt behandlingen förunnar ett fritt och eget
område ?

Emellan de skepnader, i hvilka Philosophien yttrar
sig såsom Metaphysik och Ethik, befinna sig två an-
dra, lika mycket tillhörande den praktiska regionen,
som den theoretiska, och tvärtom; de utgöra derföre de
berörings-punkter och communications-länkar, genom hvil-
ka de förstnämnda, på ett ömsesidigt lifgifvande sätt,
mötas och i hvarandra öfvergå. Af dessa förmedlande
skepnader är Ästhetiken den ena. Den andra är
T heologiken; eller den speculativa Theologien, Re-
ligionsläran tagen i philosophisk betydelse. Den för-
ra , såsom en lära om Skönhet och Skönhet s-b i 1 d-
ning (Konst, Humanitet), är en lära om den i och för
sjelfva den sinnliga åskådningen framträdande all-fornt,
i hvilken motsatsen mellan lifvets physiska och psychiska
former är harmoniskt upplöst. Denna enhet är väl
116

icke den högsta; men den är en bild för sinnet, en
sinnebild af den högsta. Inom en innerligare krets
af lif är motsatsen mellan det p hy si ska och det psy-
chiska upphöjd till en motsats mellan det legala och
det moraliska. Den högsta enheten är den, i hvilken
denna sednare motsats upplöses; — kort sagdt: enheten
af Nödvändighet och Frihet. Först i och genom denna
enhet, hvars namn är Kärlek, uppenbarar sig det eviga
Sanna såsom Gudomligt; i ordets positivaste och con-
eretaste mening. Theologiken är läran om detta Gu-
domliga, och om dess personliga förhållande till Menni-
skan; hvars högsta uppgift är att bildas till gudom-
lighet eller gud-enlighet (Religion, Divinitet). Theo-
logiken står till Philosophiens öfriga discipliner idet för-
hållande, att hon i sig uppfattar och omfattar resultatet
af dem alla, samt dymedelst utgör Philosophiens fullän-
dade systematiska afslutning. Hon fullbordar specificatio-
nen af det innehåll, hvaraf Logiken, såsom Philosophi-
ens inledning och inethod-lära, uppgifver det allmänna
schemat. Men i och genom den form, hvari det evigt
Sanna uppenbarar sig såsom Skönt, framställer det en
Symbol af den egenskap, i hvilken det är Gudomligt.
Hvad som särskiljer den poetiska och artistiska åskåd-
ningen från den religiösa, är endast den symboliska Cha-
rakteren. Menniskans själ har en sphär af krafter g e-
mensammed Naturens själ, och en annan gemen-
sam blott med Gud sjelf. Den förstnämnda Sphä-
ren är Phantasien; den sistnämnda är Viljan —
det omedelbaraste uttrycket af vår frihet och kär-
lek. Skillnaden mellan Ästhetiken och Theologiken beror
derpå, om contacts-punkten mellan det Gudomliga och
det Menskliga sökes och betraktas inom den förra Sphä-
ren, eller inom den sednare.
117

• Äfven det Sköna är alltså en af de eviga (och genom
sin evighet vei'kliga^ föreställningar, i hvilka det sig sjellt
förnimmande väsende, som i anledning af denna föinim-
nings-egenskap heter Förnuft, erfar sin gudomliga Ur-
bilds närvaro. Men det Sköna är sjelft en Urbild; näm-
ligen för det Sinnliga i allmänhet, eller föi alla i sinnlig
åskådning förnimmbara föremål. Att den kraft, som
inom denna sphär hufvudsakligen verkar, yttrar sig i ett
sy n b ar-görande eller f ö rsi n n 1 i ga nd e , ar i sjelfva
dess namn (qpai'raffia) bokstafligen antydt. Men det, som
här försinnligas, är ingenting annat, än sjelfva det Of-
versinnliga, det Idealiska. Andens renaste region, åt
hvilken Philosophien vänder sig i egenskap af Theologik,
gör denna visserligen till det innersta förrnedlings-bandet
mellan Speculationens theoretiska och praktiska delai.
men sådan är dock den region af Natur, at hvilken
Philosophien vänder sig i egenskap af Ästhetik, att hon
gör denna till en motsvarighet af nyssnämnda förmed-
lings-band. Förmedelst samma kraft, hvarigenom den
ästhetiska åskådningen ser i Naturen det Men sk li-
ga, ser den ock i Menskl igh e ten det Gudomli-
ga; det sednare, liksom det förra, meddelar sig at hen-
ne med symbolisk objectivitet. Det Sköna är dertöre
så väl i afseende pa Menniskans verld, som pa Natu-
rens, alla sinnliga föremåls rätta dager, eller up-
penbarelsen af deras rätta form-princip. Carricaturen
af denna formprincip utgör det Stygga.

Föremål, som för Ästhetiken framställa objectiviteten
af hennes idee, förekomma således visserligen redan i
Naturen; af det skäl, att Naturen, i sitt hela betrak-
tad, sjelf är ett sådant föremål. I egentligare matto
företer sig dock det Sköna inom kretsen af den verksam-
het, der dess gestalter frambringas genom Menniskans
118

egen handling; således inom Konsten, Vitterheten och
i allmänhet den Cultur, hvaraf ren humanitet utgör
central-begreppet. Hvarföre har benämningen ”humani-
stisk” blifvit tillerkänd åt hvar och en af denna Cul-
turs beståndsdelar? Hvarföre användes den företrädesvis
på den såkallade Vitterhetens? — Derföre, att Vitter-
heten mera omedelbart, än något annat slag af andlig
verksamhet, uttrycker det central-begrepp vi nyss om-
nämnt. Vitterhet kalla vi sammanfattningen af alla så-
dana själs-alstringar, som, då de för åskådningen fram-
träda i kunskap, tal, skrift eller sång, framställa och
anga menniskan sjelf, i hennes rena egenskap af
menniska. Denna egenskap är den fullständiga, harmoni-
ska, i hv ilken hon för sin omedelbara varseblifning
framstar sasom ett pa engang öfversinnligt och sinnligt,
men åfven inom sjelfva sinnligheten idealiskt väsende.
Deras t erKningskrets upptager icke blott en viss afsön-
drad rymd af menskliga kunskaps-förmågan : det är he-
la menniskan, som de hafva i sigte; hela menniskan,
som de intéressera. De äro humana i den bemärkel-
se, att de till innehåll och föremål hafva det Menskliga
sådant, som det framgår omedelbart ur menniskans bröst.
I denna sin omedelbarhet återspeglas det af Språket,
Historien, I oesien och de ur denna ursprungna öfriga
Konster; hviika derföre kallas fria, emedan Menniskan
i dem bemäktigar sig Naturens skönhet och upphöjer
den till sin.

Humanistiken (Litterœ j^rtesque Hu mani o res')
omfattar således just sjelfva hjertat af den till Mensk-
lighet förädlade, eller till Ande-lifvets grad upplyftade
Naturen. — Men liksom det Naturliga har sin urbild i
det Menskliga, så har det Menskliga sin urbild i det
Gudomliga. bade i Naturen och Menwkligheten är
in

det egentligen denna högsta urbild, som inifrån
ge nom skiner hvarje harmoniskt sinne-föremål. Men
framlyste han der med sin oförmildrade fullkomlighet:
så skulle hans ljus ej kunna uthärdas af dödliga blickar.
Det är Skönhetens egenskap, som förmildrar den
eviga Ideens uppenbarelse, och gör, att den antager en
phänomenisk organism till sin skepnad ; ty ehuru i den-
na organism det phänomeniska sjelft visserligen är ett
idealiskt, så är det icke dessmindre, i sina yttrings-me-
del, bundet vid ändlighetens lagar. Härigenom sker, att
Ideernas Idee, som i och för sig sjeif är en på oin-
skränkt vis fullkomlig, blifver ock en på oinskränkt vis
älsklig. Det intryck, som allt Skönt väcker, härle-
der sig innerst derifrån, att Ideens uppenbarelse i Skönhe-
tens form innehåller en sinnligt askadlig förening af
oinskränkt fullkomlighet och oinskränkt
älsklighet. Det Fullkomliga gifver sig ett 1 i k h e t s-t y c-
ke af det Ofullkomliga, och nedlåter sig derigenom till
detta (nämligen för att upplyfta det). Det är denna förening,
som all dikt och all konst, med eller utan medvetande derom,
uttrycker och vill uttrycka ; direct eller indirect; i det Sublima
och Ironiska äfven så väl, som i det omedelbart fram-
trädande Sköna. — Vi våga fördenskull säga, att den
ästhetiska åskådningens object, det Sköna i hela sin om-
fattning, är det Gudomliga sjelft; men såsom betiak-
tadt under synpunkten af Älskvärdt. Betraktadt under
slik synpunkt, är det Gudomliga naturligtvis ock det
högsta Älskvärda. Det, som i Metaphysiken gores till
föremål för begrepp och i Ethiken till föremal för pl ig t,
göres alltså i Ästhetiken, liksom i Religionsläran, till
föremål för kärlek; men för en kärlek, som är pas-
sion, —• eller som med en öfversinnlig böjelses vär-
ma förenar hela sinnlighetens hänförelse och tjusning.
120

Sådan är, i korthet framställd, beskaffenheten af det
élément , som utbildar sig inom den ästhetiska kunskaps-
artens område. Man ser, att, med undantag af det reli-
giösa, intet enda ingriper djupare i menniskans högsta
och heligaste interessen. Men man ser också, att det
sjelft har en lika religiös, som vetenskaplig och mora-
lisk betydelse. Först derigenom blir hvarje kunskaps-
lära tillgänglig, hvarje vishets-lära fruktbar, hvarje dygd-
lära lefvande, att det Sanna och Goda uppfattas såsom
Det, hvilket redan inom sjelfva Sinnlighetens horisont
är det ensamt Begärvärda. Såsom sådant är det Sköna
en symbol af Gudomligheten ; som der talar icke blott
till tanken, icke blott till viljan, icke blott tilltron, utan
till den åskådande bildhingskraft, hvars lifliga känsla
utgör själens helsa och gifver den spänstighet, hvarför-
utan ingen tanke, ingen vilja, ingen tro mäktar uppfylla
sin afsigt och bestämmelse.

Hvilken betydelse för det offentliga sam häll s-
lifvet måste vara förenad med denna vetenskapliga, mo-
raliska och religiösa, kan numera lätteligen inses. Det
ästhetiska elementets politiska inflytelse har också, i alla
tider af verklig cultur, varit erkänd af folkslagens Vise
och Styresmän. De apply stare bland desse Styresmän
hafva alltid begripit, att väckelsen och näringen af sin-
net för det Sköna innebär väckelsen och näringen af sin-
net för det Idealiska i allmänhet; — det vill säga:
sinnet för alla de eviga föreställningar, hvilkas energi
utgör grunden för hvarje stats värde, ära och sjelfbe-
stand. De hafva alltid begripit, huru litet det för Sta-
ten, såsom sådan, kunde vara likgiltigt, åt h v il k a
föremål dess unga medborgare, i passionernas lifligaste ål-
der, yända böjelsen att älska och beundra. Det är för-
denskull icke blott alla, tidehvarfs snillrikaste philoso-
121

_____________

pher, som yrkat, att all ädlare själsbildning nödräntllgt
måste börja med känslans riglande åt det Sköna, ^jeliva
de statsmakter, som repräsenterat de cultiverade folkslagen,
hafva likaledes insett, att hvar och en samfunds-inedlem
är ouppfostrad eller rå, när den ästhetiska åskad-
nin<*s4örmågan hos honom slumrar eller saknas. De
hafva härutinnan tänkt lika med Pwto, som i sjelfva
sin lära om Samhället angaf såsom det utmärkande kän-
netecknet på barbarer, att det, som han i ordets bok-
stafliga och ursprungliga betydelse kallade Musik, var
för dem främmande. Men också ansåg han Staten sje
för ingenting annat, än en uppfostrings-anstalt till den
fullkomligaste Humanitet; och deri hade han , tvifvelsutan»
ej orätt.

För enhvar, som känner det allmännaste af Cul-
turens och Litteraturens historia, är bekant, h\ilken
plats var i Grekernes och Romarnes läro-inrättningar,
ända uppifrån Pythagoreernes tid, inrymd åt den ästhe-
tiska beståndsdel, utan hvilken ingen uppfostran kallades
af dem ”liberal,” eller friborna ynglingar värdig. I
dessa inrättningar, liksom sedermera i Medeltidens ald-
sta skolor och högskolor, ingick den under namnen
Grammatik, Rhetorik och Musik, samt erkändes
för en i alla hänseenden oumbärlig. Sedermera, i den
mån, som de egentligen sakallade Universiteterna fiam-
skredo i sin utbildning, stiftades uttryckligen Professioner
i Vältalighet och Poesi. Dessa professioners befatt-
ning var, att sysselsätta sig med allt det, som vid dessa
stiftelsers tidpunkt ansågs utgöra det vigtigaste af den
ästhetiska eulturen. Detta innefattades da i Greklands och
Roms classiska Vitterhet. Men vid sidan af denna upp-
blomstrade småningom en ny-europeisk, som gjorde ett
eget värde och egna rättigheter gällande. i ill denna
omständighet kom en annan: att professorerne ide forn-
122

classiska Litteraturerna mer och mer, af allmänt kända
skäl, nödgades egna sin mesta omsorg och tid åt en un-
dervisning i dessa litteraturers språk, hvilken förut kun-
de påräknas vara (åtminstone till största delen) undan-
gjord vid de lägre läroverken. Följden af bägge om-
ständigheterna bief, att de Maktägande funno Humani-
stikens di recta yttring — den ästhetiska — behöfva
en särskild lärostol; på det att den verkningskrets,
som för de nyssnämnda professorerne var blifven för
vidsträckt, skulle ater kunna fyllas. Denna fyllnad var
ovillkorligt nödvändig, om Universiteterna skulle mot-
svara sitt grundbegrepp. Man märke nämligen noga, —
ehuru mangen vill glömma det, — att egenskapen af
philosophisk och humanistisk är den i dessa stif-
telser ursprungliga, eller den, som för alla de öfri-
ga ligger till grund; på samma vis, som Philosophien
är den kunskaps-art, ur hvilken alla andra hämtat sin upp-
rinnelse. I sednare tider hafva derföre, vid det ena
universitetet efter det andra, särskilda ästhetiska profes-
sioner blifvit inrättade; och det torde, numera, i Europa
näppligen gifves något enda, frejdadt för lefvande anda
och vetenskaplig betydenhet, der ej Ästhetiken, såsom
inneslutande på engång Vitterheten, Konsten, den huma-
nistiska Culturens Historia och den philosophiska Reflexio-
nen öfver allt detta, insetts vara både tillräckligt maktpålig-
gande och tillräckligt omfattande, för att fordra en egen
professor till sin vederbörliga behandling. Vi känna till
och med universiteter, der hvart och ett af dessa äm-
nen har sin professor. Man har vid alla dessa univer-
siteter hunnit öfvertyga sig, att den akademiska ungdo-
men till Philosophions, Philologiens och Historiens stu-
dium blott iden mån medför ett mottagande sinne, som
den medför ett ästhetiskt själs-behof, ett lifligt tycke för
det i Skönheten förenade Ädla och Milda. Det om-
123

I

dome, som med varm kärlek och klar sans urskiljer
det Vackra från det Fula, det Höga från det Låga, det
Älskvärda från det Retande, är invigningen till det om-
döme, som i al la förekommande fall urskiljer sanning från
bländverk, storhet från skryt, sak från flärd. Ja: man
har vid alla dessa universiteter hunnit öfvertyga sig, att
de välgörande verkningarne af en ästhetisk bildning
sträcka sig äfven utom de humanistiska kunskaps-arter-
nas krets, och att den vetenskapliga odlingen, jemväl i
sitt vidsträcktaste omfång betraktad, vinner derpå i alla
hänseenden. Hvad är t. ex. en Natur-kunskap, för hvar«
ögon den ästhetiska synpunkten är främmande?

——ö—

De gälla väl alltså ännu i sin fulla kraft, de skäl,
som förmådde en af våra snillrikaste Konungar, den för
Vitterhet och Konst så lifligt nitälskande Tredje Gustaf,
att anse vårt universitets inrättning för ganska bristfäl-
lig, så länge bildningens ästhetiska beståndsdel icke der
vore på sjelfständigt sätt uttryckt och verksam. Inom
Språk-professionerna kunde den, numera, blott i för-
bigående behandlas; och huru skulle man i dem, så-
framt man ville lyssna till förändrade tids-omständig-
heters kraf, inrymma den ny-europeiska vitterheten, den
till cultur-historia upphöjda litteratur-historien, den egent-
liga konstläran? Konungen beslöt, att afhjelpa denna
brist; han utnämnde, i sådan afsigt, den 8 Mars 1785
dåvarande Bibliothekarien, Neikter, till ”Professor i Vit-
terheten ,” eller till Professor Litt er arum Humaniorum,
såsom det på prælections-catalogen bief öfversatt. Uni-
versitetets Canzler, den odödlige Creutz, hade för Stu-
derande Ungdomens ”undervisning i Vitterhet” föreslagit
denna utväg. Konungen tillkännagaf honom sitt saintyc-
124





ke derlill i en den 8 Mars 178 5 utfärdad skrifvelse, som
utgör den ifragavarande Protessionens egentliga stift—
nings-urkund.

H

S I



%

Skärskådar inan detta Konunga-bref, hvari Canz-
leren underrättas om det skedda utnämnandet till Lä-
rare ”i b itterheten och de delar deraf, som han utför-
ligen omrört”: så finner man icke blott, att det i allmän-
het tillerkänner Vitterhets-läraren professorlig föreläsnings-
skyldighet och præsidii-ratt; utan ock, att det uttryckli-
gen förklarar egenskapen af Lärare i Vitterheten vara
en sadan , som gifver sin innehafvare ”säte och stämma
i Consistorio Academico och Philosophiska Faculteten,
med rättighet att, efter den vid Akademien fastställda
oidning, få tillträda de såkallade jnunera ambulatovia,
lika med de öfriga ordinarie Professorerne.” Det har
bhfiit pastadt, att allt detta innebar ingenting vidare,
än en personlig gunst bevisning för Neikteh. Ogrunden
deraf visar sig, när man besinnar, huru det i samma
konunga-bref heter uttryckligen, att nyssnämnda skyl-
digheter och rättigheter fästas icke allenast vid ”Akade-
miens närvarande Bibliothekarius,” utan äfven vid ”alla
dem, som efter honom komma till denna syssla.” Lika
uttryckligen sägesderock, att Konungen, som ”nogsamt
inser nödvändigheten af tillgång för den Studerande
Lngdomen till undervisning i Vitterheten,” har velat,
'till förekommande af saknad undervisning i en så nyt-
tig lärdomsgren,” vidtaga den föreslagna åtgärden, ”se-
dan Eloquentiæ et Poeseos Professorn ej kan med-
hinna, att, enligt hvad de Akademiska Constitutionerna
honom ålägga, de Studerande i Vitterheten handle-
da.” — Man ser af dessa utlåtelser lika klart, att den
konungslige Stiftaren ansåg sig hafva inrättat en verk-
lig och den Philosophiska Faculteten för alla tider till—

K




125

hörande Pröfessors-tjenst, som att han ansåg sig hnfva
denned öppnat möjligheten till ändamåls-enlig behandling
af ett i Akademiens Constitution er längesedan
upptaget och stadfästadt Järo-åmne Svailigen
torde väl alltså kunna nekas, att det ästhetiska lärare-
kallet är, i kraft af K. Gustaf den Tredjes beslut, ett
factiskt exsisterande P r o f e s s o r s-ä in b e t e : som
derföre ock, äfven från den historiska sidan betraktadt,
är berättigadt till fortfarande exsistens; åtminstone ända
till dess, att ett nytt Konunga-beslut uppliäfver det ganda.

Det redan anförda visar dessutom, huru föga Stif-
tarens mening var, såsom någre hafva föregilvit, att den
inrättade Professionens befattning skulle inskränka sig till
undervisning i den kunskapsgren , som betecknas med nam-
net Historia Litteraria (Lär dom s-Historia). Vill man se
detta föregifvande ännu fullständigare vederlagdt: så behöf-
ver man blott göra sig bekant med den till Consistorium
Academicum aflåtna Canzlers-skrifvelsen af den I 1 April
1785, hvari Creutz med mycken utförlighet och bestämd-
het specificerar den nya professors-befattningens föremål.
Denna sistnämnda skrifvelse utgör en utläggning eller
närmare förklaring af Konungens. Enligt här uppgjorda
specification, åligger det Litterarum Humaniorum Profes-

*) Bland de till denna inrättning bevekande skälen anfäres visser-
ligen i nämnda Konunga-bref, atc den ’icke medför nagon ny afgilt
för Räntekammaren.” Man märke dock, att detta skäl, och i allmän-
het sakens finan ciella synpunkt, der förekommer — icke i första
rummet, utan i sista. Det är ganska säkert, att en för Vitterbelen
så lifligt interesserad Konung skulle hafva påtänkt någon utväg till sär-
skild lön för Läraren deri, såframt han icke, liksom Creutz sjelf,
hade föreställt sig, att Bibliotheket och Litterae Humaniores verkligen
kunde skötas af en och samme akademiske tjensteman. röröhigt
hestår val det, som gör en akademisk befattning till Profession, egent-
ligen icke i sättet af dess aflönmg, utan i den pr o fe s s or li g a egen-
skapen af dess verkhingskrets.
126

«orn: ”att vid hvarje Bibliotheks-öppning (d. v. s. hvar-
je dag i veckan, då Bibliotheket öppnas) hålla offentliga
föreläsningar i Vitterheten; att dervid underrätta åhörar-
ne om de öden, som Vitterheten undergått; om de folk-
slags särskilda smak, som densamma idkat; om de reg-
lor, som böra iakttagas vid ett vittert arbetes författan-
de, nämligen sådana, som äro grundade i men ni-
skans och ämnets natur, och icke i granskares
capricer; att göra ungdomen bekant med de författare af vit-
teihets-arbeten, som pa deras språk redan anses för classi-
ske auctorer,samt dervid förnämligast ihågkomma de nu
lef van de språken; att, — emedan Vitterheten bättre
läres genom exempel än genom reglor, — gifva sina
ahÖrare anvisning pa sådana författare och vitterhets-styc-
ken, som af dem kunna tagas till föresyn; att tillika
meddela underrättelser om de Gamles Konst-stycken,
Monumenter och Sedvanor, — åtminstone så vida de
kunna tjena att upplysa deras Poeter; att således, vid
sina tillfällen, gifva åhörarne någon kunskap af Histori-
en om Konsterna, eller lära dem Antiquiteterna, i den
mån dessa hafva sammanhang med Vitterheten; slutligen,
att i vitterhets-ämnen biträda de Studerande att författa
Disputationer, hvilka kunna, under hans præsidio, ut-
gifvas och försvaras på Svenska.” (Tillåtelsen för Vit-
terhets-professorn till detta undantag från det sedvanliga
akademiska bruket, förekommer uttryckligen i Konunga-
brefvet af den 8 Mars 17 85). — Härigenom, heter
det, skall Ungdomen ”vinna en nödig, men hittills för-
gäfves sökt anledning, i synnerhet i sednare tiders
vitterhet; sedan den vidsträckta undervisning, som blif-
vit Eloqu. et Poes. Professorn ålagd, fordrar en träg-
nare åtgärd, än att den af en person kan besörjas.”

Onekligen begick man ett icke ringa misstag, då
man ville göra en sadan befattning förenbar med den,
127

att sköta Universitetets Bibliothek. Misstaget kan dock
synas någorlunda ursäktligt, när vi besinne, att Biblio-
thekets storlek då utgjorde föga öfver en tredjedel af
sin nuvarande; att hvarken den Ny-Europeiska Litteratu-
ren sjelf, eller bekantskapen dermed *), hade,då ännu så
ofantligt utvidgat sig; och att den för en skicklig Biblio-
thekarie så erforderliga Bibliognosien, ehuru den visserli-
gen redan då kräfde ett särskildt vidlyftigt studium,
likväl ej kräfde det alldeles i samma grad, som nu.
Deremot måste vi erkänna, att sjelfva grund-begreppet
af det ästhetiska läro-ämnet och af den profession , som man
för dess behof trodde sig böra stifta, är, både till inne-
håll och omfång, redan i detta fyratiofem-åriga Canzlers-
bref med noggrann fullständighet angifvet och uppmätt.
Redan Creutz tänkte sig det såsom ett sådant, som or-
ganiskt förmedlar de humanistiska kunskaps-art erna sins
emellan och med de öfriga, samt försätter den antika littera-
turen och konstverlden i lefvande contact med den
moderna. Redan han insåg, att de forn-classiska språkens
och skrifternas studium, långt ifrån att härigenom lida
intrång, skulle på en slik contact omätligt vinna; och
detta är något af sig sjelft så tydligt, att dess betviflan-
de utgör, för oss, en af de största obegripligheter. Men
man ser af nyss anförda Canzlers-bref icke blott med
full klarhet, hvad Gustaf III och Creutz med den
ifrågavarande professionen åsyftade; man ser ock, huru
litet de föreställde sig, att med det ästhetiska läro-ämnet

*) Huru inskränkt denna bekantskap, och huru ytlig den littera-
tur-historiska kunskapen i allmänhet, på den tiden, var, äfven hos
Sveriges utmärktaste snillen : derpå har nian ett exempel i Kellgrens
praesidii-disseriation de Poesi, philosop/licE ubivis gentiiLin prie—
via’, samt dessutom i hela hans Stockholms-Post. — 5 i hoppas, att
ingen uttyder denna anmärkning såsom en förebråelse.
12S

inympa någonting ny 11, någon (mer eller mindre) främ-
mande qvist på Universitetets gamla stam. Det var
tvärtom, för deras Ögon, en på denna stam ursprung-
ligen befintlig gren; men som nu först erhöll en möj-
lighet, att räddas ur sitt späda och tvinande skick, till
fri, till natur-enlig förkofran.

Vi hafva nu visat, huru det ästhetiska läro-ämnet
tänktes af de tvenne stora män , som för detsamma upp-
rättade en särskild läro-stol. Vi hafva meddelat den
ästhetiska professionens af Creutz uppdragna grundteck-
ning. Det återstår, att, med afseende på den europeiska
och den fosterländska culturens närvarande ställning,
fullborda denna grundteckning, eller att mera ordna den
af dess innehåll gifna specificationen. Vi finna då, att
denna profession innefattar hufvudsakligen följande sex
undersöknings- och undervisnings-föremål:

1)	Det Skönas och Konstens Philosophi.
Här bestämmes och utvecklas det Skönas begrepp, samt
dymedelst Asthetikens plats i den vetenskapliga bildnin-
gens stora hela. Poesiens och de öfriga fria Konsternas
theori, eller Konstlärans allmänna principer, framställas
här i systematiskt sammanhang, med tillämpning på
Vitterhetens och Konstens alla rigtningar.

2)	Vitterhetens eller humanistiskaLittera-
turens Historia i allmänhet; betraktad och be-
handlad ur den c u 1 tur-his t o ri s k a synpunkt, utan
hvilken hon förlorar sin egentliga betydelse. — Det för-
stås af sig sjelft, att i denna behandling det Nyare Eu-
ropas litteratur, eller de sakallade Moderna Språkens,
129

bör framställas med den utförliga Charakteristik, som dess
egendomliga förtjenster och talrika mästarverk rättvist
påkalla.

3)	Poesiens Historia i synnerhet. Poesien
är ej blott Vitterhet; hon är tillika Konst: men hen-
nes verktyg är Språket, och derigenom tillhör hon så
väl Litteraturen, som Konsterna. Hon utgör derföre
deras ömsesidiga föreningsband. Dessutom står hon i
ett så omedelbart förhållande till det Skönas Idee, att
hon derigenom försättes i de innerligaste beröringar med
Naturen, Historien, Religionen och Philosophien. Der-
före finnes intet tjenligare medel, än en med episk å-
skådlighet gjord framställning af Poesiens öden o«h form-
skiftningar, att fylla den ästhetiska theorien med Skön-
hetens egen lefvande bildverld, och tillika öfverhufvud
gifva en concentrerad målning af Mensklighetens ädlaste
själs-utvecklingar. — I begreppet af episk åskådlighet
ligger begreppet af episkt lugn, och således af episk
oveld. Äfven i Kritik är den (philosophiskt-) histo-
riska synpunkten den rigtiga *).

4)	De öfriga sköna Konsternas Historia,
eller åtminstone en sammanfattning af det vigtigaste deri.
Att på detta fält vara rentaf främmande, höfves ingalun-
da de unga män, hvilka med namnet akademiskt

*) Att icke genast inse detta, var det egéntliga fel , som vid
deras första uppträdande begicks af de författare, hvilka tillviigabragte
den sednaste revolutionen i Sveriges vitterhet. Men felet låg icke i
deras principer, och har derföre småningom försvunnit. De hafva,
äfven i det afseendet, mer och mer gjort sig förtjente af den ärofulla
benämning ’’h i s t o r i s k skolahvarmed man företagit sig att collec-
tift beteckna dem.

S^ea Xlll, i.	9.
130

bildade från våra universiteter utgå. — Vi äro öfver-
tygade, att i samma mån, som af denna punkt gjordes
något allvar, skulle förmögna enskilda konst-älskare,
hvilka äfven inom Sverige här och der finnas, genom
sin frikostighet låta småningom uppstå ett artistiskt Uni-
versitets-Muscum, som underbjelpte den inre skådningen
med den här så oumbärliga yttre. Detta museum,
som borde stå under den ästlietiske professorns vård
och styrelse, skulle, genom sådana bidrag, sannolikt
snart nog innehålla åtminstone de behöfligaste gips-aftryck,
gravurer och lithographeringar. Vi våga desto säkrare
tro, att om af offentliga medel en ringa summa bevilja-
des åt detta ändamål, den skulle återgäldas genom obe-
räknelig fördel. För mången yngling skulle betraktandet
af en enda skön målning, ja af ett stentryck sådant som
de, i hvilka nu den Boisseréeska tafle-samlingen afbil-
das, öppna en ny verld af lif och kunskap.

5)	Mythologi och Symbolik; nämligen så
långt, som denna kunskaps-art faller inom Asthetikens
omkrets. För en ästhetisk behandling af detta ämne
blefve hufvud-föremålen: å ena sidan, den sköna Greki-
ska Mythen; å andra sidan, den höga Skandinaviska.
Ehuru denna sednare, den storsinnigaste och aningsful-
laste af alla Hedendomens former *), borde, af särskilda

*) Se vara betraktelser öfver Edrla-laran, i näst föregående häfte
af denna tidskrift, sidd. 155 —199- De äro, oss vetterligen, det
första egentliga försök, att i Philosophiens häfder utmärka den
plats, som tillhör våra stamfaders mythiska verlds-åsigt. De syntes oss,
af alla skäl, berättigade till sitt ställe i en afhandling, som åsyftar att
antyda en ny utbildning af hela den philosophiska kunskaps-arten.
Det är vår afsigt, att innan kort beledsaga dem med rättelser och
tillägg. Mellertid har det icke litet fägnat oss, att af Europas störste
nordiske forn-kännare, Finn Magnussen, se var grund-tanke gillad
131

skäl, närmast intéressera Skandinaver: sâ är den likväl
ännu för de fleste Svenskar en terra incognita. Men
känna de, i sjelfva verket, ännu särdeles mycket mer af
den Grekiska ?

6)	Svenska Vitterhetens Historia, i samman-
hang med Svenska Språkets. Vi tro oss ej behöfva
mångordigt utlägga den vigt, som detta ämne har för
vår inhemska national-bildning och vår inhemska littera-
turs förkofran. Ingenting synes billigare, än att sven-
ska ynglingar äga tillfälle vid svenska universiteter, att
göra sig bekanta med de bästa svenska författare, och genom
dem med sitt ädla, kraftiga och sköna modersmål.
Af alla nord-europeiska tungomål, är Svenskan ojemn-
förligt det skönaste. Men ett ännu närmare an-
språk på vårt studium äger hon deri, att allt det vackra
af svenska folklynnet har räddat sig inom hennes rena
metallklang, undan den kris, som för närvarande hotar
det med undergång. Det ligger desto mera vigt på,
att för denna klang öppna svenska ynglingars öron och
hjertan, som den sväfvar i fara att förjagas af den yt-
terst barbariska rotvälska, hvarmed landet öfversvämmas ur
dåliga öfversättningar och dåliga dagblad *). Men en-
dast på historisk väg kan vårt språk rigtigt studeras
och rigtigt befrämjas till vidare utbildning. Uppgiften
för den ästhetiske Läraren blefve alltså härvid, att söka
uppdaga dess naturliga skaplynne, under de öden och

och uppmuntras till dess vidare utveckling (J)en förste Nopetn-?
ber og den jörste Angnst, to historisk-kalendariske Under-
sögelser m. m. Kjöbeuhavn 182g.)

*) Af hvilka somliga till och med b ef lit a sig om en dylik pa-
tois; de tyckas inbilla sig, att deri ligger en viss förnämhet, en no-
bil i t er ing af den demokratiska jargoneu.
132

skepnader, som det genomgått, alltifrån sin ännu på Is-
land förvarade källa.

Läsaren må afgÖra, huruvida det öfverensstämmer med
begreppet Universitet, att anse någon, som i dessa nu
uppräknade ämnen är okunnig, för verkligen ”akademiskt
bildadeller åtminstone för en verklig artium liberalitim
magister,

—3—

Men det är icke blott vi, som drista yrka på en
consoliderad och till nuvarande tids omständigheter lämpad
fulländning af den ästhetiska Profession, som Gustaf III
instiftade. Af samma tanka är äfven den Comité, som
nyligen radplägat öfver svenska Undervisnings-verkens
förbättring. Denna Comité, sammansatt af landets ut-
märktaste vetenskapsmän och litteratörer, har bestämdt
förklarat sig vara öfvertygad, att en sådan Profession
tillhör de för fullständigheten af våra universiteters organi-
sation allramest väsendtliga.

Väl har den i Comitéens utgifna Betänkande blif-
vit kallad en Profession ”i Ästhetik och Modern
Litteratur samt dithörande Språk;’’ och mången
har deraf dömt, att Comitéen icke på långt när uppfattat
dess begrepp med den klarhet, hvarmed det uppfattades
af Gustaf och Creutz. Felet ligger dock (troligen)
mera i orden, än i tanken. Först och främst innebär
bestämningen ”modern” antingen en alltför trång in-
skränkning, eller ock en alltför öfverflödig utmärkning.
Dels följer nämligen af Ästhetikens väsende, att en ä-
sthetisk profession måste vara en profession i skön lit-
teratur i allmänhet, och ingalunda blott i den ny-euro-
133

peiska; dels följer sjelfmant af denna sistnämnda littera-
turs nuvarande skick, rika innehall och mangfaldiga ut-
greningar, att den blir det föremal, hvarmed professio-
nens historiska och kritiska sida komme att utförligast
sysselsätta sig. Dessutom följer likaledes af sakens na-
tur, att det under tentamina och examina skulle visa
sig, huruvida Examinanderne äga de språkinsigter, utan
hvilka allt eget och sjelfständigt studium i den såkalladft
moderna litteraturen är otänkbart. Den särskilda anbe-
fallning om utrönande deraf, som förmodligen är asyftad
i slutorden ”samt dithÖrande Språk,” tyckes förden-
skull vara föga lämplig. Detta uttryck kan lätteligen för-
anleda den misstanke, att Comitéen velat utsträcka ifra-
gavarande profession ända till en direct lärare-befattning
med de moderna språken sjelfva. Sadant ater vore ett
totalt misskännande af den ästhetiska professionen, ja,
ett totalt upphäfvande af densamma. Naturen har ännu
aldrig i en och samma person förenat egenskaperne af
Ästheticus och Språkmästare; den, som duger till ettde-
ra af dessa bägge yrken, duger, just derföre, allsicke
till det andra. Äfven om så icke vore, skulle dock
Språkmästeriet borttaga all den tid och allt det goda
lynne, som fordrades att sköta professionens ästhetiska
beståndsdel; hvilken väl i alla fall skulle anses för dess
förnämsta. Â stat uppförda Lärare i de Moderna Språ-
ken finnas ju dessutom vid våra universiteter allaredan.
Det inkast, att i ett af de vigtigaste, i Engelskan (så för-
håller det sig åtminstone i Upsala) ingen offentlig un-
dervisare är att tillgå, betyder föga; da bekantskapen
med Tyskan numera bland studerande ungdomen spridt
sig så allmänt, att den undervisning, som deri ännu
kan behöfvas, hädanefter ganska väl hunne skotas så-
som bihang till undervisningen i Engelskan.
134

Om således i fråga sättes, hvilken, af flera möjliga
benämningar, rigtigast uttrycker denna professions vä-
sende och omfattning : så bör den, tvifvelsutan, kallas
antingen Profession i Ästhetik och Skön Littera-
tur, eller i Ästhetik och Cultur-Historia; så-
framt man ej, liksom vi, finner det enda ordet Ästhe-
tik tillfyllest beteckna sammanfattningen af hithörande
ämnen.

Hvad slutligen beträffar den ästhetiske Professorns
egenskap af examinerande: så förmärkes Comitéen
yrka, att den bör vidgas öfver sin hittills varande gräns,
och gifva honom andel äfven i Canzli-Examen, jemte
den Juridico-Philosophiskå och Medico-Philosophiska.
Visserligen är icke mer än billigt, att jemväl af dem,
som undergå dessa examina, fordra någon grad af ästhe-
tisk bddnmg. Funnes en Theologico-Philosophisk, så
gällde detsamma, i ännu större mått, om blifvande pres-
ter. Men onekligt är, att i hela den akademiska exa-
mens-mrattningen åtskilliga högst väsendtliga förbättringar
behofva forega, innan den examens-förpligtelse, som i
atseende pa det ästhetiska studium hittills varit föreskrif-
ven, kan nied nytta sträckas utom d en Examen, der
det, alltifran den deråt egnade Professionens begynnel-
se , utgjort en beståndsdel.

beståndsdel.

hafva nu sökt framställa de rätta begreppen af
det asthetiska läro-ämnet och den ästhetiska professio-
nen ; det sednare sådant, som det utvecklar sig ur det
orra. Vi tro oss hafva visat, att de starkaste skäl tala
°r namnda larare-befattnings o afbrutna fortfarande,
och således för det understöd, hvarförutan detta fortfa-
135

rande hädanefter är ogdrligt. Betrakta vi saken fran den
phiïosophiska sidan: sä blir vårt resultat, att en dyhk
profession borde inrättas nu, om den ocksa aldrtg fort
hade varit i fråga. Betrakta vi saken fran den histo-
riska sidan: så blir vårt resultat, att denna profession,
såsom en redan exsisterande, äger, framfor hvarje blott
tillämnad eller tänkbar, en afgjord företrädesrätt till atanka
och hägn. Skälen för dess fortsatta och forbattrade be-
stånd ligga fördenskull dels i beskaffenheten af dess inne-
håll och syftemål, dels i dess egenskap af en redan,
långt för detta, till profession creerad larare-syssla.
Uppgiften är icke, att skapa en ny; utan blott, att tu
borda en till hälften skapad.

Vår mening är alltså visserligen, att bägge dessa
synpunkter, tillsammantagnà, gifva åt nödvändigheten att
fullkomna denna lärare-befattnings organisation en tydlig
prioritet framför de anspråk, som kunna goras pa a-
skilliga andra kunskaps-arters vägnar. Vi neka dermed
ingalunda nyttan och vigten af jemväl dessa anspraks
tillfredsställande. Hvilken vetenskapsman kan vara blind
för t. ex. de behof, som äfven inom Naturkunskapernas
område kräfva ett completterande af ofullständiga inrätt-
ningar« Den dyrbara function, som nyssnämnda veten-
skaper, i den lefvande utvecklingen af Universitetets
grund-begrepp, innehafva och utöfva, bor icke för-
modas vara oss obekant; den är det desto mmdre,
som den länge ägt, och ännu äger, en oförgätlig andel
i de svenska universiteternas ära. Men innan man sträcker
sin omsorg till professioner, som hittills lefva blott
inom tänkbarhetens och önskvärdhetens rike, synes
högsta rättvisa fordra, att man i tillbörligt skick for-
sätter dem, som redan factiskt exsistera. Att lata nå-
gon af dessa vika för någon af de andra, synes oss i a
136

©billigt, som exemplet af ea redan stiftad professions
tillintetgörande synes oss vådligt. Men tillintetgjord
vore den, under innevarande omständigheter, i samma
ogonbhck, som åtgärder blefve vidtagna, genom hvilka
den förklarades vara mindre umbärlig, än de öfriga. Ef-
ter detta engång gifna föredöme, kunde man vid andra
tillfällen, sa ofta man motsåge någon ny reglering af zlka-
demiens stat, förklara än den ena, än den andra profes-
sionen for umbärlig, och föreslå någon enligt vissa in-
dividuella åsigter oumbärligare, som borde inrättas i den
Utmönstrades ställe. Hvart skulle man dermed slutligen
komma ?	°

lor bvar och en, som noga öfvertänkt det ästhe-
tiska laro-ämnets beskaffenhet, vore alltså ganska ovän-
tadt, om någon vetenskapsman, på fullt allvar, före-
nuT e*’ deSS ePisodiska inkastande i theoretiska
Philosophions profession; eller i någon annan; eller ock
dess fördelning mellan åtskillig© af Philosophiska Facul-
tetens professorer; eller dess identificerande med Biblio-
gnosien och Lärdoms-historien ; eller ändtligen dess skö-
tande, allt framgent, genom pro tempore dertill förord-
nade Adjuncter. Till idealet af Philosoph kan möjli-
gen synas höra, att enhvar Academicus, som vore skick-
lig till lärare i Logik och Metaphysik, vore lika skick-
ig till larare i Ästhetik: men hvem kan svara deremot, när
man tänker sig denna i hela omfånget af dess beståndsdelar!
ch afven med detta djerfva antagande: huru skulle
mos tid räcka till , att på en gång vederbörligt
uppfylla tva verksamhets-kretsar, af hvilka hvardera
utgor en så vidsträckt cyclus af särskilda studier och
kunskaper? Inom den metaphysiska professionen kan, af
det asthetiska läro-ämnets angifna hufvud-momenter, en-
dast ^:o I inrymmas: nämligen dess blotta schematism,
137

eller theoriens alka-allmännaste contourer. Detta gor till-
fyllest för Metaphysikens behof, eller för uppvisandet af
den plats, som det ästhetiska interesset och dess föremål
intaga i Philosophiens system; men är för ingen del
tillräckligt att meddela begreppets concreta innehåll, —
d. v. s. att meddela den ästhetiska bildningen
sjelf, och icke blotta reflecterandet deröfver. Ett slikt
reflecterande är föröfrigt temligen fruktlöst, sa länge man
saknar sjelfva åskådningen, eller sjelfva det lefvande
materialet för denna reflexion. Sammaledes kunna i de
philologiska professionerna, äfvensom i den historiska
och archæologiska, väl några vissa delar af det ästhe-
tiska läro-ämnet, fastän högst fragmentariskt, inrymmas:
men hvar skall man inrymma de andra 1 och hvar skall
man inrymma det hela? Månne verkligen i den profes-
sion , som behandlar hvad man under Gustaf Adolfs
och Christinas tid föreställde sig under namnen Elo-
quentia et Poesis? Vi hålla troligt, att dess innehaf-
vare, nu och framdeles, vore föga belåtne med ett slikt
upplifvande af de gamla akademiska Constitutionernas
föreskrift; och det blefve, i alla fall, blott ett upplif-
vande — på papperet. Hvad ändtligen beträffar skö-
tandet genom någon af de humanistiske Adjuncterne :
hvilken, i saken kunnig, bör icke inse, huru detta skö-
tande, på längd och i allmänhet, blefve ombesörj dt? Äf-
ven med förbiseende af åtskilligt annat, som emot denna
åtgärd kunde anmärkas (t. ex. det tillfälliga och stän-
digt ombytliga deri) : huru vill man rimligen fordra, att
någon af de yngre universitets-lärarne skulle grundligt
sysselsätta sig med ett kunskaps-ämne, som, just i den
mån de fördjupade sig deri, aflägsnade dem —• sa vida
ej nåd komme att gå för rätt — från all utsigt till
högre akademisk befordran ? Att då och da nagon enthu-
siaslisk vitterhets-älskare på allvar äfveutyrade försöket,
138

kunde väl inträffa; men regeln får ja ej abstraheras från
undantagen. Föröfrigt är visserligen sannt, att Adjuncten
i Romerska Litteraturen heter Litterarim Humaniorwn
Adjunctu!; men vill man, att han i en så utvidgad be-
märkelse skall göra skäl för sitt namn, så måste fram-
förallt så ställas till, att han, utan allsköns förknappning
af sitt nödtorftiga uppehälle, slipper förnöta nästan all
sin tid med den minst ästhetiska af alla sysselsättnin-
gar, -— den, att corrigera chrior.

Man må fördenskull vända saken huru man vill, så
är frågan om to be or not to be för den ästhetiska pro-
fessionen, i och med detsamma, en fråga om lif eller
död för sjelfva det ästhetiska lär o-ämne t. Väl gifves,
äfven i Sverige, en åsigt, för hvilken dess död, dess
utplånande skulle vara någonting ganska likgiltigt. Från
denna åsigt skall förmodligen invändas : att ästhetisk
böjelse, smak och insigt kunna utbilda sig sjelfmant,
utan någon professors handledning; att de kunskaps-slag,
hvilka —• liksom Naturvetenskaperna — grunda sig på
intuition, hämta derifrån sin företrädesrätt framför ett,
som kan inhämtas genom böckers läsning (!) ; att föröf-
rigt universiteterna — åtminstone de svenska — äro,
nu mera, blott så vida ändamåls-enliga, eller blott så
vida mot Statens och Tids-andans fordringar svarande , som
de göra sig till skolor för ”det Praktiska.” Läsaren
må bedömma, hvilken giltighet må tillerkännas dylika in-
kast, och andra af samma hallt. Det första har, såsom
hvar man ser, den beskaffenhet att vara så sannt, att
det kan vändas mot hvarenda kunskaps-art i verlden.
Hvad åter intuitions-egenskapen beträffar, så är Ästhe-
tiken en lära om just sjelfva	, eller den åskåd-
ningsförmåga, utan hvilken alla böcker, Naturens bok
deribland inbegripen, äro slutna. Vi äro derföre. öfver-
139

tygade, att en sådan synpunkt, som den nyss antydda,
skall äfven af Naturvetenskaperna förkastas såsom en yt-
Jig, inskränkt och i alla hänseenden falsk. Lika litet
begrepp ligger i den besynnerligt limiterade betydelse,
som vid ordet ”Praktiskt” fästes af dem, hvilka oftast
föra det på läpparne. Man bedrager sig, om man tror,
att vi härmed nitälska blott för det humanistiska inte-
resset. Alla vetenskapsmäns gemensamma bästa uppfor-
drar dem, att vara på sin vakt mot den tids-rigtning,
som vill stänga Nyttans begrepp inom så trånga grän-
sor, att det Idealiska blir en synonym term med det O-
nyttiga. Denna tids-rigtning är mäktig. Nitet för det Hand-
gripliga och nitet för det Mun-gripliga hafva der förenat sig
till ett Användbarhets-raseri, hvaraf vi dagligen erfara de
på engång ömkligaste och löjligaste exempel. Annorlun-
da tänkte man under Gustaf Adolfs tidehvarf, annor-
lunda under Gustaf den Tredjes. Det var icke af
en slump, som en profession i classisk Vältalighet
och Poesi stiftades under det förra, och en profession i
Ästhetik under det sednare.

Dem, som efter allt detta ännu betvifla den ästhe-
tiska professionens gagnelighet, ämna vi ej försöka
omvända. Den betviflas åtminstone icke af dem, som
skatta för den Studerande Ungdomen förmånligt, att ej
blott förståndet, utan ock hjertat och inbildningskraften
erhålla en sund näring och rigtning. I sinnlighetens och
passionernas egentliga ålder kufvas de o ädla begären
pndast genom ädla, den råa sinnligheten endast genom
en skön. Man torde alltså, utan paradoxi, kunna på-
stå, att ingen enda akademisk lärare-befattning är mer
i ordets ursprungliga bemärkelse prak tis k, änden, som

Emollit mores, nec sinit esse feros.
HO

Ästhetikens uppgift är, att inse och visa hvad som
utgör det Skönas natur; men i och med detsamma inser
hon och visar, huru det Gudomliga, i egenskap af Skönt,
inverkar på menniskosinnet. Denna inverkan yttrar sig
icke blott i beskaffenheten af menniskans Poesi och
Konst; den yttrar sig äfven i beskaffenheten af hennes
Vetenskap, Gudsfruktan och Sedlighet. Erinra vi oss
härvid närmast Philosophien, såsom den vetenskapliga
andans klaraste uttryck : så är det endast ur ett af skönheten
uppfostradt sinne, som den rätta åsigten af philosophisk
forskning kan framgå. Blott på sådan jordmån uppväxa
dessa känslige Vise, dessa själfulle Tänkare, dessa
Platos värdige Lärjungar, som göra sin vetenskap
hvarken till en materialistisk naturdyrkan eller till en
rationalistisk reflexions-förgudning; som icke låta hennes
flytande eld stelna i förstenade formler; som framför spe-
geln af sin betraktelse ställa en på lifvets erfarenhet
rik menniskonatur, och derigenom uppfatta det Sanna
sådant som det är, — i dess osöndrade enhet med det
Goda och Heliga. Philosoph blir man icke genom blotta
dialektiska tanke-gymnastiken ; dermed måste förenas den
ästhetiska skådnings-lifligheten, ej mindre, än den reli-
giösa sammanhållningen af bägge till en enda oskiljaktig
verksamhet. Men kärleken till det Sköna är ej blott
ett af grundvillkoren för vetenskaplig bildning; utan
ock ett af grundvillkoren för moralisk. Orsaken dertill är
lätt funnen. Äfven i de skepnader, hvarest det Sköna
synes som mest leka utan all annan afsigt än lek, och
(så till vida) synes som mest vara ett blott Sinnligt,
bibehåller det den sköna formens egenskap. I denna
åter ligger, att det Sinnliga, så länge det icke faller
utom eller under denna form, aldrig kan vara eller
blifva ett orent Sinnligt. Det är alltid de eviga I-
deerna, som i det Skona draga till sig sinnets kärlek,
eller draga den till den oförgängliga sinneverlden från
141

den forgängliga. De verkställa detta derigenom, att de
reducera sjelfva denna sistnämnda, särdeles i vissa dess
phänomener, till en fullkomlig genomskinlighet för
den förra. Det enda Verkliga framträder, i dessa ge-
nomskinliga gestalter, med en sadan älskvärdhet, att sin-
net, sedan det engång har vid dem fästat uppmärksam-
het och tycke, med afsmak, ja med afsky bortvänder
sig från allting, som vill behaga genom andra retelser,
eller som blott ljuger verklighet och sällhet.

Sed manivm de tabula. Bilden af den glada
Vetenskapen *) är färdig; sådan vi förmatt teckna den.
Vi hade gerna sett, att någon mera skicklig tecknare
gått oss i förväg. Men äfven den bästa framställning
af detta ämne skulle sannolikt ej intéressera mången,
i en tidpunkt, då ingenting annat interesserar än politiskt
larm, och då, af alla den högre själsodlingens delar,
den ästhetiska är just den, för hvilken i allmänhet det
minsta görs, både i enskild och offentlig undervisning. Det-
samma gäller om Svenska Vitterheten och Svenska Spia-
ket särskild t. Och likväl är detta språk den enda skatt,
som vi uti närvarons lif, och ej i minnet allena, äga
qvar från Sveriges fordna herrlighet! Det ma, mellertid,
räknas till våra öfriga svärmerier, att vi tro, det något
borde ske, så väl allmänneligen för vården af svenska
ungdomens skönhets-känsla, som enkannerligen för värden
af dess tungomål. Vi upprepa ännu engang: detta är ,
nu mera, det enda själs-samband, hvarigenom vi sam-
manhänga med förfäder, om hvilka vi veta, att de voro
bättre än vi; — men äfven med ättlingar, om hvilka
vi hoppas, att de skola blifva det.

*) Troubadouretnes gaya çtencia.

Atterbom.
142

ETT BESÖK I POMPEJI. *)

Tusculanum et Pompejanum valde me delectant*
Cicero.

Neapel och sedan dö,” säga Neapolitanarne. Vis-
serligen står lifvet der i beständig blomma. Natt och
dag, vinter och sommar, timmar och årstider samman-
smälta till en elysisk dröm, der jorden alltid är grön,
himlen ständigt blå, och blommor och frukt på en gång
pryda träden. Men man kan dock icke alltid lefva i
det närvarande. Själen låter ej binda sig vid något jor-
diskt, vore det äfven vid ett paradis. Hon söker stän-
digt nagot bortom de blåa bergen, och utom Tassos
Sorrento, Pompeji och Virgilii graf, skulle jag tycka
vistelsen äfven i Neapel fattig. Men hvilken ovärderlig
rikedom äger icke Neapel i det från grafven återupp-
ståndna Pompeji? Hvad är ett mödosamt studium af de
gamle och ett sorgligt grubblande i fornforskarnes ofta
dödfödda commentarier, emot att med en blick tränga
in i ålderdomens lif, sådant det afstannade för nära a-
derton århundraden sedan? Då jag vandrar in genom
stads-porten af Pompeji, är jag ju Tin undersåte, Pl.i-
Nii samtida, och omgifven af ett annat tidehvarf. In-
genstädes, ej ens i sjelfva Rom, kan man erhålla ett
så sannt och oförvilladt begrepp om Antiken, som här;
ty allestädes, utom i Pompeji, har, under tidernas skif-

*) Ar 1820.
143

ten, det nya växt upp bland det gamla och dels alldele»
bortskymt det , dels gifvit dess ursprungliga utseende en
annan stämpel. Men denna lilla rymd af det gamla
Italiens jord har Ödet lemnat åt kommande åldrar lik-
som en förseglad arfvedel af forntidens minnen, skatter,
bruk och seder. Utom den naturhändelse, som under
Titi regering begrof städerna Pompeji, Herculanum och
Stabiæ under drifvor af aska och lava, hade vi aldtig
kunnat äga en sådan minnesvärd af förgangna tider, som
en hel stad i dess nästan orubbade skick.

Den sensation, som upptäckten af en 2000 år
gammal, underjordisk stad, förorsakade i den vetenskap-
liga verlden, måste hafva varit märkvärdig. Det bör
tillskrifvas Italienarnes maklighet i allmänhet och rege-
ringens ringa omtanka för upplysningens och fosterlan-
dets angelägenheter, att denna upptäckt ej begagnats
förr. Redan år 1689 funnos vid en gräfning nära
Vesuvius några antika inscriptioner, som antydde en
stad vid namn Pompeji; men man trodde sig ej äga an-
ledning, att anse den hafva varit belägen i denna trakt.
Enligt uppgifter lärer äfven, genom eruptionen år 79,
som begrof städerna Herculanum, Stabiæ och 1 ompeji,
denna sednares läge blifvit i så måtto förändradt, att
hafvet, som förut gick ända upp till dess murar, nu
erhöll en förändrad strand genom den mängd lava och aska,
som fyllde hamnen; och floden Sarno, vid hvars myn-
ning Pompeji var beläget, fick genom volkanens utbrott
äfven ett annat lopp, öfver en italiensk mil bortom dess
gamla fåra. Prinsen af Elbœuf, som för nagot öfver
100 år sedan anlade en villa vid Portici och behöfde
en myckenhet marmor till dess förskönande, fick veta,
att en landtman vid en gräfning funnit flera stycken
deraf. Han köpte den kringliggande landsträckan, låt
144





fortsätta gräfningarne och upptäckte en mängd dyrbara
marmor-arbeten. Napolitanska regeringen lät förbjuda
honom detta slags skattgräfveri, för att sjelf, efter

3o års betänketid, begagna det.



Men att man efter 100 års förlopp ännu ej hun-»
nit längre med dessa excavationer, länder regeringen till
föga heder. I början drefvos undersökningarne med
ungefär följande omsorg. Man upptäckte t. e. i Hercu-
lanum inscriptionen till en stör, offentlig byggnad, hvar-
af bokstäfverne, af bronz, voro två napolitanska pal-
mer *) höga. I stället, att åtminstone först afteckna in-
skriften, innan den nedbröts, plockade man endast ned
bokstäfverna, samlade dem i en korg och skickade dem
till Museum i Portici. Mången fornforskare har sedan
sönderbråkat sin hjerna, för att af bokstäfvernas antal
söka gissa till inskriftens lydelse; men förgäfves. På
theatern i Herculanum fanns jemväl en quadriga, eller
vagn med fyra hästar, jemte bilden af deras körsven,
allt af förgylld bronz. Arbetet var splittradt, men alla
stycken återfunnos. Det naturligaste hade väl varit, att
söka sammanfoga de skilda delarne, och återställa arbe-
tet i dess ursprungliga form. Det undersåtliga nitet
fann lämpligare, att af den förgyllda bronzen gjuta
tvenne buster, föreställande deras Majestäter Konungen
och Drottningen af Neapel. En tid derefter föreslog likväl
Directionen af Museum, att man af de öfverblefna styckena
skulle sammansätta en häst. Några delar fattades, och
måste ersättas genom nya gjutningar. Sålunda uppstod
en skön antik häst, hvilken uppställdes på Musei gård **).

*) En palmo utgör ungefär 9 Stenska tum«

**) Vid Stabiœ äro fa excavationer gjorda och likaså vid Cumœt
hvarifrån man hämtat en del af de marmorprydnader, som sira lust-
: 115

Med denna likgiltighet, forenar sig il dolce far
niente; och man kan svårligen tänka sig något långsam-
mare , än det sätt, hvarmed dessa forskningar handhaf-
vas. Winkelmann föresade äfven, att med den sömnak-
tighet, med hvilken arbetet under hans tid bedrefs,
skulle efterkommande i fjerde och femte led ännu haf-
va stora upptäckter, att göra. Den lärda verldens vän-
tan , som vid ryktet om tre städers uppstigande ur graf-
ven gjort sig de största och mest rättvisa förhoppningar,
och som Schiller så herrligt besjungit i sitt poem Pom-
peji und Herculanum, har ej blifvit tillfredställd. Un-
der Murats (eller rättare under hans drottnings) ledning
lingo undersökningarne likväl mera drift; och hvad vi
redan erhållit, är af oskattbart värde. Vi hafva närmare
inträngt i Antikens förborgade lif, de gamles tempel och
boningar hafva öppnat sig för oss, vi hafva kommit de-
ras målningskonst på spåren , och sjelfva deras hemse-
der hafva förrådt sig i lemningarne af deras begrafna
boningar.

Om Herculanum hade kunnat aftäckas, såsom nu
Pompeji, hade vinsten för vetenskapsmannen och konst-
älskaren måhända varit större ; ty den förstnämnda sta-
den hade, med sin fordna folkrikhet, sina skatter och
sin prakt, troligen bort lemna mångfaldigare och stör-
re föremål för vårt kunskapsbegär, än denna sednare stad,,
hvilken synes varit mera obetydlig, Men Herculanum, som

sjo<.t,et Caserta. Redan 1606 funnos nndcr en giäfning vid Cumae (en-
ligt "Pasi) henliga marmor-arbeten. Och likväl äro excavation erna der,
efter års förlopp, så litet fullföljda! Hela napolitanska jorden är,
så till sägande, en grufva af antiquariska dyrbarheter; men en grufva,
som fallit i bra otacksamma händer.

Svea XIII: i-	10.
146

var närmare belägen Vesuvius, öfvertäcktes med den
sjudande lava-massan, hvilken försatte den i snart sagdt
samma tillstånd, som om den blifvit öfvergjuten med
bly. Gräfningar äro der således nästan omöjliga, eller åt-
minstone förknippade med stora svårigheter. Dessutom har
den besynnerliga händelsen inträffat, att Herculanum och Sta-
biæ äro till största delen betäckta af tvenne städer, som blif-
vit byggda uppöfver dem: nämligen Portici, och Castellama-
re. Pompeji åter, som endast höljdes af den längre bort
flygande askan, har kunnat aftäckas. Kanhända hade försö-
ken dertill ännu ett halft århundrade afstannat, om ej hän-
delsen gjort, att Kon. Carl III valt Portici till lustställe.
Den första upptäckt man gjorde, var theatern i Herculanum.
Småningom fann man spår af de båda andra begrafna stä-
derna. Uti en källare funnos icke mindre än 27 ben-
rangel af qvinliga personer. I den stelnade massan af
aska, som begrafvit dem, sågs ännu den aftryckta for-
men af en qvinnas armar och bröst, samt af de armrin-
gar hon burit. På ett annat ställe upptäcktes benranglet
af en mansperson, hållande i ena handen en nyckel och
i den andra en påse med mynt och dyrbara kaméer;
strax derinvid sågs ett annat skelett, hållande under
armen kärl med silfvermynt. Detta gaf anledning till
den förmodan, att dessa personer varit en herre med
sin slaf, som, under omsorgen att rädda si-
na dyrbarheter, blifvit öfverraskade af den fallande as-
kan och under densamma begrafne. Uti Herculanum
funnos 1700 papyrus-rullar, för hvilkas uppvecklande
lyckligtvis Pater Antonio Piaggi uppfann en utväg. Me-
chaniken deraf, som jag sett i Portici, är ganska enkel
och skall längre fram beskrifvas.

En resande, som företager en vandring i Pompeji,
bör, äfven emot ciceronens inrådan (hvilken alltid väl-
jer den kortaste vägen), träda in i staden genom den
117

ingång, der den ännu bibehållna stadsporten linnes. II-
lusiouen af ett besök i de gamla Romares boningar, qvar-
hålles dä bättre. Innan man kommer till stadsporten,
för vägen oss förbi den offentliga begrafningsplatsen •),
som var belägen utanför staden. Den prydes af en
mängd griftvardar, hvaraf flera troligen voro antiqviteter
under Pompejis blomstrande tid. Till en af dem äro
sjelfva portarne af hvit marmor **).

Efter att hafva genomvandrat denna dödens boning,
snmsjelf under 18 sekler varit begrafven, inträder man
genom stads-porten. Den äger trenne öppningar, nämligen
den medlersta för vagnar och de båda sido-portarne för
fotgängare. Man äger här genast tillfälle, att se, huru
små proportionerna af byggnader, gator och portar, m.
m. voro hos de gamle. Sidoportarne t. e. äro omkring
2 alnar breda, stora gatan (Ciceronen kallar den via con-
solare) är ungefär 7 alnar bred och de andra vid pass
4 eller 5. På Ömse sidor om gatorna äro små trottoirer
anbragta, af endast 3 fots bredd. Den ena begagnades
af dem, som gingo nedfor gatan, och den andra af
dem, som gingo uppför, på det fotgångarne ej skulle
stöta tillsamman. Vid hörnen i gränderna ser man stora ste-
nar, hvilka troligen voro ditlagda för fotgångarne att
stiga på, då de ville begifva sig från den ena trottoiren
till den andra, utan att smutsa sig. Vagnspår synas

*) Under denna benämning kan man naturligtvis icke företä,
livad vi mena med kyrkogård ; men det är svårt, att finna något ord,
som på ett motsVarigt sätt betecknar delta rum hos de gamle. Vägen ,
som för derigenom, kallas äfven ännu strada del sepolcri, 1*1 te
sépulcrale, o. s. v.

**) Utförliga och intetessanta uppgifter om de gamles begräfningi-
plägseder finnas hos KL Ra ii 31 a N N de funerlb. Hom. och i NicOLAi
de G rœcorum luctu et ht^entium ritibus.
148

K r'i

ännu. Husen äro af en vånings höjd och Symmetrien
är föga iakttagen. Man kan väl säga, att Pompeji var
en liten stad, och att man, af jemnförelsen mellan densam-
ma och våra hufvudstäder, ej bör sluta till dessa sednares
oändligen större prakt och välbyggnad. Men man finner öf-
verallt af de gamles fornlemningar, till och med af hvad
man kan se i Rom, att de enskilda byggnaderna i all-
mänhet måtte hafva varit små och endast svarande mot
det oundgängliga behofvet, för att lemna så mycket stör-
re anseende och prakt åt dc allmänna, hvaraf temp-
len i synnerhet voro rika och majestätiska. De offrade i
första rummet åt Staten, i det andra åt sig sjelfva : vi
göra tvärtom.

Af rummen och deras construction finner man äf-
ven tydligen, att de gamle måtte ha tillbragt så liten
tid, som möjligt, eller endast hvad som erfordrades till
hvila, inom hus, och i Öfrigt mest vistats under de svala
portikerna och pelargångarne, eller på sina kringbyggda
gårdar, hvilka uppfriskades af en midtpå planen befintlig
bassin med vattensprång. Rummen, jemnförda med de i
våra bättre hus, äro för det mesta blott att anse som
små kyffen af 4 eller 5 alnars diameter. Att husen lik-
väl varit bebodda af rika och ansedda invånare, bevittna
mosaik-golfven, målningarne, bronz- och marmor-arbe-
ten, m. m. Rummen äro ej anlagda i file, och försedda
med ingångar till hvarann; utan ligga ett och ett för
sig, med särskild ingång, alldeles som munk-celluler.
Dörrarne äro oproportionerligt stora mot rummen, för
att inlåta dagen. Några rum hafva ett litet fönster,
högt upp beläget (ungefär, som i en målar-attelier),
men de flesta äro utan dylika öppningar. Allt var be-
räknadt, att hålla rummen svala. Uti en villa i Hercu-
lanum, hvilken troligen tillhört någon magnat, fann man
149

jemväl dörrfoder och trösklar af marmor, samt fönster
försedda med bronz-galler. Bland de pa vaggarne befintliga
små alfresker påminner jag mig en, föreställande en häst,
skenande med en chaise, hvars form i det närmaste lik-
nade de chaiser, som ännu brukas i Neapel; ehuru man
trott, att de gamle ej ägde så smaklösa åkdon w). I
rummen finnas långa bänkar, att ligga på, hvilka om-
gåfvo bordet. De äro för 3 (triclinium), högst 5 personer;
ty de gamle voro ogerna öfver 9 till bords. — Castel-
lan *) har funnit mycken likhet mellan de närvarande
Österlänningarnes bruk och husliga inrättningar, och
dem vi anse de gamle Romare hafva ägt, såsom t. e.
deras små rum utan fönster, endast med utgång åt öf-
verbyggda hvalfgångar ; gårdar med vattensprång, mosaik-
golf, alfresko-målningar, målade grafvar, m. m. Han
tyckte sig till och med i Pompeji se endast ruinerna af
en Turkisk stad, med undantag likväl af de allmänna
byggnadernas architektur. — Österländska seder ärfdes,
som bekant, af Romarne med de asiatiska folkens un-
derkufvande; hvilket sedeförderf äfven förehölls dem af
den stränge Cato.

Gatorna i Pompeji äro lagda med stora irreguliera
stycken af lava. Under dessa finner man successift lager
af vegetaljord, med växter uti, och åter lava; hvaraf
man har anledning till den förmodan, att den eruption,
som år 79 begrof denna stad, icke varit den enda,
hvaraf den hemsökts. Äfven målningar, funna iStabiæ,
föreställa volkaniska utbrott, målade efter naturen. Det

*) Ehrensvahd talar om det smaklösa i våra åkdon, med deras
inkräm af remmar, dynor, m. m., i jemnförelse till de gamles åkdon*

**) Lettres sur la Grèce.
bevitt-
äfven

•kick, hvari man funnit åtskilliga hus, synes ock
na, att de lidit af föregående jordskalf; hvilket
af inscriptioner bestyrkes.

Husen äro ej, som hos oss, märkta med numror,
men med inskrifter, i röda bokstäfver, utmärkande
de personers namn, som bebodde huset. Sålunda finner
man ännu ædilernes, duumvirernes, och andra tjenste-
mäns boningar anvista. Namnen af de personer, som
flyttat, eller dött, äro öfverstrukna och intagna af nya.
Försäljningsställen, bodar och hyreslägenheter, m. ni.
aro på enahanda sätt angifna. Bland andra läses ett an-

®n viss ^ulia Felix t som utbjuder icke mindre
an 900 bodar; hvaraf man kunde vinna ett högt begrepp
ln^nar^s industri och rikedom. Inskrifterna inne-
halla tillika (som våra afficher) kungörelser af stadens
•tyrelse, anslag af fester, jagter *), fäktarspel, auktio-
ner, m. m. Såsom exempel kan anföras följande kun-
görelse :

N. Popidii

Glad. IVe K. Nov. Pomp tit
Kenatione et XII K. Mai
Mala et vela erunt
O. Procurator. Félicitas
hvilket skulle betyda, att ”Numerii Popidii Rufi fäktare-
familj **) vill gifva en jagt den 29 Oct. (IV K. Nov.)
i Pompeji och att den 20 April (XII K Mai) skulle

) Om beskaffenheten af dessa jagter kan man dömma, bland annat,
af tunna målningar. Der föreställes en häst stridande mot ett lejon;
en tiger kämpande med ett vildsvin; en hjort förföljd af en lejoninna,
O. S. v.

) En fäktare-trupp kallades jemval Jamilia, och stod under led-
ning af en mästare {Lanista^ I dessa fäktare-spel och jagter »tridd®
man mot män, meuuiskor mot djur, och djur sinsemellan.
151

theatern täckas. Octavius, Procurator, önskar folket
lycka.” ____ Det ^Ör anmärkas, att ännu slutas italienska
manifester stundom med Kivetc felici!

Man finner i dessa inskrifter vittnesbörd af hvad
vi kalla ”public spirit,” och som i högre grad utmärkt
de gamle, än något nyare folk. En inscription under-
rättar oss, att tvenne enskilda män, Rufus och Celer
Holconii, på egen bekostnad förärat staden icke mindre
än tre stora, offentliga inrättningar: nämligen Theatern,
Vatten-reservoiren och Tribunalet; såsom inhämtas a
följande inskrift:

1U. Hole oni Rufus et Celer
Cryptam Tribunal Theatrum S, P»
Ad decus Coloniœ.

En annan inskrift vittnar, att den ofvannämnde
Numerius Popidius (eller någon af samma namn) jemväl
på egen bekostnad återuppfört det präktiga templet ,åt
Isis^ hvilket störtats af den förra jordbäfningen.

N. Popidius N. F. Celsinus

Ædem Isidis Terr ce mo tu

Collapsam

A Fundamentis P. S. restituât»
Hune Decuriones ob liberalitatem

Cum esset annor, sexs.

Ordini suo gratis adlegerunt,

•) Denn* inscription gaf anledning till stort bryderi St de itali-
enska lärda. Det är den enda, der ett sifferlal är betecknadt med
bokstäfver och ordet sexs., hvilket kan betyda sexsdecim o«h sexs^
aginta {sexdecim, sexagintd), förorsakade långa skriftvexliogar.
152

Jag vill slutligen anföra en inskrift, hvilkcn äger
ett eget slags märkvärdighet. Den lyder sa här:

M XI K. Decemb. A. XV,
Epapra. Acutus. Auctus.

Ad locum duxerunt.

Mtilierem Tichen, et pretium
In singular A. VIII. (Asses octo)

M. Mes sala. L. Lentulus Cos,

Tvifvelsutan förutsätter det nog mycken fördomsfri-
het iseder, att offentligen anteckna sådant. Högst löjligt
är det deiemot, att författaren tillika anfört consulerne,
under hvilkas regering denna märkliga händelse sig till-
drog. Att denna skrift redan länge stått på muren, till
allmänt åskådande, innan staden förstördes, kan man
sluta deraf, att nämnda consulat inföll ungefär 3 år före
Christi födelse, och staden begrofs 79 år efter begyn-
nelsen af vår tideräkning. Skriften hade således varit
offentlig omkring 80 år, utan att någon sökt utplåna
den. Den, som ägde tid och förmåga, att déchiffrera
alla inskrifter på murarna i Pompeji, skulle der kan-
hända finna åtskilliga kuriösa bidrag till kunskapen om
tidens seder och bruk. Stafnings-sättet i en del af dessa
inscriptioner är på sina ställen olika det antagna; hvar-
af nagra trott, att man dels skrifvit, dels uttalt några
ord olika med oss. Der läses t. e. Moiros (muros),
Praifectus (Prœfecius) y Lafinius *) (Lavinius) Habbebis
{habebis^ Bassilica (Basilica) o. s. v» Men af några an-
noncer, skrifna med rödfärg på väggarne, synes man ej
mer böia sluta till stafning och uttal, än vi kunna göra
det, då vi läsa på våra skyltar ”Naming,” ”Greda,” o. s. v.

*) Enligt Suetonius skulle bokstafven / blifvit införd i stältet för
p, under Kejsar Claudu tid. (in Claud. Cap. 4/)
153

Fâ vandringar äro sä tacksamma, som ett besök
i Pompeji. Ännn mer tillfredsställd vore man likväl,
om dessa de gamles boningar lemnades i det skick,
hvaruti man funnit dem, och icke genast beröfvades sina
dyrbarheter. Statyer, lampor, bad, rustningar, möbler,
verktyg, kläde-drägter, allt som skall förklara antikens
lif, bortföres till gli Studii (eller det stora Konst- och
Vetenskaps-Mnseum i Neapel), och klasseras der veder-
börligen. Till och med golf-mosaiker och väggmålnin-
gar af värde, utskäras och sättas i Museum. Ilvarje
småsak på sitt ställe skulle vara af ett obeskrifligt in-
teresse, och de gissningar eller slutsatser, hvartill man
kunde föranledas af deras beskaffenhet och af rummet, pa
hvilket de äro funna, skulle sprida ljus öfver mycket,
som ännu är okändt för oss af de gamles lefnadssätt och
plägseder. Men detta försvinner, när man finner dessa
antiqviteter, af den mest skiljaktiga natur, blandade om
hvarandra i ett rum; såsom t. e. en curulisk stol bland
en mängd kökssaker, krigiska attributer bland smink-
burkar, speglar och kammar, tärningar och dyrbara
kaméer, allt om hvartannat. Till styrelsens rättfärdigan-
de i afseende på denna åtgärd bör man likväl nämna,
att vården af dessa dyrbarheter under Öppen himmel tro-
ligen icke vore lätt, äfvensom att målningarne skulle
lida genom luftens åverkan, sedan husen en gång blif-
vit aftäckta.

En af de vackraste upptäckterna var den af en bildhug-
gare-verkstad, med flera marmor-arbeten, dels halffårdiga,
dels nyss påbörjade, samt en mängd sculptur-verktyg.
År 1809 fann man en samling färgor, hvilkas analys
genast gjordes af Ciiaptal. Han utrönte, att, af 7 styc-
ken, 4 voro opreparerade: nämligen ett slags grön le-
ra, en g u 1 ockra, enrodaktig ockra, och en h v i t kalk-
art. De öfriga voro preparerade. — Ofverskriflen
154

Thermopolium tillkännagaf en forsäljnings-bod af varma
drycker (ungefär som ett kaffehus hos oss), och man
skönjer ännu på marmor-disken märken af kopparne. I
ett bageri funnos trenne q varnar, att drifvas af hand-
kraft. De äro af en ganska ingeniös uppfinning. I ett
hus upptäcktes 40 chirurgiska instrumenter, till en del
liknande våra ; andra åter, hvilkas bruk man ej kunnat
uppgifva. En salubod hade till skylt en orm, som biter
i ett äpple. Att sluta af den mängd droguer och piller,
hvilka förvarades der, har man gissat, att det varit en
apothekares boning. En samling jernsaker, såsom hjul-
skenor, tänger, hammare, m. m. tillkännagaf en smeds-
verkstad.

En bland de dyrbaraste och interessantaste af de offent-
liga byggnaderna, är templet helgadt åt Isis. Den vid-
sträckta handel, Pompejanerne ägde med Alexandria , har
förmodligen varit bland anledningarne till dess uppfö-
rande *). Men huru mycket interessantare skulle det ej
vara för åskådaren, om fruktan för de i templet fun-
na bilders, offerkärils och andra attributers förskingran-
de , ej förmått vederbörande, att bortflytta alltsammans
till Neapel, der de blifvit hopblandade med en mängd
rariteter och stycke för stycke måste uppsökas! Nu finner
man endast tempelväggarna, colonnerna och faststående
altaren. Allt annat är försvunnet. Bland de der funna
antiqviteter, förtjenar nämnas en mängd målningar (före-
ställande ofterhögtider och presterliga förrättningar), samt
bilderne af Isis, Anubis, Bacchus, Venus och Priapus;
offerkäril, arabesker, m. m. Under högaltaret befanns

*) Den bekante fornforskaren Böttiger har icke längesedan , i en
uppsats, kallad Sabina an der Küste von Neapel, utförligen omtalt
den Isiska gudstjenstens införande i Campanien.
155

ett litet rnm, uti hvilket, som man tror, någon af pres-
terne dolt sig, för att förkunna orakel-svaren. Inom
tempelgården synas flera nun, fordom bebodda af de
Isiska presterna. Ett benrangel, efter en af detta tem-
pels invånare, fanns vid gräfningen, hållande ett jern i
handen, hvarmed han brutit sig igenom tvenne murar,
då döden öfverraskade honom. — Det intryck, man erfar
vid upptäckten af lemningarne utaf dessa lefvande begraf-
ne, är lika hemskt, som om de dött under våra egna
ögon. I ett rum funnos en mängd benrangel med
kedjor; — förmodligen fångar, hvilkas fjettrar nekado
dem, att tänka på räddning. Nära en villa, som man
ansett hafva varit Ciceros , fanns benranglet af en moder
med sitt barn på armen, omfamnad af tvenne andra barn,
hvilka icke i döden öfvergifvit hvarandra *).

De båda theatrarne äro sammanbyggda. På den
mindre gaf man de komiska repräsentationerna, musikaliska
öfningar, mimiska och satiriska scener, läsning af
poemer m. in. samt repetition af de tragiska skåde-
spelen. Hvad som utmärker den bland andra byggnader
af samma art är, att den synes varit öfvertäckt; hvil-
ket var något högst sällsynt, och icke inträffade med en
theater bland hundrade. Förmodligen hade taket varit
spetsigt, såsom på Grek ernes wdsiov. Plinius berättar,
att en byggmästare vid namn Valerius varit den förste,
som låtit öfverbygga en theater i Rom. Ett sådant skygd
för åskådarne, mot solens och regnets åverkan, ansågs
då, som en veklighet; och Ammianus Marcellinus före-
brådde Romarne det med de orden : plebei velabris umbracu-
lorum theatralium latent, quœ C amp anam imitantur lascif

*) Det kan anmärkas, att vid den mängd mennisko-benrangel, man
anträflat, det icke funnits skeletter af djur. Möjligen hade dessa, »om
äga en instinkt-lik känsla af förestående natur-phänomener , skyndsammare
räddat sig. Man har blott i en villa funnit skelettet af en åsna.
15G

viam. Pâ Orchestern läses i stora bokstäfver, att
Olconiiir M. K erur var ordningsman eller direktör
för skådespelen ('duumvir pro ludis.) En tribun var
inrättad för Vestalerna *). På första gradinerna, eller
förnämsta platserna, suto senatorer, magistrats-personer,
o. s. v.; den andra afdelningen var bestämd för ansedda
och förmögna invånare af staden, och på de högsta,
mest anägsna gradinerna (liksom hos oss fjerde eller
femte raden) suto pullati eller capite cenri (gemene man),
enligt Augusti påbud (anfördt af Suetonius), ne quit
pullatorum media cavea seder et; hvarifrån det af Sene-
ca omförmälda ordspråk härleder sig: ad summam cave-
am spectarC) för att beteckna en af lägsta pöbeln.

Den stora, eller tragiska theatern, är praktfull;
med sina gradiner af hvit marmor. Man finner här, lika-
som vid theatern i Herculanum, anledning till den för-
modan, att de Gamle ägt ett betydligt machiner! vid si-
na skådespel; bland annat inrättningar för att flyga (så-
som då Perseus, Bellerpphon, m. fl. framställdes), ma-
chineri att härma dunder och blixt , o. s. v. —— På in-
trädes-märkena (t es serez, hvilka voro af ben, och hvaraf
ett par funnits) lästes jemväl den tragiske skaldens namn,
hvilkens arbete man uppförde. På en af dessa spektakel-
biljetter star AICXYAOT (hvilket skulle beteckna, att
det stycke man gaf var af Æschylus) , och derunder gra-
dinens nummer (XII.) Att inträdet jemväl betaltes, synes
utom tvifvel; ty eljest skulle Suetonius ej tala om fri-
platser, såsom undantag ^ratuita in Circo loca.)

Utrymmet af denna uppsats medgifver icke beskrif.
ningen af Forum, Amphiteatern, Portiken, samt åtskilliga

') Solis tirginibus restaUbus locum in theatro separatim
et contra prcctoris tribunal dedit. (Suet.)
157

mindre tempel, hvilka fornlemningar dock i allmänhet
likna andra uti Italien befintliga. Huru mycket ännu är
oupptäckt af Pompeji, har man svårt att säga. Att dom-
ma efter stadsmurarnes omkrets, harman hittills excaverat
endast omkring en fjerdedel. Huru många skatter kun-
na ligga förborgade i jorden, kanske för ett arhundrade,
om arbetet skall fortgå, som hittills! Och likväl är gräf-
ningen nästan dagligen lönande. Vid vart besök i rui-
nerna stötte arbetarne på icke mindre än trenne statyer,
af hvilka den ena var utaf högt värde och fäste till den
grad konstkännares uppmärksamhet, att Canova reste fran
Rom till Neapel, endast för att få se den. Den före-
ställde en Vestal *).

Jag har förut nämnt, att husen och rummen äro
särdeles små; de sednare stundom af ungefär en kail-
längd. De äga ingen öppning at gatan ; hvilket måtte
hafva gifvit ett dödt utseende at dessa byggnader. Ny-
fikenheten att se hvad som passerade utanför, måtte
således ej hafva varit ibland de gamles fel, och en ”in-
trig i fönsterna” hade der varit omöjlig, att spela. Det
närvarande utplundrade tillståndet af rummen gifver dem

*) Romanelli berättar, i sin Viaggio a Pompei e a Pesto,
alt ”när Ferdinand I, med den utmärkt fina smak och det ö f-
verlägsna snille, som man hos honom känner, besökte Pompeji,
gjordes en gräfning, och jorden, liksom rörd vid åsyn af sin herre,
erbjöd ur sitt sköte ett större antal dyrbarheter, än vanligt, för au tac-
kahonom för det hägn, han skänker konsterna.” (!) Romanellis väg-
visare är i öfrigt af förtjenst, men delar med de flesta italienska itine-
rarier den brist, att i allmänhet vara skrifven utan tillräcklig fördoms-
frihet och strängare kritik. Allt är bellissimo, interessantissimo,
magnificentissimo t stupendissimo, o. s. v. Italienarne berömma
gerna sitt eget; och att någon granskning af vederbörandes, eller sty-
relsens åtgärder, skulle kunna inflyta i en italiensk skrift, förekommes
af censuren.
158







ett utseende, som om en röfvare-hord Öfverfarit dödens
fridlysta boning; och det ”välkommen” (salve!} som står
tecknadt utanför tröskeln af rummen, har föga blifvit
vördadt af sednare gästvänner. — Baden äro talrika, och
den luxe, som af de gamle slösades på dessa inrättningar,
Öfverträffar allt, hvad vi kunna föreställa oss. Bad nytt-
jades af dem, som bekant, icke blott för nytta och
snygghet, men som tidsfördrif och vällust; och det för-
mäles, att, bland andra, Ixejsar Commodus badade öfver
7 gånger om dagen. I de flesta hus utgöres badet af
en bassin i sjelfva golfvet, men stundom upptager det
hela rummet, som salunda är förvandladt till ett badkar.
Vattenledningar, hvarigenom det varma vattnet infördes,
finnas jemväl bibehållna. Men ingenstädes sågo vi spår
af skorstenar. Troligen lemnades utgång för röken genom
en öppning i muren, eller på taket. För att värma rummen
nyttjade de förmögnare vanligen kol-bäcken (foculus), hvar-
af en mängd funnits. Glasfönster hafva, efter all sannolikhet,
varit högst sällsynta. Ännu i våra dagar äga många af de
sämre husen i södra Italien ej fönster med glas, utan med ol-
jadtpapper. Men att glasfönster ej, som man trott, varit
obekanta för de gamle, bevittnar en hög glas, som man funnit
i Pompeji, och som nu förvaras i Neapel uti gli studii.
Af möbler och husgeråds-saker har man funnit, jemnförel-
sevis, obetydligt. Troligen hade invånarne ägt tid, att
rädda det mesta och dyrbaraste. Äfven torde de, som
verkställt excavationerna, haft tillfälle, att obemärkt läg-
ga sig till åtskilligt, ,för att sälja åt utlänningar. Hvad
man funnit, är likväl tillräckligt, att visa, huru långt de
gamle voro framför oss att smakfullt bilda de vanligaste
husgeråds-saker och möbler. En stol, en kandelaber,
en lampa förenar alltid på en gång den största elegans
med den största ändamåls-enlighet. Äfven hafva frans-
männens och engelsmännens arbeten i denna väg, som
äro mönster för dylika saker i den moderna verlden, fått
159

ett helt annat utseende, efter Pompejis upptäckande; och
då man säger, att de nyare gått långt i smak och ele-
gans mot hvad man beundrade för hundra ar sedan, är
det egentligen dem, hvilka lefde 2000 år förut, som vi
äro skyldige dessa försköningar. De gamle stannade all-
tid vid hvad som en gång var erkändt sasom skönt;
hvaremot vi, genom en barnslig lust, att oupphörligt för-
ändra och åstadkomma något nytt, uppfinna det ena mo-
det ändamålslösare, dåraktigare och fulare, än det andra.

Man har anmärkt, att flera af husen i Pompeji äro
mycket lägre, än de efter architektoniska reglor bort
vara, och liksom aftagna, samt äfven mera skadade, än
de genom öfverhöljandet af askan kunnat blifva. Troli-
gen hafva dessa förstörelser uppstått af den jordbäfning,
som år 63 efter Christi födelse hemsökte Pompeji, och
hvarom jemväl der funna inscriptioner lemna vittnesbörd.
Man urskiljer, i de offentliga byggnaderna, tvenne slags
architektur, hvaraf den äldre är ädel och rent grekisk,
men den sednare af underordnadt värde. På forum fun-
nos en mängd byggnads-ämnen, tillhuggna colonner, o.
s. v. hvilka skulle begagnas till byggnadernas återupp-
förande efter första jordbäfningen; men hvilka icke röja
den smak, som de äldre.

Om interesset af ett besök uti den fran sin grift
återuppståndna staden, kunnat nagot minskas genom
bortförandet från deras egentliga rum af dess flesta dyr-
barheter: har deremot det Museum, der de i Ilerculanum,
Pompeji och Stabiæ funna antiqviteter förvaras, derige-
nom blifvit sa mycket mera märkvärdigt, och är ofelbart
det enda af sitt slag i verlden. Dess forntids-lemningar
kunna indelas i tvenne stora hufvudklasser: näml. de,
som angå litteratur och konst, och de, som räknas till
160

husgeråds-saker och det enskilda lifvets förnödenheter.
En sträng klassläggning af dem är dock omöjlig, ty hos
de gamle var det konstsköna sammanväxt med sjelfva
lifvet; och en urna, en lampa, som visserligen är en
förnödenhet, är pä samma gäng ofta det yppersta konst-
stycke.

^1
i I





ï

Mannscript-samlingen fäste i hög grad vår uppmärk-
samhet. Papyrus-rullarne — för det närvarande till ett
antal af omkring 1700, — likna till det yttre små
träknubbar, brända till kol. Ju svartare rullarne äros
desto lättare kunna de uppvecklas; de fläckiga tillkän-
nagifva, att de lidit af fukt, icke blifvit på en gång
genombrända och således multnat på flera ställen. Upp-
vecklings-sättet, hvars uppfinning var af så mycken vigt,
är högst enkelt. Uti en trädlåda, eller ram, befinnas
några skrufvar öfverst, hvarifrån sidenband gå ned.
Manuscriptet hvilar uti ett slags gaffelställning. För att
uppveckla det, bestrykes det styckevis med ett gummi,
hvarpå lägges tunn gullslagar-hinna, hvilken åter fästes
med samma gummi vid sidenbanden, hvarefter bladet,
af sin egen tyngd, småningom uppvecklar sig; och endast
der de till aska multnade bladen häfta för starkt vid
hvarannan, underhjelper operatören med en nål deras
åtskiljande. Konsten består till en del deri, att afpassa
stycket af gullslagar-hinnan efter bladets styrka, att det
ej blir hvarken för starkt eller för svagt. På några
manuscript måste hela ryggen beklädas. Svårigheterna vid
denna uppveckling äro dock mångfaldiga. Då papyrusbla-
det är nästan förvandladt till stoft, kan blotta andedräg-
ten bringa dess flingor i oordning. Om på bladet befin-
nes en lacun (hvilken af ögat aldrig kan upptäckas, eme-
dan det underliggande bladet uppfyller dess rum), uppstår
deraf ofta en oreda genom hela manuscriptet. När




161

stället öfverstrykes med limmet, fäster sig ett stycke af
det underliggande bladet att fylla luckan, och så allt
framgent. De uppvecklade bladen sättas under glas och
ram, och äro tillgängliga för en och hvar, som önskar
se dem, på det fornforskaren må äga tillfälle att jemn-
föra dem med de versioner man utgifvit.

Den litterära skörd, man hittills vunnit àf de upp-
vecklade manuscripterna, har icke motsvarat den lärda
verldens väntan; Författarne af de arbeten , som ännu
blifvit upprullade, äro Epikuros, Phädros, Demetrios,
Philodemos, Polystratcs, Kolotes och Pitanias. AfEpi-
KURos har man funnit en afhandling om Naturen. I Pm-
lodemos’ afhandling öfver Musiken hade man väntat sig
något interessantare, än blott en declamation emot
denna konst. Den oundvikliga långsamheten vid skrif-
ternas uppveckling gör, ätt blott en ringa del af manu-
scripterna ännu är känd; men man skulle lättare erfara
deras halt, om, i stället att (såsom nu) upprulla ett
långt manuscript, sedan man af det redan sedda nogSamt
hunnit sluta till dess mindre interessanta innehåll, man
genast öfvérgåfvé ett så tacklöst göromål och började med
ett nytt manuscript. Arbetet har jémväl behandlats så-
som ett slags monopöliüm *). Det förmäles nämligen,
att då Pater Piaggi föreslog den upptäckta textens ets-
ning i koppar och offentliggörande, på det alla Europas
lärde måtté taga kännedom de rom och söka bestämma
den rätta läs-arten; blef detta förbjudet och arbetet för-

) Ännu, da nagon artist vill aileckna malningarne i Poiripeji (livar—
af en stor del redan befinnes iHgifven i gravur), heter det: Sigfior,
non é permesso. Orsaken derlill lär vara, att styrelsen sjelf ämnar
föranstalta om utgifvandet af en fullständig samling af dessä målningar $
hvarmed det emellertid går smått.

Sy en XIII: I.	II.
162

behållet ledamöterne af Kongl. Akademien i Neapel. P.
Piaggi, som sjelf ej förstod Grekiska, måste sålunda
måla af texten och lemna sin copia till vederbörande

Närvarande manuscrîpt-rullar

äro sam tilgen af pa-

pyrus, ehuru, som bekant,

de gamle jemväl begagnade

pergament. De äro funna i en villa vid Herculanum,
och utgjorde måhända en enskild mans Bibliothek, llul-
larne äro sålunda sammansatta, att papyrusblad, af un-
gefär 4 fingers längd och 10 till 12 tums bredd, äro
lögade vid hvarannan. Rullarne äro vanligen af 12 eller
14 fots längd. Pa trädkaflent, hvarpå manuscriptet
upprullas, befinner sig en liten sedel, innehållande ar-
betets titel. Alla dessa arbeten äro skrifna i columner,
af ungciär 40 eller <50 rader, och mellan hvarje column
(som synes hafva varit innesluten inom röda linier, så-
som i en del böcker vid boktryckeri-konstens uppfin-
ning, ehuru färgen af dessa linier nu är bleknad) befin-
nes en finger-bredds rum. De gamles bläck var ej, så-
som vårt, tillredt med viktriol ; ty då skulle det bleknat
i elden oeh hade jemväl förtärt papperet; nu åter är det all-
deles svart och har bibehållit bladet på alla ställen, der
det befinnes. Förmodligen var det beredt som en tjock

*) Uti en nyligen utgifven nekrolog Öfver den berömde cbemislen
Humphry Davy , förf, af Baron Cuvier, namnes : att Uavy varit sänd af
Konungen i England till Neapel, för att deltaga i arbetet ined de gam-
la manuscripterna; men att de binder, som Ifalienarne lade för såväl
honom, som för hans landsman Elussley, förmält honom att snart
lemna detta företag. Imellertid lärer ibland hans ännu otitgifna anteck-
ningar finnas en albandling om de gamles färgor, hvilkas bestånds-
delar och sammansättning han undersökt» Denna uppsats kan blilva af
Stort interesse för Konstnärn; då de gamles sätt att bereda sina fär-
gor oeh skänka dem glans och varaktighet (hvarigenom de , efter flera
seklers förlopp, ännu äga utseende af att vara nyss pålagda), för oss än-
au år ert hemlighat»
163

svart färg> kanske liknande clnnesiskt tusch. Då mani
håller papperet horizontalt mot dagen, visar bläcket sig
ännu i upphöjning öfver detsamma. Man har jemväl
funnit en penna j hvilken synes vara af buxbom eller rör.
Den äger ingen spricka, såsom våra vanliga pennor. ïmel-
lertid är picturen af dessa manuscripter ganska vacker
och prydlig *).

Den förundran, med hvilken främlingen betraktar
de stora möbel- och galanteri-magasinerna i London el-
ler Paris, är en tom och lätt tillfredsställd nyfikenhet,
emot det interesse, som uppfyller honom, under det
han, stycke för stycke, mönstrar de gamles tillhörig-
heter; hvaraf äfven det minsta äger ett slags värde,
utom all jemnförelse med nyare konstskatter, emedan det
vanligen är ensamt i sitt slag och, en gång förlorad^
icke kan ersattas. Bland den materiel af de gamles en-
skilda lif, som har finnes samlad, fäster sig uppmärk-
samheten i främsta rummet vid de sköna ofierkärilen,
mästerligt arbetade, med blommor, löfverk och figurer;
Alla dessa paterœ (offerskålar) brukades dock ej ensamt
Vid de religiösa högtiderna och libationerna; en del be-
gagnades äfven vid baden **). Af candelabrer har man
funnit icke mindre än hundrade af bronz, mer och min-
dre förträffligt arbetade, men alla af en ren och smak-
full stil, vanligen prydda af vinrankör, blomsterverk, m.
m Lampor voro ett husgeråd, vid hvilket de gamle äl-
ven tyckas fästat ett särdeles afseende; ty könstnärns snil-
le har varit alldeles outtömligt, att frambringa dem un-

*) P. MårtoreIli , söm Var nâtvarandë dä Upptäckten gjordes ;
trodde, alt utom grekiska och latinska skrifter, jemväl några arbete» på
ett hittills okändt språk, som hau kallade Sabinskd ■, förefunnits •
detta har icke bekräftat sig.

**) Jfr. WinkelmAwx;
164

der nya former, smakfulla och ändamålsenliga. Ämnet
kan vara mer eller mindre dyrbart; bronz eller endast
bränd lera: men arbetet är alltid utfördt i en skön stil.
En candelaber, af bronz, föreställer ett träd, hvaruti
lamporna hänga, som gyllene frukter. På en bordlampa
ser man såsom skärm, en läderlapp med utbredda vin-
gar (nattens symbol) ; handtaget är en råtta, som synes
vilja dricka oljan. Vid ett annat tillfälle finner man,
i stället för candelaber, ett barn, som håller lampan i
sin ena hand, lyftande veken med den andra; eller man ser
en komisk maskur hvars mun lågan framskjuter, o. s. v.

Vagskålar och bessmän likna våra; med den skill-
nad likväl, att i stället för kroken på ett af våra bess-
män, befinnes här en vigtskål, och den klumpiga, bly-
stöpta motvigtens rum intages här af ett förträffligt ar-
betadt imperators-hufvud. Vigterna hafva till inskrift
Eme och Habebif. Hjulskenorna äro helgjutna, såsom
man i sednare tider börjat göra dem hos oss. En vagns-
mutter föreställer ett skönt lejonhufvud. Man har fun-
nit thé-koppar, af silfver, förträffligt arbetade; flöjter af
elfenben och metall; inträdes-brickor (tenerœ, spektakel-
biljetter) af elfenben; armband, örhängen, speglar, hår-
och knappnålar, chirurgiska och geometriska instrumenter
solvisare, bläckhorn, spikar *), m. m. Speglarne äro af

*) Ett handtverkeri-arbete, hvari de gamle synas oss underlägsne?
är klehsmeds-arbete, af lås, nycklar, m. m. hvilka äro särdeles klum-
pigt och konstlöst utförda. En fransman, länge bosatt i Neapel, som
ledsagade oss vid denna vandring, yttrade i anledning häraf, att dessa
slags jernarbelen ännu förfärdigas lika illa i Neapel, hvilket syntes äga
sin orsak i det ringa behof man hade af säkra och starka lås, då,
oaktadt stöld ofta nog kunde föröfvas öppet, intet exempel funnits af
dyrkning, inbrott och dylikt. — Uti glas-arbeten voro de gamle oss jem-
väl underlägsne y både till ämnets beredning samt till form och slip--
165

ïnetall, ovala, polerade och försedda med skaft. De
stora hårnålarne (hvilka ännu brukas uti Italien, att
hopfästa hårflätan) äro prydda ined konstmessigt arbetade
hufvuden. Den största, 8 tum lång, har i stället för
knopp en korinthisk capitél, hvarpå står en Venus,
hopfästande sitt hår, och framför henne en kärleksgud,
som håller en spegel. Denna nål är af silfver. Ör-
hängena äro af guld, och armbanden af guld eller bronz,
nästan alla föreställande en orm, som biter sig i stjer-
ten. Af vanliga kökskäril finnes en mängd, arbetade
med mycken smak och invändigt försilfrade, i stället för
den förtenning, som hos oss brukas. —- Sellœ curulef
ärö både af bronz och elfenben.

Man har jemväl funnit födo-ämnen, hvilka, i sitt när-
varande förstenade skick, ännu kunna trotsa ett årtusen-
de; såsom bröd, vin, ägg, sviskon, m. m. Bröden äro
ungefär 12 tum i fyrkant och 5 tum tjocka. De äro
fyrdelta genom streck, och kallades kanhända i anled-
ning deraf quadra. Enligt Hesiodus hade brödet hos
Grekerne samma form *). Vinkärlen äro af tvenne slag,
nemligen Dolia (svarande mot våra vinfat och formade
som en rund kurbits), och Amphorœ, hvaraf 18 rymdes
i ett af de förstnämnda stora kärilen. Vinet i ett af dessa
käril är liksom förstenadt, och af brunsvart färg. I c e 11 a
vin aria (vinkällarn) af Arrïi Diomedis hus, i Pompeji,

*) På brödet befinnes en stämpel, hvilken synes utvisat, af hvad
slags xnjöl det var bakadt: såsom t. e. Siligo C. Glanii, eller E
Cicere. Då bokstäfverna äro intryckta med stämpel, ser man, att da
gamle redan till någon del begagnade tryckningskonst, och kanske blott
ägde få steg qvar till uppfinningen af boktryckeri.

ning. Äfven deras chirurgiska instrumenter synas i flera fall ej jenin-
förliga med våra, — alster af veklighetens, plågans och det physj-
ska eländets tidkvarf!
IG6

fann man jcke mindre än 17 benrangel af menniskor,
hvilka till äfventyrs, i den allmänna villervallan, skyn-
dat dit ned, för att med en dryck vin stärka sig un-
der den annalkande förstörelsen.

Krukmakare-arbetena, — hvilka i allmänhet, och der
man finner dem afbildade, kallas etruskiska vaser, — ära
utmärkta genom skön och ädel form. Det är likväl ett
misstag, att anse dessa arbeten som vanliga torgvaror.
Att de varit af värde, jemväl hos de gamle, kan slutas
deraf, att flera af dem blifvit funna i grafvar, omsorgs-
fullt inpackade i två eller tre sämre krukor. Målnin-
gen på dessa vaser är icke utmärkt. Hvad som förun-
drar, är, att på en del af dem finna myther, tillhörande
Christendomens sinnbilds-lära, och charakters-masker, som
man ansett mera moderna : t. e. Ormen omkring trädet
och qvinnan der bredvid (Eva i Paradiset), eller —
bland charakters-maskerna — Arlechin, PolichineH, o,
s. v. hvilka allmänligen räknas till den nyare italienska
komedien *). I afseende på den samling af vapen och

’) Att de sä kallade Etruskiska Vaserna äro malade i inagna
grecia, kan inan nästan taga för afgjordt. Man liar af det grekiska
tecken, som befinnes på flera målningar, velat sluta, att konstnärn varit
Grek, och införskrifven för att Utföra de konstverk, hvartill man i södra
Italien skulle saknat skickliga mästare. Men Grekiskan var den tidens,
ämbels-liof- och konst-språk. Teckna ej våra målare ännu jecit på sina
taflor? hvaraf dock efterverlden skulle hafva orätt, att sluta, det artisten
varit Romare. — Samlingen af Vaser skulle i Neapel vara vida fullstän-
digare och dyrbarare, om regeringen ej , af en oförlåtlig likgiltighet, til-
låtit engelske ministern Hamilton deraf taga eiter behag, för att sända
till England. Och hyad gaf han i stället ’ Jo, gamla rustningar och
vapen från Otaheiti, çom sjöfarare bytt sig till mot spikar, glasbitar,
in. m. Nap'olitanska regeringen tyckte sig då hafva gjort en förträfilig
handel, när den utbytte antikens mäslarverk m<>t dc råaste barbarer»
konstalster och vapen.
167

rustningar, som förvaras uti gli ftudii, måste man an-
märka, att de icke likna dem man finner afbildade i
målning och sculptur. Deras tnnga, krimkrams-aktiga
arbete tyckes förråda, att de äro af romerska händer,
hvilka i allmänhet voro de grekiska mycket underlägsna i
artistisk färdighet. Några harnesk äro så stora och
tunga, att de förmodligen blott kunnat begagnas till häst;
andra åter äro så små, att de nästan tyckas ämnade
at barn,

Tafiorna och kamèerna visa, att de gamle, åtmin-
stone att dömma efter hvad man hittills af dem funnit,
voro vida mer bildhuggare, än målare. Sannt år likväl,
att de målningar, vi af dem äga, ingalunda kunna an-
ses vara af deras bästa mästare, utan till större delon
af hvad vi kalla väggmålare ; ty de flesta stycken, man
funnit, hafva blott varit vägg-prydnader. Ännu en om-
ständighet, på hvilken man mindre gifvit akt, vill jag
här anmärka; emedan den till en del förklarar de olika
omdömen, hvilka blifvit fällda af andra länders ypperste
konstkännare, i anledning af de gamles målare-konst.
Det är ett hittills — så vidt jag känner — icke veder-
lagdt factum, åberopadt af Winkelmann, att, vid upp-
täckten af de gamles målningar, en förfalsknings-fabrik
deraf genast uppstod, hvilken bedrefs af en medelmåttig
målare i Rom, vid namn Giuseppe Guerra. Om
vissa, sannolikt derifrån utgångna målningar vore äk-
ta, skulle hela systemet af kunskapen om antiken
omhvälfvas; så litet begrepp om de gamles bruk
och plägseder röjes deri. Soldater äro t. e. mala-
de i rustningar, sådana de buros i trettonde århundradet;
Epaminondas förekommer i en senare tids tornerings-rust-
ning; en prætor bär en värja liknande Carl XIl:s, o.
s. v. Imellertid hafva flera verkliga konstdomare af des-
sa taflor blifvit bedragne. Den bekante Caylus köpte
16S

en af dem, sasom äkta, och lät gravera den i sitt verk.
Anledning är för handen, att större delen af de antika
målningar, som blifvit sända till England, Tyskland och
frankrike, utgått från denna förfalsknings-skola *).

Målningen af rummen i Pompeji skiljer sig i flera
fall från den moderna konstens skapelser. Det är icke
lätt, att för närvarande göra sig en föreställning af den-
samma i dess orubbade skick

emedan de dyrbaraste de?
taljerna äro uttagna och flyttade till Portici. Man

måste således uti inbillningen skapa sig ett helt af des-
sa fragmenter. Uti de vanligaste rummen är målningen
mera enkel, men utmärkt af en sann smak. Väggen är
merändels enfärgad, gul, röd, blå, hvit, grön, svart,
o. s. v. och på dess midt befinnes en tafia, i form af
médaillon. Denna framställer vanligen en eller två fi-
guier, ett litet landskap, en grupp, eller något dvlikt.
De rikare rummen äro prydda med ett slags arabesker,
foster af en, som det tyckes, utvärtes regellös, men alltid
invärtes harmonisk bildning. Man kan svårligen tänka sig
något mera behagligt, lätt, luftigt, rikt omvexlande och
gladt, än dessa ornamenter. Det ser ut, som hade
konstnärn, utan förut fattad plan, endast låtit penseln
leka, och derunder framtrollat en mängd taflor, som äro
mera snillets och inbillningens oregelbundna utflygter,
ån ett studeradt och på ettect beräknadt arbete. I det-

) Sjelfve Winkelmann misstog sig stundom i sitt omdöme öfter akt-
heten af de gamla taflorua. Han upptog i sin beskrifhing Öfver antika målnin-
gar 2 stycken, liulka Casanova (en lärjunge af MengsJ målat enkom
for alt bedraga honom och förödmjuka hans konstdomare-stolthet. (Se
Winkelmanns leb erne, p. XXIV.) Goethe yttrar om honom (Winkel-
mann uhd sein Jahr hundert') : "Seine Freude an jedem Gefun-
denen ist heftig, daher Irrthiimer unvermeidlich, die er je-
doch bey lebhaftem F or sehr eiten eben so geschwind zuriick-
nimmt, als einsieht."
1G9

ta fall kunna de hänföras under benämningen af Arabes-
ker , eller ännu rättare af Grottesker *). ”De målade
grotteskerna (säger Winkelmann) äro de skönaste jag sett,
Raphaels loger icke undantagna, såväl till uppfinning,
som utförande. De äro verkliga miniatur-målningar,
man ser ådrorna i löfverket, färgen är frisk, som om
den vore nyss pålagd.” Om några Centaurer och Dan-
serskor säger samme konstdomare, att ”de äro fiygtiga,
som tanken, och sköna, som om de vore tecknade af
Gracernas händer.” En bestämd förkärlek för Antiken
genomlyser visserligen i nästan pila Winkelmanns om-
dömen öfver de Gamles konst; men med opartiskt ögt|
betraktade, skola dessa målningar sätta hvarje åskådafe
i förundran,

Att af de hittills funna antika målningarne vilja be-
stämma gränserna för de Gamles förmåga i utöfvandet
af denna konst, vore tvifvelsutan förhastadt. Ehuru

) Man förvexlar dessa benämningar, men med orätt, Annu
ongtigare är, att — såsom man stundom ser — med Grottesker vilja
beteckna hvad man egentligen menar med groteskt eller komiskt.
Den antagna hufvud-skillnaden mellan Arabesker (äfven Moresker) och Grot-
tesker , är denna , att då de förstnämnda bestå i ornamenter af löfverk,
blomster, o. s. v. (emedan Araberne ej målade lefvande djur och men-
niskor), innefatta Grotteskerna fantastiska och äfventyrliga bildningar af
plantor, djur, menniskor, byggnader, o. s v., allt om hvartannat. Dä
man funnit dem icke allenast i de gamles rum, men äfven i hvalf, el-
ler grottor, har man gifvit dem benämningen ’’Grottesker.” ----------- Det
vore af vigt, alt veta, om de i Ilerculanum, Pompeji och Stabiae fun-
na målningar- äro af grekiska eller romerska mästare. Enligt Plinius lä-
rer romaren Lunrus varit den förste, som målade landskap; ty grekerne
alskade ej framställningen af liflösa föremål. Således skulle alla ütsigter,
landskaper. byggnader, hamnar, o. s. v. vara romerskt arbete. Detta
år dock blott en lös hypothes; ty i grotteskerna äro lefvande och liflösa
föremal blandade om hvarandra, och likväl synbart af samma pensel.
170

märkeliga ock högst interessanta flera af dessa malnin«
gar äro, äger man ingen anledning, att (ro dem hafva
flutit ur någon berömd mästares pensel. Den skillnad,
som stundom (särdeles i taflor der någon större hand-
ling förekommer) röjer sig emellan compositionen och
utförandet, tyckes vittna, att dessa taflor äro copior,
kanhända efter andra copior, hvarigenom mycket af det
ursprungligen snillrika i taflan måst gå förloradt *). Tro-
ligen har husets ägare, då han låtit pryda sina rum med
målningar, önskat jemväl äga efterbildningar af berömda
arbeten, och anförtrott detta uppdrag åt de mindre ut-
märkta konstnärer (eller hvad vi kalla ämbets-målare),
som kunde vara till hands. Att en stor färdighet i pen-
seln röjer sig jemväl hos dessa, är obestridligt. Or-
namenterna tyckas ofta vara målade på fri hand, utau
så kallad punsning. Lif, rörelse, qvickhet och behag,
framskymta nästan öfverallt. Hvad man minst finner,
är symmetri, eller regelbunden anordning. Konstnärns
uppfinning af nya motiver är outtömlig. Han icke alle-
nast aldrig upprepar sig, men han synes till och med
undvika, att i motsvariga ornamenter nyttja någon enhet.
— I allmänhet finner man en mindre noggrann construc-
tion af perspectivet; hvilket snarare synes böra tillskrif-
vas ett vårdslöst utförande af medelmåttiga artister, än
bristande kännedom af perspectivets reglor.

Det synes som dessa målningar voro utförda i ett
slags tempera, eller vattfärg på kalk; men den glans,

*) Det är möjligt, att man ännu kan finna målningar af någon
Liand antikens bekanta, namngifna mästare; och det är di först man
blir i tillfälle, att fullt afgöra, huruvida, som man yrkat, Målarekonstens
gyllene ålder tillhört sednare tider och är en skapelse af Ghristendoinens
anda.
171

de tiga, förutsätter någon behandling, som för oss är
obekant. Troligen öfverdrogs målningen med något glän-
sande ämne, någon fernissa, hvarigenom den bief mera
lusande och varaktig.

De i nercnlanum funna bronz-statner, grupper och
buster äro, ehuru stundom förträffliga, i fulländning un-
derordnade antikorna i marmor : hvaraf man velat sluta,
att de gamle ej voro så skicklige konstnärer i bronz,
som i sten; hvilket deras hittills af de moderna ännu
oupphunna mästarverk af marmor, mosaik och kaméer,
tyckas bevisa. Till detta ämne skola vi uti en annan
uppsats återkomma. — Bland parodiska stycken märks
en carrikatur af Æneas, vandrande ur Troja, med
Anchises på ryggen och Ascanius vid handen, der alla
figurerna hafva åsnahufvuden och andra förlöjiigando
attributer. Uti ett rum, vanligen kalladt stanza delle
cose oscene, förvaras en mängd arbeten, hvaraf flera äro
mästerligt arbetade, man visande derjemte, att de gam-
le, jemväl i sölande laster, voro framom vår tid.

Man nämner alltid Herculanum och Pompeji bred-
vid hvarandra. De äga dock ett alldeles olika värde för
den kunskapslystne vandraren. I Pompeji ser han, som
vi yttrat, en stad uppstigen från de döda. I Herculanum
åter går han ned i grafven, för att söka lefvande, och
finner ej annat än ett tomt grifthvalf. ptt besök i Her-
culanum är ojemnförligt mindre lönande. Vid fackelsken
ser man blott en tom källare; och hvad som upptäckes
af värde, blir genast bortfördt. Detta hindrar dock ej,
att Herculanum kan ur sitt sköte lemna mera dyrbara
antiqviteter ; och exeavationerna borde jemväl der drifvas
med mera kraft, än hittills. Men en måhända ännu
172

i



större skörd skulle vetenskaperna och konsterna vinna,
om man företoge gräfningar för att upptäcka de villor
i Neapels och Vesuvii granskap, som troligen blifvit
begrafna på samma gång med ofvanbemälda städer. Då
man känner, att de gamle företrädesvis på en villa
samlade hvad de ägde dyrbarast af konstalster, manu-
scripter o. d. samt att de troligen, vid den frambrytande
eruptionen, dit sökt rädda sina skatter, från de med

undergång hotade städerna: är det
på dessa landtställen skulle göra den
skörd.

H

sannolikt, att man
rikaste antiqvariska

B.

v. Beskow.

•*——



1


173

OM ABSOLUT OCH SUBJECTIF RIKEDOM.

hos de fria folken Stats-ekonomien är den endai
vetenskap, som är gemensam för alla medborgare, eme-
dan alla der äro i första eller andra instansen lagstif-
tare > och de vigtigaste lagarne åsyfta folkets bestånd
såsom folk : så måste man beklaga, att denna vetenskap
ännu icke utvecklat sig till klara och ovedersägliga prin-
ciper. Dé, som låta leda sig af erfarenheten, och uti
speculationen endast stadna vid de närmaste orsakerna,
de så kallade praktiske männen, äro i en bestämd strid
angående medlen till ett folks tilltagande välmaga, med
dem, hvilka gå djnpare i upplösningen af detta ämne,
eller med de theoretiska Stats-ekonomerne^ Men då vi
åter rådfråga dessa, så finna vi äfven dem sins emellan
icke komma öfverens. Say och Ricardo , tvenne grenar
af en gemensam stam, båda anhängare af Adam Smith,
äro i nästan alla vigtiga prämisser af olika mening,
fastän de det oaktadt sluta sig i ett gemensamt resultat:
ofverlemnandet nämligen af folken? ode, så uidt det kan
bero af deras välstånd y åt hvarje enskilds omtanka.
Under det de strida om rikedomens natur och dess me-
del, äro de öfverens deruti : att då Statens rikedom är
summan af alla Enskildas, och då de enskilda alla sträf-
va att öka sin rikedom, måste derigenom nödvändigt en
kraft vara gifven, som blott behöfver vara fri för att
göra äfven Staten rik. Frågar man dem, om, vid ett
sådant öfverlemnande af den enskildes fria förkofran åt
hans egen omtanka, ej den enskilde skall i synnerhet
174

söka att bilda sin rikedom pa deras bekostnad, som ärtf
honom närmast, alltså på bekostnad af sina egna lands-
män: så svara de, att aldrig någon blir fattig derige-
nom, att en annan blir rik; och att således, om den ene
enskilde i ett land blir rik, så blir den andre det också
i samma förhållande. Och om man åberopar Englands
exempel, som blifvit rikt på Spaniens, på Polens,
på A m e r i k a s, ‘ på Ostindiens bekostnad : så svara
de, att England skulle blifvit ännu rikare än det är,
om Spanien och Polen haft fabriker liksom England,
om Amerikanerne och Hinduerne varit fria och indu-
striösa folkslag, i stället för hofveri-bönder åt den stora
engelska herrgården. De svara, att England blifvit rikt
tvärtemot alla reglor, liksom Läkarn förklarar den sju-
ke, som ej nyttjat hans recepter, haft orätt att blifva
frisk. Väl tycker hvar och en annan, som ej tager
Smilhianismens optiska glas för sina ögon, att vid hvar-
je transaction emellan två enskilde män, går hvarderas be-
mödande ut på att minska den andras vinst, för att der-
med Öka sin egen så mycket som möjligt. Man tycker
således äfven, att då detta allmänna begär att vinna från
andra icke kan vara utan verkan, så skulle resultatet
af ett sådant allmänt de enskildes bemödande vara rui-
nerande för det land, som derföre är den förnämsta tum-
melplatsen, och resultatet blifva, om icke en gemensam
förlust, åtminstone en skarp skillnad mellan fattiga
och rika; liksom ett längefortsatt spelande mellan samma
personer förorsakar de flestas ruin, med undantag af den
lyckligaste, som möjligtvis, sedan de öfrige ej mera
hafva qvar att spela bort, får aftjena sin skuld med per-
sonligt arbete. Man tycker derföre, att så länge Staten
är ett individuum, som söker sin fortkomst äfven om
det sker på andras bekostnad, så är det enligt med dess
natur, att flytta tummelplatsen för ett sådant bemödande
175

att vinna af andra på ett främmande fält, och att för-
fattningar tagas, hvarigenom en engång vunnen fördel ej
mer flyter bort, utan assimileras, och fixeras till blod
och till märg. Man tycker, att det icke är större brott
för staten, att draga vinsten ifrån en annan stat, än det
är för den enskilde, att draga den ifrån sin landsman.
Man tycker, att Staterne äro sins emellan i ett egoistiskt
förhållande till hvarandra, och kunna ej vara annat, så
länge de äro Stater; att denna stora Philanthropin,
som utgår ifrån upphäfvandet af Staternes egoistiska in-
dividualitet, ej exsistorar annorstädes än i det trånga
hvalfvet af författarnes hjernor, och att den, utflyttad
under det fria himlahvalfvet som famnar jorden, går upp
i dunster, och bildar inga andra än skyarnes gestalter.

Ilvar och en ädel man känner inom sig, att han
ej är en lÖsrifven partikel af inenniskoslägtet ; att han
endast derigenom exsisterar, att han tillhör en familj ;
att denna familj tillhör en stat; att denna stat tillhör
ett civiliseradt förbund af stater; och att dessa, i sista
föreningen, tillhöra inenniskoslägtet i allmänhet. Det är
denna känsla, man förklarar falsk och onaturlig. Men-
niskoslägtet, säger man, är en slägt af bröder. Hvil-
ket barbari derföre, att förklara den ena stammen fiendt-
lig emot den andra, eller yrka, att den bör vara betänkt
på sin egen uteslutande fördel! Öppna, Sverige! dina
hamnar — säger den liberale Stats-ekonomen —■
för alla främmande skepp. Byt ditt jern emot de-
ras flor och siden, sälj dina skogar emot deras säd,
emedan den lemnas dig till bättre pris än din egen.
När slutligen dina grufvor äro uttömda, när dina sko-
gar äro förvandlade till främmande palatser, när dina
åkrar ligga öde, emedan säd nog kan fås från annat
land; när du ej har mera jern, ej mera skog, eller ej
mera odladt land: sä är ingen skada skedd, ty dina sö-
176

ner kunna följa efter, och tjena i främmande länder. Det
är klart som dagen, säger han, att der, som är den
fruktbaraste jorden, der endast bör växa säd. Det är
således en dårskap , att framtvinga skördar på Sveriges
hedar. Der, som klädet kan tillverkas för bästa pris,
der också endast bör det tillverkas. Der, som linet och
hampan växer frodigast, der endast bör Sveriges linne
och tågen till dess skepp tillverkas. Det är ett in-
grepp i enskild rätt, att genom prohibitif-författningar
framtvinga vallmar och linne j som kostar mer än hvad
enskilde kunna köpa det för från länder, som man for-
dom ägt; der kan allt lemnas för bättre pris, emedan
det tillverkas af slafvar. Sverige bör vänta att tillverka
det, tills det kan för detta pris tillverkas.

Sådant är det tydliga språket, ellei* de omedelbara
slutföljderna, af det Liberala Systemet. Det tager icke
i betraktande, att sedan England har fått sälja sitt jern,
och Finland sin säd för bättre pris uti Sverige, så må-
ste en tid komma, då Sverige hvarken kan producera
jern eller säd: den frågar icke, för hvad då Sverige skall
köpa Englands jern, och Finlands säd; eller om någon
finns qvar, som kan smida eller äta. Hvarföre hafvä
folkslag dött ut, eller förträngts från egna länder ? Hvar-
före förminskas Hinduernes antal i Ostindien, hvarföre
förträngas de Röda IndianeTne i Norra Amerika, om ej
för det, att de följa det liberala systemet, och öfverlemna
industrien åt sin egen utveckling? Hvarföre har väl-
ståndet uti England och Frankrike icke minskats ge-
nom det, att de följt det uteslutande systemet? Hvarför
är ett af de till naturen rikaste länder, Polen, och som
dertill med har den förmånen, att genom sina arbetares
slafveri, liksom England genom sin nedsatta dagspenning
och sina machiner, som till och med arbeta för intet;
177

hvarföre är Polen, som borde (enligt alla den nya Stats-
ekonomiens grundsatser) vara det rikaste på jorden, det
uslaste, och det som mest för t j en ar Europas — icke
afund — men medlidande?

livar och en inser af dessa meningars strid, på
hvilken sida än sanningen må vara, huru vigtig deras
undersökning är. Det är erkändt, att denna undersök-
ning är svår. De fleste af de Lagstiftare, som hos oss
skola tillämpa denna vetenskaps grundläror, medgifva,
att de ej hunnit stadga sin öfvertygelse, ännu i det Ö-
gonblick då de afgifva sin röst till en ny Stats-ekono-
nii>sk lag, och mena sig vara ursäktade derföre, att
Axel Oxenstjerna bekände detsamma. Men Riks-Canz-
leren lefde i ett annat tidehvarf, der ej allt så brå-
mognade, som i detta. Ett misstag kändes ej då ge-
nast som ett sår, hvaraf Staten kunde förblöda. Landet
badö råd att experimentera, som det nu icke har.

Svårigheten af dessa undersökningar ligger i den
dialektiska konst, som den berömda liberala theorien
använder i uppställningen af sin tankegång. Läsaren
känner sig insnörd i ovederläggligheten af de enkla san-
ningar, hvarifrån den tyckes utgå, och af de bindande
syllogismer, som den derpå bygger; och då hans sunda
förstånd förklarar, att det dock icke måtte så förhålla
sig som författaren bevisat, förer denne honom upp
på sina höjder, och visar honom att endast genom ut-
bredandet och efterföljden af en sådan lära niennisko-
slägtet blir hvad det bör vara, ett slägte af bröder.
Sedan bevisningens klarhet, och storheten af målet, så-
lunda på en gång fängslat hans förstånd och hans hjer-
ta, måste hans ölvertygelse blifva orubblig, då till slut
med denna lära förenas det corollarium, att genom dess

Svea XIII: i.	12.
178

införande i Staterne uppoffringarna och inskränkningarna
i friheten minskas. Tullarne, dessa förhatliga insti-
tutioner, falla ned af sig sjelfva ; de konstlade högre
prisen sänkas, och derigenom sprida sig de högre njut-
ningarna ända ned till de lägre klasserne af folket. Kri-
gen blifva sällsyntare; de försvinna nästan från jorden,
och den eviga N j u tningen sk yd das af den
eviga Freden.

En sadan låra, som på en gång hämtar sin öfver-
talande kraft från bevisning, från moralisk enthu-
siasm, och från den djupaste egoism, måste icke
kunna emotstas utan af en Lagstiftning, som ej har mer
än ett enda mål, bibehållandet af folkets Sjelfständighet,
och som för detta mål anser ingen uppoffring för stor;
af en lagstiftning, som har kraft nog att sönderrifva spin-
delväfven (ty starkare är den icke) af en falsk dialektik ;
af en lagstiftning, som icke låter dåra sig af den blän-
dande utsigten från de liberala höjderna, utan ser deri-
från menniskoslägtet förvandladt — icke till en enda brö-
draslägt, utan till tvenne slägter : Herrarne af jordens
rikdom, och jordens Lazzaroner.

Man måste icke förtänka oss den stränga antithe-
sen i denna dom. Den, som är bekant med den Libe-
rala Theoriens författare, vet, att desse älska att kalla
sina motståndare för inskränkta hufvuden, hvilka ej
kunna inse de klara sanningar, som dem föreläggas;
att de älska att kalla de Regeringar för sitt lands för-
tryckare , som icke vilja practicera deras theori ; att de
kalla Colbert för en skadlig minister, Engelska Navi-
gations-acten för en dåraktig, en ändamålslös uppfinning,
och Handelsbalansen — fastän först förtydd — för en dröm.
179

Icke är det vår mening att försvara det Mercantila
Systemets alla detaljer; icke att försvara tron på eli så-
dan handelsbalans, som den hittills blifvit af detta systems
anhängare uppgjord. Men vår mening är att det mer-
cantila systemet närmar sig vida mer garantien för ett
folks bestånd, än det liberala, och att det, emedan det en-
dast uppgjordes efter en instinkt, och icke efter de grun-
der och beräkningar som nu kunna uppgöras, blef
i en mängd vigtiga detaljer, t. ex. i fabrikationens
företräde framför jordbruket, alldeles origtigt och till en
del skadligt; dock mera för Frankrike än för England,
der den motvägande Aristokratien var grundad på jord-
bruk , och der Spannmålslagarne bibehöllo friskt vatten i
den förnämsta källan till folkets trefnad.

Vi hafva ansett denna inledning nödig för att an-
gifva ändamålet af våra undersökningar; och sa mycket
nödvändigare, som den närvarande uppsatsen, oaktadt
vederläggande några af den liberala theoriens vigtigaste
satser, likväl synes leda till resultat, stridande emot
productions-theorien. Vi hafva ansett den nödig för att
ej synas dagtinga med dem, som tänka annorlunda. De
som omfatta den liberala theorien, bedragne af dess he-
speridiska löften , och intagne af de elyseiska fält den
lofvar åt jorden, skola värdera åtminstone vårt mot-
stånd, då de se oss tro, att den liberala theoriens efter-
följd, långt ifrån att bereda allmän frihet och lycksalig-
het, ej skall medföra annat än despotism — och den
hårdaste af alla — rikdomens despotism öfver jorden.

Stats-ekonomiens rådande theori utgår ifrån begrep-
pet om Rikdom. Den förklarar enhälligt, att rik do-
mens förnämsta källa är Arbete.
180

Men då de särskilda författarne skola bestämma
sig närmare, så afvika de från hvarandra. An. Smith,
Sismondi och Ricardo förklara, att rikdom endast upp-
slår genom sådant arbete, som slutar sig i en materi-
ell form. Men Say vederlägger dem och förklarar, att
äfven arbete, som lemnar intet materiellt resultat, fram-
bringar rikedom. De förre antaga, att endast arbete
åstadkommer rikedom; Say, att äfven naturkrafterne och
capitalerne hafva sin andel deruti.

En italiensk skriftställare, Abbé Ortis, som skref
vid samma tid som Smith, upptog deremot Pratos
sats, att den ene blir rik endast på en annans bekost-
nad. Denna mening förklaras af alla gemensamt ovär-
dig menskligheten, falsk och monströs.

Denna olikhet af meningar, till hvilka många flera
ännu kunde läggas, torde visa svagheten af den grund,
på hvilken det nya systemet hvilar. Vi behöfva ej ve-
derlägga dem; ty de hafva vederlagt hvarandra. Vi
skola i stället, oberoende af förutgående meningar, söka
att förklara rikedomens natur, efter vårt eget begrepp
derom.

Stats-ekonomerne sammanblanda under ordet Rike-
dom två ganska olika saker. För att skilja dem, kalla
vi den ena absolut, den andra subjectif rikedom*).

Den absoluta rikedomen är slägtets, jordens ri-
kedom, inbegreppet af alla medelbara eller omedelbara
njutningsmedel på jorden. Den subject! v a åter är

*) Granskning af Stats-Ekonomiens grundläror p.
7 7- En alhaudling, utur hvilken, såsom ej kommen i Bokhandlcn,
v* nödsakals ntdrgga oeh förnya åtskilliga anmärkningar.
181

den eniskilde« rikedom » en andel af den absoluta, tillhö-
rig viss man.

En person kan bidraga till jordens rikedom, utan
att derföre bidraga till sii^ egen. Alltså åro medlen o
lika för deras bildande. Till den ena, eller den abso-
luta, står ett productift arbete (i Smiths mening) i direct
förhållande; men icke till den andra, eller till den sub-
jeçtiva. Absolut rikedom bildas i allmänhet genom ar-
bete, mer och mindre mödosamt; men allt arbete bil-
dar icke derföre absolut rikedom. Det gifves mycket
improdnctift arbete, hvilket Smith ganska väl visat,
men som Sa y har sökt vederlägga, emedan han talar
om subjectif rikedom, under det Smith talar om abso-
lut, och de således disputera om två olika begrepp. Det
gifves äfvcn mycken absolut rikedom, som bildar sig nä-
stan utan arbete; all den nämligen, som uppkommer
genom Naturens krafter. T. ex. en skog, en äng, som
uppkommer genom vattnets förminskning i en sjö o. s.
v> — Och i allmänhet, då allt arbete är förbundet med
naturkrafter, är det icke arbetet, som spelar hufvudro-
len i den physiska pyoduciionen. Tvärtom reducerar $ig,
under civilisationens stigande utveckling, arbetet blott till
ett styrande af nalurkrafterne; hvilket, såsom icke nöd-
vändigt förbundet med möda, icke heller egentligen kan
kallas arbete. En enda production synes för alltid vara
fijstad vid niennisko-arbetet såsom villkor: productionen
af säd; som ifrån skapelsen fått den dom att endast
kunna åstadkommas genom en möda, — i menniskans
anletes svett.

Man ser häraf, huru mycken inskränkning den all*
männa och hundrade gånger upprepade satsen tål,
att af be te t är rikedomens källa. Denna inskränkning är
182

cïubbel. först, aft arbetetr såsom källa för absolut rike-
dom, dels icke är den enda källan, dels småningom för-
lorar sin natur af arbete; och derefter, att arbete allde-
les icke är källan till subjectif rikedom.

Det förra synes af hvad vi redan nämnt. Några
ord skola äfven bevisa det sednare. — Arbetet står snarare
i omvändt förhallande till subjectif rikedom, än i direct;
eller, arbetet är snarare rikdomens motsats. Arbetet är
bevis på fattigdom; det ger ej rikedom, emedan det be-
talas endast med ett minimum. Ty arbetet, eller ett
med möda förbundet användande af krafter, underkastar
s,g mgen, som ej tvingas dertill af nöden, och som
således också nödgas taga hvad honom bjudes derföre i
betalning. Den rike arbetar icke. Han låter arbeta för
sig. En gång rik, behöfver han blott icke förstöra,
för att uppsvälja alla de kringom honom boende fatti-
gas, eller mindre rikas, sista förmögenhet.

Ingen nation arbetade mera än Polackarne, ty de
voro lifegne ; och det gafs ej någon fattigare nation.
Grufarbetarne i Potosi, diamantsamlarne i Villa Ricca
arbeta med yttersta ansträngning; men fortfara, under fram-
bringandet af jordens största rikedomar, att vara lika usla.
Arbetarne i Manchester och Lyon arbeta dag ut och
dag in, och kunna ej förtjena så mycket under en lef-
nads mödor, att de pa gamla dagar kunna lefva ett sorg-
fritt lif.	6

Deremot är det just det, som utmärker den rike,
att han icke arbetar. Lyckan, Börden, en obetydlig om-
tanka, några namnteckningar, utkastandet af några pla-
ner, som snarare kunna anses för ett nöje än ett arbe-
te, förstånd att lata en fond accumulera sig sjelf, —* äro
1 S3

merändels tillräckliga, att göra en fattig rik och en rik
ännu rikare. Det är icke arbetet, som gör en enskild
rik; det är förståndet, klokheten, beräkningen, lyckan i
arbetet, som gör det.

Då nu de moderna författarne i Ståts-ekonomien
lägga den satsen såsom bas för sin lära, att arbete är
rikedomens källa: så inser man, huru af denna sats de
största misstag måste uppkomma. Då nu dertill kommer,
att de sammanblanda absolut och subjectif rikedom, som
bildas genom alldeles olika medel: så inser man äfven,
huru denna babyloniska förbistring inkommit i Stats-eko-
nomien; under hvilken författare, som bekänna sig till
samma sekt, och verka (måhända utan att veta det) för sam-
ma mål — nämligen att upplösa samhällsbanden, — icke
förstå hvarandra inbördes, disputera med hvarandra öfver
de enklaste satser, och alla gemensamt disputera med
den fördomsfrie medborgaren, som endast tänker pa sitt
eget lands välgång, begagnar sitt sunda förstånd och
derigenom kommer till ett motsatt resultat, hvilket af
dessa författare utropas såsom galenskap och orättvisa.

Sedan vi sålunda, som vi hoppas, undanröjt ban-
den af en förut exsisterande theori : fortgå vi, att i kort-
het teckna Charakteren och sammanhanget af den dubbla
rikedom, hvars olika natur vi redan antydt.

Den absoluta rikedomen består af brukbara ting,
som finnas tillgängliga på jorden. Hvarje tid är i den-
na mening rikare än den föregående, ty hvarje genera-
tion arbetar på dess förökande. Hvarje år byggas nya
hus, anläggas nya fabriker, gå nya skepp af staplen,
odlas nya landsträckor, samlas mer och mer varor. Hvar-
je år Ökar sig jordens folkmängd med omkring 5 milli-
184

oner, hvilka utgöra ïefvande producerande krafter. Den
nya tiden ärfver den förflutna, och tager dess hopspar-
da egendom i besittning, ökar den med ny och lemnar
den i arf ti'l den kommande tiden. Den absoluta rike-
domen är, i synnerhet sedan civilisationen hunnit sin
narvarande ofantliga höjd, i ett oupphörligt framskridan-
de. Under bullret af de om rikedom stridande menni-
skorna, lägger den tysta jorden hvarje ny egendom, som
de bildat, till den som hon redan äger, smyckad med
allt hvad de äflande generationerna från skapelsen låtit
sin gemensamma moder ärfva, utan att sjelfva till slut
derföre erhålla mer, än att ånyo få hvila i dess sköte.

Den subject iva rikedomen, eller den absoluta ri-
kedomens fördelning emellan enskilda , — d. ä. den enskil-
de mannens kraftvunna fordran på, eller disposition af,
en viss del al den absoluta rikedomen, — är af en helt
annan natur. Den omvexlar mera än skyarne på himlen.
Menniskorna skifta jordens samlade skatter på nytt i
hvarje ögonblick. Det är detta skifte, som utgör före-
målet för alla individuers omtanka. Det liknar ett in-
bördes spel emellan man och man, utsträckt öfver hela
jorden.

Alan har en gang för alla kallat Rikdomens medel,
dess källor; och det är om dessa källor, som förfat-
tarne icke kunna blifva ense. Vi bibehålla denna bild,
lnen V* u(str«cka den något längre. Om ett vatten i ym-
nig stråle utspringer ur hälleberget, så är denna fläck af
jorden rik på vatten. Man kan låta det förrinna så myc-
ket man vill, och dock är vattnet lika mycket. På en
annan fläck är antingen det utsipprande vattnet obetyd-
hgt, eller klas det alldeles, när ej skyn samlar det ur
hafvet och slutligen nedsläpper det öfver denna fläck.
1S5

Om man dâ lägger en dam for det samlade vattnet, sa
kan man pâ denna vattenlösa fläck blifva lika sä rik pä
vatten, som pä den andra, hvilken äger en outöselig källa.
Det gifves således, om man ej tänker pä ursprunget af
vattnet, en dubbel källa: en actif, den sig oupphörligt
förnyande, och en passif, den uppsamlande och beva-
rande. De författare, som först angåfvo rikdomens medel
under bild af en källa, hade bort tänka pä denna dubbla
uppkomst för jordens lifvande element, och tillämpa den
till det phenomen de ville förklara under denna bild. —-
För all rikedom gifves det ock en dubbel källa : en actif,
en passif.

Den absoluta rikedomens källa är i actift hänseen-
de production, i passift, pro duc t er nes varak-
tighet. En liflig production ersätter eller ökar oupp-
hörligen jordens rikedom; det inser hvar och en, och
vi behöfva ej ingä derföre uti någon bevisning. Adam
Smith menar med arbete hvad vi kalla production;
men han har nödsakats, att indela det uti produetift
och improductift arbete, för att komma till det re-
sultat, att arbete är rikedomens källa. Vi se
nu, att arbete, såsom arbete, utgör endast ett element i
källan till absolut rikedom, och nästan alldeles icke,
eller blott tillfälligtvis, en källa till subjectif rikedom.
Smith har ej förklarat, hvilket af dessa slagen han me-
nat. Endast om han menat det förra, är hans sats nå-
gorlunda riktig. Dock var väl icke Smiths mening,
att visa huru Jorden blef rikare, d. ä. att skrifva en
historia öfver Civilisationen; utan huru en Stat, alltså
ett individuum, blir rikare. Say har derföre tillagt än-
nu flera medel, t. ex. handel; hvarigenom han sam-
manblandat allt. Ty handel gör ej jorden rikare, utan
186

den enskilde. Så, som vi framställt detta ämne, hoppas
vi att det återgått till sin enkelhet.

Da författarne gemensamt antagit att rikdomen
frambringas genom arbete, hafva de råkat i en ny tvist
med hvarandra. Hvar och en finner, att vid en pro-
duction är det för frambringandet af den absoluta rik-
domen utan inflytande, om den uppkommer genom ar-
bete eller genom naturkrafter: men för den subjectiva
är det icke alltid så, emedan sjelfva arbetet kan vara
en inkomst-källa, ehuru den uslaste. En del af förfat-
tarne hafva nu påstått, att ju mera man kan flytta mö-
dan eller arbetet pa naturkrafterne, desto förmånligare
är det för rikedomens frambringande; hvilket är sannt
om absolut rikedom. Andra (t. ex. Sismondi) hafva
tvärtom påstått, att mennisko-arbetet är förmånligare, och
att de mechaniska inrättningarne, som göra arbetet onö-
digt, äro förstörande för rikdomen; nämligen för vissa sub-
jecters rikedom. Hvar och en finner nu, att dessa
båda olika meningarne angå tva olika slag af rikedom,
och att författarne således tvista om olika saker.

Den passiva källan till absolut rikedom är möj-
ligheten af producters fortfarande, eller deras varaktig-
het. Musikens toner produceras visserligen, men de för-
svinna i samma ögonblick, som de uppkomma. Säd är en
rikedom, men kan ej nyttjas mer än en enda gång.
Träd kan vara ett eller annat sekel. Mineralier och
Metaller kunna vara oförgängligt. Hvar och en finner
att denna olikhet har ett olika inflytande på den abso-
luta rikedomen, eller på förrådet af brakbara ting. Ett
stenhus kan fortvara i 1000 år, ett trähus blott i 100.

På denna egenskap göra författarne intet afseende.
Say förklarar, att det är likgiltigt, om rikdomen består i
187

confiturer eller silfver. Det är klart, att Say dervid me-
nar endast subjectif rikedom. De åter, som bestridt
detta, hafva i stället menat absolut rikedom.

Allt detta faller lätt i ögonen. Med mera svå-
righet skall man medgifva oss vår åsigt af den subjectiva
rikedomens källor.

De äro äfven tvenne: den ena actif, Handel —
dock tagen i sin vidsträcktaste mening, då den betyder
hvilket utbyte af värden som helst —* ; den andra pas-
sif, B espa ri ng.

Att lättaste och kortaste sättet att blifva rik är
handel i inskränkt mening, eller att försälja köpt och
färdig vara emot en annan färdig vara, vet hvar och en.
Ifrån att äga en enda obetydlig vara, kan man aibeta sig
upp till en ofantlig egendom, endast genom en hastig
omsättning, eller ofta förnyade utbyten. Knappast fin-
nes det någon gräns för en sådan rikedom. Man har
exempel på, att menniskor , hvilkas föräldrar ingenting
äg!, förskaffat sig en rikedom uppgående emot konun-
gariken.

Endast detta torde gifva en anledning till den för-
modan, att all subjectif rikedom bildar sig genom ett
sådant utbyte.

En fabrikant vill hafva en vara, liksom köpmannen,
för att sälja den ; men han låter tillverka den sjelf.-
Hvarföre ? Icke för det nöjet att producera den, utan
(som sagdt är) endast för att försälja den. Enda skillna-
den emellan honom och Handlanden är, att den sednare
köper den varan, han ämnar sälja, och den förre till-
verkar henne sjelf; men båda åsyfta detsamma, att vin-
ISS

na denned att do sälja den. Det ar icke genom pro-
dncGouen som fabrikanten blir rik, ej heller genom
inköpet, som köpmannen blir rik; utan genom försälj-
ningen och den vinst som dem id faller, blifva båda ri-
kare.

En arbetare, det må vara af hvad klass som helst,
säljer utöfvandct af sin förmåga för att förvärfva något
annat. Ålven detta är en handel. Det är ej för att
arbeta, som han arbetar, utan för att utbyta sitt arbeta
emot en annan rikedom.

Activa källan till subjectif rikedom är således endast
utbyte eller handel, i allmännare begrepp, faständen ena
factorn i denna handel är olika. De exempel vi valt,
utvisa äfven de tre olika slagen af handel eller utbyte,
som utgöra denna källa till subjectif rikedom, nämligen:

1.	Handel med egna individuella krafter = Ar bete.

2.	Handel med ting, som man producerat, eller
låtit producera Production.

3.	Handel med ting som man köpt = Handel
i inskränkt mening.

Rikedomen uppkommer här hvarken genom arbetet,
produchonen eller inköpet, utan genom den behållnin-
gen eller vinsten man erhåller vid försäljningen. Arbetet
och produetionen bidraga väl äfven till absolut rikedom,
men icke på samma sätt, icke genom vinsten, utan en-
dast geno^ den qvarstående fortvarande produeten ; den
ma vara producerad med vinst eller förlust för produ-
centen.
18^

Dot gifves således en trefaldig vinst, —arbets-vinst,
prodnctions-vinst, och handels-vinst i inskränkt mening-— ),
genom hvilken en enskild kan underballa sig eHoi blif-
va rikare.

Utom det, att dessa trenne rikdomskällor åtskilja sig
igenom olikheten af det som skall bortbytas, skilja de
sig hufvudsakligen genom det olika förlag, som de
erfordra.

Arbetaren behöfver endast sin kraft och sitt verk-
tyg. Kraften har han fått genom natur eller uppfostran.
Verktygen äro vanligen enkla och lättköpta. Hans lör-
lag är således obetydligt, och kan anses rx O.

Köpmannen behöfver ej mera förlag, ån varans vär-
de. Om han på hyarje försäljning vinner, ökar sig med
detsamma, och på en gång, hans förlag och hans iikedom.
Han kan på detta sättet stiga till en cfahtlig rikedom,
utan att behofva skaffa mera förlag, än hvad hans han-
del sjelf tillför honom. Hans förlag bildar sig således
hos honom af sig sjelft.

Men helt annat är Producentens förlag. Han be-
höfver disposition af en mängd materiella ämnen, och af
en mängd arbetare, för att kunna skaffa sig den varan
han vill sälja. Detta förlag delar sig i två delar: l:o
den fasta egendomen och inventarium; 2:o råämnet
och det förskjutna arbetet. Den första, som man kan
kalla det fasta eapitalet, är ett fortgående förskott; det
utgör vanligtvis, och i de flesta europeiska länderna, 16
eller 25 ggr vinsten af alla de varor producenten under

*) Vinst af lån är icke någon särskild vinst. A i skola i en föl-
jande uppsats visa naturen af Lån.
ett ar kan försälja. Den andra , som kan kallas drifts-
capitalet, förskjutes för hvarje år *). Detta är obe-
£tämdt. och erhalles tillbaka hvarje år, och kan emed-
let tid ej användas till annat. Det är olika för hvarje
näringsgren. Minst för åkerbruket, men för fabriks-
productionen ofta betydligt.

Undersöker man nu, huru mycken förmögenhet som
redan bör hafva bildat sig, för att genom försäljningen
af en vara kunna erhålla någon vinst: så blir denna
förmögenhet ofantligt olika, efter de tre olika sätt han-
deln sker. Oui vi taga försäljningen af en tunna hvete till
exempel, värd 10 R:dr : så finne vi, att producenten, för
att kunna sälja en t:a hvete, bör hafva en förmögenhet
af minst 200 eller 300 R:dr, emedan han ej utan detta
capital kan producera den; men en köpman behöfver
deremot icke äga mer än samma 10 R:dr, som en t:a
hvete är värd. Hvad arbetaren åter angår, så kan han
aldrig sälja en t:a hvete, emedan han aldrig erhåller
mer, ån hvad han lefver på. Men vi /kunna dock brin-
ga producenten och arbetarn till någon likhet på det
satt, att producenten ej heller fortjenar mycket mer än
hvarpå han lefver. Om vi således anse det, hvarpå en
arbetare lefver en månad, vara värdt en tunna hvete: så
synes att arbetaren, för att kunna sälja den tunna hvete
hvarpa han lefver en månad , behöfver icke det ringaste
förlag.

Häraf synes, att det uslaste land kan lifnära ar-
betare, d. ä. slafvar ; att en obetydlig förmögenhet be-
höfver hafva bildat sig, för att kunna handla och blifva

*) Då det ej är hår ändamålet, att närmare analylisera denna
handling, ingå vi ej i speciella undersökningar derom, t. ex. till hvil-*
keu del deraf nötningen skall höra o. s. t.
191

rik på handel; men att en jemnförelsevis ofantlig förmö-
genhet fordras, för att genom production blifva rik.

Iläraf förklaras Polens öde, Hamburgs hasti-
ga fÖrkofran efter krigets sköflingar, äfvensom En gl a n d s
och Frankrikes oöfvervinneliga Öfvervigt i production.

Arbetarens vinst är olika efter arbetena. De ar-
beten, som kosta mesta mödan, betalas minst. De, som
kosta minsta mödan, betalas mest. Talangens så kal-
lade arbeten, som framkomma utan ansträngning, be-
talas ofantligt, under det att grufarbetarens betalas obe-
tydligt. Eller, ju mindre arbete ett arbete kostar (d. ä.
ju mindre det är arbete) , desto högre betalas det; hvil-
ket allt bestyrker vår sats, att arbete är den obetydliga-
ste källan till subjectif rikedom.

Den andra , den passiva källan till subjectif rike-
dom, är Besparing. Besparingen kan visa sig i två
instanser: först i omkostnaden vid förskaffandet af det
man ärnar utbyta, och sedan i den enskildes lefnadssätt.
Äfven denna lära är så klar, och så enkel, att vi ej
här behöfva å nyo utveckla den Den är endast inveck-
lad i en enda punkt, i frågan om Luxen, eller om Yp-
pigheten , — ett ämne, som fordrar sin egen afhandling;
om hvilket författarne ännu tvista, och om hvilket vi
således framdeles få tillfälle att tala.

Tillämpningen af de sanningar vi här framställt, är
ofantlig. Nästan alla praktiska Stats-ekonomer yrka på
Production, såsom ett osvikligt medel till Statens rike-
dom. Vi se nu, att om man vill betrakta Statens rike-
dom såsom subjectif, och om man ärnar befordra pro-
ductionen för att sälja det producerade utomlands; så
misstager man sig på två sätt. Först, emedan man fäng-
192

s ar ett capital, som, användt i vanlig handel, i stället
skulle producerat en hundrafaldig vinst, äfven om man
supponerar, att producenten på en producerad vara vin-
ner lika med en köpman på en köpt. För det andra
misstager man sig, emedan handeln gifver både en ofant-
ligt storre vinst, och en vinst som oftare kan omsättas.

Om man uppmuntrar production af 100,000 T:r
aW Pro,l“<!enler“e derps må vinna
-OO.OOO lî:dr: sa ar det klart, att producenterno, för
att ernaHa denna vinst, måste äga och använda ett ca-
pital af 20,000,000 R:dr. De hafva då bättre, att kö-
pa dessa 100,000 T:r i ett främmande land och sälja
dem r ett annat då de ej derföre behöfva använda mer
capital, an 1 million R:dr, i stället för 20 millioner • och
kunna således köpa för sitt capital 20 ggr så mycket
hvete, och hafva 20 ggr så mycken vinst. Sedermera
kunna de äfven, i detta fall, omsätta måhända samma
summa 3 ggr om året, och de kunna använda en cre-
dit af måhända dubbelt detta belopp; så att de med
samma capital, som man genom production fängslar för
detta ändamål, skulle genom transito-handel, eller ge-
nom consignations-handel, skaffa åt landet en behållen vinst
af 60 till 80 ggr större belopp. Det var på detta sätt,
som Danska och Fngelska handlande drogo år 18*^7
Sveriges öm erhöd på spannemål en enorm vinst, under
det Sverige sjelft skördade nästan ingen. Det är’ på det-
ta sätt, som Hamburg och Lübeck, sedan ett krig för-
stört all deras förmögenhet, inom, 10 år skapat sig en
lika sa stor rikedom som förut.

Om jag ägor 100,000 R:dr, så kan jag derföre kö-
pa en jordegendom, och deraf årligen vinna 4000 R:dr,
eller så mycket jag behöfver för att lefva; men kan der-
193

med aldrig blifva rikare. Men jag kan i stället köpa i
Ryssland säd, lin och hampa för hela summan 100,000
R:dr; inom 3 månader hafva sålt dessa varor i Holland,
och derpå vinna 10,000 R:dr. Jag kan der köpa fa-
briksvaror för 110,000 R:dr och sälja dem i Spanien
inom 3 andra månader, och derpå vinna 10,000 R:dr.
Jag kan för dessa 120,000 R.dr inköpa frukter och vi-
ner, och efter 4 månader återkomma till Ryssland, samt
derpå vinna nya 10,000 R:dr. På detta sätt kunna
dessa 100,000 R:dr gifva mig en ny rikedom af 30,000
R:dr genom handel, hvilka ej skulle gifvit mig mer än
mitt dagliga bröd genom production af säd. Om nu lan-
dets rikedom består uti inbegreppet af de enskildas, så
följer: att icke production, såsom production, gör landets
rikedom; utan handel, och endast handel. Men det
gifves en annan grund, som modificerar denna.

Det skulle nämligen af allt detta synas, som vår
mening vore, att förkasta productionen såsom ett rik-
doms-medel för stater; att således vi skulle vilja, att
hvarje omtänksamt folk borde blifva ett folk af Köpmän,
att åkerbruk, fabriker, grufvor skulle nedläggas, och
deremot alla capituler användas endast till en ofantlig
consignations-handel.

Utan tvifvel skulle detta följa af vår framställning,
om vi hade samma begrepp om Stat, som de liberala
Stats-ekonomerne hafva; om vi trodde, att Stat vore blott
en säkerhets-anstalt för menniskor, som endast sträfva
att blifva rika, ett stort assecurans-contoir för alla äfven-
tyrare, som tillfälligtvis råkat bo tillsammans på sam-
ma fläck af jorden. Men vi hafva på ett annat ställe sökt
visa, att Staten är något annat; att den är en organism;

Svea XIII: i.	13.
att den pa samma sätt är en säkerhets-anstalt for sina in-
byggare, som organismen är det för dess lemmar, —- så-
lunda nämligen, att organismen ej skall uppoffras förde-
len , utan tvärtom (när det beliöfves) delen för orga-
nismen; att hvarje Stat står i ett egoistiskt förhållande
till andra Stater; att den söker framför allt bibehålla si<j
sjelf, och i andra acten endast bibehålla de öfriga Sta-
terne; att fäderneslands-kärlek är Statens, nerfkraft, eller
känsla; att dess utveckling till storhet och oberoende är dess
lif; det land, der den har sina förfäders grafvar, dess
kropp, och språket dess inre communicationsmedel. Då
vi tro , att allt detta kan bevisas genom känslan i hvarje
sann medborgares bröst, och att den Stat, der ej denna
känsla lefver, är redan upplöst, och väntar endast på
sin fiendes ankomst för att räcka händerna åt sina bo-
jor : så kunna vi ej göra till högsta lagen inom en Stat,
att den enskildes rikedom, äfven på bekostnad af Statens
väl, är enda föremålet för dess regering; vi måste tro,
att den tänkande kraften i det hela, civilisationen, upp-
lysningen och fosterlandskänslan förenade, måste styra de
särskilda krafterne till ett gemensamt mål.

Vi hafva i det föregående förklarat skillnaden emel-
lan Jordens rikedom, eller den fortgående rikdomen, och
den Enskildes rikedom, eller den omvexlande. Men vi
hafva icke låtit deruti ingå begreppet om Stat. Genom
detta nya element visar sig Rikedomen under en allde-
les ny synpunkt. Ty Staten är enskild i förhållande
till andra Stater; men den bevarar ett slägte, den utgör
en verld, då den betraktas i afseende på sitt inre väsen.

Vi skola således i en annan uppsats söka att vi-
sa, att Statens ekonomi består deruti, att den förvand-
lar subjectif rikadom till absolut, på det sätt, att den
195

gör sig sjelf till ett menniskoslagte för sig, till en velld
för sig, att den gör sig tillräcklig för sig sjelf; att dess
rikedom måste vara något fortgående, sig oupphörligt
utvecklande och fixerande, under hela vexlingen af de
enskildes rikedomar; att den utom sig bör sätta sig i för-
hållandet af subjectif rikedom, och betrakta sig som ett sub-
ject, som vill vinna genom handel, att den inom sig
bör sätta sig i förhållandet af absolut rikedom, och betrak-
ta sig; som en isolerad, verld, som vill vinna genom
production.

Vi skola ur dessa åsigter Söka att deducera lagar-
ne för Staternes inre och yttre förhållanden, i detta af-
seende.

Vi skola söka att visa, att denna lära icke är
menniskofiendtlig ; tvärtom den enda, genom hvilken men-
niskorna kunna förblifva fria: men att den motsatta la-
ran, den liberala, förer friheten i munnen, men slafye-
riet i släptåg. Vi skola visa, att den liberala theonen
leder folken till deras upplösning, och lemnar dem, i fall
den blefve allmänt antagen, till ett lätt rof at den Stat,
som ensamt på jorden icke skulle följa den.

Vi skola söka att visa, att en sådan ofantlig vinst,
som erhålles genom utrikes handel, sådan som man såg
den fordom drifvas i Venedig och Genua och nu i
Hamburg, Liverpool och London, endast så framt den
ingår som näringssaft i landets allmänna inre rörelse,
är fördelaktig för Staten; att afvägandet emellan pro-
duction och yttre handel är det stora problemet för Stats-
ekonomien , som ännu icke kan sägas vara upplöst oc î

förklaradt.

Agardh.
196

tillagd anmärkning.

Sid. lo* vers. 3.

Vördiga lölhvalf J ? Dianas och Cynthias fordom’'’

For mythologiska läsare torde, tilläfventyrs, böra anmärkas: att
det icke är af en tillfällighet, som en och samma Gudinna här före-
kommer liksom delad i tvenne. Författarn, som tillbragte en stor del
af sommaren 1818 i de förtjusande trakter, hvilka omgifva Nemi-sjön
och Anccia, hade vid denna vers företrädesvis två localer, två maje-
statliga lundar i sigte; bägge ansedda för ättlingar af fordom ät Diana
helgade parker. Af dessa åter var den ena invigd åt Diana T aur ia,
som val var den egentliga romerska Dianaj den andra åt Diana Cyn-
thia, eller den grekiska Artemis. För folktron voro de på engång
samma gudomlighet, och likväl, i vissa hänseenden, äfven två; ungefär
liksom ännu i dag, i samma bygd, hvar och en åt Guds Moder in-
vigd stads- eller by-kyrka anses äga en genom vissa särskilda egenska-
per och attributer utmärkt Madonna, hvilken, så till vida, framställer
den Heliga Jungfrun i ett slags särskild personification. — Föröfrigt
var hela nejden omkring Nemi-sjön fordom en sammanhängande nemus
Cynthianum (häraf namnen Ne mi och Genzano); och denna sjö
kalladesj med högsta skäl, ”Dianas spegel.”

Rätt elser:

Sid.	33	rad,	1	nedifr. står	spelt läs spela
Sid.	63	rad.	20	st.	häften	1. hälften
Sid. 97 rad. 4 nedifr. st. oah 1. och
Sid.	122	rad.	21	st.	gifves	I. gifvas

Sid.	136	rad.	5	st.	umbär	lig 1, oumbärlig
Tidskriften Svea

begynner med detta häfte en ny Följd af häften, men
bibehåller tillika den gamla Nummer-beteckningen.
Ändamålet med denna dubbla signatur är följande: då
nu en ny Suite af Svea börjar, så kunna de köpare,
hvilka icke äga eller icke vilja tillhandla sig det föregå-
ende, men hädanefter önska förskaffa sig det deraf ut-
kommande, ändock äga ett helt, för sig sjelft bestående
Verk, hvaraf första Nummern nu utgifves; de åter,
hvilka redan äga de äldre årgångarne, kunna deremot
anse detta häfte såsom det trettonde i hela samlingen.

För att mellertid bereda äfven de förstnämde till-
fälle , att lör lindrigt pris förskaffa sig en fullständig sam-
ling af denna tidskrift, bestämme vi följande betydliga
nedsättning i priset:

Häftet I—VI, hvarå boklåds-priset är 8 R:dr 12
sk. b:o, säljes hädanefter för 5 R:dr. Andra och Tre-
dje Häftet fela för närvarande, men deraf utkommer
nästa sommar en ny upplaga; af I:a Häft. utgafs redan
åi’ 1824 andra upplagan. Under tiden kunna Häft. I.,
IV-, V., VI köpas mot 4 R:dr, då de nu felande häfte-
na skola, nar de utkomma, tillhandahållas köparne mot
1 R:dr.

Häft. VII—XII, hvilkas pris hittills varit 12 R:dr
4o sk., säljas hädanefter till 6 R:dr.

På dessa villkor kunna endera af dessa Suiter (men
ej spridda Numror eller Häften, hvaråjngen pris-ned-
sättning äger rum) erhållas hos alla vara Bokhandels-
Commissionärer i Stockholm och landsorterna, eller, i
fall de icke äga denna tidskrift, genom dem requireras.
Endast behagade de, som begagna sig af dessa vilkor,
egenhändigt anteckna sig på en lista, hvilken af H:rr
Commissionärer bör, till vinnande af nödig controll,
åtfölja deras nästa räkning.
På	Under tecknades
Förlag

hafva sedan fori. October månad utkom-
mit följande Arbeten:

Beckers Verldshistoria? Öfversättn. från 6:te Original-
Upplagai). Del. IV. h. I—Tillsammans med de föregåen-
de kosta dessa delar, jemte praenum. å nästföljande häfte, 6 R.
sk. å ord. ppr, 8 R. Sa sk. å fint ppr. — Del. V. är under
tryckning.

Berättelser ur Fäderneslandets Historia. På ord. ppr 1 R.
8 sk. j på fint ppr i R. 28 sk.

Pagoda undervisningsböcker i Svenska historien, hvarå sak-
naden länge varit så stor, äga vi numera visserligen ingen brist.
Vi äge t. ex. Berättelser ur Suenska Historien af ÎBi?
Fryxell; en Svensk Historia för Ungdom af Hr M.
Bruzelius; eu Lärobok i Sv. Historien af Ilr O. J.
G u jn ae 1 i u s, samt en dylik något utförligare af Hr Ekelund.
Alla dessa skrifter förtjena, hvar i sin art, allt loford J men
de uppfylla icke det ändamål, som Utgifv. af dessa Berättel-
ser åsyftat. Enligt hans åsigt borde första undervisningen i
Fäderneslandets historia begynna med en bok, sådan som
denna, deruti hufvudhändelsérna mera omständligt skillras, men
mellanliggande mindre betydande facta endast kort antydas. Den
unge läsaren vinner derigenom, så vida Förf, i sitt bemödande
icke misslyckats, kärlek och intresse för fosterlandets häfder,
hvad åter svårligen kan vinnas genom en torr chronologisk
framställning. Det är sannt, att samma ändamål fullkomligt
kan uppnås äfven genom Hrr Bruzelii och Fryxells arbeten,
men båda torde afskräcka nybörjaren genom sin vidlöfiigbet och
sitt deraf följande högre pris j delta gäljer isynnerhet om Hr
Fryxells förträffliga bok, hvilken för öfrigt icke nog kan recom-
menderas : dess plan har, särdeles i de båda senare delarna, Sa
utväxt, alt det’i arbete, redan, ehuru endast halffullbordadt,
bestående af fyra delar, icke mer egentligen egnar sig för
lärjungen, utan snarare för dem som ; vilja vinna en utförligare
kännedom af vårt fosterlands öden. Hr Bruzelii Handbok torde
bust lämpa jig för Gyftmgbicrua j samt Hrr Ekelunds oeh Gu-
maelii Läroböcker för de lägre classer«^ De Låda sistnämde
uppfylla livad man bür vänta af en god lärobok ; en inom ett
ringa arktal sammanträngd framställning af facta; men om vår
nyss yttrade asigt erkännes såsom rigtig, så bör en mera saft-
full och till sjelfva själen talande framställning föregå en dylik
läsning, eller åtminstone följa den samtidigt. Det år al dessa
skäl, som Utgifv. vågar tror, att hans bok skall i vår uppfo-
stringsllteratur intaga ett rum, som bllfvit lemnadt ouppfyldt
af föregångare, med hvilkas förtjenster han föröfiigt icke vagar
tafla. — Slutligen anmärkes, att Innehalls-förleckuingen till des-
sa Berättelser är så. inrättad, att den innehåller ett Register,
öfper Sver.iges Regenter och de vigtigaste tilldragelser i
dess Historia, ämnad att af lärjungen , sedan han några gan-
ger 'genomläst boken, inpreglas i minnet. — Deraf föranstal-
tas äfven ett särskildt afdrag till tjenst för dem, hvilka, så-
som lärobok, skulle vilja välja en annan läsebok än dessa Be-,
rättelser.

• • *	- ■ - -

Utgör för öfrigt N:o II. af Låsning för Ram. ■ N.o I.
innehåller Berättelser ur (L och N. 'lestam. i R. r z
sk. På fint papper med 8, 16 eller 2 4 Kopparst. à 2 R.
32 sk., 3 R. 3a sk. eller 4 R. öi sk. -— N:o III. 1 a-
derneslandets Geographi med ett Bihang inneh. Svea
Rikes Grundlagar. 8 sk. På fint ppr med charta 28 sk. —
N:o IV. Berättelser ur Gamla Historieti. 1 R. s4
sk. På fint ppr med 8 kopparst. 3 R.J med 16 kppst. 4
R.; med 2 4 kppst. 5 R.; med 32 kppst. 6 R.*, med 4o
kppst. 7 R. (Denna bok är föröfrigt utarbetad alldeles enligt
samma åsigt, som ofvanföre blifvit uttalad).

Register till Geographisk Lärobok, 2:a Coursen af W. F»
Palmblad. 5:dje Uppl. 12 sk.

Texten (tredje uppl.) utkom förl. höst. I:a Coursen af C hr.
Sten hammar kostar 36 sk. häft. ;	2:a Coursen med Regi-
ster 2 R., utan Register 1 R. 3 6 sk. häft.

^sländami Hörige. Roman i 4 delar af Victor Hugo.
i:a och 2:a Delen à 02 sk.

3:dje delen under tryckning.

Leclcmngar ur HvardagsliJvetf i:a häftet 1 R., -	2:a Häf-
tet 1 R. 16 sk.

Sedan en af Fosterlandets utmärktaste Skalder , känslofull
för dessa Teckningars enkla skönheter, 1 ett offentligt Blad
upplaga, och Hält. IV. är ännu tillgång i Lok-

Febi'. 1831

kom en ny
handeln.

I dessa dagar utkommen.

Sånger med accompagnement för Forte Piano, af Nord-
blom. 2:a Häftet. Andra Upplagan. Pris i R.
24 sk.

På tredje Häftet, hvarpå äfven är brist, föranstaltas också
snart en ny upplaga. På Häftet I, hvaraf icke längesedan ut-

III j

framburit deras författarinna sin hyllning, har denna hok, för-
ut endast känd af ett inskränkt antal läsare, inom få veckor
hlifvit alldeles utsåld i hufvudstaden (i landsorten finnes derpå
ännu tillgång). Af båda häftena föranstaltas nu en ny uppla-
ga , som med skyndsamhet skall lemna pressen. Tryckningen af
ett tredje häfte påbörjas också med första.

De Ensidige. Ingenting i En Act. Af W. F. Palmblad
Pris: 52 sk.

Upsala <3. 4

Palmblad & C.









i1

j »
!»


XIII. N:o II.

DEN BESLÖJADE PROFETEN

FRÂN KHORA SSAN. i)

Af
Moore.

I.

solens land, det första hon bestrålar
af Persiens fält, der gyllne fruktens glans
sin bild i flodens spegelyta malar
omfattad af en evig blomsterkrans :
der, skönast ibland strömmar, Murga rullar
bland Merus 2) marmorslott och gröna kullar;
satt pä sin thron, i fruktad helighet,
förblindade millioners Drott-profet,
Mokanna. Ännu med en silfverslöja

Han skonsamt gömde sina anletsdrag,
tills menskors svaga blick, en lycklig dag,

1)	K h o r ass a n . betyder, pä gamla Persiska språket, Solens nejd
eller landskap.

2)	En af Khorassans kungliga stader.

S^ea XIII: n.	14>
198

vid deras skönhet kunde strafflöst dröja.'
Ty ej så skinande var Moussas 3) blick

(så sägen bland Mokannas hopar gick),
när han från Herrans åsyn återvände
och himlens strålglans från sin panna sände 1

På båda sidor stod hans valda Vakt,
af ynglhigar, som hans befallning bida.
De tilltro sina svärd en större makt,
än sina ord, att Siarns lära sprida.

Så stort var deras nit, att på Hans bud
de klingan skulle tryckt i eget hjerta,
och Den välsignat, än i dödens smärta,
som trott dem värda dö för deras Gud.

Af dödshat till Kalifens svarta fanor 4)
de valt en vapendrägt helt hvit, som snö,
med vapen efter skilda bruk och vanor:

s En del bar kastspjut af Kathajiskt rö ;
horn-bågar, och i blanka kogret pilar
af stenglar, blomstrande på Irans strand j
för anfall åter, i de andras hand,
strids-yxan, och den tunga klubban hvilarj
Och hären liknar, — när i morgonstund
dess hvita fjädrar svaja kring, — en limd,

3)	Moses.

, . Aa. feme af huset Abbas hade antagit den svarta färgen till
drägter, fanor och turbaner.
tiMMM

199

utölver hvilkehs hjessa vintren svingar,
och silfverdunet strör ur sina vingar.

Högt mellan porfyr-pelare, mot hvalf
af guld och mosaik, — ur dtaperier
af silkesnät, framblixtrar mången half
förstulen blick från Harems gallerier -,
en blick, att skåda prakten nedanför; —
så stjernari genom höstens dimmor bryter; —
dock rodnen icke, Paradisets mör!

Man vet det band , som er vid himlen knyter.
Hvem tror, att den Profet, er samlat der,
af jordens lust en sinnlig boja bär?
Hvad villa! Nej! Han sändes fran det höga,
att Edens lunder nya gaster ge

(så tjusande, att samma färg och Ögå
engång må pryda sjelfva himlarne),
bestämda der, att, såsom Himlens sköna,
med oförgänglig fröjd de valde kröna!
Han väl sitt uppdrag fyllt. Åf hvarje stam,
för skönhet känd, som dagen alstrat fram;
från dem, soin knä vid Brahmas källa böja, 5)
till glada tärnotna från Yemens land,
från dem, som Persiens eld i ögat röja,
till Kathays mör med halfva blickars brand;
Georgiens blommor, Azab’s mörka flockar,

5)	Brahmas brinnande källor, nära Chittägohg, anses sorti heliga.
(Turner.)
200

och Vesterns tärnor med de gyllne lockar 5
de äro alla der; — hvart land har räckt
en roa , till blomstergård för Himlens slägt.

Men hvarför skarorna, som templen fylla?
Jfvad fest? Hvad ny triumf? I brokig prakt
turbanbeklädda, tusen hjessor hylla,
djupt sänkta, den af slöjan höljdes makt;
som sängar af tulpaner hjessan sänka
för en osynlig vestans andedrag !

Hvad ny mystér vill Han de trogne skänka,
att bli med blod beseglad nästa dag?
Hvad underverk har Gud och Han bevarat,
att denna timma blifva uppenbaradt?

Nej — annan festen är ; — ej mindre stor.
En yngling synes inför thronen stanna,
med silfverbage och med skärp af flor,
och en Bucharisk pelsrand kring sin panna;
så stolt och kämpaskön, till blick och hy,
som krigets stjerna i en sommarsky.

Nyss omvänd, — mera värd på krigets bana
än härar, saknande hans mod, hans arm, —
han kommit denna stund, af längtan varm,
att svära trohet åt Profetens fana.

Förr’n åren skuggat kindens rosenfärg,
var Vesterns rykte fylldt af Azims ära;
tilldess han tvangs, att vid Olympens berg,
201

af Greker öfvermannad, bpjan bära. 6)
Han dröjde der, tills friden löst hans band.
O, hvem — om fången ock —• på Greklands strand,
med själ begåfvad, känner ej dess anda
ett högre lif i sina pulsar blanda?

Hvem går, der friheten i fordna år
hvar fläck har märkt med sina gudaspår,
och hör ej hviskningen, som vinden sander,
att hennes anda bott på dessa stränder?
Han rönte det, den tappre. Ack ! för val
dess tjusning trängde in uti hans sjal.
Tillbaka kom han till sitt hemlands strömmar,
med hjertat fullt utaf det godas drömmar;
den ungas hopp, att ändra verldens sätt,
och göra menskan till en guda-ätt,
likt barnets tanke, att vid himlaranden
hvarannan räcka jord och himmel handen!

Så snart han hörde, att för folkens rätt
en guda-arm sig höjt, och tjust han röjde
på hvita fanan, som Mokanna höjde,
de ord: At verlden frihet!» brann hans själ,
att ofira tro och hand åt Siarns lära;
och hvarje glaf, han säg dess kämpar bära,
tveäggad syntes — vigd, som himlens svärd,
för detta lif och för en annan verld.

Ej nånsin sågs en diktad lära binda,

6)	1 Kalifen Mahadis krig emot Kejsarinnan Irenk. (5e Gra
bon Vol. X).
202



till tro, tvä ögon mera villigt blinda ;
ej någon själ för dygdens ära fanns
sä nitisk, så förtröstansfull, som hans;
der, blek och svärmisk, han sitt knä ses böja
inför den Mäktige med silfverslöja,
och tror sig se, i denna höljda bild,
en ljusets engel, himmelskt ren och mild,
till jorden sänd, att sluta mörkrets strider,
befria den, och skapa gyllne tider.

l











Der, djupt som Azim, skaror föllo ned,
dem tusen folkslag sändt att hyllning bjuda ;
och rop af "Allah!” hördes återljuda;
bland hundra fanors prakt, sojn glansen spred
omkring Profetens hufvud, lik de ringar,
kring Salomo, af hvita fåglars vingar,
i hvilkas tåg hans thron på luften skred.
Han talte: «Främling! Fast den stoftets hydda,
din själ bebor, är ung, ditt lif jag följt
i sekler dock, hvad former än det höljt, —
och skyddat det i år, som äro flydda. 7)
Som i en fackel-lek, från hand till hand,
^57ga ser den tända facklans brand,
så ifrån kropp till kropp flyr själens gnista,
till dess den når sitt mål, det högsta, — sista.
Tro ej, att lifvets lägre andar blott

y) Själavandringen var en af Profetens läror. (Se D’ Heiuvelst)




203

den mörka jordens former genomvandra;
de mest gudomliga, liksom de andra,
en tid i stoftets slöjor höljda gått.

En sådan själ var Adams, för den alla
i himlen, utom en, setts nederfalla^ 8)
en så förklarad andes höga lån
bief Moussas lott; — den nedgick derifiån
i mer än ett profetiskt bröst ; den tändes
i Is sa 9); brann i Mohammed, som sändes
för mig: tills nu, — lik floden, hvilkens fall
i många bugter iört sitt ljusa svall,
tilldess ett paradisiskt land han limier,
och der, i solklar sjö, sin hvila vinner,
den Helga Anden, se’n han renat sig
från fall och skuggor, samlat sig 1 mig!” —

Nu hvalfven åter djupa genljud skänkte
af tusen röster! Kämpasvarden blankte
mot himlens ljus; och, susande, en flägt
utvecklade de hvita fanors drägt.
Bakom den förlåt, der i tjusning svallar
hvad Harem ägde skönt, sågs mangen hand
sitt bifall hvifta med en duk, hvars rand
en vällukt spred, likt Horets väl, som kallar
den tappre till sin lön i Houris’ land,

8)	«Och då han sade till Efglarne : Tillbedjen Adam ; tillbådo
de honom alla, utom Eblis (Lucifer), som vägrade.» Alkoran,
2 Gap,

g) Jesus.
204

«Dock dessa sanningar mer frid betinga,»
fortfor Profeten, «än en hatfull verld
oss an vill ge. Först må, för detta svärd,
eit txyckta slägtes iängselportar springa,
förr’n frid och sanning komma, hand i hand,
med tvillings-facklan, ned till syndens land.
Men då, när altaren och throner alla,
.1 himlens trogne! för Er fana falla;

När för min fot läggs ned, med tacksam hand,
vid herrskarns krona, trälens brutna band,
och munk-legenden bredvid segrarns lager;
När sanning ater fri sin anda drager,
och störtar ned de tempel med sitt ord,
dem lögn och skrymtan byggt, på slafvars jord t
då börjas, ren i Tiden, Andans rike;
och, född pa nytt, en uppväckt saligs like,
går menskan, i den nya verldens vår,
med genomskinligt bröst och rena spår;

Då låter Er Profet den slöja falla,
som döljer än hans blick för er och alla;
och jorden, tjust af dessa strålars krans,
skall sola sig uti dess helgonglans !
Hell dig ock, unga Hjelte! Mången lära
du än skall fatta, mången profiling bära,
förr’n hjelmens hvita prydnad skänkes dig;
men — en gång min, du död än tillhör mig.»

Nu festen slutad är — försvunne alla;
men ljuden gömmas än i hvarje bröst,
205

som återljud af Allahs egen röst.

De unge i sitt minne återkalla
all Thronens prakt, och Harems, — mer än den;
de gamle Riket blott, som skall belöna
med frid och sanningsljus; men Harems sköna,
de ville gerna sina ögon ge ,
att den Beslöjade en gång få se!

Ack! der var en af dessa himlens brudar,
som halflordolda lyssnat, rodnande,
för hvilken denna ståt af svärd och skrudar
sig tycktes liksom dödens skuggor te.

O, såg ej mången, hur hon blek sig vände
från festen, med en suck, en dödens ton,
när Den, som hon så väl — för väl blott kände
knäböjde tyst inför Profetens thron? —
Ack, Zelica! Det gafs en tid, då dagen
för dig långt mindre, än hans blick, var skön;
då honom se och höra, dricka dragen
ataf hans anda, var din enda bön!

Allt hvad han gjorde, tänkte, bad, och sade,
en tjusning, som hos ingen annan, hade;
en ros, en perla, som han rörde vid,
för dig blef helig ifrån samma tid ;
och s å på honom blott du såg och tänkte ,
att han sin bildning ål ditt väsen skänkte,
hans röst blef din, du tog hans anletsdrag,
förklarade uti en mildrad dag, —
206

liksom den ton, som echo återsänder,
med mildt fördubblad klang tillbakavänder.

Och nu han kom — mer skön han viste si"
O
än nånsin förr; — men ack! dock ej för dig!

Nej, mörk, oväntad , lik en gäst frän griften,
han kommer, för att väcka opp pä nytt
den sällhetsdröm, som fallna själen flytt,
föl alltid flytt,—bland lifvets dystra skiften.
Ack ! dessa drömmar likna fridens bild,
ifrån var barndom, lange från oss skild,
som än sin famn mot oss i sömnen sträcker?
och tomma minnen af en bana väcker,
än glansfull af vår oskulds glada spår, —
aflägsnad mer, ju längre lifvet går!

O, fordom sälla par! I fädrens lunder,
för hvem var eder kärlek obekant?

Född vid den flod 10), som sträcks i tusen runder^
från källan, gömd i mörka fjällets brant, —
förökt af hvarje enslig bäck, som skiner
af Bucljarias glänsande rubiner,
och leder halft till Caspias haf sin våg,
tills den, i Örnsjön, slutar sist sitt tåg;
der vai' er kärlek född, och blomstren sjelfva,

10) Amu-floden, som uppspringer i Belur Tag, eiter
de Mörka Bergen, och, flytande från öster till vester, delar sig i t ven-
ue grenar; af hvilka den ena faller i Caspiska halvet, och den andra
? Aral Nahr, eller Örnsjön,


207

som öfver vattnet sina ki’onor hvälfva;
så skärt ej speglades i böljans glans,
då den sitt silfver smög i deras krans
som känslans första, blyga blickar logo
mot glädjens vågor, medan bort de drogo.
Snart synen afbröls. — Kriget, innan kort,
frän hennes ögon i’yckte Azim bort:
till Thraciens fjällar förd af Persiens skaror,
han bytte däldens lugn mot stridens faror,
sin kärleks hydda mot ett tält; — en blick
af Zelica, han nu förvexla fick
mot Grekens brand-raket; sin kärleks boja
mot slafvens fjättrar i en oväns koja.

Och långsamt framskred månadernas tåg, —
tvä år, för jungfruns blick, af tårar mulen;
för hennes själ, re’n enka, — mörk och kulen
var solen, som hon, skild från honom, sag.
Först rykten hota (så, när menskan lossas
från jorden, ropas dåft af andars röst
den sjukes namn) ; tills sist den armas bröst
af grymma orden: ”A zim — död!” förkrossas.
O sorg, af alla högst, när Odet har
tvä hjertan skilt; när ett det lemnat qvar
på jorden, se’n det bandet brustit redan,
som lifvet än sitt onda värde gaf:
en luta likt, hvars grundsträng sprungit af,
oefi som för evigt är förslummad sedan ! —-
208

Så var det slag, som träffat hennes själ.
Förståndet sönk för sorgens makt, som bodde
i bjertats djup ; — dess pulsar rördes väl
och rosor äter snart på kinden grodde,
men tankens fina, en gång brustna band,
ej återknöts af sjelfva helsans band.

Varm, liflig, mild, som i sin lyckas dagar,
var hennes själ, men löst från tankens lagar;
så öfver seglarn hvarje stjerna 1er
förgäfves, om han polens ljus ej ser!

Hon log, — men leendet ej skänkte nöje;
det var ett skenbart, sällsamt, halfvildt löje.
Och nar hon sjöng till lutans ömma slag,
det var den brutna ton, de qväfda drag,
som näktergalen yttrar i sin smärta,
då han af afund öfver skaldens slag
på lutan dör, hvars välljud bröt hans hjerta.

I denna sinnesstämning henne hann
det budskap, som kring alla Österns stränder
var sänd t, att söka i dess fagra länder
de skönaste , det bland dess tärnor fann,
och dem inför Profetens öga ställa,
som vårdade för Himlen dessa sälla;
och snabbt, som gnistan sprider kring sm brand
i qvistar, samlade af höstens hand,
så svärmarns löften snart en drömverld bilda
i flickans fantasier, mörka, vilda.
209

Nu for det drömda målet blott hon brann.
En ”Paradisets brud!” Hur ljuft. att höra!
För himlen korad ut, att salig göia
en tapper yngling — och hvem är väl han,
om icke Den, hvars bild hvar tanke lånar,
och ingen makt ur hennes hjerta plånar ;
hvars minne ensamt sammanbinda kan
de drömmar, som der störta oni hvarann, —~
och hvars gestalt, en stjerna lik, der skiner,
se’n sjelft förståndet fallit i ruiner ?

Ack, Zelica! Det fordrades, hvar stund,
din fantasi, att drömma, hvad du trodde:
det tärnorna, som i hans Harem bodde,
som helgon skulle gå till Edens lund;
att Honom tro, — som snart du hörde tolka
oheliga begär, — af Himlen skänkt,
att Paradisets ljusa rymd befolka
med själar, dem han här i synd försänkt!
Nej! hade icke tankens ljus dig lemnat,
du i ditt hjerta ägt en talisman,
i bilden, som der gömdes, ren och sann,
till räddning från det fall, som var dig ämnadt,
och till den oskulds skydd , hvars andedrägt
för kärleken är sjelfva lifvets flägt.

Nu henne fanatismens brand förtärde;
all qvinlig fruktan vid dess bud försvann.
Re’n främst bland alla sig hon firad fann
210

utaf Profetenj som med slughet närde
den villas rus, hvaraf, förförd, hon brann ‘
ty med den tro, som han af henne vann,
han trodde sina hopar mer förblinda,
och dem med mera fasta kedjor binda,
än dem, som sjelfva afgrund räcka kan.
Ej spardes konst och tjusmakt. All förmåga,
dämoner honom gifvit, sågs han våga,
att skiftvis väcka hennes sorg och hopp :
den sorg, som tänder ökad yra opp 5
det hopp, som likt den måne blott förvirrar,
mot hvilken) vildt, den galnes öga stirrar!

Ifrån en praktfull fest, der toners ljud
och tusen bilder uti diktens skrud,
tillsammans målade, för själ och öra,
den himmel, som hon skulle snart tillhöra, __________
der allt är rent, der ljuset plånar ut
hvar fläck, som själen burit har förutj
der kärleken oss större sällhet lofvar,
än allt, hvarmed oss hoppet här begåfvar,
och der hon skulle gå, vid Azims arm,
hans brud, mer ren, men lika öm och varm; _________
frän denna fest — och dröm — han henne förde,
halfdrucken af de toner än hon hörde,
bort till ett benhus. — Genom malm och stoft,
hvarmed förgängelsen fyllt mörkrets loft,
en fackla ledde dem, som dimmigt lyste
211

Jet hvalf, der hånfullt dödens bilder myste.
Der, genomvandrande benranglens led,
och nära, att af bäfvan digna ned,
hon tyckte dem omkring sig röras, blicka,
och, mumlande, i blåa skenet nicka.

På detta rum, se’n bägge, tysta, tömt
en dryck, hvars färg, hvars smak hon aldrig glömt,
en blodröd dryck, hvars minne henne följer,
tills grafven det, med hyarje hugkomst, döljer, —
han med en ryslig ed band hennes själ:
’'att ej, så länge han på jorden dröjde,
så länge himlen sig kring bägge höjde,
nej, aldrig, aldrig — minns det löftet väl! —
i nöd och glädje skild från honom vara;”
hon svor — och ”aldrig, aldrig!” hvalfven svara.

För evigt skänkt från denna fasans stund
åt honom, och åt himlen (så hon trodde),
af elden hänförd, som i hjertat bodde,
hur stolt hon trädde in i templets rund,
som Trons Prestinna! Huru sken dess öga
af glans, hvi var den icke från det höga? —
då, rundt omkring, i samma yrsel hragt,
en Harem böjde knä för hennes makt !

Med rätt Mokanna henne fann allena
skön nog, att folken vid hans fot förena*
En luftig skepnad, zephyr-Iätt i gång,
som när i vinden balsamqvisten sväfvar,
212

se’n fågeln lyft sig från dess stjelk, i sång;
när hennes läppar öppnas, fängslad bäfvar
hvar själ i rosen-labyrinthen der;
och rodnar hon, i lågor kinden bär
ett sken, som himla-meteorens jäfvar.
Och hennes blick — hvar gifs så vis en man.
som den med sans, med fattning möta kan?
så skiftligt i sin eld var detta öga,
som englars, nyss förrän från ljusets bjrgd
de föllo; ömsom klarnadt från det Höga,
men ömsom skuggadt re’n af jordens blygd.
Hvart ögonkast, som vildt, men ljufligt strålar
en ljus, men ack! förvirrad ande målar,
der känslans bloss nu ensamt flammar qvar,
likt blixten i den trakt, han härjat har.

Så var nu Zelica, — så trött, att lida;
hon som, ej längese’n, vid flodens rand,
bland mandelträden på Bokharas strand,
gick himmelskt lycklig vid sin Azims sida;
så ändrad nu: — då plötsligt hon gaf akt
hur fram han trädde, bland Divanens prakt,
den yngling, hon sitt hjerta öfverlåtit,
och den hon länge re’n, som död, begråtit!
Hvad ? hade hennes älskling halfvägs blott
sin stråt till Edens fagra lunder gått,
och vändt, förklarad, om, att än få sända
en blick åt Zelica — och återvända ?
213

Förnuft! Hvem anar, hvilken hemlig ham],
oväntad, knyter om ditt brustna band?
Hvem känner, hvilken väg din stråle’ tränger,
när vanvetts mörka 'fäiigselport den spränger?
Som, i en fästning{nen förborgad' vän',
för skaran utanför, lätt öppnar den:
sa ett begrepp förmår de andra alla
i själen, magiskt väckt, tillbaka kalla.
Men, Zelica! Det var ej så med Dig;
tillräckligt var det ljus, som tände sig,
att röja labyrinthens mörka fasa,
men ej, att visa vägen ur dess famn;
nog, för att lysa böljorna, som rasa,
men ej, att peka ut en räddnings-hamn.

Af frid och sällhet, hvilka tusen minnen
uppväcktes vid hans syn, i hennes sinnen!
Men o ! den tanke, hur bon fallen var,
så djupt, ifrån sin kärleks sköna dar, —
och minnet af den ed hon rysligt skänkte,
den arma snart i mörkret aler sänkte;
ack ! liksom glad , alt i dess famn hon flytt
det ljus, som tände fasor blott på nytt.

En enda tröst dock detta ljus, som sårar,
bland all sin smärta bragte : tårar, tårar;
kring hjertat länge liksom frusna fast,
de lösa sig, som vårens flod i hast,
då den till länge obesökta dalar
flyr ned, och tyst med sina blommor talar. —
XIII: n.
'214

Så stSr hon, krossad5 då, med dödens ljud,
till den bestörta nåi* den manings bud
(ett bud, som eljest tjusai' hvarje öra,
och som först nu hon märks med rysning höra)
att till M o k a n n a s möte ensam gå
uti hans bön-capell, i Harems lunder,
vid flodens rand, der ofta qvällens stunder
i helig andakt for hans själ förgå j
ibland allena, oftast dock han bjuder y
en nymf till bön med sig, när timman Jjuder.

Se’n länge helst åt Zelica han bjöd
den gunsten 5 och fastän, ifrån den stunden
då dödens hvalf af eden återljöd,
hvarmed hon evigt blef vid honom bunden,
bedragarn (om sitt rof förvissad re’n)
för henne aflagt dygdens falska sken,
och yttrat ting, så från ett helgon skilda,
att äfven i begrepp, så dunkelt vilda,
der tankens fackla längese’n var släckt,
de ljusningar af skräck och misstro väckt:
så bands hon dock af blindhet, ärelystnad,
af eden — och af tron, att snart en da«*
O
få, ensam, se de ljusets anletsdrag,
som slöjan gömde för hvar dödligs lystnad ;
men mest af detta ljulva, dyra hopp,
att här på jorden hennes lefnads lopp
var blott en vandring genom smärtans lågor,
på hvilka anden lyfts till ätherns vågor,
215

mer ren, — som ambrans doft mot himlen^ raiid
uppstiger renad genom rök och brand, —
och att, när engång hon, i himlens sköte,
ånyo ilade till Azims möte,
en fläck på hennes själ ej mera fanns, —
omsider fyllest värd , att vara hans.

Af dessa drömmar hölls hon ännu bunden
vid Frestarns fot, och äfven helig fann
den mörka villa, hvaraf hjertat brann, i .
Men hvad uppvaknande, ifrån den stunden, ■
då synen steg i templet, — rysligt sann!'
Hans bild i hennes själ en känsla väcker,
så djup, så hämnande, så dödligt kall,
som när i Nordens sjö, bland nattens svall,
ett isbergs möte upp ur sömnen skräcker
den vilse seglarn, vaknad från sin blund,
att qväfvas utaf vågen samma stund.

Så var del slag, som en minut tyckts skänka
åt hjertat lif, med hoppet i förbund,
blott alt dem åter i förtvillan sänka!

i. Id HH id

Och sorgsen genom skymningen hon gick
ned till den gömda kiosken, der Mokannä,
mot handen tankfull lutande sin pånha,
i drömmar satt försänkt. Med fästad blick
på seger-bilder af sin framtids skiften,
lian såg ej, hur en sorg, så mörk, som griffen,
på hennes hy, i hennes Ögon låg;
ej vacklandet i hennes gång han såg, —
216

den gäng, som förr utöfver jorden rördes
lik andars blott, med fjät, som icke hördes;
ej, hur förändrad tärnan var från den,
hvars vilda eld han trodde blixtra äu!

Uppå sin bädd beslöjad lag Mokanna,'
der lampors mängd (ej med den kalla glans,
som ifrån Koms 11) och Meccas tempelkrarts
i natten gjuter sig kring bedjarns panna,
men med det sken, hvars rika, varma dag
en skonhet ännu mer förförisk målar)
belyste slöjan, — mystisk, som de drag,
dem hon forgömmer än med skirets strålar.

Ej, som det tros utaf en kortsynt jord
der stunden med Koran och radband firas ;
af gyllne vaser lastadt var hans bord,
med viner, fyllda från Kischmé 12) och Shiras;
och, med beslöjad lapp, han ofta nog
de safter sög, liksom hvar dryck han tog,
ägt lika kraft med Zemzems 13) helga kalla,
att dygdens lif till blomstring återställa.
/
Han drack , och såg ej, i sitt grubbel stum,

' ö; , byd; oj,' 2 îf -b /ni Lon

Ji) StSderne Kom och K a sch an aro uppfyllda af Mos Wer,
Mausoleer lach Grafvårdar, af Alls efterkommande, Persiens helgon.
GHjUUDJK.

la) Kischme, en ö i Persiska viken, berömd för sitt hvita vin.
13) En undeigörande brunn vid Mecca, hvafs nahm, enligt Sale ,
härleder sig frfu det ständiga sorlet af dess vatten.
217

att tärnan inträdt i hana hvilorum;
tills, med ett skratt, — likt Satans, då han röjde
den första menskans fall, —• sin röst han höjde:

’’Ja — usla hop! som djeflars löje väckt,
knapt jorden värd, men trodd med himlen «lägt!
Guds beläte! Ja — sådan Indier skapa
sin Gud, du är det, gudanänmde apa! i4)
Uppblåsta ätt af stoft! om, fast vid hot
af himmelens förlust (som sagoi' yrka),
ej Lucifer förmåddes, att dig dyrka, —
o, hvad han hade rätt! —• Men snart min fot
jag skall på edra böjda nackar trycka,
eländige! och njuta, som en lycka,
mitt hat mot er, och plåna ur min famu
den skam, att hafva burit menskonanm,
Snart blinda, grymma myriader jage
i rymdens vidd, likt falkar, ut med mig;
Ha! blifve då, i verldseröfrings-krig,
mitt svärd — den starke, och milt rof — den svage!

”J lärde, — visdoms-monster, — dumma flock,
som i det fordnas halfdag söken skatten
af glömda griller, med det röfvar-skråck,
att ljus af dödes märg är bäst om natten; 15)

14)	Giulen II a n n a m a n.

15)	En del röfvarc brukade fordom en lykta, kallad ’’ärans
hand,” hvartïll ljuset var stöpt af en aflifrad missdådares fett. Delta
skrSck var dock Diera vcsterländskt än österländskt.
218

jag skall er skänka guld — och ära — ja!
ty, narrar, jag er yjshets tomhet finner;
oblandad spanar hon bland sljernorna, ________
men hår —- ett lekverk henne öfvervinner !
Hur skall jag skratta, när, af smickrets ljud
i tal till hjelte gjord, i sång till gud,
jag dessa lärda slafvar, — sämst af alla, —
ser fåviskt lyssna till mitt herrskar-bud,
och kan dem, med min spiras vink, befalla!

’Och J, som tron hvar diktad guds försyn,
som altaren åt hvarje dårskap skänken,
och, djerfvare än Nimrod, stiga tanken
på vanvett öfver vanvett, upp till skyn!
J skolen halva under, — käcka, granna,
och sedda, hörda, — allting, utom sanna ;
och tolkar, af for hög ingifvelse,
att åt sitt tal en skymt af mening ge;
martyrer, färdige sitt lif att skatta
åt sanningar, dem de ej sjellve fatta;
och munkar, ockrande med helig hand
på saligheten — som, på Avas strand,
allenast prester fa den marmor sälja,
som konstnärn plär till Gudars stöder välja;
mystérer äfven jag er gifva vill,
att under dårars händer växa till;

16)	Syme’s Ava, 2 JBand, sid. 376.
219

natt-väfda läror, dem beräkning tänker, K
och de enfaldige, för själens ro,
emedan andra tro dem, sjellve tro;

och sist ett ståtligt paradis jag Skänker,
der edra rena själar skola bo ;

ty halfvis blott man den profet bör kalla,
som ej en himmel har till lags lör alla, —
för gossar houris, allvett för en vis,
för alla stånd och åldrar vingar, — strålar.
Ha! lusten, fåfängan för alla målar,
af hvarjes åtrå, menskans paradis;

om själ, — om sinnlighet dess färgor gifva,
hon vill dock men ska bli i evighet!

Väl, Eblis! hör min bön: låt henne blifva
blott hvad hon är — du sjelf ej sämre vet.’’

p dad

’’O, ve mig!’’ ropte, skälfvande af smärta,
Prestinnan, hvilkens fasa orden väckt.
Mokanna studsade — dock ej förskräckt;
ty fruktan var så okänd för hans hjerta,
som för tropikens åbo vintrens flägt.
Men ropet, som han horde i detsamma,
det hemska ropet ”ve mig!” — liknande
det ljud, med hvilket döde syndare
inskriften öfver Algrunds-porten stamma, —
så nytt för honom var, från hennes röst,
att häpnad nådde, första gång, hans bröst.
Dock, sansad strax, han helsar med de orden:

*
220

’’Förtjusande Prestinna! mera skön
än någon tänkt en qvinna än ptî jorden,
och sjelf Profeten anat för sin lön !,
Du Trônes ljua ! hos hvilken hjertat dyrkar
behag och andakt, smälta i hvarann, ■—•
och, af tvä himlar, icke välja kan
emellan den du är, och den du yrkar!
Hvad är jag utan dig? Beröfvad dig,
hur tröttsam vore maktens, ärans stig ?

Om ej din blick välsigna får min fana, —
fast Guds, hon blott till hälften himmelsk är !
Men — hvarifrän den sorg , ditt öga bär ?
hvi är det nu sä släckt, mot all sin vana?
Kom! — Denna morgon mödat har dess sken;
».	'
sjelf solar slockna, om kometens bränder
nytt ljus ej bragte dem frän Empyréen, —
liksom ock jag ditt lif nu ätertänder.

Se här pokaln — ej jordisk dryck han bär;
han rågad ur en himmelsk källa är,
som lånar från topaser och rubiner, —
sin bottensand, — den färg, hvaraf hon skiner.
Hvar natt här Englar fylla vaserne.

Drick — hvarje droppe lif pä nytt kan ge, —
en eld, som strax frän själ i blick går öfver!
Kom! all din skönhet du i natt behöfver.
En yngling anländt — hvarför studsar du?
Du säg dä honom? Väl! Han liknar ju
de friare, du skall i himlen finna;
221

men — slaf af det,' som ver Id en kallar dygd,
han kan (jag räds det) ej för kärlek brinna.
Besegras må hans dystra fördoms blygd! —
Nej — darra ej! — Att himlens vägar tyda,
begäres ej af dig; men endast lydal
Blindt måste stålet genom elden gå,
om det till hjeltesvärd förädlas må.

I natt din skönhet skall min makt föröka,
och väg till denne Krigarns hjerta söka.
Hvar fägring, som i Harem är berömd,
skall då en himmel för hans sinnen måla:
Mirza la’s blåa öga då skall stråla,
violen likt, emellan liljor gömd;
Ärouya’s kind, så varm, som varsolns lågor, -
dess läpp, hvars tryckning äger samma kraft,
som Salomons signét sägs hafva haft;
och Lilas dans, lik svanens öfver vågor;
och Zebas luta: allt skall ena sig
alt fora honom på den tjusnings-stig,
som ger af sällhet blott en fortsatt bana
upp till den himmel, vi på jorden ana,
och djupast öppnar hvarje ynglings bröst
för buden af vår läras helga rost.

Dock — hör, Prestiuna! — Dessa nymfer alla
ha visst, enhvar, sin makt, att bröst befalla;
en blick, en ställning, som, i spegeln lärd,
dem bländar sjelfva först, och se’n en verld;
men for vår fulla seger en dock felar.
222

som bos sig enar hvarje skonhets drag;
och samlar strâlarne af hvart beliac.
ett brännglas lik, der kärleks-solen spelar ;
hvars läppar öfvertala utan ord,
hvars ord, om utan mening, — likväl tjusar:
oraklets likt, som mörkt i templet susar,
och tillbeds dock af en betagen jord.
Att nattens företag med framgång kröna,
en sådan tjuserska oss felas än, —
fullt mäktig, att besegra och belöna
den unga hjeltenj — och du sjelf är den!’’

Dödsblek, med öppnad mun och knäppta händer,
står tärnan, och sin blick mot slöjan vänder,
der talet utgår, — likt den sunnanflä^t,
som här förgift med Kerzreh’s andedrägt 17);
så fräckt, så tryggt! Det hörs, han kan ej ana
från henne längre någon dygdig harm;
viss, att en qvinnosjäl, af syndens arm
blott engång snärd, ej vänder på dess bana.

I början, fast hon synes lyssna stum,
hon tror det dock en dröm ; ännu för skum
är hennes själ för bilder, lika dessa;
tills orden: ”du är den!” ur hjertat pressa
ett skri, och fasan intar mörkrets rum.

17)	Det är en sägen i Persien, alt om någon andas den sun-
nanvind, som i Junii eller Julii blåser öfver blcraxnan Kerzereh, tår
han döden deraf. Thevknot.
223

”Nej, icke för en verld!” hon ropar — ’’Hör mig!
O Gud! Är det den dom Da afsagt for mig?
Jag skuldlös knäböjt förr, med himlens hopp;
skall sa ilrån min dröm jag vakna opp?

Är det min lön, att bli en Djefvuls frilla,
och lastens kopplerska? att, fallen sjelf
till djupet utaf syndens svafvel-älf,
dit locka andra, deras lif förspilla?

Hvad? Andra? — Ja — den yngling, jag trott se
det var ju icke den, jag älskade?

O svär, det var ej han, ej han, bland alla, —
och lör dig sjelf jag än på knä vill falla!”

^’Hvad — galna flicka! Nej — i tid hall opp
med ord, dem jag ej ens irån Dig vill höra!
Gack! åter böj din röst till toners lopp,
och gör dig färdig, att din luta röra.

Han måste vinnas. Jag din blick vill se, —
likgodt for hvcm, — som fordom, tjusande!
Och skulle han, som snart dervid skall brinna,
i sanning om din älskling dig påminna,
dess sällare är då min dom för dig!

En yngling, lull af lif, sig bättre skickar,
som kär, an tusende Irån grafvens stig;
och jag vill kärlek se i dina blickar,
ej harm Jag vill bli lydd! Fôi’stâr du mig?”

”Ja — lydd! Jag det förljenl! Ej nog förfärligt
kan Himlen stralla mig. Men Azim, — siig,
221

jag, frän kärleken och

himlen drifven?

jag?

ren, som skön!

som

Som

nej, han oskyldig är — sä

hvarför skall han ock gä förderfvets vägj
han. som sin dygd bevarat har sä ärligt?
och bli, med okränkt rätt till bägges lön,

— den liknelsen var grundlöst gifven;

I'yll, med din afgrunds-dryck, pokaln till randen,
han skall dess tjuskraft möta med förakt;
bjud dina houris fängsla denne anden,
han älskar — och han trotsar deras maktî
Sa arm jag är, sä krossad utaf smärta,
sä herrskar jag, som förr, dock i hans hjerta.
Ren star der än min bild — och i hans bröst
mitt minne är dess talisman, dess tröst.

Sag honom aldrig, huru djupt den panna
förnedrats, der han tryckt sitt afskeds kyss;
ej, huru lägt hon sönk, som dock så nyss
han älskat, — älskar tills hans pulsar stanna!
Du skrattar? . ; . röja vill min fallna dygd?
Gör det! säg allt! Han skall ej tro min blygd.
Ilan tänker än, att himlens är den flamma,
mitt hjerta närde: jag har tänkt detsamma.
Det är förbi — mer grym, än döden, är
min lott — men ljuf, ty han den icke känner.
Fly vill jag, till ett okändt luftstreck, der
en evig natt sig öfver jorden spänner;
der ingen spörjer, hvar hon kom ifrån, —


225

hon, som der, namnlös, gäldar lifvels lån!
Och Du — fördömde! djefvul! hvad du kallas,
som giftets brand, hvaraf mitt hjerta led,
med alla andar, som af dig befallas,
helvetiskt i mitt hela väsen spred, —
om, när jag dött” . . .

’’Häll, Vilda ! Räds mig tvinga
till harm! Vid Gud! ej halft så käck han är,
•den fågel, som, fast svag och värnlös, plär
. i krokodilens gap sin vinge svmga! 18)

' '	* • t.	; ct 11 ! *	r ': •

Så? — Fly? — Förvisst! Du vill då lemna re’n

den Harems-plats, der du, i Allahs sken,
halft min, halft hans, kvar jordisk börd kan jäfva,

och, liksom i sin graf Profetens ben,
emellan helvete och himmel sväfva? 19)
Fly? Lika lätt det kräket räddar sig,
åt hvilket ormens öga döden bringar;

så lätt, inveckladt i hans kärleks ringar,
det frälsar sig, som du kan fly från mig.
Nej, hvad än helst må blifva våra öden,
.	. jûb jsaiV. !m>iGd ,1hl amd :

sä ar du mm, -— Mo kan nas brud, —

i dode„. 4

liar du förglömt din ea?^
s’rrn fßgeig dB Jiöd
O	O	x

.ruuilid h’/dlflllii

18) Bef-ättelseii oin Koritiri, soin
tros SnnU på Java. BarAow^s Co chi

>Id — J>liv — bßlg

ob Lnvd 1A ! jÿw

oskadd flVgcr i Krokodilens gap’,

1 g) IliinsyIlning på
Sarkophag i Medina.

den bckaiita sagàu oïn MôIiàvdïuds sVafvaudc
22G

Vid delta ljud,
spratt tärnan till; hon re’n vid hädarns bud
inom sin barm en djerf förbittring kände,
som genom qvalets natt sin ljungeld sände:
men nu, på nytt, med åter krossadi mod,
vid detta ord hon blek, som döden, stod.

”Ja, sköna brud! Da andra vigas samman

i helgd af välluktfyllda tempels fqft,

•	;	; ’	’	. I? •' * ! j i • c• ’ . i» ‘
vår bröllopps-fackla brann, till högre gamman,
: '	/ • '	1 "Hl . >	■■	'(’ .
uti ett benhus, öfver multnadt stoft.

Vid vigseln, grafvars muntra irrskqn lyste,
och radei' utaf döda gäster myste
(Odödlige, helt säkert, i sin’ dar),

i svepning, åt den ed, som du mig bar.

Pokaln — du ryser? — voro icke ljufva
dess droppar; af det templets bästa drufva?
Den ed, som flera munnar der, än din,
upprepa hördes, gör dig helt till min.
Dess bojor — om af himmel, afgrund slutna,

likgodt! — af ingen makt de blifva brutna.

Nu, qvinna! Hän till Harem! Visa dig
glad — vild-—allt; blott ej med en blick, som denna!
Men dröj! Af hvad du hört, du gissat mig
till hälften; lär mig då tillfyllest känna.
Enfaldiga! Att allt var sanning här,
du trott; att menniskan för mig är kär?
Ja väl! som offer hon min vällust öker,
227

lik stim, dem skälen uti böljan söker;
lik dessa ägg, dem Ibis älskar ömt,
dem Nilens gyttja till hans föda gömt! 20)

’’Min själs behag du fått, omsider, röja:
nu är det tid, min yttre glans afslöja;
och visa pannan, ren som solens gull,
hvars prakt för Dig jag ensamt velat spara,
och Ögats glans, af himlens strålar full,
föi’ den du knäböjd sett sa mången skara
(O, blefve den en blixt, för deras skull!)

Se mig, och — kan du undra, att jag hämnas
på Den, som har, af illfund eller skämt,
till skepelse mig denna form bestämt,
der allt till afsky, eller löje, ämnas;

och hämnas på en ätt, som, fast den bär
en apas bild, mot mig en halfgud är?
Se hit! och döm, om, sådan jag är vorden,
Helvetet värre kunnat skapa mig?”

Han lyfte slöjan. Tärnan vände sig,
såg dit — och med ett skri föll ned till jorden.

20)	Circum easdem ripas (Nilty aies est Ibis. Ea ser-
pentium populatur opa, gratissimamque ex his escam nidis
suis refert. Solinus.

B. v. Beskow.
MINNES-SÅNG *).

änner! vår ring är bruten; dess porla är lagen; yirt öga
Ej med sin kroppsliga syn skönjer den Broder, som gått.

Helsning jag bär frän hans graf: snöliljorna täcka dess kulle;

Mildt nedblicka derpå himmelens tusende ljus.

Strödda som silfyersand pä bottnen af evighets-hafvet,
Verldar, der hjertan också klappa i saknande bröst,
Tala till jorden det nattliga språk, hvarvid hon sin svepning
Skakar i vinden,, och vill spränga de fängslande band.

Kunde hon gifva igen den ädla, den blida gestalten,
Vid hvars sida vi här njöto sa fullt vårt förbund!

Kunde hon gifva igen den ojemnförlige vännen,
Tonernas gunstling och tolk, Vishetens gladaste bild! —
Dock — närvarande känns den heliga klarhet, som alltid
Ljuft, i strömmar af frid, flödade ut från hans sjal;

Ja! osynlig besöker oss än den himmelska franden,

På vår kallelses bud kommer han gerna, som förr.

Höjom då glasen ännu, och latom dem ljuda tillsamman,
Att med ätherisk klang han må besvara vår skål;

Minnets rågade skål, al kärleken kransad, al tårar

Ymnigt beblandad, men dock nektar för saknadens törst.
O! när ifrån de bestyr, som hvar stund af vår dag ossbedöfvä,
Shyggt vi smyga en bliçk in i de ensliga rum,

'j Uppläst i en krets af hans närmaste vänner.
229

Der vår varelses älsklingar doit, der bjertat emoltog

Alla de slyng, hvaraf ärren det bär till sin griftj

JNär från bäddarna der, ur skuggor och flämtande lamp-sken^
Hufvuden lyfta sig matt, hvilka ännu oss engäng

Vilja betrakta, —men ack! med ögon, som stirra och brista:
O, hur härda vi ut demia förkrossande syn?

Men uppsöken oss dock, J älskade Stumma, — o, kommen,
Att till helgande qval öppna de sär, som förblödtl

Ack! hvad äga vi väl, hvarmed vi er kärlek betala,
Utom en tår, som är het, utom en suck, som är varm?
Vaga vi neka, hur snart, hur lätt af vårt sorlande skugglifs

Hvimmel, som börjar pånytt, trohetens klagan förströs?

Väga vi neka, vi bräckliga rof för minuternas intryck,
Att vår bittraste gråt ilar sin kos, som en dagg;

Att re’n innan den drägt, som betecknade sorgen, är afklädd,'
Sorgen sjell är ej mer, hvad hon så nyligen var?

Ha! om vi alla så tidt, så ofta den eden förgäta,

Som vid er dödssäng dock svors af vår innersta själ,
Eden, som lofvade helgd, obrytlig af tider och öden,

Åt den smärta, som då kände sig evig och hel:

O, dess dyrare är en broderlig timma, lik denna,

När vi till grafvarnas hvalf lyssnande luta oss nerj
Och ur djupet så dâft, mer dåft med hvart år, men dock hörbart/
Röster förnimma, som der ropa: ”Förglömmen oss ej!

’’Skydda, o Du, — åtminstone Du, —mitt rum i din
hågkomst,

’’Maka, Barn eller Vän; — minns, hvad jag fordom dig
var !’’ —-

ßvea XIII: »i«	»6.
230

Nej ! vi glömma Er ej : och Han, som sist har oss lemnat,
Evigt han blifve för oss, hvad han har varit — och är!

Dröje hans rikt begäfvade själ för vår tacksamma skådning,
I sin styrka så mild, i sin förtjusning så lugn,

Med sitt sinne så stort, alltfamnande, ljust, som en molnfri
Sommarhimmel, beredd gladt på den nalkande qväll!

Hvad var honom för högt, och hvad var honom för ringa?
Gafs af Skönt och af Godt någon så främmad gestalt,
Som i den ömmaste känsla, förent med den skarpaste tanka,
Icke han omslöt strax, icke han genast förstod?

Såg han af Gud öfverallt ej en liknelse möta sin kärlek, ___
Liksom ock solens bild, splittrad hur helst hon bestämt,
Visad i hafvet, i droppan, i stjernan, i mennisko-ögat,
Xr, i sitt vexlande skick, solens, blott solens ändå?

Stod han på Sanningens berg, det heliga Äthna, kring hvilket
Dikten på anade djup ritar morganiska land;

Såg han under sig fly de moln, regnbågar och blixtar,
Som i den lågare rymd skifta kring menniskans falt : *
O! med hvad vidgadt bröst han förnam, med hvad hugnad
förtröstan,

Hvarje gång, när i dunst jorden var tätast förgömd,
Ater den Eviges blick framstråla ur skingrade dimmor,
Lika skärt, som förut, speglad i Häfdernas älf!

Då ödmjukade sig hans forskning för Herran; och lycklig,'
Från sin älskade höjd, tänkarens ensliga spets,

Ned han vandrade, dit, der ur dalarna sånger och vallhorn
BjÖdo till lärkornas lund, bjödo till vänliga tjäll.
Ack! i livartenda, i tusende mött af öppnade armar,
Var han en broderlig gäst, kommen till slägtingars hem;

Gaf åt hvilan jemväl en stämpel af adlande njutning,
Och åt det glammande skämt renaste trefnads behag.

I qvardröjande glans från sin skapelses lekande gryning,
Var, för honom, vår jord ständigt den blommiga äng,
Som från oss andra försvann med blommornas ålder; hvar
glädje

Från hans morgon, förblef ny för hans afton också.

Men i hvart ögonblick till djupa betraktelser färdig,

I meddelningens konst mästare, ljus och bestämd,
öfver sitt ämne han spred vältalarens rika förklaring,
Sann af det högsta förstånd, skön af det varmaste nit.

Så af lifvet han njöt, hvarthän han sig vände, tillika
Allt, hvad af oskulden dröms, allt, hvad af visheten vets ;
Och väl spörja vi må vid hans grift: Ât hvem af oss alla
Var en lefnad, så sail redan på jorden, beskärd?

Ack! men i menniskans själ, hur from, hur vis hon må vara,
Gifves en önskan, som ej fylles, och nämnas ej kan;
Fåfängt den söker sitt mål; den försmår, hvad vi äga och prisa;
Allt, hvad oss gläder, ändock svarar ej mot dess begär.

Xr den ett lidande? Nej; tvärtom, när den fullaste lycka
Bräddar sin kalk, när högst hjertat af tjusningar slår,
Då är den önskningens stund; af en namnlös längtan vi
gripas ;

Lifvet beveks af ett qval, utan att fuma dess grund.
232

Hvem har ej kärtnt, när i sommarens natt han blickat Ht
randen

Af en på gullmolns bädd hvilande, hög horisont,
Eller när fjermade kedjor af berg omfamnat hans synvidd)
Eller när månan sin dröm gjutit kring klippor och skog,
Eller när himmelen spännt stjernhvalfvet kring glimmande
snöfält, —

Hvem har ej kännt, på engång, lifvet sä rikt — och så
tomt?

Heliga Tonkonst! du, blott du, det förborgade namnet

Mäktar, med ljudande röst, tala för själarne ut;

Du dem bevingar, och högt, med stormande jubel, de ropat
’’Ja! just sä, just så heter min bön och mitt hopp!”
Gråt, Cäcilia, nu, i vår saknade Broder, din älskling;

Honom, hvars fröjd och hvars tröst, honom, hvars hel-
gon du var !

Byggdes väl någonsin ett trognare bröst till ditt tempel ?
Var ej hans lif och hans död endast en enda musik ?

Ja! som, i aftonens rodnad, en svan, omskimrad af hulda
Fröjd-erinringars dagg , bäddad i gyllene doft,

Sail ej mindre vid solens farväl, än förr vid dess uppgång,_
Så, i ljuf melodi, smälte din dyrkare hän.

Dock hvi skulle en blick på hans grift ditt öga för-
dystra,

DuJ som, från himmelen sänd, re’n vid dess portar,
i glans

Af de Evärdliges vår, den befriade helsat, och redan
Den lycksalige fört fram till de dinas förbund?
233

Har han ej träffat der sin Marcello, der sin Durante?
Hafva Beethoven och Bach redan ej skakat hans hand,
I det tempel, der Kärlekens sol, ur sin eviga öster,
Dagar det ljudande hvalfs azur med blidaste sken?

Hör han, hos dem, ej nu, hur nied alla de brusande
stämmor

Skapelsens orgel der spelar sin höga choral;

Hur Uppståndelsens hymn derifran, kring bidande rymder,
Sjunger sitt herrliga : ”Död! hvar är din seger? din udd?”.

Saknade Broder! ej häpnad dervid, blott stilla beundran

Fyller ditt sinne; ack! allt är, som du tänkte dig det;
Tidigt i Lilars park, och kring din Emanueis hydda,
Såg du chartan deraf, ritad så skönt af Jean Paul ).

Allt en bejakning blott är på den tro, som dig moderligt
ledde,

Och som gjorde martyrns krans för din hjessa så lätt.
Hon var den helsa, som log ur ditt tynande anletes åldring,
Hon var din styrka, din staf under din lutade gång;
Hon var ljuset, som gaf sitt sken åt den hotande lian,
Och hvaraf den så mildt blixtrade, fpre sitt hugg.
Liksom en höstsol, vänlig och varm, mot nalkande töcknar
Ostörd skådar, och ser vissna den stoftliga prakt,
Hvilken, en vålnad af lif, dock sjelf är en död, är ett
intet.*

Så nedsåg ock din själ tryggt på sin bonings förfall.
234

Liksom en bvilande fjärd, när de nattliga vindarne väntas,
Tecknar på ytan ännu skyar och lunder, som fly:

Sä, ovanskeligt klar, din besinning sin strålande spegel
Vände mot himmel och jord, än i din yttersta stund.

Alla de blommor, dem Skaparens hand för din känsla
planterat,

Alla de vårliga fält, der han ledsagat din stig,
Drogo ännu engång dig förbi med sin rörande skönhet,
Och med en leende tår slöt sig ditt öga till ro.

Qvällen blef enslig och mörk ; men i famnen af natten du
bredde

Armarne ut mot den verld, hvilken i skuggor försvann j
Och med dess månsken lekte ännu ditt drömmande minne,
När du till dager igen vaknade upp i en ny!

Broder ! vi unna dig den. Hvi skulle de smärtliga ropen
Af ett klagande qval, bryta sig bana till Dig?

Dock — om frän lutan, som klingar så skyggt i dödliga
hjertan,

Genljud finna ett rum äfven i himmelska bröst, ______
O, med en mysande bifallsblick från ditt redliga öga,
Tag, från vår spillrade krets, brödra-föreningens Hell!

Ej från vårt väsende styckas du kan; för djupt med dess
rötter

Sammanslingades ditt, re'n i begynnelsens stund.

Hvarje gång, när i mennisko-hvimlet, det stora, det tomma,
Någon skepnad vi se lysa bland larverna fram,
235

Som en liknelse bär, om ock blott på fj erm aste afstånd,
Af din älskande själs ymniga broderlighet;

H var je gång, när en hviskning ifrån förklarade andar
Med ingifvelsens flägt bäfvar igenom vår barm;

Hvarje gång, när en hand från ofvan, som griper dess
strängar,

Svingar en fackla dervid kring i dess gnistrande rymd ;
När hon tänder ett nit, som, vid tonen från fäderne-hemmet,
Manar i minne och hopp, lågar i njutning och kamp ;
När i nätternas frid de eviga tankar, dem dagen
Skenbart löser till rök, löser till sväfvande dunst, —
Lika de stöder af eld, dem Vesuvius kastar, — för sinnet
Taga tillbaka pånytt ljusets och flammans natur:

Ekm are k! ropas det då i vår varelses inre; och åter
Ek marek! roparen röst, kär som hans bild, som hans
namn.

A TTERBOM.
SVERIGE VID SLUTET AF HEDMSKA

TIDEN.

A Avad till oss blifvit öfverlemnadt om fäderneslandets
forntid, har i första delen af Svea Rikes Häfder blifvit
framståldt och efter förmåga pröfvadt j tills, med nionde
århundradet, Historiens ljus klarare uppgår öfver Norden.
I gryningen af detta ljus, som, utgånget från en ny tid
och dhrist endomens annalkande, äfven kastar sina strå-
lar på Hedna-ålderns sista tider, fråga vi: hvad voro
land och folk i de gamla dagar? och våga nu först der-
på försöka ett svar ; ej efter ovissa förutsättningar, som
skulle ha fritt spelrum på ett fält utan gräns, utan
med afseende på ett bestämdt, åtminstone i det hela
historiskt kändt tidehvarfs intyg. Vi äga dessutom an-
dra vittnen att tillgå: Nqrdeps natur och Fädernes graf-
var. Hen förra förändrar hos oss ej lätt sitt ursprung-
liga skaplynne. De sednare betäcka vårt land, utmärka
dess gamla bygder; och högarnas skuggor låta sig ännu
med kärlek och kännedom manas. Vi skola rådfråga
naturen och minnet, och de dödas land om de lefvandes.
Kanhända skall det sålunda lyckas oss att samla många
spridda drag till målning af ett med sanningen öfver-.
ensstämmande helt, och att från det bekanta äfven spri-
da någon klarhet öfver det allägsnare, dunklare, obe-
kanta.

Först — - hurudant uppgår ur fornsagans halfdag
landet för var blick ? Begynna vi från södern, så möter
Oss i Skane, vid denna tid, en redan gammal, äfven
237

sydligare grann-lander, öfvertråfFande odling. Ursprung-
ligen ett Kärr! and, såsom namnet tyckes visa 1), der
i uråldrig skog, hvars rötter ännu nppgräfvas i slättens
uttorkade mossar 2), uroxen} eigen, renen cn gång
ströfvade 3), berömmes det nu för rikedom på säd, va-
ror och en stridbar folkmängd 4): medan det inre af
Jutland ännu var ödemark 5) och Tyskland falk af
djupa skogar. I Sundet, hvars kortaste öfverfart af
ålder omtalas vid Helsingborg 6), såg man i nionde

i)	Skaun betyder i Isländskan ett kärraktigt land.
Detta uttalas väl Skön, då deremot Skåne fordom uttalades
Sk aune, såsom Skåningen ännu utsäger det; men dylika vo-
calförändringar äro ej så sällsynta. Sa skrefs ordet : gung
fordom både gaung och göng, ordet lang bade lang, laung
och long. Det gamla namnet är Skdn-ey (Skanö) Scania in-
sula hos Adam af Bremen', emedan landet på tre sidor är
kringflutet.

2)	”1 fordna dagar lärer Skåne öfverallt varit bevuxet
med gran och furu; ty så väl i vilda bokskogarna, som i
nejden af Helsingborg och Lund finnas uttorkade kärr och
mossar, fulla med fururötter. Sjelfva slättbygden har ock
varit skogrik, emedan man i torlmossarna finner ofta stora
träd långt ned i jorden.» Lagerbring, Svea Rikes Hist, i
Del. p. 328.

3)	Ben af dessa djur, äfvensom af Bison-oxen, finnas i
Skånska torfmossar. Nilsson, Scandiv. Fauna, s. 255.

4)	Sconia armala viris, opulenta frugibus divesque mer-
cibus. Adam Bremens. De Situ Daniæ.

5)	Terra salsuginis et vastæ solitudinis. Porro, cum om-
nes traetus Germania profundis horreant saltibus, sola
Jutland cæterjs horridior. — Vix invenilur cülta in
aliquibus locis, vix humanæ babitationi opportuna; 1. c. p.
56. Synes gälla blott om det inre af Jutland; ty det tillägges :
Sicubi brachia maris occurrunt, ibi civitates habet maximas.

6)	A Seland in Sconiam trajeetus multo brevissimus in
Hälsingeburg, qui et videri potest, 1. c. p. Jdelsingta
238

århundradet hvarje sommar en Öresunds flotta 7),
åt hvilken de högst fiskrika stränderna gåfvo en öfveZ
flödig frakt 8), eller som från Skanörs den tiden
berömda marknad om hösten, återförde malt, hvete,
honung 9). På samma tid kallas Lund en ansenlig
köpstad 10), omgifven med en träborg 1), värn och
gömsle för sjöröfvadt gods och guld 2), men också mål
för sjöröfvares anfall, hvilka öfver allt kringsvärmade i
dessa vatten 3).

borg omtalas (vid är ggS) uti Nials Saga; c. 83; i samma
decennium älven Jliostad (Ystad) i Skåne. Torfæus, Hist. Norv.
I. III, p. 3. Helsingör är utan tvifvel detsamma Halseirii
anmaik, hvilket i Faerejinga Saga, c. i, kallas den största
marknadsplats i norden. Att refva seglen och lägga till, he-
ter halsa. Deraf namnen: Halsöre eller Helsingör, Hälsing-
borg eller Helsingborg samt Halsehamn pä norra ändan om
Skanska kullen; och ej af något Helsingarnas uttåg.

7)	Eyrarfloti, um sumarit sem vant var. Egils Saga,
Havn. 180g, p. 78, 7g.

8)	7 anta siquidem sinus omnes piscium frequentia re-
pleri solet, ut interdum impacta navigia vix remigii conamen
eripiat. Saxo Praef.

g) Egils Saga.

10)	Kaupstadr mikill er heit i Lundi. Egils Saga, p.
2i4i. Stadens namn synes antyda ett gammalt offerställe. Den
låg, såsom nu, ett stycke från hafvet upp i landet (à land
upp, 1. c.) således ej vid hafvet; hvilket Lagerbiung af någ-
ra de gamles mindre noggranna uttryck velat sluta. (Monu-
menta Scanensia, p. 64).

1)	Var [)ar treborg um stadinn. Egils Saga, p. a44.
Vikingarne Egil och Thorolf plundrade och brände den,
omkring år 917.

2)	Civilas Lundona, aurum ibi plurimum, quod raptu
congeritur. Adam. Bremens, p. 56.

3)	Piratae, quos illi Hitingos (Wikingos) appellant,
239

Skåne, (hvarifrån Iwàr Widfamne skall utgått att
eröfra både Sverige och Danmark), först ett eget rike,
räknas för Danskt i den äldsta korta beskrifningen på
de Nordiska landen, från slutet af nionde århundradet 4).
Det heter sedan Dannemarks skönaste del 5); ehuru
stundom söndradt derifrån, otaligt för förtryck 6), med

nostri Askomannos — circa hoc mare plurimum abundant. I.
c. Helsingborg var ett vanligt vikinganäste, familiale latibu-
lum piratis. Adam. Bremens. Hist. Eccl. p. 23.

4)	Ottars och Ulfstens Reseberättelser, meddelade i den
Angelsaxiska öfversättningen af Orosh Historia, som tillskrif-
ves Konung Alfred ; sist utgifne af Rask.

5)	Pulcherrima visu Daniae provincia, unde et dicitur.
Adam. Bremens, p. 5/. Han härleder således sjelfva namnet
af ordet Skön. Saxo ger företrädet åt Seland: «insula amoe-
nitate cunctas nostrae regionis provincias antecedens.» Prae-
fat. Likväl var ännu i slutet af I2:te seklet Dannemark fullt
af skog. Saxo härleder detta från folkmängdens och odlin-
gens aftagande efter den genom hungersnöd förorsakade
Longobardernes utvandring, hvilken skall för sig gatt i den
fabelaktige Konung Snios tid. «Interea Danorum tellus, rare-
scente cultorum opera satorumque vestigiis situ obductis,
sylpestrem induit ptdlum, et quasi nativi cespitis amoenitate
deposita, informi succrèscentium nemorum densitate perhorruit.
Quod praesens quoque camporum ejus facies prodit». Saxo ,
Lib. VIII, p. i6o. Men detta skogiga utseende, som Danska
jorden hade antagit, var gammalt. Ty Danemark betyder,
Daneskogen.

6)	Quoties enim in ea provincia intolerabilia vulgi onera
ducebantur, publica vi injuriis occurrebatur. Cum intolera-
bilis servitus ducitur, publicis armis libellas expetitur. Saxo,
L. XIV, p. 266. Ed. Steph.
240

lycka motsfâende hela Danska makten 7), öfvergående
Seland och Jutland i männer och vapen 8).

Halland och Blekinge utmärkas såsom Skånes
Norrige 9) och mot Göta-land utgående gre-
nar 10}, och innefattades, äfven stundom sedan Danska
väldet i dessa trakter befästat sig? under dess namn 1).
Halland omtalas, mot slutet af hedniska tiden, såsom ett
fattigt land, föga lockande äfven sjöröfvares roflystnad
2 : dock var det ännu i elfte århundradet rikt på ek-
° h bokskogar 3). I det nionde räknas Blekinge ännu

7)	Soh Sconenses universis Danis restilerant. — Percussa
sunt Universa Danorum agmina a viris Sconensibus et ad
internecionem deleta; heter det hos Helmold, Chron. Slav.,
L. 1, c. 5a, i beskrifningen om slaget vid Fotepig (år io34}.

8)	Viris et armis praestanlior esse probatur. Helmold,
1. c. L. 1, c. 85.

9)	Nemligen den tid Norrige gick till Göta-elf. Gotelba
Flavius a Nqrdmarmis Gothicim separat; Scholiasten till A-r
dam af Bremen, De Situ Daniae p. 60.

1	o) Hallandia et Jdlekingia ab integritate Scaniae, ceu
rami duplices ex unius arboris stipite promeantes, Gothiae,
Norvagiaeqne longae declinationis spaciis diversjsgue recessuum
interstitiis adnectuntar. Saxo, Praef. — Blek kallas i den
sednare landsorten lugnvattnet emellan dess många skär och
öar (Lagerbring, Sv. H. I, 329). Halla betyder ej blott liäl-
la, slutta, utan äfven brista, och utmärker i dermed samman-
satta ord, brist, såsom Hallotri nödår, Hallmotle lastmäle, för-
tal. Halland kan således äfven betyda ett hårdt, fattigt land,

1)	Knytliriga Sagan talar om Halland uti Skåne (Halland
a Skåney).

2)	Var land ecki audigt. Egils Saga, p. 246,

3)	Knytlinga Saga, c. 28,
241

till Sverige 4). De barbariske Blekingsboar 5) vor©
fruktade sjöröfvare, samlade derigenom skatter och hade
öfverflöd på fångar 6). På samma tid voro Öland och
Gottland redan Svenska tillhörigheter 7). Genom djupa
skogar och öfver skarpa berg måste man ifrån Skåne
framtränga till Götaland, och tvifvelsamt syntes om en
resa till lands eller sjös var underkastad större faror 8).

Den här vidtagande bergsbygd, som i söder begrän-
sade Götaland och äfven dertill räknas, kallades af ål-
der Sm ål an den 9). Det östra Småland gick till haf-
vet, och utskickade Vikingar 10). Möre nämnes,såsom en

4)	Ottars och Ulfstens Reseberättelser, der det kallas
Blekings-ö, Blecinga-ey.

5)	Barbari, qui Pleichani dicuntur. Apam. Bremens. I. c.

6)	Det samma berättas om ön Bornholm, hos Adam af
Bremen, insula Hulmus. Hos Ottar och Ulfsten heter den
Burgenda land och hade en egen konung; hos Snorre
Sturleson, Burgundarholmi. Heimskr. i Olof Tryggv. Saga,
c» 21.

7)	Ottars och Ulfstens Reseberättelser.

8)	Adami Bremensis ord, 1. c. Per ardua montium, per
abrupta petrarum, per condensa silvarum; heter det om sam-
ma väg i den Heliga Sigfrids Legend, Historia S. Sigfridi.
E. Benzelius, Monum. Upsal. 1709, p. 4.

9)	Den plurala ändeisen Smdlönd (läs: Smaulönd^, så-
som Smålänningarne ännu uttala ordet, var fordom den van-
liga. Namnet förekommer först i Nials Saga, c. 3o (vid år
977), och torde haft sin anledning deruti, att landets natur
endast tillät smärre odlingar. Röjning eller ajröjd plats i sko-
gen heter i gamla språket Rio dr, hvaraf blifvit Ryd, rid i
orlnamn. Ingenstädes äro ställens benämningar af detta slag
talrikare än i Småland. Vereliüs not. ad Hervara Saga, p.
15. uppräknar nära halftannat hundrade.

10)	Nials Saga, cc. 3o, 85.
242

del deraf, redan i nionde århundradet. 1). Kalmar
omtalas tidigt såsom hamn 2), och sedermera köp-
stad. Det medlersta och sydliga Småland nämndes Ve-
rend , rundt omkring omgifvet af de tjockaste skogar,
men ett godt land, rikt på fiskrika floder och allt slags
djurfänge, fullt af bi och honung, prydt med fruktbara
åkrar och ängar 3). Det vestra Småland, mot Halländska
gränsen, hette länge Finödemarken 4), Finskogen,

i)	Ottars ocli Ulfstens Reseberättelser.

2)	Kalmar-näs Heimskr. Olof den Heliges Saga, c. 108.
Pä 1020-talet. — Hundra år derefter kallas Kalmar Köpstad
(Kaupbae er heiter Kalmarnar), Heimskr. Sigurd Jorsalafarares
Saga, c. 27. Saxo, L. VIII, p. 45 omtalar oppidum Calmarna
i beskrifningen om Bråvalla slag. Kalm, om jag ej bedrar mig,
ett provincielt, ännu i Gottländskan bibehållet ord, betyder
Stenhög, Skär-, deraf, Kalmar, Kalmarna i plurali. Äfven
i Upland vid Mälarn i Håbo Härad finnes en socken Kalmar
och ett Kalmarnäs-, likaledes i Alands skärgård.

3)	P er endia prima terrarum in partibus Gothiae ad
meridiem, omnibus bonis abundans, piscosis fluminibus, api-
bus et melle repleta, agris fertilibus et pratis decorata, feris
diversorum generum opulenta, silvis densissimis et magnis
circumcincta. Historia S. 6'igfridi (Skrifven vid år 12OÔ),
Benzelii Monumenta Hist. vet. Ecclesiae Sv. Ups. 170g, p. 4.

4)	Fineyde. Knytlinga Sagan, c. 89. räknar dertill Aust-
bu, Suderbu, Westerbu, nu Östbo, Sunnerbo, Vestbo hä-
rader. Finhidi (Finheden) förekommer redan pâ en runsten i
Vestbo. Landet kallades ock I invid, som betyder Finskog.
Finveden var fordom ett gränsland af V ester götland, hvar-
af detta sistnämnda sades gränsa till Skåne i ii:te århundra-
det. Vestergothia confinis est provinciae Danorum, quae
Sconia dicitur. Adam. Bremens. 1. c. p. 60. I i3:de århun-
dradet sammanstötte den Småländska Finvedens, Vestergöt-
lands och Hallands gränsor, såsom nu, vid sjön Fägen. «I
Fygdis vic thar hittis at vart land oc finuid oc halland^
Se Vestgöta gränsor i Vestgötalagen, Ed. Collin et Schlyter,
243

Finheden, Finland 5). Denna Finskog synes i
äldre tider varit ganska vidsträckt och ha omfattat äfven
de stora skogar, som skilde Vestergötland från det nu
varande Bohus Län och uppfyllde Dalsland ; hvilket sist-
nämnda ej hade annat namn än Markerna, det är
skogarne, Markbygden, det är skogsbygden 6), än-
da intill Norriges närvarande gräns. Fordom sträckte
sig Norrige till Göta elf 7). I elfte århundradet sa-
Stockholm 1827, p. 288; jfr. Svea Rikes Häfder, 1 D. p.
4X3, 4x4.

5)	Finnia i Saxos berättelse om Danska infallet i Små-
land (år 1153), L. XIV, p. 2o4, ao5. Terra Finlandiæ
namnes jemte terra Verendiœ i K. Birgers häfdabyte med
sina bröder, hos Ericits Olai (år i3io). Om Danska Ko-
nungen Erik Menveds infall i Sverige nyss förut, heter det:
«Transivit per Fynlandiam et Ostgothiam.» Vid. Append,
ad Saxon. Ed. Benzeeius. Monum. — Invånarne i Finveden,
som Saxo kallar Finnenses, äro tydligen de Finvedi (Finve-
dens invånare), om hvilka tidigare Adam af Bremen, De Situ
Daniae, p. 61. säger, att desse så väl som Vermländningarne
bodde emellan Norrige och Sverige, hade emottagit Christen-
domen och hörde till Skara stift. (Inter Nordmanniam et
Sveoniam Warmelani et Finvedi degunt et alii, qui nunc om-
nes sunt Christiani, respiciuntque ad Scarensem Ecclesiam.)
Ibland de folknamn, som Jordanes sätter i sittScanzia, före-
komma äfven Finnaithce. Ordet är så fullkomligt lika med
Fineide, att man svårligen kan tvifla att denna benämning re-
dan var känid i sjette århundradet.

6)	Heimskr. Olof den Heliges Saga, c. 76. Magni Bar-
fots Saga, c. 13. Invånarne kallas Markmän.

7)	Sagan om Norriges upptäckt gör denna gräns så gam-
mal som Norriges namn. Under Lodbrokska tiden var södra
delen af Norrige med Sverige förenadt. Harald Hårfager
återställde de gamla gränsorna. Men Ottars ocb Ulfstens Rese-
berättelser synas ännu ej känna detta. Man får då likväl ej
förvandla det der nämnda Sciringsheal till Kong häll, såsom
244

des gränsen af ålder 8) ha harit Göta elf från hafvet
till Venern; sedan Markerna 9) till Edaskog;
derifrån Kölen. Dock var landsskiilnaden tvistig;
och knnde ej annat vara, der ännu ödemarken var gräns.
Svenske konungar utsträckte Vestergötland ända till
Svinesund, allt vester utmed hafvet: de Norske tillräk-
nade åter sig allt land vester oin Venern. Gränsebe-
byggarne, sjelfrådige i sina skogar och berg, frågade
efter ingendera. Markbygdens folk af Vestgöta härkomst,
ville sluteligen hellre lyda under Sverige , ansågos höra
till Vestergötland 10), och nämdes i sednare tider Vest-
götar vestan Venern 1).

Hvad nu kallas Bohüs-Län, hette fordom Ranri«
ke 2), äfven Elf v ar fylke, Alf hem 3) och Vi-

utgifvarne gjort. Stiringsheal är Skiringssal, ett ställe på
Vestfolden vid Opslofjorden. Ynglinga Saga, c. 4g. Hallen*
beug- Anm. öfver Lagerbring, II, 91.

8)	Sa sade bönderna till Olof den Heliges utskickade
(omkring år 101g). Heimskr. Olof H. Saga, c. 5g.

9)	Nemligen Dalsland, troligen ock den tillgränsande
Nordmarken i Värmlandhvarefter ännu Edaskog vidtager.

10)	Heimskr. Magnus Barfots Saga, c. 13. Äfven enligS
de vid Vestgöta lagen anförda råmärken räknas Dalsland till
Vestergötland. «Fyrir vestan Vaeni eru Sundalir oc Merkur
i Svya Kongs vellde.» Vestan för Venern äro Sundalarna
(nu Sandals härad på Dals slättbygd) och Markerne i Svea
Kungs välde. Rimbegla. Havn. 1780, p. 33o.

1)	Skenningc stadga af K. Magnus Ladulås. Hadorpii vid
Björköa Rätten.

2)	Detta räknades från Göta elf till Svinesund. Heimskr.
Olof Tryggvasons Saga, c. i3o; men tycks ha innefattat
ännu mer, om man jemnför Heimskr. Harald Hårfagers Saga,
c. 35.

3)	Detta sednare innefattade allt landet ilrån Raumelfven
245

ken 4). Vik- och El fmänneme 5) voro genom sjelf-
va sitt lands beskaffenhet Vikingar, ett hårdt och
trotsigt folk, som lefde af sjön och stod i elakt rykte.

I det inre landet satte Sagorna här Trolls och
Alfars af komma 6), styggare än andra menniskor 7).
Här, der Trollhättan, ännu enslig, röt, hade i forn-
tiden Starkotter slagits med Trollkämpen Hergrim,
och vunnit Ogn Alfafoster, som hellre gaf sig dö-
den än att tillhöra segraren 8). Vid Vikens kust drefs
tidigt handel, sådan den med sjöröfveri låter sig före-
nas; och den stora Götaelf, som från Venern afbördar
i hafvet så många floders vatten, öppnade ej förgäfves
tillfälle till bäggedera. Ön Hisingen, som den i ut-
loppet bildar, bief hälften Svensk och hälften Norrsk
tillhörighet 9). Vid den något sydligare Bren-
till Göta elf. Hervara Saga, c. 1, och inbegrep äfven Mark-,
landet eller Dalsland. Sagubrott, Ed. J. F. Peringsköld, p. 18.

4)	Så kallades fordom hela landet kring Opslofjorden i
Norrige, och intill Göta elf.

5)	Inbyggarne kallas Viki>erir T^ikpenar ÿ Heimski.
Harald Hårfagers, cc. 35, 44. Elfarar; Nials Saga, c. 78.
Elfvagrimar, äfven: hinir illa Elf^agrimar, de elaka Elfve-
grimar. Heimskr. Magnus Barfots Saga, c. 8.

6)	Alfakyn. Thorsten Vikingssons Saga, c. i.

7)	Ofridare menn en adrer piodr, Fulare män än an-
nat folk. ibid. jfr. Hervara Saga, c. i.

8)	Hervara Saga, c. 1. Enviget säges ha skett vid ßan
ejra foss at eide, vid den öfre lorssen vid edet. Verelius
gissar 'Irollhättan, som ligger ofvanför Edet vid Göta ell.

g)	Gautelfur skiler Noregs Kongs Byke Och Svya Kongs
Ryke, hun fellur ur vatnenu Vaeni, och vestur i haf. geingur
Svya vellde fyrer sunnan elfina. Hysing ligger vestnr vid
hal i åkvyslum og à hålfa hver Kongunna. Rimbegla, L c.

Svea XIII: n.

V-
246

nö 10), fordom ett af handelsskeppen fruktadt Vikinga-
hol — eller på den der invid belägna Dana hol men
1) sammanträffade de tre nordiska rikens gränsor,
så att det gamla Vestergötland, söder om Göta elf, nåd-
de hafvet 2). Skeppen gingo uppföre elfven till Konga-
hä 11 3), så kallad af många konungamöten, eller ännu
högre upp till det gamla Lödöse4). Vikveriarne
hämtade utifrån korn och malt 5); här funnos vadmal
6), salt och sill, nödvändighets-varor, som fördes in åt
landet; hvarföre Vestgötarne voro illa tillfreds, då ofred

Gränsen pä sjelfva Hisingen bestämdes närmare genom freden
i Konghäll (år 1022); jfr. Heimskr. Olof den Heliges Sa^a,
o. 97.	°

10) Förhållandet omtalas såsom gifvet i slutet af io:de
seklet Olof Tryggvasons Saga, Ed. Renhjélm Ups. 1691,
pp. 200, 202. «Vid Brennöarnci. var mycket Vikinga-
bol på den tiden, ty der seglade många köpskepp genom öar-
na.» Eigils Saga, p. 251 (vid år 917.)

1)	Danaholmen (i den ännu såkall^de Danafjcirden^ var
treskiftad emellan Sveriges, Corriges och Dannemarks konun-
gar (Vestgöta-lagen, Ed. Collin och Schlyter, p. 68); åtmin-
stone från början af ii:te seklet.

2)	Vestgöta-lagen (1. c. p. 7Z*) räknar Askims och SäJ^
Indals härader till Vestergötland. Dessa, jemte Vätlehärad,
inbegriper den ock under namn af Vtlandin^ L c, p. 6g.

3)	JNu Konselj.

Det låg i Alehärad pä Vestgöta - sidan. «Kaupstadur
i Liûdhusum er vid elfina fyrer sunnan.» Rimbegla, I. c.
Både Konghäll och Lödöse omtalas i io;de seklet. Nials Sa-
ga, c. c. 3, 83.

5)	Eigils Saga, p. 81.

6)	Isländaren Rut, älskare ät Norrska Drottningen Gunn-
hild, kallad Konungamoder, skänkte henne ioo alnar vad-
inal i Konghäll år 96i. Nials Saga, c. 3.
2ir

med Norrige afbiöt denna tillförsel 7). Falköping,
som så tidigt omtalas 8), Skara, troligen ett offerstäl-
le redan i hedniska tiden'9), voro i det inre af Vester-
götland handelsplatser, som måste hafva erhållit sina
varor från Viken.

Likväl — huru såg denna handelsväg ut ännu mot
slutet af tionde århundradet? Den gick öfver eu stor,
tvenne dagresor lång skog 10), till en del öfver berg

7)	Han bannade allar flutningar upp i Gautland or Vi-
kinni, bæpi sylld oc salit •, par matte Gautar illa an vera:
«Han förböd all tillförsel upp i Götaland ur Viken, både sill
och salt: då voro Götarne illa deran,» heter det om Olof
den Helige under ofreden med Olof Skötkonung. Heimskr,'
Olof den Heliges Saga; c. 5g.

8)	Saxo, då han efter Starkotters qväde uppräknar käm-
parne i BråwaUa slag, L. VII, p. 144, nämner jemtc Fin-
bak ifrån Viken (Findar maritimo genitus sinu) äfven Bemsi
född i Faluköping (apud Falu oppidum creatus) ; och rättas
härmedelst, hvad om detta ställe är anfördt i 1 Delen af
Svea R. H. s. 558, n. 1.

g) Kaupstadr at Sköritm eller Skaurum, Heimski. Olof
den Heliges Saga, cc. 70, gG, omtalas tidigt i ii:te åihun-
dradet innan Christendomen var allmänligen stadgad, i Vester-
götland. Adam af Bremen i medlet af samma^ åihundiade
kallar den «en stor stad» (civitas magna, civilas maxima
Scarane. De Situ Dan. p. 60. Hist. Eccl. p. 27); men är i
allmänhet ej njugg på sådana epitheler.

10)	Se berättelsen om den resa, som Vestgoten Audgiia
gjorde från Konghäll in åt Vestergödand (år 997) i sällskap
med Hallfred yandrada Skald, i Olof ïryggvasons Saga, L -
Skaiholt. P. 2, c. 31, och efter denna hos Torfevs, Hist,
Korv. T. Il, p. 476. Vestgöten kom från England med varor,
förde med sig från Konghäll fem lastade hästar och en lö*
häst, samt legde skalden till sin följeslagare, emedan vägen vur
svår och månge der farit vilse. Vestgöten blef mördad 1
248

och fjäll 1). Varorna klöfjades på hästar. Resan var
farlig, vägen villsam, skogen ett tillhåll för stigmän och
röfvare. Äfven bönder försmådde ej detta blodiga handt-
verk, och, da yxans slag förkunnade den trötte vandra-
ren någon enskild rödjning eller granskapet till bebodda
orter, umgälldes stundom ett erbudet nattqvarter med lif-
vet. Men midt på skogen var ett så kalladt Sälohus
2), ett af dessa föröfrigt obebodda härbergen för re-
sande och varor, som underhöllos, der väg, i synnerhet
köpfärd, framgick genom obygder.

Sådana voro ännu gränsorna emellan landets mest
bebodda trakter. Ibland dessas antal får man visserligen
räkna Vestergötland, utan tvifvel en af Sveriges åldri-
gaste bygder. Vid slutet af hedna-åldren framträda
Vestgötarne, såsom täflande med Upp-Svearne i makt,

skogen af en röfvare, som erbudit sig till vägvisare: skalden,
äfven försåtligt angripen, lyckades att döda denne i Sälohuset,
och fortsatte ensam sin färd öster åt fjället (aust à fjållit) tills
mot qvällen följande dagen han hörde huggas i skogen och
träffade vid en födjning en stor man, som sade sig bo vid än-
dan af skogen. Denne, som erböd honon natthärberge,
försökte att mörda sin gäst i sömnen, men blef öfverman-
nad och -sjelf dödad. Skalden, anklagad härför på tinget, var
sedan i fara, att såsom mördare offras till Gudarne af hed-
ningarna i bygden j men undslapp genom förbön af Audgil»
hustru, Ingeborg, åt hvilken han återskaffade den mördade
mannens varor och gifte sig sedan med henne.

i)	Fjäll heta så högre som lägre berg. Vatlufjœl kal-
las i Vestgöta-lagen, och ännu, skogen i Bergiums och
^.ngareds socknar i det till Bohus Län gränsande Vätle härad
i Vestergötland, och har fatt detta namn af det här genom-
gående Säveberget.

,	2) Ett dylikt Sälohus, nog rymligt att 12 köpmän med

sina varor der kunde hafva natthärberge, omtalas på vägen
249

snart genom christendomen såsom mäktigare; och land-
skapets bestyrkta folkrikhet i de näst följande tider gör
troligt, att denna ej kunde vara ny 3) ; ehuru i gamla

mellan Trondhiem och Jemtland. Heimskr. Onor den Heliges
Saga, c. 151. Det ansågs såsom en hjelpsamhetspligt, att den
resande i ett sådant hus åtminstone lemnade huggen ved efter
sig, på det efterkommande vandrare måtte utan uppehåll få
värma och torka sig. Olof Thyggvasons Saga, I. c.

3)	Enligt den vid äldre Redactionen af Vestgöta-Iagen
(från förra hälften af i3.-de seklet) bifogade uppsatsen på
VestgÖta kyrkor (Ed. Collin et Sciilyter p. 4/), funnos i
Vestergötland, med inbegrepp af Mohärad i nuvarande Jön-
köpings län, och af Askims och Säjpedals härader i Bohus
län (men med undantag af Dalsland), femhundrade ätta kyr-
kor; hvilket med några och trettio öfverstiger det närvarande
antalet på samma trakter. Enligt Tunflds Geografi (yrde upp-
lagan, Stockh. 1793) är på samma område (med städerna)
kyrkornas antal fyrahundrade sjuttotre^ och åtskilliga socknar
i Vestergötland hafva sedan den tiden förenat sig om en ge-
mensam kyrka i stället för flera. — Ifrån förra hälften af
i3:de århundradet är äfven Snorre Sturlesons uppgift, att
i Vestergötland, Vermelaud, och Markerna, med hvad der-
till ligger, samt under den Biskop, som deröfver var, funnos
elfvahundra kyrkor (Heimskr.); en uppgift, som upprepas i
Rimbegla p. 33a, hvilken äfven lägger 1100 kyrkor under
Skara biskops-stol. Detta är tydligen ett för rundt och Öf-
verdrifvet tal; ly bifogar man till de vid VesIgÖta-lagen upp-
räknade 5o8 kyrkor de ättatiofyra^ hvilka på samma ställe
uppräknas i Vermeland och Dalsland, så blir för Skara stift
i förra hälften af i3:de seklet, kyrkornas antal femhundrade
nittiotpä. Invänder man, att Sturleson äfven dit har räk-
nat Smaland, hvilket är troligt, då han på nyssnämnda ställe
ej särskild t nämner detta, ja tager man Nerike med, så blir
summan likväl för stor. Hela det närvarande antalet af kyr-
kor i nu varande Vestergötland, Smaland, Vermeland, Dal,
Nerike, sammanräknade hos Tvneld, 1. c. uppgår ej till mer
än niohundrade fyra.
250

dagar der omtalas stora skogar, svåra att öfverfärdas 4),
och Vestergötlands ännu betydliga skogsbygder 5) i tretton-
de århundradet voro ansenligt vidsträcktare och omfattade
trakter, der nu är höjdslätt, ljunghed eller åkerfält 6).

4)	Göibeks och Rolfs Saga, c. i.

5)	Utmed landthöjden, emellan Billingen och Vettern,
(här nämnas af ålder Vœturspidher och fiökesas, Vettersko-
gen och Hökensas, VGL. p. So/) — samt öfverallt vid grän-
sorna.

6)	T. ex. den nu .skoglösa Falbygden, — Vestgöta-la-
gen omtalar tre allmännings-skogar, NordfalcE, Synderfalce,
Osterfalce, •— det sä kallade Hlllet, (i Vestgöta-lagen allmän-
nings-skogen Hildi), nu en ljunghed, som likväl ej afskräckt
nybyggares flit; m. fl. Att ordet Fala nu i orten betyder' eu
skoglös betesmark eller utmark, är intet skäl emot dess ford-
na betydelse af skog. Skogars namn fordom och ännu äro
ofta tagna af den skogslupna markens läge och beskaffenhet.
De heta Fjäll, As, Lid, Gryt, der denna är bergig, kullig
eller stenig, Mo, Vall, Malm på slätare trakter eller ock i
sandig mark, Bröt, Stig, Skede i fall väg gick deröfver. Om
skogen borthugges, blir dock det af markens natur tagna
namnet qvar. Så ock med Falbygden, hvilken i orten mot-
sattes både skogsbygd och slättbygd. Den bildas genom Bil—
lingens afplattning och splittring i flera smärre enstaka berg,
och är egentligen ett högland, der ännu säden mognar sedna-
re och om vintern ovanligt mycket snö faller. Detta måste
ock vara den ursprungliga bemärkelsen. Falun är Falan i
Dalarne (med Dalkarls-uttal). Namnet, som utmärker hög-
landet och utmarken, i förhållande till de lägre och äldre vid
Dalelfven liggande bygder, är troligen från den lid, då Tors-
angs-karlarne der på trakten, (hvilken i sednare tider kal-
lades Kopp arbe rgsfalan,) hade sina sätrar eller fäbodar,hvar-
om traditionen i landet vet att tala. Att Veslgöta falbygd for-
dom halt skog, derom vittnar ännu den mängd af b ädrötter,
som uppgräfvas i dess torfmossar och nyttjas till bränsle.
En liten sjö mellan mossarne i Klelva församling och Mårby,
är öfver hela botUien full med rötter, bvaribland stundom
251

Östergötland ligger under hedna-åldern mer i skug*
gan, hvilken öfver allt tilltager mot öster, under den-
na tid i Skandinavien. Närheten till Vesterhafvet var
gemenskap med den öfriga verlden, åtminstone med den.,
på hvilken historiens dag i Norden mest faller. Det
inre af Östersjön var dunklare, bortom den mörker.
Så veta vi äfven mindre om Öster- än om Vestergöt»
land i gamla tider; och om sagan äfven der förlägger
någon vigtig händelse, så tiger hon likväl om landets
tillstånd. Den äldsta Östgöta-bygd är väl landets mel-
lersta del, en af Sveriges fruktbaraste nejder. Öster-
götlands södra skogsbygd sträckte sig från Småländska
bergstrakten fordom mycket högre upp, var enslig, föga
tillgänglig; ty öfver skogen Holaved 7) vågade sig in-
gen främling. Dess norra skogsbygd och bergslag of-
van Motala elf, var länge ödemark, såsom både landets
natur och fornlemningarnes sällsynthet bevisa. Här mötte
den stora skogen Kolmörker 8), nu Kolmård en, hvil-
ken, fortsatt genom Tiveden, i vestlig sträckning till
Venerns stränder, tilltog i bredd och svårighet in åt
landet. Ännu år 1177 irrade Konung Sverre i dess

träffas afbrutna trän. Lindskogs Beskrifning om Skara Stift,
II, 132. Flera sådana exempel förekomma. Till ock med i
sjöar på sjelfva fjällen i Öfvertorneå socken, der nu ej skog
växer, äro fururötter funna. Hülphers, om Vesterbotten,
s. 321.

7)	”Til midian skogb a Holawidh" gick sedermera Öster-
götlands gräns mot Småland, när detta blef räknadt för ett
eget landskap. Upl. L. K. B. Fl. 1. Holveden betyder den
af kullar uppfyllda skogen, af det gamla ordet liol kulle,
hvilket ord Dalkarlarne ännu bruka i denna bemärkelse
(Angl. Hill?)

8)	Kolmirlr, Myrkpidr (den svarta eller mörka skogeia).
Sagobrott om Bravalla Slag., p. 120. Det nu vanliga namnet
är Kolmården, som redan förekommer i Vestgöta-lagen.
Stora och okända ödemarker 9) sex till sju dagar, på
en färd från Östergötland till Vermeland, utan att träffa
någon tillflyktsort mot hunger och köld. Ännu sednare
säges Tiveden vara ”tolf raster bred” 10). Det an-
märkes såsom en förtjenst hos Biskop Bengt i Skara,
"hvars like ej fanns i goda gerningar” 1), att han lät
rödja tva rasters väg pa Tiveden. På Östgöta-sidan
var, närmare Vettern, skogen länge så svår att öfver-
färdas, och, såsom alla stora gräns-skogar, af röfvare
beryktad, att i de christna tider de vägfarande, som
ämnade sig från Östergötland öfver till Nerike, förut
befallte sina själar i Guds hand i det fordna kapellet
vid Husbyfjöl 2). Vanligen öfverfors fordom derföre
den stora skogen på östra kanten vid kusten, der ännu
vägen från Norrköping till Stockholm framlöper. Här,
hvarest ifrån Kolmårdens höjd, för den norr ifrån resan-
de, på en gång den herrligaste utsigt öppnar sig öfver
Östergötlands bördiga, af vatten genombrutna fält och
lundar, nedsteg i åttonde århundradet Sigurd Ring
med sin här, för att vid Bråvikens stränder mot
Harald Hildetand kämpa B rå valla slag, fordom det
namnkunnigaste i Norden. Här framgick ännu i elfte
århundradet den vanliga färden äfven från Vestergötland

9)	|)at var VI daga edu VII i samt, er han for villr
um merker störar oc okunnar: ßoldi ßa i ßesso valki bædi
bungr oc kulda. Sverres Saga, c. 7.

'	10) Rimbegla p. 33a. — Hast är ett stycke väg, så långt
man i allmänhet går, utan att behölva hvila.

1)	Sliker vard aldrig till godgjerningæ. Biskops-läng-
den vid Vestgöta-lagen, Ed. Collin et Schlytkr, p. So/.
Han lefde i sednare hälften af i2:e århundr.

2)	Broocman, Beskrifning öfver Östergötland, s. 136. Be-
fästningen på ett berg i Hammars socken i Nerike, berätta
gamle män ha blifvit byggd mot Östgötarnes anfall. Palm-
skölds saml.
253

till öfra Sverige, således på en stor omväg. Man reste
ifrån Skåne uppåt icke genom Östergötland, der
Småländska bergsbygden erböd de största svårigheterna,
utan genom Vestergötland till Skara: ett afstand, som
kunde tillryggaläggas på en vecka. Vägen derifrån till
Sigtuna genom T el je fordrade ännu tre veckor, sa
att en månad åtgick för hela resan 3). Da det omta-
las, att en sådan resa skedde till en del i bat, och att
stora mellanliggande vatten öfverforos 4), sa har man
från Vestgöta-sidan begifvit sig öfver Vettern, efter Mo-
tala ström till Bråviken, och derifrån öfvergått Kolmården.

Vi äro vid gränsen emellan Svea- och Göta-land ,
hvilken indelning är så gammal, som var historia.
Kolmården och Tiveden skilja dem ännu at, och hafva
fordom delat riket i landet Sunnanskogs och Nor-
danskogs 5). Den stora skogen var gräns, och likväl,

3)	A qua (Sconia) ferunt diebus septem perveniri usque
ad civitatem Gothorum magnam Scarane. Adam. Bremens.
1. c. p. 6o. •— Si per terrain eas a Sconia per Gothorum
populos et civitatem Scaranen; 1 elvaset Birkam, complete
mense pervenies Sictonam ibid. p. 62.

4)	Så berättas om Ansgarius och hans följeslagare, hvil-
ka efter deras skeppsbrott troligen maste taga denna langa
väg till lands. Cum gravi diflicultate pedibus per longissi-
mam viam incidentes, et, ubi ingruebat, interjacentia maria
navigio transeuntes, tandem ad portum regni ipsorum qui
Byrca dicitur pervenerunt. Vita S. Ansgarii, c. 10. I Olof
Skötkonungs tid tar också Lagman Edmund af Skara vägen
till öfra Sverige och Upsala genom Östergötland. Heimskr.
Olof d. Hel. Saga, c. 96.

5)	Svea kallades Nordanskogh och Göta Sunnanskogh.
Landslagen af år 1442, KB., c. 1.
254

eller just derföre, den gamla gränseskillnaden så olika
med den yngre, som odlingen i Förra och sednare ål-
drar. Den tid har varit, då de stora skogarna Tive-
den och Käglan nära sammanhängde 6), då det mellan
bergshöjder nedsänkta Nerike förenade dem, och sträck-
ningen af dess sidländta gräsrika ängar 7) var myr
och käri ; da det af vikar, sjöar, höjd och dal så mång-
faldigt skiftande vackra Södermanland var nästan helt
och hallet en skärgårdstrakt, hufvudsätet för det öfra
Sveriges vikingar 8), men derjemte ett både Svenskt
och Götiskt gränsland, hvilket väl Snorre Sturle-

, 6) gammal sägen är, att emellan Mokyrlca söder om
Mariestad och Alosas nära Örebro, lipéden upptagit hela det ro
mils långa alståndet. Lindskog, Beskrifn. om Skara Stift, IV
67. . Äfven på Östgöta-sidan träffar man en dylik sägen, nem-
ligen att fordom emellan Ask, söder om Motala, och 'Mo sås
i Nerike ingen kyrka funnits. (Broocman, Beskrifn. om Ö-
stergötland s. 681.) Skogen har fyllt mellanrummet, och bäg-
ge traditionerna bestyrka hvarandra.

7)	En sådan trakt, ännu för sumpig för odling, genom-
går en stor del af landet.

8)	Nyss innan Onor Haraldsson med sina skepp lade
in i Mälaren, hade han att strida med Söderman-
lands vikingar. Han öfvervann vid Sotaskär vikinga-höfdin-
gen Söte. Heimskr. Olof den Heliges Saga, c. 5. Namnet
är ännu qvar i Sotholms härad. Kingåtber het fördöm
kingakir^ den gamla Vingåkers-bygden innefattade bägge Ving-
åkers, Österåkers och Malms socknar (Tuneld, 1. c. s. i5i).
Denna ännu sa vatturika trakt, har än i dag gemenskap med
hafvet genom Nyköpings-ån, som är utloppet för de stora
sjöarne Yngarns, Långhalsens och Båfvens dalar, hvilka, med
sina djupt in i landet gående utgreningar, bilda ett af de stör-
sta vattensystemer i Sverige. Jfr. Hydographisk Öfversigt af
Nyköpings län, af Presidenten Friherre Tjbell , i Söderman-
lands Hushållnings-Sällskaps Handlingar.
255

son i allmänhet 9) och redan i Ynglinga-sagån 10) räk-
nar till det egentliga Svithiod, men deremot den äl-
dre christendomens historieskrivare i Norden I) anser
höra till Östergötland 2), sålunda utsträckande Gö-
taland ända till Målarn, Såsom ett fran aider al
ilera stammar på en gränsbygd vid hafvet sammankom-
met folk, saknar Södermanländningen ännu mest provin-
ciel egenhet. Dock är hans land gammalt, såsom dess rike-
dom på minnesmärken från hedenhös utvisar, ^ngie är
Nerike; likväl troligen redan föremål för Braut-Anunds
odlingar och kanhända skådeplatsen för denne störste
Ynglinga-konungs död 3). Genom Nerike, förbi sjön. H j el-

9)	1 Svibiod sjalfri er eirn luti lands er heiter Suder-
mannaland. (Heimskr. Olof den Hel. Saga, c. 76). ”1
Svithiod (d. ä. det egentliga Svitlnod), ar en del af landet,
som kallas Södermannaland.”

10)	Följer af cc. 4a, 43 i Ynglinga Sagan. Likväl skil-
jer Sturleson c. 46 invånarne i Nerike från Spearne.

1)	Adam af Bremen, som hämtade en stor del af mate-
rialierna för sin bok ur Danske Konungen Sven Ulfsons
mun, (magnam materiam hujus libelli ex ejus ore collegi,
Hist. Eccl. p. 48), hvilken Konung i sin ungdom hade gjort
12 års krigstjenst i Sverige under Konung Anund Jacob.
Hist. Eccl. p. 31.

2)	Ostrovothia protenditur juxta maie, quod Balthicum
dicitur, usque ad Birkam. De situ Daniæ, p. 60. Birka
(om hvars belägenhet framdeles mera) lag vid Malaren, ehu-
ru ej på Södermanlands, utan på Upplands sidan; hvarföre
Adam af Bremen på ett annat ställe, som vi skole anföra,
räknar det egentliga Svealand ifran Birka. Malaren ar 1
allmänhet den naturliga gräns, som han vid nyss anförda
gränsbeslämning hade i sigte.

3)	Ynglinga Sagan, c. 3g, berättar, att då Konung Braut-
Anund for emellan sina gårdar (millom bua sinna) en höst,
der som kallas Jiimnielshed (Himminheidur), har ett berg-ras
256

mären och den ort, der nu Örebro, fordom Öre-
sund 4), ligger, gick Sigurd Rings tåg öfver Kol-
märden till Bravalla slag. Äfven i vester omfattades
det egentliga Svithiod af det gamla Götaland, som
här gick förbi det på sidan, i obestämd utsträckning åt
norden. Vermland , der Olof Trätälja först satte
yxan till de urgamla skogarna, sedan de Svenskes hat
fördrifvit honom från hans första tillflyktsort Nerike 5),
räknades så i äldre som nyare tider till Götaland i vid-

emellan två höga berg dödat honom och hans följe. En
gammal inhemsk konungalangd säger, att K. Braetomund blef
slagen af sin broder Sigvard, vid ett ställe som heter Him-
melshed i Nerike (in nericia^ —— loci vocabulum interpretan-
tur celicampus. Cat. Reg. IL Script. R. Svec. 1), och den
mindre Rimkrönikan har samma berättelse; men nämner
stället Högahed. Sä kallas den höga åsen i Nerike, som be-
gynner vid Tarsta i Skyllersta socken och går genom Sven-
nevads socken. Skogen kallas Bröten (af Braut väg).
Braut-Ånund säges vara begrafven under den höga stenen
i mil söder om Svennevad vid landsvägen. Amhäll (A-
mundshäll?) och Tarsta Borg i Skyllersta socken äro 2:ne
borgar eller skansar , | mil ifrån hvarandra : bägge pä bran-
ta berg anlagda och med murar omgifna. Berättelsen i or-
ten är, att tienne kungabroder, som stridt med hvaran-
dra, dem innehaft. — Tuneld (Sv. Geogr. I B. p. aia), som
anför detta, vill dook, med mindre sannolikhet, söka Höga-
hed på de nn så kallade Lannahögar i Hidinge socken.
Fullkomligt okändt har det ej heller varit för Isländarne, att
Braut-Anund hade en bror. Den fabelaktiga Thorsten Vi-
kingssons Saga omtalar en sådan under namnet Eisten, c.
9. hvars son Olof skall varit Fylkes-konung i Norrige.

4)	Orten kallades fordom Eyrarsund och Eyrarsundsbro.
Detta förklarar hvilket Öresund menas i beskrifningen om
K. Sigurd Rings låg, i Sagobrottet om Bråvalla slag; ifr. Sw
Rik. Häfd. I Del. s. 55g.

5)	Ynglinga Sagan, c. 46.
257

sträcktare bemärkelse 6); så vida det nemligen i all-
mänhet intogs i räkningen. Ty Vermland var tillika ett
Svenskt och Norrskt gränsland 7), hörde ömsom
till bägge rikena och var bägge skiftevis underdånigt;
hvilket bestyrker att Oi.of Tkatäljas nybyggare in-
skränkte sig till den vestra, mot Norrige gränsande de-
len af Vermland. Den första befolkningen höll sig tätt
efter de genom landets långa dälder mot Venern ström-
mande vattendragen, och kom snart till välstånd 8).
Emellan floddalarna voro skog och berg. Hela östra
Vermland var ödemark. I vester skiljde den öde sko-
gen 9) Vermlands bebyggda nejder ifrån Norrige, och
röfvare lågo der i försåt för dem, som åtogo sig det
farliga uppdrag, att till Norriges konung föra Verm-
lands skatt 10). Mot Götaland utgjorde endast skogar-
na dess gräns, så väl på östra som på vestra sidan af
Venern 1). Denna stora sjö, vid hvars stränder vi-

6)	Snorhe Sturleson, i sin berättelse om landsdelningen
och lagarna i Svilhiod (Heimskr. Olof d. Hel. Saga, c. 76),
räknar Vestergôtlandy Vermeland och Markerna till samma
hufvudlott. Vestgöta Lagmannen Edmund af Skara talar in-
för Olof Skötkonung om Vermlänningarne såsom Göter.
(Heimskr. Olof d. Hel.Saga, c. 96.)

7)	Inter Norrmanniam et Svioniam Vermelani. Adam.
Bremens. 1. c. p. 61.

8)	|)ar voro goder landskoster. Ynglinga Saga, c. 46.

9)	Eida skog — Eda skog — namnet är qvar i Eda
socken i Vermeland och Eidskoug i Norrige, genom hvilka
vägen ännu går och af ålder gick mellan Vermland och
Norrige.

10)	Se den utförliga berättelsen om en sådan Verme-
lands-fard (vid år g44) i Eigils Saga, c. 74 s. 543. Saxo
berättar en annan; jfr. L. VII, p. i4o.

1)	Harald Hårfager förföljde Erik Emundsson ’’till den
kingabol höjde sig 2), grannskapet med Viken, med
Norrige, gränsetvister och äfventyr lockado likväl tidigt
fornsagans blickar till dessa trakter; och Venerns böl-
jor, is och öar voro skådeplats för strider, hvars min-
nen den har firat 3). Ofvan om Vermland ströfvade
ännu i elfte århundradet Skridfinnar eller Finnlap-
par omkring i öknarna 4); och Dalarnes namn var ej
hördt.

skog, som skiljde Götaland och Vermeland a ßar skog er
skilur Gautland oc Vermeland. Heimskr. Harald Härfagers
Saga, c. 15. Detta liar varit ät östra sidan af landet; ty
hade härmed menats den vestra, så hade utan tvifvel benäm-
liingen Markerna eller Markbygden, hvarmed det nu så kal-
lade Dalsland vanligen utmärktes, blifvit nyttjad. Rudskoga
socken på den östra Veners-sidan i Vermeland, betyder ett i
skogen uppröjdt land.

a) Traditionen omtalar ett sådant vid Kinnekulle, der
sjöröfvaren Tulle skall bott. Lindskog , 1. c. II, 25.

3)	Ett fordom namnkunnigt slag, hvärom var ’’langt
sagt’’ i (den nu förlorade) Sköldimga Sagan, emellan konung
Adils i Upsala och Norska konungen Ale, hölls på Venerns
is. Ynglinga Sagan, c. 33; jfr. Rolf Krakes Saga och Skal-
da. 1 HORSTEN VlKINGSSONS Och B.OMUND GrIPSSONS SagOV, OID-
tala ock strider på Venerns is och öar. På en ö i Venern,
berättar Saxo, hade en Norrsk prins besegrat kämparna och
bröderna Hjale och Skate, och derigenom tillvunnit sig Esa
(Asa eller Asa) dotter af Vermlänningarnes Konung, Olof
(Trätelja?) Af de slagnas förenade namn blef den ej långt
derifrån belägna gården Hjellesicata, (nu i Millesviks socken
på Vermlands-näs) uppkallad. Detta är det äldsta gårdsnamn
i Vermland. Pugnæ locum insula dabat medium stagni te-
liens, unde non longe viens abest, qui cladis hujusmodi monu-
mentum Hjalli et Scati fratrum vocabula conjunctim refe-
rens præbet. Saxo, L. YII, p. 142. Stora stenhögar vid
Asasund i Grumsfjärden af Venern, kallas ännu Asa slott,
och berättelsen är att en Drottning Asa eller Åsa der skall
bott i heden Lima.

4)	Adam. Bremens. De Situ Danise, p. 6i.
259

Vi uppstiga till det gamla Svealand , som gifvit
sitt namn åt riket, ty af hednaverld är Sverikes ri-
ke sammankommet af Svealand och Göta 5). Svea-
land 6), Svea-välde , Svithiod 7), i Medeltidens Latin
Svedia, Svecia, Sveonia , har derföre en dubbel be-
märkelse, innefattande af ålder dels endast det öfra
Sverige, i motsats mot Götaland, Gauthiod 8),
Gothia, dels hela det Svenska riket. I den sista
bemärkelsen, som utan tvifvel utgått ur den förra,
inbegrep det Götaland till och med Blekingen 9).
I nionde århundradet, säger konung Alfred, hade Sven-
skarne (Sveon) i söder om sig Östersjön, i öster
(tvert öfver) Sar materne, i norr på andra sidan öknen
Quenland, i uordvest Skridfinn arne, i vester

5)	Konung CnRrsTOPnrns Landslag, KB. c. 1. S^erike,
såsom man skref ännu i 16:de århundradet (t. ex. Olaus Pe-
tri i sin Krönika) är, såsom bekant, sammandraget af Svea
Rike. — Föi' Sverike har det mildare uttalet Sverige blifvit
brukligt.

6)	Sveoland. på Angelsaxiska i Ottars och Ulfstens
Reseberättelser, p. 4o.

7)	Jfr. Svea Rikes Häfd. I, 515.

8)	Sveonum et Gothorum popull, hos Adam ak Bremen.
Gauthiod är redan Jordanis Gautigoth, acre hominum ge-
nus et ad bella fortissimum. Jordanes, som omtalar öst- och
Pestgöter (jfr. Svea Rik. Häfd. 1, io4), har dessutom af den
allmänna benämningen Götafolket gjort en särskild, och dy-
medelst ökat folkslagens antal i sin Vagina Gentium. Så
gör han ock af Svenskarne två folk, Suethans och Svelhidiy
ehuru det sista ej annat är, än sjelfva namnet Svithiod. Så
har han älven tre, eller om man nogare räknar, fem slags
Finnar i Skandinavien.

9)	Jfr. ofvanföre.
260

Norrmännen. De sistnämndas land var långt och
smalt, bredast i söder och öster, allt smalare åt nor-
den, bergigt, allt hvad som kunde brukas till åker och
äng låg vid hafvet: mot öster, i jemnlång sträckning
med det bebyggda landet, lågo de vilda fjällen 10) af
olika bredd; så att de på somliga ställen fordrade två
veckor, på andra sex dagar till att öfverfaras. Här
bodde Finnar i ödemarken. På andra sidan fjällen,
och ödemarken jemnsides med det sydliga Norrige, var
Svealand, allt norr till Quenland 1). Elfte århundradet
framställer för oss följande målning. ”För dem, Som
forbifarit Danskarnas öar (yttrar sig christendomens hi-
storieskrifvare i norden på denna tid), öppnar sig en an-
nan verld i Sveonia och Nordman nia, tvenne
de vidsträcktaste Nordens riken, för vår verldsdel nästan
okända: om hvilka den christligt sinnade Danskarnes ko-
nung 2) berättat mig, att Norrige med möda kan genomfaras
på en, Sverige knappast på två månader; hvilket han sjelf
sade sig hafva erfarit då han i tolf år nyligen gjort
krigstjenst i dessa länder, under Svenske konungen
Anun» Jacob. Bägge dessa länder inneslutas af ganska
höga berg, isynnerhet Norrmännernes land, som med

io)	I originalet? Vilde Moras, vilda moras. Men Mor
på Angelsaxiska betyder både skog, kärr och berg, eller i
allmänhet ödemark.

1)	I Ottars och Ulfstens Reseberättelser; ur hvilka
äfven det följande är taget.

2)	Nemligen, konung Sven Ulfsson. Hans fader Ulf
Jarl var född Svensk (Saxo, L. X. p. io3), och konung
Knuts i Dannemark svåger. Då denne efter slaget vid Hel-
geå lät mörda Ulf Jarl, flydde sonen till K. Anund Jacob i
Sverige vid år io3i. Heimskr. Olof d. Hel. Saga c. 163.
Magnus den Godes Saga c. 23.
261

sïna Àlper omgifver Svenskarnes 3). De Svenskes folk-
slag åro många, förträffliga i styrka och vapen, dessu-
tom så till lands som till sjös att räkna bland de yp-
persta krigsmän, hvadan de ock med sin makt synas
bryta den Öfriga Norden 4). Af Sveriges folk äro oss
närmast Ve stgöt er ne, hvilkas land är närgränsande
till Skåne, andra äro Östgöter 5). . . Göterne nå med
sin gräns ända till Birka. Derifran herrska Sveo-
nerne öfver langa landsträckor ända till Q ven e r nes
land.” 6) På detta sista ställe urskiljas Sve on erne

3)	Transeuntibus insulas Danorum, alter mundns ^peri-
fur in Sveoniani vel Nordnianniamy quæ sunt duo latissima
Aquilonis régna, et nostro orbi adhuc fere incognita. De
quibus narravit mihi sanctissimus Danorum rev , quod Nord-
mannia vix queat transiri per mensem, cum Sveonia duobus
mensibus non facile percurratur. Quod ipse, inquit, proba—
veram, quia nuper sub Jacobo Rege XII annis in idis regio—
nibus militavi, quæ altissimis ambæ montibus includuntur,
magis autem Nordmannia, quæ suis Alpibus circumdat Sveo-
niam. Adam. Brem. 1. c. 229.

4)	Populi Sveonum multi sunt, viribus et armis egregii,
præterea tam in equis quam in navibus, juxta optimi bella-
tores. Unde etiam sua potentia cætéras aquilonis gentes con-
fringere videntui’ -, c. 23o.

5)	Ex ipsis Svediæ populis proximi ad nos habitant
Gothi, qui occidentales dicunlur, alii sunt orientales. Verum
Testergothia confmis est provinciæ Danorum, quæ Sconia
dicitur; c. 231.

6)	Supra earn (Sconiam) tenso limite Gothi habitant us-
que ad Bircam, postea longis terrarum spatiis regnant Sveo-
ncs usque ad terrain fceminarum; c. 222. Att detta terra
yœminaïum, hvarvid fabeln om Amazonerna fallit författaren
in, blott skyller ett missförstånd sin uppkomst (Qvinnornas
land, för Q venernas land), är förut visadt; I Delen s. 42.

Svea XIII: n.	18.
262

ellei de Svenske fran Göterne; hvilket ytterligare be«»
kräftas, dä sannne författare omtalar det Sve dia eller
Sveonia, som har Göterne i vester, Vermlän-
ningarne med Skridfinnar i norr; men i söder
en inlängd eher vik af Baltiska hafvet, hvarrned tyd-
ligen Mälaren betecknas, vid hvilken Sigtuna, en
stor stad, sages ligga 7). Ett hundrafemtio år senare
skrifver Snorré Sturleson, med afseende på den re-
dan befästade christendomen i Sverige: ”Svea välde
ligger i manga lotter. En lott är yestergötla nd,
Ve milan d och Markerna, och hvad dertill ligger,
och är det sa . stort rike, att under den biskop, som

7)	Igitur ut brevem Sveonioe vel Svedice faciamus de-
scnptionem; hæc ab occidente Gothos habet et civitateni
Scaranen, a borea Vermilanos cum Scrizfingos, quorum ca-
•PUt ^a^nScl^anc^t ab austro longitudinem habet illius maris
Baltici, de illo antea diximus; ibi est magna civitas Sictonct*

Barw. de Situ Daniæ, p. 61. Mälaren, som här kallas
en utsträckning af Baltiska hafvet, heter pä annat ställe en
utk deraf. Sinus quidam ejus freti, quod Balticum vel Bar-
bai um dicitur. Hist. Eccl. p. 11. Det egentliga Svealands
gransor, hos Adam af Bremen, hafva svårigheter, som dock
lata förklara sig. Göterne i vester, betyder sydvest, hvarföre
äfven Skara, som ligger i denna rigtning, nämnes. Götaland
kunde likväl åt detta håll ej sägas gränsa till Svea, om ej
det förbigångna Nerike inbegripes under det förra. Verm-
lannmgar med Skridfinnar i norr, vill säga både i vester
och norr. Vermland (som Adam af Bremen hvarken räknar
till Svea eller Göta), ligger i bägge väderstrecken från det
gamla Svealand, och var då för tiden skildt från detta eller
dess närmaste del Kestmanland, genom de nu varande, då
öde Bergslagernas skogar, ifrån Klara elf anda till Vestman-
lands norra gräns. — Såsom Skridfinnarnes hufvudsäte an-
gn\e3 Ikelsihglandmen att Adam af Bremen ansett dem
finnas äfven längre ned och i de skogar, hvilka begränsad©
Vermland, synes tydligen af hans uttryck*
263

deröfver är, äro elfva hundrade kyrkor. En annan
iandslott är Östergötland, det är ett annat biskops-
döme, detta åtföljer nu Got t land och Öland, och är
det allt tillsammans ett ännu större biskopsvälde. I
sj elfva Svithiod är eri landslott som heter Söder-
mannaland, det är ett biskopsdöme. Derpå hvad soni
heter Vestmannaländ eller Fj er dhu n d rala n d, det
är ett biskopsdöme. Derefter är den tredje lotten i Svi-
thiod Ti un daland, den fjerde kallas Åt tundal and,
den femte Sjöland och hvad dertill ligger, allt öster
med hafvet. Tinndaland är förnämst och bäst bebyggdt
i Svithiod. Dertill hörer allt riket, der är Upsala, der
är konungsstol och ärkebiskopsstol, och deraf är be-?
nämdt Upsala öde. Ty sa kalla Svearne Svea kongs
egendom: de kalla den Upsala öde” <8). Jemnför man

8)	S^a velldi liggr i mörgörri lut um. Ëinn lutr er 7^-
stra Gautland oc T armaland oc Markir, oc jjat er jjar liggr
til, ocerpat sva mikit riki, at undir jjeim biskopi effarer
yfir, era ellulvu hundrot kyrkna. Annar lutr lands er JEyslra
Gautland', ^ar er annar Biskupsdomr: |)ar fylgir nu Got-
land oc Eyland, oc er j)at allt saman miklo meyra Bi-
skups velldi. I Siii^iôd sjålfri er einn lutr lands, er liei-
tir Sudrmannaland, f^at er einn Biskupsdomr. J)å beitir
Vestmannaland edr Fja^ryndaland, ï>at ef einn biskups-
domr. {jâ heitir 1 iundalanda. hinn ßridi lutr Sujpiödar.
■^a heitir hinn fjordi Attandaland, er hinn fimti Sidland
öc |jat er Jjar liggur til bit eystra med hafino. Tiundaland er
gaulgast oc best byggt i Sul^iöd', Jangat lytr til allt rikit,
■Dar ero Uppsalir, Dar er Kongsstoll,’ oc er Erkibiskups
Ätöll, oc Jjar er vidkenduf Uppsala audr. Sva kalla Svi-
ar eign Svia Konungs ? kalla Uppsala and. Hcimskr, Olof d.
Heliges Saga c. 76. Mari ser, att både Småland och Nenke
dessa beskrifningar, sa visar oss den första Svenska
namnets allmänhet för hela riket, den andra använder
det tillika uti inskränktare mening på länderna of van
Mälarn, och enligt den tredje, som utsträcker detta e-
genteliga Svithiod äfven till Södermanland, omfattar
det landskaperna kring Mälarn. Likväl, ehuru gam-
malt Svenska namnet är i den förstnämnda allmänna
betydelsen, så måste likväl den inskränktare och egent-
ligare ha varit den äldre ; och i anvisningen hvar det
äldsta Svithiod är att söka, befinnas de gamla under-
rättelserna ingalunda oense. I landet vid Mälarn, men
of van om denna sjö, hade detta första Svenska rike
blifvit stiftadt, som ledde sina anor från Gudar ne. Här
byggde Oden sitt hof och offrade först efter Asarnes sed,
der som nu kallas Forn-Sigtuna, säger Ynglinga-Sa-
gan (det fanns således, då detta skrefs, redan ett ny«
are), och tillegnade sig landet deromkring, likväl ej
mycket vidt, ej längre än att sjelfva landet, liksom
templet, äfven kallades Sigtuna 9). Här var den äld-
sta ’'Svea konungs egendom,” såsom Upsala öde sedan
kallades ; den årsälle Frey flyttade offersalen till U p-
sala, och under hans spira var ”Freys frid” 10) och goda
år i all land, så att landsfolket i hans dagar blef rikare

äro förbigångna. Nerike räknar troligen Sturleson till Ve-
stergötland, och, liksom i Ynglinga-sagan, i eke till Svealand:
Småland dels till Oster- dels till Vestergotkïnd, hvilket se-
nare således i vidsträcktare betydelse, hos honom (såsom hos
Adam af Bremen), gränsar till Skåne.

9)	Opinn tok ser bustad vid Löginn, ^ar sem mi ero
kallader forno Sigtimir, oc gör|)i £ar mikit hof oc blot
epter sibvenio Asanna. Hann eguapis Jjar lönd, so pilt
sem hann let heita Sigtunir. Ynglinga Sagan, c. 5.

10)	Jfr Svea Rikes Häfd., 1 D. s. 478.
265

gn förr af åren och af friden; hvadan Svearne dyrkade
Fkey såsom Skördarnas Gud och vördade honom mer-
än andra Gudar 1). Härifrån sträckte sig odlingen vi-
dare kring fordom vilda nejder, och ur det äldsta Sti-
thiod, hvilket de ock kallade Männernes land eller
Manhem 2), uppstodo F ol kl an den 3), det egente-
liga Svea Folkets stamländer; sedermera, då namnet med
väldet gick vidare, i besittning af rätten att ge hela
riket en konung, och, då denna inskränktes genom de
öfriga landskapens anspråk, likväl ännu vid konunga-
valet afgifvande första rösten, så länge en Svensk val-
riksdag fanns och intill Gustaf Wasas dagar. 1 olk-
landen, hvilka i så manga århundraden bibehöllo denna
lemning af de gamla Svears företrädes-rättighet, inne-
fattade Tiunda, Attunda, Fjerdhundra; i allmän-
het hvad af ålder kallades Upland 4^ fordom likväl
i vidsträcktare mening betecknande allt det ofvan Ma-
larn bebyggda landet, på den tid då äfven Vestman-
land var en del af F j e r d hu n d r al an d. Inbyggarne
kallades redan i hedniska tiden Upp-Svear; ett bevis
att de likväl ej voro de enda Svear, utan att andra
redan hade byggt nedanföre dem, nämligen den del af
Södermanlands och Nerikes befolkning, hvilkas Svenska
förfäder hade öfvergått Käglan och Mälarn.

i)	Ynglinga Sagan, c. 12.

a) bessa SviJjiod collo|)o Jjeir annheima.

3)	Sjelfva ordet Falkland förekommer först i Fplands-
lagen K.B. Fl. i. Men de tre land, som utgjorde Folklanden,
nämnas redan i Ynglinga Sagan. Ihrondheims-districtet i Norrige
var ock indelad t i Fylken, som kallas Folk-land ; och. dessa bägge
ord betyda detsamma (Olof tkyggv. Saga Ed. Skalb).

4)	Namnets ålder ligger redan i benämningen Upp-Svear,
som är från hedendomen. Heimskr. Olof d. Heliges Saga
c. 96.
266

Huru manga orsaker göra ej för öfrigt de garnie
gräns orna osäkra? De politiska äro ännu dunkla. De
pcclesiastiska efter Stiften, hvarpå Snorre Sturleson
lägger hufvndsaklig vigt, förblifva, sedan Christendoineu
inföides likväl länge obestämda. Äfven de natu rliga, så-
som i delningen uti S un n an- och Nordanskog, undergå
genom odlingen förändringar; skogarna uthuggas, kärren ut-
torkas; och fanns det ej en tid, då skogen så betäckte
landet, att skog och mark i språket blefvo liktydiga
ord, emedan den sednare öfverallt ur den förra hade upp-
stått? Så mycket står fast: trakterna ofvan Mälarn, Folk-
landen, det gamla Upland, voro fordom hufvudsätet
for befolkningen i det Öfra Sverige, liksom det dubbla
Götaland i det medier sta Sverige. Emellan bägge
voro Södermanland och Nerike gränsländer, som äfven
från bägge hållen (det förra, genom vikingar, kanhända
från flera) hade mottagit sina bebyggare, hvilka ur olika
synpunkter bhfvit kallade än Göter än Svear, tills
de slutligen ansågos bestämdt tillhöra Svea land 5). Till
F o 1 k 1 a n d e n ha de aldrig blifvit räknade , liksom äf-
yen Vestmanland utgick ur dessas antal, då med fram-
skridande odling det afsÖndrades från F j e r d h u n d r a
och blef eget landskap. Rysliga sägne r ur Hedendomens
natt blanda sig med dessa äldsta underrättelser om det
gamla S v i t h i o d s bebyggande. Den samme Frey, som
framkallade dess, kanske, tidigaste skördar, skall ha in-
fört mennisko-oftren. Den gamle Kong Ane , för att upp-
skjuta dödens gräns för en redan lång lifstid, berättas
ha offrat efter hvarandra nio söner åt Oden. Efter de-
ras tal skall han ha benämnt häraderna i sitt rike, och
Tiundaland säges så heta, emedan den tionde, soin

5)	Ericus Olat. L. 1.
267

laf folket räddades, var ämnad ett lika Öde 6). Det är
lyckligt, att äga skäl till att betvifla en sa grufiig or-
sak. Tiundaland befinnes sedan i Christna tiden inne-
fatta tio härader, A t tun d a åtta, F j e r dh u n dr a troligen
också från början fyra ; och här se vi utan tvifvel rätta
anledningen äfven till namnen; hvilka ej derföre aro af
christeligt ursprung. Indelningen i Härad eller Hun-
dari har utgått ur Förfädernes äldsta samhälls-författning.
Både Tiunda, Attunda och Fjerdhundra omtalas
redan under Ynglinga-ätten. De fordna härader äro ej
i allt de samma, som de sednare; men de, hvilka utgjort
de tre gamla Folklanden, låta sig ännu med sannolikhet
bestämmas, om man jemnför de utförliga uppgifter, hvil-
ka vi äga derom ifrån förra hälften af fjortonde århun-
dradet 7), med landets natur och äldre underrättelser.

Den tidigaste byggd i Upland är der, hvarest Oden
grundade detta Sigtuna, som Konunga-sagorna kalla
det fordna; hvaraf hela nejden nämndes först Sigtu-

6)	Frö quoque deorum Satrapa sedem baud procul Up-
sala cepit, ubi veterem litationis morem, tot gentibus ac se-
culis usurpatum, tristi infandoque piaculo mutavit. Siquidem
humani generis hostias mactare aggressns, foeda superis liba-
menta persolvit. SaXo L. III, p. 4a. Olof Rudbeck Atlant,
c. VII, pp. 201—208 grundar derpâ en indelning af hela
Sverige i delar, och bestämmer äfven deras gränsor efter
en M. Stenii så kallade Utdrag ur gamla jordeböcker, hvil-
ket, mig vetterligen, ingen annan hört omtalas. — Efter
hvad i det följande anlöres om Folklandens namn och indel-
ning, rättas Svea Rikes Häfd. I. D., s. 5o2, not. 6.

7)	I Registrum Upsaliense: en samling af handlingar, for-
dom tillhörande Upsala Domkyrka, och författad år 1344 på
Ärkebiskop Hemmings och Upsala Dom-capitels befallning •
ännu blott stycketals tryckt.
2(58









na- sedan Hå tun a-härad eller Hå bo hundar i 8), af
ålder det första i Tiundaland 9) och omskrifvet af na-
turliga gräqsqr, då det ännu nästan helt och hållet är
en af Mälaren famnad ö. På andra sidan om den här
smala Mälare-viken Skarfveu 10), hvilken under
detta namn redan omtalas i de gamla sagorna ooh vid
hvilken det nyare Sigtuna uppstod, sträckte sig på fa-
sta landet Uplands äldsta byggd i söder och norr från
Ar land 1) till Oland, bägge ursprungligen benämnin-
gar på Å k e r 1 a n d och Vild m ar k. 2Ù det förra blef
i inskränktare bemärkelse Ar lä nd a- nu Erlinghun*
dr a-Här ad 2), som räknades till Attundaland. Det
sednare, det ännu så vidsträckta Olands Härad, het





8)	Af Sigtuna offer-ställe liar, enligt Ynglinga Sagan , äf-
ven sjelfva landet först hetat Sigtuna eller Sigtimer ; troli-
gen utmärktes detsamma med Hatuna (efter orden Högtima^
I Registrum Upsaliense kallas denna trakt habohundœri, nu
Jdaboharad, hvilket åter är detsamma som Håtuna-hundari
eller härad ty Ao och tuna äro liktydiga och omvexla. Så
het Simtuna~\iÅi'a.å. både Simbatunir och Simbohundœri, och
tlabohuudæri namnes också i Registrum Upsaliense ’’provincia
HatunumS i köpebref af år 1324, som finnes tryckt hos
SciiEFfEavs Cfiron. Archi-Episcop. Upsal, ib/S, p. 76.

9)	Det har oek denna plats i Registrum Upsalieiise.

10)	Enligt Palmschöed (Topographica Upland. III. 467
Ms.) omtalas Skarfuen i K. Olofs Saga den mindre c. 15.

1)	Af Ar y Ar i bemärkelsen af årsvext, äring (livadaii
ävja plöja); förekommer ofta i slika sammansättningar, såsom
Ar-bot, Armadr o. s. v. Oland är motsats till Arland, och
bemärkelsen ännu qvar i adjecljvet oländig. Allmogen bru-
kar både ländig och oländig , alt beteckna markens beskaf-
fenhet.

2)	I Registrum Upsaliense både Arlandha och Arht^
ningia huudœri.




fordom Olanda-mor, eller den oländiga skogen,
odi gick i norr till hafvet 3). Dess medlersta och nor-
sa del innefattade den ännu skogrika Ljplands beigs-
lag, hvilken först såsom sadan i en sednare tid blef
odlad: dess sydligaste del biel redan så tidigt uppröjd, att en
sägen i landet låter Tiundalands gräns gå igenom Sk eft-
h am mar och Vendel pä denna sidan, under det den ä
en annan utmärker Örsundsbro och S t å k e t såsom grän-
sepunkter 4). Vi lägga vigt pä denna sägen, emedan den
stämmer in med skillnader, som naturen utstakar. Annu är
d«nna nordliga gräns-linie ungefär skillnaden emellan Up-
lands förnämsta åkerbyggd och skogs- eller bergsbyggd, och
tillika den landshöjd, som söndrar de mot söder åt Mä-
laren strömmande vattnen Iran dem, som ga norrut i
Östersjön: de södra gränspunkterna stödja sig åter på
Mälarn. Emellan dessa gränsor låg det egentliga Tiun-
daland, och dess tio gamla härader låta sig ännu inom
detta område uppvisas, om också de norra ej i hela den
utsträckning som de sedermera lätt 5). It ran den omtalda
nordliga gränsen har Uplands vexande byggd ej gått
rakt fram i norr, der den nu varande bergslagen länge
föga synes ha emottagit någon odling, utan på sidan
vester om denna, utmed det vattendrag som från sjön
J em na ren går norr ut till hafvet» " Där bildade sig

S') Olanda-mor svarar i Registrum Upsaliense egenteli-
cen emot Mor karla socken i Ölands härad. Men skogen
fortsattes genom Danemora, Tegelsmora, såsom namnen, och
senom Löf sta och Hållnas, såsom belägenheten, visa. Mor
är skog i gamla språket. Morakarlen i Dalarna sager annu:
>’Äå till0 moren0 i stället lör fara till skogs eller begifva sig
till fäbodarna i skogsmarken. Hölphers Dagbok öfver en
]R^a genom Dalarna, s. 171.

4)	Änförd i Palmscuoeds Samlingar 1, c. I. 1 by,
2 70

inom skogarna Ti erps byggd, hvars början äfven uppsti-
ger till hedniska tiden, och följde, såsom fornlemnin-
garna visa, med sparsamma boningar vattnets lopp.
For ofrigt omtalas här i början af fjortonde århundradet
den Allmän nings-skog 6), som skiljde Tiundalan d
och Gestri keland, ehuru detta sednare redan då hade
börjat innefattas under det förra i vidsträcktare bemär-
kelse. På samma sätt blef först kusten småningom
inbegripen. Ett kringsväfvande lefnadssätt, en njuggare
natur och Finn ar nes sjöröfveri gjorde, att dess bebyg-
gare sent kunde underkastas någon slags borgerlig ord-
ning och bestämd indelning. Den norra Roden (nu
norra Roslagen) räknas år 1314 till Tiundaland 7).UpIands-
lagen, som är äldre, utesluter den 8). Att u n dal an d s åt-

5)	Registrum Upsal. anför dem med följande namn och
ordning: Habo, Hagund, UIler ak er, Korund, Bellinr
Taxai, k endil, Oland, Ila,ib o och Närdingiahundceri ; men
tillägger Aorr« Roden samt Gestricaland, hvilka tillkommit
senare och derigenom bringa hela antalet till tolf. Norra Rodhen
jnnefattade 1314 socknarna Vestland, Lästum, Huldenœs,
Valö, Hbklwftum,Bärstil, Hargh, hvilka deltes i Frösakir-
och Skœd/uindra-skiplagli. 1 ill JFendel, som nu ej är nå-
got eget härad, räknades Teglismora, Vendit, Harum (nu
Harbo), F alum, Norum och Boljtakirkin.

6)	Se hos Peringsköld , Monumenta per Tiundiam p
22, stadfästelse pä "ett gammal th Breff, som är llertog Vat -
DEMARS, som lyddhe pa then Alhnänningh imellan Gestrinve-
land och Tiundheland.” Stad Ris tels en är af den 18 Maj i5o4
Men den åberopade Hertig Valdemar kan endast vara. Val-
demar Magni Ladulås son. ARmâiiningen är Elfkarleby-hed'

7)	Se Taxus decime sexennalis anno Dom. 1314 Re
gistr. Upsal. p. c. c. XL. IL et III. Äfven Gestrikeland, som
redan K. Birger räknar till Upland, i företalet till Uplands,
lagen.

8)	Se K. Birgers företal.
tn gamla härader 9) sträcka sig i fjortonde århundradet ända
tillhafvet, och ett af dem, nu Sjuhundra fordom Sæ-
h u n d a r i (Sjöhundare) , påminner om det Sjöland,
hvilket Snorke Sturleson omtalar. Icke dess mindre
har detta hos honom vidsträckta namn endast sa vida en
bestämd bemärkelse, som det betecknar en egen och
från Folklanden af sk ild del af det gamla Svithiod.
Sjöland, enligt hans egna ord öster utmed hafvet,
ärSvithiods kustland, den gamla Boden, hvars namn
ännu i Rodslagen eller Roslagen är öfrigt, liksom
namnets betydelse äfven bibehållit sig i dessa trak-
ters ännu gällande indelning i skeppslag 10).

9)	De äro i Registr. Upsal. 1. c. BroJmndKri, Sollenda-
hundari, Valendalmndæri, Samingiahtmdœri, Langhundœrt,
Lyhundccri, Arlendhehundœii, Sæ hundar i. Jag anser hk val
sannolikt att Bro, som ligger på samma o eller halfo som
Habohärad, fordom hört dit, i synnerhet som en tradition
här gör Staket till Tiundalands gräns. Troligen har Fären-
tuna (Færninga-tunum), som i nyssnämnda uppsats finnes
räknadt under Bro, fyllt antalet af Attundalands åtta gamla
härader.

10)	Den är gammal; ty ehuru den nyssanförda indelnin-
gen ej särskildt utmärker den sa kallade östra Roden (så
heter den i ett K. Carl Knutssons bref. Jfr Elers om
Stockholm II. 8) från Attundaland, utan innefattar den under
dess * härader, så meddelar Registrum Upsal. likväl äldre
bevis, att denna del af Roslagen tillika varit indelad i
skeppslag. Så omtalar ett Diplom af år 1280 p. ccxi har.
Telgboa-skiplagh , Rindboa-skiplagh, Akirboa-skiplagh Da-
narö-skiplagJi. Denna indelning ligger dessutom i sjelfva
namnet Roden', ty Rodslag och Skeppslag är detsamma, så-
som Riks-Cansleren Axel Oxenstierna yttrar sig i Rådspro-
tocollerna i64o; ’’at Rodslagen hafver theraf fatt sit namn,
at Rookarlar eller sjöfolk hafva bott der vid sjökanten, eme-
dan våre förfäder brukat det maner att tilldela sjöfolket vis-
272

Fordom synes derunder äfven skärgården söder om
Mälarn blifvit inbegripen 1); Tören (nu Södertörn), som
redan omtalas i Ynglinga-sagan och af skalden Tnio-
DOLF 2), räknades här ännu i sednare tider till Uplands
lag-saga 3). F j e r d h u n d r a I a n d s fyra äldsta Hun-
dare äro utan tvifvel de mellan Örsundsbro och Säf-
vaström eller Sagan belägna trenne härader, och i
vester Thors åker 4). Med odlingens fortgång ut-

se distrieter dhem de kallat skepps-lager.'1'1 (PaumschÖld
XIV. lopogr. \ol. 22, s. liS/j hvilken s. 1165 äfven an-
märker, att Gefle fordom sagts ligga i norra Roen, så att
namnet blifvit utsträckt äfven till Gestriklands kust).

i)	Da Uplands-lagen Ihingm. B. XIII Fl. om huro skil
at Landslagh och Rhodharätt, säger: ’’Piodhin ligger i Lands-
laghum alder then ojuan Stockholm är, utom i stiersum
malum etc.,” så följer deraf att det ock fanns ett Rodhen
nedan för Stockholm. Rodha—rdtt är eljest i allmänhet sjö-
lag. Enligt Vestmanna-Iagen Manh. B. Fl. LXV gäller ej
Lands-lagh och Konog s-rater för hvad som brytes å skepp
utanför Stockholm, och Södermanna-lagen K. B. Fl. XI säger,
att skepp är först i fullicm Rodha-rätt, sedan det kommit
■”’utan vardh ock vaku’’ eller i öppna sjön.

2)	C. 22. I berättelsen om Agnes död. Vid. Taur sä-
ger skalden, hvilket öfversättarne ej förstått; ”à austanver-
dum JTaurinum vestr frå Stocksund” säger sagan. Det hette
äfven i gamla Svenskan Tör, lören, och skrifves så i Me-
deltidens handlingar. Härledningen är mig okänd.

3)	Det skildes derilrån 1689.

4)	Registrum Upsal. räknar fem: näml. Trögdh, Aas-
hundœri (Åsunda), Simbohundœri (nu Simfuna), * Thor sakur
(nu I orstuna), och Lagund. Men namnet Fjerdhundra vi-
sar, att häraderna i början varit fyra, och Simtuna, såsom det
mest i vester belägna, är då troligen sedermera tillkommet,
eller har lorst varit innefattadt under T horsaker, hvars sjelf-
va namn är borgen för dess höga ålder. Säfva ström upp-
gifves såsom gräns i K. Birgers företal till Uplands-lagen.
273

sträcktes Fjerahnndra; ja, sedan tre andra härader kom»
mit till de fyra äldsta, synes det från Vestmanlands-sidan
en gång ha blifvit kalladt Sjuhund a, hvars namn än-
nu är qvar i Siunda eller Si ende härad. Så långt,
nämligen till Vestra Aros (nu Testeras) 5), har Fjerd-
hundra innefattat det gamla Vestmanland. På an-
dra sidan till Mälarns ända och Käglans skog hette allt,
hvad af Vestmanland dernäst blef röjdt och upptaget, i
början Tuhundra, och har först endast utgjort två hä-
rader 6). Hvad här blifvit anfördt om gången och ut-
sträckningen af Vestmanlands gamla byggd, bekräftas af
dess minnesmärken från hedenhögs. Den gamla byggden
äröfverallti Sverige ettgrafvarnes land, betecknadt
n-enom ättehögarna. Dessa högar, så allmänna i de
gamla Folklanden , fortfara talrika i Vestmanland, i syn-
nerhet från Thorsåker i söder och närmare Uplands
gräns. De följa sedan Mälarn och uppstiga efter vat-
tendragen. Vestmanlands ättehögs-b yggd omfattar det
södra och me dier sta landet; det öfriga var urgammal
skog 7).

5)	ylros betyder åmynning. Fyris-åns utlopp i Mälarn
Vid Upsala kallades Aros (Heimskr. Olof d. Hel. Saga c.
2o3) eller Östra Aros. Vestra Aros var deremot Svartåns
Utlopp i Mälaren, vid Testeras, som deraf fick namnet.

6)	Enligt all analogi utmärka de på båda sidor om Ve-
sterås belägna Siende och Vuhundra härader lordom Distiic-
ter, som innefattade det ena sju, det andra tva härader. Det
förra har varit det Vestmanländska namnet på Fjerdhundra,
sedan till dess fyra gamla härader kommit Simtuna-, Ijiu-
1)0 (nu deladt i Ytter- och Öfver-1 jurbo), samt Siende häia-
der; det sednare har inbegripit det nu varande Ivlmndra (1
inskränktare bemärkelse) samt Snäjringe och Åkerbo härader.

7)	Endast Ehåkers socken, som sträcker sig intill Dal-
elfren, gör ett undantag.
274

Så bosatte sig Svealands fordna inbyggare på
båda sidor om Mälarn. Denna stora, herrliga, i så
många vikar utgrenade, af så många Öar bekransade
sjö, i hvilken, för att nyttja konunga-sagornas ord,
”alla rinnande vatten i Svithiod falla” 8), och som bär
dem till hafvet (hvarföre den ock tvärtom stundom kal-
las en vik eller utsträckning af Östersjön), var i
hjertat af riket det förnämsta medlet för både inländsk
och utländsk, vänlig och fiendtlig gemenskap* — Dess
in- eller utlopp var af ålder trångt 9); — i sitt inre,
som med skäl kan kallas en fortsatt skärgård, Öpp.
nade den goda hamnar, bland dem Birka fordom mest
namnkunnig. Den kallas en stad mid t i Sverige
belägen, ej långt från Svearnes ryktbaraste afgudatem-
pel Upsala, der det Barbariska eller Baltiska
hafvet med en vik åt norden gör en hamn för Bar-
barerne, som bo kring detta haf: segelleden är ganska
farlig för de ovarsamma och om belägenheten mindre
kunniga, ty invånarne, ofta utsatta för sjöröfvares an-
fall, ha med nedsänkta stenmassor på en stor vidd
gjort farten vådlig både för sig och fienderna; likväl är
här den säkraste hamn i Svenska Skärgården, och Dan-
skars, Norrmäns, Slavers och Sembers skepp,
samt från andra Sch y t iens folk, pläga här samman-
komma till marknad och varors utbyte 10). Ifrån Skåne
seglade man på fem dagar ”till Sigtuna eller Birka,”

8)	Heimskr. Oror den Heliges Saga c. 6.

9)	k c.

io)	liirca, est oppidum Gothorum, in medio Sveonia?'
positum, non longe ab eo templo, quod celeberrimum Sveo-
nes habent in cultu Deorum, Vpsolci dicto; In quo loco sZ-
275

ôch på andra fem dagar derifrån till Ryssland 1). Slut-
ligen säges uttryckligt, att Birk a var belägen brede-
vid Sigtuna 2), och att derifrån till Upsala var en
dagsresa 3). Denna beskrifning passar ej pä den lilla
Björkön i Mälaren, der, för namnens likhet, våra
fornforskare velat finna tydliga märken efter den gamla
staden 4); ehuru den författare, ur hvilken vi hämtat
ofvanstående underrättelser, tillägger, att då han skref

nus quidam ejus freti, quod Balticum vel Barbarum dicitur,’
in boream -pergens, portum facit gentibus, quæ hoc mare
diffuse habitant, optabilem j sed valde periculosum incautis
et ignaris ejusmodi locorum. Bircani enim piratarum ex-
cursionibus, quorum ibi magna est copia, sæpius impugnati,
cum vi et armis nequeunt resistere, callida hostes aggrediun-
tur arte decipere. Qui sinum maris impacati per centum et
amplius stadia latentium molibus saxorum obstruentes, peri-
culosum æque suis ac prædonibus iter meandi fecerunt. Ad
quam stationem, quæ tutissima est in maritïmis Sveoniæ
regionibus, soient Danorum, Nordmannorum, Slaporum et
Semborum naves, aliique Schytiæ populi, pro diversis com-
merciorum necessitatibus, solenniter convenire. Adam Brem.
Hist. Eccl. L. IL c. 5 o. Birca, som här heter oppidum Go-
thorum, kallas pâ ett annat stalle af samme författare Birca
Speonum (De situ Daniæ p. 59) Sember aro invånare från
Samland i Preussen.

i)	A Sconia Danorum navigantibus ad Bircam quinque
dierum , a Birca et Ruzzia similiter per mare habet iter quin-
que dierum. Den gamle Scholiasten till Adam af Brem. (De
situ Daniæ p. 59. not. So).	'

2)	A Sconia Danorum per mare velificans quinto die
pervenias ad Sictonam vel Bircam, juxta enim sunt. Adam
Brem. 1. c. p. 62.

3)	Sictona civitas distat ab Upsola itinere unius diei
ibid.

4)	Se Dalbergs Svecia Ant. et Hod.
576

(vid år 1072) ”Birka var forödt och jemtiadt med jor-
den, sä att knapt spår derefter syntes 5).” Men vi ha
vittnen, tvahundra år tidigare, att åberopa, söm sett
Birka blomstrande. Nordens Apostel Ansgarius har tven-
ne gånger besökt det: hans efterträdare och lefvernes-
beskrifvare Rimbertus såg det 6). Den kallas af dem
en Sveriges rikes hamn"’ — ”en by, hvarest funnos
rike köpmän, öfverflöd på alla slags ägödelar och mån-
ga skatter” 7). Brede vid Birka fanns på den tiden
verkligen en a iinan stad eller borg, med någon, ehuru
föga stark befästning : i d e n n a stad voro afgudahus,
eller, sasom hedningarne uttryckte sig, ”månge och mäk-
tige Gudar” 8); dit togo invånarne och köpmännen i
Birka, vid fiendtligt öfverfall, sin tillflykt, och offrade till
sina gudar eller ”onda andar”, såsom det heter , för att
fa hjelp emot faran 9). Det är tydligt, att denna här
ej namngifha stad är Sigtuna, hvilken ofvanföre om-
talas såsom belägen bredevid Birka. Samma Sig-

5)	Nunc in solitndinem redacta est, ita ut vestigia civi-
tatis vix appareant. Adam. Brem. L c.

6)	Jfr Vita Ansgarii per Rimbertum och Vita Rimberti,’
hvilka bägge Adam ae Bremen haft för sig. — Att Rimber-
tus äfven varit i Birka, säger Adam. Hist. Eccl. L. I. c. 5o.

7)	Portus regni. Vita Ansg. c. x. — Viens Byrca, ibi
hegotiatores divites et abundantia totins boni, atque pecu-
iiia thesäurorum multa c. XVI.

8)	Multi ibi sunt Dii potentes et magni. 1. c.

9)	Qui ibi manebant (negotiatores et populi) in magna
ängustia positi ad cwitatem, quen juxta erat, Oonfugiunt. Coe--
permit quoque düs suis, immo dæmonibus, vota et sacri-
ficia plurima promittere et offerre, quo eorum auxilio in
tali servarentur periculo. — Civitas ipsa non multum fir-
ma erat 1. c.
277

tuna, der Ynglingasagan låter Odex stifta offren och
bygga sitt hof, och der Edda säger, att han valde sin
’’borgstad 10),” hvilket manjcan anse såsom en öfver-
sättning af sjelfva namnet; ty Tun betyder stängsel,
hägn; och hurudan denna ej starka befästning var, kan
dominas af hvad vi redan anfört om staden Lund, att
den var med en träborg omgifven. Men sjelfva nam-
net Birka, hvilket vi först hos Saxiska (men på Latin
skrifvande) författare höra omtalas 1), är äfveti troligen
uppkommet af det nordiska ordet", borg 2). Här var
således både grannskap i läge och gemensamhet
i namn; och annorlunda kan ej heller förklarasj burit
de gamle Isländarne aldrig omtala Birka* ehuru det
ännu sannolikt fanns oförstördt på den tid , då de be-
gynte besöka Mälarens kuster, och i alla fall åtminstone
ininnet af en så ryktbar stad ej kiinnat vara dem obe-
kant 3). Deremot är märkellgt * att de omtala ett d u b-
belt Sigtuna; ty det ena kallas det fordna* San-

io)	Kaus servar borgäråtad, ér niiheita Sigtuner, Edda.
Formali. I Ynglinga Sagan, c. ö. Fomu Sigtuner.

i)	Adam af Bremen öch Helmold, som i sin Chronica
Sclavorum, loo är senare* afskrifver den förre angående Birca,

ii)	Bör g: Anglosax* Byric} deraf det latiniserade Byr-
ca eller Birca.

3)	Isländska skäldef besökte redan Mälaren i Erik Seger-
sälls tid, voro med vid Upsala i slaget mot Styrbjörn (jfr. Svea
Rikes Häfd. i D. sidd. 206, 202), som inträffade g83 ; fyrtio sju
år förut fanns åtminstone ärtnu Birca, ty Bremiske Ärkebi-
skopen Unni dog der 936 (Adam Brem. Hist. Eccl. L. 1. c,
öl). Men hade staden äfven under mellantiden blilvit för-
störd (troligen skedde detta först i följande århundrade), «i
kunde dock ej minnet af den hafva försvunnit

Svea X1H: u.	»9-
278

»olikt bief derfore det nyare Sigtuna just uppbyggdt
på det gamla Birkas plats 4'*.

Nästan i all Sveriges Bergslag har j erne t först
brutit byggd. Det gäller till en stor del om sjelfva’den.
Upländska Bergslagen. Det gäller i ännu högre mått
om Bergslagen i Östra Vermland, Nerike och Vestman-
land 5\ Ty om också hela detta bergiga Mellanland,
emellan Sveriges största vattendrag och sjöar, ej af ål-
der varit utan innevånare, spridda i skogarna: så kan
dock begynnelsen af dess odling först räknas från de e-
gentliga bergverkens uppkomst under den christeliga
medeltiden; ja, till största delen långt sednare, från bergs-
handteringens nya epoch under Carl den IX och den
store Gustaf Adolph. Allt detta är ungt land. Lika-
så jemnförelsevis Sala Silfverberg och Stora Kop-

4)	Efter ar 1072, da Adam af Bremen skref; så att det
Sigtuna han omtalar, är det gamla. Detta låg högre upp än
det nyare och på andra sidan vattnet ; hvilket äfven. instäm-
mer med den uppgift,* att man på resan ifrån söder först
kom till Birca, sedan till Sigtuna, såsom Adam af Bremen
säger i ett redan af oss anfÖrdt ställe.

5)	Nämligen Philipstads och Carlskoga Bergslager, Leke-*
bergslagen, Grythytte, Nora, Lindes, Nya Kopparbergs, Nor-
bergs bergslager och Vester-bergslagen i Dalarna. — Huru sen
befolkningen är i dennA sistnämnda, saint i de tillgränsande
Nerikes och Vestmanlands bergslager, synes äfven deraf, att en
sten på Haggés-skogen i Norberke fordom skall utvisat gränse-
skillnaden emellan Näs socken i Dalarna, Malma (vid Kö-
ping i Vestmanland) samt Idndes socken. På en ännu äldre
tid hänvisar den berättelsen, att ett Rågångsbref skall fordom
funnits i Kils Kyrka i Nyrike, som utvisat skillnaden emellan
Näs i Dalarna och KU i Nerike (Hülphers Dalresa ss. 295
—294) ; och likväl kan här blott vara fråga om den Catholska
Medeltidens sednare period.
plrbergét. Äldre är don södra dëlen af landska-
pet Dalarna, ehuru det ej ännu uppträder under detta
hanin. Liksom de stora floderna öfverallt lockat den äldsta
befolkningen^ så äfvert den mäktiga, förenade Dal-elf-
ven här. Här är byggd från hedenhogs, som Konunga-
sagorna redan omtala, och till en del gammalt åker-
bruk, såsom öfverallt, der ättehögar finnas 6). Men
här är tillika hedna-ålderns J e r n b ä r a 1 a tl d, och den nu
Varande ÖstOr-befrgslageh 7), den äldsta Svenska
Bergslag, i den mening ordet kan få, användt på så gamla
tider; Jernbäraland sträckte sig härifrån till början
af Vester dal a ma, och benämningen utvidgas till
och med till Österdalarna 8). Thors ång, fordom
Thors-angur 9), är utan tvifvel en bland de äldsta orter
i Dalarne, och berättelser finnas än, huru Thorsångs-boerne
först med sina fäbödar bebyggt och intagit det högre landet :
Falun vid Kopparberget, S u n d b o r n och S v ä r d s j Ö.
Öfver dessa trakter 10) gick om våren 1030 Olof den
Heliges tåg, genom Helsingland och Jämtland, till Norrige*

6)	Ättehögar omtalas af Hulphers i Hushy, Heiemora,
By och Grytnäs socknar af Näsgårds-län i Dalarna, i 7una
och Ihprsång af Säters län, samt i Vesterdalatua endast i
Näs. I allmänhet äro de sällsynta och lära, utom i Näsgård,
ej ga norr om Dalelfveu. 1 Österdalapna finnas mig vetter-
ligen inga, -om ej i Mora.

7)	Hit räknas Tuna, Skedvi^ Säter, Husby, Uedemorai.
'Garpenberg, By och Bolkerna socknar.

3)	Hulphers 1. c. fä 386—447- g) Trions namn före-
kommer i flera sfällens namn i Dalarne ; såsom 7horsnäset vkå.
sjön Venjans södla ända i Jerna socken, oöh Tfiorsberget,
.ett stort berg omkriitg mil i S. V. derifrån.

10) Att detta Jernbäraland är nu varande östér-bergslagén',
kan bevisas. Olof drog till Norrige, men skulle under vä-
280

Han drog ifrån Upland genom skogarna, och kom fränt
i J e r n b h r a 1 a n d : derifrån Öfver skogsbygder oek
ödemarker, ofta öfver stora vatten, emellan hvilka bå-
tarna buros ; lör nattlägren maste kojor uppbyggas, som
sedan länge kallades Olofs bodar. Etthundrafemtio
år senare, omtalas en ännu äfventyrligare färd. På sin
flykt från södra Norrige drog Konung Sverre 1), med
den röfvarefiock, som utkorat honom till sin höfding,
genom tolfmila-skogen 2) till Ekes-härad 3) i Verm-
land; derpå öfver en ännu längre skogin i V es t er-

gen möta sin halfbror Harald Sigurdsson, som tillförde ho-
nom Norrsk förstärkning. Om Harald säges (Heimskr. Oroy
d. Hel. Saga c. 207), att han kom öfver Edaskog till Verme-
iand, derifrån öster öfver markerna till Sfithiod, hvarmed på
detta ställe nödvändigt menas Vestmanland. Här sporde han
sig före om K. Olofs lärd, som var väl kunnig i landet, e-
medan han hade tillåtelse att värfva folk. Olof å sin sida
hade dragit genom marker eller skogar, och kom fram i Jern-
baraland (c. 209), hrarest voro byggder (c. 211), i hvilka
han värfvade. Här hann honom hans bror. De skogar Olof
genomgått, voro norra Vestmanlands eller den stora skogen
Långheden> der ej gammal byggd finnes. Den första han
kunde råka, låg på andra sidan i södra Dalarna. Alt Olofs
tåg vidare ej gick genom Herjedalen, utan genom Heising-
land till Jämtland) är tydligt af jemnförelsen med Sverres
resa.

1)	Jfr. Sverres Saga C. 12.

2)	Den kallas så än. Liksom gränseskogen mot Dalarna
llomila-skogen.

3)	Eikis herat. Så Köpenhamnska upplagan.

4)	Molungr. Namnet förmenas vara först taget af Mård-
fångsten. Ty Mård uttalas här Moi. Hulphers p. 267.
Invånarne idka än skinnberedning såsom näring. --
dalarna, till Malung 4); en ort, ät hvilken jagt och
skinnfångst redan gifvit namn och inbyggare. Dei ifrån 5)

5)	Sverres är dermöt tydligen Jernbäraland i österdalar-
na. Först och främst, emedan hans färd gick till Herje-
dalen', för det andra, emedan han ej har rest öfver aamma
orter som Olof d. Helige: ty der Sverre for fram, hade
folket aldrig förr sett och knapt hört talas om någon konung.
Han har således farit tvärt öfver den skog, som ännu skil-
jer Vester- och Österdalarna •, ifrån Malung troligen till
Mora, hvaremellan ännu är skogs- och vinterväg, liksom ock
emellan Mora och Herjedalen. Äfven afstånden slå ungefär
in, om man med rast förstår den gamla så kallade skogsmi-
len, som är föga mer än en half nuvarande Svensk mil. Jern-
beredning och smide af Myrmalm idkades fordom flerstädes
i Dalarna. Jerna socken tyckes deraf ha sitt nan»n. Der,
och äfven i iNäs, förekomma än gamla slaggvarp, som invå-
narne kalla Hedenkrukor, nu täckta med flera tums matjord.
Likaledes i Orsa, i grannskapet af Mora. Sådant kallas ock
Hedningabläster. Tvenne af Garpenbergs grufvor i öster-
bergslagen heta än Hedning» ~grufaorna. Saartsmidet, såsom
paring, drifves der ännu af allmogen i Hedcmora och By
socknar, äfvensom i Lima och Elfdalen af Vester- och öster-
dalarna, der myrjemet ännu ej för lång tid dertill användes.
Myrmalm skall ock finnas i Tuna. Jfr. Hülphers Dalresa.
Äfven Herjedalen har troligen sitt vapen : städ, hammare och
tång, af gammalt myrjern-smide. — Hr Landshöfdhigen JXhta
har meddelat oss följande anmärkningar angående Sverres
låg genom Dalarna, hvilka från en så stoi’ kännare af landet
äga vigt. «Sverre drog öfver en 12 mils skog till Ekeshärad.
Derifrån öfver en annan lika läng skog till Mblungr. Den
skog, bvarigenom vintervägen emellan Malung och Dalby sock-
nar går, kallas ännu tio mils skogen. Ifrån Malung drog Sverre
12 mil till Jernbäraland, och vidare till Härdala härad öfver
en /8 raster läng skog. Sannolikt var Elfdals socken \(M\sx-
dalarna det Jernbäraland, som här menas. Der har af ålder
idkats myrjerns - tillverkning, som ännu i medlet och äfven
mot slutet af sista seklet utgjorde i denna socken, likasom
i Lima, ett allmänt näringsfång. Numera är myrjerns-blås-
ningen kommen ur bruk 5 men ibland Elfdals-karlens binärin-
282

gick färden, under otroliga svårigheter, i sjelfva isloss«
ningen, genom femton raster ödeniark och skog, der de

gar utgör handsmide (af liar, hästskor m. m.) samt ståltråds
dragning och tillverkning af häktor m. m. en af de föi>
nämsta (anmärkt i Järtas Läns-Beskrifn. s. 60. 4:o uppk). 1-
från Elfdals socken torde denna jernlillverkuing hafva blif-
vit spridd till Lima. Qessa tVenne socknar årp i Öster- och
Vesterdalarna de, der jernlillverkning varit och jernsmide än-
jiu är ett allmännare näringsfång. Ifrån Malung gå tvenne vin-
tervägar (utmärkta på Chartan vid HulpheRs resa) till Öster-
dalarna: den ena först efter landsvägen upp till Lima och
derifrån öfver en obebyggd trakt till Evertsbergs Capell (un-
der Elfdals Moderförsamling) och sedan till Elfdals kyrka; —
den andra tji Öje Capell (under Malung) och vidare till Ven-
jans sjö, der den delar sig i tvenne grenar, hvaraf den ena går
ned till Mora kyrka och den andra till Elfdals socken, Efter
Chartprna ar denna väg från Malung till Elf dalen öfver Öje
längre, än den ifrån Malung till Dalby socken öfver den ännu
«åkallade 'llo mils skogen. Den lörra kunde således, i jemn-
förelse med den sednare, sägas vgra 12 mil. — Ifuru den nu
beräknas, känner jag ej ; men den andya grenen ifrån Mora
kyrka till Malung öfver Öje, som jag tvenne gånger’ bereste vin-
tertiden med beställda hästar, upptog sex à 12 timar. —.
Jag vill minnas 8 mil. — Det är sannolikt, alt Sverre tågat å
den öfre grenen af denna väg ilrån Malung öfver Öje till
j^ljdaleu. Denna sistnämnda socken, ehuru den af ålder skall
hört under Mora, är derifrån skild genom en öde skogstrakt
pf 2 à 3 mil. Elfdalskarlen är olik Morakarlen i kropps-
bildning, lynne, seder och språkdialfekt. Man vçt ej, att i
Mora (den fordna moderförsamlingen) idkats jerntillverkning.
Den synes hafva blifvit colonjserad af svedjande jordbrukare,
Dçn liar fält för åkerbruk. Troligen var den vid Sverres
tid någorlunda befolkad. Sverre, spm måste framsmyga sig på
obekanta och modosamma vägar, drog förmodligen ej ned till
Moräsiattcp, omkring Siljan, utan på norra sidan till Elfda-
len genom ödemarkerna. Derifrån går en vinterväg genom
Mora filmmark fill Lillherrdals kyika. Efter Chartan är väl
degs längd joke * gång större, än distancen frän Malung till
283

resande lefde af elg- och fägelkött, som jagten för-
skaffade dem, tills de kommo till Jer nb& raland ; som

Elfdalen. Men det är ej i Sagan bestäm dt, hyarest, inom llar-
dala bärad, Sverre fann någon hviloplats. 1 roligen vai dci!a
land då belolkadt endast omkring Ljusnc-Elfven. Sverre drog
sig väl, för att ej komma Helsingland nära, upp åt Hede.
I sådant fall vore vägen jemnförelsevis ej för högt beraknad
till 18 rasters längd. Månne Jernbäraland betecknar nagon
viss provins? Eller, likasom sedermera Bergslag, hvarje_ sär-
skild trakt, der någon betydligare jerntillverkning (i dessa aldre
tider förmodligen endast myrjernsblåsning) och handsmiden at
sådant jern idkades? - I förra fallet skulle, jemte den nedrade-
len af St. Kopparbergs län, Österdalarna ända upp till Elfdalen
hafva varit begripna under benämning af Jernbäraland. I sednare
fallet hade benämningen varit inskränkt till de socknar, som
haft en allmännare myrjernstillverkning ; och i Osterdalarne
var Elfdals socken en sådan. På Orsa-skogarna skall ock, enl.
Hulphers, finnas myrmalm och lemningar af blaster barna,
fördom hörande till Norrige, har mycken myrmalm, som
såldes till Elfdals-och Lima-boar, så länge de tillverkade myr-
jern. — Folkets beräkning af skogsmil, efter gamla tradi-
tionen, öfverensstämmer ej med distaucerna på Char tor, ifall
skogsmilens längd antages lika med den vanliga vagmilens.
Så räknas, enl. Hülphers, i5 mil från Mora kyrka till lå-
gelsjö finnmark, vid gränsen mot Herjedalenj men ifrån Få-
gelsjö till Svegs kyrka blott 3 mil. Hvad utgjorde fordom
mil och rast! — Jag vill minnas mig hafva hort, att all-
mogen i Dalarna nu räknar for i skogsmil , — mil af vanliga
måttet 18,000 aln. — 1 Burmans afhandling om province-
lagarna (Vitt. Acad. Handl. 6:te delen sid. 287) säges, att '’af-
stånd emellan orter räknades till lands efter Rast, till sjös
efter Viku, som har svarat mot vid pass Svensk mil.»

När man jemnför Elfdalskarlens kropps- och ansigtsbildning
med Morakarlens, och hör den klagande tonen i den förres
uttal af sin särskilda språkdialekt, får man anledning att anse
Elfdals- och Mora-folket vara af olika grenar, ehuru sannolikt
af samma stam; hvilket sednare likheten emellan deras ur-
gamla sprâkdialekfer tyckes bevisa. — Såsom en gissning,
284

här bevisligen är Ös ter dalar na, troligen Mora
Hur såg denna aflägsna, genom Gustaf Vasa sedan s^
namnkunniga byggd ut i tolfte århundradet ? Folket var
hnnu hedniskt, hade aldrig sett en konung i sitt land,
visste knapt, säges det, om en sädan var menniska eller
djur, hade aldrig konunit ur sina skogar till andra men,
niskor. Dock emottogo de Sverre väl och befordrade
honom pa^in väg, som gick, öfter öckpar, skogar, mo-
tas och kärr, stora åar och sjöar, ifrån Jernbäraland aderton

Herjedalen, ochderifrån öfter Jämtland
till Fhrondhem; hvarunder äfventyrarne ofta ej hade
annat till föda än bark och sftf af träden samt bär,
«nder snön. Det var år
1 77, Följande aret for Sverre med en flock af sitt
a To gang "fVer ’Iernb V aland. Bönderne
fällde da bratar emot honom , sade sig ej vara vane vid
slik konungafärd, och ej heller vilja veta deraf. Dock
kom han igenom, och denna gången fram vid Alf t a i
Helsingeland.

Af det nuvarande Svenska Norrland 6) hetto
hela den del, som ligger utmed kusten, från Dal,
bvdkcn fortjenade att närmare undersökas, skulle kunna
fiamstaHas den alt Elfdals- folket härstammar från en äldre
Wiåhanda fore den sista (Odenska) invandringen i Sverige
fastad gren af Asa-stammen, hvilken bliftit trängd mot fjäL
” iaf ftya	grenen. Sagornas berättelse om
moi ka dvargar, som idkade jernsmide, tyckes hanvisa «1+
sådant slägte som Elfdals-folkets livar« /	.. V.a 1™ elt

1	,	® ,	.. *7lU{“5 ropets, in ars kroppsväxt i allmän-
het ai kortare an den öfnga Dal-allmogens och hvars hy är

”arn’3nfe s1^ 1111 en sä^" syd-asiatisk brungulhet, Lm
Zig! names, ^uru ansigtsbddningen i öfrjgt ej liknar dessas
p7 El	folkel hkVal	hafva inverkat
pa titciais tolkets bade kroppsväxt och ansigtsfärg.”

M"ist P- 61 0»“ ««io»« ”“vi-
us disljuguit a Syecia, Ibid,
285

eïfvens utlopp tills upp om Norrbotten, ännu i fem-
tonde århundradet med ett gemensamt namn Hel sin-
geland. I öster närmare fjällen lågo Herjedalen och
Jämtland. Om dessa länders första bebyggande be-
rätta Ko n u nga-s a g o r n a följande: ”Kettil Jämte
het en man, Anund Jarls son af Sparabo i Throndhem.
Han flydde för konung Östen Illrada öster om Kjo-
len; han röjde marker och byggde der, som nu heter
Jämtland. Öster dit ut flydde ock mycket manskap
ur Throndhem för ofrids skull, den tid som Östen Ko-
nung skattlade Thronderne och satte öfver dem sin
hund, som het Saur, till kung. Soneson af Kettil
var Thorer Helsing; efter honom är kalladt Hel sin-
gel and. Der byggde han. Och da Harald Harfager
röjde riket för sig, då stack för honom åter mycket
manskap ut ur landet, Thronder och Naumdöler, och
gjordes då än vidare byggder öster om Jämtland; och
somlige drogo allt genom Helsingeland öster med haf-
vet, och blefvo Svea konung underdånige och drefvo
sin handel på Sverige” 7). Men köpfärden emellan
Jämtland och Norrige satte Konung Hakan Adalstens

7)	Ketill Jamti het rnadr, son Önundar Jarls, or Spa-
rabui i pråndheimi: hann flydifyrir Eysteinni konungi IlJråda
austr um Kjol : hann ruddi markir, oc bygdi £ar sem nu
heitir Jamtaland. Austr fångat flydi oc iiöldi manna or
bråndheimi, fyrir I)eim ofridi; ßviat Eysteinn konungr skatt-
gilldi [îrændi, oc setti par til konung hund sinn, er Saurr
het Sonarson Ketils var Helsingr; vid hann er kennt
Jdelsingialand; J)ar bygdi hann. Enn erflaralldr hinn Hår-
iagri ruddi riki fyrir ser, ^å stucko enn fyrir hönom fiölldi
manna or landi, prændir oc Naumdælir; oc gerdoc £å enn
bygdir austr um Jamtaland ; oc foro sumir allt i Hekingia-
Jand austan frå hafino, oc voro peir lydskylldir undir Svia
konung. Heimskr. Olof d. Heliges Saga c. 147.
286

yosTRK i gång 8). Så utmärkas redan de första Norr-
länningar, såsom tillika handlande. De äro det än-
nu i dag med sin jagt, med sin boskaps-skötsels pro-
ducter. Så oföränderliga äro de förhållanden, som i
länderna snatur grundas. Om He rj ed al en formâtes
ater: Herjulf var Merkisman eller banerförare hos
K. Halfdan Svarte Harald Hårfagers fader, och stod
hos honom i stor gunst. Vid ett gästabud slog han i
vredesmod en annan Hofman så hårdt med ett silfver-
beslaget drickeshorn, att hornet brast och mannen dog.
Derföre maste Herjulp, som af denna gerning fick till-
namnet Hornbrytaren, gå i landsflykt; han blefväl
emottagen hos Konung Erik Emundsson i Sverige, och
var länge hans man. Sluteligen lockade han Konun-
gens syster Ingeborg till älskog, rymde bort med henna
och nedsatte sig i den vilda dalen söder om Jämtland,
som efter honom bief kallad Herjulfs-dal eller Her-
je da len 9). Ännu visar folket i Herjedalen det ställe,
der det flyktade paret skall bott, och den hög, som skall
gömma Herjulfs aska och skatter, vid Herje-ån, fyra mil
vester från Lillherrdals kyrka 10). Ännu veta de att tala

8)	Helsingiar höfpu kaupferdar sinar til Svi|}io|)ar.
Håkan Adalstens Eostres Saga c. 14.

9)	Schöning Norges Hist. 1, 455.

jo) Hulvhirs om Herjedalen s. 43, s. 4/. I Hede socken,
både i Ljung- och Ljusnedalen, finnas äfven ättehögar, som
kallas Godshögar, liedningehögar, och i hvilka silfverfynd
sägas ba blifvit gjorda, 1. c. s, 74. Jämtland har nästan in-
ga ättwhögar (endast i Matmars socken omtalas tvenne af Hiir.-
phers) och en enda runsten på Frösön, efter Ostmader, Gun-
vasts son, som (heter det) lät christna Jontalant (Jämtland).
Xfven Dalarna ha blott haft en enda runsten, fordom vid
asr

fem en hans dotter och fyra söner, af hvilka tvenne
fekola ihjälslagit hvarandra vid en träta om fiske. Tven-
kie Herjulfs söner nämnas sedan såsom Sma-konungar i
Corrige, och en soneson var ibland Islands första bebyg-
gare P. El g-fångst 2) och jagt var i Herjedalen,
kåsom\ Jämtland, nybyggarnes första och länge förnäm-
sta näringsfång. De drefvo med skinnvaror handel pa

Hedemora. At elfva runstenar i Helsingland äro fem rislade
med de så kallade Helsinge-runor.

j)	fioROLFR sun Heriôlfs Hornabriots oc Olåtr broder
hanns và.u Ungar at Upplöndum (Norrska Upplanden).
i)RASi var sun ^oroefs Heriolfs sunar Hornarriots, hann
for al Hordalande til Islands. Landnama, p. 022.

2)	Jämtland forer i sitt vapen en Elg, med Karg for
strupen och Falk på ryggen. Landskapernas vapen , ehuru
till uppkomsten senare, äro, då de utmarka natm Jga ore-
inål, ofta Ppplysaiide för deras gamla näringsfång och for-
hållanden. Älven Geslrikeland forer en Elg 1	ehuru
Ihan tidigast finner dess sigill visa en krönt bröstbild med ett
Gmaändi drickeshorn i handen, med omskrift: Sigillum ccm-
munitatis Gestrikice. Man skulle deraf kunna sluta, att sjelf-
va landet lått detta namn från den tid, då Upsala konungar
der först foro på Gäslning, som var ett af de aldsta satt att
krälva utskylder. Dalarnas äldsta sigill visade en yxa, ett
träd, en ^ochenpZZ, m ed om skrift : Sigillum commumtaUs
Terræ Valekarlarum. Det tappades bort 1 Sten Sture den
äldres tid i finnland, då han der med Dalkarlarne lag emot
Ryssen ; hvarefter Dalarne fmgo sitt nuvarande : tvenne Dal-
pilar i kors (Prostens i liedemora Raeenh anmarkn, 1 1 alm-
lenoks Samlingar Topogr. T. L. IV, p. 87. (Jfr Hadorph till
Dale-lagen). Så ha Nerikes äfven korslagda pilar alseende
nå jagten i dess skogar, Vesfnlanlands tre brinnande berg pa
dess bergverk, Delsingelands bock på dess boskapsskötsel.
Herjedalens Vapen är redan anfördt; och vi fa se, alt alla de
Norrländska låndskapernas ha betydelse, eller aro ialanat
yapeii.
288

Norrige, och voro genoip härkomst och grannskap me4
detta rike förbundne 3). Men öster ut med hafyet,
säger Snorre Sturleson, hade Svearne byggt Helsin^
geland 4); och den första befolkningen har öfverallt
gått ifrån hafvet upp efter flod-dalarna. I Ge strike-
land följde den dels kusten, dels Gafvel-ån (hvaraf
sedermera fiskeläget och staden G ef le 5) fick namn)
till Storsjön 6); omkring hvilkep, särdeles i Ofvan-
sjö och Thorsaker, är byggd från hedenhögs. Från
det egenteliga Helsingeland skiljdes Gestrikeland (och
skiljes än) genom skogen Ödmorden 7), fordom så
stor, att, ehuru redan i fjortonde århundradet en ny
socken på den uppstått 8), den resande likväl måste

3)	Heimskr. 1. c. heir voro af Nordmanna astt
komner.

4)	Helsingialand bygjm Sviar allt hit eystra meb ha-
fino. Heimskr. Håkan Adalst. s. c. i 4.	1

5)	”Det har man af gammal sägen, att här i fordna tider
varit en, Fiskarehamn.’' Relation af Borgmästare och Råd j
Gefle till General Major Dalberg, d. 22 Dec. 16'90. Palm-
schqlds Topogr. T. L. IV, s. 126.

6)	Ej att förblanda med Storsjön i Jämtland.

7)	Kallas Eiskermörk i Kettil Haengs Sagq c. 6. ”Ski-
lur Gestricaland oc Helsingialand j' säges vara tio raster läng
°b d tre raStei bred ’ °Çh SVål att °fverfardas (i11 yfir firdar)

8)	Skog socken i södra Helsingland. var fordom en All—
männings-skog for 6 närgränsande socknar i Helsingland och
Gestrikland, som der hade sina fäbodar. Dessa betesplatser
blefvo genom odling förvandlade till sä kallade Boland, hvij-
ka nagia gafvo at sina barn, under det de sjelfve bebodde
de gamla gårdarna i fdrenämnda socknar. Snart uppstod
Strid emellan nybyggarne och de gamle gårdsägarne, som än-
289

I). Sa långt gick sedermera

nu länge ville tillvälla sig
ehuru dessa redan gått i

gerningar och röfverier,
egentliga landsskillnaden

hviia sig i ett Sälohas midt på skogen 9), troligeil
en inrättning redan från hedniska tiden 10). Liksom alla

g) Omtalas såsom ”Habitatio quædam in Silva ömord i
en arkebiskoplig visitations-tour i Registrum Upsaliense.

gamla gränseskogar vnr äfven denna beryktad för valds-
och Mo rd bäck en het den

ägande rätten till dessa Boland,
arf och blifvit Skatte-hemman ;
hvarpå Nybyggarne begärde att fa bli en egen socken, hvilket
beviljades af Konung Magnus (Eriksson) , då råmärkena be—
' stämdes genom ett dom-bref, gifvet på allmänna tinget å Sö-
dra Högen i Helsingland år 1343. Brefvet förvaras i Mo
kyrka. (Georgu et Justus Dissert, de Helsingia. Ups. 1772).
Man kan anse denna berättelse såsom en historia om odlin-

gars fortgång i Norrland, ja i hela Sverige. Fäbodarne med
deras betesplatser ha öfverallt varit culturens första utposter;
Boland, Nybyggen ha af dem uppstått och blifvit nya eg-
na hemman, som afsöndrat sig från de gamla. Sådan är än-
nu i dag den Norrländska colonisationens gång. Sådant var
ännu förhållandet i det nu så tätt befolkade Trögds Härad i
Upland , uti fjortonde århundradet. Det hade ansenliga all-
männingsskogar och en egen på rim författad lag om dessaa
begagnande , som blef confirmerad af K.. Albheciit ar i36g.
(Hadorbh Bib. till Björköa-rätten). På dessa allmänningar, så-
som på Bast y B agnö och på Lödingen, omtalas att Härads-
männen haft sina fäbodar. Palmschöxjj Topogr. Upland.
T. IV. s. 85.

ro) Hedninge-gorden på gränsen emellan Skogs och Ham-
rångers socknar, omtalas i en gammal berättelse om rågången
mellan Gestrikland och Helsingland. O. Celsius et Alrot Dis-
sert. de Gestricia Ups. 1720. P. I. På chartan finnes annu
vid vägen en gård Skälstugan (Sälstugan) utmärkt.

i)	Skall fått sitt namn af den helige Staffans mord,
hvilken var Helsingarnes Apostel. Kallas nu Tönnebro-aen,
liksom hela skogen Tönnebro-heden.
200

Uplands lag, ôcli Ïïelsînge-lagen begynte 2). Att gemen«
samma graf- och olfer-ställen från hedenhögs varit föré-
nings-pnnkter för de första nybyggarne, visa de gamla be-
nämningarna : Sunnanstigs-högen, högen i Sund-
heden, högeni Nordstigen. Frän den medlema
af dessa högar talade ännu Gustaf Vasa till Helsingar^
ne 3). De anförda namnen utmärkte äfven Upsåla
Ödes gods, efter hvilka Helsingeland fordom indela-
des 4). Helsingelands nordöstra del 5) är troligen den,

2)	Tha kunung ar iwir Mordbäk komiri, tha är han i
laghvardnad i Helsingiä.. Helsinge-Lag B. X fi.

5)	Vid höger i Sundhedi bléf sedan ^o^alla Kungs-
gård, hvaraf ännu synas lemningar. PS den pamla ätte^
högen derstädes^stod Gustaf Vasa, då han uppmanade Hel-
singarne att bista sig och riket emot Christian Tyrann. Til!
åminnelse deraf lät sällskapet prö amico i Gefle år 17/4 upp-
resa på högenen minnesvård af sten, med passande inskrift.

4)	Thässir aru Upsala ödher: Sunnarsti Höghär; Högh-
är i Sundhedi; Höghär a Nordstighi. Hels. L. K. B. Fl. XI.
Indelningen öfverensstämmer med landets trenne största vatten-
system , nämh Bergviken eller nedre Ljusne-elfven , Hellen,
och den så kallade Storsjöns vattendrag i norra Helsingland.
Socknarne omkring det sistnämnda utgjorde den del af lan-
det, som för sin belägenhet norr om en stor skog j Hegstads
socken kallades Nordstigen, hvaraf den väf, som i dessa nord^
liga socknar tillverkas, ännu kallas Nordeinstigs-paf. Fant et
Fuintenberg Diss. de territorio australi Helsingiæ. P. L tips.
1784. Landet från Dellen till Bergviken var Sundheden,
hvilket namn äfven i Helsinge-lagen ft B. Fl. VII tyckes be-
teckna hela det egenteliga Helsjngland. Söder 0.11 Bergviken
tar Sutmarstigen. Flera gamla namn på offer-ställen före-
komma i Helsingland, såsom Horga och Idargbyn i Segerstad
och Forssa Socknar, Offerberget i Undersvik, Ki i.Throne,
Odensäng och /i i Jf usdal. Sådana gamla namn ha ock
Odensala och Thoivalla byar i Brunflo socken i Jämtland^

5)	Neml, Färila, Ljusdals och Bjursåkers socknar m.
291

som Wifvit befolkad med Norrmän från Jämtland och Wer-
jedalen, hvilka öfvergått Jämt-skogen, och äfven här ooh
der framträngt till hafvet. Åkerbruket i Helsingeland«
södra och mediersta del är äldre, än i de bägge nyss-
nämnda landskaper. Men boskaps-skötseln och
jagten, hvartill här fisket i Östersjön kom, med
sjöfågel-fångsten (ty vi Ilgässen äro de äldste
He Is in o-ar) 6\ voro utan tvifvel i början mera tillita-
de närings-medel. Det samma gäller i ännu högre mått
om de ofvanför liggande landskaperna Medelpad och
Ångermanland, i hvilka befolkningen ännu närmare
följt kusten. 1 det förra, beläget vid och emellan de
stora Njurunda- och Indals-elfverna, och som har
deraf sitt namn 7), är den södra eller Njurunda-dalen förr
bebyggd, såsom fornlemningarna visa, än den inre dalen
eller Indals-elfvens område 8). Silk eller strömmings.

Burman (Afhandl. om Provincelagarna, Vitt. Hist, och Ant.
Akad. Handl. T. 6 s. 24g) anser det skiljaktiga i lynne, sed-
vänjor, språk och klädedrägt, hvilket utmärker invånarne i
dessa socknar och äfven en del af Kesterbottningarne, såsom
ett bevis till Norrsk härkomst.

6)	Heising (af Helsi halsband) heter en slags and elle?
vildgås med ring om halsen. (Anas törquata?)

7)	Denna belägenhet har gifvit anledning till namnet
Medelpad. Det utsäges i orten Melpa, hvilket synes blott
vara ett slarfvigt uttal af Midelfva. JUidelJva-land (hvaraE
Mythelpade eller Mithelphade ■> såsom namnet i äldre tider
finnes skrifvet, kan ha uppstått blott genom en öfversedd och
utelemnad abbreviatur) är det mellan elfverna belägna lah-*
det; hvarföre ock landskapets vapen visar två strömmar.

8)	Det södra Medelpad har många ättehögar och äfven
Hünstenar. I Ångermanland förekomtna älven ättehögar ej
sällan uppefter Ån germ an-ån ; men blott en, enda Runsten
omtalas i Nordingrå socken. (HÜLtHERs om Ångermanland s.
112). Det är den sista åt norden.
292

fisket är i Medelpad så gammalt, som S Hangers
namn 9). Lax-fisket 10) idkades af Angermänner-
ne (som betyder Skär-karlar) i synnerhet i den skär-
gård, hvilken Ahgerman-ån, den största af Skandina-
viens elfver, bildar vid sitt utlopp, der Hernösand i
fjortonde århundradet omtalas såsom hamn- och mark-
nads-plats 1). Med inträdet i Vesterbotten ser man
de sista ättohögarna 2). Rösen af hopkastade stenar
äro de enda grafvårdar, som sedan återstå. Elfvernas
namn blifva Lapp sk a 3)* Lax-fisket lockade först

9)	Scwnen f°re,r?vS siU5 1 sftt siSin’ och namnet skrefs
fordom Sillanger. (Asp och Ginberg Diss. de Medelpadia
anhqua et hoperna. Holm. 1734. Ruephers om Medelpad).
Vara aldre anfaquaner härledde namnet af Säll, salis, och
funno har beatorum msulce eller de Saliges öar.	be
tyder vik landtunga skäi^ards-trakt, i allmänhet én trång
bruten belägenhet. Deraf har Ångermanland sitt namn. Näs
Silangn och Nordstigher i Sioboradhi (nu Säbro socken i
Ångermanland) namnas såsom gamla Upsala öden i Helsin-
ge-lagen K. B. FL XI.	ne Sln

jo) Ångermanland förer tre laxar i sitt vapen.

1)	Portus quidam dictus Hernösundh Parochiæ Hernb
jn Angermannia. Diplom af i374 hos Peringskjoed Monu-
menta per Tiundiam p. 4. Af Hernösund har blifvit Her-
nösand. Alla nuvarande Norrländska städer utmed Bottniska
viken, ha varit gamla Birkarle-hamnar Och fiskelägen vid
flodernas utlopp.	°

2)	I Umeå socken vid Klabböle by skola finnas ättehö-
gar. Hülphers om Vesterbotten s. 291 och Nordins anmärk-
ning ibid.

3)	Sa Ume-Lule - Pile Rane - Kalix - ^bm^-elfver. På
lappska.• Ubme-äno (af Vueme skog och dno elf), Lule^dno
(Öster-elfven), Pitoma-dno (kan betyda den förbudna eller
heliga elfven, af Pjettom förbud), Rauna^dno (Ren-elfven, af
Radn Ren-kalf eller Rddno ung Ren-ko)3 Kalas-äno (af det
293

Norrmän öfver fjällen till dessa elfvers utlopp, vår- och
sommartiden. En och annan satte sig qvar öfver vin-
tern 4). Nybyggarne öktes med uppflyttande Svenskar ,
och Lapparne drefvos från hafs-stranden. I förra hälf-
ten af fjortonde århundradet hade den sålunda upptagna
byggden uppstigit till Sk el dep th (på Lappska S il dut,
forss), nu Skellefteå. Der ofvanför var då ännu lapp-
mark och ödemark, ehuru de så kallade Birkarlar
eller handelsbönder besökte dessa öfre trakter, i syn-
nerhet Torneå, för fisket och handeln med Lapparne:
hvadan Arkebiskopparne i Upsala på denna tid utsträckte
det under sitt stift hörande Ilelsingelands namn in i

Finska Kala, fisk, eller det Lappska Kala, vad). Torne gamla
fiskeläge, och nu mera stad, synes fått sitt namn af ett der
uppbygdt Torrt', hvadan staden ock förer ett sådant i sitt va-
pen. lorn heter Torne på Lappska, och är förmodligen länt
af Svenskan. Elfven kalla Lapparne Tome-ano, Såsom ett
eget exempel af presterlig uppfinning kan anföras, att Calix
socken förer en kalk i vapnet, för likheten af namnet; ehuru
delta ostridigt är af förr anförda Lappska eller Finska ur-
sprung.

4)	Nordin, anmärkning till Hölfhbrs om Vesterbotten s.
276. Not. d. Hela landet kring den öfre Bottniska viken
kallades fordom, liksom viken sjelf, Norrabntn, Norrebottn.
Landet på östra sidan het Öster-florrebotln (Diplom af 1470
Åbo Tidn. Bihang för 1786 s. 74); på vestra Kenter-Nortbotin
eller ock Öster-' och Vesterbotten. I ett Diplom af 132g (1.
c.) kallas Österbotten Öster Norrlandla, Ordet Botn kan li-
kaså väl vara af Lappskt, som Svenskt ursprung. Botn be-
tyder i vårt gamla språk det inre af en hafsvik i motsats
mot dess mynning (Jfr. Ihre Gloss.), Men Wuodn betyder på
Lappska vik, och Lapparne kalla ännu Corrige så för dess
många hafsvikar, Bottniska viken nämnes i Fundin Noregur
för Helsingiabotn.

Svea XHl: n.	20.
294

Finnland och till Ülo-elf i Österbotten 5). Ända till
Lmea-elf och något deiöfver, finner nian således byggd
från hedenhögs utefter Bottniska viken och dess floder.
Dock varade Hedna-åldern hår också i allmänhet längre.

O

5)	Med Vesterbotten begynner den extrema pars Hel-*
singice versus aquilonem, som omtalas i Drotset Knut Johans-
sons bref af år 1328 (ap. Peringskjöld 1. c. p. 5) och hvar-
om säges, att den sträcker sig till Ulo-elf och träsk (quæ ad
anmem dictum Ulo et stagnum Ulothräsk usque protenditnr).
1 detta bref, som utgafs 1328 pâ en stämma i lelje emellan
llelsingarne â ena sidan och Hirkarlarne â den andra (in
parlamento Telgis habito inter Jlelsingos ex una parte et
Birkarlaboa exaltera parte), stadgas, att de Vybyggare, som
af Konungens embetsman (per officialem regis nosiri) i det
nämnda yttersta Helsingeland (Vesterbotten och en del af Öster-
botten) hade fatt boningsplatser sig anvisade, antingen de
voro Birkarlar eller ej (sive Birkarla fuerint sive alii), skulle
tills vidare vara skattfrie ; desslikes att ingen skulle hindra
de kringvandrande skogs-menniskor, som kallas Lappar (homi-
nes silvestres et vagos vulgo dictos Lappo'), i deras jagt, ej
heller förenämnde Birkarlar i deras resor till och från Lap-
parne. Skattfriheten gällde blott de Nybyggare, som voro un-
der Konungens ämbetsman: ty Ärkebiskop Olof Björnsson i
Upsala hade förut fått förläning på tredjedelen af land och
aar mellan Skeldepth (Skellefteå) och Vlo, för alt låta bebos
och uppbrukas; och 132/ hade en delning skett emel an
Kronan och honom, i följe hvaraf ÄrkeBiskopen på sin tre-
djedel kunde låta uppbära inkomsten af åar och länder. Är-
kebiskopen upplät sedan en del af landet åt Drotset Nils
Ambjörnsson; hvilketses af K. Magni Erikssons confirmation och
fastebref för nämnde Herre af år 1335 på Pile ä och den
ödesmark i Helsingland, som han med Ärke-Biskop Olofs
tillstånd och med stor kostnad hade låtit upptaga och be-
bygga (Pekingskjöld I. c. p. 2. s. 144). Man ser af allt
detta, att Colonisationen först vid denna tid hade börjat i
dessa orter. — Till minne af de äldre invånarnes näringsfång,
förer Vesterbotten en Ren i sitt vapen.
295

Det nordligaste Skandinavien het Finh mar-
ken. —■ Denna var enligt de gamle ”ett storli-
gen vidsträckt land, som i vester * norr och öster om
sig hade hafvet med mänga stora fjärdar, i det inre
vida fjällbygder och dalar och förfärligen stora vatten *
och utmed vattnen stora skogs-sträckningar, och ända>*
långs ödemarken de stora fjällen som kallas Kölar-
n a 6).” Finnmarken började (i nionde århundradet) of-
van om det Norrska Halogaland och sträckte sig tvärt
Öfver till Hvita hafvet; och på denna sida nära lika
långt i söder, som Halogaland på andra, eller till
sextiondefemte graden. Af Finnmarkens vilda invånare
togo Norrmännen skatt, tills Svenske Nybyggarne blefvo
nog talrike att i Sveriges Lappmarker följa exemplet.
Sådant kallades Finnskatt, Finnfärd och F i n n-
köp. Om dessa förhållanden, om landets utseende,
om en forntida nordisk Nybyggares lefnadssätt och äf-
ventyr, derom äga vi gamla berättelser. Vi anföra dent
äldsta, som tillika innehåller den första beskrifningeti
på en resa från H al o ga la nd kring Nord cap och till
D vinas utlopp i Hvita hafvet 7). Norrmannen Ottar (som
hade lemnat Norrige omkring år 870) sade till sin Her-
re Konung Alfred i England, att han bodde nordligast
af alla Norrmän vid Vestersjön eller Vesterhafvet, meti
att landet sträckte sig mycket längre mot norr ; dock
var här alltsammans öde, undantagande att Finnar pä
några få ställen tidtals uppehöllo sig, om vintern för jag-
ten , och om sommarn för fisket. — En gång ha-
de han velat utröna, huru långt landet sträckte sig å t
norr, och om någon menniska bodde norr om denna

6)	Egils Saga c. 14.

y) Ottabs och Ulf^tenJs Reseberättelser.
296

ödemark. Da for han norr ut med landet, och hade un-
der hela vägen det öde landet på styrbord Çtill höger)
och öppna hafvet på babord (till ven ster), tills han efter
tre dagar korn så långt nordligt, som Hvalfiskfängrarne
någonsin plägade fara. Men han seglade ännu ytterli-
gare i norr tre dagar; då böjde . sig landet med hafvet
mot öster; hvarföre han här måste vänta på nordvest-
lig vind, och seglade sedan öster ut med landet i fyra
dagar. Derpå måste han vänta på full nordanvind, ty
landet och hafvet böjde sig här åt söder; och han se-
glade i denna rigtning ut med landet i fem dagar, tills
han och hans följeslagare kommo till en stor fiod.
På andra sidan sags hela landet bebyggdt; och var det-
ta det första bebodda land, som de hade träffat sedan
de foro hemifrån, ty hela den mellanliggande kusten var
öde; och man såg der endast några jägare, fogelfängare
och fiskare, hvilka alle voro Finnar, och sådant var äf-
ven förhållandet i T er fin names ödemark. Men
vid den stora floden bodde Bjarmerne i ett ganska
väl bebyggdt land. Ottar vågade ej der landstiga,
men Bjarmer kommo hos honom om bord. Han tyckte
att deras språk liknade Fin names (hvilket han så-
ledes har förstått), och Bjarmerne berättade för honom
mycket så väl om deras eget, som om kringliggande
land; men han visste ej hvad deraf var sannt, då han ej
sjeH sett det. Lockad af lusten att betrakta landet, drog
han likväl förnämligast dit för hvalrossarnes skull,
ty desse ha ganska ädelt ben i sina tänder (af hvilka
han gaf nagra till K. Alfred). Deras hud är äfven
mycket god till skeppståg; och är denne hval mycket
mindre än andra hvalar, och ej längre än sju alnar.
Men i Ottars eget land var den bästa Hvalfiskfångst.
Der finnas hvalar af fyrtiåtta alnars längd, och de stör-
ste äro femtio alnar långa. Af dessa berättade han, att
297

han med sex skepp dödat sextio på två dagar. Han
var en ganska förmögen man på de slags ägodelar, soin
utgöra den ortens rikedom, nämligen på vilda djur,
som kallas Renar. Då han besökte Kungen, ägde han
sexhundra tama oköpta renar, och ibland dem sex lock-
renar, hvilka äro ganska dyra hos Finnarna, eme-
dan de med dem fånga de vilda renarna. Han var i-
bland de yppersta män i sitt land, dock hade han ej
mer än tjugu kor, tjugu får och tjugu svin ; det lilla
han plöjde, plöjde han med hästar. Men deras förnäm-
sta förmögenhet der i landet består i den skatt Fin-
narne betala dem. Den utgår i djurs-skinn och fågel-
fjäder , hvalfisk-ben, och skeppståg, som tillverkas af
hvalarnes hud eller ock af skälskinn. Hvar och en be-
talar efter sin förmögenhet; de förnämste erlägga femton
mårdskinn, fem renshudar, ett björnskinn, tio säckar
fjäder, dessutom en björnskinns- eller utterskinns-tröja,
samt tvenne skeppståg, det ena af hvalross-hud, det an-
dra af skälskinn.” Sätter man Lax-fisket och Skälfångsten
i stället för Hvalfisk-fanget, så ser man i denna beskrif-
ning äfven den forntida Norrlands-bonden vid Bottniska
viken, hans lefnadssätt, näringsfång och förhållande till
Lapparna. Norrske Konungarne tillegnade sig från Hv-
RALD Harfageks tid uteslutande skatten och handeln i
Finnmarken, och fortforo att efter sjösidan upprätthålla
dessa anspråk. Smör och fläsk funno i synnerhet i
Finnmarken en begärlig afsättning. Bjarmerne voro
ett Finskt folk och, såsom det synes, bildadt mer än sina
stamförvandter. Beskrifningen på deras land visar od-
ling och åkerbruk. Det gamla Bjarmaland sträckte sig
från Dvina till Volga och Karna, och hade en vidsträckt
handels-gemenskap. Buchariska karavaner ditförde Ori~
entens varor. En Bjarmalands-färd ansågs i Norden för
ett särdeles riktande företag, dels genom handel (man
tillbylte sig sablar, biifvérskinn och gråverk), dels genom
plundring; ty handelsresan var ofta tillika vikingsfärd.
Vid Dvinas utlopp var i en stor skog detta folks hel-
gedom. Gudomligheten het Ju mal a (ännu Guds namn
hos Finnar och Lappar). Hans bild hade på knäet en
stor silfverskål full med silfverpenningar, och ett dyrbart
smycke om halsen. Här var tillika begrafningsplats, och
mycket guld och silfver i högarne och mullen ; ty med
rike män begrafdes en del af deras lösören. Omkring
helgedomen var en skidgård med en läst dörr, och sex.
man höllo skiftevis vakt hvarje natt -—Flera Finska
folk uppträda dessutom i de gamla nordiska under-
rättelserna. Ett infall af Kurer och Qvener i Sve-
rige omtalas redan i K. Sigurd Rings tid, och de
sistnämnde voro tillika med Lapparne våra förfäders gran-
nar äfven i det nuvarande Svenska Norrland. ”S v e-
arne, heter det i nionde århundradet, hafva nordan om
sig på andra sidan öcknen Q ve nia nd, och i nordvest
Skridfin narne, och i vester Norrmännen 8)”. Men
Skridfinnar och Qvener voro i dessa nordliga trakter
blandade med hvarandra; ty Qvenland säges ock ligga
i bredd med Norriges norra del, och Qvenerne ströfva
till Norrska gränsen och derutöfver. De bära sina små lätta
båtar öfver land in i de stora sjöarne, som äro emellan
fjällen, och härja sålunda in på Norrmännen, hvilka å-
ter stundom härja på dem. Dock söka de äfven
Norrmännens hjelp emot egna fiender. Af Thorolf, Ha-
rald Hårfagers sysloman öfver Finnskatten, begärde (om-
kring år 877)Faravid, Qvenernas konung, genom sände-
bud hjelp emot Karelerne, som hade härjat hans land;
och erhöll den emot löfte, att Thorolf skulle ha lika

8)	K. Arfred i Inltdningcu till O i tars oçh Ulfsteks
Heseberättelser,
299

stor del i bytet, som konungen. Men det var lag bos
Quenerna, att Konungen skulle hafva tredjedelen af by-
tet; och dessutom utan byte så mycket bäfver- sobel-
och grå-skinn, som han ville undantaga. Thorolf drog
Öster i Qvenland: han hade 100, Konungen 300 man.
De tågade gemensamt till öfra Finnmarken, träffade och
slogo Karelerna på fjällen, och vunno ett ganska rikt
byte. Derpå återvände Thorolf till Qvenland, gick öf-
ter Kölen och kom in i Norrige vid V ef sen i Halo-
galand. Denne mäktige Halogaländare, tillika en djerf
viking, drog redan fördel af Lofoddens rika fiske-
rier, lät fånga stockfisk vid Våge, och idkade sill-
fiske 9). Huru vidt namnet Qvener engång gått,
skönjes deraf, att hela det norra hafvet kallas Qvener-
sjön och hela Finnland Qvenland 10). Dock förekom-
mer Qvenland äfven i en inskränktare bemärkelse. Det
säges då ligga emellan Helsingeland och Finnland 1), och
iunefattade i denna senare bemärkelse hela Bottenlandet
eller det inre kustlandet på båda sidor om Bottniska vi-
ken, tills Svenske nybyggare utträngde Quenerna

i Vesterbotten, sedan till en del äfven i ÖsierbeL ,
hvars finska namn, äfvensom det tillgränsande Kajana
än i dog påminner om de gamla Qvener eller Kvai-
ner. Dels i krig, dels i förbund med Qvenerna upp-
träda K a re lerne, ett vildt, krigiskt, på sjöröfveri be-

g) ’’Haun hafdi men i skreidfiski i Vâgum , en surna i
sjlUiski.” Egils Saga c. 17.

10) K. Alfred, Fimdin ^oregur, och A o km af Bremen,
som sätter Estland nära till siu terra fœminarum (terræ
foeminarnm proxima narratur). De situ Dan. c. 224.

1)	Austr frå Naumadal er Jamtaland ok Kvenland.
ok Finland, Kirialand, en Finnmörk liggr fyrir ofan
•hessi öll lönd. Egils Saga c. 14.
300

gif vet, af boskapsskötsel och jagt föröfrigt lefvande
folk, sprich frän inre Finska viken (som af dem äfven
kallasKyriala-bott n), genom Östra Finnland ända till
yttersta Finnmarken 2), men äfven strofvande in i Sven-
ska Norrland, der ännu omkring 1350 en Svensk Ärke-
Biskop döpte tjngn Lappar och Kareler från Kemi
och Si mo, i ett stort kar vid Tornea 3). På södra si-
dan om Finska viken möta E sterne. Namnet, taget
af den ostliga belägenheten mot Skandinavien, omfat-
tade fordom hela landet från Weich sein 4) till Finska vi-
ken, och på olika tider olika folkslag, Göter, Finnar,
Letter; tills det stadnade på den Finska stam, som än-
nu bär det, och som sträckte sig i äldre tider genom
Kurland ända in i Preussen 5). Med detta gamla Est-
land sätta våra fornsagor tidigt Svenskarna i gemen-
skap. Genom Estland gick K. Svegders tåg, då han i
östern ville uppsöka Oden den gamle. I Estland härja-
de K. Yngvar och blef slagen af Esternes här, och Sven-
skame uppreste hans hög på sjöstranden , ”pä del Ö-

2)	Kusten af Ryska Lappland kallades fordom Karéla-
&traud, alven Tre, och Trenäs, hvadan namnet Trejinnar
eller 7 erfinnar.

3)	Dominus Hemingus ArchiEpiscopus protunc baptiza-
vit in Torni circa vigin ti personas, tam de Lapponitms quam
etiam de Karelis, habitantibus in XJloaa, Kim et Sim. Ett
Notarii Publici Betyg af år 13/4. Peringskjöld Mouum. per
Timidiam p. 4.

4)	Ännu i nionde århundradet gick Estland till Weichsel.
Ottars och Ulfstens Reseberättelser.

5)	Trumman. Untersuch, über die alle Gesch. einiger
Nord. Völker s. 18—20. ’’Noch jetzt triflt mau so woh^in
Kurland als in Scmgallen beträchtliche Ueberreste dieser alten
Finnischen Einwohner an.” Ibid.
301

stersjöns böljor matte qväda hafs-sången Svensk Konung
till förnöjelse.” Dä Svenska makten upphör att för des-
sa trakter vara fruktansvärd, oroa Ester, i förening med
sina stamförvandter Kurer 6) och Ka re 1er 7), såsom
sjöröfvare Sveriges kuster.

Dessa äro de Finska folk, som redan från hed-
niska tiden i Norden omtalas. Ännu ett finnes, en gren
af Esterna, desåkallade T a ve st er eller Tavaster 8),
hvilka först sednare hos Svenskarne uppträda under detta
namn, ehuru ingalunda yngre i Finnland än sina stam-
förvandter. Allt visar tvärtöm, att Tavasterne här voro
sjelfva hufvudfolket. De innehade den sydligaste, frukt-
baraste delen af landet 9), der åkerbruket först blef in-

6)	Permisti Estonibus Chori. Saxo L. XIV, p. 32g.

7)	Jlr Porthan, Paul Juust. Chron. p. 4g—5o.

8)	Ointalas törst under detta namn i Pafven Gregorii g:s
bulla af den g Dec. 1237. Namnet skrifves här Eaoesti, äf-
vensom i stora Rimkrönikan ofta 'Eauester, hvari folk-
namnet Ester utan tvifvel ligger. Första stafvelsen rIav är
svårare att förklara. Troligen är likväl delta en öfversätt-
ning af Tavastlands inhemska namn Häme^ hvilket kommer
af	i Estniska språket vat, fuktig, kärr-artad. Sam-
ma begrepp ligger i det Isländska pd (läs 1'hau), hvilket ej
blott betyder rlö, utan äfven en upptöad, träskaktig mark.
Minnesmärken efter både Esters och Eavesters sjörölveri fin-
nas i- Södermanland, såsom Estaskär, Estaklippa, samt
'1'avesta skans (den sista i Skÿllinge socken). I Ryska krö-
nikor nämnas Tavasterne vid år io42, men under nam-
net Jämer-, som blott är det Ryska uttalet af deras in-
hemska namn Häme.

9)	Alt det egentliga Finnland med lavastland (och senare
äfven en del af Österbotten), med ett ord det södra och ve-
302

hemskt, och hvmilïân det med steg så sena, att
man kan följa dem, spridt sig (ill norra och östra Finn-
land 10> De ha ölver zlland och Roslagen med Sven-
skarne tidigast plägat gemenskap, och deras land är
det, som företrädesvis hette Finnian d; i motsats mot den
vildare Finnmarken, som bevisligen en gång gått län-
gre ned, än några sagor omtala, och ända till öf-
re Tavastland 1). Detta det södra Finnlands folk, som
till någon del i odling synes höjdt öfver sina staniför-
vandter Kareler och Qvener, förekommer under ingen
egen benämning i Norden under hedendomen; ehuru det
sjelft har en sådan. Det har af våra förfäder blifvit ut-
märkt genom det allmänna namnet Finnar, och det är
åtminstone i sina närvarande hemvister så gammalt som

stra Finnland, blifvit bebo dt af samma Finska stam (den Ta-
vastiska) skild från Savolaxare och Kareler, visar älven Dia-
lecten. — Porthan ad Paul. Juust. sidd. 87-88. —

10)	Porthan 1. c. p. 314.

1)	"Lappr ing ar ne eller lösa stenar satte i en ring, hvar-.
af skogarne i en stor del af öfre Finnland äro fulla, äro tyde-
liga spär dertill, hvarest Lappar förr bott. Ty stenarne äro
satte i en ring på lika sätt, som Lappen brukar i sin Kala
eller Tjäll, der han har sin eldstad, hvaroinkring han och
hans hushåll sitta och ligga. Sådane ringar fumas nu till öf-
verflöd i Orihwesi och Here nästgränsande socknar upp al
norr ; men härifrån längre åt söder finnas de intet. Detta
tyckes vara ett tydligt bevis derpå, att det fordna Lappland
eller Skritefinnia sträckt sig ända hit intill, och att här varit
gränsen, der det af åkerbrukare bebodda landet eller fordna
Tavastland börjat taga vid.” Lrncquist om Lapparnes ford-
na hemvister i Finnland, i Åbo Tidningar för ^r 1778 s. 14a—,
143. — Man kan dessutom, såsom redan blifvit anmärkt, hi-
storiskt följa åkerbrukets utbredande ifrån ncdra Tavastland
upp åt. —
303

nagra nordiska minnen. Namnet l innar var af ålder, ocli
är ännu, gemensamt för en stor iolkslägt i Norden; in-
nefatiande ej blott flera numera egentligen sa kallade
Finska stammar, utan äfven Lapparna, hvilka af Norr-
män och Isländare kallas Finnar. Mange lia påstått, att
namnet ursprungligen blott tillhör Lapparna. 1 iedan
Taciti Finnar skola vara endast Lappar ; Islåndares och
Norrmans Finnar i sjelfva Skandinavien skola vara en-
dast Lappar. Blott genom en förvexling skall namnet
öfvergått på de öfriga äfven sa kallade ünska folkslag
i det' egentliga Finnland, hvilket inom Historiens syn-
krets flera gånger skall ha ombytt invanare; ehuru de
gamla underrättelserna ingenting veta derom, allt i-
från den tid. då Finnlands redan i de äldsta sagoljuden
hörda namn blef för våra förfäder bekant 2). Har en så-
dan förvexling skett, så äro åtminstone nationerna sjelf-

2)	Finnland skall nämligen först lia varit bebodt af Jotar
(hvilka nian vill göra till de äldsta Göter i borden), sedan
al Lappar, så af de nuvarande Finnar. Enligt Schöning ha
desse äldste Göter eller Jotar först bosatt sig i den yttersta
Norden och Finnmarken, och derifrån spridt sig öfver det
öfriga Skandinavien. Han ursäktar vara förfäder på ett eget
sätt för detta val af boningsplatser. Ty, säger han, ”hvor
usle, hvor kolde, hvor öde og skræksomme end desse Steder
kunne synes for Folk af vor nuværende Opdragelse kunne
de dog meget vel bave været anstændige for Folk af den æld-
ste Jotiske Smag.” Norg. Hist. I: 16. Hr Arwidsson (i sin
omarbetning af Runs om Finnland och dess mneaanare') är ock
af den tanken, att Göter bebott Finnland tills efter K. Agnis
tid, då först Finnarne skola kommit dit. Men att finnlands äldre
Götiska befolkning, fördrifven af Finnarne, kastat sig på Sve-
rige, — är en revolution, hvarom de gamla underrättelserna
intet veta, och som i sig sjelf är föga rimlig, då just
tvärtom ett utsträckande af Skandinavernes välde öfver Fin-
ska kusterna och till Ryssland i gamla dagar är bevisligt.
304

va ej utan skuld. Ännu i dag kalla sig både Fin.
nar och Lappar med s anima nationella benämning Su-
ome, Same, ett ord som egentligen betyder Moras
3). Det gamla Ryska S s u m är samma ord, och läm-
pas likaledes både på Lappar och Finnar 4). Det Ger-
maniska Fen ni redan hos Tacitus, det Skandinaviska
Finnar, är blott en öfversättning som uttrycker samma
begrepp; hvilket dessutom återvänder i flera Finska folk-
slags egna benämningar 5), visar naturen af deras för-
sta boningsplatser och gäller ännu om dem till en stor

1 olknamnet är således verkligen gemensamt.
Det tillhör äfven af alder det nordliga Europa. Att
Tacitus (enligt våra begrepp) sätter sina Finnar ungefär
i det nu varande Lithauen, Ptolemaeus vid Weich-

3)	Fenn i vart gamla språk, jfr I Del. s. 415.

4)	Lehrberg (Untersuch, zur ait. Gesch. Russlands, s. 223
jfi 212). Ingen kan föröfrigt ha gjort en enkel sak krång-
ligare, än denne eljest förtjente författare. Lapparne skola öf-
versatt det Skandinaviska Fenn med det Finska Suomi och
gjoit detta (uttaladt Same^ till sitt eget namn; men när Fin-
narne fingo höra detta, ha de tagit ordet af Lapparne och
gjort det till sin egen benämning. Detta är ungefär hufvud-
summan af hvad Lehrberg 1. c. s. s. 210, 211, 212 anför.

5)	Suomi (hvaraf det Lappska Same, blott är ett annat
uttal) betyder både Finnland och Finne. — Suomi är en förkort-
ning af Suomenmaa, och detta åter af Suomiehenmaa; efter
orden, kärr-inbyggarnes land-, af Äwokärr, miesi {^^N.mtehen}
man, ochmaa land. Runs Finnland och dess invånare, omar-
betadt af A. J. Arwidsson. Stm 1827. 2 D. s. 1. Häraf kalla
sig Finnlands Finnar för Suomalaiset, Esterne Somelassed, Lap-
parne Sabmelads. Samma begrepp ligger i Kainulaiset (jfr
Svea R. H. I D. p. 421), såsom Finnarne i Kajana, och Hä-
melaiset , såsom Tavasterne kalla sig. Karelernes inhemska
namn Karjalaiset kommer af Katja boskap, hvadan Kar jai-
'nen herde.
305

sein , ingendera ännu vid Sydostliga Östersjökusten — der
man senare träffar dem, dâ de Götiska folk, som tidigast
innehade dessa kustländer, anträdt det stora tåget åt sö-
dern— detta hindrar ingalunda, att ej på sidan af dessa
folk Finnar kunnat sträcka sig ända till den yttersta
Norden 6) ; ty hela det Nordöstliga Europa fanns ej för
Romrarna, och äfven de sägner, som nått dem om dess
invånare, omsätta de allt för sydligt. Med ökad jord-
kunskap hos de gamle, framträda också deras Finnar
nordligare, såsom inbyggare i Procopii Thule, i Jorda-
nes’ Scan z i a, och hos den sednare fördelta i flera
stammar. — Att i gamla tider bestämdt åtskilja Lappar
och Finnar, när endast det sednare allmänna namnet bru-
kas, är derföre svårt, ej blott genom underrättelsernas
ofullständighet, utan genom sakens natur; i synnerhet
då här tillika är fråga om folkslag, hvilkas forntid ej
äger någon annan historia än deras grannars. Väd-
jar man till det närvarande, så synes visserligen skill-
naden sfor. Finnarne vilja ännu ej vidkännas den
Lappska slägtskapen. Lapparne räkna den Finska sig
till heder. Alla, som i det nordliga Skandinavien sjelf-
ve lefvat bland Lappar och Finnar, ha äfven emottagit
ett lifligt intryck af båda folkslagens stora både physi-
ska och moraliska olikhet; och detta bör erhålla all

6)	Detta erkänna ock just de, hvilke, såsom Porthan
(jfr Paul Juust. Chron. p. 8o) på en gång göra Lapparna till
Finnlands och det nordliga Skandinaviens äldsta invånare, ,och
likväl anse Taciti JEenni blott för Lappar. Att Taciti ut-
tryck ’’mira feritas,’’ ’’fœda paupertas’’ o. s. v. endast skulle
kunna passa på de vilda Lapparna, är ett svagt inkast;
då allt hvad man föröfrigt vet om hela den gamla Finska
stammen, bekräftar, att den stod på en lägre cultur-grad än
de Germaner Tacitus beskrifver ; och något annat ville han
väl ej med målningen af sina Finnar säga.
den tigt det förtjenar; ehuru å andra sidan språ-
kens erkända obestridliga förvandtskap visar, att bägge
höra till samma hnfvudstam. En besynnerlie blandnin«
af envishet, misstänksamhet och barnsliga affekter ut-
märker Lappen. Ett bestämdt, kraftfullt väsende, en
ofta dyster allvarsamhet Finnen. En man vid sina
ord och en oxe vid sina horn, är ett Finskt ord»
språk 7). Finnens kraft har emottagit odlingen. Sved-
jandet, som man kunde kalla ett slags nomadiskt
åkerbruk, synes af ålder hos honom inhemskt 8). —“
Fjäll-Lappen har deremot sin rot så djupt i den urgamla
vildheten , att han är ett för culturen bortdöende folk,
oaktadt Christendomen och en faderlig regerings omsor-
ger. Likväl finnas öfvergångar emellan bådas tillstånd.
De gamle Qvener och Kareler ha äfven i skogarna lef-
vat på Lapparnes vis, mest af jagten ; hvarföre Ra ha,
skinn, ännu både i Lappska och Finska språken tillika
betyder det förnämsta värde-öre eller penningar. — Finnar
i det inre Österbotten och Kajana förde med sina renar

7)	Runs Finnland m. m. omarbetadt af Arwibssom.

8)	Så äfven hos Lithauei'ne ehuru ett al de senast ci-
viliserade Europeiska folk. ’’Vor wenig mehr als 3oo Jahren
war in Lithauen mehr als die Hälfte des jetzt urbar gemach-
ten und ebenen Landes mit Waldungen bedeckt, und nicht
nur daraus, sondern auch aus alten Schriftstellern kann
man schliessen, wie es hier in noch älteren Zeiten mag aus-
gesehen haben. Die Letten und die Lilhaner fahren noch
nach ihrer uralten Gewohnheit fort Röhdnngeli 211 machen, und
hauen last alle Jahre, mitten im Sofnmer, die Wälder nie-
der, um dadurch die Erde zu schwenden und in dem Brenn-
lande zu säen.” Thunman 1. c. p. 68. Ett sådant Svedje-
land kallas Lada eller Lalct, och Thunman härleder deräf
sjdfva folknamnet Lal^i (Leiter, Litauer).
307

for 150 år tillbaka ett nästan Lappskt lefnadssätl 9).
Så kallade Fiskare-lappar, ofta af Finsk härkemst,
finnas ännu i Kemi Lappmark 10). Blir Lappen nagon
gång nybyggare och brukar jorden, så kallar han sig sjell
Finne, kläder sig, lefver såsom en linne, ja öfvergår
äfven lätt till Finska språket, om han lefver bland fin-
ska nybyggare 1). Namnet Lappar höres inom Skan-
dinavien först i tolfte århundradet, synes utgånget fran
Finnarne sjelfve, och är troligen äldst på andra sidan
om Östersjön. Lappar, såsom ett gränsfolk, hvilket
ock ordet betyder 2), ha ibland Finnar och utmed Fin-
nar engång funnits så tydligt som i Estland, sedermera
i Finnland, ifrån det inre af Finska viken 3), till Is-

g) Se Johan Cajani beskrifning om Visitationen i Palda-
mo socken ar 1663. Åbo Tidningar lör 1777» s* 127*

10) I Utsjoki: Wahlenberg om Kemi Lappmark s. 25.

1)	Högström Beskrifning öfver de till Sveriges krona
lydande Lappmarker, c. 2. $. 5. anlör delta; och vi meddela
det, för att deröfver framkalla kännares yttranden. Lappskan
har ett eget ord för en slags medel-dialect af Finska och
Lappska språken. Att blanda bägge tillhopa, kallas Suomaste».
Finska språkets inhemska namn är Suomenkieli} Lappskans
Samekiel.

2)	Af det Finska Loppu finis, eXtremitas. FoRnaeüs,
Scheffer och äfven Lehrberg anse denna härledning för san-
nolik. I Lappskan betyder Lapp, Lappa, klyila, hala (tio-
ligen samma ord med det föregående), och LappOl boittap-
pas, förloras. Lapparne vilja, sâsoln bekant, ej vidkännas
detta namn, men höra sig gerna kallas Finnar.

3)	En Frovincia extrema, som kallas l.appegunda, omta-
las af Rigiske missionärer i Estland år 1220. (jfr Svea R.
II. I. D. p. 417 n* ^)a Ln bulla al Gregorius IX af ar 12.?o
förbjuder alt tillföra hedningarne i Rareha, Jngria, Lappia
et Vatlanåia vapen, på det de må afslå han sina grymhe-
308

liafvet. Från det Öfre Finland äro de, i synnerhet af
Tavaster na, i ännu ej aflägsna tider utträngde; och
detta är den fördrifning ur Finnland, som Lapparne
sjelfve minnas 4). I det nordliga Skandinavien finna vi
dem åter blandade med andra Finnar, ehuru äfven dem
underlägsne. Bland Finnmarkens invånare räknas uttryc-
keligen flera slags ”Finnar samt Lappar,Kareler;”5)
och man ser häraf, att Finska namnet nyttjas än i vid-
sträcktare, än åter uti inskränktare bemärkelse. Nedan-
för Finnmarken var Qvenland, der de Finske Kajaner el-
ler Qvener ströfvade; men äfven ibland dem och på si-
dan om dem träffas Lappar; ty Lapparne sätta sig till
motvärn och blifva slagne vid Qvenernes infall i Norri-
ge 6). Ibland dessa Nomader uppträda i Norrland de
förste Svenske och Norrske nybyggare, delande först,
beskattande sedan deras jagt, boskapsskötsel och fiske,
men från början utmärkande sig genom fasta bonin-
gar, jordbruk och handel; hvarföre Lappen bildade

ter mot de Svenska Christne. Ibland Kareler, Ingrer, Vat-
ländare (de sista från trakten omkring Koporie och Inger-
manland), alla ostridigt Finnar, nämnas här således också
jLappar, och måste ha funnits i de förras grannskap. I Finn-
land höres Lappska namnet ofta i ställens benämningar: såsom
Lappajärvi (Lappsjö), Lapinsalmi (Lappvik), Lapinkangas
(Lappås), Fapinlinna (Lappborg), Lapinraunot (Lapprosen),
Fapinreenda (Lappstrand, äfven Vildmanstrand kalladt), samt
i de Svenska socknarna Lappträsk, Lappfjärd, Lapppik,
Lappdalm. fl. Ifrån öfre Tavastland allt uppåt, äro märken
och minnen af Lapparnes fordna vistelse i synnerhet talrika.

4)	Traditionen hos de Svenske Lappar har en tvåfaldig
rigtning. De tala dels om en fördrifning ur Finnland (Schef-
ter, Tornaeus), dels ur Sverige (Högström).

5)	Jfr Svea Rik. Häfd. L D. s. 463. n. 4.

6)	Fundin Noregur, i Björners Kämpadater.
309

Svenskarnes namn af dessa omständigheter, under hviïka
han först gjorde deras bekantskap 7). Att undanträngas
bief de vandrande stammarnas lott. Dock skedde det ej
med ens. De Svenske nybyggarne fortgingo mest efter
kusten. Inne i landet förblef länge det gamla tillstån-
det. Ännu i elfte århundradet utgår en Svensk Prins
på eröfringar mot Qvenerne 8); på samma tid kunde

7)	En Svensk heter i allmänhet pa Lappska Ijaddelats^
hvilket både till betydelse och ursprung är landbo : ty Ladd i
Laddelats är ingenting annat än det Svenska land enligt Lappskt
uttal, som merendels skjuter in ett d för n i de frän
Svenskan upptagna ord; t. ex. sudde sund, studdo stund,
suddar syndare o. s. v. Svensken kallas ock Taro, 'Parolats^
af Tarrohet, Tar et sälja, och betyder handelsman. Dä rTa~
ret äfven bemärker bedraga i handel, så har Lappen med
detta namn ej rest sina Svenska grannar något hedrande min-
nesmärke, och är ursäktad genom det våldsamma bedrägliga
uppförande, som å Birkarlarnes (eller de med Lapparna hand-
lande Bönders) sida i senare tider blef bevisligt emot detta
fattiga, vilda folk, innan det kom under Svenska Kronans
verksamma skydd. Detta skydd, ehuru till namnet gammalt,
kan såsom omedelbart och verksamt egenteligen dateras från
K. Carl IX, som höll sträng räfst med Birkarlarne, och lät
straffa flera till lifvet. Ännu under K. Johan III, som hade
arrenderat Lappskatten till Birkarlarne i Torneå, gjorde Lap-
parne uppror, ”sökande försvara sin sjelfsvåldige frijhet;
kunnandes dermedh likväl alsintet uthrätta, efter dhe aldeles
gjordes vapenlöse och uhrväpnade ; dock skall dher på ähen
tiden vara fallit något folk på både sidor?’ (Tornaeus Beskrif-
ning om Lappmarkerne 1672, c. 6).

8)	Scholiasten till Adam af Bremen De Situ Daniæ 78,
ap. Lindenbrog. Script. Septent. p. 5g. Qvenland kallas
här genom samma missförstånd, som hos Adam af Bremen, för
terra fœminarum.

Spea XIII: n.'
310

Helsingïand ännu kallas Skrid-finnarnes hnfvudsäte 9).
De strofva öfver stora rymder ända in i Vermlands
skogar 10), och äro troligen de Lappar, efter hvilka än-
nu i Dalarna finnas minnen och spår 1). Att både
Lappar och Finnar fordom, såsom än i dag, funnits i
Norrland och Lappmarkerna, är således otvifvelaktigt.
Sannolikt har äfven detta till en del gällt om det med-
lersta Sverige; ehuru förhållandet der är dunklare, od-
lingen äldre, och nomadlifvet pa flykt, redan innan det
träffas af Historiens dagning. Aland och Qvarkenha
af ålder varit öfvergång^-punkter mellan Sverige och
Finland. Svenska colonier ha färdats på dessa vägar,
dels utmed Finska viken till Nyland, ja till Ryssland,
dels till Österbotten. Men Lappar och Finnar ha på

9)	Quorum (scil. Scritefingorum) caput Helsingaland. Adam
Bbem* Men att Svenskarne redan begynt bebygga kusten,
vittnar Adam enstämmigt med Sturleson; ty dä lian säger
om Svionerne: ”longis terrarum spatiis regnant” (nämligen
från Birca allt uppåt), så vore detta uttryck otjenligt, om de
ej redan före hans tid hade ölvergått Dal-elfven och begynt
Norrlands colonisation.

10)	Vermilani cum Scritefingis. Adam BnEMi

1)	Vid Finnbo fäbodar, invid sjön Hinsen i Svärdsjö och
Sundborus socknar, skola finnas små gräsbeväxta jordgrafvar,
som folket kallar Lappgrafvarne. Uti Thorsångs socken och
på Hinsnores mark träffades, för omkring 4o år tillbaka, en
stor i tvenne stycken renniad sten: mellanrummet var upp-
fyldt med en brunröd jord, som med fördel blef utförd på
åkern, såsom gödnings-ämne. På djupet af denna jordsam-
ling tunnos märken efter Renhorn, som icke till fullo voro
förmultnade. Den vidskepliga plagseden att upplägga Ren-
hornen på stora flata stenar, ar ännu Öflig bland Lapparna i
Lappmarken. Jag har att tacka Bergshauptmannen och Rid-
daren 'Pihd för dessa upplysningar.
"T" ^>5

J ..

311

samma vägar långt tidigare och i en aflägsen fornålder
öfvergått till Sverige 2). Åland med en Svensk befolk-
ning, sä gammal som från bränne-åldern (såsom grafvarne
visa) , är fullt af spår efter äldre Lappska och Finska invå-
nare 3). Desse ha derifrån kommit till Roslagen till Nor-
ra Upland, hvilka förvara namn efter bägge 4), och
sannolikt ha äfven egentlige Finnar derifrån spridt sig
vidare. Deras fordna gemenskap med Roslagen är så

2)	Bland Qvarkens öar, som äfven på Finländska sidan
mest hå Svenska (ehnru några äfven Finska) namn, förekom-
ma ytterst de sa kallade J^app-ijren. I Ålands skärgård, pä
Finländska sidan, bland Finska och Svenska namn, äfven
I^appvesi och Lappö,

3)	Aland har en stor mängd ättehögar, i hvilka brända
lerkrnkoi- blifvit fnndna; men för ölrigt många namn *011»
bibehålla minnet af äldre Lappska och Finska invånare , så-
som Lappbök, Koskinpä, Jomala, Finnström, Finnby, Finna,
Fhmbo, Finnliohn m. 11. Jfr Badloff Beskrifning om Åland.
Af namnet Jomala (Gud) kan slutas, att der varit ett. Finskt
offerställe. Likväl träffas i denna socken liera ättehöpar: be-
vis alt Finnarne här blifvit undanträngde redan under heden-
domen.

4)	Flera sjöars namn i Roslagen skulle kunna härle-
das ur Lappskan och Finskan, såsom Jerken (Jargn, fjärd,
storre sjö, Lapp), Velien (Vellmes lång och smal sjö), Li-
marn {Lisma kärr Lapp.) Viren {Viros, stormande Lapp.),
Lommarn {Lammi smärre sjö, Fenm) Jfr Radloff Reskrifning
öfver norra Delen af Stockholms län. Telje {Tilge) lä-
i ti betyda hamn pa Finska, pa Lappska opportunitas\
och namnet höres äfven pä Finska kusten, der yid Yii-
staro by, i Kumo socken och Björneborgs län, fordom
skall varit en köping, som Finnarne kallnt Teljcin Katipnn-
gi; Funeld 4: 61. 6:te Uppl. I Roslagen och Norra Up-
land förekomma för öfrigt namnen Finnsta, Finnaker, Finn-
sjön, Finnskogen, samt i HäfverÖ socken de kallade
Lappgrnfporna.
312

mycket otvifvelaktigare, som de derefter benämnt hela
Sverige 5). Att de under Medeltiden ännu funnits i det
inre landet, kan slutas af den tradition, som tillskrifver
upptäckten af det medlersta Sveriges förnämsta grufvor
åt Finnar 6). Deras lefnadssätt på skogarna, der se-
dermera våra Bergslager uppstodo, gaf dertill anledning.
Myrjerns-tillverkningen var hos dem af ålder känd 7):
om ”Jer nets f öd els e”qväder en gammal Finsk runa 8).
Smed 9) är på finska språket uttrycket för allt slags
handtverk, och Finska svärd förekomma i Isländska

5)	Ruotzi eller Ruotzimaa Sverige, Ruotzilainen en Svensk.
Hos Lapparne (till hvilka dessa benämningar på Sverige och
Svenskar öfvergått) Ruothi och Ruotteladz.

6)	Så skall, enligt tradition i orten, Falu grufva ha blif-
vit upptäckt al en Finne från Thorsång. Äfven Sala Sillver-
gvufva skall ha blifvit uppfunnen af Finnar, hvilka forst
hållit upptäckten hemlig', hvadail Sala skall fått sitt namn af
det Finska Salan fördölja eller Sala hemlig. En gammal
m ufva heter här ännu Finngtufvan, och Finnar bodde i Gruf-
byn intill K. Gustaf Adolfs tid. De nu på Dalarnas Finn-
skogar befintliga Finnar äro af en senare inflyttning, och ha
alla&sina nedsältnings-bref af Konungarne Carl IX och Gu-
staf Adolf.

Finnarnc ha på Myrmalm, som våra Förfäder kallade
Grasjern, ett eget namn Hölmä. Jern heter eljest på Finnska och
J/appska Rauta, Route-, och Rautalambi härad i Finnland har
sitt namn af Rauta jern och Lammi sjö, träsk; således åter
af myrjernet.

8)	”Rautan synty? Jfr Sciiröter Fennische Runen. I all-
mänhet får en Troll-sång namn af synty (födelse), emedan
man, enligt folktron, för att kunna fördrifva ett ondt, forst
måste kunna uppgifva dess ursprung. En i sig sjelf skon
hyllning åt Begreppets makt. Benämningen Runa ar gemen-
sam för alla Finska skaldestycken.

9) Seppä.
313

Sagor. Den nainnkunnigaste smed, som gamla Norden
kände och Edda besjunger, är en Finsk Konunga-son på
Svithiods gränsor 10); och ännu i senare tider ha Fin-
name det rykte, att i smid-arbete vara utmärkt skickli-
ge 1). Det sydligaste spår af egenteliga Finnar i
Skandinavien innehåller Sagan om Norriges uppfinnelse ;
som låter en Qvenisk höfdinge träffa stamförvandter på
den lilla ön Lessö i Kattegat. Likväl stå Lappar och
Finnar till det gamla Svithiod i olika förhållande. Ätt
bägge ha med våra förfäder plägat tidig gemenskap, är
tydligt redan genom Språkets inflytelse på de eljest der-
ifrån så vidt skilda Lappska och Finska språken: en
inflytelse, som i synnerhet i det förra är ganska stor 2),
men äfven betydlig i det sednare, hvilket likaledes af
Svenskan lånat nästan alla ord för betecknande af bor-
gerlig styrelse och odling 3). Men allt hvad af egen-

io)	Jfr Völundar Quida i den äldre Edda. Dock för-
blifver det alltid ovisst, hvilka slags Finnar det gamla qvädet
menar.

i)	ÂRWIDSSON, omarbetning af Röns Finnland s. 6.

2)	Af ii,433 ord, som Lindahls och Öhrlings Lexicon
Lapponicum (Holm. 1780) innehåller, äro, vid efterräkning,
ungefär en tiondedel lånta frän Svenskan, oaktadt bägge spia-
kens radikala olikhet. Mindre inflytelse bar deremot Lapp-
skan och den dermed beslägtade Finskan haft på Svenskan.
Märkeligt är, att den visar sig i åtskilliga mindre grannlaga
uttryck. Tok är Lappska. Mes är Finska. Mähä (såsom en
dum, enfaldig menniska kallas) är Lappska. Pojke är Finska.
Jänta är Lappska.

3)	T. ex. Kuningas Konung, Duomari domare, l alaa-
kunda välde, rike, Esivalda öfverhet, Ruhtindk Drott (Irn-
thm), SmUosak, böter, Kaupungiköping, Tori torg, Mar^
keina marknad m. fl.; äfven de flesta handtverks namn, utom
314

teliga Finnar i Skandinavien funnits, är från östra sidan
af Bottniska viken och frän Finnland invandradt. Det
samma kan ej sägas om Lapparna, som sjelfve anse sig
för Sveriges 4) och Norriges äldsta invånare 5), och
hvilka ingen Historia kan följa dit. Norrmän och Is-
låndaie, fran hvilka vi ha de äldsta underrättelserna,
ha med dem förr gjort bekantskap, än med Finlands
Finnar; med hvilka deremot de gamle Svenskar af ål-
der stått i fiendtlig eller fredlig beröring. Hos de för-
ra betyder derföre namnet Finnar förnämligast Lap-
par. Lapparne äro således de af dem omtalde Finnar,
som ännu i nionde århundradet vistades utefter hela
gränsen emellan Sverige och Norrige ; följakteligen äfven
de Skrid-fin n ar, som Aö.vm af Bremen sätter nord-
vest om Svenskarne och ofvan om Vermlänningarne, så-
ledes i nuvarande Dalarna. Lappar voro troligen äfven
de Finnar, som en gång uppehållit sig på det gamla
Vestergötlands gränseskogar 6) , och efter hvilka den
Småländska Fiunhedeu redan i sjette århundradet blif-

smed (Seppä) och väfvare (Kangari). Deremot äro ut-
trycken för boskapsskötsel, jagt, sjöfart, åkerbruk, i syn-
nerhet svedjande, inhemska; att de nordiska sagorna omtala
Finska; konungar, är en Ölverforning af detta uttryck, på be-
greppen husbonde , förman , herrskare , för hvilka egne
ord finnas i Finskan.

4)	Jfr Svea Rik. Häfd. I. Del. s. 4ig, n. 9.

5)	De norrske Lapper, i sær de bosatte, der ville kaL
des Finner, og foragte Normandene, saa vel som de omflak-
kende Lapper, paastaa at være de ægte gamle indbyggare af
fiele Norge, Rask om del gamle nord. Sprog. s. n4.

5)	Adam af Brem. Finvedi. jfr ofvänföre. I Kinds hä-
rad i Vestergötland förer ännu en socken det charaklerisliska
namnet Finne-kuiula. -


315

vit uppkallad 7). Ännu vittnar den gamla ön Scan-
zias i Lappska språket bibehållna (men nu mera oför-

7)	Jfr ofvanfore. Man har emot den naturliga slutsat-
sen , att detta redan hos Jordanps förekommande namn skulle
utmärka var forntids Finnar, anfört, att i den Småländska
Finnheden inga Finska eller Lappska orts-namn äro öfriga.
Detta kunde ännu komma an på undersökning. Salivara t. ex.
är namnet på en by i Angulstads socken och Sunnerbo hä-
rad, som hör till den gamla Finnheden. Sala betyder på Lapp-
ska klyfta, af salet klylva; hvaraf det Finska Sole klyfved,
torrved, som Finnarne nyttja att upplysa sina porten. Sal
betyder äfven på Lappska gräs och säf. Salo (det Lappska
Suold) på Finska både ö och skog; Salaoa, Sali trädslaget
Sälj. Vare, Vuori betyder i bägge språken berg. I samma
Sunnerbo Härad och Agunneruds socken äro byarna Norra och
Södra Finnhult, hvilket namn till betydelsen är Finnskogen
eller Finnveden i smått. Men vore äfven dessa exempel här
de enda, så måste man märka, att gårdars och hemmans
namn i denna fråga föga betyda. Mera betyda namn på fö-
remål, som äfven finnas i den vilda naturen, berg, skogar i
sjöar, strömmar, ehuru äfven dessas benämningar förändras.
Svenskarne voro Ölverallt i Sverige och af ålder det egen te-
ligen åkerbrukande folket. De ha ölverallt med sitt arbete
döpt sm jord, äfven der de haft andra föregångare. Jag är
sjelf från en provins (Vermland), der Finnskogar funnits och
finnas åtminstone sedan Carl 1X:s tid, då egentelige Finnar
från Savolax öfverflyttades till Vermlands skogar: en slags
colonisation, som här synes föranledd genom äldre bruk och
exempel. Men öfverallt har med Svensk byggd Svenska namn
uppstått, så att blott sådana benämningar som Finnerud,
Finnsjön o. s. v. nu utmärka trakter, der fordom finnbygd
eller Finnskog varit; ja äfven verkliga Finnbyar i Ny och
Dalby socknar i Vermland kallas af de Svenska grannarna
helt annorlunda än af Finnarne sjclfva t. ex.: Karpala (Sö-
dra viggen), Vaisila (Norra viggen), Rämelä (Kärnberget), rIa-
lakara (Mackarkärn) o. s. v. Få Finska namn ha qvarblifvit,
såsom t. ex. i Philipstads öfre Bergslag Ramen, som betyder
sjö, träsk. Äfven i Norrland, i Neder-Torneå socken, hvar-
316

stådda) namn om folkets forntida bekantskap med det
sydliga Skandinavien 8). Det fordna Sverige har såle-
des haft sina Finnskogar, såsom det nyare. På des-
sa ha Lappar qvarstannat, och till en del Finnar in-
flyttat, tills de, af den stigande odlingen kringgångna och
afskurna, endera blifvit utrotade eller sammansmält med
Svenskarne; hvarpå de senare till Sveriges skogar öf-
verflyttade Finska colonierna ge exempel. Ännu i elfte
århundradet hade, såsom af åsyna vittnen berättas 9),
bergstrakterna i Sverige andra invånare än den odlade

est likväl Finnarne äro de talrikaste, äro de Svenska bynam-
nen öfversätlningar af de Finska: t. ex. Kajnokylä, som blif-
vit öfversatt med Helsingbyn, Kärasjocki, med Kärrbäck, Sårki-
vara, med Mörtberget o. s. v. Den stora sjön Hornafvan i Pi-
teå Lappmark heter pä Lappska Tjärvek (af Tjärve horn).
Denna sed hos våra Förfäder att försvenska Finska benäm-
ningar, är så gammal, att Sagorna, ehuru fulla af bevis på
gemenskapen emellan bägge folken, ej förvara oss ett enda
Finskt namn.

8)	^Skadesi Suolo hafva de fordne Lappar kallat antin-
gen Sverige eller hela jordklotet, som man finnei’ af Sagor-
na. ' Lindahl et Ourling Lex. Lappon. Suolo är insula, ö:
Skadesi är en genitivus pluralis af ett nu mera okändt ord;
men skulle vid Lappskans benägenhet att inskjuta d för n
afven kunna läsas Skansi, af nominativo Singulari Skadti.
Detta är åter blott det Lappska uttalet af det Forn-Svenska
Skau, Skaun, hvilket (liksom Penn') betyder kärr, och hvaraf
Skauney, Skcmö eller Skåne kommer, till hvilket den gamla
Finnheden gränsade. Men Skåne är den äldsta Scanzia elïer
Scandia insula, och heter ännu hos Adamus Bremensis Scania
insula.

g) ’ Ab his, qui hase se vidisse testantur” Adam. Brem.
Hist. Eccles, c.	ibland andra efter Danske Konungen
Sven 11 lessons berättelser om sitt vistande i Sverige. Jfr
Svea Bik. Häfd. D. L, s. 4o8.
317

byggdcn. De beboddes af ett vildt folk, som stundom är-
ligen, stundom hvart tredje år utbröt ur sina okända
gömslen, utbredde förödelse öfver slätterna, om ej kraf-
tigt motstånd skedde, samt återgick lika hastigt. Dessa
qvarlefvor af Finska stammar i Skandinavien äro tilli-
ka bevisligen de Hedniska Skaldernes 10) och Snorre
Sturlesons i) Jo t nar; troligen ock de senare folk-
sägnernas Hunner, om hvilka så många orters namn
i södra Sverige påminna; ehuru dessa mythiska och fa-
belaktiga namn i allmänhet synas på flera sätt ha blif-
vit använda.

10) Hedniske skalder kalla Thor: ”omstörtaren af den
Fornjotiske Gudens altaren”fjällgudens besegrare	’’fjällvar-
garnas, bergfolkets, klippans söners, Jotnarncis baneman.
De säga att han nedslagit ”Konungen för jordhålornas folk
och Finnarnas höfdinge på fjällen.” Se ställena anförda i
Svea Rikes Häld. I. Del., s.

i)	I. c. s. 412. Flera bevis kunna anföras, att detta var
allmän mening hos Isländarne. Sa säges hos Snorre Stur-
heson , att Norrige sträckte sig frän Göta-elf till Finnmarken
(Heimskringla Olof d. Heliges Saga c. 5g). Det är tydli-
gen samma gränsbestämning, som förekommer i Fundin Nor-
egur (hos Björner p. 6), der det säges, att Norrige het allt
landet från Jotunheim allt söder till .Alfh&im. JotanheLm och
Finnmarken var således detsamma. Men det förra, som var
den mythiska benämningen, flyttades allt längre at Norden
och Östern. Ursprungligen gränsade Jotunheim, sasom Man-
heims eller Svithiods motsats, i norr till det sednare, och inne-
fattade äfven det fordom af Qvener och Lappar innehafda
Svenska Norrland. Der låg också det fabelaktiga Hunaland*
som i Ketil Hängs Saga c. 6 namnes i förbindelse med.
Gestrikeland; ehuru detta Hunaland äfven liksom Jotunheim
flyttades längre • åt Norden. Huner hos vara Förfäder äro
troligen eller Quener, Chuner. — Namnet, som i Norden
äfven blifvit användt på Sparer och Fender ? utmärker i
Folksägnen Hedningar, Barbarer i allmänhet.

E. G. Geijer.
HINDUEBNES DRAMATISKA POESI«),

T

Jr mer än ett halft arhundrade hade Britterne lefvat i
Indien, innan de erforo att Hinduerne ägde en Sophokles,
iqnan de ens visste, att man der ägde en dramatisk vit-
terhet. Denna upptäckt gjordes blott tillfälligtvis. En
Brahman, som i Kalkutta såg ett Engelskt skådespel,
yttrade händelsevis, att äfven hans landsmän ägde sina
Nâtak'er, som voro af ungefär lika beskaffenhet. Hit-
tills hade man ansett dessa Nâtak’er för historiska dik-
ter. Men lyckligtvis var den, som hörde dessa ord, en
man, som, ehuru han visserligen af sina eftergångare
blifvit öfverträffad i Sanskrit - lärdom och i den kritiska
forskningens både omfång och djup, dock af ingen blif-
vit öfverträffad i nit för upptäckandet af Indiens litterä-
ra skatter, och i öppet sinne för allt hvad dermed äger
gemenskap, och hvilken i alla fall den äran tillhör, att
hafva beträdt en alldeles ny väg. Det var den förträffli-
ge William Jones; hans nyfikenhet blef retad, och det
är honom, hvilken vi hafve att tacka för njutningen af
ett skaldeverk, som genast tillvann sig en allmän beun-
dran och som sedan, ifrån engelskan, blef öfversatt på
nästan alla europeiska språk. Hvem känner icke, åtmin-
stone till namnet, Sakontalå eller Ödets Ring, —
ett skådespel, hvarest andas en ljufhet, en mildhet, som

*) Ur Geographisk Handbok, 3:dje Bandet, som
inom kort Jägges under pressen.
319

icke finnes hos någon Grek, hvarest Skalden med blom-
sterkedjor sammanbundit den gigantiska urtiden med Ar-
kadiens oskuld och smältande idyller? Dess författare
heter Kalidåsa; han lefde under Konung Vikramaditya
(j* 56 år*) f. Chr.), under hvilken sanskrit-litteraturens
Perikleiska ålder inföll; enligt en gammal sägen skall
denne skald äfven hafva lagt sista handen vid de båda
stora Indiska Hjeltedikterna, och gifvit dem deras nu
varande gestalt.

Från år 1788, då W. Jones utgaf sin öfversåttning
af Sakontalå, ända till år 1827, har Europeernes be-
kantskap med Hinduiska Theatern icke gjort några fram-
steg. Ty hit kan ej räknas Öfversättningen af Prabod'h
Tschandrodaja **), ett metaphysiskt arbete i dialogisk form,
hvilket är föga mer dramatiskt än Platos Dialoger, och hvars
syftning är att framställa Vedanla-läran samt vederlägga
och förlöjliga de öfriga sekterna. Lika litet kunna de
föröfrigt lärorika noticer, som Colebrooke uti Asiatic
Researches meddelat, här (agas i betraktande, då Förf,
dervid hufvadsakligast blott haft för afsigt, att deskulle
tjena till exempel vid hans Afhandling om Sanskrit-
och Prakrit-Prosodien. Men det var sistnämnda år som
Wilson***), i trogen prosaisk Öfversåttning, utgaf ej min-

*) Denna chronologiska uppgift är af W. Jones ; den
hvilar endast pä sannolikheter, men man har icke kimnat
sätta någon annan mera trolig i stället.

**) Prabod'h Chandrodaya, or the Moon of Intellect; an
allegorical Drama etc. translated by J. laylor. London 1812.
1 utdrag öfversatt af Rhode, i Beiträge zur Alter th nmskunde
1. Heft. (De sanskritiska namnens orthographie är här lämpad
efter vårt uttal.)

***) Select Specimens of the Theater of the Hindus.
Translated from the Original Sanskrit by H. H. Wilson. CaG
cutta 1827.
320

dre än sex indiska skådespel, beledsagade med en sär-
skild afhandling om Ilinduernes dramatiska system, häm-
tad dels ur inhemska Æsthetici, dels från egen bekant-
skap med detta lands theater-författare.

Det begrepp, man hittills gjort sig i Europa om
denna litteratur, måste naturligtvis vara både ofullstän-
digt och ensidigt, emedan det endast grundade sig på ett
enda stycke, Sakontalå, och emedan för öfrigt detta
styckes art väl var lämplig att gifva en hög föreställning
om den indiska poesien i allmänhet, men icke att lära
oss känna det indiska dramat i den mening, som Euro-
peerne fästa vid detta ord. Sakontalå är nämligen al ett
Hinduerne eget slag, som man kunde kalla Mytho-Pa-
storaliskt; ehuru en Konung der är hjelten, sa spelar
dock detta skådespel hufvudsakligen i en underbar, förtrol-
lad verld, och de handlande personerna äro till en stor
del öfverjordiska väsenden. Genom Wilson erfara vi,
att Ilinduernes dramatiska litteratur väl icke, i afseende
på styckenas antal, är så rik som man förut förmente,
men så mycket mer rik i afseende pa dessas form och
gestalt; att deras skådeplats är lika vidsträckt som verl-
den, och omfattar alla dess högsta och lägsta rymder från de
Odödliges hemvist,— ty äfven från deras stralande guldpalat-
ser rycker skalden med djerf hand förläten, — ända ned till de
föraktade Pariernes hyddor. Om de dikter, som flytta
oss i grannskapet med Gudarnes boningar, i upphöjda
skönheter måste öfverträffa de stycken, som nedstiga
till menniskolifvets lägre regioner, så stå dessa senare oss
i menskligt hänseende så mycket närmare och äro oss
äfven ur en annan synpunkt högst interessanta, i det
de troget afspegla samfundsforfattningen, odlingens fram-
skridande, nationens seder och bruk, det offentliga
och enskilda lifvet i det land och i den tid, der hand-
lingen föregår. Visserligen kan man skapa sig en nog-
32Ï

grann och temligen rigtig allmän föreställning om ett
främmande folk genom bekantskapen med de urkunder,
som innehålla dess religiösa och borgerliga lagstiftning ,
genom läsningen af pålitliga resbeskrifningar och andra
slaas skildringar af slika föremål ; men denna föreställ-
ning blifver först en lefvande, individuell, åskådlig, i far-
oor försinnligad bild genom sådana framställningar, i hvil-
ka det verkliga folk - lifvet fritt spelar, £enom Epi-
ska dikter, och än mer genom Romaner och de slags Dra-
mer, som, liksom komedien,det borgerliga skådespelet eller
det rentaf historiska, helt och hållet söndrat sig från mytho-
loaien. Hvem vet icke, huru vigtig kännedomen af 1 u-
se°n och En Natt är för de Muhammedanska folksla-
gens sedliga lif? Länge har man trott, att sanskrit-htte-
raturen saknade sådana sagor och noveller, hvilka dels
kringsväfva i en förtrollad verld, dels framställa vexlande
uppträden och äfventyr inom det alldagliga och husliga hf-
vets krets. Nyare forskningar*) hafva visat, att en stor
del af de berättelser, som innehållas i nyss nämnda sam-
ling, leda sitt ursprung från Indien, ehuru omklädda, om-
bildade och localiserade, dock icke så helt och la et,
att ej kännarens **) öga förmår urskönja deras egentliga

Genom Langles och v. Hammer, hvilka anfört Massudi,
som nämner detta redan dä bekanta verk bland ofversatta
böckei'.

**) ”Wir brauchen das Zeugniss des Geschichtsschreibers
(Massudi’s) nicht; der innere Beweis für den indischen Li-
sprung aus dem Geist und Inhalt der Dichtung is vo
men hinreichend. So sehr sich auch die rechtgiaubigen -
homedanischen Bearbeiter bemüht haben mugen, a e p^_
der Vielgötterei wegzuräumen, so haben sie
derbare stehn lassen müssen. Und dieses ist uiciaus
Brahmanischen Mythologie einheimisch. Es lasst sichesi^^
angeben, welche Namen im Sanskrit die über
322

fosterland. Bralimanerne värdera föga de skrifter som
ej stå i egentligt sammanhang med deras religion och
som ej höra till antalet af de heliga; och emedan dessa
vanligen äro de i Indien studerande Europeernes lärare i
sanskrit-litteraturen och föröfrigt ulöfva en stor inflytelse
pn rigtningen af deras studier, så har man ännu en gan-
ska obetydlig kännedom af den egentliga folk-litleraluren
särdeles af den, som är författad på de indiska vulgar-’
språken. Sannolikt äger Hindnernes vitterhet, liksom
(hinesernes, äfven Romaner; af de senates Romaner haf-
va åtskilliga i Fransyska och Engelska öfversättningar
nyligen bhfvit utgifna; om deras skådespel vete vi, att de

Wesen fuhren, die in diesen Märchen erscheinen: die Feen’’
die woblthatigen und feindlichen Genien, die blutdürstigen
Dämonen, u. s. w. Auch kommen viele äusserst spezielle zLe
Indischer bitte vor. freilich ist derSchauplatz verändert, fremde
historische Namen sind angebracht, aber diess ist nur eine
Fäll 6 U T T5; lch denke’ Wir Werden in meisten
lallen nicht fehl gehen, wenn wir für Harun-al-Raschid Vi«
kramadüyras ksen. — Es wird nicht behauptet, dass der ganze
Inhalt von rausend und Einer Nacht Indischen Dichtern an-
gehore; starke Einmischungen haben allerdings statt gefunden,
ich unternehme sogar, bloss nach dem Charakter der Erzäh-
lungen ziemlich sicher zu unterscheiden, was in dem Buche
ursprünglich Indisch, was ursprünglich Persisch und was ur
sprunghch Arabisch ist. Indisch ist die Einfassung, die ekent-
hchen Feenmarchen insgesammt, und vieles andre. Persisch
sind dæ empfindsamen schmachtenden Prinzen, die beim An-
W«k ihrer Gebebten in Ohnmacht fallen. Die Araber lieben
die Uebertreibung ;em gastfreier Mann muss dem Gaste seine
Frau schenken. Wo die Sohne mit gekauften Sklavinnen ver-
heirathet werden, ist die Geschichte gewiss Arabisch : den In-
d’Çrn, die auf reinen Geschlechts-Adel von väterlicher und
mütterlicher Seite so hohen Werth legen, wäre diess sehr
anstössig gewesen” A W. v. Schlegel, Indien in seinen
Hanptbeziehungen, i Berhner Kalender auf das Jahr 1829 s 73
323

äro vida mindre regelbundna (en del räcka i tio dagar);
båda slagen tyckas vara af ett mindre poetiskt värde. Om
den östliga Indiska halföns bebyggare känner man att de
äga ett stort förråd af skådespel, hvilkas åskådande, bland
Malajerne, utgör ett allmänt omtyckt folks-nöje; deras
vitterhet särskiljer sig äfven derigenom från den arabi-
ska och den annars så rika persiska litteraturen, som
alldeles saknar det dramatiska skaldeslaget.

Kanhända äro dessa anmärkningar öfverflödiga, för
att fästa uppmärksamheten på värdet af den skänk, hvil-
ken Wilson beskärt den europeiska verlden. Hans sam-
ling, om hvars tillvarelse vi redan (Svea, Häft. XII.
sid. 281) gifvit Svenska Allmänheten en vink, består af
följande sex skådespel: 1. Halsbandet, hvars förfat-
tare säges hafva varit Konungen i Kaschmir Sri Harscha
Dewa, som besteg thronen år 1113; 2. Ministerns
Signet; 3. Ramas Död, skrifvet i 8:de århundradet;
4. Malati och Madhavi, det berömdaste bland de
tre skådespel, som tillskrifvas Bhavabuti *), hvilken skall
hafva lefvat i 8:de århundradet, och näst Kalidåsa all-
mänt anses som Indiens ypperste dramaturg. 5. Vikra-
ma och Ur vasi eller Hjelten och Nymphen, af
Kalidåsa, samt 6. Barn-vagnen, hvilken i stycket»
Inledning tillskrlfves konung Sudraka, som förmodas haf-
va lefvat antingen 100 år före eller ock vid pass 200
år efter christna tideräkningen. Af detta verk har på
tyska utkommit en öfversättning **) (Weimar, 1828), men
af hvilken endast första delen, innehållande de båda si-
sta skådespelen bland de nyssnämda, hittills blifvit utgif-

*) Wilford, Asiat. Res. X. 45o, kallar honom Bharivasa,
och har af honom meddelat några prof.

Den ar anonym, men lär vara af J. G. L. Kosegarjten.
324

ven. (I fall detta afstadnande härrört af brist på upp-
muntran å Tyska Allmänhetens sida, så vore detta ett
bedröfligt tecken på dess nuvarande smak, helst när man
erinrar sig, att trenne upplagor af Sakontalà *) af sam-
ma publicum med stort bifall blifvit mottagna). Jag be-
klagar således dubbelt, att jag ej ägt någon tillgång till
det engelska originalet; men emedan den tyska öfversätt-
ningen lyckligtvis innehåller den ofvanföre omtalade in-
ledningen, så ser jag mig ändock i stånd, att om Hin-
duernes theater kunna meddela rikhaltigare underrättel-
ser, än man hittills kunnat lemna.

F.huruväl uppfinningen af Dramat tillskrifves än
Muni, än Bharata, än Brahma sjelf, så tyckes det i
Indien, liksom Öfverallt, hafva haft ett senare ursprung
än det Episka och det Lyriska Skaldeslaget. Det har
här, i likhet med de båda nyssnämnda, ledt sin uppkomst
från religionen. Vid tempelfesterna, ja äfven vid reli-
giösa årshögtider i Furstars hof **), är nemligen öfligt, ej
allenast att sjunga en hymn till Gudomens ära, utan äf-
ven uppföra en art dramatiserade Legender, likt medel-
tidens Mysterier och Moraliteter, hvilkas ämne utgör nå-
gon bragd ur den firade gudens historia. Så t. ex. upp-
för man till Ramas ära vanligen hans eröfring af Cei-
lon, och stycket slutar med det eldprof, hvarigenom Si-
ta bevisar sin oskuld. Äfvenså firas Krischnas fester,
genom vexelsånger, balletter och dramatiska spel, före-
ställande hans vistande bland nympherna eller något

*) Af G. Forster, a:a uppl. af Herder, samt en metrisk
af Gerhard.

**) Brougthon, Lettres written in a Mahratta Camp.
325

annat af <le äfventyr, hvarpå denne indiske Apollos hi-
storia är så rik. Bruket, att inskränka dessa lustbar-
heter till vissa få tillfällen om året, alltid religiösa hög-
tider, har Indiska theatern gemensamt med den Greki-
ska, hvilken endast öppnades vid offentliga tillfällen,
särdeles, i Athen, vid Bacchi fester vår och höst; då,
enkannerligen under sistnämnda årstid, staden var full af
främlingar, bundsförvandter och skatt-betalare. En an-
nan likhet mellan båda dessa nationers skådespel är den,
att do voro beräknade på att blott en enda gång upp-
föras: ty aldrig gafs i Grekland ett stycke för andra
gången på samma ställe och i samma gestalt; ehuru väl
lyckligare skådespel, liksom undantagsvis, blefvo än en-
gång uppförda, men endast på andra orter i Grekland
och Italien, vanligen först efter en längre tids förlopp.

Denna jemnförelse tillhör Wilson; ”men, tillägger
han, deruti afvika Indiens dramatiska produkter hufvud-
sakligåst från alla Europeiska nationers, att de endast
voro bestämda för de lärde och statens herrskande med-
lemmar (Brahmaner och Kschettrier).” Hans bevis äro
följande: ”den drygaste delen af hvart stycke är skrif-
ven på Sanskrit; detta språk har för mycket lång tid se-
dan upphört att vara lefvande, hvaremot intet af Indiens
skådespel tyckes vara särdeles gammalt, flera tvärtom
mycket nya. Följaktligen måste dessa alldeles icke
kunnat tala till den stora folkmassan, ja till och med
endast till en ringare del af de båda högre easterns, bland
hvilka väl ganska få med lätthet kunde följa skådespela-
rens tal.” Kanhända tåla dessa anmärkningar en när-
mare granskning. Visserligen är det tidehvarf, hvaruti
Kalidåsa lefde (med hvilken den Indiska dramatiken upp-
nådde sin gyllene ålder), ungt i förhållande till de tids-
åldrar, hvaruti Veda, Ramajana och Mahabharata upp-

Svea XIII. ii.	22,
326

stodo; det sträcker sig likväl, äfven efter Wilsons med-
gifvande, bortom Christna tideräkningens början; när
Sanskrit-språket upphörde att varalefvande, känner väl ingen,
men att det ej långt före denna tid ännu var det,
är sannolikt deraf, att de namn på Indiska furstar,
städer och floder, hvilka Alexander och de Syri-
ske konungarne samt deras sändebud lärde känna, van-
ligen ganska nära sammanstämma med de sankritiska,
men vida mindre, ofta alldeles icke, med de nu brukli •
ga. Enahanda är äfven förhållandet med de namn, som
flera århundraden derefter förekomma hos Ptolemæus,
och af hvilka en stor myckenhet endast finnes hos ho-
nom och ej hos äldre författare, från hvilka de således
ej kunna vare lånade. Ifall Bhavabhuti, Kalidasa's sto-
re medtäflare, verkligen ej lefvat förr än i åttonde år-
hundradet, så tyckes den beundran man egnat honom
vara ett bevis på, att Sanskrit-språket vid hans tid än
icke hade utdött; ty ännu är det ju i vitterhetens histo-
ria något alldeles oerhördt, om hvilket Snille som
helst, att det pä ett död t språk förmått framalstra en
större composition, som lefvat hos efterverlden. Dan-
tes, Ariostos och Petrarcas latinska skrifter äro varnan-
de prof på fruktlösheten af dylika bemödanden. Ilvad
åter Hinduernes rentaf moderna theater-compositioner be-
träffar, så kunna de förmodligen jemnföras med de blott
lärda efterbildningar, som enskilde philologer i Europa
med mer eller mindre talent försökt af Plautus och Te-
i entius ; endast med den skillnad, att Sanskrit-språket väl
icke så alldeles utdött som Latinet i de Romaniskt - ka-
tholska länderna, och således än mindre än sistnämnda
språk i vårt nordliga Europa, hvarest det hvarken är reli-
gionens tungomål, ej heller de der lefvande språkens
moder.
327

Enligt Hindiiernps eget vittnesbörd *) , är en guda-
fest lämpligaste tillfället för uppförandet af skådespel;
och detta bekräftar hvad vi nyss anförde om denna skal-
dearts religiösa ursprung. Skådespelen voro förmodligen
i början uteslutande ämnade att förhöja den mångfaldiga
prakt, hvarmed man vid de mest ansedda templen begår
de stora högtiderna, och att tillika vid religionen fästa
menighetens andaktsfulla deltagande: en så mycket nöd-
vändigare omsorg, som det egentliga folket är utestängdt
från de heliga skrifternas läsning. Också voro de and-
liga eller mythiska skådespelen sannolikt de äldsta; men
de äro, såsom vi snart skole erfara, icke de enda till-
fällen som framkallade sådana compositioner. Sådana till-
fällen **) voro jemväl ”en konglig kröning, folksamman-
komster på torg- och högtidsdagar ; bröllopp,. vänners e-
mottagande, invigningen af ett hus eller intagandet af en
stad, och en sons födelse.” För dylika glädjedagar vo-
ro väl de stycken ämnade, hvilkas ändamål ej var att
väcka religiös uppbyggelse, utan nöje. I början hade
förmodligen de flesta af dessa skådespel for afsigt att
förhöja glansen af hofvens lustbarheter, och troligen
hade man dervid företrädesvis i sigte, att behaga de hö-
gre casterna. I samma rigtning, som dramat nedsteg från
templen till konunga-palatsen, och från palatsen kanhän-
da äfven till de rikes enskilda boningar, öfvergick äfven
sannolikt handlingen från mythologien till det menskliga
hjelte- och konunga-lifvet, och derifrån slutligen till det
borgerliga lifvet och den lägre husliga kretsen. När San-
skrit-språket upphörde att någorlunda allmänt förstås,
då, förmodligen för st då, började man småningom skrifva
skådespel på folksdialekterna; hvarmed man ännu i dag
icke upphört; utan tid efter annan framstå nya dramer.
Sådana äro Bengalens latra’r— representationer ur Kri-

*) Wilson Einleit. sid. VIL

**) Wilson, sid. IX.
328

schnas ungdomslif, i extemporerad dialog ; men med in-
väfda folksånger *); — sådana äro de vesda provinser-
nas Râsa’r, som mera närma sig till våra Balletter, men
innehållande äfvenledes sånger; ämnet, liksom i latra’rna,
är något af Krischnas eller Ramas äfventyr; — sådana
äro slutligen de Farcer, hvilka uppföras af Bhaer’er, d.
v. s. Jongleurer, och hvilka sistnämnda tvifvelsntan äro de
mest populära af alla indiska skådespel.

W. Jones yttrade den förmodan, att den Indiska
Theatern, när den blefve känd och samlad, skulle upp-
taga äfven sä många band, som hvilken annan nations
som helst i det gamla eller nya Europa. Wilson anser
denna uppgift för mycket öfverdrifven. ”Många stycken,
säget han, hafva utan tvifvel gått förlorade, andra blif-
vit sällsynta; dock vill jag lemna dorhän, huruvida alla
hittills bekanta stycken, tillsammanstagna med dem, som
vi icke känna på annat sätt än att de nämnas af Indiens
Æsthetici, öfverstiga ett antal af sextio. Man kan nå-
gorlunda sluta till den Indiska Theaterns vidd af den
omständigheten , att man tillskrifver de största mästarne i
denna konst, Bhavabhuti och Kalidasa, endast tre stycken
hvardera, — ett antal, som är högst obetydligt, om
man jemnför det med Antiphanes’ 365 komedier, eller
med Lope de Vega's tvåtusende.” Dervid bör likväl
märkas, att Wilson, såsom det synes, endast talar om
dem, som höra till sanskrit-litteraturen; men inberäknar
man äfven dem, hvilka äro skrifna på folks-idiomerna
(många, såsom blott improviserade, upptecknas väl icke),
så är utan tvifvel antalet högst ansenligt.

*) Det enkla dramatiska spel, Brougtlion sag i Scindias
läger, var p& Mathura-språket, och uppfördes af Brahman-
gossar, hvilka i en rikt begafvad uppfostrings-anstalt i Mathu-
ra, Krischnas födelseort, undervisades i säng, dans och skåde-
speleri, syftande till firande af gudens fester.
329

Alla de skona Konsterna hafva i Indien, Sedan ur-
minnes tider, varit föremål för vetenskaplig behandling;
det var således lätt att förmoda, att älven Skaldekon-
stens theori ej skulle lemnas ur sigte. Men knappast
torde någon hafva förmodat, att Indiska Ästhetiken äger
den omfattning och den utgrening at sä manga särskil-
da rigtningar, som vi erfara genom Wilson. Han un-
derrättar oss, att ett icke ringa antal af theoretiserande
kännare sysselsatt sig ej allenast med 1 oesien i allmän-
het, utan äfven med enskilda delar deraf, hvaribland
äfven den Dramatiska Kritiken; men icke nog dermed:
inom dess område hafva speciella grenar, Skådespelar-
konst, Dans, Mimik, blifvit bearbetade i särskilda af-
handlingar. En af dc yngsta skrifter i denna väg är
redan från tiden mellan åren 145G och 1176. Man röjer
här samma öfverdrift af systematism, samma pedantiska
klyftighet, samma ofruktbara, nästan till oändlighet gå-
ende sönderdelning, som man återfinner i alla Hinduer-
nes speculativa skrifter, och pa hvilka vi i det efter-
följande skola finna talrika bevis. I dessa dramatiska
konstläror citeras en myckenhet skådespel; detta, jemte
sjelfva systemernas egen själlösa beskaffenhet, bevittnar att
den nationella skaldekonsten väl redan mestadels ut-
blomstrat vid den tid då theorien började uppkomma,
och då snillet, oförmöget att mera skapa, sysselsatte
sig med att grubbla öfver redan för handen varande mä-
sterverk, att sönderklyfva och gifva region Likaså
uppstod i Grekland och Ägypten Kritiken först då, när
den alstrande förmågan redan upphört.

Man indelar de theatraliska spelen i fem sïag:
1. Nalyb} egentliga skådespel med språk och gesticu-
lation; 2. Nritya, Pantomim eller gesticulation ; 3,Nrittat
Ballett eller endast dans. Dessa tre theaterspel påstås
330

vara urgamla; de uppfördes inför de åskådande Giidar-
ne af Gandherba'rne och Apsarasa’rna ; d. v. s. Andar-
ne och Nympherna i Indra’s himmel; dessa hade dertill
blifvit inöfvade af Bharatå, den himmelske Choragen,
skådespelens uppfinnare , och hvilken man äfven tillskrif-
ver ett bland de äldsta Dramatiska Systemer, hvilket
ännu är förhanden. Till dessa tre arter af theatrali-
ska repräsentationer lade sedermera Siva tvenne andra,
4» ^fandava och 5. Ldsya; hvilka dock intet annat äro,
än ett särskildt slag af dansar.

Man finner af dessa beskrifningar, att bland alla
dessa fem arter, är det endast den första, Natya,
som utgör hvad vi egentligen kalle skådespel. Annars
indelas alla dessa arter, som med ett gemensamt namn
kallas Rupaka, i tvenne hufvud-classer: de företrädes-
vis såkallade Rupaka’mci* och Uparupakcfrna d. v. s. Ru-
pakar af en lägre ordning. De förra underdelas i föl-
jande tio arter, dem vi nu gå att nämna med ett kort
anförande af deras särskiljande känningsmärken :

1)	Ndiaka, eller Skådespelet par excellence, in-
nehåller alla Dramats eleinenter och förtjenar således
företrädesvis vår uppmärksamhet. Dess ämne måste va-
ra af stor och upphöjd natur; helst hämtadt ur mytho-
logien eller historien (denna regel följes strängt af alla
nyare författare), dock med rättighet för skalden, att
förändra och pa ett fritt sätt behandla biomständigheter-
na; — eller ock kan ämnet helt och hållet grunda sig
på egen uppfinning. Hjelten måste vara en Gud, Half-
gud eller åtminstone en Monarch; handlingen enkel, ej
upptaga mindre än 5, ej mer än 10 Acter, och hvarje
Act (enligt äldre föreskrifter) ej innehålla en längre ut»
spunnen handling, än som kan löp^ till ända inom en
331



da<r. Pock har skalden frihet att låta ett slagg tolk,
liksom Chorus i Shakspeare’s Henrik V., vid början
af hvar Act berätta hvad som anses hafva tilldragit sig
efter den föregående. Hvad som gäller om många
Spanska och Engelska stycken, gäller om alla Indiska,
nämligen det, att benämningarna Tragedi och Komedi
på dem alldeles icke kunna användas, i den mening,
hvanned desså ord förstodos af de Gamle; skämt och all-
var, sorg och lust omvexla här raskt och hastigt; men
alla Indiska skådespel sluta på ett angenämt sätt. Tra-
gedier känner således denna theater icke. En hjeltes
död får till och med icke föreställas; ja konstens lag-
stiftare förvisa här från den allvarsamma skådeba-
nan till och med alla fiendtliga utmaningar, all högtid-
ligare förbannelse, all framställning af blodsutgjutelse
eller af all död i allmänhet, af landsflykt, af degrada-
tion , och af nationella olyckshändelser: de gå således
än längre än sjelfve Fransoserne. Föröfrigt äro de fle-
sta Nataka’r så långa, att sjelfva die Räuber och Don
Carlos i bredd med dem kunna kallas korta; hvarje
gång uppföres dock blott ett enda, således icke, såsom
fordom i Athen, tre tragedier och en komedi för hvarje
tillfälle. Till denna art hör Sakontala.

2)	Prakarana^ lik den föregående i allt utom deri,
att fabeln alltid är helt och hållet diktad och hämtad
ur det verkliga lifvet, men sluten inom de högre (för-
modligen menas de tre första) casterna: hjelten maste va-
ra en Brahman, en Minister, eller ansedd Köpman,
hjeltinnan antingen en flicka af god familj eller en glädje-
flicka (Vesyå). Af detta slag är skådespelet Mrischschakat,
Barnvagnen, om hvilket vi redan talat, och hvilket vi
snart närmare skole lära känna.
332

•î	) Bhana^ en Monolog i en Act, i hvilken skå-
despelaren dramatiskt framställer händelser, som han el-
ler någon annan upplefvat. Detta spel närmar sig för-
modligen till det Vestligare Asiens Noveller ooh Sagor,
om man tänker sig dem mimiskt berättade af en Per-
sisk jongleur på ett af Österlandets kaffehus.

4)	l^yayoga, ett heroiskt eller militäriskt skåde-
«pel, som utesluter så väl kärleken som all komik.

5)	Samavakara 9 en framställning af en mytholo-
gisk fabel i 3 Acter. Dess charakter är heroismus.
Tycks närmast kunna jemnföras med vår Opera séria.

G) Dima, lik den föregående, men af en mera dy-
ster och skakande charakter.

7)	Jhdmrika, ett intrigstycke i 4 Acter; hjelten är
en Gud eller åtminstone någon vidtfrejdad man; hjel-
tinnan en gudinna. Hjeltens planer sluta olyckligt, men
ej med döden.

8)	Anka, ett En-Acts-stycke, som ofta användes
sasom supplement till ett annat stycke, i det att det
antingen inskjutes frammanför, såsom en förberedelse till
handlingen, eller bakefter, såsom tjenande till en full-
Ktändig utveckling deraf.

9)	r’ithi, en kärlekshistoria i en Act, spelad af
en eller två skådespelare; innehållet komiskt, fullt af
tvetydigheter, ordspel, gåtor, otuktigheter o. s. v. Wil-
son jemnför den med de Atellaniska Fablerna.

10)	Praharana, en Farce, eller komisk Satir,
hvarvid förtjenar anmärkas, att skämtets udd ej rigfas
emot den månghöfdade Plebs, menigheten, utan—hvad
333

inan i detta land minst kunnat förmoda —* emot Fur-
Star, Brahmaner, Ascetici ni. fl. Särdeles skarpa ocli
fruktansvärda lära mellertid den Indiska qvickhetens pi-
lar icke vara; men om således dessa Lustspel äro de
Aristophaniska vida underlägsna, så täfla de dock med
dem i plumphet och oanständighet. En viss grad af
skärpa och en egen art humour lära de mellertid icke
sakna; men detta slags qvickhet säges icke vara af det
poetiska slaget.

Dessa nyssbeskrefna tio arter äro de, som höra till
den första classen af Skådespel. Uparùpaka’rna, eller
de af andra ordningen, indelas i 18 arter. Grunderna
för deras uppställning äro här än mer villkorliga, hvar-
före vi anse för så mycket mer öfverflödigt att bland
dessa arter anföra andra än dem, som i någon mån äro
charakteristiska för den Indiska theaterns skaplynne i
allmänhet. Således gifves det här ett slags skådespel,
der handlingen förefaller än i himlen än på jorden ; —
ett annat slag, som måste helt och hållet vara skrifvet på
Prakrit; —ett tredje, som hufvudsakligast består af dans
och sång; — ett fjerde, hvaruti hjeltarne äro af de läg-
sta casterna, slafvar och sådane, som förlorat sina casträttig-
heter; — ett femte, hvaruti bjelten måste vara en kät-
tare; — ett sjette, der scenen är på en begrafnings-
plats, hjelten en Brahman, hans vän (en stående rôle)
en cast-forjagad ; hufvudhandlingen består i under och
trolleri; — ett sjunde, som spelas af en man och 8 till
10 fruntimmer, och mestadels bestående af sång och
dans o. s. v.

Om Diction och Språk meddelar Wilson följan-
de interessanta underrättelser. Vers och prosa omvexla
i de Indiska skådespelen likscuj hos Shakspeare, men
331

så, att det obundna föredraget tyckes här vara det rå-
dande, då förhållandet hos den engelske Skalden mesta-
dels är oinvändt. Naturligtvis beror likväl detta mest
på styckets egentliga charakter, eller huruvida den til-
låter en mer eller mindre hög flygt. Alla möjliga vers-
arter begagnas, från dekortaste ända till sådana verser,
hvaraf hvardera kan innehålla 199 stafvelser. 1 de för-
sta 35 stancerna uti Sakontalå träffas 11 särskilda me-
trer, och i en en enda scen af ett annat skådespel,
hvilken Colebrooke *) meddelat, äfven så många. Sjelf-
va Pindari rhythmiska rikedom och de grekiske Tragœ-
dernes i Chörerna, tyckes således vida öfverträffas af de-
ras Indiska medtäflares.

Samma mångfaldighet äger också rum i anseende
till användandet af de olika dialekterna på den Hindui-
ska scenen. Visserligen är det ingen ovanlighet i den
europeiska, särdeles i den Italienska Komedien, att vis-
sa åt löjet bestämda personer tala sin egen rotvälska:
men detta är här mera villkorligt, tillfälligt och indi-
viduellt; hvaremot användandet af de särskilda mun-
arterna i de Indiska skådespelen är bundet vid fasta re-
glor och sträcker sig vida längre. Då hjelten och de
öfriga (manliga) hufvudpersonerna tala Sanskrit, så be-
gagna fruntimmerna och de obetydligare personerna sär-
skilda modificationer af ett språk, som kallas Prakrit.
Enligt den dramatiska konstlärans föreskrifter, borde hjel-
tinnan och de förnämsta qvinliga personerna uttrycka sig
på Sauraseni; högre manspersoner på Magadhi; tjena-
re, Radshjputer och köpmän på Arddha, en blandad
Maghadi - dialekt ; Viduschaka’n (styckets Gracioso) på
Praschi, östliga språket; skälmar på Avantika, Udschein-

♦) Asiat. Res. Vol. X.
335

språket; Intriganter på Dekkin, Dekan-språket. Vi-
dare ha jägare, koherdar, cast-utstötte sina egna mun-
arter; och äfven de slags Andar, som kallas Pisa-
scha’r, tala sin egen rotvälska. Alla dessa munarter,
eller (enligt Colebrookes definition) i allmänhet alla In-
diens skrifna och eultiverade dialekter, kallas med ett
gemensamt namn Prakrit; hvarvid Wilson tillägger den
anmärkningen, att de idiomer, som nyttjas i skådespe-
len, endast till namnet öfverensstämma med de nu för
tiden öfliga folkspråken. Magadhi , hvilket man
vanligen förstår under benämningen Prakrit, är t. ex.
mycket olika med det tungomål, som nu förtiden är öf-
ligt i Magadha eller Behar.

”Om, säger Wilson, ofvannämnda reglor noga följ-
des, så skulle ett Indiskt drama vara en polyglott, som
endast af ganska få kunde förstås. Men i praxis träf-
far man sällan mer 3 (2?) olikheter, nämligen Sanskrit
och en mer eller mindre förfinad Prakrit, hvars charakter
består dels i förkortning, dels i ett förvekligande af
hög-språket,” (Sanskrit och Prakrit förhålla sig således
till hvarandra, i förra hänseendet som Spanskan till Por-
tugisiskan, i det senare som Latinet till Italienskan). ”O-
likheten rättar sig efter de talandes stånd, odling, fö-
delseort o. s. v.; så är den Prakrit, som talas af hjel-
tinnan och af de öfriga qvinliga hufvudpersonerna, föga
afvikande från Brahmanens tungomål, i de öfriga rôler-
na åter är den mer betydlig. I allmänhet är mellertid öf-
verensstämmelsen, särdeles i längre och mera invecklade
perioder, icke så stor som man vanligen tror; Prakrit en
medför så stora svårigheter, att äfven de största kän-
nare ej kunna läsa Indiska dramer utan tillhjelp af com-
mentarier, hvarest dessi ställen alltid äro återgifna på
Sanskrit.”
33Ö

Hvart och ett Indiskt Drama öppnas med en In-
ledning , som är vidlyftigare än älven de längsta prolo-
ger hos någon af Europas äldre eller nyare dramatur-
ger. Der meddelas ej blott underrättelse om de hand-
lingen föregående händelser, hvilkas kännedom är nöd-
vändig för styckets rätta förstånd, utan äfven om för-
fattaren sjelf, om Directören , om anledningen till styc-
ket; den börjar med en bön tillgudarne, och slutar med
ett anropande om åskådarnes milda bcdömmande.

Indiska skådespelen äro regelbundet indelta i A eter
(Anka’r), som kunna vara från 1 till 10, och i Scener,
hvarmed, liksom i Franska stycken, utmärkes en per-
sons afträde och en annans inträde.

Att detta lands dramatiska Författare lagt mycken
vigt på c h ar a k l e r s-teckningen , skönjes af deras Æ-
sthetici, hvilka användt en likaså stor som otacksam
möda, för att i en mängd classer och underafdelningar
indela alla tänkbara slag af bjeltar och hjeltinnor. Så in-
delas Hjeltarne i 4 classer, 48 slag och 114 arter,
nvartill grunden hämtas dels från hvars och ens olika
ställning i det gudomliga eller menskliga samfundet, dels
från deras olika personlighet. I hänseende till de lä-
gen, hvaruti Hjeltinnorna kunna förekomma, äro dessa
åtta till antalet; de dygder eller fullkomligheter, som
dem kunna tilläggas, äro tjuge. Vigtigare än dessa pe-
dantiska subdivisioner är förhållandet mellan de båda
könen, hvilket genom dramat blifver oss klart. Under
den tid, då dessa skådespel författades, åtnjöto, såsom
man ser, de gifta fruntimren här en frihet, som väl ef-
ter våra åsigter är temligen inskränkt, men dock är be-
tydligt större än Muhammedanerne tillåta sina fruntim-
mer; denna qvinhga spher är äfven större änden, inom
337

hvilken ïlinduernes qvînnor nu for tiden få röra sig.
Wilson tror, att denna nation af Museimännen forst
lärt den oarten att hålla sina hustrur i harem’er. Ilvad
åter de ogifta qvinnorna i de högre stånden beträäai ,
sa äger äfven här en betydlig inskränkning rum; och
landets skalder, som vilja skildra kärlekens uppkomst
och utveckling mellan tvenne unga personer, måste otvif-
velaktigt befinna sig i ett ganska tvunget läge. En
Hinduisk flicka är det nämligen väl tillåtet, att vara till-
sammans med främmande manspersoner; men anständig-
heten förbjuder henne, att svara på deras frågor annor-
lunda än genom en sakta hviskning. Da kårleksunder-
handlingar således svårligen kunna afgöras annorlunda än
genom tredje man, så är det derför icke underligt, om
1 lindostans dramatici hellre låta sina unga hjeltar tända
sina hjertans rökverk för någon offentlig glädjeflicka;
en förbindelse, mot hvilken här hvarken Religionen el-
ler Staten eller Sedligheten har något att invända, så-
som vi längre fram skole närmare se.

livar och en theater, särdeles den Komiska sce-
nen, har vissa slående figurer, hvilkas grundlynne en-
gång för alla är gifvet, endast med de nuancer, som
omständigheterna kunna föranleda, och med de indivi-
duella drag, skaldens tecknings-förmåga kan der inlägga.
Bland dessa, anmärker Wilson, äro tvenne egna
för den Indiska theatern. Den Förra är A itan, en af
de manliga hufvudpersonernas förtrogne, närmast sva-
rande mot Grekernes Parasiter, men aldrig till sin sin-
nesart föraktlig; föröfrigt i sitt yttre skick angenäm,
belefvad, lätt och väl erfaren i de konster som förskö-
na lifvet. Den andra är Vidusch a ka’n, Hinduernes
Hans Wurst, också en förtrogen till någon af de för-
näme i stycket, men ef ett annat slag» Dan förenar,
338

liksom Sancho Pansa, enfald med slughet, ärlighet med
böjelse för sinnlighet och maklighet. Märkvärdigt är,
att man alltid tilldelar denna komiska role åt en Brah-
man. I det skådespel, hvaraf vi nedanför skole med-
dela en analys, saknas icke båda dessa figurer.

Enligt Aristoteles’ theori skulle, såsom bekant är.
Tragediens bufvudföremål vara att väcka Skräck och
Medlidande. Hmduernes Konstlärare yrka deremot, att
dramatiska Poesien, liksom all annan, bör vara utrustad
med 8 Rasa’r, och i åskådarens eller läsarens själ
framkalla lika många motsvarande känslor. Dessa Rasa’r
äro: Kärlek, Skämt (Löje), Ömhet, Raseri, Heroism,
^rack, Afsky, Förundran; några lägga härtill Lugn.
Af dessa ar Kärleken (Sringara) den förnämsta; ”likväl,
anmärker Wilson, är den icke oundvikligen nödvändig
för dramat, och i många stycken finnes ej heller ett
spår deraf. Hinduernes kärlek är mindre sinnlig än i
den Grekiska eller Latinska Komedien, och icke°såme-
taphysisk som i den Engelska eller Fransyska Tragedien.
Det nyare Lus-tspelets tomma galanteri är här likaså
okandt, söm den chevalereska poesiens förgudning af qvin-
nan. Deras passion är likväl hvarken svag eller ovär-
dig; den är tillräckligt sinnlig, för att ej vara kall, men
derjemte tillräckligt grannlaga, för att ej förnedra det äl-
skade föremålet; a andra sidan är likväl den rang, som
qvinnorna intaga i samhället, allt för skarpt bestämd,
för att tillåta dem en mot naturen stridande inflytelse;
och i detta folks ögon äger hela det menskliga lifvet
allt lör litet värde, för att man skulle vara frestad att
åt en dödlig egna någon gudomlig dyrkan.”

Det återstår nn endast att tala om den sceniska
Apparaten. Men derom lemna de inföddes egna skrif-


339

1er högst torftiga underrättelser, och hvarken Wilson el-
ler någon annan Europé har, mig vetterligen, sjelf sett
något Indiskt Skådespel *) uppföras; så att egen åskåd-
ning ej kunnat fylla magerheten af dessa noticer. 1 det
hela tyckes den Hinduiska theatern, i afseende pa sina
mechaniska hjelpmedel, ungefär befinna sig i samma skick,
som den Engelska vid Shakspeares uppträdande; med
den skillnad, att man här å ena sidan aldrig äger något
särskildt åt sådana nöjen enkom egnadt hus, men dere-
mot å andra sidan mycket noggrannare iakttager costu-
men. Theatern är försedd med en rideau, med vapen,
rustningar och med lefvande djur bespända vagnar; cou-
lisser och decorationer tyckas deremot vara okända eller
mycket ofullkomliga. Scenen ombytes lika ofta som
hos Shakspeare, och många uppträden äro af den art,
att deras framställning skulle göra den skickligaste Ma-
chinist i Europas större hufvudstäder myckel bryderi;
men i Indien synes man, liksom fordom i Europa, haf-
va litat på åskådarens egen inbillningskraft.





:

Hr





Af de båda stycken, som innehållas i tyska öfver-
sättningen af Theatre of the Hindus, står Vikrama och
Urvasi lika högt öfver Mviîchschakot, som ett stycke af
Shakspeare eller Calderon Öfver ett af Kotzebue eller
lllland. Ehuru det förstnämnda, såsom till en stor del
lyriskt och musikaliskt, samt tillika uppfyldt af mytho-
logiska allusioner, är af en art, som måste sätta hvar-
je tolkares snille och skicklighet på det hårdaste prof,
och ehuru de båda öfversättarnes förtjenst mer tyckes



A

&





*) Âtminsfone icke af den högre ordningen- det mylhi-
ska sångspel, som Brougthon såg i Mahrattiska lagret och o-
fnllsländigt beskrifver, hörer ej till detta slag.

11

?
340

vara trohet Sn poetisk rörlighet, lif och lätthet : så haf-
va ändock så många af urskriftens odödliga skönhetev
brutit sig genom dessa dubbla media, att läsaren ej
blott lätt kan igenkänna mästaren, utan äfven verk-
ligen njuta honom. Jag vet, huru skef och opassan-
de ali sammanlikning af store konstnärer vanligen är;
men den luftighet, den färgprakt, den rikdom på språk-
musik och välljud, det egna slag af lyrisk uddighet och
epigrammatisk ^melodi, den glödande, af sinnlighet och
öfverjordisk eld sammanvuxna låga, som här öfverallt
råda, har ofta påminnt mig om Calderon; i fall något
fel kunde läggas Kalidåsa till last, så vore det just det-
samma , som man måhända icke utan skäl kan förebrå
hans Spanske medtäflare, det, att med alltför slösande
hand hafva utstrött sina poetiska ädelstenar. Underskön
är isynnerhet fjerde Acten; den är helt och hållet ly-
risk och nästan melodramisk, lika så egen i sitt slag,
som öfverströmmande af ljufhet och tjusningskraft: det
är en af dessa evärdliga skapelser, hvars sköhheter, likt
den stjernströdda himmelens, tala till alla tider och till
alla sinnen. Sakontalas författare skall således ingen-
ting förlora genom Europeernes bekantskap med detta
hans andra mästerstycke.

För att kunna gifva läsaren någon slags åskådning
af den theater, hvilken vi hittills endast beskrifvit, är
det vår afsigt , att gifva en analys af åtminstone ettdera
bland nyssnämnda skådespel. Vårt val faller dock icke
på Vikrama och Urvasi; dels derföre, att vi ej vilja för-
synda oss emot den store skalden genom någon ny för-
dunkling af hans skönheter, dels derföre, att emedan
detta styckes förtjenst mindre ligger i den enkla planen
än i sjelfva utförandet, så måste det vara mindre lämp-
ligt för en slik behandling, och slutligen derföre, att
341

vi från en ny sida vilja visa den Indiska poesien, då
Vikrama och Urvasi i mycket liknar det bästa man re-
dan förut känner af denna nations vitterhet, så väl ge-
nom Sakontala som genom åtskilliga prof af dess Ly-
rik. Af alla dessa förenade skäl välja vi Mrischschakat,
ett borgerligt skådespel, genom hvilket ett nytt ljus
kastas öfver Indiernes seder och famil je-förhållanden.

M rise b s c h a k a t

eller

Barnavagnen.

n b t f R t (HB « b e {ji v f ,

Första Akten.

Efter den vanliga Prologen öppnas skådespelet med
en monolog af Matreja, hvilken snart afbrytes genom
Tscharudattas inträde. Man erfar af deras samtal, att
båda äro Brahmaner, båda fattige, men hvarandra för öf-
rigt mycket olika. Tscharudatta är en ”det godas vän,
den vises spegel, fromhetens probersten, ett haf af an-

S^ea XIII: n.	c3.
342

ständighet, en skatt af manliga dygder.” Fordom hade
han varit rik, men genom en gränslös frikostighet för-
skingrat sin egendom; nu måste äfven han röna, att för-
akt är fattigdomens lott. Matreja, styckets Viduschaka,
hade under hans lyckas dagar varit parasit; men i trots
af sin sinnliga natur, hade denne likväl ej öfvergifvit
sin vän i hans armod. — Knapt hafva de båda Brah-
manerne aflägsnat sig, förrän den sköna Vasantasena, en
glädjeflicka, instörtar, förföljd af Samsthanaka, konun-
gens svåger, samt af hans tjenare. Det är skumt, och
Vasantasena hade räddat sig i Tscharudattas hus, hvilken
i detta Ögonblick utsänder Matreja, åtföljd af pigan Ra-
danika, att offra åt gudarne. Under det den kongliga
Svågern på gatan griper tjenarinnan, hvilken han i mör-
kret anser förden älskade, begår Tscharudatta i sitt hus,
hvaruti Vasantena vid sitt inträde utsläckt lampan, ett
motsatt misstag, i det han håller henne för sin tjena-
rinna. Undertiden erfar läsaren, att Vasantasena i Kama-
devas tempel förälskat sig i den ädle Brahmanen. De-
ras samtal är dock mindre lifvadt af kärlekens eld, än
fullt af ömsesidiga artigheter; anständigheten tvingar mel-
lertid snart Vasantasena att aflägsna sig: innan hon tar af-
sked, lemnar hon åt Brahmanen sina smycken i förvar,
under förevändning, ait de fiender hon nyss undkom,
sökte dessa dyrbarheter. Tscharudatta beledsagar henne
hem: han vill påtända facklor, men så fattigt är hans
hus, att der icke finnes någon olja*); dock himmeln
sjelf kommer honom till hjelp. Han säger :

*) Jag förstår ej, om facklorna, för att kunna brinna, bor-
de beslrykas med olja, eller om de endast borde påtändas vid
en lampa. Det förra är troligare, då en lampa kort förut’
»ämnes, såsom verkligen förhanden.
343

Godt! Inga facklor holler vi behöfva,
ly blek, har Månan, lik en jungfrus kind,
Som färs af kärleks qval, re’n runnit opp
Med alla sina sljernor; himlens lampor
Belysa klart den konungsliga gatan ,
Då, hvita såsom mjölk, likt regnets floder,
Hans strålar, genom natten, falla ned.

Andra Akten.

Vasantasena i förtroligt samtal med sin tjenarinna.
Då den sednare erfar, att hennes beherrskarinnas hjerta
är betaget af kärlek, gissar hon än på någon furste, än
på någon hofman. ”Nej, svarar denna, verlden skall ej
längre tro, att en glädjeflicka icke har några känslor
för en fattig mans förtjenster.” Scenen förändras till en
gata. Der utstörtar från ett spelhus en badare, som för-
lorat 10 Suvernas (guldmynt om 105 gran) och ej kan
betala dem; efter honom spelhus-värden och den vinnan-
de spelarn. Samvabaka *) — badarn —• skyndar in i
ett tempel, som ej har någon gudastod; han ställer sig
på en piedestal och hoppas kunna för ögonblicket gälla
för gud. Hans fiender inträda i templet och söka honom,
men då de ej upptäcka rymmaren, sätta de sig ned och fort-
sätta der sitt spel. Vid ljudet af de rullande tärningar-
na glömmer sig den oförbätterlige spelarn ; han stiger
ned och vill deltaga i spelet. (Ett lyckligt drag!) Han
gripes: man vill nödga honom att sälja sin fader eller
sin moder, och då han inga föräldrar äger, sig sjelf:
han utbjuder sig, men då ingen vill köpa honom, slås och
misshandlas han af sina borgenärer. (Man ser häraf, huru

*) Egentligen en, som frotterar den badades kropp och på
österländska viset med gymnastisk konst liksom kiiackei’ hans
muskler och leder.
344

omenskliga Indiens lagar voro och ännu till en viss grad
äro mot skuldenärer). Undertiden anländer en annan
spelare, som, för att hjelpa sin kamrat i olyckan, börjar
ett gräl med de båda skurkarne; deraf uppstår snart ett
slagsmål, under hvilket Samvahaka flyr. Slumpen för
honom i Vasantasenas hus: den ädelmodiga flickan skän-
ker honom sitt beskydd; dock icke nog härmed: sedan
hon erfarit, att denne äfventyrare förut varit Tscharu-
dattas liftjenare och nu hör honom prisa sin fordne hei-
re, skickar hon ut ett juvel - armband till hans utanföre
lurande förföljare, hvarmed hon mångdubbelt betalar
hans gäld. Badarn går bort full af tacksamhet, lofvar
att nfverge sitt förra dåliga yrke och i stället blifva en
Buddha-tiggare. (Ett för förhållandet den tiden mellan
Brahma- och Buddha-sekten märkvärdigt drag! . Sedan
han aflägsnatsig, inträder damens elephant-vaktare. Man
förnimmer, att hennes jagt-elephant råkat i raseri, sli-
tit sig lös och försatt hela hufvudstaden (Ujayin, nu Ud-
schain) i största förskräckelse. Alla, som rakade i hans
väg, hade räddat sig in i husen, eller klättrat upp på
murar eller i träd; endast ett tiggande helgon, som ej lika
hastigt kunnat undkomma, hade vai’it, nära att blifva ett i of
för det uppretade djuret, da hans väktaie, med ettv.il-
digt slag, sträckte elephanten till marken och således
frälste helgonet. Alla närvarande berömde den djerfva
gemingen; en enda af åskådarne, — det var en Brah-
jnanj sade intet ord, men han tog af sig sin egen
öfverklädning och skänkte den åt den käcke mannen.
Vasantasena beskådar drägten; hennes aning hade icke
bedragit henne: af märket finner hon att den tillhört
Tseharudatta, och nu skyndar hon sig att mot en kle-
nod tillbyta sig den af sin tjenare.
345

T n k b J E Akte x.

Skådeplatsen är nu den dygdige Brahmanens hu«.
Tscharudatta och Matreja återkomma Iran en conceit,
der Rebhila, en berömd tonkonstnär, latit höra sin föi-
tjusande röst, beledsagad at Vina’n, den indiska lutan.
Tscharudatta är ännu förtjust: hans följeslagare åter fin’
ner ingenting i verlden löjligare ”än ett fruntimmer som
läser sanskrit, och en man, som sjunger aner.” Det
är midnatt; sedan de båda Brahmanerne låtit två sina
fötter, lägga de sig till hvila, och Matreja gömmei 5 a-
santasenas smycke, hvilket husdrängen hela dagen förut
sorgfälligt vårdat. Sedan de insomnat, bryter Servillaka
sig in i huset. Denne tjuf är en utsväfvande Brahman,
som under utöfvandet af denna skändliga handling förtar
noggrannt efter de classiska regier, hvarom Yoga Tscha-
rya, en lärjunge af Kartikeja, soldaters och tjufvarS
gud, lemnat grundlig anvisning i sin bok Konsten att
stjäla. Ärketjufven är i början bestört Öfver husets
fattigdom, och vill redan smyga sig undan, då Matreja,
talande i sömnen, förråder hemligheten af aen i förvar
insatta klenoden, hvilken den förnäme rÖfvaren nu skyndar
att bemäktiga sig. Tssharudatta, sedan han eifarithvad
som händt, råkar i förtviflan , emedan han förutser att
enhvar skall tro, att det är ingen annan än han sjelf,
som begått denna stöld. För att rädda hans ära, skic-
kar honom hans gemål ett juvelsnöre, som hon ännu ä-
ger qvar af sina fordna dyrbarheter, och beder honom
sända det såsom ersättning till Vasantasena. Den arme
Tscharudatta antager detta tillbud, tacksamt ehuru oger-
na, och affardar i denna afsigt sin vän till Vasantasena.

F r e n n e Akten.

Vasantaienaa boning. Den konglige Svågern hae
316

for hennes räkning skickat smycken af tiotusen gnid-*
styckens värde till modern, och denna söker nu öfver-
tala sin dotter att ga hans, den mäktige och frikostige
älskarns, önskningar till mötes. Men Vasantasena för-
kastar detta förslag med förakt, och fördjupar sig i åskå-
dandet af sin älskade Brahmans bild. Undertiden upp-
träder Servillaka. Denne hade begått den nyss omtalla
tjufnaden, för att ur träldomen kunna köpa lös sin äl-
skade Madanika, som tjenar hos Vasantasena. Madani-
ka emottager klenodierna, men blir snart förvånad att i
dem igenkänna sin husbondfrus egna juveler; nu råder
hon Servillaka att gifva sig ut för en Tscharudattas tjé-
nare, sand för att aterlemna henne de honom ombetrod-
da dyrbarheterna. Servillaka gör det : Vasantasena, som
hört deras samtal, hvilket blifvit fördt pä gatan strax
iitanföi hennes fönster, låtsar tro honom, men skänker
honom tillbaka Madanika, liksom till drickspengar. Då
nu det lyckliggjorda paret, öfverströmmande af tacksam-
het, är i begrepp att stiga i palankinen, uppläses en
kohglig proclamation, hvaruti Hans Maj:t gifver tillkän-
na, att koherde-sonen Aryaka, i följd af en spådom,
traktar efter att bestiga den kongliga thronen, hvadan
Konungen funnit för statens säkerhet och bästa helso-
samt att låta gripa upprorsmannen , och sätta honom i
häkte; uppmanande undersåtarne, att hålla sig stilla i si-
na hus och ej företaga något uppror. Nu är Servillaka
förtrolig vän med den fängslade: ”och jag, ropar han,
tänker endast på en hustru :

Tvä dyra ting erbjuder verlden oss :

En vän, en hjertanskär; dock vida mer,

Än hundra Sköna, vännen skattas bör!” —

Han ilar bort för att söka befria sin vän, och skickar
palankinen med sin fästmö till Hofsångarn Rebhila. Kort
dereftor anmäler sig Matreja hos Vasantasena, å Tscha-
347

rudattas vägnar. Han blir, såsom en Brahman, e-
mottagen af glädjeflickans Bandhulla eller husmarskalk
med stor ceremoni. Genomvandrande husets åtta gardar
och dess trägård, prisar han den prakt och rikedom, som
här förråder sig så väl i det största som i det minsta.
Denna boning liknar ett kongligt palats, icke en glä-
djeflickas. Beskrifningen dcrom är i afseende på luxens
äldre historia lärorik och angenäm, men genom sin vid-
lyftighet odramatisk. Äntligen hinner Matreja till det
inre af huset, der Vasantasena sjelf sitter. Han berät-
tar nu hvad honom var befalldt att förmäla, nemligen att
Tscharudatta på ett spelhus pantsatt de honom i förvar
lemnade dyrbarheterna, men önskar nu, för att godtgöra
denna förlust, få lemna ett snöre diamanter. Vasantasena
emottager dem leende, och lofvar att samma afton besö-
ka Brahinanen.

Femte Akten.

Denna afton uppstiger ett häftigt oväder. Matreja
återvänder till sin vän ovillig, emedan han i glädje-
flickans tillämnade besök endast ser en afsigt, att af-
preja denne en större ersättning. Samtalet afbrytes ge-
nom en tjenare, som anmäler hennes ankomst; mellan
honom och Matreja uppstår en ganska lustig scen. Va-
santasena kommer, bekantskapen blifver nu innerligare
och förtroligare; den slutar med att de bada älskande
falla hvarandra i armarna ; lyckligtvis blir ovädret mer
och mer förfärligt, och Vasantasena beslutar sig till att
qvarblifva öfver natten i Brahmanens hus. Mera hand-
ling förekommer ej i denna akt: det öfriga rummet upp-
tages af poetiska beskrifningar på stormen , ty Indiens
skalder släppa, liksom de engelske, sällan sadana ämnen
ur händerna, förrän de uttömt alla sina färg-burkar. A i
348

meddela sista biten såsom prof; det är Tscharudatta
som talar:

Så störte regnet ned !

Må himlen svartklädd stå ; må hundra blixtar

Ur molnen ljunga fram ; — välkomne vänner :

De skänka mig ju den, som länge re’n

Milt hjerta fåfängt suckat efter. — Lycklig

Euhvar, hvars väggar sluta inom sig

Den sköna dyrkade, och i hvars armar

Och vid hvars bröst hon värms,-den skälfvande! —
Se, hulda! Indras båge hvälfver sig,

På fästet, lik en arm, som bredes ut

Och sjunker, tröttad. Se, hur himlen sina

Eldpilar slungar ned, och hur dess moln
Nedhänga lågt; allt manar oss till hvila.

Låt oss gå in. Men hör dock, hur melodiskt

Regndropparna i palmens krona smattra,
Och hur på kiselstenen och i bäcken?

För mig den klangen mera ljullig är

Xn lutans röst och sjelfva sångens toner!

Sjette Akten.

Det är morgon, och Tscharudatta har tidigt begif-
vit sig till Puschpakaranda, en skön lustgård utanför sta-
den. Detta erfar Vasantasena, när hon vaknar, jemte
det, att han der väntar henne samt i denna afsiet be-
iallt, att hans vagn skulle åt henne hållas i beredskap.
Vasantasena hör detta med förtjusning, men innan hon
lemnar Brahmanens hus, skickar hon till hans maka ett
juvelhalsband, hvilket denna dock icke emottager; dock
dermed icke nog; då den älskades unga son yttrar be-J
går att också äga en gyllne vagn, liksom grannens barn,
fyller hon hans lilla lervagn med juveler, på det att han
derför matte kunna köpa sig en sådan han önskar. Mel-
lertid ankommer Tseharudattas, med oxar, efter indisk
sed, bespända vagn; men kusken har förgätit dynorna

»
349

och måste fara hem efter dem Strax derefter kom-
iner ett annat åkdon, tillhörigt den konglige Svågern, och
vill förbi ; men gatan är full af for- och bond-vagnar:
en af dessa har fastnat i trängseln och måste nödvändigt
undan, innan den kongliga vagnen kan komma fram.
Kusken på den sednare kör in i Tscharudattas portgång,
på det oxspannet skulle stå still, medan han hjelper till
att få bondvagnen undan. Under detta bestyr träder Va-
santasena ur huset, och, emedan hon anser den kong-
liga vagnen för den åt sig bestämda, stiger derin, hvar-
efter kusken återkommer och kör sin väg. I samma ö-
gonblick instörtar på theatern Aryaka, hvilken genom
Servillakas bistånd undkommit fångenskapen, och söker
en tillflyktsort: han ämnar fly in i Tscharudattas hus;
men då Vasantasenas vagn kommer tillbaka, anser han
denna för den säkraste fristad han för ögonblicket kun-
de välja, och skyndar alltså in deruti. Kusken mär-
ker det ej, utan håller rasslet af den förrymdes kedja,
som ännu hänger qvar vid foten, för klangen af de små
bjällror, som Indiens glädjeflickor bära ofvanför fotvri-
sten. Väl blifver sedermera vagnen anhållen af vakten,
men Aryaka träflår deribland en vän till en af sina vän-
ner, och undkommer genom honom den hotande faran.

Sjunde Akten.

Mycket kort. I lustgården Puschpakaranda afbida
de både Brahmanerne Vasantasenas ankomst. Äntligen

*) I början af Akten heter det, att det är Vasantase-
nas egen vagn, sedan omtalas den alltid, såsom tillhörande
Tscharudatta. I det senare fallet är det orimligt, att kusken
far på ett annat ställe att hämta dynorna ; i det förra är det
besynnerligt, att Vasantasena, såsom vi snart få se, ej igen-
känner sin egen vagn.
350

Åttonde Akten.

kommer den väntade vagnen, men ej den väntade per-
sonen: i stället finna de, en bister krigare, med fjettrar
om fotterna, sittande derinne. Aryaka ger sig tillkän-
na, och den alltid barmhertige Tscharudatta lofvar honom
ej allenast förtegenhet af hans hemlighet, utan han lossar
äfven hans fotjern och tillåter honom till och med att
begagna sin vagn, för att tryggare fortsätta flykten. Sedan
Aryaka rest, skönjer Brahmanen en Buddha-tiggare, och
emedan det är en kättare, drager han sig afsides.

Denne B udd h a-tiggare, pä sanskrit Sramanaka,
är samme man, som vi förut lärde känna såsom den o-
lycklige spelare, hvars skuld sa ädelmodigt betaltes af
Vasantasena. Dennes nya röda ordensdrägt är ännu
tung och smutsig af färgen, och han sköljer den derföre
i en brunn. Medan han dermed är sysselsatt, inträder
Samsthanaka och blir det varse: emedan han af Konun-
gen , sin svåger, fått trägården till skänks, upptager han
denna sköljning högst illa, misshandlar den stackars tig-
garn obarmhertigt, och skulle alldeles hafva slagit ho-
nom ihjäl, om ej Vita, hans följeslagare och hofmästa-
re, hindrat det. Den förnäme herrn väntar på sin vagn,
för att fara tillbaka till staden, och under sin väntan
nedlåter han sig till att låta sin följeslagare beundra
s$n röst. Äntligen kommer vagnen, och husbonden tvin-
gar kusken att köra in i trägården rakt öfver en nedfal-
len mur. Mellertid aflöper den halsbrytande färden lyck-
ligt, och nu upptäcker herrn med bestörtning, att en an-
nan redan förut sitter i vagnen, och med förtjusning, att
denna person är ingen annan än Vasantasena. Han
närmar sig henne med nya försäkringar om sin kärlek,


351

men den sköna stöter honom ej allenast med afsky till-
baka, utan ger honom till och med en spark. Med
skäl blifver den förolämpade ganska förbittrad öfver en
sädan behandling; men Samsthanaka går i sitt raseri så
långt, att han vill öfvertala sin följeslagare att mörda
flickan. Vita vägrar det. ”Hvem ser en sådan gerning
på denna aflägsna ort?” frågar hans herre. Vita sva-
rar med dessa sköna ord ur Menus Lagar :

VerldsAlltet; Rymdens vida rike rundtorn,
Och Andarne i denna lund, och Soin
Och Månan, Himlens hvaif och Jordens läste,
Och Vindarne och Djupets bistre konung,
Och framförallt mitt eget samvete;

De se det alla, och de vittna alla
Om ondt och godt, som menniskan föröfvar.

Då Vita således är obeveklig, vänder sig Samsthanaka
i samma afsigt till kusken, och när han också hos ho-
nom finner ett motstånd som ej engång af de dyrbaraste
skänker kan besegras, förställer hçm sig, bortskickar bå-
da, och stryper sedan Vasantasena med egna händer.
De båda tjenarne återkomma; Vita förbannar mördaren
och flyr. Sedan Samsthanaka betäckt dödsoffiet med en
bädd af löf, aflägsnar han sig. Då återvänder Buddha-
tiggarn, utbreder sin sköljda klädning öfver löf-högen,
och upptäcker nu sin välgörarinna. Hon ger ännu tec-
ken till lif, och det lyckas den tacksamme Sramanaka’n att
återkalla henne till sansning.

Nionde Akten.

Denna Akt är kanhända den bäst lyckade i hela
skådespelet, och kastar äfven mycket ljus öfver åtskil-
liga af Hinduernes seder. Vi vilja derföre derur med-
352

dela några vidlöftigare utdrag, äfven på del Läsarn måtte
kunna göra sig ett tydligare begrepp om stilen och äm-
nets formella behandling. — Theatern föreställer en do-
mar-sal. En Vaktmästare har sopat golfvet och ställt
sätena i ordning, men allägsnar sig, då Samsthanaka
visar sig utanföre. Denne håller följande monolog :

’ Jag har badat mig i klart vatten och hvilat ut i
en skuggrik löfsal, tillbringande min tid, liksom en him-
melsk sångare, bland en flock fagra, uppassande tär-
nor, hvilka än knöto ihop mitt hår, än lade det i sköna
flätor, än låto det utslaget fladdra. Ah , jag är en högst
fulländad, beundransvärd ung Furste, ooh ändock kän-
ner jag en inre tomhet, en lucka inom mig, lik den,
som sökes af den stygga masken, hvilken banar sig sin
mörka väg genom menniskans inelfvor ; hur skall jag
uppfylla den, genom hvad stilla mina begär? — Ha, nu*
kommer jag ihåg; den eländige Tscharudatta skall tjena
dertill. Godt! Jag vill begifva mig inför domstolen och
anklaga honom för Vasantasenas mord. Porten till Dom-
stolens gård är Öppen, ser jag, och jag vill gå in, och
sätta mig på gräsvallen under afbidan af domrarnes
ankomst.”

Domaren, med en Bisittare och en Skrifvare, an-
lända, samt intaga sina säten. Man gifver tillkänna, att
enhvar, som söker rätt, må framträda! Samsthanaka an-
mäler sig: man svarar, att hans sak ej i dag kan före-
tagas; men då denne hotar med ”Konungen sin svåger»
med sin syster och moder,” så måste domarn gifva ef-
ter. Samsthanaka träder in i salen — ett slags öppen
portik — och börjar sitt kär omål med följande sinnrika
inledning: ”betänk, att jag är af en förnäm ätt; min far
är Radsjah'ns svärfar; Radsjah’n är min fars mag; jag


353

är Radsjah’ns svåger och Radsjah’n är min systers ge-
nial.” — Nu börjar han att berätta, huru han i den
kongliga trägården träffat ett qvinligt lik: det var, såsom
han°snart fann, den älskansvärda Vasantasena, ”hvilken,
sannolikt, för sina juveler skull, blifvit strypt af nagon
skändlig menniska, men icke af mig. Domarn
befaller skrifvarn, att i protokollet uppteckna angifvelsen
med tillsatsen ”icke af mig.” Samsthanaka, förargad
öfver sin obetänksamma försäkran, sätter sin fot på pro-
tokollet och utplånar de fatala orden. — ”Men, frå-
o-ar domarn, hur kunde ni veta, att denna illgerning be-
gicks för juvelernas skulll” — ”Derför, svarar den an-
dre, att jag fann flickans nacke blek och svullen, och
alla dyrbarheter bortslitna från hennes kläder.” — Va-
santasenas moder förekallas, och då denna upplyser, att
hennes dotter senast varit i sällskap med Tscharudatfa,
och Samsthanaka ifrigt påstår att han är den sannskyldi-
ge mördaren, afsänder Domarn en Rättsbetjent, for att
”med skyldig vördnad och efter hans beqvämlighet an-
moda Tscharudatfa, infinna sig inför rätta” Tschant-
datta ankommer och hör med förvåning, att han är an-
klagad, icke för att hafva hjelpt Aryaka på flykten,
utan för att hafva strypt den som han så högt älskat.
Mellertid måste han (icke utan blygsel, i afseende på sin
värdighet såsom Brahman) bekänna, att han känner den-
na glädjeflicka, och att hon tillbragt natten i hans hus.
Detta medgifvande tyckes gifva någon bekräftelse åt an-
klagelsen; men domarn tror ändock, att det vore ”lät-
tare att väga Himalaja, att genomvada hafvet, att gripa
vinden med händerna, än att sätta en flack på rscharu-
dattas ära. — Han, den bäste bland de bäste, han som
utan att akta derpå, med slösande frikostighet tömt ut hela
sin rikedoms haf, han skulle, för rofvets skull, begått en
så skändlig gerning«”— Äfven Vasantasenas moder in-
351

tygar, att då hennes dotters juveler blifvit bortstulna ur
den ädle Brahmanens hus, hade han ersatt dem med ett
halsband af ett mycket större värde. Mellertid inställer
sig Viraka, hufvudmannen för vakten, och angifver, att
Vasantasena i Tscharudattas vagn samma morgon rest till
Puschpakaranda. Han befalles att bestiga en af domstolens
hästar och skynda till trägården, för att efterse om liket
der verkligen linnes. Indiens curirer och curir-hästar
tyckas bruka sjumils-stöflar, ty innan någon hunnit säga
ett ord, är denne tillbaka och bekräftar att han funnit en
qvinlig kropp, som bortsläpades af villdjuren. Nu stud-
sar domaren, och ’hans förstånd arbetar sig trött, likt en
ko i ett moras.” Tscharudattas sak synes redan så be-
tänklig, att han måste lemna sin plats och sätta sig på
golfvet. Under tiden hade Ma treja af Tscharudatta blif-
vit affärdad till Vasantasena, för att återlemna henne de
juveler, hvilka hon skänkt hans lilla son. Dennes väg går
förbi domstolen, och då han förnimmer, att hans ädle
vän der står inför rätta, går han in, erfar den för-
nedrande beskyllningen, och glömmer sig till den grad,
att han anfaller Samsthanaka. Under slagsmålet falla
klenodierna ur hans gördel. Samsthanaka samlar upp
dem, ropande: ”se der den stackars flickans juveler,
för hvilkas skull hon blifvit mördad af den nedriga men-
niskan!” Domarne sänka hufvudet, Tscharudatta förlorar
modet :

’’Jag kan blott säga: jag har icke gjort det,
Men hvem tror mig; hvem tror den fattige?

Nej, mig blott återstår en smädlig död.”

Och när misstankan än ytterligare tillväxer, genom hans
egen bekännelse, att dessa ädelstenar verkligen tillhörde
Vasantasena, och när han öfverväger att han med den
mördade Vasantasena förlorat sin högsta lefnads-glädje,
erkänner han sig skyldig till det honom pådiktade brot-
.3 55

tet. Undersökningen är således slutad; men domen till-
hör endast Konungen. Genom en Rättens tjenare under-
rättas denne, att den skyldige, såsom Brahman , icke, en-
ligt Menus Lagar, får afrättas, hans egendom icke in-
dragas , utan han sjelf blott skickas i landsflykt. Be-
tjenten är inom ett ögonblick tillbaka med Konungens
dom, så lydande: ”Vasantasenas klenodier skola hängas
den skyldige om nacken, han sjelf under trumslag föras
ut till den södra kyrkogården och der spetsas på en på-
le.” Domaren låter kalla tvenne Tschandala’r (den mest
föraktade cast, af hvilken skarprättare tagas), för att
verkställa domen. Tscharudatta hotar Konungen med
helvetet, derföre, att han dömt en Brahman till döden,
och det på en fiendes blotta anklagelse, utan ättens lå-
ta honom undergå någon af ordalierna.

Tionde Akten.

Den olycklige föres af sina bödlar till afrättsplat-
sen. ”Re’n, ropar han ,

Re’n grafvens blommor*) pryda mina lemmar,
Af stolt betäckta, däfna af min grät;

Likfågeln kretsar kring mig rundt, och hest
Han skränar, bidande sitt säkra rof.

Hela staden är i sorgdrägt: i hvarje fönster gråter ett
medlidande fruntimmer: deras tårar äro så ömniga, att
de stilla dammet på gatan. Trumman röres, och domen
uppläses offentligen. Tscharudatta är förtviflad deröfver,
att hans förmenta brott äfven skall kasta en skugga på

*) Liksom fordom i Rom, prydas i Indien de, som gå till
döden, med blommor och sandel - fläckar och beströs med
mjöl, såsom offerdjur. Älven måste den olycklige sjelf bära
den påle, på hvilkeu han skall alrättas.
35G

hans ädle förfäder. Han begär, att han ännu engång
skall få omfamna sin son. Det beviljas honom; han ta-
ger ett Ömt afsked af barnet, och hänger Brahmansnö-
ret, det enda arfvet, kring dess hals. Både gossen och
Matreja erbjuda sig att gå i döden för den olycklige.
Tåget går vidare, och domen uppläses för andra gån-
gen. Detta sker i grannskapet af det kongliga palatset,
hvarest Samsthanaka håller den kusk, som kört Vasanta-
sena till trägården, inspärrad i ett rum. Då denne
förnimmer att den ädle Tscharudatta skall oskyldig af-
rättas, springer han ut genom fönstret på balconen, och
störtar sig derifrån ned på gatan , ropande öfverljudt, att
det är hans egen herre, som föröfvat illgerningen. ”Hö-
ren J? ropar Brahmanen. Mitt namn ar åter rent. Jag
skydde icke döden, utan vanäran: nu är döden välkom-
men för mig!” Samsthanaka uppträder på balconen.
Han har nyss hållit en kostlig måltid: ris med sur
sauce, kött, fisk, frukter och insyltade saker: nu vill
han njuta hugnaden af det skådespelet, att se sin rival
gå till döden. Men i detsamma skönjer han, att hans
tjenare rymt: han skyndar ned för att gripa honom,
”Det är en tjuf, ropar han till folket, och jag har straf-
fat honom och sedan låtit inspärra honom: nu, för att
hämnas, har han uppdiktat denna historia.” Hviskande,
bjuder han honom ett kostbart halsband, om han vill
återkalla sitt vittnesmål. Tjenarn emottager halsbandet
och lyfter det högt upp, sägande: ”Se här, mina vän-
ner! Med detta ville han just nu besticka mig, på det
jag skulle tiga.” Samsthanaka, lika fräck som fintlig,
rycker till sig halsbandet, svarande: ”Ja, detta är just
det; just detta var det han stal och hvarföre jag agade
honom. Se, Tschandala, jag lät piska honom derför
att han stal ifrån mig en klenod, som han skulle för-
vara; tviflar du derpå, så betrakta blott hans rygg!”
Rigtigt : slafvens rygg bar spar af ett nyss erhållet straff,
och hans utsago ägde nu icke mer något vittsord. ”Ack!
suckar tjenaren, det är trälens olyckliga lott, att icke
tros ens då, när han talar sanning.” Ondskan trium-
ferar: gossen bäres bort af Matreja, tåget fortsattes
och kommer till den tredje stationen, der dödsdomen än
engång skall uppläsas. Samsthanaka, icke nöjd med sin
seger, vill att både slafven och barnet skola dödas, men
derlill neka Tschandala’rne ; den ene af dem låter dock
förmå sig till att slå Brahmanen, på det att denne in-
för folket måtte erkänna sitt brott; men båda hysa likväl
så mycken vördnad för den olycklige, att de kasta lott
om hvem som skall verkställa afrättningen. Den, som
lotten träffar, yttrar: ”det vill jag säga dig. Då min
far låg på sin dödssäng, sade han till mig: son, om du
nånsin kommer att afrätta en brottsling, så gå tillväga
med öfverläggning; lägg aldrig hastigt hand vid verket;
ty möjligen kan en ansedd man utverka brottslingens be-
nådande ; möjligen får Radsjah’n en son och låter på-
lysa en allmän förlåtelse; möjligen sliter en elephant sig
lös, och det kan då lyckas den olycklige, att undkom-
ma i förvirringen; eller ock kan en regent-förändring in-
träffa och alla fångar frigifvas.” — Dödståget går såle-
des långsamt; slutligen har man dock upphunnit fjerde
stationen, hvarest domen åter uppläses. Mellertid an-
lända Sramanaka, ledsagande Vasantasena, som meller-
tid i ett nunne-kloster (en Buddhaistisk inrättning , som
nu mera icke ftnnes i Indien) blifvit alldeles återställd.
Hon undrar öfver anledningen till detta menniskohvim-
mel. Nu utropas domen för femte och sista gången. Med
flygande hår och utbredda armar tränger hon sig fram

Spea Xllk ir*

24.
358

till den olycklige, öfver hvilken Tschandala'n redan lyf-
ter sitt svärd, och förtäljer hvad skedt var. Ett bud
afsändes till Konungen, för att underrätta honom om
händelsen. Under det Brahmane» utgjuter sin förtjus-
ning öfver den älskades räddning, ankommer Servillaka
med vigtiga nyheteri Revolutionen är fullbordad ; Palaka,
den orättrådige försten, är störtad, koherden Aryaka har
enligt prophetian bestigit thronen, och hans första hand-
ling är att utnämna den dygdige Tscharudatta, hvilken
han dessutom sjelf hade att tacka för sin lyckliga flykt,
till höfding öfver Ujayin. Tillika har Samsthanaka biif-
vit gripen och hitföres bunden: folket vill slita honom
i stycken och kasta dem för hundarne, men

’’En fiende, som vid ens fotter ropar

Om nåd, bör icke pröfva strafiets svärd,’’

och Tscharudatta benådar honom. Sramanaka utnämnes
till föreståndare för alla Vihara’s anhängare d. v. s. öf-
ver alla Buddha-kloster i riket; Sthavaraka blir frigifven ,
Tschananaka befordras till polismästare, och Vasantase-
na förklaras för Konungens slägting och emottager slö-
jan, d. v. s. upphör att vara ofientlig. Innan allt detta
för sig går, hade Tscharudattas maka, under förmodan ,
att hennes man redan vore afrättad, bestigit bålet i af-
sigt att följa honom i döden, men erhåller innan det af-
görande ögonblicket underrättelsen om sakernas lyckligt
förändrade ställning. Ilon skyndar att helsa Vasantase-
na såsom en syster, men den sednares blifvande för-
hållande till Brahmanen antydes icke närmare. Sålunda
utöfvar författaren af detta skådespel den fullständigaste
poetiska rättvisa; ”så, säger Tscharudatta till slutet,

*’Så har jag intet mer att önska, intet

Att bedja mer, ty uppfylld är hvai' önskan.

Xn blidt, än strängt med menskan leker Ödet,
Och drifver verlden kring, liksom ett hjul.
359

Må då enhvar betvinga sitt begär!

Kons jufver vare fullt, och marken bördig,
Och falle regnet ned i rikligt matt,
Och svalkes luften mildt af kylig vind!
Må allt, som andas, vara fritt från plågor;
Och barnslig vördnad stads Brahmanen möta!
Må sanning lefva trygg, och fromhet lycklig;
Må Fursten vaksam vara städs och rättvis,
Men kröke ödmjukt sig hans fiender,
Och ljuflig Frid bevake verlden all!”

Jag har så sökt inrätta denna exposition, att läsa-
ren om detta skådespel sjelf måtte kunna bilda sig ett
omdöme. I fall detta lyckats, kan jag inskränka mig
till blott några få anmärkningar. Sedd äfven från en eu-
ropeisk synpunkt, är planen väl anlagd och handlingen
framskrider med oafbrutet intresse till sitt mål. Den
Engelske Ofversättaren lägger likväl Förf, tvenne omständig-
heter till last. ”Vasantasenas kärlek och ömhet, säger
han, synes lika litet öfverensstämma med hennes lefnads-
sätt, som Tscharudattas allvar och fromhet med hans
kärlek.” Men detta tadel mildras i betydlig mån, vid be-
traktandet af den nations seder, för hvilken detta skåde-
spel var ämnadt. Vasantasenas yrke, långt ifrån att,
såsom hos oss, vara stämpladt med vanära, är på sätt
och vis der helgadt af religionen. Det är visserligen
sannt, att naturen alltid gör sig gällande i trots af o-
rimliga lagar och en falsk religionsläras orimliga sat-
ser, och sålunda måste äfven i Indien, en flicka, hvil-
ken egnat sig åt ett nesligt lefnadsyrke, slutligen
finna sin charakter befläckad af den moraliska smitta,
som ett sådant förhållande nödvändigt måste medföra;
dock med den skillnad, alt hon här måste känna sig vida
360

mindre förnedrad, då hvarken den religiösa eller den
borgerliga lagstiftningen, hvarken landsmäns åsigter eller
hennes eget samvete hafva något att invända mot osed-
ligheten af ett dylikt lefnadssätt. Om vi föröfrigt tänka
oss den sköna Vasantasena såsom ung och ännu nykom-
ling på denna bana, så måste hennes själ vara mindre
befläckad med den lättsinnighet, den egennytta och låg-
het, som annars derifrån äro oskiljaktiga. Vidare ägde
hon en furstlig förmögenhet; och en sådan Nöjets dot-
ter plägar icke emottaga hvars och ens hyllning. Slut-
ligen — och det är på denna grund vi hufvudsakligast
stödja den stackars Vasantasenas försvar — finna vi öf-
verallt, huru olyckliga omständigheter och tillfälligheter
ofta inkasta ädla naturer i förnedrande förhållanden,
men huru, i trots af dem, den ädelburna naturen ofta
framträder segrande. Jag kunde derå åberopa ett exem-
pel, hämtadt ffan sjelfva Indien, Holländaren Haafners
älskarinna*); men emedan denne resandes skildring blif-
vit misstänkt för att vara mera romantisk än sannfärdig,
sa vill jag i stället påminna om så många andra af hen-
nes europeiska systrar, hvilka, oaktadt all sin lättsinnig-
het, varit mäktiga af en sann kärlek, ej sparat några
slags uppoffringar för sina älskare, och till och med för
deras skull förmått göra den största af alla uppoffringar
för dem sjelfva, — offret af ombytligheten i sina tyc-
ken; ja stundom har man sett dessa varelser, om de
varit moraliskt lyckliga i föremålen för sin ömhet, för
alltid öfvergifva lastens bana.

I fall således Vasantasenas charakter icke är omöj-
lig att förena med det lefnadsyrke, hvilket hon sjelf ic-

) I>et är från h^nne, som jag hämtat grunddragen till en
liten novell, Am ala, införd i en årgång af Poetisk Kalender.
361

ke valt, utan hvartill hon blifvit uppfostrad och kan-
hända född, så återstår endast att besvara den senare
delen af inkastet: huru är en sådan kärlek för-
enlig med Tsch aruda tta s fromhet och allvar?
Inkastet är egentligen tvåfaldigt: man kan fråga: är
denna kärlek för Brahmanen förbuden af lagen och re-
ligionen; eller förbjudes den redan af hans egen natur?
Okyskhet är enligt vår religion en positif synd, en öf-
verträdelse af ett bestämdt budord ; i Indien åter betraktas
den såsom en oskyldig sinnlig förlustelse, hvars njutning
är de tre lägre casterna på intet sätt förmenad. Hvad
Brahmanerne åter angår, så befaller dem religionen
visserligen hejd och återhållsamhet i tillfredsställandet af
alla slags sinnliga lustar och begär; men en Brah-
man, öfverraskad i en glädjeflickas armar, skulle dock
förmodligen ej väcka större förargelse, än om vi finge se
en aktad prest öfverflödigt njuta bordets läckerheter.
Såsom en svaghet betraktas mellertid en sådan förbin-
delse mellan en Brahman och en qvinlig person, som
icke är hans maka; och derföre se vi också Tscharudat-
ta inför domstolen rodnande och ogerna tillstå sin kärlek.

Men huru kan denna stå tillsammans med ”Tscha-
rudattas fromhet?” Förf, har lyckligtvis hvarken velat
skildra ett Indiskt helgon, eller en Indisk Grandison:
han har icke velat göra sin hjelte till ett sedolärande
mönster, ett inbegrepp af alla möjliga fullkomligheter.
Sådana charakterer äro mera aktningsvärda än älskans«
värda: mera skapade för himlen än för jorden, äro de
åtminstone icke dramatiska; höjde öfver menskligheten,
dess fröjder och sorger, dess lidelser och intressen, kun-
na de ej af oss betraktas såsom likar, vid hvilkas Öden
vår själ fäster sig med innerligt deltagande ; på scenen
kunna de endast uppträda såsom glänsande meteorer,
362

som skimra och försvinna. Det är genom en ursprung-
lig menlöshet och nästan barnslig oskuld, en gränslös
välgörenhet, en godhet, som alltid glömmer sig sjelf,
och som, till och med sträckt öfver rättvisans gränsor,
stundom blir ett fel*), som Tscharudatta vinner allmän
kärlek och beundran. Brahmas och Buddhas läror
fordra af dem, som skola göra anspråk på helighet, ett
dödande af allt slags sinnlighet, en fullkomlig känslolöshet
för aila slags nöjen, skyldiga och oskyldiga: till och
med en afsigtlig vederqvickelse af blommornas lukt är
dem förmenad. Sjelfförsakelser, ascetiska pligter äro
deras högsta åligganden: den fromme Tscharudatta åter
frambär åt de osynliga Makterna de enkla offer, som re-
ligionen och hans känslor föreskrifva honom; i dessa
skyldigheters fullgörande följer han fritt och otvunget sitt
hjertas egen böjelse, utan pedanteri och öfverdrift, utan
att vara hvarken ett helgon eller en hycklare. Hans
sinnen äro öppnade för natur och konst; han vördar
Gudomens språk i stormens gny och thordönets slag ;
han njuter af fåglarnas qvitter, blommornas vällukter och
den indiska morgonens behag och prakt; äfven af mu-
sikens toner later han sig tjusas. Är det då onaturligt,
att Tscharudatta, som i allt är mer menniska än Brah-
man , går ett steg längre än hans cast-förhållande egent-
ligen borde tillåta honom; att hans för allt skönt så
öppna sjul i« ages af en så förtjusande och med hans
egen natur sa nära befryndad varelse, som Vasantase-
na? Om sjelfve den stränge Sokrates fann sällskapet
med den sköna Aspasia angenämt och lifvande, så bör

*) I. ex. da Tscharudatta befordrar den upproriske Arya-
kas flykt, —- och ännu mer, dä tjufven hos honom gjort
inbrott, och Tscharudatta (glömmande att han äger Vasanta-
senas skatt) beklagar, att den stackai’s olycklige ingenting
funnit i hans fattiga hus.
363

samma svaghet förlåtas den indiske > ise ; helst hans för-
hållande till Vasantasena, om än icke öfversinnligt,
skildras med den mest grann laga linhet och aktning för
anständighetens strängaste fordringar. Indiens glädjeflic-
kor äga i sjelfva verket deruti likhet med det fordna
Greklands Hetärer, att de äro de enda bland sitt
kön, hvilka tadellöst kunna förvärfva den bildning och
de talenter, hvarifrån, enligt bada dessa folkslags asig-
ter, ställningen i samfandslifvet maste utesluta landets ma-
tronor och jungfrur, hvilkas till en del tvungna dygd ej
kan vara befriad ifrån en viss torrhet och enformighet.

Vid Vasantasenas och i synnerhet Tschaiaidattas cha-
rakterer har jag, för min del, fästat det mesta intresse.
Wilson ger företrädet åt Radsjah’ns svager. ”Mäster-
stycket i detta skådespel, — äro hans ord, är Sam-
sthanakas charakter. En så oändligt föraktlig Charak-
ter har måhända aldrig blifvit tecknad; dess laster äro
så stora, att de slå oss med häpnad; han är kall och
grymt illslug, och ändock tillika sa frivol, att han knapt
kan uppväcka vår harm, och så erbarmlig, att han knapt
kan uppväcka vår vrede.” Med någon viss inskränk-
ning vill äfven jag underskrifva detta omdöme.

Hvad som likväl, enligt min Öfvertygelse, ger detta
skådespel dess högsta värde, är dess sedliga hållning,
i trots af det slippriga förhållandet emellan de bada huf-
vudpersonerna. Här finnes icke denna halfhet, detta
vägande mellan dygd och last, denna vekhet, half-anger
och känslofullhet, hvaruti Europas medelmåttige drama-
turger och römanskrifvare pläga, för att väcka deltagan-
det, kläda brottet, och hvarför man , inför Sedlighetens
domstol, äger rätt att i synnerhet anklaga vår nyare
Theater, särdeles Komedien; der slugheten, listen och
intrigen firar sina triumfer, och der ärligheten förkla-
ras för dumhet och lemnas till pris åt åtlöjet. Mången
af nutidens Komedi - författare skulle behandlat hals-
band-stölden såsom ett oskyldigt spratt, helgadt genom
ändamålet, vinsten af en älskarinna; och hvad skulle In-
diens Sedolärare säga om de skändliga knep, hvarmed
i våra dramer och lustspel de unge herrarne, med lill-
hjelp af sina uppfinningsrika drängar, pläga lura sig till
älskarinnor och bedraga deras fäder och onkler; och
hvad skulle de säga om vår fina, bildade allmänhet, som
finner dessa nedrigheter så artiga och så roliga ? Ma-
treja har, i trots af sin Brahman-värdighet, en viss lik-
het med dessa betjenter, hvilka Kotzebue och hos oss
Lindegren sa förherrligat: han gör anspråk på att vara
lustig (så vidt den menlösa arten af Hinduernes humour
tillåter det); han är gourmand och sinnlig, och föröfrigt,
i alla andra hänseenden, fängslad vid hvardaglighetens
små intressen; men ändock är han sin vän allvarligt till-
gifven, och beredd att följa honom i döden. Deruti lig-
ger skillnaden! Mycket vore ännu att säga öfver detta
skådespels så väl moraliska som ästhetiska charakter, och
öfver dess värde, såsom ett document upplysande det in-
diska folklifvet och de indiska sederna ; anledningar skulle
icke eller saknas till interessanta jemnförelser mellan for-
dom och nu, — men vi måste här afbryta, för att ej
inlåta oss på ett fält, hvilket vi icke hastigt skulle kun-
na öfvervandra»
DANSKA LITTERATURENS

NUVARANDE TILLSTÅND.

Andra Afdelningen.

Historia.

I^anmarks historiska litteratur är, från en viss sida
betraktad, afundsvärdt rik och lysande. Den gifver ett
skådespel af allmän national-kärlek till fosterlandets och
hela den skandinaviska Nordens fornminnen, af grundlig
forskning, af ihärdig flit, af rastlös fruktsamhet, hvilket
icke nog kan högaktas, icke nog framställas för Sven-
skar till föresyn och medtäfling. Meddelandet af alla-
handa upplysningar i historiska ämnen, eller af bidrag,
af materialier till Historia, fortfar att vara i full gång,
och historié-gr an s knin g e n befinner sig i ett blom-
strande tillstånd. Men historie-skr ifn ingenî — Ta-
ges begreppet deraf i sin strängaste och ädlaste bety-
delse: så hafva våra grannar, i det afseendet, ännu ej
hunnit långt framom oss ; åtminstone i fall det medgif-
ves, att man vid skildringen af vår nu-tid ej kan taga
Saxo Grammaticus i beräkning. Väl kan Historien an-
ses för Danskarnes mest älskade studium, och dithöran-
de skrifter utgöra deras allmännaste läsning; så att det
kunskapsbegär, som hos dem företrädesvis herrskar, är
366

Nordbons urgamla tillgifvenhet för sagor och berättelser.
Men den allmänna culturen synes jem väl der hafva mera
stigit i utsträckning på ytan, än i djup och innerlighet;
i följd hvaraf mängdens fordringar af en historisk för-
täljare snarare blifvit för små, än för stora. De tyckas
hufvudsakligen gä ut på att erhålla något som roar,
och som roar på beqvämaste sätt. Att man i denna
punkt är mycket nogräknad, visade sig t. ex. i den
ringa uppmärksamhet, som skänktes åt Estrups lärda,
noggranna, sorgfälligt utarbetade verk: Absalon som
Helt, Statsmand og Biskop (1826); en lefvernes-
beskrifning, nästan lika läsvärd för Svenskar, som för
Danskar.

Att rått läsa Historia, förutsätter i grunden sam-
ma sinnesstämning, som att rätt skrifva henne: en för-
måga af heligt allvar, af sann kärlek, af ödmjuk sjelf-
glömska, af full hängifvenhet ät betraktelsens föremål.
Ingenting är med denna sinnesstämning mera oförenligt,
än en små-förståndig gammalklokhet, en kälkborgerlig
lefnads-vishet, en klandersjuk kännare-högfärd , eller
denna magra och nyktra qvickhet, som gerna bröstar
sig med ett stoj ande, men i sitt innersta ganska tamt
och lamt renommisteri. Tyvärr synes den sjelfkära tri-
vialitet, som i Sveriges litteratur nu är mera mäktig
och talrikt repräsenterad än någonsin, äfven i Dan-
marks vara blifven en makt af större betydenhet, än un-
der detta århundrades tvenne första decennier. Härvid
är likväl en skillnad ögonskenlig. Den svenska tri-
vialiteten uppträder nästan alltid, äfven då den vill
skämta, med en kärf uppsyn af politisk surmulenhet;
den danska yttrar sig mest i en vurm att betrakta
och behandla allting på lek, på narri. Det är icke
blott bristen på hvad man kallar constitution, det är na-
367

tionens mer sangviniska lynne, som gör att den äkta
publicistiska tråkigheten ännu ej blifvit i Danmark hem-
mastadd. Andra må afgöra, hvilkendera af de bägge förvänd-
heterna , den tokroliga eller den trumpna, envisast motarbe-
tar den sinnesstämning, hvarförutan ingen Historiographi
rigtigt uppkommer och värderas; det vissa är, altfåvettet,
lättjan, Härden, skrytet, mode-pratet lika utmärka båda.
Mellertid är det icke vi, som beskylla våra danska gran-
nar för en rådande böjelse, att helst se alla föremål
från en ytlig skämt-sida; det är Danskar sjelfva, som
rigta denna förebråelse mot hopen af sina landsmän *).

*) Eller åtminstone mot hopen al sin hufvudstads invå-
nare. Det har blifvit oss tillätet, att härvid anföra dessa ra-
der ur ett bref, skrifvet under fjol-året af en lärd Köpen-
hamns-bo: ”Kjöbenhavnerne begynde at nærme sig Pariscrne
i den store Nydelse, de meer og meer finde i det öjeblikke-
lige Lunes Spil, i en vis Sky for det Alvorlige, en vis Ulyst
til at glemme sig selv i Begeistringens Henrykkelse, ved Si-
den af en stor Tilböjelighed til i Latterens Oplösning at
glemme alle Hensyn. Et vittigt Indfald gjelder i Kjöbenhavn,
nu for Tiden, meer end den Danske burde tilläde ; Spot
harmer ikke saa ofte som den sande poetiske Skjemt, og man.
tilgiver öftere Satyrikeren, at han er bitter, end man indröm-
mer det grundige Komiske sin Værd fremfor Persiflage og let-
sindig Haan.” — Mellertid tyckes man dock i Köpenhamn verk-
ligen skratta, och ha roligt dervid; och detta är alltid något.
Äfven de högre sällskapskretsarna der äro ej alldeles aflägs-
nade från den gladtighet, den naiva rörlighet och lefnads-
njutning, som t. ex. i Dyrhaven utmärker folklifvets för-
lustelser. Om det är sannt (och sådant försäkras esomof-
tast af dess egna dagblad), att man i en annan, oss närmare
belägen hufvudstad blott bjuder till att skratta, så torde
väl näppligeh orsaken vara den, att man tänker med Jean
Paul: ”Nein, unter diesem Leben in Flug, sollte doch das
Ding, das so prestissimo hinschiesst aus einem Regenschauer
in den andern und von Gewölke zu Gewölke, doch nicht in
368

Ja, vi höra desse ankiagare tro, att under barndomen af
den national-litteratur, som genom Holberg återföddes,
just detta mäktiga snilles inverkan gaf åt nämnda bö-
jelse ett alltför grundligt rotfäste och en alltför riklig
näring. Också kan ej nekas, att den komiska rigtnin-
gen var i detta snille den herrs k ande. Tillika fre-
stas man att sätta i fråga, huruvida den store skämta-
ren, när han skref sin Peder Paars och dervid hade
i sigte den alexandrinskt-fransyska föreställningen om
Epopéer, sjelf begrep den episka diktens väsende och
meningen af sin egen parodi, eller i allmänhet rätta för-
hållandet mellan den komiska hjeltedikten och det egent-
liga Epos. Huru än omdömet deröfver ma utfalla, så
står tvifvelsutan fast, att han, rätt förstådd, bör anses *
för återväckaren af det äkta skratt, som ingalunda är
fiendtligt mot det äkta allvaret. Men han kan orätt
förstås; och då torde väl, i många sinnen, det vanligt-
vis lika tidiga, som hänförande intrycket af hans be-
kantskap hafva bidragit, att stadfästa dem i håglösheten
för allt högt, djupt och betydningsfullt. En i denna
hänsigt anställd jemnförelse mellan Holbergs ställning
till Danskarne och Bellmans till Svenskarne, kunde
blifva lärorik. Onekligt är, att Peder Paars genast
af mängden upptogs för ett afgörande bevis , att
själen i det heroiskt-poetiska är uppblåst tomhet, och
att hänryckningen för dess storsinnighet är antingen prat

Einem fort den Schnabel aufsperren zum Gelachter;” ty det
är just uppspärrandet, som försökes. I Bellmans dagar
hade man ännu ej förlorat konsten, och en glad samtida sin-
nesstämning återspeglade sig i hans. Dahlgren skrattar på e-
gen hand, och gör rätt deri ; men i en så mulen tid kan han
ingenting annat åstadkomma, än spridda, raket-lika glimt,
som älven inom Skämtets rymd påminna om other times och
no more.
369

eller inbillning. Påminner man sig nu, att just bemälte
Paars länge var nationens älsklings-bok, så inser man
lätt, att inflytelsen af en sådan smak kunde taga en
ganska vådlig rigtning. Skrattet åt den svulstiga till-
gjordhet och det skrytande ordprål, som i så mången
Epopé medvetslöst parodierar det högsta af all Poesi •—•
Hjeltesagan, — blef, i små själar, ett skratt åt henne
sjelf, ett begabberi, som ej erkände någon verklig in-
spiration, eller ej från ingifvelse urskiljde den oro, som
på styltor vill härma hennes upphöjning. Snart und-
fägnades denna lustas hunger med läckrare anrättningar,
då först Wessel, och sedan Baggesen, ånyo framkalla-
de Danmarks odelade gapskratt; och ingendera var utru-
* stad, att i detta glada rus gifva«åt national-bildningen
någon positif motvigt, någon beståndande stödjepunkt.
Vid denna tid utvecklade sig öfverhufvud hos danska
folket en stor sjelfbelåtenhet, under en skenbar utvär-
tes lycka; men för den sanna historiska ingifvelsen,
liksom för den sanna poetiska , är ingenting mera främ-
mande, än ett sinne, som har nog i sitt (jordiska) Sjelf.
En skön gryning begynte, när Oehlenschläger åter-
väckte, lifligare än någonsin tillförene skett, känslan
för det höga och stora i fornålderns minnen. Skulle det
vara sannt, hvad vi hört påstås, att äfven denna sista
national-förtjusning börjar sjunka till ett skum, som upp-
löser sig efter ett flygtigt glitter i ett flygtigt solsken ?
— Vi kunna icke tro det, och vi vilja det icke.

Någonting oskyldigt kan synas ligga i detta begär
till lugn njutning, till en beqväm trygghet, der man i
fred och ro 1er åt den brokiga omvexlingen af föremå-
lens ytor, utan att synnerligen bekymra sig om deras
inre beskaffenhet. I den europeiska Culturens nuvaran-
de skick är likväl en slik oskuld nog tvetydig. Atmin-
370

stone ger hon ingen väckelse åt den högre sinnes-da-
ning, som är första villkoret för en sann Historie-skrif-
nings möjlighet. Den episka naivetet, som så säkert
ledde Herodotus, är för vår tid förlorad.» Historio-
graphien är nu en allvarlig, djup, mycken reflexion för-
utsättande konst, som först då kan utbilda sig, när
poetiskt sinne och philosophisk blick , bäggedera af
rätta slaget, förena sig med religiös förtröstan och po-
litisk erfarenhet. Men en så beskaffad historisk konst
framträder icke lätt i ett tidehvarf, der dessa egenska-
per utgöra sällsynta undantag från det herrskande lynnet.
Oaktadt allt rop om sin ”praktiska” charakter och hvad
dermed sammanhänger, har detta tidehvarf ännu på långt
när ej hunnit till den enkla insigt, att hvarje slags er-
farenhet år blott sa vida verklig och sannt praktisk,
som den uppvisligen grundar sig på det innersta och
högsta slaget af all Empiri. Endast der har den o-
medelbara varseblifning, som innebär allt hvad man kal-
lar Erfarenhet, säkra garantier för öfvertygelsen om sin
visshet, eller för rättigheten att i sträng betydelse kalla
denna visshet Kunskap; dittills är hela hennes sätt att
askada och reflectera blott ett menande, som skiftar i
större eller mindre tillfällighet och godtycklighet. Den
äkta politiska erfarenheten skiljer sig, i detta hänseende,
ingalunda från den äkta vetenskapliga. I bägge fallen
uppfattar man endast de phänomener klart, hvilkas nou-
mener man klart uppfattar; i bägge fallen har man till före-
mål en natur, en organism, hvaraf ingen beståndsdel rigtigt
varseblifves i någon yttre åskådning, såframt man ej i en inre
åskådning äger det lefvande hela; i bägge fallen frågar ex-
perimentatorn blott då behörigt denna natur, när han
vet hvad han vill och begriper sina frågor, eller åtmin-
stone har en divination af deras betydelse och samman-
hang; i bägge fallen är han ej mycket som handtver-
371



kare, och som nyhetskrämare ännu långt mindre. Hvar
uttrycker sig det innersta och högsta slaget af Empiri ?
Såsom en troende åskådning, i Religionen; såsom en
afbildande åskådning, i Poesien och Konsten;
såsom en begripande åskådning, i Philosophien.
Men just i den samhällsverld, som utgör Historiens inne-
håll, framställes det för dessa trenne åskådnings-arter ge-
mensamma Objectet såsom ett praktiskt object; i den
verklighet (den moraliska), hvartill all annan förhåller
sig blott som en förberedelse, eller en symbolisk förlåt.

Enthusiasm är något helt annat, än phantasteri el-
ler svärmande förståndsbrist. Enthusiasm (af	är

själens oinskränkta hängifvelse åt det Eviga, det Gudom-
liga, verkställd genom en sinnets upplyftning öfver och
ifrån allt det, som i vår personlighet är egoitet och
egoism. Utan en sådan upplyftning kan ett historiskt
verk, i ordets högsta begrepp, lika litet frambringas,
som värderas. Att så förhåller sig, och att denna en-
thusiasm bör först och främst vara en national: det
hafva tvifvelsutan Danmarks ädlaste Häfd-forskare, en
Molbech, en Wedel-SimOxNSen, en Engelstoft, tydligen
erkannt. Denna insigt höjer dem ofta till en stånd-
punkt, ännu högre än deras förträffliga arbetens; den hö-
jer dem åtminstone styckevis från Historie-granskare till
Historie-skrifvare, gör på läsarn ett hänförande intryck,
och låter honom ana hvad Historia är. Men här lig-
ger en annan klippa i vägen; desto svårare att undvi-
ka, ju starkare fosterlands-kärleken är, och ju lifligare
den förenar sig med forsknings-nitet. Man kan nämli-
gen lätt glömma, att det historiska sinnet bör vidgas
till största möjliga omfång; att en historie-skrifning, som
vore blott national, i vår tid blefve alltför egoistisk;
att Häfdatecknarn är verlds-borgare mer än någon, ja
372

kanske mer än Philosophen sjelf; att vi genom Cultur,
Vetenskap, Konst, känna oss i mången hänsigt närmare
beslägtade med t. ex. Greker och Romare, än med våra
skandinaviska förfäder; och att man icke sällan drages med
en innerligare böjelse till den class iska verldsåldern,
som står framför oss i ljus och gestalt, än till vår na-
tionala forntid, som så ofta blott ur halfdager formlöst
skymtar oss till mötes. Det har förekommit oss, som
vore Danskarnes patriotism, i detta fall, ej alldeles fri
från en viss ensidighet, eller som ville de frånkänna
sin historie-skrifning egenskapen af rigtigt dansk, i fall
den trodde sig kunna med full rätt omfatta både Helle-
ner och Isländare, både Scipioner och Valdemarer. Vi
påstå visserligen ej, att man i Danmark vill inskrän-
ka all historisk bearbetning endast till sitt fäderneslands
häfder; men nog ser det ut på afstånd, som inrymde
man der motsatsen på ett sätt, hvilket icke just leder
from sound: to things^

Kort sagdt: de hufvudsakliga hinder, som i Dan-
mark, oaktadt all rikedom på materialier och lärd
kritik , synas oss motarbeta den historiska k o n-
stens uppblomstring, ärotvenne: å ena sidan en alltför
skämtsam glädtighet; å andra sidan en alltför ensidig
patriotism. Men bägge dessa hinder äro blott Öfverdrif-
ter af egenskaper, som närmast sammanhänga med allt
hvad danska folk-lynnet har både mest älskvärdt och mest
aktningsvärdt ; vi påminna derföre uttryckligen, att vårt
klander gäller endast öfverdriften, icke egenskaperna
sjelfva. — Måhända borde här ännu ett hinder anföras,
ett ganska eftertänkligt, och hval'i de bägge, som vi
skildrat, till betydlig del äga sin grund; men detta hin-
der är, tills vidare, för Svenskar och Danskar gemensamt.
Det är olyckan, att vara en (politiskt) liten nation. Med
J

373

Henna olycka följer gerna en frånvaro af det slags all-
männa storsinnighet, som allt medvetande af oförnek-
lig styrka innebär. Denna storsinnighet, hvars brist af
ingen storordighet öfverskyles, kan väl ändock lef-
va inom vissa individuer, ja inom ganska många; men
det gör en hufvudsaklig skillnad, om den lifvar blott
några enskilda tänkesätt, eller det tänkesätt, hvilket ytt-
rar sig i nationen såsom sådan. Visserligen finnas
exempel, att en stor allmän anda tidtals bemäktigar sig
äfven små nationer; men den förvandlar sig icke hos dem
till en varaktig, lugn, flärdfri sjelfkänsla: den brusar
förbi såsom en flyktig öfverspänning, en dröm, ett rus,
hvarifrån man uppvaknar desto mera nykter och desto
mera lillgammal. Hvad i den flydda drömmen var sannt
och skönt, innesluter sig nu ånyo i de bröst, inom hvil-
ka det lefde från begynnelsen; hopen roar sig ännu en
slund att i braskande härmningar upprepa de stora ljud,
som de stora tankarne medförde ; derefter bannlyser den
både de förra och de sednare, och ett kritiskt rabuli-
steri, som afspeglar det offentliga kältrings - sinnet, blir
(med få undantag) national-andans enda litterära uttryck.
•—• Må våra danska grannar icke tro, att denna skildring
åsyftar dem; ännu förmår, i deras litteratur, den en-
thusiastiska principen göra sig gällande, — om ock kanske
redan mött af ett starkare motstånd, än för ett tiotal af år
tillbajra. Vi ville blott göra läsaren uppmärksam på ett öde,
hvilket (sannolikt) icke nu tryckte oss, om t. ex, Sverige,
Norrige och Danmark blifvit förenade till ungefärligen ett
sådant helt, som sväfvade för våra Carlars föreställning.
För att ana, hvilken skandinavisk litteratur dymedelst kunde
hafva uppstått, läse man t. ex. en Lagerlöfs Oratio-
ner och Poemer, der den romerska stylen öfverallt fö-
rekommer såsom ett sjelfnödvändigt uttryck för ett med
det romerska nära beslägtadt sinne; man erfar, hvad det

Svea XIII. n.	2 5.
374

betydde att känna sig medlem af Carl Xl:s Östersjö-
monarchi, och huru naturlig for en svensk talare, en
svensk författare dä, liksom för en engelsk nu, en or
magna sonaturum var, med samma renhet från smink
och ordprång.— Gifves, i tingens nuvarande skick, intet
medel mot nyssnämnda olycka? Ett! En grundlig na-
tional-bildning; d. v. s. en i Sanning, Godhet, Skönhet
grundad uppfostran till verklig Frihet, till det ädelhjer-
tade lif, hvarförutan äfven den bästa Constitution är blott
— bokstäfver och papper.

Skulle tilläfventyrs de åsigter, som här blifvit
yttrade, befinnas i sin allmänlighet äga sanning: så har
likväl Danmarks historiska litteratur icke få skrifter att
uppvisa, hvilka berömligt lyfta sig så väl öfver en blott
raisonnerande sammanställning af facta, som Öfver ett
löst förtäljande af tillfälligt hopade händelser. Här böra
i första rummet nämnas några särskilda Monographier.
Sådana äro MoiIbechs Historie om D i t m a r s k e r -
krigen Anno 1500 og Ditmarskens Erobring
(1813); samt Engelstofts Wiens Beleiring ved
Tyrkerne 1683 o g Befrielse ved Johan Sobie-
ski (i Historisk Calender, utg. af Engelstoft
och J. Möller 1814—1817). Dessa bägge författare,
hvilka på så många vis ådagalagt, att de äga all den
kärlek, den ifver, den flit, den noggrannhet, som for-
dras till att fullständigt samla och klart uppfatta,
gälla dessutom för Danmarks bästa stylister; och med
skäl anses de derföre kallade att uppträda såsom Häf-
datecknare, i ordets skönaste bemärkelse. Desto mer
må beklagas, att Engelstofts ämbetsmanna-ställning un-
nar honom alltför liten tid öfrig till omfattande arbeten;
han har nämligen i tjugufem år varit, och är ännu, en
af de verksammaste medlemmarne i Directionen för Uni-
versitetet och Lärdoms-Skolorna. Ï än högre grad önsk-
375

ligt vore för Danmarks och hela Skandinaviens litteratur,
att Molbech finge concentrera sina utmärkta själsgåfvor
i rigtning på en enda punkt, och skrifva den Danska
Medeltidens historia. Enligt hans vänners intyg, utgör
just ett sådant verk det mål, som han med lifligaste
längtan åtrår.

Att omtala hvad som blott är material-samling, —-
ehuru lärdt och skarpsinnigt det må vara, — ligger e-
gentligen utom dessa anmärkningars omfång. Orättvist
vore dock, att med tystnad förbigå ett och annat arbete
af detta slag: t. ex. Turinges Res Cyrenensium, a
primordiis inde civitatis usque ad mtatem,
quâ in provincial formant a Romanis est re-
dacta. E schedis defuncti auctoris edidit S.
N. T. Bloch (1828). Förf, var öfverlärare vid Blochs
skola, och dog i en ålder af några och trettio år. Hit
hör ock: Monrads Bidrag til en Skildring af
Guinea-Kysten, med ett företal af Molbech (1822\
Författaren var prest vid de danska besittningarna der-
städes. Han har sett med klokt Öga, undersökt noga,
och berättar lättfattligt, utan rhetorik. Med men ni-
skorna har han, såsom billigt är, mest sysselsatt sig.
Vidare må vi nämna: Scharling de Stedingis (1828).
Samme författare utgaf för icke längesedan en Ud s i gt
over Historiens vigtigste B eg i v e n h e d e r (1826);
en lärobok, som förtjenar uppmärksamhet, ej blott för
sin brukbarhet, utan särdeles för det mod, hvarmed
den, i valet af sätt att framställa åtskilliga föremål,
har vågat afvikelser från den vanliga stråkvägen. För-
fattaren är en ung Lärd, som nyligen rest utomlands.
Ännu kan han likväl icke täfia med Estrur, hvars Læ-
rebog i den a 1 m i n d e 1 i g e Verdens historié
(1826) är en ganska utmärkt skrift, äfven för snille
376













A

och konst att förtälja. Vi lemna derhän, om denna bok
är passande till skol-undervisning ; men betraktad såsom
en sammanhängande öfversigt till bruk vid föreläsnin-
gar, eller för äldre läsare, som innehafva materialet och
vilja begripa verldshändelsernas gång, har den myc-
ket värde. Författarn har till fullo i sin makt det nu
så sällsynta konstgrepp, att klart och bestämdt säga
mycket med få ord. En speciell kritik må afgöra, i
hvilken grad alla denna boks träffande vinkar äro hans
egna; i alla fall har författaren till ett slikt compen-
dium den friaste rättighet, att betjena sig af hvad an-
dra skrifyit. Hufvudsaken är, att hvad han möjligtvis
har från andra begagnat, har han begagnat väl. Den
gamla historien har han indelat i fyra afdelningar: den
mörka tiden ; den persiskt-grekiska ; den macedoniska ;
den romerska. Medeltidens historia i tre: Germa-
ner och Araber; Länsväsendet, Normanner och Turkar
till 1096; Ilierarchiens tidehvarf. Nyare historien äf-

ven

i tre : Reformationens tidsålder till 1661 ; Ludvig



* I



den Fjortondes till 1786; Revolutionens, i hvilken vi
sjelfve lefva. I hvar och en af dessa afdelningar för-
täljas först de ”almindelige Hovedbegivenheder,” och
dessa stycken äro icke sällan, i sin korthet och klar-
het, verkliga mästerstycken; i synnerhet när de betrak-
tas såsom grundläggning för en närmare muntlig utveck-
ling från kathedern. — Denna skrift utkom samma år
(1826) på fransyska, under Författarens uppsigt.

%





B



i

Af mycken vigt äro G. L. Badens Afh an dl in ger
i Fædrelandets C u It nr-Stats- Kirke- og Lit-
terair- Historie (1822, 3 voll.). Detta verk, som
sysselsätter sig med Danmarks Medeltid, prisas af grund-
liga forskare såsom lärorikt, oaktadt sina paradoxer
och flerfaldiga skefheter. Lika litet i historiskt afse -

I,

»fe ■


377

ende, som i philosophiskt och theologiskt, kunna För-
fattarens grundsatser gillas; lyckligtvis föredrager han
dem så osminkadt, att de icke lätteligen förföra någon.
Långt mindre belåtna äro vi med hans DanmarksRi-
ges Historie, som nyligen blifvit i trenne delar ut-
gifven. Han har rätt i, att Holbergs Rikshistoria är
för vår tid otillfredsställande, och att ett dylikt xeik,
när det vore af råtta arten, blefve en oskattbar välger-
ning för dem af våra samtida, hvilka, i brist af förtro-
ende till Religion och Philosoph!, tyckas vilja begagna
Historien till stödjestaf, eller i henne söka en ledning
till och för öfvertygelse. Vidare har han också rått i,
att just han, framför nästan hvar och en annan, kun-
de och borde vara i besittning af de till ett sådant
arbete nödiga ”kunskaper;” ty han har studerat Dan-
marks (och uteslutande Danmarks) häfder i åtminstone
fyrtio år. Hvem skulle icke af en slik författare, som
dessutom närmar sig intill sjuttionde året af en lefnad
rik på erfarenhet och omvexlingar, och som i auctor-
skap haft mycken öfning, vänta sig någonting i god be-
tydelse utmärkt? Hvem skulle icke fran en sadan man
vänta sig något, som utmärkte sig åtminstone genom
sanningskärlek, billighet och lugn? Men ingenting är
mera, än dessa egenskaper, skildt fran denne i ensidig-
heter hårdnade, egenkära och passionerade gubbe. Vi
lemna derhän, huruvida detta verk, som föröfrigt helt o-
generadt öfverhoppar den egentliga forntiden och böljar
Danmarks häfder med Gorm den Garnie, kan der i lan-
det stifta något gagn med att i vissa öron ropa om
”nordiske Barbarer,”— ”herskesyg, uvidende Adel,” —
”Hyklerie,”— ”Ultraskab,” och mera sådant. Menin-
gen opartisk läsare kan annat, än på det eftertryckliga-
ste ogilla så väl det oinskränkta hatet mot Adel och
Presterskap, som öfverhufvud den storordiga kortsynthet,
378

hvarmed Författaren Öfverallt sammanblandar sak och
person (t. ex. Religion och Prester), Makten och dess
missbruk, förvildade passioners fräckhet med mennisko-
naturens, tidens, verldsgängens lofliga och nödvändiga
kraf. För oss har denna bok endast deri varit lärorik,
att den visar genom sina inånga faetiska origtigheter,
huru föga afven en lärd man är skyddad från missödet
att läsa vilse, når hans känsla och omdömeskraft rå-
kat på villostigar.

De bidrag till Danmarks häfder, som der under de
sista tio eller femton aren utkommit, kunna i allmänhet
kallas betydliga. Behrmanns Kong Christian den
A n d e n Ii i s t o t i e, u d a r b e i d e t efter Documenter
(1815, två delar), är en läsvärd, ehuru sin hjelte nog
mycket idealiserande skrift, förberedd genom flera tidi-
gare af samma författare. Den nyligen aflidne Nyerups
Efterretninger om Kong Frederik den Tre-
di e (i817) äro skrifna med hans sedvanliga nit och i
hans bekanta okonstlade manér. De innehålla flera hit-
tills okända drag till historien om Köpenhamns belägring.
Sasom piol pa national-historisk berättelse i större anda och
styl, utgaf Molbech ar 1822 Erik Plogpennings
Historie; men den vann (månne med rätta?) icke det
bilall, som hans föregående skildring af Ditmarsker-kri-
geu. År 1821 utgaf J. K. Höst ett arbete i tre de-
lar , kali adt. C e h e i m e k a b i n e t s m i n i s t e r Gre v J.
F. uti u ensee o g hans Al i n i s t e r i u m ; en ganska o-
partisk teckning, och mer än biographi; ty sakernas hela
stäl ’?jg pa den tiden skildras der, med icke mindre
klaihet, an billighet. Alen uttömmande sitt ämne, kan
verket ingalunda kallas: tilläfventyrs fick ej Författarn
veta allt hvad han ville, eller dristade ej yttra allt hvad
han visste, körölrigt saknas der alldeles den historiska
379

konsten; och denna bok är, med hela sitt ofornckhga
värde, likväl just ett slående bevis på våra inledande
allmänna betraktelsers giltighet. Den har bhrvit pa
Tyska öfversatt af Författarn sjelf, med tillagg (1826).
Öfver Danmarks historia under det förra århundradets
sista halfdel , har samme Höst föröfrigt lemnat flera
skrifter. Ingen af dem läses utan nytta. Interessant är
Almindelig Udsigt over Nordens, især Dan-
marks, Krigsvæsen, indtil K r u dt e t s A n v e Ti-
de 1 se i denordiske Krige, af Jahn (1826); som
dessutom har utgifvit en beskrifning af Christian den
Fierdes fälttåg. Den redan aflidne Författaren var en
Jägar-officer, som i flera års tid höll offentliga föreläs-
ningar öfver Krigs-historien. Han var allmänneligen
högaktad, både af Lärde och Militärer; hans föreläs-
ningar besöktes af talrika och flitiga åhörare; hans för
ungefär tre år sedan timade död blef derföre af aHa
upprigtigt beklagad. Betydliga äro, såsom vi hort, hans
efterlemnade samlingar; om någon vagar försöket att af
dem ordna något helt, är oss obekant. Namne vi nu
Repertoire historique et chronologique des
traités conclus par la Couronne de Danne-
m ar ck depuis Canut le Grand j usqu’a l’an 1 800,
afREEDTz: så hafva vi dertill fier än en anledning. Ehuru
det naturligtvis var lätt, att uppdaga brister vid ett första
arbete af denna art, så blef dock boken i det hela, så-
väl i Danmark som utomlands, mottagen med välvilja
och erkännande af dess förtjenster. Men dertill kom-
mer, att adelsmän, som pä allvar vinnlägga sig om ve-
tenskap, — och det med ett nit, tillräckligt för ut-
arbetandet af så mödosamma skrifter, äfven i Dan-
mark börja bli mera sällsynta, än de tillförne varit.
Man påstår der högljudt, att slika hedrande phänome-
ner nästan endast utgöras af qvarlefvor från en b att-
380

te adels-generation, hos hvilken Danmarks hela and-
liga cultur siar i oförgätlig förbindelse. En sådan qvar-
stående Mæcenat var, ännu nyligen, den tyvärr genom
döden bortgångne Bülow (till Sanderumgaard, Geheime-
rad m. m.), Fredrik den Sjettes talentfulle uppfostrare ,
talrika danska kunskaps-idkares stöd och beskydd. En
sådan är den gamle Grefve Ernst Schimmelmann , Stats-
minister för Utrikes Ärenderna, det Danska Vetenskaps-
Sällskapets Präsident; en sådan är den likaledes gamle
Ofverhofmarskalken Hauch , bekant såsom författare till
en Naturlära, och hvars ypperliga samling af physikaliska
instrumenter, numera, genom hans och Konungens friko-
stighet befinner sig vid Soröe Akademi. Ännu en och annan
insigtsfull och på sina gods sjelfständigt lefvande Magnat,
om hvilken vi på enskild väg erhållit underrättelse, skulle
här kunna namngifvas; men deras lif har icke ännu ge-
iioni litteraturen blifvit publici juris, liksom de förut-
nämndes. —• Slutligen böra vi hvarken förglömma de
nyligen utkomna femte och sjette banden af Nyt Dansk
Magazin, hvilket utgifves af ”det Kongl. Selskab for
Dansk Sprog og Historie” (det sjette innehåller en be-
rättelse om undersÖkningarne i Absalons graf vid Soröe
Akademis invigning 1827), eller den lärde Werlalfs
nyaste skrift: Monument over Kong Hans o g
D conning Christine i St. Knuds Kirke i O de n-
Eè (1828). (Författaren, Bibliothekarie vid det stora
Kongl. Bibliotheket, har förr beskrifvit K. Erik Menveds
och hans drottnings märkvärdiga grafsten i Ringsteds
Kyrka). Nämnda monument är en mycket stor grafsten,
af rödbrun Gottlands-marmor ; bägge personerna äro der-
på uthuggna, i nästan mer än kropps-storlek, och om-
gifna af många familje-vapen. Det är ett konstverk af
utmärkt värde, den skönaste basrelief i Danmark från
Medeltidens konsfperiod; men icke Utarbetadt af någon
381

Dansk. Hela Tyskland har blott få arbeten att fram-
visa, som tåla jemnförelse med detta.

Enligt sin sista till Konungen ingifna berättelse,
har Commissionen för det ryktbara A.rna-Magnæanska
Legatet och dess anVändning till utgifvandet af A. Mag-
naei handskrifter, under de sednast förflutna fem åren,
utgifvit: 1) tredje delen af den poetiska Eddans qvart-
upplaga, hvartill Prof. Finn Magnusen utarbetat ett My-
thologiskt Lexicon; 2) Grågåsen, den äldsta lag-
bok från Nordens forntid; 3) Laxdæla-sagan. —
Och med underrättelsen härom äro vi komnw till det
mest lysande stycket af denna afdelning. Det kan näm-
ligen icke nekas, att de märkvärdigaste arbeten i Dan-
marks historiska litteratur äro de, som hafva till före-
mål våra nordiska ättfäders tidehvarf, och — omedel-
bart eller medelbart — blifvit föranledda af det allmänt
väckta interesset för Skandinaviens for nål der. Men för
att i dess gradvisa utveckling förstå detta interesse, som
lyckligtvis ännu ej slocknat, må vår betraktelse gå i
tiden något tillbaka.

Evalds Baldur, Prams Stærkodder, och några
andra diktningar (t. ex. Suhms F o rtæ llin g e r) som slöto
sig till dessa, gåfvo ingen egendomlig bild af Norden
eller dess gamla gudasaga. Smärre sånger af Rahbek,
Malling o. a. framkallade väl då och då en påminnelse
om fädernes lif och bedrifter; men den var ingen djup,
ingen varaktig uppfattning deraf; den var blott en ly-
risk sinnesstämning, som för ögonblicket väcktes och
närdes. Sanders tragedi Niels Ebbesen, en behag-
lig variation på dagens thema, — till en del i lånta
toner, — var icke heller grundad på någon egentlig
åskådning af forntiden, och kunde derföre icke meddela
382

cn sådan. Sauisöe afled (menskligt att tala) så alltför
tidigt, att man, i detta hänseende, ej kan om honom
fälla något bestämdt omdöme. Allraminst voro de to-
ner, som klingade från Baggesens blida, ofta sköna,
men alltid åt ögonblickets last och lek hängifna lyra,
egnade att bevara eller bibringa någon smak för det
stränga och höga i forntidens hjeltesägner. Hvad Hi-
storien angår, så betraktades allt hvad forntid hette,
antingen den var classisk eller barbarisk, grekisk eller
isländsk, blott såsom de Lärdes enskilda egendom.
Enhvar Dansk var stolt öfver Suhms grundlärda forsk-
ningar, hans beröm hos utlänningar, hans patriotiska
sinnelag; men dervid lät man det förblifva. Sjelfkän-
sla, både äkta och oäkta, väcktes väl af Mallings
Store og gode Handlinger. Men någon genom-
gripande stämning, något klart erkännande kunde natur-
ligtvis en slik anekdot-samling icke tillvägabringa ; så-
dant hade en träffande skildring af en enda kraftfull
tids-period, ja af en enda hjelte, långt snarare förmått.

Den äran , att i Danmark på allvar återväcka den nor-
diska forntidens minnen, var förbehållen åt Oeiilen-
sciilägers snille; och lyckligt understöddes han dervid af
vissa för hans fädernesland särdeles vigtiga händelser,
som på flerfaldigt sätt uppskakade det hos mängden in-
slumrade nalional-medvetandet. Den första af dessa var
slaget den 2 April 1801 , då Danskarne, efter en nä-
stan hundraårig fred, med ens hörde på Köpenhamns
redd krigets åskor. Signalen till ett gemensamt
energiskt bemödande, till en gemensam politisk verk-
samhet, i vaknad hågkomst af hvad ett folk kan och
bör vara, blef ock signal till en dagbräckning inom
vitterhetens och hela litteraturens rymd, der den pånytt-
födda fosterlands-känslan började yttra sig i talrika, till
en stor del herrliga, skepnader. Det af en idee hän-
3S3

ryckta och genomlâgade bjertat har rum för en oändlig
kärlek; derföre såg man Danskarne, med århundradets
nya dag, börja utveckla en tillförne förborgad själs-
rikedom, och omfatta en mångfaldighet af föremål och
begrepp, mot hvilken, i äldre tider af deras cultur-hi-
storia, ej någonting motsvarigt kan uppvisas. Dervid
blef betraktelsen af Nordens forntid det studium, som

nationen mest gynnade, eller det, hvari den sjelf all-
männast och liiligast deltog; till hvarje i någon mån
bildad man, ja qvinna, spridde sig, likt flammorna af
en löpeld, hittills obekanta känslor af vördnad för ätt-
fädernes bjelteålder, af längtan efter dess närmare kän-
nedom , af kärlek till dess ur högar och permskrifter
frambesvurna vålnader. Allt efter som Oehlensciilägers
odödliga ungdomsverk, Hakon Jarl, Thors Reise,
Baldur bin Gode, P a I n a t o k e , Axel o g Val-
borg, med flera, från hans första utländska resa hem-
sändes, på skådeplatsen uppfördes eller i tryck utgåfvos,
tillväxte denna fosterländska sinnesstämning i styrka och
allmänlighet. En ny utvärtes medverkan derlill, mäkti-
gare än någon föregående, var den förfärliga varning,
hvarmed Försynen under året 1807 hemsökte det fred-
samma — måhända, i hänsigt till dess pligter såsom
europeisk stat, alltför fredsamma — Danmark. Äran
af hvad man varit, strålande ur den spegel, der Poe-
sien uppfattade det Förflutnas åminnelse, göt ett mild-
rande, ett tröstande sken öfver hvad man var; den
värma, hvarmed man kände sig åskåda de så länge
bortglömda förfädernes ädla och hjertliga lif, gaf icke
blott hopp om ett nyfödt, bättre tidehvarf, der man åter
skulle blifva dem värdig, utan gjorde tillika skaldens
konst till ett föremål för den oinskränktaste hyllning
och tacksamhet. Af Axel och Valborg voro tusen-
tals afskrifter i omlopp, innan den utgafs i tryck. Det
384

var, — såsom mången Dansk med rörelse berättat oss,
— en frisk, en skön, en lofvande tid; sjelfva krigets
börda kändes mindre tung i hufvudstadens kretsar, hvil-
ka d å voro Poesiens och Litteraturens egentliga hem,
den lifvande medelpunkt, hvarifrån deras verkningar kring
hela landet utgingo. En kedja af år följde , under hvil-
ken, i ganska åtskilliga former, talrika frukter visade
sig af detta ymniga själslif. Afven till Sverige spred sig
derifrån en vårflägt, i förening med den, som kom från
Tysklands unga poetiska rosengård; men vinterkylan var
här så stark, att tjugu år hafva åtgått till islossningen,
utan att den ännu i dag kan sägas vara rigtigt fullbordad.

Ar 1808 upprättades ett Museum for Nordiske
OIdsager, och kort derefter utfärdades en konungslig
befallning till alla auctoriteter i provinserna, att om-
sorgsfullt freda och hägna hvarje slags forntida minnes-
märke. Det var hög tid dertill ; ty landtfolkets gamla
vördnad för sådana hade aftagit, och kämpegrafvar, kum-
mel m. m. ödelädes i mängd, af bönder och (tyvärr)
icke-bönder, för att nyttja myllan till åkerbruk och
stenarne till gärdsle. Innan kort utbredde sig nu ett
annat tänkesätt; och från alla sidor strömmade gåfvor
till det nyssnämnda Museum, hvilket hastigt växte till en
(numera) ganska betydlig och ganska lärorik samling.
Den är i ständigt tilltagande ; dess systematiska anord-
ning är i högsta måtto berömvärd; och månget tvifvel i
afseende på den äldsta culturhistorien har sedan dess
inrättning blifvit upplöst. Commissionen för detta Mu-
seum har tillika utgifvit en tidskrift, kallad Antiqva-
riske Annaler, i fyra band, med kopparstick (1812
— 1823).

Samma år (1808) utkom Grundtvigs Nordens


385

Mythologie for dannede M æ n d, der ei selv
ere Mythoi o ger: en i alla hänseenden märkvärdig
skrift, glimmande af snille, glödande af fosterlandskär-
lek; en med jättestämma ropande uppmaning, att hedra
och undersöka de hedniska förfädernes verlds-åsigt. Den
var ett besynnerligt järtecken: detta försök att uppfatta
den gamla gudaläran inifrån hennes eget djup, och der-
ur i ett organiskt sammanhang utveckla hennes stora
och aningsfulla Hela, var då ännu så nytt, att mången
läsare knappt förstod ett ord af boken ; de täta, ofta bizarra
afvikelserna från slika forskningars vanliga manér, de di-
thyrambiska sprången, de dristiga combinationerna bi-
drogo ej, att göra den mindre svårfattlig. Men de gni-
stor, som den i alla rigtningar utkastade, tände på mån-
ga ställen ; ja, det dröjde icke länge, förrän man i sin be-
undran öfvergick till en motsatt ytterlighet. Denna yp-
pade sig särdeles då, när samme författare kort efteråt
utgaf första (sedan kalladt andra) bandet af det skal-
deverk, som mer, än något af hans öfriga, ådagalägger
djupet af hans ungdoms poetiska förmåga. Vi mena
hans Gptrin af Kjæmpelivets Undergång i
Norden. Dessa dialogiska dram-contourer verkade likt
ett oerhördt thordön, som nattetid drager öfver landet,
genomkorsar mörkret med sina ljungeldar, och dermed
väcker den blandade känsla, der förskräckelsen kämpar
med förtjusningen. Icke få menade nu, att detta chaos
vore Poesiens rätta hallt, och detta ödsliga buller hen-
nes skönaste toner. Atskillige påstodo, att Oerlen-
schlägers vid samma tid utkomna Palnatoke var matt
och o-nordisk, i jemnförelse med dessa Optrin och
med den skildring, som Grundtvig der hade gifvit af
samma personer. ”Kraft” bief nu, en tid bortåt, alla
ifrares lösen; hvad de icke tänkte på, var, att man
i Poesien borde framförallt söka Skönheten, Konsten,
386

den innerliga fönnälningen af en harmonisk bildnings-
gåfva med ett i högsta matto rikt och odladt Förstånd.
Det var en ensidighet ungefär lik den, till hvilken,
hos oss, Lïng (visserligen emot sin vilja) var på väg
att gifva anledning. Länge kunde dock icke en så blind
nitälskan bibehålla sig. Det nyssnämnda skaldeverket
vittnar föröfrigt likaså afgjordt om Grundtvigs snille
och originalitet, som thordönet vittnar om Naturens
makt och oberoende af Menniskan.

En lika lefvande fosterlandskänsla, men mera mild
och mera historisk, uttalade sig i Molbechs Ungdoms-
vandringer i mit Födeland (två band, 1811 —.
1815). Författarns kärlek sträcker sig der äfven till
den tid i hvilken han lefver; förlåtligen intéressera ho-
nom dock än högre de fordna tiderna, och särdeles den
i Danmarks häfder så sköna Medeltiden. När man har
läst boken till slut, ursäktar man gerna författarens icke
alltid fullt äkta, eller åtminstone alltför sentimentala
melancholi; ty hans enthusiasm är dock i det hela
sann; och den varma patriotism, som denna skrift an-
das, framträder ej blott i skepnad af en ädel harm öf-
ver all slöhet och låghet, utan ock såsom en allmän
billighet, hvilken lifligt erkänner det goda i hvarenda
aktningsvärd rigtning. Den har vidt omkring i landet
verkat mycket godt; den har dessutom, såsom vi hört
försäkras, på ett behagligt sätt erinrat Köpenhamns-bo-
arne om, dels hvad Danmark var, dels hvad som
var i Danmark.

På detta rum torde vata mest passande, att också
nämna den ingalunda ringa fortjenst, som Vedel-Simon-
sen forvärfvat sig genom följande skrifter: Borgrui-,
nerne (1813}två häften); Udsigt over National-
387

historiens ældste og mærkeligste Perioder
(1813 — 1816, tre delar); Fy ens Vilkaar i Gre-
vens Fe ide (1815). Mot författarens kritiska grund-
satser hafva starka invändningar blifvit gjorda ; men man
finner i dessa skrifter en rikedom på saker, samlade
och sammanställda på ett ganska egendomligt vis. För-
fattaren kan ej frikännas från en viss sentimentalitet,
oförenlig med den historiska värdigheten; han är allt-
för subjectif, att kunna egentligen förtälja. Likväl
har hans framställning djupt tragiska momenter, och en
träfiande Charakteristik. Den anda, som uttalar sig i
hans arbeten, den kärlek, hvarmed der allt behandlas,
är älskvärd och hänförande.

Vid samma tid (1812 — 1814) utgåfvo Abraham-
son, Nyerup och Rahbek den bekanta nya, förökta,
kritiskt bearbetade och med 88 gamla melodier förskö-
nade upplagan af Kjæmpe viserne; ett verk, till hvars
beröm hvarje ord här vore öfverflödigt. Under sjelfva
utgifvandet dog Abrahamson, som hade största andelen
i valet och de upplysande anmärkningarna. De bägge
sistnämnda patriarkaliska litteratörerne, synbarligen för-
yngrade genom den upplifvande kraft, som utgick fian
dessa i sig sjelfva så ungdomliga nationala studier,
ställde sig i de yngre vitterhets-idkarnes leder, och ar-
betade hädanefter gemensamt med dem. Deras litterär-
historiska bemödanden fingo för dem sjelfve en högre
betydenhet, och de understödde, allt sedermera, med if-
ver månget särskildt, af de yngre vitterhets-idkarne i
national rigtning vågadt företag. I poetiskt sinne
kunde föröfrigt ingen af de danska folkvisornas utgif-
vare jemnföras med utgifvarne af de svenska (Geijer
och A. Afzelius) ; men de njöto, framför dessa, den
388

lyckan, att se sin nation ined värma och ännu fortfa-
rande tacksamhet omfatta deras verk.

Icke långt derefter försökte Grundtvig, att genom
en öfversättning i folks-ton göra den gamle Saxo till en
Jäsning för menige man, eller till en national-historisk
bibel (Danmarks K r ö n i k e af Saxo Grammaticus,
fordan sket ved etc. 1818—1819, 2 delar). Olyckligt-
vis anslog han en ton, som var alltför burlesk, för att äfven
hos sjelfva det såkallade ”folket” vinna tycke. Man vet att
barn förakta sådana barn-böcker, der de sjelfva finna
framställningen barnslig; så föraktar ock allmogen all
sådan folkläsning, der den sjelf tycker maneret vara
bondskt. Vill man behaga dessa bägge läsare-classer,
så måste man kunna uppfatta deras anda och språk på
ett sätt, hvari de ej finna sig parodierade. Men
denna konst är svår. Den framträder i nyssnämnda öf-
versättning väl styckevis; men beherrskar ej dess hela.
För den likväl, som vill studera det danska språket, är
i denna tolkning mycket att lära. Kanske har ingen
dansk författare detta språk så fullständigt i sin makt,
som Grundtvig; åtminstone hvad det kraftiga ele-
mentet deraf beträftar. Versernas behandling är nog myc-
ket fri, men liflig, ofta mästerlig. Näppeligen skulle dock
hedersmannen Saxo, som lade så mycken vigt på sin latin
och sin classiska elegans, vilja igenkänna sig i denna om-
klädnad. Skada på företaget; det var på väg att blifva
(och är till en del) något ganska förträffligt.

Redan i föregående afdelning hafva vi haft tillfäl-
le, att orda något om nuvarande Biskoppen P. E. Mül-
ders mångåriga verksamhet för sitt fäderneslands forn-
häfder. Värdet af denna verksamhet är lika stort, som
varaktigt; hans utbildade philosophiska skarpsinnighet,
hans poetiska takt och mångsidiga lärdom göra hana
m’- ■	■

389

arbeten till de yppersta i sitt slag. . Hör må i synner*
het nämnas hans Saga-Bibliothek med Anmærk-
ninger og indiedende Afhandlinger (tre delar«
1817—J 820), och Kritisk Undersögelse af Dan-
marks og Norges S agnh istorie, el 1 er om Tro-
værdigheden af Saxos o g Snorres Kild er (1825).
Kesultaterne af desså forskningar, och af flere andra
med dem beslägtade, vill han nedlägga i en kritisk ori-
ginal-edition af Saxo. Vi önske af hjertat denne säll-
synte man all den tid och helsa, som fordras till ett så-
dant arbetes fullbordan. Ingen är dertill så utrustad,
som han.

Ar 1816 uppgaf Danska Vetenskaps-Sällskapet, ef-
ter anmodan af dess hedersledamot Geheimerådet Bülow,
och på hans bekostnad, en prisfråga om ”sammanhanget
mellan Skandinavernes och de Indiskt-Persiska Natio-
nernas Religion?” — Priset vanns år 1818 af Profes-
sor Finn Magnusen ; som nu erhöll kongligt understöd att
fortsätta dessa forntids-studier, och sedermera det uppdrag,
att i dem, såsom akademisk lärare, hålla föreläsningar.
Härmed var nu han, i rättan tid (d. v. s. redan såsom
ung), ställd på sin rätta plats; att de maktägande be-
gripa denna betydelse af Tid och Rum, är lika vig-
tigt för litteraturer, som för litteratörer. Han utarbe-
tade nu en öfversättning, med upplysande anmärkningar,
af den äldre Edda (fyra delar, 1821 —1823); och
utgaf snart derefter sitt ryktbara utförliga verk, hvartill
nyssnämnda prisskrift utgjorde grundläggningen : Edda-
læren og dens Oprindelse (fyra delar, 1824 ——
1826). Dessa två arbeten aro af största vigt för en-
hvar, som vill göra sig nogare bekant med vå» nordi-
ska forntids Religion, Poesi, Historia, Naturbetraktelse,

Syea XIII; u.	a6.
390

__ kort sagdt, dess egna föreställningar om alla för men-
niskan hufvudsakliga föremål. Hvad det mythologiska
verket angår, så veta vi sannerligen ej, hvilket deri
mest bör förvåna: fliten, ansträngningen, den ofantliga
beläsenheten, eller djupsinnet, divinationen, gåfvan att
genialiskt varseblifva och sammanbinda. Om vi drista, att
vid detta jätteverk anmärka någon brist: så tro vi den-
na mindre bestå deri, att författaren stundom (liksom
nuvarande Mythologer i allmänhet) temligen godtyckligt
följer något hugskott, än deri, att det hela, i sin ut-
bildning, saknar stämpeln af en fast och dialektiskt ord-
nande system-princip. Vi mena dermed naturligtvis icke
en princip, lånad från någon viss pbilosophisk skola;
tvärtom synas t. ex. de schellingska åsigterna *) inga-
lunda vara författaren främmande, — och i sanning har
ingen philosoph uträttat så mycket, som Schelling, för
möjligheten af lefvande och fruktbärande forskningar i
Mythologi. Vi mena en princip, som utvecklat sig ur
en fullständig åskådning af Asalärans eget system, ob-
jectif i sin nödvändighet och verklighet, liksom detta.
Vi påstå ej, att författarn sjelf, lika sinnrik, som lärd,
är utan denna åskådning; blott, att den i hans fram-
ställning icke yttrar sig nog bestämd och klar, för att
äfven bestämdt meddela sig at hans läsare. Sa, som
hans framställning nu är beskaffad, herrskar der vida
mer en combinerande och generaliserande kraft, än den
i slika undersökningar visserligen lika nödvändiga, som
distingverar och individualiserar. Derföre synes
han icke heller alltid nog skarpt åtskilja det säkra och det
osäkra; ehuru man ingalunda kan beskylla honom för
lättrogenhet. Men hans ställning och beskaffenheten af
hans arbete tvungo honom, att ofta hålla sig till se-

*) En särskild fråga är, om de schellingska åsig-
terna alltid äro Schellings.
cun dära källor; detta, som hos mången forskare, i
Danmark och annorstädes, är ett lel, blef för honom
en oundviklighet, i följd af ämnets omätliga omfång.
Mellertid umbära derigenom flera vigtiga satser i hans
verk den öfvertygande styrka, som skulle, i föreningen
med de öfriga, orubbligt stadfästa det helas sanning.
— Hafva vi, måhända, ej alldeles orätt i denna lilla
kritik, så lägga vi dock pa densamma ingen synnerlig
vigt, då Författaren, en man i sin kraftfullaste ålder,
ganska säkert, innan slutet af sin bana, ännu fullkom-
ligare uppfyller de fordringar, hvilka man är berättigad
att af honom göra strängare, än af någon annan.

Detta verk, som gör epoch i Skandinaviens forn-
kunskap, säges likväl hafva blifvit i sjelfva Danmark
föga läst, — till och med af — fornforskare. Denna
sägen förekommer oss otrolig: ty det är icke blott lä-
rorikt, och i mången hänsigt ledande till lika evidenta,
som vigtiga resultater (ett sådant är t. ex. framförallt
det innerliga sammanhanget mellan Eddaläran och de i-
frågasatta asiatiska religionerna); utan det är tillika väl
skrifvet, blott sällan diffust, och har således i sinform
ingenting, som borde synas afskräckande. Boken har
dessutom för Danskar, enligt deras eget vittsord, den
förtjenst, att dess föreställningssätt, method och språk
äro i strängaste mening inhemska, eller originalt
danska. Icke heller kan man beskylla den, att vara ett
plötsligen, ett utan tillbörlig förberedelse börjadt stort
arbete. Författarn har förberedt det medelst förutgående
smärre skrifter, genom hvilka han gradvis inkommit i
det hela af sin tankegång.

Men det största företag, som detta åt Nordens
forntid riglade nationahinteresse tillvägabragt, i fall man
392

afser föremålens omfattning och deltagarnes mängd, är
dock det år 1825 stiftade Nordiske Oldskrift-
Selskab. Det har till syfte, att lemna en kritisk
original-edition af alla det gamla Nordens historiska Sa-
gor, i en fortlöpande följd af band, under benänmin-
gen Fornmanna Sög ur; samt dessutom särskilda la-
tinska och danska öfversättningar af dem alla. Säll-
skapet har arbetande medlemmar af alla stånd, i alla
Danmarks europeiska landskap och besittningar, i alla
dess colonier, och föröfrigt äfven utländska. Hvarje
medlem erlägger årligen, till Sällskapets ändamål, 6
Riksbankdaler. Att det tillika har heders - ledamö-
ter, corresponderande ledamöter o. s. v. förstås af sig
sjelft. Ar 1828 hugnades det med prädicatet ”Konge-
ligt.” Intill år 1829 års slut hade det redan utgifvit
11 band; nämligen, på Fornspråket: Olof Tryggve-
sons, Olof den Heliges, Jomsvikinga- och
Knytlin ga-Saga (1—4 band), på Danska: Olof
Tryggvesons, Jomsvikinga- och Knytlinga-
Saga (1 — 5 band); på Latin: Olof Tryggvesons
»Saga (1—2 band), under den allmänna titeln Scri-
pta Historien Island o rum. Aid denna latinska
öfversättning blifver den kritiska apparaten till hela ver-
ket bifogad. Sällskapet har dessutom särskildt utgifvit
Islendinga-Sögur (två band). De rent litterära gö-
romålen skötas förnämligast af Rask, Finn Magnusen,
Rafn, som på egen hand utgifvit flera andra sagor och
dikter (t. ex. Kraku-mal, med dansk, fransysk och
latinsk öfversättning), samt Egilsson; utom några yn-
gre medarbetare. Sällskapets förman är i nuvarande ö-
, gonblick en man, full af eld och planer $ hvilken det
icke litet har att tacka för sin utvidgning och framgång.
Denne man är Konungens Adjutant, Ofverste-Lieutenan-
ten och Riddaren Abrahamson, en son af den Capitain
393

Abrahamson, som så oförgätligt deltog i Kåinpavisornas
redaction. —• Utom P. E. Müllers redan anförda Sa-
ga-Bibliothek, böra vi här, såsom en vifftiff och
verksam förberedelse till detta väldiga företag, nämna
Rafns Nordiske Kjæmp e-Historier (tre delar,
1821 — 1826). Detta verk är en öfversättning af de
vigtigaste bland dem af Nordens Sagor, hvilkas inne-
håll är mythologiskt eller poetiskt •). Äfven af den is-
ländska texten till dessa utgaf han, icke långt efteråt,
en fullständig upplaga, under namn af F ornai dar Sö-
gur No r dr landa (två band, 1829), och beledsagade
den med en ny dansk öfversättning. Framför tafian af
en slik flit häpnar med skäl den svenska beqvämligheten.

Mellertid har i Köpenhamn helt nyligen, just i an-
ledning af Raf*ns öfversättningar, en häftig strid utbru-
stit om värdet af ”Oldskrift-selskabets” verksamhet. I
den (icke utan skäl) imponerande Maanedsskrift for
Litteratur har blifvit bevisadt, att flera fel, betydli-
ga och obetydliga, förekomma i hans tolkningar af
Jomsvikinga- och Knytlinga-sagorna (men i hvilka öf-
versättningar, jemväl de mest berömda, förekomma icke
fel, — till och med betydliga) ? Dessutom har man der
förebrått honom, att Danskan i dessa tolkningar nog
mycket affecterar en ålderdomlig ton och prägel.
Oss, såsom opartiska och i fjerran stående åskådare,
synes det, som hade man i denna kritik, oaktadt mån-
* ga anmärkningars rigtighet, ingalunda behandlat den för-
tjente mannen billigt. Kanske hade detta omdöme blif-

”Romantiskt,” säger Ölversättaren; men detta uttryck
är mindre rigtigt, åtminstone i den yanliga betydelsen af
detta ord. I så da n betydelse var det gamla Nordens poesi
aldrig romantisk.
394

vit det. allmänna pä sjelfva strids-skådeplatsen , om icke
Rask hade der uppträdt till Öfversättarens försvar, på
ett sätt, som äfven deras vänner kalla mindre välbetänkt.
En sådan Lingvist kan visserligen ej i ett språkforsk-
nings-ämne skrifva något, som ej innehåller åtskilligt
godt och undervisande; och onekligen har han ådaga-
lagt, att det angripande partiet gjort sig skyldigt till
flerahanda misstag. Men i hettan har han sjelf latit
ett par fel undfalla sig, sagt misslyckade qvickheter och
icke sällan missförstått antagonisterne så undransvärdt,
att mången anser missförståndet för uppsåtligt. Med fa
ord: han har icke väl försvarat en sak, som åtminsto-
ne till en del hade kunnat försvaras bättre. Men den
rörde Rask ”på det ömma;” ty de angripna öfversätt-
ningarna voro utgifna just under den tid, då han var
Sällskapets Förman. I ännu sämre läge kom saken ge-
nom Abrahamsons oförsigtighet, att göra den på sätt
och vis till en politisk. Ovisligt nitälskande, har han
nämligen tillåtit sig, att såsom bevis pa ifragavarande
öfversättningars förträfflighet åberopa det beskydd och
penninge-understöd, som Sällskapet åtnjuter fran Ko-
nungen. Ett slikt argument var tvifvelsutan, bland
alla som kunde väljas, det minst tjenliga.

I nära förbindelse med nitet för det gamla Nordens
Historia och Mythologi, stod det likaledes återupplifvade
studium af dess Språk, eller af den numera såkallade
Isländskan. Philologiskt, eller egentligen vetenskapligt,
hade man dittills lika litet i Danmark, som i Sverige,
studerat förfädernes tungomål; ty i sådan, strängare me-
ning kunna väl näppligen våra (föröfrigt all aktning
värda) Verelius, Rudbeck , Peringsköld , Björner
m. fl. kallas isländska språkforskare. Föga kände der
det adertonde århundradets Lärde till de gamla former-
395

na, äfven när <lc, liksom Höisgaakd och Bapen , gjoido
modersmålet till ämne för sina undersökningar. Sa myc-
ket mera må man beundra den kunskap, son} vissa hi-
storiska forskare, t. ex. Suhm , enskildt förskaffade sig ;
dock voro de blottställda för betydliga misstag, och dan-
ska språket hade ingen batnad af deras insigtei. En
ny epoch började med den i Phiiologiens häfder oför-
gätlige Rask. Ar 1811 utkom hans föista arbete, hans
Veiledning til det Isländske Sprog; som seder-
mera utgafs på svenska, med förbättringar, i Stockholm
1818. Till lättnad för begynnare utgaf han 1814 Björn
Haldorsons Lexicon (ett band i 4:o), som dock vis-
serligen är alltför ofullständigt. Mellertid var han re-
dan, i sin första ungdom, blifven de i Danmark nu-
mera så blomstrande isländska studiernas upphofsman;
ingen hade der tillförne ådagalagt, pa detta fält, en sa-
dan ifver och en sådan insigt. Också företog han en
två-årig resa till sjelfva Island, för att rätt låra känna
språket i dess lefvande grund, såsom sitt modersmål.
Under vistelsen derstädes utarbetade han sin särdeles
vigtiga skrift om det gamle Nordiske S progs Op-
rindelse; hvilken först år 1818 blef utgifven, sasom
en af Kongl. Danska Vetenskaps-Sällskapet krönt pris-
skrift. På samma tid, som nyssnämnda skrift författa-
des, tog äfven P. E. Müller sig anledning af en pris-
fråga, uppgifven af det under krigen 1807—1814 stiftade
”Selskab for Norges Vel,” om det Isländske S progs
Vigtighed, att öfver detta ämne skrifva en grundlig
och jemväl i stylistisk hänsigt ypperlig afhandling (1813,
201 sidd.). — Vintern 1816 började Rask sin sjuåri-
ga resa till Orienten; och denna resas första afdelning
var det år, som han i Sverige tillbragte. Redan förut
engång (1812) hade han besökt oss, i den vördnadsvär-
de Nyerups sällskap: nu gjorde han sig här sa hemma-
396

staddj ntt han ut2;af skrifter på Svenska, dels böcker
dels uppsatser i Svensk Litteratur-Tidning *), och —*
till allas förundran — talade vårt språk så rent, som
en infödd. I Stockholm utgaf han Angelsaksisko
fiproglære Q 817), ett bland de mest upplysande bi-
drag till denna cyclus af språkstudier. Med Risks pel-
grimsfärd till Orienten, för att der uppsöka Asa-språ-
kets vagga, qvarlefvor och stamförvandter, lyktades i
Danmark den period af detta studium, hvilken man
kan kalla den första (i fall man nämligen tager be-
greppet deraf i egentlig philologisk mening). På visst
sätt kunna dock äfven de år 1819 af Professor Wer-
lauff och Presten Ouzen utgifna skrifterna om det
Danske Sprogs Skjæbne i Hertugdommet
S les vig, räknas till nämnda period. Äfven dessa voro
prisskrifter, och ansågos för lika värdiga till belöning.
Priset var utsatt år 1815 af Etatsråd Scavenius , en
rik godsägare på Seland, och stor boksamlare. —• Af
Petersens förtjenstfulla verk om det Danske, Nor-
ske og Svenske Sprogs Historie, som redan i
första afdelningen omtaltes, har nyligen andra (och si-
sta) delen utkommit (328 sidd). Den innefattar det
Norska Språkets häfder, till sid. 96; derifrån det Sven-
ska Språkets, till sid. 218; det öfriga utgöres af prof
på deras äldre skick, samt ett litet lexikon till dessa
profstycken. Arbetets plan är densamma, som i förra

*) Man har åndtligen blifvit varse, att just de, som värst
skreko mot denna Tidning, äro de, som minst förmått sätta
någonting bättre i stället. Det var detta, som skulle ådaga-
läggas; och derföre upphörde den. Dess författare voro
ensidige, om man så behagar; men de allsidige — hvar
äro, hvad göra, och när framträda De?
397

delen. Vid behandlingen af den svenska språk-historien
har Författarn begagnat åtskilliga i Köpenhamn befintli-
ga handskrifter, och enligt dem understundom berigti-
gat en och annan i Sverige utgifven text (t. ex. den
bekanta folio-upplagan af Konunga- o c Höfdinga-
Styrilse.) Denna skrift hör till dem, hvilkas hela
Värde först i en framtid kan fullt erkännas och upp-
skattas. — Författarn har efter-blifvit Nyerup det Kö-
penhamnska Universitetets - Bibliothekarie.

En kort digression må här tillåtas oss. Äfven detta
berömliga verk är, såsom läsaren torde påminna sig, en
prisskrift. Denna i Danmark så allmänna sed, att ge-
nom prisfrågor locka i dagen grundliga undersökningar
öfver fosterländska ämnen , vittnar tvifvelsutan förmån-
ligt om Nationens verksamma deltagande i alla litterära
bemödanden af dylik beskaffenhet. Den har tillika, så-
som man ser, medfört de frukter, som dervid varit på-
räknade. Häraf synes, huru mycken inskränkning den
missförstådda satsen tål , att Vetenskap och Konst hvar-
ken begära eller behofva något annat, än frihet. Hi-
storien i allmänhet inskränker denna sats så mycket, att
den måste erhålla en helt annan form, för att bli gil-
tig. Just för att kunna vara fria, behÖfva Vetenskapen
och Konsten tjena, — nämligen de interessen, som re-
präsenteras af ädla Nationer och ädla Förstår; och för
att kunna förrätta denna tjenst, äska de åt sina idkare
det understöd, hvarförutan desse aldrig, eller åtmin-
stone sällan, uppnå sina anlags utveckling. Så t. ex.
var Grekernes Konst, i sin utbildningsgång och blom-
ning, en rikt besoldad tjenarinna åt Religionen, Stats-
lifvet, Fosterlandskänslan, Visheten; men just i och ge-
nom detta tjenarskap var hon fri, d. v. s. sig beherr-
398

skande *), sig hängifvande at det Stora, Sköna, Heliga:
ty sjelfva denna tjenst var uttrycket af hennes väsendes
rena natur, och fördenskull äfven uttrycket af hennes vä-
sendes innersta frivillighet. När Konsten lösslet sig från
denna tjenst, förvandlade hon sin genius från tjenare till
slaf, — slaf åt en föraktlig egoism och allt slags osed-
ligt öfverdåd; sedermera tillräckligt värderad, när lätt-
sinnigheten begagnade denne slaf till en pickelhäring,
under besinnandet på roligare tidsfördrif. Detsamma kan
sägas om Italienarnes Konst: herrlig, så länge hon tje-
nade den anda,	som	lifvade en högsinnad	Kyrka,	hög-
sinnade Förstår	och	högsinnade Fristater ;	och	kunde
upphört, hvilka	före	honom befrämjat det	(aldrig	sedan
uppnådda' konst-tidehvarf, hvars fulländning och krona
han utgjorde.	Det	kom derefter en tid, då man	tyck-

*) Att den sanna friheten, hos individuer och nationer,
bestar i välde öfver sig sjelf, och detta ej blott ad extra.,
utan framförallt ad intra: det torde, i våra dagar, särskildt
beböfva påminnas. Men att i den sistnämnda (den hufvud-
sakliga) rigtningen vara fri, faller sig lör mängden af moder-
na frihetsropare obeqvämt; i grunden äro de derföre pä eu-
g™g de obändigaste despoler och de lumpnaste trälar, samt
försumma aldrig, när tillfället kommer, att ådagalägga båda-
dera. I allmänhet felas dem allt begrepp om moralisk stor-
het, eller någon annan storhet än Naturkraftens; hvilken de
afguda i hvarje utbrott af gigantiska förmögenheter, oah pas-
sioner. Deraf (lör ej att tala om Napoleon) de enfaldiga fö-
rebråelser, som blifvit oss gjorda i anledning af Byron. Det
kan omöjligt komma i deras hufvuden (så förvändt fatta de
läran om det äslhetiska interessets oberoende), att om ock
blotta styrkan, såsom sådan, ofta kan vara sublim, så be-
ror likvål graden af hennes sublimitet, äfven inför den ä-
sthetiska synpunkten , på hennes beskaffenhet och r i g t-
n i n g. Den , lör hvilken t. ex. ej Gustaf Adolf är en högre
storhet än Napoleon, och Schiller ej en högre än Byron,
innehar lika litet Ästhelikens första grunder, som Moralens.
399

tes tro, att dessa impulser kunde ersättas genom såkal-
man än med något skäl påstå, att redan Raphael till en
del nödgades arbeta åt kraf, som utgingo från luxe och
flärd, så hade likväl då ännu icke de stora impulser
lade Akademier; hvilka således numera skulle inom
sig förena de väckande krafter, som tillförene voro för-
delade på Kyrkan, Förstarne och Fristaterne. Huru
storligen man häri misstog sig, hafva följderna satt utom
allt tvifvelsmål; ehuru det är lika sannt, att barbariet,
om dessa omtvistade Akademier ej funnits, hade blifvit
ännu värre, som att slika inrättningar, der de engang
finnas, kunna äfven i positift afseende verka åtskilligt
godt, — dels genom klar insigt af sin bestämmelse och
ställning, dels (och framförallt) genom ändamåls - enligt
användande af de medel, öfver hvilka de äga disposi-
tion. -— Hvad Poesien särskildt angår, så stod den äld-
sta Sången först i Religionens, och sedan i Heroismens
tjenst. Äfven i det fordna Norden träffa vi Skalden,
vanligtvis, oskiljaktig från Herrskarens följe; och dess-
utom förstås, att om Folket sjelft är nog poetiskt, för
att stödja och beskydda sina skalder, så är detta den
Herre, som de tjena. På sådant vis var det grekiska
folket, eller åtminstone det atheniensiska , i massa en na-
turlig och född Mæcenas. Men slika fall inträffa ej
ofta.* det allmänna förhållandet, åtminstone i sednare ti-
der och våra dagar, är ett ganska motsatt. Göra ej
Konungarne eller Förstarne någonting för Vetenskaperna,
för Vitterheten, för Konsterna, så låta, i de flesta län-
der, Nationerna det nog förblifva ogjordt. Måtte vid
tillkommande riksdagar bevisas, att i vår Nations hjerta
lefver ett annat tänkesätt! Måtte de, som då bland dess
repräsentanter vilja prisas, för liberalism, i ädel täflan
aftvå den beskyllning , att det blott är frikostigheten mot
vetenskaplig bildning, mot litteratur och litterära institu-
400

tioner, hvari de ej vilja likna de ”Norské Brödre,” hvil-
kas efterdöme de i allt annat finna så härmningsvärdt !
Hvad Danmark beträffar, så hafva vi sett, huru der (hittills)
upplysta Magnaters storsinnighet i denna rigtning täflat med
Konungens; men dervid må tillika det beröm tillerkännas
vårt sydliga grannfolk, att i hänsigt till de studier och forsk-
ningar, som dels röra landets och Nordens forntid, dels
nära med dem sammanhänga, äfven Nationen sjelf täf-
lar i deras uppmuntran med sina Magnater och sin Ko-
nung. Äfven Sverige har Magnater: men hos oss har
längesedan den tid upphört, då ett namn i Vetenska-
pens, Vitterhetens, Konstens annaler, såsom idkare, el-
ler sasom beskyddare, ingick i Magnaters begrepp om
är a *).

Fran den kärlek, som med kraftig verksamhet om-
fattar national-språket i dess äldre former, hafva ock
Molbechs sednaste arbeten utgått. Det är icke ett blott
talesätt, det är den strängaste sanning, att han genom
dem har förvärfvat sig nya rättigheter till sina lands-
mäns erkänsla. År 1825 utgaf han: Den Danske
Riimkrönike, efter Gotfrid af Gh'emens Ud-
gave af 149 5, med ett Glossarium (364 sidd.). Bo-
kens utstyrsel tycktes vara beräknad på loford för en-
gelsk soliditet; och förtjenar detta lof, om man vill
dömma billigt. Dock trycktes blott 170 exemplar, och

*) Det ar oss en dyrbar, men bedröflig skyldighet, att
här nämna ett sällsynt undantag, en Svensk Magnat, hvars
like i nit för Vetenskap och Konst, äfvensoni i välvilja för
deras idkare, ej snart torde uppstå: Riksmarskalken m. m.'
H. E. Grefve Fleming, som just i dessa dagar genom döden
bortgått, till stor saknad for vår litteratur i allmänhet, och
Lill en särskildt oförgätlig för Upsala Universitet.
401

Sgaren till hvart och ett nämndes i ett Tillägg, I Nyt
Aftenblad 1826 (N:o 13—>18) lemnade Grundtvig
ganska vigtiga bidrag till denna Rimkrönikas kritik.
Han anses i dem hafva öfverbevisat Molbecii om orig-
tigheten af det antagande, att hela verket hade blott e n
författare. Kanske har man, i allmänhet, ej utan allt
skäl förekastat den lärde Utgifvaren, att han är mindre
stark i den egentligen philosophiska kritiken, grundad
på originala asigter. Hufvudsaken vid ett sådant verk
är och förblifver likväl sjelfva det ädla, patriotiska, med
ihärdigaste flit och omhugsan utförda bemödandet, samt
det mångfaldiga gagnet deraf. Ar 1826 utgaf Molbech:
Henrik Harpestrengs Danske Lægebogfra det
trettende Aarhundrede, med Indledning, An-
mærkninger og Glossarium, efter et Perga-
ments-II a andskrift (206 sidd.). Samma typographiska
prydlighet; 220 exemplar trycktes: utgifningen understöd-
des af Geheimeråd Bülow , af Vetenskaps-Sällskapet, och
föröfrigt af Subscription. Slutligen år 1829 utgaf han,
särdeles med understöd af den nyssnämnde Mæcenaten , ur
en tillförne obekant handskrift: Den ældste Bibel-
Oversættelse efter Vulgata, de förste 8 Bö-
ger af det Gamle Testament, med ett danskt-lä-
tinskt Glossarium. Oväntadt nog, erhöll detta företag
färre subscribenter, än de bägge föregående ; derföre kun-
de deras typographiska förtjenst här icke bibehållas.—
Huru vigtiga dessa editioner äro för hela Skandinaviens
litteratur, så i afseende på språk, som innehåll, inse
våra läsare sjelfmant.

Mången har tilläfventyrs mod förundran anmärkt,
att en af Danmarks berömdaste Lärde, den för ett år
sedan aflidne Biskopp Müxter, ej erhållit en plats i denna
Öfversigt; oaktadt han just under den tidrymd, som vår
402

betraktelse omfattar, utgifvit en mängd historiska, my-
thologiska och antiqvariska skrifter. Men var uppgift
är, att i Danmarks litteratur se en bild af det andliga
lifvets utveckling hos den danska nationen såsom dansk;
och då kunna, i egentlig mening, hans skrifter icke till
denna litteratur räknas. Orsaken härtill är icke den,
att han var född i Gotha af tyska föräldrar, — ty så-
som dansk medborgare, dansk ämbetsman var han så na-
tional i sinnelag och handling, att ingen inföding kan
deri öfverträffa honom; icke heiler den, att alla hans
sednare skrifter (med undantag af några smärre latinska)
äro författade på tyska; ehuru den omständigheten inga-
lunda är oväsendtlig, att nästan uteslutande skrifva pa
en annan nations tungomål. Men Charakteren af
dessa skrifter är tysk. Deras författare skrifver icke
såsom en lärd Dansk, som framförallt har i sigte för-
ökandet af Danmarks kunskaps-förråd, och hos
hvilken väl inflytelsen af tysk undervisning och tyska
mönster är ögonskenlig, men utan att detta förringar
hvarken hans nationliga eller auetorliga sjelfständig-
het. Han skrifver såsom en lärd Tysk, såsom en med-
lem af Tysklands litteratur, såsom en omedelbar bidra-
gare till förkofrandet af tysk insigt och vetenskap.
Dock dömma vi måhända rättast, om vi anföra denne vörd-
nadsvärde nian såsom ett exempel, huru det äfven i
Nationalitet och Litteratur gifves öfvergångs - varelser,
som bilda sammanbindande länkar mellan skiljaktiga ar-
ter, utan att sjelfva bestämdt tillhöra någondera. Mün-
ters skrifter tillhöra derföre egentligen den ”lärda verl-
den” i allmänhet, och deras fädernesland sträcker sig
(åtminstone) lika vidt, som Protestantismens område. —
Föröfrigt är väl onekligt, att hans arbeten i nordisk
myth o lo g i ej fullt uthärda jemnförelsen med hans öf-
v,	1

403

riga; han har i dem ingalunda så öst ur sjelfva källor-
na, som i dessa.

Vi hafva då nu sfyrkt med fullständiga bevis, hvad
vi yttrade i denna afdelnings begynnelse, att Danskarnes
gamla kärlek till Historien (eller, såsom det nu är i
Danmark modernt att kalla henne, ”Krönikan”) ännu ej
kan beskyllas för aftagande. I denna hänsigt må det
ock nämnas , att den för närvarande mest lästa af Dan-
marks alla tidskrifter är Rises Archiv for Historie
o g Geographie; en icke illa vald samling af histori-
ska och ethnographiska fragmenter. Den har nu om-
trent i elfva år, ett häfte hvarje månad, utkommit. —
Äfven i Sverige är historisk läsning ett värderadt tids-
fördrif; men för national-historiskt interesse kan man
der ännu ej i utmärkt grad berömmas, så länge man
t. ex. med temlig liknöjdhet åser, huru den förtjenst-
fulla tidskriften Iduna utgifves blott med lierais-långa
mellanskof. På skryt om svenskhet, på nordanvinds-ver-
ser och götiska källar- chrior, är visserligen ymnig till-
gäng; och en icke ringa frikostighet betryggar oafbruten
fortsättning åt allahanda strö-papper, som (lindrigast
sagdt) bära den afgjordaste stämpel af halfbildning och
parti-yra. Slika utgjutelser falla sig beqvama; de förut-
sätta inga studier, ingen sakkännedom, ingen sannings-
kärlek, —• ja, icke ens någon egen individualitet (och
sannt är, att en sådan kan ofta vara hinderlig för den
blinda phras-tro, som påbjudes af det fördagen blåsande
opinions-vädret). Den anmärkning kan likväl i afseende på
svenska allmänhetens national-historiska interesse göras,
att vi ej för hastigt böra sluta till dess beskaffenhet från
jemnförelsen mellan den afsättning, som belönat Sven-
ska Folkvisorna, de nya upplagorna och öfversättningar-
na af Eddorna, Geuers Svea Rikes Häfder, med mera
404

som kunde nämnas, ocli den afsättning, hvarmed man
hugnar de stundligen utkommande sammelsurier, som kalla
sig Memoirer, Hemliga Handlingar, eller annat sådant;
ty förhållandet i denna hänsigt är väl nu, hvad hopen
af läsare beträffar , öfverallt ungefärligen lika.

Men blotta kärleken till Historia, jemväl när han
rigtar sig åt något bättre än skummet af dagens nyheter,
innebär ännu icke verkligheten af det äkta, det fullständi-
ga historiska sinnet; han innebär blott möjligheten deraf.
Om derfÖre äfven hos mängden af Danskar, liksom hos mäng-
den af Svenskar, sinnet för Häfdateckning i högre betydelse,
eller för det, som i Historien är ko ns t, ännu slumrar: så
kunde vi deraf frestas tro, antingen att sinnet för Konsten
Öfverhufvud, för Poesien, denna Historiographiens tvillings-
syster, äfven i Danmark ej fullkomligen hunnit vakna
(utan att derigenom bestriddes, hvad enhvar opartisk er-
känner, att såväl i allmännare medvetenhet af Poesiens
väsende, som i rikedom af productioner, Danmarks poe-
tiska litteratur vida öfverträffar vår); eller ock, att äf-
ven der, under de sednare åren, med någon framgång
uppstått en Småsinnighetens reaction mot den anda,
som var på väg att besegra massan af gamla fördomar
och nytt fåvett. Om så är, skall det likväl i båda län-
derna visa sig, att denna anda äger djupa, omätliga,
odödliga krafter; att de, som i dess tjenst nitälska för
en verklig Upplysning, en verklig Frihet, en på Gud
grundad Samhällsbildning, Vetenskap och Vitterhet, fa-
stare, endrägtigare, omotståndligare sammanslutit sina
leder; och att denna phalanx icke behöfver smickra nå-
gondera af de skepnader, i hvilka nyssnämnda reaction
försöka motverka den. Dessa skepnader torde vi en an-
nan gång få tillfälle att skärskåda, och dervid under-
söka , huruvida man äfven på Litteraturens område
igenkänner samma fälttecken, som på Politikens (allonge-
peruken, sansculottmössan och nattmössan). I oviljan
mot Idee och Natur äro de fiendtliga makterna eniga,
ehuru oense i allt annat. Uppfylla Skandinaviens litte-
ratörer sin pligt, så skall dock det misskända tänkesätt,
för hvilket Ideen är Natur och Naturen Idee, omsider i
vår Nord vinna seger.

RÄTTELSER och TILLÄGG

VID

FÖRSTA AFDELNÏNGEN.

S. 30.

Det verk af Koldërup - Rosenvinge , hvarom här
blifvit taladt, är ämnadt att utgöra åtta qvartband; hit-
tills äro dock blott tre — de medlersta — utkomna.

S. 40.

Genom ett tryckfel har Fyens Biskop blifvit kallad
Peum, i stället för Plum.

Svea XIII: ii.	.	27.
406

S. 55.

/

Äfven Professor Möhl har nu genom döden bort-
gått, till stor förlust för sin vetenskap; och dymedelst
hafva, inom elfva års förlopp, fyra unga Medicinska Pro-
fessorer aflidit. Af alla fyra fde öfriga voro Bruun ,
Howitz, Lunding) var Möhl otvifvelaktigt den outtrött-
ligaste forskaren, den grundligaste vetenskapsmannen;
den strängaste i sina fordringar af vetenskapen och sig
sjelf. Hans lilla monograph! de Variolis et Vari-
cellis väckte jemväl utomlands uppmärksamhet. Då
för några år sedan Kopporna åter på ett betänkligt sätt
visade sig i Köpenhamn, utmärkte han sig i deras be-
handling ej blott genom sin skicklighet, utan framförallt
genom det ädla nit, hvarmed han förvärfvade den. Han
lät då, såsom ung Candidat, inspärra sig på flera må-
naders tid hos de Sjuka, och kom sedan ut ur detta
fängelse med en dyrbar skatt af erfarenheter. Han var
tillika en man af humanistisk bildning, enifrig, en med
samtal, råd och uppmaningar högst verksam vän af Lit-
teratur, ja Poesi. Detta borde egentligen hvarje sann-
skyldig Läkare vara; Apollo var ju fordom både skalde-
konstens och läkarekonstens gudomlighet. VälvarMönn
i sin poetiska smak något ensidig; men om vi tillägga,
att han t. ex. alltför uteslutande hyllade Byron , så sker
detta ingalunda för att tadla honom, utan blott för att
fullborda hans Charakteristik.

Också Schumacher (den äldre), fordom en berömd
Operatör, författare af åtskilliga botaniska skrifter, men
närmast hemmastadd i Anatomien, har nyligen lemnat
detta jordiska.

S. 61.

Ett stort antal Medicinæ Studiosi har nu ingifvit en
407

formlig ansökan om en för detta Studium högst väsendt-
lig reform, som åsyftar att blott Studerade {academice
docti) skola erhålla chirurgiska ämbeten. Ganska få
män af någon betydenhet yrka, att den Chirurgiska (så-
kallade) Akademien skall bibehållas i sitt närvarande skick.
Beklagligtvis paradera likväl bland dem, som antaga sig
de Ostuderades sak, ett par läkare af icke ringa frejd
och inflytelse: nämligen Fenger, Konungens Lif-Chir-
urg, och den vidtberömde Ögonläkaren Withusen. Af
Regeringens upplysta rådgifvare, äfvensom af dess egen
upplysning, äro vi mellertid berättigade att hoppas ett
godt utslag.

S. 66.

Ehuru Bröndsteds verksamhet vid Köpenhamns uni-
versitet så tidigt upphörde, att han icke gaf omedelbar
undervisning åt någon af de här nämnda quinque ^’uve-
nec hvilkas framträdande utgör den egentliga morgon-
rodnaden i Danmarks Philologi (Madvig blef till och med
först 1820 Student): så hafva de dock honom att tacka
för den allmänna väckelsen af det philologiska interesse,
hvarigenom dem bereddes ett gynnsammare mottagande,
ett kraftigare understöd, än annars kunnat påräknas; äf-
vensom för den rigtning han gaf åt detta interesse,
den styl, hvari vetenskapen af honom behandlades. I
slikt afseende kan man säga, att han stiftat en skola,
eller att desse yngre Philologer vandra i hans fotspår.
Att interesset sedermera fick en full och ännu lifiigt
fortverkande fart, är i synnerhet Petersens och Madvigs
förtjenst. — Elberling har nu blifvit Öfver-lärare i Sla-
gelse. Bland nämnda ^uvenec voro äfven Oesen, nu
öfverlärare i Helsingör, och Henrichsen , nu Latinsk
Professor vid Sorö Akademi. Vi torde ej misstaga oss,
408

om vi, med all aktning för de öfriga, anse Madvig för
den talentfallaste och i hvarje hänsigt förste.

Här må nu, såsom hans nyaste arbete, nämnas:
M. T. Ciceronis Orationes selectas XII re-
cognovit et emendavit etc. (Havniæ 1830 pp.XXIII.
260). Till utseende är denna edition ett aftryck af
texten till skolbruk, utan andra noter än strödda varian-
ter; men i sig sjelf är den ett kritiskt verk af mycken
vigt. Talen äro: de fyra Catilinariska ; två Philippicæ;
för Roscius; för den Maniliska Lagen; för Archias; for
Milo ; för Ligarius och för Konung Dejotarus. Orellius
är lagd till grund ; men ”öfver sexhundrade ställen” äro
i dessa tolf tal, enligt kritiska skäl, förändrade (vi hop-
pas ock, förbättrade); ”quum veriora minus veris, au-
ctoritatibus confirmata incertis substituerentur, manifesto
vitiosa, quorum emendatio non suppetebat, notarentur, ea
autem, quæ ita dubitationem habere videbantur, ut ta-
rnen, aut falsa esse adfirmari non posset, aut, ubi situm
esset mendum, teneri, Intacta relinquerentur. —- e-
bandlingssättet är detta: när man af Orelliska editionen
kan se hvarifrån den valda läsarten är hämtad, förut-
sättes, utan någon särskild anmärkning derom, att man
tillika ser hvarför den blilvit föredragen; blott anfores,
hvari den orellianska läsarten af viker.	Vid alla of ri-

ga tillfällen är källan angifven: nämligen antingen Co-
dices, eller andra Auctoriteter, eller Utgifvarens egen
Conjectur. Dessutom förutsätter han, att Kritikerns ”fi-
dei et cautionis professio” skall mötas af fortroende.
Han förklarar kort och strängt: ”disputationes aliorum
meæ sententiæ contrarias de multis locis non ignoravi,
sed improbavi; nonnullorum, ut Wernsdorfii, Moebii, con-
tempsisse me fateor.” Men för att undvika den misstan-
ka, att hafva framfarit med lättsinnighet och godtycklig-
409

het, upplyfter han en flik af sin studerkammares förbänge,
och låter oss i en flock exempel, tagna ur Talen för
Roscius och Maniliska Lagen, göra närmare bekantskap
med sin skarpa och sinnrika kritik. I afseende på
det öfriga yttrar han : ”superest, ut -— -— — similia me
in ceteris, quæ sequerer, habuisse credi jubeam, eaque
exquirenda iis relinquam, qui operæ pretium in ea re se
factures putarint.” Denna ton är stolt ; men sannolikt
föranledd af vämjelse vid den vanliga philologiska prat-
samheten. — Den codex, som han företrädesvis åbero-
pat och följt, är den Erfurtska; såsom den bästa och
den noggrannast kända. Rigtig är den grundsats, att
man icke kan vara nog forsigtig, ja nog misstänksam, i
begagnandet af allt det, som plägar utgifvas för hand-
skrifternas sanna läsarter. Så t. ex. har Madvig ådaga-
lagt, i sin Epistel till Orelliüs , falskheten af många
läsarter, som de Verriska Talen, enligt Graevii påståen-
de, skola äga i Codex Regius. Sådant har ock Wun-
der bevisat om samme Graevii sätt att benyttja den Er-
furtska. Denna opålitlighet är tyvärr ett hufvuddrag hos
rätt många Philologer ; man återfinner den äfven i det,
som blifvit berättadt om de vigtiga Oxfordska Codices,
och särdeles i mycket, som derom blifvit glömd t att
berättas. Derföre kunna stundom ganska nya Codices
(liksom t. ex. en Köpenhamnsk pappers-codex, som in-
nehåller Talen ”pro lege Manilia, pro Milone, pro Plan-
co, pro Sulla, pro Archia, ad Quirites et in Senatu post
reditum, pro Marcello, pro Ligario, pro Dejotaro”) vara
till säkrare nytta, när man kan utfinna, hvilken ”slägt”
af Codices de tillhöra, och när de vid ställen, der kun-
skapen om codices är liten eller ingen, stämma öfver-
ens med det påtagligen bästa.

Såsom en förlust för den philologiska litteraturen
må det mellertid anses, att Madviö ej har behagatjned-
410

dela hela sin kritiska apparat, i en stor, fullständig upp-
laga. Hvilken subjectif rätt han ock må äga att for-
dra: ’ut in ceteris quoque me aut auctoritatem aut ra-
tionem probabilem secutum esse putent;” eller: ”diligen-
ter hæc a me scripta credant;” eller: ”in qua re credi
mihi pervelim, nihil negligentia variatum, ne in mini-
mis quidem” etc. etc.: så kan dock icke nekas, att en
mera utförlig redogörelse skulle bättre öfvertygat,
än dessa försäkringar; ehuru vi ej betvifla deras sam-
vetsgrannhet. Men hvad ännu ej skett, kan ske fram-
deles.

Samma principer hafva blifvit följda i Henrichsens
veik. M. T. Ciceronis de Oratore libri tres etc.
(Havniæ 1830. pp. XVIII. 471 ), Äfven han varnar
mycket mot oförsigtigt förtroende till angifvelserna om
Codices och deras läsarter; särdeles mot slutsatser från
slika berättelsers tysthet om enskilda ställen. Text-kri-
tik år alltsa hufvud-föremalet. Derföre har han fram-
förallt sökt utspana, hvilka läsarter Codices verkligen
hafva. Apparaten af gamla editioner och collationer är
i företalet beskrifven. Af nyare har han begagnat
Schütz och i synnerhet Orellius. Mången origtig an-
gifvelse hos den sistnämnde har han vindicerat åt dess
rätte upphofsman ; sa t. ex. visas här, att ganska mån-
ga emendationer, för hvilka Orellius tror att man står
i förbindelse hos Ernesti, tillhöra Pearcius. Af två
Köpenhamnska Codices, bägge på Papper, har Henrich-
sen haft samma indirecta, men vigtiga nytta, som den
Madvig vid sin ofvanbeskrifna edition angaf. Af sin
nyssnämnde vän har han erhållit många upplysningar
och åtskilliga ’ egregiæ emendationes.” Föröfrigt ger han
denna förklaring: ”reliquos hoc loco silentio præterire
quam vituperate malo ; nihil enim fere, quod laudandum
411

sit, repeiïo. Billerbeckianam aliasque similes editiones
contempsi.” Också detta klingar skäligen stolt; det sy-
nes höra till skolan. — I de utförliga anmärkningar,
som beledsaga texten, finnas dels nödvändiga real-upp-
lysningar, dels en beskrifning på textens kritiska fun-
dament. Man ser, att boken allsicke må ansea för en
skolbok, utan för en verklig kritisk edition, egnad åt
egentliga Studerande och Philologer.

Troligen skall mången bland våra läsare intéresseras
af en i företalet till denna edition befintlig uppgift, hvil-
ken vi derföre här meddela. Henrichsen har der låtit
aftrycka, hvad Bandinius har, ur Lagomarsimi papper,
bekantgjort i Katalogen öfver det Laurentianska Biblio-
thekets handskrifter. Häraf inhämtas, att Biskop Lan-
drianus, i femtonde århundradet, fann en ytterst gam-
mal Codex i Lodi, som blott få förstodo läsa; men som
var det första fullständiga exemplar man haft af de tven-
ne böckerna de Or a t ore. Detta afskrefs nu; och i
hast var Italien fullt af completta afskrifter. I samma
codex fanns äfven Brutus första gången utan defect.—
Men i de mutilerade Codices hade Italienarne, innan den-
na ”Codex Laudensis” upptäcktes, interpolerat allahanda ;
och detta gör text-kritiken ganska svår: ty man vet
numera icke hvart bemälta Codex tagit vägen, och kan
alltså icke veta, från hvilkendera af de tvenne Codex-
Slägterna (”mutilorum” eller ”integrorum”) den ena eller
den andra texten i hvarje codex har sin upprinnelse.
Ja, man vet icke ens om ”codices integri” är o någon
särskild ”slägt:” då man ännu ej kunnat erfara, om Cos-
MUs Cremonensis, som förstod att läsa de gamla bok-
stäfverna, afskref hela Codex Laudensis, eller blott
fyllde lacunerna i den recension, som man engång hade.
I sista fallet utgöra samtliga Codices blott en enda slägt.
412

S. 67.

Danska och tyska läsare torde kanske tycka, att
vi yttrat oss nog straft öfver den i fjol aflidne Philolo-
gen Schow. Med honom förhåller det sig nämligen så-
ledes, att han under sin ungdom vistades tretton år ut-
omlands, i Tyskland, Polen och Italien; att han då i
Göttingen, Leipzig, Rom utgaf icke få philologiska ar-
beten, och hos de Lärde njöt ett betydligt anseende;
Cardinal Borgia beskyddade honom, den ryktbare Jacobs
dedicerade honom en skrift o. s. v. Men vi hafva oss
icke bekant, att han i Danmark verkat något minnes-
värdt, vare sig för Vetenskap in genere eller Philologi
in specie. Hans skrifter, sa langt de äga någon för-
tjenst, likna i det afseendet Biskop Münters , att de
tillhöra den tyska eller europeiska, men allsicke den
danska litteraturen. Under de sista tio åren af sitt
lif talte han mycket om, att utgifva Photius; men det
blef ingenting deraf.

S. 69.

Den gamle berömlige Rectorn Worm är numera
afliden.

S. 70.

Sedan vår uppgift om Blocks Revision etc. var
tryckt, ha vi blifvit varse, att Grammatikern Matthiä,
hvars dom har bland Tysklands Philologer stor vigt, ut-
låtit sig deröfver ganska hånligt. Utan att detta omdö-
me förändrar vårt, anföra vi det likväl såsom en in-
skränkning af vårt yttrande, att de tyska philologerne ”en-
stämmigt” erkannt arbetets värde.

S. 71.

Fibigers öfversättning af Iliadens sex första böc-
413

ker utkom icke 1820, såsom här genom ett tryckfel
står, utan 1829.

S. 72.

Nu omsider har likväl, helt nyligen, den här cha-
rakteriserade O D. Bloch utgifvit: incerti auctoris
christiani dialogus Hermippus, sive deAstro-
logia. Libb. II. Græce. 8. En liten curiositet, till-
förne aldrig tryckt. Man har svårt att inse’, då han
lemnat åt andra äran af så många vigtigare saker, hvil-
ka han meddelat dem, hvarföre han utkorat just denna
för egen räkning. Det synes vara ett humoristiskt infall.

S. 76.

Flere läsare, som föröfrigt gjort oss nöjet att för-
klara sig belåtna med vår artikel, ha beklagat, att vi
ej närmare tillkännagifvit, hvari egentligen det egna, det
individual utmärkande *’i Rasks behandling af Språkens
studium” består. Vi fruktade att blifva för vidlyftiga.
Kanske torde vi erhålla något särskildt tillfälle, atthär-
utinnan gå dessa läsares önskan till mötes.
OM

DROTTNING CHRISTINA

OCH

HENNES KONSTSAMLINGAR I ROM.

’Fjhuru många af våra landsmän, i sednare hälften af
16OO:talet, besökte Konsternas hufvudstad, det eviga
Rom, der den store Gustaf Adolphs Dotter, Sveriges
fordna Drottning, under en tid af nära trettiofem år lefde
och vistades, hafva endast få efterlemnat anteckningar af mer
och mindre värde; till detta ringa antal höra A n t o n v o n
Brobergen, Johan Wattrang, Martin Törne-
hielm och Nicodemus Tessin. Den sistnämnde, som
i alla hänseenden var den utmärktaste, besökte Rom an-
dra gången 1688 , och således året näst före Drottnin-
gens död, har efterlemnat en på Tyska förd Rese-Jour-
nal, hvaraf ett utdrag på Svenska finnes i Nordinska
Manuscriptsamlingen uti Upsala Academie - Bibliothek,
och hvilket vi ansett vara af det interesse, att det för-
tjenade ett rum i en Svensk Tidskrift för Vetenskap och
Konst. Utdraget är på några få ställen ökadt med till-
lägg utur Törnehjelms och Brobergens Reseanteckningar.
Vi meddela det i dess gammalmodiga drägt förvissade,
att det enkla och anspråkslösa föredraget skall finna vä-
gen till våra läsares bifall. Sålunda beskaffadt, hafva
vi icke heller trott detsamma behöfva synnerligen mån-
ga tillägg eller anmärkningar.
Uti Drottning Christinas Palats *)— säger Tessin —
sag man i första Salen af nedre våningen en liggande
antik Cleopatra, med 7 andra stående Marmor-statuer,
hvaribland äfven tvenne Satyrer såsom Thermer. Der vo-
ro ock 4 Buster och lika många Colonner, samt en an-
tik Bas - relief med en Bacchanal. Vaggarne i detta rum,
äfvensom i de följande, voro med laudskapstycken målade.

I det andra Rummet voro 3 Statuer, 2 Buster
och 8 Colonner.

I det tredje Rummet voro 4 Statuer, 6 Buster,
jemte 8 andra Buster och Colonner.

1 det fjerde Rummet voro 4 Statuer, hvaribland
den förnämste är Julius Cæsar af Bronze, antik för-
gyld i eld. Klädnaden, äfven på benen, är af Agath.
Manteln är af Alabastro Cotognino. Den bästa Statuen
var en Faun. Dessutom stodo der 8 Buster på 8 Co-
lonner.

I det femte Rummet såg man en vacker sittande
Apollo, hvilken var gjord af Drottningens förre Bildt-
huggare, Fr. Maria Nocchieri, som nu är död. Dess-
utom funnos i detta rum 8 Antika Muser, men till en
del med restaurerade hufvuden och händer. Framtill på
båda sidor om fönstret voro spegelväggar, hvilkas fog-
ningar med blomster och blad voro öfvermålade. Rundt
omkring rummet stodo 16 Colonner af Giallo Antiquo
med förgyld Bas, Capitel, Corniche och Architrave. Of-
vanpå språnget af listen öfver Colonnerna små Consoler
med deras lister. På hvardera väggen emellan Colonner-
na var ett Landskap måladt.

Midt uti det sjette Rummet var en liggande
antik Clytia af Marmor: i taket ofvanföre syntes so-

*) Palatset Riari, sedermera Corsini.
416

len till att utmärka, huru hon förälskat sig i den. Hon
föreställdes i det ögonblick, då hon förvandlades till en
Solros. På ändarne af fingrar och tåer såg man redan
grenar utbrista, likasom på Daphne. Dessutom voro der
7 andra Statuer och 11 Buster, af hvilka Alexander
Magnus och Antinous voro ganska vackra. Der
stodo äfven 8 Colonner och ett qvinnohufvud, hvilket
Bernini skall hafva gjort uti sin första ungdom.

Midt uti det sjunde rummet stod en gammal skön
Grouppe, gjord af Dominico Guido, föreställande
tvenne barn stridande om en Palm» Der såg man äfven
en vacker antik Venus, med halfböjda knän ( accrou-
pie) såsom sittande i bad, tre andra små Statuer, 2
antika Oxar af Marmor; 16 Bustey och 7 Colonner.

I det åttonde Rummet stod den så herömda Group-
pen af Castor och Pollux, hvilken Drottningen köpt
af Cardinalen Mas sim i. Derefter den förträffliga anti-
ka F au nu s med en Hind på axeln, hvilken vid den
nya byggnaden af la Chiesa nuova blifvit funnen och i
Frankrike så högt aktas. Der var ock en vacker antik
stor Statue af Venus till sina söndriga delar samman-
fogad. Den 4:de Statuen var en naken Ptolemæus.
På båda sidor af Castor och Pollux stodo två ganska
sällsynta Colonner af Orientalisk Alabaster. På sidor-
na om Faunus stodo ock 2 dyrbara Colonner af gul
Spansk Brocatello, med små räfflor. De öfriga 4 Co-
lonnerna voro af Giallo Antiquo. På alla dessa Colon-
ner stodo 8 Buster. En rund antik Bas-relief med en
drucken Silen och Bacchus var ock ganska vacker.

Uti nionde Rummet såg man två Marmor-Buster
af Hennes Maj:t Drottningen.
417

Uti tionde eller Badrummet såg man en ganska
vacker antik Venus af Marmor, med «njiten och tunn
öfverklädnad, och som i skönhet anses gå närmast den
Grekiska Venus; också är ingen antik Statue i hela Rom
så fullkomligt conserverad. Drottningen hade köpt den
af Prins Ludovisi. I en annan Niche stod der ock
en artig naken Statue af en Amor, som föreställde Söm-
nen. Den hade i ena handen vallmo och stod halfsoh an-
de. De begge Badkaren voro af gråaktig Marmor hvardera
af ett stycke gjorde, och två mässingsrör gingo till hvart kar.

Bildthuggaren Dominico Guidi hade gjort for
Drottningen en Grouppe af Marmor af tvenne Barn, för-
träffligt vackra, hvilken ock stod i denna våning.

Ofvanpå, iden såkallade Piano Nobile ellerden
förnämsta Våningen, är den första stora Salen, der
betjenterne uppvakta, klädd med rödt Damast. Frisen
ofvanomkring, äfvensom Himmelen äro af Cramoisy Sa-
met med fransar af samma färg. Ryggstycket af Him-
melen är prydt med Drottningens Vapen i stort och der-
öfver Phoenix med Solen, en af Hennes Maj.t ofta nytt-
jad sinnebild. Likaledes syntes Vapnet på de röda
sammetsdörrgardinerne, hvilket allt var utskuret af rodt
damast, med rödt kantadt, såsom ock derefter med hvitt
förhöjdt och med mörkt skuggadt och måladt.

Uti nästa rum uppehålla sig Stånd-Drabanterne.
Det är meubleradt med rikt och vackert Damast, med
breda Galoner öfver sömmarne. Ifrån frisen nedhang e
breda Guldfransar, under hvilka var en botten af Guld-
moir, på det Fransarne så mycket bättre måtte falla i
ögat*). Af samma slags meuble äro 7 stora rum efter
hvarandra, hvaribland två Audiencesalar, der Frisen ofvan
418

omkring var prydd med dubbla Guldgalonet Öfver
pch under. Dörrgardinerna hade äfven ofvanpå sina
Friser. Midtuli det stora Audience-rummet stod Hen-
nes Maj:ts Fauteuil och på hvar sida en Tabouret, hvilken
för Cardinalerna, vid deras besök, framsattes midt för
Fauteuilen. På båda sidor om Drottningens Fauteuil
stodo tvenne förgyldta Lejon, som höllo en Glob. I
detta rum sågs ock Hennes Maj:ts Portrait af 4 alnars
höjd och 3 dito bredd, i lefvande storlek, der Hon
Föreställes sittande^ hållandes ena handen på ett Lejon.

I Rummet innanföre det andra förmaket står den
halfva stora Christus-Bilden af Marmor, hvilken Berni-
ni testamenterat Drottningen*). Inunder är dess Plinte
artigt stödd af tvenne stora knäböjande förgylda Englar,
hvilka åter hafva under sig en annan stor Plinte.

Uti Galleriet i denna våning såg man 51 ganska
sköna Taflor, hvaraf 8 voro af Titian, deribland ett
Portrait af Pico di Mirandula ung. Ganska vackert var
der ett stort stycke af Correggio med idel englahuf-
vuden, dem han sedan målat i Coupolen i Parma.| Tven-
ne Kejsare och Christi korsfästelse af Titian voro ock
mycket vackra. Man såg 2 ganska vackra stycken af
Albano föreställande Venus och åtskilliga kärleksgudar;

—....i ■ — — — m

*) Dessa Tapisserier voro på sin tid mycket rygtbare och
i värde högt uppskattade. De hade förr tillhört Hertigarnes
af Mantua 1 alats, och togos af österrikarne vid eröfringen af
nyssnämnde stad i63o. Svenskarne erhöllo dem vid eröfrin-
gen af Prag 1648, jemte så många andra kostbarheter. Ännu
pa lyyoîtalet voro de i behåll hos Duc de Bracciano, i hvars
Palais BjörnstcM såg dem. (Jfr. Dess Resa T. I. sid. 541.)

) Diottningen gaf densamma i sitt yttersta Testamente
åt Påfvcn. (Arckenholtz, Mem. T. II. p. 412.)
419

dessutom en naken liggande Venus af Giacomo Pal-
in a ) samt Venus och Adonis af Luca Cambiasi; Aeneas
och Anchises af Salviati samt Jupiter med Leda och
äggen, hvarutur barnen baklänges krypa. Förträffligt
vacker var S. Giovanni, till medjan målad af Bernini.
I samma Galleri stodo ock tvenne Bord och två Skåp
med de skönaste Medaljer, hvarom mera här nedanföre.
Två mycket stora Ljusstakar af silfver stodo ock här i
hörnen. Dernäst intill var ett stort fyrkantigt rum, med
infattadt Spegelglas. Spegeln på ena väggen var bräckt,
men genom en artig invention kunde det icke märkas,
i det bakför Spegeln, i bildthuggarearbete var föreställd
Tiden med sina vingar, färdig att borttaga från Spegeln
ett täckelse. På ett bord i detta rum stod en antik
Buste af Bronze, föreställande Alexander Magnus.
Här voro 44 Taflor så ypperligen valde} att man icke
ser ett dylikt rum hvarken i Rom eller annorstädes. I-
bland dessa förtjena i synnerhet att anmärkas 4 styc-
k^en af Correggio. Det första var Jupiter med lo,
som ligger hänryckt med en förtjusning, hvars like —
säger Tessin —• jag aldrig sett. Af Jupiter såg man
såsom uti ett moln endast ansigtet och den högra han-
den, som knapt var synbar; derunder syntes i ett hörn
Acteons hufvud i moln. Det andra var Jupiter med Le-
da, hvarpå 5 qvinnor med 3 kärleksgudar voro före-
ställde, till en del stående uti vatten. Den ena unga
qvinnan i vattnet, och framföre henne en svan nästan
förvånad, är förundransvärdt föreställd.

Det tredje var Jupiter i ett guldregn med Danaë,
der Amor syntes, vid ena ändan af sängen, af henne dra-
ga slöjan. Det fjerde var Venus, Mercurius och Cupi-
do , hvilket dock ej var så väl conserveradt som de för-
ra. Utaf Titian voro der 17 Taflor, den ena vackra-
420

re än den andra. Den första föreställde menniskans ål-
drar, genom tvenne Barn, en Yngling och en Qvinna,
och på afstånd en Gubbe, betraktande en Dödskalle.
Derefter var en mycket vacker naken liggande Venus,
med en Spanior bredevid af samme mästare; en annan
med en Amor; Negrinnan; Dianas Jagt efter Acteon;
tvenne lika Magdalenor; en Venus med en Amor, som
håller spegeln; Samaritanskan; en stående Venus, till
medjan; Portrait af ett Fruntimmer, som man vill saga
hafva varit Titians maîtresse, men icke vacker; ett Con-
trefej af en Doge; ett annat af Hertig Valentini, samt
tre andra serskildta. Af Annibale Carracci var en
mycket vacker liggande stor Venus med en Cupido.

Af Paolo Veronese såg man i Plafonden 4
stora stycken, och öfverst omkring likaledes 7 andra,
hvilka voro målade med Historiska figurer i naturlig stor-
lek. I ett var Mars och Venus; i det andra Venus
och Adonis; i det tredje Venus med Mercurius och Cu-
pido m. fl. Der under såg man ock den vackra Europa
af samma hand. Alla dessa Paolo Veroneses stycken
finnas copierade uti Galleriet i Wien.

Af Parmeggiano var på träd mycket vackert må-
lad en Cupido, som täljer sin båge, och har vid sina
fotter tvenne Genier. En alldeles dylik Cupido fanns uti
Galleriet i Wien, och var vackrare.

Men särdeles skön och i smått fint målad var Ör-
nen eller Jupiter med Ganymedes af Michel Angelo
Buonarotti, hvarafman har ett kopparstick. Ett vac-
kert Martyrstycke var der af Cambiasi; Abraham och
Isaac af Caravaggio; ett gammalt manshufvud af G u i-
do Rheni och två öfver all måtta vackra Portraiter af
421

van Dyck j föreställande en niodér ined sina söner, hvilka
tillförene varit uti ett stycke. Sluteligen voro der tre
vackra länga stycken af Sabinernes Historia, med mån-
ga små figurer, målade af Giulio Romano. Annars
såg man ock här Augustus, med örnen och trophéer der-
under förgylda, hvilken är stucken i koppar och hvaraf
det antika kommit till Spanien. Två vackra Portrai-
ter af Bassano må ej heller förgätas.

I tredje eller Ofversta våningen, var uti den
stora salen öfver dörren en förgyld läktare inrättad för
allmänheten, att åhöra den musik, som vid stora högti-
der här plägar upphöras. I detta rum såg man 36 sto-
ra taflor och 3 i Plafonden, Deribland en mycket vac-
ker Galathea, i stort målad af Lanfranco; ett annat af
densamme föreställde huru Moses blef igenfunnen. Äf-
ven hela hans famille af honom målad. Ganska vacker
var Petri korsfästelse, gjord, såsom somliga tro, afCa-
r a v a g g i o , eller, efter andras tanka, af G u e r c i n o.
Af Rubens’ hand voro följande mycket vackra stycken,
ja de bästa han någonsin målat, nemligen : Scipioskysk-
het; de särskilde floderna; Diana på jagt; Tomyris med
Cyri hufvud doppadt i blod; Hercules spinnande; den
sårade Adonis; en Satyr med åtskilliga Tigrar; en Bac-
chanal med 3 halfva figurer; Ganymedes o s. v. Sim-
son * med Lejonet af Bourde none, Titians läromä-
stare , Var ock ganska vacker. Der voro ock Susanna
af Guido Rheni; Cain och Abel af Andrea Sacchi;
Lazarus af Muti ano; Maria med barnet, och S. Johan-
nes i smatt af Pietro da Cortona, fem stora af G i u-
lio Romano malade Cartons, föreställande åtskilliga
Gudar och Gudinnor. Ant. von Brobergen tillägger, det
Drottningen hade en Tafla af Raphaël, föreställande
Maria med Jesus och Johannes. Drottningen i Spanien
Si^ea XIII. n.
422

hade förärat Hennes Maj:t densamma/ och den värdera-
des till 34000 Scudi.

Drottningens Medaille-Cabinett besag Tessin i säll-
skap med B eilori, hvilken deröfver hade inseende. Hen-
nes Maj:t ägde öfver 200 ypperligt conserverade Medail-
loner, deribland den mycket rara af Pertinax. Ibland
Medaillerna voro 2:ne antika Othoner; den störste är den
Egyptiska med Serapis på frånsidan, hvilken tillhört Car-
dinalen Massimi, den andra är mindre och Grekisk med
staden Cæsarea på frånsidan. Hon har ock Pescennius,
likaledes tvenne ganska vackra Caméer : en stor oförlik-
nelig af Agath, med Alexander Magnus och Olympia
tillsammans; den andra med Cicero.

Af Handteckningar såg Tessin de bästa hos Hen-*
nes Majestät Drottningen; hos Carl Maratti, Malare,
hvilken äger 22 Volumer af de störste Mästare, i syn-
nerhet Dominichino och hos Pietro Resta, en Milene-
sare, uti la Chiesa nuova. Bakom S. Marci Palats bor
ock en Kopparstickare vid namn Venturini, som drifver
handel med Handteckningar.

Bellori, som författat Vite de’ Pittori (Rom 1672
4:o), visade Tessin all höflighet. Med honom besåg han
Drottningens Handteckningar, ordnade och inbundne i sju
stora Volumer, och hvaribland de af Raphaël och Giu-
lio Romano voro ypperliga; af Raphaël i synnerhet.
Paulus med den blinda inför Kejsaren med denna på-
skrift: "L. Sesgim Paulus Christianam fidem amplectitur
Pauli PrccdicatÅone de oskyldige barnens mördande
tecknadt på flera sätt; en helig qvinnas Martyrium, åt
hvilken man visade de tvenne hufvud af hennes hals-
huggne oarn, under det hon stod uti en kettil öfver eld,
423

och en mängd sjuka likasom föreställande pesten: af
Giulio Romano i synnerhet en teckning med flera tröt-
ta personer, jemte deras ök, djupt insomnade, med en
förträftelig expression.

Målaren Giovanni Battista Bazziggi, som
målat det sköna taket uti kyrkan Gesu för 22000 Scudi,
yttrade i ett samtal med Tessin, om Drottning Christi-
na, att Ilon aldrig haft sin like i att döma om de sköna
konsterna, och att han aldrig kommit till Henne, utan
att något lära. Hennes Majestät, tillägger Tessin, gör
ock mycket värde af honom.

Drottningens Bibliothek, öfver hvilket Bellori äfven
har inseende, var uppställdt uti tre rum. Det var
särdeles utvaldt. Manuscripterna, som räknades till 2000
och allena upptogo ett rum, voro i synnerhet dyrbare.

Den lärde Mabillon, som under vistelsen i Rom
1685 besökte detta Bibliothek, yttrar derom i sin Iter
Italicum: ”Christinæ Reginæ Bibliothecam lustrare coe-
pimus, benignissime annuente Regina, quæ litteris ex
perpetuo usu, studiisque nostris ex gratia favet. Regiæ
benignitati in communicandis Bibliothecae et Musei cime-
liis nemo felicius respondere polerat quam Petrus Bel-
lo r i u s, scriptis suis clarus, sed morum honestate, bo-
nitate et modestia non minus commendandus. Biblio-
thecam haue locupetant Codices antiqui bis mille cen-
tum quadraginta quinque (2,145) ex recensione Lucæ
Holstenii, a Regina undequaque, maxime ex Peta-
vio comparati. Vix ulla fuit in tota Italia Bibliotheca,
424

ad quam faciliorem habuimus accessum; nec scio an Ro-
mæ ulla alia, ex qua magis profecerimus. . . . Habet
etiam Regina picturas maxime insignes ? et Numismatuni
magnam cum delectu copiam” *].

De tryckta Böckerna i Drottningens Bibliothek äro
å flera håll skingrade. Endast Manuscripterna, som ock-
så utgjorde den vigtigaste och oskattbaraste delen deiaf,
äro till största delen räddade i Vaticanska Bibliotheket,
hvarmed de, året efter Drottningens död, införlifvades af
Påfven Alexander VIII. De intaga der en stor sal un-
der namn af Bibliotheca Reginæ Christinæ och
utgöra än i dag en af Vaticanska Bibliothekets förnäm-
sta tillhörigheter. Af Björnståhls och Fredenheims
forskningar veta vi med visshet, att denna Samling inne-
håller helt få Svenska saker. Dr. Christinas samlings-
håg var isynnerhet riktad åt det classiska i Litteraturen,
således åt helt annat håll.

Drottning Christinas Mynt - Cabinett, som ännu
1792 var oförskingradt och ågdes af Hertigen af Brac-
c i a n o, räknades ibland de förnämsta och rikaste samlin-
gar i Rom. E c k h e 1, den största kännaren af antika mynt
yttrar sig häröfver sålunda**): ”Museum Ducis Brac-
ciano, olim Christinæ Suecorum Reginæ, illustres
in omni classe series complectitur, ——	quod ex-
pertus sum ipse, cui excell. Ducis humanitate ad inve-
stigandos numos aditus patuit.” Vaillant och Haver-
kamp hafva beskrifvit detta Cabinetts förnämsta dyrbar-
heter. Den sistnämde besörjde utgifningen af Médaillés

*) Museum Italicum. Paris 1687. T. I. p. 53.

**) Doctrina Numorum Veterum. Wien i792’ Prukg«
Cap. 23.
425

de grand et moyen bronze du Cabinet de la Reine Chri-
stine j gravées par Pietro S. Bartolo, pa Latin och
Franska, Haag 1742 in Folio. Beskrifningen är mera
ordrik än sakrik och lemnar mycket öfrigt att önska.

Drottningens dyrbara Samlingar af Statuer, Cameer,
Målningar o. s. v. förblefvo ej länge i Cardinal Azzo-
linis hand. Efter hans frånfälle, som inträffade kort ef-
ter dess Välgörarinnas, köptes alltsammans af D. Li-
vio Odescalchi, Innocentii XI:s brorson, hvars arf-
vingar sedermera sålde Statuerna till Spanien, Malningarne
till Frankrike, der de ännu äro till finnandes. Cameerna
skingrades på flera händer. Lyckligtvis äro de af B a r-
toli i koppar stuckne och sedan utgifna under titel af
Museum Odescalchum s. Thesaurus antiquarumGem-
marum a Christina Svecorum Regina collectarum. Rom
1750, 2 Tomer in Folio. Björnståhl anmärker dock,
att tvenne af de största och dyrbaraste af Cameerna,
nemligen Alexander Magnus och Olympia, samt
Cicero, hvilka Tessin ofvanföre så mycket beröm-
mer, voro de enda, som ännu funnos qvar hos Hertigen
af Bracciano, jemte den oförlikneliga samlingen af
Handteckningar, enligt BjörnståhIs uppgift, 17 Vo-
lumer in Folio, samt 4 Volumer Gravurer af äldre be-
römda mästare.

<1, H. S C II R Ö D E R.
FÖRSÖK

ATT BEVISA UPPLÖSLIGHETEN AF ALLA

GRADERS BOK ST AFS-EQ V ATIO NER.

§. L

e

u^^inda sedan Algebras uppkomst har man intresserat
sig för en allmän solution af Algebraiska eqvationer,
ehuru detta intresse kanske mer än något annat bör få
namn af rent vetenskapligt, och ehuru de hittills miss-
lyckade försöken nästan förvisat detta Problem till sam-
ma class med quadrattira circuit m. m. Längesedan
var det författarens afsigt att utförligare framställa detta
ämne; men blott såsom en beståndsdel af en för öfrigt
högst behöflig Practisk Lärobok i Algebra. Då det
likväl måste medges, att all abstract bokstafsräkning u-
tan föregående tillräcklig och på åskådlighet grundad
sak-kännedom i Arithmetik och Geometrie är både onyt-
tig och ändamålsstridig, så ansåg förf, med fullt skäl
vida nödigare att först genom Practiska läroböcker i
sistnämnde båda vetenskaper icke blott bibringa en o-
umbärlig Mathematisk underbyggnad, utan, hvad ännu
mera är, upphöja Mathematik till ett rättskaffens bild-
ningsmedel vid all undervisning, äfven på egen hand.
Förf:s Arithmetik utkom för snart ett år sedan och den
Practiska Läroboken i Geometrie samt Trigonometrie
427

är redan (Januari 1831) färdig att tryckas; tuen då en
längre tid ännu fordras för att likaledes i ett system af
en mängd sakrika Problemer ordna en Practisk Algebra,
äfven med inskränkning till dess nödigaste ämnen, så
torde det ursägtas, om förf, i förväg, ehuru blott i stör-
sta korthet, offentliggör sin närvarande princip för en
allmän eqvations-upplösning med uppskjutande af all spe-
ciell tillämpning på serskildta grader. —• Kanske torde
vetenskapen snart af en erfarnare hand och sannolikt ur
andra samt må hända enklare grunder erhålla en full-
ständigare solution af hela detta Problem.

Redan för flera år sedan använde jag en längre
tid att undersöka den nu ifrågavarande solutions-princi-
pen för alla graders bokstafs-eqvationer ; men då räk-
ningens vidlyftighet alltid nästan oöfvervinnerligt hindra-
de det synthetiska profvet af hvarje förmodad allmän
method, återstod blott att med stränga och fullständiga
skäl a priori densamma undersöka. Som likväl de upp-
ställda schematismerna af rötternas linearfunctioner icke
enligt önskan och förmodan omedelbart antydde, att
slut-reductans coefficienter borde blifva symmetriska af
sjelfva den primitiva eqvationens saniteiiga rötter och
reductan sjelf det oagtadt solubel, så öfvergafs sluteli-
gen för den gången hela undersökningen. — Hufvud-
resultatet af en senare deråt egnad uppmärksamhet är
nu följande.

§• 2.

Man vet, att t. ex. i 5:te graden med rötterna
Ä, c, d, « blir 5:te digniteten af den behöfliga linear-
functionen eller {ha + kb + le 4- md -V neY i allmänhet
capabel af 120 värden, hvilka väl minskas till 24, då
h, k, l, m, n betyda enhetens 5:te-rötter; men tyckas
428

dock bero af sistnämnde grads eqvation. Den princip,
jag ledan fran början tänkte mig för dess sönderdelan-
de i upplösliga eqvationer. var att först i en sådan 5:te
dignitet permutera d och sedan i hela det uppskrifna
funetions-paret på en gång byta c, d, e till d, et roch
till e, c, d; vidare i hela det sålunda uppskrifna syste-
met af 6 funetioner på en gång byta b, c, d, e till r,
d, e, b; till dy e, b^ c och till e, b, c, d.

I

Låt nu först den gifna bokstafs-eqvationen vara
en allmän qvadratisk x12 —px -f- q sx o med rötterna
d, e, låt m, n vara 2 bekanta tal efter behag och
kalla korteligen (md +	~ Az. Om man nu for-
merar den enkla eqvationen

y — A2 — o eller y — Px ~ Oj
sa äi klart, att sa länge m, n icke betyrda enhetens
qvadiatrötter, blir ock P* af d och r tvåformig; men
att så snart m, n betyda enhetem qvadvatrotter, måste
ock dessa 2 bården pa Pl blifva fullkomligt identiska
och således Az eller P1 symmetrisk af begge rötterna
d, e eller i stånd att medelst den primitiva eqvatio-
nens kdnda coefficienter i kända tal uttryckas, hvarefter
sluteligen sjelfva A fås genom blott qvadratrot-utdrag-
ning eller 2:dra gradens aqvatio puta och de primitiva
rötterna genom en lätt och vanlig addenda verkställd
extermination ur de 2 linear-eqvationerna

d A- e = pj d —' e zz A (eller ock e — d =— A}.

§. 3.

Låt nu den gifna bokstafs-eqvationen vara en alL
män cubisk :

x3 — pxz + qx — r o
med rötterna c, d, e, så blir i allmänhet (le -f- nid -J- ne)^
»f dy e sexformig, men då /, n betyda enhetens
429

cubikrSttev, uppkomma blott tvä olika värden, nämligen:

{lc + md + mc)5 = A3

■ och {tc 4“ nd + me}3 ~ B3.

Om man da formerar den qvadratiska eqvationen

yz — (A3 + B3) y + A3 B3 cz o eller kortare

yz —	+ Pi, = o,

så blir hvardera coefficienten P' och P * symmetrisk
af d, ey hvad hälst /, m n vara må. Men de äro ic-
ke af hvarandra oberoende; ty om man för kortheten
kallar P' = f^c} och P't Ç (c} samt jämte dessa 2
eqvationer begagnar eqvationen

c3 — pcz + qc — r = o,
så kan man ur dessa 3 eqvationer först exterminera c
samt vidare finna P * i en rationell function af P',
hvarföre det är nog att finna P', Så länge nu /, n
icke betyäa enhetens cubikrötter, så har P' tre värden
och således äfven P sina tre motsvarande. Men så
snart /, m, n speciellt betyda enhetens cubikrötter, så
blifva ock dessa 3 värden af P' fullkomligt identiska
eller P' symmetrisk af alla tre rötterna d, c och
följagteligen i stånd att medelst den primitiva eqvatio-
nens kånda coefficienter i kända tal uttryckas, samt följ-
agteligen äfven, enligt hvad redan är be vist, dess mot-
svarande coefficient P^'. Nu fås ock genom upplösning
af den qvadratiska eqvationen

r — P'y + P/ = »

de bada cuberna A3 och B3 y hvarefter sluteligen sjelf-
va A och B erhållas genom blott cubikrot-utdragning
eller 3:dje gradens œqvatio pura, och de primitiva röt-
terna genom en addenda som vanligt lätt verkställd ex-
termination ur de 3 linear-eqvationerna

c -Yd-\-e=p, c^md + nPe» A, c Y ni^d-V me^B t
hvarvid samma tre rötter c, d, e erhållas, äfven då man
för functionerna A, B nyttjar m A och nPB éller ock
430

m^A och wB) ihogkommande, att jm är en efter be-
hag tagen bland enhetens 2 imaginära cubikrötter. Pä
detta sätt blir en af de 3 primitiva rötterna t. ex. =

4-	m A + mi2 Æ), och denna formel ger på en gång
alla 3 primitiva rötterna, då man efter hand låter m
beteckna hvarje cubikrot ur enheten,

§. 4.

Låt vidare den gifna bokstafs-eqvationen vara en
allmän bi^vadratiskz

x* — px3 -f-	— j-x + r = o

med rötterna b, c, dy et så blir biqvadraten af deras
linear-function eller (kb 4“ lc 4" ^id 4~ i allmänhet
capabel af 24 värden, hvilka dock bringas till följan-
de 6 olika, så snart k, i, m, n betyda enhetens bi-
qvadratrotter, då de nämligen efter förutnämnde per^
mutations-princip uppställas :

{kb 4- le + nid + nef c=s A^

(kb 4- le •+» nd 4- me)4 54

(kb 4- nc 4“ ^d 4- mt)* C4

(kb 4- mc 4- Id 4* neY == ^4

(Jib 4- mc 4" nd 4- ^)4	■®’4

(kb 4- ne HH md 4- le)4 = F4»

För att nu finna dessa 6 värden medelst lägre
ekvationer än 4:de gradens, börjar man, likasom vid
3:dje graden, att formera den qvadratiska ekvationen

qz — (^4 4- B4) y	A4 B4 a

eller kortare y12 — P'y 4" Pt 0
och finner, att hvardera coefficienten P' och Pf, ehtiru
431

icke, såsom der, af samteliga rötterna symmetrisk, dock
fortfar att vara symmetrisk af d och e samt följagteli-
gen uttryckbar med blott bekanta tal jämte coefficienter-
na i eqvationen

— (d 4' e) x -f- de = o
eller — px* H- qx2 —•. .) : (x — b) (x —c) = o.
Om man nu korteligen kallar P' ~ t och P*
så har man därjämte eqvationerna

b* — pb3 +> qb2 — rb -f- f = o

samt c4 — pc* -J- qc* — v c -4- r = o
och kan ur dessa 4 eqvationer genom vanlig extermi-
nation först erhålla tvenne eqvationer fria från b och c
samt vidare ur dessa genom fortsatt extermination få P t
uttryckt i en rationell function af P’. Det är således
nog att söka P’ medelst den cubiska eqvationen
p* P'^P'^P^ +(P'P"+t.)P-P'P"P"'=O
eller kortare P3 —Q P2 + Qj .P—— Qy/= 0,
hvarest P" och P " utgöra livad P' blir, då man där-
uti på en gång byter c ,d,ß till d, e, c och till e, c, d.
Hvardera coefficienten	t och är således sym-
metrisk af alla tre rötterna c, d, e, hvad hälst också
k, l) Wt ii vara må och kan korteligen betecknas med
Qz q= /, (6), =Ç)t (b) samt Q'/z =7?, (b). Om man
då jämte dessa 3 eqvationer använder eqvationen

b4 — pb3 -f- etc. = o,
så kan man exterminera b samt finna Q x och Q/y
uttryckta i rationella functioner af Q.

Så länge nu k, l, m, n icke betyda enhetens bi-
qvadratrötter, så har Q' fyra olika värden och således
Q'j äfvensom Q' sina fyra motsvarande. Men då k,l,
m. h betyda enhetens biqvadvatrotter, så blir Q' icke
blott, som förut, rationell, utan ock symmetrisk af alla
fyra rötterna b, c,^ e; ty Q' utgör alltid summan
432

af alla sex biqvadraterna A^, B* ... F4, Alltså kan
man i detta fall uttrycka Q' i kända tal och därmed äf-
ven, såsom redan är bevist, i kända tal finna dess
motsvarande coeflicienter Q\ och

Nu fås genom upplösning af den cubiska eqvationen
pa —	4- Q'? ,p — Q' = o

de 3 storheterna P', P", P'" samt dermed äfven, så-
som redan är bevist, deras 3 motsvarande coefficienter
P*) Pj" och Pt,',, Nu upplösas vidare de 3 qvadra-
tiska eqvationerna

y% —	4“ Pt = o;

_ p"y 4. pt- 0

och y2, ■— P'"y 4- P^"' ss o,
hvarigenom i bekanta tal erhållas alla 6 biqvadraterna
A\ B* .. F* och deraf sluteligen sjelfva de enkla
A, B .. . genom blott biqvadratrotutdragning eller 4:de
gradens ceqyatio pura, och de primitiva rötterna medelst
en addenda som vanligt lätt verkställd extermination ur
de 4 linear-eqvationerna

b ’{■c^d^-e^p;

b 4- le + Pd 4" Pt

b 4- Pc 4- Id 4- Pt = C;

b 4- Pc 4- Pd 4« le = E\

och kunna samma 4 värden på b, c, d, e likasåväl
fas, om man i stället för A^ C, E nyttjar functioner-
na B, D, F eller ock IA> PC, PE eller ock IB,
PD, IF o. s. v., ihogkommande, att / kan vara hvil-
ken man halst behagar af enhetens 3 imaginera biqva-
dratrötter. Pa detta sätt blir en af de 4 primitiva röt-
terna t. éx. =3 I (p + lA 4- PC 4- PD'), och den-
na formel innefattar på en gång alla 4 primitiva rötter-
na , da man efterhand låter / beteckna hvar je biqva-
dratrot ur enheten.
433

§. 5.

Låt nu på samma sätt den gifna bokstafs-eqvatio-
nen vara en allmän af 5:te graden ;

xf — px* 4- qxJ — rx2 + sx — t = o
med rötterna at by c,	sa blir (Än + kb -4"
+ md 4- neY i allmänhet af dessa rötter 120:formig ;
men däraf blott 24’.formig, så snart hy k y Wy n be-
tyda enhetens 5:te-rötter« Om man da endast uppställer
dess 24 i detta fall enda möjliga värden; men i ordning
enligt förutnämnda permutations-princip, så uppkommer
följande system:

(ha + kb + lc + md 4- ne)s =
(ha 4*	kb	4-	It + nd 4- mey	=	1

(ha 4“	kb	4"'	mc 4" nd 4*	=	C5	I
(ha	kb	4-	nc 4" nid + Z«)’	=	/
(ha 4"	kb	+	nc 4* ld 4- mey	=	Es	|
(ha 4*	kb	4~	me "i“ ne)5	=	FJ	]
(ha	4-	Ib 4- mc 4- nd	4-	key	sa	Ay	»
(ha	4" lb 4- nc 4“ md	4”	key	=	By	I
(ha	4*	mb 4“ nc 4“ Id	4"	key	=	Cy	I
(ha	4"	nb 4* me 4~ Id	4“	key	=	Dy	)

(ha 4“ nb 4" lc + md 4“ key = Ey I

(ha 4“ mb 4~ lc 4“ nd 4" key = Fy	J
431

{ha 4- mb +

(ha 4* nb +

uc 4- kd 4- ley

5

(ha 4“ lb 4- me 4" kd 4" ney
ha 4* lb 4“ nc 4 W + mey

5

5

5

5

B



F 5

A 5
///

B 5

= D 5

: F J

För att nu finna dessa 24 värden blott medelst lä-
gre eqvationer än 5:te gradens, börjar man, likasom vid
3:dje och 4:de graden, att först formera den qvadratiska
eqvationen

y2 —	+■ B!) y +	= o

eller kortare — P'y 4 p— n)
där hvardera coefiicienten åtminstone blir symmetrisk af
d och e^ samt följagteligen uttryckbar medelst bekanta
tal jämte coefficienterna i eqvationen

eller (xs

b) (x — t) = o.
435

Men om man jämte de 2 æqvationerna P' zs /(a, b, «)
och P/ 5=5 <P (a, c) begagnar de 3 eqvationerna :

a5 — pu4 qcP m2 *4* sa — t zz o
gfrl y/)»	“ O
samt cs —• pc4 + çf3 — vcz + sc — t ~ o,
så får man ur dessa 5 eqvationer genom vanlig exter-
mination P* uttryckt i en rationell function af P\ och
det är således nog att söka P'. Formera således den
cubiska eqvationen :

p^ + (pfp’-K.)P—P'P"F«o
eller kortare P3 — QPz -J- Q*i • P ""	0>
hvarest P'' och P'" utgöra de förvandlingar af P', som
fas, då Ctd, e bytas till d, c och till g, t, hvar-
igenom också hvardera coeflicienten	och Q',,
blir symmetrisk af alla tve rötterna c, d, e eller uttryck-
bar medelst bekanta tal jämte coefficienterna i eqvationen :

(x? —px* 4- qx3 — etc^ : (x — n) — />) = o.

Om man nu jämte de 3 eqvationerna:

Q* =/, (« » ; Q' « = («» b) och Q'z/ = 7ti {a^ b}
begagnar de 2 eqvationerna:

a3 pa4 + ^a3 — ra2 -p sa — Z = o
och b3 — pb* 4" qb3 —- vb* -^r sb — t = o,
så kan man likaledes genom vanlig extermination er-
hålla Q' j och uttryckta i rationella functioner af Q",
hvilken det således är nog att söka.

Formera till den ändan den biqvadratiska eqvationen:
Q»_(Q- + Q"..+Q"") Q’ + (Q' Q"..) Q- - (Q'Q"Q"'..)

Q_(Q'..Q"") = 0
eller kortare Q4 — R' Q3	R' r . Q2 — R't/. Q4* Ro,
hvarest Q",	utgöra det, hvartill Q' förvand-
430

las, då c, d, « bytas till ç, d, e9 b; till d^e^btC
samt till 0, 6, r, d och där således hvardera coeffici-
enten Æ', R\, R' R'tf/ är symmetrisk af alla fyra
rötterna b, c, d, e, hvad hälstockA, k, ly m, n vara
må. Om man nu för kortheten tecknar R' f, (a);
R't =^(a); R\t = ^(a) och R'^ = ^(^'samt
jämte dessa 4 eqvationer begagnar eqvationen

as — pa* + qa3 — ra12 + sa —- t ss o,
så kan man ur dessa 5 eqvationer exterminera a
samt finna R' j R' t och R'uttryckta i rationella fun-
ctioner af R', hvilken det således är nog att söka.

Så länge nu ht k, 1^ m, n icke betyda enhetens
femte-rötter, så har R' fem olika värden och således
äfven hvardera coefficienten R'., R' R' sina fem mot-
svarande. Men då ht k, l, ni, n betyda enhetens femte-
råtter, blir R' rationell och symmetrisk af alla fem
rötterna a, c, d, e; ty R' utgör alltid summan af
alla 24 femte-digniteterna A5f Bs »,, FsAlltså kan
man oek i detta fall uttrycka R' i kända tal och dermed
äfven, såsom redan är bevist, i kända tal finna dess
motsvarande eoefficienter R' R', och R' .

Nu fås genom upplösning af den biqvadratiska e-
qvationen Q4 — Ä'Q3 4- R'f . Q2 — etc. =: o
de 4 storheterna Q', Q', Cf"' samt därmed äfven',
såsom redan är bevist, deras 4 motsvarande coefficien-
ter Q'	(i;" äfvensom de 4 motsvarande co-
efficienterna,	och Nu upplösas vi-
vare de 4 eubiska eqvationerna :

_ Qp* + Q't . p _ etc, = o
jämte de 3 därmed analoga, hvarigenom i kanda tal er-
hållas alla tolf värdena på P’, samt dermed äfven, så-
som redan är bevist, de tolf motsvarande värdena på Pf.
437

Sedan upplösas de 12 qvadratiska eqvationerna :

P y H” Pt ~ o jämte de 11 dermed analoga,
sa far man likaledes i kånda tal alla tjitgufyra 5:te-
drgniteterna 5 B3 ,, F5 och deraf sluteligen sjelf-
va de enkla functionerna At Bt C... F genom blott
femte - rots-utdragning eller 5:te gradens œqvatio pura.,
samt de 5 primitiva rötterna, likasom vid 3:dje och 4:de
graden, medelst en addenda lätt verkställd extermination
ur de 5 linear-eqvationerna:

a + b -f- c -F d

a + kb 4- k2c + k3d + k^e A
a k^b 4^	b3c	4"	Å4d 4-	ke A

a	4" k3b 4-	k4c	4“	kd 4“ A

a 4“ kAb 4- kc 4- k^d 4~ k3e zzz A ,
///
hvarvid man ock i stället för functionerna A, A , A
kan nyttja functionerna B, B , B^^ Bi f äfvensom
C»	°*	s‘ v- Samma 5 rötter a, b^ c, d^e
fås äfven, om man t. ex. för A, A ^ A/ t A nyttjar
UAk2A^ k3Ah, ^A^ o. s. v., ihogkommande, att
k får vara hvilken inan halft behagar af enhetens 4 ima^
gindra femte-rötter. På detta sätt blir, likasom vid 3:dje
och 4:de graden, en af de 5 primitiva rötterna t. ex.

T (F +	•+• k*A, 4- k3 A" 4- h4A^ och den-

na formel innefattar på en gång alla 5 primitiva röt-
terna, da man efterhand låter k beteckna hvarje 5:te
rot ur enheten.

§•

6.

På samma sätt finner man ock vid ö;te graden
hvarje serskildt af de 120 möjliga värden, som (ga
hb -4- hc 4- Id -f- me H- nf)* kan erhålla, då g^
h, k-> m, n betyda enhetens 6:te-rötter, och att såle-

Spea XIII: ii.

29.


438

des denna solutions-princip är, enligt hvad jag redan i
Dec. 1820 förmodade, får alla grader gemensam, Äf-
ven finner man genom ett dylikt förfarande som i före-
gående §.§., att man af samma skäl kunde i stället för
permutationen af d och e få börja med permutering af
c, d, e till c, d, e, b; till d, e, b, c och till
b , c, d d. ä. i stället för den i det föregående nyttjade
eqvations-ordningen : qvadratisk, cubisk och biqvadratisk
låta denna ordning blifva: biqvadratisk, cubisk och qva.
dratisk o. s. v. Men ehuru denna method vid 2:dra och
3:dje graden redan länge varit känd och lätt att genom
verkställande bekräfta, emedan der ännu ingen extermi-
nation till reductans finnande behöfves, så medför dock
just för exterminationernas skull dess synthetiska bekräf-
telse redan vid 4:de graden en afskräckande calcul. O-
tvifvelagtigt är, att den vid hvarje gradtal, som är en
numerus compositus, kan betydligt simplifieras, sasom
vid 4:de graden redan länge skett medelst antagande, att
k, l, m, n betyda 4- 1, 4- 1, — 1 och 1 ; men
räkningarnes längd skall dock alltid nödga att för hvarje
practiskt ändamål föredraga och önska fullkomnandet af
numeriska solutions-methoder.

H. Falck.
Bologna d. 21 Apr. 1831.

N

.... I latten till d. 5 Febr, verkställdes revolutio-
nen här, sedan man i Modena hört ständig kanonad, och
dess portar hela dagen förut varit stängda. Huru
det gick i Modena, är bekant; att Hertigen upptäckte
sammansvärjningen i förtid, gick dit de sammansvurne
voro församlade, lät beskjuta huset, då de ej ville gif-
va sig på hans muntliga uppmaningar, och derpå med
hufvudmannen såsom gisslan begaf sig till Wien, hvari-
från han numera återvändt med troppar, som insatt ho-
nom åter. Här i Bologna gick allting med största ord-
ning utan ringaste motstånd. Påfvens ProLegat lemnade
staden, sedan han undertecknat den akt, som förklarade,
att stadens och provinsens lugn fordrade en förändring
i Styrelsen och uppdrog åt 7 medlemmar regeringen öf-
ver Bolognas stad och provins. Påfliga tropparna öf-
vergingo straxt. Folket vanns genom nedsättningen af
priset på salt, en af de vigtigaste tullinkomster för Påfli-
ga skattkammaren, och genom afskaffandet af en skatt
kallad Focatico, som bestämmes efter opinionen om hvars
440

och ens förmögenhet och naturligtvis är högst villkor-
lig. Alla uppmanades att beväpna sig och förse sig med
den nya trefärgade cokarden. Rödt, hvitt och grönt
voro nu, såsom under Franska frihetstiden, Italienska
frihetsfärgorna. Nationalgardet upprättades af alla mellan
18 och 50 år, utländningar undantagne. Starka patruller
gingo öfverallt och ändtligen kunde man gå säker äf-
ven om aftnarna, hvilket förut var ganska vanskligt.
Först på aftonen började folket öfverlemna sig åt en
högljuddare glädje; staden illuminerades, musik och sång
hördes öfverallt. På spektaklet presenterade sig på sce-
nen med trumma och fana en del af Nationalgardet; öf-
verallt korsades klingorne — ”lefve fäderneslandet! lefve
friheten! frihet eller dödenDagligen ankommo under-
rättelser om städers affall från Påfvestolen — och allt
fick inom några timmar sin Sonnett. Sonnetter, cokar-
der och gamin vapen voro dagens handelsvaror; de för-
sta minst eftersökta, men med outtröttligt nit utbjudna,
och med en vältalighet, som kunde fresta en att anse de
blinda och enögda utprånglarne för capable att improvi-
sera sina sonnetter sjelfva. Öfverallt såg man de 3 fär-
gorne på det mest bizarra sätt representera frihetsifvern.
Att klädeshandlare, modekrämerskor och dylika betjen-
te sig af ett så lätt medel att visa sin patriotism och
locka till sig kunder, var naturligt; men äfven en hö-
kare visade sina landsmän, att hans yrke ingalunda ute-
sluter smak i figurlig bemärkelse (ej förglömmandes att
hökare-bemärkelsen är den ursprungliga): han lade nem-
ligen, såsom i åtskilliga orter hos oss, julhögar af små
ostar, röda, hvita och gröna.

Den 13 Febr, var en klar och vacker söndag.
Tvertne stora fanor fördes under musik och canonskott,
escorterade al Nationalgardet, till det ofantligt höga tor-
in

net Asinelli, der de upphissades under den talrika
folkmängdens fröjderop, som fyllde portiker, fönster och
gator, zlsinelli-tornet är charakteristiskt för Bologna, jemte
det stympade tornet (Torre mozza), som lutar der-
emot. Båda finnas aftecknade i Almanac de Gotha för
detta år, och för att göra saken rätt interessant och un-
derbar, har man äfven åt Asinelli-tornet gifvit en ganska
ödmjuk ställning. Om Sal. Mellercreutz lefde och fin-
ge se denna vignelt, skulle den säkerligen göra honom
mera hufvudbry, än den fastfrusna lutande vattensåen.
Summan är den, att Asinelli lutar allsintet, eller åtmin-
stone omärkbart för ögat. Dess uppkomst har sin egen
lilla historia. Det var i Bolognas gyllne tider en sed,
att på de gamle Babyloniers vis göra sig ett odödligt
Damn medelst uppbyggandet af ett torn ; — af dessa fin-
nas här ännu ett betydligt antal, helt enkla, fyrkantiga
som skorstenar och isolerade. En rik yngling af ringa
börd friar till dottren af en gammal familj •— får kor»
gen, af det skäl, att han ej har — torn. Lyckligtvis
är ej detta hinder oöfvervinnerligt. — Han bygger och
bygger, och inom kort står det en jätte, som ser öfver
axeln allt hvad torn heter i det gamla Bologna. Men
ingen förbistring följde på denna tornbyggnad ; utan ett
bröllopp, som man ännu vet omtala.

En Dominicanermunk, som var hitsänd att predika
under fastan, började med att déclamera mot tidens in-
differentism, philosophi <£c. <fcc. och liknade tidens nya skick
vid Babels förbistring; dagen derpå blef han utvisslad
och måste resa sin kos. En annan Apostel med mera
materiella vapen, Cardinal-Ärkebiskoppen af Osimo,
Benvenuti, återkom till sitt Stift för att göra slut på
revolutionen; men fördes fången hit, och hade att tacka
Nationalgardet att han ej blef massacrerad på vägen. Då
Tyskarne intagit Pâfvestaten, proclamerade han en all-
män amnesti inom sitt district såsom Legato a la-
tere, och visade så sin tacksamhet för det behandlings-
sätt han erfarit, en sak som man var förvånad att träffa
hos en Prelat. Men hans milda mesurer annullerades
straxt å högre ort, och ett påfligt proclama förklarade
Benvenuti ej ha rättighet att taga de steg han tagit,
att hans magt son Legat upphörde med detsamma han
var fången, att man nyttjat tvång för att vinna hvad
man önskade &c Det säges att Benvenuti ämnar ater-
skicka sin cardinalshatt.

1	början af Mars månad sammansattes en ständig
Comité här i Bologna, såsom Provisorisk Regering öfver
de förenade Italienska Städer och Provinser. Vicint
valdes enhälligt till dess President och Orioli till Vice-
President, båda hnfvudmän för revolutionen i Bologna.
Denna förening firades med ett gala-spektakel, som var
det vackraste jag ännu sett i Italien. Den sköna thea-
ter- salonen var fullkomligt eklärerad; Damerna hade pa
det mångfaldigaste sätt visat sin smak att för sin toilette
combinera de 3 färgorne. En Tragedi uppfördes af ut-
märkta amatörer, och mellan akterne framträdde pa
scenen 20 af stadens unga vackraste damer, hvitklädda,
med trefärgade skärp och ett slags halfcokard sasom de-
ras enda artificiella hufvudprydnad ; 2:ne af dem buro fa-
nor; bakom dem ett ännu större antal sångare. De
uppstämde åtskilliga chörer ur Wilhelm Tell af Rossini;
det är ej mycket att det var den herrligaste musik jag
ännu hört; äfven de musikaliska Italienarne hänfördes,
och på de mångfaldiga ropen: bis, upprepade den skö-
na chören under ökad enthusiasm sina frihetssånger, ej
litet smickrade af den trollmagt, deras skönhet och röst
Utöfvade på ett fritt folk. Då scenen hvilade, erbjöd


XI -Z

413

saloneq ett kanske ännu imposantare skådespel. Da-
merna sammanknöto sina näsdukar från loge till loge, för
att genom denna elektriska kedja sprida och emottaga
den nyväckta elden. Frihetsvisor sjöngos, och en mängd
ev vi va (vivat) proponerades och besvarades enhälligt;
endast en gång ropades morte, om jag mins rätt, åt
Påfvens StatsSecreterare, som varit Legat här; men da-
gens högtidlighet hade mildrat sinnena, och intet slags
hämdbegär hade framgång bland den allmänna glädjen;
man besvarade ropet morte helt lakoniskt med : asino!
och den hämdfulle Patrioten fann ej för godt att efter
denna compliment förnya sitt asneskri. — Theatern be-
söktes mycket under denna tid, och Alfieris Tragedier,
som samtlige predika frihet, uppfördes och askadades
med mycken enthusiasm, eller, för att uttrycka mig som
Italienarne, fanatism. Ett ännu verksammare medel än
theatern, voro de åtskilliga liberala tidningar här ut-
gåfvos. Den förnämsta var La Pallade Italiana
af Costa, Professor i philosophien under frihetstiden och
konungariket Italien, naturligtvis tjenstledig efter Påf-
vens restauration. Hans tidning lästes med största be-
gärlighet; ofta uppläste Costa sjelf det nytryckta numret
af sin tidning, under en portik, för folkmängden, som
äpplauderade och escorterade honom ständigt. Han sys-
selsatte sig mest med att, ur historien, visa missbruken
af Påfvens verldsliga magt, och att upplysa mängden,
huru den verldsliga magten alldeles icke star i nödvändigt
sammanhang med den andliga, till följe hvaraf Pafven är
Kyrkans öfverhufvud. —• Att den nya sakernas ordning
ej var ämnad att i ringaste mån skada den sednare; en
punkt så mycket vigtigare, som presterna och dc oupp-
lyst rättrogne med allt nit sökte försvara oskiljaktighe-
ten af den andliga och verldsliga magten, och derigenom
ge revolutionen namn af inbrott i Kyrkans heliga rättig-


414

heter; och som å andra sidan den synbara brist på reli-
giositet hos de upplyste och ungdomen, lätt kunde leda
omhvälfningarna in på ett område, der mycket kunde om-
störtas, utan att man vore i stånd att återuppbygga.
De öfrige nya tidningar voro : Il Pre Cursore, La Sen-
tinella della Liberta och II Moderno Quoti-
dian o Bolognese: alla äro numera döde, utom den
sista, som, för att rädda sig från sina kamraters öde, å-
tertagit sin fordna ärliga gammalmodighet.

Söndagen d. 6 Mars var en glädjedag, klar och
varm; men aftonen bådade annat än frihetsfester. Vid
middagstiden, efter en lysande parade med musik, ett
sÖndagligt skadespel för folket, förkunnade kanonerna
början af ett gammalt folknöje, neml. kapplöpning med
hästar (Corso di Cavalli). En otalig mängd åskå-
dare fyllde fönster och portiker vid den gata, som var
ämnad för kapplöpningen. Cavalleri-vakt och musik be-
ledsagade kamparne långsamt, liksom för att visa vägen
åt dem och den folkmängd , hvars bifall snart skulle be-
löna segraren. På gifven signal lössläppas de vid ena
stadsporten, utspökade med hvarjehanda saker att skräm-
ma och sporra dem. Desse Stimulantia, bollar af trä
fullsatta med nålar, skämma bort det pittoreska i skå-
despelet , som genom folkmängdens lifliga deltagande och
de ädla djurens ifver (Mad. Staöl ser deri samma äre-
girighet och passion, som hos menniskan) , påminner om
de tider, då äfven för hästtämjare stod att skörda ära,
rikedom och odödliga segerhymner. Nu belönades se-
gervinnaren , eller rättare dess égaré, med en summa
penningar och en trefärgad fana. — På aftonen var jag
i ett talrikt sällskap, som glammade i allsköns ro om
dagens angelägenheter och den stora publika bal, man
ämnade besöka samma afton, då larmtrumman och ropet:
445

all’ ar mi! all’ armi! (till vapen! till vapen !) plöts-
ligen störde den lugna glädtigheten, Karlarne skyndade
ut, och ensam undertecknad, såsom obeväpnad utländning,
fick ej flyga dit äran kallade, utan måste stadna qvar
såsom ett troget stöd för de förskräckta damerna. För-
skräckelse, eau de Cologne, gissningar, rapporter och ut»
kik i den mörka natten, som endast af en svag lampa
här och der visade en återbruten stråle mot de skarpsli-
pade sablarne — trummor och rop och en brusande ström
* af folkmängden, som alla skyndade åt ett håll. — Det
syntes påtagligt, att Tyskarne voro utanför portarne,
eller kanske redan i staden, gynnade af mörkret. Snart
återkom en efter annan, med den underrättelsen, att
Osterrikarne intagat i Ferrara, och non-interventionen så-
ledes nu var bruten. Denna nyhet var väl för ögonblicket
lugnande för den uppskrämda fantasien ; men visade med
en dyster visshet, hvad som inom kort var att vänta.
Till Nationalgardets ära måste man bekänna, att de vi-
sade mycken ifver vid detta blind-allarm. Den stora Ba’
len inställdes naturligtvis, och de fattiga flickor, åt hvil-
ka man ämnat inkomsten såsom hemgift, måste i all sin
oskuld vidkännas följderna af blotta ryktet om Österrikes
intervention. Men de äro ej de ende, ifall det kan län-
da dem till nagon tröst. Dagen derpå var en stor mid-
dag för de förenade städernas och provinsernas depu-
terade tillämnad; men uppsköts tvenne dagar, och förlora-
de sin charakter af offentlighet och högtidlighet, genom
atskillige deputerades afresa och den oundvikliga upplös-
ning af Provisoriska Regeringen , som man föresåg. Icke
dessmindre var middagen utmärkt prägtig. Jag var der
dpn enda utländning — såsom bjuden hoppas jag und-
vika de följder man spår tillställarne. Till trots af den
öfverhängande faran, var middagen ganska munter, och
bordet vackert. En Gudinna med ymnighetshorn, om-
446

gifven af lejon med trefärgade fanor, och för hvar-
je couvert en mindre bister fanjunkare, en Soc-
ker-Amorino med sin lilla fana, som af hvarje ‘gäst
hemtogs såsom ett minne af festen; alltsamman var på
ett verkligen snillrikt sätt trefärgadt ; glacer, frukter, con-
fékt m. m., tutta era roba tricolore, till samt-
liges stora fröjd och gamman. Det torde förtjena an-
märkas, att Italienarne anse sig genom de traktater,
som för närvarande existera, ohjelpligt uppoffrade, och
skämta dock öfver sitt öde, glade i den tron att de äro
värde ett bättre. Mången kallar detta lekande med ked-
jorna en veklig likgiltighet och charakterslöshet. Men
djupsinniga reflexioner och afgörande domslut angå ej
den, som helt enfaldeligen observerar, hvad som är och
tilldrager sig. Fortsättom alltså berättelsen. De Depu-
terade hade bestämt d. 20:de att öppna sina öfverlägg-
ningar såsom constituerande och lagstiftande församling.
Den som ej var personligen interesserad af saken, vän-
tade sig åtminstone ett uppbyggeligt skådespel, och ta-
lare, ej sämre än dem man beundrat i —• Brüs-
sel. Men ett manifest af Regeringen förkunnade det fa-
tala slag, som stundligen hotade friheten; ”Det är möj-
ligt att ett öfverlägset antal fiendtliga troppar occupera
staden och provinsen ; finner man det rimligt att göra
motstånd, så skall det göras. I alla händelser uppma-
nas folket att hålla sig stilla; en del af Nationalgardet
lemnas qvar under krigsministern Armandi; Regeringen
med de Deputerade och Krigsstyrkan drar sig undan till
Ancona.” Folket var förbittradt, men ingen oordning fö-
reföll; man roade sig åt frasen: ”det är möjligt,” hvar-
med manifestet började. En hade fått den nya numern
af La Pallade, och med triumpherande mine utropade han:
”Det är möjligt att man ännu på öppen gata kan läsa
en liberal Tidning!” — Dagen derpå, d. 21, intågade
Österrikarne, sedan Nationalgardet lemnat staden, och fa-
447

norna på Asinelli-tornet, cokarden m. in. ej funnos mer.
Sjelfva klimatet förändrades samma dag, en erfarenhet
som Italienarne ha ifrån förra tider, då Tyskarne gjort
dem den äran. Så grumlar sig, hotande, sjelfva den kla-
ra himmelen öfver de transalpinska horderne. Ständigt
kallt och regn, värre än April-vädret i Sverige; först
sedan några dagar är här åter en herrlig vårvärma. —
Ärkebiskopen Opizzoni återvände såsom Legato a latere.
Alla Utländningar och Italienarne från andra stater och
provinser, som anländt sedan Juli månad förlidet år,
befalltes att lemna staden inom 24 timmar, och öfrige
dito, som varit här sedan längre tillbaka, utan att vara
lagligen bosatte, måste afresa inom en verka. Jag är ett
af de ganska få undantagen från denna förvisning. Så är
nu åter allt i god ordning. Ett och annat mord om af-
narna spörjes åter, och ingen vågar gå ut ensam, se-
dan det mörknat. Tiggarnes och lösdrifvarnes antal ökas
dagligen, genom den brist på arbete, som röjes öfver-
allt. Handtverkarne afskeda sitt folk. Universitetet är
tillslutet och Studenterne skickade hvar på sitt håll, och
såsom de samtlige tagit en ganska verksam del i revo-
lutionen , torde de äfven bli förviste från Kyrkostaten.
Deras antal var omkring 200, och redan häraf synes att
Bolognas Universitet ej är på långt när hvad det varit
fordom, då Bononia docet var ett avrog ê(pa i de
vigtigaste frågor. En af dess utmärktaste Professorer,
Orioli, är flyktad såsom en af hufvudmännen, och jag
ser mig bedragen i de förhoppningar jag gjort mig att
studera Physiken under honom. Det säges, att han med
åtskilliga andra af hufvudmännen för revolutionen, som
utanför Ancona blifvit tagne af Österrikarne, då de se-
dan voro på vägen att fly sjöledes, och förde till Ve-
nedig, der fått pass att resa hvart de behaga. Men de
torde framdeles inställas för de commissioner, som nu
oförtöfvadt nedsättas, en Civil i Ancona, och en Mili-
448

tärisk i Rom för att döma de revolutionäre. — Men nog
om detta elände! — Man trodde att Österrikarne samt-
ligen evacuerade Påfvestaten; men det är ej sannt.— Det
sades till och med att Konungen i Turin är död för half-
annan vecka sedan , att Fransmännen voro der för att
göra Prinsens af Carignano anspråk gällande, och Oster-
rikarne skyndade dit till fördel för Hertigen af Modena,
hvars gemål är dotter af förra Konungen, som abdi-
querade till förmån för den nu mera döde Carl Felix.
Men om hans död har man ej vidare sport något. —•
För att ej alldeles uttrötta, med allt hvad som säges,
slutar jag med Jtalienarnes favoritord: basta.............
RÄTTELSER,

S. 398 r. 12

S. 398 r. 11

S. 404 r. 3

k >

S. 398 r» 8 står: efter-blifvit Nyerup läs: ef-





ter Nyerup bl if vit

r— efter högsinnade Fristater läs
'’och kunde man än med något
skäl påstå, att redan Raphael till
en del nödgades arbeta åt kraf,
som utgingo från luxe och flärd,
så hade likväl då ännu icke de
stora impulser upphört, hvilka
före honom befrämjat det (aldrig
sedan uppnådda) konst-tidehvarf,
hvars fulländning och krona han
utgjorde. Det kom derefter en
tid, då man tycktes tro, att dessa
impulser kunde ersättas genom så-
kallade Akademier” etc.

nedifr. st. förmögenheter, oah pas<
s ioner 1. förmöge nheter och
passi o ner

nedifr. st. försöka 1. försöker
In nehåll.

TRETTONDE HAFTET.

N:o I.

Elegisk Trilogi (af Atterbom):

I.	Till en ung Skaldinna. Sid. 3

IL Ave Maria. - - - - — lo

III. Byron. ------ _ jg

Danska Litteraturens nuvarande
tillstånd (Första Afdelningen): — 26
Juridik. - - - -	_ — 28
Theologi.	35

Medicin. ------ — 55
Philologi, -	65

Anmärkningar vid Läran om Par-
tiklarne. Af And. Fryxell. — 78

Om ratta betydelsen af hvad
man kallar Ästhetik, betrak-
tadt såsom föremål för aka-
demisk undervisning. Af

Atterbom. - - - - - — 101

Ett besök i Pompeji. Af B. v.

Beskow. ------ — 142

Om absolut och subjectif Rike-
dom. Af Agardh. _ _ _ — 175
N:o II.

Den beslöjade Propheten från
Khorassan. I. Af Moore;

öfvers. af B. v. Beskow. - Sid. 197

Jon Ulric Ekmarck. Minnes-
sång. Af Atterbom. - - — 228

Sverige vid slutet af den hedni-

ska Tiden. Af E. G. Geijer. — 236

Om Hinduernes dramatiska Poesi.

Af W. F. Palmblad. - - — 518

Mrischschakat eller Barna-
vagnen. Indiskt Skåde-
spel. (Analys). - - - — 541

Danska Litteraturens nuvarande

Tillstånd. (Andra Afdelningen); — 565

Historia.	565

Rättelser och Tillägg vid

Första Afdelningen. - — 4o5

Om Drottning Christina och

Hennes Konstsamlingar'! Rom

Af J. H. Schröder. - - — 414

Försök att bevisa upplösligheten
af alla graders bokstafs-equa-
tioner. Af H. Falck.	- - — 426

Revolutionen i Bologna, Skill—
drad af ett ögonvittne	- - — 459



A X JhlJ JJ Ull -



Ax.