



tidskrift

JÖR

vetenskap och konst.

elfte häftet.

UPSALA,

(

Palmblad & C.

1827.

OM NATIONALITET I POËSI.

(Uppläst i Physiographiska Sällskapet i Lund
d. 8 Nov. 1825).

Variis florentia lirnina sertis.

äl kan man säga > att Vetenskapens element är det
högre i menniskoförståndet, liksom Konstens är det hö-
gre och gemensamma i menniskohjertat, hvilket äfven
år hennes verkningsmål. Men Vetenskapen, strängt
tagen och såsom äfven till en del beroende al de physi-
ska phenomenen, visar i sin framställning icke person-
ligheten af det rent menskliga hvarken hos något indi-
vidumn af släglet, ej heller hos dessa stora individua-
tioner deraf, som vi kalle nationer. Hon är till sin
form oberoende af det lokala, hon är oberoende af ett
folks religion, af dess fördomar, seder och lefnadssält.
Hon kan och vill således ingenstädes vara nationell.
Konsten deremot eller Poesien, att jag endast må tala
om henne, äger nästan lika manga skepnader, som det
gifves folkslag. Man skulle kunna jämföra henne med
det alltomfattande hafvet, hvilket kring olika riken af-
speglar en olika himmel och olika landskap. Genom
Poesien uttrycker en Nation bäst det, hvarigenom h on


skiljer sig från hvarje annan. Genom Poesien uttryc-
ker hon de finaste drag af sitt lynne, sitt egna och
medfödda sätt att känna och handla> kortligen allt, som
gör henne till en Nation för sig. Visserligen utmärker
den vetenskapliga bildningen i lika hög grad som kon-
sten ett folk, men hon utmärker ej det, som egentli-
gen på det samma är charakteristikt. Vetenskapen ät
lik en Turkisk mantel, som icke skulle visa skillnaden
i växten på en Tysk och en Lapp ; Poesien är eil
Spänsk drägt, som visar lemmarnes form, röjer lik-
som Nationens växt, men passar endast den, för hvil*
ken han är gjord.

Ééssa allmännå anmärkningar öfver Natîoriaii'tet i
Poesi skulle äfven philosophiskt kunna deduceras, i hvil-
ket lall dé blefvo resultatet af en sann pröfning af Poe-
siens ursprung och väsende. Men då den bästa Å-
sthetik ar en förmälning mellan konstens philosophi och
dess historia, och då hvarje asthetisk forskning slår gerna
tillsamman méd en framställning af sjelfva konstensal-
ster, så må det tillåtas mig, att historiskt visa phenome-
net af denna nationalitet i några folkslags poesi, och
slutligen återtaga något onl dess väsende i allmänhet.
5

Grekernes Poè'si var Nationell.

Religion och Myth vor® begÿnnelsen till deras Poësù
Men mythen är i sig sjelf ej poälisk. Han uppstårge-
nom föreningen af tvenne efementer, çtt philpsophiskt
och ett historiskt d. a. genom förknippandet af någon
njetaphysisk idé med en eller annan händelse, som till—
hör någon dunkel historisk person. Så var äfven för-
hållandet med den Grekiska mylhen ; men den poetiska
förljenst, som han äger, ligger der, liksom annorstädes,
ej i dess ämne och beståndsdelar, utan i sattet, huru
dessa förknippades och huru degenom Grekernes skön-
hetssinne formade sig till poetisk bild, till konststycke,
livad som äfven hos dem i detta afseende var af
främmande ursprung, bildade sig i deras klimat till skön-
het. Så rundade sig under deras hand den Egyptiske
Memnon till en Apollo, och de eviga Pyramiderne
uppreste sig på deras heliga jord till det herrliga Parthe-
non. Grekerne fullsatte omsider sin Olymp med
poetiskt bildade gestalter, i hvilka man likväl mer än i
nagot annat folks Mythologi ser ett skönt försinnligan-
de af naturkrafterne. Den friske, den känslige Greken,
född under en mild himmel, säg med en poetisk blick
allt hvad han såg, men 1 synnerhet sin egen grekiska
verld. Han kunde njuta poesi utan vers. För honom
leide hela naturen. För hpnom suckade trädet och floden
jöi och lör Böotiern hade hvarjeväxt och blomma mera
lif, än en menniska lyckeshaförenEskimä. Menafdenna
6

Grekernes uppfattningsförmåga kommer det afven, att
de i konsten, så vida de af henne skulle röras, for^
drade endast en sann och trogen afbild af naturen och
det rent menskliga. Mer än all prydnad gällde för
Greken den enkla bilden; en gång framställd prydde
och förskönade den sig sedan sjelfmant i hans fantasi,
Derföre sådane, som sagan eller verkligheten lemnade
åt Homerus alla hans Gudar och hjeltar, upptog och
framställde han dem äfven. Hans arbeten äro ej kon-
stigt gjorda Epopeer, allt är /^or, saga, lefvande folks-?
tro. Hos Homerus äro Gudarne icke machineri, det
blefvo de först i en senare tid och bland Romrarne
hos Virgilius. Deras inblandning i sjelfva handlingen
gick så nödvändigt ur Horners verldsåsigt, som före-
ställningen af jordens skapnad gick ur hans geographiska
okunnighet, Hans Gudar voro för hans diktverld lika
väsendtliga och oumbärliga, som rörelsekrafterne äro
för kroppverlden. Ulan Olympen qch Gudarnes veyk^
ningar skulle äfven allt hafva stått stilla på jorden.
Men nu liksom i ett organiskt sammanhang *) med
dem rycker Iliadens hela strid från scen till scen fram-
för Ilions murar. Men alla de derpå uppträdande
hjeltarne äro så rent grekiska och nationella, att de,
med alla sina förevitade barbariska seder, endast såsom
sådane betraktade kunna värja sig mot de anfall som
en obillig kritik gjort mot dem.

ùantÿ ^ùüov sv eXov. Aristot.
7

Men frågar någon, hvarfore förekommer det ej ett
enda drag af ädelmod i Iliaden? lätt svar. Emedan i
de händelser, som Homerus ej sjelf uppfann, utan be-
rättade efter grekiska sagans uppgift, ej någon anledning
dertill fanns. En grekisk Heros älskade sina vänner
och hatade sina ovänner. Om han aldrig förlät de se-
nare, så drog han ej i betänkande att dö för de förra.
Detta oaktadt hafva de moraliserande Critici förföljt den
redan af Gudarne nog straffade Achilles och anklagat
honom som en halsstarrig förrädare, hvilken för sin
enskilda hämd pppoffrade sina betryckta landsman.
Men det må invändas, att saken gällde icke hans fä-
dernesland, utan Agamemnon *). Hvem skulle dessu-
tom billigtvis kunna fordra, att Achilles uppoffrade sig for
dens ära, hvilken skymfade hans? Men, säger en an-
nan, öfverflödigt grym var likväl Achilles, da han an-
ställde det förfärliga nederlaget med de flyende Troja-
nerne, hvilka ej mera värjde sig. Men må man fråga,
hvarlöre rasade han så, var det väl af tigerlust? sjelf
svarar han:

Tog jag mäng’ lefvande förr till fånga och sålde dem äter,
Så skall ej någon döden nu undfly. — — — — — —

Föll ju Patroklus! **)

*) Iliad, i. 152.
-	.	X

**) Iliad, xxi. io3~7.
s

Den vilde ynglingen kände sig som près t och han slag«
tade offer på offer åt sin bortgångne väns skugga. Han
kände, han hörde intet utom sin Patroklus. Och då
det blef natt och allt var stilla och han satt vid hafvet bland
sina Myrmidoner, *) knappt vek smärtan för sömnen,
så stod för honom i drömmen Patrokli skugga 3

Rack mig ännu din hand. Jag beder dig. Aldrig Jag vänder
Äter från Orkus. **)

Vänskapen, hvilken hos oss är en stilla eld, som
värmer, blef på detta vis hos de Gamle till en lörtä-i
rande låga. Denna och ingen annan ville Homerus
måla.

Man må nämna något om Heroernes tapperhet
hos Homerus. Tapperhet är en dygd^ som ej är den
samma under trettionde femte oeh femtionde femte
grads Nordlig latitud. Köld, jernhård uthållighet är
Nordländarens tapperhet. Men kan en Heros under
mildare klimat på detta vis vara tapper? Hans mod
brinner såsom hans middagssol. Hans tapper het
är Enthusiasm. Han störtar sig väl oupphörligt i
faror; men ett felslaget angrepp bringar honom
ur fattning. Utan att vara feg, flyr han, om an-.
dra fly, och han står, om de stå. Sympathien
verkade hos honom. Sådane voro Grekerne, innan
de blefvo öfvade till disciplinerade truppar. Så låtfcr
det förklara sig, hvad ingen medeltidens riddare skulle

*) Iliad, xxui. 58«

**) Iliad, xxm. 76.
9

begripa, att den tappre och väldige Diomedes faller
tillsamman och bäfvar, då han ser Hektor framträda i
segerglans *), och att äfven denne samme Hektor flyr
vid anblicken af Achilles **\ Detta allt framtställer
Homerus så naturligt, så sannt, som det tycktes vara i
verkligheten.

Mycket har blifvit sagdt om de Homeriska epithe-
terne. Då jag en gång vet, att hafvet är salt och
skeppen svarta, hvarföre skall man då (så mente ny- '
ligen äfven en svensk öfversättare af Homerus) ånyo
genom dessa biord bli erinrad om den gamla förestälk
ningen? Väl finne vi ej detta upprepande af biorden
hos de moderna poëterne, hvartill orsaken är den, att
de nyare icke se så mycket på det beständigt åskåd-
liga i framställningen, som de mera jaga, efter nya
åskådningar. Men Grekens finare sinne fattade åter
Ulligt det egenskapliga hos hvarje ting och i sin före-*
ställning kunde han icke åter skilja det från sjelfva tin-
get. Stående epilheter älska derlöre Grekiske poëterne
i allmänhet. I Äschyli fäpgslade Prometeus blir oupp-
hörligt klippan nämnd, vid hvilkep den osalige menni-
skovännen var smidd, och alltid med benämningen den
Öde, den ensamma

Åtskilligt annat hos Homerus, hvilket af många
anses som besynnerligheter, såsom Gudarnes och Gu^

*) Iliad, xi. 345.

**) Iliad, xxn. 136,
IO

dinnornas oupphörliga deltagande istriderne, deras mob
gångar dervid, såsom mot Diomedes, m. m. ågei sin lät-
ta förklaring och äfven ett rättfärdigande ur en äslhe-
tisk synpunkt. Men en pröfning af det enskild La blet\
ve har för vidlöflig,

Homeri verk (om vi antage en enda såsom deras,
författare, eller med andre anse dem som produkten af
en hel episk tidsålder, kan här vara likgiltigt, da begge
åsigterne i afseende på vårt ämne ge samma resultat)
voro ursprungligen bestämde för det muntliga melodiska
föredraget; de förklingade i den fria luften, pa ioigen
eller i Greklands lunder; först sent blefvo de skriftli-
gen sammanfattade och kommo slutligen till oss med
scholier, glosser och fördomar. Men för dem, som ej
endast fördjupa sig i dessa, utan äfven i sjelfva sangens
anda, för dem träda skaldens bilder för ögat, liksom
floden af det metriska välljudet inströmmar i örat.
Med säkra och jemna steg framskrider den lugna be-
rättelsen, och närvaron af Horners själ deri är liksom
Ulyssis ankomst till Ithaka. 1 allmänhet älska de nyare
mera läsningen af Odysseen, än Iliaden. Orsakeu häi —
till är den, att Odysseen äger, hvad Aristoteles troli-
gen med hänseende på den yttrar, ^0« och uttryc-
ker det mera rent menskliga och sedliga, Iliaden åter
hvilken lifvar oss mindre, emedan den är to-
nen i uttrycket af en aflägsen hjelteålder, för hvilken
man i allmänhet har mindre intresse. Men 1 sjelfva
11

verket är Odysseen icke en framställning at det hö-
gre i menskligheten, ej heller af det tragiska deri, och
ager följaktligen ej ett sa ideelt värde. Hon är liksom
Homeri nedgående sol, stor och herrlig, men har icke
Iliadens styrka och höjd.

Som Homerus utgör blomman af Episka Poesien
hos Grekerne, så må man här förbigå dem, som under
en längre tid efter honom utbildade och slutligen för-
vildade denna skaldeart. Men under tiden började Hel-
las, hvilket hittills utgjort ett mera sammanhängan-
de helt, att i politiskt afseende söndra och inom sär-
skilda gränser stadga sig, och på samma gång sönder-
föll älven dess poesi i skarpt omgifna och liksom lagli-
gen bestämda former, hvilka sedan icke öfvergingo i
hvarandra. Nämligen i den revolution, som ulan kamp
och nästan omärkbart frambringade grekiska republi-
kanismen, hade äfven de tvenne nya arterne af Poësi,
Lyriken och Dramat, grunden till sin förut ej ägda
sjelfständighet. Äfven detta visai-, att konsten och lif-
vet alltid stodo i sammanhang med hvarandra i Grek-
land, och att den förra derföre alltid bär prägeln af
det nationella,

Man vill anse Pindarus som Lyrikernes konung,
likasom han öfver dem skulle ha herrskat med snillets
spira. Månne man ej snarare bör se hans konungslig-
het deri, att han mer än de ölrige visste att förena
högtiden af sin sång med högtiden af de grekiska Na-
12

tionalfesterne^ Och oakladt hans hymner hela strophes
utför ljödo af idel mythologi, så afhördes de troligen af irw
gen enda Grek, som ej forsmälte hvarje ljud och ord
i sin själ, och det, emedan de egentligen ej voro, annat
än det harmoniska uttrycket af den högtidliga känsla,,
hvarmed hvarje Grek deltog för segervinnaren, hvars
ära påminde om sjelfve de odödliga Gudarnes. Frågar
man för öfrigt, h vad Charakteren är af den grekiska Ly-*
riken, så är kanske rättaste svaret, att liksom det Epi-
ska var ända till yttersta åskådlighet ett skönt försinn-
ligande af det objectiva, sådant som det af Greken i
allmänhet uppfattades, så var det Lyriska en i högsta
grad formell utgjutelse af det subjectiva hos skal-
den, af hans känslor, sådanq som dç inom honom
föregingo,

I Grekiska Poesiens historia, liksom annorstädes,
intar Dramat tredje rummet i afseende på tiden för
dess uppkomst, liksom Lyriken det andra, och Epos
det första. Hel och hållen nationell, ingen ting min-
dre än formad efter kritiska abstraktionsreglor uppstod
Grekiska Tragedien. Religiösa Chörer, sjungne vid
Bacchusfesterne, fulle utaf inre mythisk handling, bringa-
de någon på den tanken att dialogiskt eller mimiskt
föreställa denna handling. Medan Chöferne hvilade,
trädde Skådespelare fram och talade. Men ingen tänk-
te ännu på ett methodiskt Drama. Emellertid behaga-
de denna tillsats af yttre handling, och man tillät snart
skalden att utvidga skådespelets plan och föröka an-
Wet af de handlande personerne. Så växte bisaken
till hufvudsak och Chören bief endast en del af det rner
och mer sig utvidgande skådespelet. Aristoteles har
icke uppgifvit betydelsen af Chören, sådan han före-i
kommer hos de tre stora Tragikerne, och om dess
noga betydelse är man ej fullt ense; men att det ej
var en blott nationalegensinnighet hos Grekerne, att
tie alltid fordrade den i skådespelet, och att den var
en sammanväxt del med det samma, hvarifrån den ej
utan våld kunde slitas, kan man finna deraf, att tre
sadane Genier, som Aschylus, Sophokles och Euripides
skulle lätt ha sprängt denna boja, om den verkligen
varit en sådan, hvilken vanställt deras sköna konst.
Väl skall Sophokles hafva gjort ett försök i sin Ajas, att
låta Chören afträda. Att han sedan införde den, vittnar
om, att försöket upptogs med kallt bifall och att han
insåg nödvändigheten af den. En förklaring af denna
dess nödvändighet må här vara på sitt ställe. — Tra-
gedien måste liksom all skön konst upplösa hvarje dis-
harmoni och försona menniskan med lifvet och Uni-
versum. Men under det man i Tragedien söker en
dylik försoning, är det möjligi, att den tragiske hjel-
ten, i kampen för hvad menniskan skattar heligast, för
fiiheten, dukar under och faller, och medtar på sam-
ma gång åskådarens kärlek, och denne kan just för
hjeltens undergång ej erkänna ödets rättvisa och ord-
ning, hvarigenom det, som skulle försonas, blir snarare
skildt och splittradt. Till förhindrande häraf ansåg
den Grekiske skalden en mellanperson nödig mellatl
åskådaren och dramat, hvilken, oafhängig och upphöjd
öfver sjelfva handlingen, förklarade lör åskådaren dess
grund och förmedlande, tydde den i sammanhang med
en högre Makts beslut, under hvilken sjelfve de odöd-
lige Gudarne troddes slå. Idéen af denna mellanper-
son var Chören. Den samma var således nödvändig der-
före, att sjelfva handlingen på Atheniensiska scenen
egentligen ej var annat än en idealiserad verklighet,
nämligen efter Grekernes föreställningssätt af lif ocli
verklighet, i hvilken föreställning det menskliga lifvet
var att betrakta såsom en realisermg af odets oförklarli-
ga, stundom hårda beslut. Till följe häraf lida och
dö i Grekiska Tragedien de handlande personerne, utari
att man dertill skulle kunna inse anledningen, om ej
Chören der mellanstode, än varnande, an tröstande an
upplysande. Och såsom handlingen och chÖren nu vo-
ro förenade, ägde den alla behag för ett folk, hvilket
var färdigt att lemna gods och egendom för ett skåde-
spel efter dess sinne. Alla Poesiens drifhjul, Phantasy
Moral och Religion, voro der i omlopp, och alla i en
himmelsk Rhythmus. Detta oaktadt förorsakar Greki-
ska Tragedien på den modernt bildade nästan ingen
verkan och den ligger till en del utom fattningskret-
sen för andra, än dem, som funnit anledning att i
Nationens litteratur följa hela dess politiska och intel-
lectuels utbildning. Hos de Gamle var ChÖren oum-
bärlig, men förändrade lids- och religionsförhållanden
15

hafva gjo,'h alt (len träder tillbaka i den moderna Tra-
gedien eller rättare upplöser sig der i sjelfva handlin-
gen. Der utvecklar sig allt, mindre till lölje af en ytt-
re an en inre nödvändighet. Der före äro charakterer-
ne mer medvetande af sig sjelfve och pä samma gång
af grunden för hela handlingens upplösning, och un-
der det de handlande personerne mer öfverse det hela,
och dialogen dervid jämt växer af deras reflexion, så
häfves åll möjlig disharmoni hos åskådaren ; hela hand-
lingen förklarar och försonar sig sjelf; chören står öf-
verflödig och skulle afbrytande endast störa fabeln.
Hvilken kritik kan rättfärdiga Schiller, dä han i die
Braut von Messina ånyo införde den ?

Slutligen är en sinnesstämning anmärkningsvärd,
hvilken vi erfar© hös Grekiska Poëterne, men ej hos
deras Heroen De menskliga tingens ovaraktighet, den-
na ursanning, icke demonstrerad eller kallt tänkt, utan
försmäflt till känsla, finne vi så ofta af dem upprepad,
som om den aldiig nog kunde uttryckas. De arme
dödlige, de begråtansvärde dödlige (h/Xo-, äro vå-
ra oföränderliga epilheter hos Homerus, Hesiodus och
Tragikerne. Afven Pindarus ♦) påminner mid t under
segersångens jubel om lyckans och de menskliga tin-
gens vansklighet. Men hypochondri var aldrig någon
märkbar sinnesstämning hos Greken i allmänhet. Han
kände sig väl stå under Gudamakternas inflytelse, men

*) Olymp. 5.
iß

hvarken stormade han emot eller spekulerade han of'-
ver det oundvikliga ödet. Stilla fördrog han hvad som
hände. Ingen sky af melancholi fördunklade utsigten
för honom till det skönas rike ; han var glad i känslan
af sina krafter och njöt med en svärmande tacksamhet
ögonblickets gafva. Emedan den Grekiske konstnären
ej framställde Greken med något annat lynne, än hans
nationallynne, så kunne vi häraf förklara, hvaiföre
lika litet hos Homerus, som Tragikerne finne, hvad
den nyare tiden så högeligen älskar, philosophei ande och
grubblande Heroer. Tragikerne philosopherade väl, Eu-
ripides i synnerhet, men de philosopherade annorlunda an
de Nyare. Enkla tänkespråk, till nytta för det from-
ma folket, tillfälligtvis anbringade, öfverhufvud po-
pulära— detta var deras Theaterphilosophi. Grekerne ägde
dessutom en särskild philosophisk poesi, såsom Theognis*,
men denna var ett sjelfslandigt skaldeslag.

Jag har framställt några allmännare drag af Gre-
kiska Poesien. Man ser öfverallt i den, hvilket har
ej varit tillfälle att utförligt framställa, en viss böjelse
för ämnets sammanträngning och åskådlighet, och for
det symmetriska i dess form. Det är afven den-
na dess, att jag så må säga, sinnlighet, hvilken ej alle-
nast utmärker den nästan fran h varje annan i fornti-
den, (kännare säga, att den Österländska äger liksom
den uräldsta nordiska en mer romäntiskmatur) utan som
skiljer den under namn at plastisk från den Moder-
17

na poesien, hvilken till skillnad från henne kallas den
romantiska;

Den romantiska poesien är ett barn af Christendo-
men. Om det var Grekerne eget att i Konsten alpassadtoch
skönt uppenbara det yttre, så blef det de nyare förbe-
hållet att uppenbara det inre, och liksom sjelfva sjä-
len. Rörde de Gamles poesi sig mer på det yttre i
handlingen, så se vi i de Nyares liksom det inre lifvet,
hvilket ur sina dolda rötter uppskjuter fritt, och i oräk-
neliga grenar sträfvar med sin krona öfver molnen.
Det romantiskt skona ar det skona utan begränsning,
Derföre är en Engelsk trädgård romantiskt skön, ty
den blir alltid obegränsad för min phantasi. Derföre är
en Göthisk byggnad romantiskt skön, ty dess resning ut-
trycker ett oändligt sträfvande mot himlen. Ett Gre-
kiskt Odeum är deremot för det concentriska deruti
skönt, men ej romantiskt skönt. I den moderna kon-
sten uttrycker sig derföre, hvilket man äfven förebrår
den, en viss orolighet, ett sträfvande åt det oändliga.
Men detta är hos henne en naturlig och nödvändige-
genskap. Liksom de Gamles poësi var, att man så
må säga, ägandets poesi, så är den moderna snarare
minnets eller aningens *). Då Greken ägde sin salighet i
ögonblicket och önskade sig ingen annan, då lifvet, som
han njöt, var för honom den klart strålande dageu,
men döden en kylig natt eller en orolig dröm om hans

*) Schlegels Dramatische Kunst, i Th.

Svea XI.	J, 2(
18

jordiska lycka, sa har allt detta omvändt sig till mot-
sals hos de christne. Af ögonblicket äga vi intet.
Opålingadt erinra vi oss om något gudomligt, hvari-
från vi fallit och dit vi, liksom trampande pä ögonblic-
ket såsom liggande oss i vägen, åter sträfva. Vidare är
för oss lifvet ej den klart strålande dagen, det ar den
kyliga natten. Framom det strålar först dagen opp,
och döden har nyc.klarne till morgonrodnans portar.

Mot denna åsigt af den gamla och moderna poesi-
en torde mången invända, att den gräns, som på det-
ta vis uppdrages mellan dem, är en skiljemur, hvilken
man godtyckligt uppfört liksom midt i poesiens haf,
och hvilken vågorna slå öfver, än från ena, än från
andra sidan. Sannt är det, att man någon gång både
hos Homerus och Tragikerne trälFar ställen, hvilka äro
rent romantiska; men detta bör ej föranleda till någon
ändring af den tämmeligen allmänt vedertagna indel-
ningen, Liksom Naturens riken ej skilja sig genom skarpt
tecknade gränsor, och det ena alltid äger någon börds-
rätt i det andra, så ha Konstens perioder alltid något
gemensamt med hvarandra. Men då dessa, hvarom
jag nämnt, ovederläggligen skilja sig i den redan angifna
hufvudCharakteren, så vilja vi ej öfverge denna indel-
ning, då vi måste antaga någon för att ge bestämdhet
ät begreppet. Väl har Schiller *) påstått det vara en
annan skillnad mellan antika och moderna poesien,
nämligen sentimentaliteten! i den senare, i motsats mot

*) Ueber naive und sentimentalischc Dichtkunst.
19

det naiva i det förra. Äfven är det sentimentella starkare
uttaladt i de nyares konstverk, emedan det förbered-
des af den starkare eller vekare charakter af kän-
sla, som kärleken under medeltiden af religiö-
sa och politiska orsaker antog. Men till föl-
je af sjelfva kärlekens natur måste vi äfven hos de
Gamle firing denna samma sentimentalitet. En stor
författare yttrade nyligen : ”kärleken är en af naturens
stereotyper. Den är på alla tider den samma, den kan
ej yttra sig annorlunda an sentimentelt, emedan den
ursprungligen har sin plats i hjertat.” För att med ex-
empel äfven ur den Grekiska fornverlden bevittna
detta, må man nämna Hektors afsked från Andromache
hos Homerus, hvilket är rent sentimentelt ; så äfven det
lilla Epos: Hero och Leander. Då Alexander lyfte
den öfvervunne Darii son ur ammans armar, emedan
han tyckte om barnets förtrolighet, så var äfven detta ej
annat än en påkomst af sentimentalitet, och så kan man
ändlöst fortsätta exemplen. Kortligen, man kan ej til-
lägga den moderna poesien sentimentaliteten såsom huf-;
vudcharakter, hvarken om man tager ordet i dessvan-r
frejdade eller egentliga bemärkelse; och alt taga
det i någon annan, stode ej att rättfärdiga inför
språkbruket.

Då hos de christne det föreställningssätt af lifvet och
dét öfversinnliga, som, verkadt af religionen, äfven ytt-
rar sig i deras poesi, är gemensamt för hela det bilda-
20

de Europa, så skulle någon deraf ej utan skäl kunna
draga den slutsats, att Europa äfven borde äga en lik-
artad poesi. Se vi på poesiens romantiska charakter, så är
äfven delta, med undantag a£ några få folkslag, förhål-
landet. Men i sådant fall, huru kunna vi då tala om
något nationellt inom den Europeiska poësien? I hvad
afseende skall väl då det ena folkets poesi der kunna
vara skiljaktig från det andras? Ehuru religionen varit
den bildande principen i den moderna poesien, så har
likväl hennes inflytande varit olika på olika folkslag.
Religionen är det samma för menniskans inre verld,
som solen är för naturen. Denna, i sin källa evigt den-
samma, bryter sig i otaliga färgors prakt och bildar grä-
sen och växterne olika i Norden och Södern. År det an-
norlunda med religionen ? Huru olika väckte hon ej på
Nationerne ? När hon stod med full dager öfver det
södra Europa, och värmde och lifvade alla dess kraf-
ter, då skeno dess strålar ännu matt öfver runorna i
Norden och Valhall stod liksom en halfförbleknad må-
ne och ville icke sjunka bakom bergen.

Till följe af dessa Religionens olika verkningar blef
den Provençaliska Romancen Poesiens första blomma
i söder, liksom Balladen blef Skottarnes och Folkvisan
vår första poesi. Af Romancen och Balladen, hvilka inne-
liöllo sammanblandade elementer till alla poesiens for-
mer, men hvari det episka med en elegisk ton är öf-
vervägande, af desse, säger jag, utbildade Dante, Ariost,
^asso, Cervantes, och bland Engelsmännen Chaucer
21

och Shakspeare de episka , lyriska och dramatiska
skaldearterne. Deras poësi var nationell, ej allenast
derföre, att den var stärkt af nationell kraft hos dessa
sångens hjeltar, utan äfven derföre, att de hvar på sitt
håll öst ur den källa, hvars ådror sträckte sig inom
sjelfva folket. Derföre funno äfven deras sånger återgång
till dess hjerta *). Hvarje Spanior läser Cervantes, Ita-
lienaren sjunger Tasso, och den ringaste Britt förstår
Shakspeare bättre, än en Tysk konstdomare.

Vi se häraf, att i de land, der poesien nått sin
högsta fullkomlighet, har nationalsinnet stått i det vän-
ligaste förhållande till sinnet för det sköna. Hvarest
hon gjort sig beroende af främmande mönster, der har
hon motarbetat sin egen lycka. Vi hafva härpå tvän-
ne varnande exempel i Romerska och Franska poesien.
Visst är Horatius vacker; hvem kände hans värde och
ville vara honom förutan ? men hvem gaf likväl ej tio
Horatier bort för en Alcäus, Alkman, Mimnermus
och för hans öfrige lärare, från hvilka vi endast fått
få fragmenter, för att vi desto mer skulle sakna det
förlorade? Men Fransoserne? hvilka män äro icke
Corneille, Racine och Voltaire? visserligen det. Men
de ledo skeppsbrott mot nationalitetens klippa och vra-
ken seglade sedan föga respecterade under grekisk
flagga. Knappt har kritiken begått någon större förseel-
se, än då den ur Grekernes poësi abstraherade en Eslhe-
lisk Codex, hvars läror af nämnde Dramatisier följdes
såsom högsta regulatifför snillets verksamhet, och hvil-

*) Se Geijers företal till Svenska Folk - Visorna.
22

ka han ville skulle gälla för alla lider och folkslag;
Man insåg ej, att det äkta konstnärssnillet gör sig gäl-
lande just derigenom,! alt det segrar och triumpherar öf-
ver alla reglor. Man ville anse smak, såsom varande
någon ting utom snillet, hvaraf detta skulle vara afhäu-
gigt : en sats, som skulle upphäfva begreppet om dess
frjtt verkande bildningsgåtva. En sådan Estetik lade
man under en längre tid till grund vid bedömmandet
af de störste konstnärers arbeten, och de delar deraf,
på hvilka Theorien ej ville passa, dömdes såsom osmak-
liga och vämjeliga. Då man i följd häraf äfven klan-
drade sådane som Shakspeare, så var detlaen blasphemi
mot snillet. Han, som öfverallt var mägtig öfver
sitt ämne, han skulle ej vara mäglig öfver dess de-
lar! — Emellertid verkade en sådan Esthetik ej allenast
oförmånligt på det allmänna Esthetiska omdömet, utan
äfven pâ sjelfva poësien, i synnerhet i Frankrike, eme-
dan den genom phantasiens inskränkning och tvång för-
lorade i det naturliga och sanna. Älskar någon att ge-
nom pröfningen af Franska poesiens alster härom öfver-
tyga sig, må han då, om han nyss njutit vid läsningen
af de Sju för Thebe, af Antigone eller Hekuba, uppslå Le
Cid, Athalie, Zaire; och han skall finna desse like en
Hofman eller en Hoffröken vid sidan af en Apollo
eller en Venus Anadyomene* Det ligger iden Grekiska
poesien något helt och hållet afsigtslöst; man märker
ej, att hon lägger an pà’ens hjerla. Hon fängslar på
samma sätt, som en oskyldig skönhet. Den Fran-
syska’ deremol misshagar just för sin behagsjukai
Granskar man tidens anda, som rådde i Frankrike
under dess tvänne första och största mästare i poesien
och som på dem inverkade, så kan man ur den förkla-
ra den charakter, som äfven utmärker deras likartade
och nästan enahanda diction. De lefde på en tid/då
fältherrar och konstnärer, prinsar och prinsessor, då nä-
stan alla, som kunde tala, äfven skrefvo. Men den ädlaste
ton, i hvilken man skref, var den, hvari Ludvik XIV sjelf
taladej hans ord ansågos alltid betyda mer än de be-
tydde, i det de återhållsamt uttryckte något önskad t
bäst i dess vidsträcktaste omfång. Detta blotta sken af
verklig ädelhet var Ludviks styrka; detta är äfven sti-
len och uttrycket hos de tragiske förfatlarne på hans
tid, hvilka man ännu, om äfven endast för deras cor-
recthet och grammatikaliska renhet, väl icke utan nö-
je läser, men hvilkas språk man med skäl skulle kun-
na kalla snillets kabinettspråk. Men oaktadt det väsendtli-
ge felagtiga i Franska poesien, var det likväl de Franska
idealerna, som under en längre tid svafvade för våra
Svenska skalder, Vore de senare verkligen i behof af
främmande mönster och kunde de endast genom härm-
ning utbilda sina poetiska krafter, så var valet af
mönster härvid det mest misslyckade. Icke borde man
då ha sökt dem på andra handen, eller imiterat blot-
ta imitationer, utan strax vändt sig till Grekerne, som
voro Fransosernes källa. — Men af härmning kom-
mer ingen ting storl, och de grekiska mönstren äro li-
ka opassande för oss, som de äro det för alla andra
24

folk. Grekiska poësien bief, livad hon pä grund af tid och
omständigheter kunde bli ; vår må bli hvad hon af egna
krafter kan bli. Ur skaldens hjerta må hon växa, såsom
hon växte ur Nationens, i Vi äga begynnelsen till en
dylik poësi i våra folksånger, hvilka aro lemningen af en
nästan för oss ofattlig enkelhet i en hel tids seder och
föreställningssätt. Men folket har längesedan upphört
att dikla och den himmelska gåfvan har blifvit enskil-
de mäns lott. Men man finner äfven bland desse så-
dane, hvilka hela svenska folket förstått. Att jag må för*
tiga mången annan utmärkt; knappt har någon Svensk ej
erfarit känslan af, hvad den till sin tid af alla mest
nationelle, den af rankan kransade Sångaren vid Mä-
laren ensam förmådde uttala i så mägtiga ljud. Träd-
de sorgen för honom, klädd i sitt dok, då nedtog
han lyran och stormade vildt ut i det fria skämtet,
och hon gick för första gången med halfdragen mun
åter till skuggornas rike. Men äfven den lyckligare
glädjen återfinna vi hos honom ej mindre nationellt
yttrad. Dess bilder leka alltid på grunden af vemo-
det. De äro som himlens stjernor, hvilka gå till dans,
men bära i djupet det mörkblåa hvalfvet. Ingen svensk
sångare var derföre så som han hyllad, och ingen inpräg-
lade sig så i nationens minne. Sådant är phenomenet
och det är lärorikt. Vår poesi har, oagtadt hon på
olika tider mer eller mindre lidit under främmande
inflytelse, på grund af en starkare charakter bibehållit
vissa stora och oförderfvade anlag, hvarigenom hon
skiljer sig frän hvarje annan. Den äger vissa drag af
fosterjorden, som äro påfallande. Så äger hon fram-
för allt en afgjord böjelse för det lyriska. Och är icke
äfven hela nordiska naturen lyrisk? är ej den forsan-
de floden en dithyramb? flyger ej guldörnen samma
flygt som segersången? och är ej midnattssolen, besjun-
gen af fjälltrasten, en bild af den vakande kärleken,
som utgjuter sig i qväden? —Konstnärssinnet i norden
sofver en orolig sömn; dess ögonblickliga uppvaknan-
de är en frigjord naturkrafts häftiga utbrott ur den
till förstenad tröghet lockande naturen.

Ju mer det nationella uttrycker sig i ett folks poe-
si, ju säkrare är dess verkan. Väl kan poesien mer
än någon af de bildande konsterne framträda i en viss
universalitet, men emedan det individuella måste i
samma mån minskas, så förlorar hon dervid lika
mycket i kraft, som hon -Vinner i omfång. Det är
med poesien liksom med vänskapen, för vidt utsträckt
försvagas hon. I sådant skick kan hon äfven jämföras
med en efter allmänt anständighetssnitt pedagogiskt
bildad menniska; den öfverträder väl aldrig grundplig-
terne för det borgerliga lifvet och är väl tåld af fol-
ket, men hon är oförmögen till en enda idrott, äfven-
som till att värma ett enda hjerta. Den nationella poe-
sien är som en Junii-sol, h vilken med alla sina förevitade
fläckar framter sig för en kritik, hvilken skärskådar
dem genom abstractionens kikare, men hon framter
sig med dem, utan att derföre vara mindre herrlig och
lifgifvande.
Hvad jag här flyktigt yttrat om Poesiens natur,*
är förberedt af utmärkte tänkare och skall troligen en
gång äfven ingå i den allmänna öfvertygelsen och
omdömet. Jämte det på några decennier philosophien;
man må mot henne jollra hvad man vill, äfvensom
Vetenskapen i allmänhet med raska steg ryckt djupare
in i alla forskningens delar, har äfven philosophien öfver
Konsten börjat att leda till ett högre medvetande af
sitt ämne, och på samma gång till ett sannare begrepp
om Poesiens väsende, och dess plats som Skön Konst i
slagtets bildningshistoria. Då hela menskligheten sön-
derföll i stater och samhällen, så sönderföll ovill-
korligt dermed det, som hos den är det menskligaste
(det humana, det vettiga) i särskilda och vid sidan af
hvarandra stående vitterheter. Det kan ej gifvas bland
dem någon normalvitterhet , hvilken skulle gälla som
mönster för de ölrige. De äro alla lika naturliga och
nödvändiga, alla organismer, mer eller mindre fullkom-
liga, friska och växande, eller aftynande och döende.
Vid det senare tillståndet är kritikens läkarevård frukt-
lös. Aristoteles, en så stor physicus, kunde på sin tid
lika litet rädda den Grekiska, som Diderot i en senare
den Franska. Denne åstadkom, i stället för en vitter-
het, ett smakbarbari, hvilket kanske äfven i Norden
fördröjt mången skön skapelse, men som numera j
kritikens historia intar, bland dess öfriga phenomener,
endast en plats som ett märkvärdigt petrificat af själ-
lösa dogmer.	L—d
Poemet SVANTE STUBE

ELLER
MÖTET VID ALVASTRA *)

IN G E L 3 II Ô G.

Den gråa forntid lefva må i minnen,
Som ömsom varna, ömsom mana opp
Folk, och Regering, liöfvitsman och tropp
Och ständigt fostra nya hjeltesinnen !
Men att den döda lata gå igen,
Är en omöjlig konst, och görs den än,
1 mörkret, så, att ögonen bedragas:
Försvinner spöket dock, så snart det dagas,
Och Gud ske lof! det dagas, fast det står
Ett moln för solen, som sin bana går.”
Med denne tanke, lämplig på den tiden,
Eiksom i våra dar, då stor är striden
Emellan nya ordningen och den,

*) Hvaraf tre Sånger äro tryckte i Tidskriften O da Im
de öfrige till det mesta färdige i handskrift.
28

Som re’n förliden dock vill lefvä än,
Gick Svante fram, der Ingelshog sig höjer,
Och lorntids-minnen re’n på afstånd röjer.

Der med sitt folk församladt rundt omkring

Höll Däcken, sade han, allhärjarting.

De arma böndren, hållande sig sjelfva
För gamla Manhems fria odalmän,
Sin klubba svängde trotsigt, och med den
Sig trodde knnna thron och altar hvälfva.

Nils bland de fria spelte slugt och käckt
Ej blott en Thorgny, men en Engelbrecht.

Dock af en kyrkans kämpe han tillika
Sig gaf ett sken, och med ett lålsadt nit
Emot det nya Tyska kätteri’t
Bedrog en menighet, ej svår att svika.
Högtidligt invigd af en Påfvisk prest,

Hans fana bär S:t Görans bild till häst,
På draken trampande, som föreställde

Kung Gustaf i det ena hufvudet,
Och i det andra Luther. Begges välde

Han skulle krossa, sade han, i ett.

Kring främsta högen voro flere andra.

Der på de dödas stoft, i fordna dar,
Förkunnats lag och dom och Kungasvar.
Dit stego män, att rådslå med hvarandra,

Ur hopen valde, att dess stoj och pock
De slilla skulle. Nio i hvar flock,


29

Hvar flock i ring af nio stenar, gingo.
Men upp till Ingelshög, der fanan stod
Och fjerran skådad tände folkets mod.
Blott Öfverstarne Däcken följa flngo.

Det är en kulle, hög och brant och rund
Och på dess hjessa står i denna stund
Ett klot af sten, i vidd två famnar nära,
Hvars bildskrift mången dag och mången natt
Forntydarns konst förgäfves sysselsatt.
Hvad hemlig visdom siarn der må lära 5
Så blir en olärd blick dock litet flat,
Då han der finner endast en sirat.

Emedlertid den sluga bonden gjorde
Deraf ett listigt bruk, och talte så:
Stån upp, J Svenske män, och hören på:
Hvem finns af Er, som ej om Ingel sporde,
Hur han med sina kämpar stupat här,
Hvarom ej denna hög blott vittne bär,
Men all den bautasten J kring den finnen.
Ty folket ville dock ej deras minnen
Sin rätt förneka såsom tappre mäns,
Ehur för deras våld det satte gräns.

En våldsman Ingel var, som hvad han tyckte,
Enväldigt gjorde, och sitt folk förtryckte
Och tog dess gods: hvaraf han äfven fått
Öknamnet Godstag Denne som ej blott

*) En uppfinning af Job. Magnus L. VIII c. 5 9.


5o

Hans nanine àr> men ock, i verk hans like.
Skall, såsom han? förlora land och rike.
Ty ännu bärj i trots af hans förbud,
Sin armbost och sin knif, Smalands-allmogen j
Och fast den plär sin Konung, som sin Gud,
När han till Gud sig håller, vara trogen;
Så vet den ock, nar den förtrycks, ett sätt,
Att hämnad bli och sjelf sig skafla rätt.
Sen detta klot, och gifven akt, go’ vänner.
Det föll från himlen hit den samma dag,
Som Konung Ingel led sitt nederlag.
Det är en hemlighet, som jag blott känner,
Ärfd i min slägt ifrån min stamfars tid,
Som var den främste då i böndrens strid.
På den beror, om vår tyrann skall falla.
Jag får den ej förklara for er alla;

Men välj en ut bland Er två hedersmän.

Som träda upp till mig att höra den.

Det skedde så: de valde stego sakta
Och brydda, dock allt mer nyfikna, opp
Och ställde sig vid Nils på högens topp,
Att stenen, storögdt gapande, betrakta.

”Hvar gång som detta klot sig hvälfver om,
Med Sverges thron och rike sker en livälfning.’*.
Så läste Nils, och straxt utom sig kom,
I det han ropte: Märkten J den skälfning,
Som genom klotet gick? De svarte,, Nej.
A ii nu tin ? skrek liîui^ med förnyad stirring.
Ha’n J ej ögon? Skönjen J den ej?

De svarte; Jo, och skalfde af förvirring
Och häpnad sjelfve. Väl! tog Nils igen:

Det är ett förebud till skakningen
Af Gustafs thron. Hans magt skall taga ända,
Sä snart vi sett den runda sten sig vända.

Nu Hane, följd af Svante, trädde fram,
Och hvilken fångst han gjort, med högmod sade.
Nils dolde, med hvad fröjd han det förnam,
Och armen krökt vid sidan myndigt lade,
Och teg en stund. Med räfven i sin blick,
Han dock af björnen lånte ton och skick,
Då denne opp på tvenne ben sig ställer
Och ser sig om, förrän sitt rof han fäller.
Dock hastigt tog han det på annan fot.
Och gick med vördnad Sturens son emot.

Sehi på hans vink de andra stigit neder,
Han i ett skrytsamt tal för honom breder

Sin hela plan och sina medel ut.

Hör nu var afsigt, säger han till slut:
fa Svenska thronen, så är Kejsarns mening,
Skall sättas Fredrik, gamle Christierns mag.
Derom med Pfaltz och Lübeck i förening
Står Mecklenburgarn, fast hans egen håg
Förut en tanke åt det målet hyste j
' J'» 4‘- ’* :

W i» W

3a

Att ni så måste tänka, ej blott tala,
Var Däckens svar, jag allt för väl förstår,

Ty Albrechts krona i hans ögon lyste.

I Mecklenburg står, med ett ord, en tropp
Tillreds, att genom Danmark bryta opp,
Och Danmark sjelf oss bistår, när det gäller,
Fast nu som Gustafs vän sig Christian ställer.

Men de bedra sig på oss fria män,

Då genom oss de tro sig ge vårt rike,
Åt hvem de vilja. Lefver icke än
Bland oss en Sture. Honom ej vi svike.

Med utländsk hjelp inkräktarn störtas ner,
Men dig sin krona Svenska folket ger.

”Gån,” svarte Sturen, ’’gån att plogen föra

I edra fäders spår på deras land ;

Men vågen ej, att med en oren hand

Vid Herrans smordas helga krona röra.

Med rikets fiender J sällen er,

J Svenske Dannemän, att störta ner

Den store Wasas thron, och ej besinnen,
Att hela riket störtades med den.

Men den står fast. Och innan J den hinnen

Med edra yxor, tron mig som en vän:

En stupstock möter er, och för dess bila

Ert hulvud måste lägga sig till hvila.

Dock skall min förbön söka nåd åt er

Om J nu genast läggen vapnen ner.’’
OÙ

Och ärnar ej med våld, mer än med hala

Och lösa ord förmå Er att bli vår.

Res: ]Ni är fri. Ifall vi segren vinne,

Är kronan er. För Er blott stride vi,

Ej för de fxäinlingar, som stå oss bi.

Om vi furlore, haf i ädelt minne,

Att jag har frigett Er, och blif min toik
Vinn nåd, om ej för mig, dock för milt folk !

Misslynt blef Hane och med honom månge,
Att se förlorad en så dyrbar fånge.

Ett mummel hörs; men på dem endast se
Behöfver Nils, och häpna tiga de ;

Ty sadan är hans magt, att hvem hans finger
Blott pekar på, dens hufvud genast springer.
Med frihets-språk, hur mången en tyrann
I hjertat bär och blir det, när han kan.

I Lübeck borgarns öfvermod såg Sturen
Höljdt af det stela krus, som hör till skrån;
Här såg han bondens högfärd, såg naturen
I röfvarn sjelf erkänna dock sin son.

’ Hvad stridigheter eller hvad förvandling
Af ljus och skugga är hos denne man,
Som med så grofva brott förena kan
En art af storhet, sa i tal som handling!”
Så tänkte han, och gick med böndrens vakt,
Så langt sig sträckte deras upprorsmagt.
S^ea XL I.	J. 5.


Då han var faren, gafs i Däckens händer
Ett blad, från Svante undansmygdt, ett bref,
Som han i Calmar till Margreta skref.
Det lydde så: ’’Jag är på Sverges stränder
Och till din lund, en trogen Pilgrim, far •
Är du mot mig den samme, som du var:

Då skall ej Gustaf Sverges krona bära,
Mer stolt, mer sail af sin förtjenta ära,
Än jag mig känner, då jag Svensk igen
Min brud omfamnar i min barndoms vän.’!

Till råds med Djup, som var hans spejar-öra
Och Munken Måns, som var hans skrifvar-liand,
Gick Nils, och sade: ”Här kanske ett band
Vi få på Stnren. Honom till oss löra
Det skulle säkert, om ur Gustafs magt
Hans Fästmö bief i våra händer brag t.”

”Jag spanat,’’ sade Djup, ’’att kungabruden

Är till Alvastra på en högtid buden,

Nu plä de unga i det gröna gå:

Om dit en jakt af våra smög sig då,
Hvem vet, om ej det lyckligt lät sig göra
Att henne langa och till Småland föra?”

Mans under detta tal på brefvet ser
Och lyfter fingret upp och säger sakta:


*

55

”Af denna lapp, da vi den rätt betrakta,
Ett bruk kan göras, som betyder mer.
”Dä skall ej Gustaf Sverges krona bära’*
Märk denna rad och tänk, om derifrån
Den slits som följer» Blott ett veck kan tära
Så lätt ett blad, om det än vore plån.
Men namnet skall stå qvar, och bli mot Staren
Ett klart bevis, att han med oss är svuren.
Då lör sin räddning gör han det till slut.
För hvilket utan skuld han skylts förut.”

”Du klosterorm ! du brand ifrån de milory

Der Påfven bränner kol till helfvetet,
Du är dig lik. Den du ej brännsår gett

Du dock har sotat. Våra svärd och bilor

Så ondt ej göra i det arma land,
Af oss besöks, som pennan i din hand.
Att göra hvitt till svart, är, såsom hennes

Också din konst, jag är rätt nöjd, min väp j

Att den af dig så ärligen bekännes.
Kanske i nödfall jag begagnar den;
Men nu af Sturens bref i mina händer
Jag gör ett bättre bruk. Om han af mig
Ej vinnas kan, då jag det återsänder,
Kan dock mitt bud till honom närma sig
Och lofva i allt fall hans brud tillbaka.
För öfrigt skola vi hans steg bevaka.


Det kunde lyckas, Djup, med ditt
Försök det och far af i denna dag
37

MARGARETAS LUND.

Ur lunden reste sig en bergshöjd opp,
Med mången naken häll; men på dess topp
En hängbjörk stod, en lund lör sig allena:
Så var dess krona, hög och vid och rik.
Ett luftigt torn uppå ett tempel lik,
Den ingaf känslor, öfverjordiskt rena,
Då den från dalen sågs, och ännu mer,
Då i dess skygd man satt, och såg dit ner.
Dess skönhet var ett verk blott af naturen;
Men Margareta, biträdd utaf Sturen,
Inunder trädet hade satt i ring
En törnroshäck , hvaröfver rundtomkring
De gröna hängen, som ett nät sig delte.
Så glest, att björkens runda, hvita stam
Sken lik en pelare af silfver fram.
Och när en vindfläkt med de lätta spelte,
De kyste här den röda rosens knopp,
Och der den hvita, redan vecklad opp.
Emellan löfven himlen på de tvenne,
Derinne slutna, såg med välbehag;

Och ängens folk höll upp med lians slag,
Att dem betrakta. Honom såsom henne
De hade kär, och sade: ”Hvilket par!


SS"

t

;

Och hvilket ställe! Sen J, så det var

I Paradiset, innan fallet skedde,

Som allt besvär i tiden oss beredde.’
Också de höga fast de bo i slott,
Af verldens sorger ha sin fulla lott” —
”Bevare Gud det fagelpar der sitter,
Så lyckligt nu af oskuld och natur,
Och tänker blott på lek och kärleks q vitter,
Alt de ej sättas i en annan bur,
Som de ej sjelfva gjort eig, ej som denne j
Så glad och skön. Hvad jag om honom spår,
Jag ej vill yppa. Bedjom Gud för henne,
Att ej hans stjerna öfver hennes rår?’



i , V -

Det sista sades af en enögd gubbej
Som, känd af ingen, satt der på en stubbe.'
Med oro folket på den hemske såg,
Och på den runstaf, vid hans sida låg,
Slog kors för sig, och både mat och dricka
Åt honom böd, hans svartkonst att besticka.
Sen, då kring landet flÖgo upprorsbref
I Svante Stensons jiamn, dem Meyer skref,
De mindes gubbens ord; och fast de rördes
För Sturen, trötts hvad ondt om honom hördes,
De tackade likväl i tysthet Gud,
När Margareta blef Kung Gustafs brud.

Nu på en stig, hvaröfver klippor hängde
Med vilda löfverk, i en slipprig brant,




Gick Svante, med hvart trad, livar sten bekant,
Och mindes hur han re*n, som barn, der klängde.
Allt var i vårdadt skick på bergets topp.

Blott de föfgät-mig^ej, som voro satta
längs rosenhäcken, syntes litet malta.
”De sakna vatten”, sade han och lopp
Att med sin hatt det hämta ur den glada

Och friska källa, som på berget var,
Der han så ofta sett små täcka par
Af lundens foglar dricka och sig bada.

”När allt sig likt hon så bevarat här,

Der helgedomen for vår kärlek är:

Är hon ock sjelPsig lik, och ger mig åter
Den Ilydda fröjden af min oskulds år.
Hvad all sin tid man saknar och begråter, ;
Jag får igen, jag lycklige: min vår.
Hit, såsom trasten, kommer jag tillbaka.
O ! hör min helsning och mig möt min maka ' ;
Nu honom svarar en melodisk röst,
Ej trastens, nej, den kommer ur ett bröst,
Som kan sin Ömhet, kan sin fröjd och smärta
Mer uttryck ge, mer likt ett menskohjerta.
”Ack! skrek han hänförd: är du hennes bud?
Bär du mig hennes svar, i dessa ljud,
Så lika dem du göt den sköna qvällen,
Du oss förtjuste första gåpgen har,
Nykommen gäst på dessa kära ställen !
< Miilarn endast, i dess stolta skär,
40

Du hörts förut, men ej på Hjelmarstranden.
I hvilken stund uppstämde du din sång
Sa oförmodadt! Del var samma gång
Margreta gaf mig här som fästmö handen,
Och första kyssen, se’n som barn vi lekt —•
Hvad känsla i din ton ! En sådan äger
Ej någon annan, som på qvist sig väger,
Och dig ditt namn, din ära man förnekt!
Men Philomela är du: det mitt öra,
Och ännu mer mitt hjerta säger mig j
fill älskande, som vi, beger du dig
På orter der man förr dig ej fått höra.
Nu äfven vill du viga in den slund,
Då kärleken förnyar vårt förbund.

Se också rosorna, för att den fira,
Ha slagit ut till sådan mängd i dag.

Du har dem väckt med dina ljufva slag.
Jag vill en krans af dem åt henne vira,
Lik den jag bandt om hennes vackra hår,
Den morgonstund, då hon blef femton år.
Af hvita rosor, men i hvilka glansen,
Lik hennes kind, då hon den skulle få,
I rödt gick öfver, knöt jag honom då,
Och knyter nu.” —

Han gjorde så, och kransen
I bjöikens krona på dess högsta gren,
Der aftonsolen göt sitt purpursken,
Salt skön och glad för all välkommen njeka,
41

Då hon dit opp från vägen skulle blicka,
Liksom der fordom vinkade hans hatt.
Dock mången gång den der förgäfves satt.
Då ropte han åt skogen: ”Helsa henne
Från hennes Svante’’; och när Svante klang
Tillbaka tvenne gånger, om ej trenne,
Han med förtjusning ner åt vägen sprang,
Ej visss om hon det svarat eller skogen.
Nu äfven ropte han: ”är du mig trogen?”
Och ”trogen” svartes. ’’Är du ännu min,
Som jag är din ?” och svaret lydde : ’’din”.

I björken såg han se’n hur stora blifvit

De M och S, han der tillsammans skrifvit.
”Tyst! ett farväl, nyss skurit, här jag ser.
Farväl! är det åt stället hon det ger?
Hou reser ! hvad ! om det lör alltid vore ?
O Himmel! om hon hän som fästmö fore?
Hvad aning slår mig!” —
SUSENBORG,

■

Och ingen afton, ingen morgon dit

'i

i

Men i ett
Hvar gäng
Hölls dock
Två hvita

torn, ehur det ramla troddes,
en storm dän stötte ner en häll,
i stånd ännu ett bönkapell.

vaxljus natt och dag der brunno5

“Fj mor en Thorgny mellan Kung och folk
I himlens Hsyn trädde fram, som tolk
Af landets röst till landets Far i nöden.
MänghÖfdad.t stod, med svärdet i sin hand,
De högas välde mellan thron och land,
Och för den ena höll de murkna stöden,
For att det andra under sig fä lagdt

De högt besutne höllo hof och vakt
Och sig i tornbeprydda slott befäste,
Likt örnar i sitt fjällomgifna näste.
Bland dessa Susenborg i Gustafs dar
Stod än i mossig prakt till hälften qvar.
Det hade fatt sitt namn af dofva suset,
Hvarmed dess mörka, djupa, dystra skog
Igenom hvalfvcn, i det öde huset,
Gaf svai’ Ht sjön, som pä dess klippor slog,
blott af ägaren beboddes;
43

Kom Axel med siil Fru, att de ej funno
Sig rökomhöljda af sin Biktfars niU

Till denna helgedom ur klosterkyrkan;

Då dän all Påfvisk fåfanga blef skild,

Han hade frälst till mal för hemlig dyrkan

En undergörande Mariebild,

Som offer fått från alla jordens länder,
Besökt från Donaus, ja, från Tajos stränder.

Till kropp och själ fann Pjlegrimen bot,
Då han på marmorn sunk för hennes fot,
Der på en thron hon satt, som himladrottning,'
Med konglig krona, och i skrud af gull,
Med ädla stenat, stora perlor full,
Men nu, — så drabbar ödets blinda loltning
Vid tidens hvälfning helgonen också, —
Hon här med möda räddats i en vra,”

Så talte, följd af unga tärnor tvenne;
Carl Knutsons dotter, som vi redan känne.
Från Wadstena, se’n hon ej funnit der
Den dyra bilden, kom hon hit, att här
Ännu engång dess helga åsyn njuta.
Och på dess mantel sina tårar gjuta.

Ack! mina vänner! hvad är högheten
På denna jord, då hon, för hvilken alla,
Som chrislna heta, i århundraden


K3I

44

Böjt sina knän, hu ser sin dyrkan falla.'

Sjelf i sin himmel upphöjd öfver allt

Hvad jordiskt är: för henne föga gäller,'
Hvad rökverk hon här får, i hvad gestalt
Hon smyckas ut, och hvar man henne ställer.
Oss qvinnor dock är hon en föresyn

Af salig fromhet, af ett öfver skyn
Ifrån en fåfäng verld upplyftadt sinne.
För hvem utaf vårt kön är hennes minne
Ej skönt och kärt? Jag flyr till henne än
Hvar dag och stund, som till en himmelsk vän,
Ät hvilkens huldhet, då hon sjelf är qvinna,
Mitt qvinnohjerta sig med lugn förtror.

Och

dâ hon pröfvat såsom Maka, Mor

Och Enka, lifvets lott, jag tyckt mig finna
Hos henne tröst så väl i sorgens år,

Som

under lifvets farligt sköna vår.

Ernedlertid gick Svante längs med stranden,
såg de ringlar böljan tryckt i sanden,
tänkte: ’snart en annan bölja slår,

Och
Och
Och

plånar ut igen den förras spår.
Är det med intrycken i hjertat lika?

Nej, det som mitt af Margareta bär
Är likt graniten, som ur klippan der
Ej forr, an denna sönderslås, skall vika.”
Så i sin trohet sökande sin tröst,
Han satte sig i skygd a£ strandens alar,


Då bakom dem han hör en qvinno-röst
Och snart en annan. Så den första talar:

”Fast ej, som Mälarn, skiftande i skär,
Likt kronor strödda, skön dock Wettern är
Med höga stränders krans och källklart vatten.
Se, genom dess christall i djupa natten
Af Neckens boning, stiger ögat ner
Och på dess botten perlor glänsa ser.

Men nyckfull är han: bäst han stilla tiger

Och 1er mot himlen, speglande dess bild,
Han som en afgrundsande rytei' vild,
Mot stranden slår, och öfver klippan stiger.”
»

”Också om vintern,” yttrade härvid

Den andra rösten, ”midt i skarpa kölden,
Då han till hvila går och lägger ned
Sitt blåa hufvud under hvita skölden,
Han plötsligt springer Upp, och frustar vred,
Och kastar af sig den i tusen stycken.”

”Dock ej hans egen alltid är den nycken,
Vidtog den förra. ”Hemligt, som man tror,
Af någon sydlänsk Hafsfru han beror.”

”Nej, sad’ den andra: så är icke Norden
En slaf af Södern. Dock stor sak deri !

Det må en fråga för de lärda bli.
Men hör en visa, om jag rätt mins orden.
46

Det hände pä Wettern vid Snsenborg^
En fröken der kläddes till brud.

Och säg genom fönstret med dödsblek sorg:
’’Der gar han i stormen, o Gud!

Hvad ärnar han göra? O ve! det tvång,
Att honom som var mig så kär,

Jag måste förskjuta. Hvad mål har / hans gång
På sjön ibland drifvorna der?”

VKom, vinter ! o kom med din dödande pil
Han sade, och vandrade af.
”Blås, nordan, beréd med din hvirflande il
Mig fjerran från stranden en graf.

Jag vill ej som blomman, hon trampade p^
Bli ömkad i det jag förgår.
Ny knopp skall i Maj den vissnade slå:
Mitt lif har ej mera en vår.”

Jag

9!

lägger mitt hulvud pä stelnade sjonj
4ills, bruten, han sväljer mig ner.
svep mig du yrvind, begraf mig i snön,
Att ingen min ofärd ser.’’

Han lag der i drifvan ; da kommer i traf
En häst, och i slädan en mö.

’’Upp ! yngling! ej här får du bädda din graf:
Tillsammans vi lefva och dö?\

’..v
47

Det bär öfver sjon för de tu i galopp;

Men läng är den vådliga fart,
Och efter dem ilar en ridande ’tropp,
Och hinner de flyende snart.

Det brakar: ett svalg emellan dem står;

Nu fara så glada de tu.

Men isen framför dem ock söndergår:
En ö instänger dem nu.

Ej sagan förmäler, om lyckligt i land
De nått, eller sjunkit i sjön.

Det säger hon endast, att hand i hand
Man såg dem försvinna med ön.

Tack för din vackra sång; men tag till
Att du för Svante icke sjunger den.
Till honom kommer ej hans brud igen;

Ej får med henne på en ö han fara.




48

R ÔD G AF VEIN.

Om du en resa upp till Omberg gör,

Dess röda Gafvel du besöka bör;

Dock ej irån oivan, der du i det djupa,
Lodrätta fallet ser en ättestupa.

Lätt fxan dess brädd med klippan der du står,
Du far den väg som ingen återgår.

Från sjön pa bat dess ödemur du hinne,
Och skade upp ifrån dess sköljda fot,
Förskräckt att se förent med ständigt hot
Af ny förödelse den förras minne.

Der halfva berget sönk i djupet ner,
Dess andra hälft till fall du färdig ser,
På en gång qvald och ljust, att i det stora
Af en Titanisk fornverld dig förlora.
Dock finner du, när du i grottan far,
Ej henne mera, hvad hon fordom var,
Ett trollpalats med salar, höga, vida,
Der bergchristaller täflade att sprida
En glans, lik skummets i ett vattenfall,
Då månen spelar på det hvita svall.

Ej vid dess ingång växer mer det gröna,
Som hängde der i rankor, sällsamt sköna,

rw

Z

■■
49

Med löf af egen både form och färg,
Jag menar murgrön, som på detta berg
Ibland dess sällsamheter fordom funnet,
Är med dess Hjortar lange-se’n försvunnet.

I sjelfva hålan klippor fallit ner,
Och för dess portar stängt; och sand och mylla

Den fordna gången upp till berget fylla.

Allt detta får du, och än mycket mer,

Af gamla Jägarn der på stället höra,

Hvars ökstock dit de resande plär föra:

Då han med tårar talar om de dar,

Då Omberg än en kunglig djurgård var,

Der Prinsar höllo jagt, ej blott i parken,

Men vidt omkring på hela vilda marken,
Och slogo björn. Men Farfar talte om

Hur Carl den Elfte hit hvar sommar kom.

Kung Fredrik mins jag sjelf och mins hans Fröken,

Som följde hit Hans Majestät en gång
Och sköt, hvad tycker Ni!, en hjort i språng.

Nu är här tomt och dödt som i en öken.

Jag går här som en vakt om berget bara

Och om dess Ek och Bok; men tyst ! ,se här
Är Ommas grotta. Då dit in vi fara,

Vi måste tiga : hon förtycka plär

Allt stoj och prat, se’n skogens vilda gastar
Med skratt, som gaf i hela berget dån,
Här funno Vetterns Vätte, Neckens son

Svea XL	I, 4,

b
50

Till hennes möte. Ser ni vSgen kastar
Ännn på hennes bädd sin gröna tång.
Stig upp och skrif, till minne att en gång
Ni låtit hit af gamle Skott er föra,
Ert namn på klippan ; sä plä alla göra.

Men nu derinne Svante finner an
Allting sig likt, och känner glad igen
Hvar droppsten, som der sist hans undran väckte.
Men hvad att endast tänka, honom då,
Oaktadt all hans hurtighet, förskräckte :
Det ser han nu, ser sjelfva bergets Rå.
Hvad han som barn berättas hört om Omnia,
Hur hon med långsamma och tysta fjät
Och, fastän liten, dock med majestät
Ur inre salen stundom brukte komma
I rödgrå mantel klädd , med håret fäst
I gräsgrönt nät, och nicka åt en gäst,
Hvars tysta vördnad hennes nöje gjorde:
Allt detta nu, som verkligt han försporde.
Med värdigt lugn hon honom tog emot :
Dock syntes plötsligt både skräck och hot
I hennes blick, som på hans drägt sig läste.
”Münk”! sade hon: ”hvad gör du här? gå hän,
Far öfver sjön, der finner du ett näste
For svarta troll. Dem må du läsa dan’,
Men lemna mig i fred. Jag vill ej stora
För minsta myra eller mygg sin ro.
si'

Än minch'e fur en man med Cliïistlig tro.

Men deras, glädje är att skada göra.

Pä deras klippa jag mig lemnad fanri:
Det var ett spel af dem att han försvann.
Men dem till trots han komma skall tillbaka.
Att Neckeii här besök hos Omma gör,
Är ju ett ord, som öfverallt man hör*

Hit skall han komma hur han än må dröja.'
Se hur jag städat här, och gjort så grannt
Med sneckoV, perlor, allt som kan förnöja,
Som till en högtid. Tyst! ja det var sannt
Vi fä en högtid, sådan alldrig varit
Och alldrig blir på Omberg. Folk har farit
Till lands och sjös att se på kungens brud,
jag ber för henne > också jag, till Gud»’’

Djup vat dell sück, hvaraf de ordert följdes,
Och cj ett trolls var blicken, som dervid
At skyn sig höjde och af tårar sköljdes’;

De syntes henhe ge en stund af frid,
Tills hon en sqvalpning utaf vågen hörde,’
Då språng hon opp och lyddes, och såg ut
O

At sjön; och med en sång, som han förut
Sig tyckte hört, hon djupt hans hjerta rörde.'

Svalan far med Sommatn bort:
Sommarn! ack den är så kort!
Fåfängt letar jag på stranden
Elter min försvunna vän.
52

Ser åt sjön och dit med handen
Vinkar än.

Blott två moln, som följas åt,
Sei’ jag, nästan blind af gråt.

Svalan sjunger, när hon far;
Helsar dem, som stanna qvar.
Ack jag lyssnar här förgäfves:
Endast vindens röst jag hör.
Såsom sjön, mitt hjerta häfves,
Tills jag dör.

Se, hvar äro molnen nu?
Stormen skilde' åt de tu.

Uppå det fartyg, der han for åt Norden,
Han mindes nu, att han de samma orden
Ur luften hört, och i sitt häpna bröst
Dem kände djupt, söm en profetisk röst,
Tills ner ur masten, der han sjöng på korgen
En Yngling steg, som ej var skapt för sorgen.
”Jag lärt dem”, sade Holger, ”af min mor :
Hon sjöng dem se’n min far från henne for;
For samma stund, då att dem rätt förena
I kyrkan var beredt det helga band.

På vägen dit, det var på Vetterns strand,
Han sprang från henne i en båt allena.
Drog seglet opp, ock alldrig kom igen.
Beständigt satt hon på en klippa se’n
Och visor sjöng i ömklig sinnes-villa.


53

Att Necken henne t just, och var min far,
Hon trodde sjelf och ville mig inbilla.
Hvem vet ? — I land jag ingen trefnad har.
Mitt element är sjön: der gör jag lycka;
Åtminstone så här att börja med,”
Tilläde han, och på en tågstump vred.
’’Den sjömanslyckan håller, kan jag tycka,
Om jag än ville hänga mig på den,
Dertill dock ingen lust jag känner än.”

Att det var samma sinnessvaga qvinna
Han här nu mötte, Svante kunde finna.
Hon ingen ting kan röja, tänkte han
Och in i hålans djupa natt försvann,
Der han se’n sist den krökta vägen kände.
Förut med båten, att ej genom den
Bli röjd, han hade återsändt sin sven.

Vid dagens nedgång in i grottan lände
En annan båt med fem handfasta män,
Som buro skjutgevär och andra vapen.
Lätt hos dem båda kände man igen z
Den gamla Svenska vikingsegcnskapen,
Dock blandad med en nyare, nog lik
Den tapperhet, hvars lön är rep och spik.
Med trottsigt prat de in i grottan stego,
Men häpnade vid Ommas syn och tego.
”För tusan” ! ropte en af dem till slut :
”På folkets skrock jag icke trott förut,
54

Mer an pâ Presternas» Af nHgot annat
Har jag ej vetat som en ande är,
Ån vind och storm. Det vore väl förbannadt,
Om oss en käring skulle skrämma här.

Hur du än bliga ma, jag skall dig sätta
Uppå ett litet prof. Och det är detta”.

Med bössan i sin hand, mot Omma vänd,
Han lade an och hanen re’n var spänd,
Da i hans arm en yngling hastigt fattar
pch ropar; ”håll det är min galna Mor’’!

”Förmätne dåre! yopar hon och skrattar:
’’Du med ditt lumpna rqr mig döda tror,
Omma, jemnaldrig med sjelfva jorden!
Skjut först på detta berg, och vi fä se,
Om du det fäller: sedan skall jag be,
Att du mitt lif vill skona.’’

Vid de orden
Hon slog på honom en föraktlig blick,
Och stolt sig vände bort, och från dem gick.

•*$3 »Se -,

*	» S 8 j j , s e j
OMBEB.GS HJESSA«

§om pilegrinien, da bans blick till slut

Den helga staden når, vill leta ut
Bland dess Moskér och Mmaicr det ena
För honom dyra stället, dit allena
Hans tankar riglats, med hans steg hvar dag:
Så Svantes ögon nu ibland de grona,
1 tusen grupper och af hundra slag,
Rikt vuxna träd, som Ombergs hulvUd krona,
Apostelboken, i hvars skygd hans hopp
Margreta väntar, ville söka opp,
Dock än förgäfves han det visste vara,
Ty trädet ej pä denna sida slod.
Men tanken flög dif, och allt mor hans mod
Upplifvadt biel, allt mer hans ögon klara.
Då jagad af en björn en elg koin fram,
Sprang ner i sjön, och till en holme sam.
På björnen Svante ser, och han pa Svante;
Men begge gå som tvenne obekante,
I tysthet hvar sin väg. Dock stanna de
Ett ögonblick och sig tillbaka se.
- ---------------

56

ßjnp hade spahat ratt: det höga par
Också i afton, som dess vana var,
Gick ut att svalkan njuta i det gröna,
Och steg åt Omberg upp i bokars skygd,
Som der, de enda i så nordlig bygd,
Sta an i dag, så majeståtligt sköna.

Till bergets spels de redan nära gingo,
Då de sig vände om, och land och sky,
Och klostret, och dess tempel i en ny,
Förklarad skönhet öfverskåda fingo.

”Hvad landskap och hvad himmel” ! så tj
Margreta göt sin fulla känsla ut.

”Hvad skiftningar af grönt på fält och lundei
I sjön hvad aftonlugn och aftonglans!
Och rundt om den af granna moln en krans!
Men öfver oss, o se! hvad prägtigt under!
Regnbågen står med ena foten här
På sjelfva berget! se på löfvet der
Och långs med gräset, som af regnet strålar,
Han sina färger, alla tydligt, målar. *)
En pragtfull väg allt upp till bergets topp!
Sen tar den vid, som går åt himlen opp!
Det är en bild af Vasas höga bana.

) Förf. Sag sjelf just pa Omberg en sådan legnbå;
57

Så Nordens hjeltar voro fordom vana,
Alt upp till Valhall öfver Bilrost gå.’’

”Nej,” svarte Gustaf: ”tyd det icke så:
Det är din väg från himlen ner till jorden,
Der himla-blommor ströddes efter dig,
Då, att min Engel bli, du kom till mig:
Ej endast min, men Sverges Engel vorden,
En fridens Engel. Ja med nya band
Du, landets dotter, knyter thron och land.
Väl hotar nu, se’n jag de högas välde
Och ännu mer de andeligas fällde,
Allmogens uppror. Snart dock hoppas jag
De stora barnen tukta med ett slag
Ö

Af fadersriset, fast jag hör, de bida
En härsmagt utifrån att krossa mig,
En förstlig, kongiig, ja en kejserlig.
Men jag är hgn, då du är på min sida.
Ja, Svenska qvinna, fortfor han och log,
Jag skall till Småland dig allena sända,
För att påminna dem, hur fordom Blända
En utländsk Kung med bara qvinnor slog.
Men utan skämt: blott Sverge ett vill vara.
Ett med sig sjelf, skall det sig nog försvara.
Och trolls den oro, som beständigt än,
Hur jag det binder, söndrar det igen,
Jag dock ett helt deraf till slut skall dana,
Ett helt och last. Och när jag fyllt min bana


aS

Står

Och

Och

jag, som här, och ser frän höjden ner,
lugn och ljus och lif och trefnad ser.”

J det han talte så, de höjden humio,
der den tafla, som de väntat, funno:



Ett Panorama utal sjö och land ,
Der fyra landskap på den krökta strand
Sig trängde fram att upp till Omberg blicka,
Och till det höga par sin hyllning skicka.
Hvad kyrkors mängd bland byar utan tal!
Hur vänligt helsa der de muntra städer !
Nu hvilar ögat i en ljusgrön dal,
Och åt de trefna, som der bo, sig gläder;
Nu flyr det vilse bakom skog och berg,
J töcknigt fjerran af en gråblå färg.

Här möter Visingsö, der Kinnekulle;

De bjuda tanken, dit ej ögat når,
Att se hvad sällsynt bägge visa skulle,

Så af en rik natur, som från de år,
Då med den enas höjd sig mäta velat
Kung Olofs borg; och på den andra stod

Det kungasäte, ofta stänkt med blod,
Som var af Sverkers ätt med Eriks delad t.

:

Bakom den gröna ås, som lik en dam

Mot Vettern stod på Göthas vestra sida,
Dit innan Motala sig brutit fram,
Dess svällda böljor holat att sig sprida,
Var solen sunken; och i skugga re’ii
Allt utom Omberg stod; hvars hufvud sken
Utaf det guld, som qvällen äi förvarat,
Likt de odödligas olymp förklaradt.

Och i det skenet Wasa och hans van

Kring mörka nejden voro sedda än,
Allena ljusa. Fiskarn i sin julle

Och plöjarn, som nu hemåt vanda skulle

Sig föreställde Thabors undersyn;

Och i ett fönster längst vid skogens bryn

Två gamla fromma i sin bön till Herran

Nyss hade tänkt uppå det dyra par,
Och nu i himmelsk glans dem sågo fjerran.

”Är det två Englar”, Gummans fråga var,
”Från himlen sända att nu redan viga

Till deras högtid berget dit de stiga,

De hulda tu, liksom på lyckans höjd
Att deras folk må dela deras fröjd —
’Det är de sjelfva”: Gubben henne svarar.

”Vår store Konung och hans unga brud

Der stå, som på Guds berg, och bedja Gud:
Som dem sin nåd i sådan glans förklarar.”

Nu äfven Svante, som var kommen opp

(Jr Ommas grotta, såg åt bergets topp,
Och varse bief de ljusomhöljda tvenne;
Och stod al svartsjuk harm, ett ögonblick,’
Blek som en bild ; men sedan närmre gick,
Och fann — ej sådan, som han drömt sig, henne.

•	•	•	.•••••

F. M. Franzcm.
60

Uitteratur:

Flora Svecica enumerans plantas sveciæ
INDIGENAS POST LINNÆÜM EDITA A GeORGIO
AV AHLENBERG, IN DUAS PARTES DISPERTITA.'
Ups,aliæ, Palmblad 8c C. mdcccxxvi. lxxxviii,
1117 pag. 8:0.

Aun Svensk flora i GiNNés plan och anda
liar efter denna Heros’ egen icke hittills blifvit ut-
gifven, ehuru vigligt och i vetenskapligt afseende oum-
bärligt ett arbete är, som upptager alla hithörande upp-
täcker och derjemte följer vetenskapens framsteg i det
hela. Vi misskänne icke värdet af framl. Prof. Lilje-
blads Utkast till en Svensk Flora, eller Doct.
Hartmans på autopsi grundade Handbok, ej hel-
ler den stora nytta de stiftat; men deras compendiösa
plan tillät ej fullständighet, deras populära syfte gjor-
de ett afvikande från de stränga vetenskapliga former-
na stundom nödigt, och genom det begagnade svenska
språket blefvo de för utländningar obrukbare. Det är
således med största fägnad vi anmäla närvarande arbe-
tes fulländande af en Man, som mer än någon annan
vandrat i Linnés fotspår. Ett arbete af delta omfång
qch vigt, resultat af 5o års undersökningar i naturen,
kan ej nog högt uppskattas. Att deröfver lemna en full-
ständig och hvarje förtjenst rättvisande recension kun-
na vi icke hoppas : vi skola blott sök$ redovisa dess plan.
Gl

Då den sakrika Inledningen för de flesta läsare äger
största intresse, skole vi först fästa oss dervid. En
utveckling af ideen för en Flora anse vi så mycket öf-
verflödigare att här gifva, som närvarande arbete der-
för erbjuder det skönaste mönster. Att gränsorna för en
Flora snarare böra vara naturliga an politiska, kan visst
icke bestridas, och således ej heller inneslutandet af
Kemi Lappmark samt Nordlanden och Finnmarken in-
om Svenska Florans område; men att det öfriga
Norrige, som både natur och politik dermed så fast
sammanknutit, blifvit uteslutet, skall icke af alla lika
bedömmas. Skillnaden i vestligaste Norriges och vestra
Sveriges vegetation är mindre, än på östra och vestra
kusten af Sverige. Af de skäl Förf, derföre an-
gifver, anser Rec. den bristande kännedomen deraf för
det vigtigaste; ty saknaden af alla Special-Floror Öf-
ver detta land gjorde det onekligen omöjligt, alt behand-
la det med samma noggranhet och fullständighet, som
det öfriga. Således inneslutes denna Flora af tvenne
raka linier dragna, den v estliga från Kuntten i Nordlan-
den till Svinesund; den östliga från Kegor i Ost-
Finnmarken till Bottniska viken, samt trenne haf, hvil-
ka Förf, först beskrifver. i. Norra Oceanen, som
minst af alla vid våra kuster förtjenar namn af Ishaf-
vet, då det för sin starka ebb och flod (i de följande
knapt märkbar) vid dessa kuster alldrig tillfryser, hy-
ser derföre största prakt och rikedom på vattenalger, jem-
te tvenne egna sköna Gentianer (G. irwolucrata och
62

G. serrata), Vid Nordlandens kuster, nedom LofocFden^
liknar dess vegetation mer det vestliga Norriges (Se-
dum	Saxifraga Cotyledon) vid Finnmarkens
intill Värdhus antager det en Islänsk charakter (Königin
etc); men östligare blir klimatet mildare, (kanhända för
afståndet från snöfjällar?) med halft-Siberisk natur
(Phaca campestris, Cineraria campestris^ Sonchus siberi-
us). 2. Veste rhafvets Algflora är fattigare, åtmin-
stone på individer och utmärktare formerj men detta
ersattes af finbladigare hafsväxter (Zostera, Ruppia
etc.). Dess öfra del» Skagerack^ öppen ända till England,
erhåller derigenom några eljest främlingar på Skandi-
vien t. e. Ligustrum. Pulmonaria maritima och kan-*
hända Sedum anglicum ärö väl lika mycket Norrska
växter; Cerast. tetrandum och Matricaria Parthenium
finnas ända ned på Skånska kusten. Cattegat öfverens-
stämmer mera med emotliggande Jutland, omgifves äf
sandvallar , småningom utbredande sig till flacka ljunga
hedar, med de så egna Genistæ. 5. Östersjön. Ku-
sten af sydligaste delen nedom Bornholm med sitt ri*
kare förråd af saltsjö-växter, sin Crambe, Statice Li-
monium, sin fullkomliga brist af alla egentliga üstersjö-
växter (Samolus, Isatist Cacubcdus viscosus^ Brassica
Napus, Scutellaria hastifolia, Carex extensam. fl., hvil-
ka alla träffas strax ofvan nämde ö, dels i Skåne dels
på de mellan Skåne och Blekinge liggande öar) synes
Rec. verkligen mera likna Cattegat än öfriga Öster-
sjön; ty Arundo baltica lärer lika så väl vara en Nord^
63

sjö-växt (vid vestra sidan af Danska Hertigdömena, Ne-
derländerna). Ofvan Bornholm till Gottland, der ö—
stersjön mest utbreder sig, vi'äkas vågorna med stör-
sta häftighet från motliggande Preussiska stranden och
sammanträngas i synnerhet uti hafsviken mellan Skåne
och Blekinge, hvaraf Förf, härleder de hopade berg af
flygsand kring Helgeåns utlopp (större än på något
annat ställe i riket); med en omisskänneligt Brandenbur-
gisk vegetation. Jemf. Förf. pag. xxvin, Scabiosa sua^
veolens m. fl.J Till den herrliga Sonchus palustris slu-
ter sig ypperligt den nyligen i samma granskap upp-
täckta Juncus maritimas från samma hemort. Men
detta förhållande upphör redan i Blekinge, hvarest de
ofvannämde Östersjöväxterna infinna sig f. e. Cucubalus
viscosus. Det kan dock icke nekas, att de mera tillhö-
ra bältet af Östersjön ofvan Gottland till Aland, der till
Svenska stranden böljorna icke blott föras den längsta
vägen inifrån Finska viken, utan äfven under vindkast
sammanstöta från nedra Östersjön och Bottenhafvet,
och det från trenne håll sammandrifna vattnet inom
skären liksom fördämmes, hvårföre här uppstår ett
vattnets stigande (oppsjö), som varar flera dagar, till
och med veckor, som, likt ebb och flod, pa stränderna
alsätter ett större förråd af sälla, och således förklarar
deras rikedom på vissa, till och med egna hafsväxter.
Helt olika är den öppna stranden af Bottenhafvet,
der vattnets sälta är obetydlig, så att i den egentliga
Bottniska viken (ofvan Qvarken) nästan inga e-


64

JL- -J.* ——

gentlîga hafväxler återstå, men väl några sydlandtare
arter söka stranden för den blidare temperaturen, likt
södra Sveriges Lotus maritimus, som är en afart af
den i södra Europas ängar växande Lotus siliquosus.



Från de omgifvande hafvens närmaste inverkan på
vegetationen öfvergår Förf, till de af olika temperatu-
rer beroende förändringar, och i afseende deruppå in-
delas landet i 10 mest efter bredden gående bälten, allt
efter deras mer och mer sydliga läge, samt höjd öfver
hafvet. Författaren nedstiger härunder från högsta nor-
den, hvaraf a) Fjällar med isklädda toppar.
Sådane finnas i synnerhet på och kring Sulitelma, hög-
sta puncten inom närvarande Floras område (å/oo
paris, fot); andra, derifrån utgående i N. O. och S. V.
riglning, finnas kringspridde ända till Altenfjord och
Kunnen. b) Fjällar med evig snö eller åtminsto-
ne en och annan topp uppskjutande ofvan snögränsen.
Utom Lappland, der de mot N. O. synas upphöra vid
Rastekajse, finnas sådane i Jemlland (Äreskulan) och
på gränsen af Härjedalen (Syltoppen). Af den smäl-
tande snöen samla dessa under sommaren en ständig
fuktighet kring sig, hvardera med egna, hälst succulenta
vaxter, f. e_. Saxifragœ. c) Lägre Fjällar, större
delen af sommaren snöfria, lida åter af brist på fuk-
tighet, hvårföre de beklädas af egna sega, småbuskar t. e.
Andromeda?f o. s. v. Sådane finnas ända till NordCap
och Vardö, samt Transtrand i Dalarne.




65

Dessa regioner äro alltid skoglösa; de följande be-
nämnas lättast efter de nya trädslag, som möta oss ju
längre vi komma mot södern, så att hvarje bälte ute-
sluter de i följande nämnde, men icke omvändt; de ä-
ro;d) Björkregionen (Regio subalpina) på fjell-
sidorne i synnerhet utsträckt i Norra Lappmarkerne:
e) Tallregionen {Regio subsylvaticd) intager de lä-
gre trakterna af Norra Lappmarkerne; f) Granre-
gionen (Regio sylvaticcfy g) Porsregionen (Regio
sylv. infra Lappomca} intagande Westerbotten, Norra
Ångermanland; h) Norrländska Regionen eller
Lönnens, der detta trädslag jämte Lind, Hassel, m. fl.
tillkommer, åtminstone vid bördigare berg-sidor i); E-
kens, som inlager största delen af egentliga Svea-rike
och Götha-rike, till dess k) Bokens vidtager. An-
märkningsvärdt är, att Eken stiger högre mot norden
i öster än i vester, Boken åter tvärtom. Hvardera af
dessa zoner begränsas nogare hos Författaren. Flera väx-
ters utbredning hade visserligen med dessa kunnat sam-
manbindas; så är väl det sydliga läget ett mera ingri-
pande moment lör flera arters förekomst, t. e. iéSkåne,
än jord-bildningen. Likväl har Förf, derföre icke för-
lorat det ur sigte; men då man hittills allt för ensidigt
ansett växterna endast beroende af temperaturen; sub-
summerar han dem under följande bemedlande momenter.

Vegetationens beroende af orternes Östliga och vest-
liga läge eller olikheter efter longituden är i synner«

Svea XL	I, 5.


1





r. *

66

het framstående uti södra pronvinserna. Skillnaden e-
mellan Halland och Calmare Län, till och med emellan
östra och vestraSkåne, som eljest förenar dem båda, är
i flera afseenden större än emellan östra Skånes och Up-
lands. Det gifves till och med arter, som från Skåne
ulbreda sig till Ångermanland och Westerbotten, f. e.
Hieracium dubium, (hvilken vi anse för en nordligare
form af H. cymosum), Vicia villosa, Viola canina, V.
ar enaria etc., utan att vara sedda infödde någonstädes
på vestra sidan, ej ens af Skåne. Att Svenska växt-
Geographien älven af Förf, i detta afseende blifvit be-
arbetad, har fägnat Rec. högeligen Detta moment var
länge öfversedt och blef först specielt antydt i de öfver
Halla nd och Götheborg utgifna Floror, der det ock
tydligast visar sig. Orsakerne till olikheten härleder Förf,
af landets geologiska constitution, af dess läge mot tvän-
ne olika haf, samt deraf beroende större och mindre
fuktighet i atmospheren. Det tillätes oss icke, att afskrifva
hela denna intressanta artikel, uti hvilken hvarje provins
erhåller en kort teckning; vi tillägge blott, att vege-
tationen i de östra provinserna i de flesta afseenden är
rikare och mångfalldigare, än uti de vestra. Detta gäl-
ler likväl mindre om slägternas antal, än arternas. Det
är7 högst märkligt, att flera arter i de förra sönder-
falla i en mängd närbeslägtade arter och afarter, af
hvilka intet spor synes ide vestra, der den rena normal-
typen ensam återstår. Af ^zoZceliinnasJder endast V.palu-
stris, canina, tricolor i ty V. lacteagör blott ettspeci-


GT

elt undantag. Till Myosotis arvensis, den enda af de
annuella arterna, som vi der funnit, sluta sig alla i ö-
stra kustprovinserne ända till Upland, efter vår er-
farenhet, M collina, M. strida, M, versicolor ! Poly ga-
la vulgaris förekommer veslligt alltid oförändrad, öst-
ligt har den många utmärkta afarter och de närsläg-
tade Pol. comosa och P. amara. Likaså förhålla sig:
Juncus articidatus, Nasturtia,Hieracia, Picia cracca m.
fl. Äfven synes oss anmärkningsvärdt, att tvänne eg-
na, men analoga former, följa hvar sin sida, hvilka
just genom sin typiska frändskap bäst torde uttrycka
hvarandras charakter f, e. Veronica longifolia och ma-
ritima, Galium saxatile och pusilium, Leontodon Taraxa-
cum ß och y. Fr.!, o. s. v.; för att ej nämna de för vå-
ra östliga provinser egna: Potamogeton marinum. Ca-
rex evoluta. Uti de östra provinserna äro ock annuella vår-
växter, samt invandrade arter talrikare; perenna och höst-
växter åter flera i de vestra, der inflyttningar långt
svårare rotfästa sig. Med få ord, hvarderas egenheter
kunna icke sannare uttryckas, än efter Förf, asigt, att
vegetationen i de östra är mera rik, yppig» tidig och
i sitt skaplynne böjlig; i de vestra åter, genom him-
lens och jordens förenade torrhet, blir mera seg, ut-
hållande, sent- blommande, enformig och bestämd.

Vegetationens samband med jordbildningen är icke
mindre mångsidigt utförd; mången ny anmärknings vigt
undfaller vid första genomläsningen för dess evidens.
Med hänvisning till sjelfya boken tillåle vi oss blott
68



anmärka, att Chrysosplenium^ Stellaria nemorum, Impa-
tiens, Listera ouata (månne ej snarare L. cordata?),
Hieraciumpaludosum, Onoclea Struthiopteris, som anses
vara de mest Charakteristika för bergstrakter, finnas öf~
yerallt på Skånska slättlandet vid passande local, för-
modeligen emedan den humus och saftrikhet, som i
andra provinser finnas blott vid bergsrötter, är Skån-
ska jorden egen. I södra provinserne utmarkes bergs-
trakters grannskap snarare af Pyrolœ, Listera cordata,
Neottia repens, Circœa alpina, Stellapia longifolia
(mycket allmän i barrskogarne på östra Smålänska å-
sen), Betula nana, Cornus suecica, Juncus stygius,
Utricularia minor o. s, v. Vidare vilja vi i afseende på öf-
vergångsformationernes vegetation anmärka, att Schoe-
nùs mariscus och Elymus europœus äfven förekomma
i skåne; Potentilla subacaulis jämte Aren, ciliata i V.
Gothland; att Öländska kalkvegetationens öfvergång till
Blekingska kusten ytterligare bestyrkes af de der nyss
upptäckta Cerastium strigosum, (C. brachypetalum Dec.,
hvilken utmärkta art äfven är funnen på Gottland) samt
Violapersicifolia, här aldeles skild från viola lactea, fast
enligt Cerastiernas analogi fullkomligen glatt; likaledes
kalkvegetationens utbredning jämte liafsstränder i all-
mänhet af Ajuga alpina, funnen längs kusten till Trel-
leborg, samt vid Barkåkra. Deremot vete vi, efter säkra
observationer, att Gyromia finnas åtminstone på vissa
trakter af Omberg i största mängd; äfven tro vi Sedum ru-
pestre, Geranium lucidum lika ursprungligt tillhöra
$9

Tirberg o, s. v. Med flit uragtlåta vi här, liksom annor-
städes, tilläggandet af alla allmänna resultater af ur-
bergstrakters och öfvergångs - formationers vegetations
förhållande till hvarandra, såsom Orchiders, Labiaters
ra. fl. öfvervagande antal i de sednare; Bicornium i de
förra; arternes så relativa, som specifika förhållanden
m. m., emedan det synes legat utom Förf, plan, att
ingå häruti, såsom mera hörande till allmänna Växt-
geographien. För att icke ledas för långt från sitt e-
gentliga ämne, har Förf, icke heller kunnat inga uti
någon physiologisk förklaring af de olika arter och for-
mer på låglandet och fjellarne, som synas substituera
hvarandra f. e. Arnica montana och alpina, Potentilla
verna a och c (som ock finnes på Gottland) m. fl. eller
deras olika characteristik i allmänhet. Han anför blott
orsaken till den likhet i vissa delar af vegetationen,
som trälläs på de aflägsnaste ställen, f. e. mellan fjel-
larne och Skånska slätterna, hvilken redan Linné an-
märkte vid Lichen nivalis (den Skanska är vanligen L,
cucullatus\ hvartill äfven deislättlandets dyfulla torfmos-
sar förekommande Salix hastata verissima och Saxi-
fraga Hirculus sig sluta. Att visa resultatet af samt-
liga förutnämda momenters conflict följer en summarisk
beräkning afväxternes antal i särskilda provinser, hvarige-
nom dessas af- och tilltagande i bördighet blir synlig. Natur-
ligtvis möta härvid många svårigheter i anseende till bri-
stande specialfloror; dessas olika fullständighet, men i syn-
nerhet provinsernas olika storfek och läge vid hafvet.
■

70

Arterne« olika fördelning inom olika provinser gör det'
ännu svårare, helst då man vill sätla det i samband
med folkmängdens antal. Hela Skånes Flora är dubbelt
öfverlägsen en Jika vidsträckt del af vestra Småland5
men jämför man blott en quadratmil i Skåne med en
quadratmil i Småland, tvifla vi icke, att den sednare
i många fall skall blilva lika rik, om ej rikare, der 1
och 20 quadratmil hafva nästan samma arter; ett för-
hållande, som ingenstädes inträffar i Skåne. Oagtadt
dessa och än flera svårigheter, har Förf, kommit till
ett ganska intressant resultat (sid. lxi-lxvi) , der det
visas, i hvilken proportion växternes och invånarnes an-
tal aftaga. Slutligen tillägges en beräkning af svenska
vegetationen efter ordines naturales, samt jämförelse
mellan Skånes och JLapponiæ silvaticae. Då i den sed-
nare ej upptagas (?) de inom dessa landskap belägna’eller
omgifvande fjell, månne ej då Skånes strandväxter kun-
nat uteslutas? Förf, förebråelse för bristen af en
Skånsk Flora är icke obillig. Hade någon sådan varit
utgifven, hade må hända jämförelsen i enskilda famil-
jer utfallit något olika. Svenska Florans Charakteristik,
med hänseende till nästgränsande länders, ligger val i
det hela utom detta arbetes plan; men mången önskar
säkert, att äfven den framdeles blir utförd af mästa«*
rens hand.

Efter inledningen följer sjelfva Floran. Rummet tillå-
ter endast, alt i största korthet redovisa den speciel-


71

la behandlingen. Författaren följer strängt Linnéska
Systemet, afven med bibehållande af classen Polygamia^
ordningen Monogamia i Syngenesia o. s. v. Det är
också onekligt, att alla försök, att efter så kallade na-
turanvisningar förbättra delta oöfverträffliga snilleverk,
misslyckats och de måste alltid bortfalla såsom främ-
mande utväxter, grundade på ett missförstånd af dess
idé. Då uti ett arbete, ämnadttill lärobok, ett System
är oumbärligt, finnes väl icke något att i conseqvens
sätta vid sidan deraf. Författaren angifver likväl vid
hvar je slägte dess naturliga familj (mindre efter nyares
methoder, än efter Linnés ordines naturales, livilkas,
centripetala syfte i allmänhet är omisskänneligt derige-
nom, att de icke äro bundne vid charakterer, som all-
tid upphäfva den lefvande Naturens enhet och frihet),
och gifver derigenom anvisning till en närmare känne-
dom af deras naturliga förvandskap, oumgängelig för ett
grundeligt philosophiskt och växtgeographiskt studium.
System och method eller philosophisk och historisk anord-
ning (vanligen kallade konstiga och naturliga systemer)
äro båda i naturvetenskaperne oumbärliga; ett uteslu-
tande omfattande och upphöjande afj blott endera är
ensidigt; de äro tvänne vägar, som parallell böra fram-
löpa, icke sammanfalla. Utan att kanhända nog hafva öf-
vervägt fördelarna al enhet i method, tror Recens., att man
kan förena bådas fördelar, utan ett menligt samman«
blandande af hvarderas principer, om man vid den spe-
ciella anordningen följer en naturlig method, men för-


72



I



utskickar cn conspectus generum efter Sexual - syste-
met. Men då hvarje försök i förra fallet alltid blir sub-
jectiftoch således äfventyrligt, finner en hvar lätt att i
ett sådant arbete, som närvarande, der endast det mogna
och väl betänkta anlages, den af Författaren följda väg är
den säkraste och lättaste. Lika vigtig för hvarje system
är en noga granskning af slägternas charaklerer och be-
gränsning. Som Förf, hufvudsakligen söker förbättra
det förhand varande, skola dess vigtiga bidrag härtill af
mången kanhända öfverses. Att här anmärka hvarje
särskildt är likväl af flera skäl öfverflödigt. De som der-
före intressera sig, äga redan boken och träffa dem lätt
vid granskningen af f. e. Orchideae, Umbellatae, Gra-
mineae, Amentaceae o. s. v. Då ett slägte blifvit
reformeradt, faller dess större naturenlighet i dess nya
gestalt i ögonen; så f. e. Selinum. Huru vida detta äf-
ven gäller om Iberts etc. tilltror Rec. sig icke nu kun-
na bedömma. Uti antagandet af nyare slägtbestämnin-
gar, har Förf, visst icke varit öfverdrifvet sparsam,
helst då frågan är om en specialfloras färre former.
Då man vet, huru frikostig tiden häruli är, måste
man glädjas, att Schoenus, Scirpus, Agrostis, A-
VENA m. fl. bibehållas i sin naturliga integritet. ”Ge-
nus dabit characterem, nec character genus” är väl af
Linnés canones den oftast förgätna. Oss förundrar det
derföre icke, att slägten med goda charaklerer blifvit
reducerade, f. e. Cladium ; och andra med ganska vack-
lande, f. e. Dactylis, Chrysanthemum, bibehållna.




73

Om vi icke helst slutade oss till den af Förf, banade
väg, skulle man kunna uppgifva lika många antagne,
som kunde (nämligen da man nödvändigt, för alt äga
egen mening vill afvika från hvad andra antaga) redu-
ceras, som nya, hvilka förtjent antagas. Af de sedna-
re synes Kochia mäst utmärkt. Chenopodium mariti-
mum och hirsutum höra till detta väl grundade slägle;
efter en noggrann analys af densednares frö, synes Förf,
älven böjd anfaga den, som typ för ett eget genus.
Chenop, maritimi frö, ehuru mindre utvecklad t, är sna-
rast bildadt efter samma typ. Bland reducibla slägten
komma först de, som genom ettanomalt talförhållande
blott afvika, f. e. Aphanes , Sagina m. fl. På Sagina
procumbens fann Rec., i sällskap med flera Bolanici,
vid Löddeström sistledet år alltid terminal-blomman
5-delt i alla fröredningsdelarna, och sidoblommorne
4-delta (ex Analogia Monotropae); äfvensom Cerasti-
um semidecandrum ofta fyrdelt ! Vigtigare är skillna-
den mellan Tillaea och Bulliarda, då öfvergången
från 4 till 5 är mycket sällsyntare i naturen och dessa
båda slägten i andra afseenden skilja sig åt. Af Bar-
baraea har man funnit en form med skidor, lika
Nasturtium anceps, och B. praecox afviker vanligen
knappt från Nast, silvestre, så att gränsen mellan
Nasturtium och Barbaraea är föga märkbar. Öf-
verensstämmelsen i smak och andra egenskaper hän-
tyder ock på deras slägtskap, hvilka i denna ordning
äfven afses, f. e. Raphanus.


Till den af fructification en hämtade artificiella
Charakteren tillägger Förf, en mera naturlig, hämtad af
vegetationen. Utom dessa anmärkningars eget värde,
äro de vigtiga, dels som bestyrkande slägternes natur-
samband, dels derigenom att Författarens auctoritet
skall vara en rättande ledning för en del Botanister,
som anse sig för äkta Linneaner, då de bilda slägten
utan allt afseende på vegelations-systemets öfverens-
kommelse eller afvikelse, f. e. Angelica Recent. Vid
artrikare slägten tillägges äfven en Synopsis specie-
rum , hvilken efter naturliga grunder redovisar för ar-
ternas anordning. Nyare obegagnade slägtbestämnin-
gar äro derför vanligen lagda till grund ; men ock
mången ny ljus åsigt öppnad. Stundom afvika dessa
indelningar från dem Rec. förut antagit, f. e. Planta-
ginis, Potamogeti (Rec. har äfven funnit Pot. per-
folcatum och lucens med folia coriacea natantia), Epi-
xobii {P. virgatum m. fl. hafva äfven stigma 4-fidum),
.Tussilaginis (T. spuria har thyrsus subfastigiatus
och är närmare beslägtad med T. alba än med T. Pe-
tasites), o. s. v. geranii indelning efter roten synes
essentiellare, än efter blomskaften. Hieracierna kunna
kanske bäst indelas uti a) Pilosellæ Wallr. (H. pilo-
sella. Auricula, collinum, cymosum), b) Hieracia vera^
dit höra H. alpinum och öfriga arter, med undantag
af H, prasmorsum, som väl förtjenar upplagas, som ett
eget subgenus Thyrsidium. Rättvisligen har Förf, för-
kastat Seringe’s indelning af Potentillae efter blom-
mornes färg; Rec. föreslår att indela dem uti a)
tescentes, b) caulescentes, seminibus rugosis, c) scapige-
raß, caule intermedio sterili, e latere exserente scapum
subnudum, seminibus lævibus! Till sednare afdel-
ningen böra Pot» vcrtzci (jämte P» collmct} P» mcciTici
ÇP, siibacaulis Auct. nec Linn» fide specim. authenti-«
ci ! et consentientibus Seringe, Wallroth etc.) P. opa^-
ca, P. nivea^ af utländske ett betydligare antal, äfven
P. alba. Denna indelning synes äfven passa till de
utländska arterna, hvilka vid alla dylika indelningar är
nödigt, att icke förlora ur sigte.

Vid artbestämmandet har Förf, gått en medelväg,
som onekligen förtjenar elterföljd. Vid alla tvifvel-
agtiga fall blir det en stor vinst, att häruti ledas af
Förf, skarpa blick och öfverlägsna erfarenhet. Eljest
är och blir väl denna del alltid en af de svaraste vid
förenandet af olika åsigter, ty här gälla inga allmänna
principer, — utan blott erfarenhet — och denna måste
alltid i mer eller mindre mån hos hvarje forskare nå-
got afvika. Ja i många fall beror delta mindre på
afvikande principer eller olika observationsförmåga,
utan har sin grund i naturens egen böjlighet, att på
ett ställe förena, hvad den på ett annat åtskiljer.
Denna anmärkning har Förf, träffande framställt bade
uti inledningen och vidj bedömandet af .Airct al-
pina m. fl. st. Uti den region, der hvarje växt eller
familj har sitt egentliga stamhåll, skiljer den alltid si-
na former redigast; ju längre den derifrån aflägsnar
76







sig, desto mera vacklande blifva gränsorna. Som de
flesta familjer hafva för sin utbredning en sydligare
center än vår Flora, så sammanflyta formerna vanli-
gen uti denna lättare. Omvändt synes likväl
lörhållandet med familjer med nordlig center för sin
utbredning, f. e. Carices, Salices, S. phylicifolia och
nigricans halla sig åtskiljde i norra Sverige, i södra
aro de icke skiljbara Att här anföra alla exempel
blefve för vidlöftigt; Rec. vill blott nämna Lichenerne,
hvilkas egentligaste hemland Polartrak terne anses vara.
Mångfaldiga lafarter, som otvifvelagtigt äro skiljbara i
Lappland, sammanfalla med f. e, Lichen cinereus i sö-
dra Sverige, der äfven Ver r near ia maura, araetina,
striatula}, mucosa m. fl. visa sig, såsom föga utmärkta
former af samma art. På samma sätt är nu afgjordt, att
lÅcht ochroleucus, bicolor, lanatus! m. fl. som fö-
rekomma så utmärkta i fjellbyggder, på slätlandet vi-
sa sig blott som tillfälliga modificationer. Då så myc-
ket subjectift ingår vid artbestämmandet, tro vi oss ic-
ke länge böra upphålla oss vid de arter, der vår er-
farenhet afviker från Författarens. Rec. blott nämner
att han för sin del, efter' undersökningar i deras bästa
växtarter, ej kan skilja Veronica longifolia och mari-
tima. Bromus mollis och hordeaceus, Chenopodium vi-
ride och album, J uncus effusus och conglomeratus,
Cerastium semidecandrum och tetrandrum. Idosa cani-
na och collinUy Ranunculus flammula och reptans,
Lathyrus silvestris och heteropbyllus m. fl. Det är för
77

öfrigt helt naturligt, att Förf, bort vara mindre bråd-
skande eller sträng uti reducerandet af arter, som haf-
va af Linné och tiden blifvit stadfästade, än vid anta-
gandet af nyare arter, helst då Förf, icke haft tillfälle,
att sjelf constatera dem. Man öfvergifver ej rättvisli-
gen en god auctoritet, för att sluta sig till en tvetydig,
hvars halt man ej pröfvat. Men huru helig än den
förra bör oss vara, ofvervages den ända af naturens
sanning (Kat. operis p. 11) och vi äre således för-
vissade att Förf, ej misskänner, att vi troget, utan öf-
verdrifvet sjelf- eller misstroende till vår observations-
förmåga, uppgifva vår afvikande erfarenhet om en del
afS. Sveriges växter, som vi en längre tid haft tillfälle
att observera. Således tro vi oss förbundne, alt för
sjelfständiga arter anse Sagina strida och ciliata, Ver-
liascum Thapsiforme (hvaraf V» condensation är en
obetydelig form; denna art växer äfven i Skåne);
Drosera intermedia, Ornithogalum spathaceum, J uncus
balticus, Erythrœa pulchella, Geum hispidum (G. in-
termedium Bess.!), Geranium pyrenaicum, Mal^a
officinalis (M. rolundifolia Wallin), Melilotus denta-
ta m. fl. och det så mycket mer, som Förf, anmärker
sig icke hafva sett flera af dem lefvande. Deremotut-
af arter, som äfven tillhöra medlersta och norra Sveri-
ge, finner Rec. knapt tvänne, vid hvilka hans öfverty-
gelse afviker, och skälen derföre ligga äfven i deras o-
lika förhållande i södra Sverige. De äro nämligen :
Rumex domesticus— emedan den finnes öfverallt i södra




78

och vetra Sverige, der hanalldrig sett dess otvifvelag-
tigt närmaste frändeRumex aquations, sådan han sam-
lat den kring Stockholm och Upsala- och Epilobium
rivulare. Af E. pubescens finnas fyra former i Skåne;
en småblommig luden, växer mest vid sandiga strän-
der; en storblommig luden, i dyfulla grafvar ; en små-
blommig glatt, uti källbäckar med botten af kiselsand,
nedrinnande från Hallands ås vid Bâstad ; en storblom-
mig glatt, uti en dyfull kallkälla vid Stehag. Häraf
har Recens, trott sig kunna antaga, att blommans stor-
lek berodde af bottnens dyfullhet; växtens glätthetåter
al vattnets kyla.

I allmänhet fordrar Förf, vid arters skiljande ett
skarpt framstående af någon viss charakter, då andra
mera fästa sig vid ett beständigt afvikande uti yttre
utseende. Utan att fälla något bestämdt yttrande öf-
ver någonderas artbestånd, måste Recens, erkänna, att
han funnit Rliinanthus crista galli » et ßy Eeronica a*
gr estis uf ß, y, m. fl. constantare i naturen, än Vida
villosa, Nasturtia luteograndiflora m. fl. ehuru de sed-
nares charakterer kanhända mera evident kunna fram-
ställas. Men skidornes förändringar hos Leguminosaa
och siliquosae sakna ej exempel.

Vid bedömandet af arters eller afvikande for-
mers närmaste förvandter kunna väl få täfla med För-
fattaren. Om Rec. åsigter någon gäng afvika är det
79

endast i frågan om några sydliga former; f. e. Sagina
strieta synesrhonom närmare 5. procumhens än S’, apeta-
la; Erythrœa angustifolia närmare E. Centauriumän
E. pulchella; Juncus halticus närmare J.arcticus än
J. glaueus; Cerastium glutinosum närmare C. semidecan^
drum än C» viscosum, Rosa collina närmare R. canina
än R. corüfolia, Geum intermedium mer beslägtad med
G. rivale än med G. urbamim etc. Icke för att göra sin me-
ning gällande, utansom en reservation, harRec.famställt
dessaanmärkningar. Den Stellar ia îr sva. Glommersträsk,
som Förf, hänför till St, uliginosa, kommer enl. Rec. ex-J
emplar närmare St. crassifolia, sådan den växer vid
insjöar, f. e. Vejle sjö i Skåne.

Diagnoserne äro äfverallt skarpa och bestämdt ul-î
tryckta ; de mest i ögonen fallande och tillika i artens
natur djupast ingripande charakterer valde. Vid bedö-*
mandet af medelmåttans arbeten måste man uppsöka
det goda; uti ypperliga gäller motsattsen. Men der
icke engång några undantag finnas, är icke något att
anmärka, utan blott efterfölja.

Synonymien är likaledes med största urval lem^
nad, Knapt någonstädes lärer någon Svensk Botanicus
kunna uppgifva något tvilvel af värde mot bestämmandet
af Linneanska arterne. Här blifva inhemske och utländ-
ske Botanici författaren lika förbundne; de sednare för en
säker anvisning påLinnés arter, de förre för medvetandet
af sin sjelfständighet, alt icke utifrån behöfva införskrifva
80

grunderna för sina omdömen, dem svenska jorden
långt säkrare erbjuder. För öfrigt är bär icke rum
för några speciella anmärkningar. Hypericum alatum
Retz. bör likväl uteslutas från H, quadrialatum.
Wahlenb.

Växtslällen äro väl ännu icke i någon generel Flo-
ra angifne med den noggranhet och fullständighet, som
i närvarande. Utom egen erfarenhet, som blifvit laggd
till grund för det hela, har Förf, fast med noggrann kri-
tik, begagnat alla uppgifter, som blifvit publicerade,
och de rikaste enskilda meddelanden. Till så god grund
bör i framtiden icke blifva svårt göra tillägg, utan rub-
bande af det hela. Om nya upptäckter i denna väg
skulle utvidga åsigterna af en och annan arts utbred-
ning, bör detta så mycket mindre förundra, som växt-
geographien i denna del är en samling af undantag.

Beskrifningarne äro åskådlige och lefvande, icke
efter något formulär uppsatte, hvarföre de med nöje
läsas utan att begagnas till examinering. Linneanska
terminologien har, blott der behofvet det verkeligen fo-
drat, blifvit utvidgad. De i Cryptogamien använda, så-
som: scutella.) orbilli) tubercula, peltae, bursulae,spa~
thula, mitra, Sacculus m. fl. betraktar väl författaren
såsom bildliga föreställningar, ty som termer skilja
flere sig föga eller intet, f. e. verrucae och sphaerulae.
Till beskrifningarne slutar sig en förklaring af Sven-
ska namnen. Uti Cryptogamien kunna vi föröfrigt

mHMMN
81

icke har särskild t ingå, då dess delar nu mera, visserli-
gen icke alltid till vetenskapers förmån, blifvit nästan,
vetenskaper för sig, hvarföre ock Förf, endast lemnar
det allmännaste och utmärktaste, en plan, som vi för
en inledning till deras studium fullkomligen måste bi-
falla. Vid utförandet harat bar likväl några ganska
underordnade arter influtit bland Lichenerne; dä bland
Fungi fiel a genera och utmärkta tribus, f. e. Folvciria,
som efter andra åsigter kunde antagas för genera, sak-
na representanter»

Sist följer, såsom i Raji Synopsis, en Catalogue
plantarum adventitiarum et dubiarum etc* Härunder
förekomma namn af åtskillig natur, som i vår tanka
böra åtskiljas. Dubia böra lösas och småningom der-
ur försvinna. Med visshet veta vi, att Scirpus supinus,
J uncus tenageja, Orchis pattens och. Carex leptostachy
aldrig blifvit funna hos oss, utan genom tryckfel (för-
gätande af tecknet för exotisk) inkommit i Svenska ört-
längden; dessa böra väl icke mera upprepas* Så ock
Lysimachia nemorum, som vi nu likväl med förnöjel-
se uppgifva såsom växande flerstädes i medlersta Skå-
ne. Genom uppenbart missförstånd af synonomi hafva
Thesium Linophyllum, Oenanthe crocata (Lech. scan,
n. 21 är säkerligen Sium angustifolium ') Lunaria an-
nua, Serapias lancifolia m. fl. blifvit upptagna i vår
Flora. Dessa böra i vår tanka endast citeras under

Svea XI.	i,
82

de arter, som gifvit anledning Lill misstaget, såsom
det skett med Lathy rus lat if olius, Trifolium alpestre (?)
Ceratopliyllumy hvilka likväl ^ar ånyo upptagas. Intet
afseende synas oss de arter förtjena, som utan tillvaro
af Svenskt specimen blifvit anförda, f. e. Galium sil-
vaticum, Rosapijnpinellifolia, m. fl. De, hvilkas sjelf-
ständighet betviflas, ville Reo. helst anmärka efter
deras an för vand ter, f. e. Fest, tenuifolia under F. ovina,
Verbascum bracteatum under Thapsus, till hvilken den
förhåller sig som F". nigrum ß, till a, Gentiana Ungu-
lata (G. spathulata Rartling Reichenbf efter G. ama-
rella, Chenopodium opulif olium under Ch, viride o. s.;
v. Sedan dessa och tillfälliga utkomlingar från skepp,
och ur trädgårdar längesedan försvunne, f. e. Cheno-
podium ambrosioides, frånskiljts, återstå de egentl. Ad-
ventitioe eller sådane, som aro verkliga ogräs, f. e. O-
xalis stricta, hvilken visserligen perennerar under fri
himmel, eller från långliga tider finnas i så stor mängd,
alt de alldrig mer kunna försvinna, f. e. Tulipa sylve-
stris, Fritillaria Meleagris, eller på så aflägsna och ej
odlade trakter, alt man utan traditionel kunskap aldrig kun-
de förmoda, att de hade främmande ursprung; f. e.
Datura på Skånes hafs-nch sjöstränder. Huru dessa i
en Flora böra anmärkas, är en theoretisk fråga, hvar-
uti vi här icke ingå. Vi kunne härvid icke annat än
tacksamt erkänna den granskning och varsamhet, hvar-
med Förf, gått till väga; men flera som blifvit ansed-
de för inhemska, f. e. Dracocephalum thymißorum (jäm-
, ~	83

Flora Ups.) Geranium phaeum, Lactucd scariola m. fi;
äro efter vår erfarenhet på de angifna växtarterna långt
tydligare advenœ, an flera af de bland dessa anförde;
att ej nämna den otroligt ömniga Silene anglica och
yimaranthus BUtum, hvilka vi anse lika vilda, som
Silene noctijlora och Chenopod. Vulvavia, bland hvilka
Amaranlhus öfver 100 år växt, bestamdt utan att ut-
komma från trädgårdar, der vi aldrig sett den bland’spû?«-
ciai Lund. Men vi medgifve gerna att det är omöjligt, att
här uppdraga någon skarp gräns; ty Pisum arpense;
som blott och ganska ömnigt finns i vårrågs trakter,'
der Pisum sativum aldrig sås på åkrar, är der fullt
så vild, som annorstädes Agrostemma, Vida sativa m.
fl. Vi sakne ock i denna Catalog fleras loca och bäsla
citater, t. e. ur Flora Upsaliensis,

Recens, har vid detta classiska arbete uppehållit sig
längre, än det kanhända intresserat de flesta af denna
Tidskrifts läsare; men det har han så mycket häldre
gjort, som han icke kan hoppas, att mera få tillfälle att
anmäla något för Flora Svecica så vigtigt arbete,

El. Fries*


84

Othello, mohreni venedig. sorgspel af shak-
speare. Ôfvei'satt och lämpadt för Svenska Skå-
deplatsen af Karl August Nigande r.
Stockh., Hörberg, 1826. 144 sidd,

jVf orden lämpad försvenska Sk ad’eplatsen
var Rec. beredd, att här finna några förändringar vidtagna.
Han var beredd, att se borttaget ett och annat uttryck,
som särdeles från theatern sårar vår tids begrepp om
anständighet, att se utmönstrade vissa ordspel, skämt
och uttryck, som dels ej kunna öfversätlas dels förekomma
oss mindre lediga. Dessa utväxter kunna och böra, en-
ligt Rec.s öfvertygelse, utan tvifvel i en för scenen äm-
nad bearbetning bortskäras, ehuru han vet, att den mot-
satta öfvertygelsen äfven bland utmärkte konstkännare
funnit sina försvarare. Shakespeares skådespel hafva
föröfrigt, i theatraliskt hänseende, en annan väsent-
ligare svårighet : jag menar den täta scen-förändringen,
likväl icke derföre — såsom Öfvers. s. 6 i Föret, yt-
trar — att en sådan ofta inträffande ”flyttning verkar
afbrott och en obehaglig rubbning i åskådarens tan-
kegång och afsvalnar hans lifliga deltagande i handlin-
gen”. Denna mening är, enligt min tanke, fullkomligt
ogrundad, hvilket synes mig temligen lätt att bevisa:
men dessa täta scen-ombyten hafva endast ur en e-
konomisk synpunkt sina svårigheter, emedan de enligt
vår tids ända till pedanteri stegrade anspråk på full-
komlighet i local-målning, hvilken i Shakespeares tid
85

endast var en högst oväsentlig bisak, fordra en mer
eller mindre kostsam apparat. Mellertid tröstade sig
Rec.» då han i Förordet läste, att just ”Othello i an-
seende till den theatraliska formen ar den fullkomliga-
ste af Shakespeares tragedier, — och att här finnes in-
gen, för åskådaren störande, scenisk förändring”. Här
var således, vid lampningen försvenska skå-
deplatsen, föga eller intet att utesluta och än min-
dre att förflytta, omskapa eller ombilda.

Sådan var den slutsats Rec. trodde sig kunna dra-
ga af Öfvers. egna ord. Men han fann sig snart
mycket bedragen. Redan vid bokens öppnande blef
han något öfverraskad, att sakna de trenne lörsta ver-
serna :

”Tush, never tell me, I take it much unkindly,}

That thou, Jago, who hast had my purse

As if the strings were thine — should’st know of this.”

”Dessa ord äro visserligen ganska oskyldiga —
tänkte Rec.; det är svårt att inse något skäl till deras
borttagande, men de kunna dock umbäras.” Rec. fort-
for att läsa och j em föra med ständigt växande förvå-
ning. Icke nog, att en myckenhet verser blifvit ute-
lemnade, så att den flödande majestätiska elfven försi-
nat och upptorrkat till en liten husbehofs-rännil, som
har möda nog att drifva omkring det tragiska hjulet;
ieke nog alt en myckenhet uttryck och bilder, sona


SÖ

I

undsluppit knifven, blifvit utbytta mot andra nättare och
H plattare; — utan äfven liera scener hafva blifvit
bortklippta, andra omkastade i en annan ordning och
f y r a hela roler utelemnade. Dessa senare äro Clowns,
Häroldens, Biancas och Musikanternas.

Om det är sanning, hvad Ölvers, sjelf yttrar, att
handlingen i denna tragedi framskrider utan alla
episoder med oupphörligt stigande intresse, och att
intet enda oförbered t upptrade här förekom-
mer ; så inser man ganska lätt, hvilken oerhörd rubb-
ning ett sådant behandlingssätt måste förorsaka i styc-
kets hela ekonomi. Det ”fullkomligaste” af de sorge-
spel, som utgått från den störste af den nyare tidens
skalder, behandlas här föga mera barmherligt än en ta-
lentfull nybörjares skol-exercitium. Förgäfves har
Rec. i företalet sökt ett enda egentligt skal till rätt-
färdigande af en sådan handläggning. Öfvers. har
icke funnit för godt att deröfver afgifva någon annan
förklaring ån en, som temligen liknar ett tel est notre
ion plaisir, och lyder som följer : ”denna öfversättning
är nu sådan, som jag ansett den böra och kunna fram-
ställas på scenen, visserligen ej utan fel, dock icke
vanställd genom tillägg eller stympad genom för mån-
ga uteslutningar. Att jag borttagit några mindre vä-
sentliga stycken och mildrat vissa uttryck, torde den
med Scenens fordringar bekante läsaren gilla.” • . Hvad ?
Den Svenske Othello utgör knapt mer än hälften, ek
1er åtminstone ej fullt två tredjedelar af originalet : ~ hu-
87

ru kan nu slikt kallas mindre väsentliga uteslutningar ?
Derlill finnes måhända blott ett enda skäl : originalets
längd! men månne det verkligen är längre än flera '
andra fem-acls-pjecer, gifna på svenska theatern? Och
månne ej i annat fall Shakespeare skulle vara mäktig,
att en halftimma längre än annars underhålla en bildad
allmänhets- uppmärksamhet? 1 alla lall hade man ej
bordt skrida till ytterlighetens sista gräns. Samme Öt-
vers. som försäkrar, att här ej finnes ’’en enda epi-
sod,” utmönstrar dock tre till fyra personer, borttager ;
minst tio scener, afkortar de öfriga och reducerar
de handlandes flödande vältalighet Ull en nästan lako
nisk hushållning med ord.

Genom nyss anförda uttryck om denna tragedis
ofullkomlighet” har Hr Nicander sjelf på det mest
bestämda sätt utsagt domen öfver sitt eget arbete. Han
lifir derigenom sparat Rec. den mödan att visa, att, e-
medan den ursprunglige Othello utgör en organism,
en symmetrisk bild, ~ en vanskaplig och lem-
lastad figur måste uppkomma, om man af en sådan
afskär hvad som en Restaurator, enligt sin smak,
kan finna öfverflödigt, t. ex. ett öra, ett öga, ett hallt
dussin fingrar, hela muskler och leder IRtt par exempel
må dock anföras. Genom utelemnandet af Hai olden
och hans proclamation, hvaruli Othello anbefaller Cy-
perns invånare, att hålla sig lustiga, dansa och kalasa,
bortfaller i öfversällningcn motivet lör den annars
• p : -'■lur* ■

88

nyktre och ordentlige Cassios patriotiska rus. Genom
uteslutandet af Bianca har tillställningen med näsdu-
ken, hvarpå hela katastrophen beror, måst förändras
pa ett nog tvunget och onaturligt sätt Bianca är en
skoka - och detta har väl varit skälet till hennes
bortvisande. Men hennes tal och handlingssätt äro ju
icke mer stötande än mycket annat, SOm blifvit bibe-
hållet, och då sjelfva saken, hennes förhållande till
Cassio, ej kunnat uteslutas, så inse vi ej, hvarföre hen-
nes eget personliga uppträde skulle finnas mera betänk-
ligt. — I Engelskan finnes i fjerde actenen scen, der
Othello tar afsked af Desdemona för att göra en natt-
lig spatsergång, under hviiken han ser Rodrigo och
Cassio i deras blod. I Svenskan har den senare sce-
nen fått stå qvar på sitt ställe, men en bit af den för-
ra scenen har blifvit flyttad in i 5;teAct. efter mord-
scenen, hvarigenom den vidunderligheten uppkommer,
att Othello går ut för att åskåda något, hvilket han re-
dan en god stund förut sett tilldraga sig. Genom
de öfriga tallösa utelemningarna och sammandragnin-
garna hafva hvarken personernas charakterer tillbörligt
kunnat utveckla sig, ej heller hafva motiverna för deras
handlingar kunnat framträda i sin rätta dag. Bevisen för
dessa påståenden skulle leda till stora vidlöftigheter;
men de falla vid jemförelsen med originalet lätt i ögo-
nen och kunna således af oss förbigås.

Genom delta omilda behandlingssätt har, i flera
hänseenden, originalet undergått högst väsentliga för-
89

ändringar. Ty genom personers och sceners bortta-
gande är först styckets plan icke mer densamma : den
liknar en carcas, ur hvilken man utbrutit ett och an-
nat refben, eller en maschin; ur hvilken man bortta-
git några hjul. Har nu ett sådant verk en stor mästa-
re till upphofsman, så är lätt begripligt, att konstver-
ket derigenom ej råkar i den bästa ordning. Vidare
har genom användandet af samma abbrevierings-systém
på dialogen , sjelfva språket, sjelfva dictionen antagit
en förändrad charakter. Vi hafva redan sett, att den
Svenske Othello förlorat en del af sina lemmar, och
att åter andra blifvit ledbrutna. Slutligen är, om
man jemför de ställen som blifvit förskonade, colori-
ten ej mer lik urskriftens. Redan den omständigheten,
att alla personerna i svenska öfvers. kalla hvarandra
du, upphäfver olikheten mellan de handlandes stånd,
en afvikelse från originalet, som ej rättfärdigas genom
bruket i det land, der handlingen spelas. Mera vä-
sentlig är den af öfv. vidtagne förändringen, att sätta
de stycken i meter, hvilka i urskriften aro på prosa.
En hvar, som har den minsta bekantskap med Sha-
kespeare, känner, huru betydelsefullt det omvexlande
användandet af vers och prosa hos honom är. De styc-
ken, som sänka sig till hvardagslifvets språk, få deri-
genom i Svenskan en oäkta anstrykning af pathos. På
de ställen åter, der dictionen lyfter sig, har Öfv. bort-
klippt vingarna, och i stället för Skaldens djerfva bilder
infort andra ur hvardagslifvets husbehofsmagazin. För-
lorad är denna omvexling af färgor och ton-arter,
hvaruli skalden är sä beundransvärd. Shakespeares
Melpomene kläder sig i alla de dragier, som passa för
tillfället, stundom i armodets, stundom i yppighetens:
hennes svenska Chorag har behängt henne med en små-
täck negligee, hvilken hon från början till slut bibehåller, i
alla lifvets skilten. Med andra ord : den, som endast
värderar ett lätt och flytande språk, skall hos Hr N. fin-
na alla fordringar uppfyllda. Detta är visserligen en
förtjenst, hvilken äfven vi på intet vis vilja misskänna el-
ler nedsätta, utan för hvilken vi hålla Hr N. all räk-
ning: men då frågan är om mästerverk, är det icke nog
att dictionen rinner ledigt och obehindradt fram: man
önskar ock, att den, så vidt möjligt är, måtte bibehålla
sin ursprungliga must och kraft, men deraf har tyvärr
för svenska allmänheten alltför mycket bortdunstat.
Vi tala nu om det hela, ty det vore orättvist att
neka, alt ej Hr N. på ett sätt, som man äger rätt att
vänta af hans snille, återgifvit flera af sin förebilds
höga skönheter och med berömvärd skicklighet besegrat
åtskilliga svårigheter.

En tolkning af Shakespeare kan jemväl betraktas
ur en philologist synpunkt, och'sedd ur denna, fram-
ställer sig den närvarande i ett föga lysande ljus.
Egentligen tadle vi Ofvers. icke derföre, att han,
i följd af tolkningens populära syftning, antingen all-
deles hoppat öfver eller ock endast lätt halkat förbi de
toca pexata, hvaraf Othello, ehuru ett af Shakespeares
91

lättare stycken, dock framställer åtskilliga. Såsom ett
prof derpå nämne vi endast följande:

Ty när min Iiandling tyckes klart bevisa

Mitt hjertas inneburna ädelmod,

I yttre krus, jag kan en stund derefter
Ta hjertat ut, och hålla det i handen,
Och bjuda himlens fåglar ned på rof;

Ty vet, att Jago är ej den han är.

Stället i originalet är dunkelt, och har blifvit olika för-
klaradt. Uttrycket himlens fåglar tyckes bevisa
att Öfvers. ej kännt något derom, ej heller sjelf tankt nå- ,
got dervid: sådan denna tirad nu läses i svenska tolk-
ningen är den alldeles obegriplig. Mera tadelvärd är
Öfvers., då han der misstager sig om meningen, hvar-
est den är fullkomligt klar och öppen. Vi meddela
några bevis derpå, i det vi tillika anföra ett och annat
misstag, hörande till ett annat slag.

Sid. 17. Gif mig en fackla .

Taper betyder både facila och vaxljus. Men att Bra-
gantio skulle begära facklor för att söka sm dotter
i hennes sängkammare, torde ej vara rigtigt.

Sid. 20 säger Othello: jag följer dig, men stan-
nar ändock qvar under en hel scen. Åter en olägenhet
af ett utelemnadt ställe: den består dock endast i en
enda rad: 1 will but spend a word here inthehouse. 1

Sid. 29: . . att hon har friat sjelf

'I originalet står ’’till hälften friat sjelf, soin
naturligtvis betydligt mildrar anklagelsen.
92

S. 3a Sa mâ min hjclm omhaniras till pokal —

Let housewipes make a skillet of my helm.

Vi anföra detta enda såsom ett prof, huru litet stycket
i det hela vunnit på Öfvers. förändringar af bilder.

S. 34. . . Nå hvad vill du, kära själ!

Det är en Fänrik, det är den hala, falska Jago, som
talai till en af Venedigs Nobili: i originalet står noble
heart och delta tilltal är visst icke ironiskt, åtminstone
ej uppenbart. Likasa later Öfv. sid. 117 densammo
kalla samme man Bror Rodrigo, till hvilken missnai-
va och opassande förtrolighet originalet ej heller gif-
ver minsta anledning.

Sid. 41. . . Jag säger Amen.

I Orig. ”säger Amen, J ljufva makter {Amen to that,
sweet powers !)

S. 76. Välja en med råa seder,

Och fula former, främmande begrepp?

Det är aler Jago, hvilken hos Öfv. säger sin General
dessa artigheter midt i ansigtet. Shakespeares Jago är
icke så plump. Uttrycket foul disproportion, hvilket
Öfvers. ej förstått, tyckes gifvit anledning till dessa
oskickliga utfarter.

S. 10g . . Hon vet mycket,

Och vill ej heller säga hvad hon vet.

She says enough', — yet she's a simple bawd,
'Ihat cannot say as much.

Original och öfversättning saga här tvenne rakt oli-
ka saker.


93

Sid 43. När en gäng en illa sinnad Turk.

Uti Aleppo slog en Venctianer,
Ocli ville kasta staten öfver ända,

Jag fattade den mannen i turbanen

Och honom högg så har.

Den tredje raden är alldeles meningslös: uttrycket heter
på engelska and traduc’d the state och betyder defame
discredit. (Crit. Glossary to Sh.s Works. Leipz. 1826),
således småda, slymfcu	#

Innan vi sluta denna granskning, nödgas vi nam-
na ett par ord om Företalet. Dess thema uttryckes i föl-
jande ord: ”Sh., som i förra seklet af många, afven utmärk-
ta män, sanslöst smädades, har i våra dagar haft det odet
att af många likasanslöst beundras. Del är i sanning vigare
alt dömma för eller emot, än alt läsa honom på hans mo-
dersmål, hvilket sällan varitfallet med hans nymodiga re-
censenter.” Rec. är ej så lycklig att förstå, hvilka denna
förebråelse skall drabba. De, som i vara dagaç
mest förherrligat Sh., äro onekligen A. W. Schlegel,’
Tieck och Frans Horn. Om än desses beundran,
i Hr N. tycke, skulle synas öfverdrilven, så är det
vågadt att kalla den för sanslös, eller att påstå att de
ej känna Sh. på hans modersmål. Skulle åter denna
anklagelse hafva en närmare syftning, så kanne vi ej,
att Sh. i vårt fädernesland funnit någre öfverspände
förgudare: de otillbörliga anfall, som just i anledning af Hr
N:s arbete, i ett och annat dagblad blifvit riglade mot origi-
nalet, torde nu mera öfvertygat Hr N. att han misstagit
sig om hopens tänkesätt. Vi älska ej delta loverande


mellan stridiga tankesätt, hvilkct Hr N, fortsätter ge^
nom hela företalet. Öfver den ofullkomliga form, livil-
ken Hr N. trott sig finna i Shakespeares skådespel, vo-
re mycket att säga: denna fraga kan ej afgöras på det
flyktiga och beqvama sätt, på hvilket han fram-*
kastat denna lösa förebråelse. Hr N. är ej den för-
ste som yttrar denna mening’, och vore han an san-
ningen närmare än de som för honom banat eller jem-
nat vägen, så hade Hr N. kunnat spara sig dessa obe-
stämda anklagelser, som träffa alla eller ingen, och än-
nu mer detta förnäma sätt, hvarpå han nedser på
föregångare. Det är möjligt, att de i någon punkt
kunnat vara ytterliga: sådant plägar inträffa, då man
behandlar saker, soin ännu äronya. Men då man sjelfej
gör vidare, an affilar dessa ytterligheter, eller afprutar
något af hvad å ömse sidor blifvit öfverdrifvet, så er-
fordrar denna förmedlande kritik så liten ansträngning
a£ snille och egen uppfinning, alt blygsamheten här pas-
sar bättre än fåfängan.

Måhända torde äfven vi af HrN. räknas till Shake-
speares ”sanslöse beundrare,” då vi tvertemot Hr N., som
förklarat sin öfversättning för sådan, som han an-
s ett den böra vara, sökt visa att den i det hela är
sadan, den icke bör vara. Vår vördnad för
den store Skalden är verkligen så stor, att vi under-
kastat oss det obehaget, att, så vidt vår svaga stämma för-
mår , inför kritikens^ domstol ställa Othellos svenske
95

Öfversättare till ansvar. Rec. är öfvertygad att de
fleste af dessa brister icke härröra från en bristande
skaldisk förmåga, utan från en olika åsigt, ett misskän-
nande af den förste bland skalder, hvilken genom en för-
troligare bekantskap, genom ett djupare inträngande i
den verld han öppnat, blifver oss ständigt mer och
mer dyrbar. Att Hr N. icke ännu är der fullt hemma-
stadd, tyckes hans företal och hans tolkning bevitt-
na: att han arbetat med en viss flyktighet, visas af
misstagen om meningen. Mellertid vilje vi ogerna
föreställa oss, att Runesvärdets snillrike författare blott
med ett öga åskådat Shakespeares skönheter: måhända
är hans ljumhet i företalet blott encaptatio benevolen-
tiœ, hans halfva öfversättning ett försök, att, utan
misskännande af hvad han nödgas uppoffra, smånin-
gom vänja vår åskådande allmänhet vid Shakespeares
glans och herrlighet. Men utom det att en sådan råd-
bråkad och ledbruten Othello är sämre än alldeles in-
gen, utom det att det synes oss otillbörligt att lemna så-
dana evärdliga skönheter till pris för en obildad hop,
så är det tvifvelakligt, om den tongifvande skaran af
Svenska skådeplatsens allmänhet, verkligen är så allde-
les rå som Hr N. tyckes förutsätta. Skulle man för-
öfrigt ej våga tilltro geniet att äga nog förmåga, till att
äfven här bryta sig väg; skulle man ej kunna tilltro
hufvudstadens publik, att kunna uthärda ännu en litet
starkare dosis poesi? Men om man fortfar att beröf-
va denna allmänhet njutningen af de ypperste ma'sta-
96

res alster, och om, då genom ett halft underverk ett
sådant engång uppföres, man framställer det i det van-
stälda skick som Hamlet och Othello, så ar det mindre
förvånande, om allmänheten småningom förlorar allt
sinne för sann poesi, all aning om en högre konst, och
stannar på en lägre bildningsgrad, än Europas öfriga
höfsade nationer.

Ofvanstående uppsats skrefs i April 1827. Seder-
mera har Rec. sett Othello uppförd på hufvudstadens
theater. Med undantag af nagra skakande scener gjor-
de detta stycke en vida svagare verkan än Rec. kun-
nat förmoda. Skulden derför faller dock icke ensam på
Öl vers. Det hela gafs illa. Men huru kan man af vå-
ra skådespelare billigtvis begära, att de med framgång
skola återgifva några stora, sannttragiskaroler, hvar-
till erfordras både studium och vana, så länge det äkta
sorgespelet är snart sagdt bannlyst från vår stora theater,
så länge dess repertoire, i det allvarsamma slaget, är ett
magazin af medelmåttans eller slöhetens alster? Sannolikt
star Stockholms theateri detta hänseende på konst-scalans
lägsta grad, i jemloi’else med alla andra större städers
i det öfriga bildade Europa.
97

ÖFVERSIGT

AF SVENSKA LITTERATUREN FÖR AR 1826.

OTitUr^et.

i.

Ep i

I det episka skaldeslaget liar aret 1826 endast frambragt
ett enda verk: Asarne. Af Ling. Tredje Atdeln. Dan-
mark. (Stockh. Hörberg, 5o sidd. 8:0). — ’Törf. som på
samma gäng skref och tryckte första delen af Asarne, fann
omsider) att stycket genom ett missvårdadt språk, växte både
i sångernas längd och antal, vida mer än han förmodat Han
har nu sökt att förbättra det förra, och inskränkt de sednare,
utan att ändra sin plan, som var, att, med en uppmärksam
blick på häfderne och medelst diktens enklaste band, i ett
enda helt uppställa och sammanlänka allt, hvad våra ur-
kunder angifva om Asarnes tid. Utkastet är fulländadt och
sångerna utgifvas, icke efter deras nummer, utan på det sätt,
att hvarje af de fyra afdeln. (Sverige, Norige, Danmark, Fin-
land) utgörande hvardera sex sånger, får sitt eget bladnum-
mer»” — Detta fragment, som dock för sig är ett temligen
helt) utgör alltså endast af hela denna gigantiska epopee.
Öfver denna, i sitt äldre skick, hafva vi i Sv» Litt. Tidn.
åtskilliga gånger haft tillfälle att yttra oss. I närvarande e-
pisod finner man en jämnare hållning, ett renare språk, til-
lika med samma originalitet och prakt i naturbeskrifningar,
hvilken man hos denne skald är van att beundra. Vi hafva
läst den med lifligare interesse, än någon af de tillförene ut-
gilna sångerna, så vidt vi nu kunna påminna oss dem. Frå-
gar man likväl, om Skalden, som af naturen egentligen var
ämnad att inom det lyriska skaldeslaget uppnå ett af de
högsta rummen, har lyckats mera än förr i bemödandet att
uppkalla de mythiska personerna till nytt lif, att bekläda
dem med kött och blod, att gifva dem en verkligt individuell
personlighet: så våga vi ej med Ja besvara denna fråga.

S^ea XL	I. n.
98

2.

Dr amat il'.

I deli dramatiska skaldearten hafva vi här endast
tvenne egentliga original - arbeten att nämna. Det ena: O-
den i Svithiod. Tragedi i 5 Akter. (Sthm, Nordström,
92 sidd.): ett stycke, som bör till dem, hvilka blott duga
att ses, icke att lasas, (ehuruväl älven det första blilvit af
inånga bestridt); samt Födelsedagen, Epilog (Sthm, 17 sidd.),
ett tillfälligliets-slycke, som blifvit framkalladt af en för alla
Svenska hjertan högst glädjande anledning, obetydligt till
uppfinning och vidd, men hvaruti man igenkänner flera nai-
va drag af verklig talent. Hit måste vi väl ock räkna Noachs
Ark, Andra Våningen; en ny afdelning af det snillrika
skaldeverk, hvaröfver vi, såsnart det blifvit ett fulländadt
helt, ämna meddela ett utförligt omdöme. — Föröfrigt halva
under året utkommit 2:11e delar Theaterstycken af K. Gu-
staf III. (Sthm, 541 och 575 sidd.), ölver hvilka, såsom
hörande till en längesedan förfluten period, kritiken redan
stadgat sin öfvertygelse. Deras hufvudsakliga fÖrtjenst ar att
visa, hvilket lifligt nöje Vitterheten, gaf åt denne ridderlige
monark, som åtminstone bland Poesiens älskare bör opåtaldt
få lefva i tacksam hågkomst. Hvad han var för Sveriges
vitterhet och konst, icke i egenskap af poet,- men i egenskap
af poetisk Konung, är nn omsider, oaktadt hans ästhetiska
misstag, tid att fördomsfritt inse. — Juliets Uppvaknande
och Död af Ax. Gabr. Sjöström, (Åbo, Frenckell &
Son, 1825, 21 sidd.) — är en variation till Shakespeares
stora herrliga thema, detta beundransvärda Sorgespel, som ”på
engång är kärlekens apotheos och dess likbegängelse.’’ Man
finner här flera starka tankar; men tonen är icke rätt naturlig.

Så mycket rikare är detta fält på Olversättningar. Bil—
ligtvis, då en öfversättning från Grekiskan, helst från Aristo-
phanes , är ett så sällsynt phänomen, nämna vi i första rum-
met : Molnen. Lustspel af Aristophanes. Ofvers. af
Joh. Henr. Thomander. (Sthm, Scheutz, 154 sidd.).
Alt våga en öfversättning af Aristophanes i originalets vers-
art, fordrar ett mod, hvilket hvar och en kännare af ur-
skriften ej kan undgå att beundra. Ej blott är han den
qvickaste af forntidens författare ; — ur hvarje uttryck,
99

ofta ui? hvarje särskildt ord, framspritför en lättfotad satyV
___ utan lian leker också med en lör våra seder merändels
stötande yrhet och sjelfsvåldighet kring alla, älven höga och
aktningsvärda föremål. Att ej förlora något väseiidtligt af in-
nehållet, efterbilda det snillrika i uttrycket, göra de många
hänsyftningarna på ofta helt allägsna föremal tydliga, och än-
då ej stympa formen eller för våldsamt kränka vâi tidå smak,
och seder, fördrar en aldeles ovanlig skicklighet. Om vi sage
att Hr J. H. T h omander, i sin öfvérsättning af Molnen,
i en visserligen icke ringa grad lyckats att uppfylla des-
sa fordringar, så halva vi blott gjort rättvisa åt en utmäikt
talent. Hans språk är ledigt, går ofta inom hvardagstalets
område, utan att falla alltför djupt i det rent pöbelagtiga och
råa, samt förråder fyndighet och kännedom af modersmålets
tillgångar inom den komiska spheren. Det problem han föresatt
sig att lösa synes varit, att lemna en, äfvcn för den större
med Grekiska språket och litteraturen obekanta allmänheten,
läsbar öfvérsättning. Om han lyckats deri, det kan endast er-
farenheten afgöra, förutsatt nämligen, att denna allmänhet
verkligen försökte läsa sådana saker, och ägde nog fördoms-
frihet, alt fatta det lustiga sådant det är, utan att fordra det i
fen vanlig allbekant form. Men detta vore verkligen, på den
bildningsgrad vi nu stå, alltför mycket fordradt. Rec. fruk-
tar således att delta arbete, ehuru mycket Öfs. sökt närma
sig det moderna utan att skada det antika, endast skall finna
läsare bland dem, som förut känna originalet, och de äro
visst icke särdeles många. Detta är att beklaga; ty Aristo-
phanes är en mästare, hvars bekantskap väl lönar inödan alt
göra, och som, genom Hr Ih:s förtjenstfulla bearbetning
införlifvad i Svenska litteraturen, skulle för den blifvit en
verklig vinst. Rec. tror likväl att Foglavne, i deras lyck-*
liga försök att bygga en stad och stifta en stat i luften, skulle
varit ett mera efter tidens lynne passande och genom sin
harmlösa glädtighet mera förnöjande stycke, än de ofta nog
mörka och allvarsamma Molnen. Dock vare härmed huru
som helst; vi äre i alla fäll tacksamma för det goda vi fått.
Detta arbete förtjente utan tvifvcl en utförligare kritik. Men
då vi ej kunne förutsätta många läsare, som dervid skulle
vilja följa oss, åtnöje vi oss för denna gång att bland dess
100

brister anmärka, att versificationen, jämförd med urskriftens
mångfaldigt växlande klang, förefaller oss något enformig,
och alt inskjutna betydelselösa ord stundom betaga uttrycket
den raskhet och lillighet, som aldrig saknas i originalet.

Af Öfversättningar från Shakspeare halva vi detta år er-
hållit tvenne: Othello, Mohreii i Venedig. Sorgspel af
Shakspeare. Öfversatt af Karl August Nican-
der — samt Antonius och Cleopatra. Skådespel af
Shakespeare. Öfvers. af J.H. Thomander. (Sthm,
Scheutz, tryckt iSiå men utgifv. 1826. 246 sidd). Vid
den sista behöfva vi ej dröja, då svenska allmänheten är van,
att af Hr Th. endast emottaga mästerstycken. Öfver Othello
hafva vi redan yttrat vårt omdöme (se detta häfte sid. 84).

Manfred, af Lord Byron, öfvers. af J. H. Tho-
mander. (Upsala, Palmblad & C. , 85 sidd.). Denna i
hänseende till formen dramatiska dikt, som likväl ej egnar
sig åt skådebanan, innehar med skäl, vid värderingen af By-
rons verk, ett bland de högre rummen. Den förtjenar detta
loford likväl mest i kraft af den oöfverträffliga lyrik, som,
lik en tråd eller ked af tjusande melodiei' från en förfärlig,
men lockande underverld, slingrar sig igenom det helas ut-
veckling. Man har jemfört denna dikt med Goethes Faust,
med hvilken den i grundtanken har ett omisskännligt syskon-
tycke. Visserligen har den sednare öfvervigt icke blott i
compositionens vida större dramatiska rikedom och konst,
utan ock i sjelfva grundtankens uppfattning. Ställer man
hufvudpersonerna jemte hvarandra, så står Manfred, oaktadt
all sin stolta egenkänsla, bredvid Faust nästan blott såsom en
dvärg; hans sträfvande, hans smärta och lidande äro nästan
blott individuella, ett uppstegradt mått af vanliga missnöjda
menniskors knotande fordringar; då deremot Faust represen-
terar hela classen af de öfvermodiga (halft speculativa och
halft poetiska) snillen, som, i harmen öfver att deras Jag ej
är och ej kan bli tingens medelpunkt, oaflåtligt trotsa på sin
egen kraft, och slutligen öfverlemna sig åt förtviflans in-
spiration, sedan de sjelfva tillslutit sig för alla himmel-
ska ingifvelser. — Hvad förofrigt beträffar det Ondas egen
representant i dessa båda dramer, så skulle man kunna visa
med lätthet, att så hemskt förnäm han än i Manfred uppträ-
der, hans idee likväl är mera ur djupet gripen i Faust,
101

ehuru hvardaglig, ja burlesk den masque är, som han der
mestadels behagar nyttja: men denna sammanlikning vore sä
vida en orättvisa mot Byron, som det egentligen icke är i
Manfred, utan i ”Cain”, der han skildrat Lucifer fullkom-
ligt enligt sin åsigt och med hela sitt snilles förmåga. — Då
Manfred icke dessmindre är och förblifver ett skaldeverk af
sällsynt poetisk förtjenst, så är Sveriges vitterhet skyldig Hr
Th. mycken erkänsla för hans utmärkt lyckade ölversätlning.
Rec. har noga -jemfört den med originalet, och kan försäkra,
att ganska få af dettas skonheter gått förlorade.

Emilia Galotti, Skådespel af Lessing. (Mariefred,
Collin & C. 115 sidd.; på titelbladet står 1825). — Af
denna drame äger allmänheten en redan år 1821 i Fahlun
utgifven öfversättning. Rec. känner ej dess värde: den när-
varande är sådan, att man den med nöje förnyar' bekantska-
pen med en gammal vän, hvilken man alltid gerna återser;
helst i en så snygg, anständig och omsorgsfull drägt som denna.

Hos samme förläggare har äfven utkommit: J. W. v.
Goethes Theater. Första Bandet. Stor-Cophlha. Eg-
mont (168 och ii4sidd.). — Af Goethes dramatiska arbeten
äger man redan i äldre svenska öfversättningar; Stella, Cla-
vigo och Götz v- Berlichingen, samt Iphigenia, som för
några år sedan bief öfverflyttad af Hr Borgströms skick-
liga hand. Deremot hafva, så vidt Rec. känner, de när-
varande ej hittills funnits på vårt språk, icke engång Egmont,
ehuru den utgör ett af Goethes yppersta arbeten och längese-
dan blifvit införlifvad med de flesta bildade Europeiska nationers
vitterhet. Öfvers. synes bemödat sig, att komma sitt origi-
nal så nära som modersmålets eget lynne tillåtit. Att delta
icke öfverallt lyckats, ursäktas lättast af den, som försökt
öfversätta Goethe och funnit, att han, ehuru till utseendet så
lätt, dock är en af de svåraste att omkläda i en främmande
nations drägt Mindre ursäktligt är, att Öfs. stundom missta-
git sig om meningen, t, ex. i de allraförsta raderna af Egmont;
„Nå, så skjut nu bara, och skjut igenom allesamm(ins,'> (nå,
så skjut bara, att det blir slut). ’’Ni komma (tryckfel för kom-
mer) ändå icke före mig.” (Ai tar ända, inte priset från mig).
”Tre lingar, dem har ni i alla edra dagar icke skjutit igenom.”
(Tre sparta ringar, sådana träff er har ni aldrig i er dag
skjutit). ■— Sid. 8 „Jag skulle bedja henne om lof.‘‘ I st för
102

henne bär det beta dem. *— Otydlig är följande tirad $
„och de tölparne drunknade, så snart de lingo smaka vattnet5
och allt hvad Holländare hette eiter dem.“ Här ser det ut,
som alla Holländare också drunknade efter dem. .— Dessa få
anmärkn. torde vara nog att uppmana Öfvers., hyilken skick-
lighet ej synes fela, till fördubblad uppmärksamhet vid fort-
sättningen af så dyrbara och ömtåliga snillealsters förflyttning
på vår solida, men något stela fosterjord.

Bland årets mindre märkvärdiga dramatiska fostei’ äro:
Ferdinand Cortez, eller Mexicos eröfring. Lyrisk Tra-
gedi i 3 Akter af Hr de Jo uy, (Sthm, Elmén o. Gran-
berg, 58 sidd,): ett stycke, som från theatern blänker ge-
nom praktfulla decorationer, men utom dem är outhärdligt;
— Brandvakten, Lustspel i 1 Akt.af Tb. Körner,
(Sthm, Wennlund, 48 sidd.): ett äkta, muntert skämt, rätt
väl öfverflyttadtj — samt Shakespeare kär. Komedi i 1 Akt
af Alex. Duval. Öfversattn. (Sthm, Wennlund, Sa
sidd. med en pl. i stentryck): en förträffligt dialogiserad
bagatell, hvilken man rätt gérna genomögnar, öm nla,n än
icke gillar, att den store skalden, i en vanlig kammarT-jung-
fru-intrig, blifvit lemnad till- pris åt den fransyska lättsin-
nigheten.

Af Sällskaps-Theatern hafva under årets lopp 2:aJ
3:dje, 4:de- och 5:te hält, utkommit.

3.

Lyr il;.

Lyriken är den poetiska nybörjarens första täßings-,
bana, på hvilken han antingen förbereder sig till Skaldgu-
dinnans högré, allvarligare lekar, eller, om han der till ej kän-
ner sina krafter vuxna, efter de första försöken (ifall lian är
förståndig) tager afsked ur hennes tjenst. — Först förnimme
vi Min Lyras Första Toner (Sthm, Rumstedt, 4o sidd.)
Skalden syftar ständigt åt ethern, men framsväfvar på ojem-
na, vaggande vingar. Hans versarter äro vackra och till en
del konstrika, men han har ej fullkomligt kunnat beherr-
ska dem. Språket är musikaliskt, men ej alldeles vårdadt.
Rentaf ogille vi alla de här förekommande Romanserna;
103

— de äro i ho^ grad misslyckade. Bland de dfriga poemcr-
na torde Oskuldens Läger samt Fr o st -natten vara de, som
minst lida af de öfrigas liufvudfel; hvilket man kunde kalla
ett för starkt „bubblande.“	...... r

Min Ungdoms Idealer, Poetiskt Forsok al ettBrun-
timmer (Sthm, Rumstedt, sidd.), är cn välment, men
trög och obetydlig elegi.

4.

Samlingar,

Här mötas vi först af: Svenska Akademiens Handlin-
gar frän år 1796. Tionde Delen. (Stinn, Deleen, Ô06
sidd ). — Bland de skrifter, som i denna del innehållas,
skola tvifvelsutan de flesta läsas med nöje af en och livar,
som icke så långt drifvit sitt misstroende till Akademiens ä
sthctiska grundsatser, att lian ej vill ens genomögna dess
arbeten. Särdeles utmärka sig Hr Agardlis Äreminne öfrer
Archiatern Carl pon Linné (s. ^9), Hr von Brinkmans Skal-
destycke Snillets Verld (s. 113) och Hr Franzéns Minne af
Andreas Fy dellus (s. 3u). Det första: genom sin — så vidt
vi kunna inse — sanna och upphöjda åsigt, sa i allmänhet
af< Natur och Naturkunskap, som i synnerhet ai Linné och
lians förtjensterj skrifsättet har värma, liflighet och behag.
Det andra : genom vältaligheten af den längtan, hvar-
med skalden helsar Oskuldens och Vishetens idealer, först
när han ser dem såsom saknade väsenden undanfly till ett
ständigt växande fjerran, och sedan när han ser dem åter
närma sig till hans bröst med frid och sällhet, vid besvärj-
nings-ljuden från Snillets och Sångens läppar. Del tiedje:
genom sin ej mindre sinnrika och sanna, än skönt tecknade
bild af en ädel Tänkares lefnad och lära. I inledningen till
detta ”Minne” förekomma visserligen någrh (ankar och ut-
tryck, der Förf:s begrepp om Pliilosopln, The ologi och dessa
vetenskapers vexelförhållande synes skilja sig i någon mån
från Recis; den anda, som herrskar i det följande, tyckes
dock yppa, att denna skillnad är mera skenbar än verklig.

Att yttra sig öfver den eller Ox enstj erna s död ut-
gifna Femte Delen af hans Arbeten (i1 öria och Sed-
nare Bandet. Sthin, Delen, 6o5 sidd.), har sina svärig-
104

heter för hvar och en, som icke njuter af att uppehålla
vul utmarkta smllens bristfälligheter. — Det förra handel
har Rec. icke tillhands; han läste det likväl genast efter dess
s^fta^r6’ °	att det innefattar några öfver-
satta Sanger af Jassos Befriade Jerusalem. Han öppnade
5	f°r^PPningar’ V det af samme SkaM förut
gjo i a forsoket att kläda Milton i svensk drägt var verkställdt
pa ett satt som både med afseende på poetisk anda och språ-
kets behandling fortjenar högsta loford. Så mycket mindre
fann han sig belåten med detta sednare försök, hvlk" han
nodgas anse for någonting i alla hänsigter misslyckadt. Af
Tasso återstår i denna tolkning, nästan blotta historiska inne-
hailet, det mdividueHa af hans poesi är alldeles försvunnet
sa i väsendet som formen -, hvars melodiska ottape rime
som1 i wfehndsOt Str°pher UnSeför af 8amma construction
Pa?	nien ^röfriSt På intet vis jemför-

f. vai™o“et ’»’handlados ofta med sä stor, att man kunde
rvktbta S®“'	T' den> S0” mot«varar Tassos
ryktbaia Tenen sdegn^ placide e tranquille etc.) såsom full-
komliga exempel pa huru vers icke bör skrifvas, eller ock
hur den bor skrifvas nar man är obekymrad om styl, rhythm
8annol^t alltsammans blott ett flvg-
t gt utkast, fran hvilket döden alltför hastigt borlrvckte den
ratlvtst högaktade och älskade skalden. Man 7ÿTs k^nù
gissa det af manga omständigheter. Sa t. ex. förekomma per-
sonernas namn aldrig i constanta former, utan ömsom i flan-
sys , omsom i italiensk, ömsom i latinsk, ömsom i svensk
allt efter som det for ofversättaren i ögonblicket fallit sig be^
qvamast. - Vissa lyckligare, vissa vackra ställen kunna ei
fmandia detta alhnanna omdöme; det är naturligt, att sådana
sko a trafiks i ett forsok, som, hurudant det ock föröfrigt må
vara, hkval ar giordt af Ov en « 14 o» « «	n l- i ia
ner det i	7 Tn o • tj æ Denna ^’komst
g •• i l fOlhallande till Sveriges litteratur, en historisk
märkvärdighet, som gör att man icke kan ogilla dess utmf-
Wkde	sedna^ bandet, innehållande så-
kal ade Strodda Skrifter», kunnat, utan någon förlust för
skaldens åminnelse, forblifva otryckt, på sex eller sju slyc-
hek och håRot 7 nViI1 SKrSkiidt n*mna- Det utßöres

elt och hållet af Divertissementer, Coupletter, Hof- Fest-
105

Societcts- och Compliments-verser, ömsevis pâ Svenska och
Fransyska, Tal i Ordnar o. s. v. Sällsamt nog figurera det
fordna Nordens Gudar och Gudinnor, Kämpar, Sköldmör och
Vapensmeder i fransyska alexandrincr och sångstycken. Man
måste medge, att de i humanitet gjort ansenliga framsteg. O-
lyckligast bland compliments-verserne synes oss poemet ^till
Kyrkoherden i Vingåker Prosten Nisser", (s. 444), som bör*
jar så:

’”Religion och Vitter he ten

Beslöto i en lycklig stund

Ifrån den gamla stridig heten,
Att ingå med hvarann förbund.

Emellan Himmelens Gudinna

Och Sångens döttrar skulle då

En medlare man endast finna,

Som gillades af båda två.”

Dertill fordrades, att hans hand skulle ’’dra lika rena slag a£
Davids och Apollos lyra”, och att för honom ”vågen, lika ren,
skulle flyta af Sions brunn och Hippocren.” — Denne med-
lare fanns, efter långt sökande, äntligen i Prosten Nisser:

”Af Smaken Nisser fanns omsidel•.,,

Då skedde, att

”Vältaligheten svor att lyda

Relig i o n ; och hon ig e n

Tillät Vältaligheten pryda

Sitt majestät och sanning e n.”

Stycket slutar således:

”Far, Nisser! fort att dem förlika

Och dem gemensam vårdnad ge,

Som Petri arfvinge tillika

Och som Apollos lärjunge;

För lärdom, smak, behag och Snille

Och religion, med lika rätt

Pope i de Vittra Systrars gille,

Och Fenelon vid alta r e t !’’

Ingen billig läsare klandrar den Aflidne, som trott sig förphg-
tad att skrifva dylika saker; men väl de Lefvande, som ut-
gifvit dem i tryck. — Deremot är, i ett annars nog långt
106

Bref tdl Fru, PraitzensW' (s. 45o), skildringen af en for-
domdags Distmgs-marknad (s.454), rätt qvick och rolia Sa
utmarker sig ock en ”Ursäkt till Greßinnan Fersen” U 46^
genom qvickhet och naift behag. Likaså det lilla stycket ”J
M:ene la Baronne de StaëF (s. 494). Täcka, vårligt liufva
mo veiscrne lell en af Bekets Herrar, Grefve Brahe" m.

4 J ^aCïraS!; hkvaI> Wand aU» stycken af sådant slag
i detta band, ar det Sur P Amitié, à Gustave III ; demandé
par Lui-vie,ne (s. 498): en rörande utgjutelse af Skaldens,
Undersatens och Vännens förenade tillgifvenhet. Det har en
sannt poetisk värma; och Öfverträflas deri blott af ”Verser
^rmil;. HUStrils Fortran, r^ladt s&lan lm oar oid .ia
rforf (s. i34) samt " Of oer ett Pomerons-Fräd, plantor adl aj
mtn from Broder'' m m. (s. 436): bägge lika sköna, lika
yaidiga uttryck ai Skaldens snille och hierla. — Från s 4o7
anda till bandets slut, består dess innehåll a£ idel Orationexa
Manet et, 1 forljenster och bnster, liknar iullkomligt hvad
man fornt sett af denne Föidattares prosa.

Desto rikare vinst har vår vitterhet under detta år skör-
dat, da den af E J. Stagnehi Samlade Skrifter (Sthm,
Horberg, joo sidd.) erhållit tredje och sista delen. Hän-
visande till vart allmänna omdöme i Sveas sista häfte (N:o
Ib s. 273), onska vi oss tid och utrymme, att snart få lemna
en egentlig granskning. Denna del innefattar, hvad man kun-
de vanta en ymnig lyrisk skatt; dock äfven mycket af en-
dast medelmåttigt varde. Utgifyaren, Hr Hammarsköld,
hade kunnat oka sma rättmätiga anspråk på vår erkänsla för
lians lofvarda företag, nit och möda, om han vid urvalet,
särdeles bland poemerne af erotiskt innehåll, förfarit med
större stränghet.

Med en älskvärd och älskad skänk har Hr Grafström
begafvat oss, da han börjat i en samling utgilva sina skalde-
stycken, blygsamt kaUade; Skalde-Försök. Första Häftet
(Sthm^ jordström, 94 sidd.). — Genom Atterboms Poe-
tiska Kalender, der de först infördes, hafva de flesta bland
dem, som i detta häfte innehållas, förut blifvit bekanta. Alla,
sa va de yngre som äldre, bära samma syskontycke af öm-
„ ’ k ,k’ ^‘ic&frid, välljud; taflorna, språket, versen,
allt stamplas af en läckerhet, en elegans, som i allmänhet
sallan synes sokl; den ar en lätt, klar, genomskinlig form
107

for de tankar och känslor, i hvilka denne akald mottager sin
hiklninoskrafts ingifvelser. Han ar i mindre matt, livad L
gelsmamen Moore är i ett större: hans biHmngskra l arnun-
dre diup, iippfinnande och förvånande, an l)uf, malande och
intagandPe. — vi ö)lska> att snart G,se e,‘ ”î“ ^5
ocki att skalden ieke oftare må glatta s,g med ofversaU-
ningar af så oöfversätlliga sänger, som Sclpllel.

I Dikter af Karl August icandei , Audia Haltet
(Sthm^Nestius, 60 sidd) upptages	‘»oa hallt .f
skaldestycket Fosterlands kans lan (s. 3—27), som al 182»
helöntes af Sv. Akademien med Andra Guldpenningen.
Senar onekligen detta pris - och ^"ske ett starre Det
innehåller många vackra tankar, vackra skildnnb ,	.
sSr; och Skalden har, sä vidt vi förstå, uppfyll a la de
fordringar, som i afseende på en dylik tallmgsskri 1 ig ‘
kunna göÅs. Bland de öfriga, hör först och främst Vagen
(s. 3o) nämnas såsom något utmärkt skönt; sedermeia ocks
Ringerikes Portar (s. 4g) samt Tycho Brahes Syn (s
53). Dessa stycken borde vederlägga dem, som ^omma
Hr Nicander känsla, bildningsgafva och smmtk. K .
emot nödgas Rec. erkänna, att han lunmt manga 1
ligen obetydliga; åtminstone hade mskriften 1
vid Döberöd (s. 5g) kunnat, utau saknad, fprbhfva en
dast skrifven,	„	.	• Mir..
Samme skald har äfven, under samma ar, be?Jmyt Mar
Bntraris eller den Selleidiska Örnen. (Sthm, Mor
hertt 20 såd. ; men hans ädla tillgifvenhet för Grekernas.
sXSooh det nya Greklands hieltar, bland hvilka namne
’-Botzaris” alltid skall såsom en lysande st;«™ förena sig m
det fordna Greklands lierrligaste minnen, bar 1 denna a b
ei varit understödd af en mot ämnet och afsrgten svarande
poetisk ingifvelse - något, som ej alltid infinner s.g pa skal,
dernes befallning.	Tidstördrif. Skal-
Härifrån tvingas vi nedstiga till Mina y.asI°*“,
destycken af Carl Chr. Eberstein.

dels platta Oder och jemmerfulla Elegier, dels laug^W Ep>-
mammer och länsmans- qvickheter... Man igeukam er ulven
några, pasquiller med personliga hansyllunig.ir.

vämjelig samling!
108

?

En äldre period af vår vitterhet har under detta års för-
lopp på ett rörande vis pårninnt oss om sin hjertlighet, from-
het och enfald: i Valda Skrifter af Jacob Frese, samlade
och å nyo utgifna af P. A. Sondén (Sthm, Nordström’,
111 sidd.) förnimma vi de ömma ljuden af en luta, hvars ä-
gare tidigt bortgick från jorden, och det redan innan Dalin
uppträdde att börja ett nytt tidehvarf i vår skaldekonst. Vi
önska, att hon må finna många åhörare och åhörårinnor; hon
klingar gammalmodigt, men rent och Ijuft. I den långa, nä-
stan af idel rim mare uppfyllda tidrymden mellan Stjern-
hjelm och Dalin, var Frese ett af de få undantagen. Han var
skald, i ordets verkliga betydelse. Ülgifvarn hai’ velat sam-
la de af hans stycken, som företrädesvis intyga detta och til-
lika lifligast afteckna hans älskvärda personlighet. Urvalet är
gjord t med säker urskillning ; det innehåller i sannin* ”det bä-
sta i hvarje tonart, som Skalden anslagit.» Genom alla dessa
andhge och verldshge dikter» går en gemensam ton af mild
klagan, from försakelse, längtan från jorden, och likväl ett
sinne, som älskade henne med en Holty’s oskuldsfulla vemod
och elegiska vår-kärlek. I sina erotiska och idylliska qväden
behagar han genom naturlighet, menlöshet, täckhet; hans
sinndikter, pa vers och prosa, äro till större delen väl tänkta
och väl sagda; och när han i sina rimmade hexametrer (en
versform, som på den tiden mycket gynnades) anstämnier en
högtidligare^ ton, sker det vanligtvis med framgång. — Denne
långsamt döende skalde-yngling kom från den aflägsnaste de-
len af Finnland öfver till Sverige, för att här, liksom svanen
sjungande upplösas. Han var, i första gryningen af vår vit-
terhet, en förebådare för sina landsmän Creutz och Fran-

üPPÏagan är snygg, i alla afseenden väl ombesörjd,
och hedrar sin Utgifvare, hvars företal, ehuru kort, äfven
läses med nöje,

5.

<	Romaner.

Intet enda original, så vida vi ej härtill skola räkna den
lilla pjecen Gustaf Adolfs och Ebba Brahes Kärl eks hän-
de] ser (Sthm, Hörberg, 36 sidd.), som dock egentligen
är historisk, en ny bearbetning af David Sacks år 1768 tryck-
109

ta utkast under samma titel. Är detta en Följd af fullkomlig
romantisk oförmåga — eller af ett slags blygsamhet, i kraft
af hvilken man hellre utilrån införskrifver dåliga producter,
än sjelf uppföder dem på inhemsk grund? —

Under detta år hafva alla af den Store Obekantes
Romaner, hvilka ej redan vunnit svenskt burskap, dels blif-
vit till fullo öfversatta och utgifna, dels påbörjade: neml.
Bruden, Montrose> St. Ronans Brunn, Korsfararne,
Klostret, Peveril af Fjället, till och med hans nyaste ro-
man Woodstock. Vi hafva förut gjort våra läsare upp-
märksamma på den föga samvetsgrannhet, hvarmed våra handt-
verks-öfversättare gått tillväga. Har Författaren sjelf icke gif-
vit sig tid att påtrycka sina snilleverk granskningens och fli-
tens stämpel, så är detta den enda egenskap, hvari hans öf-
versättare upphunnit honom : de hafva täflat i brådskande
kapplopp, att skyndsammast framkomma på torget med sin
vara. Dock det är ej allenast på vårt språk, som Sir Walter
blifvit misshandlad: det har skett äfven på fransyska, tyska
och troligen ännu flera. Ehuru allmänhetens glupskhet nu
blifvit stillad , så skall dock sannolikt smaken för denna vara
ännu länge bibehålla sig: och i afseende icke blott på deras
popularitet, utan på det verkliga värde, som i dessa skrifter
skall öfverlefva deras mode-lif, vore det nu kanhända ett
förtjenstfullt och förmodligen äfven lönande arbete, att uU
gifva hela samlingen af Scotts Romaner i nya, goda öfver-
sättningar för billigt pris, hvarigenom man lemnade i allmän-
hetens händer ett ganska interessant bibliothek *).

Sedan den Skottske Alpheus äntligen börjat försina, har
han lyckligtvis för förläggare, öfversättare och läsare både i
Gamla och Nya Verlden, börjat ånyo uppqvälla på andra si-
dan Atlantiska hafvet: om denna Nya Englands Arethusa ar
mindre kraftig och mindre hk på luftsyra, så synas likväl
dess ådror ej flyta mindre ömnigt. Vi tale här, såsom läsaren
lätt inser, om NordAmerikanaren Cooper. Tredje delen af
hans Spion på Neutrala området (Sthm, Scheutz, 127 sidd.

*) Sedan detta skrefs, har denna önskan gått i fullbordan genom
den i Mariefred utkommande samlingen. Dock endast till hälf-
ten: ty tolkningarnc, i fall de verkligen blifvit öfversedda, lemna
dock mycket öfrigt att önska.
no

hai* hu utgått bland svenska allmänheten. Tveniie delar af
hans roman Lionel Lincoln (Del. I. Sthm, Marqvard, 200
sidd., samt Del. 2. ders. 199 sidd.) ligga äfven framför öss.
Så långt vi ännu känna honom, är hufvud-charakteren (Jobs)
högst onaturlig; och ar upplösningen sådan vi ana, så är den
helt och hållet orimlig. Ett algörande omdöme spara vi dodk
till arbetets slut. *— Vida mera tillfridsställde äro vi med
Redwood, (Del. I. Sthm, Scheutz, i55 sidd., Del. II.
192 sidd., Del. III. i5o sidd., Del. IV. 134 sidd.). Vid
plan och charakterer är här föga att anmärka. Jättinnan Deb-
by är bland de sednare den originelaste. Hjeltinnan sjelf,
ehuru ett ideal, har mera färg och individuel sanning än sli-
ka personer, som idka dygd på profession, vanligtvis äga.
Också uppträder en annan Miss, något bättre tecknad än man
är van att lihna hos Cooper, hvars pensel ej plägar lyckas
att framställa skön qvinlighet. Qväkar-scenerna, som synas
vara lånade ur lilvet, äro for oss ett nytt och intressant
skådespel. Redwobds religionsförakt är ytligt: för medlet till
hans omvändelse ligger en vacker tanke till grund, som dock
ej blifvit rigtigt väl begagnad. Med ett ord: Rec. anser Red-
wood för den bästa bland de romaner af Cooper, hvilka han
hittills last. Ofversättarns bruk af ordet förfoga på samma
satt som det tyska verfugen, jemte några andra känne-
tecken tyckas tillkännagifva, att svenska öfversättningen blif-
vit gjord efter en tysk. — öfversattningen af Lincoln är
mycket förfuskad.

Walladmor eller Mördaren från Cato-gatan. Wa-
lesisk Novell. Imitation eftei' Walter Scott. (Marie-
fred, Collin 8C C. Del. I. 262 sidd., Del. II. ig4 sidd).
Denna Roman är skrifven af en Tysk, men har i England
Väckt uppmärksamhet genom den trohet, hvarmed Walesiska
naturen Och Walesiska sederna blifvit efterbildade. Engelska
Ofvers., efter hvilken sedan följt en fransysk, har likväl ute-
slutit en mängd satiriska tailor, på hvilka Förf, (såsom Rec.
hört af hans egen mun) sjelf lägger det mesta värde, och det
är, om vi ej misstage oss, en af dessa stympade Öfversättnin-
gar, som blifvit vald af den svenske tdlkaren. Boken har
Verklig förtjenst i teckning äf charakterer och situationer:
men handlingen framflyter så lårigsamt, att den här OCh der'
tyckes stagnera.
J11

Fransyska litteraturen bar denna gäng försett våra roman-
jägare med fyra villebråd. Det ena är Edward. AT för-
fattarinnan till Ourika. (Stbm, Marqvard, 156 sidd.).
Denna lilla bok är en af dem, som pä sin tid i Paris gjort
fureur. Vi, som icke äro Fransoser, halva ganska svårt
att dertill inse orsaken. Planen är icke blott så enkel, utan
ock så trivial som möjligt: skriisätt och utförande har ingen-
ting utmärkt. — Det andra är Don Alonzo eller Spanien.
En Berättelse ur den nuvarande tiden af N. A. Sal-
vandy. (Del. I. Mariefred, Collin & C. 296 sidd.). Äf-
ven denna bok har i sitt fädernesland väckt mycket upp-
seende — och detta ej med orätt. Den framställer en teck-
ning af tänkesätten i Spanien, strax före och strax efter den
nuvarande Konungens uppstigande på thronen. Den innehål-
ler en dubbel intrig, den ena liksom lagd ofvanpa den an-
dra , båda så konstigt slingrade, att man vid första genom-
läsningen blott med yttersta möda fattar sammanhanget och
personernas inbördes förhållande j hvarföre Goethe sjelf, i
ett häfte af sin tidskrift Kunst und Alter t)’um , gjort sig den
mödan, att öfver de här handlande personerna upprätta ett
slags genealogiskt register. Boken är författad med mycken
”eloquence0-, särdeles träflar man högst praktfulla naturbe-
skrifningar. Denna aldrig hvilande deklamatoriska pathos gör
henne dock något monoton; sanningen och naturen digna
under ett allt omhöljande täckelse af ståt och grannlåter. Der-
före må man ej här, oaktadt Författarens förtroliga bekant-
skap med Spaniens nyare seder, vänta att träffa samma å-
skådlighet och klara objectivitet, som i Walter Scotts beun-
dransvärda framställningar. Högst läsvärd är denna Roman
i alla fall. — Det tredje ar: Vapenbröderne. Berättelse
ur Grekernes nyaste frihetsstrid. Af Victor Ducange.
(Förra Del. Sthm, Marqvard, i5o sidd., Sednare Del.
166 sidd.). Boken står på indilferenspunkten mellan de goda
och dåliga. Sitt egentliga värde hämtar den från Författarens
varma deltagande för Grekernes sak. Intrigen år smänätt,
men i många fall orimlig. För Rec. har det varit omöjligt
att komma i någon slags illusion : öfverallt har han blilvit
varse de grofva trådarna, af ägta fransysk fabrik; öfverallt
har han tyckt sig höra hviskas: ’det är omöjligt: det är in-
tet annat än pur hemgjord dikt. ’ Hufvudpersonerna äro trenne
112

fransyska muntra, raska gossar, som kämpa för Grekernes
'1. samt en engelsk Lord, som förser dem med pengar och
föioingt ej gör något annat, än i vackert och fult väder sä-
ger God dam! Pä detta sätt förmena sig FransoSerne måla
en allvarsam och dygdig Engelsman.— Det fierde är: Berg-
slotten Athhn och Dunbayne, eller Blodskuldens Häm-
nare. En Bergskottisk historia ur medeltiden. (Sthm,
Nestius, 146 sidd.). — 1 denna roman finner man ej en
gmsta af Medeltidens anda, och Bergskottarnes seder känner
Forf. ungefar lika mycket som Rec., d. v. s. oändligt litet.
Endast sa mycket storre ar Rec:s kunskap, att han med full rätt-
visa kan förklara denne Förfs teckningar för rentaf o-skottska.
Deremot återfinner man åtskilliga beståndsdelar, som höra till
en sadan bok, såsom ogement dygdiga och ogement tafatta
peisoner, en ohygglig bof, flick-röfverier, slott med löpgraf-
var, vindbryggor, falluckor, underjordiska gångar, kedjor som
rassla m. m. Sedan den undertryckta dygden i tvåtredjede-
ar af boken ppmkat och suckat, vinner den äntligen triumf
och ans taller brollopp och gästabud.

Vanligen är Tyskland våra roman - öfversattares rikaste
grufva; och man har afven under det förledna året derifrån
hamtat guld och slagg. Det yppersta bytet härifrån har man
onekligen vunnit i: Berättelser afJohannaSchopen-
h au er (Första Del. Sthm, K. Ordens Boktr. 155 sidd.).
Redan forut har Rec. haft tillfälle att göra rättvisa åt denna
utmaikta Författarinnas båda Romaner Gabriele och Die
Ta^e’ r»-	d®1?8 sicIa stä Härvarande Berättelser, bland

Fruhhngshebe, samt Natalie und Leontine intaga
det första rummet. Här andas lätthet och behag, och den
senare utmärker sig äfven genom friskhet och munterhet Rec
önskar dessa noveller all den lycka de förtjena hos vår'sven-
ska laseverld. — Af den numera afledne Van der Vel-
d es talrika romaner har man på svenska förflyttat tvenne"
hvilkas skådeplats är vårt eget fädernesland: neml. Arvid
Gyllenstjerna. Romantisk Berättelse från Carl XII.s ti-
dehvarf. (2:a Uppl. Sthm, Ecksteinska Tryckeriet 5o6
zq i samt Drottning Christina och Hennes Hof.
(Sthm , Hæggstrom, 1826. 202 sidd.). Den förra är en
omtryckning ur en tidskrift, hvarest denna roman först utkom
Man misskänner ej deruti Förfis betydliga talent, ehuru i
113

historiskt hänseende rum vore fur åtskilliga anmärkningai\'

Vidsträckt har ej Förhs studium varit, och hans skildringar
ligga temligen på ytan; men han äger dock konsten att be-
rätta. — Den senare — Christina — är egentligen ingen
roman, utan en samling af de mest charakteristiska anekdoter
man känner om detta Fruntimmer, uppträdda på ett slags ro-
mantisk tråd. Boken är i alla fall läsbar.

Mathilda v. Asseburg. Folksaga af Fredrika Loh-
man. (Sthm, Marqvard, 112 sidd.). Boken är så der:
mycket godt kan väl ej derom sägas, men allt värde saknar
den ej, ehuru den icke är författad i folksagans tonart.

Tingens Sammanhang. Romantisk Berättelse af E.'
T. A. Hoffman(n). (Christianstad, Cedergréen. 151
sidd,). En af Hoffmanns sednaste och svagaste skrifter. Väl
träffar man här ännu en och annan gnista af hans snille och
ett par lustiga infall, som reta till gapskratt: — men hans
ära hade dock ingenting förlorat, om boken förblilvit oskrif-

ven eller oöfversatt.

Heliodor, eller en ynglings Läroår. Den religiöst
bildade ungdomen tillägnadt. Af D:r Friederich.
(Sthm, J. Häggström, 416 sidd.). — I denna bok är in-
genting roman-likt, mer än sjelfva titeln: innehållet annars
ungefär af samma slag, som Campes Theophron. Dess syft-
ning är således ogement välmenande, och Rec. Önskar att den

ungefär

må gagna enligt sitt uppsåt. Honom har den förefallit olid-
ligt tråkig.

Gerillo, den store Röfvare - Anföraren. En sann
Berättelse efter de senaste tilldragelser i Italien af Aug,
Leibrock. (Del. I. o. II. med ett kppst. Linköping,
Petre, 246 sidd). — Ett tölpigt och plumpt sammansatt
stympverk af gamla materialier. Här är åter en ädel röfvare,
som aldrig mördar, utan endast stjäl; som stuckit ena foten
111 i Satans garn, men har hvarken mod att sticka den an-
dra dit eller lossa den förra derur; som an gråter af vemod
och känslofullhet, än dricker sig rusig af vin och vällust;
som tillbringar natten att synda, och dagen att ångra sina
nidingsverk.

Pyramiderna vid Memphis. En österl. Saga af T. IL
Friederich. (Sthm, Wennlund, 26 sidd.). Högst obe-

tydlig.

Svea XL

I. 8.
r

1 14

Jag skall aldrig ljuga. Komisk Roman. Imitation fr.
Tyskan. (Sthm, Wennlund, g5 sidd.). Är endast i:sta
delen (ehuru detta ej angifves på titelbladet) af en frän ty-
skan öfversatt Roman: egentligen endast en omtryckning af
en äldre för ungefär 20 år sedan utkommen öfversättning,
under titeln Sanningens Riddare.

6.

Diverse*

Under denna öfyerskrift upptaga vi här några artiklar,
h vilka ej låta hänföra sig till någon af de föregående rubri-
kerna, och icke äro talrika nog, för att behöfva classiliceras
i särskilda underafdelningar.

Notices sur la Littérature et les beaux Arts en Suè-
de, par Marianne d’Ehren strö m. (Sthm, Eckstein-
ska Boktr. 1826. 15/ sidd. (for afdeln. om Litteraturen) ;
79 sidd. (för afdeln. om de bildande Konsterna); Iff
sidd. (för afdeln. om Musiken). - Denna bok har redan
tillräckligt blifvit bekant genom recensioner i Ilera tidningar.
Törf. har utgått från den grundsatsen, att berömma hela verl-
den, åtminstone så långt, som den visar sig i skepnad at
svensk vitterhet och konst. Onekligen är denna grundsats
ganska human; dess oinskränkta användning har likväl fört
derhän, att boken blifvit ett compliments-magazin, der Förf,
står med ett rökelse-kar i handen, oupphörligt nigande för
alla inhemska snillen och o-snillen, lefvande och aflidna. Till
och med en och annan medlem af rTécole Phosphorique^ får
sin mention honorable y ehuru hon in abstracto skildrar sjelf-
va den såkallade ”skolan” med dystra färgor, och, lik en ny
Cassandra, i anticiperande inspiration förtäljer dess under-
gång. Endast två litteratörer halva blifvit lottlösa i den all-
männa berömmelsen: Hr Järta, som berättas vara en otack-
sam sorç af det i svenska frihetens häfder så välfrejdade Mo-
ra*), hvarifrån han förmäles vara nedstigen på det sydligare
Sveriges, slättland för att déclamera mot frihet och upplys-
ning; samt Hr Hammarsköld, som likväl får vela till sin
tröst, att han är ”un bon pere de famille” Deremot har in-

•) Mora i Dalarne och det Upländska Mora utgöra i Förf:s föreställ-
ning en och samma ort.
115

geil blifvit utförligare charakterisérad och prisad, än Hr
Wallmark, så att denna bok på visst sätt kan anses för eh
åt honom upprest ärestod. — Förf:s patriotism och godå
afsigt förtjeria mellertid vår aktningj och önskligt vöre, att
den moderna svenska kritiken ville tillegna sig hennes vän-
liga, mennisköälskånde sinnesstämning j ehuru ined af drag af
ällt det> som defUti är öfverdrifL

Floris och Bianca Fibre. Saga på VerSi imitation*
(Sthm, Nordstrom, 68 sidd.); Sagan om F lör is ocli
Blanchefleur j är en af de skönaste> Som tillhöra medel-
tidens stora! fabelkretsar, och Under denna tid bearbetad på
de flesta Romahiska och Gernianiska språk. Den nya, här
ailtnälda svenska bearbetningen är gjord efter Grefve de Tres-
sans franska prosaiska original. Öfs. tycks icke haft minsta
aning om, att redan förut på svenska finnes en gammal öf-
versattning, som öagtadt sitt föråldrade språk, sina sjelfsvål-
diga kttittelverser öch sin nög släpande framställning, ändå
ar vida mera poetisk än den nya. Denna påminner genöirt
sin fornt ont Hr Stjernstolpes versificerade Sagoi*; mén är
dem i hvåtje annat afseeiide omätligt Underlägsen. Versifica-
tionen saknar ledighet, skänitet är icke roligt, det allvarsam-
inå trivialt och tråkigt. Med ett ord, det är fett alldeles föV-
feladt arbete.

Nyårs-Vandringen eller Inställelsen för Pohtiiis Pi-
latùs. Tragisk Mosaik i i Akt. (Sthm, Ma>qvard, 15
sidd.). Én satir öfver Argus 111., icke utan qvickliét, men
alltför mycket grof och personlig, för att kunna få en plats
inom det oskyldiga skämtets önirådé. — Än mer plumphet ocli
mindre qvickliét har Salig Gtibbeiis Testamfente eller Pe-
ter Nicläs Nöchbesser med Skåpet. (Sthm, Marqvard,
20 sidd.)^ eii rå imitation af Salig Gubben med Skåpet.

Isabellas förvandlingar ellfer Flickan i sex skepna-
der. Med 7 col. och rörliga figurer. (Sthm, Eckstein-
ska Tryckeriet, l825. 5ö sidd.). GrUnd - kopparsticket in-
iiehåller den iiatUrliga Isabella, ett litet rödt, smånäpet
ansigte: dertill höra nu G lösa figurer, förfeställande fullstän-
diga bilder utom htifvudet, for hvilket ett hål är utklippt*
Lägger màn nü en af dessa costumerade figurer på deh UF^
Sprungliga Isabell-bilden, så sei' inan, liuru denna flickan,
i sex särskilda förklädiiingär Utöfvar välgerningar. Dessä
116



I













bestå också allesammans i utdelande af penningar J matvaror
och halfutslitna kläder: när nian har en lull pung, ett godt
visthus och några öfverlopps-klädningar, — ty svårare upp-«
oflringar komma ej här i fråga — kan man således vara dyg-
diS ^ir g0^1 köp och lörherrligas på kopparstick. — Feer-
nas O eller Guvernanten Papgoja. Moral. Berättelse för
Ungdom. (Förra Del. Sthm, Eimén o. Granberg, 112
sidd., senare Del. ders. 142 sidd.). Också en platthet för
Barn, men i ett annat maner, illustrerad genom åtskilliga fult
grinande personer. —

Slutligen återstår ej mer att nämna än de Tal, som blif-
vit framkallade af H. K. H. Arfprinsens glädjefulla födelse. De,
hvilka af trycket blifvit utgilna äro, så vidt vi könne, föl-
jande :

1. Orationes Panegyricæ — (Upsaliæ, Palmblad &
C. 79 sidd.); innehållande, utom ett Program af Akad. d.
v. Rector, Prof. Dr Lundblad, ett tal på latin af Prof,
o. Ridd. J. Svanberg, samt tvennc på svenska: det ena
af Phil. Adjunct. P. D. A. Atterbom; det andra a£ Stude-
randen J. P. I. Te 11 boni. De båda sista hafva äfven sär-
skildt af trycket blifvit utgifna. Det förra har, liksom de
flesta af Hr Atterboms skrifter, gifvit anledning till mycket
rop och många tvistande omdömen. Det har dock egentligen
blifvit klandrad t blott af deto, som beskylla Förf:s politiska
tänkesätt för att ensidigt hylla den såkallade ”monarchiska
principen’’; en beskyllning, hvars ogrund hvar je opartisk lä-
sare finner vara just i detta Tal på det bestämdaste vis a-
dagalagd. — Det sednare utmärker sig icke blott genom ett
vårdadt och vackert språk, utan ock genom sundhet i omdö-
men ; men är måhända af ett mera dogmatiskt innehåll', än man
kunde vänta sig af en Talare för den Akademiska Ungdo-
men. — 2. I anledn. af H. K. H. Hertigens af Skåne,
C. L. E:s Födelse. Tal, uppläst vid Rect.-ombytet â
Stockh. Gymn. Lärosal, d. 15 Jun. Af Jos. Wallin,
El. Lect. (Sthm, Nestius). För Ref. obekant. — 3. Tal
m. m. hållet på Strengnäs Skolas vägnar af Otto J;
Gumælius. (Strengnäs, Ekmarck, 28 sidd.). Detta Tal,
på blandad vers och prosa, är originell, så väl i hänseende
till tankar som till uttryck. Det innehåller också till en del
många ganska behjertansvärda saker: men, hvad de öfriga be-
117

träffar, äro åtskilliga af de satsersom här yttras, icke abso-
luta sanningar; och än flera finnas, som visserligen äro både
sanna och väl sagda, men hade lämpligare bort yttras vid ett
annat tillfälle. — 4. Tal m. m. hållet på Carolinska Akad.
större Lärosal. Af C. H. Lund blad. (Lund, Berling,
4? sidd.). — 5. Tal m. m. hållet vid Nyköpings Lär-
doms-skola af C hr. Gravall i us. (Nyköpings Winge.
29 sidd.). — 6. Nordens Minne och Nordens Hopp, Tal
(pä vers) in. m. hållet vid Schola Carolina af E m. M. L.
Malmgren. (Örebro, Lindh, a4 sidd.) — och 7. Tal
m. m. hållet å Westerås Lärdoms Skolas vägnar af En-
gelbrecht G other. (Westerås, Björkbom, 22 sidd.),
hvilka alla äro för Rec. obekante.

Öfvergången till följande Afdelning bildar Månadsskriften
Athenæum, som äfven 1826 fortfarit att pä sitt sätt med-
dela '"’Det nyaste i Litteratur, Dramatik, Konst och Modert
Af denna årgång äro blott häftena 1 —4 utkomna under å-
rets lopp. Dubbel-häftena 5 — 6, 7 — 8, äro tryckta 1827,
och de öfriga 4 halva ej ännu blifvit allmänheten meddelade.
De betydligaste artiklar, som häri innehållas, äro: Fröken de
Scuderi, Berättelse af Hoffmann; Skuld ger bekymmer,
Ber. af M. Ed ge worth; Palmerio, ny gr ek. Nopell af L.
8chefer; Lafayettes Resa till de Nordamerikanska Frista-
terna, (en prof-charta på Amerikanarnes uppfinningsgåfva och
®mak, att tillställa fester för Nationens gä&t); Biographier
öfver Victor Jos. Et. Jouy och Konstantin K ana ris med
portrait. Plancherna äro särdeles vackra och väl graverade.
Deribland förekomma äfven tvänne contour-teckningar till
Tegnérs Frithiof af A. Lundqvist.

Från Kopparpressen har under detta år utkommit: Gal-
leri till Fredmans Epistlar och Sånger, 6 häften i 4:o
(hvardera innehållande 4 colorerade carricatur - teckningar
öfver de ryktbaraste Bellmanska personager). Hvarken i in-
vention eller execution röjer delta arbete något särdeles geni.
U 8

VÜl 3ro åtskilliga af de här förekommande figurerna lustiga nog
att åse. Men de stå dock i lif och sanning oändligt djupt
Vindçr de teckningar, som poetens djerfva inbillning uppdra-
git, och förlora nästan allt intresse, när man nederst pä
hvarje planche får läsa, att eji skall föreställa Fredman, en
annan Vila linblad, o. s. v. Artisten har i allmänhet också
varit nog frikostig på rödfärg, och tyckes stundom hafva
trott, att det ej behöfves mera för att lilligt skildra en Bacchi
dyrkare. I 6:te häftet finnes äfven en femte planche, ett
portrait af Bellman, graveradt efter den bekanta taflan på
Gripsholm. Det har visserligen någen likhet med originalet;
men det egentligen charakteristiska, den ur blicken talande
dilliyrambiska inspirationen är här alldeles släckt. På denna
planche läses artistens namn: E. Chiewjtz. — Svenska
^’heater-Galleriet, Häft, 4—^7. Innehåller illuminerade
plancher in 4:o, föreställande bekanta personager ur åtskilliga
på svenska scenen gifna skådespel, i deras mest charakteri^
stiska situationer, Tre plancher innehållas i hvart häfte. De
flesta äro väl gjorda och likna skådespefarne, så väl i hän-
seende till deras drägt och gestalt, som uttryck och åtbörder.

Ett arbete af helt annan art är Upsala Domkyrka med
dess märkvärdigheter, tecknade och beskrilne af Fredr.
Verner och Joh. Henr. Schröder. (Sthm, 1826.
Stentryck af Ç. Müller). 3 häften i stor 4:o, innehållande
tillsammans 18 pil. äro hittills utkomna, Texten, hel och
hållen stentryck, är ganska kort, men omfattar dock det vig-
tigaste af kyrkans historia och beskrifning. Den utmärker sig
på ett ganska hedrande sätt genom grundlighet i forskning,
godt urval af facta, samt nätthet och precision i framställ-
ning. Tecknarens skicklighet har olyckligtvis ej varit dere-
mot svarande. Flere af plancherna äro icke lyckade. Arti-
sten har för mycket älskat, att vända allt på sned, för att
låta föremålen på engång ses från flere sidor. Detta är lik-
väl mera en oekonomisk än artistisk tanka, och intrycket
blir också derigenom oftast alldeles skeft och förfeladt. För
att få ett talande bevis derpå, behöfyer man endast kasta en
blick på planchen, som föreställer vestra sidan, ellei’ façaden
9.f tornändan. Olyckligare val af synpunkt kunde icke gerna
göras. En eller annan tafla är bättre tecknad, men ändå all-
tjd arrangerad på ett sätt, att det hela gör ett kalt och faU
119

üßt intrycl. I afseende på utförandet har Hr Muller sokt
bringa sin skicklighet något högre, än man år van att hnna i
arbeten från hans lithographisk officin. Men an återstår myc-
ket, innan de kunna nalkas de bättre utländska sa nara, att
man ser dem vara foster af samma slags konst.

BÖrian af ett ât Corriges sublima naturskönheter egnadi
arbete har detta år blifvit allmänheten meddeladt under titel:
Vues Norvégiennes, publiées par V. M. Carp elan. Ca-
hier I. (Sthm, Deléen. 4:o). Taflorna aro i ganska h en
scala, i anseende till det lilla formatet, hvilket tydligen bhf-
vit valdt lör att få priset lågt och lätta afsättningen. Hr ( .s
manér och arten af hans talent är förut för konstkännare till-
räckligt bekant, särdeles genom hans Voyage Fdtoresque au^
Alpes Norvégiennes, så alt en nyare utveckling deraf har ma
anses för öfverflödig.

Fortatiningar: Al Thersners Fordna och Naryara i-
de Sverige, lada 3 Häften inom delta ar. H. XXVH. eilet
Ostergöthland N:o 9, (det sista öfver denna provins) tn-
neh. ÆZedew, Thorönsborg, Adelsnas, Gusum. XXVM. UpP
land N o 3, lemnar Vuer af Bydboholm, DjurshoUn, ELj
karlön,'Dannemora Grufvor. I Häft. XXIX. Södermanland
N o 2, får man beskåda Tistad, ^ynas, Danbyholm och
Häringe. Ref;s förra omdöme (Svea X. n, s. 289) galler af-
ven om dessa häften. — Magazin for Konst, Nyheter och
Moder, tredje Årgången, liknar också 1 innehall och sylte
sin föregångare (se Svea X. 11, 290).

Stortå och Gtoarapöi.

Historia.

Skörden af inhemska produeter på historiens falt har
detta år väl icke varit särdeles rik, dock har den icke eller
alldeles slagit felt. Svensk Plutark af J. F. af Lund"
blad Del. 2. (Sthin, Ordens Boktr. i44sidd., med ett
porti ait och fac-simile), vittnar att Förf, ej tröttnat vid de -
la i stor scala begynta verk. Den närvarande delen mnefat
tår blott en Biograph!, nämligen Axel Oxenstjernas.
120

Skulle alla märkvärdiga Svenska mäns lefverne skildras med
samma utförlighet, sa måste man val kunna påräkna ett verk
af ansenlig tom-följd. Än liar Förf, i de 2 utkomna delarne
blott tecknat fyra, alla hörande till vår Historias mest lysan-
de tidehvarf, Gustaf Adolph den Stores regering. Endast
denna period kan ännu ge ämne till flera delar. Vi tadle
dock icke denna utförlighet; ty ehuru en fullständig och mot
den större Allmänhetens behol svarande Biographisk Handbok
icke på detta sätt möjligen kan frambringas, sa bör dock den
historiska forskningen genom ett arbete af detta omfång kun-
na vinna åtskilligt.	Forks vistande i Tyskland skall utan
tvifvel bereda honom tillgäng till flere källor, som här hem-
ma icke äro tillgängliga. Deremot blir tillgången till de här-
varande, i alla fall de rikaste och mest gifvande, i samma
mån försvårad. Likväl göre vi med nöje all rättvisa åt Förf:s
nit och forskningsllit, hvarom äfven närvarande del vittnar.
Stilen deri är god, stundom förträlflig, ehuru någon gång nog
tydligt sträfvande efter blott effect, hvarvid den, icke till sin
fördel, påminner om Biskopp Tegnérs högst färgrika och ori-
ginela diction. Det bifogade portraitet är i samma maner«
som de föregående.

De öfriga till denna afdelning börande Originalarbeteu
utgöras endast af Läroböcker. Berättelser ur Svenska Hi-
storien af And. Fryxell. Del. 2, innehållande Katol-
ska tiden. (Sthm, Nestius. 2y4 sidd. med 2:ne blad
Slägt- och Fids-Taflor), är en Läsebok af förtjenst, på
hvilken vi önske göra Scliollärare uppmärksamma. Förf, sä-
ger, ”att utförliga biographier i en enkelt berättande, ej re-
sonnerande stil äro de tjenligaste medel att hos barnet och
nybörjaren förbereda ett framtida vidlyftigare studium af hi-
storien*, och att han genom närvarande ”biographiska Läse-
bok för fäderneslandets historia” sökt fylla behofvet af ett så-
dant arbete. Rec. är äfven med Förf, ense deri, att den rig-
tigaste, ja enda rigtiga method för den första historiska un-
dervisningen är, att skaffa nybegynnaren en lefvande bekant-
skap med de förnämsta händelser och charakterer i fädernes-
landets historia, eller i korthet att skaffa ämnen, innan de-
ras chronologiska ordnande och philosophiska sammanbindning
vidtager. Barnet fäster sig i början blott vid det individuella,
dot personligt kraftiga eller stora. Det tål länge innan re-
121

flexîonen hunnit den grad af utbildning, att del intresserar
sig för en öfversigt, för ett mera vettenskapligt betraktande
al det hela i sitt sammanhang. Korta chronologiska samman-
drag, såsom första elementar-böcker, äro således otjenliga till
allt annat än minnets utveckling och ölning. Biographien
deremot, ju mera individuelt målande han är, uppfyller bäst
denna ålders behof. Dock måste man likväl härvid anmärka
skillnaden emellan Läsebok och Lärobok. Att Hr Fr. rigtigt
uppfattat denna skillnad, erkänner Bec. gerna. De bifogade
Tabellerna lätta första stegen vid det chronologiska ordnan-
det, likväl utan att detta annorlunda än som en bisak ingått
i planen. I valet af ämnen för sina berättelser har Hr Fr.
i allmänhet välbetänkt förfarit (en eller annan legend borde
kanske häldre varit borta), och hans framställningssätt är en-
kelt, af en till innehållet passande, något åldrig färg och ton,
dock utan att lida af affectation. Likväl tål det ingalunda
någon jämförelse med Sturlesons genuina och kraftfulla stil i
dess Konungasagor, hvilka vi framför allt anse för den tjen-
ligaste Läsebok i äldsta Nordiska Historien. Vi halve med
nöje gjort rättvisa åt Hr Fr:s arbete. Men vi kunne dock ej
eller underlåta att anmärka, att det i åtskilliga afseenden än-
nu synes oss tarfva förbättringar: en eller annan berättelse
kan utan förlust uteslutas, andra ämnen förtjente deremot
i deras ställe en plats, berättelsen kunde stundom ännu mer
förenklas, särdeles geuom borttagande af en och annan öf-
verflödig reflexion, och det hela behöfde en mera symme-
trisk afrundning. Dock dessa anmärkningar, ej svåra att be-
visa, äro än lättare alt göra, sedan nu grundritningen af det
hela redan så långt framskridit. Vi hoppas också att Förf,
sjelf utan tvifvel efterhand bäst blir varse de små brister, som
kunna anmärkas, och med samma nit, som han hittills an-
vandt på grundläggningen af sitt arbete, skall fortsätta dess
fulländning i de följande upplagor, som vi både förmode och
önske att det skall erhålla. Af den första delen är också
redan Andra Upplagan utkommen (Sthm, 1826. 155
sidd. med en Tab.), hvilken Förf, tillökat med berättelser
om Rolf Götriksson och om Rolf Krake. Rec. skulle gärna
sett, att på titelbladet denna upplaga ej blott kunnat kallas
tillökad, utan ock med lika skäl förbättrad. Emcdlcr-
tid kan man af dess tillvarelse sluta, att boken redan vunnit
en icke oföjljenl uppmärksamhet och afsättning.
122

Försök till Lärobok i Gamla Historien för Lär-
doms-Scholor; af J. Ekelund. (Slhm, Hæggstrôm,
86 sidd.). Liksom Hr Fryxell bemödat sig att alhjelpa bri-
sten pâ en tjenlig Lärobok för begynnare i Svenska Historien,
så har också Hr E. medelst sitt försök, som förtjenar all
agtning och erkänsla, sökt afhjelpa samma brist i afseende på
Allmänna Historien. Han har likväl inskränkt sig blott till
en del deraf, nämligen till Gamla Historien, och ej en
gång utfört denna fullständigt, såsom man af titeln skulle
tro, utan slutat med Augusti tid. Enligt Förf:s för boken
uppgjorda plan skulle den, elmru inskränkt till några få ark,
likväl ”innehålla en utförligare framställning” och genom med-
delandet af ”några bland de mest charakteristiska omständig-
heter” sysselsätta ”barnasinnets phantasje och uppmärksam-
het.” Denna afsigt är onekligt ganska berömvärd och den
utmärkta skicklighet, hvarmed Förf, förstått att infläta intres-
santa drag, förtjenar särdeles loford. Men ehuru boken äger
ett afgjordt företräde framför de vanliga chronologiska ske-
letterna, i synnerhet emedan den, i stället att afskräcka,
väcker hos det unga sinnet begäret att vidare framtränga på
Historiens fält, tror likväl Rec. att omfånget är för inskränkt
att kunna uppfylla det åsyftade ändamålet. Berättelserna ha
nämligen, derföre att de måst inpassas inom ett nog trångt
utrymme, blifvit hopklämda och kringskurna, hvarigenom de
förlorat i liflighet och åskådlighet, hvilken olägenhet, de, lik-
som insmygda, anekdoterna ej kunnat ersätta. Andra olägen-
heter äro tillika deraf en följd, nämligen att det vigtiga med
det mindre vigtiga blifvit sammanbiandadt, fiere facta allenast
liksom i förbigående anförda, hvilka likväl böra läggas på
minnet. Med ett ord; denna bok är ett medelting mellan
Lärobok och Läsebok. För att vara det sednare, är den,
såsom vi anmärkt icke nog målande och åskådligt framstäl-
lande; å andra sidan torde den vara svår att begagna till
läx-läsning — hvilket i historien , liksom vid andra läroämnen, i
skolorne ej bör försummas. Dessa svårigheter ökas dessutom
Betydligt genom det på besparing inrättade trycket, som hin-
drat Förf, att så anordna allt, att det faller i ögonen, hvil-
ket till en lätt öfversigt af ämnena är så nödvändigt. — Bland
de verkligen få misstag eller origtigheter, som här finnas,
anmärkas följande: S. 8 slår alt Sanhcribs ”krigshär omkom


123

pa. det sätt, vi redan nämnt.” Går man tillbaka till S. 5 för
att erhålla den lofvade upplysningen, underrättas man att
’’i85,ooo man omkommo genom en oväntad h ändelse (?)
pâ en natt.” — S. ii (vid Carthago) säges att ”en general,
som förlorat en träflning, kunde vara säker att blifva kors-
iästad vid sin återkomst.” Oväntadt måste det derföre före-
falla lärjungen, när han längre fram finner, att Hannibal
efter slaget vid Zama ej blef korsfastad. — S. 16 ”Joniernas
exempel (nämligen att anlägga Colonier i Asien) följdes äfven
af Dorier och Aeolier.” Som bekant är, voro de Aeo-
liska Colonierna äldre än de Jo ni sk a. — Rec:s omdöme
om boken är i korthet, att den blott bör anses för hvad ti-
teln uppger, ett Försök; men ett försök som gör heder åt
sin författares nit, kunskaper och goda vilja, och som genom
en ny omarbetning kan frambringa en verkligen god Lärobok
eller Läsebok i gamla historien, allt efter som Förf, skarpt
lippdrager gränsen emellan dessa bägge problemer, och be-
stämdt väljer det ena eller det andr^ att lösa.

Med ett högst vigtigt arbete har Svenska Häfdeforsknin-
gen blifvit riktad, genom Seraphimer-Ordens Historia af
G. W. af T i bell. (Sthm, K. Ord. Boklr. 208 sidd.
4:o). Det förtjenar så mycket mer en allmännare upp-
märksamhet och utmärkelse, som det hufvudsakligast är grun-
dadt på de autentiska urkunder, hvilka Förf, hemtat ur våra
hittills föga begagnade Diplomatarier och med synnerlig skarp-
sinnighet och urskiljning begagnat. Efter en mödosam gransk-
ning af deras vittnesbörd, framställer Förf. Svenska Riddar-
väsendets upphof under Magnus Ladulås vid år 1285 och be-
visar, att det från första stiftelsen varit skiljdt från allmänna
Chevaleriet, och utgjort en Svensk statsinrättning, eller, efter
nuvarande språkbruk, en Kongl. Svensk Orden, som åtnjöt
flera från thronen förlänta utmärkelser. Allt ifrån år 1286
kallas de Svenske Riddarne af Konungarne våre Riddare
(Milites nostri), och af andra personer eller då de sjelfve näm-
na sig: Konungens af Sverige Riddare (Milites illu-
stris Regis Sveciæ). Svenska Riddar-eden, vid Kon. Chri-
stophers kröning 1441, som Förf, ur Ornhjelms Diplomata-
rium meddelat, innehåller också derföre Svenske Riddares för-
pligtelse ”att vara trygger och tro minom Konung och min o
rike.’’ Dessa Riddare åtnjöto flera företrädesrättigheter. Vår
121







gamla LandsLag tillägger dem ratt ätt färdas genom landet
med" 12 Ilastar o. s. v. En annan utmärkelse, som från för-
sta instiftelsen strängt iagttages i alla bref och handlingar, är
benämningen Herre, som dem tillägges. Den mägtige Drot-
zen Bo Jonsson, som icke var Riddare, ehuru han var Rå-
dets främsta man, namnes blott ”Ärlika och välborna manne
Bo Jonsson Sverges Drotzet” i samma bref, der dess med-
broder, hvilka voro Riddare, kallas Herrar. Lika nog-
grannhet iagttogs med titeln af bru, som endast tillädes Rid-
dares Hustrur. Så finner man i en arfskifteshandling af år
1453^ att Brita Bielke kallas Fru, ty hennes man R. R. Gu-
staf Carlsson (Gumsehufvud) var Riddai’e, men hennes Syster
nämncs endast Hustru Margaretha, emedan dess man R.
R. Is ils Stensson (JNatt och Dag) ej innehade Riddare värdighe-
ten. Enligt allmänna Chevaleriets bruk kunde hvar je deri
upplagen Riddare antaga andra till denna värdighet. Sven-
ska Riddarväsendet skiljer sig derifrån bestämdt° genom den
omständigheten, att upptagningsrätten endast tillhörde Sveri-
ges Konung. Det var således en Kongl. Orden. Denna
grundsats iagttogs så noga, att Sten Sture den äldre, som för
ölrigt styrde riket med Kongl. myndighet och sjelf var Rid-
dare, dock ej kunde förläna den Svenska Riddarvärdigheten,
bvilket RimChrönikan anför såsom en bland de medverkande
orsakerna till Riksföreståndarens skiljande från Regeringen
och Kon. Hans’s inkallande i riket. Rummet tillåter oss° ej
alt längre följa Förf, i sina interessanta undersökningar, och
vi anmärke endast, att till slut meddelas en Riddare-Län"d j
alpbabetisk ordning, hemtad ur våra Diplomatarier och andra
tillförlitliga källor. Vid Riks Drotzen Nils Turesson Bielke,
f 1364 sid. 189, vilje vi dock tillägga, alt det om honom
heter, alt ”han vart Ridder po te helge graf.” Se Hr Schrö-
ders uppsats härom i Iduna IX: 3/1.

Lärobok i Historien och Geographien för Begyn—
nare. (Sthm, Nestius, IV. o. gg sidd.). Den historiska
delen af denna högst compendiösa lärobok angår blott Sve-
rige, och innefattar framställningen af dess öden på 27 sidor
i duodes. Hvad man vunnit, om man också hunnit lära en
sadan Ldiobok hel och hallen utantill, och för hvad slags
läroverk ÿen ma passa, kan Ref. cj inse.
125

Dessutom höra äfven riSgra Åminnelse-Tal, Minnen m.'
m. hit, i anseende till de biographiska underrättelser, som
deri innehållas. Sådana äro t. ex. Åminnelse-Tal öfver H.
Exc. f. d. Riksrådet Frih. Malte Ramel, af E. G.
Gei jer. (Sthm, Nordström, 27 sidd.) Inträdes-Tal i Sv.
Akad. — Tal vid General-Lieutn. G. H. JÄgerhorns
Jordfästning. (Sthm, Nordström, ? sidd.). — Minne af
Matthias Norberg. (Ups., Palmblad & C. 4/ sidd.).
—• M. Norbergs Lefverne af J. H. Schröder (af-
tryckt med tillägg, ur Svea IX, n. s. 186; Ups., Palmblad
& C, 16 sidd.). — Vid K. Biblioth. Jag. Björkegrens
Graf. (Sthm, Elmén o. Granberg, 16 sidd.) m. fl. Nya
upplagor, utom den ofvanföre nämnda andra af Fry-
xells Berättelser. Del. I., hafva älven utkommit af Hi-
storisk Tabell öfver Svenska Konungar ifrån Ynglinga-
Ätten till närvarande tid den sjette. (Mariefred, Collin
& C. 24 sidd.) (om hvilken samma anmärkning gäller, som,
vid den nyss anförda Läroboken i Historien) samt af Utför-
lig berättelse om thet namnkunniga Stångebro slag m. m.
andra uppE efter den 1735 tryckta Berättelse. (Linkp. Pe-
tré, 60 sidd.) hvilken här blott beböfver nämnas.

Tvanne under detta år utkomna Samlingar af Hand-
lingar innehålla vigliga upplysningar för Svenska Historien.
Svenska Riksdagame imellan 1719 och 1772» Första
Riksdagen, år 1719, med ett Bihang, utg. af P. G. Ce-
de rschjöld. (Sthm, Hæggstrôm, 1825, (utkom 1826),
571 sidd. och 1826, 422 sidd.). Förra afdelningen, eller
Historien om Sjelfva Riksdagen, meddelar i sammandrag Sé-
créta Utskottets, samt Adelns, Presterskapets och Borgerska-
pets Protocoller. Den sednare, eller Bihanget, innehåller
Protocoller och Handlingar, hörande till actionen emot Baron
v. Görtz. Af huru stor vigt detta arbete är, och i sin fort-
gång bör blilva, för en sann och fullständig kännedom om
den så kallade Frihetstiden kan lätt inses, när man vet
huru jämförelsevis få och ej sällan ensidiga de materialier
äro, som man förut deröfver äger. Hvar och en Svensk
medborgare bör således känna sig Hr C. hügligen förbunden,
som vändt uppmärksamheten på de rika och obegagnade till-
gångar till upplysning i detta ämne, som Riks-Ståndens archi-
ver innehålla. Likväl tål Hr C:s påstående, att man hittills
126



ej haft tillgHng till andra källor för denna tids Historia, ärt
blott lösa rykten, och föga tillförlitligare loftal och smäde-
skrifter, mycken inskränkning. Men hvad man hittills haft,
skall först af sadana tillökningar, som de närvarande, vinna
sin fulla klarhet och pålitlighet. Först sedan man utur Stän-
dernas protocoller lärt fullständigt känna särskilda represen-
tanters officiella yttranden och Ständernas beslut och hand-
lingssätt i alla förevarande frågor, få andra tillgängliga offi-
ciela eller icke officiela Handlingar och Documenter sin rätta
vigt och vitsord. Vi önske upprigtigt, att Hr C. ej må tröttnä
i sitt berömliga bemödande, och Allmänheten icke underlåta
att understödja det. Öfver förtjensten af ett företag, som det
närvarande, kunna tankarna ej vara delade. Samma enhäl-
lighet torde dock ej böra antagas i afseende på bedöm-
mandet af^ sättet, hnru Hr C. förfarit vid utgifningen. Det
är en allmänt erkänd sanning, att historiska material-samlin-
gar hafva sitt största värde i trohet och fullsländighet,. och
att den förra egenskapen till en icke ringa del innefattas i
den sednare. frohet maste man antaga hos hvarje kunnig
och ärlig utgifvare, och Hr C:s Charakter inger oss i detta
afseende oinskränkt förtroende. Men hvad fullständighetert
angår, så kan hvar och en utgifvare hafva olika begrepp om
dess nödvändiga utsträckning, allt efter som han anser ett
document* ett yttrande eL dyL, för mer eller mindre vigtigt.
Afven måste han hafva afseende på Allmänhetens behof, och
framför allt pä dess misshag för vidlöftigä och dyra böcker.
Men skulle han också för ögonblicket tyckas vinna något ge-
nom sammandragningar, så betager han likväl just derigenom
sitt arbete i den kunnige granskärens ögon en betydlig del
af dess varde. Det kan nämligen lätt handa —• och har äfven
i dylika fall redan ofta händt —• att hvad en Utg. Öfversett
såsom likgiltigt, origtigt, öfverflödigt, och följagtligen till Vo-
lumens inskränkande trott sig böra utsluta eller stympa, fram-
deles i en skicklig forskares hand, som lyckligtvis vändt sig
till grundkällan, blifvit nyckeln till de vigtigaste och mest o-
förväntade upplysningar. Att utsluta ilågot, ar således alltid
vanskligt Så mycket vanskligare, nar såsom i närvarande fall,
allt rattande och tillökning for hvarje enskild är förenad med
stora svårigheter och omätligt arbete. Emedan ett sådant
Verk, som det Hr C. nu begynt, sannolikt ej kan utgifvaä
127

mer än en gHng, är det af aldrahögsta vigt, att det uppfyl-
ler allas — ej blott dilettantens, utan äfven den grundligaste
forskares — rättmätiga fordringar. Hr C. har sjelf uppgif-
vit, att hans arbete stundom bestått i att sammandraga. U-
tan att jämföra originalerna, vete vi ej i huru vidsträckt me-
ning detta bör förstås, antingen blott om uttryckets af kortan-
de, eller också tillika om ämnets. Vi hoppas dock, att det
blott gäller om det förra, ehuru vi ändå icke kunne förklara oss
dermed fullt tillfridsställde. Utgifning och bearbetning äro två all-
deles skilda saker, som på en gång ej gärna sämjas. Är der-
emot det första r ig tig t gjort, så blir det öppet tillfälle för
hvar och en, att försöka- det sednare, i den mening som
han för sig uppgjort. Då ligga också acterna färdiga till
Allmänhetens beseende, så att man lätt kan öfvertyga sig,
huruvida de i hvarje särskildt fall blifvit rätt eller vrängt
begagnade. — Slutligen kan Rec. ej underlåta att anmärka,
huru litet dessa Handlingar rörande 1719 års Riksdag tyckas
understödja deras mening, som i frihetstiden påstå sig blott se
en tid af fosterlandskärlek, nit för allmänt bästa, rättvisa
och upplysning. Man återfinner här tvärtom, mer eller min-
dre ohöljdt framträdande, roten till alla de fel, som af den
motsatta åsigtens förfagtare blifvit denna tid förebrådda, e-
gennytta, bemödande att inkräkta pa den verkställande mag-
tens område, yrande passioner och orättvisa. I synnerhet
äro handlingarna i Görtz’s sak högst vigtiga och intressanta,
ehuru man, vid betraktandet af det egenmägtiga, alla lagliga
former öfverträdande sätt att mot honom förfara, ovillkorligt
intages af rysning öfver en sådan sig kallande rättvisa.
Billigtvis måste man dock medgifva, att den nöd, hvari riket
nyss varit och ännu var, det förra despotiska styrelsesättets
nyliga upplösning, och ovanan vid ett fritt deltagande i likets
angelägnaste värf på en gång bragte alla förhållanden, ^lla
sinnesrörelser i en gäsning och oro, som nagot kan ursägta
öfverdriften, innan ännu sinnena någorlunda hunnit sätta
«ig. Men om ett sådant förhållande äfven i det följande be-
finnes fortfara, då måste omdömet om denna tid naturligtvis
blifva så mycket strängare, som just den föregåendes vigti-
gaste och tydligaste varning var, att ej öfverträda måttans
och sansningens gräns. — De anmärkningar, som blifvit gjorde
vid föregående Samling, gälla blott till en del om Handlin-
128







U





gar, hörande till Konung Carl XII:s Historia^ Tiondé
och sista delen. (Sthm, Hæggstrôm, 581 sidd. och o-
numereradt innehållsregister), ty fullständigliet har här
synbarligen varit ett af de villkor, som Utg. föreskrifvit sig
sjelf. Endast skulle man med skäl kunnat önska, att upplys-
ning blifvit bifogad, hvar originalcrna till de här meddelade
handlingar förvaras. Detta har merändels i de föregående de-
larne blifvit iagttaget. Denna del innehåller slutet af K. Carl
XII:s vistande i Turkiet, beskrifvet i bref af Baron Fr. E. von
Fabricius, öfversättning (det föregående finnes i D. 2 o. 3),
samt diverse bref och mindre Handlingar, alla i någon mon
intressanta och upplysande. — Utgifvaren af denna Samling,
G. Floderus, bortrycktes af döden, innan den han full-
ändas.

Bland öfversättningar sätte vi främst: Antecknin-
gar om det som tilldragit sig i Sverige ifrån år 1645
till år 164g; Samlade ur Franska Ambassadörens i Sve-
rige, P. Chanuts, brefvexling. (Sthm, Eckstein, 44isidd.),
emedan en liten del deraf är Svenskt original. Drottning
Christina har nämligen i sitt exemplar af originalet {Mémoires
de ce qui d’est passé eu Suède etc. Paris gjort åtskil-
liga anmärkningar, hvilka här blifvit upptagna efter en af
Drottn. Hedv. Elis. Charlotta gjord alskrift. Men oagtadt tvän-
ne Svenska Drottningars förenade bemödanden, är likväl det
förråd af upplysning, som genom dessa anmärkningar tillflu-
tit Svenska Historien, ganska ringa. De äro alla högst la-
coniska, mestadels af följande beskaffenhet: ’’‘Detta är osantP
Huilken Dumhet! Griller. Han vet ej hvad han säger.” o.
m. dyl. i synnerhet vid sådana ställen , der Christina funnit sin
fåfänga särad, eller å andra sidan: ”detta är sant.” ”Dessa
äro hennes verkliga tänkesätt”m. m. när han upphöjt hen-
nes goda egenskaper eller smickrat henne. Ytterst få äro de,
som i vidd öfverträffa, eller i form skilja sig från de här
anförda. Såsom ett bevis på hennes utomordentliga verk-
samhet må anföras, att då Chanut säger: ?’Hon sofver litet,
och ligger vanligtvis blott 5 timmar’’, har hon sjelf tillagt
följande korta rättelse: ’’tre timmar.’’ Dr. Christinas ori-
ginal -anmärkningar i första delen af Chanuts bok, eller så
mycket nu i öfversättning utkommit, ”tros finnas i behåll vid
Eöfsta i Ostergöthland.” De öfriga två delarne äro förkomna«

1
i

Ml
129

Dr. Charlottas afskrift tillhöi' Kongliga Bibliolheket i Stock-
holm. Hvad Chanuts arbete beträlfar, så är det förut genom
tvänne original-upplagor tillräckligt bekant och begagnadt, och
dess öfversättande på Svenska, i5o år efter dess första ut-
gifvande, kan lika litet anses nödvändigt som förhastadt. E-
medlertid bör det dock icke tadlas, då tillgången dertill här-
igenom blifvit betydligt lättad. Ölversättnhigen är otadlig.
En eller annan bifogad anmärkning afser mindre kunnige lä-
sares beqvämlighet; men sådana uppgifter, som t. ex. att ”A-
dolph Johan vai' äldre bror till konung Carl Gustaf”> borde
icke utan rättelse hafva influtit.

Ett i vida högre grad vigtigt arbete är Svea Rikes Hi-
storia, från de äldsta tider till Konung Carl XII:s död,
af Fr. Riihs. Femte och sista delen, öfs. af A. NE
Strinnholm. (Sthm, Hæggstrôm, 1826 (utkom 1826)
707 sidd.). Svenska Allmänheten har derigenom erhållit,
hvad den hittills måst sakna, en fullständig Rikshistoria, och
besynnerligt nog skrifven af en utländning, ehuru Rübs, så-
som härstammande från en för detta Svensk besittning, i visst
alseende kunde sägas tillhöra Sverige. En fullständig kritik
öfvei' detta vigtiga arbete kan ej inrymmas inom så trånga
gränsor, som vi här fÖreskrifvit oss, hvarföre vi för närva-
rande måste låta bero vid några allmänna anmärkningar. Riihs
säger sjelf i företalet till denna del, att han ämnat låta den
sträcka sig till Gustaf fV Adolphs dethronisering, men att han
måste spara det följande, ehuru äfven redan utarbetådt, till
en annan del. Denne har sedermera icke utkommit, utan
verket sträcker’ sig blott till Carl XII:s dod, eller så långt vi
nu äge det på svenska öfverflyttadt. Man har ofta och med
skäl förebrått Förf, åtskilliga paradoxer och misstag i afseen-
de på vår äldre historia. Men ju längre hans arbete fram-
skridit, ju mer hade lifvet och historiens studium, som var
hans lifs element, utbildat honom till klarare och fördoms-
friare åsigter, så att anledningarne till tadel eller ock blott
till anmärkningar blifva allt färre. Han har under fortsätt-
ningen af detta sitt största verk med allt större lugn och mer •
ändels äfven opartiskt, i den mening detta ord vanligen ta-
ges, framställt resultaterna af vidsträckta, ihärdiga och årliga
forskningar. Det är verkligen beundransvärdt, att se en ut-

Svea XI.	I- 9*


130



i

i



ri

H









landning i denna mån halva trängt in i kännedomen a£ vårt
folks inre förhållanden; till denna grad af omfattning och
noggrannhet hafva omfattat ett i visst afseende för sig främ-
mande ämne. Men stundom blir man dock varse, att han
sett sitt ämne utifrån, på afstånd, såsom främmande och kall
åskådare; och detta har också verkat på hans framställning,
som, i allmänhet lugnt flytande och fri för prål och öfver-
drift, någon gång tyckes äga en liten tillblandning af is, eller
åtminstone narma sig till likgiltighet för ämnet. Endast en
infödd, som uppväxt i sitt fäderneslands och sitt folks sköte,
samt med dess förhållanden, seder, Charakter och känslor
från första inträdet i lifvet blifvit förtrolig, och, såsom en
lem af det hela, med hela själens deltagande deri införlifvad,
kan skrifva ett lands och dess innevånares historia inifrån,
ur Nationens eget hjerta. Endast en infödd äger inom sig
nyckeln till förklaringen af månget charaktersdrag, mången
handling, som på afstånd och opartiskt sedda, ej sällan
visa sig förvändt, samt i följe deraf blifva partiskt teck-
nade och bedömda. Att Rübs, oagtadt flitig forskning, stun-
dom tyckes saknat denna nyckel, rår han, såsom utländning,
naturligtvis icke för. Men att han i allmänhet med trohet
och allvar utfört sitt värf, det erkänne vi gärna, och äre ho-
nom derföre tack och heder skyldige. Han har väl icke lyc-
kats, att fylla det för en bildad nation högst vigtiga behof-
vet af en i alla hänseenden tillfridsställande historia öfver
dess öden och utveckling; men han har dock kommit målet
betydligt närmare än sina Svenska föregångare. Och medan vi
vänta, att se hoppet om en sådan historias erhållande bragt
till verklighet, genom en för detta vigtiga värf i alla af-
seenden lyckligt utrustad landsman, kunne vi med förtroende
begagna närvarande arbete. Den ovanligt långa listan på Sub-
scribenter visar också, att det varit välkommet, och redan
kan anses tillräckligt kringspridt och kändt, för att ej behöfva
någon annan granskning, än den hvar och en med boken i
hand sjelf kan finna sig befogad att anställa, öfversättningen
är sådan man af Hr Strinnholms öfvade hand kan vänta. En-
dast synes den stundom vara gjord med nog ilande fart, och
texten uppter ej sällan alltför tydliga minnen af sitt tyska
ursprung. En större förtjenst om boken skulle Öfs. forvärf-
vat sig, om han, der nyare upptäckter utvidgat kännedomen


131

d äninet dier rättat förra misstag, livilket i synnerhet i de
förra delarne ofta nog är fallet, genom tillägg och rättelsei”
botat hvad Förf, i ett eller anhat afseende ofullständigt eller
Orätt framställt. Upplågan är anständig, nlen hade förtjent
en något mer skärpt uppmärksamhet hos correctorn.

En annan bok, som angår Sveriges historia: Bidrag
till Konung Gustaf ÏII:s Historia, innehållande hans till —
ärnade expedition mot Frankrike 1792, m. m. (SthiO),
Nestius, 74 sidd.) är också egentligen én öfversättning, e-
burn icke på titelbladet angifven såsom sådan. Början utgö-
res visserligen af några iiiledande refléxiöner, soin Utg. tillagt;
men det hufvndsakliga innehållet är dock en öfversättning af
Mémoires dit Mtirquis de Bouille, hvilket också af Utg. öp-
pet eikännes, sid. 12 i noten. Dennâ brochure är ett icke
öväsendtlig bidrag till Gustaf ÏU:s historia och Charakteristik.

Dernäst npptàgê vi här två Läroböcker i allmänna hi-
storien. Den ena, Historisk Tafla ölver Europas Stats-
hvälfningar, från Vest-Romerska Kejsardömets under-
gång till närvarande tid; af M. Koch med forb. och
tillökn. af Schoell, Del. I. (Sthm, Ord. Boktr. (tSaåJ
471 sidd. och Del. 2. 548 sidd.), är én Handbok af för-
tjenst, rédig i planen och utarbetad med omfattande känne-
dom af sitt ämne. De utkomna 2 delarné sträcka sig till år
1815. En tredje, innefattande Génealogiska och Chrönologi-
ska Tabeller samt geographiska Chartor, ar ännu ej utkom-
men. Af det g:de tidéhvarfvet, 178g—1815 har Schoell ut-
arbetat én del '(1800—15). Det öfriga är af Koch. — Den
aäidrå, Förklaring hörande till en historisk charta eller
figùrlig framställning af Verldshistorien, öfs. med rät-
telser öch tillägg, (Sthm, Grahn, 19 sidd.) är, söm man
af titeln ser, blott 'ett bihäng till chartan.

Af special-historier, omfatta de flesta Frankrike. Öfver-
sigt af Frankrikes Historia, intill närvarande tid af Fe-
lix Bodin. Öls. af P. M. Brûmtoér. H. IT. (Sthrii,
Deleen, IV. o. 70 sidd. hvilket slutar första delen-, dess
förra häfte utkom på samma ställe redan 1824) är ett litet
arbete, söm mån ej kaii neka én viss märkvärdighet, ehuru
af ett ömkligt slag. Förf:s valspråk är: éclairer les esprits,
ètdmér l'es passions. Men huruvida han varit deii man, som
kunnat lyckas i så vigliga företag, deröm kan läsarén Ölver-
132

tyga sig genom följande slällen utdi’agna ur de 4 första si-
dorna. ”1 dessa tider var krigsmännens folk-klass en folk-
öda.’ ”i4oo befåstade städer och 3,ooo fästningar (?) blef-
vo utrymde endast i Aquitanien.” ”Hans styrelseförvaltning
Var faderlig, som det berättas.” Ingen hade väl varit mera
pligtig, än Förf., att undersöka och tillkännage om berättel-
sen ägde grund; men sådant har han icke frågat efter. -”Lik-
som andra konungar på den tiden, hade äfven Carl hos sig
en Hofnarr, ett slags frispråkare, hvars åliggande det var
att skafla Fursten och hans hof att skratta åt. I stället för
narrar att roa sig, gjorde konungarne bättre om de hade hos
sig förnuftiga män för att väcka bedröfvelse öfver de olyck-
liges öde.” ”1 fjortonde århundradet gjorde menniskosnillet
olörmärkta framsteg. Under det Capucinerna sinsemellan tvi-
stade och till och med slogos for att få runda eller spetsiga
munkkåpor, uppfann man Compassen.” Förf, tyckes vara en
af ’de förnuftiga män'’, som kan ’’väcka bedröfvelse öfver de
olyckligas öde”, nämligen öfver de historiska charakterers, som
olyckligtvis råkat ut för honom såsom tecknare. Huru kan
en öfversättare vilja förstöra tid på ett så gagnlöst företag,
som att öfverflytta denna bok på modersmålet ?

Historiska anteckningar af Louis Jerome Go-
hier. (Sthm, Hörbeig. Del. 2. igi sidd. Del. 5. n4
sidd. Del. 4. 177 sidd. (i:sta delen utkom iSaö). Förf:n
var President i Verkställande Directorium, då detta d. 18 Bru-
maire 1799 af Bonaparte störtades. Hans Memoirer inne-
hålla föga nytt i saken, men mycket, man vet ej om man
skall säga nytt eller föråldradt, i åsigten. Han är en
man ur Republikens sista tider, har öfverlefvat både
Kejsarväldet och Restaurationen och skrifver ännu med tän-
kesättet af en Republikan från år 1799, oförändradt och så-
som det synes ärligt. Detta tänkesätt kan anses såsom ett
uttryck af de moderata republikanernes i allmänhet, hvil-
kas antal i Frankrike ännu var stort, då Republiken vek för
den Militäriska Despotismen. Det är den besegrade, af mak-
ten misshandlade och nedtryckta, genom den militäriska äran
fördunklade Minoritetens tänkesätt, som här efter så mån-
ga och fruktansvärda omhvälfningar åter uttalar sig, sväfvan-
de såsom en Revenant öfver ruiner, — och det har ej
kunnat få en bättre tolk än Författaren. Att denne fordom
Republikens högste ämbetsman ej såg den afgrund, vid hvars
133

brant han stod, att han väntade Bonaparte till middag den
dag denne gjorde sig till republikens Herre, hedrar* ej särde-
les hans skarpsinnighet. Men han är en både godtrogen och
trogen republikan. Han har misstagit sig om Frihetens
bestånd; men han har, såsom han sjelf säger, uppriktigt
trott på Gudomligheten, och oss har det uppriktigt fä-
gnat, att från en tid, utmärkt genom försvinnande af denna
sista tro med all annan, från en tid, då alla Revolutionens
stora intressen tycktes concentrera sig i mångas af en endas makt
ledda egennytta, åter höra ett uttryck af republikansk är-
lighet och bonne foi. (I allmänhet saknas denna senare
egenskap allt för mycket hos Fransyska skriftställare). Alt
ur denna synpunkt hos Författaren mycket hos Napoleon och
Männen af den i8:de Brumaire skall synas i ett nytt och ej
gynnande ljus, kan förstås af sig. En anekdot charakteriserar
förträffligt Moreaus half het och svaghet, öfverallt utom på
slagtfältet. — Tillfridsställande är det deremot för en Svensk
att se den ädla dag, i hvilken en hög person, vid hvilken
vårt Fäderneslands öden blifvit fastade, hos detta opartiska
vittne framträder. — Det är tillfridsställande alt här se be-
kräftadt : ’’Äfven han har trott och tror på Friheten’’: ~
och ingen egnar denna tro bättre än en Konung.

Napoleon sysselsätter efter döden skriftställarne och den
läsande verlden nästan lika mycket, som han under sin lefnad
sysselsatte diplomaterne och den politiska. Under en tid, då
i ilande växling det nya ständigt fördunklas af ett nyare,
sträfvar det deltagande, hans underbara öden väckt, att bibe-
hålla sin friskhet och magt öfver sinnena, till trots för den
närvarande dagens uppträden och mångfaldiga interessen. Stora
massor af Napoleonisk litteratur tälla ännu med Walter Scotts
och Coopers romaner om en plats i läsverldens gunst. Och
våra öfversättare gripa med begärlighet efter hvarje ny dit-
hörande product, för att dermed fägna sitt publicum. Till
detta år höra egentligen blott tre sådana arbeten. Af Napoleons
Memoirer. Anteckningar till Frankrikes Historia under
Napoleons regering, &c. hithöra D. 5. (Sthm, Neslius,
445 sidd. och D. 4. (den sista) 486 sidd. bägge dicterade
för General Montholon. Vidare: Napoleons sista stun-
der, eller Dagbok förd under hans sista lefnadsår och
sjukdom af hans läkare F. Anlömarchi. Med bilagor
innehållande, Napoleons testamentariska dispositioner;
jemle underrättelser om de i anledning deraf uppkomna
tvister. D. i, 2. (Sthm, Eckstein, Ç84 sidd.) ach Berät^
t else om Bonapartes ankomst och, vistande om bord på
Engelska linieskeppet Bellerophon? af F. L. Mailland.
Med en charta ötyer Basque-redden. (Slhm A Nestius, 145
sidd.). Den sistnämnde inger i synnerhet förtroende genom
s.in allvarsamma och ärliga ton,, och intresse genom del åskåda
liga och personligt çharakteriserande i berättelsen. _ Fort-
sättning: Anteckningar rörande Drottning Marie Antoi-
nettes af Frankrike och Navarra enskilda lefnad af Fru
Çam pan, utg. af F. Barrière. (Mariefred, Collin & C.
18?5 [ulk. 1826] D. 5. 284 sidd. o. 83 sidd. Bilagor. D.4,
3.65 o. 84 sidd.) hvarmed detta verk är slutadt.

Ett vig tigt document till upplysning i Rysslands, nya-?
ste historia är: Berättelse, ^gifven till Kejsar Nicolaus
af den Commilte, som blifvit förordnad att undersöka
förhållandet ined de i St. Petersburg och Ryssland upp-?
täckta förrädiska stämplingar. Ofs. i sdr. (Sthm, Eck-.
stein, 48 sidd.) Origmalet är äfven fullständigt eftertryck!
under titeln: Rapport de la Commission d’enquête. (Sthm,
Carlson, i4o sidd.). Innehållet är förut genom allmänna
tidningarne nog bekamt,

Greklands öden har under de sista åren utgjort, och
Utgör ännu ett föremål för allmäp uppmärksamhet och delta-
gande. Detta har föranledt en mängd skrifters utgifvande^
afven hos osa. De fleste af dem hafva likväl, såsom i all-
mänhet conjuncture-skrifter, det felet, att nog starkt uttala
blott ett partis inskränkta asigter, hvarföre också, ingen vå-
gat sätta fyllt förtroende till dem. Ett arbete af större om-
fattning, och, såsom det tyckes, foster af en förtroligare be-
kantskap med ämnet, är: Historia om Greklands närva-
rande Rrihets-krig. Jemte en framställning af Greker-?
nas Religion, Seder och National-Eynne. Af Edward
Blaquières. (Sthm, Carlson, 3;8 sidd.). Förf, är en
verklig Grekvän (Philhellen), och skildrar Turkarnes förfa-
rande med mörka färgor, likväl utan att derföre undanskym-
ma Grekernes daligheter. Stundom tycker man sig likväl
finna, att han betraktat sitt ämne ur en nog Euiopeiskt mor
dern synpunkt, öch derföre kanske obilligt bedömt de första
135

Cheferna för uppresningen » ^rekjand. Det m hkval o r
digt att de stodo närmare till folket, an de fran det ofuga
Europa återkomna Hetæristerne, och således naturligtvis anda
mycket närmare än de med begär efter allehanda befal, och
med nroiecter till constitutioner och tryckfrihetsförordningar
från alla sidor ditströmmade Philhellener. Genom dem sa
vida nämligen de voro driftiga och skjckhga, hade anfal och
inre organisation bäst kunnat ledas till nialet. Dessa hade d
troligen fått en jämnare gång och kanske afven mera k ra t.
Men§ man ville att en half-civihserad folkmassa på engang
skulle upphöjas till en fri och constitutionell stat, i modern
mening, och ansåg derföre de iörhandvarande aristokratiska
elementer for hinder, som måste stortås. AuUeivalla, icgc:
ringslöshet, ett till högsta ^ad uppstegradt partiraseri
deraf den närmaste följden. 1 alhnanhet har hkval Forf. sett
sakerna ovanligt fördomsfritt, och hans berättelse ar^ratt läs-
värd. Den omfattar, eiter en lörutskickad mledning Gieki-
ska insurrectionens historia från Uppresningen i Moldau och
Wallachiet till Messolonghis fall (1826).

En annan conjuncture- eller rättare sagdt parti-skuft ai
Påfvarnes Historia, ifrån den Heliga Stolens upprättan-
de i Rom till närvarande tid. Af Juan Anton 10
T,loren te. (Sthm, Scheutz, Del. 1. 24a sidd. Del. 2.
[till Bonifacius VIII] 212 sidd.). Förf., förut kand genom
sin historia om Inqvisitionen, har alldeles icke bemödat si ,
att gifva sin bok ett blifvande värde genom en pa opartisk
forsknin« grundad framställning af den påfliga Fherarclnens
uppkomst, utveckling och aftagande. Han har tvärtom ställt
sigPpå en punkt, hvarifrån allt visade S1g pa den ofordelagti-
gaste sida, och i förhand stadgat sin åS1gt samt derefter lam-
pat historien. Medelst ett sådant förfarande ar det ej svart,
att få historien till en väf af idel oduglighet, ondska och or-
derf. De utmärktaste charakterer behandlas har utan f01 sko-

såsom skälmar eller stympare. Och sjelfva Aposteln Pe-
tru^ iår af Förf., ehuru denne skall vara en christen, ha a
till nodo en liten tillrättavisning, for sitt ofverdnfna nit att
predika christendomen. Så mycket mindre kunna da charak-
terer, sådana som l. ex. Gregorius VIL, vanta sig ett .
vill ei säga, gynsamt, men ej engång ett rattvist bedomand .
Korteligen: af historiskt sinne och historisk konst finner m«

ning
136

här intet spär. Men sä mänga Hera a£ partiskhet, flyktighet
och brist pa sann kritik. — Föröfrigt är hela denna såkallade
Historia ytterst fattig på facta. Alltsammans utgör blott en
declamatoiisk chria; och boken är blott derigenom märkvär-
dig, att den visaross huru ömklig den ”upplysning” ar, som
Spaniens Liberale vilja sätta i stället för den papistiska Ob-
scurantism, af hvilken deras olyckliga land visserligen lider
svårare än något annat.

En Historiker af alldeles motsatt art är A. H. L. Hee-
ren, af hvars Historiska Skrifter vi erhållit en del (Sirenen
Ekmarck, 276 sidd.). De här meddelade Skrifter äro: j.

Bref af Författaren, innehållande biographiska underrättel-
ser, rörande honom sjelf.” 2. ”Utveckling af Reformationens
politiska följder för Europa.” 3. ”Om politiska Theoriernas
uppkomst, utbildande och praktiska inflytande, samt om Mo-
narclnska Principens upprätthållande i det nya Europa.” 4. ”Om
Karakteren af den Despotiska Författningen och af Statsför-
fattningar i allmänhet.” Alla vittna om grundlig kunskap,
sansad kritik och moderata tänkesätt, samt kunna ej nog re-
commenderas till begrundande för dem, som af dagens hög-
ljudda rop öfvertygade föreställa sig, att de vigtigaste politi-
ska frågor lätt kunna afgöras a priori, utan att behöfva hi-
storiens råd och upplysningar till sin utveckling. Äfven den
som ej känner sig ense med Förf, i åsigter, skall icke genom-
gå denna bok utan vinst. Lyckligtvis har den fallit i en kun-
mg och skicklig öfversättares hand.

Fortsättningar: Hisloria om Romerska Kejsardömets
artagande och fall af Ed v. Gibbon. Öfs. af C G
Wadström och J F. Hedblad. Del. 9. (Örebro,*
Lindh, 215 sidd.) se Svea X. n, s. a55. — Nittonde Är-
hundradets Krönika. (Örebro, Lindh. Häft. 29. 24i sidd.
Haft. 5o (året 1817) 482 sidd.) jfr Svea VIII. 1, 75.

Ny upplaga: Handbok för fruntimmer i Äldre och
xSyare Historien. (Del. 9. uppl. 2. Sthm, Grahn. 4i8sidd.).

Af smärre biographiska skrifter, som ofvanföre blifvit
förbigångna, vilja vi, ulan att ändå tro oss hafva hunnit
längre än till en approximerande fullständighet, här tillägga:
Minne afE.O. Adjunclen Sven Hylander. (Lund, Ber-
ling. 65 sidd.). — Tal vid Minnesfesten efter Presiden-
ten Frih. Wilh. Bennet af Grefve Jacob De la Gardie.
J 37

(Sthm, Hörberg. 5g sidd.). Ehuru egentligen icke hithö-
rande, såsom tryckt i Abo, kan dock slutligen här nämnas:
Lefvernesbeskrifning öfver Biskoppen Doct. Jon. Geze-
LIUS den Äldre af J. J. Tengström, emedan den lem-
nai’ ett särdeles intressant bidrag till Svenska Lärdoms- och
Kyrko-historien.

Geo gr ap hi.

Ej blott högsta rummet pä listan öl ver detta års Geo-
graph iska litteratur, utan i allmänhet ett utmärkt rum
bland dess förnämsta litterära producter intager: Handbok i
physiska och politiska, äldre och nyare Geographien, i
förening med flere geograpliiens vänner utgifven af W.
Fredr. Palmblad. Del. I. B. i. Inledning till Asien.
Hög-Asien af Utgifvaren. (Upsala, Palmblad & C. XII.
o. 5oo sidd.). Den vitsordar på ett särdeles lofvärdt sätt
sin Författares omfattande beläsenhet, ihärdiga flit — tolf
års oafbrutet studium på ett och samma ämne hör icke till
alldagliga phænomener — och sällsynta förmåga att ur ett
omätligt förråd af rå-ämnen utvälja de vigtigaste, samt ordna
och ombilda dem till ett fullständigt och symmetriskt helt.
Ej blott i vår, på originalverk nog lattiga, litteratur är detta
arbete en ovanlig företeelse, som i sin fortgång lofvar fylla
ett allmänt kändt behof; utan till och med de rikaste littera-
turer, den Engelska, Franska och Tyska*) äga icke, så vidt
Rec. känner, något verk af alldeles enahanda beskaffenhet.
Närmast skulle det kunna jämföras med Vollständiges Hand-
buch der neuesten Erdbeschreibung, af H a s s e 1 och flere ut-
gifven på Geographiska Institutets i Weimar förlag, och hvar-
af, sedan 1819, 2Ö dryga octav-volumer utkommit. Men
detta verk är till sitt innehåll hufvndsakligen dels statistiskt,
dels topographiskt, och har föröfrigt det felet att ej nämna
sina källor, hvilket gör det nästan obrukbart. Ilvad som
deruti är upptaget al den physiska Geographien är mestadels
under all kritik. Från delta omdöme undantage vi dock be-
skrifningen öfver Afrika, som är behandlad af Ukert, och

*) En afdelning af Hr Palmblads verk, den nämligen som bandlar
om Mennisko-racerna, finnes redan på tjska öfversatt införd i AU-
jem. geographische Ephemeridcn.
«FW**-’ ”•*'

138

kanske nâgra fâ andra länder. Författarne till det nu begyn-
da Svenska verket, hafva tydligen för sig uppställt såsom
mål, att lemna en för den bildade läsarens behof i allmänhet
afpassad bok, till hvilken, såsom grundläggning, han seder-
mera sjelf må kunna foga de oändligt rika tillökningar och
förändringar, som menskliga forskningen dagligen gör inom
detta omätliga, än långtifrån fullständigt undersökta fält. Om
utförandet kommer att svara mot den uppgifna planen, skall
således denna Handbok bli oundgängligt nödvändig för hvar
och en, som gör anspråk på allmän bildning, göra de flesta
äldre arbeten i samma väg öfverllödiga, och lätta Öfversigten
och bedömmandet af det mångfaldiga nya, som ständigt till-
kommer. Är grundläggningen rigtig, så kunna väl förändrin-
gar och omarbetningar- delvis bli nödvändiga, alltefter som
massan af faetiska kunskaper tillväxer; men det hela blir än-
då en för längre tid orubblig basis alt bygga på. Ännu kan
det så mycket mindre vara tillfälle, att gilva en utförlig kri-
tik öfver sättet, hvarpå arbetet blifvit utfördt, som närvaran-
de första afdelning endast lemnar en liten början af det vid-
sträckta hela — nästan blott inledningen. Men en kort fram-
ställning af verkets plan, sådan den af Utg. i företalet blif-
vit antydd, anse vi oss dock pligtige att här göra. Den an-
märkning, som mången vid första blicken på titelbladet skulle
kunna vara frestad att framkasta, nämligen att Gamla och
Nya Geographien ej på ett ställe kunna sammanställas utan
oreda och förvirring, har först på ett öfvertygande sätt blifvit
vederlagd. Här yttras neml. deremot ganska rigtigt, att samma
inkast äfven träffar hvilken större tidrymd som helst, eme-
dan mensklighetens verksamhet och öden på den politiska Geo-
graphien ständigt utöfvar en förändrande inflytelse. Man må-
ste således välja den historiska vägen, d. v. s. framställa de
successiva förändringarne under olika tidehvarf, om man vill
Jiäfva nyssnämnda svårighet. Det är också just denna väg,
som Författarne valt, ehuru vi ej förr än under arbetets fort-
gång kunne förnimma, huru långt och med hvad framgång de
följt den. Men de ämna också tillika skildra den oföränder-
liga sidan af jordbeskrifningen, den physiska nämligen; dock
icke i den inskränkta mening, som åtskillige af de nyaste
sig-kallande vetenskaplige Geographer tagit den, så att den,
gfskildt från det organiska, endast och allenast skulle teckna
13ft

jordens anorganiska yta. Tvärtom har Utg. blottat de incon-
sequenser, ja orimligheter, for hvilka man genom en sådan
inskränkning utsätter sig. ”Vi betrakte här jorden _ så he-
ter det i Förordet — ej blott såsom en ojemn och skroflig
yta, utan sadan som hon är, sedan hon af sin Upphofsman
blef förklarad för färdig, d. v. s. prydd med växter, djur och
tänkande inbyggare.” Meningen är således att först betrakta
henne i afseende på dess anorganiska yta, klimatiska förhål-
landen, vegetabiliska och animaliska lif, och slutligen ’’i hen-
nes egentligaste bestämmelse, såsom en bostad för förnuftiga
varelser.” I hänseende till Asiens Geograph! särskildt, hvars
utarbetande Utg. ensam åtagit sig, ger han tillkänna, att der-
vid en utförligare plan konuner att följas, så att ”utom den
egentliga geographiska beskrilhingen, en skildring af Folksla-
gens religion, vettenskapliga odling, offentliga och enskilda
hf, samt hulvudmomenterna af deras Historia deri skall inta-
gas.” Europa deremot behöfver ej beskrifvas i alla dessa
förhållanden, och i afseende på de öfriga verldsdelarne, som
ingen egentlig historia äga, komma de fleste af dessa rubri-
ker af sig sjelft att bortfalla. Detta rörande planen. Den re-
dan utförda delen innehåller, under rubriken Inledning: en
teckning af Asiens Läge och Gränsor; Berg och Flodsy&temj
Insjöar; Luftstreck; Producter; Menniskan, och försök till en
Classification af mennisko-stammarna; Religioner; Förhållande
till de öfriga verldsdelarna ; samt Resultater af Asiens studium.
Slutligen förekommer här oçk början af Hög-Asiens beskrif-
ping, likväl endast omfattande dess mångfaldiga bergsträcknin-
gar i en utförlig skildring. Af de flere ämnen, som denna
del innehåller, har Förhs framställning af ett nytt ”S tam- och
Språk-System, hvaruti folkslagen, efter graden af deras
slägtskaper, ära ordnade i stora afdelningar, och hvar och
en af dessa indelade i mindre underafdelningar, hvilka åter-
*gena liksom de föregående, utgrenas i parallela eller ned-
stigande linier”, förefallit Ref. intressantast, och mest egen.
Väl hafva flere Lärde förut försökt en sådan classification ;
men merändels inskränkt sig blott till några allmänna stam-
afdelningar. Förf, har här, efter sorgfälligt begagnande af för-
handvarande, ofta beklagligtvis allfor ofullständiga källor, för-
sökt en uppställning i classer, ordningar och familjer, unge-
fäi' som i Naturalhistorien länge varit brukadh Han har û
no

Asien antagit 4 liufviid-Racer, nämligen den Kaukasiska',
Mongoliska, Tschudiska och Malajiska. Anmärkningar mot
enskilda underaldelningars mindre säkerhet skulle lätt kunna
göras, svårare bevisas, så länge undersökningarne i detta af-
seende ännu ej hunnit en större grad af pålitlighet och full-
standighet. Det hela af Förf:s classification — således det
originella och vigtigaste deruti — kan likväl i alla fall anses
Äom en förträfflig grundläggning för vidare utvecklingar. Förf:s
stil är lättläst och träffande, någongång, när ämnet så med-
gifver, äfven behaglig, ehuru ej öfverallt fri från smärre
vårdslösheter.

Geographiens Historia, ifrån de äldsta till de nyare
tider, af Mal te-Brun. (Förra Del. Fahlun, Arbore-
lius & C. 53o sidd.). Denna Geographiens Historia, hvars
förra hälft här meddelas, utgör inledningen till den numer^
aflidne Förf:s Precis de la Géographie universelle, ett Verk,
som i Frankrike gjort epoch och utan tvifvel förtjenar att
kallas ett godt arbete, ehuru intet mästerstycke: dess första
del är i alla fall den lärorikaste. Svenska Öfvers. har dock
icke begagnat originalet, utan en tysk öfvers. af den äldre
upplagan, med tillägg af den flitige E. A. W. v. Zimmermann.
De skrifter, som efter denna bok i samma väg utkommit,
och med hvilka Sv. Öfvers. bordt jämföra denna Historia,
äro Zeunes Erdansichten, — ett blott kort, men innehålls-
rikt utkast — samt Lkerts Geographie der Griechen u. Rö-
mer, ett i stor scala tilltaget arbete, men hvaraf endast tven-
ne band utkommo 1816 och 1821. Otvifvelaktigt röjer M.
Bruns arbete mycken beläsenhet, kritik och sjelfständiga om-
dömen; och om än en del af hans hypotheser ej komma
sanningen närmare än hans föregångares, så förtjena de i
alla iall mycken uppmärksamhet. Hans stil är klar, ledig och
angenäm. Med ett ord: hans verk bär tydliga spår af en för-
fattare, som genom sin födsel tillhör norden, men genom
yttre omständigheters tvång i ett annat land måst söka sig
ett nytt fädernesland : man igenkänner det nordiska ursprun-
get i planens symmetri, i den flit och forskning, af hvilken
denna bok är ett resultat: den lediga eleganta drägt, i hvil-
ken den framträder, är åter fullkomligen fransysk.
141

I fadei’neslandets topographi hafva följande skriftet’ut-
kommit :

i.	Beskrifning öfver Halmstads Län eller Halland*
Af Carl af Forssell. (Sthm, Grahn, VIII o. 5o sidd.).
Förf, har för afsigt att ’’meddela korta, men sakrika Beskrif-
ningar öfver livarje Län, samt låta hvardera åtföljas af en
charta.” —• Detta företag måste otvifvelaktigt mötas med bi-
fall, då fäderneslandets skick, efter Tunelds tid, undergått så
stora förändringar, och Djurbergs arbeten aldrig varit rigtigt
brukbara. Detta Läns beskrifning ntgifves såsom ett prof,
hvaröfver Förf, önskar inhämta det allmänna omdömet. Der-
vid har Ref. följande önskningar. Den första den, att källorna
för de särskilda uppgifterna, åtminstone för de nyare och
mindre allmänt kända, måtte uppgifvas. Visserligen är Förf:s
namn en borgen för noggrannhet: men hvar och en geogra-
phisk författare måste, dei’ tillförlitliga källor fela, ösa ur
mer eller mindre osäkra, hvilkas urskiljande för en forskande
och pröfvande läsare är af högsta vigt. —• Ref:s andra önskan
beträffar den inskränkta scala, hvaruti denna Beskrifning är
utförd. Då Förf, uti sin plan upptagit ej blott geographi och
topographi, utan äfven historia, statistik och oekonomi, ja
till och med militäriska uppgifter, så inses lätt, att ej myc-
ket rum kunnat egnas åt hvarje ämne. Om Förf, således
med framgång hoppas, att ”genom kännedom om fosterjor-
dens framfarna och närvarande ställning, kärleken för henne
i samma mån skall ökas, och den allmänna bildningen ut-
vecklas’’, — så torde detta mål ej kunna uppnås utan betyd-
ligt större utförlighet i detaillerna. Föröfrigt synes Förf, be-
gagnat alla förhandenvarande malerialier, hvarvid han blif—
vit verksamt förarbetad af Hr 8. P. Bcxell, genom dess åren
1817—18 utgifna Hallands Historia och Beskrifning, 3 De-
lar. Chartan är afeopierad ur den nyligen utgifna Chartan öf-
ver Skandinavien i 8 blad, utförd i stentryck, vackrare än
de lithographier af samma slag som vanligen utgå från Sven-
ska stentryckerierna, men af trycket är ändock suddigt.
Chartorna till nästföljande Län äro ämnade att graveras i
koppar.

2.	Geograph. Tabeller öfver Kon. Sverige och Norige,
jemte dessa Rikens Krigsmakt till lands och sjöss m. m. Af
G. A. 8. (Sthm, Deleen, 25 sidd ). De ämnen, hvilka i dessa
112

Hela Länet i,

den för
följande

. 45 qü. m.

. 8ö,og3 invi

Enligt Hr G. A. S.

. 4 Em. 56°2o' och 57°38*

Enligt Hr af F.

Mell. 56° 18' o. 57°38'

43,24.

85,g56 inv.

tage I
Areal :

Labeller upptågas, äro Lärichs polhöjd- (hvarför oj ocksä de-
ras longitud?), quadratmil-tal, folkmängd och städer, samt
dessa seriares antal och folkrmängd, rikenas indelningar i åt-
skilliga hänseenden samt uppgift om krigsmakten. Boken äi?
således icke särdeles rikhaltig, och nyare uppgifter äro ej
begagnade: således meddelas här folknummern sådan den var
1820, då Hr af Forsell i näst förut anmälda Bok meddelar

är iSaö. Jemlör inan Halland hos dem bada finnas
olikheler j

Ehuru Förf, uppgifvit, att äfven Städernas folkmängd är så-
dan den var 1820, så är den dock utsatt efter dess tillstånd
1824, eller lika med uppgifterna i Hr Palmblads Lärobok i Geogn
Krigsmakten är uppgifven efter Hagelstams char ta. Då käl-
lorna ej angifvas och FörK är så godt som anonym, så vet
man ej hvilket förtroende man skall skänka dessa tabelleri

o. Underd. Berättelse om Stora Kopparbergs Län;
Ånyo upplagd. (Fahlun. Arborelius & C. 182 sidd.).—
Således en ny upplaga af Landshöfdinge-Embetets öfver Stora
Kopparbergs Län Embets-Berättelse för år 1820. Man vet,
att Landshöfdingarne på ett ganska olika sätt, churn planen
var föreskrifven, löst detta dem anbefallda problem. Hr
Landshöfd. Järtas Berättelse, hvarom här är fråga, är allmänt
erkänd for att bland dem alla vara både den vidlöftigaste ocli
lärorikaste: kanhända förtjenar Landshöfdinge-Embetets öfver
Upsala Län det andra rummet. Några åter äro högst ytliga
och innehålla blott allmänna uppgifter. Utan tvifvfel skall
framtiden gifva dessa arbeten mera jemnhet, och göra dem
ej blott undervisande för samtida, utan äfven för framtida för-
skare, som i dem skola finna vigtiga bidrag till Rikets inre
historia.

4.	Stockholm och dess Sköna Nejder. Med eti i
koppar graverad tafla. (Slhm, Hörberg, sidd.). --
”Taflan”, som utgör ett stort ark in fol., föreställer 61 Slott,
Kyrkor, Hus, Statuer dels i Stockholm, dels i dess grannskap
(hvilket sista ord tages i temligen vidlöftig mening, då äfven
113

Upsala Slott är deribland; hvarfbr icke också dess Dotnkyi'-
ka ?) ; de äro alla ti'oget al bildade och skickligt graverade :
texten innehåller nätta historiska beskrifningar. Den soni ej
är nöjd med detta Utile, kan hålla sig till Dulcey bakcltei’ i
boken, der man finner anvisningj huru denna talla kan nytt-
jas såsom spel-tafla till ett oskyldigt sällskaps-spel. Ideen är
artig och löretaget lörtjenar allt loford.

De under detta år utkomna Läro- och Läseböcker äro;

Lärobok i Geographien. Första Coursen af C hr»
Stenhammar. Lärobok i den physiska och politiska,
äldre och nyare Geographien. Andra Coursen af W.
F. Palmblad. (Upsala, Palmblad C. Del. 2. 1826*
166, och 119 — 465 sidd. Del. 1. 2:dra Uppl. 1827.
81, samt 129 och 118 sidd.). Ref. måste, för att på en-
gång lå yttra sig öfver hela arbetet, anticipera första delens
andra upplaga på 1827 års litteratur. Denna nya upplaga,
som ett år eiter den första utkom, synes på ett kraftigt sätt
vederlägga deras klagan, hvilka påstå, att man vid Skolböc-
kers författande alltid nödgas inskränka sig inom alltför li-
tet utrymme, på det icke en med större kostnad förenad ut-
förlighet må blifva menlig lör bokens afsättning. Man skulle
snarare förmoda, att sådana arbetens afsättning hufvudsakli-
gen beror af deras duglighet och det dei-af uppkomna för-
troende, hvarmed de af förståndiga Skollärare omfattas. Den
närvarande har vid våra läroverk fått hastigt insteg och med
mötande välvilja blilvit befordrad. Också utmärker den sig
på ett högst fördelaktigt sätt framför dem, som förut i detta
ämne här utkommit. Detta upptäckes lätt, äfven vid en yt-
lig jemförelse och bekräftas allt mer vid en noggrannare
granskning. Dess företräden bestå, utom i en större redig-
het, förnämligast deri: att den, i stället att öfv ers vä mm a lär-
jungens minne med en ändlös uppräkning af politiska indel-
ningar och benämningar, hufvudsakligen sysselsätter sig med
jordens physiska grundritning, med bestämning af verldsde-
larnes contourer, bergens sträckning och flodernas lopp, med
en underhållande och lärorik beskrifning al särskilda länders
klimat, naturalster o. s. v. och således hufvudsakligen med
ämnen, som äro mer väsendtliga och mindre underkastade
förändringar; vidare deri att den politiska Geographien ej
144

uteslutande fäster sig vid det närvarande tillståndet, utan ock-
så framställer hvad som från en annan tid kan vara synner-
ligen märkvärdigt; eller i allmänhet taget, de vigtigaste inom
dess gebiet under olika tidehvarf inträflade förändringar. Så-
lunda äro ur den gamla geographien de allmännaste indel-
ningar och namn anförda och några länder, såsom t. ex. Grek-
land och Mindre Asien i andra coursen, äro tecknade efter
deras tillstånd under deras fordna, blomstrande period. —
Det enda man kunde önska vore, att Författarne sökt gifva
sina arbeten en större öfverensstämmelse, äfven i formell hän-
seende. Om man t. ex. jemförer bådas beskrifningar öfver
Asiens berg (D. 1. sid. 8—12. D. II. sid. g — 14) upptäcker man
olikheter, ej allenast i bestämmandet af deras utgångspunkter
och sträckningar, utan också i sjelfva namnen, af hvilka som-
liga skrifvas olika — såsom Ulu-Tau, Ulu-Tagh; Hindu-
tusch; Hindukuh m. fl. — andra upptagas på det ena stället,
utan att de fumas på det andra. Kommer nu dertill en tre-
dje olikhet hos chartorna (hvilket ofta händer), så måste det
för lärjungen stundom bli svårt nog att reda sig. Inga misstag
har Rec. upptäckt, men såsom en motsägelse anmärkes föl-
jande: I i:a Cours. i:a Aldeln. sid. i. säges ”Asien är mer än
fyra gånger så stor, som Etu-opa” — men i senare aldeln.
yttrar samme Förf.: ”Asien är nära 6 gånger så stor, som
Europa.” —

Lärobok i Historien och Geographien för Begyn-
nare. (Sthtn, Nestius, 99 sidd.). Den historiska delen intar
de första 27 sidd. (se ofv. s. 124), den geographiska de öfriga. I
sistnämde aldeln. har Förf, åt Skandinavien egnat ungefär lika
mycket rum, soin åt jordens öfriga länder. Detta torde för
ändamålet ej vara otjenligt, men mindre välbetänkt synes Förf,
hafva handlat, då han i beskrifn. öfver Sverige upptagit äf-
ven mindre märkliga bruk, grufvor och städer, dem nybör-
jarn fåfängt söker på sina små chartor. FörÖfrigt äro de
ämnen, som vid hvarje lands beskrifning upptagas: 1) Areal,
hvilket i en så kort lärobok tyckes vara öfverflödigt och ut-
gör en blott onyttig börda för minnet. 2) Regeringsform,
3) Religion. 4) Producter. 5) Förnämsta städer. Förf, har så-
ledes lemnat alltför mycken uppmärksamhet åt det politiskt-
statistiska : om ländernas berg och floder namnes ej ett ord :
väl meddelas derpå i Förberedelsen en lista, men den är allt-
145

for ofullständig och innehåller dessutom endast nakna namn
Boken ar forofngt temligen correct, dock icke helt och hål-
let. Vi anmarke har några fel, som vi efter en hastm ge-
nomläsning påminna oss. Skandinaviens areal är upimifven
i svenska qv.mil, men alla de öfriga ländernas i geography
ska, utan att läsaren derpå göres uppmärksann Vid beräk-
ningen Unnas stora ihconseqtienser: så uppgifves Danska Ri-
kets areal till 48o (svenska? danska? geographlska?) qv.m.;
menas svenska qv.m., så närmar sig denna uppgift någor-
lunda till sanningen, men då har Förf, uteslutit ej blott Grön-
landj utan alven Island, som ensam är större än hela det
o riga Danska riket. China uppgifves såsom det största at
alla riken i verldenj ehuru Ryssland är f större. Vid upp-
giften af folkmängden äro ej de nyaste underrättelser begagnade.
m Portugal heter det, att regeringen är oinskränkt"monar-
ehisk, ehuru deima bok utgafs är 1826. Förf:s föreställ-
ning s. q3 om det Arktiska höglandet i Nordamerika ar gän-
S’a ongtig. Sid. g4 säges, ätt Presidenten i Förenta Staterna
ombytes hvart tredje (bör heta fjerde) år. — S. q5 före-
kommer republiken Guatimala, icke såsom Stat, utan blott
såsom en stad, lydande under Mexico. Ännu mindre har
tort, tagit någon iiotis om den nya republiken Bolivia.

Geographi öfver Skandinavien för Begynnare. Ef-
^er en latt method att åskådligt lära sig densamma. Med
o:ne farglagda charter, hvaraf 2:ne utan namn. (Slhm,
Deleen, 1826. 12 sidd.).— Förf, anmärker j att ”det vanliga
Sattet ätt begagna chartor vid undervisningen består deruti,
att lara barnet leta rätt på namnen på chartan; men att nyt-
an deraf ar nästan lika hastigt förlorad, som lexan är upp-
ast. Deremot vill Förf., att man först skall börja med att
lata gossen åskådligt fatta bilden af landet* hvartill en charta
utan namn måste begagnas. Vi tro, att tanken är rigtig.
len pa alla Forks chartor saknar man just det väsentligaste
at den physiska geographien* neml. bergsträckningarna. Icke
engang Fölen ar utsatt. Derom handlas likväl i beskrifnin-
?en oOr? s^Ues der mellan Kölen och Seveberget, hvil-
Ket pastas vara den f6rrag sydöstra gren i Dalarne och ye_
^tergothland och räcka ända till Taberget. Detta är origtigt*
• oro ngt al landlas hela physiska geographien på 2 glesa duo-

bvea, XL	j 1O.


146





des-sidor, hvilket är alltför knapphändigt. Hvarföre ej nS-
von större utförlighet och ett mindre registerlikt behandlings-
sätt? Äfven beskrifningen bör komma chartan till hjelp, lätta
minnet och lifva åskådningen. Hvad är det för väckande
alt tvinga lärjungen att beskåda ett berg, en flod, en stad,
hvarom han vet intet, tänker intet? — Sedan vidtager den
politiska geographien, hvartill hör Chartan N:o IL, som är
alldeles lika den förra, utom i det att landskapens gränsor äro
utstakade och märken för städernas lägen utsatta. Dessa bada
charter hafva det tadelvärda, att de innehålla för mycket hvitt
papper, hvartill kommer det ännu väsendtligare, att de inne-
hålla grofva fel. Den tredje chartan, som liknar en vanlig,
skall tjena till vägledning vid orternas uppsökande på den
andra chartan. Samma ändamål hade med mindre kostnad
kunnat vinnas genom numror eller bokstäfver på blind-char-
tan, hvilkas betydelse förklarades i boken.

De små Geographerne eller första undervisningen i
Geographiens studium. Med 32 figg. (Sthm, Wennlund;
55 sidd.). — Den lilla boken, som tyckes hafva en fransysk
börd, kan vara artig nog, men har dock åtskilliga fel. Pla-
nen saknar hållning och symmetri; om vissa ämnen får man
veta för mycket, om andra för litet; en del af uppgifterna
äro dels blott hallsanna, dels alldeles origtiga, andra åter li-
tet löjliga. T. ex. om Spaniorernes national-charakter anfö-
res intet annat än tadel, om Svenskars och Fransosers intet
annat än beröm. Om Engelsmännen heter det, att de äro res-
lige och älska vettenskaperna, och att de deri gjort stora
framsteg: då om de andre nationernas cultur ingenting näm-
nes, kunde den unge läsaren lätt tro, att Britterne deruti
hunnit längre än alla andra. Om Rysslands Adel heter det,
att den, äfvensom invånarne i dess större städer, äro lika
höfsade som andre Europeer; om det lägre folket, att de
bära långt skägg, ludna mössor och äro i synnerhet mycket
måne om att hålla benen varma. Vid de Öfrige verldsde-
larne vore åtskilligt att påminna. Efter gammalt fransyskt
bruk äro de turkiska och mongoliska lolkslagen sammanblan-
dade. Figurerna äro under medelmåttan.

Alex. Selkircks sällsamma Äfventyr på dess resor i
främmande Verldsdelar. 4:de och sista Del. med 5 pl.
(Sthm, Häggström, 248 sidd.). Boken är, såsom man

!
147

också erfar af den fullständigare titeln, författad i formen af
en resebeskrifning, soin omfattar hela jordens länder och folk-
slag, utom Europas. Ideen är god och utförandet ej olyckligt.

Robinson Crusoes högst markvärd. Lelnad, Resor
och Älventyr m. m., af honom sjelf beskrifna. 2:a uppl.
(Sthm, Wennlund, 192 sidd.). — Vi anföre denna bok,
ehuru den egentligen är en roman, bland geographiska un-
dervisningsböcker, emedan det gifves få böcker, som af ungdo-
men läsas med mera slukande begär än denna. Vi anse också
Robinson Crusoe och Campes Amerikas Upptäckt, såsom gan-
ska nyttiga läseböcker, hvilka böra föregå Geographiens, lik-
som Sagorna Historiens egentliga studium, emedan de lifva
ynglingens hug, förbereda sinnet och väcka lust till ett vi-
dare framträngande inom dessa Vettenskapers rymder. När-
varande bearbetning är högst usel och innehåller de löjligaste
öfversättningsfel, såsom Disk ( Tisch') i stället för Bord> med
hvilka vi skulle roa läsaren, i fall vi ägde mera rum.

Nya Spelkort från fyra Verldsdelar. Med 56 ill.
figurer. — Figurerna äro prydliga och grannt illuminerade,
ehuru vi ej kunna ansvara för troheten, och dessa kort blif-
va utan tvifvel välkomna skänker för barn.

De utkomna Resebeskrifningar, hvilka tillhöra 1826
års litteratur, äro:

P. U. Kern el Is Anteckn. under en Resa i det syd-
liga Europa. Utg. af C h r. 81 e n h a m m a r. 2:a Uppl.
(Linköping, Petre, 1826. 288 sidd.). — Första Uppl. af
dessa allmänt omtyckta Rese-anteckningar är anmäld i N:o III.
af Sveas IX.de Häfte. Denna 2:a Uppl. har blifvit ökad med
några tillägg och en gravur, föreställande den enkelt vackra
minnesstenen på den ädle ynglingens graf i Erlangen.

Resor i Europa och Österländerna af J. Berggren.
i:a Delen. (Sthm, Rumstedt, 5/5 sidd.). — Innan Rec.
företagit sig läsningen af denna resa, har bar först förnöjt
sina ögon med betraktandet af dess glänsande och niti-
da utseende — (vi använde dessa ord i deres egentli-
gaste bemärkelse, ty boken är tryckt på glatt, halt pap-
per) och ännu mer af den välstuckna och med flit
och granskning utarbetade chartan öfver Syrien. Denna
charta är ett verk af den förtjente Öfverste Eienten. och
US

Ridel Hällström, till livilkeil geographien, särdeles Fäderneö-
landets geograpliiska kännedom, äger sa stora förbindelser.
Föröfrigt prvdes denna bok af en vacker Vignette, föreställan-*
de Sophia-Kyrkan. Hvad sjellva texten, betiäffar, är inne-
hållet följande: 1. Resa genom Tyskland och Ungern. Ifrå-
navarande afdeln. är nästan alldeles tom på innehåll, och ger
ett fÖ<ht gynnande begrepp om hvad man i denna bok har
att vänta. Lyckligtvis blir dock fortsättningen mera rikhaltig.
2. Topographisk beskrifning öfver Constantinopeh Det vigti-
gaste deraf är hämtadt ur v. Hammers bekanta bok. Full-
komligen motsatsen af förra afdeln., som är alltför ytlig,
är defemot den ifrågavarande alltför torr, och har endast
intresse för ett inskränkt antal läsare. Båda dessa afdeln. ha-
de således, utan skada för Förf:S ära eller läsarens nöje, kun-
nat vara borta, eller betydligt kortare. 3. En Blick öfver
Syrien och Resan på Libanon. Denna afdeln. är både den
mest underhållande och tillika den fruktbaraste på egna iakt-
ta^elsef. Hela boken är författad i en munter, skämtsam
ton, som ofta är rätt angenäm, men å andra ställen åter kry-
stad och vårdslösad. Förf, har till och med instrött poemer,
hvilka till en del aro ganska läsbara. Nästa år, vid anmä-
landet af fortsättningen af denna resa, skall det blifva Ref.
ett nöje, att tilldela den vida större loford äri den nu an-
mälda, hvilken bär alltför synbara spår af omognad och brådska.

Resa genom Sverige m. m. af Schubert. 5:dje
B:det. (Sthm, Scheutz, 1825. /do sidd.). — Genom detta
band är denna interessanta och lärorika Resa fulländad, pa
hvilken vi i Svea X. ni sid. 267 redan sökt fästa uppmärk-
samheten.	,	,

T. Archiv för Rese-Beskrifningar. lista
Bandet: 1. Resa till fots genom Ryssland och Siberi-
ska Tatarie! från gränsen af China ända till Ishafvet
och Kamtschatka af Capt. Cochrane. (Mariefred, Col-
lin & C. 24g sidd.). — Denna resa är mest märkvärdig
genom FÖrfs^mod och ihärdighet att till fots och nästan
utan pengar företaga en så ofantlig färd : dock akte han långa
sträckor af vägen. Hans plan var att låta sätta sig öfver
från Kamtschatka och sedan äfven till lots genomvandra hela
Amerika, men Ryska Regeringen tvang honom att vända om.
Under tiden hade han gift sig med en Kamtschatkdalinna, som
149

följde honom till England: men hennes behag voro dock ej
i stånd att d^er länge qvarhålla honom, emedan han seder-
mera, såsom Tidningarne berätta, utfört sin föresats, att,
ehuru i motsatt kosa, genomströlva NordAmerika. Af närva-
rande Resa har dock Geographien ej dragit någon särdeles
stor vinst.

-------------- 2:a B:det. 2. Minnesteckningar rörande
en fångenskap bland Indianerne i NordAmerika, af Joh.
D. Hunter. (Ders. 520 sidd,). Förf, bief i en så späd
ålder bortröfvad, af Vildarne, att han ej bibehöll något minne
hvarken af sin hembygd eller af sina föräldrar. Uppfostran
gjorde honom till en hel Indian: genom bekantskapen med
pelshandlare från civiliserade nationer, genom haudelsre^or
till åtskilliga större städer i de Förenta NordAmcr, Staterna
och förmodligen ännu mer i följd af hans medfödda instinct,
började han lära känna och värdera det höfsade lifvet och
beslöt ^tt göra sig delaktig af dess behag. Men så stor är
.menniskans kärlek för det fria, obundna naturlifyet i sko-
garna och striden med vilddjuren, att Hunter försäkrar, att
det kostat honom lång öfverläggning, innan han kunnat fatta
detta beslut, och att han redan långt efter, sedan han utfört
det och redan hunnit temligen långt i studier, kände sig
mångengång fattad af en med yttersta möda motståndlig
dragningskraft till skogarna och det vilda jagtlifvet Dessa
Anteckningar innehålla mne afdelningar; den ena upptager
beskrifningen af Författarens något enformiga öden: i den an-
dra lemnas en icke särdeles nöjaktig beskrifning om landet
vester om öfra Mississippi, men en så mycket omständligare
skildring af dess inbyggares seder, lefnadssätt, yrken m. m.;
underrättelser, som utan tvifvel äro de trovärdigaste och full-
ständigaste man äger om denna verldstrakts vilde invånare.

•-----------5:dje och 4: de Bandet af detta Archiv
innehålla Johanna Schopenhauers Resa genom
Frankrike, hvilken utkom år 1827,

-------------5:te Bandet. 5. Resa genom Chili, Pe-
ru, Mexico åren 1820 — 22 af Basil Hall. i:a Del. 296
sidd. Förf, var anbefalld att skydda engelska handeln under
då varande oroligheterna i Peru, och så långt som denna del
sträcker sig, se vi honom vexelyis kryssa mellan Limas och St.
lagos hamnar. Utom det att denna resa meddelar åtskilliga
150

upplysande geograpliiska annfårkningar, sä har den ett eget
intresse derigenom, att Förf, var ett åsyna vittne till revolu-
tionen i Peru: om händelserna vid Spanska maktens fall i
denna verldstrakt, om den då rådande sinnesstämningen, om
de dervid handlande personer, särdeles om San Martin, finner
man här flera ej allmänt bekanta, och, som det tyckes, o-
väldiga uppgifter. Jemför man denna resa med Stevensons,
Mathisons, Caldcleughs, Heads och Miers resor i samma verkis-
trakter, så har nian ej skäl att klaga öfver brist på nyare
underrättelser om dessa hittills föga bekanta länder. Öfvers.
äi' slarfvig och full af tryckfel.

II. Bibliothek för Nyare Resebeskrifnin-
gar. i:a Bandet: 4. G. Molliens Resa i det inre A-
frika till Senegals och Gambias källor 1818-19. (Sthm,
Eckstein, 178 sidd.). — 2:a B:det. 5. Molliens Resa
till Columbien 1822-23. (Ders. 294 sidd.). — Det Stock-
holmska Bibliotheket, tryckt på grått papper har ett vida
mindre angenämt utseende än det Mariefredska Archivet.
Detta betydei' dock mindre i böcker, som halva ett rent un-
dervisande innehåll. Mera tadel förtjenar dock förläggaren,
derföre att han, ehuru han påkostat ett väl stucket portrait
af Bolivar, dock uteslutit Chartan öfver Molliens upptäckter i
Afrika, ïivilken varit så mycket mer behöflig, som just det
stället i Franska Öfvers. företal, der de trenne flodernas
Senegals, Gambias och Rio Grandes källor mathematiskt upp-
gifvas, tyckes vara vanstäldt af grofva tryckfel. Rec. har
förgäfves, för att göra sig detta åskådligt, försökt att upprita
en teckning efter dessa uppgifter, men funnit det omöjligt.
Föröfrigt må det anmärkas, att dessa Molliens uppgifter, en-
ligt hvilka nämnda elfver upprinna flera grader längre i v. än
enligt Mungo Parks bestämmanden, funnit tviflare: i alla fall
förtjena de all uppmärksamhet. Resan i Columbien innehål-
ler mindre nytt, men är mera underhållande.

Resa genom Förenta Staterna i NordAmerika, å-
ren 1818, 1819 och 1820. Af Miss Wrigth. (Sthm,
Scheutz, Förra Del. 283 och X- sidd.; Senare Del. 817
sidd.). — Författarinnan tror sig hafva funnit, att alla hen-
nes Landsmän visa en uppenbar afvoghet, hat, aftmd
och tadelsjuka i deras framställningar af allt, som har af-
seende på de NordAmefikanska Fristaterna. Delsamma ut-
151

Vecklas vidare i företalet till den franska öfversällning, efter
hvilken denna tolkning blifvit gjord, och sedermera har sam-
ma thema blifvit omspeladt nästan i hvart blad af tidningen
Argus III, under senare hälften af ar 1826. Detta påstående
torde icke sakna all grund: i stället har Förf, kastat sig på
den motsatta ytterligheten, den, alt lofsjimga allt, utan un-
dantag, som mött henne i dessa Stater. Hon "’vet ej, om
man i hela menniskoslägtets historia finner något så stort, så
sublimt, som Amerikanska Kongressens uppförande under
frihetskriget (I. s. 94).'” Litet längre fram (I. s. io5) finner
hon dock, att den sublima Congressen under ’’denna kritiska
tid, som fordrade så mycken kraft, till det mesta inskränkte
sig att låta sakerna gå som de kunde, i det man förmycket
räknade på invånarnes naturliga kraft till fiendernas fördrif-
vande.” Sedan Missen vidt och bredt prisat Congressens vis-
het och Fabiska taktik, göres hon af någon uppmärksam
på, att hon, ”i det hon yttrat sin stora vördnad lör sena-
tens dygder, på visst sätt lemnat armeen i skuggan.” Hon
skyndar derför i nästa rad att försäkra, att ”desse patriotiske
krigare i tillgifvenhet (förmodi. för fäderneslandet) aldrig öf-
verträffades hvarken af det gamla Roms eller Greklands.”
Likväl känner man af officiella aeter och af Washingtons eg-
na depecher den lamhet, hvarmed det å ömse sidor’ i militä-
riskt hänseende ointeressanta, ehuru till sina följder högst
vigtiga, Amerikanska Frihetskriget fördes. I alla fall Öfver-
träffade Amerikanerne, om vi skole tro den engelska Mam-
sellen, i deras sista krig mot England, ej blott Roms och
Spartas hjeltar — ty detta är för Nordamerikas patrioter en-
dast en småsak — utan älven sig sjelfva. Deras enighet, de-
ras tapperhet, deras uppoffringar, deras enthusiasm: Forf.
saknar ord för att uttrycka allt detta. Hon beledsagar denna
allmänna panegyrik med några drag, hvilka lör en europeisk
betraktare något störa effeeten af denna sublima målning. Re-
geringen, i högsta förlägenhet om penningar, emedan all han-
del var hindrad, vågade ej pålägga några skatter, ”emedan
dessa misshaga i alla länder, men i synnerhet under en de-
mokratisk styrelse” och man ville ej ”begagna sådana mått,
som kunnat af kyla Nationens enthusiasm!” (IL s. gS). — Vi-
dare. Under den trettioåra freden hade armeen alldeles rå-
kat i lägervall. Volonlärer kunde erhållas (som tjenade blott
inom sin egen slat), men ”ehuru
kunde man knapt uppsätta ett enda

par, emedan att slåss för betalning
96). Man måste således åtnpja si^

man böd en hög sold;,
regimente reguliera trop^
väcker här afsky.” (IL s,
o med Beväringen. ’’De
menniskor, som utgöra den, äro stundom tappra ända till
ytteilighet, stundom rädda som farskockar, stundom egen-
sinnige soin en hop skolgossar.” Förf, anför derefter några
små. älskvärda frihets-drag af dessa republikanska troppars
disciplin. ”Den ena gången intager en subaltern officer Ge-
neralens plats; en annan gång ser man Generalen gå åt ena
sl^an> troppärne åt den andra: befallningar, böner, allt är
falangt, lyttaine kasta sig in i skogarna och galoppera hem
under det att officerarne måste följa dem, icke i fronten, u-^
tan bakefter, såsom arriére-g^rde. Generalerne gif v a inga
ordres, utan göra blott propositioner, och General
Harrison begärde helt artigt af sina Volontärer, att fa gifva
dem ordres för blott en enda dag.” På ett annat ställe (IL
s. aSo) prisas en Amerikansk officerare, som, ehuru han skulle
hafva kunnat taga en hel engelsk corps, likväl befall te reträt,
emedan det, till ändamålets vinnande, hade varit nödigt att
uppoffra toll nyttige medborgare. Denna herrliga bedrift
liknar på ett hår när Pantaleons expedition i Hyperboreiska
Republiken (Lycksalighetens Ö af Atterbom, 2:a del.), så att
Skalden ej behöfver frukta beskyllningen för komisk öfver-
drift. — I följd af en sådan sakernas ställning var det ej
särdeles svårt för Engelsmännen, att i trots af Amerikanernes
”nästan ö f v e r m e n sk 1 i g a” tapperhet, i trots af deras
clyg^lei och deras fäderneslandskärlek, eröfra Unionens huf—
vudstad. Förf, anser denna skenbara olycka fördelaktigare än
den mest lysande seger. ”Ty ända dittills hade en&del af
denna stora confederation visat en beklagansvärd brist på
patriotism.” (II. s. 101). Hvem hade väntat denna naiva be-
kännelse, eftar allt det förra? — Men denna bok är rik på
motsägelser och misstag, ”Den federala konstitutionen — he-
ter det II. s. 74 — gör epoch i menniskans historia. Det var
en erfarenhet, som man aldrig hade försökt.”
Förf, har alldeles glömt Europa: glömt de Phoeniciska Sta-
terna, de Grekiska Colonierna i Mindre Asien, det gamla
Grekland sjelft, det nyare Schweilz, det Förenta Nederland.
153

Med ett ord: den goda Missen har i NordAmerika fun-
nit ett jordiskt paradis, hvarilrån hon kastar än tadlande an-
märkningar, än sorgfulla blickar på sitt fädernesland, det hon
ser sänkt i träldom, suckande under despotismens och aristo-
kratiens ok, eller besmittadt af ’’aristokratiens surdeg.” ’’Ett
samhälle, säger hon II. 77, behöfver ingen annan tygel, än
den som utöfvas af dess medlemmars olika intressen.’’ — ’’Det
synes mig icke afgjordt, heter det på ett annat ställe II. s.108,
att dygden är oundgänglig till bibehållande af den politiska
jemvigten, afunden kan göra tillfyllest.” Man igenkänner i
dessa och dylika andra uttryck den moderna satsen, att e-
gennyttan är det band, som sammanhåller samhället, är den
äkta källan för samfundsordningen, lör fosterlandskänslan.
Det är således icke underligt, att ölversättn. af en sådan bok
utgått från det Argusiska boktryckeriet. Det är från samma
boktryckeri man predikat den theorien, att en constitulionel
monarchi är förderflig för mensklighetens moralitet, alt den
är en källa för corruptionen, i det Styrelsen besticker med-
borgarne med ordnar, adelskap, titlaï o. s. v. I vissa re*
publiker, t. ex. NordAmerika gifves det deremot, enligt en
in fö dds eget vittnesbörd (citeradt i Svea X, 11.), en annan
khppa, hvarpå de medborgerliga dygderna pläga lida skepps-
brott: denna klippa är — b ran vin et, ty derigeiiom afgÖres
de flesta representantérnes val. Vi lemna åt läsaren att af-
göra, hvilka corruptions-medel aro af en lägre natur, antin-
gen de, som smickra fåfängan och äregirigheten, eller de,
som nära det djuriska hos menniskan.

Föröfrigt beundrar Miss Wr. ej blott i massa, ej blott hvarje
institution i detta förlofvade land", utan äfven nästan hvarje
individu, hon träffar pa gatan eller landsvägen, är ett ämne
för hennes eldiga hymner. Hon finner ej något värdigare
föremal, hvarmed hon kan jemföra de NordAmerikanska Sta-
terna i deras förhallande till Central-Styrelsen, än planet-
systemet", dock anser hon sedan, och kanhända med skäl,
lämpligare att förlikna dem vid ”Watts àngmasçhiner’*
(II. s. 121). Här ”finnes ingen pöbel”, — här ”äger hvarje
vanhg medborgare samma förstånd och samma tänkesätt, som
man hittills endast varit van att söka i philosophernes skrif-
ter ’ (II. s. 175). Här gifves ingenting att tadla, ingenting att
miska, mer än det alt ”qvinnorna måtte undervisas i alt sprin-
154



If

0



ga, att skjuta till måls, och att simma” (II. s. 186), men
också beklagar Missen, att denna väsentliga del al en qvinlig
uppfostran öfverallt försummas. Äfven klagar hon alt ”det
gifves stater i Unionen, der man har för mycket religion,
eller åtminstone, att den är alltför dyster och dogmatisk.” —
,Ty ’’religionen är endast ett mode; det är endast en olika
«kuren rock.” ”H var je religion går ut på att vinna rikedo-
mar” (II. s. 189). Derför har man också i Amerikas skolor
upphäft all offentlig religions-undervisning och gjort den till
en privat sak mellan lärjungar och lärare — och vår Miss är
förtjust deraf. Också gillar hon särdeles den åtgärden, att
man i några Stater, der det var förbudet att resa om sönda-
garna, upphäft detta edict. — ’’Här är dygdernas hem.” Så
ctor är, t. ex. enligt Förf:s försäkran, redligheten, den all-
männa säkerheten i NcwYork, att bärare lemna sin bördor
midt på gatan, utan fruktan att vid återkomsten finna dem
borttagna. Beklagligen hafva deremot våra, från sista expedi-
tionen återkommande, landsmän i samma stad rönt en allde-
les motsatt erfarenhet: de funno NewYorks ficktjufvar lika
skicklige som Londons och blefvo skamlöst bestulne på ljusa
dagen. — Alsedt från dessa panegyriker, är denna Resa temli-
gen tom på innehåll. Det mesta rummet upptages dels af yt-
liga raisonnementer, dels af declamalioner eller beskrifningar
af allmänt kända saker. Bland undantagen från detta om-
döme höra skillringen af Niagara-fallet, besöket hos Joseph
Bonaparte och i allmänhet målningen al det inre landet.

Till Materialier för fäderneslandets Statistik hänföre
vi Matrikel öfver Ordinär. Tjenstemän vid Församlin-
garne och Läroverken i Sverige och Norige, utg. af J.
A. Berggren, (Götheb., Norberg, 018 sidd.). — Af
Förf:s arbete inhämtar man, att indelningen af Pastorater i
3 classer icke för alla Stift ännu är af Konungen stadfästad.
Alla Stockholms Pastorater äro af i:sta classen; men utom
dessa egentliga 10 så kallade större församlingar finnas 7 min-
dre, jemte Hof- och Garnizons-församlingarne. Endast uti
Strengnäs och Wexiö Still äro 2:ne afdelningar antagne af an-
dra dassens pastorater. Uti vissa Slift äro præbende-pastora-
terna classificerade; i andra icke; Lappmarks-Pastoratcrna
tillhöra ingen viss dass. Alla Pastoraler i Stockholm äro
régala; patronclla saknas i Calmar, Carlstads, Hernösands och
155

Wisby Stift. Förf, uppgifver namnen pâ de egendomar, med
hvilka jus patronatus följer. Ett ärftligt pastorat linnes i
Lunds och ett annat i Götheborgs Stift. Församlingarne i
Götheborgs stad hafya ett särskildt så kalladt jus præsentandi.
Växelvis consistoriella och patronella liksom äfven régala och
patronella pastorater förekomma äfven i några Stift. Den o-
lika tillsättningen af sacellanier, capell och bruksförsamlingar,
är äfven uppgifven; uti Linköpings Stift äro sacellanierne in-
delade i 2:ne classer. I Carlstads Stift finnas på stat varande
beständige Adjuncter uti de större församlingarne. Kyrkornas
antal är icke öfverallt uppgifvet; som bekant är, så hafva
ofta flera till namnet skiljda församlingar blott en kyrka;
annars har Förf, anmärkt alla särskilda capell och kyrkor,
som höra till bruk, brunnar, regementen, slott, fattighus,
hospitaler och spinnhus-, äfvensom de så kallade bönehusen i
i Finnmarken. Förf, har- utsatt hvarje stifts hemmantal, areal;
folkmängden (utom för Stockholms stad); summan af eccle-
siastike tjenstemän; Domkyrkornas kronotionde; understöden
för fattiga Prestmän och Prest-Enkor (i Götheborgs Stift äro
dessa sistnämda hugnade med hemman eller så kallade Enke-
saten). Ytterligare uppgifves hvarje beställnings-innehafvares
namn och året, då han är född och tilltradt tjensten. För hvart
Pastorat uppgifvas classen, tillsättningen, vederlagets storlek
och beskaffenhet, folknummern, afståndet från närmaste stä-
der, post-adress, förmedlade hemmantalet af hela församlin-
gen och af prestgården. Vid Universiteterna är hela tjenste-
manna personalen, äfven den extraordinära, uppgifven. —
Underrättelserna om Norrige äro väl i allmänhet mindre ut-
förliga, men i alla fall för oss Svenskar nya och välkomna.
Folkmängden i hvarje Pastorat är endast uppgifven för frond-
hiems Stift. — Vi få göra Förf, rättvisa för den noggrannhet
och redighet med hvilken detta arbete är författadt; ålskare
af statistiska tabeller och indelning hafva likväl svart att af
de här lemnade uppgifter uppgöra något likformigt helt; man
erfar lätt att svenska ecclesiastik-staten lyder under manga
särskilda auetoriteter, utan att egentligen hafva någon gemen-
sam föreningspunkt.
SVEÀ RIKES HÄFDER af GEUER,

I TYSKA ÖFVERSÄTTNINGAR.

Detta IiÖgst vigtiga och förträffliga verk, hvars första del
i fäderneslandet med förtjent bifall blifvit emottagen och hvara
snara fortsättning med otålighet efterlängtas, har äfven hos
våra grannar-, Danskar och Tyskar, väckt uppseende och skör-
dat loford. I Danmark, der Nordens lornhäfder alltid med
Varm tillgifvenhet varit omfattade och med lysande framgång
bearbetade, har Hr Geners namn, redan förut väl kändt, ge-
aiöm detta verk vunnit en förökad agtning och ryktbarhet,
bch flera dervarande lärda sällskaper hafva tillegnat sig ho-
nom såsom Ledamot. Prof. Rask har i en uppsats anmält
boken föl' sina landsmän, och efter några mindre anmärknin-
gar vid särskilda partier deraf yttrat, att hon i det hela bör
anses för det bästa, som ölvei' Nordens äldsta Historia blifvit
skrifvet •— i Sverige.

I Tyskland har den nästan samtidigt utkommit i två
särskilda öfversättningar, men, hvar på sitt särskilda sätt,
anonyma. I den ena: Erik Gustaf Geijer's Geschichte von
Schweden. Th'. I. (äfven under titeln Schwedens Urgeschich-
te') Sulzbach 1826, 8:0, saknas öfversättarens namn. Ref.
tror sig dock veta, att det är en med Sveriges språk och
litteratur väl bekant lärd, PröL Dr. Engelhardt i Erlangen,
som medelst denna trogna och goda öfversättning gjort bo-
ken tillgänglig for sina Landsmän. Tvärtemot bruket i ut-
ländska böcker äro till och med de nordiska namnen rigtigt
stafvade, hvilket också kan tjena till prof på en ovanlig nog-
grannhet. Det är en lycka för en författare, när hans verk
faller i en så skicklig öfversättares händer, och en heder för
ett lands litteratur, när det har sådana originaler att erbjuda
till öfversättning.— I den andra deremot saknas icke Öfver-
sättarens, men väl den verkliga Författarens namn. Titeln
lyder : Geschichte des Schwedischen Tolks und Reichs,
von R. G. p. Ek endahl. Th. /. Weimar 182^.. 8:0. Man
läste for snart ett par tiotal af år sedan namnet Ekendahl
på titeln af en och annan från tyskan gjord svensk öfver-
157

sättning. Skulle detta borgerliga namii vara detsamma, soni
har bär tillsatsen af von, så måste man erkänna, att Hr E.
för temligen godt kop ifrån en Svensk öfversättare blif-
vit en Tysk författare. Vi känne oss nästart frestade att
önska, att han ej hade något mera svenskt än blotta namn-
likheten. Men vi måste taga sjelfva boken närmare i ö-
gonsigte.	.	,

1______företalet uppräknar Hr E. sina föregångare, vanhgen
icke utan tillblandning af tadel. Slutligen heter det: ”Af den
såsom Skald, Philosoph och Lärd lika utmärkte Hr Dr. Erik
Gustaf Geijer, Professor i Historien uti Upsala, vänte vi med
otålighet, ehuru först ef (er en lång sträcka af år, en fullstän-
dig efter källorna bearbetad Svensk Historia, hyaraf^föista de-
len, innehållande Myth- och Sago-Histonen, for tva ar sedan
utkom. I första boken af min Historia har jag, så långt
min plan tillät, tradt i denna förträfflige författares fotspår,
dock icke utaii eget studium af källorna.” Ref. var nyfiken
att se, huru långt Hr E. gatt i de säkra sparen, och huru
det förhöll sig med hans egna studium af källorna.
Redan det första flyktiga Ögonkastet öfvertygade, att sjelf-
Va plan-anläggningen, hela formen, ämnenas uppställning var
alldeles oforändradt Hr G:s. Han började läsa: — den enkelt
majestätiska, oöfverträffliga beskrifningeii öfver Skandinavien,
hvarmed Hr G. öppnar sina Häfder, stod också helt och häk-
let att läsa i tyska boken. Han läste vidare, och kom snart
till den fullkomliga vissheten, att Hr E:s ”plan” varit sådan,
att den verkligen ”tillåtit’’ honom följa Hr G. så troget
’’i spåren”, att emellan båda deras arbeten ingen annan åt-
skillnad är märklig än den, att en och annan mening blifvit
antingen utesluten eller tillagd, samt att noterna till en stor
del blifvit bortskurna. Det må ej nekas, att lyska läs-
Verlden vunnit på, att erhålla Hr G:s arbete, i stället för Hr
E:s; men svårligen kan det vara angenämt lör någon förfat-
tare, att se en annan tillegna sig dess verk, helst nar det,
såsom detta, framträder i ett stympadt och vanstaldt skick,
fy _____ vare sig af det fåfänga bemödandet, att bevisa sitt
”Quellenstudium” eller för att bortsopa spåren, — har
han,' såsom redan är nämdt, gjort några förändringar, vi
ka dock vanligen ej slagit ut till bokens fördel. Således
har han t. ex. inflickat en öfversättning af Ynghngabagan.
158

Äfvenledes har han utvidgat originalets framställning af mytho-
logien, genom tillägg ur öfversättningarne af Eddorna; men så,
att Hr G:s originella och märkvärdiga reflexioner öfver My-
thologien och Commentarierna öfver YnglingaSagan omsorgs-
fullt blifvit bibehållna, liksom vore de Hr E:s egna. I no-
terna hafva äfven några tillägg blifvit införda; dessa bestå
likväl mest deri, att han vidlyftigare citerat ett redan i ori-
ginalet åberopadt ställe, t. ex. sid. a64, not. 89 (S. R. Häfd. s.
670, n. 4), der det af Hr G. ur Langebek anförda Angel-
sachsiska qvädet blifvit infördt i latinsk öfversättning. Dere-
mot har han också andra gånger, när han bibehållit origina-
lets noter, stympat dem och utlemnat just det vigtiga-
ste, såsom t. ex. sid. 100, not. 99 (S. R. H. s. 35o n. 4), der
bevisen för den mycket tvistiga satsen, att veckodagarnes be-
nämningar äro hedniska, blifvit uteslutna. I allmänhet har
Hr E. så troget afskrifvit Förf:s citationer, att äfven tryck-
felen finnas bibehållna, t. ex. s. 162, n. 3i, querelam för
quendam} s. n3, n. 41, Getinum för Geticum^ ehuru de i
slutet af originalet finnas rättade. Löjliga skrif- och tryck-
fel förekomma stundom i Tyska texten, t. ex. sid. 43, Mo-
ralischen Scalden i st. för Nordischen. Vidare förekomma
också öfversättningsfel, som -ge en alldeles motsatt mening,
t. ex. LI (S. R. H. s. 158) öfversättes den runristade minnes-
hällen, med der unbeschriebene Denkstein. Ibland hafva am-
plificationerna i texten slagit särdeles olyckligt ut, såsom då
sid. XVI i beskrifningen om Sulitelmas ispyramider en pa-
renthes [älter wie die Ægyptischen) blifvit inflickad, fastän
strax derefter berättas, huru dessa pyramider ständigt ramla
och störta öfver hvarandra. När Hr G:s arbete slutar, har
Hr E. nödgats följa Lagerbring, hvilkens "odrägliga vidlöf-
tighet" han ej ansett under sin värdighet att ge i ett dräg-
ligt sammandrag ända till och med året lÖg/. Huru det
skall gå när han äfven måste sakna denna pålitliga ledare,
och ta sig fram på egen hand, det skall framtiden utvisa.
Boken har en latinsk dedication: Veris Sincerisque rectae
rationis et scientiae, humanitatis et justitiae atque legibus
aequis circumscriptae libertatis cultoribus, amicis ac fauto-
ribus, hunc librum qualemcumque sacrum esse voluit Auctor.'
Sådant kan man kalla en sann blygsamhet!
SXtlânbgü Ui 11 £ r a t ur.

Reisen und Untersuchungen in Griechenland nebst Dar-
stellung und Erklärung vieler neuentdeckten Denk-
mähler griechischen Styls, und einer kritischen Ueber-
sicht aller Unternehmungen dieser Art von Pausanias
bis auf unsere Zeiten, in acht Büchern, Sr. M. dem.
Könige von Dänemark gewidmet von Dr. P. O. Brönd-
sted. Erstes Buch. Paris, bei Didot 1826 (Stuttgart
im Verlage bei Cotta), stör 4:o.

Sa lyder den fullständiga titeln pa detta, af Europas Philo-
loger länge väntade, arbete. Förf., Professor vid Köpenhamns
Universitet, har tillegnat det at sin Konung; dock kan man
ej af dedicationen tydligt se om han, såsom många andra
Danska Lärde ända sedan Niebuhr, haft konungsligt under-
stöd att tacka för tillfället att utarbeta detta verk. Man är
likväl sä van, att se Danska regeringen med ädel frikostighet
understödja vigtiga företag till Litteraturens och Konstens bä-
sta, att man ovillkorligt faller pâ en sådan gissning.

Närvarande pragtverk är en frukt af de iagttagelser, som
Förf, gjorde under en resa i Grekland, hvilken han, efter
långa och allvarliga förberedelser, våren 1810 företog i säll-
skap med sin landsman Koës, och trenne andra vänner,
FIr Linckh, samt Friherrarne Haller von Hallerstein och Stac-
kelberg (utgifvaren af det sköna praktverket öfver Grekiska
costumer). Resan räckte till 1814 och lemnade mångfaldigt
och rikt utbyte. Förstlingen deraf, grundligt bearbetad, lig-
ger för Ref:s ögon i det första häftet af 8 , hvaraf hela ver-
ket skall komma att bestå. Det handlar helt och hallet om
ön Zea, de Gamles Keos. De flesta Gamla Geographer
berätta, att ön hade 4 städer. Sedan Tourneforts tid hade
man föreställt sig, att den enda nuvarande lilla staden Zea
låg på ruinerna af det gamla	, och att ruinerna vid

ett ställe, kalladt ra« (Täs Poläs), utvisade platsen der


160

staden fordom legat. Förf, lät på sistnämnde ställe an-
ställa vidsträckta gräfningar, fann nägra architektoniska lem-
nmgai ocli åtskilliga mer eller mindre skadade sculptnr—arbe—
ten, isynnerhet en skön lorso af en Leto’s (Latonas) statue
af parisk marmor, något mindre än naturlig storlek, i be-
handlingen af draperierna oöfverträfflig, samt många inskrif-
ter, hvarigenom det blef omotsägligt klart, att dessa ruiner
"voio lemningar af K.aitliæa. Ilan liai' sedan bevisat med lika
oomkullstötliga skäl, att staden Zea är den fordiia îulis samt
har tillika bestämt det mer än sannolika läget af de gamlä
städerna Kop^o-crot och lïonîttTcrx, det sednare vid en ort nu.
kallad Kunduro, der åtskilliga ruiner finnas. De vigtigaste
punkterna i K.eos gamla Geographie synas således genom
dessa undersökningar säkert bestämda, och enligt upplysnin-
gar, erhållna ur franska marinens Bureau des Cartes, har
han äfven uppgifvit de genom Capit. Gauttiers mätningar och
observationer vunna resultater, näml. att spitsen af det heh
Elias berg (det högsta på ön) lyfter sig 570 franska Mètres
öfver hafsytan, och befinner sig på en låtit, af ö/’ 3/' 18TV'
och longit. östligt från Paris 22* i' a5

î deii andra afdehiingen, rörande denna ös Archæologiè
Ocll Historia, har han utförligt och med mycken lärdom ut-
vecklat mythen onl Âristæos, hvilken djupt ingriper i de gam-
la öboernes religiolissystem såsom af flera minnesmärken ut-
förligt bevisas, samt har äfven ehuru i större korthet vidrört
åtskilligt utmärkande ’’Keiernes religions localfärgor” ; vi-
dare historien om de åtskilliga invandringarne på ön (Arka-
diskt-Pelasgisk, Lokriskt-Naupäktisk, och lonisk), samt om
Öns egna öden och de Cykladiska öarnas i allmänhet, under
åtskilliga perioder. Ibland de talrika bilagorna, som dels in-
nehålla utförliga lärda undersökningar Öfver särskilda först i
förbigående vidrörda punkter, dels af bildningar af upptäckta
föremål, utmärka sig ett Facsimile af XII inskrifter (mar-
niora), 1 Tabell med många Keiskä mynt, en utförlig under-
sökning öfver öns géographie och topographie med en tillfo-
gad gammal charta öfver Cykladerna och närmaste fastlandet
(Attika, Boeotien), graverad efter en Agathodämons charta, i
en prägtig pergaments-codex af Ptolemæos från i4:de århun-
dradet, förvarad under N:o i4oi i Kgl. Bibliotheket i Paris.
Gravurerna äro i allmänhet väl utförde 5 isynnerhet är eil
161

vue af klostret Hagia Marina, efter Cockerells teckning, sär-
deles skön. Ai betet är skönt tryckt, ocli har samtidigt äfven
blifvit utgifvet på Fransyska.

Ur Förf:s företal vilje vi i öfversättning meddela liosfök
jande utdrag, hvilket i Greklands närvarande crisis kan gifva
en ledning för omdömet, då det synbarligen är skrilvet med
sakkännedom och en förståndig liberalitet. FÖrf. yttrar:

Visseiligen är det en följd af den plan, som jag före—
skrifvit mig, att jag oftare skall sysselsätta mina läsare med
det gamla Hellas och med minnesmärken af eu försvunnen
stor tid, än med det nuvarande Grekland ocli dess tillstånd.
Emedlertid ligger det mig mycket om hjertat, alt äfven lör
den nogare kännedomen af dessa märkvärdiga länders nuva-
rande tillstånd lemna nagra bidrag, ocli Here Afdelningar af
detta verk skola nästan helt och hållet röra sig inom det
näivaiande. 1 alla delar af fasta landet och på öarna, livar—
est blandning med folk af Slaviska, Tatariska eller i allmän-
liet fiämmande stammar utöfvat mindre inflytande, äro nu-
varande Greker en ganska vacker och rask, lillig, kraftig och
veiksam menniskostam, i anlag, fel, form och physiognomie
langt likare sina förfäder, Hellenerne, än man skulle kunna
vänta. Man säger att Grekerna äro förderfvade, och — be-
synnerligt nog! — äfven, skriftställare hvilka hafva Grekiskt
bistånd att tacka för del bästa, som de i detta land hafva lärt
och uträttat, saga med ifver detsamma. Jag kan ej medgifva
denna sats, så skarpt och i sin allmänhet uppställd. Dock
utan att här vilja bestrida detta hårda ord, önskade jag blott
fa fraga. Skulle icke hvarje Europeiskt folk efter fyrahun-
draårigt, skändligt slafveri vara än mera förderfvadt? Jag tror
det, och har så ofta och lifligt känt den, för allt hvad Raj ah
hetei, föistörande kraften af en turkisk tingens ordning, att
jag, efter ett treårigt vistande i de flesta Grekiska provinser,
snaiare maste förundra mig deröfver, att Grekerna ej aro
mer förderfvade, än deröfver att de synas förderfvade. Men
föi ögonblicket åsidosättande detta allvarsamma ämne, påmin-
ner jag mig en gammal skriftställares enkla ord : Om en ädel
läst får en ond vana, sa för man honom i ridskolan och Öf-
verlemnar honom åt dess mästare. (Man öfverlemnar honom
således icke åt åkaredrängar, eller — vargarne). Ett från

Svea XL	I, llt


162

jordens ädlaste menniskostam härstammande, gammalt, christ-
ligt och högt begåfvadt folk, som genom långt slafveri och
mångfaldiga olyckor insjuknat, förhjelpe man christligt och
vist till stat och lag, att det må tillfriskna. Ty lag och
stat äro botmedel och schola för folken, och ingendera af
de två finner man i den ohyggliga oreda, som kallas det tur-
kiska riket. Sjelfva den murkna byggnad, som man benäm-
ner den HÖga Porten, har sedan hundra år tillbaka blott blif-
vit uppehållen af två främmande Karyatider. De heta
falskhet och inbördes afundsjuka mellan de Christne. Men

de Karyatiderna äro starka och hafva breda skuldror. —

Det ges en politik — en eländig, 1 ’
hjertlös •— som finner det beqvämt, att afkomlingarne af
det folk, hvilket frambragte lagstiftare och statsmän sådana
som Solon och Perikies, Aristides och Aratos, än längre få









lika sâ kortsynt som.

hjelpa sig fram utan Lag och Stat. Djerfheten att ge en
sådan mening, och med detsamma sin egen ovärdighet offent-
ligen till pris, uppväcker verkligen förvåning. A andra sidan
göres det beträngda Grekland blott en dålig tjenst genom så-
dana Skriftställare, som tala vidt och bredt (blott till hälften
pålitligt) om dess pånyttfödelse, då likväl allt i detta land
aldraförst måste bringas ur sitt förvildade tillstånd.

Den som ej rättar sig efter inbillning utan efter sannin-
gen, och har sett Grekland med friska ögon, öfverlemnar sig
ej åt en angenäm men farlig förvillelse, och kan ej tro, att
det af oroligheter härjade landet är i stånd, att genom egna
medel och utan välvilligt bistånd utifrån tillkämpa sig och var-
agtigt grunda en verklig pånyttfödelse, det vill säga en vis
och lyckliggörande författning. Jag har aldrig kunnat hysa
en sådan förhoppning, icke emedan duglighet och tapper-
het fattas folket (ty dessa egenskaper finnas der visst i fullt
mått), än mindre derfÖr att Turkarnes magt är för stor och
alltför fast grundad, utan i anseende till Grekernes egna gam-
la arfsynder, fåfänga och orolighet (jttvo^o^îx HMi vrûais) t
brännbara, olycksdigra ämnen, för hvilka några Chefers
gränslösa egoism är ett beständigt tändningsmedel.

Från beslutet att låta nödig (öfverhufvud taget ej svår)
hjelp tillflyta det betryckta landet, skola de visa och ädla
män, hvilka försynen anförtrott folkens styrelse, ej låta af-
skräcka sig, hvarken af förmenta gynnares ordsvall, eller ge-
163

nom mångahanda hvarandra alldeles motsatta berättelser. Äf-
ven i Tyskland, liksom annorstädes, hafva flere småskrifter
af denna art i de sista åren utkommit, mestadels af sådana
unga personer, som med god vilja men utan verklig kallelse
gått till Morea, der blifvit svikna i sina förhoppningar, och
snart åter kommit tillbaka, samt på mångfaldigt och hårdt
sätt tadlat Grekerna, utan att egentligen hafva sett det Gre-
kiska folket. Ty vid hvarje folkuppresning kommer pö-
beln, folkets drägg, aldraförst i rörelse j — och huru mycket
mer måste icke detta vara händelsen i ett land, som genom
så många århundradens slafveri och elände var förstördt!
Men att inbilla sig se folket der, hvarest blott pöbelri
rör sig, ar ett stort misstag o. s. v.?


AKADEMISKA FÖRELÄSNINGAR;

Den vanliga Catalogues PrcelectLonum för Upsala Akademi
under innevarande läsår (Hösten 1827 ocli Våren 1828) lig-
ger framför oss ocli visar en med sina närmaste föregångare
fullkomligt lika yttre physiognomie. I det inre ha likväl åt-
skilliga förändringar inträffat, och Ref. vill, med förbigående
af de äldre allmänt kända (hvaribland må nämnas Prim. TheoL
Prof Domprosten L. N. O. Dr. Joli. W inb oms och Eth. ocli
Polit. Professorn R. N. O. Dr. N. F. Bibergs död), anföra
blott de nyaste. Först och främst saknar han Professorn och
Riddaren Nordmarks namn. Manad af tilltagande ålder
och aftynande krafter har den vördade läraren sökt och er-
hållit afsked från Physiska Professionen, som han omkring 4o
år med utmärkt heder förestått. Da de fies te Studeiandcy
hvilka under denna tid besökt Upsala Universitet, åtminstone
någon termin varit hans åhörare, är hans rediga och energi-
ska föredrag alltför allmänt kändt, för att här behöfva sär-
skildt loford. De bägge Emeriti löner, som finnas på Aka-
demiens stat, äro redan förut upptagna. Således har Prof.
Nordmark lätt nådig tillåtelse, att bibehålla sin hittills mnehaf-
vande lön. — Prof. Grub be har blifvit flyttad från Logices
och Metaphysices till Ethices och Politices Professionen. Hans
allmänt bekanta klarhet ocli redighet i framställning skall ri-
tan tvifvel lätta första bekantskapen med Philosophien för de
ynglingar, som ämna sig till Statens Civila Ämbeten, samt
således på deras grundligare bildning hafva en afgörande vig-
lig inflytelse. Dr. Delidén har ifrån en plats bland Philo-
sophiska Facultetens Docenter blifvit flyttad till en Juiis Ad-
junetur. Följande platser anföras såsom for närvarande ledi-
ga. Kalsenianska Professionen i Theologiska Faculteten (le-
digblefven genom Prof. Lundblads utnämning till Prim. TheoL
Professor och Domprost), Physices och Philosophie Theore-
ticæ Professionen, samt Litterarum Humaniorum och Oe-
conomiæ Practice Adjuncturerna i Philosophiska Faculteten.
Endast ett nytt namn finnes på Docent-listan, namhgen J. U.
Ek mar c k, Magister Docens i Fäderneslandets historia. Blott
en enda har också under föregående året genom befordran
165

aerifrån afgâtt, naml. O. Arrhenius, utnämnd Lector i
Carlstad. Prof. Gei jer har fått permission från de oflenthga
foreläsningarne under Höst-terminen, hvilka i hans ställe hål-
las af Ma<r. Docens P. W. A f z e liu s , enl. nåd. förordnande.
Äfvenledes har Mag. Doc. T örn er os blifvit förordnad, att
under nuvarande Rectorat hålla de ofientliga föreläsnmgarne i
Romerska litteraturen. Mag. Doc. Butsch är förordnad alt
under ledigheten förestå Kalsenianska professionen. Profes-
sionerna i Physiken och Theoretiska Philosophien blefvo så
nyss före Katalogens tryckning lediga, att det da ännu ej var
afajordt hvilka skulle förestå dem. Sedermera är Adpmcten
Falck förordnad att under ledigheten förestå den forra, och
Adi. Att er b om den sednare. Blott en af Akademiens larare
är för värvarando stadd på utländsk resa, näml. Prosectorn
Dr Lindström. (Enligt de sist från honom ankomna un-
derrättelser vistades han i Paris). Tvänne deremot äro med
permission från Akademien frånvarande: Docenterne K nos
och Rudberg.	n rnj

På Katalogen finnas således för narvarande 20 1 rot. Jrd.
(deribland en emeritus), 2 Prof. E. O. och 13 Adjuncti (ibland
hvilka likväl en utnämnd Kyrkoherde). Dessutom 6 Adj. E.
O. (lönlösa, men med fullmagter försedda), och 19 Magistn
Docentes (constituerade). Slutligen 2 Språkmästare, en Capell-
mästare och 3 Exercitii-mästare.

Till motstycke vill Ref. med detsamma anföra ett utdrag
ur Katalogen öfver de offentliga Föreläsningarne vid Peters-
burgska Universitetet för år 1827, hvilken tryckt 1 4:o på
ryska och latin nyligen kommit Ref. tillhanda.

Theologisk och Medicinsk Facultet saknas der. Endast
en Professor linguez Hebr. in Acad. Eccles. Gerasimus Paw-
sky har anmält föreläsningar öfver Esaias, Job, och doctrina
morum christiana.	n

Till Philosophico-juridisba Faculteten höra namn pa 5 or-
din. Professorer, näml. Lody, i jus univ.; Bogolubow, i
ryska Lasfarcnhetenj Palmin, i Theoret. och Pract. Philo-
sophien -, Butirsky, i Stats-Oekon.; Wilh. Schneider 1 jus
romanum. Dessutom tvänne Candidati (Docentei) ï pa
tiewsky (Criminal -Lagfarenheten) och Rozdestwensky
(Philos. Historia). Philos. Professorn läser Logik, Metaphysik
och Moral-Philosophie ”duce Baumeistero, mulatis mutandis^
166

curser,

I Pliysico-Mathematiska. Facult. äro 7 ordin. Prof, näml,
jSolowiew, i Chemie; Tschischow, i Mathematik; Wis-
niewsky, i Astronomie; Socolow, i Mineralogie och Geo-
graphie; Rschewsky, i Zoologie; Bongard, i Botanik;
och Stscheglow, i Physik. Vidare en E. O. Professor i
Botaniken, Zembnitzky; 2 med titel: superior Gymnasii
Prœceptor, näml. An ku d o wits ch , som anmält föreläsnin-
gar i Integral- och Differ. Calculn, och Andrejew sky Che-
miæ Laborator, samt slutligen Candidati Nie. Stschleglow,
(Geometr. Phys.) ; Tichomirow, (Algebr. Trigon.) och
Semenow (Zoologie).

I Historico - Philosophiska Fac. äro följande Professores
Ordinarii: Ziablowsky, i Geographie öch Statistik (emeri-
tus) ; Graefe, i Grek, och Rom. Litteraturen ; T o 1 m a t -
schew, i Ryska Litter.; Degurow, (h. t. Univers. Rector
Magnificus) i Univ. Hist, och Franska Litt.; Senkow Sky, i
Oriental. Litt. Professores E. O. Popow, i Grëk. Litt, och
Rogow, i Allm. och Ryska hist.; Prof. Adj. Mirzd Ds cha-
fer Ibn Ali-Merdan-Beg-Toptschi-Baschi, i Persi-
ska Litt. Vidare Tillo, Prof, i Franska Litt.; Pollner Le-
ctor i Tyska språket, och Pollok, i det Engelskd, samt
Candidati: Krylow (Hist), Brut (Geogr. Lat. Spr.), Soko-
low (Grek. Spr.), Wolkow (Arab. Spr.), Gracilewsky
(Pers. Spr.), slutligen Ritmästaren Matthes. Äfven har Prof,
i Stats-Oekon. Butirsky anmält föreläsningar öfver Rhetorik
och Poetik. — Isynnerhet hafva Lärarne i Orient. Litt, an-



malt många och mångfaldiga föreläsningar, t. ex. Prof. Sen-
kowsky i Arabiska, Persiska och Turkiska språken trenne
curser, allt från den första grammatiska undervisningen, än-
da upp till de svårare Arab, samt Pers. Författares commen-

terande på Arabiska språket, samt Arabiska och Turkiska
språkens talande och skrifvande, så vida Ref. rätt fattat me-
ningen af uttrycket: practicis exercitationibus usum lingua-
rum Studiosis jamiliarem reddere. Äfven hafva Lärarne i
Classiska språken anmält föreläsningar öfver många Författare,
dock endast öfver valda stycken derutur.

Nästan alla Ordin. Lärare äro decorerade med en eller
flere ordnar (deribland 5 med St. Annæ ordens 2:a class bril-
janterad) och allahanda rådstitlar ifrån verkligt StatsRåd ner
till TituarR åd.
■■■IM

167

Vid Universitetet i St. Petersburg äro således anställda
17 Proiessores Ordinarii (hvaraf en emeritus), 3 Prof. E. O.,
en Prof. Adj., 10 Candidati, 3 Språkmästare och en Rilmä-
stare. Dessutom hafva 3 vid andra läroverk anställda littera-
törer här anmält Föreläsningar.

Med Katalogen följer Specimen!, af en Af handling : Lin-
aune Graecae et Latinae cum Slapicis dialectis in re gram-
matica comparatio, af den berömde Philologen, StatsRådet,
Fr Graefe. I detta första Specimen har han bevist, att mot
ändelserna « och (den sednare i synnerhet allmän i Æol.
dial.) i Grekiska verba, svara i de Latinska ändelser pa o
Och m (af hvilken sednare, ehuru i præsens mestadels utgån-
gen, han ådagalagt många återstående spor i andra tempora),
samt i de Slaviska dialekterna ändelser på u och m eller m».
Förhållandet mellan dialekterna är sådant, att liksom den
Æoliska och Doriska i Grekiskan företrädesvis anses hafva
haft former på^, så hafva, af Slaviska språkstammens dialek-
ter, den Serviska, Croatiska, Vendiska, Slovaciska, och Pol-
ska (den sistnämnde likväl något degenererande) endast for-
mer på m. I de öfriga deremot råder formen på u, liksom
i Grek, på ». Denna Afhandling innehåller således ett gan-
ska intressant bidrag till den comparativa Språkläran.
;

I







STRÖDDA UNDERRÄTTELSER FRÅN DANMARK.

n

JL/en Skandinaviska Nordens gamla sprfk, historia och ar-
chæologi, hvilka lange företrädesvis i Danmark blifvit od-
ade, aro annu, tillika med Physiken, derstiides på modet.
nv^W	®aJ?deles har förtjensten af, att ha gifvit
ytt hf och fart at naturvetenskapens studium, sä är Rask
a andra sidan den, som genom sitt nit och verksamhet ännu
mei an fornt bragt islandska litteraturen å bana. Sielf har
tan va icke, sa vidt Ref. känner, nyligen utgifvit något
storre arbete i detta ämne. Men såsom Formand i det
nordiske Oldskrift-Selskabet har han bidragit att i högre grad
upptanda och starka den nya enthusiasmen for Nordens gamla
flaldei Man beklagar allmänt, att denna berömde Philolog
cj meddelat nagon frukt*) af sin persiska och indiska resa, ej
heller, sasom man hade hoppats, Zend- och Pehlvi-skrifterna
pa original-språken. Deremot utkom kort efter hans hem-
komst en Fris i sk, sedan en Spansk och nyligen äfven en
Italiensk Spraklara.

Ehuru sysselsättningar med ett, i anseende till tiden, så
arlagset amno, som den gmnh, isländska litteraturen, ei synes
bora särdeles häftigt uppröra passionerna, så ha dock åtskil-
liga polemiska skrifter derigenom blifvit föranledda. I syn-
nerhet kunna den classiska litteraturens ifrigaste vänner icke
utan harm se att Brage, Thor, m. fl. dylika Barbarer, inom
konstens område vilja intränga på de platser, som Apollo,
Jupiter och de oinga af Grekiska Mythologiens Gudar hittills
«euhgt gammal hald ostörda innehaft; och att Homeros och
Virgilius börja undanskjutas af Sturleson och Ni als
b aga. En annan strid har också medelbart sammanhängt
ined dessa studier, nämligen den vigt ig a frågan, om man
i danska språket borde nyttja a eller såsom hittills aa-, den-
na fraga, som först väcktes af Prof. Rask och fortsattes i
lidiungen Hermod samt i Tidskrift for Nordisk

) Af Wiener Jalirb. 38:de Bidet ser dock Ref. att Hr Rask utgif-
vh en undersökning om Zend och ZendAvestas ursnrune och
äkthet.
169

OIdkyndighet, har sedermera i många mer eller mindre
häftiga stridskrifter blifvit frän åtskilliga sidor behandlad, tills,
såsom det vid disputationer vanligen går. bägge partierna så
mycket ihärdigare förblifvit vid sin förra öfvertygelse.

Bland vigtiga utkommande verk öfver isländska ämnen '
må här först och främst anföras tredje delen af den stora
Köpenhamnska quartupplagan af den Äldre Eddan, som snart
ar färdig att af trycket ulgifvas. Öfver 100 ark deraf äro
redan färdigtryckta. Denna del innefattar hufvudsakligen ett
latinskt lexikon öfver Nordiska Mythologien af Prof. Finn
Ma gnus en. Samma utmärkta lärde är äfven sysselsatt, att
besörja en upplaga af Islands äldsta republikanska lag,
Grågåsen (Grågås) kallad.

Om den Samling af isländska Sagor, som Prof. Rafn
börjat utgifva, kan närmare underrättelser inhämtas, af den
Anmälan, som åtföljer detta häfte.

I ett Akademiskt program vid Köpenhamns Universitet,
tiyckt 1826, har Prof. Kol d e ru p - Ro s en vin g e aftryckt
en gammal latinsk öfversättning af Knut den stores Ängelska
ag, tillika med Angelsachsiska originalet och upplysande an-
märkningar.

Såsom ett i classiska philologien intressant phænomen
kan har namnas, P. Hjorts (Lector i Soröe) nya System
for latinska Språkets Declination och Conjugation, med bevis-
ställen ur latinska Classici, för hvilket arbete vi en annan
gang hoppas få tillfälle att närmare redovisa.

På öf versättningar af allahanda-böcker till Mo er ska b s-
læsuing, är tillgången öfverllödig. Dock saknas ej eller in-
hemska original-arbeten, hvaribland flere af värde. B. S.
Ingemann (Lector i Soröe) har skrifvit en Roman, som
väckt f nr o re, samt till och med för ögonblicket dragit upp-
mäiksamheten Iran Walter Scott. Den lörtjenar också visser-
igen stort loford, såsom^ det bästa af denne berömde Skalds
hittills bekanta verk. Åtskilliga sköna scener och dialoger,
samt ett skickligt begagnande af fosterländska minnen, ge den
ett särdeles värde. Det är sällsynt att se en Skald vid Inge-
nianns aider fran öfverdrifven sentimentalitet, jagande efter

.och niaH religionssvärmeri, höja sig till en lefvande å-
skadmng af det sannt menskliga, som dock likväl evigt utgör
poesiens bästa innehåll under alla omväxlingar. — Ett äldre
170

arbete af samme Skald {Waldemar den Store og hans Mamd.
Kbhn förtjenar också att blifva kändt i vårt fädernes-
land. Det kan i Here afseenden sättas vid sidan af Tegnérs
Frithiof och Oehlenschlägers Helge. Isynnerhet är den dystra
ton, som går igenom det hela, ganska lyckligt vald och högst
passande för skildringen af en den blodigaste och mest for-
tviflade period i Danmarks Historia. Enligt ryktet skall sam-
me skald för närvarande vara sysselsatt med en roman, hvars
ämne äfven är taget ur hans fäderneslands historia. — Oeh-
lens c h lä g ers Roman: Ö en i Sy dhavet, hai' hvarken i Dan-
mark eller Tyskland gjort särdeles lycka, ehuru den visser-
ligen har åtskilliga genialiska partier. Hans nyaste Tragédie,
Vœringerne i Myklagard (tryckt i Kphmn 1827 tillsammans
med Flugten af Klos teret, et Syngespil, under den gemen-
Samma titeln SkuespH) har icke eller blifvit gynnsamt emot-
tagen, ehuru den innehåller en verkligen beundransvärd skild-
ring af häftig, men försmådd kärlek, och är likaså frisk och
blomstrande, som hans bästa stycken. — Dr. Hauch, som
ej längesedan hemkommit, efter 6 års frånvaro från sitt
fädernesland, och blifvit anställd vid Soröe Akademie såsom
lärare i Naturvetenskaperne, har medfört 4 stora Dra-
matiska verk, i form liknande Göthes Faust eller Oehlen-
schlägers Aladdin. Tieck skall om dem hafva fällt ett gan-
ska gynnande omdöme. De utkomma både på danska och
tyska. — L. Heiberg ulgifver en så kallad Fly vende Post,
hvari fragmenter af Romaner, poemer om allehanda offentli-
ga personer, m. m. omvexla med grammatikaliska af handlin-
gar, Philosophiska Sophisterier, o. dyl. Alla dessa stycken
tjena visserligen till bevis på ett godt hufvud och inneboen-
de poetiska anlag, men också blott dertill.

Prof. Molbechs Danska Ordbok är färdig och lagd under
pressen, samt skall, enligt tryckt anmälan, snart utkomma.
Detta arbete, hvars förberedande fordrat mångåriga, omfat-
tande och ihärdiga forskningar, och hvars utarbetande en så
välkänd litteratör och språkkännare med varm kärlek bedrif-
vit, skall i Danmarks litteratur fylla en brist, som vi läre fö
vänta länge nog innan vi hos oss få afhjelpt. Hr M. har i en
särskild, i nye Danske Magazin V. Bind. 4 Hefte, införd in-
tressant artikel {Historisk Udsigt over de Danske Ordbogs-
arbeider i det ^;de o g i8:de aarhundrede} utvecklat Moths,
ßostgaai’ds ooh Langebeks fortjenster om Danska Le-
xikographien. Ett sällsynt prof ai redlig agtning för föregån-
gares bemödanden ! Ibland de flere äldre litterära arbeten
som Hi' M. i sednare åren utgifvit, vilje vi här endast näm-
na, Den Danske Riimkrönike Kphmn 8:or emedan
deraf endast 170 exemplar, alla subscriberade, utkommit och
boken således är särdeles rar. Hvart exemplar är numere-
radt och ägarens namn står under denna nummer upptagit pä
en bifogad subscribent-lista. Sä vidt man kan se, hafva blott
ihne exemplar gått till Sverige. Boken är ett slags pragtverk,
texten noggrann, med bifogade varianter och förklarande an-
märkningar, samt ett godt, och äfven för vårt språk upply-
sande, Glossarium tillagdt.— Af samme Litteratörs Nordisk
Tidskrift har man här i Sverige sett 3:ne häften; Utgifv.
jämnför sjelf, i en recension af Svea, dess plan med vår
tidskrifts, Den är sakrik och flera artiklar förtjena mycken
uppmärksamhet,

Den återupprättade Akademien, i den lilla ytterst täcka
och behagliga staden Soröe på Seland, blef innevarande år
d. 21 Maj, i Konungens närvaro invigd. Flere af de ut-
märktaste unga danska lärde äro der anställde såsom Lärare.
Detta läroyerk omfattar samma Läroämnen, som våi’a Trivial-
scholor och Gymnasier, samt — till en del — Universiteter.
Eleyerna kunna nämligen här genomgå den allmänna philoso-
phiska och philologiska curs, hvilken fordras såsom förbere-
dande för studierna till ämbets-examen. När denna curs här
blifvit fulländad och den philologiskt-philosophiska examen,
lika gällande som den vid Universitetet tagna, här blifvit af-
lagd, då först dimitteras Akademisterna till Universitetet att
fortsätta studierna, Antalet af elever är fastställdt till högst
64, hvilka dels emot betalning, dels fritt, här erhålla under-
visning, boning, föda, och uppassning. Lärarne vid Akade «
mien heta Lectorer, med en Director till Chef, och de vid
Scholan, Adjuncter. Som bekant är, inrättade K. Christian
IV. en Riddar-Akademie i Soröe iGaS, hvilken han försåg
med fonder och skicklige lärare, samt med stor tillgifvenhet
upprätthöll och vårdade. Genom åtskilliga förluster, som den-
na Akademie led under K. Carl X Gustafs krig med Dan-
mark, bragtes den i sådant förfall, att den 1665 måste upp-
höra. Akademiens historia under detta tidehvarf har nuva-


172



i?;

rande Director vid Akademien E. G. T außer utförligt be-
rättat, o ch med handlingar upplyst, i sin Inby delsesskrift
till invigningsfesten, tryckt i Köpenhamn 1827’, i folio. I-
bland de namn som finnas i Matrikeln för denna tid, före-
komma äfven Fridericus Witinghof (Vitinghof?) och
Fabianus Fersen, hvaraf Förf, tror sig kunna sluta, att
älven Svenska Adelsmän der studerat.

Prof. Nyerup, den nordiska Litteraturens Patriarch,
ämnar för nästk. år utgifva en vitter Kalender, hvartill han
insamlat bidrag från alla tre rikenas skalder.

I














173

AKADEMISKA NYHETER.

Herr General Consuln och Riddaren A. Ljungstedt har ny-
ligen skänkt till K. Academiens Bibliothek.

i A Dictionary of the Chinese Language in three Parts, Chinese
'and English, English and Chinese, by Robert Morrison.
Macao 1815—1822. Voll. VI. F.

3.	A Grammar of the Chinese Language, by R* Morrison. Se-
rampore 1815. Qv.

5 A View of China for Philological Purposes ; containing a Sketch
of Chinese Chronology, Geography, Government,Religion and
Customs, by B. Morrison. Macao 1817. Qv.

4.	Dialogues and detached Sentences of the Chinese Language,
with a free and verbal translation in English. Collected from
various Sources. Macao 1816. O.

ETT BIDRAG

Till Sveriges Konst-historia.'

I Friherre Jos. von Hormayr*s högst rikhaltiga och intressanta verk:
Wien, seiner Geschicke und seine Denkwürdigkeiten, zweiter Jahrpn^
1 Band, Wien 1824. förekommer en underrättelse, som torde fortje-
na närmare undersökning. Der heter det nämligen, ”att Minoriter-
nas eller den Italienska Kyrkan (i Wien) ar 1276 af Böhmens Ko-
nung Ottokar biel nygrundlaggd , ooh uppbyggd genom Master S chem.
pfeil eller Schimpfenpfeil från Stockholm’. Jfr. Wiener
Jahrbücher der Litteratur, B. XXXVIII s. 102. Det vore märkvär.
digt om Sverige, och namneligen den da nya staden Stockholm skul-
le haft så skickliga Byggmästare, att de kunnat användas till Kyrko-
byggnader i Tyskland den tid, då för samma andamal utlandska hit
måste införskrifvas, Eller behöfde vara kanske komma utomlands,
för att få sin skicklighet erkänd? Namnet Scheinpfeil ärsynbarli-
gen Tyskt. Men detta är dock likväl intet ovederläggligt skal mot
Byggmästarens svenska ursprung, ty om han, enligt, bruket hos oss
då förtiden, saknade svenskt tillnamn, sa kunde han lätt derute hal-
va erhållit ett Tyskt vedernamn.
174

DISPUTATIONER

UTGIFNE I UPSALA, HÖST-TERMINEN 1826.

Under Theol. Professor Kalsenianus, Doct. Sv en Lundblad •
De Pelagia,nismo. P. I. Pro Cand. Theol. Mag. Joh. Is^ StrSmmcrtten
OGoth. ijS/U ark.

Under Jurispr. Oecon. och Commerc. Professorn, Ridd. af K.
N. O. Doct. Lars Georg Raben lus'.

Afhandl. om Enskiftes- Förrättningar. Pro Gr. Jurid. Pehr Ad»
SSderstrSm , OGoth. 4> 5/4 ark.

Under Med. och Botan. Professorn , Commend, af K. W. O. Doct.
Carl Pet, Thu nberg’.

Afhandling om de Djur, som i Bibelen omtalas. P. IV. G» M. Flor^
man, Holm. 1, 1/8 ark. — P. V. C. H. Jentzen. Holm. 1 ark. —
P- Vl. C, U, Sondén, OGoth. 1 ark. -- P. VH. Sam, Jahnson,
VGoth. i ark. — P. VIII. C- A, HSrner, Holm. 1 ark. 8:0.

De Arbuto Uva Ursi. Pro Gr. Med. Auct. Chr. SSderberg, Wer-
mel. 2 ark.

Anvisning till de Svenska Pharmaceutiska vaxternas igenkännande. 1
Del. pro .Gr. Med. Mag. Pehr Fredr, Wahlberg, OGoth. Oecon.
Pract. Docens. 1, 3/8 ark. 8.‘O.

Under Anat, och Chir. Professorn, Doct. Jae. Akerman’.

In Vulnera Pectus penetrantia Obss. quædam Casu illustrât». Pro
Gr. Med. Auct. Sv. Nicl. Selldin. Wermel. 1, 3/4 ark.

Under Med. Theor. och Pract. Professorn, Ridd. af K. N. O.
Doct. Carl ZetterstrSmt

Peritonitidis Chronicæ Casus. Pro Gr. Med. Auct. Jon. Joh. Engholm
Vermel. 1, 1 /4 ark.

De Ordine rerum in Arte Medica addiscendarum etofficiis, quæ præ-
ter curam morborum medicis commendanda sunt, notationes. P. I.
pro Gr. Med. Er. Staaf. Med. Jemtl. 1,3/t ark. — P. 11. Pro
Gr. Med. Joh. Jac. Smitt, Gothob. 1, 3/4 ark.

Under LL. OO. Professorn, Doct Gust. Knh‘.

Carmen Jacobi Propheticum Genes. XLIX : 1-27. Sveth. redd, et ob-
serv. illustratum, P. I. pro Gr. Philos. Pehr Ulr. Boethius. Vestm.
Da’ek. 1,1/2 ark.

Scholia Selecta in Esai XlH-XXXIX. P. I. pro Gr. Fredr. Otto
SSderlund, Gestr, Heis, 1, 1/4 ark. — P. II. pro Gr. Nils Nordlan-
der, Bothn. 1, 1/4 ark.— P. HI. pro Gr. Nils Gustaf TSmstrand,
Vestm. Dalek. 1,1/4 ark.

Under Histor. Professorn, Ordens Historiographen, En af XVIlR
i Svenska Acad. Mag. Er. Gust. Geijeri
Dö Periodis Historiæ inprimis Antiquæ. Pro Gr. Auct. Petri Lastadius^
Lappo Bothn. 1, 3/4 ark.

Under Professorn, Doct. Henr. Wdhi Romanson :

Exercitationum in Nosocomio Reg. Acad. Ups. Chirurgicarum P. V1IL
Pro Gr. Med. Auct. Erland LSnnberg. Bothn. i, 1/4 ark.

Under Professorn. Mag. Joh. TranlrX

Anytæ. Græcanicæ Poëtriæ. quæ exstant residua. P. IV. And. Lar»
Lundwik, WGoth. i, i/i ark. -- P. V. pro Gr. 'Johan Ellmin, West*
Goth, i, 1/4 ark. — P. VI. Pr. Gr. Arvid Moberger, OGoth.

1,	i halft ark. — P. VII. Carl Christoph- Thedenius. Upl. i, 1/2
ark.

Odarion XIV et XV Anacreontis, Melici Vatis. Joh. 01. Jonsson,
WGoth. 1 , 1/4 ark.

Under Numophylacii Præfecten, Bibliothekarien, Mag. Joh. Henr.
SchrSder.

Catalogua Numorum Cuficorum in Numophylacîo Acad. Upsal. P. 1.
Carl Ludv. Dahlfeldt. Nob. Westm. Dalek. 2 ark — P. H. Carl
Gust. Brogren, Vestm. Dalek. 2 och ett halft ark.

Under utn. Cons. Notarien Theol. Gand. Mag. Ifaac Norstrim ;

De 5ynergismo. P. II. Joh. Carl Wulff. Westm. Dalek. 2 och ett halft
ark.

VÂR-TERMINEN 1827.

Under Jurisprud. Oecon. et Commerc. Professorn, Ridd. af K. N.
O. Doct. Lar s Georg Rabenius;

Akad. Alhandling om Burskap till III. Cap. Handels-Balken. För Ju.
rid. Doctors-Graden. Gust. Wilh. Stânggren, O.Goth. 2, 3/4 ark.

Akad. Afhandl, otn Hemmans Klyfning. För Jurid. Doctors-Graden. 01.
Ax. Tauvon , O Goth- 2, 3/4 ark.

Under Jur. Patr. et Rom. Prof. Doct. Jac. Edv. Boëthius:

De præc.ipuls mitigandi rationibus in causis criminalibns meditationes.
Pro Gr. Jurid. Joh. Henr. Haak,Ph. Mag. Secret. Reg. Acad. Upsah
Sud. Ner. 2, 3/4 ark.

De Jure Feminarum ex leg bus Svecanis. Pro Gr. Jurid. 01. Ulr.
Hedblad, Ph» Mag. Vestm. Dalek. 3, 1/4 ark.

De Jure Majestatis aggratiandi meditationes. Pro Gr. Jurid. Ulr.
Lindgren, OGoth. 1, 3/4 ark

Lex Dalekarlica sub examen revocata, Pro Gr. Jurid. Georg Erasm.
SundstrSm, z ark.

Under Med. et Bot. Prof. Commend, af K. W. O. Doct. Carl P.
Thunb er g.

De Geo Urbano Diss. Pro Gr. Med. Magn. Gust. Linderholm, Sud. Ner.
i, 1/2 ark.

De Lactucario Diss. Pro Gr. Med. Ad. Henr. Humble, Smol. 1, t/4 ark
176

Anvisning till de Svenska PharmacButiska växternas igenkännande;
För Medicinska Graden. Leopold Vinberg, Andra Delen, i, 3A
ark 8,-o,	’ J

Museum Naturalium Academiæ Upsaliensis Auctum. P. I. Joh. Pet.
Vilson, i, 3/U ark— P. 11. Joh. Jac- Leufttedt, Upl. i, i/U ark.

Afhandl. om de Djur, som i Bibelen omtalas. G. A. Landgren, 9:0
Del. 1 ark 8:0.	6

Afhandling om de Foglar, som i Bibelen omtalas, ija Del. Otto
dd. Wilh. Eklund, Smol, 1, 1/8 ark. —	2;a Del. Lars', Ad. Vadell,
moi. i, i/ï ark.— 3, Del. Josef Nordlund, Smol. 1, 1/% ark 8;o.

Under Anat, et Chir. Prof. Doct. Jacob Åkerman z

De Fracturis Cranii commentationes. Pro Gr. Med. Fredr. Ulr. Kjel-
lenberg, i> 1/2 ark.

Inllammationis Chronicæ Pulmonum casus. Pro Gr. Med. Jonas Fredr»
Medén, Norrl. 1, ift ark.

Under Med. Theor. et Pract. Prof. Ridd. af K. N. O. Doct. Carl
ZetterstrSmz

De Officio Medici commentationes. P. I. Pro Gr. Med. Job. Christ»
Kull, 1, 1/2 ark. — P. II. Pro Gr. i^Ted. Gust. Maur. Florman, Holm,
1, 1/4 ark — P. Ill- Nicl. Gust. Orbom. Jerntl. 2, 1/4 ark —P. IV.
Laur. Lindgren, Jerntl. 1 och ett halft ark

Ad Historiam Variolarum Vaccinarum in Svecia Additamenta. Pro Gr
Med. Carl Magn. Åkerblom, Bothn. 1, i/4 ark.

Under Eloqu. et Polit. Prof. Skytt. Ridd. af K. N. O. Mag. Ol.
Kolmod in:

Diss, de Vestrogothorum Cymnasio et Schola Triviali Skarensi. Pro Gr.
Phil. Joh. Versdll, a Sacris , Hist. Nat. Docens vid Skara Gvmn.
V.Goth. 3 ark.	J

Adumbratio Historiæ Oeconomïæ Civilis. P. IJ Pro Gr. Phil. And. La-
gergren, Nob. Sud. Ner. t och ett halft ark.

Opiniones Historicornm de numéro inçolarum Sveciæ pristinis tempo"
ribns permagno, quanam probabilitate nitantur, Disquisitio. Pro Gr»
Carl Thom. Jdrta, Vestm. Dalek. 3 ark.

Under LL. O O. Prof. Doct. Gust. KnSs:

Scholia Selecta in Esai. XIII—XXXIX. p. iv. Joh. Pet. Nyman,
V.Goth. 1, 1/2 ark.— p. v. Carl Adolph Carlson, Ö.Goth, 1, 1/2 ark --
r. vi. And. Gust, Hackwit[ , V.Goth. 1, ifi ark. — p. vu. Carl
Thunborg,^ V.Goth. 1, ifi ark. —	p. viir. A. Bernh. Lindroth,

Amanuensis Seminarii, Smol. 1, iji ark. — p. ix. Pet. Stjernberg,
Medelp. Jemtl. 1, 1/2 ark. — p. x. Joh. Fredr. Edgren, Vermel,
i. 1/4 ark. — p. xr. Joh. Bergvall, O.Goth. 1, 1/2 ark. —
p. XII. Fredr. Gust. RunstrSm , Sud. Ner. 1, 1/2 ark. -- p. xirr.
Clas Er. Hedén, Upl. 1, 1/2 ark. — p. xrv. Joh, Gust. Lundberg,
Holm. 1, 1/4 ark. — r. xv. Rudolph Annerstedt, O.Goth. 1, i/4
prk, p, XVI. Fredr. Tholander, Holm, 1. 1/4 ark. — p. xyir.
T77

And. Salven, V.Goth. 1, 1/4 ark. — p. xvirr- And. Keller, O.GotL
1, i/l ark. -- p, Xix. Alexis Noring, V.Goth. 1, i/i ark,______________
p. xx. Reinh. Rabe , Gothob. 1, 1/4 ark. — p. xxi. Jonas Aug.
Berggren, Upl. 1, 1/2 ark. — p. xxn. Carl Julius BjSrlingsson ,
O.Goth. 1, 1/4 ark. -- P. xxrn. Pet. Jac. Emanuelsson, O.Coth»
1, 1/4 ark. — p. xxiv. Eric Fahlcrant[, Vestm. Dalek. 1, i/4ark.—
P xxv. Axel Fredr. Almqvist, Norrl. 1. 1/4 ark. — p. xxvr. Jonas
Bernh. Runstén. Norrl. 1; 1/2 ark. — p. xxvrr. Alexander Magnus
AhlstrSm, Vermel. 1, 1/4 ark. -- p. xxviru Joh. Christoph. Haag,
O.Goth.- 1, 1/4 ark. — p. xxix. Johan Gabriel BergstrSm, V.Goth.
1, 1/4 ark. — P. xxx. Gust. Fredr. Pr'ilh. Lokrant[, V.Goth. 1, 1/4
ark. — p. xxxr. Gust. Linnarsson, V.Goth. Collega Scholæ i Skara,
I, j/4 ark. — p. xxxir. Jonas Georg Salander, V.Goth. i, i/tark.--
p. xxxrir. Erik Emanuel TPennerholm, V.Goth. 1, 1/2 ark. —
p. xxxrv. Matthias Falk, Sud. Ner. 1, 1/2 ark. -- alla pro Gradu
Philos.

Historia imperii Archiiz Ben tllug in Aegyptum. PrO Gr. Phil.
Er. Vllh. Aurivillius, UpL 1, 1/2 ark.

Ebn Arabs ch a hi, de Vere Carinen, svethice versum et analyst
Grammatica Philologicaque dilucidatuni. p. i. Pro Gr. PhiL Er.
Rundqvist, Calm. 1, 1^4 ark.

Under Math. Inf. Prof. L. N. 0. Mag. JSns Sv an bergt
în Temperatüram Atmosphæræ Disquisitiones. p. r. Pro Gr. Phil. Adolph.
Ferdin. SvanbergyUnXm. 1, 1/4 ark. —	i?, ir. Pro Gr. Phil. Niel.
Haquin Seland, f, Bothn. 1, 1/4 ark. — P. irr. Pro. Gr. Phil. Er.
Joh. Nybérg, Sud. Nef; 1, 1/2 ark. -- P. iv. Pro Gr. PhiL Eric
Almqvist, Norrl. 1, 3/4 ark.

De integratiöne Formularünl fationaliuffi. p. vir. Pro Gr. Phil. Carl
Er. Lychnell, 1, 1/4 ark.-

De motu corporum rigidorum commentatio. p. vr. Pro Gr. Phil. And.
Graner, Norrl. 1, 1/4 ark.

In solmionem æquationum Algebraicarürn Disquisitiones. p. xri. Pro
Gr. Phil. And. KdllstrSm, Vesim. Dalek. 1, 1/2 ark. — p. xtri.
Pro Gr. Phil. Carl Dan. Arosenius, Vestm. Dalek, 1, 1/4 ark —
p. xiv. Pet. Sam. Huss, Medelp. Jemtl. 1, i/4 ark. — p. xv. Pro
Gr. PhiL Pehr Benjamin SkSldberg, Sud. Ner. 1, 1/4 ark.

Under Log. et Metaphys. Prof. Mag. Sam. Grub bet

De nâtüræ, præciptie htitnanæ, pervestigatione Philosophica dissertatio.
Pro Gr. PhiL Joh. Paul Imman. Tellbom, O.Goth. 1, 1/4 ark.

De mutuä Philosophie et Religionis rations divefsis éulturaa' hurnanæ
ætatibus diversa dissertatio. F. 1. Pro Gr. PhiL Pehr Axel Frist,
Norrl. 1, 1/2 ark.

Under Litt. Græc. Prof. Mag. Joseph Otto Hiijert
Concio Fünebris Periclis ex libri secundi Thucydidis Capitibus
XXXV—XLVI in Svecanam linguam translata. Pro Gr. PhiL Pehr
Westman, O.Goth. 2 ark.

Spea XL	L 12.
178

Oratio Periclis ad Atheniensem Populum de bello Peloponnesiaco con^
tinüando ex Thue. Libr. II. Capp. LX—LXIV Svethice versa. Pro
Gr, Phil. Ol, Win g qv ist, O.Goth. j, j/4 ark.

Ad Mysteria, imprimis Græca, observationes. P, 1, Pro Gr. Phil. Axel
Euren, Vestm Dalek, 2 ark.

Johannis Chrysostomi prima de Providentia oratio Svethice reddita.
P, I. Pro Gr, Phil. Carl Jonas Almqvist, Norrl. 1, l/4 ark.

Under Histor. Prof. Ordens Historiographien, En af XVIII i Sv*
Akad. Mag, Er. Gust. Geijer:

Symbolæ ad Historiam litterariam Sveciæ Sectionis I Pars I. continens
Anecdoton Linnæanum, Pro Gr* Phil. Joh. Arvid Af{elius,
V.Goth. 1 ark Bjo.

De Tentplo Soina Diss. Histor, topographica. Pro gr. Phil, Thure Gust.
Een, OGoth. 1, 1/2 ark.

Under Oecon. Pract. Prof, Borgstr. Mag. Nils Jae, Sillên.

Flora Paroeciæ Bränkyrka; P. I. Pro gr. Phil. Niel. Wilh. Lundeqvist,
Sud. Ner. j, 1/4 ark. — P, II. Pro gr. Phil. Joh. Fredrik Kjell,
borg, Sud, Ner. I, l/4 ark. — P. ill. Pro gr. Phil. Joh. Dan.
Gellerstedt, Sud. Ner. 1, 1/4 ark 8;o-

De Religione naturali ad normam sacræ Scripturæ dijudicanda. Wilh.
Svartengren, Verrai, 1, 3/4 ark.

Under Prof. Med. Theor. et Pract. Adj. Mag, Henrik VH.
helm Romanian:

Exercitationum in Nosocomio Reg. Acad.. Upsal. Chirurgicarum. P.1X.
Pro gr. Med. Laur. Kinberg, Gotti. 1, 1/2 ark. — P. X. Pro gr.
Med. Christ. Fredr. Ewert, Gothob. 1, j/a ark.

Hernias diaphragmatis casus. Pro gr. Med, Joh. Lidin, Vermel;
I, 1/2 ark.

Under Litt. Hum. Adj. Prof, Mag. Joh. Tranir:

Odarion XVF XVII & XVIII Anacreontis Melici vatis. Pro gr. Phil,
Jonas Sellin, Norrl. 1, 3/4 ark. - Od. XIX XX. Pro gr. Phil. Joh.
Ludo. Frieberg , OGoth. 1, 1/4 ark. — Od. XXI, Il & HI. Pro gr.
Phil. Thure Wensjoe, Gothob. 1, i/4 ark.

Myrus, Græcanicæ Poëtriæ Epigrammata. Niel. Gust. Bahr, Gotti»
1, 3/4 ark.

Myrus, Græcanicæ Poëtriæ, Mnemosyne, Fragmentum Epicum. Jacob
Niel. Herlit{, Gotti. 1, 1/2 ark.

De Corinna Poëtria Græca Dissertatio. Pro gr. Phil, Pet. August Wass^
rin, OGoth. 1, 5/4 ark.

Praxillæ, Græcanicæ vatis, quæ exstant residua. Pro gr. Phil. Detlof Ludv.
Wistrand, OGoth. 1, 3/4 ark.

Erinnæ Græcanicæ vatis, quæ exstant residua. Pro gr, Phil, Fredr. Igge-
etrSm, Gothob. 1, 1/2 ark.

Veterum poëtarum in Erinnam , Græcanicam vatem, Encomiastica car-
mina. Pro gr. Phil. Niel. Hagborg, Gothob. E, O. Cancell, i Riks-
Atchivet. I, ifX ark.
179

Erînnæ, Græcanicæ vatis, in Romam Hymnus; Pro gr. Phil. Germund
fredr. Aminoff', Nob. Fenno. I, jfi ark.

Erinnæ, Græcanicæ vatis, ætas, patria, scripta. Pro gr. Phil. Carl And,
Leffler, OGoth. i, iff ark.

Telesilla, Cræcanica vates. Pro gr. Phil. And. BrattstrSm, Verml.
I, iff ark.

Cleobulinæ, Græcanicæ vatis, Ænigmata. Pro gr. Phil. Carl Otto Sjiberz,
Calm. î, 5/1 ark.

^rocli, Patris Constantinopolitani de Christo patiente conciuncula. Pro
gr» Phil* Christoph. Maur. Arre, Rosi. Collega Scholæ Cath.
Ups. i, 3ff ark.

Hypomnemata ad Procli de Christo patiente conciuncu’am. Pro gr.
Phil. Joh, Nath. Gestrin, Rosi. 1, 3/4 ark.

Under Philos, Pheor. et Pract. AdjunCten Mag. P. D. A.
A 11 e r b o mi

De prîneipio Philosophiæ Practicæ, P. I. Carl Jarchow, OGoth.
2 1/2 ark.

Under Lingu» Græc. Docens, E, O. Bibi. Aman. Mag. Carl
Eman. Aurivilliu si

De Romanis ante Horatium Satirarum Scriptoribns. P. 1. Evert And.
Reinh. Hallander, Vestm. Dalek, i, Iff ark. — P. IL Knut
von Schiele, Nob. bmol. 2 ark.

Under Collega vid Upsala Cath. Schola Mag, J o h. Gust. Hijert
Historica institutionis linguæ latinæ adumbratio. P- I. Pehr Magnus
JPallinder, Upl. 1, iff ark. -- P. II. Carl Gustaf Anjou, dpi,
i, 1/2 ark.

Under Th, Cand. Mag. J oh. I s a c StrSmersten:

De Pelagianismo. P. II. And. Er. Norbeck, OGoth. r, ark. -- P. III.
Joh. Pet. Kylander, OGoth. 1, 3/4 ark. — P. IP. Napol. Fredr.
Helmer Wistrand, Sud. Ner. I, iff ark.

Under Phil. Mag. Jon Ulrik [Ekmarcki

De Foederis Hanseatici enm Svecia Commerciis. P, I. Anton Fredr.
Utterberg, Sud. Ner. 2, iff ark. .

Under Phil. Mag. Christoph: Jae. BostrSm:

De nexu rerum cum Deo ex ratione Pantheism! positiones. P- I. Clas
Joh. Bergman, Bothn. I, iff ark.—	P. II. JKolmar IPasilius
Clementeoff, Nob- Bothn. I, iff ark. —	P, III, Paul Wilh: Huss,
Medelp. Jemtl. 1, iff ark. — P. IP, EsbUrn Bergman, Medelp.
Jemtl. I, iff ark.
180

BÖCKER,
tJTKOMNE FRAN D. 1 JANUAR. TILL D. $0 SEPT. 1827.

Uvilken ar Sveriges Religion? en fråga till Medborgare med hjerta, till
Enibetsmän med samvete. i:sta Häftet. Hvilken är Svenska Statens
Religion? jemte ett bihang utaf de Symboler, livaraf Svenska Statens
Religion bestämmes, i besvurne Original och Biblisk öfversättniug.
En Skrift af P. Wie sel g ren. Sthm., Hörberg, 1827. 136
sidd. 8:0.	4 o sk.

Bihang: De Symboler, hvaraf Svenska Statens Religion bestämmes, el-
ler Upsala Mötes Beslut af i5g3; i besvurit Original och Biblisk
öfversättning. Sthm, Hörberg, 1827. 192 sidd. 8:0. 4o sk.

Försök att bevisa öfverensstämmelsen emellan Lutherska Kyrkans Sym-
boliska Böcker; eller ett annat svar pä frågan: Hvilken är Sveriges
Religion? af J. M. Almqvist. Sthm, Bredberg, 1827. 92 sidd.
8:0. 28 sk.

Öm Christi efterföljelse. Fyra Böcker af Thomas a Kempis. Öf-
vers. Sthm, Haeggström, 1827. 543 sidd. 12:0. 1 Rd.

Kärnan af Dr Luthers Lära, af Er. P. Giers. 2:dra uppl. Streng-
näs, Ekmarck, 1827. 363 sidd. 8:0.	1 Rd. 16 sk.

Något om Svedenborgianistnen till varning för mindre erfarne bland de
till Zion vandrande. Af Jonas Kjellberg, Grosshandlare. Gö-
theb. Norberg, 1826. 71 sidd. 8:0.	16 sk.

Tankar om Syndafallet. Sthm> Öele'en, 1827. 164 sidd. 12:0. 32 sk.

Om ägtenskapet belraktadt från Naturens, Moralens och Kyrkans syn-
punkt , af J o h. C b r. G o 11 f r. J ö r g och Heinr. Gottl. T z s c h i r -
ner. Stlim, Haeggström, 1827. 2 4g sidd. 12:0.	1 Rd.

Lärobok i Cliristendomen för de öfre Classerna på Gymnasierna och för
den mognäre Ungdomen i allmänhet, af D:r Ph. Marheinecke.
Ofvers. äf P. A. Sonden. Sthm, Nordström, 1827. 180 sidd.
8:0. 44 sk.

Compendium Theologiae Dogmaticae in usum Juventufis adornatum ab
A. Bruhn. Götheborg, Norberg, 1 827. 234 sidd. 8:0. 1 Rd. 1 2 sk.

I J. N. Det eviga Evangelium om alla botfärdiga och trogna Guds
barns salighet i Christo Jesu, uppsatt af M. F. B. H., ofvers. af
Carl J o h. Lo hm am Sthm, Nestiusj 1827. 101 sidd. 8:0. 12 sk»
181

Kort Sammandrag af den saliggörande Sanningen, framstiild i dess na-
turliga sammanhang, till desto större tydlighet för de unge och en-
faldige, af Eric Pontoppidan. Öfvers. Sthm, Bredberg, 1827.
ix sidd. 12:0.	2 sk.

Conspectus Rei Criticae S. Codicis No^i Testamenti. Oratio die 1 1
Junii 1826 in R. Gymnasio Wexion. habita, dein adnotationibus au-
cta et illustrata a J oh. Blomstrand. Wexiö, Gymn. Tryckeriet,
1827. 100 sidd. 8;o.	28 sk.

Om Kreaturets Suckan. Försök till öfversättning af Rom. 8: 19 — 27.
I anledn. af Nya Prof-Öfversättningen. Örebro, Lindh, 1827. 16
sidd. 8:0.	6 sk.

En liten Bibel-Chrönika eller ett kort utdrag af den Heliga Skrifts Be-
rättelser och Lärdomar samt en öfversigt af Christna Religionens Hi-
storia , till uppbyggelse och undervisning för barn och menige man.
Sthm, Haeggström, 1827. 93 sidd. 8:0.	16 sk.

Förklaring öfver D:r M. Luthers Lilla Caleches med den hel. Skrifts
och Svenska Psalmbokens egna ord. Ett försök till Lärobok i Chri-
stendomen , i synn. för Nattvardsbarn och Ungdom ; af E. P. S e-
lahn. Hernösand, Svedbom, 1827. 2 4 sidd. 8:0 obl. 6 sk.

Tio Guds Bud förklarade genom Exempel ur Bibliska Historien. En
gåfva för barn. Med 10 kopparstick. Öfvers. Sthm, Probst, 1827.
36 sidd. 12."o. bunden 1 Rd. 6 sk.

Huru Henrik af Eichenfels lärde känna Gud. Berättelse för barn och
barnavänner. Öfvers. från Tyskan. Sthm, Rumstedt, 1827. 7$
sidd. 8:0.	16 sk.

Communionbok till allmän uppbyggelse, utgifven af L. Smith. Öf-
vers. 2:dra Uppl. Sthm, Wennlund, 1827. 66 sidd. 8:0. 16 sk.

Morgon och Aftonböner af Magnus Fr. Ro os. Öfvers. Sthm, Bred-
berg, 1827. 2 4 sidd. 6 sk.

Bön vid Kongl. Djurgårds Brunn d. 3,1 Aug. 1827. Sthm, Elmen &
Granberg, 1827. 8 sidd. 8:0.	2 sk.

Allmänna Reglor för en god Predikan. Af Joh. Peter Miller, öf-
vers. Sthm, Bredberg, 1827. 16 sidd. 8:0.	4 sk.

Utkast till Predikningar af Henr. Schar ta u. Utgifna efter hans död'
i:a Häftet. Sthm, Haeggström, 1827. 266 sidd. 8:0.	1 Rd.
182

Predikningar på alla Son- och Högtidsdagar af D:r J. P. Myn ster'
öfvers. af O. U. Udd^n. Sednare Bandet. Strengnäs, Ekmarck,
1827. 5g4 sidd. 8:0. 2 Bd. 16 sk.

Predikningar af Magnus Lehnberg. 2:dra Delen, 4:de uppl. Sthm7
Hörberg, 1827. 374 sidd. 8:0.	2 Rd. 16 sk.

Betraktelser öfver det ti^tagande Religions-föraktet och deraf följande
Sedeförderf, Jemte en varnande åtanka på den osaliga evigheten, af
Ny — n. Sthm, Wennström, 1827. 29 sidd. 4:o.	16 sk.

Jesu korssgestalt, en Christens rätta själsgestalt, framställd i en Predi-
kan på Långfredagen 1826, af And. Berg, Reg. Pastor. Sthm,
Grahn, 1827. 15 sidd. 8:0.	8 sk.

Qvinnans ädla och stilla kallelse. Predikan på Mariae Bebådelsedag, af
J. O. Wallin. Sthm, Hörberg, 1827. 24 sidd. 8;o.	8 sk.

Predikan pa 6:te Sönd. efter Trefald., då H. K. H. Kronprinsessan J
första gången efter H. K. II. Hertigens af Upland födelse, hivistade
Gudstjensten i Storkyrkan, af J. O. Wallin, Sthm, Hörberg,
1827. j8 sidd. 4:o.	12 sk.

De Trognas säUhet i tid och evighet. Betraktelser i anledn. af 1 Joh'.
3:2, af Joh. Jac. Rambach. Öfvers.- Sthm, Bredberg, 1827.'
35 sidd. 8:0.	8 sk.

Guds besynnerliga omsorg för Sjömannen i stormen. Predikan öfver
Psalm. 1 o 7 : 2 3 — 32, hållen uti Portsmouths hamn, d. 31 Jan.
3781, af Aron Mathesius. 6:le Uppl. Sthm, Bredberg, 1827.
2 4 sidd. 8:0.	6 sk.

I J. N. En Christlig Predikan på 2:dra Bönedagen 1827, af Joh.
Fransen. Upsala, Palmblad & C., 1827. 16 sidd. 8:0. 8 sk.

I J. N. Tal ifrån Predikstolen vid barnens första Nattvardsgång, af
Joh. Fransen. Upsala, Palmblad & C., 1827. 17 sidd. 8:0. 8 sk.

Tal vid Grosshandlaren Per Pål Alins begrafning i Storkyrkan d. 20
Jan, 1827, af Församlingens Pastor. Sthm, Hörberg, 1827. 8 sk.

Tal vid En af Rikets Herrar m. m. Grefve Magn. Fredr. Brahes jord-
fästning i Clara kyrka d. 19 Dec. 3826, af F. M. Franzén.
Sthm, Grahn, 1827, 20 sk.

Likpredikan öfver En af Rikets Herrar m. m. Frih. Claes Rålamb, vid
dess jordfästning i Lofö kyrka d. 8 Dec. 1826, af C. C. Lilljeu-
walldh. Sthm, Neslius, 18^7. 23 sidd. 8:0.
183

Tal da Grosahandl. And. Fri* jordfästes i
Febr. 1827, af Församlingcgs Pastor,
sidd. 8:0.

Storkyrkans Grafchor d. 15

Sthm, Hörberg, 1827. 8

Joh. Âknlus. vid dess jord-

Minnesteckning af HäradsProsten nr. m. Hr
fästning i Balingsta kyrka d. 15 Mars 1827,
Upsala, Palmblad & C., 1827. 43 sidd. 8:0.

af E. B e r g s t r ö m.

Tal vid E. O. Kongl. Hof-Predikanten Hr Joh. Halls jordfästning i St.
Johannis kyrka, d. 20 Mars 1827, af Joh. Ja c. Hedren. Sthm,
Nestius, 1827. 16 sidd. 8:of

Tal vid Hof-Marskalken nr. m. Hr Per Adolf Focks begrafning i St.
Jakobs kyrka, d. 26 April 1827, af J. J. Hedrén. Sthm, Nor-
stedt & Söner, 1827. 14 sidd. 8:0.

Vid Åldermannen And. Wennbergs jordfästning i St. Jakobs kyrka , d.
26 Apr. 1827, af J. J. Hedr^n. Sthm, Norstedt & Soner, 1827.
14 sidd. 8to.

Om Prescription enligt Sveriges Lag, af Johan Christoffer Lind-
blad, J. U. L. Sthm, Hörberg, 1827. 143 sidd. 8:0.	1 Kd,

Fortsatt Rättegångshandling, rörande Skriften Jemförelse emellan det
symboliska systemet i religions-läran och det rent bibliska ; samt -
ctors Herr Assessor Salomonssons sKitpastående om landsförvisning a
Författaren, Pastor Tybeck, för denna skrift. Sthm, Elmen & Gran-
berg, 1827. 18 sidd. 8;o.	8 sk.

Ransakning angående tvänne af Enkan Anna Stina Norman begångna
mord. Sthm, Elmen och Granberg, 1827. 41 s>dd. 8.0.	8 * -

Rättegångs-Handlingar rörande vägrad handräckning vid Friherrarpe C.
G. och F. W. von Roxendorffs inmanande i bysattningshackte. Sthm,
Nestius, 1827. 54 sidd. 4:o.	24 sk.

Rättegångshandlingar angående L d. Kongl. Hof-Predikanten C. M. He-
derströms slagsmåls-historier efter dess tilltrade tdl Kyrkoherde- e
ställningen i Dagsbergs Sccken. Linköping, Pelre, 1 27. si
4:o.	28 sk.

Till Kongl. Majas och Rikets Götha Hof-Rält, besvär mot Lösings
Häradsrätts utslag d. 28 Julii 1826, af C. M. Hcderstrom.
Linköping, Petre', 1827. 14 sidd. 4:o. 8 sk.

Bidrag till sistförflutna årens vinglcri-historia, jemte ett fac-simde af en
falsk accept, samt en derunder tecknad egenhämbg borgens - f 01 bm-
184

4else af Gen. Majoren Hr J. E. Anûnofi. Stinn, ScLeutz, 1827 6
sidd. 4:o.	12 sk.

Protocollei och Handlingar 1 undersökningsmålet om Chartas Sigillatae-
försnillning i Wisby. 1;sta H. Wisby, Christjernin, r827. 42
sidd. 8:0.	16 sk.

Praktisk Af handling om Haemorrhoider, af D:r Aug. Gotti. Rich-
ter. Olvers, af J. G. Collin. Mariefred, Collin & C., 1826.
80 sidd. 8:0.	2 4 sk.

En ny och säker Curmediod för den Veneriska Sjukdomen i alla dess
former, bekantgjord af D:r Car 1 Henric D z o ndi. Pä Svenska
utgifven af G. Eriksson. Mariefred, Collin & C., 1827. 106
sidd. 8:0. 32 Sk.

Yalmenta Rad mot Gikt, Reumatism och Ögonsjuka; jemte på mång-
årig erfarenhet grundade medel till dessa sjukdomars botande, enl.
uppgifter af D:r Wilh. Rosenstein och flera andra berömda Läkare.
Ofvers, Sthm, Hörberg, 1827. 3o sidd. 8:0.

Carlsbader- Embser- Marienbader- Eger- Pyrmonter- och Spaa-Vatt-
nens bruk och nytta, af C. W. H. Ronander. Sthm, Norstedt
& Soner, 1827. 73 sidd. 8:0, 24 sk,

Anvisning att bereda och nyttja flere nya Medicamenter, såsom Nux
\omica, Morphin, Blåsyra, Strychnin, Veratrin, Kinans Saltbaser,
f pnN ’XFr' AMa8endie- Öfvers‘ från Tyskan med tillägg
af P. N. Fahlun, Arborelms & C., 1827. 87 sidd. 8:0. 32 sk.

Konsten att inom en kort tid blifva en skicklig Simmare. Jemte nå-
gra forsigtighets-reglor för badande, af D:r Benjamin Franklin.
Ofvers. fran Engelskan, Sthm, Wennlund, 1827. 32 sidd. 8:0. 12 sk.
Anvisning alt känna, förekomma och bota Hästsjukdomen Qvarka Ut
drag af Professoren m, m. C. Wiborgs Afhaudling. öfvemtt och
utgifven till nytta for Landtman af Leon. Bersselius. Linkö-
ping, Pçtre, 1827. 3o sidd, 8:0,	8 sk.

Benj. C. H. Höijers Samlade Skrifter. 4:de
1827. 5o4 sidd. 8:0. 2 Rd. 36 sk. pb.
berg, r82 7. 348 sidd. 8:0. 2 Rd. pb.

Del, Sthm, Hörberg
5:te Del. Sthm, Hör-

Grunddragen af Philosophies Historia, från de äldsta till närvarande
lider, af L. Ham marsch öld. 3:dje Af dein. Sednare Bandet.
. tim, Carlsson, 1827. 921 sidd. utom registret. 8:0. 5 Rd.
185



försök till en Lärobok i Psykologien, af L. M. En b er g. 2:dra uppl,
öfversedd och förbättrad. Sthin, Nordström, 1827. 86 sidd. 8:0. 285k.

Om Menniskan i afseende pa hennes könsförhållanden. Af J. P b i 1.
Baner. Öfvers. från 2:dra Tyska uppl. Sthm, Haeggström, 1827.
2o4 sidd. 8:0.	1 Rd. 16 sk,

fysiognomiken i sammandrag, eller Konsten att af en Persons Anlets-
drag bedömma dess karakter, af J. G. Lavater. Öfvers. Sthm,
Wennlund, 1827, 41 sidd. 8;o. j Rd, 16 sk.

Läsebok till undervisning och tidsfördrif för så väl yngre som äldre
personer af alla stånd; af J. A. C. Löhr. Öfvers. Sednare Delen,
Upsala, Bruzelius, 1827. 308 sidd. 8;o,	1 Rd. 12 sk.

Anmärkningar rörande Latinska Språkets läsande i Skolorne, af G.
Guld brand. Sthm, Hörberg, 1827. 84 sidd, 8:0, 28 sk.

Slafnings-methodens förvillelser, eller svar på en Recension af skriften:
Bokstafverings - methoden i sin falska beskaffenhet m, m. af Georg
Suell. Sthm, Rumstedt, 1827. 41 sidd, 8:0.	12 sk.

försök att lära uppmärksamma Barn redigt uppfatta Språkljuden i or-
den och verkställa ljudbeteckningen innan läsningen börjar, af Georg
Suell. Sthm, Rumstedt, 1827, 38 sidd, 8:0,

Barns Skattkammare, innefattande Sede- Dygd- och Belefvenhets-Reg-
lor, af Petei- Blanchard. Öfvers. från i4:de uppl. Med ett
kopparstick, Sthm, Nordström, 1827. 148 sidd. 8:0. 1 Rd. bunden.

Invigningen af ett nytt Consistorii-, Gymnasii- och Skole - Hus i Gö-
theborg d. 10 Nov. 1826, Götheborg, Norberg, 1826. 31 sidd.
4:o,	16 sk,

Om Statsförfattningars Anda och dess inflytande på Lagstiftningen ; af
Fr. An c ill on. Öfvers, från Tyskan af S. L. Theorell. Sthm,
Elmen & Granberg, 1827, 334 sidd. 8:0. 2 Rd. 16 sk.

Om Englands Författning, Förvaltning och Folks-Anda. Af Friherre
Staël von Holstein. Öfvers. Upsala, Palmblad & C., 1827.
2g4 sidd. 8:0.	1 Rd, 32 sk.

Sveriges Rikes Grundlagar, jemte enskildta deraf föranledde Institutio-
ner. Fahlun, Arborelius & C., 1827. 158 sidd. 12:0. 4o sk.

Förslag till ny Organisation uti Förvaltning af Tullverket samt Båk och
Lots Dykcri och Qvarantaius - Inrättningarne i Sverige. Förfatladt af
186

A. M. Humble ar iSao. S thin} Rumsteck J 1827.’ 160 sidd.
4:o. samt en Tabell. 2 Rd.

Reflexioner öfver Näringarne och deras inflytelse på National - Espriten,
af Ja c. Ludv. Dure'es. Slhm, Eckstein, 1827. 270 sidd. 8:0. 2 Rd«

Sammandrag af alla Staters Handels och Seglations - Usancer, författadt
af J. E. Ringström. Slhm, Carlson, 1827. 5g sidd. 8:0 utom
register. 2 4 sk.

Berättelse om de arbeten och försök, som blifvit verkställde vid Kongl.
Landlbruks Academiens Experimental-fält år 1826. Slhm, Elme'u
& Granberg, 1827. loo sidd. 8:0 med 1 planche.

Läran om Väderlekens förändringar efter alla tiders erfarenhet, för alla
stånd, men i synnerhet för Landtbrukare och Trädgårdsmästare, af
Richter. Sthm, Haeggström, 1827. 80 sidd. 12:0.	16 sk.

Om Bränvin och Bränvinssupande af Archiatern och Riddaren Carl v.
L i n u ny upplaga med anmärkningar och ett bihang om bränvi-
nels öden i Sverige. Upsala, Bnuelius, 1827. 16 sidd. 8:0 4 sk.

Om Bränvins - profvaren, samt om sättet att bestämma bränvinets halt
af Spiritus eller Alkohol. Utgifvet på Kongl. Vetenskaps-Akademiens
föranstaltande. Sthm, Norstedt & Söner, 1827. 58 sidd. 8:0. 12 sk.

Den konsterfarne Likör - Fabrikanten, eller anvisning att distillera och
bereda Brännviner, Likörer, Spriter, m. m. Öfvers. från Engelskan.
Sthm, Wennlund, 1827. 46 sidd, 8:0.	12 sk.

Färgbok för Fruntimmer, eller anvisning att färga alla modfärger och
andra sköna färger, på bomull, ylle m. m. borttaga de gamla fär-
gerna af brukta kläder, halsdukar, garn och dylikt, bleka bomulls-
garn, trycka border, m. m. af G. W. IIo 11erhof. Öfvers. Borås,
Lundström, 1827. 96 sidd. 8:0. 24 sk.

Föreläsningar uti Permanenta Fortiflcatiou, vid Kongl. Artilleri - Läro-
verket på Marieberg ; af J. J. Tavas tst j erna. Sthm, Dele'en,
1826. 376 sidd. 8:0 med 1 Cahier plancher. 5 Rd.

Lärobok i Mechaniska Naturläran af E. G. Fischer. Öfvers. af N. W.
Almroth. 2:dra Delen. Sthm, Norstedt & Söner, 1827. 2 46
sidd. 8:0 med 7 kopparstick. 1 Rd. 36 sk.

Första Begreppen af Naturläran, för Ungdom. Öfvers. med förändrin-
gar och tillägg. Slhm, Hörberg, 1827. 72 sidd. 8:0. 2 i sk. hund»
187

Snabbräknaren J eller Räkne -Tabell för stora eller sammansatta tals
mångdubbling eller delning. Sthm, Elmen & Granberg, 1827.
1 ark. 8 sk.

Fullständig undervisning uti all Interesse - räkning, tillika med nSgra
Tabeller, af H. Gans. Öfver-Lärare. Götheborg, Norberg, 1827.
io3 sidd. 8:0 med 3 tabeller. 1 Rd. 8 sk.

Interesse-Tabell efter 6 procent på Dag, Månad och År. Sthm, El-
men & Granberg, 1827.	4 sk.

Hebräisk Språklära af Hampus Tullberg. Lund, på Gleerupska
Bokhandelns förlag, 1827. 62 sidd. 8:0.	28 sk.

Hebräisk Läsebok för begynnare af O. J. Gaimaelius. 2;dra uppl.
Upsala, Palmblad & C., 1827. 122 sidd. 8:0.	1 Rd.

Grekiska Språkets Grammatik till Schol-Ungdomeus tjenst. Lund, Ber-
ling, 1826. 199 sidd. 8:0. 4o sk.

Kort öfversigt öfver Homeriska Dialectens Former, såsom inledning
till läsning af Homeriis. Olvers. Lund, Berling, 1827. 35 sidd.
8;o iß sk.

Tysk Läsbok för små begynnare, af Joh. Reuter. 2:dra uppl. jem-
te en kort Grammatik. Sthm, Hörberg, 1827. 44 sidd. 8:0. 36
sk. pb.

Fransysk Grammaire, efier de nyaste och bästa Språklärares grunder,
författad af Carl Stridsberg. 7:de uppl. Sthm, Grahn, 1827.
24o, 72 sidd. 8:0. 44 sk.

Lärobok i Sveriges Historia och Statskunskap, utgifven af O. J. G u-
maelius. Strengnäs, Ekmarck, 1827. 174 sidd. 8;o.	36 sk.

Kort framställning af Sveriges Statskunskap, af O, J. Gumaelius»
Strengnäs, Ekmarck, 1827. 71 sidd. 8:0.	16 sk.

Sveriges Historia för Ungdom, af M. B r u z e 1 i u s. Sednare Delen.
Lund, Berling, 1827. 609 sidd. 8:0. 2 Rd. 4 sk.

Handbok för Fruntimmer i äldre och nyare Historien. Ofvers. 6;te De-
len. 3:dje uppl. Sthm, Grahn, 1827. 204 sidd. 12:0.

Chinesiska Rikets Kejsare - Historia , uti kort sammandrag, från Verl-
dens begynnelse till närvarande tid. Författad af J. E. Ring-
ström. Efter Förf;s död öfversedd, tillökad och försedd med ett
188

Bihang om Cliinesiska Litteraturen. Sthm. Carlsson,' 1827.' i3i
sidd. 8:0.	4o sk.

Englands Historia i bref frSn en Fader till dess Son. Öfvers. från
2:dra Engelska Uppl. 2:dra Del. Sthm, Nestius, 1827. 202 sidd.
8:0. 1 Rd. 3:dje Delen, som tillika innehåller en fortsättning af
Englands Historia intill år 1827. Sthm, Nestius, 1827. 45$ sidd.
8:0. 2 Rd. 24 sk.

Finland och dess Invånare, af Fr. Rühs. Öfvers. 2:dra uppl. Till—
ökt och omarbetad af Adolf Ivar Arvid son. 2 Delar. Sthm,
Hörberg, 1827. 180, 216 sidd. 8:0, med en musikbilaga. 2 Rd. 16 sk-

Vår Tids Historia, från Fredrik den andres död, af Carl Adolf
Monzel. Öfvers. af C h r. S t e n h a m m a r. Förra Delen. Till Fre-
den i Campo lormio. Linköping, Petre, 1827. 6on sidd. 8:0.
3 Rd. 16 sk.

Adertonde Århundradets Historia i kort öfversigt med ständigt hänseende
till den fullkomliga förändringen i tanke- och regeringssätt vid slutet
af detsamma. Af Fre dr. Christoffer Schlosser. Öfvers. 1 :sta
Delen. Upsala, Palmblad & C., 1827. 327 sidd. 8:0. 1 Rd. 36 sk.

New—Yorks Histoiia fran Verldens Begynnelse intdl Holländska väldets
slut. Af Washington Irwing. Öfvers. af Joh. Er. Rydqvist.
i:sta Del. Sthm, Bredberg, 1827. 265 sidd. 8:0.	1 Rd. 16 sk.

C. Julii Caesars Kommentarier öfver Galliska, Borgerliga, Alexan-
drinska, Afrikanska och Spanska kriget. Öfvers. af Joh. Wilh.
Tullberg. Götheborg, Torbjörnsson, 1827. 824 sidd. 8:0. 5 Rd.
12 sk.

Fullständig Berättelse öfver Fålttoget i Ryssland år 1812; jemte plan-
chartor öfver Bataljerna vid Moskwa och Malo- Jaroslawitz, samt en
Förteckning öfver Franska Armeens styrka under delta krig. Af
Eugène Labaume. Öfvers. från 6:te Franska Uppl. Sthm, Johan
Haeggström, 1827. 565 sidd. 8:0. 3 Rd.

Pauls Bref till sina Fränder, inneh. en Berättelse om slaget vid Wa-
terloo och de derpå följande händelser i Frankrike, af Walter
Scott. Sednare Delen. Mariefred, Collin & C., 1826. 226 sidd.
8:0. 36 sk.

Berättelse om Belägringen af Missolonghi, jemte Bilagor, af Auguste
Fabre. Öfvers. Sthm, Hörberg, 1827. 24g sidd. 8:0.	2 Rd.
189

Lefvernesbeskrifning öfver Napoleon Buonaparte, Fransmannens Kej-
sare. Med en förutgående Ofversigt af Fransyska Revolutionen. Af
Walter Scott. Öfvers. frän Eng. Origin, upplagan. i:sla Delen.
Örebro, Lindh, 1827. 323 sidd. 8:0. 2 Rd.

Napoleon Buonaparte, Fransmännens Kejsare. Biographisk teckning af
Walter Scott. i:sta Delen, inneh. en föregående Öfversigt af
Franska Revolutionen. Stinn, Ebnen & Granberg, 1827. 260 sidd.
8:0.	1 Rd. 16 sk.

Napoleons lefnad af N or v ins. Ifrån Fransyskan. 4 Delar. Sthm,
Nestius, 1827. 272, 262, 297, 191 sidd. 8:0. 5 Rd.

Tailor ur Korstågens Tidehvarf,,af K. W. F. v. Funck. i:sta De-
len. Tancred. Öfvers. Mariefred, Collin & C., 1827. 206 sidd.
8:o. 1 Rd.

Svensk Plutark. Femte Häftet. Jacob Pontusson De la Gardie, Riks-
Marsk, Grefve till Läckö. Med Portrait och Fac Simile. 2 48 sidd.
8:0.	2 Rd.

Biografi öfver framledne General Löjtnanten m. m. Frih. Ernst von
Vegesach. Sthm, Ecksteinska Tryckeriet, 1827. 83 sidd. 8:0
med portrait. 28 sk.

Minne af Escadrons - Predikanten Nils Henrik Hjortoff. Sthm, Nord-
ström, 1827. 22 sidd. 8:0.	8 sk.

Götha Konungarne Göthriks och Rolofs Historia. Öfversatt ifran det
äldsta Göthiska Spiåket, af J. E. R. Sthm, Carlson, 1826. 34
sidd. 8:0.	12 sk.

Konung Thidereks af Bern och hans Kämpars Historia, som af somb-
liga kallas Wilkina Saga. Sthm, Nestius, 1827» 25 sidd. 8:0.
8 sk.

Den Engelska Riksstyrelsens och Statsförfattningens. Historia ifrån Hen-
rik Viks regering till nyaste tid af Lord John Russel. Öfvers.
efter 2:dra Upl. Mariefred, Collin & C., 1'827. 280 sidd. 8:0
1 Rd. 16 sk.

Riksdags Historien, ifrån 1627 till och med 1823, i sammanhang
med samtelige} Landtmarskalkarnes porträter, copierade efter de Ori-
ginal - Tailor, som förvaras på Riddarhuset, femte dessa Herrars Bio-
190

grapliier. Af Fre dr. Boye. Sednare Deien, 1769-“ 1823. Sthm^

Deleen, 1827. 811 sidd. 8:0.	4 Rd. 8

Erik Tunelds Geografi öfver konungariket
Bandet, inneh. Upland och Södermanland.
keriet 1827. 60g sidd. 8:0.	2 Rd. 24

sk.

Sverige. 8:de Uppl. i:sta
Sthm, Ecksteinska Tryc-
sk.

Lärobok i Geographien. Första Coursen af Christian St en ha mm ar.
2:dra öfversedda upplagan. Upsala, Palmblad & C., 1827. 169 sidd.
8:0. 36 sk.

Lärobok, i den physiska och politiska äldre och nyare Geographien, af
W. F. Palmblad. 2:dra förbättrade Upplagan. Upsala, Palmblad
& C., 1827. 464 sidd. 8’<o. 1 Rd. 36 sk.

Profiler och Tabeller öfver de föränmsta Bergshöjder, Sjöars och Ström-
mars höjd öfver Hafsytan i Sverige och Norrige, jämte gränsorna för
några trädslags uppstigande, och Snögränsen, sammandragne af W. H i-»
singer. Sthm, ElmAi 8c Granberg, 1827. 32 sidd. 4:o.	1 Rd.
8 sk.

Archiv för Resebeskrifningar. 7.de Bandet. Resa genom Södra Frank-
rike, af Johanna Schopenhauer. Sednare delen. Mariefred,
Collin & C., 1827*

Johanna Schopenhauers Resa genom Södra Frankrike. Ofvers.’
från 2:dra Tyska uppl. af C. R. 2:ne Delar. Sthm, Haeggström.
1827. 131, 186 sidd. 8:0. 1 Rd. 56 sk.

Johanna Schopenhauers Resa i England och Scottland, i 2:ne
Delar. Ofvers. af C. R. Sthm, Hæggslrôm, 1827. 261, 270 sidd.

3 Rd.

8:0.

General Lafayettes Resa uti Amerikas Förenta Stater år 1824. Öf-
vers. i:sta Del. Sthm, Bredberg, 1827. 124 sidd. 12:0. 2 4 sk.

Resa uti Kurland och vistande der åren 1820—24; samt några un-

denättelser oin St. Petersburg och Riga, af
Wennlund, 1827. 16 sidd. 8:0. 8 sk.

Utdrag ur en Dagbok, förd på kusten af Chili,
ren 1820, 1821, 1822, af Basil Hall.

en Svensk. Sthm,

Peru och Mexico å-

Ofvers. 2:dra Del.

Mariefred, Collin & C., 1827. 251 sidd. 8:0.	1 Rd. 8 sk.

Min Första Resa till Hufvudstaden. Sthm, Elm^n & Granberg, 1827.
6 a sidd. 8:0.	16 sk.
■

191

Arbeten af Johan Gabr. Oxens tjerna. 5:te Delen. Efter dess död
ntgifven. Sednare Bandet. Sthm, Delcen, 1827. 56g — 6o3 sidd.
8:0.	1 Rd. 20 sk.

Michael Choraei Samlade Skaldestycken. 2:dra uppl. Örebro
Lindh, 1827. 3o8 sidd. 8:0. a Rd. 16 sk.

Isak Reinhold Bloms Samlade Skrifter. Sthm, Nestius, 1827.542
sidd. 8:0. 2 Rd.

Lycksalighetens Ö. Sagospel 1 5 Xfventyr. Af Atterbom. Sednare

Afdeln. Upsala, Palmblad & C., 1827. 45g sidd.
2 4 sk.

8:0. 2 Rd.

Erik den Fjortonde. En dramatisk dikt. i:sta Afdeln.
2:dra Afdeln. Eriks Försoning. Sorgespel i 5 Akter,
berg, 1827. 283 sidd. 8:0.	1 Rd. 36 sk.

Erik KonnngJ
Sthm, Hör-



Sveriges Anor. Skaldestycke af B e r n. v. Beskow. Skrift som vun-
nit Svenska Acadeiniens stora pris 1824. Sthm, Hörberg, 1827. 1 /j
sidd. 8:0. 8 sk.

Nya Dikter af Karl Ang. Nic ander. i:sta Häftet. Konung Enzio.
2:dra Häftet. Tassos död och smärre Dikter. Sthm, Hörberg, 1827«
6g, 56 sidd. 8:0. 1 Rd.

Frithiofs Saga, af Esaias Tegnér. 3:dje Uppl. Sthm, Nordström,
1827. 167 sidd. 8:0 med en musik-bilaga.

Hjalmar, Sorgspel i 5 akter med chorer. Ur
Hörberg, 1827. 72 sidd. 8:0 24 sk.

De nya Sulioterna eller Scenens undergång.

Hervora Saga. SthmJ

Stlim, Wennström,
Gamla Sagor på Vers.

1827. 15 sidd. 8:0. 6

En komisk hjeltedigt.'
sk.

Utgifna af J. M, St j ems tolpe. Sthm,Hör-«

berg, 1827. 66 sidd. 8:0. 24 sk.

Alvastra Ruiner. Anteckningar ur en resande Artists Dagbok. Lin-
köping, Petre, 1827. 76 sidd. 8:0. 16 sk.

Woodstock, eller Royalisten.

En berättelse från år 1651. Af Walter

Scott. Öfvers. af C. R. 2:dra Del. Sthm, Scheutz, 1827.
sidd. 8:0. 1 Rd. 16 sk. 3:dje Del. 268 sidd. 8:0. 1 Rd. 20
Abboten, af Walter Scott. En fortsättning af Klostret. Öfvers.

Delen. Mariefred, Collin & C., 1827. ig5 sidd. 12:o.	0 2

23a
sk.

i :sta
sk.


192

Redgauntlet. Af Walter Scott. Öfvers. 2:ne Délai’. Götlieborg^
Norberg, 1826. Sgé, 417 sidd. 8:0. 3 Rd. 8 sk.

Nigels Äfventyr, af Walter Scott. Öfvers. 3:ne Delar. Mariefred,
Collin & C., 1827. 208, 223, 264 sidd. 12:o. 2 Rd.

Nigels Äfventyr, af Walter Scott, i 3 Delar. Sthm, Haeggström;
1827. 210, 228, 241 sidd. 8:0. 4 Rd.

Jonathan Oldbuch eller Fornforskaren. Roman af Waller Scott i 5
. Delar. Öfvers. från Original-språket af Theodor Sun dl er. Sthm,
Haeggström, 1827. 21g, 221 , 251 sidd. 8:0.	4 Rd.

Mathilda Rokeby, eller Röfvarekulan i Scargill, af Walter Scott.
Öfvers. Sihm, Wennlund, 1827. lyS sidd. 8:0.	1 Rd.

Klostret, en Roman af Walter Scott. Öfvers. 4:de Delen. Marie-
fred, Collin & C., 1827. 181 sidd. 12:o. 4o sk.

Slottet Brambletye eller Carl II och Cromwell. Pendant till Walter
Scotts Roman Woodstock. Öfvers. från Originalet af C. R. l:sta
Delen. Sthm, Scheutz, 1827. 269 sidd. 8:0. 1 Rd. 24 sk. 2:dra
Delen, 271 sidd. 8:0. 3:dje Delen, 283 sidd. 8:0. 2 Bd. 24 sk.

Walladmor, eller Mördaren från Cato-galan. Walesisk Novell. Imitation
efter 2:dra uppl. 3:dje Del. Mariefred, Collin & C., 1826. 24o
sidd. 8:0.	1 Rd.

Susquehannas källor, eller Nybyggarne. Af James F. Cooper. Öf-
vers. af C. R. l:sta Del. Sthm, Scheutz, 1827. 216 sidd. 8:0.
1	Rd. 8 sk. 2:dra Delen, 215 sidd. 8:0. 1 Rd. 8 sk. 3:dje De-
len, 3oo sidd. 8:0.	1 Rd. 24 sk.

Bref ifrån den hjeltemodige Mustapha Rub-a-dub Keli Khan, under
dess fångenskap i New-York, till sina vänner i Tripolis. Utgifne
af Washington Irwin g, Nord-Amerikanare. Öfvers. från En-
gelskan af Vitalis. Sthm, Bredberg, 1827. log sidd. 8:0. 24 sk.

Rip van Winkle. En Skrift af Didrick Knickerbocker, utgifven efter
hans död af Washington Jr wing. Öfvers. af Vitalis. Sthm,
Bredberg, 1827. 27 sidd. 8:0.	8 sk.

Sagor om Sofdalen af Didrick Knickerbocker, efter lians död utgifven
.af Washington I r w i n g. Öfvers. af Vitalis. Sthm, Bred-
berg, 1827. 4 g sidd. 8:0.	12 sk.

Makan och det krossade hjerlat. Af Washington Irwing. Öfvers. af
Vitalis. Sthm, Bredberg, 1827. 24 sidd. 8:0.	8 sk.
193

Landtlifvet i England och begrafningar pS landsbygden. Af Was-
hington Irwing. Öfters, af Vitalis. Sthm, Bredberg, 1827.
43 sidd. 8:0.	12 sk.

Drag af Indianernas Character. Af W a sh i n g t o n I r w i n g. Öfters,
af Vitalis. Sthm, Bredberg, 1827. 43 sidd. 8:o.	12 sk.

Rosamunda. Tragedi i 5 akter af Theod. K ür n e r. Öfters, efter 2:dra
uppl. Sthm, Nordström, 1827. 12o sidd. 8:0.	36 sk.

Napoleon Torr^ , eller Ruinerna af St. Benedikt. Historisk Roman Mn
15:de Århundradet; af M. J. Qvantin. Eri Öfters. 2:ne Delar.
Sthm, Marquard, 1827. 123, 106 sidd. 8:0. 1 Rd. 16 sk.

Greftarne Klingsberg. Komedi i 4 akter af Aug. v. Kot z e b u e. öf
vers, af H. M. C. Sthm, Wennlund, 1827. Io4 sidd. 8:0 28.sk.

Prophetissan i Caschemir, eller Trons Kraft och Kärlekens laga. Ro-
man af Lady Morgan. Öfters. Mariefred, Collin & C., 1827.
236 sidd. 8:0.	1 Rd.

De Resande. Novell af Ludvig Tieck. Öfters. Upsala, Palm-
blad & C.j 1827. 134 sidd. 18:0. 24 sk.

Fritalaren eller om Fransyska Sederna och Umgangessättet i början af
l9:de seklet. Efter Guillaume le Franc- Parleur. Af Mr de Jouy.
Öfters, i valda artiklar från 4:de upplagan af J. A. F. re 10,
Llndh, 1827. 235 sidd. 8:0.	1 Rd 16 sk.
Baronerne af Felsheim, Tysk Historia, likväl Icke hämtad från Tyskan ?
af Pigault-le-Brun. Öfter». 2:ne Delar. Sthm, Wennlund,
1827. 213, 238 sidd. 12:o. 1 Rd. 32 sk.

Öknen i Paris. Frän Franskan fritt utarbetad af L. Kruse, Förfat-
tare till Sju År. Öfters, af Theodor Sundler. Sthm, El-
nu?n & Granberg, 1827, 92 sidd. 8:0.	24 sk.

Fernando LomeUi, den djerfte Röftaren eller Hämdens Kulor. Ro-
man af C. Hildebrands Öfters, frän Tyskan afSophie Gyl-
lenborg. 3me Delar. Linköping, Petre, 1827> 11 i ,112,
sidd. 8:0.	1 Rd. 32 sk.

Portvaktaren vid Helvetes porten. Sann händelse af Spiess. Öfters«
Sthm, Wennström, 1827* fidd. 8:0. 8 sk.
Svea XI.	15’
Andehi,

1827. 213 sldd.

ppe.

sidd, 8:0.

1 Rd.

Hvita Frun på Slottet.

Öfters. Sthm, Elmen & Granberg,

16 sk.

skräck. Dramatise-
Öfters. af H. M.

sk.

Teaterstycken, till begagnande för
lista Häftet, inneb. Första Mötet.

Tre Nätter
storia.

8:0.	1

Klcmeulina

8.0.	16 sk.

Tåren, Berättelse af Schilling.
1827. 8 sidd. 8:0. 2 sk.

lund, 1827, 61 sidd. 8:0. 2o

Teater för Sällskaper. Samling af
Sällskaps-Teatrar. lista Bandet.
Komedi uti 2 akter af Scribe

194

utom Brudsängen eller Häxans af Endor Döttrar.

Ölvers, af C. A. Z. Sthm, Wennström,
Rd.

eller Kärlek, Trohet och Otrohet, af Amalia Scho
Öfters. Sthm, Marquard, 1827. 60 sldd. 8:0.

Carl den Tolfte, sitt tidehvarfs hjelte, sina fienders
rad historié - målning från 18:de seklets början.
C. Sthm, Wennlund, 1827. 2:ne Delar. 243
2 4 sk.

Den Ryska Kuriren, eller Äkta Kärlekens seger öfver Passionen. Öfters.
Iran Fransyskan af Johanna U1 r i k a W e s tm an. 2:ne Delar. Sthm,
Wennlund, 1827. Ilo, 111 sidd. 8:0.	1 Rd. 12 sk.

Trolofningen eller pjesen för dagen. Tillfällighetsstyckc i en akt med
sång. Fahlun, Arborelius & C., 1827. 2o sidd. 8:0.	12 sk.

Blomsterspråket eller blommornas betydelse efter österländskt sätt, en
toilettskänk. Öfters. Calmai’, Alqvist, 1827. 27 sidd. 12:o. 8 sk.

Sällskaps Theatern. Samling af äldra och nyare Theaterstycken till
bruk för Privat-Theatrar. 2:dra Bandet, inneh. Karbunkelsköid, eller
Fosforisten Karleksnarr. Komedi i en akt. Imitation. Sthm Wenn-

och Me les vi lie. Öfters. Sthm,
Wennlund, 1827. 64 sidd. 8:0.'16 sk. 2:dra Häftet, inneh. För-
menta Prinsen. Komedi uti en akt. Öfters. 2o sidd. 8:0.	8 sk.

Hvita frun på Avenel. Opera-Komik i 3 akter. Musiken af Boyel-
dieu. Öfters, från Fransyskan. Sthm, Nordström, 1827. no sidd.
8:0.	24 sk.

Berättelse. Stinn, Wennlund, 1827. 61 sidd.

Donau - Nymfen eller Sjö-Drottningen. Romantiskt skådespel med sång
i 3 akter, af Carl F. Hensler. Musiken af Ferdinand Kaller. Öf-
vers. af E. W. Djurström. Jönköping, Lundström, 1827. loi
sidd. 8:0. 24 sk.
195

KongL Vetenskaps Academiens Handlingar, för år 1826. Förra och Se-
nare Hälfterna. Sthm, Norstedt & Söner, 1827. 184, 196 sidd.
8:0 med g Tab. 1 Rd. 3 o sk

Årsberättelser om Vetenskapernas framsteg, afgifne af Kougl. Vetenskaps
Academ. Embetsmän d. 31 Mars 1827. Sthm, Norstedt & Söner,
1827. 1o42 sidd. 8:0. 4 Rd. 32 sk.

Kong!. Krigs Veltenskaps Academiens Handlingar år 1827. Första Häftet.
Stbm, Deleen, 1827. 65 sidd. 8:0.	16 sk.

Svea, 1826. lo.de Häftet. N:o. 2. Upsala, Palmblad &; C., 1827.
536 sidd. 8:0.	1 Rd. 4o sk.

Conversations Lexicon. 8:de Häftet. V — Ö- Örebro, Lindh, 1826.
317 — 675 sidd. 8:0. 2 Rd.

Samling af Nyare Rön och Upptäckter i Landthushållningen, Kemien,
Fysiken, Naturalhistorien samt Medicinen, Månadsskrift. 5 Rd.








Rättelser

s.	27 r.	3 efter folk går comma ut
	28 r.	17 står bär: läs bar
»a»	35 r.	18 efter konst sätt colon
	38 r.	19 står At: läs Åt
	48 r.	9 ständigt: läs stundligt
—	4g r.	15 Men: läs Min
■ ■	51 r.	2 comma går ut
	5a r.	3 nedifrån: ock läs och
—	53 r.	8 nedifrån står bada: läs alla
	5/ r.	6 nedifrån efter vara står punkt: sätt comma
•—	156 r.	efter trogna och goda tillägg men ej alldeles

felfria






£)tf fom Benäget åtaga fig infatnïing af ©iiBferiBenter, Beigabe
före flutet af J3anuctri 1828 infänba icfe b en na origin
nahlifta, ej etter är nöbigt att mebbela Sîcqvirenterneê
namn, utan enbaft be (Frifterö antal od) titel, fom åftun;
baG» Om ‘Çrr ^onfijt. Oîotarier finna b en na termin för
tort, funna be febermera mebbela refultatet»

Reifen äro i ^anfo»

n m å l a n.

Unbertecfnabe attmdla tid fcriptton å benna
ïifïa fôljanbe

a)	t år utfomna æôd'er:

XçcffaligtjrtfnS b, ©agofpel i gem s&froeiih)r, af Sitter b om.
<&ebnare èeïen 2 9î:br 24 $. (Serra Delen 2 9î:br )

Sårobof i ©eograpbten, i:a (Jourfen af G Or. ©ten Oa nia
tnar, — 2;a ßourfen af 2ß. S» ^almblab. — gorra De*
len, 2:a forbättrabe Upplagan, 40 fE oOäfr. ©enare Delen,
fom utfom fort. Oofb fofïar 1 9t:br 24 o— -^marbera af befa
Tlfbelningar innebatta färfltlba betar af, Båba Souvferna; men
för att motfmara föpareé olifa beljof, åtfTitjcS O^arbera dürfen
(ben förra foftar 32 fj., ben fenare 1 SXtbr 32 fj. obäft.) Oftart
fan falebeS efter bebag reqvirera od; föpa antingen DebmiS, el«
1er ÉourôMviê, Omilfet wib 9îeqvifitionen noga bör beftämmag.

D. S- @umæliu§, ^ebraift £dfebof, be 10 fôrfïa Gap.
af ©enefîë oc^ 4i fbrßa Daoibö ^falmer meb Slnalpé ofwer be
10 förfla ^)f. Slnbra förbattrabe Upplagan. 1 9î;br § p.

©cOto'ffer, M^ifforia öftrer 2lbertonbe slrOunbrabet, gör*
ra Delen 1 9t:br 36 fj. — ©enare Delen 1 3T:br 36

griberre ©ta öl v. golfte in, Cm Gnglanbé görfatt*
ning, gbrmaltning ocO §oltö*anba. 1 9ï:br 32 fL

Xiecf, De ^efanbc. Novell. 24
©nw, X. 9l:o 2. (for 1826, men utbm i ^ebv.
1827) 1 9ï;t>r 4o — ^dftet XL €R:o 1. 1 9ùbr.
gorfêberg, ^rebifningar. i:a £)eren. 9h; oforanbrab
UppL, 1 9î bv. Sei. 2 od; 3 fofia 2 9t:br.

SBiner, ©rammatif for ©refïfïa Siakften i 91pa Seffas
mentet till gnmbMggntng for Seg ^regeê. ^fter 21a Uppl. ôfs
werfnttnf (L 910 g berg. 1 9ï:br 8 ß. — ©ubfcr.^prié 1 SR:br.
(€ommi^ions;fttttfe[). ©falbefôrfôf nfo2t ©rafftrôm.
©tocfb* 1826/ 4o 3nne^åHer utom Sången öftver SS.
ÄÄ. Äron^rinfené od) ^rons^)rinfe^anô förmälnin^ fiera
förut otrpcfta ©falbejiyrfen. 2;a ^äftet uttömmer näfta år.

b)	Snom arets flut uttömma:

Samtal meb mig fjelf om SBeriben, SKenntflan oc^ @ub
af — Slnbra, oforånbrabe Upplagan / 1 9ï;br 24 fL

gorfof att utreba några wigtiga	@rt Sillägg till
©triften: Samtal meb mig fjelf om SBerlben, 9?îennif?an od)
(Sub. 2lf famine författare. Stt upplyfanbe Siting titt ben
föregåenbe»

Corpus Auctorum Romanorum, innehåll. Commen-
tarii in Taciti Annales. Dteb betta banb uppför ben på tvårt
förlag utgifna famlmgen af 9tomer|fe ^laffici. ^ränumeranternc
tittgobonjuta mib be^ uttaganbe be förut erlagba 1 9t:br 16 fu
Möjligen torbe trptfningen af betta wert ej l;inna fullborbaS
förrän i början af näfia år.

$ a lmb l ab, ^anbbot i ålbre od> nyare, pbyfifta od>
poïitlfïa ©eograpbien. fôrfta Selené fenare Söanb, meb Charta.
i:a Selenö förra 25anb, 1 9t:br 32 ß.)

2tnm. Sen nu utfommanbe Ttfbeln. innehåller: 5nlebn. till
(flutet). Äorea. tBantfdpuriet. tUongoliet. Surs
fan el. ^>uFf?ariet. Sibet. Änebomen om be trenne
fiftnamnba blanb be^a länber Ipar på be fenare åren temligen
mprfet utwibgat fig, belé genom 9iyfTa mi^ionenê fifta refa titt
Alpinaz belö i följb af åtftittige $ranfïe Särbeä ur Shinefipa ftrifs
ter mebbelabe upplyéningar. Utgifro. fmirfrar fig meb, att ges
nom ett forgfättigare begagnanbe af 3efuiterneö refeberättelfer
od) genom eombinationer af beraS ofta bunfla, ofta wib förfta
genomläsningen obetybliga, uppgifter meb be nyareS, hafwa ut#
brebt något Ifnä öftvet åtjfiaiga locnlitetm ®ettn &Anb åtföb
jeS af ben förträffliga ^artan 43c ur ©tielerö ^anbx^ttlaé,
forefläUanbe ^[;ina od) Öflra £ög;?lfien, meb tiögränfanbe länber.
£ez font reban äga näntnbe Tftlaé od> fålebeö orffå benna (£f)Qr*
ta, ^öra tvib fubfcriptionen affäga fig benfantma, bå prifet mins
fïaô meb 24	$&:fo. — Se länber, öfiver ^wilfa 6e|Trtfnin;
garna fjärnäft, odj, —oom inga oförutfebba ^inber tnedanfom;
ma, — näflfomntanbe år lemna preßen, äro (Eyfflanö,
læfïina 2:a Uppl. (på ^œilfen äftven färflilbt fan fubfcriberaé)
od> (Ebina. Unber bearbetning äro äftven £)anmatt: famt XTorb#
2lmerifa.— ^uftvubfädan för S()inaö geograpbi bitfiver lap;
101 f) S betta ar i Sonbon utfonimanbe Description of the Em-
pire of China (fubfcr.spriê 70 9î:br) 2(aa befïrifningar man
förut i (Europa^ ägt öfiver bet inre af betta rife bärleba fig Ijuf;
ivubfafligen från Su^albe (17361, font åter ßämtat fina geo«
grapb. unberrättelfer från Sljevenot (1696), font åter blott lems
nat en öfiverfättning af SDîartiniô zVtlas Sinensis (1649), ï>warô
förnämfla fälla åter ivar ett år 1580 i ^iefing trpdt merf.
Sen Âlaprotbfïa Sefïrifningen grunbar fig beremot på en 9üfôs
®eograpl;i, fom utfom unber ben nu regeranbe ^ejfarené faben

c)	Unber loppet af ar 1828 utfomnta:

Såéning för S5arn, fåfomen gorberebelfe till be
J)iftoriffa SÖettenffapernöö tn^dmtanbe.

SDîan Ijar mer odj mer allmänt börjat erfänna, att bifto*
rienö ftubium borbe begynna meb biographer, meb fïilbringar
af märhvärbiga hfloti^a tiber. Serigenom mädcå Ijoé go^en
finne, fänfla od) lefivanbe luft för hflorien, ”^an erljålkr eit
måttftocf på olifa cultuntillftånb, — Ijan lärer fig att bebömma
tvärbet eller oivärbet af menftliga fjanblingar, — ban lärer fäns
na mer än fin tibé ibeer od) Ijanblingsfätt, — ^an minner bes
grepp om forntib od) fan göra fig begrepp om eftermerlb *).”
Sörft fcban lärjungen gjort befantffap meb be märfligaftc tibes
hvarfé lynnen, meb enftilba biftorifta d)arafterer, förft bå borbe
man lemna i lyanå Ijänbcr en Särobof, efter bmilfen ban lärer
fig, att ftäHa bem i orbning efter tib ocb tum.

Unbertecfnabe anmäla biit nagra förföf, ämnabe att afs
bjelpa^ briften på fåbana flags läfeböder, planen för bem alla
bar (åtminftone i bäuflgf till <Jörfattarneé fyftning) foljanbe ges
menfamt: i.*o att framftälla ftora ocb upplyftanbe djarafterer,

*)®refn>e ©chverin/ ©taternaå Çifloria, Sftlebn. ftb. 23,
att f^itbra be (ärorifaffe, be meft tvädfanbe, be meft — i mota*
lifft, om än icfe aßtib i politifFt f)änfeenbe wigtiga «Çjanbs
lingar. Çramfïâttningen ffatt blifnm enfet, men — åtminflone
få mycfet man förmår — måtanbe, åfTåblig oc^ fjelft meb urs
funbenä egna orb. Smeban man nöbgaté injTränfa (ig inom tråns
ga gränfor, fîaiï man fjeßre upptaga ett färre antal ämnen, än
bel;anbla många alltför fort, ocfy fålebcö på ett alltför magert
fatt. — 2:0 S)e^a berättelfer utgöra ef något I;iltori|Tt fpftem,
få att wiH f/änbelfer, fom i ftatåborgerligt eßer anbra affeenben
funna mara af ljögfta migt, l)är antingen förbigåö cßer blott fort
antpbaë. Sifmäl fTola be bänbelfer, fom upptagas, fÖrff ffäßaS
i chronologie fåljb, od> mibare ffola lurforna mcßan berättelferna
ifyllas mcbcift forta tecfningar af be meßanligganbe tiflbragels
ferna, få att ett orbentligt famman^ang uppfommer. 3:0 SBib*
ten af betta .Q5arn=®i6liotßcf blifmer fåbant, att bet ej ffatt
affïrârfa ^marfen genom fin mibb eßer genom fitt pris. 2Crfet
fommer att enbaft beräfnaS tiß 2 f;. £>e er., bmilfa fïola för«
feS meb fopparftirf, aftrprfas på ftörre od; marfrare papper odj
beräfnaS tiß 2| ÿ. Omfånget af pmar ocfy en Œrift ffaß nebanföre
färffilbt uppgifmas, el;uru enbaft appropimatift, bå enbaft en bel
af bem ännu äro farbige i Ijanbffrift. — ^ntetbera af be^a ars
beten är ämnabt tiß utanläSning, utan att begagnas antingen
af lärjungen fåfom fjelfftubium eßer oeffå inför läraren fåfom
ljubelig läsning.

j) fSibliffa SSerattetfer. ^Örmobas fomma att upptaga uns
gefär 8 arf.

£Dîan met, bum fopparftief mâÆa ocb tutiberbaßa barns
uppmårtfambet- Sov bem, fom äga råb att forftaffa ftna bam
benna njutning, ôppnaè bärmeb tillfaße, att evbålla fåbana
mot 6 f. fb, tiß ett antal af antingen 8, eller 16, eller a4, bä
uä ©ubfcriptionMiftan utfatteS bet antal, fom åitunbaö. ©e,
fom blott åltunba ett en b a ättatal, funna mara fbrfäfrabe, att
man tfaß göra ett urroal af bem, fom bclS genom fitt fårbeleS
fprfabe utfövanbe, tels genom bet foreftallba ämnet, förtjena fö*
retrabe- Sega foppavftirf äro ej nägot SWnbetw*arbete, utan
mal teÆnabe ocb utmårft fint graverabe, famt afbragne på velin-

2)	SSerötrelfev ur gåberneélanbeté ^ijloria. Ungefär 12
tiß 16 arf.

3)	UtfafI till ^åberneSlanbetS ©eograpb», meb ett SSißang,
innebaßanbe ©meet SRtfeê ©runblagar i ett lätt«
fattligt fammanbrag. Omfr. 4 arf.

0c, fom fäbant fSrfTt’lbt tißfannaaifma, funna erbåffa ben
ebavf« i »ine blab bfroec ©werige oeb Corrige, fom åtföljer ben
ôf UnbevtcÆnabe efter Stielet utgifna SHIaö ofroet alfa Sßetlbenä
'Defar- QJrifet 16 £.

Qîy^nâninbe trenne arbeten utgöra for (ig ett ßeft, e^uru
be funna färjTilbt begagnas cd» rcqvireraö. 3 fait, fåfom man
poppas / beras omfång fan infBränfaS inom bet nu uppgifna arh
talet, fommer beraS famfälba pris att ej ofmerfîiga i 9î:br, f)ögft
i 9i:br 16 oberäfnabt fopparftiefen od> farterna. £De egna
fig fålebeS för barn af alla clafer, få wäl för ben enfïifaa
nnbermiSningcn, fom för $arbomS=®tofarnaS förfta eiaß, för
SBejeehiinbermiSningS^oIor , for ^äbagogier^ oefy ÇolffToIor, tiCt
oc^ meb för Omogen. Se twenne arbeten åter, fom nebanförc
anmälas, f)öra real till famma cours, men torbe, i affeenbe på
fitt univerfal^ijtorifïa ämne, enbaft funna begagnas af bem,
fom förbereba fig titt en ^ögre bilbning. Seremot IjoppaS man,
att beßa börfer fTola fomma att ffänfa en angenäm läsning åt
bem, fom förut t ßiftorien enbaft läft en^ocf; annan lärobof, fås
lebeS äfmen åt fullmupne, äfmenfom åt fruntimmer»

4)	Seråtteffer ur ^ifïorien. Ungef. 16 titt 20 arf.

3 anfeenbe titt bet inffränfta arftalet, måfle $örf», efter
en inlebanbe Ofwerfigt af be öfriga Nationerna/ fmfroubfafligen
fpßclfätta fig meb ©refer od; Nomare. 3ubifïa ^iftorien förut/
fätteS fåfom fänb genom N:o 1.

ål (roe n till benna îâfebof funna fopparlïtcF crbâllaS af Itfû
gobbet odb till lifa pris, fom be fornt amnölba/ £Nan fubferibe*
rar å jemna åttatal, å S, /6, 24, 32, euer pôgiî 4o.

5)	SSerâtteïfer ur îDîebelttben oc$ Npnre ^ifiorien. 3
troenne mebelmåttiga banb.

Odfå meb fopparftid (af broilfa en bel avo mSilerffpcfen)
för bem, fom fåbant ålfunba; från 8, 16, 24, 32, 40 till och
meb 48.

2(tta ^ittitté anmälba (Frifter, femte bit^oranbe fopparüicf,
utfomma, fåfom fagbt är, unber loppet af näfta år, od; fåfom
wi [;oppaS före ^öften. Enbaft i bänfeenbe titt fenare belen af
fiftnämnbe arbete, fan fåbant ej meb roißbet utlofmaS, bå bet
ej är fullt fäfert, om be fifta fopparftiefen titt benna tib b*nna
blifma futtänbabe.

gorféberg, ^rebifningar, 4:be od; ftjla Seloiu














Homert @3ngen i-i2z oftverfatt af ^rof. 5.
^ranén ®en förtfente Ofmerf. från fïera ^åtl bliftvit upp-'
tnanob; ntt utgifwa en ny upplaga af fin 3Iiaê, ^elfî font ben
förra, feban flera ar, irfe mera fuHflanbig fan erOaHaë. £cn
nu anntälba framrräber t en förbättrab geflalt, ocf; i ett roacfert
typograpbifft flirf. £en fontnter att utgöra ungef. 16 arf och
fofla 1 9Î br 16 fl.

Johannis Tranér Commenlarius ad Iliadem.'
Rhaps. I—XII. — ®n öftuerfebb, belö förfortab, bete föröfab,
omtrycfning af 9?oterna tia förra upplagan, font utgafè t formen
af afabemijïa bteputationer. (fl;uru benna Kommentar trycfeö
i lifa format fom ben föregåenbe, få fan bocf bmarbera för fig
färflilbt erbåöaö. Stfmäl beror bet af ©ubferibenternag antal, om
befla ^ommentarieré omtrycfning fan företagaé. Tfrftalet fan ej
beflämbt angiftva^, ®e förra Sbterna utgjorbe 24 arf.

Cicero de Legibus meb en tettnfï kommentar af îflîag.
©OÇ. Sorneroê. Sörmobaé fomma att utgöra omfr. 10 arf.

Sïuffellë Stefa i ^yfÇanb, ofwerf. från ßibje originate
nppL S-binb. 1825- 2Inbamålet meb 3örf:ö refa war båbc pos
litif oc^ litteratur. 5 förftnämnbe ^'dnfeenbe åbagalägger ^an
all ben frimobigbet i förening meb ben rättroifa ocf> fïarpfinnigs
bet, fom^man är wan att träffa blanb be upplyfle af bang na;
tion, ©å framfläßeg t. er. «PreuflifFa regeringsfyflemet i en
belt ny bag. 3 fina ombömen Öfwer tylïa litteraturen röjer
9îuffea en miba flörre fännebom 0$ titlgängligbet för ibeer, än
wanligen ligga inom bong nationg bonjont. Jpang ffriffätt uts
märfer fig genom en enfel elegang. SBerfet fommer att beftå af
2:ne banb, fom i ©wcnfFa öfwcrfättningen fomma att tiUfams
mang utgöra ungefär 30 arf.

SSipgrapbter af SJambagen bon ^nfe. ®etta werf bar
i ^yfflanb wunnit flort bifall, genom ben grunbliga förfining
^Jörf. anwänbt ocb genom befl lebiga od) glaba flriffätt. SOtan
träffar bär äfwen ett flort förråb af luftiga od> pifanta anefbos
ter. 'till en början mebbelag berur ©wenfla TfUmänbeten £efs
werneébeflr. öfwer honung (Ebcobor af (Torfita, bwarg lif
lifnar en roman, od, fom för ofl, bå benne ribberlige äfwentys
rare någon tib tjent unber £arl XIL, äger ett färflilbt intre^e
famt öfwer Sôrfïen af 2lnbalt^eflauz befant fåfom en af q3reug«
fifla militärxfyftemetg ffaparc famt tiöifa för fin bögft bijarra
cbgrafter. S&ofen fommer att utgöra wib pafl 25 arf. Om betta fö#
retag möteg meb bifall, flola anbra biographer febermera mcbbela«.
Uitttratur.

Emedan det i vårt fädernesland ej gifves någon ttdnmg, som an-
norledes, ån h3gst tillfälligtvis, sysselsätter seg med utländsk lue-
raturs	man vanligen t landsorterna allt begrepp om hvad
utrikes utgifves. Undertecknade tro sig således , särdeles i en tid, då
^nom utsifvandet af så kallade w o h If e 11 e A u s g a b e n man snart
lavdt kan Skaffa sig hela små bibliotheker mot hvad fordom ett enda stärre
lista på det intressantaste, som bland Europas t vetenskapligt hän-
seende rnårkvärdi^

ducter^Zenna gång ingenting och af Danmarks higst obe^1^
meddelas. Men om detta fSretag mites med bifall, skall det fram,
deles utfSras i stirre scala. Nedanstående bicker, åfvensom hvilka
andrasom helst, kunna genom Undertecknade ^^åer^
missionärer i landsorterna, åfvensom genom Hrr ^‘borS c-
leen & C. i Stockholm rekvireras. Priset å Ty^a Bicker h^åkna^ (så
Unge Coarsen ej ifverstiger 136 sk.) endast till a R:dr fir hvarje
Th^r‘ dock nidgas vi, å så kallade wohlfeile Ausgaben, hvilka
hår tecknas med * , firbehålla oss en firhijning af ungef. 6 till 10 pro-
cent. Orsaken dertill år dels den, att å sådana artiklar vanligen af
firlåggarne lemnas en ringare rabatt ån annars , dels den , att dessa
it t °° .trimma och våea mycket, men kosta deremot figa , 1 filjd
hvaraf deras transport blifyer mångdubbelt dyrare. Samma billighet
iakttages åfven vid ber åkningen af de ifriga Undernai' mynt^r^r'
BickeSrna inpackas och transporteras på vår bekostnad till den s/istad,
som ligger Reqvirenten närmast.

^Vffa eüer i ^vfHanb ar 1827 utfomna <Wer,
afnjenfom frambcleS utfommanbe. CPHfen 8ro i ©tv. SHo.)

* Qlrion. Sn fctmling <if ivaïb« ötbre odj nyare ^ftn^jïytfen r
web accompa^n. of pianoforte oc^ ©uitarrre; — famt £rp()enS.
(gn famltng af walba fierftämmiga langer utan acc.mneba
Unbe be weft omtycfta ûwtetter eller anbra fïerpammiga ©atu
ger (söraunf^w £»affe \ Uttömmer *

TIrton befïar af 24, Orp^euê af 48 fibb. ocfy faljeä till 16
bctta laga prié ^ar enbajt funnat afîabfommaê genom en np
typographic uppfinning. $lera ^ften «ban uttommiU ©et
hitfänba profwet är fnyggh

«Beeter, SSeltgefd)^ 10 25 b, meb	5 ^1 )•
b. neueren 3eit, 2 2?;b, fafom fortfättn. SK« 3°
Bibliotheca Patrum Latinorum; tnbtna* ^ueS.
fan (Per met Tertullianus, fom fonmur att upptoga 60—64
ûtC. eu&fcr.ïpriê 1 9î:br 16 f. för ^vart alphabet (24 «£)»
aSiMotfref ctaflWr «Romane unb «Rodelten beg 2ïuëïanbe^
1 — 14 25anb. 12.0 (Sel). 16 9t:br 12 3eï>er 9ioman ijï uns
ter befonberm Xitel aud; einzeln ju erhalten. I—IV. ©on
Quixote 5 9^r. V. ®cr Smprebiger von Söalefielb. 1 9i:br

SblaS 4 9i:br. X. X>er ^rifcl;elm» 1 9t:br.
XI—XIV. Xom Soneö 5 9î:br*

^SJlumaner, fammtt. ^erfe. Xafcfyensaugg. in 4 25;be<>
Königsberg. ®ubfcr.;pris 2 9l:br.

*23occaccto, fammtl. «SJerfe. i;g «öibAen. 160. fi?
arE) 3M* .	v

«Sôtticber, @efcl). bet eartr^ger nac^ ben Quellen. SOîit
i Çfmrte. Berlin, Sîüder. 4 9î:br.

* British Theater, comprising Tragedies, Comedies, Ope-
ras and Farces, with Biography, crit. Account and explana-
tory Notes. Complet in one Vol. Roy. 8:0. Lpz. Fr. Fleischer,
©bnfefpeare intageS eft innehållet utgöreS nf x2 ©orgefpel af
?rbbifonz Congreve, Ottvap, 25 Sufifpel af ©beriban, ©arrief^
Ctcele, Oolbfmitl) fanit xg farcer. Uppl. blit ganffn ivacfer î
fubfcr.ïpris 6 tor.

95ronnz <ïrgebnt^e meiner naturbift.söFonom. Steifen. x:r
^:b. Briefe auö bet edpveiX Italien, eüb^rnntreid). 6 tor
32 f. 2,n btn fommet ntt innehaHa unberföfningar öfiver uns
turbijïor. Hinnen.

Guttmann, griec^. ©rammatit i2:e 2(ufï. (31 mO*
5Serl. 9Jh;ltus. 2 Stör.

-------------- gvied). ©dRiL^rammatiE. 8:te ÏCnfï. (2.5
arE). ®erf. 1 tot 16

* Calderon, Las ^Comedias. En 4 Tomos. Lpz.
E. Fleischer. ^)Ögft nitib, pft Velin, meb porte. Jörfta prenum.»
pr. 32 tot. Xnbrn pr.pr. (ännu gädanbe) 40 tor. .Q5lif#
wanbe, boflmnbeläprig 60 Subr; im bin Ihrer npl, utfommit,
men ei h't anlänbt. i:fïa tornen utgifives 1829.

(Samoené, bie Sufiabe. 23erbeutfd)t v» Bonner, ©tuttg.
Standß. i:s 1 9i:br.

* ^büteaubrianb, fammth SßerFe. to 1—5, i por
16Î0. a x6 g.

^beltuê, ^anbbucl) bet (Sbirurgie. 2je verb. to
L2. Stt arbete af claffifït mätbe.
Ciceronis Opera, apparatu, indicibus, varietate lect.J
notis tabulisqne ill. Bentevoglio. T. II;s. Epistolæ (37^
arf mcb 1 Stjarta). Mediolani & Lips. Weigel. 7 i;a
b:n utfommer (iff.

Ciceronis Opera, i en enba ûvartsvol. meb portr. Spj.
'Snuclpiiij, ftereotpp. 15	— 3 8:pz np upplaga, 13 9î:br
16

*	Sköter beê Qluêlanbeë, in 12:0. S&:b 1—19»
a 16 fj.

ConverfationêïSericon. ylbe UppLz font tidifa innehåller
ben få fattabe Sdeue golge 3 Por 8:0, oct; meb flörre ffit än
i be forra UppL 30 9Lbr.

* hooper, fämmtL SBerte. 1 “SranffurL ©auer;
län b er, a 12 f.

Descriplion de l’Egypte. Ed. Pankoucke. Livr. iga-aoS.
à 6 9t:br 32

©tej, £)te spoefte bev Svoubabourê. gebrucft. unb
^anbfehr. Werten bargepeHL (24 a.) Swidau, ©dpimanm 3
9î;br 16 f.

(Sbmavbê u. ©oaöfeur, ^>anbbucb bet Materia mes
bica. SBeim. 3nb. Comptoir. 4 9Lbr 24 fj.

Cicbhovn, ^inlcit in baS nene ^efiament. ®:b 4 o« 5»
8 9î:br 16 f. £>:b 1—3 fofta 16 9i:br 32 0-

v. Cfenbabl, @cfd;!cf)te beê fcbmeb. ©olfê unb Sïeid)^
i‘r f&!b (51 art). 7 9Lbr. ©äljcö Unbertccfnabe, poâ SKis
borg &	famt ^oS ©elccn & C för 5 Jlùbr of)., ®e 2:ne
följ., frambelcê uttommanbe ^anben er^àllaê ocffa för ett i
famma proportion nebfatt prié

Eustathii Comment, ad Homeri Iliadem. T. I.
(50 art). Bpj- SBeigcl. 11 9Lbr.

Facciolati & Forcellini, Totius Latinilatis
Lexicon. Ed. in Germania prima. Schumann. IV. Tom. in
min. ©etta Bericon är af fännare ertänbt fåfom ett af be pps
perfta i fitt flag. Stalienfïa upplagan foftar 68 9i:br, ben Sn*
gelfta 140 9t:br. £en närwaranbe, tryrft på velin ocf> för öf/
rigt få ivacter, att ben näftan fan falïaê en praftsupplaga, et-
hftllcé för 32 <H:br od) betalaå i 8 terminer, allt efter fom wer#
fet uttömmer. Sen förjfa Sivraifon utgifiveG t San.
bå fubfcript.sprifet uppför, filtet berefter förhöjeå tid 48 9lbr.

§ol)mannz Saô eaugaberfpgem ber ^irbcltljiere. T:5
mit 18 ^af. $ifd)e. 16 9i:br.


0nipt/ ©efcï} ber englifcben ©tarttênmmâ^uiig von ber
Sbronbelleigiuig @arlê I;n brê bem ©tnrje Sacobô II;«.

Li. ^ariô u. £pj. £evrault. 4 9l:br.

Gyllenhal, Insecta Svecica. Coleoptera. Lpz. Fr.
Fleischer. P. IV. 7 9î br 24 f. P. I—IV. 15 9î:br.

v. jammer, @efd)icbte beö Sêman. Sîetcbê. i:r Q3tb
mit i £()♦ m i 93ign. meb prenum, å 2la b:n. 20 Dîibr. Qela
werfet fommer att utgöra 6 $ô:b. Stt arbete, fom gör cpod).

* Berber, fdmmtl. SSerfe. ^b* 1—6 in 16:0. ©ubfcr./
prié för 60 ®:b. 26 9î:br 32 f.

* Rippel, fämthtl. 2ßerEe. 12 95:b in 8:o. Berlin,
9îeimer. 15 9t:br, meb fppft. 20 9î:br. (Supplement bertid af
otrpcfta uppfatfer 5 9î:br. Utfommer fuHftänbig titt ^å|¥en 1828.

* Hoffmann, Slu&geiv. £ßerEe. (©ie ©erapionêbrüber.)
Sörra upplagan foftabe 20 9t:br. (Subfcr.sprifet för benna:
7 9i:br.

Host, Flora Austriaca. Vol. I. 6 9î:br 32

Jpumbotbt, ainftcbten ber 91atur. 2 S5:be. 2:0 verb.
2(ufï. ^otta. 3 9i:br 16 fj.

---------—	» Steife in bte äqutnoctinbOJegenben ber’neuen
SBelt. $:r	8 9i:br. 5)el. 1—4: 19 9î:br 16 f. Sotta.

* Sfflanb, Xbeatral. SÖerEe	in 11 Q5:ben
(feber v 20 biê 25 S3og.) in 'Safcbcnformat wie Älopftocföz
SÖiclanbé u. S^afeépeareé SSerfe. Spj. Ööfeb«n. ©ubfcr.spriö
10 9V.br.

* Srwingê ®erfe. ©;b 1-14. £ifa upplaga och prié
fom Coopéré Sßerfe.

* v. Äleift, gefamm. ©cbriften. ^erauég. v. Siedf.
'Xb- 1—3» 5 9Vbr 16 p.



Ârufe’ê ^ifiorifc^er ^tïa§ f meb Sabetter. 4:0 UppL nf
i 0. 2, jrbje upph af 3-4, f«mt från 1816
fortfatt tit! näwaranbe tib. ^at(e. Kennet, ^örra upplagan
af betta Sßerf, b^arS ftora wärbe är allmänt erfänbt, foftabe
31 SR:br 16 f ; ben numaranbe, fom blir färbig i flutet af år
1828, lemnaä tid 21 9î:br 16

fflmt tifï 23 9î:br 16 fj»

för ^r. meb c^artor på boUânbfït papper, ^tenum.ftiben upps
bör t flutet af år 1827.

Libri Symbolic! Eccles. Evangel. Ed. Tittmann. 4
9i;br 32

* îutberô Sßeife (Tlu^wabl von), 2:te verb. u. verm. 2luSg.
JO &:t>c in 8:o.	©ubfcr.rptiô 6 9tbr 32 ^rycf
ad) papper nubelmattigt gobt. Mctct Iofn>a$ fudfïânbigt far#
bigt till ©îarê 1828.

9JZartM«> SïuêfôOrl. grted). ©rammatiL ^:b 1—2»
7 9î:br.

sVîeifterroerfe b. Stalieiu Z^id;ter u. ^rofaifev, verbeutfdjt;
in 12:0 a 12 fj. SÖZbdjen 1-8: 'ïa^eê SJefr.^erufalem. — Äet
9:be 0. f. inne^aöa 95oecaecio’S Decamerone.

* Eignet, @efd).her Svan3' Evolution S5:b i-jonf.

Milton, Poetical Works. Complet in one Vol. 8:o«
E. Fleischer. 1 9l;br 32 fj. SRitib.

Montesquieu, fdmmtL SBerfe. 95:b 1 — 2. (17 a.) a
20 fi.

Mo^artê fâmmtï. Cpcrn, in voUfïHnb. ^lavier#auêjugc
mit beutfdj. unb ital. “Xertc unb jugleid? für baê pianoforte al#
lein. Mannheim, ©c^ivan & Ö5ö^. $rån 2lpril 1827 utfom#
mer Ijroar 4Zbe månab 1 Opera, få att efter 2;ne år Mojartâ
alla nio operor utfontma. Prifet blir 31 9ï:br, ^tvilfa fuceeê#
five efter emottaganbe af ^ivarfe ftyrfe betalaé.

* Mufeum nuélänb. Meiflerwerfe, bifior. pbilofopb. u. ber#
ïetrifi. Sn^altô. 95:b 13: Le Sage, ber bin^nbe Teufel, 2:r
3$ !• Pren.spr. för 95:b 13 — 24 är 6 9î:br*

Dlapoleonë 91ovellen. SefiTen Gablungen in ben SIbenb#
jivfeln ju Malmaifon. 2 b:r. 5 9î:br. àr ißco tidbragte 9ia*
poleon wintern på Malmaifon, bergan roabe fig om aftnarna att
för fin gemål berätta biflorier, fom f>ola mara af ett l/ôgft eget
flag. Sn af benne« barnet berätta« genafï, meban intryrfet
ännu mar frifft ocb lefivanbe, b^faa uppfTrifmit bem. ®etta
Manufcript b«r nu, enligt uppgift, fommit i en ^yff S&ofbanb#
lare« bänber, fom utger bet på SranfpfTa, famt i ^pfïa, Sn#
gelfta ocb Stalienfïa öfroerfättningar.

9ltebubr, (Rômifcbe @efcb» 2:e völlig umgearb. 2tufl. 6
9i:br 32 fî.

O fen, 9laturgefd)icbte. 2:r ‘Xb- 95otanif. 2:e 2fbtb. 2:e
Hälfte. 95lütbenj u. ^rudjtpflanjen. 3ena. ©d;mib. 10 9î:br.

Opera Medieorum Græcor. quæ exstant. XIII. G a-
lenus. 10 9i:br. Pren.-'pr. 6 9i:br 32 ÿ — XXIII. Hip-
pocrates, T. 5. îpj. Snoblocb» Sifa pri«.

* Parnasso Italiano (Dante’s Divina Comedia, Petrarca’s
Rime, Ariostos Orlando, Tassos Gerusaleme lib.). In un Vo-
lume. Lpz. E. Fleischer. Meb foppft. ©ubfer ;pri« 5 9î:br 32
BUfwanbe fopptet io 9î:bv.	îîvraîfon lärev i bennö
fommar utfommit, men fjar ej ännu	anlänbt.

* ^rofatfer. 6>ried)tfc0e in neuen ^eibeutfçï;ungen in 16:0’
itnôef. 7 arf pr to; fofta 12 £ , ba [)ela SSerfet tag eg ; 16
ta fär^itba auctorer wäljng. ^^ne^a: .Q5;b r 4 6 Xbus
cptibeê 1-3; - to 2. ^(uturcï} 1. — to'3, 5, 7,
8, 10, 11 Lucian. 1—6» —8?;b 9, Ston. Jpur Hear naff.’

^^rofaifer* Sîônitfc^ in n. Serbeutfc^ ^ia famma pri^
3nne^a: to i, 2, 6, 10 SiVtuë 1-4. to 3, 4Z 5, 7, g
Cicero 1—6 — .^:i) 10 ^Hniuê b. rjugre, i:a b.

Procopius, Anecdota. Græce cum interpret, et
annotat. Lips. Hartmann. 5 9î;br ]6

Svetcbenbacb, Stafc^enbud) für ©artenfreunbe. Erlaus
terung von i960 Zierpflanzen, mit 9îad;weifungen 311 ibrev
Kultur. 4 9i:ör.

Sïicljterê (Seau ^auï) fammtl. QBerfe. Q5:b 1—3a
i 8:0 S^erU Sîetmer. 9)îeb prenum. a £b:b 41—45, 42 9î bu
32 fa fadabt Ipvitt papper, fom bod meb ntöba fan
ffiljaâ fran betorbinära, 48 9t:br.

Rosenmüller, Scholia in Vêtus Testarn. Vol.
VII. VIII. Prophetæ minores et Jeremias. 12 9î;br 12

9î(û0le) v. S(ilienftern), grapbtfd;e ©arflellimgen
jur älteren @efd;ic^te u. ©eograpbie pou SIetbiopien u. 2Iegppv
ten. SDîit einem univerfalbiflorifcben Sltlaê, b. i. einer anfebaus
lidpen ©ar(leQiing ber gefammten Sßeltgefcbicbte nad; wiffens
febaftl. entmidelung, von b. frubeflen Sagen brê auf bie ges
gemvdrt. Zeit, in Abarten, Tabellen u. a. graplp (Sonftructios
nen. i:ê Jpeft. gr. Sol. (4 itlum. unb 2 fcbtvarje Steintaf. u.
3 XabcHen unb 21 Q5og. u. 1 ^ab. tept in gr. 8) Berlin
Sunder u. 3 9î:br. — SDîit 2(tlag auf SSelinpap. 9 9î:br.

9ïntbe, glora v. Wïarf SSranbenburg. 'tb- 1. 3 9i:br.

Scbel^/ @efd). ber Staaten ^efierreiebé. 1-9;
^rcn.ïpr. 34 9î:br 32 f.

* Scott, Works. Swidau, Schumann. 23ol. 97 98
a 36

* ----------Romane, wohlfeile Sluêg. Schumann, ohne
Tupfern. 9Lo i — 72 a 16 oh-, ba bêla werfet tageg (fonts
mer att fudfîânbigt fofta ontfr. 30 tor), famt 20 f. ba enbajï
färffilba 9îomancr urmâliaê, en rättighet, font förläggaren fjelf
ej tillåter.
* (Scott, ÊRoniaiie. (StHtt^vt, grandi). S&:b 1 — 36. «
8 p»

SInm. Stoinan, foin i ©djttmannS upptaßa, trncFt
på velin meb nitiöa (Mau, utgöreS af 4 banb, upptager tvanltgen
6 bani) i Standl upplaga, fom år trijcft på grått, groft papper,
(gburii ©äutnannITa uppl. bor till be få Eallabe jvoljlfeile
Sluêgaben, leninaS ben utan fctboiuing af prifet.

Scriptores Herum Byzantin. $Örft utgifivaê Procopius,
Agathias, Theophylactus, Simocatta, Anna Comnena, pû Ippils
fn ocffS fârfïilbt fan fuSfcriberaë. ^ivart alphabet (24 art) bes
räfnag titt 2 Sî'.br 8 B., på ffrifppr till 4 9Ùbr 4 f, på 23elin
till 5 Sîtbr. Xrycfningen be^ynte forlebne fommar.

©tcffenë, ^pcluô v. Lobelien, str 95:b. 2 9vtbr 32 f-

* ^()r. u. 3V’ âu ©tolberg, gcfamm. SBevfe- 2Oæ>:be
iit 8:0. Sv. Q^ert^eô. ©ubfcr.ïpriê : på orb. ppr 20 9vbr, pn
fïrifppr. 30 9î:br. Jorra Uppl. tneb fppfïicf, foftar 80 9v.br.

Saufeub unb ©tue	2lmb. ©Gablungen, übcvf. b.
^abicljt, von b. ^agen u. ©c^all. ^5 25:b tneb 15 EpvH , bivUs
fa ar 1828 på engång utgifivaê. ©ubfcr.;priê: 13 9v:br 16 p.
Pelin. $örra uppl. foftabe 15 9vbr.

^afcbeivSSibliotbef (allg. y?i(iork^eê). £ief. 1 — 4^ ober JÇtb
1^.40. ^ivarje tiotal af banb fofîar i pren.;prià 5 9itbr, i föps
pris 10 9îtbr. 3 ^yfïlanb ^ar pren.;prifct på be Lieferungen,
font reban utfomnut, uppl/ört, tuen ^öS op finnas ännu ett lis
tet antal ©r. för pren.sprifet: få att l)ela SBerfet fäljeS för 20
9t:br. tvärbe bar af flera ^yfTa Tibningar blifwit tvitöors
babt. Snne^åd: ^.-b 1—2 @efdb Sranfteicljg ; — 3—4
ïmê. — 5—7 e^ottlanbé ; 7—10 Oîorb^mewfaâ ; n—12
her (Sdpveij; — 13—15 (Spaniens; t6—18 ber ^rcu^üge;
___ ig—20 ber veretgn. 9lieberlanbe; — 21—24 9îuplanbè;
25—26 (Sadjfenê; — 27—29 ©:tDomingos; — 30—31 ber
Lombarbci; — 32 ©djottlanOS	3 3—36 polens;

37—40 9>reuffenS.

* Safcljenbud) ber auélånb.	(Sc^utnann a 36 fi*
^:o I55—JÖ3 oef) 178—183- 3nnel;åU: TllßeriS ^rauerfpiele,
8:é S5:bd)en; — Lorb SJyronS ^oefien, 2i:S S3. ; — ©ervanteS
SBerfe. çtS . 10 25.; — S®. Erving, ^racebrigbe -^all 1—4
fÖ.; — ©alberon, ©djaufpiele, lois 25 ; — SÖ. ©cottS poet.
SSerfe, 7—i3;ê

* ^afdjenbuc^ ber widjtigfleii u. hiterefTant.©eesunbSanbs
Reifen. OUirnberg, taubenftrirfer u. von ©bner. ^bfcr-.-pr.
16 f. for 25;b af ungef. 130 fibb., ^vartbera atfoljbtaf
en écarta eller en pïand;e. ^inarje ntanab utFomma ate Ünnb.
eubfcr.;tiben börjabeiSuni 0$ (fuße uppböra rebnn b. i8 2Cug.;
boef förmobn Unbertecfnabe, att funna anfTaffa famlingen mot
fubfcr.sprifet.

Xibemann u. £eop. ©tnelin, Sie Verbauung nach
Jerfucbe. 2 $5:be 1826—1827. 14 Sîibr* Setta werf ffaß
innebaßa en febja af bôgjî märtwärbiga rön.

«Barn bag en von @nfez SSiograpbifcbe Senfmale. 3:t
îf). (Seben beö dürften SSlücber) 5 9t:br. — 4:r ^l). (25aul
glemming, von ^ani^z v. Heffer) 3 9î:br. — i:r^b- (ÖrafBilb-
jur Sippe, ©raf von ber @cbulen6ergz ^önig ^beobor von ^ors
fica). - 2:r Jre^err v. Serfpingen, Sürfl Seopolb von 2fns
balhSeffau).

«Ban ber «Belbez Schriften. 31e tag. S5;b 1—25»
25r.*priä 48 9v:br.

* SBielanbê fâmmtl. SBerfe. S5:b 1-52 in 12:0. 30
9i br 16 £ , tnit 52 Xitelfupf. 38 9î:br 40 p. — $n 8:0: 62
9i br 24 p z pa velin jo6 9i:br 12 p.

* aSoltman nz fammtl. SSerfe. $5:b 1—12. Sälje« för
22 9î:br tiß Sftiibaeli 1828, feban blir prifet 45 9c:br 44 p.

91ebfatta prifer:

@ampez SBorterbuch ber beutfehen Sprache i 6 23:b.
Säljcö nu för 33 9î:br.





J) u b n e ni a n n z 9ïcine Slr^neimtttebkfjre,
1—6, 18 9î brz förut 25 9î:ï>r.

^obô, ©runbri^ ber Sftinerafoate. $5:0
förut 18 9v:br 16

an ber $3e(be, fûmmtt. æerfe. $:e
42 9î 6rz förut 56 9î:br.

2:e TCuêg. 95:b

i—2» h

2(ufï» 25 Q};b



Sacobiô fummtU SBerh. 6 ®:b. 20 9î:br, förut 40 9î;br.

2$lanb fornt anmdfba Poeter fdfla wt
uppmdrffamÇet pa fôljanbe:

Servantes, Son Shiirote. Ueberf. o. Siecf. 5 SX^r»
$örra UppL fofiabe 12 9î:br» (£ar ej ännu utfonimit.)

Ûîovafiê, ©$ ri [ten, 2 âî:br 32

Shakespeare, Dramatic Works. 23elin 6 9î:br.
— Appendix (£pri|îa lifter meb ett förträffligt lexicon) 2
9l:br 32	Amatörer: Illustrations to Shakespeare,
Münärh n>Äl ßforl)« träfnitt, 4 9l:ör.

©(jafefpeare, Söerfe, überf* v. 25ent>a. 3 19 35:1).
koftor nu ii Sî’.fcr.

------------------, ©erïe, ûberf» v. ®d)tegel u. Sied.
SDÎU æemcrE u. Priant, ^ren.-'priô för 9	8 SXibr.

Walk er j Cri t. Pronouncing Dictionary, 4 9vt»r 32

— CÅjbni förträfßig i fitt flag reconunenöere roi % l ô Qtl,
^ngtifclje (Sprachlehre. 2 9v:ör 40 P«

5ör bent, font före 1827 föpt ©tielerê ^>nnbï2Itlaôz
gtftveS tittfänna, att förleben fjöft utgåfivoä tmenne fuUfoniligt ont;
arbetabe d^artor: 1. 21 f i e n. 2» Tfuftr alten, efter Ärufen*
fternâ 2ltlaä. JSefja oumbärliga djartor funna ^oä Unbertedf
nabe genaft er^aHaâ mot 24 ftpéfct»

$ a n ff H t e r a t u r :

^eber Solleé ^rbfpvog. Ubgave af 9Ï. ^verup.
Upplagan bitr tvacfer: i tvibb omfring 24 art: prifet 14
för fnvart arf. Om betta arbete yttrar fig ben förtjente Ut«
gifm. : ”Sette, meb £enfpn til bet obfolete banfïe Sungemaal
faa hÖift vigtige ©progmonument inbe^olber en uvurbcrlig © at
af Olbtibenê og ©îibbelalberenê flöge Scveregler, fynbige ^ans
fefprog, og finbrige Scmärfninger. Set tilbybeS Ijerveb Pu*
blicum i en fmuft ubfîyret Ubgave, font man venter Mbavenbe
til iffe blot i Sanmarf, men ogfaa i Sïorge og ©verrtg; tpi
$orfatteren, ^an maa nu enten l;ave väret fra Sollanb, e et,
fom Sîogle vil, fra £aHanb, faa ^örer l)an og Ijanö ^ifl »»art«
värbige ©frift bog i al ^alb til et Sibérum, ba be tre norbu
fïe 9liger vare forenebe, og Sogen fan fölgelig af alle tie Jea-
tioner anfeeê for et fällebé Slationalvärf.”

^ulDftänbig banfl Srbbog veb Œ SWolbecl). ÖJylbenbaL
SÖerfet fommer att utgöra 80 tryefta arf meb petit; prifet»
omfring 3f ©pecieS.

gtorbvlanba gornatbar ©ogur efter ©omluni ©finnbofum
utgefnar af (5. S. atafn, S. Werfet fommer att befta
af tre banb, b^artbera på ungef. 30 arf i flor 8 vo, 0 ) at
tnnelpålla följanbe ; i:fla S;bct: ©agorna om SoUnngarne,
Siornageft, 9toff ^vnFez 55rûrürtHagaâct, 9îa$nar gobbroE, J^er^
vbrz Jpeßin od) Jpögne. — 2;bra Sorbet: ^Junbinn 97orqjrz fas
gorna cm £alf oct; ^anS fhmparz Çribtbiof Inn fräfne, Äeti£
•Çâng od) (Brim £ubcnEinnz Ôrvarobbz Xn bågfroängare, 9tox
munb (Breipfon, ©ötriE oc^ 9îolf/ ^ßorflein SÖifingfon odj 2té;
munb ^ämpebane. — 3:bje S5:bet: ©agornn om ^erröb od? ®ofez
Œgil od; 2temmibz Sörle ben fïmfez ^jalmter od) Ölyerz Jpalf«
brni Spjïenfon, ^alfban 33rcmefoftrez (SturlÖg fïnrffnnie, (Bmu
ge Oîolf, .Sûuâ^ Ôrybarfofîre ocl) SriÉ mbföde.

Utgifwaren ämnar ocffa att beforja en ny banfT öfmerfättning
af be mytpijTa od) romantiffa fagorna äfmenlebeå i 3 belar,
^tvaraf lifmäl 3:bje belenz i ftättet för be fagorz fom äro ba
fiämba för 3 bjc beten af teyten, fommer att inne()åöa SBitfinai
fagaz InvarS originat är ämnabt att intagas t ett annat merf,
fom utgifroaren febermera tänfer beförja unber titel: ^appa og
fXibbara ©ögur.

Reifet berätnaS titt 6 a 7 fi. ©nn 95:fo for arFet. ®ez fom
on|ïa att erljåtta eremplar pa 23elin;papper mot ett l;Ögre pris r
funna fåbant anmärfa*

€DMllevz Sigtninger. gn (Samling af gorrättinger og
^Joeffev. 16 arb. bögft 2 Sîbblrf^ebler. Utfommer i ar,
----------— z 9teife#Dagbog genom ©oenig 1327. Utfommer
i ©amine Sorf. ,^ar öfmerfatt $ritf)iofz fom foffar 2 9vbb.

■«ac >O< ji»

(Bngelff ilteratur (1827-28).

Reifen äro i SivreS Sterling, Spellings od) deniers,
Anticplities and Fine Arts.

Cooke, Pompeii, complete in two Volumes, imperial foliowith
90 plates containing picturesque Views. 12 L. 12 sir.

--------------, Views in tire South of France and on the River Rhone.
Containing 2t Plates in line engraving, by W. B. Cooke, with letter-
press descriptions, prints 2 L. 11 sli.

--------------, W. B. Beauties of Claude Lorraine j consisting of 24
Landscapes engraved on steel, 2 parts. 3 L. 12 sh.

Faniell, Sketches representing the Tribes of Africa, 4:o. 2 L.
12 sh. 6 d.

Engravings from the Ancient Marbles in the British Museum, part
V. 4.0. 1 L. 1 sh.

Marsden, Numismata Orientalia Hlustrala. part II. 4:o- bds. 3 L.

Millingen, Ancient unedited Monuments, series I. Painted Greek
Vases from various collections, 4:o. coloured. 5 L. 5 sh.




Millingen^ Ancient unedited Monuments, series II. Statues, Busts'^
Basreliefs, 4:o. col. 2 L. 5 sh.

Scott (Sir W.} Provincial Antiquities and Picturesque Scenery of
Scotland, part X. 15 sh.

Pugin, Specimens of the Architectural Antiquities of Normandy,’
Engraved by J. and H. Le Keux, part I. 4:o. 1 L. 11 sh.

Turner, Picturesque Views on the Southern Coast of England,
Engraved by W. Cooke, and other Eminent Engravers. 2 vols, royal
4:o. lo L. Io sh.

Williams, Select Views in Grece, N:o I. to VLI. each 12 sh.

Young, Fasiculi of Egyptian Hieroglypliics, begun for the Egyp-
tian Society, N:o I. II. HI. each 2 L.

Philology.

Armstrong, Gaelic Dictionary, in Tryo Parts; 1 Gaelic and Eng-
lish; 2 English and Gaelic. 4;o. 3 L. 12 sh. 6 d.

Transactions of Literary Societies.

Asiatic Researches, or Transactions of the Society instituted in Benr
gal for inquiring into tire History, Antiquities, &c. of Asia. Plates.
Vol. XV. 4;o. Calcutta. 1825. 2 L. 2 sh.

Memoirs of the Royal Asiatic Society. Vol. I. part 1 and 2. 4:o
1826. 1 L. 11 sh. 6 d.







v

U

Betham,
Hallam,
1 L. 16 sh.

History of

History and Biography.

Irish Antiquarian Researches. 8:o. 15 sh.

History of the Middle Ages. 4;th edition. 2 vols. 8:or



U

the United States of America, from their first Setlle-

ment as Colonies to 1815. 8:o. 15 L.

Malcolm y Political History of India from 17 84 to 1823, 2
vols. 8:0 1 L. 16 sh.

Ranking, Historical Researches on the Wars and Sports of the

Mongols and Romans. 4:o.

3 L. 3 sh.

Russell, History of Europe, 8:0. 2 vols, second Edit. 16 sh.

Southeyy History of the late War in Spain and Portugal, vol. 2
4:o. 2 L. 10 $h.

Politics.

Leake TV. M., An Edict of Diocletian, fixing a Maximum of
Prices througouth the Roman Empire, A. D. 3o3. Edited with Notes,
and a translation. 8:0. 2 sh.

Voyages and Travels.

Boulton, Sketch of the Province of Upper Canada. 2 sh. 6 d.

Brooke, Winter’s Journey through Lapland and Sweden, with Ob-
pervatious relating to Finmark, 4:o. 51 Engravings. 3 L. 3 sh.

Byron, Voyage to the Sandwich Islands, in 1824-25, 4:o.
plates. 2 L. 2 sh.

Denham and Clapperton, Travels in Africa, 4:o. plates.4L.14sh.6.
r— 1 '■ 			 2 vol. 8:0. 1 L. 16 sb.
Dupuis, Residence in Asbantee, 4:o. map a.ndplates.1 L. 11 sb. 6 d.

Ellis, Narrative of a Tour through Hawaii, or Owyhee, 8:o. 12 3h.
Finlayson, Mission to Siam and Hue. 15 sh.

Fraser, Travels and Adventures on the Shores of the Caspian
Sea, 4:o. 1 L. 11 sh. 6 d.

—-------------? Narrative of a Journey into Khorasan. 4:o. 3 L. 5 sh.
Head, Journey across the Pampas. 8:o. g sh.

Narrative of2o Years Residence in South America, 3 vol. 8:o 1 L. 16 sh.

Kenting, Expedition to the Source of S:t Peter’s River, Lake
Winnepeek, Lake of the Woods, &c. 1825, 2 vol. 8:o. 1 L. 8 sh.

Keppel, Personal Narrative of Travels in Babylonia, &c. 2 vol.
8:o. coloured plates. 1 L. 4 sh.

Kling, Voyage of Discovery, of the Western Coast of New Hol^
land, 1817-22, 2 vol. 8:0. 1 L. 16 sh.

Miers, Travels in Chile and Plata. 2 Vol. 2 L.

Swan, Journal of a Voyage up the Mediterranean, among the
Islands of the Archipelago, and in Asia Minor, 2 vols. 8:0. 1 L. 1 sh.

Talbot, Five Years’ Residence in the Canadas, 5 vols. 8:0. 1 L. j sh.

IVilliam, Tour in Jamaica, 8:0. plates. 15 sh.

Orientale Literature.

Asiatic Researches. Vol. I-XV. 4:o, plates, Calcutta. 1799-1825.
22 L. 18 sh. 6 d.

-----------------------ditto,* VoL 15, 4:o. 1825. 2 L. 2 sh.

—----------------------ditto, Vol. 1 to 12, 8:0. plates, London,

1806-1818. 7 L. 19 sh.

Carey, (IL.) Flora Indica ; or, Descriptions of Indian Plants. By
the late William Roxburgh, M. D. F- R. S. E. &c. &c. 1 L. 1 sh.

Sale, Koran, commonly called the Alcoran of Mohammed. Transi,
fr. the Arabic, with Notes, and a Prelim. Disc. New. Ed. 2 vols. 8.-o. 1 L.

S H r 10 r.

Unbertccfnabe giftua ßärmebcl^tiflfünnn^ att be, font yft
bennu ïifïn nntecfna fig for nebonfiaenbe tid ©tenßnmntarö od)
^almblnbê ©cogrop^. Särobof ^öranbe Xtlnfer, erfjålla bem till
©ubfcr.sprifet, men ntt feber mera bet i utta fatt linbriga
tôpîprifet för atta foparc unbantag inträber:

N:o I. 2(tlas 6fn?cr (Batnla tVerlben, efter SO? ann ert,
m. p. 12 itfum. Ébartor. Äöpprié 2 9î:br. @ubfcr.?pr. 1 9i:br4O^.
N:o II. lltlas ofroet alla XTerlöens , efter öe^
nutnaranöe ttUffånÖ. 3 förminffab fcala efter »Stieleré
.£anb.'2ftlag. 24 Äöpprié J 9î:br 24 ©ubfcr.^pr. 3 9l:br8^.
N:o III. Supplement bertitt. 6 ittum. Smärtor, ^öppriä
i 9?:br. ©ucfcr.fpris 40 fk

Upfala b. 9 3tov. 1827.

25almblftb & &
Till Subscription anmälas

N. F. BIBERGS

Samlade Skrifter:

Under denna titel ätnar Undertecknad i en följd
af band utgifva framl. Professoren och Riddaren af Kongl.
Nordstjerne Orden. Doctor N. F. Bibergs efterlemnade
litteraira arbeten. Den berömde Författarens namn är en
borgen för värdet af dessa skrifter, hvilka ofellbart sko-
la fylla mången brist i vår Philosophiska Litteratur.
Med vidsträckt lärdom och genomträngande skarpsinnig-
het omfattade Professor Biberg Sedolarans och Rätts
Philosophien« vetenskaper; få hafva på det tillfredsstäl-
lande sätt som han löst problemet att utfinna de medel-
begrepp, förmedelst hvilka Rättens och Statens abstrakta
notioner utveckla sig i positiva Lagar och författningar.
Uti Criminal- och Civil- Rättens äfvensom Criminal-pro-
cessens theorier har han utarbetat fullständiga Courser af
Föreläsningar, hvilka Utgifv. ärnar i följande ordning
meddela Almånheten : 1 de första banden Stats Rät-
ten jemte Stats Läran, den egontel. Philosophi-
ska Rätts Läran (Rätts-begreppets Construction) och
Criminal Rätten med dess Process theorie.

I de följande: Sedolarans högsta Philoso-
phiska grundsatser med granskning af Syste-
rn erpi a derutinnan, och Moral Philosophien« Hi-
storia.

I de sista: Civil Rättens theorie med Con-
tract »Läran, Cul tur-Histori enm. fl. strödda arbeten.
Utgifvaren, för hvilken denna plan blifvit af ämne-
nas natur och sammanhang föreskrifven, kan i förväg
icke utfästa sig att vid vissa tider fullända vissa afdelnin-
gar; han lofvar blott att efter bästa insigt ordna, och
så skyndsamt andra åligganden medgifva, fullfölja arbe-
tet. Genom subskription på de flesta Boklådor och hos
de fleste Hrr Bokhandels Commissionairer önskar han
kunna förslagvis bestämna Upplagans storlek. Sub-
skriptionspriset blifver 3 sk 4 r:st B:co för arket, och
på arkets typiska gtseende kan denna anmälan tjena så-
som prof.

Subskriptions-listan torde före slutet af Jan. 1828
få återväntas. Om Hrr Consist. Notarier finna denna
termin för kort, kunna de sedermera meddela resultatet.

Upsala October 1827.

C. O. Delld£n

J. Adj. och Doctor.




XL N’ ii.

VADSTENA KLOSTER*)

ï \	. S ,

«	•	•	4	•	«
Nu sofva de for länge. **) Solen ser
Från fönstrets lilla rund i rummet ner,
Och natlduks-spegeln, som är trefaldt mindre,
Dess strålar bryter pâ en stor paulun,
Behängd med dammast. Rättnu i dess inre
Det gyldne skimret når de i dess dun
Insvepta två, af hvilka ses allena
De röda kinder och de lugna, rena,
Och regelbundet sköna anletsdrag
Och de i sömnen leende behag.

Två Chernbs-hufvun så i moln man målar

Med vingarna blott synliga ur skyn,
Då vid Guds thron de tillbe, och sin syn
Tillsluta för det ljus från honom strålar.

’) Ur Poemet Svante Sture eller Mötet vîd Alvastra^
”) Martha och Sophia, på Susenborg.

Spea X],	JI. i;
198

bädd.

Förut ej vuxit, öiver deras

sade hon, ”som Flora,
som Aurora

Hon är så rädd,

Rörd af de ord som Rispen sedan sade,
I det han händerna på henne lade,

Sophia i en hast sprang upp, sig klädde
Och till Prinsessan in med oro trädde,
Som, blek och matt, dock log så mild och skön
Med uttryck än utaf sin morgonbön.

”Tron J, jag gör det,’’
För det jag heter så? Nej,
Har Mamma sändt mig hit

Vill Läsarinnan, hvad ej Läsarn får,'
Gå in och väcka dem? Men se, dei' står

En tredje engel och åt bägge smyger
En kyss, lik den, som nar en fogel flyger

På rosenqvisten, och den väger ner,

Den ena rosen åt den andra ger.

De vakna, och hon strör med fulla händer
Ur famnen blommor, som på Vetterns stränder

Att hans Höffvördighet behöfver vänta.

Allt är tillreds for hans befallning re’n
Först i kapellet och vid bordet se’n.

Jag räds att Ni på dorrn mig hörden glänta
Och deraf väcktens, fast jag gick så lätt,
Och tänkte väcka Er på detta sätt.”
199

lion dock pâ Suscnborg ej fann den tröst,
Hon hade väntat. Men en himmelsk röst
Till henne sade: ”Dagens stunder ila;

Sök klostrets lugn : det badar grafvens hvila.” ■

♦

Till fots soni; Pelegrim hon kommen var;

Men nu af gardens folk ett handfast par,
Som halfvägs bytte om med andra tvenne,
I S:t. Brigittas sängstol buro henne.

1 Rom det helga fynd af Axels nit
X ar köpt för klostret, men ej lemnadt dit,
Då i hans eget hus det bättre tjente
Och mer var tryggadt för den nya tid,
Och för dess presters fromma lust till strid.
Men åt Prinsessan han med fröjd det länte.

’’Vår helga Fru, då hon sin pelgrims-färd
På jorden slöt, och till en högre verld
Af englar stämdes, sattes i den stolen,
Och sista gången såg på aftonsolen
Med ögon, lysta af ett högre sken.”

Så Axel sade, då Prinsessan re’n
Begynte bäras, och vid henne gmgo
De unga två, ett jordiskt englapar.
Med barnslig fröjd, af vägen, der och hvar,
De sprungo, och ett kysstäckt smultron fingo.
Men nu vid klostrets' syn de stilla stå
En stund och tiga, sedan tala så:
200

”Då

Han
Och
Såg

”Ser dn , min vän, hur det beherrskar staden,
En bild af tiden ! Men den är förbi.

Nu skall ett kongligt residens här bli.

Emédlertid står öfver långa raden

Af stora hus det höga templet der,'

Som stod det ensamt: så förnämt det är.’’

”Hvad intryck skulle ej dess anblick göra
På pelegrimen,” var Sophias svar,

eftei’ många, långa, tunga dar
först dess torn fick se, dess klockor höra,
se’ii han hunnit genom skogen gå,
i sitt majestät det hela stå.”



”Jag ville varit, måste jag bekänna,
Föll Märtha in, sjelf pelgrim, lör att rätt
Af denna helgedom det helga känna.
Dock mins jag, när dit in jag hade trädt,
Och såg den, hög och ljus, sig kring mig hvälfva,
Jag kände mig af helig rysning skälfva,
Och tänkte : så, när stunden för mig slår,
1 evigheten in min ande går.

Men sjelfva klostret, det är för milt sinne
En riktig skärseld. Redan utanför
Det, som ett fängelse, mig ängslig gör;
Och huru mörkt och trängt är cj derinne !
Också har mången Nunna nu silt dok
Ifrån sig slängt, och sprungit ur sitt ok,
Fast de ha Kungens href all der få silla
201



I sorglos i’o , sin hela ålders dar,
Och hvad iin mera är, ehur Brigitta
Försäkrat dem , alt endast de bli qvar,
Och ej i sina böners räkning brista,
Skall hon, ifall sitt underhåll de mista,
Från himlen räcka dem med egen hand
Färskt bröd hvar dag, och godrån med ibland.”

:’IIvem kan väl undra,” svarade Sophia,
Om unga Nunnor önska, att bli fria?

Det ryste i mig, att dem se der gå,
Likt skuggor, som ej rum hos Charon la,
Och ej till jorden kunna återvända.

Men ung blir gammal, och vid banans anda
Ett klosters tillflykt vore god ändå,
Helst, i det fall att man skall ensam gå
Och dö som Jungfru. Nästan som en Nunna
Jag lefvat hittils, och jag skulle kunna.
Fast till mitt lynne, både fri och glad,
Dock trifvas mycket väl, att i en rad
Af kloster-systrar sitta fromt och kuttra,
Än knyppla på en spets åt fogdens brud, 1
Än smekande min katt, mot gikten puttra,'
Än springa opp vid boneklockans ljud,
Och sjunga Ave och på Messan höra,
Och se’n om qvällen mig en fägnad göra
Med arma riddare!” — rHvad säger du!
Med Riddare?” ’’Ja, cch hvad mer ännu,
202

Hvarpâ jag vet, att da ock värde sätter,
Med feta Munkar” — ”Åh ! du menar rätter —
I Klostret var väl trefligare förr;

Men nu, som höns, på hvilka man slår vatten;
Förlåt! som dufvor, då en uf om natten
Har gjort besök vid deras galler-dörr,
De arma Systrar rufva sig, så skrämda.

Vid Gustafs namn de tiga och se ner.

Men när de begge Phasarne bli nämda,
De springa opp och ropa: ”Fasa ger
Ju blotta namnet, och de äro lika,
Till kropp och själ, sin Fader, som man tror
Var sjelfva hin: så svart, och röd tillika,
lian blåste på ett kol i sina klor.”

?’Men tror du icke,” svarade Sophia,
Att samma Nunnor, som einot dem skria,
Sig gerna gifte med de Belials män?
Abdissan sjelf i Vadstena, ej den
Som är det nu, den gamla, stränga Anna,
Men hon som var det sist, blef dödligt kär
1 Stadens Pastor, fast han kättersk är.
Hon fick ock derför ej vid syslan stanna.
Emedlertid af Luthers fromma Fru
Hon tog exempel: den hon gett sitt hjerta,
Hon gaf sin hand, och lefvei- lycklig nu.”

”Men när jag rätt besinnar,” sade Martha
Och syntes tankfull, ’’torde också jag


203

I kloster önska mig en vacker dag”
”Olycklig kärlek skulle väl det vålla;
Men Sturen älskar dig, fast han det än
Ej sjelf iorstår. Hvad om sin barndoms vän
Han mins och drömmer, skall vid henne hålla
Hans hjerta bundet, tills han henne ser.
Den han sig tänkt han då ej finner mer.

Den smärta flickan i hans ögon blifvit
Så stor och stolt. Du deremot skall då
Hans t justa själ med ny förtjusning slå.
Det sår du först, som tärna, honom gifvit
Och sedan som min vän, fulländar du
Som hennes syster. För de unga tu
Jag hoppas, främst lyckönskande, få niga.”

Hon neg nu redan. Märtha, fast hon log

Som åt ett skämt, en suck i tysthet drog,
Och kände med sitt hopp sin kärlek stiga.

’’Der borta är den strand, dit Svante for,’

Sophia sade. ”Tyst! min vän, jag tror
Han står der sjelf vid sluttningen af åsen.
Kan du ej se vid udden, der, som Måsen
Bredvingad sväfvar och slår ner på stund,
Och far till lands med fisken i sin mund.
Se honom nu vid Svantes hufvud fara.” —
”Inbilla icke mig; det ar ju bara
En fiskare, som skötci' sina nät.”


201

Bär

hit ur trägåln blomstrens andedrägt.”

’Den verkar underbart hos alla fromma
Mot allt hvad ondt är, utom synd och död.
Se äfven åt, om något af de rara

”Låt mig härute,” sade Magdalena,
”En stund ännu få andas denna i’ena,
Solvärmda luft. Jag känner att dess flägt

Tag

”Spring, Gertrud, dit och bryt S:t. Britas blomma;
löken med.’’ Så Abbedissan böd.

Så efterblifna, 1m med snabba fjät

De skynda sig att Magdalena hinna,
Som nära klostrets port de redan finna.
Den öppnas vid ett drag på klockans band;
Och hon, som hade om dess nycklar vården,
Sprang in igen med rop och upplyft hand;
Och alla Nunnoi' samlades på gården.
Att se Carl Knutsons dotter, och än mer
Brigittas helga stol, dem alla glädde.
Med dessa ord, i det han stäldes ner,
Abdissan fram till Hennes Höghet trädde:
”Gud löne Er den glädje, som oss ger
Det fromma vänliga besök af Er.

At systrarna förunn den ljufva ära
Att i S:t. Carins rum Ers Höghet bära,

Tills änglar bära Er dit, der hon nu
Är hos sin Mor, vår höga helga Fru.”
205

Godchristna päron ej lör moget vara. —
,Vi ha ett präktigt äppelträd också.

Men Store Gud! fast det bär frukt, hvars like

Jag tror ej fins i hela S verges rike,
Jag svettas, när jag tänker blott derpå.”

Med undran se de fremmande på henne.

Men nu kom löken, och Abdissan gned

Med den Prinsessans både bröst odh änne
Som genast tyckte, att hon mindre led ;
Hvarpå med Fröknarna hon sig lörente,
Alt taga upp det ord om äppelträt,
Abdissan fällt, och fråga, hvad med det.
Som hon så ängsligt hade sagt, hon mente.

”Allhelgonqvällen, såg jag denna syn,
Då nyss jag somnat så begynte Anna.
’’Ett silfvermoln sig sänkte ned ur skyn,
Och öfver klostergården syntes stanna,
Som uppfylld blef af tusen facklors glans.
Dock var det intet mot den klara flamma,
I templet lyste, der jag i det samma
Mig tyckte stå midt i en stjernekrans.
Jag såg Brigitta fram i choret stiga
Och med en palmqvist, högt i handen förd,
Sin helgedom, af tidens otro störd,
At Herrans höga mor ånyo viga.
Af alla helgonen en krets der slöts j
Och si !

En man
O Gud !

Der var
Nu kom

206



Och helig rök ur gyldne skalar gölsj
Och af en himmelsk chor en sång bcgyntes.
Men Vasa kom, och ingen ting mer syntes.

Nu, midt i natten, stod jag vid det träd,
Jag nämde nyss, och tyckte mig en späd
Och ömklig klagan ur dess inre höra
Och såg en ljungeld vid dess krona röra.
”Hugg ner det trädetböd en röst med dån,
Likt de basuners, som vid domen skallaj

der stod bakom en kungason
med yxa, och jag såg det falla,
hvad upptäckt i dess murkna stam!
en håla, ur hvars mörka gömma
— hvad skräck! hvad blygd! i dagen fram —

Om det är sanning, må den Högste dömma.’’

Hon teg och skalf. ”Nå väl! hvad fanns der då”?

Prinsessan frågar, och de andra två
Med hemska blickar sina öron spänna,
r

Och af sin väntan re’n en rysning känna.

Ett anskri ge de vid abdissans svar,

Som lik en dolk dem genom hjertat far:

”Man fann der ben af barn, som brottsligt födda,
Än mera brottsligt kastats dit, förblödda” —-
Halfljudda talte hon de orden ut;

Och, som de dem ej skulle hört förut ,
Uttryckte alla Nunnorna sin fasa.

Ack! sade Gertrud, oin det kom för Vasa!

Hans skarpa öga påslås kunna se,
207

Hvar skaller gömmas och hvar källor välla.
Om han det trädet säg, och lät det fälla,
Och fann den skammen ! ve oss arma ! ve !
Fast ej i våra dar den är begången.”

”Men hör, Prinsessa, hvad jag drömde mer
For Anna fort.” När trädet fallit ner,
Vi måste alla fly. Ej ljöd här sången,
Ej bönen mer; tornklockan sjelf blef stum.
Jag sprang till Susenborg att skygd der finna 5
Men Vetterns våg med stormen i förbund
Sig häfde mot dess mur, och från sin grund
Jag såg det ramla och i sjön försvinna.
Se’n tyckte jag mig här, som klostrets Rå,
Arhundraden fördold och ensam gå.

En tid jag såg i dessa gångar vandra
Gråvordna krigsmän. Visande hvarandra
Med stolthet sina ärr, de talte blott,
Hur de till strids med stora kungar gått.
Se’n kom en annan tid, då de försvunno,
Och jag förnam att Jungfrur, himmelsblå
Och himmelsrena, här en tillflykt funno.
Hvad lättnad kände ej mitt hjerta da !
Dock ingen såg jag. Allt var tyst och öde :
Blott någon fremling gick här undersam,
Och såg de helga minnen än stå fram.
Men de fördrefvos hän : hvarvid de döde
Uppstodo med en suck, att häpna se,
20$

•

Hur menskoliand är mer förstörande,
An tiden sjelf ; och när de sägo falla
För lilmpen kopparvinst det sköna torn,
De ropte hemskt: ”Tag ner ock manens horn,
Att få dess silfver.” —Men nu hördes skalla
Ur dessa hvalf de gräsligaste ljud
A£ fjettrar, eder, hädelser mot Gud;

Och bofvar, hvilkas blick blott kunde dräpa»
Jag säg här hvimla, och i tunga spar
Med sina bojoi' sina synder släpa;

Men intet öga göt en angrens tår.

Till andra nu, som pä ett läger qvedo,
Jag vände mig, och säg, de usle ledo,
Af sina laster, plågor som förut

Ej kända voro. Undan dem till slut

Jag flydde hän, men möttes af en skara,'
Der en var naken, en i konglig skrud,
En skrattade, en gret, en bad till Gud,
Och en sig sjelf den Högste trodde vara.
Blott dårar med ett ord jag kring mig fann,
Och vaknade med ångestsvett. Hvad tider!
Och hvilka seder! Allt skall samlas här
Hvad mest bedröfligt menskligheten lider
Och möta vandrarns blick, då han begär
Att se vår helgedom, den vidt berömda,
Der kungar kysst de fromma Systrars hand,
Och kungabarn, till höga offer dömda,
Sökt frid och frihet från de gyldne band..
209

Och kunga-makar. — Det var här Philippa
Tre kronor lade ner ined segrens krans,
Och lycklig kände sig, först här, att slippa,
Med deras börda äfven deras glans.

Hit undan stormen, (storm är kring de höga)
Kom Carls Gemål, som var hans hand och öga.

Om hon ej varit det, och honom kär
Mer än hans thron, hon skulle stannat här,
Da han pä den steg upp för tredje gängen.

Tvä hennes döttrar helgats här åt Gud.
Mer än en Konungs, är en Christi brud.

Det fann Christina, då af Sturen fången
Hon fördes hit: här mera fri hon var,
An då i Stockholms slott hon spiran bar,
Ja, än vid Danmarks hof som Johans maka.”

”Med bittra tårar såg hon sig tillbaka,’’
Inföll Prinsessan. Ack! jag mins det väl.
För mig som vän, det re’n i Sverge blifven,
Så mången gång göt hennes rena själ

Sin tysta smärta ut, då öfvergifven

Hon satt i fönstret och vid Edlas barm
Såg sin Gemål, som for i gyldne karm.

Hit ville ock min mor tillbaka sedan.

Då spiran sveks ånyo från min farj
Men himlen stod för henne öppen redan :
Blott hennes stoft hit bragtes i förvar.
Vid henne slumra mina systrar tvenne:
210

Låt ock mitt hufvud läggas ned hos henne;
Ty kommen är, jag känner det, min tid.

O Herre! låt mig fara i din frid.’’

Vid dessa ord sönk hennes hufvud neder
Men Abbedissan löken tar igen
Och gör ett kors derpå, och håller den
Vid hennes läppar, jemte det hon beder.
Hvarpå i rummet, der hon skulle bo.
Prinsessan bars, och lindring fick och ro.

Af bibelspråk och bibliska exempel

Dess väggar pryddes. Målningen var rå,

Men sågs med helig rörelse ändå.

Föi' öfrigt var det likt ett litet tempel:
Dess altarbord ett timglas med ett par
Antända vaxljus och en bönbok bar.

Dess fönster viste himlen blott och solen;
Och nu en bigtstol blef den helga stolen!
Snart älven ordet kom och hostien dit

Med

Med
Han
Till

klostrets skriftefar, en man af nit.

Klädd i sin högtidsskrud, som till en messa,
händren höjda öfver hennes hjessa,
först ett Ave bad, och ur sin barm
kyssning räckte iram en silfverarm,

Som af Brigittas arm en knota hyste.

En smula blott deraf i dagen lyste
Ur ett med glas bevarad t litet hal.
Det var för Nunnorna ett föremål,
Mei' än den största kronjuvel af varde.

Nu se’n han henne från all syndaskuld
Förklarat fri, ur en monstrans af guld
Han henne brödet, men ej vin beskärde.

Till slut det dyra kärl, som inneslöt
Den helga oljan, tog han fram och göt,
Som seden var med vandrarne ur tiden,
På hennes panna först och hennes bröst;
Hvarvid han talte med högtidlig röst :
’’Med trofast hjerta möt den sista striden,
Och palm blir törnet på ditt hufvud se’n,
Och ändlös fröjd, ej sedd, ej hörd på jordenj
Du der skall se och höra.” Vid de orden
Han ögonen begöt och öronen.

Nu öfver hand och fot han penseln förde
Och sade: ”Lägg din hand i Herrans hand,
Och far till fridens hem i ljusets land.”
Sist hennes läppar han med oljan rörde
Och sade: ”Evigt sjung i englars chor,
Att Herren är så god som han ar stor.”

I	'■

Från stol till säng lörbytt blott med en fj

Det sänkta sätet viste henne nu
Lik väggens bild af klostrets helga Fru,
Som på sin dödsbädd låg i hvita kläder
Med händerna i kors uppå sitt bröst,
Och i sin uppsyn bar en himmelsk tröst.
212

Na pa Sophia sina händer lade
Den döende och bad; och sedan sade:
Bär fram ett ord, i döden sändt, ifrån
Carl Knutsons dotter till Sten Stures son.
Sjelf född af Sturar, honom Magdalena
Det rådet ger i Stens, den gamles, namn,
Förrän hon sjunker ner i grafvens famn,
Att han sitt blod med Vasas må förena.
Farväl, mitt barn ! till dess vi ses igen.
Min sista suck skall dig ännu välsigna.

Sophia, se’n hon sett den gamla digna
Tillbaka i sin bädd, såg på sin vän,
Som först med rodnad sina Ögon sänkte,
Se’n dödligt blek; ty fast af Vasa-blod
Hon genom Modren var, hon lätt förstod.
Att Magdalena icke henne tänkte.

Dock snart sin svaghet Märtha öfvervann,
När stund och ställe hon besinna hann,
Och med de andra i en halfkrets sluten
I stilla andakt ser den frommas död.

På hennes bädd är aftonrodnans glöd
In genom fönstrets smala öppning gjuten.
Det sköna skimret lyser en minut
Och ger åt silfret på den gamles panna
Liksom ett helgonsken, och slocknar ut,
I det hon slocknar. Tyste an de stanna
Och vänta på det sista andetag;
213

Men redan synles i de bleka drag
Det sköna vittnet om den vunna striden1,
Det spår, som själen, då hon frälsad far,
I brutna skalet ännu lemnar qvar
Af den från himlen redan kända friden.
Men nu, likt snön på vissnad blomsteräng,
Ett linne breddes öfver hennes säng.

”Ack! sade Nunnorna, ehur Prinsessa,

Kan hon ej mer, än vi, få någon niessa,
Den arma för sin själ. O hvilken tid !

Då, ej ens böner föl' de dödas frid
Ftå läsas mer. I frid är hon dock gången;

Och frid få äfven vi, när vi gå hem.
Der är vårt hem, blott der. Sjung Requiem,
•Herr Pater nu, då vi den sköna sången
Dock alldrig mer i kyrkan höra få.”

Det skedde ; och dervid de unga två ,

En smula brydda, hviska It h varan dra :
’’Hvad synd att orden äro på latin!

Dock rör mis sången och hans fromma min.'’

Sen allt är slut, de ner åt trägåln vandra,
Och tiga begge. Ändtligt med en blick,

Som genom hjertat på Sophia gick,
Så var den full af djup, fast dämpad smärta,
Bröts tystnaden i dessa ord af Martha:
Spea XL	IL 2.
214

”Frân sina planer gâr han ej

sâ lätt,’’

Han
Att
Vid
Till

höra får
kära.”

”Glöm ej den helsning du till Svante har”
’Men Svante fattar,” var Sophias svar,
”Dertir, så hoppas jag, derur dess rätta mening.
Hvad ville väl den döda? och hvad vill
Kung Gustaf sjelf? Blott ätternas förening,
Att samhällsbandet mer må knytas till.

En älskad makas syster är så nära
Som systerdottern. Ja, jag tror, han går

Straxt från sin plan, så snart han
Alt du och Sturen ha hvarandra

Invände Martha; ”och på hvilka lagar

det må grunda, tar han sig en rätt
para folk ihop, som han behagar,
kröningsfesten satte han till slut
pris för riddarspelet damer ut.

Tänk! om nu afven sådant kom i fråga?
Då borde knappt tijl Omberg vi oss våga.
På mig, så kung han är, han dock ej rår.
Min hand får ingen som ej bjertat får?’’

Jag borde önska det, inföll Sophia,
Då annars ingen torde till mig fria;
Men för att hinna fram i afton än,
Vi måste fara denna stund, min vän.

En vagn blef förspänd, icke lik det mönster
Som Axel hemfört, ej med tak och fönster,
Dock efter tidens çnkla sed förnäm;
Och för de tvenne vännerna beqväm.

”Der gatan slutar sig vid hamnens torg,
Med utsigt öfver sjön ät Susenborg,
Du ser två hus, som tvillingar så lika.
Gif akt pä dem, form vi om hörnet vika,’'
Sophia sade. ”Dem att tacka har,
.Näst Gud och Gustaf, ett förträffligt par,
Att det förents till sällhet för hvarandra.

Ej nog att skjuta, som de fleste andra,
Sin öfra våning ut, de nalkas än
Med en altan, som springer fram om den,
Så sirligt snickrad, för alt föreställa
Ett litet fartyg med sin köl, och der
En fågels bild, som för en grips skall gälla,
Och med en mast, som stadens fana bär.
Två vänner byggt dem, som, för redlig vandel
Berömde begge, genom samfält handel
Till lika välstånd begge stigit opp,
Oçh hvar sin brud sig valt med samma hopp.
Hos sig till högtids sâgo de hvarannan ;
Men sutto eljest, hvar på egen köl,
Om söndagsqvällen, och ur silfverkannan
Di ack eh den andra till af Bruns vigs öl.
På gatans hvimmel, Öfver hopen höjde,
De sago stolt; och att på egen grund,
Och dock i sällskap, spraka der en stund,
Dfeni mer, än källarns sorl och söl förnöjde.
Olyckligtvis först hustrurna, och se*n,
För qvinnan svage , äfven deras män
Begynte gnabbas. Af de täta strider
Blef oförsonlig fiendskap omsider.

Nu af den närhet, deras vänskap sökt,
Blef deras hat med daglig harm forökt.
Fast på altanen alldrig mer de möttes,
De dock i fönstren på hvarandra stöttes,
Två gums.ar lika, som fiendligt stå,

På hvar sin sida om én liten å,
Med fåfängt hot sin breda panna luta,
Och framför sig de krökta hornen skjuta.

En liflig Son var ena husets hopp;
En Dotter i det andra stod i knopp.

Hem till hvarann de icke springa fingo,
Men slängde öfvei’ gatan än en boll
Och än ett päron, och på skeppen gingo
Att se hvarann på mera nära håll.
Det skedde hemligt, se’n de större blifvit.
Med nya ögon sågo de hvarann,
Då hon var femton år och nitton han.
En månskensafton han på gripen klifvit,
Och förrn hon varna hinner, med ett språng
Han öfver gatan är, och första gången
I sina armar henne håller fången.
Du kan väl tänka, hur hou pâ en gång
217

Var blek af dödlig skräck, att se hans fara,
Då han i luften for pä sådan högd,
Och att sig känna i det samma vara
Invid hans hjerta, rodnade af fröjd.
Men värre blir när han skall återvända.
Blott genom fadrens rum går vägeij ner.
Att sliga dit, hon honom tårögd ber,
Trotts allt hvad ledsamt än må henne hända.

■ ;



Men
Tar
Det
Om

han det vägrar. Förrn hon ser sig om,
han en kyss, och far den väg han kom.
sågs af hennes bror, som med en aning
deras kärlek smög sig ut på spaning,

Allena arfving om hon nunna bl«f.

Derpå en munk, af honom vidtald, dref,
Hittills förgäfves. Nu sitt mål han nådde,
Då han de käras hemlighet förrådde.

Hon

Och

Och

sjelf bekände den med egen münd,
blef i klostret skickad samma stund.

Men snart till Wadstena Kung Gustaf länd»
i hans Faders hus sin boning fann.



Då Olof, som har mod och tala kan,
Steg upp till honom, och sin nöd bekände;
Och fick af konungen ett bref, hvari
Hvar Nunna sades från sitt löfte fri.
Derjemte hos Helenas far han fällde
For hennes älskare ett ord som gällde.
Också var na, se« hennes moder.» död.

i

H
218





Den stolla qvinnans, blott en ringa glöd
Af hatet qvar, som mellan husen brunnit.
Allt hålles tyst tills kungen fara hunnit 5
Då blir ett plösligt larm i klostret spordt.
Den unga systern lins der ej ; man ropar,
Man himlar sig och samlar sig i hopar,
Belägrar Fadrens hus och Tystes port.
Också af Nunnor' står der hela raden:
De vågat ut, för att det arma får
.Tillbaka föra från dess villospår.

1	rörelse dervid kom hela Staden,
Och mången med en stör i handen lopp
De stängda portarna att bryta opp.
Da plötsligt fram i folkets åsyn trädde
Det unga paret, bcgge på en gång,
Från hvar sin sida, hvar på sin balkong.
Först hon sitt dok högtidligt af sig klädde;
Se’n öfver gatan flög ur Olofs hand

En perleqvast med guldbroderadt band.

Hon knöt det om sitt hårs nu fria lockar,



Som det af andra rika fästmör bars.

Ve och förbannelse af häpna flockar
Pa gatan götos, och med tändren skars.
Ja, flera händer lyfte stenar redan,
Men lyste viste Konungens sigill
1 upplyft bref, och rople : hören till.
De tego alla och han läste sedan,
Bland kunga-ord, Guds ord. ”När Menniskan
219

Bief skapad, var lion en i två. Af man
Och qvinna vardt ett kött. Så är Guds vilja.
Hvad Gud förent., skall menniskan ej skilja.’
Med mulna ansigten gick folket bort,
Och sporde Nunnans bröllop innan kort.
Väl gjorde Bispen larm, och slöt de tu
I kyrkans bann. Mvar Christen måste nu

För blotta åsyn af de arma styggas:
Ej med dem åt, ej drack bror eller vän.
Men huru Brasken vilie braska än,

En éfterpåfve-, måste bannet .ryggas.

Sin maka Olof, christligt vigd, behöll
Och väl uppfödda barn dem begge prisa.
Och Bispen flydde, då hans välde föll,
Och hela PåfvedÖmet bief en visa.”

Tank! sade Märtha, om med samma bref,
Som Kungens egen hand at Olof skrcf,
Nu till hans Majestät Herr Svante ginge
Och läste derutur: ”Hvad Gud förent
Skall menniskan ej skilja,’’ som ett rent
Och klart Guds ord. Hvad svar tror du han finge?”

•4 . :	:	*	*	*

*) Såsom ett ”Ställe,” s
liga handling och lif, hvilka, om
af det hela kunna fattas, utan en

ficke ett stycke ur poemets egent-

- . ...	jgt ]iar dem, endaat
al det hela Kunna runas, num v « plats, der en episod'sk
del deraf föregår), meddelas äfven detta fragmen ,
220

da sâ

«ppmä^amhet, burn a™, i h^aUen Z

rum i stycken egentlfe bXifn^" T
Susenborg, Vatern0, AafJX ’nt ûr d
na synpunkt önskade Förf, ftt dessa utbn.'tn L t
dömdes, tills hela poëmet som a r^a'^ bl^be-
under pressen, hunnit utkomma I ar r^t Ia^as
domen mâ falla, honom	h™^r, huru än

uunom ej tillhor ann^t aa au tiga.
221

ÖFVER ÅTSKILLIGA FRÄMMANDE LÄNDERS

UNDERVISNINGSVERK. *)

Den motsats emellan idee och realitet, eller specu-
lation och empirie, som, grundad i förnuftets natur,
så långt Bildningens historia går tillbaka, mer eller
mindre bestämdt uppenbarar sig, så uti den strängt veten-
skapligaforskningens bemödanden och resultat, som uti
sedlighetens och samhällslifvets företeelser, har äfven pa
det kunskapsyrke, som har till uppgift, alt uti subjec-
tet förmedla vetenskapen och lifvet, eller Pæda-
gogiken, öfvat ett mägtigt inflytande, och deruti för-
anledt de mest motsatta åsigter och förfaringssätt.
Antingen fängslad på den omedelbara varseblifningens
och den yttre reflexionens ståndpunkt, åsyftade den-
samma ensamt, att medelst bibringande utaf ett visst
quantum relativa kunskaper bilda subjectet för den
gifna, eller den andliga, — den enda för detta ve-
tande tillgängliga — verkligheten, i öfverensstämmelse

*) Då Undervisningsväsendet utgjorde ett af de ämnen,
på hvilka det tillhörde Förf, att fästa sin uppmärksam-
het under sin resa såsom Byzantinsk Stipendiat genom
åtskilliga det Norra och Sydliga Europas länder, de
trenne näst förflutna åren, så har Förf, trott sig i nå-
gon mån kunna gagna sitt Fädernesland, om han i en
tidpunkt, då dess Undervisningsanstalter äro underka-
stade en offentlig granskning, meddelar Allmänheten de
underrättelser, som han öfver de utländska varit i till-
fälle att samla. Förks uppgifter sträcka sig icke fram-
om den tid, då han besökte dessa länder. Skulle
åtskilliga punkter i detaljen saknas, så är det, emedan
Förf, ansett dem vara mindre väsendtliga i afseende
på det helas Charakteristik, eller ock emedan ett kort
vistande ej tillåtit noggrannare undersökningar.
med de olika gestalter densamma i samhällslifvet an-:
tagit, således att empiriskt uppfostra för det bestämda
lefnadsyiket; eller ock utgående från begreppet af en
högie kunskap, i och med hvilken all annan har sitt
värde och sin betydelse, och genomträngd af ideen
om menniskans bestämmelse i sin osöndrade totalitet,
hade den till ändamål, alt hos subjectet utbilda det
rent menskliga, utan afseende på någon individuell plats
i samhället, eller att utveckla den intelligenta och sed-
liga verksamheten i allmänhet, utan beräkning af den
yttre spheren derföre. Hos Greken hade dock i all-
mänhet denna stränga motsats ej utvecklat sig, eller
åtminstone ej ur speculationen — der den dock i följd
af reflexionens standpunkt alldrig i hela sin skärpa
framstod - inträngt i lifvet, och såsom hela Bildnin-
gen var en innerlig sammangjutning af form och ma-
teria, anda och kropp, reflexion och concret verklig-
het, hvilken uttalade sig så i de politiska och religiösa
inrättningarne, som i sjelfva den på gränsen emellan
det ideala och reala sväfvande skaldekonsten ; så var
ock uppfostran, som använde denna sednare till sitt
förnämsta redskap, under' det den hade staten till sin
iigtningspunkt, helt och hållit beherrskad af denna en-
het, blott asyflande individualitetens utveckling i
och med det rent menskliga. Väl bar här uppfostran,’
liksom det lynne , hvilket den hade att utveckla, sinn-
lighetens prägel, men ideen gaf åt denna en högre
betydelse, liksom det sköna deråt sitt mått och sin
fulländning, och pædagogiken bief derföre en plastisk
konst, som. hade, att medelst dikt— sång— och ton-
konst, samt gymnastik, harmoniskt utbilda hela menni—
skau. Dessa ämnen, jämte skrifning, läsning, och räk-
nekonst utgjorde hufvudelementerna utaf undervisnin-
gen uti de skolor, s,om omedelbart bildade menniskan
223

för den offentligå och enskildta lefnadens behof. Men
jämte dessa borgerliga, ur sjelfva folkets och odlingens
lynne omedelbart framgående skolor, bildade sig vid
den tid, då Grekiska vetenskapen och konsten upp-
nått sin middagshöjd, högre skolor eller fria enskil-
da vetenskapliga föreningar af kunskapslystna ynglin-
gar, samlade kring utmärktare tänkare eller vältalare,
för att hos dessa i Iri växellära inhämta antingen spe-
culationens sanningar , den högre lefnadsklokhelens bud
eller den politiska vishetens läror. Då med Grekiska
frihetens fall äfven det enskildta lifvet i alla dess för-
hållanden förändrades, och i1 följd deraf uppfostrings-
konsten, i det den förlorade sin bestämmelse likasom
sin lifsprincip, sönk ifrån sin plastiska fullkomlighet
så fortforo dock detta sednare slag af skolor, dels i de
till namnet ännu återstående Grekiska fristäder, dels
i Alexandria i Ptolomeernas Museum, der ännu den
Grekiska bildningens speculaliva och empiriska ele-
menter kritiskt bearbetades och föredrogos utaf de af
Furstarne rikligen besoldade Lärare, dels i de Grekiskt-
Romerska bildnings-anstalter, i hvilka dock snart väl-
taligheten utträngde philosophien , eller åtminstone
denna blott eklektiskt behandlades med hansigtpå stats-
vishetens sylten.

Pædagogiken hade emedlertid, till följe af slatslifvets
förändringar småningomså vida ombyttgestalt, som sko-
lan ifrån att vara det enskildta husets blifvit statens,
hvarest Lärarne löntes utaf de offentliga medlen, och
dessa nu mera bildade ett eget stånd, fördelta uti
Grammatici, Rhetorer och Philosopher enligt olikhe-
ten af de ämnen, hvilkauti skolan successivt föredrogos.

En ny tingens ordning inträdde, när Chrislendoraen
.uppgick, förändrande hela Bildningen så i dess
grundvalar, som i dess förhållanden till det verksamma
hfvct, i det den väckte de motsatser, som i Hellenis-
men lago slumrande under en outvecklad, eller outsagd
enhet, men tillika uti ideens oemotståndliga öfvervigt
sasom re igiös åskådning, åter sökte försona dessa
motsatser. Ehuru fiendtlig emot den Grekiska och
Romerska bildningen, kunde densamma, då hon icke var
Lktaf ui tU?rneka dCn jord> hva^hon trädt i dagen,
i e fullkomligt uttränga den Grekiska och Romerska
bildningen, och kunde detta så mycket mindre, som
de specu ah va feerna ur den förra snart komme i
växelverkan med Christendomens mystiska läror.
Uen gamla, särdeles den Grekiska, philosophien och lit-
eraturen bibehöll lärdomens helgd och historiska anse-
r”0’...001 d® äldre Christna lärare, sorgfälliga att
Iran laran och dess idkare aflägsna den missagtning,
som okunnigheten lätt skulle hafva beredt dem, inrät-
tade skolor, uti hvilka läsningen af de berömdare an
tika forfattarne utgjorde hufvudföremålet för undervis-
mngen; i et sjelfva religionsundervisningen som i
arans enkla ursprungliga gestalt ej erfordrade mycken

r urn ““ ty,'kan “®ddeladea. Men det var
Moff81 d blOlt,1 eSenskaP af en verldslig, fåfänglig
d° mPl,SOm dj" c!ass,ska lärdomen tåldes bredvid
den allt besegrande Gudomliga visheten; och mäster-
veiken ur den Grekiska och Romerska Litteraturens
gjldene alder studerades i de Christna sko“orna '
me lanseende pa den formella eller rent negativa
vinsten deraf. - När med folkvandringarna mörker
oc baiban mbrot ofver den classiska jorden, säföi-
svann afven detta sken af humanistisk odling och
do sparsamma lemningarne af den antika culture« räd-
es undan i klostren, vårdade af samma män, som
hade sig religionslarorna anförtrodde. I de af Carlden
2'25

store och Alfred grundade skolor hlefvo dock de räd-
dade qvarlefvorne af den classiska litteraturen af löga
användbarhet, dels emedan de af sjelfva sina vårdare
till större delen voro oförstådda, dels emedan till en
början man blott sökte en inskränkt grammatikalisk kun-
skap, för hvilken de på en barbarisk munk-latin för-
fattade läroböcker beredde en tillräcklig näring. Det
dröjde dock ej länge, innan vetandet, trots de torftiga
näringskällorna, började småningom utvidga sig, samt
flytta sig utom klostrens gebiet; särdeles sedan den
Aristoteliska philosophien blifvit allmännare känd, och
utvecklat sig i den stridbara formalism, som, ehuru in-
skränkt i afseende på silt föremål, dock framkallade,
öfvade och skärpte de tankande krafterna. Af denna
föranleddes de philosophiska skolor (scholœ, studio)
eller frivilliga föreningar af vetenskapslystna lärjun-
gar kring de utmärktare af dessa spitsfundighetens
championer, ur hvilka samhällen sjelfmant bil-
dade sig de första Universiteter. Isamma mån dessa
corporationer af Lärare och Lärjungar, befordrade genom
betydande af Kyrkan och Staten bekräftade privilegier
samt Furstars och enskildtas frikostiga understöd, er-
höllo en egen, för allt yttre politiskt och hierarkiskt
förtryck skyddad existens, utvecklade sig der, i förhål-
lande till Bildningens elementer, ett fritt, allvarligt
vetenskapligt lif; i synnerhet sedan på samma tid
med industriens och de borgerliga förhållandens ut-
bildning, de empiriskt praktiska kunskapsarterne, såsom
Medicin och Lagfarenhet, börjat allmännare odlas, samt
vid Faculteternas organisation såsom sjelfständiga bild-
nings- och pröfnings-anstalter tillvunnit sig en sär-
skild plats. Denna högskolornas utveckling och flor,
i egenskap af fria på det vetenskapliga intresset grun-
dade samhällen, återverkade så vida på Klosterskolor-
220

na, som dessa, i mån af skolastiska théologiens fram^
steg, nödgades utvidga sin trånga cycltis af läroäm-
nen, och deruti, jämte Grammatik och Rhetorik, äf-
ven upptaga Logik, hvilka ämnen, liksom i de anti-
ka skolorna, betecknade de ome successiva classer;
hvaruti undervisningen var fördelt, till dess den i det
Mande erhöll vidare underfördelningar. Delta oag-
tadt forlorade de småningom sitt anseende och tillopp
aL lärjungar, då dessa af lärarnes rycktbarhet och de
nyfödda vetenskapernas behag tidigt lockades till Uni-
versitetet, och derstädesuli de af enskild välgörenhet
stiftade colleger ej blott funno boning och uppehälle
utan afven enskildt undervisning; så väl uti de phi-
losophiska studier, hvilka eljest tillhörde Facultas Ar-
tmm, som äfven uti de föregående grammatikaliska,
rhetoriska o. s. v. kunskapsämnen, som förut tillhört
den andliga skolan. Man sökte dock i det följande
ehuru sällan med framgång, afhjelpa delta genom ut-
vidgande af skolcurscn, genom bibringande af hö-
gre mera omfattande philosophiska studier, uti en
högre afdelmng deraf, hvilken sedermera erhöll be-
nämningen af Lyceum, och, genom upptagande af en
theologisk curs, särdeles der domstift fanns, bildade
partiella philosophiskt-theologiska högskolor. Hierar-
kien kunde blott bibehålla sitt herravälde öfver Bildnin-
gen, i det de undervisande Ordnarne slölo sig till de
verldshgt andliga vid Högskolan, och tillsammans med
dem bildade den theologiska faculteten ; samt kring-
vandrande Munkar t. ex. Fransiscaner i communerna
uppiäuade skolor, hvaruti de undervisade de torfti-
gare classerna uti grammatik jämte de tidförödande
religions-formler^ och öfningar. Det gamla, särdeles
det Latinska språkets studium var emedlertid det huf-
\udsakliga eller enda profana läroämne i dessa preli-
227

minära skôlor^ så inom, som utom Klostrens sköte.
Men såsom vid Universiteten den speculativa forsk-
ningen var relativ, såsom ägande sin princip ocli sin
rigtningspunkt utom sig, och den empiriska iagtta-
gelsen beherrskades af dunkla hyperphysiska ideer el-
ler af förutsatt historisk auctoritet; så var ock detpre-
liminära classiska studium, såsom trångt begränsadt i
afseende på sitt material, så ock inskränkt i afseende på
ändamålet, blott odlande språken såsom organer för lär-
domen, utan hänsigt på någon deraf hämtad formell
själsbildning, eller på den objectiva halten af de få ge-
nuina de gamfas skrifter. Den lägre undervisningen,
hufvudsakligen tillhörig ett sfånd, som grundade sitt
välde på vélenskapens oupplösliga förening med reli-
gionen, kunde derföre lika litet erhålla en högre hu-
manistisk syftning, som komma i någon närmare be-
röring med det industriella lifvets behof. Först sedan
efter Constantinopels fall de classiska mästarverken
till sitt innehåll började blifva mera allmännt och full-
ständigt kännde, samt med enthusiastisk förkärlek af
tidehvarfvets största snillen förklarades, och snart deref-
ter genom Reformationen forskningen befriades från
fjättrarne al en förlamande yttre auctoritet, så börja-
de med Bildningens frihet och allsidighet äfven de of-
fentliga bildningsanstalterna erhålla både ett nytt lif
och en mera omfattande rigtning, så i afseende på de rent
menskliga intressen, som på samhällslefnadens kraf.

Tyskland, såsom det var Protestanlismens fo-
sterland, så blef det ock det land, som närmast skör-
dade de välgörande frukterna deraf, i afseende på
Bildningen och dess skolor. Väl var denna länge nä-
stan uteslutande beherrskad af det religiösa intresset,
228

och derigenom hämmad i sin fria, ur förnuftets natur
framgående utveckling, meddelade densamma de
första protestantiska så de högre, som lägre undervis-
ningsanstalterna en ensidig rigtning. Men när Reli-
gionsstriderna blifvit utkämpade, och den politiska
freden beröfvat dem alla yttre äggelser , samt äfven
den Cartesianska philosophien hunnit lösrycka den ve-
tenskapliga forskningen ur den magiska kretsen af
religions-dogmerna, på samma gång, som den yttre
naturforskningen, så uti den experimenterande iagtta-
gelsens som uti den formella calculens gebiet börjat
vinna ett allmännare, genom industriens återväckande,
stegradt intresse, så förändrade sig småningom delta
förhållande, ehuru i och med detsamma äfven ur en öf-
vervägande reflexion samt den historiska lärdomens strid
mot den nakna empirien och det praktiska lifvets for-
dringar de motsatser föranleddes, som i det följande
på den offentliga Uppfostran hade ett så vigligt infly-
tande. De efter Reformationen nystiftade, samt efter
Religions-krigens slut återupprättade, och förmångfal-
digade Universiteten, om de å ena sidan voro befriade
från många af de väsendtliga brister, som tillhörde
Medeltids-Universiteten, genom splittringen i särskil-
da oberoende Collegier, samt den Nationella författ-
ningens urartande till en stridbar Demokratie, eller
Ochlokratie, så stodo de dock å andra sidan vida ef-
ter dessa såsom sjelfsländiga vetenskapsanstalter. Ty
då dessa, omedelbart utgående ur den återfödda bild-
ningens första ungdomliga bemödanden , med den öf-
vervigt, som den traditionella lärdomen nödvändigt
tillvällar sig i ett ännu rått samhällsskick, bildat sig
såsom fria, organiska samhällen, der den vetenskap-
liga verksamheten af inga andra yttre band, än prin-
cipens, inskränktes, och Lärarens duglighet af lärjun-
2âd

gars tillopp och tacksamma erkännande omedelbart
belöntes och uppmuntrades, så saknade dessa, såSOm
stiftade af Styrelsen under redan utvecklade och be-
stamda Statsförhållanden, denna sjelfständiga, för ett
sannt vetenskapligt lif erforderliga, existens. Efter
schemat af de kunskapsarter, hvaruti då vetandet ut-
grenade sig, tillsattes och löntes vid dessa Läroverk
oflenthga Lärare, som hade att fyra eller sex timmar
i veckan i olientliga föreläsningar föredraga sin veten-
s. ap, utan att äga rättighet, att derföre emottaga af
sina ahörare något honorarium. Såsom de sjelfva ej
hade nagon täflan i sin vetenskap att befara, och de-
ras yttre existens ej stod uti det ringaste beroende af
egen celebritet, eller af tillopp af lärjungar, så förla-
mades alltför latt deras verksamhet af brist på yttre
aggelser och uppmuntran; under det i samma förhal-
ande intresset hos åhörarne kallnade, så att dessa fö-
reläsningar, hvilka äfven i följd af sin gratuita beskaf-
fenheti ungdomens ögon förlorade allt värde, snart hota-
de att bhfva obesökta. För att förekomma detta, skärptes
lagarne of ver så lärarnes, som lärjungarnes flit • de förra
underkastades en controllerande uppsigt af Faculteternas
ecaner, samt, ifall af försummelse, penningestraff: de
sednares studier ställdes äfven under en sträng bevaknin-z
som stundom sträckte sig ända till granskning af deras
anteckningar, och de måste med fängelsestraff eller rele-
ga ion phgta för sin oflit. Men med detta yttre våld ut-
rättades föga till befordrande af en sann vetenskap-
lig verksamhet, som blott genom fri täflan samtsjelf-
standig växelverkan emellan Lärare och Lärjungar

°rCh UnderhåI,as- tyska Universiteten
ibehollo derfore nära 2;ne sekel ett ofruktbart sken.
r Varu 1 J ott slufidom en och annan utmärktare
arare-talent, eller någon upplystare Styrelses försorg
Syea XL	II
230

bildade glänsande mellanperioder af vetenskaplig verk-
samhet, och såsom de efter hand förlorat sitt nyvun-
na anseende, så blefvo ock sjelfva Lärarne, så vid de
högre, «om lägre skolorna, uti ett ganska torftigt miss-
agladt tillstånd. Härtill bidrog äfven den herrskar-
magi, som Fransyska litteraturen till vallade sig öfver
hela det hyfsade Europa; hvarigenom Tyska språket
hvarken för vetenskap eller skön konst vann en sjelf-
ständig utbildning; den förra framställdes blott på la-
tinska språket, och de börjande toner af en originellt
Nationell poesie ©fverröstades lätt af den Galliska
Sångmöns smakfulla härmnmgar af den classiska forn-
tidens diktkonst.

Men en ny dager uppgick för dessa Högskolor
emot medlet af förra seklet, liksom för Tyska
Litteraturen, genom väckande al fri concurrens e-
mellan Lärarne, samt ungdomens befriande ifrån det
förhatliga och ändamålsvidriga collegiitvånget. Det
nystiftade Universitetet i Göttingen gaf härtill föredö-
met; i det Tysklands berömdaste vetenskapsidkare dit-
kallades, och åt hvar och en lemnades fritt val af äm-
ne inom dess vetenskapskrets för offentliga föreläs-
ningar, samt flera tillstaddes framställa samma kun-
skapsarter, och man gynnade de enskilda, af Lärarnes
duglighet och anseende beroende , föreläsningar, ge-
nom inskränkande af timmarne för de offentliga, eher
till och med de äldres fullkomliga frikallande derifrån.
Då på samma tid den speculativa forskningen genom
Leibnitz erhållit en högre idealistisk flygt, samt den
empiriska naturkännedomen, genom det okade förrådet
af iagttagna resultat och analysens skärpande, be-
tydligen utvidgat sitt gebit, samt den nationella häfd-
forskningen och diktkonsten i mognare försök utveck-
laAina krafter, så funno alla dessa olika menni-
akoandans yttringar vid högskolorna, i öfverensstämmel-


	

231

se med mångsidigheten af det tyska lynnet, verksam-
ma representanter, och ingen ensidig idealistisk, eller
realistisk, humanistisk eller ekonomiskt-praktisk rigt-
mng kunde der vinna insteg. Dessa Lärosäten, så-
som de i yttre hänseende bibehöllo den sjelfständiga
«xistens, hvilken högskolorna under medeltiden fÖr-
värfvat, utan att dock likt dessa urarta till slutna orga-
nisationer, så fortforo de nu mera i mån af odlingens
och samhällets framsteg, att vårda sin dubbla bestäm-
melse såsom medelpunkter och stapelplatser för de
vetenskapliga begreppen, samt uppfostringsanstalter
för statens behof; och om äfven stundom de ideer,
som der fostrades och utbildades, i följd af en ensi-
dig reflexions öfvervigt, syntes helt och hållit aflägs-
na sig från det yttre Jifvels sphær, så verkade de
dock alltid medelbart eller omedelbart på samhällslif-
vets förädlande, utan att låta sig bestämmas af dettas
olta tillfälliga yttre former, eller af den materiella
verksamhetens anspråk. Den kosmopolitiska, univer-
sellt vettenskapliga, anda, som sedermera herrs kat på
dessa, allom tillgängliga Lärosäten, låter sig så litet af
yttie band inskränkas, att sjelfva tvånget af academi-
ska Lärdomsprof, eller af Embets examina ej der kun-
nat göra sig gällande, och menligt inverka på studier-i
nas sjelfständighet eller på lärarnes rent vetenskapli-
ga verksamhet, idet; de förra på de flesta ställen sjun-
it ti yttre foi maliteter, lika betydelselösa som de
värdigheter, hvart ill de berättigade^ och de sednare
förflyttats till sjelfva Embetsverken. En ädel, sällan
till smasinnad afund urartande, täflan befordrar nu-
meia emellan dessa högskolor en fri växelverkan; i
ömsesidigt utbyte ditsända så de Tyska, som näst-
gransande länder sina söner, för att här under fri od-
ing utrustas med ett fullständigt kunskapsförråd för











4





11.





i®
ii i.


333

det vetenakapbga eller medborgerliga lifveta behof,
och af det talrika tilloppet, samt det enthusiastiska
bifallet af kunskapslystna lärjungar, jämte statens tack-
samma erkännande, finner sig den utmärkte vetenskaps-
mannen belönad och uppmuntrad; under det kloka re-
geringars omtanka eller enskildas frikoslighet försett
dessa vetenskapssäten i de rika Bibliotheken och
Samlingarne med outtömliga näringskällor för forsknin-
gen och för fliten. Sorgfälligt delar derföre den ty-
ske ynglingen bildningsåren emellan de talrika Uni-
versiteten i öfverensstämmelse med Lärarnes jgenom
skrifter eller rycktet utbredda anseende; och pa dessa
glädtiga ströftåg emellan Vishetens fristäder, bärande
allt sitt med sig, lärer han alltid i denna pa omväx-
lingar rika naturs sköte, i njutning af dess än subli-
ma, än milda behag, uppfriska och stärka sinnet för
de vetenskapliga mödorna, samt stadd i en oafbru-
ten intellectuell och sedlig växelverkan med jämnåri-
ga af skiljda länder, seder och lynnen utvidga menni-
sko-kännedomen, och mildra charakterns öfverdrift,
eller stålsälta dess svaghet. Så såg man och så ser
man ännu på denna den sanna Bildningens moder-
jord den unge Brandenburgarn vid foten af de Rhen-
ska vinbergen inhämta Indisk vishet, eller i Neckar-
dalen utmed de åldriga riddarborgarne lyssna till häf—
deforskarens berättelser om fosterlandets bragdrika al-
drar; under det Syd-Tysklands söner vandra till de
blomstrande högskolorne utmed den leende Saale, för
att ur mästarnes egen mun vinna bekantskap med den
moderna speculationens ideer, eller till den vidtfiaj-
dade Georgia Augusta, för att der forska uti den all-
sidiga lärdomens outtömliga skatter. Så länge dessa
vetenskapsanstalter i denna anda fortfara, sa länge
den vetenskapliga forskningen uti allvarlig och sjelf-
232

ständig täflan der lortlefver, och hvarken från den
politiska herrsklystnadens syften, eller från lefnaden«
materiella kraf, hinder ställas i vägen för sanningen»
sökande och lärande, skall på denna dess moderjord
den sannt menskliga bildningen ej ett ögonblick för-
tvina eller föråldras, ulan den skall lefva en oförgän-
gelig vår; ty den sanna kunskapen, såsom den har
oändligheten till sitt mål, så har den ock oändlighe-
ten till sin lifskraft. — Skulle äfven stundom på des-
sa lärosäten i stället för den djupare forskningen och
det grundliga vetandet, ytligheten, charlataneriet och
ett tomt ideekrämeri höja sin stämma, och kring sig
samla nygiriga ynglingars skara, eller meningsstrider-
nas förbistring bortskymma sanningen, så var detta,
alltid mensklighetens Öde, som bjuder oundvikeligt, så
länge ideen är fängslad inom ändlighetens sphær. —
Väl hafva i sednare tider tilldragelser på den politi-
ska skådeplatsen, i hvilka den sanningssökande Ungdo-
men genom ett öfverbrusande rattssinne eller en miss-
ledd patriotism blifvit invecklad, och de deraf hos re-
geringarne alstrade farhågor, för ett ögonblick hotat
do tyska Universitetens frihet och vetenskapliga sjelf-
bestånd, men med upphörande af dess anledning sy-
nes denna fara åtminstone vara aflägsnad.

Men, att denna fria anda och rastlösa täflan på
de Tyska Universiteten måtte blifva fruktbärande, och
ej hos den der bildade Ungdomen alstra en ytlig dilet-
tantism, ett falängt famlande efter mångfärgade kun-
skaper, efter glänsande åsigter, istället för grundli-
ga insigter, fordras, att ynglingen iden förbere-
dande Skolan utrustas med tillräckliga allmänna
förkunskaper, för att vid ankomsten till Universitetet
kunna med klar blick öfverse vetandets fält, och efter
234

en saker plan utstaka de delar deraf, hvarât han ha-
de att egna studiiåren, för att beredas för sin lefnads-
bestämmelse. De lärda skolorna hafva också, i sam-
ma mån som de närmats sin fullkomlighet, sökt till—
vägabringa denna förberedelse genom ett vetenskap-
ligt idkadt classiskt studium. Före Reformationen hade
uti skolorna detta studium, i mån af en utvidgad kän-
nedom af de Gamlas skrifter, betydligen utvidgats; och,
då genom sjelfva kunskapsmassans förökande älven
svårigheterna af undervisningen stegrats, de 5:ne ur-
sprungliga classerna: Grammatik, Rhetorik, och Lo-
gik sönderfallit i sex eller sju; i det Gramtnalica för—
deltes i Rudimenta, Syntaxis och Poesis, och framför
den i:sta åter sattes en förberedande class uti Princi-
pia. Denna fördelning, som i en naturlig ordning ut-
tryckte gången af den successiva undervisningen i den
gamla litteraturens alla delar: Poesie, Historia, VäL
tålighet o. s. v. öfvergafs vid organisationen af de
I’rotestantiska skolorna, förmodligen för att ej lägga
något band på studiernas frihet. Man bibehöll classer-r
nas antal, med förandradt namn af prima, secunda o.
s. v., samt anställande af en Lärare för hvarje class j
der de materiella tillgångarne åter ej medgåfvo det,
inskränkte man classernas antal, De gamla språken
fortforo i de äldsta Lutherska skolorna att utgöra hnf-
vudämnet för undervisningen; men detta studium ha-
de dock i början en ganska ensidig formell rigtning,
och åsyftade hufvudsakligen den protestantiska théo-
logiens exegetiska och dogmatiska grundläggning, me-
delst en rik phraseologisk kunskap. Äfven i det föl-,
jande fortforo classiska studierna, äfven sedan de upp-*
hört att ensamt vara vehikel för den theologiska lär-
domen, att utgöra hufvudbeståndsdelen af undervis-
ningen. Nödvändigheten häraf följde redan af de&sa
235

språks, åtminstone det latinskas fortfarande bruk, så-
som de lärdas, så för framställningen i deias skrif-
ter, som för det mundteliga föredraget i föreläsnin-
garne, eller de vetenskapliga discussionerne; samt af
dess användning uli diplomatiken. Dessa språk be-
handlades derföre till en början med hänseende på
denna deras användning strängt linguistiskt; och de
philologiska skolorna af en Gessner, Ernesti m. fl
hade till syfte mera inhämtandet af den rena Attiska
prosan och den Ciceronianska stilen, än sann humani-
stisk bildning, hämtad ur sjelfva andan af den classi-
ska litteraturen, af de vetenskapliga sanningar eller
de phantasiens skapelser, som deri innehållas, eller
ur det politiska lif och den individuella storhet, som
i de antika folkens historia uppenbara sig. Först i senare
tider erhöll dessa språks studium, dels genom utmärk-
ta Philologers förtjenst, dels genom Konstkritikens ut-
bildande, en högre rigtning. Men, såsom det hufvud-
sakliga läroämnet i dessa skolor, eller språket mera
såsom språk, eller ordförråd, än såsom högre bild-
ningsmedel behandlades , så bibehöllo dessa lärda sko-
lor, under hvad namn de än inrättades, en dogma-
tisk rigtning vänd på inhämtandet af en viss massa ob-
jectiva kunskaper, som hade att i lifvet, i den lärdes
eller embetsmannens yrken, finna sin användning. Un-
dervisningen var alltså helt och hållit quantitativ, utan
hänseende på kunskapens egenskap, på dess subjec-
tiva natur, på den receptiva eller spontana verksam-
hetens väckande och utbildande. De.ma ensidigt ob-
jectiva rigtning af pædagogiken fortfor vid de Tyska
Läroverken anda till medlet af förra seklet, äfven
gynnad af den dogmatiska charaktern i de rådande phi-
losophiska systemerna. Men i motsats mot denna
rigtning erhöll den vid denna tid en mera formell,
föranledd genom en revolution i Philosophien, som,
dåden angrep sjelfva vetandet i sin rot, äfven till Pæda-
gogiken, såsom vetandets utvecklingskonst, sträckte sina
följder. Det var Kantiska Kritiken, som, då den gjor-
de till philosophions hufvudfråga, huru är erfaren-
het eller objectiv kunskap möjlig, vände speculationen
från sjelfva kunskapen om tingen, till kunskapsför-
mågan. Då till följe af denna undersökning all kun-
skap voi e ideell, blott sträckande sig till phænomenen»
ej till tingen i och för sig sjelfva, och beroende af sjelfva
subjectets förmåga, så blef naturligtvis problemet lör
den konst, som hade att bereda kunskap, att utveck-
la kunskapens hufvudvilkor, de andliga krafterna,
oeh uppfostran alltså formell, blott rigtad på subjec-
tets förmåga, ej kunskapens object. Då således ända-
målet för undervisningen blef kunna, ej veta, så var
materialet eller objectet ej mera ändamål, utan me-
del för den intelligenta verksamhetens utveckling,
den ursprungliga förmågans väckande. — Nästan
vid samma tid, som den formella principen, så
föranledd af sjelfva speculationens resultat, sök-
te göra sig gällande, uppträdde en man, som
på en annan väg, nämligen genom betraktandet af
de lägre folkklassernas torftiga eller alldeles bristande
bildning, och till följe af en total uppfattning af men-
niskans natur och bestämmelse kom till samma prin-
cip såsom den enda akta och sanna. Denne man
var Pestalozzi. Om man abstraherar från de yt-
tre medlen eller verktygen, som hos efteraparnes hop
ofta blifvit tagne för sjelfva principen och ändamålet,
sa finner man lätt, att han satte Undervisningens än-
damål uti menniskobildning medelst alla anlags och
krafters väckelse och harmoniska utveckling. Hvarfö-
re ock, då han i synnerhet vände sin uppmärksamhet
på de lägre eller obemedlade folkklassernas uppfo-
237

stran, han for sin method blott valde sådane under-
visningsämnen, som kunde bidraga till sjelfverksam-
hetens väckande, utan afseende på den objectiva sphæ-
ren dertöre. Att detta ändamål ej vanns, och att me-
thoden snart råkade i förgätenhet, låg ej så mycket i
principen, som icke mera uti ensidigheten i utföran-
det, och i methodens exclusiva användande; i det den-
na rörde sig i en inskränkt krets af kunskaper, och,
hårdnande uti formerna, befanns oduglig, då den skul-
le användas på andra föremål. — Denna formella
uppfostrings princip, som lånade namnet humanistisk,
sasom tagande hela menniskan i anspråk, eller philo-
sophisk, såsom grundad i den philosophiska åsigten
af kunskap, antog bland undervisningsämnena i första
rummet de gamla språken, såsom det verksammaste
allmänna formella bildningsmedel, sedan den reella
vigten af det classiska studium, genom dessa språks
försvinnande ur diplomatiken, samt det tyska språkets
fullkomnande i alla culturens grenar, så i sträng ve-
tenskap, som i skön konst, till stor del syntes försvin-
na. Endast likstämmig utveckling af själskrafterna, af
minne, förstånd, phantasi o. s. v. skulle genom detta
studium beredas, ej något materielt kunskapsförråd
samlas, att vid högre vetenskapsanstalter, eller i lef-
naden förkofra. Men då humanitet var denna pæda-
gogiks yttersta syftemål, och denna rena mensklighet
ingenstädes så individuellt uttalar sig, ingenstä-
des så antagit personlig gestalt, som hos Greken och
Romarn, så måste genom en ofrivillig eller omedve-
ten consequens användningen af denna formella prin-
cip in praxi medföra ett reel t studium af den classi-
ska litteraturen ; och metriska, samt grammatikaliska
studier, o. s. v. oundvikeligen vara åtföljde af en
grundligare, vidlomfaltande bekantskap med andan
238

och innehållet af denna litteratur, så i philosophiskt
sona historiskt och æslhetiskt hänseende. Likasom
för att mot väga detta öfvervägande studium af språ-
ken, inrymdes af den formella pædagogiken bredvid
dessa bland undervisningsämnen en betydande plats åt
Mathematiken, såsom en rent formell kunskapsart.
Man glömde härvid att detta formella bildningsmedel
var i högsta grad inskränkt, dådet ensamt så i syn-
thes, som analys, sysselsätter förståndet, utan att det rin-
gaste inverka på den öfriga själs verksamheten. Dere-
mot lemnades åt Historien, Naturkunskapen o. s. v.,
ehuru visserligen gifvande en vida rikare näring och
likstämmigare utveckling af den intelligenta verksam-
heten i sin helhet, en ganska ringa plats i de enligt
denna pædagogiska åsigt construerade läroverk. Ge-
nom dessa och dylika inconsequenser uppenbarade den-
na formella pædagogik ensidigheten af den åsigt som
derföre låg till grund, hvilken ensidighet hade sitt ur-
sprung deruti, att den gjorde den blott formella eller
abstracta motsatsen emellan veta och vetenskap,
kunskapsförmåga och objectiv kunskap, till en abso-
lut, samt i det rent negativa begrepp, hvarunder den
uppfattade den allmänt menskliga bildningen, såsom
opponerad den genom organisationen eller verksamhets-
«phæren individualiserade odlingen. — Emedlertid ha-
de härigenom Pædagogiken, som förut till större de-
len blott bestått uti inpräglande af ett visst quantum
objectiv, hufvudsakligen classisk lärdom, utvecklat'
sig och vunnit allmänt intresse, såsom en egen, sjelf-
ständig konst, särdeles sedan Rousseaus ideer, trots
sin ensidighet och overkställbarhet, ådagalaggt vigten
af en mera naturenlig uppfostran, samt de Fransy-
ska reyolutionslärarna, i det de predikade absolut jäm-
likhet i rättigheter och borgerlig existens, tillika fram-
239

ställde nödvändigheten af en uniform, allom tillgänglig?
med det praktiska lifvets behof öfverensstämmaude
undervisning. — Men hvarje ensidighet framkallar o-
villkorligen en annan; så äfven här. I motsats mot
denna formella pædagogik uppträdde, grundad i det
i8:de århundradets upplysning, i den empiriska åsig-
ten af kunskapen och af lifvet, och befordrad genom
naturkännedomens och den materiella industriens
framsteg, en ekonomisk- praktisk åsigt af uppfostran
och dess anstalter, hvilken dock lånade det mera väl-,
klingande namnet af P bilan t hr opism, emedan den-
samma, då den på en gång använde det angenäma
och nöjsamma till sitt medel, och tillika utvecklade
kännedomen och färdigheten i afseende på det bestäm-
da lefnadsyrket, den i alla hänseenden fullkomnade
medlen för den materiella trefnaden och välmågan.
Då densamma hade nyttan till sin princip, och det-
ta relativa begrepp vacklande sväfvar emellan de yt-
tre, växlande bestämningarne af tingen, famlar efter
lifvets tillfälliga gestalter, så kunde densamma ej an-
nat än gifva anledning till en mängd experimenteran-
de läro-anstalter af mer och mindre speciell och rela-
tif beskaffenhet, dels hos uppfinnarne, Basedow, Cam-
pe, Salzman m. fl., dels hos de många efterhärmare,
hvilka principens ytlighet snart framkallade; hvilka
anstalter alla hade det gemensamma, att blott re alia,
såsom den ytliga reflexionen kallar dessa gifna fö-
remål för kunskap, der lärdes, och att de hade att dres-
sera subjectet från första inträdet i skolan för något
bestämdt lefnadsyrke, med åsidosättande af allt, som
ej dermed stod i omedelbart sammanhang. Den clas-
siska lärdomen förvistes derföre ur dessa skolor, så-
som endast tillhörande, eller nyttig för den egentlige
Philologen, och på sin höjd upptogs deçaf det gram-;
240

matikaliskt- och moraliskt-nyttiga derur (paradigmata
för declinationer och conjugationer, samt dygde-mön-
stren). Deremot de lefvande språken, så vidt de i det
praktiska lifvet finna sin användning, naturkännedo-
men d. v. s. den tabellariska öfversigten af dess clas-
sificerade alster och dessas nytta, den praktiska Geo-
metrien, ridning, dans, teckning, gymnastik, o. s. v.
drefvos, och fägnade med glänsande frukter. Ej blott
i de af uppfinnarna sjelfva organiserade anstalter, de
så kallade Philanthropiner, herrskade denna mennisko-
älskande nyttighetsåsigt, den utbredde äfven sin ver-
kan till de redan varande offentliga Skolorna, och hota-
de der undantränga de humanistiska studierna. Dess
inflytande sträckte sig dock blott till inkräcktande af
lärostunder för de så kallade reella eller praktiskt
nyttiga kunskapsgrenar, samt till sjelfva melhodolo-
giens förändrande. Ty för att ofelbart bibringa detta
för lefnadsbehofvet bestämda quantum af sak-kunska-
per, så valde man den för ynglingen beqvämligasto
vägen, det mildaste, med dennes temperament mest öf-
verensstämmande förfarande, och framlade för denne
sjelfva ändamålet i de mest förskönande färgor; och
tillika för att underlätta lärarens skicklighet, att bi-
bringa detta gifna mått, uppdrog man vanligen åt hvar-
je lärare en viss kunskapsart. Det var således en
ambulatorisk fördelning, i det hvarje Lärare genom
alla classer undervisade i samma ämne. 1 de äldre la-
tinska skolor , innan ännu de gamla språkens studium
hunnit en högre philologisk och kritisk fullkomlighet,
samt få andra kunskapsarter af vigt tillkommit, var
classindelningen allmän, hvarje lärare förestod sin class,
då undervisning uti de olika ämnen ej öfversteg
hans förmåga. I mån af studiernas stegrande i hu-
manistiskt hänseende samt förmångfaldigande, fann man
241

©lägenheten härutaf, och man företog sig (t. ex. i Franke’s
undervisningsanstalt i Halle), att, i stället för att bin-
da Lärarne vid bestämda Classer, binda Classerna vid
bestämda Lärare, i det inan gjorde särskilda successiva
Classer för hvarje kunskapsämne, och för hvarje
Class en Lärare. Detta var den så kallade Class-pa-
rallelismen, som visserligen hade den förföriska förde-
len, att lärjungarnes individuella fallenhet dervid kun-
de rådfrågas (att t. ex. en god secundan i Grekiskan,
kunde för sina sjalsgåfvor äfven finna en lämplig plats
i den latinska quarta, eller i den mathematiska pri-
ma) ; men då man snart häraf fann olägenheterna, dels
i afseende på methodens växling i samma ämne, dels
för den talrika lärarepersonal, som dertill fordrades,
så införde man den ur samma princip utgående Äm-
nesläsningen, då en Lärare föredrager samma ämne ge-
nom alla Classer, hvilka dock äro lika många och
liktidiga för alla ämnen. Bedragen af de skenbara för-
delarne af denna method, ölversåg man härvid 2:ne
vigtiga omständigheter: 1:0 att skolan ej blott är un-
dervisningsanstaltsåsom Universitetet, utan tillika upp-
fostringsverk; att charaktersbildningen ej genom läx-
läsningen jämte den mundtliga förklaringen af religio-
nens och moralens dogmer vinnes; att methode n sjelf
måste vara moralisk d. v. s. genomträngd af sokratisk
anda, emedan hjerta och förstånd i de späda åren
äro förenade, och i den första eller åskådningens ål-
der den erforderliga enheten ej är sakens , utan p erso-
nens, ej läroämnets, utan undervisarens; 2:0 att,
om denna undervisning skall fortgå från de första e-
lementerna, ända till början af det sjelfständiga Acade-
miska studium, det förutsätter ett sällsynt besittande
af alla ståndpunkter af undervisning , t. ex. i det Greki-
ska språket från de första grammatikaliska elemen-
242

tèriïa anda till en grundlig vidtomfattande pbilologisk
och kritisk kännedom af denna litteratur. Man öf-
vergaf derföre snart på de flesta ställen denna ensidi-
ga ämnesläsningsmethod vid de lägre läroverken; in-
rymde i de lägsta klasserne undervisningen i flera
eller alla ämnen åt en och samma Lärare; i de hö-
gre åter, der undervisningen erfordrade vidtomfat-
tande studier och grundlig förberedelse, fördelte man
ämnena på flera Lärare. Hvad sjelfva den philanlhro-
piska nyttighets-pædagogiken angår, sä hade den snart
spelt ut sin rôle, sedanden förlorat nyhetens och ex-
perimenteringens behag. Tyskarnes vetenskapliga sin-
ne kunde omöjligt sämjas med en method, som ho-
tade att ur lifvet förvisa all vetenskap och konst,
som höjer sig öfver det ändligas sphær, och alt förr
eller sednare nedsänka slägtet på djuriskhetens stånd*-
punkt. Väl sökte denna philanthropi omgifva sig med
ett visst smakfullt och skönsinnigt skimmer af allmän
och modern bildning, men resultaten framvisade blott
ytliga dilettanter, uppblåsta dårar, och tomma nyhets-
krämare. Från dessa ytterligheter synes i sednare ti-
der tyska pædagogiken hafva återkommit, sedan den
experimenterande materialismen i vetenskapen, som
i lifvet, dragit sig tillbaka inom sina skrankor, och
speculationen fran sin subjectivt-idealistiska rigtning
uppstigit till den högre enhet, inom hvilken motsat-
serna mellan natur och frihet, kunskap och kunskaps-
föremål försvinna, ej genom ett abstract tillintetgöran-
de , utan genom absolut försoning. Pædagogiken sy-
nes nu mera hafva ställt såsom sin uppgift, ej en ek-
lektiskt mäklad jämnvigt mellan ideella och reella sti>-
dier, mellan kunskapens form och dess material, clas-
sisk och modern bildning utan en verkligt vetenskap-
ligt begrundad förmedling. Den söker tillvägabringa
243	' '

delta, i det densamma i cyclus af läroämnen inrym-
mer åt hvarje den plats, som i följe af vetenskapens
och samhällets nuvarande skick nödvändigt tillhörer
densamma, samt behandlar hvarje kunskapsart, på
en gång med hänseende till vetandets ursprungliga i-
dee, och till hela det objectiva vetenskapsfältet. Den.
förutsätter en gemensam grund för allt slag af un-
dervisning, och utsträcker denna grund, denna elemen-
tarbildning i öfverensstämmelse med samhällets ideali-
serande å ena sidan, samt vetenskapens objectiviseran-
de å den andra; och från det stadium af uppfostran,
der denna nödvändigt måste förändra gestalt i anled-
ning af den individuella lefnadsbestämmelsen, söker den
tillfredsställa det yttre lifvets fordringar genom bil-
dande af tvänne hufvudgrenar af den offentliga un-
dervisningen, en för ideell bildning uti egentliga lär-
domsskolor, samt en för erfarenhetskunskaper eller
realia, uti så kallade högre borgarskolor. Den före-
kommer all fiendllig söndring uti samhället och dess
bildning emellan dess ideella och reella beståndsdelar,
idet uti den föregående gemensamma elementaikild-
ningen så idealia som realia ingått, och formell, lo-
gisk och grammatikalisk, själsodling befordrats genom
en ändamålsenlig läsning af de gamla språken , särde-
les det latinska, och tillika den första kännedomen af
den yttre naturens lif och yttringslagar åtminstone
gifvit utveckling och näring åt natursinnet; samt den
ideella eller lärda bildningen, ehuru hufvudsakligen
grundad på classiska studier, är något mera än en
blott linguistisk och archæologisk kunskap, utan en
klar uppfattning af andan och innehållet af de gam-
las litteratur och politiska lif, samt förhållande till
modern bildning och samhällsskick ; samt slutligen i
borgarskolan en humanistisk bildning, grundad på
244

modern litteratur, åtföljer realstudierna. Det är i «yn-
nerliet i Preussen som i de sednare åren uppfostrings-
väsendet enligt detta grundbegrepp utvecklats. Dess
Regering, som genom en förträflelig förvaltning sorg-
fälligt söker ersätta saknaden af en tidsenlig statsför-
fattning, skyr inga uppoffringar för att förbättra och
utvidga de offentliga undervisningsanstalterna, så att
statens behof just i och med den rent vetenskapliga
andan af dessa fyllas, och samedelst genom en i alla
statsorganismers beståndsdelar inträngande bildning åt
densamma gifves den reella styrka, hvilken den genom
formell ofullkomlighet eller sin geographiska ställning
saknar. Den har der vid den fördelen, att understö-
djas af en högst duglig Ministère, *) som med klar
insigt i statens och vetenskapens ömsesidiga förhål-
landen förenar tillräcklig energi att trots alla piåvat-
intressen och privat-åsigter genomdrifva läroverkens
successiva fullkomnande, och dervid följer en bestämd
plan, utan att dock genom något efter ett abstract be-
grepp uppkastadt schema eller reglemente beröfva sko-

*) Baron von Altenstein ar den utmärkte man, som står
i spetsen för denna styrelse-gren. Ref. hade den lyc-
kan under sitt vistande i Berlin att göra hans personliga
bekantskap och har hans benägna meddelanden att
tacka för åtskilliga vigtiga upplysningar öfver Preussi-
ska läroverken. Man har, med erkännande af de sto-
ra for tj en stern a, tilläfventyrs ej alldeles utan grund,
laggt hans styrelse af undervisningsväsendet och de
reformer, som han deruti företagit, till lasten utsträck-
ning af de granskande och förändrande åtgärder till de
mindsta detaljer, hvaraf å ena sidan föranledts mi-
nutiösa afseenden, som statt i vägen för större pla-
ners realiserande, a andra sidan en revolutionär rör-
lighet i läroverkens organisation, särdeles så länge den-
na saknar ett allmänt reglemente.
' •■"'T

245

Jorna sin inre i Lararnes duglighet grundade sielfstan-
dighet.

Preussiska Undervisningsverken stå under
styrelse af en särskild Ministère (der Geistlichen,
Unterrichts-u. Medicinal-Angelegenheiten), utgörande
en af de 5tne Afdelningar, uti hvilka denna sönderfal-
ler. Denna afd. utgöres, i enlighet med den collegi-
ala Charakter, som stämplar den Preussiska Ministeri-
alstyrelsen , af fem Råd, hvaraf 2:ne äro beständiga
Directorer, en för de Lärda Skolorna, den andre tör
Folkskolorna. Dessa tillhör blott beredandet och fö-
redragandet inför Ministern, som är ensam beslutan-
de i vissa mål; i andra t. ex. Ord. Universitets-Pro-
fessorers utnämnande behöfves Konungens omedelba-
ra sanction. — Under denna stå således i:mo Univer-
sit eterna, som underhållas dels genom afkastningen
af egna Fonder, dels genom Statsanslag belöpande sig
vid olika Universitet i förhållande till Lararepersona-
len fran oo till 80000 Rthlr Pr. C., hvaraf Professorerne
besoldas fr. 1000 till 2000 Th. årligen, för öfrigt löna-
de genom de privatå lectionsarfvodena. Deras juri-
diska och disciplinarmagt är i enlighet med För-
bundsdagens beslut 1819, liksom vid de flesta öfriga
Tyska Universiteten, till större delen upphäfven,
särdeles som i Preussen hufvudsakligen de demagogiska
stämplingar, som gifvit anledning till inskränkning
af Universiteternas frihet, uppenbarade sig. Vid hvar-
je Universitet är nämligen anställd en Reg er in gs-
Fullmägtig, som har sig hela den Academiska Po-
licen och Disciplinar-magien underordnad. Under
honom subordinerar närmast Universitetsdomarn; och
han har rättighet, att bevista alla Juridiska och Di-
sciplinar-Mål, moderera besluten, samt i tvistiga fall

S^ea XL	U
246

gifva votum decisivum. Särskildt måste besluten i
Disciplin-mål till bekräftelse föreläggas honom; och
tillhör det honom att i dylika mål inkomma med för-
klaringar. Han har äfven, för att gifva de Läror, som
vid Universitetet föredragas, en tillbörlig rigtning,
att göra sig underrättad om beskaffenheten och andan
af föreläsningarne, deröfver meddela de Docerande
sina anmärkningar, gifva sitt yttrande vid hvarje Lä-
rares admission och dess utnämnande till Professor, samt
beledsaga de hallårliga Lectionskatalogerna vid deras
insändande till Ministéren med sina anmärkningar.
— Äfven har han att gifva agt på Studenternas sedlig-
het och den bland dem rådande anda, samt deröf-
ver gifva Ministéren sina meddelanden. — Reg. Full-
mägtigen står öfverhufvud i samma förhållande till
Universiteten, som fordom Curatorerna, i det han
är i afseende på Univ. 1:0 Ministerns ställeföreträdare,
2:0 Ministern omedelbart underordnad. — Hvad
gjelfva förvaltningen af den så inskränkta Akad. Disci-
plin och Police-magten beträffar, så är densamma
delad mellan Akad. Rector, som ur Senatus Acade-
micus väljes af Ministeren, samt Universitets-
Domarn, som äfven utnämnes af Under vis-
nings-Ministern, och till sitt embele hartsamma qua-
lification som medlemmar af Ober-Landes-Gericht. —
Utöfningen af Disciplinen tillhör Rector, så vidt den-
samma blott rörer de Studerandes seder och flit, och
ej fordrar andra straff än varningar. Fordrar denna
pioraliska disciplin svårare straff, så ledes undersök-
ningen af Universitetsdomarn. Detta gäller äfven om
egentligen Criminella Disciplinar-fall, då Universi-
tetsdomaren sjelfständigt leder undersökningen vid alla
större förbrytelser, för hvilka det præsumtiva straffet
öf vers tiger 4 dars fängelse. Honom tillhör ock doms-r
U7

beslutet j så vidt det ej går ut på förvisande från
Universitetet, men efter föredragning inför Acad, se-
naten; skulle åter denna förklara sig mot straffet, så
har Regeringsfullmägtigen att afgöra. Relegation af-
göres samfäldt med Senaten efter rösternas pluralitet.
Vid alla Civil-klagomâl mot Studerande förfar Do-
maren alldeles sjelfstandigt. — Man ser, att genom des-
sa controllerande, med Styrelsen i omedelbar berö-
ring stående myndigheter, är Universitetets sjelfstän-
dighet såsom en bildningsanstalt till sedlighet och

eller öfverhufvud uppfostringsanstalt de facto
tillintetgjord, liksom dess sjelfsländiga existens såsom
vetenskaplig anstalt är satt på spel, i det sjelfva ten-
densen af de läror, som föredragas, samt i allmän-
het den rådande andan hos Lararne och Ungdomen,
ar underkastad en spejande och rapporterande upp-
sigt. I det förra hänseendet är dec förfång- Universi-
teten deraf kunna lida, mindre betydande, emedan de
Tyska Universiteten af flèra skäl mera äro rena Un-,
dervisnings- än Uppfostringsanstalter, och för öfrigt
hafva fen för mycket kosmopolitisk rigtning för att
någon sjelfinskrankning och deraf följande inverkan på
charaktern skulle kunna föranledas af en mera sjelf-
ständig organisation i juridiskt hänseende; och slutli-
gen denna yltre juridiska magt i afseende på vissa vid
Universiteten gängse utsväfningar t. ex. duellerna,
h vilka det tyska Ungdoms lynnet måste genomgå, såsom
barnet vissa physiska sjukdomar, är i sjelfva verket
ganska paternelt öfverseende. Hvad åter den politi-
ska uppsigten öfver den vetenskapliga andan beträf-
far, så är väl vådan deraf mindre, sedan denna sido-
magt, efter den patriotiskt revolutionära gäsningens,
och i allmänhet så de verkliga, som inbillade faror-
aas upphörande, tyckts småningom öfvergå till en


Ui

tom formalitet. Dock marker man pl de Preussiska
Universiteten , särdeles i Hufvudstaden, i behandlan-
de af de ideella, och i allmänhet af alla på Stats-
Läran inverkande kunskapsarter, ett menligt infly-
tande af vissa Styrelsens åsigter, som, för alt göra sig
gällande, föga respectera den vetenskapliga friheten.
— I vetenskapligt hänseende äro Universiteten, såsom
efter gammalt, indelta i fyra Faculteler med en olika
talrik lärare personal på olika ställen; i Berlin t. ex.
har Theol. Fac. 4 Ordinarii Professorer och 5 Ex-
traordinarii; den Juridiska 7 Ord. och 5 Extraord.;
den Medicinska 11 Ord. och 9 Extraord., samt den
Philosophiska 19 Ord. och l5 Extraord. Ej alla, åt-
åtminstone ej de äldre, hålla offentliga föreläsningar,
hvilka dessutom vanligen äro föga besökta. Desto
större tillopp hafva de enskilda, i iörhållande till Lä-
rarens duglighet och celebritet, samt läroämnets vigt.
För dessa betalas vanligen i terminen 1 Fredriks d’or
(omkf. 10 Rd. B:co), utom för åtskilliga praktiska lectioner
som kosta dubbelt; h vilken summa erlägges till Universi-
tets-Räntmästaren mot erhållandet af ett inträdeskort
till den ifrågavarande lectionen. Ferierna äro vid Pask
och Michaelis-tiden; och vara hvarje gång omkring
6 veckor. Härtill kommer ett stort antal Priva-
tim Docentes, hvartill Gradens erhållande quali-
ficerar hvar och en. Till Graden i de högre Fa-
culteterna fordras utom Disputation en grundliga-
re Examen än vid de öfriga Tyska Universite-
terne, der de till större delen ha sunkit till en tom
formalitet och såsom sådane ej berättiga till nå-
got practiskt yrke. — Embetsexamina äro deremot
helt och hållit skiljda från Universiteten. Pröfnin-
gen af R el igi on s-L ärare tillhörer Provincial-Con-
siatorierna, och är 5-faldig. Den vsta Pröfningen är
24»

Examen pro licentia concionandi efter slutad»
Acad, studier, hvilken utbreder sig öfver tyska, samt
latinska och grekiska språken, Bibelns Grundtexter,
Theologisk Moral, Kyrko-Historia, Philosophi, och
författande af Predikningar. - Denna pröfning, ge-
nomgången, bar Candidaten, efter ett års förlopp och
så vida han har uppnått 24:de året eller kanoniska ål-
dern, att anmäla sig till Pröfning pro Mi nis ter i o,
hvilken utsträcker sig öfver hela det Theologiska kun-
skapsfältet och färdigheten i katecheliserande. Den-
na Pröfning qualificerar till val och presentation till
ett andligt kall. — Den o:dje bestar i Colloquium
in pleno Consistorii, och härtill föremål Pasto-
ralkunskap, samt berättigar till presentation till Su-
perintendentskap. — Undergående af den första pröf-
ningen förutsätter dock såsom nödvändigt villkor en
föregående philosophisk samt theologisk curs vid U-
niversitet. samt besökande af de der varande homi-
letiska öfningar, hvaruti, genom en successiv graduell
stigande följd af utarbetning af predikningar, gransk-
ning, declamation m. m. hvad dertill hörer, den homi-
letiska skickligheten på ett grundligt och vetenskap-
ligt sätt utvecklas. — Utom de vid de större Universi-
teten inrättade Theologiska Seminarier som
hafva till syfte bibringande af vidsträcktare Iheolo-
gisklärdom,finnas på flera ställen Religions-Lära-
re Seminarier (Prediger-Semmanen),som hafva till
ändamål en fullkomligare praktisk bildning till
det andliga kallet, än som på Universiteten kan vin-
nas, förbunden dels med bibehållande af de redan
förvärfvade vetenskapliga theologiska kunskaper, samt
deras utvidgande med afseende på Kyrkoväsendet,
dels med vård och befordrande af ett allvarligt reli-
giöst sinne. Ett sådant finnes i Wittenberg, som tje-
2âO

liât flera till forefeild. Uti detta, som står under led-
ning af3.-ne Professorer, och såsom Medhjelpare 3;ne
ortens Prester, njuta a5 theologiæ candidater, som af
Ministeren utnämnas, under tre års tid fri und er.
visning, fria rum (alla Seminarister bo i samma lo-
cal), och ett årligt stipendium af 180 Thaler. ÂfVea
admilteras till fri undervisning ett visst antal extra or-
dinarie medlemmar. De sysselsättas under denna tid
med 1:0 Föreläsningar, som ha tillämne a) Prak-
tisk Förklaring af Nya Testamentet, b) Framställ,
mng och förklaring af de förnämsta homiletiska Äm.
Men, d) Kyrkohistorien, e) Philologisk-historisk för.
_ 2llnö oc^ ihetorisk granskning af Demosthenes och

lysoslomi tal; 210 Öfningar, som i disputatorisk,
och exammatorisk form dels äro vetenskapliga, och,
särdeles halva Exegetiken till föremål, dels äro prak-

Ska> 1 synnerhet homiletiska och katechetU
ska. De förra ske i en dertill anslagen Kyrka, sön.
dagarne öfver evang. pericoperna, veckoilagarne öfver,
textei. De katechetiska förrättas med skolbarn,
conflrmander. Dessa öfningar äro beledsagade af
ntis a Exerciser, som hafva till ändamål gemen-
sam granskning af predikoutkast och den öfver
hvarje sådan af en Seminarist bifogade Kritik. — Exa-
minatoriska öfningar förrättas i Latinska språket._________
Asketiska öfningar underlåtas naturligtvis ej i dessa
homiletiska Uppfostringsanstalter. — I likhet
med dessa aro i hvarje Regeringsdistrict inrät-
tade Skollärare-Seminarier, som hafva till
syfte förberedande af skickliga ämnen till Lärare vid
Folkskolorna. I dessa, som stå under ledning af en Di-
rector med två eller tre medhjelpare, njuta från fyra-.’
tio anda till åttatio elever — enligt localbehofven —
under o:ne års tid fri boning och undervisning, &amt


•n del äfven frill uppehälle. Cursen är det forsta â-
ret rent formell eller åsyftande bibringande af ele-
wentarkunskap i allmänhet, eller humanistisk i lagre
mening; 2:dra året materiell eller afseende högre for
Skolan erforderliga Kunskaper; 5:dje året methodis-,
eller praktisk, bibringande den egentbgajpædagogiken
och didaktiken; till hvilket ändamål vanligen med des-
sa anstalter äro förenade Folkskolor, uti hvilka Semi-
naristerne docendo inöfvas. En vigtig del af under-
visningen i dessa Seminarier är sång och musik , som
bedrifves vetenskapligt, särdeles orgelspelning, eme-
dan flera af Skollärarne tillika äro Cantorer. - Vid do
flesta Universiteten äro tillika inrättade under sty-
relse af någon Philologiæ Professor vid Univer-
sitetet Philologiska Seminarier, som åsyfta
bildartde af Öfver-Lärare eller Professorer vid de Lärda
Skolorna eller Gymnasierna medelst theoretiskt och
praktiskt utbildande af pædagogisk och didaktisk
skicklighet, grundad på föregående vetenskaplig under-
byggnad i dithörande ämnen. Seminaristerne, alla till
tolf till antalet, äro med Stipendier, belöpande sig till
omkring loo Thaler, af det allmänna understödda. Do
hafva under sin 2-års curs att i) författa vetenskapliga
afhandlingar, åt hvilkas pröfningar särskilda Samman-
komster egnas, 2) alt till utbildande af sina kunskaper
i den theoretiska delen af Pædagogiken göra Pædago-
giska uppsatser, som äfven särskildt piöfvas, ö) för
alt vidga sin praktiska duglighet och lärartalent- vissa
stunder docera i något Gymnasium, under ledning af
dess Director. Biöfningar äro 1) afhörande af redan
bildade Gymnasii Lärare, åskådande af deras method
och disciplin, 2) docerande öfver gifna themata un-
der ledning af Dir. Seminarii, 3) uppsigt öfver sär-
skilda subjccter för enkoitai© tid. — Prölningen pio
252

facilitate does nd i vid de Lärda Skolorna sker in-
for en af de vetenskapliga Pröfnings-commissionerna.
Men deremot profiling för anställande vid Folksko-
lorna infor vederbörande Consistorier. — Examen för
vinnande af tillstånd till medicinsk praxis sker ef-
ter föregående bestyrkande af medicinska och chirur-
giska Studier vid Universitetet inför den Medecinska
Frofnings-commissionen i Berlin och består af 5:na
curser hvarje jnnehåHande ett visst antal af examinan-
den hallna lectioner; nämk: en anatomisk, en chi-
rurgisk och en cl i ni sk, samt slutligen af en of-
fentlig pröfning inför Öfver-Examinalions-com-
Wissionen. — Pröfningen för de Juri dis k a Em b e ts-
verken, som alltid förutsätter intyg öfver 5:ne års
academiska studier, förrättas vid sjelfva dessa Em-
betsverk, och är 3-faldig, Den i:sta föregår inför
det verk, vid h vilket auseulterande sökes, och har
W1 sylte, att undersöka om Kandidaten, jämte godt
naturligt omdöme och talent, äger grundliga och sam-
manhängande kunskaper i Thebrien för Romerska och

ys a ivif-Rätten, Rätts-Historien och Rätts-Litte-
rat^æn, och om han är i stånd att rätt uttrycka sig på
Latinska Språket. Denna examen qualificerar Aspi-
ranten till sin j:sta embetsgrad såsom Auscultant
i denna egenskap bevistar han Domstolens sessioner'
sysselsattes med hörande af mundiliga andragelser och
supphker, förer Undersökningsprotokollet, leder äf-
ven sjelf Undersökningen i Bagatellsaker, utarbetar Rel
auonerp s. v. - Den 3:dra Pröfningen, som berät-
tlgar till Referendariat, är både skriftlig och
murtdtlig. Den förra består i utarbetande af en prof-
relation of ver vissa Examinanden förelaggda aeter,
hvan factum och afgörandet äro af svårare natur. God-
kapnes denna profrelation ej, så anvisas Auseultanten
253

till mera flit, och tillätes äter om ett halft âr anmä-
la sig. Godkännes det åter, så anställes inför
tvänne medlemmar af Öfver-D omstolen en mundt-
lig Examen, som har till föremål: Processordningen,
Allmänna Landets Lag, Criminal-Rätten, de vigtiga-
ste bestämningar af Preussens inre Lagstiftning, De-
posital- och Hypothek-Ordningen, samt tillika en
cursorisk repetition af Allmänna Rätten. Öfver för-
loppet af denna Examen insänder Collegium en be-
rättelse jämte profrelation, dess censur o. s. v., till Ju-
stitie Ministern, hvilken gifver sin sanction till Refe-
rendariatets erhållande. Referendarialet åsyftar ut-
bildandet af den under Auskultantstiden vunna skick-
lighet, och till den ändan öfverlemnas Referendarierna
Undersökning och Relation i vigtigare mål; de förord-
nas äfven till Assistenter åt processförande, o. s. v.
De bilda i allmänhet en plantskola, ur hvilken efter
olika skicklighet dels subalternposterna vid öfver- och
underdomstolarne, dels Råds, Assessors m. m. beställ-
ningarne vid de mindre domstolarne, dels Justitie-
Commissarie befattningen besättas. — Men för anstäl-
lande vid de större Underdomstolarne samt vid Öfver-
Domstolarne , fordras en tredje och strängaste
Pröfning, som qualificerar till Ass essor. Denna be-
står först och främst i förrättande af tre eller fyra
Instructioner i vigtiga och invecklade mål vid den
domstol, der han är anställd, hvarvid han förer en
med parterna personligen. Dessa profarbeten och in-
tygen deröfver insändas af respect. Collegium till Ju-
stitie-Ministern, som uppdrager den egentliga Pröf-
ningen åt en Immedia t-Justis-Examin ations-
Commission i Berlin, bestående af en President
och 4 Medlemmar i Högsta Domstolen (Geheimes O-
b®r Tribunal). Denna öfversänder Candidaten Akter
254

till tvenne Profrelationer, hvartill väljas ganska vig-
tiga och vidlöftiga, af flera Facta och Rättsfrågor be-
roende , redan i 3:ne Instanser afdömda. Mål, likvisst
med uteslutande af de deri fällda domslut. Efter piof-
relationerna, som måste beledsagas af Ed, att de blif-
vit utarbetade utan främmande hjelp, följer den mundt-
liga Pröfningen, hvaruti på det strängaste undersökes
Examinandens kunskaper, skarpsinnighet och prakti-
ska utbildning. — För de Administrativa ver-
ken fordras utom den i:sta af ofvanstående pröfnin-
gar, eller Auscultants examen, som äfven undergas
vid Provincial-Regeringarne, och efter någon tids an-
ställande vid Regeringarne och en praktisk curs i alla
dess sectioner, en cameralistisk examen, afseende
praktisk skicklighet, samt slutligen vid Öfver-Exami-
nations-Commissionen i Berlin en sednare cameralistisk
examen af vidsträckt så theoretisk som praktisk syft-
ning , hvilken qualificerar till anställande vid de Mini-
steriella Departementen, Justitie-Ministeens undantaget.

För immatriculation vid Universitet fordras af
hvarje Infödd, utom det för hvar och en föreskref-
na Sedlighetsbetyg, ett betyg öfver Kunskaper från
Skolpröfnings-Commissionen vid det Gymnasium, som
han genomgått. Denna Commission består af Rector
Gymnasii, samtlige Öfver-Larare, Gymnasii Ephorer,
eller, om det har eget Curatorium, af en eller två Med-
lemmar deraf, och en fullmägtig af Provincial-Regeringen.
Denna pröfning (Abiturienten-Examen) förrättas nå-
gon tid före dimission till Universiteten. Dimissions-
betygen äro af trenne grader: nämligen enligt Indi-
videns obetingade skicklighet, (unbedingte
Tüchtigkeit), skicklighet (Tüchtigkeit) eller o-
skicklighet (Untüchiigkeit). Måttstocken för utde-
25*

lande af dessa betyg är: I) till första rubriken for-
dras a) att i Latinska språket med lätthet förklara
Cicero, Livius, Horatius och Virgilius, men Tacitus
efter någon öfverläggningstid ; att hafva det egentliga
Latinska uttrycket i sitt våld ulan grammatiska fel
och grofva Germanismer; b)i Grekiskan,alt utan fö-
regående beredelse förklara den Attiska prosan, hvaruti
jnbegripes den lättare Dialogen af Sophokles och Eu-
ripides, samt Homerus, äfvenspm att förklara en tragisk
chor med lexikalisk hjelp och att författa en korrt öf-
versättning från Tyskan på Grekiska utan fel mot
Grammatiken eller Accenterna; c) i Fransyskan, att
felfritt skrifva en kort uppsats samt öfversätta en
Prosaist eller Skald med lätthet; d) i Tyskan, alt i det
skriftliga Uttrycket ej blott vara fri från grammatikal-
fel, utan äfven från otydlighet och förväxlande af
det poetiska och det prosaiska; äfven fordras bekant-
skap med Tyska Litteratur-Historien; e) att visa
sig äga en tydlig och säker öfversigt af hela His tor i-
ens fält, med angifvande af den geographiska skåde-
platsen; f) i Mathematiken: de i allmänna lifvet
förekommande räknesätt, Bokstafs-Läran till och med
2:dra gradens Equationer, Logarithmen, Elementar-
Geometrien (enligt Euclides), Plana Trigonometrien; g)
i Naturve tenskaperna: i)Physiken tydlig kän-
nedom afLagarne för de Hufvud-Phænomener, utom
hvilka den Mathematiska och Physiska Geographiens
Läror ej kunna inses, 2) Na t u r bes k r i fn in gen ,
kännedom af den allmänna classifjkationen af Naturob-
jecterna, jämte principerna för denna anordning. —
II) till prædikatet betingad skicklighet berättigar
full kännedom i ett eller annat af de föreskrifna huf-
vudämnena med åsidosättande af de öfriga. —III) Den
som i intet af dessa ämnen tillfredsställer fordringav-
256

ne, betecknas såsom oskicklig. — De skriftliga
pröfningsarbeten, som tjena till corrector af den
mundtliga Examen, bestå uti: i) en Tysk uppsats,
bevittnande phantasiens och förståndets bildning, 2) en
Latinsk och 5) en Fransysk öfver historiska fö-
remål, 4) en Mathematisk, afseende skicklighet i
användningen, 5) tvänne Grekiska: a) en tysk öfver-
sättning ur en Grekisk föi fattare, b) en kort öfver-
sältning från Tyska på Grekiske. — Vittsordet o-
skicklig åtföljes alltid af af rådande från alt lemna
anstalten, samt vid Universitetet af förlusten af åt-
skilliga Beneficer. — öfver hela Pröfningen föres ett
Protokoll; och hvarje halfår har Pröfnings-Commis-
sionen i hvarje skola, att till den öfver Gymnasiet
satta Skol-drputalionen (Geistliche und Schul-Depu-
tation) insända protokollen öfver Dimissions-Pröfnin-
garne, jämte Pröfningsarbetena i original. Skoldepu-
tationen åler har att genast till en af de vetenskapliga
Pröfnings-Commissioner, som medelbart slå under Mi-
nisterium, insända dessa handlingar, hvarpå denna pröf-
var dem och hos Ministerium deröfver gör sina An-
märkningar. — Den landets son åter, som ej genom-
gått Gymnasium och abiturient-pröfningen der, har
att inför en Commission vid Universitetet undergå
samma pröfning.

Gymnasierna eller Lärda Skolorna, om-
fattande så Trivialskola, som egentligen Gymnasium,
äro inrättade i alla betydligare städer, (i de största
finnas flere, t. ex. i Berlin 5), och de uppgingo i&aS i
Preussiska Monarchien sammanlaggde till ett antal af
ett hundrade. De äro antingen Kungliga, underhåll-
na ur Stats-Cassan, eller Stadstillhörigheter med egna
Fonder. Alla stå under Consisloriernas uppsigt, vid
257

hvilka dock den vetenskapliga Pröfninga-Com-
missionen är ställd såsom en consultatif och pröf-
vande Auctoritet, i afseende på den inre inrättnin-
gen, speciella skolreglementer, skolböcker, sa pro fa-
cultate docendi, som pro loco et adscensione. Dessa
Kommissioner äro sex, till större delen förlaggde i U-
niversitetsstäder, och utgöra Ministerns närmaste or-
ganer, hvilkas verkningskrets dock allt för lätt kom-
mer i collision med Consistoriernas. Vid det förra
slaget af Gymnasier har Consistorium att nämna Läiai-
ne, hvilka dock af Ministeren måste stadfästas; ater
i det sednare slaget af Gymnasier sker utnämnin-
gen af resp. Magistraten såsom Gymnasii Patronus.
Lärarnes löner äro olika vid olika Gymnasier; van-
ligen ha de äldste 1000 à i5oo Thaler jämte fria hus-
rum vid vissa Gymnasier, de yngre 5oo à 1000 Th.
deri inberäknade gratificationer af Lärjungarne. Det-
ta är t. ex. fallet vid Joachimsthaler - Gymnasmm i
Berlin, som är en Inrättning med ganska betydande
Fonder, hvilka medgifva åt i5o Lärjungar fria rum
och underhåll, samt betydande understöd åt ^ofriga.
Lärjungarne erlägga i allmänhet en afgi t a o ti
Thaler hvart fjerndels år allt efter olika classer. -
För hvarje Gymnasium står i spetsen en Director
som tillika är Lärare, hvilken leder Lärarnes veckoh-
ga conferenser, fördelar och ordnar läsningen, före-
slår och utför speciella reglemenlariska lörandrmgar, de
vigtigare med Consistorii bekräftelse, föreslår Underlå-
rare o s. v. Lärarnes antal är olika vid olika Gym-
nasier; de af 4 till 5oo Lärjungar besökta räkna vanli-
gen omkring 18 Lärare, hvilka ej äro fördelte hvar-
ken strängt efter Class- eller Ämnesläsning. Stun-
dom har en Lärare blott ett ämne, hvilket han före-
drager i de högre Classerna, stundom har han tvanne
t. ëx. Grekiskan och Lalinet; i de lägsta Classerne
kan naturligtvis en sköta flera kunskapsarter. För
hvarje Class är dock en bestämd föreståndare eller
Classen-Ordinarius. — Hvarje Gymnasium är indelt
i Sex Klasser, hvilka dock, om talrikheten så fordrar,
fördelas i mindre afdelningar eller Cöetus. Inträdet i
Gymn. sker vanligen vid åtta års ålder, då blott fär-
digheten i innanläsning, skrifning, och de första räk-
ningsoperationerne är föreskrifven såsom nödvändigt
villkor; aftradandet sker vanligen emellan 18 och 20
års ålder. De successiva Undervisningsämnena och
Kunskapsförrådet äro ej genom något allmänt Sche-
ma eller Reglemente föreskrifna; utan blott genom
Förordningen lör Abiturient pröfningen en terminus
ad quem stadgad; hvarvid således sjelfva det speciella
valet och anordningen är lemnad åt Director och Lä-
rare. Uti ett af de bästa Berliner Gymnasier lästes
år 1825 i den Öfversta Klassen eller Prima: a) La-
tinska språket 10 timmar: Ciceros Orat. in Verrem 2
Böcker, L. III. de Oratore; 5 Böcker af Tacitus;
samt 2:ne Böcker af Horalii Oder. Derjämte anvis-
ning till utarbetande af Latinska uppsatser, samt ex-
temporerade öfversättningar från Tyska på Latin; b)
Grekiskan 7 timmat: Två eller tre af Isoörates tal,
några af Platos mindre Dialoger ; 2:ne Sophokles Trage-
dier, samt 4 B. af Herodotus. Dessutom Grekiska Extem-
poralia; c) Tyskan 2 t. Rättelse af hemma ut-
arbetade uppsatser; Öfversigt af Tyska Litteraturens
historia; d) Fransyskan 2 t.;e) Religion 2 t.; f) Ma-
th ematik 5 t. Första Elem. af Functions-Läran, Hy-
perboliska Logarithmer, Första Begreppen af Difle-
rential- och Integralräkningen; Coniska sectioner; e)
Physik 1 t. Läran om Luften, Ljuset, och Galva-
nismen; f) Historia 4 t. Den Gamla Historien samt
259

Preussens och de Nordiska Rikenas nyare historia; g)
Hebræiska 2t. förTheologiæStudiosi; h)Engelska
2 t. (utom vanliga Klasstiden och ej för alla). Äfven
Italienska spr. vid vissa Gymnasier. — Secund a. a)
Latinska spr. 10. t. Cicero de Officiis; 2:ne Böcker af Li-
vius ; samt 2:ne al Virgilius. Dessutom Grammatiska
och Stilistiska Öfningar ; b) Grekiska Spr. 6 t. Xeno-
phons Hellenica 2:ne Böcker; Homeri Odyssé 5me B.;
Grammatiska och Stilistiska öfningar. c) Mathematik
5 t. Stereometrie, Trigonometrie, Algebra o. s. v;
i samma förhållande för de öfrige ämnen. — O f ver;
Tertia a) Latinska Spr. io t. Cæsar BelLCiv. 3:ne B.,
Cicero Epist. Sel. 5 B., Curtius 2 B., samtOvidii Me-
tamorph. 5 Böcker. Prosaiska och Stilistiska öfningar;
b) Grekiska Spr. 6 t. Xenophons Anabasis 4 B., samt
en del af Jacobs Elementarbok o. s. v. U n d e r - T er-
tia a) Latin io t. Cornelius Nepos, samt Ovidu
Metam. i Utdrag, Syntaktiska öfningar; b) Grekiska
6 t. Jacobs Läsebok jämte grammat. öfningar och of-
versättningar, o. s. v. I Q u a r t a, Q u i n t a och S ex t a
fortgår på samma salt Undervisningen i Sprak och Ve-
tenskaper ända från de första Lectionerna af Brodera
Lat. Grammatik, samt inöfvandet af Paradigmata, Qua-
tuor Species i Arithmetiken o. s. v.; hvarjamte i es-
sa Classer förekomma Naturbeåkrifning samt lech-
niska öfningar i Calligraphi och Handteckning. —
Årligen i slutet af Mars förrättas eiter utlardadt 1 ro-
eramm i närvaro af Consistorii Præsident, den K*
Kommissarien och Gymnasii Curatorn, Magistraten
O. s. v. en offentlig Profiling, jämte utdelande af Iræ-
mier och Bénéficier, hvarefter en månads ferier, lika-
som om Hösten, inträda. — Sådan är öfverhufvud,
hvad läroämnena och läseordningen beträfiar, den in-
re Inrättningen af de Preussiska Gymnasierne, hvarest
200

i veckan läsas 56 timmar, nämligen klockan 8—12
f. midd., och kl. 3—5eft. midd. utom andra modifica-
tioner, än dem valet af andra författare t. ex. Xeno-
phon och IThucydides i den historiska delen af clas-
siska litteraturen, Æschylus i stället för Sophocles
o. s. v.’, samt läroämnenas utvidgande eller inskrän-
kande efter den resp. Lärarens skicklighet, särdeles i
de icke philologiska kunskapsarter, till exempel ma-
thematik och physik, här och der kan föranle-
da. I Språken är methoden hvarken ensidigt sta-
tarisk eller cursorisk, utan modificeras efter För-
fattarnes natur; och ehuru Lärarne ej sällan äro
strängt vetenskapliga Philologer, hvilka, såsom skrift-
ställare, egnat sig åt alla detaljerna af en kritisk språk-
kunskap, så är dock läsningen ej ensamt philologisk
i inskränkt mening, utan i och med dess användning
på alla delar af den classiska litteraturen, åsyftande
en grundlig och omfattande insigt i det reella innehål-
let af denna, i dess egentliga charakter och förhål-
lande till modern bildning; en klar åskådning af de
gamlas historiska lif, samhällsförfattning, religion o.
s, v. I Vetenskaper t. ex. Historien har föredraget
Föreläsningsform , utan att dock urarta till Academisk
framställning, då detsamma alltid har afseende på be-
stämda Läroböcker eller Grundritningar. Resultatet af
denna gymnastiska curs, såvidt det består i en grundlig,
genomgripande bildning, verkligen inre och fullständig
d.v.s.sannt humanistisk kunskap, beror naturligtvis af
Lärarnes olika skicklighet, den synpunkt, och den
method hvarefter de behandla sitt ämne; men då så
deras talent och objectiva kunskapsförråd före anstäl-
landet, som tillika framgången af deras bemödanden,
vid abiturientpröfningarne medelst den vetenskapliga,
prölnings-commissionen undersökes, så kan någon e-
£01

egentlig oduglighet, knappt medelmåtta,'vid dessa Lä-
ï’tovërk hos de lärande äga rum, eller i följe deraf
undervisningens ändamål förfelas. Ref. hade under
«ïtt vistande i Beilin tillfälle, att alhöra, så val Föreläs-
ningar både i de lägre och de högre classerne, som de
årliga offentliga Examina, och sattes af^en i stånd,
genom läsning af de till den Vetenskapliga Pröfnings-
Commissionen insända Protocollen öfver Abiturient-
Examina, att bedömma halten af denna profiling,
©ch kan deraf ej annat än draga den slutsats, att
"den yngling, som, genom förtroligt umgänge med
den plastiskt fullkömliga, idéerika foriitiden och dess
’litteratur, så i sin fullhet skådat lifvet, der det uppen-
barar sig rikast, djupast och kraftigast, och inträngt i
denna underbara historiska organism, der hvarje enskild-
het, Religion, Författning, Vetenskap, Konst, Språk
åter lefvande afspeglar det'hela'; som genom sorgfälli-
ga gråmmaticaliska och mälhematiska studier vunnit
den formella själsbildningén, och tillika genom mo-
dernt språkstudium förvärfvat sig insigt i den nyare
yetenskäpliga och vittra litteraturens Charakter, med ett
ord', som, utrustad med detta s å inhämtade kunskaps-
förråd, inträder i Üniversitétet, kan efter ätt på sin höjd
använd t det första åtet till ett encyclopediskt fyl-
lande af luckorna mellan de redan inhämtade kunskä-
perne, med framgång uteslutande, utan att vidare
låta sig upphällas af någon preliminär curs, egna sig
åt den kûiiskâpsgrén, hvarpå fallenheten eller yttre
omständigheter fâ’stat hans val. Blott af denna tidigt
grùndlaggUâ allmänna och innerliga eller rent mensk-
liga bildning, sorti harmoniskt utvecklat hela så den
sedliga, som -intelligenta verksamheten , och meddelat
ën klar öfversigt af vetandets hela fält:, samt den

Spect XL '	.■ . J..,';	II, i
262

<l’erpå följande allvarliga och ostörda sysselsättning
sned den professionella kunskapsart, hvilkenafsubjec-
Uts individuella plats i samhället bestämmes, kan
man förklara den, utmärkta talents den säkra blick,
den vidlomfattande skicklighet, det allvarliga obe-
slickliga rättssinneJ och den outtröttliga arbetsförmaga,
som charakterisera den Preussiske Embetsmannen i
alla grenar af administrationen, äfvensom i de veten-
skapligt-praktiska yrkena.

Men då genom dessa Lärdoms-Skolor är sörjdt
för utbildning af , V e t e n s k a p s m ä n, och Embets-
män, eller i allmänhet dem, som representera den
ena af de tyänne hulvudrigtningar så i ^afseende på
mensklig organisation, som i afseende pa den yttre
lefnadssphæren för själsverksamheten , eller den ide-
ella; så måste äfven finnas Bildningsanstalter, som
bereda den ändamålsenliga utvecklingen af den andra
lika nödvändiga rigtningen af mensklig verksamhet,
den reella eller den praktiska, så vidt detta
nämligen genom så kallade Realskolor kan astad-
kommas. Men då denna reella, eller praktiska rigt-
ning, lika som den ideella, ganska sällan genast och
bestämdt yttrar sig, utan först i mån af sjelfva den
individuella charakterens utveckling allt tydligare up-
penbarar sig, så måste iöre denna specielt prakti-
ska bildning gifvas en bildningsperiod, da blott i all-
mänhet de ursprungliga anlagen eller krafterna väc-
kas och sättas i rörelse, de allmänna färdigheterna ut-
bildas, som upphöra, när barnets andliga natur indi-
viduelt bestämmer sig, men som nödvändigt förutsät-
tås före denna individuella bestämning, emedan ingen
öfvervigt af någon factor i själsyttringen kan visa
sig, innan de samtligen utvecklat sig ur det slumran-
263

de medvetandet. För denna föregående ursprungliga
själsutveckling måste således finnas en Skola, eller
hvad man kallat en E lem en tar-Skola , emedan den
har att utveckla andans urelementer, och som såle-
des måste föregå så den Lärda som Borgar-hildningen.
Det är i denna mening, som man ansett den första
elementar-undervisningen kunna vära gemensam för
så Gymnasium, som Borgarskola. Efter denna idee
är den i förening med Friedrich Wilhelms Gymna-
sium i Berlin stående Real-Skola eller högre
Borgar-Skola organiserad; hvärest från början
Elementarclasserna eller de 2.*ne lägsta classerna vo-
re gemensamma för båda anstalterna , eller åtminsto-
ne hade gemensammä Undervisningsämnen, hvilket
dock nu mera har undergått den förändring, att La-
tinska Språket d, v. s. dess Grammatikaliska elemen-
ter, som genast i Sexta på Gymnasium föredragas,
först i en af de högre classerna ‘af Realskolan påbör-
jas. För närvarande består Inrättningen, söm har
till ändamål, att föra Lärjungarne från första Ele-
iiienterna ända till den grad af intellectUell bildnings
att de derigenom äro skicklige ej blott till lärandet af
ett blott mechaniskt yrke; utan ock till sådane medbor-»
gérliga , commerciella eller manufacturiella, kall, som
erfordra en vetenskaplig förberedelse, utaf 2:ne Sko-
lor, en egentlig Elementarskola, och en högre Bor-
garskola , som dock icke äro skiljda, ulan omedelbart
gripa in uti hvärandra. Det hela ar fördeladt uti sex
Classer, hvaruti tretton Lärare undervisa, och är be-
sökt af omkring 3oo lärjungar, som kunna inträda
Vid 7 eller 8 års ålder, och betala 3 Thaler för
hvart fjerndels år. Läsningsplanen för år 1825 var
följande, Sjette eller lägsta klassen sysselsattes ict
limmar i veckan ined: öfning i innanläsning; äfven
minnesiäsning ; orthographiska öfningar, bildande af sat-
ser o. s. v. ; samt äfven 2 t. med första Elementerna
af fransysk innanläsning. I Religion 2 t. Berättelser
nr gamla Testamentet. Räkning af quatuor species
4 t. Skrifning och Tekning, 8 t. I Femte fortsat-
tes detta med stegrad minnesiäsning. Tyskan 8 t. samt
Franska 4 t. och räkning, samt allmän Bibi. Historia.
1 Fierde vidtar Geograph! och NaturHistoria 5 t.,
jämte stegrande af Arithmetik till högre operationer,
och Religion till Bibel-läsning. Etymologiska de-
len af Tyska Grammatiken, jämte stilöfningar. De
j:sta enklaste Paradigmata af Lat. Språket 5 t. i vec-
kan. I Tredje: Fransyska, öfversättningar. La-
tin. Grammatiska öfningar. Religion, Luthers Calè-
ches. NaturalHistorien. Mineralogi med afseende på
Technologi, och Zoologi 2 t, Mathematik börjar
4 t., och Historien med Forntiden 2 t. Andra CL
’Tyska, och Fransyska, utarbetande aflhemata, hvar-
dera 4 t. Latin. Etymologiska delen af Grammati-
ken. Mathematik: forts, af Geometrien; Början äf
Algebran ; svårare operationer i Arithmetiken. Phy-
sik.- Kropparnes allm. egenskaper och i:sta Elem. af
Mechaniken. Första Cl. Tyska Spr. Skriftliga Upp-
satser, Öfningar, och läsning af Skalderna. Fran-
syska : svårare stilar och öfversättningar. Latin: Brö-
ders Lectiones Latinæ. Engelska, 2 t. Förklaring af
Catech. och Bibeln. Mathematik : Bokstafsräkning till
2:dra Gr. och Planimetrie. NaturHist. 21. Botanik, med
hänvisning på den technologiska och medicinska nyt-
tan, och Anthropologi. Tysk Historia och Geograph!
4 t. Med denna Realskola står i föreningen Flick-
skola, uti hvilken i5o Flickor mot ungefär samma af-
265

gifter njuta undervisning i Tyska Språkets declama-
tion och skrifning, Fransyska Språket, Religion, Geo-
graphi, Historia, Botanik, Kalligraphi, Arithmetik,
Sång, Teckning, samt gröfrecch finare qvinnliga Hand-
arbeten. — I likhet med denna Anstalt äro i flera
större Stader så kallade högre dels oflentliga dels en-
skilda borgarskolor, bland hvilka i synnerhet den i
Potsdam förtjenar nämnas, inrättade, hvilka hafva till
syftemål de icke obemedlade borgareclassernes bild-
ning, medelst hufvudsakligen modern Språkbildning,
samt Mathematik och Naturkunskap. — Men man har
ej alltid funnit dessa skolor fullt motsvara sitt ända-
mål, i det de urartat till förberedelseskolor för Gym-
nasium, och denna deras rigtning dels lockar mäng-
den af ynglingar, hvilka naturen ämnat till rent prak-
tiska yrken, att välja en med måttet af deras ta-
lent föga öfverensstämmande lefnadsbana uti de Lär-
da Skolorna, dels i det den medförer försummelse
af de reella studierna, föranleder å ena sidan ytlig-
het och otillräcklighet uti borgarclassernas empi-
riska bildning, samt å andra en för det praktiska
lifvel oanvändbar lärdom. Aldramindst har man
funnit dem tillräckliga för den del af näringsidkan-
de classerna, som hade att leda de industriella före-
tagen, i de åtskilliga grenar af handel och konstflit,
såsom fabrikanter, handlande, chefer för högre me-
chaniska handtverk o. s. v. Behofvet af en grundlig
vetenskaplig bildning för dessa har gjort sig kännbart,
ju mera Naturkunskapen i mån af sina framsteg un-
der de sednare decennierne inträngt i alla delar af In-
dustrien och de olika förfaringssätten i sin förbättring
hvila på vetenskapliga grundsatser; och, då denna
bildning lika litet vore att vinna vid de offentliga Bor-
garskolorna, som vid Universiteten, der föredraget af
266

dessa empiriska kunskapsarter ej nog synes afse an-»
vändbarheten och den egna handläggningen, hafva
sjelfva dessa cjasser i de större mest industri - idkande
städerne företagit sig att grunda Läroanstalter, der
framför allt Naturkunskapen i alla dess grenar med
hestämdt hänseende på användningen skulle veten-
skapligt föredragas. Sådan är den i Berlin af Ma-
gistraten inrättade h ögr e N ä ri ngs-sk ola. Natur-
kunskapen är Fundamenlal-leclion, och den behand-
las så, att bildningen ej är bunden vid'artificiella me-
del såsom böcker, eller vid vetenskapliga studier, u-
tan att den är så förmedlad med den yltre vei’lden,
att den genom afgången ur Skolan ej afbrytes, utan
tvärtom genom den följande verksamheten i det prak-,
tiska lifyet belordras och liksom complelteras. En-
ligt denna idee föredrages N a t u r b e s k r i f n i n g en
praktiskt, samt med framställnmg af Naturkroppar^
ne, sådane de af Konslfliten blifvit förändrade, så-
Ipdes i omedelbar föibindelse med Varu-kunskap,
Physik och Chemi, med jämn upplysning af För-^
sök och uppvisande af Nairn krafternas användning
till bestämda ändamål ; således i förening med Tech-
p o logi. I nödvändigt sammanhang med dessa står
Mathematik, såsom framställande måttet och rigt-
pjngen för Naturens verksamhet; samt Geograph i,
såsom Naturkropparnes lopographi, och Historia,
såsom Folkkunskap. Till denna cyclus af kunskap
{comma älven Språken: nämligen modersmålet, så
j ^.fseende på den formella utbjldniug af tankekraften,
spm det medförer, som i afseende på den praktiska
användbarheten; de förnämsta lefvande Språken, äL-
Vensom Latin, lör dem som känna sig deraf i behof,
Jprältningen skötes af to Lärare, och har uti tämligen
Ijptydande samlingar af paturproducler, droguer och
267

färgstofter, samt physicaliska och chemiska appara-
ter, laboratorium och technologiska mönster, m. fl.
ansenliga hjelpmedel för den praktiska framställnin-
gen af Naturkunskapen. Der finnas för närvarande
45 Elever, hvilka månad lügen betala 2 Thaler och
måste vid inträdet äga samma allmänna kunskaper
som erfordras för admission till tertia uti Gymna-
sierna. — Af mera vigt är den i Berlin af Rege-
ringen inrättade P oly te ch ni s k a I n d us ti i - s ko-
la, som står under den från HandelsMinisteren ut-
gående techniska Industri - Deputationen.
Den har till ändamål den manufacturiella industriens
fullkomnande, medelst skickligare subjecteis på en
gång theoretiska utbildande i de derföre till grund
liggande kunskapsarter, och tillika praktisk-techniska
bildning medelst omedelbar experimenlering 1 de åt-
skilliga, särdeles mechaniska handtverksslagen, ellei
danande af skickliga mechaniska, chemiska, techni-
ska handtverkare och fabrikanter. Sextio elever nju-
ta här fri undervisning; alla Landets söner, enligt
regeln 2:ne från hvarje Regerings - district. Cursen
gr ame år, samt 3:ne för dem, som qvarsladna vid
verkstäderna. Grundlig undervisning lemnas uti phy-
sik, chemi, mathematik, mechanik, teckning af figu-
rer och ornamenter, samt architektonik ; och model-
lering, lör dem som ämna sig till de plastiska handt-
verken. Detta sker efter mönster-teckningar och gips-
aftryck, samlade från flera Länder. Undervisningen
varar 7 timm. dagligen, men eleverne tillhållas ock att
arbeta hemma. För den omedelbart, mechaniska hand-
läggningen äro betydande verkstäder, sa väl föi e
metallurgiska, som för de tygberedande handlverken.
Flera Salar äro uppfyllde med enklare och mera
sammansatta instrumenter och machiner i a a m u-
268

sU’igrcnar, saint med rika samlingar af naturprodue-
iei och landets industri-artiklar. Älven finnas rum
och apparater för chemisk och physisk expérimente-
ring. -— Genom den praktiska användbarheten, samt
den stränga ordning, drift oçh flit, som deruti råda.
Utmärker sig denna inrättning, och torde i afseende
pa nyttan kunna ställas framom sina äldre medsystrar
i„Europa.

Hvad de egentliga FolkSkolorna beträffar, el-
ler dem, uti hvilka de lägre obemedlade Classerne
hafva att söka den för deras, menskliga och medbor-
gerliga bestämmelse erforderliga bildningen, så voro,
väl i Preussen ända intill sednare tider dessa skolor
icke i det mest ändamålsenliga skick; ty det var nä-
stan öfverlemnadt åt slumpen, eller den enskilda in-
dustrien och omtänksamheten, om sådaiie funnos. I
de provinser, särdeles de halft katholska, der massan
af bildning var ringa och i följe deraf behofvet af
.förbättrade allmänt tillgängliga undervisnings anstalter
mindre kännbart, eller oçk de enskilda försöken att
afhjelpa detta behof sa väl i afseende på sjelfva om-
fattningen af läroämnena, som på det sätt hvarpå do
behandlades, planlösa, voro dessa inrättningar långt un-
der tidens kraf. Först i sednare åren har Styrelsens,
äfven som enskilda Communers uppmärksamhet vändts
derpå, så att dels Folkskolor blifvit inrättade, der de
ej funnos, dels de redan varande blifvit mera ända-
målsenligt organiserade. Särdeles har man trott sig
vinna detta ändamaj genom Skollärare-rSeminariers all-
männa inrättande, i det den blifvande Läraren J
dessa plantskolor kan komma till klart medvetande at
sjelfva ideen för en sann religiös, sedlig och praktiskt
nyttig folkbildning, och de didaktiska medlen för den-,
na idees realiserande. Enligt de till Ministern frän
269

y nr-'

Frovincial-SlyreJserna inkomna Tabeller funnos ar
181g i de 28 Regeringsdistiiklen, af hvilka Preussiska
Monarchien består, 2462 StadsSkolor med 5,745 Lä-
rare, samt 17,625 LandtSkolor med i8,i4o Lärare,
5tadsskollärarnes årliga inkomst divergerade emellan
5o och 1200 Thaler och LandtSkollärarnes emellan 10
och 5oo Th. hvilket öfverhufvud laget gör p* avarje
StadsLärare 212 Th. och pä hvarje LandtLurure 85
’ Thaler. StadsSkolorna kostade omkring 796,520 Th.,
hvartill Staten bidrog med 69,529 Th., och Landt-
skolorna 1,556,22g Th,, hvartill Statens bidrag var
78?o4o Th. Det hnfvudsakliga af kostnaden bestreds
således af Communerna, samt af de enskilda, livil-
kas barn der njuta undervisning. Förhållandet är
nämligen, att i hvarje Parochi eller Församling ar
inrättad åtminstone en skola, antingen genom Magi-
stratens omedelbara försorg, eller ock genom den til-
låtelse densamma gifvit åt den enskilde, som anmält
sig till upprättande af en sådan ParochialSkola.
För erhållandet af ett sådant tillstånd fordras pröf-
ning antingen inför Consistorierna, hvilka öfver Ele-
jnentar-skolorna i vetenskapligt hänseende hafva den
högsta ledningen, eller inför den i ProvinsSlyrelser-
na integrerande Skol- och Kyrko- Commissionen , hviL
ken i allmänhet har upsigteu öfver och förvaltningen
af Folkskolorna sig uppdragen. Läraren har då sjelf
att bestämma afgiften , som i de bättre Parochialsko-
lorna i Berlin vanligen belöper sig till 16 Groschen
månadtligen för hvarje barn i de lägre classerna,
samt 1 Thaler eller något mera för de högre
classerna. Af dessa Skolors enskilda, utaf Styrel-
sen oförsörjda och oberoende natur, följer, att om-
fattningen och det inbördes förhållandet utaf läroäm-
nena ej kan vara enligt någon föreskrifven allmän
270

plan; men då detta likväl af det allmänna behofvet,
sådant detta genom sjelfva den vetenskapliga och vit-
tra bildningens utvidgande blifvit alstradt, tämligen
bestämdt föreskrifvits, så råder i allmänhet i dessa
folkskolor i detta hänseende nästan fullkomlig lik—
stämmighet. Vanligen läres i dessa skolor, hvilka
äro olika besökta i förhållande till församlingens folk-
nummer och lärarens skicklighet, tyska språket, re-
ligion, kalligraphi, arithmetik; och stundom litet geo-
graphi, fäderneslandets historia, naturbeskrifning, samt
i vissa äfven elementerne af fransyska och latinska
språken, 7 timmar om dagen. Ät modersmålet eg-
nas vanligen 4 timmar i veckan, och eleverna sys-
selsättas dels med rätlläsning och declamation så af
poesi som prosa, dels med stilistiska öfningar, som
i flera skolor ledas ganska ändamålsenligt, så val i
afseende på den grammalikaliska rigtigheten, som i
afseende på utbildningen af omdöme, känsla och in-
billningskralt. Blott sällan drifvas dessa stilöfningar
för långt, då de göra anspråk på en högre tanke-
och kânslosphær än den hvaruti barnet befinner sig,
och alltför lätt alstra genom bruket af främmande i-
deer en omogen öfverbildiiing eller ytlig halfbildning,
och i moraliskt hänseende, antingen öfverskattning af
egen förmåga, genom förväxling af det egna och det
lånta, eller ett förlamande misstroende till egna kraf-
ter genom det fåfänga famlandet efter ideer. Äfven
användas 4 timmar på religionsundervisningen, hvil-
ken i en och annan Skola står på en förträffelig fot
och hufvudsakligen är grundad på bibelns och bibli-
ska historiens läsning och förklaring. Ät skrifning och
räkning egnas 4 timmar, samt 1 t. åt Fäderneslandets
historia, der methoden är mera biographisk, än fac-
tiskt fullständig, samt naturhistorien, hvaruti blott de
271

enklaste och uti det allmänna lifvet mest användbara
elementer framställas. De som älven njutit under-
visning uti latinska språket, öfvergå ofta härifrån till
Gymnasium — 5:te eller 4'.de Classen antingen
lockade af studeringsbegäret, eller af de fördelar i
afseende på beväringsskyldighet, som Gymnasial-cur-
sen medförer. Öfver hvarje lärjunges flit och upp-
förande föres en dagbok, som vid hvarje månads
slut för Föraidrarne uppvisas. Skolan är indelad i 3
till4klasser, i förhållande till antalet. Attatio till hun-
drade fordra vanligen en Lärare, jämte pa sin höjd
2:ne hjelplärare. Eleverna inträda vanligen vid 6
till 7 års ålder, och utträda vid 14 års ålder, eller
confirmationstiden. —* Med manga af dessa skolor star
en FlickSkola i förening, der gemenligen Lärarens
Fru bestrider nndervisning i de nödvändigaste qvinn-
liga handarbeten. Dessa elever lemna vanligen sko-
lan vid samma ålder som gossarne, för att återvän-
da till fädernehuset eller för att träda uti nagon
tjenst. Äfven äro med åtskilliga af dessa skolor för-
bundna enskildta Skollärare-Seminarier, hvari Skol-
Candidater i en 2 à 3 års curs njuta dels theoretisk
undervisning i de uti folkskolorna förekommande lä-
roämnen , dels praktisk utbildning i pædagogik och
didaktik. — Utom dessa parochialskoloi* äro särdeles
i de större städerna Privatskolor, vanligen afen
vidsträcktare syftning, hvilka dock, ehuru helt och
hållit enskildta företag, stå under uppsigt af Kyrko-
och Skol-Deputationen samt Consislorierne. En sa-
dan är t. ex. den berömda Blenz-skolan i Berlin, som
består af omkring 200 barn , till större delen af de
bemedlade stånden, hvilka här uti 6 successiva classer
undervisas ifrån första elementerna såsom ^abcdering
P. s. v. ända till explication af latinska språket i na-
272

gon elementai'bok, och deremot svarande pensa i of-
riga kunskapsarter, så alt de efter fulländad curs vid
14 ars ålder äro mogna att upptagas i 4:de classen på
Gymnasium, ifall de ej genast välja något praktiskt yr-
ke. I denna skola användes i de rent mechaniska kun-
skapsarterne växelundervisningsmethoden, ehuru med
åtskilliga modificationer. — Bland berömda privatan-
stalter, som fått Kunglig sanction och biträde, må näm-
nas de Frankeska Anstalterna i Halle, märkvär-
diga för sin ringa början (7 Guldens tillgång) och sin
nu varande omfattning: De bestå af i;o Pædagogi-
um, som är en särskild dock under samma direction
stående uppfostringsanstalt för ynglingar ur de bemed-
lade Classerna, som här omkring 120 till antalet njuta
af 16 Lärare dels lärd, dels modernt nyttig bildning,
enligt methoden af Class-parallelism, mot en afgift af
omkring 25 Th.i qvartalet: 2:0 Lärdomsskola, eller
ett vanligt Gymnasium, hvaruti 5 till 4oo barn njuta
lärd undervisning, en del kostnadsfritt; 5:o Real-
eller högre Borgarskola, hvaruti barn njuta mot
120 Th. årligen undervisning i realia, och till en del
uppfostran; en del äro Gratister; 4:o vanlig Bor-
garskola, hvarest 800 barn, 4oo af hvardera könet,
undervisas mot en lägre afgift i de för borgerliga lif-
vet nödiga kunskapsämnen; samt 5:o Friskola, der
4oo fattiga barn njuta gratis undervisning. Lärarne
vid Borgarskolorna ha från 5oo till 700 Th. i lön, vid
Lärdomsskolan mera. Hela anstalten kostar 4o,ooo Th.
årligen , hvartill staten ger 18,000 Th. — Utom of-
vannämndc skolor finnas afven i de folkrikare städerna
genom bidrag af enskild välgörenhet, eller af Com-
munernas sammanskott, inrättade Friskolor. Sådanc
äro de så kallade Erwerb-Schulen i Berlin, uti
273

hvïlka barn af de fattigaste classernc njuta kostnadsfri
undervisning uti Religion, Modersmålets Grammatik,
Geograph!, Räkning och Skönskrifning , äfvensom uti
bandarbeten. I flera af dessa är den grammatikali-
ska kunskapen och färdigheten i hufvudräkning driU
ven tämligen långt. I Berlin stå flera af dessa under
den Kungliga Familjens omedelbara beskydd och
njuta af denna betydande understöd; den årliga exa-
men förrättas vanligen i dess närvaro. Sådane In-
rättningar äro i Berlin, Luisenstift och Wadze-
ker-Anstalt uti hvilken sednare 5oo barn upptagas
vid 5 års ålder, vårdas och undervisas till 14 års ål-
der, då de genom försorg af Inrättningens styrelse sät-
tas i något handtverk eller annat industriellt yrke.
Samma förhållande är med Stora Barnhuset (Wai-
senhaus), som är förträffligt organiseradt så i afseen-
de på vård, som undervisning. Staten lemnar dertill
5o,ooo Th- årligen, för hvilken summa 24o barn nju-
ta fritt underhåll och grundlig Undervisning, tills de
derifrån försättas i något borgerligt yrke; äfven haf-
va 1200 barn utom inrättningen manadtliga understöd.
— I allmänhet ar den idee, som ligger till grund för
den succesiva organisationen af Preussiska Folksko
leväsendet, i motsats mot Lärdomskolorna
följande : att då de sednare såsom egnade till deras
allmänna utbildning, som ämna sig till Statens , Kyr
kans eller Vetenskapens tjenst, blott förbereda ti 1 jo-
gre Läro-anstalter, och således icke omedelbart uppfo-
stra till lefnadsyrket, ej heller, närmast afse den egna
nyttan och förvärfvandet, ulan blott användandet til
offentligt eller enskildt väl; Folkskolorna deremot haf-
va ett beslämdt afseende på det egna uppehället oc i
nyttan, eller de arbetande, eller näriogsclassernas be-
274

hof. De sönderfalla derföre enligt dessas olika lef-
nadssalt och hildnmgsbehof uti i) Skolor för den ne**
dersta Folks-Classen eller Fattig- Fri-och Arbets-
skolor (Armen- Frei-und Erwerb-Schulen); 2)För-
sko lor eller Elementarskolor, hvaruti de aldraför-
sta elementerna bibringas smärre barn, för att bereda
till följande skolor; 5) egentliga Bo r ga rskolor, huf-
vudsakligen bestämda för Handtverksstandet, äfven
benamda Underskolor, söndrade för båda könen;
4) högre Borgarskolor eller Hufvudskolor
för gossar, som egna sig åtKöpmansståndet, Konster-
na eller högre Näringsyrken. X ingen af de Preussi-
ska Folkskolorne nyttjas Bell-Lancaster - methoden, så
vida man ej såsom sådan kan betragta den växelunder-
visning, som i en eller annan af de talrikare besökta
skolorne på vissa ämnen, hufvudsakligen i de högre
Classerna. är använd, och som der i sjelfva verket
fanns före denna methods uppfinning. Detta galler i
allmänhet om de Tyska undervisningsverken, der Ref.
ingenstädes funnit densamma införd. Tyskarne me-
na sig redan hafva hunnit för långt i Pædagogiken,
för att behöfva upptaga denna mechaniska och me-
chaniserande method, hvilken blott ur ekonomiska
skäl kan betragtas såsom allmänt användbar, nämli-
gen såsom på den kortaste väg och för det bästa köp
bibringande åtskilliga oumbärliga kunskaper ellei' fär-
digheter; men som med en djupare, mera genomgri-
pande och på hela själen inverkande folkbildning o-
möjligen kan förenas; i synnerhet om depsamma ut-
sträckes utom kretsen af de ämnen, som tillhöra min-
net eller den rent formella tankekraften, eller nå<ron
yttre kroppslig färdighet, till sådane som taga hela
den inre själsverksamheten i anspråk, såsom religions-
275

undervisning, reell språkkunskap o. s. v. Emedan den-
samma så använd väl kan bilda förundransvärdt skick-
liga avtomater, men sällan sannt förståndiga, reli-
giöst och sedligt varma menniskor, så är den oför-
enlig med tyska pædagogiken, hvilken liksom hela Na-
tionens bildning och lefnadsart har en för idealisk rigt-
ning, och är för mycket genomträngd af känsla och
hjerta (Gemiith), för att låta sig förledas af för-
delarne af en formell enhet och mechanisk fullkom-
lighet, att uppoffra det reella ändamålet för mensk-
lig uppfostran, särdeles då oundvikeliga ekonomiska
skäl ej föreskrifva en sådan uppoffring.

Vända vi härifrån uppmärksamheten på de
SaxiskA Läroverken, så finna vi, alt dessa, till följe
af politiska förhållanden, ej till den grad, som de
Preussiska, i de sednare tider fortgått med bildningen
och bildningskonsten, utan att de i sjelfva verket blott
ha sin ursprungliga inrättning, samt åtskilliga utmärk-
tare Lärares förtjenster, att tillskrifva det goda skick,
hvari flera af dem ännu befinna sig. Detta Land, så-
som det var protestantismens och dermed den veten-
skapliga frihetens vagga, så blef det ock fosterland för
de första bildningsanstalter, som bragte lärdomen från
Munkcellernas dunkel i det yttre lifvets gebit till en
gemensam allmänt användbar egendom. Sjelfva Uni-
versiteterna, af hvilka i synnerhet Wittenberg snart
blef det mest besökta, liksom det mest ansedda , under-
gingo genom Reformationen ingen annan förändring,
än den som drabbade Theologiska faculteten, jämte
lärostolars inrättande i den bibliska linguistiken, samt
äfven i den classiska Litteraturen, i mån af dess sti-
gande vigt och anseende. Philologien blef i följd
deraf snart en af de mest odlade Kunskapsarter, sär-
276

deles dâ den lösryckt sig Iran banden af det theolöS
giska intresset; och Saxen har hârütï de mest glän*
sande Lärarenamn, att uppvisa* Härtill, liksorti i all-
inänhet till de vetenskapliga studiernas grundlighet
bidrog i synnerhet inrättandet af de så kallade Furstes-
Skolor (Fiirsten-Sohulen) i Meissen, Grimm och Pfor-
ta i i6:de Seklet af Churfurst Moritz, hvilka sedermera
tjenade till mönster för alla sednare anstalter af detta
slag, hvaruti studium af de gamla språken drefs på
ett mera ändamålsenligt sätt. Saxen blef derföre ge*-
nom dessa sina högre och lägre Lärosäten, génom
Regeringens frisinnighet i afseende på Censuren, sorti
hufvudsakligen befordrade Leipzigs upphöjande till me-
delpunkten för Tysklands bokhandel > i vetenskaplig,
liksom i industriell verksamhet förebild för. hela det
Öfriga Tyskland. Men då mot slutet af i^de år-
hundradet, i anledning af Polens förenande Under sam-
ma hufvud, den regerande Dynastien öfverträdde till
Katholska Religionen, och i följd deraf Regeringens
omsorg och nit för det protestantiska landets under-
visningsverk småningom kallnade, så förändrades för-
hållandet- Väl öfverflyltade Regentén sina öfver-
herrliga Rätter öfver protestantiska Kyrko- och Un-
dervisnings-angelägenheter åt det hemliga Rådet (Ge-
heime Rath), och de följande Regenterrte sökte samvets-
grannt halla de förbindelser, som de uti den så kal-
lade Religionsförsäkringen ingått. Men då Katholi-
kernas antal betydligt tilltog, och i följd af Posener
Freden de blelvo Uti alla kyrkliga och borgerliga rät-
tigheter lika ställde med Protestanter, samt i sednare
tider den, genom Franska Revolutionen, förslånds-fä-
natismen samt de oäfbrutna krigen qvafdä fiendtligheten
emellan Katholicism och Protestantism uti Tyskland
åter utbrutit, dels i hetnliga proselytmakarförsök',
277

dels i öppna pennstrider; sâ kunde de protestantiska
läroverken i detta land ej annat än erfara de menli-
ga följderna af ett kallnadt intresse för sjelfva religio-
nen hos en af Katholska beståndsdelar sammansatt
Styrelse j hvilket snart syntes öfvergå till en illa dold af-
voghet. — FÖr det närvarande är icke mera den hög-
sta magien, som tillhör Konungen, ulan den ledan-
de och afgorande Öfveruppsigten öfver alla prote-
stantiska Skol- och Universitets-Angelägenheter, hos
de 5:ne uti det hemliga Rådet — som för öfrigt blott
aren inspicierande och consultativ, ej förvaltande,
Auctoritet—præsiderande Conferens-Ministrar, hvil-
ka föredraga omedelbart inför Konungen sjelf och
halva at Öfver-Consistorium i Dresden uppdragit den
närmare ledningen. *— Universitetet i Leipzig, för
narvarande det enda uti Konunga-Riket Sachsen, har
i juridiskt och administratift hänseende till större de-
len samma författning, som det erhöll vid sin ur-
sprungliga grundläggning i början af 14-hundradetalet,
hvilken författning deruli skiljer sig ifrån de öfriga —
alla sednare inrättade — Protestantiska Universiteter,
alt den grundar sig på den gamla från Högskolan i
Paris härkommande indelning af Lärare och Lärjun-
gar i Nationer. Det af dessa ursprungligen samman-
satta Consilium Nationale utgör ännu det stora Acade-
miska Rådet i Leipzig, till hvilket icke blott alla Pro-
fessorer, utan afven alla Doctorer, Magistrar och Li-
centiater hafva tillträde. 1 detta valjas Rector, Ca-
nonici och Decemvirer, och afgöras åtskilliga Universi-
tetets bästa rörande angelägenheter. Consilium Recto-
ris är den Acaderniska domstolen, uti hvilken Rector,
biträdd af en Assessor af livarje Nation, samt Univer-
sitetets Syndicus, öfvar den Disciplinära Jurisdictionen

■Svea XL,	i/, g.
2Z8

öfver de Studerande, så vida den rörer sådane brott,
som ej öfverträda de allmänna Landets lagar, hvilka
höra infor det förenade Polis- och Criminal-Collegi*
um. Vigtigare disciplinarmål hänvisas till Consili-
um Professorum, som består af samteliga Professor
rerna. — Hvad sjelfva studie-författningen beträffar,
så hafva äfven här de Academiska Lärdomsprofven,
eller de för en Grads erhållande erforderliga pröfnin*
game, till stor del förlorat sin ursprungliga betydelse;
särdeles gäller detta om den philosophiska Graden.
Examen är nästan blott en tom formalitet, som har
till föremål en enda philosophisk, af examinanden
sjelf vald, kunskapsart, och den föreskrilna disputa-
tionens halt är likgiltig. Något strängare är dock pröf-
ningen samt den föreskrifna cursen i de högre Facul-
teterna, särdeles i den Juridiska. De flesta Föreläs-
ningar äro äfven här enskilda; men Lärarne som
här sjelfva af sina åhörare emottaga det för inträde
erforderliga arfvodet (i Louisd’or), äro förbundna att
efterskänka dem, som förevisa medellöshetsbetyg, allt
eller en del deraf. Universitetets anseende, som äf-
ven i sednare tider genom utmärkta Jurister och Phi-
lologer vidmagthölls, har i sednaste decennium betydligen
sjunkit, likasom det vetenskapliga lifvet, och Univer-
sitetet är förnämligast besökt af landets theologer.

Bland de lägre Läroanstalterne äro de vidlberömda
Fursteskolorna de märkvärdigaste, af hvilka Saxen
nu endast har 2:ne, i Meissen och i Grimma. I des-
sa, som äro försedda hvardera med omkring 4o,ooo
Thaler årlig inkomst af egna gods och fonder, njuta
omkring 200 ynglingar undervisning, underhåll och
boning; de flesta för intet, och några för en obelyd-
lig afgift. Dessa ynglingar äro till större delen för-
279

»jenta mäns söner ur medelclasserlia, till ett visst an-
tal lör hvarje provins, Undervisningen bestrides af
J2 Lärare och i Director uti 5 successiva classer, och
har till hufvudändamål bibringande af en grundlig
kännedom i de gamla språken, hvilka drifvas ända
till bildande af philologer ex professo, och derföre
åstadkomma för alla andrå elever, genom fördjupan-
de i alla en strängt kritisk språkkunskaps finheter, en
ofrugtbar lärdomsskatt. I sednare tider har man äf-
ven inrymmt några timmar åt Historien och Natur-
vetenskapenj som dock ytligt drifvas ; mera tid egnas åt
Mathematik och moderna språken, af hvilka de flesta
här läras. En art växelundervisning har har från ålder
Vc^rit gängse, i det de äldsta eleverne biträda vid de yng-
stes undervisning i de lärda språken. Vid 12 års ål-
der inträda ynglingarne här, och lemna stället vanli-
gen vid 17 à 18 års ålder, för att besöka Universite-
tet utrustade med en helt och hållit lärd bildning. '
Såsom uppfostringsanstalter äro dessa skolor utmärk-
ta för den stränga ordning och disciplin, som der
heirska; men ej utan skäl har man deremot, särde-
les mot det numera Preussiska Schulpforte, anmärkt^
att de halla ynglingarne i ett för klosterlikt tvång och
afskiljning från den öfriga verlden, samt i en för
sträng, de ungdomliga krafterna öfverstigande, syssel-
sättning. Deraf uppkommér allt för lätt antingen ett
fullkomligt förqväfvande af naturlig liflighet och ener-
gi, eller också ett ögonblickligt tillbakahållande af den
inie kraften , som allt för lätt , da ynglingarne inträ-
da uti verlden och intagas af frihetens sötma och för-
förelsernas magt, i utsväfningar tager sin ersättning.
Åtminstone jafvas ej denna beskyllning af ynglingar—
nes physiognomi, af det blytunga allvar och den kal-
la stelhet., som öfver den är utbredd i denna eldiga
280

ålder. Den oinskränkt styrande Chefen eller Direclorrt
är ej sällan en åldrig grundlärd philolog, som för
bibringandet af det möjligen största quantum lingui-
stiska och archæologiska kunskaper allt för lätt glöm-
mer ideen af all uppfostran samt de oeftergifliga for-
dringarne af den ungdomliga åldern och lynnet. De
öfriga Landets Gymnasier eller Lärdomsskolor äro
till större delen bildade i likhet med dessa såsom Un-
dervisnings-anstalter. De aro nämligen alla indelta
uti 5 Classer, uti hvilka läsningen bestrides af Rector,
i Con-Rector, samt 6 till 7 Medhjelpare (för en sko-
la af 200 elever). Det hufvudsakliga läroämnet är de
Lärda språken, livaruli undervisningen fortgår från
första elementerna till en tämligen omfattande curs i
alla delar af den classiska Litteraturen, och Vanligen
upptager omkring 18 timmar i veckan, samt bestri-
des at Rector och Con-Rector i de 2:ne öfre Clässer-
na, Mathematik, som föredrages af en särskild Lära-
re, upptager blott 2 timmar i veckan , och slutar med
Secunda. Philosophi läses 2:ne timmar i Prima. Hi-
storien upptar 2:ne timmar; åt Tyska språket eghas 1
till 2 timmar i lägre Classerna. Examen sker årligen
vid påsktiden, men ingen särskild pröfning äger rum
för abituri, hvilkas betyg, särskildt för kunskaper
och seder, grundas på denna och föregående pröfningar.
Dessa skolors ledning är föröfrigt helt och hållet i
Rectorernas bänder; och då i afseende på Lärarnes
skicklighet eller Läroämnenas lämpliga fördelning in-
gen pröfvande eller inspicierande auctoritet deri verk-
samt ingriper, och styrelsen ej medelst tillräckliga
anslag sörjer för dessa anstalters ökade bebof, så är
det mera att tillskrifva en slump, om någon af dem
uppfyller sitt ändamål. Ej sällan händer det, att
för vissa kunskapsarter? t. ex. Mathematik, ej finnes
281

någon Lärare, anlingen emedan Rector alldeles icke
intresserar sig lör denna vetenskap, eller emedan han
saknar medel till denne lärares lönande. En och an-
nan bibehåller dock sitt anseende., såsom Kreuz-Schule
i Dresden, hvilken till en del äfven är uppfostrings-
anstalt..

Hvad borgarclassernas bildning och den lägre folk-
undervisningen beträffar, så var denna redan länge-
sedan här mera vårdad, än i det öfriga Tyskland.
Industriens förkofran, samt communernas allmänna
välstånd beredde tidigt organisation al skolor, öfverens-
stämmande med de slöjdeidkande classernes behof ;
härtill bidrog äfven den philanlhropiska nytHghetspæ-
dagogiken, som här vann insteg, utan att (örleda till
ytterligheter. Högre Borgarskolar aro först i sed-
nare tider inrättade och af ganska olika beskaffenhet,
i förhållande tillLärarnes olika skicklighet samt stads-
auctoriteternas olika bidrag. En af de bästa är den
ny organiserade Fredrik-August-Skolan i Dresden,
trots de svårigheter, hvarmed den utmärkte Läraren
har alt kämpa. I denna undervisas,, mot erläggande
af en medelmåttig månadtlig afgift, 100 ynglingar
från 7:de till 12:te året, fördelta uti 5:ne Çlasser, bå-
de uti språk, särdeles det Tyska, och uti Real-kun-
skap, (Naturlära, Technolog! och Geograph!) ; så alt
de efter slutad cura äro färdiga, antingen att inträda
i något borgerligt yrke, eller alt uppflyttas på Gymna-
sium. En motbild till denna är: Dotter-Skolan, för
döttrar af bemedlade Borgare, hvarest undervisnings-
ämnena äro: R.eligion, Modersmålet med declamalo-
riska och stilistiska öfningar. Rakning, Natur-Lära
och Naturbeskrifning, praktisk-ekonomisk Technolo-
gi, Historia och Geographic Fransyska språket o. s. v.
28^

Den har i5o harn, hvilfca äro fördejla uti 5:ne huft
vudafdelningar, hvaruti 12 Lärare och Lärarinnor un-
dervisa; de sednare äfven uti gröfre och finare qvinn-»
hga handarbeten. Ln till det yttre frikostigt inrättad
.Realskola är Borgarskolan i Leipzig, hvaruli 800,
barn, mot erläggande af 10 till 20 Th. ärligen, njuta
undervisning dels j elementarkunskaper (elementarsko-
lan), dels i högre kunskaper, såsom Historia, Geo-
graphi, Naturlära, Mathematik, Fransyska och Latin.
Skolan, som underhåller sig sjelf, har tilländamål
bildande af blifvande Handtverkare, Fabrikanter, Köp-
män o. s, v. Men den inre inrättningen och andan
motsvara ej den yttre prakten al auditorier pch sam-
lingar. Högre stå dock de lägre borgarskolorna i
Leipzig, som afse de lägre folk-classernas bildning. En
sådan är den så kallade Rådsfri skolan (Rathsfrey-
schule) under ledning af den förträfflige pædagogen
Plato, som grånat i sitt yrke, men ännu bibehåller
obruten kraft. Omkring iooq barn, gossar och flic-
kor, af de torftiga classerna njuta' der fullkomligen
gratis undervisning ända till 14 års aider uti de för
det allmänna lifvet nödiga ämnen, samt flickorna uti
handarbeten. På intet annat ställe har Ref. funnit
undervisningens grundlighet i alseende på det quanti-
tativa kunskapsförrådet så litet mechanisk till medel
och resultat , och så omedelbart inverkande på ’
förstånd och hjerta. Särdeles gäller detta om under-
visningen i Tyska språket, hvaruti, vid läsning och
declamation af åtskilliga för denna ålder passande poe-
tiska och prosaiska skriftställare af didaktisk syftning,
den grammatikaliska kännedomen alltid åtföljes af in-
sigt och behjertande af innehållet, Man har anmärkt
mot denna æsthetiskt drilna läsning, att den särdeles
i afseeude pa de qvinnliga eleverna lätt kan verka
283

en 6£verbilJning, »om ej är Sfrerenwlammande med
deras blifvande kall, dâ de llesla träda Iran skolan .
tjenst. Men då denna läsning alltid ar atfoljd af en
grundlig och innerlig, högst ändamalsenbgt dnfven
Religionsundervisning, så torde faran al en dylik ol-
verbildning, samt deraf följande ansprak och ofornoj-
samhet, vara af mindre betydenhet. Åtminstone vac-
kes ej någon dylik farhåga vid anblicken af ungdoms-
skaran; antingen då den med ostörd uppmärksamhet-
lyssnar till den 70 årige Läraren, tolkande Re-
ligionens och sedlighetens bud, eller då den 1 tallan
ined bjertats stämma uppläser herrliga qväden at I
en Burger eller Klopslock, eller då den andaglsfull
uppstämmer hymner till Skaparens lof. Anstalten un-
derhålles af ringa medel, hopbragla medelst välgöran-
de bidrag. Undervisningen bestrides af i Rector, i
Conrector och 8 Underlärare. Efter förebilden af den-
na förträffeliga anstalt är man i Leipzig och flera an-
dra städer betänkt på organisation af Fattigskolor,
hvilka det, i mån af ökad befolkning och inskränkta
industri-tillgångar, stigande antalet af fattiga gÖr dag-
ligen mera nödvändiga. Till bildande af Lärate lör
dessa i städerna och på landet inrättade Folkskolor
äro Seminarier organiserade på flera ställen; men de
kunna i undervisningens grnndlighet och planmässig-
het ej mäta sig med de Preussiska, och kunna omöj-
ligen uppfylla sitt ändamål, då för erhållandet af Skol-
lärare-sysslor en genomgången Seminarii-curs ej är
nödvändig, knappt meriterande. Ehuru inga egentli-
ga polytechniska Instituter, i likhet med det Berlinska
och Wicnska, finnas, har dock Sachsen 2:ne speciella
Bildningsanstalter, som lör 2:ne hufvudsakhga grenar
af dess industri hafva varit af mycken vigt, och öf-
ver hela Europa spridi sitt anseende. Dessa äro n ergs-
284

Academien i Freyberg och Academien för
S k og s-sköts el (Forst-Academi) i Tharand. Denna
sednare vore i synnerhet att anbefalla till efterföljd i
Sverige, der i följd af en dålig Skogshushållning vig-
tjga näringar hotas med undergång, I en tvåårig curs
som dock ofta ulsträckes till 3 år, meddelas en veten-
skaplig undervisning i högre oçh använd Mathema-
tik, Naturbeskrifning, särdeles Botanik, och specielt
okogsväxternas, Encyclopedien af Skogsvetenskaperna,
Physik och Chemi, specielt i afseende på Skogspro-
ducter, Skogsmälerikonst, Architectur, Planteckning,
theoretisk och praktisk Jagtkunskap. En skog af be-
tydande vidd ar anslagen såsom experimentfält åt In-
rättningen. Hvarje år har en praktisk termin af 4 à
6 veckor, egnad åt skogsresor, arbeten i trägårdarne,
mätningar och taxationer. Ärligen företages en resa
i det Sachsiska berglandet. Infödda betala för offent-
liga undervisningen årligen så Th. Elevernas antal
är vanligen omkring 8.o, hvaral större dejen utläud-
ningar från alla länder,

I de Saxiska Hertigdömena hafva väl de
ofientliga Undervisningsanstalterna till en stor del blif-
vit bildade efter’ sina äldre systrar i Konungariket.
Dock hafva de, särdeles i de sednare decennierne,
mera lämpat sig efter tidens fordringar samt bildnin-
gens framsteg. Universitetet i lena har för öfrigt i
sin inre organisation, ålskilliga skiljagtigheter från
det i Leipzig, både i afseende på Facultets-inrättnin-
gen och i afseende på det alldeles uteslutna Nations-
elementet, hviiket här utbildat sig såsom Landsmann-
schaften, eller föreningar af ynglingar från samma
lyska stater, som dock gifvit anledningar till en för-
derflig hatfull Corporationsanda, ofta utbrytande i up-.
285

penbara strider, Det var i motsats mot dessa, som,
för att tillvägabringa forntyskt sinne och endrägt, de
så kallade Burschenschaften i patriotisk anda bildade
sig; men de fingo snart en politisk syftning och till-
intetgjordes såsom olofliga, revolutionära och för den
beslående ordningen vådliga förbindelser. Lika utmärkt
som detta Universitet varit för den fria, ej sällan till
sjelfsvåld och sedeslöshet urartande, anda* som bland
Ungdomen herrskat, har det äfven varit för sina ly-
sande Lärare-namn oçh det vetenskapliga lif, som der
ägt rum ända till de sednaste politiska händelsernas
inverkan; hvårföre ock, särdeles i de nästförflutna de-
cennierne, detta Universitet varit det mäst besökta.
Regeringens liberalitet och nitälskan har betydligt
medverkat så väl härtill, som till det i allmänhet go-
da skick* hvaruti i synnerhet de Lärda skolorna i det-
ta Hertigdöme befinna sig. Dessa stå under styrelse
af Qfver - Consistorium i Weimar, hvilket dock har
till sitt biträde, såsom Ephorer öfver Gymnasium,
General-Superintendenten, samt de dem för skolväsen-
det biordnade Inspectorer och Adjuncter. En Im-
médiat-Commission för uppfostrings väsendet har att
samla underrättelser öfver så högre som lägre skolors
tillstånd, samt hvarje fjerndels år deröfver till Rege-
ringen aflemna berättelse, I Gymnasium i Weimar
förbereda de 5:ne öfre Classerna till Universitetet; de
5:ne nedre motsvara en Borgarskola. De 2:ne Landt-
skol-Lärare-Seminarierna stå i förbindelse med Fri-
skolor, fqr att desto säkrare gifva den praktiska ut-
bildningen. I Friskolan i Weimar har man sökt in-
föra Bell-Lancasterska methoden, men trots de för-
ändringar som man försökt till mildrande af det me-
chaniska deruti, vill denna method lika litet här som
på något annat ställe i Tyskland finna framgång. För
286

alt förbättra Läraresysslorna vid Folkskolorna, lindra
enskildas nöd, samt belöna dugligheten, är en Folk-
sko le-fo nd inrättad, medelst åtskilliga, till större
delen frivilliga afgilter, — Hvad som är yttradt om
de Weimars ka skolorna, gäller äfven om Gotha,
hvars Gymnasium förtjenar namnet ’Illustre”, både i
anseende till de utmärkta Philologer, som der sedan
längre tid varit Lärare, och den förvånande höjd
hvartill det classiska studium der är drifvet, samt den
ordning och takt, som der råda. — Uppmärksamhet
förtjenar den här belägna privata uppfostringsanstalten
i Schnepfenthal, såsom en af de få philantropiner,
som öfvérlefvat den pædagogiska åsigt, hvilken för-
anledt dem. Den grundades år 1784 af den bekante
Salzmann, och från denna tid till närvarande hafva
der blifvit uppfostrade 58o barn. Dess syftemål är,
att åt Gossar ur bildade Stånden från gide till 17:86
året gifva den physiska och psychiska vård och utbild-
ning , att de i mon af sin blifvande bestämmelse an-
tingen inträda i öfversla Glassen af en Lärdomsskola,
eller komma på ett Contor, kunna undergå Olficers-
Examen, eller lära Landtbruk, Skogshushållning, o.
s. v. Hvad som hörer till den för ynglingar af högre
stånden erforderliga bildning, såsom Tyska, Fransy-
ska, Latinska språken, Mathematik, Geograph!, Hi-
storia , Naturbeskrifning, 0. s. v. lärer vanligen h var
och en; men i öfriga läroämnen, såsom Grekiska,
Engelska, Mythologi, Stjernkunskap, Borgerlig Räk-
ning, Köpmansräkning och Bokhålleri, o. s. v. läm-
pas undervisningen efter lefnadsbestämmelsen. För
hvarjeämne äro särskilda Classer, der hvarje Lärjun-
ges plats bestämmes efter hans framsteg i det speci-
ella ämnet, så alt en priman i Latinet kan vara secun-
dan i Tyskan, tertian i Mathematiken, o. s. v. Man
28T

J Jiar i denna Class-paralleljsna ej låtit afskråcka sig af
den erfarenhet, att en harmonisk, allsidig bildning der-
med ej står att förena, och att anstaltens elever ej
sällan lemna stället med en högst ensidig underbygg-
nad. Den har också nu mera ej talrikt tillopp , om-
kring 4o elever, trots den duglige man, Salzmann
den yngre, som derföre står i spetsen. Undervisnin-
gen drifves af åtla lärare, med hvilka dock deras fru-
ar dela så väl uppfostrans, som elementarundervis-
ningens mödor. Afgiften för undervisning, vård och
uppehälle är 52 Fredrik’s d’or för halfåret.

De offentliga Skolorna i det närbelägna Hanno-
ver hafva inga utmärkande och efterföljd förtjenande
egenskaper, då de icke fortgått med odlingens och
pædagogikens framsteg. Styrelsens nit och omvård-^
nad synes helt och hållet hafva concentrerat sig på
Universitetet i Göttingen, hvilket genom den vär-
kelse till vetenskapligt lif, som det genom sitt före-
döme gaf, genom de utmärkta Lärare som här
kring sig samlat flera tusende Ynglingar från alla Eu-
ropas länder, och genom de mångfaldiga bildnings-
medel, hvilka det i sina rika Samlingar beredde, län-
ge intagit första platsen ibland Tysklands Universite-
ter, och alltid skall bibehålla ett utmärkt rum såsom den
allsidiga Lärdomens medelpunkt och förrådskamma-
re; äfven om det i andra afseenden torde komma alt
fördunklas af sina yngre Medsystrar, (i Berlin, Mün-
chen) , hvilka genom sitt läge i folkrika hufvudstäder,
genom de rikare hjelpmedel detta erbjuder åt empi-
riska och praktiska studier, samt genom de förföriska
behagen af den philosophiska, æsthetiska och politiska
dilettantism, som der vanligen herrskar, hafva vigti-
ga, i ögonen fallande, företräden, som Uniyersite-
288

tet i en Provinsstad saknar. Det var igenom upp-,
höjande och belönande af Lärarens kall, genom den deraf
hos Regeringarne väckta taflande sorgfällighet, att till si-
naLärosäten draga Tysklands yppersta vetenskapsmän,
och att vid befordringar ej följa andra grunder än
duglighetens, samt att medelst de enskilda d. v. s. de
af åhörarne betalta föreläsningarnes befordrande bereda
mellan lärarne en frugtbärande täflan , som Göttin-
gens odödlige Canzler grundlade så väl detta, som de
öfriga Tyska Universiteternas flor. Från denna tid.
ser man vid dessa Högskolor’ ej sällan 25-åriga män,
efter alt hafva vid aa, års ålder slutat de Acade-
miska studierna, samt med någon strängt vetenskap-
lig skrift vittsordat sina insigter, snille och förmå-
ga af en klar och lefvande framställning, uppträda
såsom Professorer, besoldade af Staten, och ytterliga-
re belönta af den lärgiriga ynglinga-skara, som sam-
lat sig omkring dem , och på detta sätt, i en stigande
verksamhet* hvarkenaf materiella bekymmer eller prak-
tiska bestyr (Embetsexamina o. s. v.) afhållas, från
att såsom lärare och skriftställare uteslutande egna
den bästa delen af sin lefnad åt sin vetenskap. Då
genom flera Lärares anställande i samma kunskaps-
ämne, samt de många Lärosätenas, ömsesidiga utbyte,
en jämn recrutering underhålles, så kan någon förål-
dring i Lärareförmåga ej inträffa, och, om den in-
träffar, ej för vetenskapen hafva vådliga följder. Man
har väl mot detta Lärarnes hufvudsakliga löningssätt
medelst föreläsningarnes betalande anmärkt, att det
hårdt drabbar så väl den torftige yngling, hvars till-
gångar ej motsvara hans vetgirighet, som den lärare,
hvilken med snille och insigter ej förenar ett loc-
kande framställningssätt. Men denna anmärkning
mildras redan derigenom, alt lectionsarfvoden ej säl-
289

lan efterskänkas den fullkomligt medellöse Studenten >
och att den Lärare , som för bristande mundtlig fram-
ställningsförmåga saknar ett talrikare Auditorium,
välbetalta vetenskapliga skrifter oftast finner sin er-
sättning; och den vederlägges dessutom fullkomligt
genom den erfarenhet, att de offentliga eller gratuila
iöreläsningarne vanligen äro obesökta. — Hvad detta U-
niversitets inre Författning beträffar, så skiljer den
sig i många punkter ifrån de öfriga Tyska Universite-
tens, ehurU den genom åtskilliga inskränkningar i sed-
nare åren blifvit bragt till mera likstämmighet i det
väsendtliga. Den Academiska Jurisdictionen förvaltas
ïiu ïnera utaf en nybildad Universitets-D omstol,
som består af Pro-Rector, såsom Chef, hvilken väl-
jes livart half år, samt 2:ne Universitets-Råd, Dessa,
som utnämnas af Konungen, förarbeta alla mål, så
nämligen att den ene besörjer allt hvad som rörer
Universitetets administration, dess egendomar, juris-
diction öfver icke Studerande o. s. v., den andre å-
ter allt hvad som rörer policen, samt den vetenskap-
liga och moraliska disciplinen. Förfarandet ar helt och
hållet collegialiskt. Ehuru domstolen i allmänhet för-
far efter Landets lagar och observantier, så är den
dock auctoriserad, att i mål, som röra Studenter, för-
fara såsom en försonande faderlig Öfverhet. I såda-
ne Disciplinarmål, som fordra strängare straff än
Consilium abeundi, tillhör afgörandet den Acade-
miska Domstols-Deputationen (Universitets-
Gerichts-Deputation) som årligen ulnämnes af Cura-
torium. Går dommen ända till relegation eller svåra-
re straff, så måste saken bringas till Senaten, hvar-
uli äfven Universitets-Råden hafva säte och stämma.
— I vetenskapligt hänseende har Universitetet den
gamla indelningen uti fyra Faculleler. För att kunna
290

i någon Facultet uppträda såsom Privat-Docent, ar^
ulom Doctorsvärdighelen, stadgad en särskild Disput
talion. För Doctors graden fordras en pröfning, som
utan nagia allmänna frågor, hufvudsakligen vidrör
den särskilda kunskapsart, hvårföre man anmält sig,
men hvilken pröfning dock i sjellva verket mera är
en lätt formalitet än en examen rigorosum. Af mera
^igt är inaugural-disputationenj som ej sällan är ett
vetenskapligt verk al grundlighet och större omfattning*

Af de speciella vetenskapliga inrättningar, som
tillhöra detta Universitet, må nämnas del Theolo-
giska Repetent-Collegium, sörii nu mera är
inäkiänkt till offentliga exegetiska löreläsningar öfver
enskilda delar al gamla och nya testamentet, som
hållas af 2:ne utmärkt skickliga theologer, hvilka på
Facultetens förslag utnämnas af Curatorium för 2:ne
år med en årlig besoldning af i5o Thaler. Hufvud-
afsigten ar att för utmärktare theologiska Lärareäm-
nen lätta uppehället vid Universitetet. Det ho mi-
letiska Seminarium, uti hvilket åt ett visst an*
tal — vanligen tolf — tillämnade ReligionsLärare gif-
ves under i ars curs den oumbärliga praktiska ut*
bildningen. 3.111 upptagande förutsättas åtminstone
if års philosophiska och theologiska studier vid Uni-
versitetet. I den i:sta Semestern höres Theorien af
Domiletiken; men denna förbindes älven med smärre
praktiska arbeten, såsom utarbetning af böner och ex*
ordier till gifna themala, dispositioner o. s* v. hvilka,
enligt den sanna växelundervisningsmethod, som här»
liksom vid de Preussiska Seminarierne, äger rum,
lemnas Medlemmarne till ömsesidig recension, hvil-
ken recension sedermera af Director, som är en
Theologiæ Professor, granskas. I 2:dra Semestern
lef vereia Af edlem marne i en efter lott bestämd ord®
291

ïiîog hela Predikningar efter de i föregående Semes-
ter af Director rättade Dispositioner, och bilägga
dervid en grundritning af ideeföljden, hvarvid dock
vissa partier äro utförda. Två och två hafva att in-
lemna en skriftlig recension öfver predikan, som hos
de öfriga circulerar till genomläsning. Vid hvarje
veckas slut blir en sådan predikan offentligen och
med hänsigt på de ingångna recensionerna bedömd >
o. s. v. En annan i sednare åren uppkommen an-
stalt är Ephor at et; i följe hvaraf de infödda
Theologerne äro förbundna, att så väl i allmänhet,
som särskildt i valet af föreläsningar emottaga råd
och ledning af Ephorus — en Theologiæ Professor
— ehuru dervid intet tvång äger rum. Ephorus
skall blott hafva ett vaksamt öga på de åt hans för-
sorg anförtrodda elever, samt vid deras afgångfrån
Universitetet gifva Consistorium i Hannover berättelse
deröfver o. s. v. — Mäikvärdigt är det här organi-
serade Juridiska S p ruc h-C ol l egi u m, bestående
af 4 Ordinarie Professorer af Juridiska Faculteten,
hvilket bildar en consullativ högsta Instans öfver mål,
som af parter så inom, som utom landet hänskjutas
till dess afgörande. Denna Auctoritet, som med Uni-
versitetet ej står i nödvändigt sammanhang, är för-
trafllig såsom en plantskola lör Domare och prakti-
ska Jurister. Antalet af inkommande mål, går vanli-
gen till omkring 200 årligen. — Ett Philologiskt
Seminarium till bildande af Öfverlärare vid de
Lärda Skolorna genom theoretisk och praktisk un-
dervisning uti den classiska litteraturen, är äfven här,
liksom vid de öfriga Universiteten, inrättadt.

Landets skolor behöfva förbättring, b vilken är
lätt alt verkställa, då Universitetet erbjuder rikligt
2g2

tillfälle till bildande af skickliga Lärare för de Lär-
da Skolorna, och under ledning af ett dugligt, vid
Universitetet sorgfälligt bildadt Prästerskap> Folksko-
lornas brister lätt upptäckas och botas. I detta sed-
nare hänseende är redan ett vigtigt steg dertill gjordt
genom den i Göttingen inrättade In d us tri*-s k ola,
uti hvilken 100 fattiga barn af båda könen > jämte
det att de tillhållas till handarbeten, äfven njuta kost-
nadsfri undervisning uti Tyska Språket, räkning,
skönskrifning, de första elementerne af Naturkun-
skap, Historia och Geographi, Till sjelfva arbets-
skolan komma äfven barn från SockenSkolorna eller
der slutad curs. Dermed står i förening en Söndags-
skola, som besökes af löo till 15o handtverkslärlin-
gar, hvilka undervisas, utom i räkning och skrifning^
äfven uti teckningo

Bland de öfriga Protestantiska Staterna i Tysk-
land intager Wurtemberg en utmärkt plats i af-
seende på sina Läroverk ; och det är blott den grundliga
bildning, som särdeles i de lägre undervisningsanstal-
terna meddelas, jämte nationens dugliga charakter i
allmänhet, som man kan tillskrifva denna i förhållan-
de till Landets befolkning förvånande mängd af ut-
märkta män i alla både vetenskapens och den sköna
Litteraturens delar, hvilken detta märkvärdiga Land
har att uppvisa. Landets Universitet Tübin-
gen tillvann sig redan tidigt ett stort anseende och
har intill sednaste tider vetat bibehålla det, särdeles
inom de theologiska vetenskapernas område. Den
allvarligt protestantiska Regeringens nit och omtanka
ditkallade utmärkta Lärare och befordrade studiernas
allvar genom rundeliga understöd åt landets ungdom,
t. ex. genom det så kallade Contubernium Acadenai-
293

cum eller Bursa, hvilken inrättning i sednare tider
erhöll en mera kosmopolitisk rigtning. Utan att i
likhet med flera af de äldsta Tyska Universitelerna,
urarta till en sluten organisation, bibehöll det alllid, så
väl i vetenskapligt hänseende, som i afseende på den.
inre disciplinen en sannt sjelfstandig, af den politiska
och juridiska styrelsen ostörd existens; och dä i sed-
naste åren ungdomens patriotiska frihets-svärmeri å-
drog Universiteterna hämmande inskränkningar af re-
geringarne, så var det Würtembergska Styrelsen, som
längst skonade sina Läroverk från det skadliga infly-
tandet af Förbundsdagens illiberala beslut, hvarföre
ock snart Tiibingska Universitetet blef illa noteradt
hos den heliga Alliancen, och, såsomen plantskola för
revolutionära frihetshjellar, förbjudet för de heliga
Staternas söner. Dess organisation är för öfrigt föga
skiljaktig från de öfriga Syd-Tyska Universiteternas ,så
i afseende på curserna, som här äro i år för philo-
sophiska studier samt 5:ne år för de högre faculteter-
nas studier, som i afseende på facultets-inrättningen i
aUmänhet; dock är här en 5:te Facultet för Landt-
hushållning och Skogsskötsel (Landtwirthschaft und
Forstwesen) i öfverensstämmelse med fordringarne af
landets långt drifna och af den ökade folkmängden
påkallade industri i dessa näringsgrenar. — Men det
är i synnerhet de förberedande Skolorna, som ge-
nom sin ändamålsenliga organisation, samt genom den
anda, hvilken deri råder, förtjena uppmärksamhet.
Landet är i afseende på undervisningen fördeladt i 4
Pædagogarchier i öfverensstämmelse med dess krets-
indelning. Pædagpgarchen utgör på en gång en
verkställande och consultativ Auctoritet för Studie-
Radet i Stuttgard, som bildar MinisterialStyrelsen af
-	XL	11, rj,
294

Undervisningsväsendet under CollegiaHorm. Landet
har 12 Öfver-Gymnasier eller närmast till Universite-
tet förberedande skolor, uti hvilka under en 4 eller
5 års curs uti 6 classer, hvaraf 2:ne real-classer, un-
dervisning lemnas hufvudsakligen i Latinska och Gre-
kiska Språket, nämligen från läsning af lättare förfat-
tare ända till Dramatici, de svårare Historici, samt
äfven de lättare af Platos dialoger, med lika strängt
afseende på språket, som på innehållet. Äfven föredra-
gas , utom moderna Språken, hufvudsakligen elementer-
ne af Philosophi, Mathematik, Physik, Naturbeskrif-
ning, hvilka sednare behandlas i de nedre Classerna,
ehuru de ej der drifvas till den höjd som språken. Lä-
rarne, hvilkas antal är omkring 12 lör 200 elever,
äro hvarken indelta uteslutande eiter classer eller
ämnen. De fattiga hafva undervisningen gratis; de
Bfriga för omkring 2 Gylden uti qvartalet. Det
är mindre sjelfva undervisnings-schemat, mot hvil-
ket man kan anmärka splittringen i för många o-
likartade kunskapsslag — det finnes t. ex. Gymna-
sier, der det undervisas i Skön Konst, Architectur,
i Italienska, ja Skandinaviska Språken —, än den
grundlighet, och den omfattning, hvarmed de gamla
språkens studium drifves, som förljenar att omnäm-
nas. Detta har åter sin grund i de förträffliga för-
kunskaper, som meddelas i Under-Gymnasierna, el-
ler de Lärda Skolorna, eller ock, såsom de efter Lä-
rarne kallas, Præceptor-skolor, från hvilka lärjun-
gen efter föregående pröfning af OfverGymnasii Lä-
rare uppflyttas vid 12 à 14 års ålder. Dessa finnas i
hvarje, äfven den minsta Stad, till ett antal af 68 i
hela Monarchien , under ledning af en så kallad ”Præ-
ceptor,” som väl före antagandet prÖfvas, men för-
öfrigt alldeles icke behöfver att ha besökt Universin
295

tetet, utan ofta blott några Classer af Gymnasium,
men dervid dels såsom lärjunge dels såsom medhjel-
pare till någon lärare förvärfvat sig en så genomgri-
pande säkerhet i latinska och grekiska grammatikens
alla region och bestämningar, och en sådan färdig-
het i dess föredragning och inöfvande, att han der-
uti kan anses som fullkomlig Mästare. Då elevernes
antal ej är inskränkt inom något visst district, så be-
ror af Lärarens grundlighet och method hans förtjenst
och skolans flor; deraf en ädel täflan mellan dem.
Då en fullkomlig grammatikalisk kännedom af de
gamla spiaken utgör hufvudändamalet för undervis-
ningen, sa är skolan classificerad efter de successiva
graderna af grammatiken under den 6 åriga cursen
från 6:te eller 7:de till i2:te året; men då skolan tilli-
ka är borgarskola^ sa gifves äfven undervisning i de
dertill hörande ämnen. Undervisningen i språken
drifves ända derhän, att man i den 12 årige abitu-
rientens pröfningsarbeten uti de tre språken, fm-
nei hebreiska och grekiska språken skrifna fullkomligt
grammatiskt felfritt, samt latinet med säkert val af
det ägta uttrycket. Den årliga Landtexamen i Stutt-
gard gifver tillfälle att bevittna detta. Ty till den-
na sändas frän alla landets skolor lärjungar, ämnade
till det theologiska studium, för att der offentligen
inför den högsta Andeliga Auctoriteten pröfvas. De
som här bestått profvet, upptagas till fri undervisning
och underhall i de så kallade Kloster sk olor, stif-
tade på de gamla Klostrens fonder till bildande af
Theologer och Ölverlärare vid de högre skolorna,
hvarifrån de efter 4 eller 5 års curs flyttas till Uni-
versitetet och äfven der på dessa stiftelsers bekost-
nad fortsätta sina studier. Det är denna sällsynta för-
ening af enskild kraftyttring och täflan, med offent-
296

ligt skydd och uppsigt, samt af ett fullkomligt oberoende
i afseende pä medlen och ett strängt bestämmande af
undervisningens gränsor i öfverensstämmelse med dess
ändamål, som utgör dessa skolors sällsynta förträff-
lighet. Utom dessa Latin-skolor finnas för de lägre
fölkclassernas bildning 2,181 Elementarskolor, besök-
ta af 200,000 barn; uti dessa skolor meddela 2,i4o
Skolmästare och 786 Provisorer undervisning i de
for dessa Classer erforderliga kunskaper. I de flesta
af dessa skolor hafva de fullkomligt obemedlade fri
undervisning. För bildande af Skollärare är ett för-
träffligt Seminarium med omkring 100 Elever.

Uti det nästgränsande Baden är det berömda U-
niversitetet i Heidelberg den största pædagogiska märk-
värdighet. Ehuru ej så besökt, som i de föregående
decennierne, intar det alltid en utmärkt plats bland
de Tyska Universiteterna. I vetenskapligt hänseende
består det af 5 Sectioner: Theologi, Juridik, Medicin,
Statsvetenskap och Allmänna Vetenskaper. ProRecto-
ratet växlar genom val årligen emellan de ordinarie
Professorerne. Den mindre (engere) Senaten be-
står af den activa och den sistafgångna ProRector,samt
en Professor ur hvarje Section. Den större af alla
Sectionernas medlemmar. Ett af fyra medlemmar be-
stående Ephor at har uppsigt ölver de Studerandes
flit och sedlighet, och står i brefväxling med föräl-
drar och förmyndare. En Universitets-Amtman fö-
rer undersökningen i alla Studenterna rörande Disci-
plinar- och Polis-mål. — De lägre Läroanstalterna slå
under styrelse af en General-StudienCommission. För
den lärda förberedande bildningen är sörjdt uti 5
Lyceer, 5 Gymnasier samt 13 Pædagogier eller La-
tin-skolor. Folkskolorna stå under ledning af de and-
297

liga local-auctoriteterna» Decaner och Inspeclorer,
och aro talrikt besökta, då hvarje barn från 6:te till
i4:de året är förpligtadt att besöka skolan. Dessutom
finnas åtskilliga Industri- och Real-skolor, älvensom
speciella techniska Instituter för Landthushållning,
Byggnadsvasende, Handel o. s. v. Ref. har dock ej
kommit i tillfälle att närmare lära känna beskaflenhe-
ten af dessa Borgarskolor, ej heller af Lardoms-sko-
lorna.

Vända vi oss till det blott till en del protestan-
tiska Bajern, så finna vi, att utom den motsats mel-
lan humanism eller classisk bildning och philanthro-
pisk nyttighet, eller ideal- och real-studier, som i
Norra Tyskland inverkat på Läroverken, äfven här
conflicten emellan 2:ne motsatta religionsformer till-
kommit, för att åstadkomma ett oupphörligt sväfvan-
de och försökmakeri i Undervisningsväsendet. Lan-
ge hade den förberedande undervisningen, uteslutan-
de egnad åt de gamla språken, blilvit lemnad uti de
till Skolor förvandlade Klostren, då empiriska kun-
skapsgrenarnes utvidgande, och olrugtbarheten af en
till linguistiskt pedanteri urartande lärdom, gjorde be-
hofvet af en reform af dessa Lärda skolor kännbart.
Den Basedowska philanthropien, sedan den spelt ut
sin rôle i Norra Tyskland, hade äfven här i reforme-
rande anda uppträdt. Principen för den nya Studie-
planen af år i8o4blef således, alt undervisningen skul-
le från lärandet af döda, onyttiga språk vändas på na-
turen och tingens yttre beskaffenhet, och derigenom
förbereda de för det praktiska lifvet tjenliga realkun-
skaperne på det mest behagliga och omväxlande sätt.
Men det dröjde ej länge, innan en reform, som, rig-
lad mot det gamlas missbruk, äfven angrep dess grund-
298

valar, och dermed grunden för all högre, på det in-
re och adla rigtade bildning, och dessutom genom den
förvirrande mångfalden och oordningen af de från
alla hall sammanförda läroämnena, snart kom i stock-
ning, framkallade motstånd af åtskilliga landets ut-
märktare vetenskapsmän, som med insigt i det ondas
ursprung förenade framställning af det enda medlet
till dess botande i ett grundligt classiskt studium, pa-
rallelt gående med de oumbärligaste realkunskaper. Det
i öfverensstämmelse härmed ordnade Normativet af
2808 föreskref, under namn af Primärskolor, fy-
ra förberedelseskolor från åttonde till tolfte året med
10 timmar Latin och 16 timmar real-undervisning.
O Tver dessa ställdes å ena sidan Pro-Gymnasium med
två classer för dem, som genom classiska studier sök-
te sin bildning, med tillsats af Grekiska språket till
de förra ämnena; samt på andra sidan en Realskola
med 2 Classer för de högre borgerliga yrkenas behof,
och till en förberedande undervisning för dem , hvil-
ka oafhängigt af classiska studier genom de formella
och empiriska vetenskaperna söka en polytechnisk
bildning. Ofver Pro-Gymnasium upprestes det egent-
liga Gymnasium på grundval af de classiska studier-
na; hvarvid dock, jämte 12 timmars undervisning
i de classiska språken, undervisning lemnades i Reli-
gions- och Pligt-Lära, Mythologi, Archæologi, Cos-
mographi, logicaliska öfningar, Inledning till Philoso-
phien, Inledning till vetenskapernas Encyclopedi o. s. v.
Öfver Gymnasium lemnades Lyceum med 2:ne phi—
losophiska curser, såsom mellanlänk mellan detta och
Universitetet. Öfver Real-skolan åter ställdes Real-In-
stitutet på grundvalen af de sig så kallande exacta veten-
skaperne, så att ifrån i2;te året öppnade sig en dub-
bel väg för utbildandet genom classiska studier ocb
299

genom sakkunskaper. Men detta inånglemmade verk
sönderföll snart af sig sjelft ; real-instiluterna upphör-
de af hrist på lärjungar, till följe af nationens ringa sinne
för högre industri, real-skolorne sammansmälte med
folkskolorna såsom högre borgar-skolor ; allmänna o-
pinionen syntes anse en grundlig bildning genom ve-
tenskaper utan classisk bildning för omöjlig,- i Gy-
mnasium och Pro-Gymnasium åter mötte största
hindret i bristen på skickliga lärare för dessa mång-
artade ämnen, i det talenten i lärarens ringa aflö-
ning ej fann någon uppmuntran» Man sökte hjelpa
det onda genom en motsatt ytterlighet, i det man
afskiljde från Gymnasierna åtskilliga af real-kunska-
perna, och blott bibehöll Mathematik och Philosoph!:
men de skulle ej föredragas af en särskild Lärare,
utan af en och samma Classlärare, gemensamt med
Latin, Grekiska, Historia och Religion på 18 tim-
mar. Förberedelse-skolorna åter afsöndrades helt och
hållet från studie-dotationen, och öfverlemnades åt
Communernas egen försorg att underhålla. Den nu-
varande Regeringen, inseende torftigheten af denna
undervisning, sökte i en Läroplan, som ännu ej fullt
kommit till utförande, afhjelpa det onda. Enligt denna,
äro Förberedningsskolorne till större delen öfver-
lemnade åt localauctoriteter och inskränkta till local-
medel. Undervisningen, som hufvudsakligen har till
löremål latinsk grammatik, är reducerad till en två
års curs och besörjes vanligen af 2 lärare, som ut-
nämnas af Kretsregeringen. Lärjungen upplages l^.r
vanligen vid io:de året, efter att förut hafva besökt
den så kallade Tyska eller Trivial-skolan, hvil-
ken ofta utgör en afdelning af Folkskolor, och upp-
flyttas härifrån, efter föregången abiturient-exa-
men, vanligen vid i2:te året, på Gymnasium, som se-
300

dan Pro-Gymnasium nu mera är sammansmält der-
med såsom utgörande de 2me nedersta classerna, har
6 Classer under 6 Classlärare. I de 5 lägre classerna
meddelas undervisningen i Grekiskan successivt från
första elementerna till läsning af Tragici och Histo-
rici; Latinet likaså ; Historia (till Reformationen); Re-
ligion, samt Elementar-Mathematik (af särskild Lä-
rare). I den högsta eller så kallade Lyceal-classen,
der de o:ne Lärarne är Amnes-Lärare, undervisas i
Philosophi, d. v. s. Logik, högre Mathematik, Verlds-
historia samt högre Philologi. Denna är öfverhufvud
så prædominerande, att den tid, som derpå användes,
förhaller sig till Mathemat/ska och Hi;storiska läro-
timmar som 4 till i. Det hela, som innefattar om-
kring 24o lärjungar, besörjes af jo Lärare, och ledes
al Rector, som tillika med 2:ne Lärare utgör Studie-
Directionen, och blott i vigtigare mål har att vända
sig till Kretsregeringen, samt för ö frig t står under Mi-
nistèren, som utnämner Lärare. De äldre Lärarne
hafva omkring 1200 Gylden, de yngre 700 till 1000.
Skolpenningar erläggas af hvar och en icke fattig med
20 Gylden årligen. För att hindra skolans öfverbe-
folkning i förhållande till Lärarnes antal, är i neder-
sta classen antalet inskränkt till 4o, så att vid abitu-
rient-pröfningen från Förberedelseskolor blott de skick-
ligare upptagas, ända till dess classen är fylld. —• F o 1 k-
skolorna i det protestantiska Bajern stå i hvarje
stad eller by under ledning af en Skol-Commission,
bestående af ställets Pastor och Magistraten eller Schultl
heiss. Högsta ledningen tillhör i hvarje Krets dess
Regering, hvaruti ett Råd alltid är Skol-Råd. Lärar-
ne tillsättas af Regeringarne, efter behörig examen
inför Skol-Commissionen, och äro lönta med 200 tillåoo

4den. Alla föräldrar äro tvungna att ditsända sina
301

barn vid 6 à 7 ârs alder. De fattiga betala intet; de
öfriga från 2 till 4 Gylden. De större skolorna
äro vanligen indelta i 4 Elementar-Classer; hvari
skrilning, räkning och innanläsning förekomma; 4
Mellan-CIasser hvaruti Religionsundervisning tillkom-
mer, samt 4 Högre Classer, hvarest Historia, Geo-
graphi och litet Naturalhistoria tillkomma. Till flera
af dessa slutar sig afven en Realskola, eller högre Bor-
gar-skola, hvaruti undervisas i Mathematik , Physik ,
lefvande Språken, samt afven Latin. — Derjämte fin-
nas arbetsskolor för flickor, samt söndagsskolor för
confirmandi. — Det största hinder för offentliga Un-
dervisningsverkens fullkomnande under den nuvaran-
de nitfulla, ädelsinnade Styrelsen, ar Katholicismens
nyväckta anspråk i ett Land, som till ^:delar är ka-
tholskt. Katholicismen , återsökande sitt förlorade valde
i Vetenskapens förening med Religionen, ifrar för
Lekmäns frånskiljande från Lärovei'ken, hvilka böra
hafva den religiösa och sedliga undervisningen till sin
basis; och de under främmande form och namn sig
öfverallt i södra Tyskland insmygande Jesuiterna sö-
ka till detta ändamål tillvälla sig undervisningsyrket.
Lyckades dem detta, skulle det uppstå ännu större
svårigheter att förena protestantiska och katholska barn
i samma skola , eller att fördela skolorna på de båda
confessionerne med afseende på de olika localbehof-
ven, då somliga districter hafva hälften protestanter,
andra blott en åttondedel.—Hvad Universiteterna an-
går, så lida de af det Collegii-tvång, som råder här,
liksom i de rent Katholska länderne. Enligt detta ä-
ro Studierna i alla Faculteterna indelta uti nödvän-
diga och nyttiga; de förra utgöra de för olika gre-
nar af offentlig tjcnst föreskrifna curser (thöologisk,
juridisk,, cameralistisk och medicinsk). Före börjandet
302

af en högre Facultets curs fordras i Erlangen en för-
beredande i ars curs uti philosophiska och humani-
stiska kunskapsarter, nämligen: Philosophi, Elementar-
Mathematik, Philologie Allmän Historia, Physik och
Naturbeskrifning. För de högre speciella Studierna
aro 5:ne år föreskrifna. • För att controllera de stad-
gade cursernas fullgörande, fordras till erhållande af
det för ' anställning nödiga Universitets-absolutorium :
1:0 speciella betyg af de uti de föreskrifna ämnena
hörda professorerne öfver flit och uppmärksamhet, hvil-
ken de äga rätt att undersöka med mundtelig och skrif-
telig prölningj 2:0 efter dessa betygs godkännande och
confronterande en slutpröfning uti alla de föreskrifna
Läroämnena inför den resp. Section, hvartill de höra;
hvilken pröfning dels är mundtelig, dels skriftelig,
bestående i besvarandet af pn uppgift. I slutbetyget fästes
äfven afseende på idkandet af de icke föreskrifna ”nyt-
tiga studier.’’— Detta förhatliga tvång hindrar ej al-
lenast all sjelfsländighet i studier, utan det har afven
ett förderfligt inflytande på den vetenskapliga andan vid
Universitetet, och på Lärarn es duglighet som ej genom
täflan äggas och underhålles. Dessa Universiteter slå
derföre i vetenskapligt hänseende i allmänhet efter de
Nordtyska, med hvilka de dela de politiska och ju-
ridiska inskränkningarne. Det nya Universitetet, i Öf-
verensstämmelse med den moderna, en local enhet
hyllande, Centralisations-principen, inrättadt i Huf-
vudstaden, börjar visserligen med lysande augurier, hvil-
ka föranledas af den samling förträffliga vetenskapsmän
i alla vetandets grenar, som dit kallats, af dess läge,
midt uti skötet af outtömliga Lärdomsskatter, af rika,
sorgfälligt valda och ordnade Natur- och Konstsam-
lingar och i närheten af betydande praktiska anstal-
ter, samt framför allt af den upplysta, verksamma, inga
303

uppoffringar skyende, Regeringens nästan enthusiasti-
ska nitälskan för Vetenskap och Konst. — Framtiden
skall utvisa, om dessa förhoppningar bekräftas af ett
mera än ephemeriskt flor.

Vi föranledas häraf, att öfvergå till Undervis-
ningsanstalterna i ett erzkatholskt land eller Öster-
rike. De stå under ledning af en Studien-Direction
i Wien, med hvilken Studien-Commissionerna och
Länsstyrelserna, i de olika Provinser af hvilka Mo-
narchien är sammansatt, stå i beröring såsom consul-
tativa och exsequerande Auctoriteter. Från denna ut-
gå alla reglementariska föreskrifter, Lärares utnäm-
ning o. s. v. Hvad Universitelerna beträffar, så haf-
va de undergått nästan inga andra förändringar sedan
sin ursprungliga inrättning, än Läroämnenas ö-
kande i anledning af de praktiska och empiriska ve-
tenskapernas framsteg, samt den juridiska och disci-
plinära frihetens inskränkning, i samma förhållande
som Nations-inrättningarne småningom förlorat sin ur-
sprungliga betydelse och inflytande, samt rädslan för
frihets-ideerna tvungit styrelsen till ett hårdare till-
knytande af de yttre banden. Det ligger uti naturen
af en på en gång strängt Katholsk och strängt Mo->
narchisk stat, som begränsas af protestantiska och po-
litiskt friare Nationer af samma eller nära besläglad
stam, språk, lynne och seder, att den måste söka om-
gifva sig med en chinesisk mur till utestängande af de
smittsamma frihetsbegreppen i vetenskap och tro, li-
kasom i politik; och att den i afseende på läroverken,
likasom den ej erkänner Reformationens princip , ej
kan tillegna sig de välgörande följderna deraf. Sa äro
Çurserna t. ex i de philosophiska och philologiska kun-
gkapsarterne, i stället för alt lämpas efter dessa ve-
304

tenskapers förändrade skick, de samma,' som de voro
före de classiska studiernas ocli den sjelfständiga forsk-
ningens återvackande, och genom täta examina på ett
minutiöst scholastiskt sätt bestämda; Lärarne istället
för att genom fri concurrens uppmuntras, äro under-
kastade ett villkorligt utnämnande, samt en förhatlig
controllerande uppsigt, och för öfrigt hvarken genom
tillräcklig lön af staten, eller af enskilda föreläsningar,
som aro otillåtna, satta uti en oberoende och till verk-
samhet äggande ställning. Universiteterna stå under när-
maste styrelse af en Canzler, som vanligen är ställets
Erke-Biskop, samt en Academisk Senat in practicis et
politicis, bestående af Universitetets Rector, vice Canz-
lern, de 4 Kejserliga Studie-Directorerna, som utgö-
ra den omedelbart inspicierande auctoriteten och tilli-
ka præsidera i Faculteterne utan att hålla föreläs-
ningar. Professorernas antal är olika vid olika
Universiteter; i Prag t. ex. består den Theologiska
Faculteten af 7 Professorer, nämligen för: Pastoral-
Theologi, Kyrkohistoria, Moral-Theologi ; samt 2:ne
Adjunkter; den Juridiska Faculteten af 6 ord. Profes-
sorer: Landets Civil-Rätt, Natur-Folk-Stats- och Cri-
minal-Rätt, Politiska Vetenskaper, Europeisk och Ö-
sterrikisk Statistik, Romersk Civil- och Kyrko-rätt, j
Handels- och Vexel-rätt; Medicinska Faculteten: 15
Professorer i de olika grenarne af detta studium; samt
den Philosophiska Faculteten: 14 Professorei' i de van-
liga härtill hörande kunskapsarter, dock med särskil-
da Lärostolar i Böhmiska språket och litteraturen , i
Italienska Litteraturen, samt i Landlhusbållningen. Cur-
serna äro i Philosophiska Faculteten 5:ne år, hvar-
vid dock vissa studier äro oundvikligt föreskrifna,
andra fria ft. ex. Historien), samt 5 år för de högre
Facultelerna. till hvilka fordras den föregående phi-
305

loaophiska cursen, Den successiva gången af curser-
na är strängt föreskrifven timma för timma, och un-
derkastad profiling särskildt i de särskilda Colle-
gierna, samt dessutom allmänna pröfningar livart fjer-
dedels år, hvarvid Lärarn ur papperet hörer den fö-
relästa och mechaniskt lärda lexan. Ty annat än lex-
kunskap kan omöjligt beredas genom dessa Curser, som
aro förmycket sönderstyckade i inskränkta olikartade
beståndsdelar, enligt de olika kunskapsarterne, för att
något vetenskapligt helt deraf skulle kunna uppstå.
Cursens beskaffenhet och omfång i åtskilliga veten-
skaper är dessutom ej bestämd efter vetenskapens till-
stånd, utan efter de af Styrelsen och Kyrkan uppdrag-
na gränsor för National-odlingen. Så är philosophi-
en vid dessa Universiteter 4 à 5oo år efter sin tid och
inskränkt till logik efter den Aristoteliskt-Scholasti-
ska methoden, med tillsatser af litet psychologi enligt
nyare rön. Flera af dessa Universitet äro rikt dote-
rade; så har t. ex. Universitetet i Prag en Stipendii-
fond af 1,557,649 florener; det i Wien har ännu me-
ra, och båda understöda i5oo Studenter. Frikostiga
Collegier finnas ännu, särdeles Theologiska, t. ex.
Clementinum i Prag, hvarest 5oo ynglingar ha boning
och underhåll. — Utom Universitetet finnas flera Ly-
ceer, dels egnade åt de allmännare Philosophiska ve-
tenskap.erne, dels åt Theologi och Medicin; de flesta
med Faculteter och Promotionsrättighet. — De till
Universitetet förberedande skolorne, äro de i hela Mo-
narchien till ett antal af i4o inrättade Gymnasierne. De
aro alla afven i den minsta detalj lika organiserade ef-
ter en gemensam plan, utkastad af Studie-Directionen
i Wien, som äfven utgifver hvarje Lärobok uti
hvar och en särskild kunskapsart. Öfver hvar-
je Gymnasium Utnämner denna en Præfect, som ej
306

nödvändigt måste vara andlig person,' men oftast är
det, såsom man säger, af ekonomiska skäl, emedan han
såsom ogift ej behöfver så hög aflöning. Denne har
ingen del i undervisningen, utan äger blott uppsigt
deröfver, och insänder rapporter till Studie-Directio-
nen i Wien, till Landes-Gubernium och Studie-Com-
missionen i Provinsen , samt exsequerar de från des-
sa auctoriteler emanerande föreskrifter. Lärarne äro
sex, eller lika många som Classerna, hafva omkring
700 florener i årlig lön, efter 10 års tjenstgöring f hö-
gre, efter 20 ar högre, samt efter 5o år pension med
dubbel lön. De sex Classerna, hvaruti dessa Gymna-
sier, sasom af alder, äro indelta, äro 4 Grammatical-
och 2 Humanitets—Classer. De förre t Parva, Prmci—
pia, Grammatica ocb Syntaxis; desednare: Poesis och
RheLorica. Undervisningsämnena äro: Latin, fort-
gående från första elementerna till syntaxis och öf-
ningar deruti medelst öfversättning på latin och ty-
ska. I lägsta Humanitets-Classen eller Poesis läses:
Berättelser, Fabler, Didaktiska stycken o. s. v., alltid
med föregående theoriur æslhetiken, efter en särskild
Lärobok, innehållande stycken ur alla dessa delar af
Latinska Litteraturen; derjämte skriftliga utarbetnin-
gar. I Rhetorica åter Elegi, Lyrik, Orationes, Epos
och Dramatik, enligt en egen Lärobok. Grekiskan
på samma sätt, men börjande först ifrån 5:dje Gram-
matical-Classen. På intetdera språket läses en hel Auc-
tor; utan blott de af Studie-Directionen i Wien hop-
skrifna Chrestomathier , h varvid man sorgfälligt ute-
slutit allt, som äger en farlig moralisk eller politisk
syftning, t. ex. af Sallustius dess Bellum Catilinarium,
såsom handlande om en revolutionär samman-
svärjning. Af Mathematik läres Arithmetik i de 4
Grammatical-Classerna; i Humanitets-Classerna Alge-
307

braiskt begrundande af Arithmetiken, Equationer af
första graden och proporlionslaran. Geometri läses
först vid Universitetet. Historia och Geograph!
fortgå från Landets och Tysklands speciella till det
öfriga Europas i Syntaxis; samt vidare till de icke
Europeiska Staternes och Forntidens Historia uti Hu-
manitets-Classerna. Religion läses i alla Classer. På de
lärda språken användas 12 timmar i veckan, och 2
timmar på hvarje af de öfriga; ty det läses blott 20
timmar i veckan, efter 4 timmar om dagen, då vid de
Katholska Läroverken 2i dagar tillhöra kyrkan. Lär-
jungarne upptagas vid 11 års ålder, eiter att halva
genomgått Tyska skolan, och de förblifva vanligen 6
år på Gymnasium. Ingen kan upptagas vid Univer-
sitetet eller Lyceum, som ej genomgått åtminstone
5:ne Classer af Gymnasium. — I de så kallade Ty-
ska eller Trivialskolor ne, samt i Landtskolor,
som i alla städer och byar finnas inrättade, lemnas un-
dervisning från ;:de året i läsning, skrifning, räkning
och christendom. Alla föräldrar äro tvungne att dit-
sända sina barn. Utom dessa finnas Hufvud- Nor-
mal- och Mönster skolor, åtminstone en i hvar-
je krets , uti hvilka undervisning meddelas till förbe-
redelse för åtskilliga Industrial-yrken, i Teckning,
Elementar - mathematik, Geograph!, Historia o. s. v.
på en ganska kort tid. För den qvinnliga ungdomen
äro talrika skolor uti Klostren, hvaribland de beröm-
daste äro ”die englischen Fräulein”, och Ursulinerna. —
Bland specialskolor förtjena de Polytechniska Sko-
lorna, i Wien och Prag, uppmärksamhet. De äro på
en gång att anse såsom centrala bildnings anstalter för
Handel och Näringar genom utbredande af en ända-
målsenlig vetenskaplig undervisning, såsom en sam-
lingsplats för de från vetenskaperna utgående befor-
308

di’ingsmedel för National-Industi ien, samt slutligen
såsom förening a£ nyttiga kraftei’ till uppdrifvande af
den enskilda konstfliten. Institutet i Wien sönderfaller
efter denna idé i 5 Sectioner : den Tech niska Lä-
roanstalten, ett Conservatorium för Konster
och Näringar, samt en Förening till befordrande
af Industrien. Den första Sectionen eller Tech ni ska
Läroanstalten bar uti en Realskola de nödiga för-
beredelse- classerne, uti hvilka undervisning medde-
las i de för den högre polytechniska bildningen nödiga
förkunskaper: Religion, Tysk språklära. Elemen-
tar - Mathematik , Geograph!, Historia, Natural-Hi-
storia, Teckning, Italienska och Fransyska språken o.
s. v. Sjelfva den egentliga Läroanstalten sönderfaller
i 2.-ne Afdelningar: en Co mmerciell, som omfat-
tar: Affärs- och Correspondens-stil för Köpmän, Han-
delsvetenskap, Handels- och Vexel-Rätt, Mercantil-
arithmetik , Bokhålleri, Handels-Geographi, Handels-
Historia och Varukunskap. Den andra eller Tech-
niska Afdelningen omfattar: Allmän technisk Çhe-
mi, Speciella Chemisk-techniska kunskapsarter, Expe-
rimentalphysik, Mathematik ända till den högre Ana-
lysen och Mechaniken, Maschin-läran, praktisk Geo-
metri, Architektur och Empirisk Technolog!. Den
förra innefattar en 2 års curs för bildande af Köp-
män; äfven en 2 årig curs, som medelst techniskt-
chemiska kunskaper bildar idkarne af chemiska fabrika-
tionsgrenar såsom Färgare o. s. v., och medelst Ma-
thematik, Physik och Masehinlara gifver vetenskap-
lig underbyggnad åt Maschinister, Hydraulister o. s.
v. För upptagandet i Realskolan fordras, att hafva
genomgått en hufvud- eller Normalskola. Afgiften vid
inskrifnihgen är 10 fl. ; men föreläsningarne äro kost-
nadsfria. I de båda afdelningarne äger en akademisk
309

inrättning rum, så att hvar och en kan egna sig blott
at de kunskapsgrenar, som äro nödiga och nyttiga
för hans Läro-curs. Pröfningarne ske årligen i hvar-
je särskild gren. — Märkvärdigt är det med inrätt-
ningen förenade rika conservatorium, såsom innehål-
lande den ypperligaste profcharta på Österrikiska In-
dustrien i alla dess grenar. Om äfven detta Institut
ej är lika frugtbärande, som det Berlinska, emedan
det är inrättadt på allt för Akademisk fot, och af-
hörandet af föreläsningarne ej åtföljes af omedel-
bar handläggning och öfning i verkstäder, så måste
inan dock göra rättvisa åt den frikostighet och nitäl-
skan, hvarmed Styrelsen sörjer för samlingarnes och
apparaternas rikhaltighet, samt den liberalitet, hvar-
med den åt alla främlingar medgifver fritt bevistan-
de af föreläsningarne.

Italiens Läroverk skilja sig till följe af sin Ka-
tholska charakter föga från de Österrikiska, sedan,
efter den allmänna omskapning, hvilken under Fransy-
ska herraväldet öfvergick detta land, den gamla tin-
gens ordning på de flesta ställen återkommit. De Ita-
lienska Universitelerna voro, som bekant är, under
medeltiden bland de berömdaste genom de juridiska
och medicinska kunskapernas odlande, samt i allmän-
het genom det vetenskapliga lif, som der herrskade.
Detta uppnådde sin culmination i i4:de århundradet,
då classiska litteraturen efter sitt återställande har af
en Petrarca, Boccacio m. fl. föredrogs, och tillvann
sig allmänt intresse, samt naturkunskapen på empi-
risk och malhematisk väg utvecklat sig. De fortforo
310

att äfven efter Reformationen bibehålla sitt flor ocli
sitt anseende, emedan, dä hufvudsakligen juridiska
och empiriskt praktiska kunskapsarter voro de öfver-
vägande, Kyrkans och rl heologiens intresse ej hår
kunde menligt inverka. Bologna, och sedermera Pa-
dua samt Pavia, fortforo derföre ända mot slutet af
i7-.de århundradet att allmänt besökas af Tyskar, hvib-
ka egiiade sig åt studium al Romerska lagfarenheten
och den af utmärkta lärare föredragna Medicmen. I
mon af de Tyska Universiteternas stigande upphör-
de småningom delta förhallande, och då vetenska-
perna ej mera i de Italienska Staternas sjelfständighet,
eller i Regeringars skydd funno någon uppmuntran,
så sönk småningom det vetenskapliga lifvet älven
vid de Norditalienska Universileterna, liksom det län-
gesedan hade försvunnit vid det Sydliga Italiens, så-
som Roms och Neapels. Stadium af Romerska rätten,
som med framgång börjat idkas på andra sidan Al-
perna, kunde här i de borgeliga förhållandernas sjelf-
ständiga utveckling ej finna någon näring, och den
classiska Litteraturen förföll helt och hållet trots de
classiska minnena, ulan att den modernt nationella
litteraturn, som efter sin första uppblomstring upp-
hörde med de särskilda staternas frihet, eller främ-
mande Nationers vitterhet, som här förblef till stör-
re delen okänd, derföre kunde gifva nagon ersätt-
ning. Åtskilliga grenar af den empiriska Naturkum-
skapen, samt Medicinen, äro derföre de enda, som
idkas med någon framgång i sednare tider, särde-
les vid Pavia, som glänst med flera stora Lärare-
namn. Deremot synas de speculativa och humani-
stiska kunskapsarterna nära återbragta till sitt barn-
domstillstånd under medeltiden. I Philosophien förer
ännu den Aristoteliska Scholastiken spiran, blott här
4



311

och cler delande väldet med en eklektisk Empirism ,
sammanbragt ur Locke och Condillac I Philologien
är Latinska språket (Jet enda, som, till följe af moders-
målets förvandtskap dermed, håller sig uppe, meri
som blott drifves cursivt utan grammatikalisk och kritisk
sorgfällighet ; Grekiskan idkas blott af några bättre or-
ganiserade hufyuden; Österländsk språkkunskap betrag-
tas sqm en öfverllödig raritet, hvarföre ock Lärarne
deruli, f. «ex. den berömde Mesophanti i Bologna, haf-
va få eller inga åhörare. Anledningen till veten-
skapernas och det vetenskapliga Jifvets förfall måste
äfven sökas i beskaffenheten af de förberedande Sko-
lorna och det menliga inflytande, som Katholicismen
och Prästväldet på dessa öfvade. De bibehöllo den
fordna inr.ätlning, så val i afseende på läroämnena,
■som på deras successiva fördelning i classer; och
genom cursens korthet i de egentligen philologiska
eller grammatikaliska och rhetoriska classerna blef den
J classiska bildningen lika ytlig och inskränkt; och äf-
venså den philosophiska cursen, hvarmed den scho-
lastiska undervisningen skulle krönas, ej utsträckt
längre än till de föråldrade logiska och metaphy-
siska formlernas inpräglande, samt mathemati-
ska och physiska definitioner. Förhållandet förvär-
rades, i stället, för att hjelpas, då de grundlärda
Jesuiterna erhöllo de pædagogiska tyglàtne; ty un-
der det de åt minnet eller det rent mechaniska för-
ståndet utminuterade vissa propædevtiska kunska-
per, sökte de sorgfälligt alt förekomma de högre
själskrafternas fria utveckling, liksom de genom den
strängaste tukt förstodo, att så väl förebygga en
sann charakterens sjelfstandighet/ att slappheten och
inskränktheten förblef äfven under den tid, som Brö-
derna voro stötta från väldet, och de fransyska fri-







r

J


312

liets begreppen äfven hit sprid t sin smitta. — En om-
fattande Charakteristik af de Italienska Undervisningsan-
stalternas närvarande tillstånd vore en svår uppgift,
då de i olika länder olika modificerats, och dessutom
en otacksam, föga lärorik möda. — I Kyrkans medel-
punkt och Hulvudsäte: Rom slår hela Undervisnings-
väsendet under ledning af en Senat eller Congrega-
tion (Congregazione degli studi), sammansatt af åtskil-
liga af Påfven valda Cardinaler. Under denna lyda
1:0 de 2:ne Primär-Universiteterna (Universita prima-
rie), som hafva 58 kathedrar, samt 2:0 de fem Secun-
där-Universiteterna med 17 dylika. Den närmaste
styrelsen och lagskipningen vid Universiteterna är upp-
dragen at en Canzler eller Årke-Canzler, under hvil-
ken Universitetets Rector omedelbart subordinerar.
\ id hyarje [Universitet aro fyra Collegier eller Facul-
teter. Den Theologiska är sammansatt af Påfvens Sa-
cristan , Inquisitionens Commissarie, samt Procurato-
rerna för åtskilliga Ordnar, hvilka cooptera sjelfva
Professorerna. Hvarje Collegium har en beständig
Præses. Professorerna väljas inför Canceller och Rec-
tor al hvarje Collegium genom ”concurs’’, hvilken be-
star i författande af en latinsk afhandling inom sex
timmars tid öfver ett föresatt ämne, samt derpå en
mundtlig pröfning på latinska språket. Ifrån detta
tillsättande genom täflan äro dock undantagne Pro-
fessorerna i den Heliga Skrift, Dogmatiken, Moral-
theologien, och Ethiken, hvilka tillhöra särskilda ord-
nar. Hvarje Professor har att hålla sin föreläsning
på den i Scholastiska calendarium föreskrifna timman,
enligt en tryckt curs eller grundritning, så nämligen,
att han föreläser i förra hälften af timmen, och exa-
minerar i sedpare hälften. De flesta föreläsningarne
hållas på latinska språket; men commentationer och
313

förklaringar gifvas pâ italienska språket. Utom de
examina och exerciser, som hållas dagligen och vec-
koligen, anställas offentliga pröfningar vid hvarje skol-
års slut; då af hvarje Professor föreläggas dess åhö-
rare frågor enligt lottning, hvaröfver de författa skrift-
liga afhandlingar inom fyra timmars tid, som under-
kastas Cancellerns och vissa Facultel smedlemmars
pröfvande; de bästa berättiga till præmier. Föreläs-
ningarne eller Skolåret vara från November månads
början till Julii månad. — För vinnande af Graden i
de särskilda Faculteterna äro 4:åriga C urser föreskrif-
na, hvaruti läroämnenas fördelning på hvarje år är
bestämdt stadgad. Så är t. ex. den philosophiska cur-
sen Första året: 1:0 Logik och Metaphysik; 2:o E-
lementerna af Algebran och Geometrien. Andra å-
ret: 1:0 Ethik; 2:0 Physik; 5:o Inledning till högre
Calculn. Tredje året: 1:0 Högre Calculn; 2:0 Me-
chanik och Hydraulik; 5:o Optik och Astronomi. F j er-
de året: 1:0 Mechanik och Hydraulik; 2:0 Optik och
Astronomi. Doctors-Graden, hvilken förutsätter er-
hållandet af Baccalaureat efter 1 års curs, samt Licen-
tia efter 3:ne års curs, är af 3:ne slag; 1:0 adh o no-
rem, hvaraf 2:ne utdelas efter föregående täflan vid
hvarje Läsårs slut; 2:0 adpræmium, såsom de 2:ne
årligen utdelta värdigheter kallas, hvilka näst efter de
föregående vid concursen vunnit priset; 3:o in forma
communi, som. utdelas efter en examen inför Colle-
gium, som dels är mundtelig, dels skriftlig, beståen-
de i besvarande af en utlottad uppgift. — Dessa Lär-
domsprof bevisa dock i allmänhet ingen ting mindre
än lärdom, då examinandus vanligen känner förut
frågorna, som äro de samma som de för 100 år sedan
varit, och utan svårighet i förhand meddelas, samt för
öfrigt ej utbreda sig öfver hela det ifrågavarande ve-
314

tenskapsfältet. Till erhållande af tillstånd till mede-
cinsk praxis fordras utom Doctorsgraden en 2:årig
clinisk cuts, samt en derpå följande pröfning inför
Faculteten. Till vinnande af Noiarii-diplom fordras
en cars i Logik, Ethik, Borgerlig och Kanonisk Lag,
samt pröfning inför Juridiska Faculteten. — Offentli-
ga skolor utom Universiteterna , till större delen för-
beredande till dessa, äro genom Biskoparne efter sam-
råd med ortens Magistrat samt sanction af den heliga
Congregation inrättade i hvarje Commun, och stå un-
der Biskopens ledning, hvilken tillsätter en andelig
Præfect, samt adproberar de Lärare som af ortens
Magistrat efter täflan blifvit valda. I de flesta af des-
sa skolor undervisas blott uti innanläsning, skrifning
samt uli några äfven läsning af lättare Latinska förfat-
tare, I andra drifves undervisningen äfven till de hö-
gre humanistiska studierna eller enligt gamla indelnin-
gen till .Rhetorik, och Philosophi. Flera af dera, till
Större delen lika organiserade, som de Österrikiska,
Utan att dock följa en så sträng studiiplan, äro nu me-
ra åter j Jesuiternas händer, och aro i det fallet ut-
märkta genom den stränga, slafviska, all manlighet
och sjelfständighetsanda cjväfvande disciplin som der
herrskar. Inga större sede- och dygdemönster kunna
tankas, än dessa Jesuiternas lärjungar; men också gif-
yes ingen bedröfligare anblick, än den dessa bleka, ma-
gra , yålnadslika gestalter, med slocknad eld och rör-
lighet i blick och åtbörd, sagta framtågande i de fot-
sida prästrockarne under anförande af sina tukto-
mästare, ej sällan bereda den resande i de Italienska
släderne. Utom dessa lägre skolor hafva äfven Je-
suiterna sig uppdragna dels Seminarier, dels Philoso-
phiskt-theologiska Collegier , såsom det stora Collegio
Romano i Rom, uti hvilka fullkomligt akademisk un-
dervisning meddelas.
315

1 det icke Romerska Italien, särdeles Toscana,
hafva Undervisningsverken, emedan de dels sednare
inrättades, dels af det fransyska väldet blifvit modi-
ficerade, en något skiljagtig organisation. Universite-
ten (Pisa och Siena) hade från äldre tider ej mera t.a
trenne Faculteter: den Theplogiska, Juridiska, samt
Medico-Philosophiska. Uti dessa hade de för Graden
erforderliga Uärdomsprofven sunkit till en högst obe-
tydande formalitet— en half timmas examen ölveren
liten del af vetenskapen, hvaruti man genom, medde-
lande af frågor och svar i förväg lättat examinandens
möda. Skomakare, Skräddare, Värdshushållare o. s.
v. funno derföre för godt att pryda sig med denna
lätt åtkomliga värdighet, och den förlorade i afseen-
på Civila Embeten slutligen all berättigande vigt.
Vid domstolarne fordrades för anställandet således ri-
tan afseende på Juris-Doctorsgraden 5me års tjenstgö-
ring och praktisk utbildning. — Under det fransyska
öfverväldet fördelades, uti likhet med kejsarstatens a-
kademier, den Medico - philosophiska Faculteten uti
den Medicinska och Physrco - Mathematiska; äfven
skärptes examina, Philosophi och Belles lettres föredra-
gas nu, utan alt deri gifves någon Promotion.
Curserna äro äfven något olika. Vid Universiteterna
herrskar för öfrigt föga eller intet vetenskapligt lif,
särdeles som åtskilliga moderna vetenskaper der sak-
na lärostolar. — Delta gäller dock i allmänhet ej om
de lägre bildningsanstalterna. Nationen hade frän ål-
der sinne för vetenskap och konst; den classiska litte-
raturen erhöll här sin första fristad , och italienska
språket vann här sin första utbildning, ty Dante, Boc-
cacio, Macchiavelli, Guicciardini, m. fl. lefde och skapade
der; och en storsinnad vetenskapsälskande Dynasti gyn-
nade denna anda hos Nationen. Leopold al Lothrin-
316

gen fortgick i Mediceernas spår, stiftade och utvid-
gade undervisningsanstalter, för att befordra en
grundlig och allmänn bildning; och verkan af hans
för alla högre och ädlare ideer klokt nitälskande Rege-
ring har, trots krigens och de politiska revolutioner-
nas våldsamma inverkan samt den hierarchiska ob-
scurantismens försök, förblifvit intill sednaste tider,
särdeles da den nuvarande styrelsen, i befordran af
vetenskap och konst samt en rättvis faderlig förvalt-
ning, fullföljer den väg, som han utstakat. Så ser
man i denna Stat, belägen i medelpunkten af ett land,
hvarest eljest passionernas våldsamhet, prästväldets
förtryck eller yttre förlamande herravälde förhindra
en ostörd, lugn odling af vetenskaperna, den allmän-
na bildningen genom bildningsmedlens fria utveckling
befordras, och hedras hos dem som äga och gifva dem,
samt sökas af alla samhällets classer, och så väl af
Styrelsen, som Communerna genom de största upp-
offringar medelst anläggande och utvidgande af Sko-
lor, beredas. Till denna stadernas nitälskan bidrar
älven den sjelfständiga, nästan republikanska anda,
samt den snart sagdt afundsjuka täflan, som bibehållit,
sig hos de Toscanska städerna, allt från den lid, som
de utgjorde egna i ömsesidig kamp lefvande fristater.
För närvarande finnas uti Toscana fyra slag af offent-
» liga skolor, hvarest undervisningen till större delen
lemnas gratis. 1:0 Seminarier, som tillika äro upp-
fostrings anstalter, hvarest undervisning lemnas så väl
i Vetenskaper och Språk, som uti Theologi. De
styras afBiskoparne och underhållas medelst ursprung-
liga fonder. En stor del af seminaristerna äro laici*
Men professorerna äro till större delen andliga, anlin-
gen secular-präster, medlemmar af de undervisande
ordnarne, eller rent af munkar. 2:0 Collegier, som
317



både äroför ”externer”, och för pensionairer, 5:o Col-
legier för externer, eller Lärdomsskolor, underhållna
af communerna, 4:o Primär- eller Elementarskolor,
hvaruti undervisningen dock ej sällan afven omfattar
Latinet, eller Grammatikal-classer. Dessa, liksom col-
legierna, äro till större delen Öfverlemnade åt congre-
gationer, särdeles åt den talrika orden piæ scholæ, ut-
märkt för sin nitiska och frugtbärande verksamhet.
I de 5:ne förstnämda slagen af skolor fortgår under-
visningen successift genom classerna af Grammatica,
Hnmamtet, .Rhetorik och Philosophi. Cursen i hvar—
je class varar 2:ne år. Så vid t anstaltens tillgångar
det medgifva, äro 2:ne professorer för hvarje class.
Undervisningen i de lärda språken drifves olika i oli-
ka skolor, i förhållande till tillgångarne och lärarnes
skicklighet. Grekiskan saknas helt och hållet i vissa
af dem, emedan Lärarne till följe af de lärda språk-
studiernas fullkomliga förfall vid Universiteterna, ej
sällan äro okunniga i detta språk. Latinska språkun-
dervisningen omfattar antingen blott lättare, eller ock
tillika svårare författare, enligt collegiernas olika beskaf-
fenhet. Philosophiska classen omfattar Mathematik
och Physik, som drifvas mer och mindre elementärt,
i anseende till den korta tid hvilken denna curs upp-
tager, samt egentlig Philosophi, hvilken förnämligast
så väl vid dessa, som åtskilliga Syd-Italienska (Ne-
apels)1 Läroverk, löredrages efter de af Soave och
Sarti författade grundritningar, enligt den genom Con-
dillac modificerade Lockianismens principer. Under-
visningen i moderna språk sträcker sig ej längre än
till modersmålet, hvari dock densamma ej är
strängt grammatikalisk, utan hufvudsakligen består i
declamation och förfärdigande af italiensk vers. I sed-
nare tider har man börjat drifva Fransyska språket,
till följe af Fransyska öfverväldet, hvilket i allmän-
het på bildningen och sällskapslifvets charakler i det-
ta land haft ett mägtigt inflytande. I de större collegi-
erna linnes vanligen en theater, hvarest eleverna enligt
ett gammalt Jesuiternas bruk uppföra skådespel, bal-
letter och concerter. — De Collegier och Skolor, som
dirigeras af Piæ Scholæ Orden, hvilket är fallet med
de flesta lägre anstalterne, drifvas med största nit och
minsta kostnad. Så undervisas uti denna Ordens Col-
legium i Florens 5oo barn uti första elementarkunska-
per, latin, o. s. v.; hela inrättningen kostar staden föga
mera än i5oo florener. I sednare tider har man dock
till ytterligare befordran af en allmänn Folkundervis-
ning inrättat Växelundervisningsskolor enligt
de Engelska mönstren, hvaraf för det närvarande fin-
nas i Toscana 56, alla besörjda och underhållna ge-
nom ett patriotiskt, för detta ändamål organiseradt
sällskap. Hufvudskolan i Florens står på tämligen god
fot; man har företagit åtskilliga modificationer enligt
Hamiltonska förfaringssättet; och methodens mechani-
ska art finùer uti det Italienska lynnets lif och eldig-
het för mycken motvigt, för att att äga något men-
ligt inflytande. FÖr att väcka och utbilda det mora-
liska omdömet och rättsinnet har man utsträckt växel-
undervisningen äfven till bestämning af straff och belö-
ningar medelst en af eleverna sammansatt Jury. —
Samma nitälskan för en allmän och nyttig folkbildning
sökes naturligtvis förgäfves i det under Ös te rik is k
spira tryckta Lom b ardiet. Industriens och väl-
mågans aftagande, samt derjämte folkmängdens för-
ökande hade påkallat behofvet af Skolor, hvaruti
de torftigare folkclasserna hade att finna undervisning
uti de nödigaste elementar-kunskaper och färdigheter.
Man organiserade derföre Växelundervisningskölor, i
319

likhet med de Schweilziska, pä Lancasterfot inrät-
tade; den nitiske skicklige Bagntti dirigerade dem,
och sökte med fördel använda methoden på den me-
chaniska delen af den eljest så försummade Språk-
kunskapen. Men den oklokt varsamma Styrelsen hin-
drade förelaget, och dessa skolor upphörde. — För
öfrigt äro Seminarier och Collegier, som återfallit i
Jesuiternas händer, nu på gammal fot. — Universite-
tet i Pavia är dock ännu genom åtskilliga utmärkta
Lärare, särdeles i Medicin och Naturkunskap, det
mest berömda och besökta i Italien. Äfven åtskilliga
glänsande Författare - talenter skulle göra Milano till
medelpunkten för Italienska Litteraturn, ifall ej den
främmande trångsinta och illiberala Styrelsen inverkade
förlamande. — De Gen u e si ska och Pie montes i-
ska Läroanstalterne hade, i anseende till dessa Länders
fullkomliga införlifvande med Kejsardömet, genom det
Fransyska Lärosättet undergått åtskilliga väsendtliga
reformer. Dessa träffade dock mindre Skolorna än
Universiteten, hvilka organiserades på fransysk fot,
genom förenande af de isolerade theologiska, medi-
cinska och humanistiska Specialskolorne, till en Aka-
demi med fem Faculteter: Theologi, Lagfarenhet,
Medicin, Vetenskaper och Litteratur, hvaruti genom
nya lärostolars skapande åtskilliga moderna vetenskaper
funno sin plats. Akademiska ”pensionater” inrättades,
särdeles i Turin, der det grundades på det fordna Pro-
vins-CoIlegium, utmärkt för sin frikostiga inrättning,
samt de stora män, som det frambragt. Ett visst an-
tal elever från provinserna, valda genom concurs, er-
höllo här större delen gratis uppehälle, och undervis-
ning uti Theologi, Juridik, Medicin, Philosoph! och
Belles lettres, i öfverensstämmelse med deras blifvan-
de letnadsyrke. Ref. känner ej, om Inrättningen seder-
320

mera fortfarit; men har af, hvad han for öfrigt här
har halt tillfälle att se, funnit läroverkens ofullkom-
lighet i förhållande till Toscanas, så väl i afseende på
undervisningens omfattning som inre halt. Att den-
samma ej så 1 örderfligt, som man skulle tro, inverkat på
folklynnet, ligger i dettas naturliga styrka och mora-
liska spänstighet, hvaruti i allmänhet Nord Italienai’“
ne utmärka sig framför Syd Italienarne, t. ex. Nea-
politanarne. Dessa åter hafva i intellectuellt afseende
kanske ibland alla Europas Nationer de yppersta na-
turanlag, men som ty värr fullkomligt motarbetas ge-
nom styrelse, författning, religionsform och under-
visningsanstalter, hvilka sednare äro utmärkta genom
det allmänt rådande’'studio-cameraled. v. s. en tal-
lös mängd elevers sammanförande i ett rum utan annan
uppsigt och undervisning än den förelagda lexans.

Liksom intet land framvisar en brokigare tafla i
afseende på de olika formerna af författning, förvalt-
ning, religion och seder, än Schweitz i sina mån-
ga Cantoner, så finnes äfven intet land som företer
en så bestämd olikhet i sina undervisningsverk, Huf-
vudsakligen är dock denna olika charakter bestämd
genom olikheten af religionsformer. I de Katholska
Cantonerne, såsom Schwytz, Uri, Unterwalden, Lu-
cero, o. s. v. äro Skolorna uteslutande i Prästernas
händer, och i afseende på resultaten, motsvarande des-
sas torftiga bildning, och den knapphet, hvarmed uti
dessa fattiga, och föga industriösa cantoner offentliga
anstalter underhållas. Religion, renläsning, och skrif-
ning år det enda, som sparsamt utminuteras i elemen-
tarskolorna. De som söka en högre bildning, finna den
i det i hvarje Cantons hufvudslad vanligen inrättade
Gymnasium, der undervisningen hufvudsakligen om-
321

fattar de lärda språken ända till Rhetorikan ; hurts
vida denna har tillbörlig grundlighet och huruvida den
åtföljes af andra nödvändiga studier, såsom Mathema-
tik, är ofta en ren slump. Ty då den lärda bildnin-
gen , åtminstone i de rent demokratiska Cantonerna,
blott är nödvändig för Kyrkans embeten, så kan nå-
got behof af förbättring lika litet göra sig kännbart
hos de undervisande präsierria, beherrskade af den vis
inertiæ, hvarpå kyrkan hvilar, som hos Styrelsen,
hvilken hufvudsakligen rigtad på frihetens och de nöd-
torftiga näringarnes skydd saknar både energi till ge-
nomgripande planer och förändringar, och de materi-
ella medlen till deras utförande. Den högsta under-
visningsgraden bilda Lyceerna, sådant som det i Lu-
cern med åtta Professorer, för Theologi, Physik, Phi-
losophi> Mathematik, Historia. Enskilda grenar der-
uti drifvas icke utan framgång, men det hela saknar
vetenskaplig anda och lif, och ynglingarne medföra
icke tillräckliga förkunskaper. — Såsom i allmänhet
mera industri och välmåga råda i de Protestantiska
Cantonerna, så röjer sig ock i alla deras offentliga
Inrättningar, särdeles i Undervisningsverken, en bät-
tre anda ocn säkrare takt. Detta gäller i synnerhet
om Bern, der bristerna af dess aristokratiska eller
poliokratiska författning och förvaltning, äro mötvägda
af den grundliga vetenskapliga och religiösa bildning,
som i alla classer sprides genom förträffliga Kyrko-
och Undervisnings - anstalter. Bland dessa är främst
den nyligen inrättade Academien med 16 Professo-
rer, nio för Theologi, Juridik och Medicin, samt sju
för Physik, Chemi, Mathematik, Naturalhistoria,
Philosophi och Philologi, indelade i Faculteter, men
utan Promotionsrättighet. En propædevtisk curs i de
philosophiska kunskapsarterna af 2 eller 5 år med lem-
322

nantie af fritt val i afseende på studiernas ordning *
ar föreskrifven ; en af 4 år i de theojogiska vetenska-
perna för blifvande Präster, samt af 3 eller 4 år för
Medici. I Juridiska Faculteten är nu mera ingen curs,
utan de som studera denna vetenskap gå vanligen u-
tomlands till Göttingen eller Berlin, men äro för öf-
rigt ingen juridisk examen underkastade för compe-
tence till advocats- eller domare-beställningar* fy des-
sa platser, likasom ledamotskapet i Badet, hvilket är
lörenadt med domaremagten i högsta instansen i sam-
ma person, äro förtroende-poster, beroende af fritt
val. Deremot måste Medici och Theologer undergå
examen, älven om de besökt främmande Universite-
ter, och der blifvit Doctorer. Medicinska skolan är
på tämligen god fot; och dermed är förenad en Vete-
rinärskola med föreläsningar i comparerad Anatomi.
Philologi drifves på ett satt, alt denna Akademi huf-
vudsakligen på en gång uppfyller Universitetets och
Gymnasii bestämmelse, ehuru en och annan vigtig
kunskapsgren, såsom Historia, Statistik, är obesatt,
Folkskolorna, eller Elementarskolorna, äro inrättade,
olta 2 eller o i hvarje församling, och bibringa åtskil-
lige allmänt nyttiga kunskaper, jämte genomgripande
religiös och moralisk bildning, som slår i öfverens-
stämmelse med den der herrskande stränga sedetukt.
Föräldrarne äro tvungne, att ditsända sina barn, ifall
de ej hafva privatlärare. Hvarje församling utnäm-
ner och lönar sina lärare, men de äro dock i allmän-
het ringa betalte. Detta har man i sednare tider sökt
hjelpa genom införande af växelundervisnings-metho-
den på åtskilliga ställen, lör att derigenora förena fle-
ra betalande barn kring en Lärare. I hvarje ”Amts-
Bezirk” är en af stora Rådet utnämnd Inspector öf-
ver skolorna, som står i beröring med Styrelsen i
323

Bern. Men man är nu betänkt på införandet af en
resande General-Inspector. Bern är för öfrigt utmärkt
af flera Bildningsanstalter af enskild välgörenhet t. ex.
Waisenhaus, inrättad dels på communens, dels pä
enskilda borgerliga corporationers (Zünfte) bekost-
nad, till undervisning och underhåll af obemedlade
ynglingar för ingen eller ringa afgift. Så väl grund-
ligheten och omfattningen af undervisningen,-som den
sorgfälligasle disciplin, ordning och snygghet, utmärka
denna anstalt. Men framför andra ådrager sig den
vidlberömda uppfostringsanstalten i det utmed Bern
belägna Hofwyl uppmärksamhet. Här grundade
i början af detta sekel den nitiske F el 1 en b erg ett
theoretiskt och praktiskt agronomiskt institut tilll upp-
drifvande aflandthushållning; han använde dervid så-
som experimentalställe Hofwyl med sina vidsträckta
fält, parker och ladugårdar, och förenade dermed
både en högre undervisningsanstalt, åsyftande en all-
män bildning i humanistiska och reella kunskapsar-
ter, och tillika en Friskola för de obemedlade Classer-
ne. Det vann tidigt beröm och besöktes af Kun-
skapslystna från alla Europas länder; men i sednare
tider upphörde det ekonomiska institutet såsom under-
visningsanstalt, sedan den allmänna pædagogin till-
ryckte sig den hufvudsakliga uppmärksamheten ; och
Fellenberg sjelf hindrades ifrån att hålla föreläsnin-
gar i Landthushållningen. För det närvarande finnes
på Hofwyl: i:oen normal-ladugård (Meyerey), 2:0 en
ladugård, hvari oupphörligen nya förändringar och
förbättringar i sammanhang med rönen i agriculturn
försökes; 5:o en uppfostringsanstalt för de högre stån-
den, ställd på en ganska frikostig fot, der af 20 Lära-
re undervisning lemnas till en allmän, äfven lärda
324

studier förberedande bildning; de gamla språken drif-
vas så långt, att ynglingen efter slutad curs kan be-
söka Universitetet; medelst högre mathematik, tech-
nisk chemi, naturalhistoria o. s. v. samt genom
fullkomlig kännedom af de lefvande språken förbe-
redas eleverne till de högre borgerliga yrken. För
bildning i prydande konster, gymnastik o. s. v. ar
rikeligen sörjdt. Agriculturiska exerciser och utflyg-
ter i bergsbyggden, företagas under sommarn, särde-
les under de 4 veckor långa ferierna. För undervis-
ning, uppehälle och uppfostran betalas i förhållande
till utsträckningen af kunskapsämnena, samt äfven till
Föräldrarnes medel, från 100 till i5o louisd’orer. Stör-
re delen äro främlinger, Tyskar, Fransoser, Engels-
män o. s. v., hvilka, ställets ryktbarhet, och den
Schweitziska naturens behag hitlockat. — Men vigti-
gare än denna i alla alseenden väl organiserade an-
stalt är den här inrättade Fa ttig - Friskola (Ar-
men-Schule), som ensamt ledes af den snillrike, en-
tliusiastiske Wehrli. Denna skola var ifrån början
ämnad, att genom en ändamålsenlig praktisk undervis-
ning och uppfostran bereda alldeles obemedlade Yng-
lingar till dugliga medborgare; men misstroendet för
inrättningen var i förstone så stort, att Fellenberg med
möda kunde finna ett fullt antal subjecter, tilldess
man småningom hann röna de välgörande frukterna
deraf, då tilloppet b!ef så stort, att han ofta bland
1000, som anmäla sig till lediga platser, kan ut-
välja de skickligaste ärnnena. För närvarande har
skolan 86 ynglingar, som upptagas vanligen vid y:de
eller 8;de aret, och der njuta fri undervisning och un-
derhåll till 18 eller 20 års ålder. Undervisningen är
helt och hållet praktisk, dock byggd på theoretiska
grunder; och ej blott inskränkt till agricullur och der-


TO t -

323

nwd sammanhängande exerciser, — hvilket upptager
större delen af tiden — utan äfven till lärande
af åtskilliga handtverk, ja äfven till mera spirituella
yrken t. ex. skolmästarens. Den egentligt theoretiska
undervisningen består, utom de vanliga elementerna
af folkundervisning, äfven af geometri och algebra
med afseende på dess användning t. ex. i fältmätning,
fäderneslandets historia och geographi, botanik, geo-
logi, o. s. v. I den praktiska agronomien deltaga al-
la; och inrättningen har sig till detta ändamål anslag-
ne 160 tunneland åker och joo dito ängsland. Dessa
odlas uti Circulations-bruk (Vierfelder-Wirthschaft),
och detta drifves med den förde], af eleverna ensamt
att afkastningen nu mera i det närmaste betalar kost-
naderna för inrättningen. Under hösten och vintern,
sysselsättas alla — ej blott de som ämna sig till landt-
bruket — under mellanstunderna med ultröskandet af
det insamlade förrådet. Inrättningen sörjer för, att
eleverne efter slutad curs få någon plats i det prak-
tiska lifvet, såsom gårdsfogdar, förvaltare eller handt-
verkare, eller i något annat yrke, hvartill de blifvit
förberedda. Ynglingarne lefva såsom i en familj med
den förträfflige Läraren uti en icke glänsande, men
snygg local; han sköter ensam hela inrättningen, ulan
att vara bitiädd hvarken af medlärare eller uppsy-
ningsman ; blott de äldsta biträda vid undervisningen
och vid uppsigten. Tukten är sträng, dock mera grun-
dad pa karlek och förtroende, an på straff, som på
sin höjd sträcka sig till uteslutande från gemensamt
arbete. — Det var i en nästgränsande protestantisk
Canton i staden Yferten utmed Neuenburgersjön , som
Pestalozzi, nagon lid före Fellenberg, grundade sitt ej
mindre berömda uppfostringsinstitut, i synnerhet å-
Spea XL	II. g.
324

syftande de torftigare folk-classernas bildning, medelst
åtskilliga förut oförsökta formella, i den yttre åskåd-
ningen grundade medel; hvarigenom han äfven grund-
läde pædagogikcn såsom en egen, från en ursprunglig
åsigt af meniiiskans väsende och bestämmelse utgåen-
de konst Att en högre idee för uppfostran, än den
af en blott och bar konstrik utveckling af sinnlighe-
ten och den formella tankekraften, föresväfvat Pesta-
lozzi, är otvifvelagtigt. Men dels kom denna idee ej
till klart medvetande, dels missförstods den i utföran-
det af efterlöljarne, och methoden, sedan den mistat
nyhetens behag, och man rönt den menliga verkan
af dess användning på högre classiskä studier, förlora-
de snart sitt anseende; och dermed äfven de Pestalozzi-
ska uppfostringsanstalterna tilloppet af lärjungar.
Detta blef annu mera fallet, då Pestalozzi på gamla
dagar blef Pestalozziart, och; otrogen sina ursprung-
liga åsigter, tillät sig och sin method användas af män,
som han först trodde hafva funnit det pædagogiska
ljuset, rrien som i sjelfva verket till egennyttiga afsig-
ter begagnade sig af hans namn. Sedan han lemnat
Yferten, fortsatte der 2:ne af hans utmärktare lärjun-
gar; Niederer och Naäf uppfostringsanstalter i ur-
sprunglig Pestalozzisk ända, eller i consequent utveck-
ling af den för hans iippfostran till grund liggande
idee af menniskobildning. Enligt denna har pædagb-
giken. i öfverensstärrimelse med de 5:ne i mennisko-
naturen grundade utveckliiigsgraderne : den kroppsliga,
andliga och gudomliga, att öfva sinnena till fulländad
färdighet i afseende på yttre föremål ; att utveckla de
andliga, iheoretiska och praktiska, krafterne medelst
andan sjelf, samt medelst intellectuella och moraliska
föremål; och slutligen att höja och förklara sinnet till
325

sin urbild genom uppenbarande och meddelande af
Gud "Och det Gudomliga. Denna pædagogik hvi^
lar pa den grundsats, att ämne och form för ut-
vecklingen af h varje särskild t anlag och talent ligga i
hvars och ens individuella beskaffenhet, och att alla
medelst intryck utifrån väckas och lifvas, samt att
således deras bildning är föreskrifven på en gång genom
deras inre lag och genom deras oföränderliga förhål-
lande till den yttre verlden. Då den således i metho-
den nyttjar tal-, form- och språk-tecken såsom ele-
mental medel, sa betraktar hon dem alltid i sitt för-
hållande till menskhga naturen, och söndrar således
ej blott dessa tecken fran den yttre naturen, utan sön-
drar äfven det andliga, hvilket de beteckna, från
sjelfva tecknen; och bildar derigenom successivt och
harmoniskt hela menniskan, samt grundar ett cultu-
fens rike. Enligt denna åsigt meddelas Uppfostran
och undervisning i de 5:ne Gosse-, Flick- och Döf-
sturame-Anstalterna, som för närvarande finnas i Yfer-
sten. Läroämnena äro: Sprak, så väl nyare, som
äldre, Mathematik, bade Tal- och Form-lära, Sång
och Musik (ett af de vigtigaste bildningsmedlen), Teck-
ning, Geographi, Botanik, Mennisko-lära, Religions-
Jära, Uppfostrings-lära, Kroppsbildning. Oagtadt det
lof, som särdeles Flickskolan har och förtjenar såsom
bildande iörträlHiga Mödrar och Uppfostrarinnor, äro
dock dessa Anstalter nu mera mindre besökta, antin-
gen till följe äf den Pestalozziska methodens urmo-
dighet och missöreditj eller emedan ämnenas mång-
fald samt den superidealiska syftning och sentimentala
sjellklokhet, som åtföljer denna uppfostran, alltför
lätt föder ytlighet i kunskap, eller olust för hvar-
dagslifvets yrken. — Ibland de öfriga Tyska Prote-
326

stantiska Cantoner glanser Züri ch — p§ en gång me«
delpunkten för det Tyska Schweilz’s industri och dess
vetenskapliga verksamhet, genom sina till större delen
nyinrättade Läro-anstalter, hvilka ledas af ett Upp-
fostringsråd i Zurich, under hvilket Inspectorerna i
de 15 Skol-Kretsarne, som till större delen äro and-
liga män, bilda den utförande, och inspicierande auc-
toriteten. Väl saknas der ett Universitet i egentlig
mening, men dock finnas de vanliga beslåndsdelarne
dertill i 1:0 ett Politiskt Institut, hvarest till bil-
dande af Statsmän 5:ne Professorer undervisa i de ju-
ridiska och politiska vetenskaperna; 2:0 ett medi-
cin skt - c hi r u rgi s k t Institut, hvarest 16 Pro-
fessorer bibringa under 4 år en fullständig vetenskap-
lig curs i det medicinska studium; samt 5:o ett Col-
legium för de humanistiska och philosophiska kun-
skapsarterna, Till delta gifver den Lärda skolan
nödvändiga förberedande kunskaper i språk och ma-
thematik. Bredvid denna står Konst-skolan, å-
syftande en vetenskaplig bildning för Handtverkare och
Konstnärer. Båda föregås af Borgarskolan, som
lemnar den första elementarbildningen. Bland de
många special-instituterna förtjena de för Sång och
Musik uppmärksamhet, i anseende till den idealiskt-
patriotiska anda, som utmärker dem.

Det Fransyska Schweitz täflar med det Tyska i
afseende på offentliga inrättningar för konst och ve-
tenskap, äfvensom i en fullkomnad industri samt all-
mänt spridd välmåga Säi deles gäller detta om Ge-
neve, som, genom sitt läge i medelpunkten af Eu-
ropa, imellan Frankrike, Italien och Tyskland, synes
ämnadt till en stapelplats för konst och vetenskap, och
i anseende till de män, hvilka det framhragt, aeh de
327

ideer, hvilka det fostrat och skyddat, spelat en stor
rôle i mensklighetens historia. Dess undervisnings-
anstalter äro ändamålsenligt organiserade och frikostigt
utstyrda med yttre hjelpmedel. I Akademien igen-
känner man dock, i studiernas indelning samt de em-
piriska vetenskapernas afgjorda öfvervigt, inverkan af
det fransyska skaplynnet. Den är indelad uti fyra Fa-
culteter: för Theologi, Lagfarenhet, Vetenskaper och
Litteratur. De honorära Professorerne uti Medicin
äro innefattade uti vetenskaps-faculteten, under namn
af den förberedande Medicinska skolan. De akade-
miska sludierne äro indelta uti allmänna och speciella.
De förra, som hafva till syfte en allmän bildning
för alla, som ämna sig till något litterärt yrke (car-
rière lettrée quelconque), utgöra en curs af fyra år:
de 2:ne första åren, under namn af Auditoire de
Belles Lettres (d. v. s. Belles Lettres i allmänhet,
compositions-öfningar, Archæologien , Geographien
och Classiska Litteraturen), undervisas de uti den
sköna Litteraturen; de 2 sednare åren, under namn
af Auditoire de Philosophie, uti vetenskaper-
na, d. v. s, Physik, Mechanik, Naturalhistoria, ra-
tionel Philosoph! (Logik, Psychologi, Moral och Phi-
losophions Historia), samt Mathematik. Denna curs,
med åtföljande årliga examina, som utgör andra de-
len af de allmänna studierna, är tillräcklig för att
blifva bachelier aux sciences, efter en särskild
examen, bestående i en afhandling öfver något af un-
dervisningsämnena i cursen. Ännu ytterligare 2:ne
år fordras till Docloratet, hvilket är af 2:ne slag,
1:0 uti de mathematiska vetenskaperna, 2:0 uti de phy-
siska vetenskaperna. Till den förra fordras profiling
af approfonderade studier uti den högre Mathemati-
ken, den mathematiska Physiken, den analytiska Me-
328

chaniken samt Astronomien; till den sednare pröf-^
ningen uti Physik, Chemi, Mineralogi och Geologi,
Botanik och Vegetabilisk Physiologi, Zoologi och
Animalisk Physiologi, Examinandus undergår först
en hemlig för-examen eller tentamen inför 5:ne Fa-
cultetens ledamöter, samt derefter en offentlig exa-
men, hvaruti han har 1:0 att svara på de af Profes-
sorerna förelaggda frågor , 2:0 att lemna ett vid slut-
na dörrar författad t svar på en af Faculteten förelaggd
fråga, 5:o att försvara en offentlig afhandling emot 4
af Faculteten nämnda Doctorer, Det gifves äfven en
Doctorsgrad uti tie philosophiska och moraliska veten-
skaperna, men den är lika sällsynt, som i allmänhet
ett grundligt studium af dessa vetenskaper. Till vär-
digheten af Bachelier dans les Lettres fordras 2:ne
års allmänna studier uti denna Facullet, jämte en
dylik examen, För Doctoratet fordras : fyra års stu-
dier efter den förra examen jämte en allmän prof-
iling uti Belles Lettres i allmänhet, samt uti Greki-
ska och Latinska språket, och derjämte en speciell
profiling af djupare kunskaper i en a,f dessa grenar.
Men denna grad har få aspiranter, emedan i allmän-
het de humanistiska studierna äro långt eftersatte ef-
ter de physikaliska vetenskaperna, hvilka hafva tal-
rika in- och utländska idkare i anledning af åtskilli-
ga lärares celebritet samt de förledande behagen af
vetenskaper, som blott göra anspråk på den yttre i-
agttagelsen och den formella tankförmågan., Oltare
förekomma promotioner i de högre faculteterne, ehu-
ru dock de fleste studerande af Lagfarenheten, såsom
bemedlade och såsom blifvande medlemmar af Styrel-
sen, besöka Paris eller något af de Tyska Universite-
terna. Akademiens elever delas uti regulier a, som
äro förbundna att reguliert följa alla cursor, samt


329

periodiska examina, och derföre vid immatriculeringcq.
erlägga en viss afgift, samt auditeurs externes,
som följa curserna efter godtycko mot en viss afgift
(22 fl.) för hvarje termins curs. — Till Akademien
förbereder Collegium med nio Classer, som fortgå
successivt från första elementerna, ända till en täm-
ligt fullständig curs i den classiska litteraturn. Den
är dock ej blott en förberedningsskola till Academien,
utan äfven en borgarskola, besökt af dem, som för det
praktiska lifvet önska en allmän grundläggning i språk
och vetenskaper. För de fattigare borgarclasserna fin-
nas flera väl organiserade Lancasterskolor. Bland spe-
cialskolor må nämnas den undervisning uti bildande
Konsten, Agricultur, samt de den manufacturiella
industrien begrundande Vetenskaper, som lemnas uti
en för Konsten och Slöjderna upprättad Societet. —»
Äfven Lausanne har goda Undervisningsanstalter,
ehuru dervarande Lyceum är en emellan Universi-
tetet och Gymnasium syälvande Inrättning, af obe-
stämd charakter och obestämd verkan. Det har 5me
Faculteter och 16 Professorer. Çursen börjas med
Belles Lettres 2me år, derpå Mathematik 1 år, och
slutligen 2:ne år Philosophi, samt 4 år i de högre Fa-
culteterna. Men då de classiska språken ej drilvas
grundligt, så föder denna modernt humanistiska bild-
ning alltför lätt en tpm dilettantism. Den preliminä-
ra cursen har också en bestämd nyttighets-rigtning,
emedan den bildar män, hvilka såsom privatlärare i
Tyskland och särdeles i Ryssland , förnämligast i kraft
af sin Fransyska språkfärdighet, förtjena sitt uppe-
hälle. De oupphörliga års-, månads- och vecko-
examina stå här, likasom i Geneve, i vägen för en
fri vetenskaplig bildning. — Bättre är Lausannes Col-
legium eller Gymnasium, samt Lancasterskoloriiai,





■t
330

med 2 à 5oo barn, hvilka njuta god undervisning u-
tan slafviskt användande at methoden i sin ytterlig-
het. V id de lärda skolorna erläggas 2 à 5 louisd’orer
om året i afgift af h varje elev, utom af de allde-
les obemedlade. — Undervisningsanstalterna i Neuf-
chatel likna dessa, ehuru mindre omfattande i af-
seende på de vetenskapliga studierna, hvilka derföre
vanligen sökas vid utländska läroverk, efter inhäm-
tande af preliminär-kunskaper uti Belles Lettres, Ma-
thematik och Philosophi. Invånarnes sinne är i all-
mänhet mera rigtadt på Konster, Slöjder och Handel,
som här drifvas med fördel, än på Vetenskaperna.

Hvad sjelfva den nuvarande organisationen af
Fransyska Undervisningsverken angår, så är den,
trots de omstöpande förändringar, hvilka vissa de-
lar deraf i följe af politiska revolutioner eller odlin-
gens fortgång undergått, i vissa hufvudelementer än-
nu densamma, som den var för 3oo år sedan. Vid
denna tid hade de så kallade Collegier (Colleges) re-
dan utbildat sig till den gestalt, som de för närvaran-
de äga. Ursprungligen voro cfesse, af enskild välgö-
renhet, eller genom Ordnars försorg, inrättade vid
Högskolan i Paris för fattiga Ynglingar, som der er-
höllo boning och underhåll kostnadsfritt eller för en
ganska ringa afgift. Då af de till det berömda Lä-
rosätet tillströmmande Ynglingarne många voro än-
nu omogna för de offentliga Föreläsningarne i Facul-
teterna, så blef med flera af dessa anstalter äfven un-
dervisning förenad, och Lärare anställdes i Gramma-
tik och Rhetorik. Härigenom, samt genom den
stränga uppsigt, hvarunder eleverne ställdes, och
hvilken gick så långt, alt de af Uppsyningsmännen led-
331

sagaäes på Universitets-föreläsningarne, ö(verging©
dessa Anstalter småningom till förberedande skolor
till Universitetet. De drefvo undervisningen till och
med ända derhän, att de företrädde sjelfva Facultas
Artium, emedan ej blott i Grammatik och Rhetorik,
utan äfven i Philosophi, lärare voro anställda, hvil-
ka gåfvo vetenskaplig undervisning, så att derigenom
denna Facultet, hvilken förut jämte den Theologiska
varit den mest ansedda, nedsjönk till obetydenhet.
I den mån dessa Collegier ökades och vidgades, blef-
vo de snart offentliga, allmänt tillgängliga undervis-
ningsanstalter ; cch de besöktes ej blott af de der bo-
ende obemedlade ynglingarne, utan äfven af rikare,
mot erläggande af vissa afgifter. Derigenom alt de
på en gång förberedde till facultets-studierna och un-
derstödde obemedlade under den akademiska cursen,
gåfvo de fasthet åt sjelfva Universitets-organismen.
Detta var åtminstone förhålländet mot slutet af i6:de
Seklet. Vid denna tid erhöll Universitetet i Paris
en ny eller förbättrad organisation, som älven sträck-
te sig till de dermed sammanhängande Collegierne.
Enligt denna föredrogos de gamla språken och philo-
sophi blott i sjelfva Collegierna, hvilka nu helt och
hållet företrädde Facultas Artium, då utom den scho-
lastiska undervisningen, äfven den preliminära huma-
nistiska bildning, som innehölls i Magisterium Artis
(Magisterium Scholasticum) der meddelades. Efter
inhämtade förkunskaper och en två-års Curs i Ari-
stoteliska Philosophien erhölls Magister-Graden. För
erhållandet af Graden var äfven en viss Curs i dess
successiva momenter noggrannt utstakad; emedan des-
sa värdigheter ensamt banade vägen till de högsta
värdigheter i Staten och Kyrkan. Så var i den Me-
dicinska Faculteten stadgad en 2 års curs i offentliga
332
'

och enskilda föreläsningars, disputationers och exami-
natoriers bi vistande för erhållande af Baccalaureatet;
och lika lång tid för vinnande af Licenlia och Docto-
rat. I den Juridiska Faculteten åter fordrades 2 års
curs för Baccalaureatet, en 5 års curs för Licentia-
tet, samt slutligen en lika lång tid för -Doctoratet.
För Baccalaureatet i den Theologiska Faculteten for-
drades utom Magisterium Artis samt 5o års ålder,
5 års curs, o. s. v. Enligt dessa sladganden, som
sträckte sig äfven till uppförande, klädedrägt, o. s. v.
fortfor Universitetet i Paris öfver ett helt sekel, utan
andra förändringar, än .dem, hvilka den nationella
odlingens fortgång, särdeles i följd af den sköna Lit-
teraturns utveckling, småningom och omärkbart der-
uti verkat. Först efter medlet af förra seklet undergin-
go Collegierne, särdeles det rikt doterade College de
Louis le Grand (som var inrättad t för att herberge-
ra de fordom uti les Colleges de npnplein ex-
ercice varande elever), i afseende på sin inre för-
fattning och förhållande till Universitetet genom åt-
skilliga tid efter annan utkommande reglementariska
föreskrifter, någon förändring. För de der upptagna
”boursiers’’ (så kallades de, som njöto fri undervisning
och underhåll i motsats mot betalande Pensionärer) an-
befalldes stränga 2-åriga pröfningar, såsom vilkor
för bibehållandet af deras plats, samt ett strängare af-
skiljande af de scholastiska eleverna från dem, som
öfvade Facultets-studier vid Universitetet, en skärpt
moralisk och religiös disciplin, som genom den öfver-
handtagande lättsinnighelen och sedeslösheten påkal-
lades , och äfven sträckte sig till de egentliga Facul-
tets-studenterna o. s. v. ~ Den af det abstracta för-
ståndets fanatism väckta, och underhållna Revolutio-
nen, i det den upplöste hela Statsorganismen, förstörde
333

^fven de högre och lägre bildningsanstalterna. Men
det dröjde ej länge innan behofvet af en med jamn-
likhets-ideerna öfverensstämmande nalional-upplostran
midt under den demokratiska yran gjorde sig gällan-
de. Den Constituerande Församlingen utgaf derlöre
d. 14 Sept. 1791 den abstracta lag: ”qu’il sera crée et
organisée une instruction publique, commune à tous
les citoyens och följande året förkunnade National-
Conventet, att första graden af denna undervisning
skulle bildas medelst ”écoles primaires”; samt förebå-
dade redan genom dessa första organisationer den
upplösande principens tillintetgörande: Beskaffenhe-
ten af denna undervisning specificerades genom ytter-
ligare décréter, hvaraf slutligen det af 179.6 stadgade,
att 1 hvarje Canton skulle inrättas en ”école primaire,’’
uti hvilken de af en undervisnings-jury pröfvade ”in-
stituteurs” hade alt undervisa uti läsning, skrifning,
räkning samt elementerna af ’’la morale républicaine/’
Härmed hade man laggt grunden till en folkundervis-
ning, hvilken Frankrike förut ej ägt. Man gick ett
steg längre, då man genom samma decret stadgade upp-
rättandet i hvarje Departement af ”Ecoles^Centrales,’’
fördelade i 5:ne successiva sectioner, den i;sta för
Språken, Naturalhistoria och Ritning; den 2:dra för
Mathematik och Physik; den 5:dje för allmän Språk-
lära, Belles Lettres, Historia och Lagstifning. Utom
dessa beslöts grundandet af Special-skolor för enskil-
da kunskapsarter, bland hvilka den Medicinska skolan
i Paris, genom sin ändamålsenliga och alla vetenska-
pens grenar omfattande organisation, blef grunden till
den nu så florerande Medicinska skola, som utgör en
integrerande del i Parisiska Universitetet. I det föl-
jande placerades Centralskolorna i de fordna Collegi-
urnas hus, och, derigenom alt de vid Nationalgodsens
334

försäljande dem fråndömda gods återställdes, upprät-
tades de fordna Börser (bourses), rller fi i-platser i
uppfostringsanstalterna. Sedermera stadgades äfven
såsom ett oundvikeligt villkor för erhållande af något
högre eller lägre embete i Republiken, att hafva be-
sökt någon af dessa skolor. Under Consulat-Regerin-
gen skulle den så kallade Prytanee Français er-
sätta de fordna Collegierna; den var indelad i 4 Col-
legier, hvaruti, jämte betalande pensionärer, ett visst
antal barn af förtjenta militära och civila embetsmän
skulle njuta kostnadsfritt underhåll och undervisning
uti de för en civilistisk och militärisk bildning erfor-
derliga språk och vetenskaper. Snart derefter bestäm-
des , genom en allmänt reglementarisk lag, fördelnin-
gen af den offentliga Undervisningen i 3:ne successiva
slag af skolor: 1:0 Ecoles primaires grundade af
communerna, men underhållna genom afgifter af ele-
verna; 2:0 Ecoles secondaires, hållna af com-
munerna eller af enskilda, der undervisning lemnades
i latinska, och fransyska språken, historia och mathe-
matik; 3:o Lycées, för undervisning i vetenskaper
och språk (lettres et sciences); och slutligen 4:o Eco-
les spéciales för den fullständiga och grundliga un-
dervisningen i vissa studier. I dessa 2:ne sednare slag
af skolor skulle på regeringens bekostnad 6,4oo elever
underhallas. Undervisningen fick härigenom redan en
mera praktisk tendens, och ställdes, till vinnande af
empiriska ändamål närmare under styrelsens ögon, i
samma mån municipal-inrättningarne monarchisera-
des och utnämningen af Lärare och Styresmän af Ly-
ceerna omedelbart utgick från Styrelsen, d. v. s. från
Förste Consuln. Genom organisation af en Ecole
de Droit vid början af Kejsare-regeringen, med be-
stämda curser uti alla delar af Romerska och Fran~
335

syska Lagstiftningen, samt rättighet att utdela Doctors-
värdigheten, i likhet med den Medicinska, gick man
annu ett steg längre till återinförande af de fordna
Faculteterna, såsom offentliga bildnings- och pröf-
nings-skolor. Men det var först genom Kejserliga de-
cretet af 1808, som Universitetet organiserades såsom
omfattande hela den offentliga undervisningen i Frank-
rike, och fördelades i lika många Akademier, som
der äro Appellations-domstolar. Hvarje Akademie å~
ter omfattade : 1:0 Faculteterna för högre studier och.
Grader; 2:0 Lyceerna för de gamla språken, logik,
rhetorik, och elementerna af mathematiska och phy-
siska vetenskaper; 5:o Collegier eller écoles secondai-
res communales för elementerna af gamla språken
samt historien; 4:o Enskilda skolor; 5:o Pensioner;
samt 6:0 Småskolor, eller écoles primaires, hvarest
undervisas i innanläsning, skrifning och quattuor spe-
cies. För de lägre Faculteterna och de successiva vär-
digheterna af Bachelier, Licencie och Docteur, stad-
gades särskilda examina samt disputalioner; värdighe-
ten af Bachelier var nödvändig för inträdandet i de
högre Faculteterna, för hvilka vissa års curs fordra-
des. Hela Universitetet, hvars ändamål var enfor-
mighet (uniformité) i undervisningen samt bildandet
at medborgare, tillgifna Religionen, Fursten, Fäder-
neslandet och Familjen, stod under styrelse af den af
Kejsaren återkalleligt nämnde Grand Maitre, som
hade att tillsätta större dolen af lärobeställningarne så
väl vid högre, som vid lägre Läroverk, samt medde-
la tillstånd åt Graduerade, såsom medlemmar af Uni-
versitetet , till inrättande af enskilda undervisnings-
verk, och att, biträdd af Universitetsrådet, leda di-
sciplinär- och police-magten öfver hela den undervi-
sande Corpsen, samt att tillsluta de skolor, uti hvil-
33G

ka funnos ”principer stridande mot dein, hvartill Ü-
niversitetet bekände sig.” Såsom plantskola för högre
Lärare inrättades en Normalskola , för hvilken Gene-
ral-Jnspectorerna valde skickliga ämnen ur Lyceerna.
Den skugga af sjelfständig existens, hvilken, genom
utvidgandet af de högre Fäcultetsstüdierna, den Un-
dervisande Corpsen och dermed sjelfva Undervisnin-
gen syntes hafva förvarlvat, försvann småningom, i
det Stormästarens magt inskränktes eller sattes i när-
mare beroende af Regeringen , och i alla Universite-
tets grenar ett förhatligt system af juridiska control-
ler och oblidkelig militärisk subordination infördes,
som nödvändigt skulle qväfva all fri vetenkaplig an-
da. Ty omöjligen kunde denna bestå med ett system,
som i sin juridiska och disciplinära författning för lä-
rarne utlade snaror af anklagelser och medgaf villkor-
liga bestraffningar; som derjämte utvidgade magten
hos Regeringens utskickade, eller General-Inspectorer-
na^ till en Oupphörligt controllerande inverkan på de
offentliga föreläsoingarne och Faculteternas examina i
öfverensstammelse med den fastställda enformig-
heten, och som slutligen hämmade all sjelfständig
Nationalbildning, medelst inskränkande äf kunskaps-
ämnena så väl vid de offentliga, som de enskilda sko-
lorna inom trånga gränsor, Samt medelst underordnan-
det af alla lägre Undervisningsanstalter under Præ-
fecternas och Underpræfecternas omedelbara uppsigt.
Det hela erhöll gestalten af en militärisk organism,
hvartill den i den tallösa mängden af inskränkande re-
glementariska föreskrifter hade alla elementerne. Den
Undervisande Corpsen var i sjelfva verket blott eil
337

integrerande del af den Kejserliga armeen, hvjlkens
operation bestod i inpräglandet af en oinskränkt lyd-
nad för Kejsaren, och danandet af dugliga verktyg för
dennes ärelystna afsigter. Denna blinda lydnad var
den enda positiva basis för undervisningsväsendet 5 en-
heten var blott en yttre, mechanisk enhet eller en-
formighet, ej någon inre^ ur Vetenskapens och statens
idé härflytande enhet. Också hade denna organism
blott ett skenlif, trots det glänsande och national-få-
fängan smickrande skimmer, hvarmed den omgafs,
medelst uppförande äf pragtfulla Universitets-palats',
införandet af granna — röda, blåa, gula, gröna — u-
niformer för den undervisande Corpsens medlemmar,
förökandet af Lyceerna, samt inrättandet af stipendier
tach priser medelst äf Communerna utpressade penningan

Napoleon föll, inen detta liksom många hans
verk öfverlefde honom. Väl hade militär-despotismen
och dess organisationer slutat sin rôle, sedan en okri-
gisk, åldrad dynasti upptradt pa thronen, samt ett af
Regenten besvuret fördrag betryggat Nationens politiska
och personliga frihet. Men den syftning till sträng
centralisation, hvilken Napoleons herrskarhand sökt
gifva administrationen, och som äfven gynnades af ti-
dens formalistiska charakter, fortfor under den Mi-
nisteriella styrelse, som nu fattade tyglarne; med den
skilnad, att då denna upptog i sig ultramontanska e-
lementer, medelpunkten var nära att falla utom cir-
keln. Ministèrn ville stödja thronen på Kyrkan, och
befordrade bildandet af andliga corporationer, som skulle
återinföra trons och kyrkobrukens helgd 5 men hier-
338

archien låter sig ej begagna som medel* den sträfvar
i följd af sin princip att blifva ändamål ; och det har
fordrats en skicklig hand, för att begagna anspråken,
utan att till fullo tillfredsställa dem, att beljena sig af verk-
tygen , utan att sjelf blifva verktyg. Den af Napoleon
uppförda byggnaden af Undervisnings-vasendet bibe-
hölls således i afseende på sina yttre former; men
dess positiva basis blef religiös tro och hängifvenhet,
och controllerna blefvö mera hemliga; åt National-
fåfängan och det praktiska lifvets behof lemnades bil-
ligt afseende. En viss förändring uti nationalbildnin-
gen, som för ett ögonblick försökte göra sig gällande,
syntes i förstone gynna denna religiöst monarchiska
syftning af uppfostran. Ty i motsats mot den classi-
ska Skola i den sköna Litteraturen, som utgeck från
principen af det empiriskt sköna eller smakfulla, samt
satte dess conventionellt objectiva måttstock i härman-
det af de gamlas snilleverk, och som sådan länge beherr-
skat den Fransyska, äfvensom den Europeiska bild-
ningen, men nu genom sjelfva sin sterilitet, sedan
härmningen uttömt sig sjelf och ej i samhällslifvets
lynne mera ägde någon näring, började förlora
sitt historiska anseende, uppstod i de första perioderna af
restaurationen, en ny poetisk skola, föranledd af de
monarchiska minnen, som denna lifvade, af det för-
vånande skådespelet af de revolutionära styggelserna,
af de skapande och förödande eröfringskrigen, samt
af Napoleons dubbla tragiska fall. Denna tillika närd af
den djupt sentimentala andan i Englands litteratur och
af den ideella flygten i Tyska skaldekonstens och spe-
culationens sednare skapelser, predikade ridderlighet
339

i lifvet, platonism i kärleken, Christendom i digtkon-
sten, samt monarchisk trohet i politiken. Mera grun-
dad på andan af sina produetioner, nämligen de mo-
narchiska ideerna och de religiösa troslärorna, än på
formell correcthet, erhöll denna Skola namnet af den
Romantiska, och fortfor en tid, genom den ton af ny-
het och djerf sjelfständighet, samt de förhoppningar
om glänsande talenter, hvarmed den uppträdde, att
vinna uppmärksamhet och anseende. Men i ett folk-
lynne sådant som det fransyska, obestämdt fladdrande
på lingens yta, uteslutande rigladt på det ändliga och
dess vexlingar, samt i litteraturen heherrskadt af con-
ventiouella begrepp, kunde dessa ”phantasliska’’ för-
sök ej göra sig gällande, eller halva något djupare
inflytande på bildningen och de nationella bildnings-
anstalterna. Classiciteten, utan att det en gång koni
till formlig strid, bibehöll sitt åldriga välde, i det den
utpekade hos Romantikerna deras konstlade enthusiasm,
deras mylhologiska osmakligheter, och de samrfa fel
af prosaism, hvilka de förebrådde den gamla Skolah;
samt framför allt det dunkel, hvari de insvepte sina
ideer. Väl hade Nationens sinne genom revolutions-
krigen, samt egendomens allmännare fördelande för-
ändrats, i det den erhållit en prägel af sjelfständigt all-
var och besinning, samt dragits fiåti sällskapslifvets
joller, qvickhetens och den convéntionellt förfinade
kärlekens idrotter; men i denna förändring vande det
sig icke inat, åt trons och reflexionens område, utari
kastade sig uteslutande på det praktiska och politiskå

Spea XI. -	//, tö.
340

lifvets intressen, på industriens lÖrsök samt dagens
constitutionella discussioner, hvilka snart at sjelfva
skaldekonsten gåfvo ett vida rikare näringsämne, än
Monarchiens alla heliga minnen. I afseende pa den
vetenskapliga bildningen i allmänhet, ble£ en naturlig
följd af denna Nationallynnets uteslutande rigtning pa
det yttre och det praktiska, att vetenskaperna blott så
vida här kunde vinna uppmärksamhet och förkofran,
som de i något hänseende syntes öfverensstämma me
denna rigtning; således hufvudsakligen blott den
experimenterande , analyserande och namnupp
nande naturkunskapen, samt de formellt-ratione

1er Mathematiska, och Mechamska vetenskaperna.
Lättheten att utmärka sig på ett Kunskapsfält, (er
det blott fordras den nyktra iagttagelsen uti någon af
de många districter, hvari detta fält är uppdeladt, oc r
der det djupare theoretiska intresset eller förnuft
fordran al enhet låter affärda sig med de tavtolo^s
förklaringar af molleculer, al speciella kiaftei, a m
teter, o. s. v. måste naturligtvis ditlocka den mänö a
äregiriga hufvuden, som ej uti sig finna nog energi
och värma, för att uppträda bildande i snillets vei ,
eller för alt utveckla en betydande karakter på den
politiska skådeplatsen. Denna öfvervigt af de empiri-
ska kunskapsarterne röjer sig här i alla högre veten-
skapsanstalter. Så är uti Franska Institutet den Sec-
tion, som omfattar de physikaliska och mathematiska
vetenskaperna, och som är försedd med talrika repre
sentanter uti alla deras underfördelningar, den enda,
som utmärker sig genom ett sant vetenskapligt inties
se och en rastlös verksamhet, under det de bellettns-
tiska och philologiska Sectionerne kämpa med slum-
341

mern; och uti Fransyska Universitetet äro den Medi-
cinska och den sä kallade Vetenskapsfaculteten de, i^af-
seende på vetenskapens ståndpunkt, bäst representera-
de, och de hvarest föreläsningarne hafva ett sådant til-
lopp af ahörare af alla classer, att de stora salarne
sällan kunna rymma dem. Hvaremot de ideella kun-
skapsarter betragtas allmänt med köld och liknöjdhet,
och hvarken finna de hos den lärande vetenskapsmannen
en sorgfälligare bearbetning, ej eller omfattas de af den
kunskapssökande ungdomen med allvarligare intresse.
Philologien behandlas hvarken med tysk grundlighet,
eller i allmänhet med ett rent humanistiskt sinne. Phi-
losophien är placerad i "Faculté des Letties;” ty, da
vetenskapens rang bestämmes af det ovetenskapligaste
bland alla begrepp nyttan, så kan den på sin höjd
betraktas såsom en prydande konst, hvilken har att
försköna lifvet, eller såsom ett tjenligt medel för den
moraliska och politiska disciplinens vidmagthållande.
Den behandlas ock derefter; den vanliga refreinen i
Maugras’ philosophiska föreläsningar uti Paris, år att
Descartes är philosophiens culmination , att Tyskarne
ej frambragt någon ny idee deruti, och att Fransyska
Philosophien och den universella philosophien vore
liktydiga uttryck o. s. v. Äfven röjes i dessa veten-
skaper och det sätt, hvarpå de föredragas, det menliga
inflytandet af en ministeriell styrelse, som vill beherr-
ska ideerna genom att tysta' dem. Den minst medel-
måttige af de Franska Mode-Philosopherne, Royer
Collard, och den snillrike Cousin, hvilken försökt gö-
ra sma Landsmän bekanta med resultaterne af den
Tyska speculationen, äro nu mera förbjudna att läsa.
342

äfvenså Guizot öfver den Moderna Historien, emedan
de äro kände för liberalistiska tänkesätt. Den fria
anden af dessa kunskapsgrenar vid de lägre Undervis-
ningsverken t. ex. Collegierna, så vidt de der behand-
las, har man förstått hålla inom de af monarchiens
säkerhet föreskrifna gränsor, i det man till större
delen ställt dessa anstalter under ledning af andliga
personer. och för öfrigt, vid tillsättandet af lärare, mera
gör afseende på bepröfvade monarchiska och religiösa
tänkesätt, än på bepröfvade insigter och skicklighet.

Hela det Fransyska Undervisningsverket ut-
gör ett slutet helt under namn af ’Universi-
té de France;” som slår under ledning afen
Conseil (Conseil royal de l’instruction publique),
uti hvilken Ministern för Kyrkan och Undervis-
ningen, som tillika är Universitetets Stormästare, fö-
rer ordet, och, då han står uti direct beröring med
Regeringen, uti vissa angelägenheter, t. ex. utr ämnan-
de till högre platser, blott hörer medlemmarne, utan
att låta pluralileten décidera. Hela Universitetet är
fördelt uti 26 Academier, och dessa åter uti 3:ne Ar-
rondissemenler, hvaraf hvarje har sin representant uti
Rådet. Hvarje Academi har en Academisk Conseil,
som bildar en execuliv och consultativ aucloritet un-
der Universilets-Conseljen, samt en Rector, och 5 Fa-
culteter: för Theologi, Lagfarenhel, Medicin, Veten-
skaper (Sciences) och Litteratur (Lettres), hvilka ome-
delbarligen stå under ledning af ”Conseil Rojal,” som
nämner Faculteternas Decani. Dock äro åtskilliga A-
cademier ej. fullständigt organiserade, utan äga blott en
Theologisk Facultet, stundom ingen, utan blott en Con-
seil Academique, samt Examenscollegium för Bacca-
313

laurealet i Litleratiuen. Föreläsningarties bevistande,
hvaiHill fordras ett inträdeskort, är i de högre Facul-
telei^ (örknippadt med en bestämd afgift. För inträde
till de professionella facullets-studierna äro oundvike-
ligen föreskrifna curser och examina uti de prelimi-
nära faculteterna. Uti ”Faculté des Lei 1res” fordras
till erhållande af graden af Baccalauré en curs uti
philosophien, d. v. s. ett certificat öfver inskrifningen;
ty det verkliga afhörandet af löreläsningarne kan omöj-
ligen controlleras, och cursen reduceras ofta till nå-
gra timmars genomgående af pensum för en répètent.
Examen sker medelst lottdragning af frågoämnena, i
det man redigerat de förnämsta frågor uti Öme sectio-
ner: 1:0 Kännedom af Grekiska och Latinska författa-
re, samt Rhetoriken; 2:0 Historien och Geographien;
5:o Philosophien (på latinj; och man gör blott aspi-
ranten de mot. de utfallna numror svarande frågor.
Till den högre graden af Licentiat fordras 2:ne ytter-
ligare curser uti denna Facultet. Uti Vetenskaps-Fa-
culteten , hvilken uti Paris omfattar: Differential- och
Inlegral-Calcul, Physisk Astronomi, Högre Algebra.
Chemi, Physik, Mineralogi, Botanik, Mekanik och
Zoologi, är examen för Baccalaurcatet fördelad uti
Mathemaliska och Physikaliska kunskapsgrenar, och
undergås blott partiellt, enligt a^pirantens bestamme's’e.

Uti Juridiska Faculteten är för Licentiatgraden fö-
reskrifven ome års curs, efter undergången Baccalau-
reat-examen i Litteraturen, nämligen i:sta året: Fran-
ska Civillagen, och Romerska, samt. Fransyska Lagens
Historia; 2:dra året: Romerska Institutionerna, Port-
sättning af CivilJagen, samt CivilProcessen; 5:dje å-
ret: Slutet af Civillagcn, samt Handels-Lagfarenhelen.
311

For Doctoratet fordras en ytterligare cnrs uti Institu-
tionerna och Pandecterna, samt Civillagen. För aspi-
1'anter till administrativa fuctioner ar ingen särskild
examen uti ”Code Administratif,” samt Jus publicum
et privatum nu mera friskrifven, sedan Larostolar-
ne deruti nyligen, i följd af sin politiska vâdlighet, blif-
vit upphafne. — Till erhållande af det capacitets-be-
tyg, som legitimiserar till öfvande af advocatoriskt
yrke (profession d’avoué), fordras blott ett års curs
uti Civil-Justicen och Processen. Studierna fortsättas
vanligen 2 à 5 år hos en practiserande Advocat. —
Uti Medicinska Faculteten, som har j6 Lärostolar
för dess särskilda vetenskapsgrenar, är likaledes, med
bestämmande af de successiva kunskapsarterna, föreskrif-
ven en 4:årig curs, derpå följande examen, samt com-
position , och ventilerande af en vetenskaplig afhand-
ling. I sammanhang med denna Facultet stå de Se-
condära Medecinska skolorne, som hafva till
ändamålen kortare medicinsk curs, h vilken berättigar till
praktik, utan a11 bereda Doctors-Graden. För att vi-
cariera och assistera vid examina och disputationer fin-
nas i denna Facultet så kallade ”Agrégés,” motsvaran-
de ”Professeurs Suppléans” i den Juridiska Faculteten.
Bland dessa väljas, vid tillsättandet af Professionen, de
5:ne Candidater, som af Faculteten föreslås för Con-
seljen. För besättandet af dessa poster (aggregation),
sker inför en af Stor-Mästaren bland Facultetens Le-
damöter (2:ne kunna dock tagas utom Faculteten) vald
Committee af 7 personer, en så kallad ”Concours"’ af
aspiranterna. Denna concurs delas uti 5:ne sectioner:
1:0 den egentliga Medicinen; <2:0 Chirurgien; samt 5:o
de accessoriska vetenskaperna; och hvarje särskidt del
sönderfaller uti 5:ne exerciser: en skrifven afhand-
ling , en föreläsning, samt en disputation. Ämnet för
345

afhandlingen valjes genom lott bland de af Domåvne
föreslagna questioner; den skrifves i dessas närvaro,
inom en viss bestämd tid. Följande dagen håller a-
spiranten en mundtlig föreläsning öfver ett genom lott-
kastning valdt ämne, livartill åtta timmars förbere-
delse lemnas honom. Slutligen bestämma domarne för
hvarje aspirant ett särskildt ämne, hvaröfver han har
att disputera. Hvar och en har att försvara sin dis-
putation uti 12 dagar, 2:ne timmar hvarje dag, emot
sina medsökandes argumentationer. Tjugufyra tim-
mar efter den sista sessionen för concursen församla
sig domarne till ett hemligt scrutinium och utnämna
enligt rösternas pluralité den, som är befunnen mest
skicklig. — Ferierna vid Academierna räcka från slu-
tet af Julii till början af November.

Den till Academien förberedande undervisningen
lemnas uti Collegierna,som enligt sin stiftelse an-
tingen äro Kungliga, eller Communala (Colleges Ro-
yaux, ou Communaux). De förra äro till större de-
len tillika uppfostringsanstalter, hvaruti ett visst an-
tal hafva underhåll, antingen gratis på Statens bekost-
nad, eller emot en viss afgift ; utom dessa Pension-
naires , eller boursiers, har hvarje Collegium äfven
Externer, som blott njuta undervisning. De förra
hafva antingen hela eller half va, eller fjerndels pen-
sioner. Vid de större Collegierne äro omkring 4o
helpensioner, vanligen fördelade uti mindre. Sådant
ar det pragtfulla ”College de Louis le Grand,” hvar-
uti 45o elever uppfostras ; hälften på Regeringens be-
kostnad, de andra mot en årlig afgift af 1000 Francs.
Chefen för hela styrelsen och förvaltningen af ett dy-
likt Collegium är ProVi sorn (Proviseur), som ut-
nämnes af UndervisningsCouseljen, oçh till den Aca-
346

(lemiska sectionen deraf ingifver halfarliga rapporter,
Under honom slai’ närmast C en so rn, som har spe-
ciell och omedelbarlig uppsigt öfver disciplinen och
undervisningen. Professorerna, som bland Adjunc-
terna (Agrégés) väljas af Conseljen, hafva hvarje sin
dass, utom uti den högsta eller philosophiska, hvar-
esL de äro fördelta på de olika vetenskaperne, Hvar-
ken de eller Adjuncterna hafva med disciplinen uti
çollegiet alt göra. Denna är anförtrodd åt Maitres
(Ihtudes, hvilka hafva uppsigt öfver Eleverna under
den tid, som de ej äro i sina Classer, och öfver de-
Vas uppförande och studier, likmätigt det föreskrifna
reglementet, föra en sträng controll, samt ingifva
journaler till Censorn och Provisorn, af hvilken de
utnämnas. En sträng, nästan klosterlik tukt råder i
dlmänhel. Eör admission uti Collegium fordras en
åhler al 8 ar, samt färdighet i skrifning, läsning och
räkning. Externerna, eller de som blott besöka fö-
rdasningarue vissa limmar, och som vanligen för öf-
rigt undervisas eller uppfostras uti enskildta Pensio-
ner, aro strängt afskiljda från Internerna. — Hvarje
Professor laser 20 timmar i veckan, eller fyra på da-
gen. Undervisningen är delad uti 5:ne sectioner: den
elementära, litteraturen (des. lettres), samt
vetenskaperna. Den elementära sysselsätter den
o-de och 7:de Classen, och omfattar: franska och la-
tinska Grammatiken, Geograph!, Arithmetik och skön-
skrifning. Den litterära undervisningen drifves i de
6 följande Classerne; nämligen uti 6:te Classen: Läs-
ning af Cornelius, Phædri fabler, jemförda med La-
fontaines ; gamla Geographien ; mylhologiska themata.
I 5.le Glassen: Explication af valda stycken ur Justi-
Yiianus, samt Ciceros bref; elementerna af Grekiska
^gaket ; gamla Historien; archæologiska themata.
347

I 4:de Classen: Valda stycken ur Curtius och Livius,
Lucianus och Xenophon, Lalinsk Poesi, samt Fran-
syska Poemer ur minnet. Themata ur naturveten-

skapen. Ritning. I 5:dje Glassen: Stycken ur Sal-
lustius och Tacitus; ur Grekiska och Romerska Mora-
lister; samt ur Eneiden och Iliaden; Medeltidens histo-
ria; latinsk versification; fransyska Poemer; themata
rörande naturkunskapen. I 2:dra Classen: åtskilliga
Ciceros tal; Fortsättning aflliaden och Eneiden; samt
valda Horatn Oder; Comparatif Poetik ur Boileau,
Horatius o. s. v.; Studium af modern historia, särde-
les den Fransyska; Beredelse till Rhetoriken. I Tsta
Glassen eller ”la rhétorique”: Förklaring af Tal ur
Historic! ; åtskilliga Ciceros och Demosthenis tal-
stycken ur Grekiska tragici; Regler för eloquens;
Valda stycken ur Fransyska talare och skalder. —
Den vetenskapliga cursen upptager de 2:ne sista
studii-åren, varande för tillträde till de högre facuhets
studierna surrogat lör en academisk curs uti Littera-
turFaculteten. första året innefattar: de 2:ne första
delarne af Philosophien: logik, och methaphysik (nå
latin); samt den elementära Malhematiken ; 2:draåret-
Moralen och Nalurrätt, Algebra« och dess användning
på Geometrie, Physik, Chemi och physisk Astrono-
mi. De elever, som ej ämna undergå graderna i fa-
cultererna, kunna från den 5:dje Glassen öfvergå till
den vetenskapliga cursen. Den religiösa undervisnin-
gen besorjes af Anstaltens Biktfader (Aumônier). —
Utom de pröfningar, soAi företagas af GeneralInspec-
torerna på befallning af UndervisningsConseljen, an-
ställas 2:ne gånger om året examina med alla Clas-
ser mfor Academiens Rector, hvilken utdelar prisen.

Ferierna vara i fi veckor. — Sådane Kongl. Col-
hgiei finnas fem i Paris, samt åtminstone ett i hvarje
348

större stad; dessutom CommunalCoIlegier i de min-
dre» Dessa äro till större delen blott Undervisnings-
anstalter, hvarest Chefen, som, med få undantag,
är en andelig person, kallas ”Principal,” och Lärar-
ne ’’Regens”, enligt den gamla benämningen. — Hvar-
je enskild pension och skola, som alltid förutsätter ett
tillstånd af UndervisningsConseljen, och står under
dess uppsigt, är förbunden att sända sina elever till
föreläsningarne i Collegierna. — Af det anthologiska
valet! af philologiska läroämnen, den andamålslösa
minnesläsningen af logiska och metaphysiska formler
på ett främmande språk, samt det ringa afseendet,
som man haft på den naturliga utvecklingen af själs-
krafterna, t. ex. i uppskjutande af mathematik till si-
sta åren, kan man sluta till den ytliga dilettantism,
hvilken en sådan undervisning måste föda. De hu-
manistiska studierna skulle dock leda till goda resul-
tater, om ej i allmänhet philologien och öfverhufvud
all främmande språkkunskap, till en stor del i följe
af Nationens med dess eget språk fastväxta sinne,
funnit så ringa grundlig och omfattande bearbetning
i de högre Läroanstalterna; och sjelfva Lärarne ej
för flygtigt i föreläsningarne behandlade de gamla
Auctorerna, af hvilka de flesta ännu anses upphunna,
ja! Öfverträffade af de fransyska efterhärmarne.

F o Ik- eller El emen tar-S kol or (Ecoles pri-
maires) stå äfven under uppsigt af UndervisningsCon-
seljen, samt ställets andliga och verldsliga myndigheter
(Eveque, Maire), hvilka dertill utfärda patent. Lä-
rarne pröfvas på förordnande och föranstaltande af
Academiens Rector. De flesta af dessa äro gratuila,
underhållna på communernas bekostnad, och till stor
del dirigerade utaf ChristendomsBröderna (Freres
349

de la doctrine Chrétienne), samt Barmhertighets Sys-
trame (Sœurs de la Charité). Af sådane finnas uti Pa-
ris io4 skolor, omfattande n,556 elever, undervista
af 188 Lärare af båda könen, hvarigenom kostnaden
för hvarje barn belöper sig till francs. Utom
dessa finnas, genom enskildt välgörenhet, eller af Com-
munerna stiftade Växelundervisningsskolor; hvilkas an-
tal i följd af politisk och religiös inverkan i Provinser-
na under de senare åren betydligen aftagit, då de der-
emot i Paris tilltagit och drifvas med framgång. Der
äro för närvarande 29 skolor med 5,816 elever. Uti
båda dessa slag af skolor undervisas uti läsning , skrif-
ning, arithmetik, ritning och sång; uti flickskolorne
äfven uti qvinliga handarbeten. Ritning och Musik
efter åtskilliga nya methoder, äfvensom den theore-
tiska och praktiska Elementar —geometrien, äro uti
vissa Lancasterskolor drifna långt, med afseende på
den praktiska användbarheten, för att längre tid qvar-
hålla eleverna, hvilka i anseende till den snabba fatt-
ningsförmåga, som tillhör denna Nation, och metho-
dens påskyndande natur, inom ett eller två års tid
redan hafva inhämtat de vanliga kunskaperna. Nu
qvarhållas de der vanligen till i5 eller 14 års ålder.
Seminarier för Folkskole-Lärare söker man naturligt-
vis förgäfves i ett Land, der revolutionen och eröf-
ringskrigen vände sinnet från all inre, öfver de ma-
teriella behofven höjd bildning; och sedermera Bell-
Lancastermelhoden samt Munk-undervisning, delande
det pædagogiska yrket, göra dylika, blott för en hö-
gre folkundervisning nödvändiga, anstalter umbärli-
ga. Äfven de för de Lärda skolornas eller Collegier-
nas behof i Provinserna inrättade Normalskolor till
bildande af Lärare hafva upphört och blifvit förvänd-
lade uli en ”Ecole Préparatoire” i Paris, der under
Styrelsens ögon, tillgifna dugliga ämnen utbildas.

ibland de till större delen under Napoleons Rege-
ring stiftade Special-Skolor för industriens eller
Statens omedelbara behof, förtjenar först att nämnas
den PoFy t echnisk a Skolan. Denna står i afseen-
de på sjelfva undervisningen under ledningen af en
Conseil (Conseil de Perfectionnement), sammansatt al
Pairer och de högsta embetsmännen i de grenar,
hvartill skolan förbereder. 24o Elever njuta der un-
dervisning och underhåll; 4o gratis; de öfriga mot
en årlig algift af 1000 Fr. För att bestämma hvilka
böra mottagas uti inrättningen, förrättas offentliga
examina i hvarje större stad, samt vidare, inför en
examens Jury, sammansatt af 4 examinatorer, hvar-
af de 2:ne permanenta äro valda bland Veteuskaps-
Academiens Ledamöter, en enskild profning med de
ifrån dessa examina admitterade Candidater ölver de
erforderliga kunskaperne, nemh Algebra, Elementar-
Geometri, Trigonometri, Statik, Coniska Sectioner,
Teckning. Undervisningen omfattar en curs af 2:ne
år, som har till ändamål, att strängt vetenskapligt bil-
da ämnen för de Stalstjenster, hvilka fordra högre
Mathernaliska och Physikaliska insigter, såsom vid
Bergverken , Väg-Construction, Marinen o. s. v. Cur-
seh omfattar' således: Functions-läran och den högre
Analysen, samt Mechanik, Beskrifvande Geometri och
Analysens application på Geometrien, Geodesien , Ma-
chinläran och Social-Arilhmetik, Physik, Chemi, Ar-
chitectur, och Topographisk, samt Figur- och Land-
skapsR.ilning. Uti hvarje vetenskap är cursen förde-
lad uli 2:ne Sectioner, i öfverensslämmelse med de
2 ne Divisionerna af Eleverna, nämligen i:sta och
351

2:dia-ârets. Under fortsättningen af hvarje cursbefrågas
eleverna 2 à 5 gånger i veckan af repetilörerna, samt
i en allmän profiling inför Professorerna vid cursens
slut ; de classißceras då efter resultatet af dessa exa-
mina, och Undergå för uppflyttning till den högre di-
visionen examen inför de permanenta examinatörerna,
som ej få vara Lärare i anstalten. De. som vid des-
sa pröfningar befinnas odugliga, måste lemna skolan.
För hvarje vetenskap är en särskild Professor, lönt
med ,5ooo Francs, och dessutom repetitöier, som i
Studer-rummen bevaka och ordna läsningen. Arbe-
tet fortgår från 5 om morgonen till io om aftonen ;
utan andra afbrott än matlimmarne, och den oumbär-
ligaste hvilan, samt 4 timmar i veckan, då det tillätes
eleveina alt lemna Inrättningen. Man klagar derföre
öfver en öfverdrifven , för den kroppsliga utvecklin-
gen, skadlig ansträngning. Emedlertid bildas genom
denna grundeliga undervisning de utmärkta Mechani-
ci, hvarmed detta Land glänser. Ordningen och den
mililäriska disciplinen äro lika stränga som ar-
betet. Efter slutad curs, och derpå följande pröfning,
flyttas eleverna uti någon af Applicalions-skolorna,
såsom för Bergverken, eller för Bryggor och Vägar.
Den förra eller ”Ecole des Mines” slår under ledning
af General-Inspectorn för Bergveiken, biträdd af en
Conseil, och upptager från Polytechniska skolan nio
elever, såsom ”eleves ingénieurs des mines,0 af hvil-
ka hvar och en har i stipendier 8 à 900 francs. Utom
dessa mottager skolan nio externa elever, dilsända af
Præfecterna eller enskilda bruksägare. Fyra Profes-
sorer undervisa uti Mineralogi och Geologi, Docima-
ci, Gruf brytning och Mi neral urgi. Hvarje vår exa-
mineras eleverna öfver hela det omlång af vetenska-
per, hvari de undervisats; och de, som deruti befim»
352

nits skickliga, sändas till de praktiska skolorna och
större Bergverken ända till vinterns början, då de åter-
vända till skolan. Undervisningen uti skolan varar åtta
limmar om dagen, och cursenfortfar åtminstone5:ne
år, eller, tillsammans med cursen uti de praktiska sko-
lorna, 6 år, hvarefter stipendiaterna anställas uti Corps
des Mines; älven externerna, som måste dela samma curs
och examina med stipendiaterna, erhålla någon plats
vid Bergverken, eller Järnbruken. Till hjelp för un-
dervisningen har skolan uti Mineralogi, Geologi,
och Manufacturproducter betydliga samlingarbi-
bliothek, planer, chartor och modeller. En analog
Applications - skola är den för ”le Corps des ponts et
chaussées.’’ — Af vigt för den manufacturiella Indu-
strien är Conservatoire desArts et Metiers uti
Paris, hvarest gratuita Föreläsningar hållas uti den In-
dustriella Nat.onal-Ekonomien, Chemien och Mekani-
ken, i deras användning på Industrien, af de i dessa
kunskapsarter utmärktaste män. Dessa föreläsningar
besökas allmänt af fabrikanter, och handtverkare i de
högre mechaniska yrken. Härmed är förenad undervis-
ning uti mechanisk ritning för de arbetande classerna.
En rik samling bereder åskådning af äldre och nyare
machiner och redskap för manufacturer och agricul-
turen. Ehuru grundligt och sorgfälligt dessa kunskaps-
arter af utmärkt skickliga Lärare (Say, Dupin, Clement)
föredragas , kan man dock betvifla den omedelbara nyt-
tan deraf för de egentligen slöjdidkande Classerna,
dels emedan dessa föreläsningar urarta till prunkande
Academisk framställning, dels emedan en förberedande
curs i Teckning, Mathematik och Physik ej föregår,
och den omedelbara handläggningen i verkstäder ej åt-
följer theorien. Ty så länge detta ej äger rum och
Eleverna ej uteslutande sysselsättas både med För-
353

beredning, undervisning och öfning uti yrket, (såsom
i Berlinska Institutet,) måste inverkan af en sådan an-
stalt på Landets Industrie blifva ganska tillfällig. Ock-
så har den induslriösa verksamheten i detta för alla
delar af konstfliten så gynnande Land hunnit en för
hög grad af utveckling, för att bero af näringsskolor ;
den har uti landets läge och natur, den fria rörelsen,
samt de rika näringstillgångarna sina säkraste hjelp-
medel. — Af mera omedelbar verkan på Industriens full-
komnande är den i Chalons inrättade ”Eco le des arts
et metiers”, som har till syftemål att bilda chefer för
verkstäder, samt öfvade och upplysta arbetare, och
derföre ej blott lemnar undervisning uti elementerna
af de theoretiska kunskaper, som uti slöjderna finna
sin användning, utan äfven öfvar eleverna uti verk-
städer för särskildta grenar af Industri. Elevernas an-
tal, som der dels helt och hållit, dels till en del un-
derhållas på statens bekostnad, belöper sig till femhun-
drade, hvilka nämnas af Inrikes Ministère. För hvar-
je Departement är en friplats. Eleverna få ej vara
yngre än 13 är, och ej äldre än 15 år. — I sednare
åren hafva, i de flesta Frankrikes större och industri-
idkande städer, Nä ringsskolor genom enskildtas
eller communernas försorg för de slöjdidkande classer-
nas behof blifvit inrättade, uti hvilka jämte läsning,
skrifning och räkning, den elementära Geometrien och
den pä slöjderna applicerade Mekaniken kostnadsfritt
läres. — Ej mindre uppmärksamhet och efterföljd för-
tjenar den nyligen af Handels-Corpsen i Paris inrät-
tade Handelsskola (Ecole du Commerce), till med-
delande af de för den commerciella Industrien nöd-
vändiga theoretiska och praktiska kunskaper. Under-
visningen är anförtrodd åt 14 Professorer för de sär-
skildla ämnena, och Eleverna äro fördelta uti fyra sto-
su

ra Divisioner eller Contor. Uti det i:sta eller ”Comp-
toir préparatoire” undervisas Eleverna efter inträdet i
skolan uii skrifning, Fransysk Grammatik, ett främ-
mande språk, praktisk Varukännedom, Geographi,
Arithmetik. Uti det 2:dra sträcker sig undervisnin-
gen till applicerad Arithmetik, elementär Bokhallning,
Handelsregler, Praktiskt Varu-studium , Handels-Hi-
storia, Commerciell Geographi, Lefvande spraken>
Hamlejs-Correspondance. Uti det 3:dje undervisas uti:
resonerad Bokhållning, Commerciell Legislation och
Lagfarenhet, Praktiskt Varustudium, Industriell Eko-
nomi, Handels-Historia. Uti det 4:de eller sista Con-
toret : applicera eleverna theorien på Handelspraktikem
Denna är ej blott fictiv, utan stödd på alla Handelns
operationer, på säkra documenter, verkliga varuprof,
priscuranter, oafbruten correspondance o. s. v. Ele-
verna tändas etablerade uti åtskilliga Frankrikes och
Utomlandets handelsplatser; correspondera på fle-
ra språk, göra alla sannolika operationer, spéculera
och trafiquera under Professorernas uppsigt, utan att
dessa inverka på deras ideer; om de misslyckas, be-
finna de sig uti verkliga handlandens belägenhet, spe-
la bankrutt, o. s. v. Alla affärer göras genom de bland
Eleverna valda Mäklare. De halva en särskild Börs,
hvarest affärerna uppgöras. Det är lörst efter att haf-
va försökt alla möjliga handelsoperationer samt slutli-
gen uppgjort sin egen liqvid, som de lemna skolan
med reella kunskaper för alla grenar af den högre
Handeln. Under denna praktiska curs, fortsätta de äf-
ven den theoretiska. Hvarje Con or har en Professor
till Chef, samt en Under-Chef. Anstalten, uti livil-
ken eleverna äfven bo, är lika utmärkt för ordentlig-
het och sträng disciplin, som för den tjenliga metho ,
hvarmed de åtskilliga kunskapsgrenarne föredragas. Deü
355

liar redan vunnit ryktbarhet, och räknar 120 elever,
hvaribland 82 Fransoser; de ölrige ’fro ulländningar
frän alla Itänder och Verldsdelar. Eleverna upptagas
löre 14 ars ålder, och erlägga lör undervisning, bo-
ning och underhåll 1000 ly. årligen, samt hälften der-
af, ifall de blott begagna undervisningen.

I England *) ägde i afseende på Bildningsan-
stalterna ett helt annat förhållande rum, än i de öfri-
ga Europeiska stater. Ty då i dessa de offentliga Un-
dervisningsverken utbildade sig i öfverensstämmelse
med de politiska och religiösa reformerna, samt de
successiva förändringarne i nationallynnet och natio-
nalbildningen, sa förblefvo de här, med få modifica-
tioner, i sin ursprungliga ofullkomliga gestalt, oförän-
drade af tidens och odlingens anda, under det Natio-
nens bildning i alla riglningar, så i politisk vishet, och
industriell klokhet och talent, som i vetenskaplig forsk-
ning, med jättesteg utvecklade sig. Grunden härtill
låg i beskaffenheten af den religiösa reformen, som
befriade detta land från Papismens ok , och skänkte
det trons och forskningens frihet, utan att upprifva
den hierarchiska byggnad, som på grunden af den
KalhoLska läran var uppförd. Denna eller Kyrkan

*) Öfver de Engelska Undervisningsverken, särdeles Uni-
versiteterna, innehåller Qvarterly Review 1827 Junii, i
8:de Art. ’’State of the Universities etc.” af H:r Lyell,
en intressant uppsats, hviiken jämte Förf:s egna vän-
skapslulla meddelanden Ref. har att tillskrifva mången
vigtig upplysning öfver det närvarande tillståndet, och
de historiska anledningarne dertill,

Svea	IL 11.
356



th













fann sin säkerhet i att sammansmälta sina intres-
sen med Monarchiens, samt sedan med den jordägan-
de Aristokratiens, och bildade i förening med denna
det historiska, eller feodala elementet i delta lands
föj fällning och styrelse, i motsats mot de republikan-
ska, af den moderna reflexionens rigtning, samt den
materiella verksamhetens intressen alstrade samhälls-
begrepp. De offentliga uppfostringsanstalterna, såsom
de utgått ur Hierarchiens sköte, så förblefvo de ock
skyddade af dessmagt, och fortforo såsom slutna cor-
porationer, otillgängliga för vetenskapens och samhälls-
lifvets inverkan. Orätt skulle man dock deraf draga
den slutsats , att dessa skolor förblefvo alldeles ulan
inverkan på nationens politiska och vetenskapliga ut-
bildning: en absolut stat i staten kan omöjligen i läng-
den bestå; den måste antingen utkastas ur den, eller
omärkbart assimileras af statsorganismen. Den strän-
ga, till småagligt pedanterie drifna classiska lärdom,
som utan sammanhang med modern bildning, i Colle-
gierna vid Oxford och Cambridge inpräglas, förblef
ej ett blott och bart ofrugtbart bokstafskrämerie; äf-
ven här måste andan, trots bokstafven, göra sig gällan-
de; ty den oafbrutna linguistiska sysselsättningen med
de gamlas skrifter, under större delen af ungdomsåren,
måste oundvikeligen bereda en innerlig och omfattan-
de bekantskap med den anda, som deruti uttalar sig,
och då den åskådligt framvisar för ynglingen de höga
gestalter ur forntiden med det klara förståndet, det
djupa sinnet, den förvånande storartighet och värdig-
het, som afspegla sig i deras handlingar, då den lär
honom kanna det enskildta och offentliga lifvets sun-
da, glättiga, kraftiga natur, och beslämdt objectiva
halt, förr eller sednare framkalla och utvecklade slum-
rande anlagen till politisk och sedlig kralt och vishet;




357

-n

liksom, i æslhetiskt hänseende, umgänget med dessa
eviga snillets urbilder måste väcka och regelbinda phan-
tasien, samt på språkets och litteraturens förädlande
hafva ett vig ligt inflytande. Någon menlig verkan på
nationalkaraktern och nationalodlingen kunde dessu-
tom den ofullkomliga, lidsvidriga organisation af dessa
uppfostringsanstalter så mycket mindre medföra, som
den Engelska andan alltid, trots alla former, vet gö-
ra sig gällande; och snart genom enskild industri
uppfostringsanstalter bildades, som förenade alla den
offentliga undervisningens fördelar, utan att äga dess
brister. Dessa Universiteteter bestodo ursprungligen
både af skolor, och collegier, hvilka liksom de Pa-
risiska dels bildat sig sjelfva, dels blifvit grundade <’e-
nom Regenters, eller enskildtas — särdeles af det hö-
gre prästerskapet och adeln — frikostighet I de för-
ra inhämtades de första elementerna af de gamla, sär-
deles det latinska språket, som då utgjorde tidens lär-
dom; de andra deremot voro friare, organiska före-
ningar af Lärare och Lärjungar, hvari dessa dels
inhämtade den preliminära, eller humanistiska bild-
ningen i språk och Philosophi, dels äfven öfvade de
högre professionella studier, hvilka dock till större
delen voro theologiska, då de flesta af dessa colle-
gier antingen voro inrättade af präster, eller af from-
ma personer, nitälskande för kyrkans intressen, och
äfven, enligt gifvarnes vilja, styrda af andliga personer.
I dessa rikt doterade anstalter njöto Lärare lika som
Lärjungar rikligt underhåll, utan alt inskränkas af de
stränga föreskrifterna i afseende på studierna och lef-
naden; tydå uppsigten från Styrelsens sida snart upp-
hörde, så blef den inre tukten blott skenbar, ett slaf-
viskt iagttagande af yltre formaliteter, ofta döljande
den största sedeslöshet och sjelfsvåld , liksom lamhet





1!
35K

och försumlighet i studierna. Då under tiden, med bild-
ningens stigande, enskilda skolor inrättades efter Re-
formation i åtskilliga delar af landet, och dessa i an-
ledning af den större sorgfällighet och afseende på
odlingens framsteg och praktiska lifvets behof, som
den enskildta industrien at dem egnade, samt den strän-
gare disciplin, som der iagttogs, erhöllo ett allmän-
nare tillopp, så besöktes Universitetet först vid den
scholastiska cursens slut. Men oagtadt denna, genom
den utvidgning den fått i den enskilda skolan, till stor
del motsvarade sjelfva den preliminära (humanistiska
och philosophiska) cursen vid Universitetet, sa än-
drades dock ej denna, utan ynglingen sysselsattes,^tiots
sina redan inhämtade förkunskaper, sa länge, 17
till 22 års ålder, med dessa en allmänn bildning åsyf-
tande studier, att de professionella, som hade att för-
bereda till det bestämda praktiska yrket, vanligen för-
summades, med undantag af théologien, hvilken ej
till den grad som de öfriga förföll ; dels emedan syftena
för sliftningen af åtskilliga collegier ej medgafvo det, dels
emedan de högre platserna iEpiscopal-kyrkan erfordiade
élt visst apparat af theologisk lärdom. Hvad L a g f a-
r en heten beträffar, så bief en nödvändig följd deraf,
att prästerskapet ifrån Universitetet förviste den muni-
cipala lagen och blott deråt förbehöll den kanoniska
och den romerska lagen, att juridiska Universiteter,
eller de så kallade Inns, jämte tillbörliga promotio-
ner, inrättades på samma ställe, der de offentliga dom-
stolarne voro concentrerade, och således Lagfarenhetens
studium från Universitetet, der det drefs utan afseen-
de på dess praktiska natur, småningom försvann. I
Medicin inrättades lärostolar redan tidigt, och gra-
der utdelades efter föregående examina; men de medi-
cinska skolornas stigande flor vid de Skottska umversi-


359

teterna äfvensom de praktiska anstalternas förkofran i
London och Dublin, i anledning af de cliniska inrätt-
ningarnes utvidgande, medförde dessa studiers förfall
vid dessa Universiteter, der föga var sörjd t för deras
praktiska fullkomnande, under det professionerna sön-
ko till blotta nominella sysslor, utan förbindelse tillfö-
reläsningar och verkliga examina. — Hvad den preli-
minära eller philosophiska cursen beträffar, sa utgjorde
de mundteliga pröfningarna och de offentliga disputa- ’
tionerna deruti ett vigtigt element, men de för föllo
snart till en blott formalitet utan betydelse. En ma-
thematisk tripos, eller läro- och pröfnings-institut in-
rättades väl i anledning af Newtons upptäckter, vid U-
niversitetet i Cambridge, och studium af den Newton-
skaphysiken, samt i allmänhet den synthetiska mathe-
matiken, var en lång tid öfvervägande, med åsidosättan-
de af andra kunskapsgrenar. Ej långt derefter lästes
der den Cartesianska philosophien, sedan det lyckats
den att tillkämpa sig en plats bredevid den allsvåldi-
ga Aristoteliska Skolasticismens; men undervisningen
sladnade inom den vanliga Logikens område, och sak-
nade både grundlighet och tydlighet. Den preliminära
uppfostran var för öfrigt hufvudsakligen rigtad på de
classiska språken, och då disputation och examina i
collegierna urartade till en tom form, så lemnades ett
mera fritt val i afseende på dessa humanistiska och phi-
losophiska studier, som af ofvannämde anledningar upp-
skjutna till en mognare ålder, upptogo större delen af
Universitetstiden. Men af det sätt hvarpå de classi-
ska studierna drefvos, inom de af vanan bestämda grän-
sor, innan ännu philologien och konstkritiken hunnit
en högre fullkomlighet, var en följd, alt resultatet ej
sällan mera bief en fraseologisk kunskap, en vid-
sträckt historisk beläsenhet, än en sann vetenskap-
360

lig och æsthetisk bildning, beredd genom en förtrolig be-
kantskap med andan och innehållet af de classiska ver-
ken, eller en kritiskt-grammatikalisk språkkännedom.
— Då på detta sätt den preliminära bildningen upptog
större delen al Universitetstiden, sâ bief deral en följd,
att många, som eljest skulle hafva der sökt en veten-
skaplig bildning, utestängdes derilrån i följd afecono-
miska motiv, som förbjödo dem egna en så lång tid
åt den, i anseende till lefnadens lux, kostsamma Aka-
demiska cursen; således ej blott Läkare och Jurister,
samt de som egnat sig åt Administrativa befattningar,
ulan äfven de, som för ledningen af commerciella och
industriella yrken önskade en högre bildning, och i all-
mänhet större delen af Nationens kärna eller mellan-
classerna. Oxford och Cambridge var och är derföre
till större delen blott besökt af den högre Adeln och
Clereciet. Detta skulle hafva haft ett ganska menligt
inflytande pa dessa åt handel och industri egnade clas-
ser, otn ej den ollenlliga, på lilvet riktade ande, som
stämplar denna Nation, förmått dem, att pa andra
vägar söka den bildning, som af Samhällets och lef-
nadens kraf påkallades. Det inveikade deremot men-
ligare på sjelfva de yrken och classer, lör hvilka de
professionella studierna vid Högskolan , samt gradueran-
det var ett nödvändigt vilkor, således på det egentliga
Clereciet, i det Kyrkan fylldes med ett större antal
personer af börd och idkedom, som pa annat ställe
kunnat finna en mångfaldigare verkningskrets, och i
kraft deraf den episcopala Hierarchiens öfvermodiga
corporations-anda uppstegrades. — Men att dessa stu-
dier — sa väl de preliminära, som de professionella —
bedrifvas mera på ett scholastiskt, än på ett akademiskt
sätt medelst afhörande af föreläsningar, dertill ligger
grunden ej så mycket i dessa Universiteters ursprungli-
361

ga förfaUning, som i tillkomna förändringar. Redan
vid Universiteternas grundläggning inrättade« Proles^
sioner äfven i de profana kunskapsarterna, sâ i de pro-
fessionella studierna, som i de preliminära. När snart
flera collegier blefvo, till följe af enskildt frikostighet
inrättade, hvarest Studerande, som förut lefvat i pri-
vathus, njölo boning och underhåll, jämte uppsigt och
undervisning: så fortforo dock medlemmarne deraf, alt
afhöra föreläsningarne hos de offentliga Professorerna.
Men antingen emedan dessa föreläsningar ej studo i
närmare förhållande till de förkunskaper, som de med-
förde till Universitet, eller deras gratuite natur,, såsom
fallet varit i Tyskland, nedsatte värdet deraf i dessas
ögon, eller emedan den tvångsfulla corporations-anda,
som närdes af åtskilliga collegier, derifran afhöll —
dessa föreläsningar voro redan i början af förra sek-
let till större delen alldeles obesökta, och professioner-
ïia öfvergingo till blotta præbenden (Sine-cures), som
ej en gång alltid fordrade sina innehafvares närvaro
vid Universitetet, och som oftast tillsattes på det mest
villkorliga sätt, i öfverensstämmelse ified den episco-
pala Kyrkans intressen. Professorerna började att fö-
reträdas af lärare i collegierna (college-tutors)', som i-
från början voro enskilda handledare, subsidiarier och
repetenter till Professorernas föreläsningar, men se-
dermera, i måu af deras förtroende och den stigande
crediten af ett lör lärjungarne så beqvämligt lärosätt,
erhöllo talrikare auditorier, så att deras föreläsningar
bildade ett slags mellanting emellan det strängt didak-
tiska föredraget af akademiska föreläsningar, och den
f örtroligare tonen af conversatorier. Men då en sådan
lärare hade att genomgå hela den preliminära cursen i
språk och vetenskaper o. s. v.; ja stundom äfven den
professionella, t. ex. i théologien, och till denna sin
362

professorliga befallning afven forename den af privat-
lärare för de åt han# enskilda vård anförtrodda sub-
jecter, så kunde han ej concentrera sig vid någon viss
kunskapsart, utan niaste ofta i en 2-årig cyclus af
leclioner föredraga Språk, Historia, Philosophie, Ma-
thematik, Theologie o. s. v , och då han ej sjell hun-
nit bereda sig någon grundlig och egen, mot vetenska-
pens närvarande ståndpunkt svarande kännedom i så
många lärostycken, och genom den beständiga syssel-
sättningen med desamma vid Universitetet brukliga
författare alltifrån de egna studie- och examinations-
åren ej ägde någon inre väckelse till utvidgande af si-
na insigter medelst egna undersökningar, så kunde han
ej annat än bibringa ynglingarne högst ofullständiga
kunskaper.

De menliga resultaten af en så beskaffad akade-
misk undervisning, som dels i alseende på tids ut-
drägten och kostnaden var större delen af de obe-
medlade classerna förnekad, dels genom flera kun-
skapsgrenars förenande hos samma lärare, samt den
fullkomliga saknaden af åtskilliga, blef inskränkt både
i omfattning och i djup, halva i sednare tider börjat
allt mera visa sig, sedan det skimmer af historisk
helgd, hvarmed dessa slutna organisationer varit om-
gifna, småningom försvunnit för inverkan af de mo-
derna vetenskapliga och politiska begreppen, det talan-
de exemplet a1 deSkottska Universiteternas vetenskap-
liga flor, samt för de industriella ståndens pockande
anspråk på en grundligare och en mera frugtbärando
bildning. Det första steget till reform vore visserligen
införandet af oflentliga föreläsningar i alla de kunskaps-
grenar, hvari vetandet nu mera fördelar sig, men det-
ta, särdeles så vida det rörer Théologiens studium,
synes röna mobtåud af den episcopaia hicrarchiens å-
363

sigter. Ty då lärarnes framgång, och tilloppet af lär-
jungar mera berodde af den lockande nyheten af de å-
sigter, som framställdes, samt af det lefvande eller till
och med passionerade föredraget, än af nykterheten
och den historiska grundligheten ilärorna, skulle der-
af alltför lätt föranledas djerfva, i-ationella speculatio-
ner, vådliga för Religionen, men ännu vådligare för
Kyrkan. De förändringar, som man i sednaredecen-
nier sökt införa i Oxford och Cambridge i öfverens-
stämmelse med tidens kraf t. ex. ett skarpt examina-
tions-reglemente, hafva ej haft den åsyftade påföljd,
emedan examina förrättats af ”college-tutors”, som i
anseende till deras ringa antal, ej kunde tillräckligt e-
mellan sig dela pröfningen i de olika kunskapsarterna,
lör att göra dessa prof rätt grundliga, och af samma
skäl ej utvidga cyclus af ämnena för pröfningen i öf-
verensstämmelse med vetenskapernas framsteg. Ett
steg till förbättring i detta hänseende var dock infö-
randet af särskildta examinations-bord eller tripoder,
såsom den mathematiska, för att gifva starkare upp-
muntran åt approfonderade studier i de mathematiska
vetenskaperna, samt den för de mathematiska och phi-
lologiska studierna i Cambridge. En viss täflan emel-
lan olika collegier uti talrnt och verksamhet hos deras
föreståndare och lärare, och mera sorgfällighet i valet
af ”tutors’’, jämte den föreskrifna fellowships-exami-
nation hade äfven äggat till graduation. Men å andra
sidan har den häraf närda examinationslust, och ut-
sigten på de materiella fördelarne deraf, till följe al säk-
rare befordran i det praktiska lifvet, medfört försum-
mande af de kunskapsgrenar, som i dessa akademiska
prof ej voro föreskrifna. I allmänhet lära dock dessa
reformer , ehuru de ej vidrört det väsendtliga i dessa
Högskolors organisation, som är i sjelfva grundvalarna
för den mäktiga Episcopala hierarch iens byggnad, äf-
vensom i sjelfva den jordägande Aristokratiens intressen
för djupt fästad, för att kunna rubbas, haft till följe
mera vetenskapligt lif, och mera sorgfällighet i val och
anordning af studier. Åtskilliga offentliga föreläsnin-
gar äro nu mera allmänt besökta, såsom i Historien
och Orientalspråken, samt i Cambridge uti de den
mathematiskt-classiska tripoden tillhörande kunskaps-
ämnen, äfvensom i åtskilliga Physikaliska vetenskaper,
t. ex. chemie och geologic, som hafva nyhetens behag;
hvarvid likvisst förhållandet är sväfvande, enligt Pro-
fessorernas olika nit och skicklighet. Blott lå af pro-
fessionerna äro nu mera absolula praebender, och pro-
fessorernas frånvaro från Universitetet inträffar nu me-
ra sällan. I allmänhet torde de nuvarande formerna,
med någon modification , lätt kunna förenas med en
mera vetenskaplig anda, samt med den på en gång
mera omfattande och grundligare bildning, hvilken ve-
tenskapens och samhällslifvets förändrade skick oefter-
gifligt fordra, om de olika sa preliminär som profes-
sionell bildning åsyftande kunskapsarter, enligt en sy-
stematisk plan emellan lararne fordeltes, och dessa, med
mera urskiljning och opartiskhet valde, genom förhöj-
da lönevilkor, sa af staten, som genom lärjungarnes
afgifter, samt genom ömsesidig täflan uppmuntrades,
att åt sin vetenskap helt och hållet egna sina krafter,
under bästa delen af sm ålder. Ju mera sant och
sjelfständigt vetenskapligt lif, pa detta sätt, genom det
ofelbara inflytandet af det lefvande, inspirerande före-
draget af utmärkta vetenskapsmän väckes och under-
hålles, desto oskadligare skall dä den föråldrade, af
365

mången bliiidt utdömda, collegialaFörfattningen blifva.
De menligare följderna skola dymedelst förekommas,
utan att de väsendtliga fördelarne deraf förloras ur sig-
te; hvilka äro ett närmare anslutande till den förbe-
redande skolan, medelst de första årens studier i col-
legierna under främmande ledning, samt den humani-
stiska cursens grundlighet och fullständighet, särdeles i
afseende på de gamla språken, slutligen den enskilda
flitens, äfvensom den egna productivitetens väckande
och underhållande genom egen läsning, fortgående för-
fattarskap o. s. v. Fördelar, hvilka på de tyska Uni-
versiteterna lätt uppoffras , der tiden ej sällan så upptages
af mångartade föreläsningars afhörande, skrifvande o.
s. v., att intet tillfälle lemnas till digrerande af den
växlande näringen, samt sjelfverksamhetens utveckling.

Universitetet i Cambridge är för närvarande, livad
det ursprungligen varit, ett aggregat af Collegier,
eller som det heter: ett samhälle af studenter i al-
la ädla konster och vetenskaper, under namn af Can-
celler, Mästare och Scholares, grundadt på förenin-
gen af de 17 Collegierna (”a society of students in all
and every of the liberal arts and sciences by the name
of the Chancellor, Masters, Schollars of the universi-
ty, handeth upon the union of the 17 colleges’’). Hvar-
je Collegium är en egen corporation, styrd enligt eg-
nastatuter, men tillika kontrollerad genom Universitetets
allmänna lagar. De flesta Collegiers statuter fordra
för upptagandet deruti, att man måste vara född ej
blott i England, utan i en viss provins eller grefskap,
i öfverensstämmelse med grundläggarens vilja ; hvarvid
366

dock den anses, såsom tillhörande ett gif vet landskap,
hvars far der varitf lödd. Blott några få collegier
aro öppna för alla competitorer. H var je Collegium
har sin inre författning, som dock i det vasendtliga-
ste är likstämmig för alla. De olika grader eller ord-
ningar hvaraf ett Collegium består äro 1:0 Förestån-
daren för Collegium (”head of college”) som väl-
jes af medlemmarne, och vanligen är Theologiæ Do-
ctor, utom i några få collegier, der han afven kan
vara Juris eller Medicinæ Doctor; 2:0 ”Fellows”,
som vanligen äro Doctorer i någon af de högre Fa-
culteterna, eller Baccalauréer i Theologien, eller ock
Magistri Artium (”Masters of Arts”). Deras platser äro
lika Canonical, præbenden för lifstiden, som medgif-
va i Collegium fritt uppehälle och inkomster från 20
till 120 L. St.; samt efter 4 års tillbringande i Collegi-
um, ej förpligta till uppehåll vid Universitetet. Flera af
dem äro förknippade med pastorat. Deras antal är o-
lika i olika Collegier från 12 till 100. I Cambridge
sammanlagdt äro 4og ; i Oxford öfver 5oo. 3:o Gradue-
rade Adelsmän, Doctorer i Faculteterna, Baccauléer i
Theologien, samt Magistri Artium som ej äro i sjelf-
va fundation, men för en afgift af 4 livres årligen stå
uppförda i collegiets förteckningar, för att blifva valde
till medlemmar af Senaten. 4:o Graduerade (”Gradua-
tes”), som hvarken äro medlemmar af Senaten eller in
statu pupillari, men Baccalauréer i Theologien, kal-
lade 24-män, eller^ tioårs-män, i anledning af en lag,
som tillåter personer, som äro admitterade i collegium
vid 24 års ålder, att taga baccaluareatet i Theologien
efter att hafva stått 10 år på förteckningen, utan att
dock behöfva vara närvarande vid Universitetet och del-
taga i Collegii öfningar mera än de 2:ne sista åren. 5:o
”Bachelors” i Lagfarenhet och Medicin, som ofta be-
367

hålla sina namn på listorna, till dess de aro Doctorer«
6:o Baccaluareati artium (”Bachelors of Arts”), som ä-
ro i Statu pupillari, och betala för lektion, antingen de
äro närvarande eller ej, och blott hafva sitt namn på
förteckningen, för att deiigenom anmäla sig såsom
candidater till ledamotskap (”Fellowship”), eller för att
blifva medlemmar af Senaten. Alånga ditsätta sina
namn blott några dagar före Magisterium Arlium. De
kallas äfven ”Bachelors of commoners”, i anledning af
deras rättighet, att spisa med bröderna. 7:0 ”Fellow
Commoners”, som vanligen voro unga män al ade-
liga familjer och af rikedom, som hafva privilegium
att spisa vid Fellows-bordet. 8:0 ”Pensioners and
Schollars” betala för deras underhåll och undervis-
ning, men de sednare stå i fundationen, och äro för åt-
njutande af undervisning förbundna, att läsa böner o.
s: v. 9:0 ’’Sizars,” vanligen män af lägre rang och
vilkor, som hafva fritt uppehälle, och äfven andra
förmåner. Samteliga till Collegierna hörande personer
gå till ett antal af omkring elfva hundrade. —
I spetsen för Universitetets styrelse står en Cancel-
ler — vanligen en person af furstligt blod — som i
högsta instansen afgör alla juridiska och disciplinära
angelägenheter, med undantag af Injurier och
Felloni. De öfrige under honom stående Uni-
versitetsembetsmän äro ’’High Steward,” som dö-
mer i. nämde mål; vice Cancellern; en Com-
mis s ar i e, som håller alla undersökningar öfver mål,
rörande de af Universitetets personal, som ej äro Ma-
gistrar; Public Orator, som vid alla högtidliga
tillfällen representerar Senaten; Assessor, som bi-
träder Cancellern; 2:ne Proctors eller ordningsmän,
hvilkas befattning är att gifva agt på omyndige per-
soners tukt och uppförande, samt alt hafva under
368

uppsigt illa beryktade hus, spelhus och bordeller«
Sjellva Collegierna förse deu execuliva och legis-
lativa delen af styrelsen med medlemmar. Styrel-
sen är collegial, eller en Senat bestående af alla
Doctorer och Magistrar, som hafva sina namn på nå-
gon af Collegii listorna, bekläda något Universiletsäm-
bete, eller bo uti staden Cambridge; hvilka allas an-
tal för närvarande belöper sig till 1800. Senaten är
delad i 2:ne Classer eller Hus : ’’Regents /’ och N o n-
Regents. Det förra utgöres af alla Magistrar sedan
5 år, samt alla Doctorer sedan 2 år, och kallas ”Whi-
te Hood House,” emedan alla deras medlemmar bära
hvita sidenmössor. Det sednare eller ”Black-Hood-Ho-
use,” emedan dess medlemmar bära svarta mössor, ut-
göres af deu återstående delen. Jämte dessa 2:ne hus
är ett Råd kalladt ”Caput,’ bestående af Vice-Can-
cellern, en Doctor i hvarje Facultet, samt 2 Magi-
strar, hvilka äro representanter af de båda husen.
Ett antal af Husens medlemmar, ej mindre än 25, con-
stituera en ”Congregation hvilken har alt afgöra U-
niversitetets angelägenheter, på vissa dertill bestämda
dagar. Hvarje medlem har rättigheten , att presen-
tera ett förslag, eller en ansökning till Senatens afgö-
rande; men dessförinnan måste det dock föreläsas och
gillas i Conseljen eller Caput, hvari hvarje medlem
har en negativ, röst. Sedan en dylik ansökning (gra-
ce) passerst Conseljen, föreläses den i ”Non-Regent-
house” af en af de 2:ne ”Scrutators ,” och äfvenså i
”Regenthouse” af Senior Proctor. På samma sätt fö-
redrages det i en 2:dra Congregation. I fall att den
dåbifalles, d. v. s. att antalet af placet hinner, eller
öfverstiger antalet af non-placet, så föredrages den i
Regenlhouse, och undergår samma procedure, samt,
ilall den bifalles, inregistreras såsom ett ordentligt Se-
369

natsbeüIuL Den Acadeniiska Jurisdictionen är hos ”Con-
sistory Court af Chancellor,” hvaruti Cancel-
lern, eller Vice Cancellern, biträdd af några af ”Heads
of Colleges,” och en eller flera Doctorer i Lagfaren-
flelen skipar lag så i civil- , som criminalmål, öfver al-
la till Universitetet hörande personer, i öfverensstäm-
melse med borgerliga lagen, men tillika med ledning
af Universitetets statuter, och plagseder (”customs”).
Ifrån dessa domslut kan vädjas till Senaten, hvilken
då till en committe uppdrager undersökningen af må-
let. Vid Oxford äger hufvudsakligen samma för-
fattning iumj med den skiljnad, att Universitetets an-
gelägenheter afgöras af a.ne hus ”House of Con-
gregation,” och ”House of Convocation.” Det
iöira, som blott har att göra med ansökningar, och
dispensalioner, består af ”n ec ess a r y r eg e n t s,” som
äro alla Doctorer och Magistrar under i:sta året af
deras ”regency,” samt ”regents ad placilum.” Det sed-
nare, som afgör alla mål, sammanhängande med Uni-
versitetets intressen, består af ”Regents’’ och ”Non-
Regents. Collegierne, som äro 20, hafva en annan
gradindelning, nemligen uti Visitor, Master, Fellows,
Schollars, och Members. Âfven finnas här utom Col-
legierne 4 sa kallade ”Halls,” som motsvara de Fran-
syska ”Bourses,” der Medlemmarne ej njuta helt och
hållet fri boning och underhåll, utan blott betydande
understöd. — Vid båda Universiteterna äro de yngre
medlemmarnes, eller de egentliga Studenternas studi-
er öfverlemnade åt den eller de af Collegiets Sty-
resman tillsatta Därarne, och har, som redan blifvit
ofvanföre anmärkt, en fortsättning af de gamla språ-
kens studium, jämte Philosoph!, Mathematikoch Phy-
sik , sällan eller alldrig professionella kunskapsgrenar,
till föremål, medelst uppgifvande, läsande och répété-
370

rande af pensa. Hvad disciplinen i dessa Collegier
beträffar, så är denna, så vidt den beslår i strängt
iagtlagande af uråldriga Former, och Statuter, gan-
ska skarp, medelst noggrant bestraffande af den mind-
sta öl vei trädelse, t. ex. återvändande i Collegierna ef-
ter en viss timma , försummelse af bön.stunder o. s. v,
men kan, med förebyggande af öppna oseder och för-
seelser, ej hindra hemlig sedeslöshet, så inom Collegii-
murarne, som under de långa Ferierna utom desam-
nia, hvilka vanligen tillbringas i London. — Professo-
rerna äro oberoende af Collegierna, och hafva sin lön
antingen al Styrelsen, eller af Universitetets stat, el-
ler af enskildta fonder, och utnämnas i följe af detta
förhållande antingen af Konungen, eller af enskildta
familjer. Lönerne äro dock ej betydande. Vid Cam-
bridge äro för närvarande 16 Professorer, hvaraf 2 i
Theologien, 2 i Medicin, i i Juridiken, de öfrige i
Facultas Artium. De offentliga Föreläsningarne va-
ra 7 månader. — Hvad Examina och Grader beträf-
far, så fordras för Graden af ”Bachelor of Arts” 16
Terminers uppehåll (4 terminex* på året i Oxford och
5:ne i Cambridge), Ii varvid dock 3:ne veckors person-
lig närvaro, hvarje termin äi’ tillräcklig. För Lorders
och Baroneters söner fordras ej mera än 5:ne år. Der-
ifrån till Graden af ”Mastei’ of Arts” fordras åtei' 12
terminer. För graden af ’’Bachelor in Civil Law” for-
dras, utom den föregående cursen i Facultas Artium
28 terminer, och för Doctorsgraden ytterligare 5 år.
För graden af ’’Bachelor in Medicine” 2:ne år efter
Magisterium Artium, samt för Doctors graden ytter-
ligare 5:ne år. För att blifva ”Bachelor in Divinity”
7 år efter Magister Graden, samt ytterligare 4 år för
Doctoratet. Profven för Graden af ”Bachelor of Arts"
äro 1:0 Svar på de ai Lärar ne ellei’ ”Masters of the
371

Schools” 3 gånger om året offentligen framställda frå-
gor. 2. Creation of General Sophisty efter 2:ne års
förlopp ; en blott och bar lärd ceremonie. 3. Fyra
offentliga examina 2 gånger om året uti 1:0 Elemen-
terna af Religion, 2:0 Litteræ Humaniores, omfattan-
de äfven Rhetorik och Moralphilosophie, hämtad ur de
Grekiska och Romerska skriftställarne, 5:o Elementerna
af Mathematiken, 4:o Physik. Slutligen måste, efter
Gradueringen 2:ne Lectioner eller Dissertationer hållas
på Latinska språket. På samma sätt tillgår i de högre
Faculteterna, men här ske ej examina inför ^Master
of Schools,” utan disputationer hållas inför Faculte-
tens Professorer.

Ï motsats inot dessa Universiteter, hvilkalika litet
Uppfyllt sin bestämmelse som medelpunkter lör de
vetenskapliga ideerna, och som bildningsanstalter för
den offentliga och enskilda lefnadens behof, £ntogo
de Skottska Universiteterna (Edinburgh, Glasgow, A-
berdeen, S:t Andrews) en med odlingens framsteg me-
ra öfverensstammande karakten Inrättade i ett strängt
pi otestantiskt land, oberoende af alla hierarchiska eller
ai isto kratiska intressen, kunde de ej antaga formen
af slutna, för vetenskapens och samhällets förändrin-
gar otillgängliga organisationer, utan såsom de utgått
Ur forskningens frihet, äfven med densamma tidsen-
enligt utveckla sig, Sjelfva oppositionen af denna
strängt protestantiska kyrka emot den mögligare, i
Styrelsen ingripande Episcopate hierarchien, måste ver-
ka fordetegtigt på dessa Läroverks fullkomnande, idet
den föranledde till förnyade offentliga undersökningar
af deras tillstånd, samt till afskaffande af de deruti
inrotade missbruk. Så företogos, utom de af Kyrko-

Spea XL	lr
372

Synoden föranledda granskningar, 1690 och 1727
Kungliga undersökningar (”royal examan allons”) af en
commission utaf högre Embetsmän, hvilka undersök-
ningar alltid hade till följd vigtiga förbättringar-, och
nu sednast, eller förledet ar, har äter deras tillstånd
blifvit undersökt. Å andra sidan blef den bestämda
rigtning, dessa Universitet, genom Styrelsens reformer,
erhöllo på det praktiska lilvets behof, ej utan menliga
följder. Tyi under det vid Engelska Universiteterna
den preliminära, eller humanistiska cursen smånin-
gom utträngde de professionella studierna, utan att dock,
genom större fullständighet i den förra, t. ex. genom
upplagande af de empiriska kunskapsarterna, förbereda
till de sednares idkande på andra ställen, så blefvo
här de praktiska och empiriska, eller i allmänhet de *
till det blifvande lefnadsyrket omedelbart förberedan-
de studier, i stället till den grad öfvervägande, att
den humanistiska bildningen nästan helt och hållet för-
eummades, och ännu försummas, trots de framsteg phi-
lologien så väl i Tyskland, som äfven i England, un-
der0 förra seklet gjorde. Att classiska lärdomen så
vanvårdades, hade äfven sin grund i den ringa vigt,
som den erhöll i sjelfva Skolorna; ty då dessa Skolor
sällan besöktes af de högre och bemedlade dasserna^
eller-i allmänhet af dem, som i de classiska studierna
sökte en grundläggning för den Academiska under-
visningen, och då på ena sidan i dessa ej, genom ett
större tillopp af lärjungar, de gamla språkens studium
kunde drifvas till en behörig grad, så kunde ej heller
den unge ädling, som pa fäderneslottet, emellan jag—
tens och landlifvets nöjen, makligen offrat en och an-
nan timma åt undervisningen af en enskild huslara-
re, möjligen äga den classiska beläsenhet, hvilken blott
under skoltvånget kan meddelas, utan på sin höjd till
373

Universitetet medföra en samling af glänsande, ytliga
kunskaper i språk och allehanda vetenskaper. De
allvarliga classiska studierna kunde här så mycket lät-
tare förfalla, som vigten deral ej genom strängheten
af successiva examina, och helgden af Graden uppe-
hölls. Huru de föreskrifna graduationsprofven små-
ningom förlöllo till en tom Formalitet, kan man sluta
deral, att vid Universitetet i Edinburg, när efter 5
eller 4 års förlopp, slutprofvet förestår, examinandus
later sig bereda af en enskild Lärare eller repetent,
som på konstspråket kallas ”Grinder,” hvilken ej
blott af egen composition förser honom med den fö-
reskrifna thesen eller disputationen, utan äfven inpräg-
lar i hans minne svaren på den cyclus af frågor, som
vanligen förekomma vid dessa offentliga, på latinska
språket hallna examina. Men ehuru, af dessa anled-
ningar, de humanistiska studierna i allmänhet försum-
mades vid dessa Universiteter, så voro dock å andra si-
dan, genom särskilda professioner uti de llesta Philo-
sophiska Kunskapsarterna, nemligen i Grekiska och
Latinska språken, Mathemati , Logik, Moralphiloso-
phi, Stats-Ekonomi, Physik, Rhetorik och Skön Lit-
teratur, Naturbeskrilning, samt Universal-Historia,
hvilka samfällt utgöra den så kallade ”Faculty of Lit-
térature and Philosophy,” vida bättre sörjdt för en
allmän bildning, än vid de Engelska Universitelerna;
fastän det mera var öfverlemnadt åt den enskildta hå-
gen, att begagna dessa bildningsmedel. De offentliga
föreläsningarne i dessa kunskapsämnen voro alltid me-
ra besökta, särdeles sedan de började hållas på mo-
dersmålet — hvilket här redan tidigt var fallet —, och
åtskilliga kunskapsarter drefvos med framgång. Så ska-
pades här Statshushållningen såsom en egen, på för-
nuftsgrunder byggd vetenskap ; och Moralphilosophien
374

fann talenlfnlla bearbetare, ehuru visserligen deras lä-
ror mera voro utmärkta genom den praktiska eleva-
tion i syftningen, än genom djupheten af principerna.
Afven at Philosophiens studium, så vidt detta var in-
skränkt till Logik och Psychologi, gafs i sednare tider
någon impuls, särdeles i Glasgow, genom inrättande af
så kallade repetitorier, hvarest Professorn socratiskt
genomgick de i den offentliga föreläsningen förehafda
ämnen. Men de Skottska Universiteterna, ehuru studi-
erna der hvarken genom strängheten af successiva
pröfningar, eller genom någon collegialisk corporations-
anda inskränktes > kunde dock aldrig, i vetenskapligt
lif uti de philosophiska och humanistiska kunskapernas
gebit, hinna de Tyska Universiteterna, hvarest den egent-
liga forskningen, så väl i empirisk, som speculativ hän-
sigt, i den fria concurrensen emellan lärare, uti vet-
tenskapsmannens genom yttre fördelar oberoende exis-
tens, samt den mångsidiga receptiviteten i det Tyska
lynnet för alla åsigler och rigtningar af vetenskap och
konst, ägde äggelser, hvilka har alldeles saknades,
trots den storordiga panegyrik, Adam Smith, och ef-
ter honom många andra, egnat åt dessa Läroverk, så-
som vida öfverträffande det öfriga Europas.

Hvad de professionella studierna beträffar , så vo-
ro de, liksom i England, indelta uti 5:ne Faculteter,
och genom bestämda curser och examina mindre öf-
verlemnade åt det enskildla godtycket. Den the o lo-
giska cursen Varar fyra år, efter 4 års preliminära
studier. De första 5:ne åren egnas åt Dogmatik och
Religionsphilosophi, Exegetik och Hermeneutik, Kyrk-
historia, Hebrïeiska och de öfriga Österländska språ-
ken, utarbetande samt gemensam granskning af Homi-
lier. Det 4;de åiet användes till Pastoral-Theologi,
37»

och Kyrkolagfarenhet (”trials befor the presbytery.*)

— Cursen i den Juridiska laçulteten är relativt vida
mindre omfattande, och strängt vidmagthållen, ehuru
der finnas särskilda professioner för Civil Lag och
Pandecter, Institutionerna, Skottska Lagen, samt Ka-
meralistiken. Detta studium drefs blott vissa perioder
med något allvar, få utmärkta Lärare halva häruti
funnits, och Landets söner gingo antingen till London,
att der praktiskt utbilda sig, eller till Continental-U-
niversiteterna, för att der höra berömda mäns föreläs-
ningar. — Detta äter ägde ej rum i afseende på den
Mediein ska skolan vid dessa Universiteter, som i
synnerhet vid Edinburg, redan länge haft ett rätt-
vist beröm, och ditlockat lärjungar så väl från Eng-
land , som ifrån Continenten. Detta torde dock mera
böra tillskrifvas en lång följd af utmärkta män i de
medicinska vetenskaperna, än den reglemenlariska an-
ordningen af cursen, samt det stränga utförandet der-
af; ty redan börjar nu, efter dessas bortgång, denna
Skolas namn att fördunklas af den uli Dublin. Cursen
för vinnande af Graden är bestämd till fyra år, med
undantag af Magistri Artium, samt dem, som gjort
tjenst i Armeen, hvilka slippa med en 3-årig curs —
6 månaders närvaro vid Academien räknadt på hvar-
je år. För undergående af exercitationes ad gradum
fordras, att under 6 månader hafva hört Professorerna
uti ^.natomi, Chirurgi, Chemi, Materia Medica,
Theoretisk och Praktisk Medicin, samt Ars Obstetri-
cia; under följande 6 månader den Cliniska Medicinen
på Nosocomium; under andra 5:ne månader Botaniken,
samt slutligen under 5:ne månader: Praktisk Anatomi,
Natural-Historia, Legal - Medicin , samt Clinisk och
Militärisk Chirurgi. Efter denna cursens slut, har
jnan att hos Facull^ten söka Graden, d. v, s. angifva
376

sina studier, uppvisa sin Inaugural-disputation, och
undergå en privat-examen. Om man tillbörligen ge-
nomgått den, så föreläggas 2:ne‘sjukdomars Historia,
att deröfver skrifva och försvara en Afhapdling; god-
kännes denna, så undergår man åter en offentlig prof*
ning, och ventilerar Inauguraldisputationen. Af mängden
af Promoti kan man dock ej sluta till strängheten af
dessa lärdomsprof, ty år 1821 promoverades här 120
Med. Doktorer. De enskilda föreläsningarne vid dessa
Universiteter äro fullkomligt oberoende af Univer-
sitetetet, men de äro dock till större delen blott för-
klarande repititioner af Professorernas föreläsningar;
och lem nas till olika pris i förhållande till ämnets el-
ler Repetentens celebritet, från 5 till 5 L. St. för hvar-
je person.

Dublin har till större delen samma inrättning
aom de Engelska Universiteterna ; men examinations-
befattningen är här mera uteslutande lemnad åt ”col-
lege-tutors”, som ehuru godtyckligt valde afhvarjeA-
cademicus, de facto äro Professorer i hvarje kunskaps-
gren, som förekommer i den för Academiska graden
nödvändiga examen. De till pröfningen af cursen in-
rättade examina företagas hvarje fjerndels år; då till
cursens godkännande blott fordras bevistandet af des-
sa examina. För öfrigt är det tillåtet att vara från-
varande från Universitetet, hvilken frihet äfvenenstor
del af landets söner begagna, idkande sina studier vid
Englands eller Skottlands Universitet, så väl ättlingar
af de högre familjerna, som aspiranterna till högre
embeten i den rådande Kyrkan. De katholska Theolo-
gerne gå ock tämligen talrikt till de för dem inrätta-
de Seminarier i Frankrike och Italien. Läkarekon-
stens studium qvarhåller dock inånga vid detta Uni-
yersitet.
37Z

Det nya Universitetet i London, som tillsknfver
Bilt ursprung det nu mera i Styrelsen deltagande
Whigspartiet, som länge påkallats af de commemel-
la och industriella classernas behof, och bufvudsakli-
gen åsyftar en allmän, mot odlingens och det prakti-
ska lifvets skick svarande bildning för mellanclasserna
af Nationen, synes till större delen modelleradt efter
förebilden af de Tyska Universiteleterna. Grundideen
tyckes vara, att hvarje gren af vetandet, sa val realia, som
humaniora, den spekulativa forskningen som den empiri-
ska iagttagelsen, sa exacta kunskapsarter, som skon
litteratur och konst, skola här finna representanter; att
en oinskränkt täflan emellan lärarne, samt de ome-
delbara, materiella fördelarne af dessas lyckliga bemö-
danden, (i det åhörarne till större delen bestrida aflönin-
ren) skall väcka och underhålla det vetenskapliga lifvet,
utan att derlill behöfva äggelserna a£ examina och yttre
lärdomstecken. Från den cyclus af kunskapsgrenar, som
der föredragas är Theologien utesluten , i anseende till
Engelska Kyrkans splittring i Secter. Ehuru Universitetet
ej utdelar grader, äro dock i Juridiken, samt särdeles
i Medicinen, i anseende till de praktiska anstalternas när-
het , lärostolar inrättade. Kunskapsarterna äro i all-
mänhet fördelta i 5:ne grenar: i:sta de, som tillsam-
mans utgöra en allmän humanistisk bildning såsom:
Romerska och Grekiska Litteraturen, Engelska och
Fransyska Litt., Elementar- och högre Mathematik,
Physik, Logik och Theor. Philosoph!, Moral och Po-
litik, Historia, Statsekonomi, Chemi; 2:dra de, som
kunna betragtas mera såsom prydande än nyttiga, så-
som: Italiensk, Spansk , Tysk och Skandinavisk Litte-
ratur, Orientalisk Litt., Geologi, Botanik och Zoolo-
gi- 5:dje de professionella, nemligen uti Juridiken
Jus Gentium, Engelsk Lag, och Jus Romanum ,
37S

samt i Medicinen alla dess grenar, och slutligen mj
Machinlära, samt applicationer af Mechanik och Che^
mi i Slöjderna. Enligt denna utgrening fördelas också
Studenterna j 2:ne classer; de hvilkasåsom Universitetets
medlemmar, följa en regelmätig curs, samt de, som blott
idka särskildta studier. Inrättningen styres af en Con-
seil, utvald af Actieagarne vid årsstämman, hvaraf blott
en del årligen återväljes. Den för Universitets-inrätt-
ningen erforderliga fond är beräknad till 5oo,ooo L.
SL, hvaraf förra året redan i5o,ooo voro påtecknade.
På Capitalet beräknas 4 proc, dividend *). Då man
betänker detta Universitets läge, i medelpunkten för ett
stort folks politiska lefnad, och det tillfälle det erbju-
der till jemn communication med alla verldens delar,
samt ett oupphörligt upptagande och ombildande af al-
la vetenskapens sanningar, af alla former af språk och
skön konst, kan man ej annat, än deraf förutse gylde-
ne frukter, sa val för den Brittiska culturen, som för
hela Europas,

Sasom särskilda Bildnings-anstalter af Universitets-»
natur förtjena att nämnas: the College of Physi-
cians, som medgifver rättighet att practicera åt Gra-
duerade, samt dem, som i detta Collegium gjort en 2-
ång curs, och behörigen undergått examen,- samt det
annu talrikare College of Surgeons. För att
Vid detta undergå examen, samt erhålla tillstånd till
chirurgisk praktik, fordras 6 års sysselsättning med yr-
ket (hvårföre ofta början sker redan vid i5 års ålder,
för alt erhålla den manipulära skickligheten), samtett
ars tjenslgöring vid något Hospital. Bekanta äro äf-
ven de Juridiska Skolorna i London, eller de så kaL

*) Se Times d. 1 o Nov. 1827.


370

lade Innscourts, hvilka grundades för att upprätthål-
la studium af ”Common law” emot Universiteterna,hvar-
est Kyrkans intresse inskränkt Lagfarenhetens studi-
um till Romerska och Kyrko-Lagen. Ursprungli-
gen höllos der föreläsningar, anställdes examina och
disputationer , samt utdelades Graden men småningom
upphörde dessa cursor, och emolumenterna för de äl-
dre Jurister, som ledde dessa anstalter pch represente-
rade Lärarne, förblefvo; under det hela disciplinen och
studium urartade till blotta betalande af immatricula—
tionskostnader, och bonings-atgifter, samt bevistande
af ett visst antal middagar, dock utan förbindelse, att
sjelf deltaga deri. De förnämsta af dessa Quasi-Lag-
farenhets-Skolor äro i Inner Temple, Middle Tem-
ple, Lincoln Inn och Gray Inn, alla etablissement af
en förvånande storlek och prägt, upptagande hela qvar-
ter. Med deltagandet i dessa Collegier står ej i direct
förhållande förbindelsen för hvarje blifvande Jurist att
hos någon Advocat hafva en enskild undervisning, el-
ler praktisk uppfostran under två eller flera års tid.
Theorelisk bildning, samt lärdomsprof vid Universite-
teterna äro icke nödiga, och kunna så mycket mindre
vara det, som den allmänna Lagiarenhetens vetenskap
der föga eller intet läres.

Hvad man vanligen kallar Lärda Skolor eller Gy-
mnasier , Gra mm ar Schoolseller Colleges, —
som de också kallas i anledning af sin collegiala in-
rättning — äro i England , såsom till större delen till-
komna under olika tider, genom enskild frikostighet,
eller enskild industri, af så olika beskaffenhet, att en
allmän karakteristik deraf är svår. I allmänhet äro
dock de gamla Engelska skolorna sig tämligen lika,
och utmärkta genom den långt drifna classiska lärdom,
3iO

eamt den stränga, exemplariska tukt, som der råder:
Urspfungligen voro de blott ”Grammarschools”, der
de torftiga elementerna af grammatik, jämte skrifning
och räkning föredrogos. Aled den classiska JLitteratu—
rens återväckande och bearbetande, började en mera
omfattande Linguistisk curs i de gamla språken. Vid
de bättre af dessa Skolor, som hade till syfte att fullt
utbilda sina elever för högre Universitets-studier, eller
för det praktiska lifvet, lästes derföre ej blott de lät-
tare Författarne, utan äfven de svarare, sa i prosan,
sorn poesien; så att undervisningen fortgår classvis
Iran första elementerna af grammatikan till en curs i
gamla språken, som omfattar så episka (Eïomerus,
Virgilius), som dramatiska skalderna (Sophocles, Ari-
stophanes, Plautus, Terentiiis), så historiska (Xeno-
phon, Livius, Tacitus), som rhetoriska (Demosthenes,
Cicero) skriftställare. Detta uteslutande classiska stu-
dium är visserligen genom den förtroliga bekantskap,
som det bereder med de gamles gedigna, idérika litte-
ratur , deras individuella storhet och politiska lif, i bät-
tre hufvuden och sinnen frugtbärande ; men då det van-
ligen behandlas blott och bart linguistiskt, om icke med
Tysk kritiskt-philologisk subtilitet, utan hansigt på sjelf-
va innehållet och de ideer deruti, som utgöra basis
för den moderna odlingen, så ar dock ofta en död
språkkunskap resultatet af denna läsning. Denna krö-
nes vanligen med författande af latinska qväden, samt
uppförande af Plauti eller Terentii comedier, vid de
af Föräidrarne besökta Julpröfningarna. Andra till för-
studier nödvändigt hörande kunskapsarter, såsom Hi-
storia, Geographi, Elementerna af Naturläran, mo-
derna Språk och Litteratur, äro antingen högst ytligt
drifna, eller alldeles försummade. Märkvärdiga äro
dock de bättre af dessa Skolor, genom den oeftergifli-
381

ga consequensen i denna classiska undervisning, samt
genom den stränga tukt, hvarmed ungdomen bär upp-
fostras; en tukt, som gör ordningen till en naturlag
för de unga männen, utan att göra dem till slafvar
under yttre fornjer, som inom trånga gränsor inskrän-
ker utbrotten af de ungdomliga böjelserna och passionerna,
utan att bryta den sjelfständiga kara k 1er, och fria ,
öppna sinne, som utmärka det manliga slägtet i Eng-
land. En sådan är den vidtberömda Skolan uti Eton,
uti hvilken 5oo Ynglingar till större delen ättlingar af
Englands första familjer uppfostras, och ur hvilken
detta Lands störste män: Pitt, Fox, Russel, Canning,
Holland o. s. v. framgått. I spetsen för den står Hufvud-
lararen (Heathmaster), som insattes af Prosten för Ca-
pitlet och de 7 Fellows, som utgöra Directionen och
derföre äro rikeligen lönle : Prosten med något mera
än 1000 L. St., och de öfrige med omkring i-5:del
deraf. Klädd i den svarta, fotsida talarn, samt för-
sedd med det björkris, som på en gång är insigne och
verktyg för hans domaremagt, är han tillika Lärare
och den strängaste Tuktomästare, som i utöfvande af
sitt dubbla kall iagttager ett orubbligt allvar, och en
fattning, ”mot hvilken sjelfva Perikles lugn, hvilken
Athenienserna aldrig hade sett glad eller ledsen, vore
ett intet.’’ Hos honom är concentrerad hela den exe-
cutiva magten, hvilken med en oeftergiflig stränghet
beifrar det aldraringaste öfverträdande af reglorne för
arbetsordningen eller uppförandet. Men undervisnin-
gen delar han med flera, en Subrector (Lowmaster),
samt Bilärare (Assistents), hvilka han sjelf har rät-
tighet att välja. Hvar och en af dessa har en af de
classer, hvaruti ungdomen efter de successiva kun-
skapsgraderna fördelas, under sin uppsigt. Undervis-
ningen, som af Skolan blott ordnas och conti olleres.
382

besörjcs Ibr öfrigt, liksom i Universitets-Collegieina,
af Privatlärare (privy tutors), hvilka eleverna antin-
gen sjelfva medföra från fädernehuset, eller bland As-
sisterna väljas. Dessa äru således i dubbel egenskap
i Skolan, såsom Uppsyningsmän öfver Classerna, samt
såsom Privatlärare för ett visst —. af deras egen skick-
lighet och förtroende beroende — antal elever, hvilka
de på sitt rum undervisa uti alla de i Skolan före-
skrifna grammatikaliska och philologiska stycken. Vis-
sa timmar om dagen (två eller tre), samlas ur pri-
vatrummen de särskilda flockarne uti de 2:ne Skol-
salarne, för att der inför Hufvudlärarne och Assisten-
terna göra reda före, huru de läst de förelagda pen-
sa. Med en domares stränghet, sitter då den oinskränk-
te SkolMonarchen på sin thron, ordnande det hela, ut-
delande belöningar för flit och lyckade arbeten t. ex.
ett latinskt poem, eller straffen af sitt scepter, skolri-
set, åt den försumlige. I classerna alltså blott förhö-
res, repeteras, och uppgifvas pensa. Fristunderna,
som ej äro så få, i anseende till strängheten af arbetet
under lästimmarne, församlas ynglingarne på en öppen
plats, der de, ehuru under den bevakande uppsigten,
öfverlemna sig, i muntra spel, åt utbrotten af ålderns
och lynnets liflighet. Blott en ringa del af dem, 70 haf-
va boning och underhåll i sjelfva anstalten gratis, på
Stiftelsens bekostnad; de öfriga , som stundom gå till
4oo, lefva uti dertill bestämda privathus, der de dock
äro underkastade samma Spartanska tukt och måttlig-
het, samt ett punktligt lagtlagande af den föreskrifna
dagsordningen. Stundom hafva enskilda Underlärare
pensionärer hos sig. Samma anda och method herr-
skar i de flesta lorn-engtlska, efter dennas förebild or-
383

ganisérade Skolor, hvaribland de berömdaste äro de
uti Harrow, Winchester och London; och det ar den-
na stränga uppfostran, hvilken man har att tillskrifva
den ordentlighet, den oeftergifliga respekt för lag och
pligt, det manliga alfvar, den någon gång till en skarp
sträfhet urartande köld, som utmärker de bättre af
denna Nation. Ej blott de classiska Språken, som dock
uppsluka den mesta liden, läras här nu mera, utanäf-
ven Mathematik, särdeles Geometri, samt Historien,
särdeles Landets, och de lefvande Språken, hafvabland
läroämnena en plats. Isynnerhet ar detta förhållandet
med åtskilliga al de Skolor, som äro inrättade af den
enskilda välgörenheten för fattiga barns uppfostran,
för det borgerliga lifvets yrken, t. ex. det bekanta
Christs hospital eller ”Bluecoat-school’’, som den
kallas af barnens drägt, hvarest 1200 barn njuta fritt
underhåll och undervisning uti Latinska, Grekiska och
Ebreiska språken, samt Mathematik och Ritning, till
15 eller 18 års ålder, då de vanligen lörsättas i något
handtverk eller fabrik, eller till Universitetet, för att
fylla de, lör denna Skola, stiftade Theologiska friplatser
i något Collegium, eller ock egna sig åt sjöfarten. U-
tan att vara organiserade på foten af amnesläsning,
modificeras dock undervisningen, i de olika kunskaps-
grenarna, efter det blifvande yrket, så att Mathematik
drifves längst af blifvande sjömän, Ebreiskan ensamt af
tillämnade Theologen Den Bellska methoden användes
här. Skolan är under Uppsigt af Lordmajorn, Aider-
mens och Common council. Biskopen af London pre-
siderar vid de årliga examina och utdelar prisen. Be-
römde äro älven ”St. Pauls School” och ”Westminster
School” i London, hvilRa uti 7 classer (som dock alla
samlas i ett rum), gifvå uppfostran och undervisning,
dels gratis, i följe af anslag ulaf Regenter eller priva-
384

ta, dels mot en afgift åt sönerna af de högre och mel-
lanstånden: men i den mån den stränga tukten urar-
tar till sken, ett blott iagttagande af yttre formalite-
ter, och sjelfva undervisningen är inskränkt till de lär-
da språken, hafva dessa Skolor förlorat sitt anseende,
och tillopp af lärjungar. Borgarne i London sända der-
före sina barn i privatskolor eller pensioner, som fin-
nas till ett antal af flera tusen i grannskapet af Lon-
don, förnämligast inrättade af Präster, som till följe
af sina ringa vilkor såsom ”Vicars’’, nödgas på detta
sätt bereda sig fyllnad af lefnadsbehofven. Skolorna i
Skottland voro af ålder på en vida lägre ståndpunkt;
i det hufvudsakliga läroämnet, de classiska språken,
drefs sällan högre än till en högst torftig grammatikalisk
undervisning, hufvudsakligen bestående uti inpräglande
af de syntaktiska och prosodiska reglorna; och hela
bildningen för ölrigt med skrifning och räkning var
fullbordad. Såsom detta skadligt inverkade på de hu-
manistiska studierna vid Universitetet, som saknade
nödig förberedelse från Skolan: så verkade detta för-
summande af de lärda språken, i anseende till de ofull-
komliga lärare, som på detta sätt bildades för Skolan,
åter menligt tillbaka på denna, så att förhållandena
allt mera försämrades. I sednare åren har man kom-
mit till klarare insigter af dessa brister, och behofvet
af en förbättring, och derföre inrättat Skolor, för bi-
bringandet af en mera grundlig och omfattande bild-
ning. Sådan är den år 1824 i Edinburg, genom en-
skildas försorg organiserade lärda Skola, som jämte
en hela den classiska Litteraturen omfattande curs i de
gamla språken, meddelar en grundlig undervisning i
Mathematik, särdeles dess geometriska del, så väl den
allmänna som landets Historia1, Geograph! och den En-
gelska Litteraturen. Man har redan rönt de goda
385

frukterna deraf. Skolans celebritet och tilloppet af lär-
jungar tilltager derföre med hvarje dag; den är redan
af 5oo ynglingar besökt.

De egentliga Folkskolor, som åsyfta den for det
borgerliga lifvets lägre kretsar nödvändiga elementar-
bildning, bestående uti Religion, innanläsning, skrifning,
räkning, historia, geographi, och numera finnas i de fle-
sta större städer och köpingar, med undantag af åtskil-
liga torftigare, aflägsna bergsbyggder, samt de kathol-
ska provinserna, äro alla organiserade enligt vexel-
undervisningsmethoden: hvilken, i öiverensstämmel-
se med den mechaniska fyndigheten i detta land, i an-
ledning af fattiga arbetsclassers ytterligt tilltagande tal-
rikhet, samt den hos dem fullkomligt vanvårdade bar-
nauppfostran uppfanns, och användes såsom det säkra-
ste medel, att för ringa kostnad bibringa dessa classer
de för lifvet oumbärligaste kunskaper, samt den nöd-
vändiga moraliska disciplin. Dessa Skolor befordras
af 2:ne betydande Societeter i London, hvaraf den
ena gynnar den Bellska Methoden och de efter denna
organiserade National-Skolor, och den andra den Lan-
casterska, och såsom sträckande sin verksamhet äfven
utom England, till alla delar af den Europeiska och
Transmarinska verlden, kallas den Brittiska och Utländ-
ska Skolföreningen. Sjelfva Moder- och Central-sko-
lorna, som tjenatde flesta Vexelundervisningsskolor till
förebild, och hilda Lärare, äro uti London. Uti Lanca-
sterskolan uli Borough njuta 4 à 5oo gossaroch lika många
flickor uti skiljda localer undervisning. Man irrar sig, om
mantrar det mechaniska, som karakteriserar denna me-
thod, vara här drifvet till någon större fullkomlighet;
tvärtom är derutaf blott så mycket användt, som fordras
3 Sö

att bibehålla ordning, och en nödvändig fördelning af ar-
betet , och man ser här sällan dessa i sina rörelser ex-
acta subjecter, hvilka den mechaniserande exercisen be->
rÖfvat all sinnesmust och själskraft. Det är blott hoS
efteraparnes blinda hop, som methoden öfvas för me-
thodens skull, liksoni förhållandet var vid de Pestaloz-'
2iska Skolorna, i stället för att underordnas sjelfva än-“
damålet. Sä läres ej Religionen, genom en tanke- och
känslo-dödande vexelläsning af katechesens frågor och
svar> utan medelst genomläsande, och analys af Bi-
beln och dess historier, enligt de för denna ålder af-
fatlade läroböcker; läraren sjelf leder vanligen denna
läsning, i det han sorgfälligt utfrågar, hurU hvar och
en fattat det inför monitÖren genomlästa stycke, samt
på detta satt utvecklar de religiösa begrepp, som lig-
ga inom barnets tankespher. Genom en klok fördel-
ning af tiden vet Läraren, ehuru han har ofta om-
kring 4oo under sin vård, så controllera läsningen,
att ingen kunskapsgren blifver blott och bar minnes-
lexa; och att methoden lika litet bildar mechaniska
gäckar, som fada resonnörer. Deras framsteg uti
Historien och Geographien äro förvånande, och bevi-
sa huru förnuftigt dessa blott memoriella undervis-
ningsämnen der behandlas. Uti de flesta af dessa Sko-
lor betalas en ringa afgift, mindre för afgiftens skuld,
än för att göra Skolan värderad. Oagtadt de ofvan-
nämde f öreningars nitfulla befordran af Vexelündervis-
ningen, är dock Skolornas antal ännu ej på långt när i
förhållande till folkmängden, särdeles i de nordligare
nejderna af England, samt Skottland, hvarest en stor
del af de lägsta, fattiga folkklasserna äro i fullkomlig
saknad af den nödtorftigaste elementarbildningen. Des-
sa Vexelundervisningsskolor, och de barnen dymedelst
3S7

på en kort tid bibragta kunskaper hafva, i det de hos
Föräldrarne gjorde behofvet af samma kunskaper känn-
bart, föranledt Skolor för fullvaxta personer;
samt åtskilliga Söndagsskolor, åsyftande att bere-
da och underhålla de arbetande classernas religiösa och
allmänt nyttiga bildning, genom användning af en el-
ler två Söndagstimmar. — Uppmärksamhet och ef-
terföljd förtjena de nyligen i London inrättade Barn-
skolor (Infantschools}, som emoltaga fattiga barn
från 2:dra till 6:te året, och bafva till ändamål att vårda
dem under den del af dagen, då Föräldrarne till följe
af sitt yrke oundvikeligen äro skiljda ifrån dem, att
vänja dem till snygghet, lydnad, ordning och upp-
märksamhet, samt att gifva dem den första elementar-
undervisningen, som kan förbereda dem till inträdet
i Skolor, der vidare elementarkunskaper meddelas.
Dessa skolor, som ofta upptaga 200 barn, skötas af
Fruntimmer, som med nit och ömhet egna sig åt det-
ta välgörande kall. Man har redan sett frukter-
na af dessa inrättningar; ty i Lancaslerskolorna har
man gjort den erfarenhet, alt de barn, som förrut ge-
nomgått ”Infantsschools,” utmärka sig framför de öf-
riga i ordentlighel, läragtighet och uppmärksamhet»
Intressant är, i dessa Skolor, anblicken af dessa späda,
oskyldiga varelser, tidigt undanryckta van vårdnaden,
och det smittande exemplet af sedeslöshet, eller lätt-
sinnighet, ofta till ett antal af flera hundrade, som under
sina Läromästarinnors ömma, omsorgsfulla vård, än för-
söka framstamma de första bokstäfverna, än lära de
yttre, i ögonen fallande tingens benämningar, än kring-
svärma på den öppna gården i oskulldsfullt joller. Dessa
Skolor äro alla tillkomna genom subscriptions bi-
drag af enskilda personer. Så skapas alla Läroan-
Svea XJ.	H. 15.
3SS

slalter i delta land nu mera genom enskild välgören-
het, eller enskild industri; Styrelsen blandar sig ické
deruti, och inskränker hela sin verksamhet till att ic-
ke hindra, utan låta alla dessa yttringar af den enskil-
da verksamheten fritt utveckla sig. Men detta latei sig
blott verkställa i ett land, der det offentliga lifvet så
inträngt i det enskildta, att hvarje företag af enskild
industri alltid bär tillika den offentliga nyttans pregel,
och der materiella hjelpmedel alltid finnas, för att
gifva lif och näring åt nyttiga planer, jämte den kloka
calcul, som vet så ordna utförandet, alt de enskilda
fördelarne förenas med den allmänna nyttan. Så sö-
ker man här förgäfves de Real-Skolor, Polytechniska
Institut o. s. v. hvarmed i andra länder Styrelsen sö-
ker befrämja den högre och lägre Industriens förkof-
ran och fullkomnande. Denna finner sin grundlägg-
ning här uti enskilda anstalter, hvilka dock först i sed-
nare åren blifvit inrättade. Det första var det i Glas-
cowår 1820 af Handtverkare inrättade Bildnings-Insti-
tut under namn af ”Glasgow Mechanical Institution,’’
hvaruti undervisning meddelas, aftonstunderna, uti Ma-
thematik, Mechanik och Chemi. Anstalten, som be-
strides medelst privatbidrag (5oo L.), kan ej mäta sig
med de techniska instituten på Continenten—Berlin,
Prag, — hvarkenutiundervisningens omfattning, grund-*
lighet, eller praktiska nytta. Enligt denna inrättades
Iland verkskolor , i åtskilliga större Fabriksstäder; samt
slutligen en, år 182'1 i London , hvilken, ehuru undervis-
ning gif v es uti Mathematik, Mechanik, Physik, Che-
■Qjj ’I'eckning o. s. v. ej sa mycket hat till andamal
en omedelbart öfvande undervisning, som att tillväga-
bringa ett spirituellt umgänge emellan de slöjdeidkan-
de, samt gifva dem tillfälle, -att på ett nyttigare satt,
andvända fristunderna. Engelska Industrien har dess-
389

utom numera, i afseende pä mechanist fullkomlighet;
hunnit den höjd, att den underhåller och fullkomnar
sig sjelf, i det den alltid äggar uppfinningsandan till
nya försök, och nya förbättringar, och begäret till för-
värfvande alltid mötes af rikliga tillfallen dertill. Den
har i sitt våld den mägtigaste productiya agent, out-
tömliga Capituler, som alltid i nya företag söka sitt an-
vändande, och måste blifva outtömliga näringskällor
lör konstfliten, så länge denna, i Europa och de
Transmarinska länderna, finner en säker afsältning för
sina producter.

Vända vi slutligen vår uppmärksamhet på vår
Grannstat Danmarks Uppfostringsväsende, så finna
vi, att detta under sedhare åren, genom åtskilliga än-
damålsenliga reformer, i flera hänseenden fullkomnats.
I en absolut Monarchi, såsom Danmark är, måste
Bildningens och Bildnings-Anstalternas framsteg, mera
än i något annat civiliserad t land , vara beroende af
Regentens personlighet, dess vetenskapliga eller ove-
tenskapliga sinne; men Danmark har, under sednare
Decennier, haft lyckan äga Furstar, som med en ren
kärlek för vetenskaplig bildning förenat tillräcklig
kraft och klokhet, att ändamålsenligt befordra dess all-
männare spridande, och derföre med ädel beredvillig-
het understodt hvarje lofvande talent i vetenskap och
i konst, och tillika genom rikliga materiella medel,
(Lärares tillbörliga aflöning, Samlingarnes utvidgande o.
s. v.) satt de offentliga Läroanstalterna uti ett med cul~
turens och samhällslifvets framsteg öfverensstämman.-
de skick. Den vetenskapliga bildningen har också sy^a-
bart i sednare decennier framgått, gynnad af landets
lyckliga läge, samt nationens för främmande ideei?
Öppna sinne ; särdeles fiafva de empiriska kunskapsar-
terna, och åtskilliga delar af den sköna litteraturen med
framgång blifvit odlade. Hvad den alltsedan Köpen-
hamnska Universitetets nya inrättning, af år 1789, fort-
skridande organisationen af Läroverken betrallar, sa
har man icke utan skal lagt den till last, den mängd
af reglementariska föreskrifter för examina, lärocur-
ser o. s. v. hvaruli man haft för strängt afseende pa
Statens omedelbara behof, samt för ringa förtroende
till vetenskapens egen verkän. Men i den despotiska
Stats-mechanismen är organernas duglighet af vida
större vigt, än i h var je annan; och man tror sig i det-
ta hänseende redan hafva erfarit välgörande fruk-
ter af de föreskrifna kunskapsprofvens strängbet. Uni-
versitetet i Köpenhamn, som i följe af dess läge i en
Hufvudstad , i disciplinärt och juridiskt hänseende, sak-
nar en egen organisation, har deremot sasom veten-
skapsanstalt full sjelfständighet, och oberoende af po-
litisk inverkan; och den vetenskapliga forskningens,
samt studiernas frihet lider ingen annan inskränkning,
än den de föreskrefna embetspröfningarne innebära. U-
niversitetet, liksom alla Landets Skolor, står under
styrelse af en Kongl. Direction, som i afseende på
Skolorna, har sig Uppdragen uppsigten ölver deras till-
stånd , förslag till nya Lärare, läroämnenas lämpliga
fördelning, läroböckers besörjande o. s. v. i afseende
på Universitetet åter, inseendet öfver Undervisningens
planmessighet, grundlighet och användbarhet, Stude-
randes flit, Examinas vidmagthållande, inre economi-
en, förslag till embeten o. s. v. Det har den vanli-
ga indelningen i fyra Faculteter, den Theologiska med
4 Ordinarie Professorer, och 1 Extraordinarius, Ju-
ridiska med 5 Ordin, och 2 Exlraordinarier, Medi-
391

cinska fned 4 Ord., och i Extraordinarie, och Phi-
losophiska med 15 Ord. och 12 Extraordinarier, utom
några få Privat-Docenter, Dessa Faculteter utdela
2:ne slag af Academiska Värdigheler, e,n lägre och en
högre. Till den lägre eller Licentiatgraden i de 5:ne
högre Faculteterna, fordras högsta vittsordet i resp.
Facult. Emhets-examina, samt en af Candidate!! sjelf
iörfattad, och sine præsidio försvarad Latinsk al-
handling. Till Magistër’Graden, eller den lägre i den
Philos, Fac, fordras, utom en dylik af handling, ifall
han ej genomgålt någon af dessa Emhels-Examina, att
hafva med bästa vittsord undergått den för Lärare vid
Lärda Skolor föreskrefna Embets-Examen, eller ait
hafva blifvit dimitterad från det Pædagpgiska Semina-
1'ium. Tillträde till den högre eller till Doctors-Gra-
den i Theologiska, Juridiska och Ehilosophiska Facul-
terna är förbehållit åt Mäa af känd Lärdom, docu-
m en terad uti Embeten, eller genom vetenskapliga
Skrifter, utan att den föregående lägre Graden der-
till är nödvändig. Till den Medicinska Doclors-Gra-
den banar Licentiatgraden vägen. Äfven en Latinsk
Afhandling är till denna Grad nödvändig, men Facul-
teten kan derifrån befria , medelst Hedersdiplom. —
De föreskrifna Embets-Examina äro 1:0 den Theo-
logiska för erhållande af Prästerligt Em bete, bestå-
ende i en muntlig och skriftlig profiling af Examinan-
dens insigter : i theoretisk och praktisk Philosophi, Bi-
blisk Linguistik, Dogmatik, Moraltheologi, Religions-
historien; samt efter slutad examen ett praktiskt ho-
mileliskt prof. 2:0 Juridisk Embets-Examen, som
är af 2:ne slag, a) den fullständiga juridiska
E mb et s-Exa men, h vilken förutsätter hos Examinan-
dus, att hafva undergått de Academiska förberedelse-
Examina, samt att halva genomgått den 2-åriga Tö-
392

reläsningscyclus i de till Raltvetenskapen hörande Kun-
skapsarter, jämte tillhörande Examinatorier och Exer-
cilier. Sjelfva Examen, som hålles 2:ne gånger om
året^ sönderfaller i 2:ne delar: ett theoretiskt, och
ett praktiskt prof. E>et theoretiska är dels skrif-
teligt, dels mundteligt. Det förra fördelas på
fyra^ på hvarannan följande dagar, sex timmar dagli-
gen , h varunder successivt föreläggas, till skrifteligt be-
svarande , uppgifter på Latin och på Danska uti all-
männa Rätts-Läran, Lagtolkningsläran, Romerska
Rätten och Danska Lagen. Godkännas dessa utarbet-
ningar så företages af Facultetens Ledamöter : mundte-
3ig examen i hela cyclus af Juridiska Discipliner d. V.
s. Rättsvetenskapens Encyclopædi, allmänn Rätts-Lä-
ra, Danska Rätten, och dess Historia, Juridisk Her-
meneutik, Positif- Folk och Siats-Rätt, Statistik och
Romerskt Rätts-System. I afseende på resultaten af
båda pröfningarne gifves ett af vittsorden : Laudabilis,
Haud illaudabilis, Non contemnendus, hvilka betyg
vid alla Examina äro införda. Derpå företages det
praktiska Specimen, som består i utarbetning af de
vigtigasle, vid ett Måls behandling förekommande Acter
och Documenter, såsom Stämningspåstående', Dom o.
s. v. enligt den föreskrifna Processordningen, b) Ju-
ridiska Examen för ostuderade, hvartill for-
dras ett preliminär - Förhör uti Historia, Geographi
och Arithmetik inför Philos. Facult. resp. Professo-
rer, fördelas också uti en theoretisk, och en praktisk
prÖfning. Den förra, som ar dels skriftlig, dels mund-
telig, undersöker i den allmänna Rättsvetenskapen,
393

Sjö- och Handels-Lagen, samt Landtlagen (Landbo-
Retten). Får examinandus elt af de fôreskrifne vitts-
orden, Beqväm, och ej obe q värn, genomgår han
det praktiska specimen, som består i en utarbetning
af de till en Rättssak hörande, vigtigaste Momenter. —
Undergående af den fullständiga Jiiridiska Examen
fordras till alla vigtigare Juridiska och Administra-
tifva Beställningar, såsom: M$dlemmarne af Cancelli-
et, Dommarne i ”Höjeste Ret,” Stifts Amtmänn , Ge«
neral-Auditörer, Öfver-President, Borgmästare i Sta-
pelstäder, Ad vo cater vid Höjeste Ret o. s. v, Till nå-
gra af dessa Einbeten fordras högsta vittsordet.— 5.
Medicinsk E.mb e ts-E xamen, som är föreskrif-
ven för admission till praktik, och omfattar en full-
ständig pröfning i alla den egentliga Medicinens delar ;
samt äfven uti Anatomi och Chirurgi, medelst förfär-
digande af anatomiskt præparat, förrättande af en
prof-dissection, eller obduction, samt chirurgisk ope-
ration. — 4. S k o 1 e- E m.bet s-E x a me n , som er-
fordras för anställandet vid en högre Lärarepost i de
Lärda Skolorna, och anställes inför resp. Professorer i
Philos. Fac., hvilka hafva att, pröfva insigterna uti
a) Grekisk Philologi (Hela Homerus och Herodotus
samt någon annan poetisk, eller prosaisk auctor); b)
Latinsk Philologi, (Cicero, Virgilius-, Horatius o. s. v.)
c) Hebræiska Språket, dj Historien (Universal-Hislo-
rien och dess hjelpvetenskaper) e) Geographien (äldre
och nyare) f) Religionsläran, g) Mathematik, h) Phi-
losophi (Logik och Psychologi). Uti Philologien an-
ställas äfven skrifteliga pröfningar medelst besvaran-
394

de af grammatikaliska, critiska, archæologiska upp-
gifter; äfven så i Historien. Denna theoretiska exa-
men, åtföljes af ett praktisk prof i någon Skola. — U-
tom dessa anställes till pröfvande af de preliminära,
eller pbilosophiska studierna: i) P h i lo s o phisk-p ii i—
lologisk Examen, som vanligen undergås det i:sta
Academiska året och består af 2:ne pröfningar, fördelta
på hvarje sin semester: I den första examineras uti
Mathematik, Historia och Lärda Språk ; i den sedna-
re i theoretisk och praktisk Philosophi, Physik och
Astronomi. Den är nödvändig för erhållande af a-
cademiska benificier, samt för admillerande till Em-
bets-Examina. 2) Examen Artium eller Student-
Examen , som är ett villkor för inskrifning vid XJni-
versitetet, och afhörandet af Föreläsningar, så väl
för dem som dimitterats från Skolan, som lör dem,
som njutit privat Information, förrättas årligen i Octo-
ber månad af resp. Professorer, Ordinarii eller Ex-
traordinarii, af Philos. Faculteten. De till denna Exa-
men fastställda pensa äro 1) Latinska språket, 4 Böc-
ker af Livius, eller något equivalent, Cicero de Of-
ficiis , eller equivalent, Några af Ciceros Oraliones,
Horatiii Oder 2 B., Virgilius 3 Sånger, eller motsva-
rande; 2) Grekiska Språket a) Poesi 4 Böcker af
Homerus, b) Prosa, 2 Böcker af Herodotus, samt
2 böcker af Xenophons Memorabilia, eller något mot-
svarande; 3) Hebræiska Språket, Genesis; 4) Geogra-
phi. Denna mund teliga Examen föregås af skrifteliga
pröfningar, dels i Språk medelst öfversättnmgar från
Latin till Danska, och tvertom , samt från lefvande
395

språken ; dels i Historien, medelst besvarande af upp-
gifter i allmänna, eller Religionshistorien; samt i Arith-
metiken och Elementar-Geometrien. De, som i denna
Examen erhållit det högsta betyg, eller Laudabilis,
nämnas med beröm i alla Academiska proclamationer.
Examens Deputationens Censurlistor tryckas med an-
gifvandet af examinandens namn. Skola o. s. v, «—
Genom fastställandet af dessa successiva Förberedelse-
och Embets-Examina har man sökt uppfylla Statens
behof af vetenskapligt bildade Embetsmän, Då man
på detta sätt, snart sagdt förvandlat Universitetet till
ett Examens-Institut, har man utan tvifvel skadat det
rent vetenskapliga intresset i de Philosophiska kun-
skapsarterna, som ej i dessa examens-pensa aro repre-
senterade, samt i allmänhet inskränkt Lärarnes sjelf-
ständighet i afseende på valet af Läroämnen, genom
fixerande af för korta curser, samt dessas fördelande
på bestämda semestrer. Det scholastiska tvånget, och
ensidigheten i åsigt och framställning äro visserligen
mildrade genom anställande af 2:ne Lärare, (en Extra-
Ordinarie) i flera discipliner, hvarigenom taflan väckts,
och ett friare val varit lemnadt lärjungen. Det strän-
ga quantitativa bestämmandet af pensa i de preliminä-
ra examina synes gå till en småagtig controll af Stu-
dentens flit och användande af tiden, t, ex. genom
bestämmande af examen i Naturläran uti den Philolo-
giskt Philosophiska examen för den, som ej läst He-
bræiska o. s. v. Detta kan ej en gång rättfärdigas ge-
nom nödvändigheten af controllerande pröfningar för
utdelande af de Stipendier, hvartill de fordna Collegi-
er, t. ex. Communiletet, Eiersens Collegium o. s. v.
som beredde åt ett visst antal alumner fri boning och
underhåll, nu mera blifvil reducerade.
So roe Academie, som förflutna år erhållit en
ny organisation, bildar ej så mycket en öfvergång från
Skolan till Universitetet, som icke mera en förening af
Skola och ett partiellt Universitet, i det den ej blott
genom skolastisk undervisning förbereder till Akademi-
ska studier, utan älven medgifver dem, som fulländat
skolan, en fullständig cues uti de preliminära, eller
philosophiskt-philologiska discipliner, som vid Univer-
sitetet föregå de professionella studierna. Undervis-
ningen fördelas således, uti Sko le-undervisning och
Akademisk. Den förra omfattar hufvudsakligen sam-
ma Språk och Vetenskaper, som uti de lärda Skolor-
na förekomma, hvilka hafva sina egna specialclasser, i
livilka eleverne, efter deras uppförande oçh framsteg,
månadtligen flyttas, och. sedan från class till class upp-
flyttas efter särskilda talenter och kunskaper; dock så
att vid bestämmandet af en Elevs plats i en total
class, alltid särskildt afseende göres på dess framsteg
i de gamla Språken, samt det Fransyska. Classerae
äro 4, och upptaga hvarje 2 år. Till upptagande i Sko-
lan fordras 10 års ålder, samt de första Elemenlar-
kunskaper» För upptagandet från Skolan till Akade-
mien fordras åtminstone 2 års curs i Skolan, jy års
ålder, samt en Examen, motsvarande Examen Arlium
vid Universitetet, ehuru med några särskilda modili-
cationer. De Akademiska Föreläsningarne äro af sam-
ma natur, som de, hviika hållas vid Universitetet till
bibringande af de allmänna propædentiska kunskaper,
som fordras för Embetsstudierna, men ärq i afseende
på de moderna Språken och Litteraturen, samtPhilo-
sophi oçh Naturvetenskapen, mera omfattande. Çursen
varar år, fördelad på ömc semestrer. Den efter cur-
sens slut undergångna Examen,, som består af 5:ne
successiva pröfningar, är icke gällande, som den phi-
397

lologîskl-phiiosophiska Examen vid Universitetet. Un-,
dervisning och uppfostran äro förenade, men blott ett
antal af 67 Elever antages. De betalande erlägga 200 R:bdr
i silfver årligen 5 14 äro gratister..

Lär doms-Skolorna (Lærde Skolér), som ge-
nom Förordningarne af i8o5 och 1809, undergått åtskil-
liga förändringar, äro af 2:ne slag. i)De fullständi-
ga L är do ms-Skolorn a, hvilka omedelbart dimit-
tera till Universitetet. 2) Medel-Skolor, som ic-
ke fullända Skolstudierna ända till dimitterandet till U-
niversitet, emedàn de sakna de högsta, närmast dertill
förberedande classer. Alla Lärdomsskolor slå under
allmän ledning af Universitets- och Skol-Directiönen i
Köpenhamn, men under speciell uppsigt af hvarjé
Stifts Ephorat (Amtmann och Biskop), som föreslår
Lärare , Instruktioner o. s. v. ÖfverLärarne bilda med
Rector ett Skolråd. Undervisningen i hvarje språk och
vetenskap har sina egna specialclasser, som tillsam-
mans utgöra hela cursen. De åtskilliga Läroämnenena
äro enligt Directionens anvisning fördelta emellan Sko-
lans ordinarii Lärare. De särskildta disciplinerna haf-
va olika många classer. Enligt Undervisningsplanen af
i8o5, har a) Danska Språket 5 Classer, uti hvilka
successivt läres Språkets Grammatik, samt den æsteti-
ska Litteraturen med hänsigtpå Stil och Smak; b) La-
tinska Språket 4 Classer , hvaruti undervisningen
fortgår från första paradigmata, samt Elementarboken,
till läsning af Ciceros rhetoriska och moraliska skrif-
ter, Sallustius, Tacitus, Virgilius och Horatius o. s.
v., jämte motsvarande skrif-öfningar. Läsningen är
efter olika författare dels cursiv, dels statarisk. 5)
Grekiska Spr. 5 Classer från aldraförsta clcmenter-
na, genom lättare Författare till vissa delar af Hero-
398

dolus eller Thucydides, Demostlienis Tal eller Plaloa
Dialoger, samt val ur Tiagici. 4) Hebreiska Spr.
för Theologiæ studiosi i högsta classen. 5) Fransy-
ska Spr. 5 Cl. och Tyska 2 Cl., ända till läsning af
svårare prosaister och lättare poeter. 6) Religion
och Moral i 5 Cl. 7) Geographie 3 Cl. 8) Hi-
storien 5 Cl., i en 2-årig curs genomgås äldre och
nyare, samt speciellt Danmarks Hist. 9) Arithme-
tik 5 Cl. 10) Geometrie 2 Cl.5 det hufvudsakliga
af Elementar-Geometrien dels theoretiskt, dels prak-
tiskt. Dagligen gifvas 7 Lärotimmar. Det veckoliga
antalet af Lärotimmar på hvarje ämne, kan i förhål-
lande till en annan disciplin, ökas eller minskas, enligt
föreskrifter af Skol-Directionen. Till denna måste arli-
ga rapporter ingifvas. Äfven ’’icke-Studerande,” eller
sådane, som ej ämna sig till Akademiska studier, är till-
träde öppet till vissa specialclasser. För upptagande i
Skolan fordras 10 års ålder samt de första Elementar-
kunskaper. Examina förrättas i slutet af i:sta och
5:dje Qvartalet af hvarje Skol-år, i hvarje specialclass
af Rector, samt en skriftelig profiling det 2:dra Qvar-
talet; slutligen, mot slutet af året en offentlig Exa-
men inför Skole-Ephorerna, hvarvid skrifteliga Censur-
listor föras, som uti en General-Tabell till Directio-
nen öfversändas. Efter dessa Examina bestämmes
livar och ens plats i specialclasserna. Dimission till U-
niversiteten sker enligt votum af hvarje Special Lärare
uti Skol-Rådet, Utom detta hafva äfven Förestånda-
re för privatpensioner, hvarest cursen är lika omfat-
tande, samt Magistri Artium rätt att dimittera. Den
dimitterande måste, ifall den dimillerade afvisas uti
Examen Artium vid Universitetet, i:sta gången böta
20 R:dr, andra gången dubbelt så mycket, 5:dje gån-
gen förlorar han sitt Embete eller Dimissionsratt, ifall
399

han är Privatlärare, Af dessa lärda Skolor finnas 21
uti Danmark; (den i Köpenhamn kallas Metropolitan-
skola) som besöktes 1821 af elever. Ett visst ma-
ximum af elever är föreskrifvet för hvarje. Skole-
afgifterna äro i Köpenhamn 5o Rbd. S. V., i de öfri-
ga 5o Rbd. årligen. Dock slipper ett visst antal med
halfva betalningen; och några (4o i Köpenhamn,
5o i Cathedralskolorna, 20 i de öfrige) hafva fri un-
dervisning. Äfven utdelas Stipendier från 20 till
5o Rbd. S. årligen på hvarje, ur en hvarje Skola'till-
hörande Stipendiifond, grundad på privata legater.
Ref. hade för öfrigt, under sitt korta vistande, ej tillfäl-
le , att vinna en närmare kännedom af den inre hal-
ten af dessa Skolor, samt frukterna, i afseende på kun-
skapernas grundlighet och omfattning, af en organisa-
tion, som hufvudsakligen hvilar på en quantitatif åsigt
af mensklig kunskap.

Hvad de Danska Folks k o lorn a beträffar, så bestäm-
des, genom förordningen af år 1814, deras beskaffen-
het, i det hela Landet indelas i Skoledistrikt,; af hvil-
ka antingen hvarje skulle äga en fast Skola, eller ock
flera förena sig om en ”OmgangsSkolehold.” Barnen,
som antagas vid 7 års ålder, indelas i hänseende till
sina kunskaper i 2 classer, hvaraf hvarje class 3:ne ful-
la dagar i veckan måste besöka Skolan, hvarest de
njuta undervisning uti Skrifning, Räkning, Religion
och läsning af Geographi och Landets Historia, samt
2:ne gånger om året undergå förhör inför Sockens
Skol-Commission. Barnen lemna skolan vid åldern
för Confirmation, för hvilken en slutad Skolcurs är ett
nödvändigt villkor. Skollararne böra hafva besökt ett
Skollärare-Seminarium, och der hafva blifvit utexami-
nerade; eller ock inför de andliga local-auctoriteterna
400

undergå en profiling, och kallas af Skolans stiftare;
eller de genom sina bidrag qvalificerade Skole-Patro-
nerna, Skole-Commissionen i livarje Socken har sig
uppdragen uppsigten och ledningen af ställets Skolor i
vetenskapligt, ekonomiskt och disciplinärt hänseende;
den subordinerar under Amts-Skole-Direction, till hvil-
ken den ingifver sina rapporter. — I sednare åren haf-
Va enligt Vexelundervisnings-methoden, som här me-
ra an på någon annan del af Continenten vunnit in-
steg, dels de gamla Skolorna blifvit reformerade, dels
nya inrättade. Ref. hade under sitt korta vistande ej
tillfälle att närmare lära känna den inre beskaffenheten
af dessa Folkskolor och framgången af detmcchaniska
fullkomnandet medelst Bell-Lancasterska methoden;
men skulle Ref. af den hos Danska Allmogen rådan-
de upplysning och duglighet., dömma till verkan der-
af, utfölle visserligen detta omdöme ej gynnande. Dock
bör Nationens ursprungliga skaplynne, sådant det genom
dess politiska bden blifvit bestämdt, härvid alltid tagas
i beräkning, och dessutom kunna resultaten först vi-
sas i den uppväxande generationen. Ett medel till
Folkskolornas fullkomnande äro de för Skollärares
bildning inrättade Seminarier, ehuru i och med den
Bell-Lancasterska methodens införande, nödvändighe-i
ten af dylika, den inre pædagogiska skickligheten ut-
bildande anstalter, synes mindre påtaglig.

Dessa äro, i korta drag tecknade, Uppfostrings-
organisationerna i de flesta det hyfsade Europas län-
der; sådane som de enligt sjelfåskådning, eller bepröf-
vade kännares uppgifter befunnits vara. De hufvud-
sakliga olikheterna, hvilka denna teckning emellan dem
utvisar, bero, som man ser, af Bildningens olika be-;
401

skafTenhel i olika länder, samt dess vexelverkan med
Nationallynnet, af den religiösa trons natur och infly-
tande på den vetenskapliga forskningen, samt af Cha-
rakteren af Samhälls-inrättningen och dess förhållande
till Statens ursprungliga idee. I ett land har Natio-
nallynnets uteslutande rigtning på det ändeliga, och
dess vexlande gestalter, samt fullkomliga otillgänglig-
het för all högre reflexion, gifvit åt Bildningen och
de högre Bildnings-anstalterna en bestämd syftning på
det empiriska och materiellt praktiska ; i ett annat har
den form, hvilken Christendomen antagit, och de me-
del, hvilka den erbjuder åt egennyttan och herrsklyst-,
naden, qvarhållit Culturen och dess Skolor i ett slaf-
viskt omyndighetstillstånd ; i ett tredje åter hafva ari-
stocratiska intressen tillslutat Statens Läro-anstalter för
inverkan af den moderna odlingens framsteg, utan att
dock kunna hindra, att den anda af storartad sjelfstän-
dighet och ädel sjelfuppoflring, som yttrar sig i den clas-
siska Forntiden, verksamt, förädlande och frigörande, in-
trängt i alla Samhälls-organismens delar , eller att den
fyndiga industri, som tillhör Nationen, genom uppfin-
nande af mechaniskt fullkomnade Undervisningsfabriker,
sökt sprida odlingens första elementer i de lägre, torf-
tigare folkclasserna. I Tyskland endast utvecklade sig,
till följe af Nationens för alla högre ideer öppna sin-
ne, samt sjelfva det mångstyckade landets otillgänglig-
het för all verldslig eller andlig despotism, Universi-
siteterna, trots alla politiska och religiösa revolutioner,
såsom sjelfständiga Velenskapsskolor; under det de för-
beredande Skolorna antagit stämpeln af den enhet,
hvartill vetandets elementer slrafva, efter att hafva ge-
nomgått sin söndrande crisis. I allmänhet finnnr man ,
att i alla det odlade Europas länder den classiska
bildningen d. v. s. en grundlig och omfattande känne-
402

dom af den Grekiska och Romerska Litteraturen, i af-
seende på Språk och Innehåll, utgör den basis, hvar-
på all uppfostran, som höjer sig öfver lifvets materi-
ella kraf, ytterst hvilar; således alla deras bildning,
hvilka egna sig åt Statens, Kyrkans och Vetenskapens
tjenst. Denna betragtelse lar ossäfven, att det är den-
na förtroliga bekantskap med Forntiden och den an-
de, som deruti uttalar sig, hvilken StorBrittannien har
att tillskrilva sina stora Statsmän i alla delar af Sty-
relsen, äfvensom i allmänhet den offentliga, alla enskil-
da intressen beherrskande ande, som utmärker detta
]and ; och alt det reorganiserade Preussen blott ur den-
na källa, nemligen sjelfva organernas eller Em bets-
männens grundliga, vidsträckta classiska bildning,
har att härleda den lifskraft, som i alla rigtningar ge-
nomströmmar Statsförvaltningen.

Det var en naturlig följd af Tyskarnes theoretise-
rande sinne, att Pædagogiken der först skulle erhålla
formen af princip och system, samt utbildas såsom
en egen konst, uti en mängd af experimenterande me-
thoder. Det blef dess öde, att liksom Alchymien ut-
göra ett föremål, hvarpå än en svärmande genialitet
an ett bedrägligt charlataneri, försökte sig. Liksom
denna, uppträdde den med glänsande löften, men för-
mådde lika litet som denna frambringa något guld ; ty
naturen skapar guldet i sin outtömliga alstring : det till-
hör blott konsten att bryta det, smälta och utsmida
samt förädla det till de skönaste.klenoder. Alt svär-
meriet och ytligheten med denna den ädlaste af alla
konster drifvit sådant ofog, är lätt förklarad t; dess syf-
ten voro lysande, och, som det tycktes, lätt verkställ-
bara: hela generationers ombildning till fullkomliga
och lycksaliga menniskor, medelst ett consequent ut-
403

Forande af ett visst bestämdt didaktiskt och pædasooiskt
schema; och man fn„„ a||tid reäulta(erna motsva,”n“
de storordiga iorhoppnmgarne, emedan deras hedöm-
mande hade sin grund i samma åsigt, hvarur princi.
pen och förfarandet utgått. Såsom hvarje nyåsigtoch
æd ;ade s"‘ rot 1 “agot visst herrskande pldloso-
P7 . "l'or ophdosophiskl system, så upphörde den
också, nar delta utträngdes af ett annat. Nyttighets-
pædagog.ken var den.-som väckte det mest odelade bi-
fall och enthus.astiska efterföljd, emedan den hade på
sm Sida hela den menskliga arfsynden, fåfängan ooli
egennyttan, under de glänsande namnen af philantropi
™«bo>;ge;l'g het och enhet; men när kretsen al de väx-
lande tdllalliga bestämningar, som innehållas i detta
et relativaste af alla begrepp: nyttan, var fulländad
sa hade den redan spelat ut sin rôle, långt innan sjelf-’
va den empiriska asigten af vetenskapen och lifVet
hvaral den alstrats, blifvit undanträngd af en högre sne-
culaliv kunskap om tmgén. Den formella eller subiek-
tist-ideahsüska principen bar i sin ensidighet fröet till
sm upplösning, den tenderade nödvändigt till obieetiv
kunskap, och måste, likt Kritiska PhilJophien, brin-
gas au vela mera, an den ville veta. All falsk enhet
den ma vara det refleclerande förståndets, eller den
laa empiriska varsebhfningens, upplöser sig sjelf - så äf
ven den, som genom abstraction f,^ mo.saSen vill SrÎ
na vetenskapen med lifvet. Den förra tenderar i kraft
af sin natur till forsoning med densednare; ideen be-
reder med en oemotståndlig nödvändighet sin realisation.
Men denna reabsation sker icke, i det den tvin2
Real t t hks/a7,”'«het med 0“ ytlig reflexions åsigt af
de. 6	försök slutar oundvikehgen

Z« Ä een räddar Sig Undan 1 ^eculationts
14.
401

rymder, under det statskroppen, antingen i den våld-
samma striden af formella bestämningar och materiel-
la intressen sönderspränges, eller kraftlös går ålderdo-
men och sotdöden till mötes. Det var sedan den lit-
terära, liksom den politiska Atomistiken sjelf adagalagt
sin förstörande kraft , och de motsatser, hvilka den änd-
liga, relativa kunskapen alltid innebär, och som den
genom abstraction förgäfves söker förmedla, uti en hö-
gre åsigt vunnit sin försoning, som den Tyska Peda-
gogiken syntes återkomma från de ytterligheter, mel-
lan hvilka den länge sväfvat. All egentlig motsats e-
mellan realia och humaniora måste nämligen upp-
höra, då man klart inser, att äfven humaniora, rätt
behandlade (ej blott såsom Språk, utan som Littera-
tur) äro realia; och tvärtom realia, t. ex. Naturkunska-
pen, äfven äro ideelt bildande; ja! alt humaniora äfven
tänkta såsom blott språk är lika mycket sak som den
empiriska naturkännedomen, och tvärtom; ty betrag-
tade från olika synpunkter äro de båda ämnen, nem-
ligen ämnen för kunskap, och ämnen för objectiv
verksamhet, och båda åter språk, det ena nämligen
uttryck af Intelligensens lif i dess olika yttringar, det
andra de skiftande former, hvari Naturen uppenbarar sin
skapande kraft. Den classiska bildningen, ifall hu-
maniora dertill inskränktes, kan dessutom enligt den-
na åsigt så mycket mindre belragtas såsom fiendtlig
mot den moderna, som denna är i sitt innersta vä-
sende helt och hållit grundad på den förra, allt från
den tid, som i de första Klosterskolorna de gamla
Språken började läsas, och sedermera i mån al den
Antika Litteraturens utvidgande , de ideer, som den m-
405

nehållas, slogo allt djupare rötter i de Germaniska
folkens allvarliga, kraftfulla, lör alla ädlare begrepp
tillgängliga skaplynne. Dessa ideer, modificerade af
Christendomens läror, af den subjectiva reflexionens
och den individuella frihetens utveckling, halva nume-
ra för djupt fäste, för alt låta sig utrotas; och om äf-
ven en annan Omar uppstode för att förbränna alla
Jemnmgar af den Grekiska och Romerska Culturen,
ja! äfven alla den derpå grundade moderna Bildnin-
gens Skatter, och blott de Germaniska och Göthiska
sagor och krönikor qvarlemnades, att nära kunskaps-
lystnaden, så skulle ändock länge den Antika odlingen
i oförsvagad kraft fortiefva. Det är genom sin outtömli-
ga ideerikedom , genom sin objectivt plastiska charakter,
samt sjelfva sin beskaffenhet, såsom en förgången, in-
ga vexlingar underkastad odling, som denna litteratur
bildar den tjenligaste ideella basis för uppfostran, hvil-
ken i en Jid, då den subjectiva friheten, och en ensi-
tbg forslånds-abstraction mera än någonsin försöka gö-
ra sig gällande, påkallar denna sant substantiella nä-
ring. Äfven motsatsen emellan allmän eller så kal-
lad humanistisk, och ens kild (för del bestämdalefnads-
yket) bildning, synes, isamma mån som vetenska-
pen i sin helhet utbildar sig, om ej försvinna, åtmin-
stone mddras; ej medelst en qvantitativ addition af
Vissa kunskapsarter, till utgörande af så kallad allmän
eller modern bildning, såsom alltid åtföljande special-
bfldnmgen, utan medelst sjelfva den ideella enhet, hvar-
pa uppfostran grunda,. Man inser, att lita orättvist
och oklokt det ar, att i de offentliga »ppfostrings-an-
anstalterna lemna denna sednare t. ex. den för de ma-
406

ieiîelit-praklîska yrken nödvändiga undervisning, utan
något afseende, lika förderfligt och stridande mot Sta-
tens idee är det , att redan i sjelfva uppfostrans bör-
jan mångfaldigt splittra den i förhållande till de oli-
ka stånd och yrken. Denna tidiga, mångsidiga split-
tring förutsätter ett val, när ännu intet val finnes,
emedan barnets individualitet ännu för litet framträdt
ur det slumrande medvetandet, för att någon öfvervä-
gande rigtning skulle kunna upptäckasj och den kan
alltför lätt genom vilkorligheten af detta val, äfven
om det såsom i Platos stat uppdroges åt de Styrande,
föranleda dessa Castinrättningar, mot hvilka, under namn
af Stånd, Corporationer o. s. v., man i sednare tider, van-
ligen utan att förstå hvad man dermed menat, så fa-
natiskt ifrat. En sådan splittring från uppfostrans för-
sta början, så öfverensstämmande med den enskilda
frihetens anspråk, måste nödvändigt der åstadkomma
denna söndring i de motsatta —“ ideella och leella —
beståndsdelarne af Samhället och dess bildning, hvilkas
försoning, och ömsesidiga genomträngande är ett nöd-
vändigt vilkor för Statsideens realisation, så vida den-
na idee tänkes såsom något högre, än en blott me-
chanisk aggregation af enheter, eller en arithmetiskt
calculerad sammanjämkning af yttre frihetsspherer, och
den genom den sedliga halten al rättsbegreppet far sirl
sanna, i förnuftets och frihetens natur grundade bety-
delse. Deremot, i samma mån, som den lör alla be-
stämmelser gemensamma uppfostran utsträckes, utan
att träda den enskilda verksamhetens anspråk, och de
i olikheterna afmenskliga organisationen grundade för-
hållanden för nära, i samma mån måste den ock verka i
öfverensstämmelse med Samhällets högsta ändarna!.
Den första uppfostran, då den har mera till föremal
väckande och utveckling af den intelligenta och sedliga
4or

verksamheten, än meddelande af något objectivt kun-
skapsförråd , behöfver således ej undergå nagon hut-
vndsaklig splittring genom Skolornas fördelning uti
Lärda- och Borgareskolor, samt dessa sednare
uti högre och lägre eller Folkskolor. Det är
först vid en högre grad af undervisning efter de grund-
läggande Elementerhas inhämtande, som dessa Skolor
utveckla sin särskilda charakter; och det är således
från denna punkt som uppfostran fortgår i tvänne
rigtningar, en för Samhällets ideella behof. eller de-
ras utbildning, som ämna sig åt Statens, Ve.enska-
pens, eller Kyrkans tjenst, samt en för de reella, el-
ler materiellt-praktiska behofven, eller de näringsid-
kande classernas bildning, utan att dock bereda tvänne
mot hvarannan fiendtliga rigtningar (hvilka genom den
gemensamma roten, och gemensamhelen af åtskilliga
väsendtliga ämnen förekommas), eller att vidare sön-
dra sig uti mångfaldiga sidogrenar enligt den atomisti-
ska åsigten af vetenskapen och af lifvet.

Ju klarare man i den moderna Bildningens Foster-
land nu mera inser, att dessa motsatser, af realia och
humaniora, allmän och enskild bildning, theori och
praxis o. s. v. i en sant vetenskaplig uppfostran för-
svinna, eller mildras, desto mera har man funnit, att
uppfostrans framgång mindre beror utaf konstrika di-
daktiska och pædagogiska reglementen, (medelst Läro-
ämnenas encyclopediska uppdelning, och fördelning på
särskilda Lärare, tidens afmätande, strängt pröfvande
controller o. s. v.), hvilka, om de äfven utfördes med
samma stränga mechaniska noggrannhet, som de mi-
litäriska exercis-reglementena på en mönstringsdag, o-
möjligen kunna väcka eller skapa någon ande, än utaf
Lärarnes duglighet, och att om dessa ej sjelfva besitta
408

den vetenskapliga Bildningen i sin helhet, resultaterna
af den undervisning, som de meddela, måste blifva
ytlighet, ofullständighet och oreda. Man har derföre
genom organisationen af pedagogiska Plantskolor sökt
befordra bildandet af dugliga, kunskapsrika och prak-r
tiskt skickliga. Lärare, samt genom förbättrande af de-?
jas yttie vilkor, som förut voro sämre än dagakarlens,
salt dem i stand, att med en af materiella bekymmer,
ostöid enthusiasm, offra hela den bästa delen af sin
lefnad, at det ädlaste, och för Samhället vigtigaste,
men tillika det mödolullaste af alla yrken; samt me-
delst tillräcklig pensionering sökt förekomma all föråL
di ing uti förmåga och nit. Då man förutsatt den
sanning, att den Stat, som låter sig af fattigdom aL
hållas fran, att medelst tillräckliga materiella hjelpme-r
del söi ja for sina Uppfostrings-ranstalters fullkomlighet,
redan föitviflar om sin egen existens, har man för vinnan-
de af dçssa ändamål ej fruktat någon än så stor upp-
offring. De välgörande frukterna af dylik, på väckel-
se och näring af envetenskaplig ande, riglade förän-
dimgai, hafva redan i de Stater (Preussen, Wiirtem-
beig^ Bäjein), der de med klokhet och varsamhet fö-
retagits, börjat visa sig i den generation, som i dessa
Skolor blifvit uppfostrad. Sann bildning, klar insigt,
outtrölljigt nit, adel sjelfuppoffring, synas lifva alla
Statens organer; en orubbelig rättvisa, och en omsorgs-
full klokhet utmärka Förvaltningen i alla dess delar ;
i en käilek till kunskap och förädling, till den inre fri-
hetens utveckling, en på vetenskap grundad materiell
verksamhet, och industriell skicklighet, och framför
allt lågande värma för men&klighetens högsta ändamål
genomtränga hela Nationen; och Staten äger i sitt in-
nersta en kraft, den till medvetande bragta Ideen, af
det Sanna, Goda och Rätta, som bildar för Samhäl-
409

let8 bestånd och utveckling e °"	for.
cerade ^vmeer finans-oper t one.	c

mer, jordens bord.ghet eller cap.

denna tid	he,»sökta : den half-

6 öfvermodigt hånar hvarje ve-
va upplysning, som o vermo
tenskapens bemödande	’m. Sen inskränkthet, som
ndlösa formler och \XnSer4u’uppfatta Bildnin-
* andlösa loimler	1)MlämineIse ; den raa ma-
gens vasen ,	efter j omedelbara
terialism,	. pvidensens måttstock; den
nyttans eller en «» obelänksamt angriper allt,
hjerllosa taddsju .,	)ler förstår; den ande-
äfven hvad den icke kan	nitSlskan för vårt
tomhet, som begac ar	sgsom Mysticism och
slägtes högre bestammel ,	.	> försök, alt
Svärmeri; ^" ”“^å^ytlighetens anspråk, ser Ob-
föeda	svarta afundsjnka, som
scurantism och J	nedtrampa hvarje ut-
med ä—dXS- de±^
märktare individ ,	det ö sedefor-
pohtisk öfyertygelse, som mc
derfvet fräter oci^ upp
blinda a seen e pa »	nylielsbegär, som
förnufte s na m , el	hvaqe I1.anl.
utan undersökning latci g
mande idee.

Upsala Februani 1020.

Eric Aug. Schröder.
410

OM BEFOBMER ! VAR DOMSTOLS. INHÄTTMNG

OCH
OM PERMANENTA DOMSTOLAR

och	‘ur^r- dä Mifvit väckt,
heb üonis(olrhll.ät’n. ™ /°x	af
ve v> ansett detta ämne både föXa
«armare granskning. Då likväl < hII,akaUa en
i dess detade genos^n	«-knieg,
»m den föreva,ande, ämnad att i e Gdstrift 3?^ ’
goras, bhfva altför virlhutîn- i , . kntt aI,man-
of dess forne,nL' Xsu± S’ h""3 här oågre
allmännare uppmärksamhetXp/in	T*1“ ?e“
«elig inflytelse nå tzS , r F- • ^ia^a’ oberäk-
tnedborgerliga, sâledesbckXXdft ^'”r ’'’3
interesset har ålaggt Oss denna pligt. VelenskaP1't'a,

Kong!. Lag-Committéen har uti Pit	i .

Mars ,8.5 meddeladt, och lilt Kongl MaZ
profnmg då öfverlemnadt Betänkandl r Î • d'ga
billige forändringar i Domstol .^ esl“g,t ä1'
ganisation, nödvändiga, enlgt Ko„d“	O'-
äsgt, för Lagens föriättring
sakra och skyndsamma gång. Deriemt^ > m"'"®“3
derdänighet, att om Kongt Mai t X, a” ' 'S ' Un-
»a sitt Nådiga bifall, betänkan^ skuI^
proposil,on blifva Rikets högl. Ständer förlagd, R'S
■M hyad omröstnings prolocollet nplyser hade i"'
Commuterades plnraütet ansett nödvändigt alt "
vag, och innan de serskildta	att * for''
»botades, hafva dessa belÿdhga X? T™"

J unga xeloiruer bealamda.
411

Betänkandet bief ock af Kongl. Maj:t i Nåder medde-
ladt Rikets Ständer, livilka väl togo ämnet under Öf-
verläggning, men, utan alt deruti fatta något beslut,
öfverlemnade det till Kongl. Commit teens vidare be-
arbetande för alt sedan i sammanhang med det fullän-
dade Lagverket underkastas Konungs och Ständers
pröfning. I öfverensslämmt-lse med detta betänkande
har Kongl. Commitléen sedan utarbetat, och år 1822
af trycket ulgifvit sitt Förslag till Rättegångs-Balk,
så att dess åtgärd härutinnan sålunda nu mera kan
anses såsom fulländad. Detta förslag har sluteligen
med få, mindre väsendteliga modilicationer, blifvit,
med ett bihang om Notariats imättningen på landet,
intaget i förslaget till Allmän Civil Lag, tryckt un-
der loppet af sistförflutne år. — De hufvudsakligaste
förändringar som i afseende på Domstolarnes orga-
nisation blifvit föreslagne, kunna till följande allmän-
na rubriker hänföras: Först) att Härads-Rätterna, i
stället för alt de hitintills endast tvenne eller trenne
gånger om året sammanträdt, hädanefter skola, med
undantag af vissa ferietider, hålla session en dag i
hvarje vecka eller åtminstone en dag i hvarje månad,
d, v. s. på sätt och vis blifva permanenta.

2:0) Att nuvarande andre Instanz för tvistemål å
landet, neml. Lagmans-Rätten skall aldeles försvinna.

3:o) Att Kämnärs- och Rådslufvu-Rätt samman-
slås till en enda Stads-Rält, för hvilken Hof-Rätten
blefve Andre Instanzen.

4:o) Utflyttning af Hof-Rättens serskildte divisio-
ner till serskildte orter af Riket, och sluteligen

5:o) Notariats-Inrättning å Landet till säkerhet
för protocollsföringen; ett bihang som likväl icke i
412

Förslaget till Rältegångs-Balk blifvit intaget, emedan
den icke ansetts oundgängligen nödvändig.

Det är icke var afsigtatt ingå i en serskild gransk-
ning huruvida hvardera af desse föreslagne förändrin-
gar, må anses lika ovillkorligt af behofvet påkallad
eller icke: endast så vidt den af ämnenas inre saman-
liang föreskrifves, skall en sådan undersökning icke
uteblifva. Jag vill till en början i korthet redovisa de
hufvudskäl som föranlcdt den föreslagne reformen af
Härads-Rätterna.

Klagomål hafva nästan allmänt hörts öfver rätte-
O

gångarnes långsamhet: dessa klagomål äro fullkomligt
grundade. Men anledningen dertill anser Kongl. Com-
mittéen icke böra sökas i formaliteterne för målens
utförande j ty sådaue måste föreskrifvas och iagttagas,
utan derutinnan, att Domare-makten for mängden af
Rikets innevånare, under största delen af året, varit
aldeles overksam. "’Härads-Rätterne sammanträda få
gånger om året; upstår dervid hinder för målets fort-
gång, så måste upskof lemnas till nästa ting, som
hålles på 4:de, 5:te eller 6:te månaden derelter, och
ofta kommer på detta satt en tvist att stadna vid för-
sta Domstolen i flere år. Ån längre upskof förorsa-
kar Lagmans-Rätten, somen enda gång om året sam-
manträder, och om sedermera vid denna Rätt ett an-
stånd med målets utförande blir nödigt, fortlöper än-
nu ett år innan andra Domstolens Utslag kan erhål-
las. Dessa olägenheter kunna genom organiserande al
permanenta Domstolar undanrödjas, och här mötes ge-
nast en invändning emot möjligheten af en så beskaf-
fad reform. Den föreställningen nemligen, att Sveri-
ges mindre folkmängd, kringspridd öfver ett vidsträckt
413

land, kunde göra en sådan inrättning från början um-
bärlig, vederlägga motiverna genom historisk fram-
ställning af vårt Fäderneslands äldre Lagstiftning,
Landskaps-Lagarne stadga att utom vissa Tingsfrids-
tider, Ting skulle hållas hvar sjunde dag *), hvilket
afven Lands-Lagen bestämdt föreskrifver; äfvensom
sednare tidens historia uplyser, att endast Domstolar-
nes förlorade anseende vållat åsidosättande af de i
Lagen utstakade rättegångstider, och drages deraf den
slutsats, att Rättegångs Ordinantien 1614, samt i enlig-
het dermed vår Lag förordnade ordinarie ting endast
trenne gånger om året ”såsom ett botemedel för ett
annu större ondt” — ett palliatif medel som likväl,
enligt hvad den öfverklagade långsamheten af Rätte-
gångar intygar, ingalunda gjort tillfyllest att aterlöra
lagskipningen i sitt rätta skick.’’

Vi äro lika långt ifrån att bestrida verkligheten af
detta öfverklagade onda, som ock vigten af flere ibland
de skäl, hvilka Kongl. Lag-Committéen anfört såsom
motiverande den föreslagna hufvudreformen. Den hi-
storiska bevisningen skall ock, i hvad den rör facta,
allid förblifva, med den modification vi ofvanföre an-
gifvit, oomkullstötelig. Detta allt oagtadt, torde saken,
i hela sin omfattning betraktad, äfven böra ifrån en
annan sida skärskådas. Såsom förberedelse dertill vill

*) Tvenne omständigheter böra härvid observeras, i :o) att
Ting under denna tid hade en helt annan betydelse än
sedermera : det var en sammankomst i hvad offentligt
ärende som helst; äfven talas om Ting-Syn, Ting för
att hos någon utmäta hvad dömt blifvit o. s. v. 2:0) sä-
ger väl Lagen ’’Ej skola flere Härads Ting i enne
vecka vara än ett” — men föreskriiver derföre icke
ovilkorligt hällandet af detta ena; från den prohibitiva
föreskriften får här icke slutas till en Impératif.
414

jag anföra, att den i sednare Rättegångs-Lagarne in-
lörda förändringen väl icke torde böra hel och hållen
ses ur synpunkten af ”ett försök att afhjelpa ett större
ondt med ett mindre.” Djupare låg, efter vår öfver-
lygelse, grunden lör denna förändring, och den var
fasthäldre ett försök att uprycka det onda med sjelf-
va dess rot. Det är obestridligt, att under nära halft-
annat sekel före Gustaf 2 Adolphs reformer våra
Domstolar icke blott förlorat allt anseende, utan nästan
fortforo att vara helt och hållet overksamma. Utom
de egentligen politiske voro härtill äfven flerfaldige an-
dra orsaker. De i Landskaps-Lagarne bestämda rät-
tegångstider voro tilläfventyrs för tätt och ofta hvar-
andra påföljande. Domstolen , som så ofta samman-
trädde, hade icke sällan intet mål att afgöra, då un-
der denna tid ganska många tvister sletos genom phy-
sisk styrka, och Tinget, mera en folksammankorast
(Comitium) än en rättegångs-Instanz, saknade bestäm-
da reglor för dess förhandlingar *). En Domstol, som
sålunda höll sma sessioner, utan att egentligen något
deemed uträtta, kunde icke undgå, att äfven utur den-
na grund, se sitt förra anseende förminskadt. Vanan
vid något, som ofta uprepas, har, förnemligast på
mindre bildade sinnen, den inflytelse att nedstämma
en eljest ofrivilligt framkallad känsla af aglning och
vördnad. Det verkligen imponerande, som en Dom-
stol har med sig, så snart den vet bibehålla sin vär-
dighet , förminskas icke ringa genom ett tätare tillträ-
de till densamma; och oftast har den genomdrifne

*) Förhållandet härmed få vi ett tjenligare tillfälle att i
detaile utreda uti en ’’Alhandling angående de Svenska
Domstolarnes historia’’ som med första skall af trycket
utgifvas.
Advocaten i detta hänseende aldeles foihaidat sig.
Lägges härtill vigten deraf, att de bestämda ormer-
„a fullständigt iagltagas , samt all U 1 ochmed s elha
hehofvel kräfver deras noggranna efterföljd, sa loi de,
Ulur dessa sammantagna skäl, den 1614 skedda foian-
dringen då vara alt anse såsom en verkelig forbat-

t r i n g.

En annan fråga är den, om icke tidernas förän-
drade förhållanden ovillkorligt fordra, alt vi for nar-
v ar an de återgå till det gamla, och såmedelst vidta-
ga en utväg, som i mer eller mindre hufvudsakhgt
afseende skulle bidraga till skyndsamhets befordrande
i vår Lagskipning. Jag vill nu uptaga denna vigtiga
fråga till skärskådning och besvarande.

Det ar onekligt, att skyndsamt afgörande är ett
bland de väsendlliga villkoren för en god Lagskipning.
Men denna skyndsamhet i det, redan vid Domstol an-
hängiggjorda målets af döman de, bör icke förvex-
las med en annan slags skyndsamhet, nemligen det
mer eller mindre lägliga tillfället, alt genast
få en tvist inför rätta framdragen. Om tvenne
helt olika begrepp är i båda fallen fraga. Den foi-
ra arten af skyndsamhet erkänner jag utgöra ett sa
väsendtligt grundvillkor af hvarje god lagsk.pnmg, alt
i saknad deraf, rättegängsformen med ratta ma anses
icke upfylla sitt ändamål. Till felaktigheter haru in-
nan höra öfverflödiga instantier, de högre instanlier-
nas ojemna verksamhet, eller mmdre lillgangbghet
invecklade och tröga process former m. m. 1 ig ig
har blifvit anmärkt, *) att härigenom gackas hvarje

*) Motiv till Rättegångs B. Nya Lagförslaget.
416

rattsokandes tillbörliga anspråk på skydd för sina meJJ
borgerliga rättigheter; allmänna aktningen för Lagen
minskasj da man ser huru vanmäktig den är att med-
dela en snar hjelp, och sjelfva rättvisan förlorar i sitt
varde genom svårigheterna att den ernå. Den rättsö-
kande lider da; och detta lidande genom tidens ut-
dragt kan stundom upväga eller öfvergå det, som ut-
goi föremal for hans talan i sjelfva saken. Af dessa
anledningar äro ock klagomålen öfver vår närvarande
Lagshpnmgs långsamhet fullkomligt grundade. Hvad åter
betraffar det andra slaget af skyndsamhet, nemli^n (ill-
gang îgheten att genast kunna infor Domstol^anhån-
giggora en emellen medborgare upkommen rätts-
forveckling: att omedelbart inför Rätten få framdr^a
en tvist, samt sålunda hänskjuta den under Domaren
tror jag atskilhga omständigheter dervid böra komma
Under betraktande. En slutsats ifrån det ena till det
andra> eller m. a. o., ett lika omdöme om dessa vä-
sentligen åtskilda juridiska förhållanden, skulle enligt
min öfverlygelse, sakna fullgillliga anledningar/

Forst bora härvid i begreppet skiljas tvenne falh
l:o) om rättegången föranledes at ett brott, förnär-
mandet af en otvifvelagtigt fixerad rättighet, hvars
ansprak pa Statens serskildta beskydd äskar en be-
straffning såsom dess lagligen påkallade oundvikliga
rattsfoljd ; eller 2:0) om en civil tvist parterna emellan,
en stridighet om ett tvifvelagfigt rättsförhållande är
grund för rättegången. I förra fallet, eller då ett
brott bhfvit begånget, är det en obestridelig rattsfor-
dran att Domaremagten, anlitad eller icke anlitad, med
skyndsamhet företager ransakningen , och sålunda fram-
drager^ brottslingen till dess bestraffning, samt bere-
er, sa vi t möjligt är, den förorättade ersättning för
417

dess oförskyldta lidande. Denna statens pligt är blott
att serskildt uttryck af den allmänna tvangs och
skyddsmagi, som ingår i dess idée, och utgor det ne-
gativa Statsändamålet. Domstolens oafbrutna tillgäng-
lighet i detta hänseende, och dess skyndsamhet, att, om
möjligt, isjelfva violationens ögonblick mellankomma
med sitt beskydd , påkallas omisskänneligt af lagstift-
ningens allmänna idce.

Sådant saknas icke heller för närvarande, o-
a^ladt våra Härads-Rätter icke äro permanenta: u-
tom de 2:ne hufvudfall, hvilka IV C. R. B. upgifver
såsom föranledande Urtima Ting, så snart brott bhf-
vit begånget eller ryckte derom upkommer, åligger
ock, jemlikt Landshöfdinge Tnstructionens 5:te Ko-
nungens Befallningshafvande, att, på grund af dess in-
nehafvande Police myndighet i Länet vaka ofyer, att
begångna brott af Domareraagten skyndsamt bedras.
Derlill kommer, att för skyndsamt ransakande af
brottmål, det genom Kongl. Förordningen 10 Apii
1810 är tillåtet, att Urtima Ting må af Extra Doma-
re förrättas i fall Ordinarie Domaren är af andra gö-
romål hindrad; hvarföre äfven i flere, serdeles dénie-
ra vidsträckta Länen sådane Extra Domare, kallade
Broltsmålsdomare, blivit på Stat anslagne lör belor-
drande af en i detta ärende högst angelägen skynd-
samhet i- ransakning och afdömande. Sistberörde in-
rättning af serskildt constituerade Criminal-domare
synes ock vara den tjenligaste utväg alt i delta hän-
seende göra Lagskipningens gång skyndsamt saker
och ändamålsenlig.

I afseende åter på tvistemål, hvilka naturligtvis
till största delen uptaga Domstolarnes verksamhet,
418

d;n ? övertygelse, följande betänkligheter
f°n?S,^nY'eforn,en- Rättegångar äro, likasom
a Ut yttre eller Juridiskt tvång, ämnade att bibehålla eller
aters alla jemvigten i de menskliga rältsförhållanderna.
Herrskade fullkomlig rättvisa*) och sedlighet uti men-
mskosamfundet, så behöfdes lika litet juridisk Lag
som Domstolar och Domare. Ökadt antal af rätte-
gangar bevisar derföre ovedersägligt en sjunkande mo-
ralitet i Nationen, och få äro de rättegångar, till hvil-
ka icke obillighet och egennytta utgöra den hemliga
eller uppenbara äggelsen. Ju lättare tillfallet beredes
lor dessa passioners utbrott, desto förderfligare skall
ock utan tvilvel deras inflytelse komma att blifva.
Mången tvist har säkerligen blifvit hämmad före dess
utbrott derfore, att genom omöjligheten att genast
draga vederparten inför rätta, passionen hunnit små-
nmgom afsvalna. På ett obildadt sinne verkar denna
omständighet oberäkneligt. Huru många små misshäl-
igheter t. ex. grannar emellan i en by på landet skul-
le icke kommit att dragas för Domstol om en sådan
varit att tillgå i det ögonblick misssämjan uplågade: ♦*)
men hka ofta har ock en mellankotnmen förliknings|äckt

hunnil ulbry,a- Allt
ket la tade tillfallen nil rättegångar nära ock som olLt
n olyckbga böjelsen för desamma: landtmannen lill-
brmgar sm tid vid tingsstället, der ibland den samlade
^'"ghelen icke sällan flerartade oseder föröfvas i
a let for att i lugn sköta sitt åkerbruk och sin nä-
f™k,ans''ärdt «‘b att sålunda skulle beredas
) Vore alla rattrisa, dä behöfdes ingen La.,» särer re.
dan Kon. Birger i sitt företal till Upl. 1. °’	°

**) Sedan detta skrefs liar Förf haft imr-n	...
do ifrån Götha Hof rX ,/ l .‘' lf<,lle genomläsa
vuiud noi-tidtt afgdne anmärkningar vid F a«
de-’
imncl srurfeligen Wredd”“ é‘
419

tn möiesplftts för sysslolös Allmoge. Säkert är åt-^
minstone, att rättegångarna, genom beqvämlighelen
att när som helst börja desamma, skola till antal
mångdubblas; och hvilket högst fördeifligt*) inflytande
på moraliteten härigenom skulle upkomma, är en sak
i högsta grad värd alt behjertas. — Och, frågar jag,
hvilken stor olägenhet är det val, som man i utby-
te emot detta uppkommande onda**), skulle önska af-
hjelpa? Är då, under nuvarande rättegångsformer, det
någon Medborgare förmenadt, att erhålla sin tvist in-
för Ratta anhangiggjord? Det naturliga svaret är: att
genom den föreslagne förändringen tillfället att söka
Domstol skulle mycket oftare beredas. På de flesta
orter hållas ock nu trenne ordinaira ting, dessemellan
Urtima Ting då Parten sådant på vederbörligt sätt
söker, äfvensom i mål af mera vidlyftig beskaffenhet
och i Concurstvister 4 C. R. B. Gone. Dagen 1818.
Få äro de tvistemål, hvilka äro af en så brådslörtan-
de angelägenhet, att de icke kunna afvänta lagtima

*) Forf. kan härvid icke undgå att citera hvad den förtjente
f ornforskaren Burman ( i sin afhandl. om Province-La-
garne s. 296) anför såsom bevis på våra förfäders mil-
drade seder ”att i ställe för det man haft en Tings-
dag i hvar vecka, det vanligen endast blef 4 Ting om
året, mellan hvilka tvistemålen lättare kunnat i
godo b i 1 äg ga s, än da det så ofta gals tillfälle till
lagförande.’*

) har aldeles förbigått de måhända oofvervlnnerliga
hinder i Oeconomiskt afseende, hvilka emotsätla sig den
föreslagne förändringen, äfvensom de lika svårafhjelpe-
liga locala. Månne det väl finnes någon enda provin-
ce af Fäderneslandet mer än Skåne, der localen skul-
le medgifva en sådan district-fördelning ?

Spea XI.	IL
420

t ingen , och i detta mera sällsynta fallet slår rättighe-
ten att söka Urtima Ting öppen. Mer än mycket be-
tvifle vi att Lagstiftningen kan, utan att bereda ett
ännu större ondt, gå ett steg längre för underlättan-
de af Rältegångstillfällen. Hufvudsaken är att före-
skrifva sådana rättegångsformer, så ordna processen,
instantiernas sammanhang m. m. att en tvist, en gång
incaminerad, kan ernå ett skyndsamt slut. I denna
punct tarfvas reformer och grundeliga förbättringar.
Härutinnan äro klagomålen befogade, olägenheterna
uppenbara, och behofvet af en skyndsammare behand-
ling lika omisskänneligt, som det i flere puncler af
Kongl. LagCommitteens förslag blifvit på ett, med theo-
ri och erfarenhet enligt sätt, tillfyllestgjordt. Det är
denna art af skyndsam het som måste beredas, om
icke Domaremagten skall stadna uti en emot dess na-
tur och bestämmelse stridande overksamhet. Vi kun-
ne icke annat än fullkomligt gilla, hvad Motiverna till
R. B. i detta hänseende anföra. Men för att ytterli-
gare åskådliggöra vår mening, må anmärkas. Det är
obestridligt, att genom nu rådande rättegångsformer
en Medborgare, i fall han just råkar få en tvist strax
efter Tingets slut, kan uppehållas en eller annan, till
och med flere månader, innan denna tvist kan fram-
dragas inför Domstol. Men detta uppehåll, möjligt
endast under nu förutsatta, naturligtvis ganska sällan
inträffande omständighet, är ett intet i jemförelse med
de öfrige dröjsmål, som under den redan anhängig-
gjorda rättegången af våra visserligen mer än mycket
tröga processformer föranledas. Hvårföre skall det ta-
gas för gifvet, alt icke målet mer än en enda gång
skall vid samma Ting få företagas, och hvarföre kan
det icke flere gånger få upropas till ytterligare hand-
läggning och slutligt afgörande? Hvilket rättsskäl kan
421

väl hindra, att en bristande bevisning, den parten till
viss dag förmår anskaffa, skall vid nytt uprop af må-
let få framdragas? Hvårföre skall väl, tvertemot alla
rättsgrunders kraf, som fordrar sakens utredning så
fort sig göra låter i ett sammanhang, något mindre
väsentligt hinder förorsaka ett upskof till nästa
Ting? År det icke just genom sådana upskofsformer,
som all rättegång hos oss försvåras och förlänges ?
Formaliteter och laglig ordning måste visserligen stad-
gas , men detta kan ske utan att för rättsökande upp-
kommer genom tidens utdrägt ett lidande, hvaremot
just Domaremagten är bestämd alt gifva ett både sä-
kert och kraftigt beskydd.

Hufvudsaken i det amne, hvarom nu fråga är,
nemligen en befordrad sförre skyndsamhet vid första
instansen, utgöres af bevisningens naturenliga ordnan-
de och en lagligen bestämd motvigt emot obehöriga
invändningar. Skyldigheten att, sub poena præclusi, i
rättegångens början anskaffa den bevisning, hvaruppå
yrkandet grundas, och lagens visa fÖresigt, att beröfva
sakvrängarensinvändningar deras kraft: se der de om-
ständigheter, som, langt mer än UnderDomstolarneS
permanens, befordra ett rättegångsmåls skyndsamma
afgörande*

Vi ledas härifrån till frågan om In s ta ntier n a s
ordnande. Jag instämmer härulinnan helt och hål-
let i hvad Lagförslagets Mötiver innehålla angående
Lagmans-Rätteiis försvinnande *) såsom en

*) Vi hafve afår 1718 en författning, hvars syftning var
att på sätt och vis reducera Härads- och Lagmans-Rät-
len till en enda Instans — denna författning egenteligerl
meddelad i Bref till Götha Hof-Rätt, men sedermera
genom ett svar till Kongh Svea Hof-Rätt afven till den-
422

numera öfverflödig fjerde Instans: skälen för detta
omdöme äro så öfvertygande, att ingenting dervid l>e-
höfver tilläggas. Upplysningsvis vill jag endast bifoga
några historiska anmärkningar för att ådagalägga, att
denna Rätts ursprungliga bestämmelse under tidernas
förändrade förhållanden helt och hållet försvunnit.

Eagmans-Tinget var, liksom i någon mån de öfri-
ge Tingen, men ännu mer än desse, en sammankomst,
bestämd lika mycket för andre allmänna angelägenhe-
ter, som för skipande af rätt och Lag. Ordföranden
dervid, Lagmannen, blef i folkets ögon ansedd såsom
en lefvande *) (Personifierad) Lag, och som i denna e-
genskap var icke mindre Lagstiftare än tolkare *♦) och
skipare af redan stiftade eller häfdvunna Lagar. Med
dessa redan för sig högst inflytelserika befattningar äg-
de Lagmannen ännu en annan, som i högsta grad bi-
drog att uppstegra hans anseende, hans egenskapnem-
ligen af Folkstribun inför Rikets Konung. Härtill låter
otvunget hänföra sig den repræsentalions rätt för
sin province, som tillkom Lagmannen, ibland andra
tillfällen vid det vigtiga fallet af valet utaf en ny Re-
gent, ***). Huru nära hvardera af dessa Lagmannens
samma utsträckt, har en egen historisk märkvärdighet,
som vi pä ett annat ställe skola relèvera.

*) ’’Ölver hvarje Lag är en Lagman oeh råder han måst
ibland Bönderna ty att thet skall vara lag, som
han qväder.” Sturles. Heim skringla 76 Cap. af Olof
d. h. Saga.

**) Då andra Rättei’ icke visste hvad Lagen förmådde, ha-
de de att under Lagmannen skjuta sina saker, 10 11,
Tingm. B. Vestm. Lagen: hvilket förhållande ännu fort-
for under LandsLagens period, a5 Cap. Tingm. B. L. L.

***) Jfr. Geiikr om de» g. Sv. Förbnndsförlattn. Iduna IX.

0 «9 °- M )
befattningar med hvarandra ägde sammanhang, i-
bland annat äfven genom det lörhållandét, att i
äldsta tider hela folket inom ett district afgjor-
de förekommande rättegångsmål vid samma tillfälle,
som andre allmänna ärender. skulle fordra en särskild,
lör denna upsats alltför vidlöftig historisk deduction *).
Utom all tvifvel är den icke ringa inflytelse, hvilken
dessa Folkets Repræsentanter (tillika kunnige och er-
farne män) ägt till bibehållande af Folkets sjelfrådig-
liet och anseende. Författaren af Frälseståndels hi-
storia anmärker derföre rigtigt ”att tidens demokratiska
esprit äfven visade sig deri att Lagman skulle vara
Bondeson i fl. Tingm B. Upl. L , och att näst efter
förbudet för vapens bärande på Tinget (under Sver-
ker Kolsons tid uSa) det äfven var en vigtig seger
för de Konungslige att Lagmännen drogos in i Rå-
det, och således Lagstiftande magten sammansmälte
med den Lagskipande och Exsecutiva/’ Och i sam-
manhang med det anförda står det historiskt bevisliga
factum, alt Ordförande-befattningen vid Lagmanstin-
gen var den, som längst bibehölls af Lagmannen, äfven
sedan de då mera af Konungen tillsatte, i stället för
att de förut omedelbart valdes af Folket **), mer och
mer började förlora deras öfriga inflytelserika rättighe-
ter. Oagtadt förlusten af desse fortfor dock Lagman-
nen att, såsom Ordförande för' den 2:dra Instansen
eller Medel-Instansen ***) emellan Härads-Rätten och

*) I den ofvanlöre nämnda Afh. om Sv. Domstolarne sko-
le vi angilva hufvadmomenterna deraf, äfvensom ut-
reda Here här endast antydda förhållanden.

**	) Hels. L. Tingm. B. i 11.

**	*) NEiimrANs yttrande i sin Process. Civil, s. 86, all Lag-
mans-Rätten kallas ock Landsting anser jag kunna för-
anleda misstag och således böra rättas. I intetdera a£
de till slöd för denna tanka citerade lag-rummen sva-
424

Konungen, vara en ganska ansedd och viglig person,
hvilket anseende icke förr än genom Domstolarnes
försvunna myndighet i allmänhet, för densamma up-
hörde. — Genom dessa, och ännu flere omständighe-
ter, som härtill kunde läggas, bevisas således oveder-
sägligt, att Lagmans-Rätterna förlorat det aldravä-
sendleligaste af deras förra bestämmelse. Då härtill
kommer, att den enda anledning som ändock, detta o-
agladt, efter 1754 *) års Lag bibehöll dem, nemligen
såsom en Medel - Instans emellan Under-Rätt, och
Hof-Rätten, såsom den då Högste Domstolen (Konun-
gens Egen dom eller Nämnd 1 §. af )6i5 års Rät-
fegångsstadga), nu mera äfvenledes, efter Högste Dom-
stolens Inrättning upphört, så måste helt otvunget, på
grund af alla de olägenheter denna ännu bibehållna
4;de Instans förorsakar, densamma såsom icke blott

rar Lands-Ting emot Lagmans-Ting, utan der beteck-
nar Lands-Tinget hvad det i Landskaps-Lagarne och
Lands-Lagen altid utmärker, den 3:dje högsta Instan-
gen ellei’ Räfste-Tinget. I 26 C. B. B. L. L. talas o-
medelbart derpå om ”Lands-Syn” och i det sednare,
af Nehrman citerade Lagrummet 1 C. Tingm. B. L. L.
vid fråga om Lagmansval, synes Biskop för ett så vig-
tigt ärende likaväl kunnat sammankalla Lands-Ting som
Lagmans-Ting.

Derom att just samma omständighet bibehöll Lagmans-
Rätten 1734 som 1615, nemligen behofvet af en Mel-
lan-Instans, öfvertygas man tydligen genom grundeli-
gare kännedom utaf sjelfva de i Lagboken stadgade
Rättegångsformerna — det var ett beneficium revi-
sionis actorum, som ännu ifrån 1600-talet stod qvar och
intet ordentligt remedium juris under Konungen: nu-
mera är ordet Revision blott en technisk term, spm
altlör väl kunde utbytas mot den af vad under Hög-^
sta Domstolen.
425

ändamålslös utan emot all sund processordning stridan-
de, afskaffas, och detta Lagmans-Rättens afskaffande *)
anses för den mest nödvändiga hufvudreform i våra
Rattegångs-Lagar. Oberäknelig blir häraf inflytelsen
på Rättegångarnes befordrade skyndsamhet. — I stäl-
let för att förut ett mål, sedan det af Härads-Rätlen
blifvit med ändtelig dom afgjordt, kunde lätteligen
komma att blifva tvänne eller trenne hela år uppe-
hållet vid Lagmans-Rätten **), skulle genom denna
Domstols förvinnande detsamma komma att genast
fortgå till Öfver-Rält (Hof-Rätten) och der skyndsamt
afgöras. • Men just i afseende på denna skyndsamhet
är det af obestridelig vigt, att hvarje Öfver-Domstol
är permanent. — Efter begreppets stränghet skulle
ingen annan Domstol kunna kallas Permanent, än
den, som oafbrutet, utan mellanskof af ferietider,
håller sina sessioner, d. v. ä är i oafbruten verksam-
het. I denna mening skulle icke engång efter den fö-
reslagna förändringen Härads-Rätterne blifva fullstän-
digt permanenta. Men det är just denna verksamhet
eller tillgänglighet utan ringaste albrott och en rastlös

*) Vi hafva ryktesvis hört omtalas förslag till Lagmans-
Rätternas reorganisation: ehuru såmedelst partiella
förbättringar kunna vinnas, tveka vi dock icke att
påstå, det de väsendtliga, emot en vist ordnad Lagskip-
ning stridande olägenheterna af denna öfverllödiga fjer-
de Rättegångsinstans, skola i deras hufvudsakligaste re-
sultater fortfara.

**) För öfrigt: hvilket juridiskt skäl skulle väl kunna upp-
täckas dertill, att hälften af Rättegångsmål, de Cnnu-
nella , de mest magtpåliggande, tarlva en domstols hand-
läggning mindre än de Civila? De Civila gå nemli-
gen genom den 4:de Instantien Lagmans-Rätten, hvil-
ken Brottmålen förbigå.
426

handläggning vid dit inkommande rättegångar, hvar-
uppå en Högre Tnstans’s ändamålsenlighet beror. Ty
efter vårt sätt att se saken, är den första lägligheten
att skyndsamt kunna inför Domstol incamineia en ci-
vil tvist, ingalunda så rättsnödvändig, som den om-
ständighet att ett sådant, vid domstol redan anhän-
gigt, mål med skyndsamhet, och utan andra län
högst nödiga uppehåll, bringas till ett lagenligt slut.
Då rättsförhållandet verkeligen är till den grad obe-
stamdt och svafvande, att det beror pa Domare-mag-
ten ensam att detsamma återställa eller fixera, så på-
kallar Samhällsförbundets natur ovillkorligen uphäf-
vandet af detta onda. All lagarnes långsamhet här-
utinnan är en uppenbar brist uti desamma. Af denna
grund böra öiver-Rätterna så organiseras, att deras
personal är tillräcklig för der förekommande måls
skyndsamma bearbetande och afgörande. Dessa Dom-
stolars arbetande på divisioner, hvilka tillsammans
utgöra ett helt under samma högsta Styresman, bidra-
ger härtill väsenteligen, äfvensom afvexling af arbe-
tande Ledamöter, så att ingen mellantid af overksam-
het behöfver förefinnas. Endast sålunda kan en högre
Instans upfylla sin bestämmelse, att skyndsamt och til-
lika efter mogen öfverläggning , tilldela hvar och en
dess rätt. Brister’ i detta afseende hafva föranledt en
utgrening af Götha Hof-Rätt till Skåne, emedan de
tillväxande göromålen omöjliggjorde deras skyndsam-
ma handläggning. Huruvida nagon sådan förändring
kan med Svea Hof-Rätt *) vara af nöden , derom äro

) Kongl. Lag-Comiltéens Ledamöter sjelfve hafva varit
af olika tankar i detta ämne: somlige ansett en ut-
flyttning älven af denna Hof-Rätt nödvändig, andra
ater icke. Skäl tala både för och emot, hvarföre vi,
42 t

vi icke i tillfälle alt med bestämdhet yttra oss. — Till-
äfventyrs kunde man deremot vara befogad till det
omdömet, alt Högsta Domstolen i något afseende borde
erhålla förstärkning i personal eller någon mindre vä-
sentlig förändring i arbetsmelbod, då de med hvarje år
tilltagande både revisions-, besvärs- och supplique-må-
len tyckas växa till det antal, att de, på sätt hitintills
skett, synas svårligen hinna utan uppehåll eller uppoff-
ring af noggrannhet undersökas och afgöras.

En ganska väsendtelig reform af våra Stads-
D om sto lar innehåller K. Lag-Committéens För-
slag. Att afven harutinnan en fjerde Instans inkom-
mit i vår Lag-bok, är uppenbart. Helt annorlunda,
och mindre vidsträckt än på landet, är dock förhål-
landet dermed. af följande orsak. Rådstufvu- Rätten
upptager sjelf omedelbart en hel mängd af vigtiga både
Civil- och Criminal-mål, som sålunda aldeles gå för-
bi Kämnärs-Rätten, deribland de i sina rättsgrunder
ofta mest invecklade och i följder inflytelserika tvister-
na om jura realia in re immobili. Oagtadt denna fullt
skäliga utgallring, som icke äger rum med Domstolar-
ne på landet, der Härads-Rätten, i jurisdictio inten-
siva dep vidsträcktaste Domstol, är fullt competent
för så väl sådana mål, som nästan för alla möjliga, med
undantag af särskilda privilegier (fora privilegiata),
skall det dock som oftast inträffa, alt etl tvistemål,
vid Kämnärs-Rält uptaget, kommer att handläggas af
fyra särskilda Instantier. Häremot förekomma alla
de rältsskäl, som ovedersägligen fordra Inslanliernas

som nu icke nog fullständigt känne det faetiska för-
hållandet, i denna fråga icke lör närvarande kqnna
décidera oss.
c

428

inskränkning till trenne, jemte den omständighet, att
en Stads-Rätt, rigligt organiserad, kan upfylla både
Kämnärs- och Rådstufvu-Rätternas bestämmelse. Kongl.
Lag-Committéen anmärker i sina Motiver det faetiska
förhållande, att ”enligt Kon. Gustaf Adolphs Stads-
Lag vädjades från Rätten ute å Torget (svarande
mot nuvarande Kämnärs-Rätt) till Rätten inne a
Rådstufvone och ifrån denna till Konungen: här
voro således Inslantierne trenne.’5 K. Förordn. ang:de
Rättegång ibgS, och K. Brefvet till Götha Hof-Rätt
1699, stadga om besvär öfver Härads-Rådstufvu- och
Lagmans-Rätts dom in f ö r H o f-Rä t te n: men just
denna Hof-Rätt var så väl då som ock, åtminstone i
andemeningen efter 1734 års Lag, Konungens Nämnd, d.
v. s. sista Rättegångs-Instansen. Så snart detta förhål-
lande uphört, blifver ock Hof-Rätten förste Öfver-
Domstol, dit målen gå genom vad eller besvär i-
från Under-Domstolen i Staden. Att sålunda Stads-
Rättens göromål skulle i betydlig mån förökas, är natur-
ligt, äfvensom att, särdeles i de större städerna, särskil-
da divisioner eller utgreningar af densamma skulle
komma att blifva af nöden. Genom en annan utväg
har jag ock föreställt mig denna olägenhet kunna på
ett tjenligt sätt afhjelpas, nemligen genom stadgad
skilnad mellan Policeärender och egentliga Justitiæmâl.
Erfarenheten har intygat, att en mängd policeförbry-
telser och ordningsmål äro de, som till största delen
uptaga Kämnärs-Rätternas handläggning: många, kan-
hända de Reste ibland desse, äro sådana, att de icke
qualificera sig till verkeliga delieta, utan altför väl ge-
nom en mera summarisk Police-process kunna afgöras.
Med skäl kan här slutas ifrån den nytta, som Hufvud-
429

stadens Police-Kammare har med sig, till användbar-
heten af samma Institut afven för de mera befol-
kade bland Rikets Province-Slader. Härigenom skulle
de fördelarne vinnas, att Stads-Rätten icke blefve öf-
verhopad med så beskaffade, för dess bestämmelse
såsom Domstol helt främmande ärender: att sådane
Police-oordningar skulle komma att få sin rigtiga
rubrik, sin tjenliga handläggning utan uppehåll af o-
nödiga rättegångsformer, och skyndsamt befordras till
förtjent beifran utan att stämplas med notan af Cri-
minal-Delicter; att sluteligen de förbrytelser, hvilka
voro af sistnämnde svårare art, först kunde erhålla en
allmän utredning för bestämmandet deraf, innan de
till Justitiæ-Domstolens handläggning öfverlemnades,
och att genom denna Police-Kammares underlättade
åtgärd att förlika, d. v. s. i deras uphof tillintetgöra
obetydligare collisioner private emellan, sjelfva Dom-
stolen (Stads-Rätten) icke skulle sättas i nödvändig-
het att dermed taga befattning. Då härtill lägges, att
en sådan skillnad emellan mål är i sakens innersta
natur grundad, samt, utom erfarenhetens vittsord, äf-
ven har de theoretiska grunderna för sig, har jag ic-
ke tvekat att i ämnet framställa mina tankar till de
sakkunniges begrundande.

Vi hafve ännu icke vidrört tvänne föreslagne re-
former, som på Domstols-Inrättningen skulle hafva en
ganska vigtig inflytelse: nemligen upphäfvandet af al-
la privilegierade Domstolar, och införande af den så-
kallade Notariats-Inrättningen på landet. Då det för-
ra ämnet, genom flere derutinnan vexlade skrifter, af
till det mesta motsatta åsigter, redan långt lör delta
erhållit en allmännare uppmärksamhet, och betänklig-
430

heterna *) emot den föreslagna reformen utur fiere
synpiincter blifvit både med skicklighet och styrka
fratnstälde, anse vi detsamma icke nödvändigt påkalla
någon särskild undersökning.

Hvad åter beträffar Notariats-Inrättningens anta-
gande, så, enär förslaget dertill medgifver att säker-
heten förProtocollsföringen icke nödvändigt for-
drar, att särskild Protocollist vid hvarje Domstol
«kall finnas, och således föreskriften derom i sjelfva
förslaget till Rättegångs-Balk, der alle beståndsdelar
af Domstols-inrättningen naturligtvis måste förekom-
ma, icke blifvit intagen, kan något egentligt förslag
till reform i detta hänseende icke sägas vara gjordl.
Vi anse oss derföre icke lika ovillkorligen uppmanade
till en granskning af detta ämne, som af de verkligen
föreslagne reformerne. Den skulle ock blifva lör vidlöftig
i en uppsats, sådan som denna, hvilken endast i korthet
meddelar resultaterna. Fruktansvärdt förefaller det oss
likväl, att den till grund för hela Notariatväsendetlig-
gande conlrollidéen, hvilken så uppenbarligen syftar
att utbyta förtroendet ♦) för Domaren, emot ett förtro-
ende grundad t på controll genom justering eller an-
norledes ; som således hyllar den åsigt, att icke tillför-
ligheten af Domarens minnesanteckning ytterst skall
hvila på förtroende för den persons heder och samve-

*) Handlingar rörande väckt fråga om jämkningar i Upsa-
la Kong!. Academies Constitution. ’’JNylt ett och annat
i frågan om Acad. Jurisdictionen.”

) Den tanke vi här antydt, har äfven grundeliga skäl för
sig anförda uti olvanföre citerade Kongl. Götha Hof-
Råtts anmarkningar, hvilka också i denna punct dela
vår åsigt. Se sid. 88 o. f.
431

te, hvilken samma anteckning för, och till ersättning
härföre vill införa Kältegångsskrifvarens på controll
och justering grundade tillförlitlighet, sålunda miss-
tror sjelfva Domareväsendets innersta lifsprincip, de
moraliska krafternas verksamhet, och de rältsökandes
förtroende lör dessa krafter. Lika litet i Staten, uni-
versellt betraktad, som i dess elementer Regering,
Domaremyndighet o. s. v. kan någonsin de Juridi-
«ka controllernas mechanism ersätta bristen på inro
moraliskt lif; och den gamla Domare-Regeln står fast :
”En god beskedlig Domare är bättre än god Lag, ther
en ond och orättvis Domare är, ther hjelper god Lag
intet, ty han vränger och gör them orätt eker sitt
sinne.’’

C. O. Delldön.

4- a’ V	Ifj
AKADEMISKA FÖRELÄSNINGAR.

C

'Conspectus prœlectionum föl' Lunds Akademi för innevaran-
de läsear (1827—28) företer fä förändringar, i jämförelse med
sin närmaste föregångare. Rector för året är Med. Prof. D:r
Sönnerberg. Mathematum och Historiarum Professionerna
angifvas såsom lediga. Den sednare har sedermera Philos.
Prof. E. S. Bring erhållit, hvarigenom Philosophiska Profes-
sionen blifvit vacant. I Theol. Fac. hafva E.O. Adjuncterna B.
J. Bergqvist och H. Reuterdahl blifvit befordrade, den.
förre till Ord. Seminarii Adjunct, den sednare till Seminarii
Præfect. I Philos. Fac. har E.O. Adj. L. G. Palm q vi st
blifvit befordrad till Ord. Adj. i Historien, samt Subpræfect vid
Historiska Museum. Bland Philosophiska Facultetens Adjuncter
saknas tvänne: Prof. P. Dahl, som tillträdt Pastorat, och E.
O. Vic. Bibi. Ja c. Faxe, som genom döden blifvit bortryckt.
(Faxe var född d. 21 Juli 1796, blef Phil. Mag. 1817, Græc.
Litt. Docens 1820, E.O. Vic. Bibliothekarie 1823, samt full-
ändade sin korta lefnadsbana d. 27 Mars 1827. Se minnet
öfver honom af Abr. Z. Pettersson, tryckt i Lund 1827). Af
Philos. Facultetens Docenter saknas A. Sandberg, som afgått
till Iheol. Lectionen vid Gymnasium i Calmar. Endast 2 nya namn
finnas bland Docenterne, nämligen J. H. Th omand er (den
välbekanta Öfversättaren af Shakspeare och Aristophanes) Se-
minarii Docens, och N. Lindgren Docens i Universal-Histo-
rien. Hela den här upptagna lärare-personalen utgör antalet
64. Deral Ord. Professorer i Theologiska Faculteten 3, i Ju-
ridiska 2, i Medicinska 3, och en Regius, i Philosophiska 10;
Adjuncter i Fheol. Fac. 3, i Jurid. 1, i Med. 3, i Phil. 12
och 2 E. Ord.; Docenter i Theol. Fac. 4, i Jur. 1, i Philos. 15;
samt Exercitiimästare 4. Af dessa angifvas 7 såsom frånva-
rande, hvaribland Oecon. Docenten Sun de v all såsom stadd
på utländsk resa.

I förening härmed vill Ref. lemna ett utdrag ur Prof, och
Biblioth. Lidbecks intressanta och sakrika Programm vid Re-
ctoratets nedläggande i slutet af nästlidne Vår-Termin. Mail
ser deraf, att det Akademiska Ærarium årligen erhåller 225




433

tunnor råg, 776 t:r korn och 544 T:r hafre, tillsammans
1545 T:r Spannemål, hvilka, i anseende till föregående årets
missväxt och deraf inträffande dyrhet, för år 1827 inbragto
i3,g55 R:dr, da samma qvantum för år 1824 endast lemnat
5o62 r:dr, år 1825 blott 4g68 och år 1826 allenast 6108
r:dr. £ sanning ett ofantligt vacklande i pris, som måste gö-
ra löntagarens villkor ganska brydsamma’ — I anseende till
ordinarie lärares åtskilliga förhinder, hade under Prof. Lid-
becks Rectorat 11 Vicarier varit förordnade. — Akademiska
Bibliotheket, som I7gg vid inventering befanns utgöra 18,000
volumer, har nu växt till öfver 3o,ooo voll. De sista erhåll-
na donationer äro aflidne Adj. Sv. Hylanders boksamling af
ungefär 5oo voll., mestadels historiska verk, samt dess Faders,
Prof. L. N. O. D:r A. Hylanders, hvilken sednare dock ej förr
än efter ägarens frånfälle till Akademien öfverlemnas. — Lä-
rarnes antal hafve vi efter Läsekatalogen ofvanföre uppgifvit.
De Studerandes deremot har enl. nyssnämnde Programm ut-
gjort 375 närvarande, samt ungefär 200 frånvarande.

Enligt Norske Rigstidende hållas under innevarande Se-
mester föreläsningar vid Universitetet i Christiania af
följande lärare: I Theol. Fac. af Prof. H ersieh och Ste-
nersen. I Jurid. Fac. af Prof. Steenbuch. I Medic. Fac.
af Prof. Skielderup, Sörenssen, Thulstrup och Holst,
hvilken sistnämnde, utom andra föreläsningar, äfven håller
latinska examinatorier öfver speciella Therapien. I Philos.
Fac. af Prof. Sverdrup, Rathke, Platon (tillika constitue-
rad Stats-Secreter), Keyser, Esmark, Steenbloch,
Lundh, Bugge och Holmboe, hvaraf den sistnämnde lä-
ser Hebreiska, Syriska, Arabiska och Persiska. Prof. Han-
steen skulle under denna Semester företaga en vetenskaplig
resa till Sibérien, hvarföre inga föreläsningar af honom äro an-
mälda. Vidare läsa Lectorerne Mes sell, Holmboe, Möller
och Keil hau. Hela antalet af ordinarie lärare är således 15
Professorer och 4 Lectorer. — I Januari månad blef Cand.
Phil. Rudolph Keys ei' constituerad till Docent i Historie och
Statistik, med förbindelse att isynnerhet föredraga Fädernes-
landets Historia, Fornspråk och Antiqviteter.


434

Lectionskaialogeti för Edinburghs Universitet angifver
Föreläsningar af nedanstående Professorer, i följande ämnen,
I. Litteratur och Philosoph!: Mr Pillans, Lalin )
Mr Dunbar, Grekiska; Mr Wallace, Mathematik; D:r D.
Ritchie, Logik; Mr Wilson, Moral-Philosophi och Stats-Oeco-
norni; Mr Lesslie, Physik; D:r Andr. Brown, Rhetorik och
Belles Lettres; Mr Jameson, INatnral-Historia ; Sir M, Hamil-
ton, Universal-Historia; D:r Coventry, Akerbruks-vetenskap.
II. Theologi: D:r W. Ritchie, Theologi; D:r Meiklejohn,
Theolooi och Kyrko-historia; D:r Brunton, Hebreiska och Chai-
daiska Språken. III. Juridik: Mr Cheape, jus civile; Mr
Bell, Scottska lagen; Mr Napie, Conveyancing; Mr Hamilton,
jus publicum. IV. Medicin: D:r Duncan jun., Dietelik, Ma-
teria Medica, Pharmacie och Medicina Clinica; D:r Home,
Medicina Practica och Clinica; D:r Hope, Chemi och chemisk
Pharmacie; D:r Duncan sen. och D:r Alison, Medicina Ihco-
retica, den sednare äfven Medicina Clinica; D-r Monro, Ana-
tomi, Pathologie och Chirurgie ; D:r Hamilton, ßarnförlossnings-
vetenskapen; ÙIt Graham, Medicina Clinica; D:r Russell och
D:r Ballingall, Clinisk Chirurgie; den sednare äfven Clnrurgm
Militaris. Lärarnes antal är således i första Classen (baculle-
ten) 10 Professorer; i den andra 3; i den tredje 4, och i den
fjerde 10 Professorer.

Lärare-Personalen vid Universitetet i Halle under när-
varande läseär utgör 6 Ordinarii, 3 Extra-Ord. Professorer
och 2 Docenter i Theologiska Faculteten ; 6 Ord. och I
E. O. Prof, i Juridiska Facult. ; g Ord. Professorer och 1
Docent i Medicinska Facult., samt 15 Ord., u E. O. Pro-
fessorer och G Docenter i Philosoph iska Faculteten, An-
talet af Studerande var i Juli 1827, n5i.
LITTERÄRA UNDERRÄTTELSER.

O t ocfc holm. Till Kongl. Vitterhets-, Historie- och Anti-
kvitets-Akademien hafva Hof-Marskalken C. N. O. Hr John
e n n i n g s och dess Fru Friherrinna Sophia Eicon. Jennings,
född Rosenhane med varm hand Förärat den del af Fri-
herrl. Rosenhanska Bibliotheket, som angår Nordens och för-
nämligast Sveriges Historia, Språk och Litteratur. Öfverlem-
nandet af denna vackra Boksamling, har redan För sin aått
och den befinner sig nu i Kongl. Akademiens rum uppställd^
enligt den af v. Bibliothekarien Schröder derölver upprättade
katalog. — Upsala Akademi och Strengnäs Gymnasium haRa
af det ateistaende Rosenhanska Bibliotheket att förvänta vackra
tillökningar, enligt redan gjorda och med vederbörande com-
municerade Dispositioner.

--------- All. Commerce-Rädet, R. N. Q. Sam. Nicl. Cas-
ström har utaf sina efterlemnadc samlingar af Böcker och
Naturalien gjort vackra Legat®r till Kongl. Vetenskaps-Akade-
mien i Stockholm, Akademiska Bibliotheket i Upsala och Up-
lands Nations Bibliothek dersammastädes, m. 11.

—— F. d. Legationspredikanten Hr Jac. Berggren
är för närvarande sysselsatt med utarbetandet af tredje (si-
sta) delen al sin Resa i Europa och Österländerne, så att
detta aibete snait lar blifva fullständigt. Lika lycklig har Hr
B. icke vai it med sin Arabiska Dictionnaire, som tryckts i
Petersburg. Endast 20^ ark äro färdigtryckta, och dermed har
arbetet för alltid blifvit afbrutet. Ett exemplar al de färdiga
arken har Hr B. lemnat till Akademiska Bibliotheket i Upsala.
Utom de af Hr B. redar. förut till Engeströmska Bibliotheket
och Akademien i Lund gjorda skänker, har han nyligen, af
sina under resan gjorda Samlingar, till Upsala Akademi lör-
ärat följande: I. till Bibliotheket, En utmärkt vacker Hand-
skiift al Persiska Poeterna Hafis och Saadi, sammanskrifna
i ett band; En Codex af Saadi ensam; Ett band Nyarabi-

S^ea XI.

II, 16.
43G

ska poesier och sagor-, Ett Arabiskt poem, Ms. in 4:o.
IL till Mynt-Cabinettet, diverse gamla Romerska Mynt,
mest från Bas-Empire. III. till Natur alie-Samlingarne, sin
österländska Örtsamling, samt några Petrilicater och Sten-
arter från stränderna af Svarta och Döda Hafven, floderna
Wolga och Moskwa, från Libanon, Lybiska Öknen, Cypern,
Milo, Caramannien, samt några specimina af den stenart, hvar-
af Pyramiderne vid Djize och Dahschrir äro byggda. Hr B. är
Ledamot och Correspondent af ’’The Royal Asiatic Society of
Great Britain and Ireland*’ samt Membre Souscripteur : af *’So-
cieté Asiatique’’ i Paris.

—— Philos. Magistern J o h a n E r i k Sjöberg, såsom Skrift-
ställare bekant under det antagna namnet Vitalis, afled i Stock-
d. 4 Mars 1828. Han var född i Södermanland af fattiga för-
äldrar den 14 Jan. 1794, blef, efter alt ha genomgått Strengnäs
Schola och Gymnasium, Student i Upsala 1814, och erhöll
derstädes den Philosophiska lagern vid Promotionen 1824. Re-
dan förut hade han likväl förvärfvat mer än en Poetisk la-
ger. För den läsande Allmänheten blef han först bekant ge-
nom sina Dikter, införda i 1820 års ”Kalender för Damer.’’
De väckte strax mycken uppmärksamhet och stora förhopp-
ningar, genom sin originalitet. Isynnerhet voro de deribland
intagna komiska stycken utmärkta för sin egna ton och form,
samt derföre att de helt och hållet vistades inom poesiens
rymd, hvilket i Svenska litteraturen var ett så mycket sällsyn-
tare phænomen, som satiren genom plumphet och personlig
bitterhet här vanligtvis annars håller sig qvar ner i prosans
lägre kretsar. Hans allvarsammare skaldestycken förrådde mer-
ändels en djup sentimentalitet och mclancholisk dysterhet,
som stundom öfvergick till trots och knorrande mot ödet.
För den bundnare versificatoriska formen hade han likväl min-
dre gynnande anlag, och den tyckes stundom hafva kostat
honom någon möda. Den lediga knittelversen, hvilken han
oftast valde i sina komiska stycken, passade honom bäst. Som
prosaisk stilist var han icke utmärkt. Hans sednare arbeten,
hvilka tid efter annan i smärre häften utkommo, äro i tonen
lika de första, ofta blott variationer af förut valda tbemata,
men också ofta nya, originella skapelser af en genialisk skalde-
förmåga. Olyckligtvis tillät honom icke hans ömtåliga och lätt
retliga sinne, att hålla sig alldeles fri från personligt bittra an-
43 7

fall och stridigheter, alltid ett gift för den sanna poesien,
äfven om de stundom äro ett verksamt medel, att utveckla en
bitande qvickhet. Han hade hela sitt lif igenom kämpat med
brist och behof; men hans järnfasta själ bar alla svårigheter,
trotsade alla lidanden och vågade utmana sjelfva ödet till
kamp. Det krossade honom likväl icke strax, utan lät hans
egen af naturen svagt byggda, genom mödor och öfverdrifven
härdning undergräfda kropp upplösa sig sjelf. Redan för tio
itr sedan fick han anfall af blodspottning, men han blef åter
bättre. Dock ville han ej ändra sitt lefnadssätt, utan trodde
döden ännu vara aflägsen, då den som bäst var sysselsatt, att
i hans bröst inreda sig en boning. Slutligen blef han dock
sjelf öfvertygad, alt den sista stunden var nära. Han nyttja-
de en väns biträde, till att förstöra sina otryckta handskrifter,
hvarigenom säkert mycket snillrikt och skönt lör verlden galt
förlorad t. Ifrån ett privat hus, der han någon tid som Infor-
mator vistats, lät han flytta sig till Kongl. Seraphimer-Laza-
rettet, hvarest han innan kort afled. De fa vänner, med hvilka
han förtroligare lefvat, sörja den bortgångne; Fäderneslandets
litteratur har i honom förlorat en af sina prydnader och bekla-
gar sin förlust. Hans lif var en ständig stiid med beholvet,
lifvets conventionella former, plågorna, Ödet och hans eget
hjerta. Sjelf sjöng han :

’’Strid heter, j männer, det skönaste lifvet ;

I grafven den värdiga friden först finns.”

I grafven har hans oroliga hjerta fått lugn. Han hvilar
pä Kongsholms kyrkogård.

Upsala. Nova Actti Regiæ Societatis Seien li-
ar um Upsaliensis, Vol. IX. är nyligen af trycket ulkom-
men. Den innehåller 6 Afhandlingar af Prof. Thunberg,
nämligen; ”Coleoptera Capensia, antennis filiformibus, enu-
merata et nova descripta;” ’’Tabani XVII, novæ species descri-
plæ "Tanyglossæ XVII, novæ Species descriptæ;” ”Truxalis,
Insecti genus illustratum ’’Aves monströs® descript®;’’ °Gelis,
Insecti genus descriptum.’’ Vidare följande afhandlingar. Af
Prof. Svanberg: ”Disquisitiones Analytic® in Theoriam Re-
fractionum Astronomicam.’’ AI Prof. J. Gadolin: ”Obser-
valiones de Cupro Albo Cliinensium , Pe-long vel Pack-tong;’’
Af Prof. .1. Aker man: ”Casus Ischuri® cum calculis mem-
438

branæ Vesicæ Unnariæ ingencralis, adjectis mcdilalionibus ex-
positus j” saint ’’Atrelæ iterum puerperæ Casus cum Epicrisi
enanatusÿ” Af afl. Cansli-Râdet M. Norberg, ”Specimina
Orat, Dominica; lingua Sinensi etc. cum dialectis Hebræa et
Arabica collala;” Af Cansli-Presidenten Frib. Fr. von Eliren-
heim, ^Disquisitiones Meteorologicæ samt slutligen af Prof.
Z. Nordmark, ’'Lefvernesbeskrifmng öfver Cansli-Râdet, Prof.
Daniel Melanderhjelm; eller inalles i3 Artiklar. Nästföre-
gående 8:de tomen utkom år 1821.

---------- Kongl. Maj:t bar under den 16 sistl. Jan. i Nåder
stadfästat ett af framl. Grosshandlaren Jac. Balthasar Knigge
och dess äfven afl. Maka Anna Maria Thorson upprättadt
Reglemente för Kniggcska Stipendium, hvartill de anslagit en
fond af 2000 R:dr Banco, hvaraf Intresset tillfaller Studeran-
de af alla Nationer vid härvarande Akademi. Stipendii före-
mål ar förnämligast Statistik, Ekonomi och Natur al-Historia.
Stipendiaten uppbär detta understöd i 2 ar, och är derunder
förbunden att göra en resa genom någon af Rikets Provincer,
som det tillkommer Ekon, och Botan. Professorerna att vid
Stipendii bortgifvande hvarje gång närmare bestämma.

----------Till Akademiska Bibliotheket har Krigs-Hof-Rätts-
Rådet Er. Elers förärat sin afl. Farbroders Cansli-Rådet, R.
N. O. Joh. Elers’ efterlemnade Handskrifter 17 Voll, in Folio.
Häribiand fortjenar särskildt utmärkas de i flere afseenden vig-
tiga Samlingar till en Historia om Vägarne i Sverige i g band,
hvarpå Förf, i lifstiden användt mångårig möda ocli genom en
vidlöftig brefväxling så väl med Länsstyrelserna och Dom-
Capitlen, som med enskilde från alla landsorter erhållit un-
derrättelser. Såsom författare är C. R. Elers föröfrigt be-
kant genom en sakrik beskrifning om Stockholm i 4 Band.
Han aflcd d. 20 Nov. 1813, 84 år gammal.
439

DISPUTATIONER

UTGIFNA I UPSALA, HÖST-TERMINEN 1827.

Under E. O. Theol, Professorn, Doct. Jo h. Thorsanderz
De Augustinismo Dissertatîo, Pro Cand* TheoL Samuel ^Joh, Seven t
Phi!. Mag. O.Goth., 1, 3/4 ark.

Under Med. et Botan. Prof. Commend, af K. W. O. Doct. Cart
P. T hunt er gz

De Pipere Cubeba. Pro Gr. Med. Pehr Jacob Liedbeck, Suderm.Ner.,
1, 1/2 atk.

Piper Nigrum. Pro Gr. Med. Pehr Adolph Edgren , Vermel., 1, 1/2 ark.

Afhandl. om de Amphibier och Fiskar, som i Bibelen omtalas. P. I.

E. H. Erikson, O.Goth., 1 ark. — P. II. Carl Jac. JTettergren,
O.Goth., 1, 1/8 aik. — P. III. Fredr. Wennberg , Gestr.Hels., l ark.

Under Eloqu. et polit. Prof. Skytt. Ridd. af K. N- O. Mag. 01»
Ko l m o d in:

Legatio Johannis Skytte Senioris in Danîam MDCXV. Sven Dan. Green,
Gotti. P. VII. 1, 3/4 ark.

Under L.L. O.O. Professorn, Doct. Gust. Kn6s\

Ad Loca Selecta e Genes. XH-XXV: IS suethice vertenda Observa-
tiones. P. IV. Carl Vilh. Cederberg, Holm., 1, 1/2 ark. -- P. V.
Joh. Aug, Cederrall, Holm., 1, r/4 ark.	-

Under Professorn, Mag. Joh. Tranér*

Odarion XXIV, V & VI Anacreontis Melici Vatis, Pehr Joh. Eg^
nell, O.Goth., î, 1/2 ark. — Od. XXVII & VIII. Joh. Is. Hdhl,
O.Goth., 2 ark, -- Od. XXIX. Pro Gr, Phil. Joh. Gust. Hellström,
O.Goth. ,1, r/4 ark.

Under Numophylacii Præfecten, Bibliotekarien Mag. Joh. He nr,
Schröder:

Catalogus Numorum Cuficorum in Numophylacio Academico Upsalien-
si. P. III. Gust. Ferdinand Ekholm, Vestm.Dalek., 1, 1/2 ark. —
P. IV. Carl Böttiger, Vestm.Dalek., 1, 3/4 ark.

Under Eloqu. et Poes. Lectorn , Mag, Joseph Wallin:

Dissertatio de ortu atque incremontis Monophysitarum. P. I. Nid. E^
ric Modin, V.Goth., 2 ark. — P. II. Sven Ax. Löfdahl, V.Goth.
2, i/i ark.

Under Lingu. Græc. Docenten, E. O. Bibliotheks-Amanuensen
Mag. Carl Em an. A ur iv il lius:

De Romanis ante Horatium Satirarum Scriptoribus Dissertatio, Sect,
III. Carl Aug. Hagberg, Upl., 2 ark.
410

Under Pldlos. Mag. Carl Joh. Bos er Sm-

Aead triplicem A.nphiboliam notîonis Legîdatîonis practîcæ in

1 hilosophia moruni observandam adumbrans« P. [ Carl nr .

L^\

ark. - 1. 111. Gustaf Marin , Upl., i, ifa ark,	J

Under Mag. Andtrs Unger ;

I.	.6ose Historko-Critka. P. I. CUe, Gu,t. Myrin. Vermal.

1, 1/4 ark. — P. II. Pchr Gust. Leonardson, Suderm.Ner., i, x/4 ark.

Rättelser:

S. 226 r. 32 Det läs De

24o r. 1 niorabskt-nyttiga derur 1. moraliskt nyttiga

218 r. 13 at-atminstone 1. åtminstone

— 254 r. 19 Ministeens 1. Ministerns

— a5j r. 22 Bokstafs-Läran I. BokstafsRäkning

267 r. 4 Skolböcker, sä 1. Skolböcker, och prölning, så

— 267 r. 25 teckning af figurer och ornamenter, samt Ar-
chitektonik 1. linear- machin- och frihand-
teckning.

— 270 r. 23 Rätter 1. rättigheter

• 287 r. 17 värkelse 1. väckelse

— 289 r. 4 valbetalta 1. i välbetalta

~ 3oo r. 9 är 1. äro

— 311 r. 9 Mesophhnti I. Mezzofanti

— 33g r. 24 den 1. det

— 351 r. 14 4 l. 8

— 36o r. 15 var och är I. voro och äro

— 371 r. 11 Master 1. Masters

— 373 r. 18 voro 1. var

— 388 r. 34 andvända 1. använda

— 3g6 r. 28 propodentiska 1. propædeutiska

— 4o8 r. 19 dylik 1. .dylika

— 4og r. 1 än i välexercerade I. än välexercerade

— 4io r. 9 detaile 1. detail

— 413 r. 13 palliatif medel 1. pallialif-medel

— 414 r. 3 nedilr. detaile 1. detail

— 415 r. 2 alt 1. ett-,

UPSALA, Palmblad & C. 1828.




Innehåll.

r	ELFTE HÄFTET.

<i t. ; i '’ .TA.l- '

N? I.

? T ‘1 ! ? i t d

Om Nationalitet i Poesi- Af L—d, . . . Sid.

Ställen i Poemet Svante Sture eller Motet
vid Alvastra. Af F. M. Franzén. .

Litteratur-. Flora Svecica, enumerans plantas
Sveciæ indigenas, post Lintiæüm édita a
Georgio Wahlenberg. .	.	•	• —
	Othello, Mohren i Venedig. Sor-
gespel af Shakspeare. Öfversatt af K.
A. N i c a n d e 			

Öfversigt af Svenska Litteraturen för år 1826
(Vitterhet, Skön Konst, Historia och
Geograph!)

Svea Rikes Håfder af Gei jer, i Tyska öf- _
versättningar.........................  *

Utländsk Litteratur...........................

Akademiska Föreläsningar....................—

Strödda Underrättelser fran Danmark . .	,

Akademiska Nyheter....................

Ett bidrag till Sveriges Konst-historia . .
Disputationer utgifne i Upsala, Host-Ter-
minen 1826

Vår-Terminen 1827 . . . • —

Böcker, utkomne från d. 1 Januar, till d.

5o September 1827	................

5

27

i ilk

60

84

97.

156

15g

164

168

175

175

174

176

180
Wadstena Kloster, Poem	Sid. 197

Öfver åtskilliga främmande Länders Un-

dervisningsverk, af E. A. S ch roder	221

Om Reformer i vår Domstols-Inrättning och
om Permanenta Domstolar, af C. O.

Delidén	410-

Akademiska Föreläsningar ..... J —	434

Litterära Underrättelser	455

Disputationer, utgifne i Upsala Höst-Ter-

minen 1827	. <	• • • • • •	^9