TIDSKRIFT TÖ R. VE TENS K AP OCH KONST, NIONDE HÄFTET. UPSALA Palmblad & C, 1826. HERAKLES’ APO T H EO S. Jordens starkaste man Herakles, ledsen vid jorden, Spände vingar af eld å aldrig svigtande axlar; Molnen klöf, och ilade opp till Gudarnes boning. Dodhge trodde Heroen död, och offrade tårar; Men de Odödlige fröjdade sig: han delade fröjden. Fader Kronion slumrade just vid ambrosia-bordet ; I hans lockiga hufvud, sänkt mot väldiga skullran, Klädde eviga tankar sig om till lekande drömmar. Blixtarn'e hvilade nu, otaliga tindrande stjernor Kring Allherrskarens thron; och Gudarne åto vid skenet. Skamt och sång omvexlade ljuft: den rodnande Hebe Bar, oträffad ännu af Eroternes glödande pilar, Braddade hägrar bordet omkring, och beställsamt fördelte. Hor! då brusar fjcrran en storm: omätliga rymden Darrar af okandt våld; likt åskan, rysliga dånet Hvälfver sig närmre häran, och väckt ur Ijufliga hvilan Fattar Kronion en hväsande blixt i Uraniderna tystna. Hapnade blickar mötas i hast och frågande anlet: ”Manne Titanerne sprängt Tenarens bojor och bommar?” Leende ter för Gudarne sig Zeus’ heliga allmakt, Och från sin thron, orubblig som Han, till deras församling Talar mäktiga ord med välklang evige Herrskarn : Edei föidoldt var mitt rad, J Gudar och alla Gudinnor! 4 Nar pS jorden HerakMs, förföljd a£ den trotsiga Hiires Afund, segrande dock hestod otaliga mödor, Lofvade jag min älskade son, att sedan ej jorden Mäktade mera rymma lians kraft, fâ dela min boning, Lefva Gudarnes lif och njuta föryngrande nektarn. Stormen hans ankomst nu förkunnar, och Sängen hans ära. Vänliga Hebe, fyll min pokal och räck ät min älskling, Att han förnimme, hur roligt det är att vara hos Gudar !” Sagdt: pä ett ilande moln, af azur bebramadt och purpur, Lände Heroen an, välkomnad och helsad af alla. Första steget han tog pä Olympos’ yppiga branter, Smärtans flor frän ögonen föll, han andades fr i lie t: Himmelens luft, som salighet här af de dödlige kallas. Häre qväfde sitt blossande hat och räckte sin stjufson Handen, len som silke och hvit som mjellaste liljan. Värre stod ut för sitt hjerta ända den rodnande Hebe. Skön och förlägen som Eos var, när hon jägarn Tilhon Mötte den första gäng och förbländad tömmarna släppte, Nalkas gudomliga jungfrun nu till den herrlige hjelten, Darrar, och fäller sin nektarskäl, och märker det icke. Hennes blick upplagar i hans : det gladde Alciden ; Smidiga midjan fattar han om, den rosiga munnen Flammar af längtan att snart ät honom få offra sin förstling. Offret tändes och brann : en kyss på gudomliga läppar, loles bild förgicks deruti och Deianeiras, Liksom dimma och natt förgås i Helios lagor. Kärleken är på Olympos en lek; oförgangliga andar 5 Leka med eld, som till aska förtär det förgängliga sinnet. Derför, i rullande sekler, sin lek Herakles och Hebe Hållit —- och hälla ännu, till de dödliges glada förundran. Gudarne gingo så sakta ifrån de lyckliga tvenne, Satte sig ner vid bordet igen och skämtade; villigt Törstande hellre, än störajide grymt den förtjusande leken. Zeifel. 6 NATT OCH DAG. Opp ur hafvet, ur det dunkla vatten Vandrar Natten, Daggen dryper ur dess lösta har; I dess spar Friden nu till jorden ilar; Endast då han trifs hos dig, Natur, När i sömnen menskans hjerta hvilar, Verksamt blott likt oron i ett ur! Skynda, Offersång, till Herrans gårdar! friden vårdar Dina flammor här med invigd hand. Ack, i brand Lik ett altar står hvar stjerna, Jorden är den mörka tempelgrund; Flyg till Ljuset, dit du vill så gerna: Nu är bönens, nu är sangens slund! Herre’, Nu jag mina händer höjer, Och Du böjer Dig och lyfter mig ur djupet opp; Som sin knopp Hosen ut för solen breder , 7 Sa mitt hjertas blomma öppnar sig- Allt till stoft der inom brinner neder , Doftet, Anden vågar nalkas Dig. Att han icke för Din skönhet bäfvar, Se ! Han sväfvar Kringom Dig, han är Din andedrägt; Lik en flägt, Genomträngs han af de strålar Som gå ut ifrån Din herrlighet, Dricker ur Din vishets fulla skålar Evighetens nektar: Salighet. Ack, ett dufvospann, med rosentömmar Styrdt af Drömmar, Strör kring jorden hvilans vallmoskatt ! Svala natt, Gjut ur dina mqrka vågor Balsam än i menskligheteps sår ! — Hvarför flyr du? ■— Rymden sprängs af lågor, Oçh en nyfödd dag ur himlen går. Jordens soi går opp ! En blixt, till jorden Slungad vorden, Anden vaknar åter i sitt band; Österns rand Mer och mer sin purpur spänner, 8 Ljuset slår kring verlden opp sitt tält j Visar mig hvad, ack! såväl jag känner: Dig, Natur, och dina blomsterfält! — Herre’ Tusen stenglar ser jag bära Till Din ära Hvar sin offerskål med rökverk fullj Klädd i gull Morgonrodnan, Din prestinna, Går att offra nu vid psalmers ljud. Templet är af ljus; se, hvalfven brinna! Helig, helig, helig, Herren Gud! — H vilket hvimmel? — Del är mensko tankar, Utan ankar Jullar, hvilande på drömmens grund: Hvar secund Lossna de, kring rymden, hafven Ila ut till när och fjerran ort; Frid för dem liar icke sjelfva grafven, — Men med klippor stängd är himlens port. Fliten vaknar: se, hur folket löper, Säljer, köper, Sjelf naturen röner dess besvär ; Hvart begär Liknar fålen, svår att »tyra, Springande igenom lund och park, Och förvandlande, i hungrig yra, Blomstergården till en betesmark. Menskovärdet vaknar: Stora Makter Ställa vakter . . . Men på större makt är Frihet rik ; Strålen lik Ned hon ljungar från det Höga j Gifver åskans dån åt skaldens röst, Tänder flamman i hvart modigt öga, Hjeltevreden i hvart ädelt bröst Vaknen J ej ock, J stoftets trälar ? Torra själar, Hvilka jorden mer och mer förtär ! Gud är när! Vaknen opp ! — I daggens droppar Diamanten blixtrar, purpurn 1er; Se, det växer gull i skogens toppar! Det är himmelskt! Det är ej för Er, Gull, som ej med händerna man plockar Föga lockar Er, ty det är utan tal och vigt, — Är en dikt Af den vänliga Aurora; Hetci’ ock på jorden ”barnslig fröjd . Gud! låt mig ej detta gull förlora! Har jag det, så är jag rikligt nöjd, Lärkan äger det. Ur tusen brunnar Solen unnar Henne dricka af sitt ursprungs ljus j Vindens sus Är musik i Jiennes öra, Sjungande hon lyfter sig åt skyn, Får vid fållen af Guds mantel röra; Herrans klarhet fröjdar hennes syn. Klinga ut, som hon, din lust och smärta: Varma hjerta, Svalka dig, som hon, i ljus och sång! Hvarje gång Skapelsen sin prakt förnyar, Vakna opp, som lärkan glad och fri; Sänd med henne, öfver himlens skyar, Ock din del i bönens harmoni! Mi ■■ 1 I PEDER HJORT Den 19 Juli 1826 *). ßland glasen, som Din skål gemensamt klinga , Dig helsar ett med fordna dagars gärd; En gammal vän har kommit, att dig bringa Ännu en klang ifrån vår Romarlard. Än våra h jer tan klappa lika unga, Som när vi skildes vid Casertas slott ; An helgas, liksom då, ditt bröst, din tunga At Sanningen och åt Olivia blott! Och kring din trefna boning, hvilket under Har mött din svenske gäst med drömlik syn? Italiens dagrar och Italiens lunder, Liksom vid trollslag sunkna ned från skyn ! På höga, sammetsgröna pelarsängar En molnfri himmel bäddar sig, likt der, — Och mörkblå sjöar le, bland rosenängar, I ljus, som fullare än Nordens är! Ja, denna borg, hvars ensligt sköna salar Af jättepopplars vakter öppnas oss, Och detta vattsprång der, hvars källa talar ) Denna dags afton, och större delen af den följande natten , till- bragtes i och vid det gamla slottet JNT ä s b y h olpi, belijget i S o r ö s idyllsköna nejder. Lector Hjorts maka hade dit försam- lat ett sällskap af hans närmaste vänner och väninnor, för alt med henne gemensamt fira hans trettiondeförsta födelsedag. Om romar-syskons lek vid månans bloss, Och denna ljumma natt, hvars skymning ömmar FÖr näktergalars hulda qval och lust, Och detta vin, som ur kristaller strömmar Med diktens anda och med glädjens must-, Och dessa smekande romansers sånger, Dem nyss vi här frän väna läppar hört, Och dessa slag, som tusen, tusen gånger Mitt hjertas strängar, likt guitarrens, rört: O broder! Huru allt i minnet tänder En stjernrik al ton från den flydda dag, Då äfven jag var Solens barn, i lander Der hon allena skipar lifvets lag ! Dock ___ dessa stolta bokar, dessa lindar Så herrligt växa blott i Danas park: Från henne andas dessa blomstervindar, Af hennes skördar höljes denna mark. Du lycklige ! Den milda sköldmön sluter Dig nu, en trofast son, i modersfamn ; Och allt hvad här din blick, ditt sinne njuter, Det ordar öfverallt om hennes namn! Ack ! alltid Nordens söner, återkomna Från Vallands myrten och från Vallands Hard, Helst sägo dagen vakna upp och somna Inom sin barndoms oforgätna verld. 15 Hvad ar den dal, der Arnos bölja rullar,^ Den höjd, der vandrarn Rom och hafvet ser, Emot det egna hemmets fromma kullar, Der Makan kysser och der Barnet 1er? Så länge ädla sagors ljud dig tjusa, Som sutte du vid Waldemarers bord; Sä länge örnlikt deras skuggor susa Kring Saxos och kring Oehlenschlägers jord; Sa länge Freyas altareld ej nekar Att gifmildt lysa dina timmars lopp : Står ej ditt tjäll mer skönt bland Herthas ekar,' Än om det flyttades till Capris topp ? Jag ock mig vill en vänlig hydda bygga, Bland hemmets furor, högt i Nordanskog. Der skola englavingar öfverskygga Den längtan, som mig förr åt fjerran drog. Der vill jag lyssna till Naturens stämma, Som der, så djup, i ren metallklang hörs; Och känna varmt den fröjd mig öfversvämma, Hvars ljusflod ej af vintermörkren störs. Derför ej blott till hels ning handen räckes, Den hand, som Du i Din sa ofta lagt; Till afsked ock, — ja, till farväl den sträckes . . Det bittraste af alla ord är sagdt ! — Men — äro lid och rum, för oss, ej speglar Der själ for själ sig utan slöja te ? 14 De bref, soin Minnets dufva bär, fürseglai* En evig Tro med sin välsignelse. Till mig skall hviska, med hvar vind från söder, Din trägärds-lind om forskarns arbetsro; Ja, hvar je gäng för Sannt och Rätt jag glöder, Din ande träder sjelf inoni mitt bo. Hur ljuft, att skåda friheten och ïifvet, I allt, som skenbart blott är tvång och grus! Hur sällt, att vidga sig för ljuset, gifvet Af Den, hvars nad är alla himlara ljus! När våra Mödrars skaldesöller sjunga, På hvar sin strand, om Kärlek, Ära, Dygd, — Skall fram och åter Diktens luftskepp gunga På gyllne moln, i evig samjas skygd. Den danska sångarlundens blida toner Lätt hitta vägen upp till Fyrisvall, Och glad hör Svea, på granitens throner, Från Leires blomsterslätt hvart harposkall. Nu väl! Vid alla glasens klang, vi svärje På nytt vårt gamla, heliga förbund: Frid mellan våra mödrar, Danmark, Sverige! På själens landkort finns ej Öresund. Af Lrogeri syster-vänskap hänite stödet De tvenne Hälfter, slutna till ett Helt: Och gore Snillet, starkare än Ödet, Till ett i Gud, hvad Menniskor fördelt! A T T E R B O M. 15 MED ETT HALSBAND, jQet blåj som bäddadt här i hvitt sig visar Likt en förgät-mig-ej i julens snö, — Det ville gerna smälta Nordens isar Med vårluft från Lycksalighetens ö4 Men blott ett ringa band, af svag förmåga, Med blygsam bön till Dig det hviskar så : ’’Jag tolkar matt en oförgänglig låga; Men linda mig omkring Diri hals ändå i När af en själ, som vill till din sig närma, Jag så till minnets trogna boja smids, Jag njuter då, hvart ögonblick, den varma Som från ditt englarena hjertblod sprids; Och lyssnar tyst, med känslor, enkla, höga, På jungfrubarmens fromma andedrag, Och räknar, huru tätt från bröst till öga Dess tankar stråla Upp i ljusblå dag, Ack! bär mig genast, bär otaligt ofta Det stumma sändebud ifrån din vän, — Och dröm, att åter edra lundar dofta, Att lärkan qvittrar vid er å igen ! Hur ifrigt ville hau med mig fà följa! Hur bly-trögt saknans månader förgå! De tunga moln, som jordens himmel dölja, Mot hjertats himmel väpna sig också. Dock, när Naturen ur sin dunkla gömma Drar gröna slöjan fram till vänsäll vår, Och, tröttnad sjelf att längta blott och drömma Sin rosenkrona sätter på sitt har: Då kommer han, som skickat mig, tillbaka Med blomstrens glädje och med sångens röst, Att helsa själen af sin själ, som maka, Och jaga bort hvar bild af köld och höst. O, låt mig då ännu få blygt mig värma Invid ditt hjertas eld, så mild som klar; Och med den blåa trohetsfärgen härma, Sa godt jag kan, ditt vackra Ögonpar!” Atterb om. om SVENSK och ENGELSK JE RN BE RE DN ING. gLatom oss icke skryta med det som lyser eu liten tid, utan tankom på det, som kan göra Riket rikt och lända landet till forkofring i längden.” Polhem, ft er Slångjerns-smidet vinst, i och för sig sjelA, skiMt frän alla andra fördelar än vallufall, privilegier och byggnader ? Ganska fä Bruksägare köpa hela deras behof af Säd, Kol, Tackjern och Byggnads virke. Ganska få aga det alldeles oköpande. Största delen äger några af essa behof fyllde ulan conlanla utgifter. Olikheten harull, afrensom i Kol- och Tackjerns-priser samt Mlverkningsbelopp, medför olika vinst nästan för hvar- ;e Bruk. Men tänkom oss alla dessa fördelar â sido endast Verkets anläggning gifven 1): lönar sig smide^ 1 allmänhet? - Skulle ej denna fråga bejakas; så ’ ir Svenska Slåugjerns-smidet blott ett säll alt reali- ^vik11!0^™!'’eraS 5 kärl blifvä oartadt, kännemär- ken dertill och medel deremot; huru rätt af naturen kallbräckt jern kan, så till Malmsom Metall, med sä- kerhet igenkännas och ofta med fördel nyttjas i sådant arbete, som ej behöfver tåla någon stark brytning, men måste iithärda luft och väta , hvaruti kallbräckt jern aldralängst förvarar sig för råst och förmultning: kallbräckt jern får ock det vackraste anseende uti fila- de och polerade saker; huru rödbräckta jernet med o- svikeliga märken kan igenkännas, och igenom öfvad hand bäst nyttjas till de saker, som skola Stå emot mycken brytning och sprängning. Stålsorterna bör# ännu med fast större granskning och uppmärksamhet urskiljas, såsom ålt med säkerhet Veta i hvad grad åf minsta hetta ett uppgifvit stål antager härdning, öch uti hvad grad samma härdade stål må blifva i hård- het och styrka, att med ögat allena noga dömma öm dess jemna hård- och finhet, efter vissa grader, be- ständighet i elden, lätthet i arbelet, spanstighét éller lamhet, lätt- eller trögskärande egenskap till hvarje-- handa äggjern eller andra redskaper im m.* som allt fordrar en otrolig uppmärksamhet och förfarenhet; men gör också ansenlig nytta derutinnan, att alla de hvarjehanda Jern- och Stålsorter, som ej amiat kunna an till sina egenskaper blifva skiljaktige, på sådant sätt användas till nytta, hvar och en efter sin art, att det bästa Jern- eller Stål icke skämmes bort genom blandning af det sämre, och alt livar och en kan fa sådant jern eller stal, som är tjenligast till den sak det åstundas, ulan att på vinst och förlust våga sin kostnad, som här ännu gemenligen måste ske för brist af sådail rättskaffens urskillning /).” Vi frågenu, sedan nära ett århundrade förflutit: hat denna känning af jernsorterne, äfvensom deras urval, hvart efter sin art, i Sverige blifvit allmännare, eller Stångjerns-beredningen undergått någon förbättring i techniskt hänseende? •— Har samma stillestånd agt rum i England? Vi uppskjuta svaret på dessa frågor, for att tillse hvad Sven Hinman i delta hänseende tänkt och föreslagit. Genom egen erfarenhet utrönte han, i) ’'Det skulle vara en god sak, säger Polhem (1. c. pag* 47), om Hammarsmeden, som bäst vet huru stången sutit (i smältan), sloge Bruksstämpeln alltid pä den inre och blötaste sidan, på det Klensmederne strax kunde se, hvilken sida bör vandas ut i hästskor och hjulske- nor, samt allt annat, som har nötning på ena sidan 5 ty då kan jernet hålla intill det yttersta, i stället det ofta eljest går förr utaf, innan det blir halfnött.’’ 02 ntt af Malm, sompâ vanliga smältmngsvägen till lack- jern gifvit uti Hammarsmedsliarden ett odugeligt och kallbräckt Stångjern, genom en enda smältning (d. v. s. directe ur Malmen) kunnat ei hållas ett ganska mjukt och smidigt jern; att de gamlas simpla smält- ningsmethod icke är så alldeles att förakta; att ovisst är, om våra här i Riket nu gångbare Smidningssält äro de bästa, då frågan endast är om bästa ämnes- jernet till Manufactur i); att färskningen i stångjerns- härden lyckas bäst på 2 a 3 L:pds smältor som Sme- den väl kan sköta, såsom vid Vallonsmide 2), i syn- nerhet då det inrättas på Engelska sättet med 2 a 5 smältarhärdar emot en räckare-härd 3), der Tackjern kan tillverkas af oblandad Malm, och sniidet ej är Ijimdit vid någon ärlig tillverknings att rått jern gemen- ligen fås af lata Tysksmeder, eller ock af smältstyc- ken från smältans mot askväggen vända kant; att så- dant stångjern är rart, i synnerhet af Tysksmide, der icke i brättet ibland den tågiga delen skall finnas något ratt jern 4) ; att okunnighet i handteringen mer än något metallens fel torde förorsaka sällsyntheten af ett godt fernes att all mensklig konst och flit intet all- tid kan uti vära vanliga Smältprocesser förekomma, att 1) Anledningar till kunskap om den gröfre Jern- och Stål-förädlingen. Stockholm 1772 pag. 4g. 2) Jernets Historia 1 Del. Stockh. 1782 pag. 88, 3) L. c. pag. 432. 4) Anledn. pag. 37, 5) Jern. Mist. p. 341; _. .. icke det ena stycket uti jernstången eller åtminstone, att icke den ena stången eller den ena smältan skall blilva den andra i någon måtto olik; hvadan ej af Hammarsmeden kan begäras högsta fullkomlighet, utan att förändra arbetssätt och aflöning i) ; o. s. v. Af denne Författares noggranna föreskrifter vid urval af ämnesjern och dess beredning ej allenast för Bandjern, Jernbleck, Jerntråd, o. s. v. utan äfven allt handsmi- de, blir man lätt iståndsatt att bedömma, huru svårt det är att genom vårt allmänna Arbetssätt (iysk-smi- det) vinna sitt ändamål. ”För Bandjern,” säger han ”är högst nödigt, att det mjukaste jern väljes, som nå- gonsin kan erhållas, emedan eljest händer, att om jernet är mycket hårdt och stålartadt 2) eller ojemnt, kunna banden ej tillverkas till vederbörlig fin- och jemnhet, ej eller så släta som erfordras, och vallsar blifva derigenom otroligen förderfvade, och förorsaka med ideliga omsvarfningar mera kostnad och tidspil- lan, än tillverkningen kan betala, som hår i Riket med slcada nog blifvit rönt. Kallbräckt är alldeles inpracticabelt och rödbräckt odugligt, om det märkes, att banden däraf brakna i kanterna. I anseende der- 1) 1. c. pag. 35g. 2) Vi ha haft tillfälle se en stalstamp brista (af en 1 jernet varande stål-körtel) under instäm pning af märk- siffror i det mjukaste svenska jern, hvilket blott bar 21 Tons och sträckte sig £ under bristningen. Svea IX. 5. 34 till pçefeWaà ock uti England i) till band det Ryska jernet, såsom det aldramjukaste.------------ Hår i Riket förefaller den svårigheten, att det allmånna så kal- lade goda jernet, år gemenligen ojemt af ßere jern^ slag j och med stålränder blandadt, hvilket som sagt år, otroligen skåmmer arbete och verktyg.” 2) _______________ Rinman sökte äfven att ofvervinna denna ojemnliet. Genom bopgarlning af små jernbitar i Klensmedshärd löi Stenkols-eld, erhöll han ett oßvermåttan segt och tatt jern 5). Han säger: ”att allt godt jern, som förut varit något ojemt, hårdt eller mindre väl ver- kadt och smält uti Hammarsmeds Härden, erhåller både mera seghet och mjukhet, samt styrka att emot- stå shtmng, genom Garfning', att ju mera jernet på detta sätt med afbränningens afhållande garfvas, till desto finare tågor blifver hvarje stång utdragen och uti samma mon blifva ock dess ojemnheter och fel formindskade’? 4). Den varsamhet han påkallar vid garfning för ämnesjern till finpolerade arbeten och ståltråd 5), utvisar, jemte h'ela denna Författares sy- stem , huru noga han ville arbeta hvart ämne till sitt 1) Ännu for 12 a 15 ar sedan kunde ej en bytta ban- das i England med inhemskt jern; nu köpes ej en stang bandjern utifrån. J 2) Anledn. pag. 199. 3} Jernets H. I. Del. pag. 328. 4) 1. c. pag. 331. 5) Polhem föreslog] garfning härtill. 1. c. pag. 5g. 5’5 ändamål, livilka anledningar till efterföljd och vidare utarbetning han efterlemnade. Da vi icke ämna ingå uti någon fullständig Cri- tik öfver Stängjerns-beredningens Litteratur, ulan endast hafva för afsigt att framställa den tankas hi- storiska förhållande, hvilken inledt oss till närvarande göromålj sa kunde vi har afsluta denna egenleiigen blott historiska undersökning. Vi skulle dertill ha ett nytt skäl deruli, att den sednaro tiden ligger oss nog nära; hälst man i allmänhet torde vara vekare, än man sjelf tror, att se sanningen på nära håll. Men, lör alt icke utsätta oss för den beskyllningen , att släppa vårt historiska thema alltför handlöst i), vilje vi antyda några sednare Författares tankar och Närings- idkares åtgärder. Sedan Puddlings-processens uppfinnande i Eng- land hade beredt möjligheten alt tillverka Stångjern af jernleror med stenkol, och Engelska jernhandterin- gens uppkomst syntes hota inhemska Stångjernssmi- det, anslog Bruks-Societeten betydliga medel för in- hämtandet af säkra underrättelser i delta ämne. ITr Svedenstjemciy sålunda istandsatt alt besöka England , berättar också, att redan år 1802 bereddes jernet der- städes till godhet att uttränga utländskt jern lör man- 1) Vigten af detta ord inhämtas bast af Dagblads-Littera- turen. Se Argus Ill. Aug. 1825. 'i' ■ X * 56 ga behof. Når sedermera Hr Rosenborg, för bered- ning af ämnesjern till plåtvalsning, förgäfves försökt flei’e jernsortér, emedan ämnet befånns ojemnt; tänkte han pä begagnandet af Puddlings-processen, för att ge- nast vid sjelfva tackjernets farskning söka grundlägga ämnesjernets jemnhet. Den kedja af försök, som der- af bief en följd, hann likväl icke Rosenborg att öfver- Lefva. Bruks-Societeten öfvertog snart kostnaderne vid dessa försök, hvilkas förlopp genom Hr C. D. af Uhrs berättelse nyligen kommit i allmänhetens händer. Att likväl jernets puddling icke väsendteligen tillhör beredningen af ämnet för plåtvalsning , synes deraf, att jernbleck förtennas vid Pontypool (i England), till- verkade af ämnen från Llanelly, hvarest färskningen annu sker i Slångjerns-härd med träkol. Vi uppskju- te detta ämne tills vidare, och anmärke att Rosenborg hufvudsakligen fästade sig vid Engelska jerntillverk- ningens chemislca egenhet (som enligt hans förmodan bestod i Puddling). Att dess mechaniska del skulle kunna införas hos oss, anmärker Berzelius 1). Emed- lertid synes all verkelig förbättring af ämnes-jerns be- redningen ännu stå blott såsom ett önskningsmål. ”För- sta regeln för all slags tillverkning är utau tvifvel den,” säger Hr Broling, ”att förse sig med de bästa råämnen, som kunna vara att tillgå. Sheffieldska Sme- i) Lärbok i Kemien. IL del. pag. 19g. Sthm. 1812. Vetenskapsmannens förmodan är mer än den lialf- kunniges öfvertygelse ! ^7 derne äro i synuerhet grannlagei i detta afseende,men man har anledning att förmodia, det förhållandet icke alltid varit sådant i vårt fädernesland” 1). Vi ha har ofvan blifvit inledde specielt på ämnesjern för Band- jern och Jernbleck; må vi afven betrakta ämnesjernet för jerntråd. Rinman säger s brist pä( sårslildt beredningssätt, som har i Riket for sadcmt amne ännu saknas, får man åtnöjas med att välja af de Stångjernssorter, som äro alt tillgå. Så mycket mig bekant är, finnes i Riket intet tjenligare att välja än Öregrunds-jernet, tillverkadt af Dannemora Malm medelst V allo n-smide 2).”--------”Såsom det ypper- ligaste för trådämne, kan dock med säkerhet räknas Markiske Osmunds-smidet, som förtjente att på något ställe här i Riket inrättas, och hvarförutan jag fruk- tar, att Svensk tråddragning aldrig med förmån kan. drifvas till den höjd och godhet, som vid de bekanta Tyska inrättningar uti Altenau, Iserlon och Lun- sched m. m.” Vi kunde tillägga, att ännu är trådjernets erhål- lande en slump, oaktadt den försigtighet Smeden iagt- tager alt verka mindre smältor än vanligt, hvarigenom vecko-tillverkningen också blir mindre. Hr Broling uppgifver, Qtt i England tillverkas den bästa jerntråd 1) Antekningar under en Re&a i England. II. deL pag« 145. Sthm 18 fa. 2) Rinman Anledn. pag. 220. aS i en liten stad vid namn Barnsley i Yorkshire, utaf Oregrunds-iern, som klyfves och räckes för hand till tums rundjern. Ehuru man der ganska lätt kunde med vida mindre kostnad få jernet omskapadt till rundjern, skyr man likväl icke denna drygare om- kostnad på ämnes-jernet; dels för att förekomma jer- nets bortbytande, dels för att på det nogaste förekom- ma flagor. Enligt sednare underrättelser , som Hr Benedicks benäget meddelat, skall jerntråden vid Tin- tern Abbey works i Södra Wales tillverkas af jern, smält i Masugn och härd med trädkol och uträckt un- der Stängjernshammare i). Vi ha väl af en utmärkt kunnig Engelsman 2) , boende i trakten af nämnde jern- verk, erhållit så vida skiljaglig uppgift, att det med Trädkol tillverkade Tackjernet köpes till tråd-drage- rierne, t. ex. Tin tern Abbey; som förr på gammalt sätt beredde ämnet med vanlig hamring och sträckte det med Ilackhammare till lagom dimension för drag- 1) Hr Benedicks har öfvervarit ett försök, som Ägaren till Tintera Abbey verkställde, för att utröna Smid- ningens och Valsningens olika inflytande på Ämnes- beredningen för Jerntråd. ^’Ägaren, som visserligen kände att Vallsningen ej gjorde jernet tätt, trodde sig ändock kunna vinna godt ämne, om han modillcerade denna process. Han lät derföie slå ihop de med trä- kol tillverkade smältor till 2^ tums fyrkant, och sedan utvallsa jernet till tums fyrkant; men han var icke i stånd att deraf tillverka så fin tråd som af det ut- räckta jernet, ty vid en viss dimension brast tråden.” -— Vi ha skäl att fråga: var ej detta jern valsadt för helt? 2) Mr Jones, Förvaltare af Tredegar Iron Works. 39 skifvorne, men nu i stället valsar samma ämne till samma dimension. Men i det hela visas härige- nom, hvilken omsorg man använder pa ämnes-jer- net. — Rörande ämnes-jernet för Jern- och S t ål tråds - Fabrikerne uti Altena, Iserloh och Ludenscheid upp- gifver Hr Broling i), att ett hvitt, i brottet glänsande Tackjern från Siegerland verkas i Osmunds-smedjor vid Ludenscheid, samt räckes under Osmunds-ham- rar, (något lättare än våra). För trådjern nedsmältes lagom mycket Tackjern för att lemna en stång; fär- skan uppbrytes och nedsmältes ; smältan uppbrytes åter, upphämtas af smeden medelst upprullning kring en jernstör och föres sådan strax till hammaren, hvarest uträckning sker till en stång af 5 a 6 qvarters längd , il tums tums. Till Stål-tråd garfvas en raf- finerad slålstång emellan 2:ne jernstänger. Vi an- märke denna uppgift såsom ett tecken till Garfningens användbarhet, äfven för tradämne, fastän ej af sa många delar som Polhem föreslog. Detta tillstånd af Ämnes- och Stång-Jerns-bered- ningen inom Fäderneslandet 2) synes hafva förmatt 1) 1. c. pag. 168 o. f. 2) Innan Bruks-Societetens allmälina sammankomst år i8o5 ingaf Hr C. Malmström sina Anmärkningar öf^er Hammar - Smeds— Handtperkets närvarande tills t and. Denne utmärkte kännare ville fästa Bruksägares uppmärk- samhet på detta Handtverkets förfallna tillstådd', sa.- de all det mäste altjort aßiiga 09h slutelig^i stad- 4o aasa» Hr RothofT alt, såsom medlem af 1825 års Bruks- Sucietet, bryta tystnadens livila. Vi anse oss böra meddela Hr Rothoffs yttrande. ”Jern-Contoirs-Inrättningen, uttänkt af en bland Fäderneslandets mest utmärkta Vetenskaps-Män, Pol- hem, grundlagd synnerligen genom en utmärkt hög Statsmans, v. Stockenströms bemödande, har onekeli- gen haft och bör ega till föremål Brukshandteringens bestånd och förkofran. I dessa ord ligger allt som en Näring fordrar för att verka oafbrutet ge- nom tidehvarfven, under det dess Idkare skörda fruk- terne af sina bemödanden och mödor, samt lämna åt efterkommande denna Näring, ställd i jemn gång med tidens upplysning, utvecklade kunskaper, och fordran af ökad fullkomlighet. som fortskri- der med tidchvarfvet, som genom industri fortgår till motsvarighet mot dettas fordringar, skall göra sina Id- kare belåtne, under det Hon och De ega bestånd och förkofran; men om Hon stannar bakom, efter den in- dustriella gång tiden eger, om Hon ej delar den täf- lan, som lifvar andra Länders dylika företag, så skall Hon småningom börja att vara umbärlig för Verlden, hvars anspråk Hon ej motsvarar, och snart fortskyn- da utur tiden, hvars alla andra dylika Näringar gått förbi Henne, och snart skola göra Henne umbärlig, och fylla den plats, Hon, sjunken i glömska, lämnat na i, hvad det redan närmat sig till, ett ynkeligt Bön- åser iklagade öfver förlorad kännedom af Konsten och osäker Bergning hos Smederne. — Vi hänvise Läsaren till denna tänkvärda skrift, hvars korthet och sak-. rikhet boiae förespegla Förfatfare, liksom dess vigtiga imiehåll, Bruksägare m- fl, vederbörande, 4i åt dem, som på en gång insett och befordrat allmän och enskild fördel. Att Idkarena af en sådan, med tiden försvinnande Näring, skola länge täfla i van- magt och sinsemellan söka hvar från sig hvälfva ö- gonblickets förlägenhet genom försämring af tillverk- ning, pris, arbets-aflöning — allt under egen o-belå- tenhet och allmän skada af upphörd industri — synes sjelfklart utan att ens behöfva upplysas med Exempel af Länder och Näringar, som stannat i förkofran och upphört att äga bestånd. Att denna mörka tafla ej nu i Brakshan dteringen äger sitt föremal, ma ej ne- kas; men lika litet kan bestridas att i en Näring af den sanna kraft, som Jernhandteringen egt i Sverige, skall öfvergången till förfall ej förr märkas, än redan en god del af de orsaker rotfästat sig, hvilkas verk- ningar endast kunna förebyggas genom orsakernas af- lägsnande, — ett aflägsnande, mera svårt då redan verkningarne uppstått och skadat, än da blotta förut- seendet och symptomerne ådagalägga deras inträffan- de* — men ingen på detta rum lärer neka sannin- gen af slika satser, som de nu anförde; att Närin- garne måste fortskrida med tiden för att kunna be- stå, och att olycks-orsaker svårast botas då verknin- garne redan försvagat de krafter som skulle motarbe- ta dem. Svenska jernhandteringen har i allmänhet enahan- da intresse och enahanda tillgångar, bada delarne, ge- nom den kloka inrättningen af Jern-Contoiret, con- centrerade der, och båda delarne äfven der ofta verk- samma för allmänt och enskildt gagn. Lanebidragens noggranna användning, ökade med Stats-anslag, verka oafbrutet på Jernhandteringens bestånd i hänseende till dess förläggande; och hvad vore Hon väl utom .K 4a denna kiaft, hämtad af samfälld oafbrnten saminanhäl- lighet och allmänt mänga våra öfriga behofvet, hedrifven kraft, ömsom utan afseendeI Jo Hon vore, såsom Näringar, ögonblickets foster af utan industri, bestående utan afsättning och utan förråd, och nästan så till sägande nödsakad att vara vid jorden fästad , för att äga ett hem i vårt fädernesland. Men äfven jernhandteringen skall komma på denna stånd- punct; Hon kan upphöra att vara lifvad, att ge vinst, att ega kraft genom absorberade förlag, och nedgå till ett beständigt sådant tillstånd som det hvîl- ket af krigsbrytningar stundom orsakats, deri all verklig vinst genom jernhandteringen hämtas af blott arbetslöners underpris, och af skogs-rudimateriernes vanpris eit förhållande som ej längesedan gjorde denna Närings betryck, och afstannade en del af dess verkstäder, som antingen saknade arbetare och skog att till vanpris det är uppoffring begagna, eller som visste och kunde dem bättre använda. På denna ståndpunct kan, och jag vågar säga, skall Jernhand- teringen onekligen komma, om Hon ej deltager i den täflande industri, hvilken nu, måhända mera än for- dom, lifvar alla näringar. Denna täflan stödjer sig på invention och kunskap, samt yttrar sig i nya eller ändrade Närings-företag. ? Ingen enskild Jernverks-Idkare i verlden lärer kun- na mäta sina krafter med dem, som Svenska Bruks- Societeten, såsom en Individu betraktad, eger; men den Enskildas speculation ersätter, måhända öfvervä- ger genom sambandet mellan Hans hug och förmåga, hvad denne sednare kan vara underlägsen ett sam- funds, der förmagan är stor i mån af mängden af enskildes, men där hugen, speculationen, måhända ■ ■■ MM 43 nitet, 5g lons. D Då Stångjernet måste hafva en viss langd, följer deraf nödvändigt att många stänger skola skarlvas. Dervid fon- dras all aktsamhet af Smeden, om ej antingen omb - velsen kring de hop vällande bitarnes andar ska upp- hettas, utan att efteråt smidas (brannas), eher valin bhl- va osäker vare sig en följd af ofverhettnmg eller 11a- giahet. Sådane Vällar pläga väl visa sm olathet um er hammaren, då antingen Hagan borthugges, eller valin får göras om. Att likväl hammaren icke med säker- het tillkännagifver en inre otäthet, skall snart med loi- sök visas. Häraf uppkommer en stor felagtighet hos Svenska Stångjernet, hvilken val torde föranleda mesta Vräkningen, men ock till ännu storre del und ga all an- nan granskning än Klensmedens eller forbrukaiens, enär jernet skall användas eller springer. Engelskt mått. — Denna uppgift hvilar på försök, hv - kas allmängörande står i sammanhang med Here lull - rande, oaislutade undersökningar. — Daleau liai ai - na försök funnit: que le poids nécessaire pour prodiu - - v 6o ___________________________________________________ . Om nu en liten glapphet i fästningen vid n eller q skulle göra, att jernet a drar ensamt, så springer det, utan att äga ringaste hjelp af det förträffligaste jern b. Om a äger nagon punct af halsbränning, samt endast bär t. ex. a5 Tons, men b 5o Tons; så inträffar vid 5g Tons motstånd, att b endast tål 12 à 15 Tons, innan först Svigt (spänstighet), sedan Sträckning inträf- far, hvadan b i första ögonblicket ej bär med större kiaft än i5 Tons 1). Da faller på andra dragjernet a påkänningen 3g — i5 = 24, som det icke bär. — Vi ha sett stålartade jernstanger springa för 25 och bära 4o Tons, utan att ge töj. — Låt nu jernstången A B (Fig. 5) bestå af godt, segt jern med en yrhård rand i kanten, till £ af Stangens area, som må antagas la rupture est de 35 à 60 Kilogrammes par millimètre carre de la section transversale de la barre, suivant la qualité du fer (Annales de Chimie et Physiqve Tom. 12:e pag. 145); d. v. s. absoluta Styrkan varierar, en- ligt Duleau, emellan 21,3 Tons och 36, 55 Tons pr inch Sqvare. Hans försök gjordes pä jernet uti de di- mensioner, som förekomma i handeln. 1) Duleau 1. c. uppgifver förlängning eller förkortning genom spanstighet till o,o58 af ursprungliga längden i böjning. I sträckning varierade den emellan X och 1 millimeter pâ en Meters längd, efter jernets qvalitet. Den styrka , som gör permanent sträckning, fann han variera emellan -j- och y af den, som sliter sönder jernet. 1. c. pag. i46. Jern-Cont. Annal. 1820 pag. 213. Man jemföre Telfords försök. — En rund jernstäng af 2 tums Diameter sträcktes tum pä 12 tums längd för 45 Tons, men förkortades tum då kraften gaf efter. Denna Stång gaf småningom vika för 100 Tons. Barlow Essay on the Strenght and Stress of Timber. London 1817, pag. aSo. 6i i qvadrat-tum. Detta sega jerns styrka må vara = 52 Tons, den yrhårda randens =: 4o pr qvadrat-tum och påkänningen = 28 Tons. Vi finne då det sega jernets absoluta kraft per se =: 28, samt det yrhår- das — 5 Tons per se; således skulle stången hålla, om jernet drog ens i påkannings ögonblicket, emedan 28 5 > 28. Men si! stången springer; ty vid 12 à 14 Tons pa- känning börjar redan det sega jernet att sträcka sig. Då nu det yrhårda icke förlänges innan det brister, samt af hela kraften (28 Tons) endast 14 kan syssel- sättas i formförändring af det sega; så följer att de öfrige 14 Tons påkänna den yrhårda randen, hvilken brister, emedan den ej kan bära mer än 5. Låt nu Stången C D (Fig. 4) vara seg uti e, e , men yrhård uti y. Ett slag vid y, som endast skulle kommit en jemn stång alt krökas, bryter C D tvärt af vid y 1). Vid händelserna A B och C D är äfven att an- märka, att ofta, om ej alltid, en otäthet åtföljer de o- lika jernsorternas berörings-ytor, hvarigenom slängens relativa styrka mycket försvagas, äfven som dess ut- hållighet emot böjning. Vi förbigå här de otaliga olägenheter i smidning, skruf-uppdragning, svarfning, hål-stampning, nitning, vikning m. m. som uppkomma af jernets hétérogénéité!. I) Till ex. se Hr PFaUman om Jernliiiors tillverkning, Jern-Contoirels Annaler 1822 pag. 181. 65 L och 80 slag i minuten) med Detta jern upp-« uträcktes under Man sätte? vanligen sin tillit uppå Hammarensl ärlighet att upptäcka inre felijernet. Hammaren pröf- var mycket skarpt, om jern kan bringas frän en skap- nad till en annan utan att brista, d. v. s. particlarnes skafbarhet i). Men om en utvändigt tät jernstang är invändigt tät, det synes ingalunda under hammarens vanliga använd- ning. För den, som ej haft tillfälle att öfvertyga sig härom, vilje vi anföra följande 2:ne försök : i:sta Försöket. Ett Jernstycke 2^ tums | tums, skapadt i Krök- ningen A, (Fig. 5,) hade brustit vid b a. Det betod af hårdt jern vid b, uppåt b m, samt mjukt jern vid a, uppåt an; emellan hvilka tvenne jernslag en otäthet e d sträckte sig. Jernet var tillverkadt af god malm, med Sulusmide. glödgades i Stångjernshard rask Hammàrgâng (omkring en Hammare af omkring 4o Lisp, tyngd , till ii tums fyrkant. Ütom en tumslång sprängning i den ändan på fyrkanten, som var af andan b a på jernstycket A, var denna fyrkantstäng ganska vacker på ytan. Men då densamma afbröls, fanns flagan gå 1 aln in uti slåiigem j) Detta ord synes oss ganska tjenligt» Se Jcrn-Coiit. ; Annaler 1820. p. 92. 63 och för århundrade förflutne kropps-ansträngning, ■I mera såsom under stora sig hatande a:dra Försöket. En jernslång tums -- tums platt, fullkomligt tät, mjuk i ena och mycket hard i andra ändan, af- slogs. Alla hårda bitar samlades, till antalet 6 af ungefärligen 1 fots längd, garfvades, utsmiddes till | tums fyrkant i ena ändan och tums | tums platt i den andra , ganska tätt och vackert på ylau. Gryet bibehölls alldeles oförändradt efter Garfningen, som förut. Garfningen hade således intet gjort jernet be- tydligt mjukare. Felaglig väll i ena ändan', gjorde en otäthet, som geck igenom hela fyrkanten. Drage vi nu till minnes det föregående, sa följer fruktansvärdt: att Slängjemssmidet bedrifves nu, realisations-medel af Jord och Arbetslag egendomar, än såsom en egen, i Näring ; att Smidessätlet icke på sist förbättrats ; att Smeden arbetar med en som betager uppmärksamhet och omdöme i vissa de- lar af arbetet: att jernets egenskajper (hårdhet, mjukhet, seghet), hvilka hvar for sig akulle höja dess användbarhet. 64 icke sarskildt framställas, utan äro blandade i en och samma stäng j att Byggmästaren — om han ville beräkna sitt ^yggwnds-ämne — nödgas använda drygare dimen- sioner, och ändock icke alltid kan vara säker; att Klensmeden och Melall-arbetaren göra osäkert arbete, samt vidkännas vida större svårigheter i arbe- tet och förluster, då varans fel först under användan- det upptäckes, än som skulle kunna äga rum, i hän- delse de arbetade på ämnen af kända och bestämda egenskaper ; att Svenska Jernet — oagtadt möjligheten af för- träfllighet — nu i brist deraf betalas af utlänningen eller som det är: ett ratt ämne, och användes där- efter i). Det Charakteriserande i Engelska Stäng- jerns-Beredningen; jernets deraf hår- flytande egenskaper, samt använd- barhet. 7 §. Da vi söke ut det egentligen bestämmande i En- gelska Slångjerns-beredningen , för alt uppställa 1) Man förvånas, att, bland de försök Utländske L en arde gjort på flere Jernsorters absoluta styrka, endast finna den anteckningen om Svenska jernet, att det brast i en Haga. Sâ anteknar 1 elf ord (Exper. opon direct Stienght of Cohesion of malleable iron, Barlow Essay Q5 allmän, väsendtelig och utmärkande egenhet i arbets- sätt, arbetarens verksamhet och jernets utsträckning; kunne vi ej biträda författarena och allmänna tron, hvilka lägga det söktä i Puddling och Valsning. Da detta afviker frän den föreställning man vant sig vid, höre vi utförligt reda våra tankar, hälst vi lägge vigt uppå en skarp uppfattning af denna vart ämnes del, såsom grundläggande det resultat, dit vi vilje fö- ra våra läsare. Tackjernets farskning i Stenkolslåga (Puddling), Samt uträckning medelst valsai', innebär hufvud-drif- fjädern till Engelska Stångjerns-beredningens qvantita- tiva höjd i); men med dessa medel ensamma, skulle det beredda Stångjernet nu för tiden icke ens vara ämne för handeln. Uti jernhandeln förekomma 4 sorter on the Strenglit and stress of timber, London 1817. pag. 229). Uti den Table of p Experiments on the direct Cohaesion of Metals, som förekommer (pag. 094) uti Buchanan’s Practical Essay’s on Millwork, London 1823. Vol. 1. förekommer denna anmärkning icke vid något annat slags jern än det Svenska. Wi ha haft tillfälle att se samma förhållande då Svenska jern alslites. i) Engelska Stångjerns - tillverkningen uppskattas till 200,000 Tons årligen. Då Cort framlade för allmän- heten sin nya plan, importerades årligen 70,000 lons Stångjern från Ryssland och Sverige. — Supplement on the Encyclop. Brit. Edinb. 1824, Art. iron p. 122. Svea IX. 5. 66 stångjern; ulan att särskildt upptaga ämnesjern till plåtar, tråd m. m. hvilket allt har sitt särskilda be- redningssält, invande arbetare, som blott verka ett slags jern samt för ändamålet särskildt byggda verk- städer;] liksom vi här ofvan sett, att Hinman ville grunda trådtillverkningen i* Riket på Markiske Os- inundssmidet. Största delen af Englands jerntill verk ning tages ur jernlera (Argillaceous Iron-stone). Ett af dess slag, kalladt black ironstone from Low Moor Iron T^orhs near Bradford, Yorkshire, halier fugtighet kolsyra - 1, o - 29, 5 jern oxidul - - 45, 26 kol-ämne - - 5, 55 kisel och lerjord 18, 12 kalk 5, ------ 100, 75. Några af "Wales malmer hålla nära 10 procent mangan-oxid 1). 8 A. Första sorten Siångjern erhålles, då Jernleran, utan blandning med Bergmalm (Blodsten), smältes till pigg- 1) Annals of Philosophy. XLIL pag. 448. ^7 V i j iron och fine metal med coaks ; pucldlas, utvalsas till 5 turns bredd och I eller i tums; samt detta slângjern , som kallas N:o i ehuru det icke är handelsvara, afhugges i 15 tums länga bitar, hvaraf 4, 5 à 6 läggas pä hvarann (are piled), upphettas i Stenkolslâga till väll- ning , utvalsas till den dimension, som åstundas. Nu kallas Jernet N:o 2 eller common englisli iron, gäll- de den 10 Augusti 1825 i London 16^ p:d pr Ton tums tums, användes till mångfaldiga behof så- dant det är, samt utgör det ämne, som genom sam- manvaHning omberedes (garfvas) till Ankarstockar, Brokedjor (t. ex. Menai Bridge), m. m., inarigenom det egentcligen öfvergår till följande jernsort, eller 1Î. Som erhålles då N:o 2, beredt endast af jernleror, j afhugges, garfvas och utvalsas. Detta jenl är mindre j allmänt förbrukad t, kallas i handeln N:o 2^, an vän- I des blott för vissa behof 1) och kan i vissa stänger ! vara lika godt som följande sort (N:o 3), ehuru ej så motstående nötning. Dessa båda jernsorler leunna utan undanlag an- vändas till alla vanliga behof. enär omsmidniug icke behöfver ske eller kan verkställas i hvit värma, igenom hvilken användbarhet utländska jernet i Eng- land blif\it så utträngdt af denna inhemska til verkning 1) Emedan användningen oftast medgifver' garfning, da Användaren hälst köper N:o 2 och garfvar sjélf. .. . ... 6g att medelålders arbetare i svartsmide icke känna sven- ska jernet mer än till namnet; man frage vagnmaka- re, hofslagare, låssraeder m. fl. Likväl anses sven- ska jernet i afseende på sin hårdhet äga företräde, t. ex. för vagnshjulsskoning, och i allmänhet ulhålla mycket mera i nötning. Äfvep anmärkes att N:o 2 icke duger till stål och poleradt finsmide, ej eller till plåtar, tråd, hästskosöm, o. m. d., till hvilket sednare likväl jernleran duger, om hon färskas med trädkol. Det puddlade jernet är i allmänhet hårdare än det med trädkol färskade Coaks-jernet, och Sven- ska jernet hårdare än det puddlade; men det med trädkol i masugnen smälta och med trädkol i härd färskade jernet (som skall användas vid Tråd-drage- riet, Tintern Abbey) är mjukare än alla dessa slag, hvilket dock till en stor del tillskrifves malmens be- skaffenhet. C. Dä inalmuppsattningen pä masugnen beslår af jernlera och | Lancashire Blodsten; det erhållna tack- jernet, utan blandning med vanligt pig-iron, genom- går omsmältning till fine metal, puddling, valsning; stången afhugges, staplas; stapeln hopvälles och ut- valsas till tjenlig dimension i); samt denna dimension 1) Denna är olika frän 3 tums tums till 4 tums 1 tums -, dock alltid platt. Olikheten beror sannolikt på den verkan, man anser sig behöfva påräkna afgarfnin- gen ; mer eller mindre. Gg afklippt i bitar af tjenlig längd, j) omgarfyas; sä er- liålles N:o 3. Lancasbire-malm (Blodsten) gör jernet hårdt, hvadan detta jern icke anses tjenligt till Chain- cable. Det heter i handeln best English iron eller N:o 3, gäller 19 à 20 p:d pr Ton och derutöfver. Den 10 Augusli noterades denna jernsort till 20 p:d pr Ton Square inch, och 22 p:d pr inch Square. Vi anmärke att de hittills uppräknade 3:ne jern* porter, alla puddlas på sand. D. Till de så kallade Cable-Bolts tages f af jernleran och af Lancashire-Blodsten. Det af denna malm- blandning erhållne tackjern genomgår alla processer- na för sig, utan blandning med annat tackjern, mes puddlas på jernslagg 2). Den 4 à 5 tum breda och I à 1 tum tjocka, ogarfvade jernstången afslås i båda ändar; om gryet ej finnes godt, förkastas stången till .1) Ganska olika efter det Stängjerns dimension man vill ha; neml. frän till 4 lot; 2 staplar i bredd då grof- vaste ämnen skola erhållas. Då finaste skär- eller bandjern tillverkas, måste grofva staplar uppläggas, emedan man i en valsning endast erhåller sitt ämne, tums fyrkant, hvilket måste afklippas till bitqr af 1 fots längd, som åter uppvärmas och utsträckas, an- tingen till finaste band- eller skär-jern, samt knippas i 3 tums fyrkant. 2) Man anser jernslaggs nyttjande, i stället för sand, vara lör kostsamt att använda för allt jern; derföre jiuddlas de andra jernsorterne på sand. 70 Chain-cable. Duger det, afsläs stången i bitar af 15 turns längd, hvilka garfvas. Den en gäng garfvade jernstangen afslås i ändarne, synas åler. Befinnes jernet godt, afslås stången, garfvas andra gängen, och anses tjenlig till Chain-cable, så vida vid ändarnes afbrytning jernet befinnes godt och jemt. I annat fall säljes detta jern för lS:o 5. Den 10 Ang. 1825 noterades i London Best Cable Bolts, one inch round, till 21 p:d pr Ton 5 och | inch round d:o till 24 p:d pr Ton. 9 §• Då puddling och valsning ensamt icke åstadkom- mer eit i handel gående jern ; hvaruti ligger då det väsendteliga i arbetssättet, som höjer det puddlade och valsade jernet till begagnbarhet och deraf följan- de värde i handeln? —■ I garfningen. Men! är den- na omständighet väsendtelig för att vinna godt jern, så måste den också användas för de flesta behof. Att så förhåller sig vid beredning af plålamnen vid Llanelly, i Södra Wales 5 (engelska) mil vesterut från Aberga^enny, skole vi nu visa 1), Vid Llanelly finnas tvenne jernberednings-proces- ser, nemligen vanlig puddlings-process och en egen process för ämnen till förlent jernbleck, hvilka bere- 1) Dä vi ej funnit någon Författare hafva beskrifvit den- na särskilda process , anse vi oss deröfver böra ingå i en utförlig betraktelse, 7i das i Ponty pool i Monmouthshire. Tackjernet till- verkas af jernlera, blandad med något Lancashire- Blodsten, vid 2:ne, Bruket tillhörige, masugnar med coaks. Detta tackjern upplägges öfver en Refinery furnace att upphettas på förhand genom den från smält- staden uppgående hettan, under det att andre tackjerns- stycken deruti smältas. Denna ugn bestod , som van- ligt, af en Tackjernslåda af n tums djup under forman, med blott en forma, som geck 4 tum in uti härden, mycket stupande. Vid botten var en öppning, täppt med sand, hvarigenom fine metal kunde tappas, förme- dels! en tackjerns-ränna, in uti en på 5 à 7 fots af- stånd nedanföre belägen Stångjernshärd. Till och från Refinery Furnace rann beständigt vatten. Man sade att ej allenast tättan häraf svalkades, utan äfven bottenhällen 1). När Smältaren vid finerings-härden (Refinery furnace) med spettets uppdragande fann, att godset antagit en ljusare färg och att den på spettet vidhängande jernmassa kastade vällgnistor, uppstöttes sandhålet. Efter några secunders löpning (så fort ar- betaren beqvämligen hann) sattes en jernspado uti in- skärningar på rännans sidor , hvarigenom den tange- 1) Se Supplement on the •Encyclopædia Britannica, 5:te Vol. Plate LXXXIX fîg. 5. — Vi ha ej haft tillfälle att förvissa oss om denna uppgifts sarmlärdighet, ehuru samma förhållande uppgafs vid Tredegar Iron Works i grannskapet. Skulle en svalare härd-botten bidrags till kolets afsöndring frän tackjernet? metal Efter nîng, an en rade rinnande metallens yta. Litet finstött slagg ka- stades på spaden, hvilken, när slagg började ur fine- rings-härden medfölja metallen, hindrade slaggen att följa med. Snart stelnade slaggen , betäckte rinnande metallytan, och öfverskottet rann ut genom inskär— ningarne af rännans väggar. Tackjerns-rännan, ehuru icke lersmetad, hann ej mer än rodna förr än utsla- get redan var i färskhärden. Sedan fine metal inrunnit, påfylldes med trädkol i Farskharden» Dessa kol voro af löfträd och af mmdie dimension än vara. Blästern infördes genom en enda tätta, och synes vara starkare än vid Stång— jernshärdar i allmänhet. Färskhärden hade ungefärli- gen samma skapnad som härdar för Tysksmide, men var ej så stor; ej heller syntes qvantiteten af fine uppgâ till det belopp som i tyskhärden påsättes. i timmas förlopp från ifyllningen börjades bryt- och snart framkom en färska af något mindre hattkulles storlek. Smältaren lemnade den in- vid färskharden på tackjerns-golfvet, hvarest den langades af en annan, som släpade den till stång- jerns-hammaren. Sedan första färskan blifvit utta- gen , fortfor Smältaren att lefvérera färskor invid färskhärden, så fort den andra arbetaren hann slå ihop m. m., hvilket kanske upptog några minuters tid. Dessa färskor hade föga «ammanhang ; smulade 75 I någon gäng af sig mindre bitar vid fallet från härd- spången i golfvet, alltid under hammaren. Ingen färska omsmältes, utan drogs , sådan den upptogs ur härden , hvitvarm genast under hammaren. Hamma- ren liknade en svensk stångjernshammare af de tyng- sta , och sattes på samma sätt i rörelse. Städet var af samma längd som de i Sverige bruklige, men nä- ra dubbelt så bredt som ett nytt Stångjerns-smedje- släd ; satt inne emellan tackjernshällar, hvilka voro naglade på hvarann utan stoppning af träd. På vatten- hjuls-axeln , som tycktes vara blott 8 alnar, satt en 4:tandig lyftarrasring, litet större i diameter, bredare och tyngre än våra. Kuggarne voro små samt utan brusk 1); hvadan tackjernet grep i hammarblecket, hvilket orsakade skunk och ett hvasst dån. Tryckare nyttjas. Hammaren satt löst på skaftet, hvarom ar- betarena endast yttrade, att den skulle fästas enär så behöfdes. Skaftet var korrt. Hammaren tycktes gö- ra omkring 70 slag i minuten. Färskorne hopslogos först och utplattades sedan till en rund, i kanterne högst ojemn och sprucken kaka af en fots diameter, hvarvid ej vidare åtgjordes vid hammaren. — Allt hvad under färskans uttagande ur härden och hopslå- ning under hammaren afrusade, kastades tillbaks i färskhärden. 1) Vi ha funnit så vid alla de Engelska Stångjernsham- rar vi sett. 74 ! I, '1 ' ii I > ' r Färsk-kakan, afsvalad, slogs med slägga sönder uti (hälst) rectangulara bitar, hvilka nu utgjorde äm- nen för Räckarhården. För detta ändamål upplades kakans bitar på ena ändan af en 5 alnars jernstång, som der var utbladad till 4| tums bredd på 1 alns längd, och alltigenom ai tum tjock. På detla blad uppstaplades bitarne, som hälst slogos till tums fyr- kant, till 4 a 5 hvarf, hvarefter detsamma med sin lastning insattes i Räckarhärden. Räckarhärden var en vindugn, som eldades med Stenkol; var fyrkan- 5 lynide Here sa lastade jernstänger bredvid hvar— andra och uppöfver hvarandra (Fig. 6). DDDD fö- reställei en proul af Räckarhärden; m 11 jernstån^en ; ab de på densamma uppstaplade bitarna af Färsk- jernet; BB gallret, hvarpå Stenkols-massan A hvilar; c ett stöd, som uppbär jernstången m 11 i den glugg, hvarigenom den insattes i härden. Arbetarena an- märkte, att uppglödgningen sker i Stenkols-låga, så- ledes utan beröring med kolen. Stapelns a b längd var 20 tum. Upphettad till vällhetta sträckes den under eu vanlig Engelsk Stångjerns-hammare hammer kallad) till plåt-ämnen af 5o tums längd, 1^ tums tjocklek, och 5 tums bredd. — Man uppgaf att färskningen med trädkol var nödig för erhållandet af flag-fria plåtar 1). 1) Att detta gäller i allmänhet i England, säger Parles. Journal of the Royal Institution Vill. 141, hvaraf ett ut- drag finnes i Annales de Chimie et de Physique , i2:te Tornen. Delta Ämnes-jern var fintâgigt, siHverhvilt i friskt brott; den afbrutna slangen visade en klytning, lik- som hade välln icke varit fast nog, ehuru ytorue vo- ro fullkomligt metalliska, hvadan denna benägenhet till klyfning ingalunda berodde på otäthet. Detta jern var segt, mjukt och jemnt. 10 Vi skole nu genomgå Kedje-smidet lör de mäi ke- Jigaste Brobyggnader, som hittills blifvit verkställde , vi mena Menai och Conway Bridges, uppförde på Telfords i) Plan och efter hans föreskrift — lör att visa att garfning icke eller dervid uraktlåtes. i) Uti Barlow's Essay on the Strenglit and Stress of Timbers, (Loudon 1817) finnes Hr Telfords första plan till Menai Bridge öfver sundet mellan Caernarvon- shire och Anglesea. Denna plan skulle nemligen bli densamma, som för Häng-Bron öfver iloden Mei sey, vid Bancorn f nära Liverpool. Han frångick den se- dan och påfann en alldeles förändrad construction af kedjorna. — Brobyggnaden börjades 1823 och skulle bli färdig i Oct. 1825. Hr kallis hade inseendet vid murningen ; Hr Bhode vid allt Machineri samt Län— karnes och Gjutgodsets hopsättning m. m., och Hr J. CC. Provis ölverinseendet af denna, jemte liera an- dra Byggnader i orten. — Meddelandet af någon détaillé härvid skulle införa uti en otillåtlig och från vårt ämne afvikande vidlyftighet. Vi anse oss äga rätt att här offenteligen erkänna den storsinta liberalitet, hvai- med Hr Telford meddelar sig och sätter en Resande i tillfälle , alt inhämta den nogaste kännedom i alla dé- tailler. Vi känne alt Hr Dupin i stort mått har skäl ?6 Ämnet till Länkarne och deras bindstycken, m. m, tillverkas a£ Mr. Hazledine vid Upton Works i trak- ten af Shrewsbury Shropshire. Utom Länkarne fö- rekomma äfven bär-jern , medelst hvilka Brolagets bjelkar hvila på kedjorne. Vid detta smide förekom- ma tvenne arbetssätt, med särskilde Ugnar och Ham- rar; det ena använder blott engelskt jern N:o 2, och det andra använder detta , under tillgodo-görande af allt skrojern, som faller vid de smedjor, hvarest äm- net fullkomnas; hvadan det sednare beror af tillgång på skrojern (Scrap-iron). Första Arbetssättet för Engelskt jern N:o 2, enbart, till kedjorne. Kedjorne sammansättas af Länkar (a. Fig. 7),1 Bindstycken (b.) och Bultar (c.), utan någon en- da Väll. Länkarna äro af 2:ne slag, nemligen de att säga detsamma, i synnerhet hvad Bro- och Hamn- byggnaderne i Skottland angår. Dhtta Hr Telfords öpna väsende emot Främlingar innebär en så ren kär- lek för kunskap och utveckling af mensklig bildning, att man gör bättre i att efterfölja än berömma den ■ den enda tacksamhet Hr Telford erkänner och emotta- ger. Minnet framkallar den store Jdctco hvars ön- skan, att hemligheterne i konster och slöjder måtte af- slöjas för Vetenskapen, Hr Telford i verk och ger- ning biträder. ' 77 som sitta i sjelfva Bergklippan hvarest kedjorne ärq fastade. I engelskt matt voro på första sorten: mn — 4 inches, tjockleken ~ inch, längden — feet; och de Länkar som sitta i den hängande kedjan: mn — 5g; inches, tjockleken = i inch, längden — io feet; hvarvid likväl bör anmärkas, att denna längd räknas från midten (e) af ena bindstycket (connexion of Links), till midten af det andra. Länkarna kom- ma i denna skapnad (hh. Fig. 7) fran Bruket. Lill deras beredning tages af N:o 2 jern, 5 stänger, 4 turn breda, tum tjocka och 5 fot langa, som inläggas på hvarandra, först i Vindugn att röd-glödgas och sedan i Var m-ugn (Chafery-furnace). Denna liknar en Puddlings-ugn , dock med några förändringar ; Eldstaden cd (Fig. 8) . . . . = 2 fot 9 tum Bryggan b.................................. 9 -- Ugnens längd med halsen inräknad =6 — 6 - ad — 10 fot. Ugnens största höjd invändigt . . . . • • • = 15 à 16 tum d:o d:c» bredd .... c: 3 fot. Härden består af 12 tums djup sand, liggande på sten- mur 1). Skorsten viker ned åt grunden vid g, så att i) Häruti, afvensom uti dimensionerne skiljer sig denna Ugn frän vanliga Puddlings-Ugnar, hvilkas härdsand ligger på Tackjernshall (af 3 tums tjocklek), som luf- ten åtkommer på undra sidan. 78 ugnens botten ligger litet högre. Ugnen hade 2:ne luckor k och x, utom stenkols-luckan e. Skorstens höjd — 5o fot; area, invändigt 14 tum i fyrkant. Uti denna ugn upphettas stapeln på 20 minuter från rödglödning (hvari den inlägges) till väll-hetta, då den uttages, föres under en Hammare, hopslås och smi- des färdig till halfparten; och har det utseende i plan (a) och profil (b), som tekningen (Fig. 9) utvisar. Den färdiga ändan tångas och den andra införes i Ug- nen ; o. s. v. Länk-ämnet göres alltså färdigt i ame hetor. Hammaren gör från 4o à 5o till 90 à 100 slag. Uppvärmning och deraf beroende utsmidning gå icke i oafbruten följd, utan med intervaller af stillhet. Men sedan en hel ugns-sats blifvit uppvärmd^ går smidet jemt så länge den räcker. — Bladen i ändarne äro 7 tum i diameter. Ett 5 tums rundt hål utstam- pas i Smedjan uti Shrewsbury. Andra Arbetssättet for Engelskt jern N:o 2 och Skro-jern (Scrap-iron) till bårstångerne. Bärstängerne hafva samma skapnad som Läukar- ne; men äro endast i tum breda, i tum tjocka, med proportionerligt stora blad i ändarne, 2^ tums diame- ter, varandes stängernes längd continuerligt aflagande från Pelarenas toppar (Caps) , alltsom kedjorne till 79 följe af sin tyngd sänka sig. Största sänkningen (Ca- tenarians största Ordinal) är 45 feet. Af jernet N:o 2, 4 tum bredt och tum tjockt, tagas 2:ne lagom långa bitar, läggas jemte hvarann samt lastas med jernskro, så att hela massan ger lagom stång. Dessa massor inlades uti Balling furnace. Slenkols-luckan var för gafveln. Gallrets lösa jern- stanger lågo 2 à 2^ fot från golfvet, voro af i|tums I tums. Hela Ugnens längd, utvändigt emellan . • 11 ocn 12 fot Skorstens höjd 5o fot invändiga area, 14 tum i qvadrat. 7 4*' Eldstaden, en qvadrat af 5 fots sida Bryggan b, 9 tum bred. Sjelfva ugnens längd, emellan 7 och 8 invändigt. Slörsta bredden Största höjden * . ♦ Ugnen hade blott en lucka, fot. fot. tum. 4 fot från bryggan. ; Ugnens hals går nedåt golfvet vid ingången i Skorsten ; så att dess botlen sades ligga omkring 1 fot lägre an ugnens botten. Härden består af sand , som hvi- lar på stenmur. Sanden bakar ihop sig med slagg, till 6 à 8 tums tjocka kakor, bestående af sand på undra ©ch ren hammarslagg på öfre sidan. — Litet före massans (Bloom) uttagning kastas sönderstött slagg derpå ; hvarefter Smältaren , när han ser att massan alltigenom tagit vällhetta och sjunkit tillsammans, So sticker en jernstang in i ugnen, som fastväller vid smältan (Bloom) och hvarmed den drages ur ugnen, rullas med färdighet på tackjernsgolfvet till en särskild hammare, hvarest den under långsam gång hopslås och uträckes till slang, 0 tum i fyrkant och 2i fot lang, hvilken afsvalas, vid tillfälle upphettas i Cha- fery-furnace till vällhelta och utsmides för andra etångjernsh am maren till ett bärjerns-ämne. Båda dessa stångjernshamrar voro af vanlig skap- nad (Mumbling-hammer), klädda i nosen med stång- jerns-skenor och drefvos med vatten. Deras rest var ej sa stor, som Svenska stangjeims-hammarens. Grun- den skakade för hvarje lyftning. Hammarställningen stod ej stadigt. Hammaren lyftades vid skaftets än- da (näsa). De ämnen, som från delta bruk utgingo , uppgif- vas gälla 22 à 24 p:d pr Ton , allt efter ämnenas be- skaffenhet. — Deras form bestämde bruket af Hamma- re i stället för Valsverk. Dâ vi nu anse oss i stånd att utleta och bestäm- ma det egentligen charakteriserande i Engelska Stång- och Ämnes-jerns-beredningen, tro vi det falla af det föregående klart i ögonen, att delta består uti lvenue 8i ömständighetcr, neml, små småltor och jernet« Garfning. Génöm behandlingen af små smål- tor äger smältarén tillfälle ätt felter hand ütlâga det färskade hvilket i ett handterligt stycke lätt vändes och granskas, öch får derigenbm närmare tillträde till det färskjerh, som finnes qvät i härden. Genom larskans uttagande i smärre delar blir det möjligt ätt använda dein, ütan ätt de omsmältas sasom det sker vid tysksmidet; ten operation, hvarigenom detta sed- häre smidessätt söker att ersätta bristen af fäisknin— gens större säkerhet uti inindre smältor. — Garfnin* gen åter medför den förbättring som ensamt följer af sträckning tvälshing feller sm.idning) i hetta, hvarige- hotn jerhets constitution iner och mer öfvcigai till tågighel i) ; samt dessutom fen fördelmng af jernets bjemnheter 2). Häraf följer j att dessa bada omstän- j) Ilinman (J. H. i:sta Del. p. ioi) säger vid kling- smidet: ^Garfningeh är fegenteligen det arbetet, som befordrar segheten, ûtan att stalest mycket förloiar al siri hårdhet.” 2) Ehuru vi icke erkänne någon myndighet, d. v. s. an- J dras omdöme, såsom grund för 'sanningen ; kunne vi likväl icke hekä oss begagnandet af detta tillfälle att meddela de tänkfeäätb vi funnit hos Engelska kännate i detta hänseende. ”Jerhberedningeh” säger IPolla- ston (Englands störste thysicùs), ”liknar Ullkardnin- gen. För hväfjé sträckning ordnar sig trådämnet i den righting, hvaruti påkähningeh verkar. Den del af mas- Sari, som ej antagit trådform i första sträckningen, har Spea 1X. 6. St digheter tilUaminans skola kraftigt bidraga till jernets jemnhet, hvilket också visar sig vid ögonkastet pä det engelska jernets brottyta, samt i möjligbeten af detta jerns användande till de mest grannlaga beliof, såsom Ankar-kedjor, Brokedjor, m. m. hvarvid an- nat jern icke kan användas i anseende till ojemn be- skaflenhet, livilken hvarken inedgifver beräkning öf- ver jernets styrka eller öfriga egenskaper, med den säkerhet som Engelska Byggmästaren sätter i sina verk. Da vi här betrakte det egenteiigen Charakteriseran- de i Engelska Jern-handteringen, kunne vi ej lörbiga den fördei jernets valsning erbjuder, atL nemligen med lätthet kunna arbetas till alla användbara dimensioner med den största noggranhet. Ett tillräckligt sorte- tillfälle att föröka trädmassan under den andra. De trådar,, som icke kunnat j första sträckningen ordna sig till parallélisme, närma sig dertill i den andra; o. s. v. For hyarje hopvällning af parallelt rigtade trådmassor, jennilieten af det hela; hvilken man kan drifva sä långt grannlagenheten fordrar”. — Man frage Bygg- mästaren, Manufacturverks-ägaren, Finsmeden, Grof- smeden, m. 11. och deras svar skall, mer eller mindre klart, sylta åt samma håll. — Vetenskapens synpunct msKrankes ej deraf att hammaren begagnas , antingen der formen ej af valsarne kan enkelt meddelas ; eller der till- yerkmngsmängden ej sysselsätter valsverk; eller måhända (ehuru hitldls ej redigt kändt) för något visst inskränkt behof om jernets spänstighet och styfhet skulle åsyf- tas och mera genom hamring vinnas. I detta sista hän- seende, se Iredgold, practical Essay on the Strenght of Cast Iron. London i824, pag. io3. 8.’ radt lager af Valsadt Jern sätter Förbrukaren i tillstånd att, med stor besparing uti bränsle, tid och af brän- ning, finna tjenlig dimension till hvarje behof. Lätt- heten att vid jernets användning undvika dess om- smidning gör äfven Engelska jernet mera användbart. Denna omständighet, i förening med den större godhet jernet under sednaste 12 à i5 åren vunnit genom ar- betssättets förbättring, kan ge Engelska jernet för mån- ga behof ett högre värde, än Svenska jernet har i sin nuvarande beskaffenhet. De priser handeln stadgar på varor , äro i delta hänseende ollast så talande bevis, att den ärligaste (okunnigaste) försäkran om Svenska jernets förträfflighet deremot föga gäller. Om ock någon legitimitet (qualitas occulta?) skulle åberopas, torde dock vara nödigt, att förvissa sig om Svenska jernet nu för tiden verkas med samma omsorg i här- den, som förr; om ej en högre vecko-tillverkning medfört en vårdslösare beredning, o. s. v. Men fram- förallt anse vi jernets mångfaldiga egenskaper, af hvil- ka hvar och en, framställd oblandad, är bäst för något visst behof, innebära upplösningen på det reela i stri- den emellan föreställningen om Svenska jernets för- träffelighet å ena och ringa handelsvärde å den andra sidan. Den hastiga förbättring Engelska arbetssättet de sednare 12 à 15 aren vunnit, tillskrifve vi den höga tulln på utländskt jern, användandet af jern till ankar- kedjor, samt den noga beräkning Engelska Byggnads- 8^ konsten underkastar hvarje material, innan dess dimen- sioner bestämmas 1). På Ankar-Kedjor af jern ^Chain Cable) tog Mr Brown Pateut 1812. Tillverkningen deraf lärer nu uppgå till 10,000 TCons; hvarforutan äm- nes-jern härtill skeppas på Amerika, der dylika An- kar-kedjor redan tillverkas. Den grundsats Brown fattade, att pröfva kedjan vid tillverkningsstället, skulle naturligtvis så väl tillvinna förtroende för uppfinnin- gen, som tvinga kedje-tillverkaren att ytterst noga x) Man ßnner att just vid början af Jenna period verk- ställdes en mängd försök angående Byggnads-materialers styrka; Tredgold ocli Telford 1814, Rennie 1817, Brown, B eau f o y, Barlow, m. fl. vid samma tid. — Man ser ej samma skarpsynthet i de äldre försö- ken. Fischet (Tagebuch einer im Jahr 1814 ge- machten Reise über Paris nach London, Aran 1816) sä- ger pag. 76 : ’‘Nicht nut aber ist das englische Eisen so wohlfeil, sondern es ist durch angesträngte Bemühung, die oft das unglaubliche möglich macht, ganz vorzüg- lich gut geworden, und zwar von déni Zeitpunkt anr wo der vor einigen Jahren, obschon nur kurz dauren- de Krieg mit Schweden und Russland das Eisen von î)annemorà Und Sibirien von dem Englischen Märkten atisscliloss’’. — Hätvid kan märkas, att Engelska Stål- tillverkningen icke ännü (och sannolikt sent) kan und- vara Dannemora-jernet ; att gemenskapen med Sverige ganska korrt var afbruten, samt att Engelska lager der- under ersatte importen. — Duléau anställde en del af sjna försök år 1812. Hans omdöme då om Engelska jernet ut- visar, hvilken förändring detsamma efter 1812 undergått. ”Les Ouvriers exercés le connaissent très bien pour être causant, et pour présenter dans sa Cassure une Cristal- lisation à gros grains.’’ 1. c. 142. Ett ögonkast på en Engelsk jernstâng i ;brottet visar, ätt Hr Doleau talar om ett helt annat jern än det som nu tijlyer^as ,i England. 85 granska ämnes-jéfnet r). Sådan pröfning undergå äf- ven delarne som höra till Brokedjor 2). Vi kunde härvid anmärka, att ingen J er n vrak eri - stadga skulle ersätta dessa sträck-machiner (prooving Engines) eller Verkmästarenas granskning. Såsom en egenhet i Engelska Jernberedningen torde äfven böra räknas de Engelska Stångjerns-ham- rarnes skapnad i pen, hvarigenom de lampa sig bät- tre till jernets garfning. Man jemföre yällningen och uträekningen af 51 fots långa staplar till länk-äm- nena vid Upton Works, pied garfning oçh vällning under en Svensk Stångjerns-hammare, hvarest ett 15 tums Smältstycke fordrar 5 betor ! —? Engelska Ham- rarne göra ostridigt en säkrare väll. Hvad olika vär- megrad härvid uträttar är icke noga kändt; men En- gelsmannen aktar sitt jern för öfverhettning. 1) Till bevis, att vi i Sverige icke äro aldeles ovane här- vid , må anförab, att Tråd-dragäi-en i Småland endast kö- per tradjern^ som väljes ut bland Brukets hela tillverk- ning ocli betalas omkring 20 procent högre än ordina- rie Stångjern vid samma Bruk. Att detta Tråd-ämnes- jern ej framkallas efter Smedens behag, är en annan sak. Vi åberopa Hr Svedenstjernas Embets - Utlåtande. Se Jern-Contoirets Annaler 8:de Argången pag. 7. o. f. 2) Ägare af de större Jérnverken sända sitt jern till kcdje- pröfnings-machinerne för att pröfvas. Dessc jernvräkare äro pålitlige! Fullers invention är mer omtyckt än Brou-'n's. SÄ Jcrnets Valsning och dess användbarhet på Svenska Jerntillverkningen i). Vid jemforelsen emellan den Svenska och Engel- ska Stangjerns-beredningen visar den sednare, i tech- «iskt hänseende, en så gifven öfverlägsenhet, alt vi ingalunda tveka på hvilken sida företrädet ligger, Stangjerns-beredningen innefattar, efter vår åsigt, en Chemisk och en Mechanisk procedur; ty först skall kol och främmande metalliska ämnen, som constituera det rena jernet tillTackjern, chemiskt frånskiljas; sedan skall den rena râètall-ma&san mechaniskt befrias från slagg, förenas till sammanhang (vällas), arbetas till trådighet och en tjenlig form. Vi känne att rent jern är ytterst segt och mjukare an det vanliga Stångjernet 2), samt att Stål är kolhaltigt jern, ehuru mindre än Tackjer- net 5j; men vi känne icke om någon Chemisk olikhet underrättelser om BergsHandteringens till- stånd i Frankrike, som Hr Säfström meddelar i Jern- Contoirets Annaler (i8>o pag. 219) och hvilka Öfverens- stamma med sednare underrättelser, är Jerntillverknin- gen der i hastigt tilltagande. Detta skall hufvudsakligast bero på införandet af Engelska Methoden, hvartill äf- ven Engelska Arbetare begagnas. Vi ha haft tillfälle att ai Engelska Arbetare i Södra Wales, finna att dessa anläggningar voro bland dem kände. 2) Berzelius. 1. c. pag. 200. 3) Berxelius. 1. c. pag. 221. -^,.<1,^ J., «7 skiljer mjukt och hardt jern i), eller om blott villko- ren för jernets öfvergång till fast form gör denna olikhet, liksom spänstighet och styfhet kunna genom blott mechanisk ålgärd förändras. I denna brist på redig kännedom af det jerns chemiska beskaffenhet (hardt eller mjukt) man vill bereda, är ingen theore- tisk bestämning af sådano Farsknings-sätt möjlig, hvarigenom den ena eller andi’a egenskapen hosstång- jernet skulle uteslutande vinnas. Men da erfarenhe- ten visar, att stål understundom erballes i Hammar- härden ; att en stålartad hårdhet fläcktals orenar Sven- ska Stångjernet, samt att slaggens qvantum äger ettvigtigt inflytande på smältans godhet: så förefaller det ganska sannolikt, att någon chemisk olikhet i arbetssättet er- fordras till hardt jern och till mjukt, ehuru försök visa, att den temperatur, hvaruli jern utvalsas, älven äger ett högst märkbart inflytande på stångens hård- 1) Karsten (Handbuch der Eisenhüttenkunde, Halle 1816) säger pag. 141 : ”Ailes harte, feste und vorzüglich gute Stabeisen pflegt nicht unter 0,1 procent Kohle zu ent- halten ; selbst in dem weichsten Stabeisen findet sich noch o,o5 Kohle.” och pag. 144: ”Diezweite Verbin- dung aus^Eisen mit Kohle bildet — — das weisse Roh- eisen, — — die ganze Reihe der härtesten und weich- sten Stahlarten und die ganze Reihe der härtesten und weichsten Stabeisenarten.” Denna uppgift är likväl af inga försök styrkt. Deremot synes det sätt, hvarpå Hr Berzelius (1. c. p. 200) fått sitt rena jern, nemligen genom sammansmältning af jernfilspån med jennoxidul, vittna derom, att det mjuka jernet håller mindre kol är det bårda. 33 i het Emedlertifl visar erfarerthëterç tillika , att 4en skickliga och flitiga Sfangjerns-smeden ofta nog lyckas i att kändt Tackjern tillverka ett gqdt Stång-! jern, vare sig mjùkÇ eller hårdh Att denna förmågaå upparbetande hos Tysksme^eq fqrqtsätter först öch fråmst ledighet från det sttränga arbete man nu af honoiq fordrar, är lika påtagligt ; ty Tysksmeden skall nu arbeta med skarp kraft-ansträngning, med' flit, ofta under farq, med korrt hvila, i en onaturlig temperatur, och derjemte med uppmärksam^ och omdöme styra de eletqenter, hvilka han måste äga magt att behandla; en magt, som mera hvilar på för- ståndets herravälde än rå muskelstyrka. W I detta tillstånd af kunskapen qn; jernet, äge vf ingen säker ledning för öfvergången från nu varande Tysksmide till en färskning på små smältor, ulonf hvad Vallonsmidet kan häntyda. Meq, då vi finne nödvändigheten deruti, att Tysksmedens nu varande stränga arbete lindras, samt att arbete’ på små1 smäl- tor, och räckningens öfverlåtande åt valsverk, tydligt och i förening med många fördelar, tiUfridsställer den- na lindring; så anse vi förstå sk albt till valsnihgens in- förande i Stängjernsberedningeq ligga uti möjligheten af jernets sorgfålligare färskning. j Men vid blotta môjliglïeten åtnöjbs ické niannen ; han vill se verkstålligliet. Vi skole nu tillse huru detta 8$ blir en annan följd af valsnjngen, så vida neinHgén Brüksägaren vill på engang förtjepa ett högre pri« genom ett bättre jern och derjemte sätter ära i att känna sin handtering och uppdrifva densamma, hvar- på vi ingalunda tyifle, >3 I Vi h< sökt V^å, att Garf ningen var den andra beståndsdelen i Engelska Stångjerns-beredningens egen- het; att densamma sker osäkert och dyrt under Sven- ska Stångjernshammaren; att den väl sker säkrare och fortare (mindre dyrt) under Engelska Stångjernsham- maren; men att Valspingen erbjuder den billigaste Och derjemte säkraste väll i), visar engelska jernhand- teringen, hvilken härpå lika väsendteligt hvilar, som på möjligheten af en högst vårdsam färskning. Så vi- da' till éh vårdsam färskning skulle höra, att den sker under arbetarens ögon, i en ström af luft, hvars sy- rehalt arbetaren (genom draget i Puddlings-ugnen) kan bestämma ; så skulle man ha skäl att anse färsknin— gens noggranhet något asidosalt yid det beredningssätt fdt plåtämnen yi anfört; tÿ trädkolets närvaro vid 1) Härvid måste Skrojern (Stfap-iron) undantagas, hvar- till alltid nyttjas Hammare. Skälet ligger derub, att Val- sarna (tvärt emot vissa Lärdas förmödan) icke trycka jernmassan frän alla häll ihSt, och att till väll fordras beröring. Desse Lärde predika nömligen om Valsarnes förmåga att innesluta Slagg, Sand m. m. i jernet, eme- dan de skola trycka det från allä håll: — Men hvad som gäller vid Skrojerns KbpVällriing, förfaller vid gar - ningen, emedan jernet dörVid är odéladt läiigsefter. 9<> farskningen kunde vinnas genom puddling med ved i). Men något undantag vid Garfningens användande i engelska jernberedningen känna vi icke. — Så vi- 1) Hr af .Uhr, 1. c., har val sökt bevisa Pnddlingsmetho- dens otjenlighet. Försöken, hvarutur detta bevis dra- ges, äro både dyrbara (kostade omkring 35,ooo R:drB:co) och vidlyftiga (räckte många ar) ; och påkalla den all- varligaste granskning, både i anseende till det oväntade resultatet och den stora samling af rön de innebära. Vi kunna alltså nu icke ingå i någon sådan, dels för vidlyftigheS, dels emedan det resultat Hr af Uhr ansett sig böra draga af Puddlings-försöken icke egentligen rub- bar var framställning af närvarande ämne. Ett grunddrag deruti kunna vi likväl icke vid detta tillfälle undgå att vidröra. Eftersom Hr af Uhr funnit fine metal, färskad i Puddlings-Ugnen vid Skebo, icke uthärda profvet för ämnen till Grufdnor (ehuru fine metal, färskad i Tysk härd, lemnat jern af de bästa egnnskaper) , finner han deraf otmfpelagtigt vitsordadt ”att samma jern, under dess sålunda verkställde färskning, förlorat en del af dess styrka och sammanhang, hvilka egenskaper genom den omsorgsfullaste vällning uti härden, sedermera icke kunnat återställas.” 1. c. pag. i iq. Vi åberopa Arbets- sättet vid Llanelly, till platämnen. Färskan smulade sig emellan Härden och Hammaren. Färsk-kakan slculle, d. v. s. kunde knostras sönder j men vid Pontypool till- verkas lörtent jernbleck af bästa qvalitet. — Vi åbero- pa vidcie följande försök. En rusa af 4 a 5 Skålpds vigt som afföll från en vanlig Stångjernsmälta (beredd me- delst brytamide i Tyskhärd) under hopslagningen , afia- des särakildt i stället att, som vanligt, kastas i Härden. Den bestod af kol, slagg, jern. Uppglödgad till svelts- hetta, sökte man sammansla den med handhammare, men den föll i tu. Den af halfvorna garfvade biten föll äfven i tu för handhammaren. De nya halfvorna garf- vades å nyo ; och nu kunde jernstycket utsmidas under Stångjerns-Hammarens raska gång till verktums fyr- kant, samt vägde litet öfver 2 Skålpd; afslaget för ändarne visade det fullkomligen jemnt gry af grå färg och bara 9l da vällning beslår uti den förening till eLt conti- nuum, som aine jernytor i Vällhettan ingå under tryckning, men jernet icke utan att förlora sin sam- manhalligbet kan upphettas till hvilken grad som hälst, churn det måste äga en viss varrae-grad för hophäftningen ; så löljer att Välln måste ske vid en viss temperatur. Skulle man nu gilva de till väll ämnade jernytor precist denna temperatur, sa fordras till en säker Väll, for det andra att ytoinas hoptryckning sker innan jernet afsvalnar, d. v. s. med största hastighet. L-atcm oss nu beräkna den lid, som erfordras då välln gör^a emellan Valsarne. Rå- valsarne, hvaruti Vällningen sker, äro vanligen af 16 lågor. Detta jern var ytterst mjukt, bar endast 20 Tons pi' inch Sqvare, och liknade det gröfre engelska kedje- jernet i brottet, ehuru mycket mjukare. Uti kl ens me ds- härd utsmiddes spik vian vfi genom tågornas sträckning i parallela rigt- ningar, genom jernets behandling i en enda, vald, tjenlig värmegrad och tryckning* Att Garfningen ökar jernets seghet j äfven under stångjernshammaren , således oberoende afvalsning, är af ålder kandt; öch, ehuru engelska Stångjerns-bered- ningen först i stort satt denna kännedom i verket, vi- sar likväl sjelfvä språket att arbetssättet är äldre inom Sverige. Svehskà språket ägei' nemligeil derpå ett eget ord; men engelska språket begagnar sig äf ordet to pile, som icke har annan betydelse an att lägga ihop (to heap) , sammanhopa j draga i hÖg (to coacérvate) i), sannolikt skapadt af pile (ä heap, accumulation). Att tågan hos jemet berot på dess mechaniska behandling, har Rinman visat genom otvifvelagtiga försök. Man kan med egna Ögon lätt öfvertyga sig derom, då man afbryter trådjern, sådant det köpes 1) Or to fill ^ith something heap.ed. damsons Dictio- nary of the Eng|ish language. Vol. II. London lygS« g4 af Tråd-dragarhe i Småland t. ex. och sjelfva tråd- ten som.trad-dragaren sticker i drag-skifvan i). Har- af följer att för beredningen af tågigt jern kan det ej vara likgiltigt, om jernet först sträckes åt en led och sedan at en annan; eller under hvilken temperatur det sker. Vi föreställa oss nu ett smältstycke af i4 turns längd, instucket i Ravalsarne, (som böra vara 5:ne öf— ver hvarandra) och inom £ minut utsträckt till fots längd och 2 tums fyrkant under 6 a 8 gångors genom- lopp. Jernets temperatur förändras ej betydligt under denna korta tid, hvadan jerntågan uppslår och full- komligt utbildas under oförändrade omständigheter. Lat vara att i första genomloppet endast vissa tågor uppkomma har och där i massan, som ej behöfver tänkas absolut likartad. Vid andra genomgången växa dessa tågor, och genom fortsatt valsning skall hela jernmassan förr eller sednape, vid en eller flere upp- värmningar, blifva tägig igenom hela tvärsection, hvil- ket älven brottytan pa engelska Kedje-jernet tydligen ådagalägger. $e ytterligare de försök W oilman i detta hänseende anställt (JernCont. Annal. 1822 pag. 188). Ilan fann äf- ven, att tag väl kan smidas i jern för klensmedshärd, men ej säkert utan 2:ne vällningar. '’Brist pâ en väl ut- spridd hetta i härden,” säger han, ’’samt den omständig- heten att man ej hinner tillräckligt smida jernet för hand medan det är vällhett,. torde hufvudsakeligen hin- dra. att man ej lyckats sa väl i klensmedja, att smida jern täßigt, som under knipp-hammare.’’ Detta öfverensstäni- mei med var sats, att tagan bildas under tryckning i vällhetta. Huru länge bibehåller jernet denna tempe- ratur under Stångjernshanunaren? ■ Inflytandet af värmegraden, hvarundcr jernet me- chaniskt förarbetas till smidighet, är ej af Veten- skapen, men väl af verkmäslar-ögat uppfattad. FÖr- •öken utvisa likväl, att summa slags stångjem af i tums fyrkant, som, ulvalsadt i ena temperaturen, bär nå- gra och 20 Tons, förlängas 2| tum på foten samt bri- ster som bly vid sönderslitning, och visar brottyta af I qvadrat tum, kan, ulvalsadt i en annan temperatur, bära några och 3o ja ända till 4o TL ons och deröfver samt brister som stål, med smäll» fara för kringsta- ende, och utan märkbar förlängning eller förminsk- ning i tvärsection. Den hastighet, hvarmed utvalsnin- gen sker, medger valet af den temperatur, som finnes tjenlig och nödvändig till erhållande af den egenskap hos jernet, som sökes. Att utsträckningen genom valsar medger en jemn tryckning, hvarunder lågan uppstår och utbildas, hö- rer äfven till de omständigheters oföränderlighet, som måste förutsättas, på det att ett jemnt jern möjligen kan uppstå. Huru stor skall denna tryckning vara? — är åter en fråga , som icke ännu kan besvaras. Vi vilje närmare förklara oss. Låt C & C' samt D & D', Fig. To, vara medel- puncter till 2:ne valsar, ställde till samma afstånd qr från hvarandra. Låt A m m B föreställa det ämne, som skall stickas emellan valsarne. Detta ämne träffar det större valsparets ytor uti m och m ; men det mindre valsparets ytor först uti n och n. Låt am'm'b före- • . ställa samma ämne öfter valsniiigeh; Det släpper de mindre valsarne Uti ii' & n , men de siörre uti m' och m. Den spans tig het jernet har, åstadkommer någon utvidgning efter utgången utur valsarnej én utvidgning, som sannolikt är miüdrë vid utgången ur de större än de mindre valsarne j éhurü måttet harpa är alldeles okändt. Nù visar sjelfvä åskådtiirigen äf figuren, att valsämnet anträfiar det större valsparets yta tinder en spetsigare vinkel, in C q, äu vinkeln n D q, hvarun- der det miudré valsparets yta anträfläs • samt att vals- ämnet AmmB vidrör en större yta under Sträcknin- gen emellan de Större än mindre valsätne, i samma förhållande som mm' är större an nri'. Af dessa För- enade omständigheter Sytiës Oss följa j att de större val- sarne gripä bältre än de små, i anseende till den spet- siga anlallstinkeln, samt göra ett tätare jern, i ^rise- ende till vidsträcktare tryckningsytaj hvaréinöt de mindre valsarne synas sträcka jérnet mera på läng- den, i förhållande till den använda kraften. Häraf sy- nes, alt diameterns storlek bör bero på ändamålet vid valsningeri, så att t. ex. valsping sker emellan större j och sträckning emellan mindre valsar i). i) Verkmästaren vid ett Jernyerk i England har anmärkt j att jern, för att blifva tätt öcli jemt, ovillkorligen bör valsas genast från börjaii ; saint att storä valâar (äf 2ö till tums diam.) hörde nyttjas i ställét för nu bruk- liga 16 turns. Uti Jern-Cöhtörets Aimaler, 6:te årgah- gen pag. 313, underrättas nian att valsarne ifrån allci .sidor sammanpressa ptätheteriie och lörbörga det jern sopi utvalsas. Den qvdst af glödgande äip- hen som, vid jernstyckets instickande i valsarne, öltä 97 15. Ehuru vi i det föregående sökt utveckla fördelarne af jernets valsning i afseeude på dess jemnhet, seghet och-tågighet, samt framställandet af det mjuka jernet för sig sjelft, älvensom det hårda för sig; äre vi dock icke i stånd att afgöra, om, och för livilka behof, jer- nets hamrmg kan vara nödig. Man har i allmänhet den öfverlygelse, att hamradt jern är tätare än valsadt i). Man förblandar ofta jernets Gravitas Specifica med dess cöutinuitet. I England synes man vara af den öfvertygelse i allmänhet, att smidt jej n ai tatai e i för- ra 2) och valsadt jern i sednare hänseendet. Att jern genom smidning uti viss temperatur vin- ner i fjädring, är däremot afgjordt; ehuru vi icke kän- nehuru ett, i viss temperatur valsadt, fjäderämne skulle förhålla sig i fjädersmidning under tjenlig temperatur, emot sm id t jern. synes; är alltså en synvilla! Den Engelske Arbetaren anser den likväl icke så; ty hans kroppsställning ger tillkänna att lian aktar sig. 1) ”L’efîort du marteau pour rapprocher les parties du fer et le rendre nerveux, ne pénètfe pas, clans les gros fers, à plus d’un millimètre, et dans les fers minces, à. plus de quatre ;” säger Rondelet (Se Duleau Essay Théorique et Exp. sur la resistance du fer forgé. Paris 1820 pag. 72); d. v. s. o,oo3 à 0,013 sv. fot. 2) Tredgold sätter weight of a bar one foot long and one inch Square- 3, 3 I b s. ditto when hammered- 3, 1. c. pag. 276. Svea IX, 1 ’ 9» Försök hafva afven blifvit anstalde af Treds:old. redan âr 1814 , angående Engelskt och Svenskt jerns motstånd uti böjning (jernets hvarvid han fann mera styfhet hos Svenska jernet 1). Vi frage: 1) Tredgold, Practical Essay on the Strenght of Cast Iron and. other Metals, London i8a4. The bars we- re supported at the ends, and the weight applied in the middle between the supports j the lenght of each bar was exactly 6 feet, and the distance between the supports 66 i inches, English Iron. Kind of bar and dimensions. Weight of 6 lent in length. Deflexion with lbs. Weight of mo- dulus ofelasti- city for a base of one sqvare inch. 58 114 170 Bar i t. Inch sqvare 35 lbs. inches 0,0625 inches 0,1 0,25 inches 0,1875 27,240,000 lbs. 25 0,135 0,375 2O,83o 000 1 ‘oundii diam. 20 0.15 0 3a 0 5 24.Qgo,ooo a4 0,125 O 25 o.SyS 25,i54.ooo 1 «, 17 0,25 0.5 o,§ 26,5oo,ooo Mean weight of modulus 24.542 800 lbs. | Swedish Iron 1,2 inch sqvare 62 j 0,0625 0,125 IO.I9 32 000 000 I i - 27 0,08 0,161 0,25 31,245 000 1 - 33 '0,126 0,20 '0,375 33,328,ooo Mean weight of modulus 3a 191,000 The bars of Swedish iron varied in dimensions conside- rably ; the dimensions in the first column was taken at the point of greatest strain in each bar. The apparent- 99 livad siyfhet skulle Svenskt jern erhållit, oin det blif- vit valsadt i en viss, tjenlig temperatur? Det valsade jern Tredgold försökte var Engelskt. Tredgold uppgifver icke hvilka malmer och i hvilken propor- tion de blifvit påsatte på masugnen. Likväl är det bekant, att Lancashire Blodsten gör jernet ur jernleran hårdare* Ibland de försök Rennie i) år 1817 anställde an- gående metallers fasthet, förekommer väl äfven En- gelskt och Svenskt stångjern; men, liksom Tredgold här ofvan, har han icke eller uppgifvit, hvilka slag af dessa Länders jern han undersökt* Hans försök ly superior Stiffness of the Swedish is partly to be attributed to this cause j but it is in a greater degree owing to the mode of manufacture, which gives more density, as well as elastic force to the iron. If the English iron had been formed under the hammer,in the same manner,it would have been perhaps eqvally dense and strong , and as fit for the nicer purposes of smith’s Work as the Swedish. All these Specimens were tried in the same state as thd bars are sent from the iron works.’’pag. io3 -—Siflran 55, l:sta Column , nedersta raden matte vara 23. — Vi tville mycket pâ rigtigheten af denna (Tredgölds) förmodan , att Engelska jernet skulle bli så godt Som Svenskt ge- nom Smidning. Tredgold har beräknat sista cölumneri L ; fexpressioii hvafest t — the quantity a bar of iron, an inch sqvare and a foot in lenght, would be extended by the force f* 1. c. pag. 119. 120. i) Tillociis Phil. Magaz. 1819* Vol. LIII pag. 169. Rennie undersökte ej spänstigheten i vridning. Cuu~ loml) har icke anställt någon jemförelse emellan olika jernsorter* I oo medföra likväl det resultat, att Engelskt jern emot vridning är starkare än Svenskt i). Vi finne således delta ämne förtjena en allvarlig ocli fullständig undersökning. Emçdlertid må denna i) Bland Sufflots och Rondelets försök med jerns sönderslitning längsefter, som Hr Daleau anför uti sin Essay Théorique et Experimentale pag. 72, före- komma ytterligheter af svaghet och styrka, som förvåna. L'e skola nemligen hafva afslitit jern af 81 qvadrat-mil- limeters genomskärning, med 18,1 kilogramm pr mil- limetre carré; äfvensom , i andra försök, rtmdjern af 6,7 millimeters diameter, med 92,3 kil. pr millimetre carré. Uti Buchanans Practical Essays on Millwork fin- ner man det första af dessa resultat, utan någon anmärk- mng, upptaget (1 Del. pag. Sqö) såsom motsvarande 20, 'iGo Lbs A. d. P. ; men den andra ytterligheten omta- las icke, blott ett mellanliggande resultat, neml. 80,833 Lbs pr inch Sqvare. Det lägsta resultatet motsvarar 25, 873 £bs pr inch Sqvare (och icke 2O,46o, såsom Bucha- nan anför), d. v. s. litet öfver 11 Tons. Vi ha icke funnit någon, hvarken äldre ellei' nyare författare, npp- gifva en så liten styrka hos jernet; ej heller en så stor, nemligen 55 Tons, som det andra bland de åberopade ^ufflots och Ronclelets försök. Uti de försök , vi halt tillfälle att anställa, ha vi icke funnit något jern svagare än 20, ej hellei' betydligt starkare än 4o Tons. Det jern Sufflot och Rondelet försökt, var sanno- likt af Fransk tillverkning. Duleau synes, vid den märk- värdiga skillnaden, fullt tillfredsställd med den upp- gift Experimentatorerne meddela angående jernets olika textur; hvaraf synes att det svagaste jernet var grof- kornigt, det starkare finkornigt, samt det starkaste tå- gigt. Man skulle likväl bedraga sig, om deraf ansågs föl- ja, att det starkaste jernet är tågigt. Vi ha funnit tågigt jern som brustit för ao Tons, och finkornigt som bu- 101 undersökning medföra hvilket resultat som halst; niångfaldigheten af jernets användning ma påkalla , livilka egenheter i beredningen som hälst; sa hvilar dock all användning pä den förutsättningen, att jernet är alltigenom af samma art; ett villkor som ingalun- da kan af smidning i allmänhet uppfyllas. Deremot synes det oss ganska sannolikt, att, ehuru jernets garfning kommer att verkställas emellan valsar, likväl dess vidare tilldaning för vissa behof maste verkstäl- las genom en afpassad smidning. Dock känne vi in- gen, »om kan underrätta härom, mer än en blifvande erfarenhet i). 16 I afseende på Valsningens användbarhet vid Stångjerns-beredningen förekommer en ganska rit nära 4o; men äfven tagigt jeni som burit 29 samt finkornigt som brustit for 23 Tons. Vi kunne endast i förbigående vidröra detta ämne här; föranledde af den förmodan, att några biomständigheter verkat till de oväntade, mot alla hittills gjorda försök stridande re- sultat , som Sujflot och Hondelet funnit. 1) Hr Dupin säger, i anledning af Rennie's forsok: ”Les savants et les artistes doivent encourager M. Rennie , et l’engager à compléter un genre de recherches sut lequel nous n'avons encore presque pas de données positives.’’'1 Annal, de Chim. et de Phys. Tom. IX pag. 5!. _ Vi anmärke, att detta synes vara sagdt utan syftning på den olikhet, som särskilde jernsorter me föra i dessa undersökningar, äfvensom beredningssät- tets inflytande. JOS stor olikhet emellan förhållandet i England och Sve- rige 1). Det Förra Landets Jernhandtering, hufvud- i) Det torde ej vara otjenligt att jemföra förhållandet vid Jernverks-anläggningar i ena och andra Landet. För England vilje vi välja Tredegar Jernverk i Södra Wa- les , som Hr Svedenstjerna sett under anläggning (se hans Resa igenom en del af England och Skottland åren 1802 och i8o3 pag. w5 o. f.), Omkring är 1800 in- köpte ett Bolag (Mr Humphrey of Pennydarran och Mr Thomson & C. i London m, fl.) af Sir Charles Morgan pä 99 år en jordyta af 3 engelska mils bredd ocb 5 mils längd. Man hade derunder funnit ett kollöpråd af 2000 acres vidd och 2 till 5 fots mägtighet, samt en lika area af lerskifler, som innehåller runda och ovala körtlar af jernlera. Denna fyndighetens vidd är dock beräknad så, som i händelse kolflötserne, i stället att ligga 3 a 4 nära öfver hvarann, voro utbredde bredvid hvarandra. Tredegar anlades nu i sluttningen af en backe, så qtt orterne från fyndigheten slutta lagom till Rostugnar och Masugnar, ehuru dessa sednare äro 42 fot höga vid kransen, Pä samma plan som utgjö- tet sker, äro refinery-puddling-, warming-furnaces, valsverken och den traui-väg anlaggd, som leder trans- porten till Monmouthshire Canalverk. Nu finnas vid detta Verk 5 Masugnar (hvaraf en gått 12 år, utan att Visa tecken till fel), invändigt klädda med sandsten, ne- derst. De utgjuta 16000 Tons Pig-iron årligen, Der- af tillverkas årligen 11,000 Tons alla sorter stång-, band- och skär-jern. En liten Stad är uppbyggd och härfiergerar i5oo a 2000 Arbetare. Ett nytt valsverk är under anläggning för 5 par valsar med vattendrift. Hjulet, ii alnar i diameter, 9 fot bredt, med 3;ne hjul, ringar, och tillika med axel , armar, vattenränna m. m, af tackjern, utom hjulbotten (af träd) och skoflarne (af valsadt jern). Detta Verk med sin Arbetsflock, förval- tas och drjfves af en Förvaltare och 4 Bokhållare, dein afgår stundeligen, AflÖningen sker i contant och hyar vecka. Ingen varuräkning föres, ■■BBKK io5 sakligen grundad pä omätliga tillgångar Vermland vagför jern ; men kanske större? stora och för menskliga blicken på stenkol och föga skiijagtig också omkring 11,000 Tons Stång är Förvaltnings-Personalen något Att Anläggarena af Tredegar funnit ganska god räk- ning dervid, kan man antaga. Så har det dock icke alltid varit med de Män, som i Sverige gjort rätt be- tydliga anläggningar, ehuru man kan säga, att malmen och skogen icke kostat dem mer än arbetet. öasem. Exempel härpå vilje vi anlöra förhållandet vid de stora Jernverks-anläggningar, som Borgmästaren i Stockholm Anders Hindricson Boij & Borgmästaren i Askers mid Anders Nilsson gjorde, och som fullbordades af Brnks- Patron Anton von Boij, den förstnämndes Son. Vi ha att tacka Hrr C. Malmström och C. Muhr for bena- get meddelande häraf. Anders Hindricsson Boij, da Radman i Stocx :< im, tillhandlade sig Kårbergs Hammare i Snaflunda Socken. Genom befattningen med denna lilla Egendom fick han tillfälle att inhämta kännedom om Orten och den an- gränsande Ödemarken Tiveden, hvars vidsträckta sko- gar , lämpliga vattendrag samt malm-anledningar mgålvo honom tankan på Jernverks anläggande. - yp....... Så up'pkom - mo inom Nerikes Län : 1) Laxå Masugn med i Stångjornshammaro och 2 Härdar 3) 4) 5) 6) 7) Röforss Las sån a Holms Masugn Markebäcks Masugn Aspa och Algrena 2 Igelbäcks Masugn d:o d:o d:o Inom Westergöthland: 8) Åboholms Masugn med I Hammare och g) Granviks dito io) Forsvik med a Hamrar och 4 Härdar. d:o d:o d:o Härdar I 2 4 JJ loi SB jernmalm, drifves i stor scala på hvarje ställe; Sve- riges åter , grundad på trädkol, hvilkas quantitet beror på ytans vegetation, drifves i liten scala på livart ställe i). Tillsammans 6 Masugnar, 9 Stångjernshamrar och i8 Maidai, allt pa skogstrakter, dem Kronan tid efter an- nan upplåtit at Bruksegaren. Alla Masugnarne försagos med malm fran de Grufvor Anläggaren, med otrolig kostnad och moda, ofver hela Orten eftersökte och be- arbetade; afvensom de å Tiveden varande vidlyftiga hîfTu AßrUkeU genom dem hhfvit befolkade. A. H. Boij utverkade Drottning Chri- stinas Privilegium ar t647 â anläggningen af Bodarne lorsamnug och Kyrka, hvilken af Sonen Anders von Boij utfoides 1688. — Anton von Boij, hos hvilken Konung Carl XI under sma Resor genom Tiveden alltid gastade och som af Konungen kallades min Torpare (' i vu ~~‘l Conjunctur, som Carl Xlbs krig uppkom , fördjupades i rW v 1 si 1 ’ smärtsamt erinrad om det valspråk Non par fortuna labori han långt för- ut antagit. 0 på Tiveden. under Konung öfverlefde den skulder och do, 'g i fattigdom , V Sveriges Jernhandtering har banal vägen för hela or- ters belolknmg, med anläggning af kyrkor och vägar och användning af dagsverken, livliga omkostnader och nuken moda ar icke redan nedlagd i anläggningarne af Dammar , Verkstader m. m. Skulle Svenska Jern- handtermgen nu öfvervinna allt det motstånd, hvaremot Anlaggarena hade att kämpa? i) Af denna motsatts, tydligen rotad i dessa länders oli- ka naturförhållande, ligger en grund till olikhet sä väl i administration, som ock i uppkomst samt slitning af Rattsfragor i Näringen. En annan grund ligger i den olika tillgäng på kännedom i handteringen, som finnes utbredd i landet och till hands vid näringsrättens bc- dommande. Af sam ma motsatts följer icke, att allt hvad n io5 Man synes således härigenom vara hindrad från att i Sverige använda Jernvalsning; ty sannolikt skulle det icke löna sig att för i à 2000 Skpp. smide bygga vals- verk och underhålla en arbetsskicklig personal. — Vi finne likväl ur denna svårighet en ganska enkel utväg, att nemligen valsverken anläggas vid fragtleder, hvar- est Brukens jern finner lämpligaste afförseln. Om nu valsverken emottaga smältstycken från samma Bruk, som hittills utsmidt Stångjern, samt förädla dem till den förträfflighet, som motsvarar naturens gåfvor i malmens och bränslets renhet; så kunna vals- verken sysselsättas hela året om, och blifva lönande. I denna idé ligger ingen bestämning, antingen dessa valsverk skola tillhöra de Bruk hvilkas jern utvalsas, eller, likt andre förädlingsverk, andre ägare; ingen nödvändighet för Bruksägaren, att rätta sig efter andras beslut och upphöra med smidning, utan hans egen klokhet är alldeles fri; ingen fara för de gamla goda stämplarnes decrediterande, emedan valsadt jern vid första anblicken skiljes från smidt; ingen för- växling af bättre stämplar med sämre, fastän jern från flere Bruk utvalsas , ty Bruksägaren kan påpassa sitt jerns utsträckning såsom sädes-innehafvaren sitt mjöl vid qvarnen , om ej förtroendet räcker till. Men i ena Landet är fritt, skall i det andra vara bundet. — Men, kanske är detta blott en Theori? och följagteli- gen lätt afvist? ■F io6 deri ligger uppkomsten af tvenne i Verldshandeln hit- tills okända varor, nemligen hårdt jern och mjukt jern\ en ren vinst for riket genom ett vida högre pris på Stångjern än förbrukaren hittills kunnat betala, då jemnheten af Engelska jernet i de flesta fall gjort detsamma användbarare än ojemnt jern af bittals bätt- re beskaffenhet; en öppnad communication emellan för brukarens och Bruksägarens intressen, i afseende på den omsorgsfullaste behandling i Ståugjerns-härden, som valsningen gör möjlig, och s’uleligen en hittills okänd möjlighet att lämpa de omständigheter (tempe- ratur, tryckning), hvarunder jernet tar sin skapnad, ef- ter de olika behof, hvartill det ämnas i), Dessa betraktelser inleda oss till Möjligheten att frambringa ett jemt stång- ochåmnes-jern af vissa bestämda egen- skaper, samt dess värde vid förbruk- ningen 2). I Da Stangjerns-Smeden befrias från räckningen och således får använda hela sin uppmärksamhet, flit 1) Försök med svenskt jerns utvalsning (frän smältstyc- ken och 2 tums fyrkanter till mänga dimensioner) ha blif- vit gjorde i England 1825. De ha utvisat valsningens användbarhet, äfven utan garfning, till erhållande af en, snarare ökad än minskad, godhet i afseende på jer* nets smidbarhet, täthet och styrka. 2) Att uppbringa svenska jernet till ett högt värde vid för- brukning, utgör nu mera icke blott ett intressant tech- 1 107 och förmåga pâ Tackjernets färskning, så är möjlig- heten beredd för tillvinnandet af konstfärdighet. Men niskt syftemål; ty andra Folkslags naturliga fördelar och förstånd att använda dem, ha sa uppdrifvit verldena jerntillverkning och uppbringar den ärligen, att detta ämne synes bereda sig ett fruktansvärdt intresse, såväl hos Styrelse som Närings-idkare. Uti Frankrike tillika med Lothringen och Elsas till- verkades 1787 (LÅdbeck, Sami, i Bergsv. 3 H. p. s4i) 126,323 Skppd. tackjernsvigtTackjern och i47,4o5Skppd stapelvigt Stångjern. Är i8o4 (1. c.) 687,291 Skppd t. v. Täckjern och 690,686 Skppd s. v. Stångjern (Catalaniska smidet 64,5ol Skppd inräknadt). Är 1819 (H. de Ville- fosse, de la richesse mineral. Paris 1819 Tom. I. p. 432) uppgifvas 600 Masugnar tillverka (5,4oo,ooo quintaux de lonte brute) i,354,o5o Skppd t. v. hvaraf skall an- vändas till Gjutgods, samt det Öfriga gifva (2,4oo,ooo q.) 864,8oo Skppd s. v. stångjern och stål. Catalaniska smidet räknas till 108,100 Skppd s. v. stångjern. För- fattaren (1. c. p. 412) beklagar, att endast Creusofs gju- teri begagnar stenkol. Att Frankrikes tillgångar på sten- kol nu begagnas, kan ses af den berättelse, som i8a3 gafs om Franska industriens producter (Ferussac, Jan. 1825, Arts chim. p. 1.). „Les usines destinées au traite- ment et à la resolution des divers minerais, ont å la fois augmenté de nombre et d’importance. On a vu nai- tre et se développer de nouvelles branches de l’indu- strie métallurgique. Des procédés inusités dans nos forges pour obtenir soit la fonte de fer, soit le fer lui-méme, dont l'application exigeait un grand dévelop- pement de moyens et l’affectation des capitaux considé- rables ont été importées en France de toutes pièces, tantôt à l’aide d’ouvriers étrangers, tantôt par le seul concours des moyens fournis par les localités.’-’ Uti England tillverkades omkring år 1740 (dâ Hr Cort uppfann puddlings-processen) 17,35o Tons jern (Suppl. E. B. art. iron pag. 117); år 1788 med trädkol i3,ioo samt med stenkol 55,200 Tons pig-iron; år 1796 io8 skall han begagna denna väg, så måste han först och främst se sig i bergning uppöfver sämsta arbetshopen 108,793 Tons; år 1802 omkring 170,000 och 1824 om- kring 4oo,ooo Tons pig-iron, hvaraf räknades 200,000 Tons Stångjern. — Vid år 1740 importerade England 70,000 Tons Svenskt och Ryskt jern. Ar 1823 expor- terade England öfver 70,000 Tons Stång- och bult-jem samt manufactnr. Till N. Amer. Fristaterne exporterade England stångjern och bultar emellan 1 Juli 1816 och 3o Juli 1817, 5780 Tons år 1821 \ c 7 — —• — 2820 _ I bvedenstjerna c o utom Bandjern m. in. Uti Nordamericanska Fristaterne räknades 1810 (enl. Hassel vollst. Handbuch d. n. Erdbeschreibung, 5 Abth. B. 26 Weimar 1823, pag. io5) 155 Masugnar, 333 Stång- jerns-hamrar, 316 räck-hamrar, 34 vals- och skärverk, 410 spik-smedjor, hvilka lorarbetade 3o,ooo Tons jern till ett varde af 18 mill, dollars; hvaremot Supplem. Encycl. Brit. (Vol. VI. p. 700) endast upptager lron-ma- nuf. till i4,36o;ooo dollars. H. de ^illefesse (1. c. pag. 2io) uppgifver jern-tillverkningen i dessa länder till 24,000 och tillägger (pag. 273): „ces ressourças sont encore foibles en comparaison de celles que l’art des mines pourvoit développer dans un tel pays;” och (pag. 276) ’’Le comté de Morris pourvoit seul fournir de 1er tous les Etats-Unis.” Hassel säger (pag. 116): „Die Verein. Staaten könnten leicht so vieles Eisen erzeugen, als sie für ihre Fabriken bedürften. — Hassel uppgifver årliga införseln af jern till 20,000 Tons; Hr Klinrkowström (Bref om Förenta Staterne, Stockh. 1824 2 Del. p. 333) visar med en officiel handling, att öfver 25,ooo Tons infördes från 1 Juli 1816 till 3o Juli 1817, hvaraf 10,000 från Sverige; Suppl. Encycl. Br. upptager (Vol. VI. pag. 689) jern-consumtionen till 5o,ooo Tons (men endast 10.000 Tons import), som öfverensstäm- mar nied öfrige författare, enär inhemska tillverkningen log (Dagakarlen), och dernåst känna sig lifvad af den tillfredsställelse, ja den ära, hvarmed hvaije sann sättes = 5o,ooo Tons. Värdet af importeradt iron and ironware upptages (1. c. p. 701) till 2,969,000 dollars som, à 100 d. p:r Ton (Klinckowström p. Say), skulle motsvara 29,690 Tons, om ej Bandjern, Spik, Gjutgods m. m. älven infördes. — Enligt National Calendar (Washington 1820 p. 14g) är Tulln för americanska Skepp p:r cwt. på Stäng- och Bult-jern, beredt utan valsning — — — — — —• — dollars d;o valsad t — — — i,5o — jernbleck, tenar och band — — 2,5o — ; hvilket motsvarar i5,3o och 5o dollars p:r Ton, och synes utvisa Styrelsens uppmärksamhet å inhemska jern- beredningens tillvext; hälst Tulln sedermera blifvit nå- got ökad. Importens aftagande visar sig äfven. Hr Seybert (Ann. Statist, des Etats-Unis, Paris 1820, p. 126 n:o 4) uppgilver värdet i Livres af jern-impor- ten med americanska skepp, från 1 Oct. i8o3 till 1 Oct. i8o4 = 4,209,767 xgoi i8o5 == 4,991,986 5 — 6 — 5,617,515 — 6 — 7 = 6,296,876 7 ' — 8 rz: 2,390,637 — 8 — 9 — 829,762 — 9 —10 = 3,294,491 —10 —11 = 3,162,435 —11 —12 “ 891,661 —12 * —13 = 1,633,545 —13 —14 = 374,652 —14 —-— —15 zz 1,651,13g Importen af Spik har i synnerhet aftagit: den af stål (som icke inbegripes i ofvanstående) har deremot varit oförändrad. „Det är Ryska Sabel-jernet, säger Hr Klinckow- ström (1. c. p. 627), som på alla alsättnings-orter i de förenta Staterna börjar taga företrädet framför vårt jern, och som kommer att nästan utesluta våra stämplar från S s E s< Summa Och, om vi endast berdkne etångjern, samt antage det ut» göra hälften af det he!a, samt någon progression medgif- ves, t. ex. .200,000 Frankrike England 1 IO konst belönar en oskrymtad tillgifvenhet. Vill man här klippa utaf den fina ledtråden till menniskobild- americanska handeln, så iramt Vermlands-bruken ej vih ja allvarsamt vara betänkta på att förbättra sina tillverk- ningar, hvarigenom deras stämplar kunna här i landet återfå deras gamla anseende.” Till vinnande af ett total-resultatj utan att inledas uti alltför mycken vidlyftighet, vilje vi antaga årliga jern-tillverkningen på hela jordklotet) utom England och Frankrike, ha varit oföränderlig ifrån 1787 till 1824 (ehuru till och med Österrike visar prof på fortskridan- de) och till det belopp II. de Villefosse (1. c. p. 24o) uppgifver. På dessa uppgifter livilar nedanstående Tabell på totala beloppet af jern-tillverkningen, reducerad till Skppd stapelst, vigt, Spanien i Europa *- - - Ryssland Sverigo och Norrlge - - - Danmark ------ Österrike, Bajern, Böhmen m. fl. Preussen, Saxen - - - - Westphalen _ - • - - N. Amer. Fristaterne - Frankrike ------ England 1787 i8o3 1823 65.000 603,700 600,000 4g,600 4oo,ooo 144,000 61,000 225,000 200,000 512,000 ^l,gÄ2,3oo 225,000 goo.ooo 1,270,000 1,922,600 226,000 i,g45,ooo 3,ooc oco 2 85g 3oo 4,3i7,3o ) 7,o>>2,3oö 675,660 147,4o5 206,000 873,660 690,686 635,000 1.073,660 972,900 i,5oo,ood Summa 11,027,0651 2.199 356 [3,546 55o Den tillatna Svenska Stångjerns-tillverkningen var (enligt Hr v. Adv. Fisc. J. P. Almgrens benägna medde- lande) år 1787 omkring 826,000 Skppd B. vigt; år 1808 “ 338,472 (utom Finland) samt d. 31 Oct. 1824 zs 378,880 Skppd. Ill ningens fullkomnande, med den försäkran, att Smeden af alla dessa fördelar endast skall passift njuta beqväm- ligheten, utan att derjemte visa något teeken till högre konstfärdighets förvärfvande ; sa fråge vi , hu- ru den grad af konstfärdighet uppkommit , som nu finnes? Vi känne rätt val, alt fortskridandet icke är al- las lott; men yrke derjemte, att man icke på förhand kanför utsäga verkan af så förändrade omständighe- Att Svenska jernet efter är 1787 skulle förändra afsåttnings-orter, är naturligt. Hr Eàhrœus har benäget uppgifvit att åren 1787 1788 1801 1802 1823 1824 exporterades Sk^ Skit Sk* Sk* Sk^ Sk* Till Ôsteisjö-orter - 53.988 56,289 132 58o 94,902 67.113 68,244 — England - - - — Holland - - - i83,o55 15,64a 194.901 15,795 164,109 3,93? 228.044 11,523 42,218 44,6o2 — Frankrike, Spanien och andra Medel ha fs- orter samt Portugal - 136,523 120,652 36,746 101.544 100,089 133,44o — West-Indien • b992 2 299 11.107 10,666 1QQ 5oi 118,914 — Ost-Indien ——— 55 180 46o 1,016 Summa 391,000 389,936 548,534 446,659 4oo,o8i 366,216 Anm. Uti ofvanupptagne Summor inbegripes älven Exporten från Finland, som utgjort - - — - »»V? 427 1.475 b989 Vi öfverlemne nu åt Läsaren att bedöma, om det ämne som sysselsätter oss, fastän endast sedt från Verldshandelns synpunkt, ej förtjenar en allvarlig betraktelse? — Dä svenska jern-tillverkningen icke kan betydligt ökas i qvantum, eller sänkas i pris; hvad an- nat kan upprätthålla dess afsättning, än dess pärde pid förbrukningen? — Förtjenar ämnet allvar, sedt ej blott från vetenskapens men riks-hushållningens synpunkt; så må man förgäfves vänta sig att i all maklighet och utan beslutsamma samt afgörande steg, hinna målet. ; '/VA, h • v ç ■'. -y' <’> •<•,.■; '•. •. 11 2 ter i). Hufvudfrågan synes härvid vara: finnes i den- na förändring uti arbetssättet någon omständighet, som icke kan anses vara tillräckligt förberedd ? — Vi vilje, innan denna fråga besvaras, fullständigt utveckla alla de villkor, som höra till den förändring vi yrke i Stång]ernsberedningen. Dessa äi o : i:o Att SLangjerns-Smeden arbetar på elt mera likartadt Tackjern; hvartill erfordras både malmbland- ningens likhet och sättningens , på Masugnen : kanske afven alt inedel att oarter — redas a). tackjernets raffinering vore elt användbart göra det likartadt, och beröfva det sina en sak af största värde att försökas och ut- i) Hr Malmström 1. c. anser Smeds-skolors anläggning och Smeders borgning, i sammanhang med inrättandet af Directeur ölver Stångjernssmidet och Hammarsmeds- ordningens öfverseende, hufvudsakligcn ländande till yrkets upphjclpande. Ai ha redan antydt frihet i Kä- ringen såsom ett absolut villkor, utan hvars tillfreds- ställande alla andra åtgärder bli lekverk. Att, dernäst, en organisk sammanhållighet emellan Konsten och A e- tenskapen är nödig, ha vi haft tillfälle alt ex officio yrka. Om detta ej passar ihop med den liberalaste visheten, synes det deremot så mycket mer öfverens- stämma med Hr Malmströms förslag. a) Så länge man i England puddläde pigg-iron, erhölls ett ojemnt jern under stor förlust, och man var osä- ker i arbetet samt på jernets egenskaper. Men sedan FineringS' operationen uppfanns , blifva de åtskilliga egenskaperne af Tackjernet (Pig-iron) blandade och, genom raffineringen, bringade till en bestämd beskaf- fenhet uti Fine métal-, hvadan Puddlaren har ett lik- artadt ämne att färska, och är säker i sitt arbete, samt spar jern. — Supplem. Encyclop. Brit. 1. c. pag. 121. 1U 8. S pea IX. ö:o Att Smeden befrias frän Räckningen, samt att hans aflöning förhöjes, och till någon del beror pä jernets beskaffenhet. (Se v. Stockenstrom om ämnes» smidet vid Skebo 1784. Mscpt). 5:o Att Smältstycken vid valsverket särskiljas, allt efter deras beskaffenhet, samt tjenligaste temperatur och vals-diametrar utrönas för de ämnen, hvartill des- sa jernsorter, hvar efter sin art, skola räckas. 4:0 Att, sedan jernets hufvud-egenskaper, såsom seghet (mjuk eller hård), styfhet, fjäderart, stalart, ge- nom försök blifvit qvantitatift bestämde, ställa vals- verket i anSvar för jernets förhållande , inom vissa gränsor. Då till en början valsverken måste anläggas vid stora farleder, ulan alt derföre borde påräknas mer än l. ex. fjerdedelen af det jern som skall passera an- läggningsställ t, följer ock>å deraf, att icke allt det jern, som i orten tillverkas, kan påräknas till föräd- lande genom valsning. Vi torde då icke misstaga oss på den förmodan, att de smältstycken, som för valsver- kets behof till verkas , kunna vinnas af ett Tackjern, som blifvit verkadt af bestämd malm (enbar eller blandad), samt under en vårdad sättning. Att stång- jerns-smeden skall arbeta pa ett kändt tackjern år icke eller någon nyhet, enär (oafsedt Brukens egna Tack- 114 1) Vi âberope Ståljern, Trâdjern, Linjern, ni. fl. jeriis-Hllverkning af samma malmer) den författnin- gen först nyligen blifvit upphäfven, hvars alsigt var att tillhanda hälla hvarje Bruk Tackjern från den Bergslag, på hvars Tackjerns-tillgång Bruket blifvit privilegieradt. Det reela i särskilde Bruks-stämplars an'rgande synes också vara, att Förbrukaren på hvil- ken ort i verlden som hälst, må kunna välja ett stång- jern af viss, känd beskaffenhet. Vissa stämplars hög- re varde i jernbandeln synes tillkännagifva, att dessa stämplar åtminstone agt betydelse; ty ingen stadgad, handel kan vitan reel grund äga bestånd i längden. A'lt detta hänvisar på en, åtminstone fordom existerande, allmän ordning, hvars möjlighet vi här endast ha alt göra med. Häraf följer, att det villkor vi i denna § utvecklat, ingalunda innefattar någon nyhet, ulan blott ett partielt återställande af en ordning, som fordom ägt rum och ännu i många delar gäller j). Att den äldre ordning vi åberopa varit fotad pa J1 örfattnings- syslemet, i stället for att vi tilltro oss kunna fota den i fråga varande ytterst på jern-förbrukarens intresse, försvagar ej kraften af vårt argument. — Nu må det ock vara likgiltigt om smältslyckes-beredningen för- delas på en stor mängd Bruk till litet belopp på hvar- dera, eller om den sker uti större qvantitéter på hvart ställe, hvarigenom färre Bruksägare komma alt be- fatta sig med nyheten. Så mycket torde dock vals- ägarens försigtighet fordra, att han sjelf äger en härd. «te 115 hvarest försök ma kunna utföras, genom hvilka sättes i stånd , att noga afväga de fordringar han han bör gora af smältstyckenas qvalitet, — Någon ringa olik- het i afseende på Tackjernets egenskaper kan hvar- ken förekommas eller ens hållas reda på. Den olik- het. som deraf blir en följd, kan dock af en skicklig Hammarsmed mycket mildras. Sådant Tackjern der- emot, som betydligt skiljer sig från hvad smeden till viss egenskap hos smältstycket fordrar, måste dock afven färskas, samt kan i vanlig väg användas. Att smeden befrias från Räckning, innefattar så mycket mindre någon nyhet, som ett länge i Riket kändt arbetssätt (Vallon-smidet) detsamma godkänt. Det kunde väl synas som tillverkningen härigenom skulle mycket ökas. Men deremot förekommer den väl bekanta regeln, att då godt jern skall verkas, kan icke vecko - tillverkningen drifvas högt. Emedler- iid påkallas häraf en betydlig förändring i smedens af- löningssätt. Det måste för valsämnen förutsätta deras antaglighet vid valsverket; och sedan ställas på kol- besparing, öfverjern och arbetsdrift. Den betydbga kolbesparing, som genom Räckningens inställande go- res, bör dels komina Bruksägaren till godo, dels bi- draga till lindring i valsämnets inköpspris eller gälla så i räkning om Bruksägaren sjelf vore delägare i vals- verket; med ett ord, gälla i tillverkningspriset på val- 1 iß sade jernet. — Smedens aflöning har vål hittilis äfven förutsatt ett svarsgodt stångjern. För detta fall skulle den förutsätta ett svarsgodt ämne. Hela skillnaden lig- ger således uti granskningens behörighet, som hittills legat uti (den ofta aldeles okunnige) Bruksbetjentens hand , men hädanefter skulle tillkomma en särskild pröf- ningsanstalt genom machineri. Vi finne ej häri gon nyhet; blott införandet på allvare af hvad haft minst ett århundrades tid att beredas. En tillökning i smeds villkoren torde ej falla na- som na- gon oväntad , som haft tilllälle att gifva akt uppa Smedsskulder, ålderstigne Smeders torftighet, Smed- söners öfvergång till andra yrken. Vi skulle ej vilja påminna vet, om het icke kommer om allt, som häröfver blifvit taladt och skrif- ej för att yrka, att denna vigtiga omsländig- bör förekomma sâcom en nyhet eller oberedd tvärt uppå Bruksägare. Lika litet ma man grunda sin förhoppning om dugliga Smeder på före- ställningen om deras ärorika befallning, som man å an- dra sidan skulle lyckas, om man bjöd till att vinna konsten med blott aflöning. Den som icke känt ett ädlare behof än aflöningens, må sälja sig till den sam- hälls-class (Dagakarlens), der arbelets utöfning fordrar omdömet i sin lägsta grad. En skicklig Hammarsmed känner sig deröfver upphöjd; är det, och bör hål- las derefter. Delta sker ej genom tal, medailler ra. m. ulan vida enklare; nämligen derigenom, att husbonden ii? dålig eller duglig, vara borgaren sin plats. Men att fr sjelf vinnlägger sig om käpnedomen af sin handtering och sätter ära deruti. Vi hyse derfore den säkra för- hoppning att Bruksägaren på rent allvar känner det stora, ja oändligen stora och derjemte enda draget i mannens värde, att svara för den punct i samhället, på hvilken han sjelf ställt sig. Sjelf väljer Svenska med- deruti borde intet val finnas. Om uti denna fordran skulle ligga någon nyhet, då liafve vi långt för delta vanslägtats ifrån våra stamfäder, hvilka hvarken ägde rikedom eller yttre prakt ; men voro Mån för sig. 20 §. Vi ha genom försök funnit att ett godt jern, va- re sig mjukt eller hårdt, kan garfvas ulan att betyd- ligt förändra sin egenskap af mjukhet eller hårdhet i). Att deremot slålart eller råhet hos stångjernet genom garfning försvinner, är likaledes kändt, hvilket vi här framföre visat. Hvad vi nu egentligen yrka, är ur- valet af smältstycken vid valsverket, så att hvart slag af jern må blifva arbetadt för sig. Huru jern i detta hänseende hufvudsakligen åtskiljes, känner hvar en- da duglig klensmed; och vi medgifve ingalunda att häruti finnes något annat nytt, än arbetssättets infö- rande i stort. Vi åberope hvarje vid Stångjerns-Bruk arbetande och skicklig klensmed , om han ej särskildt j) Delta öfverensstämmei' äfven med Rinmans erfarenhet. Se Jernqts Hist. Del. 1. pag. roi. 118 söker mjukt jern till naglar, sömm ; hårdt spik, hästskor; samt j vissa behof, såsom skrufvar , och segt jern till harfpinnar, tager hårdt men icke segt till hjulskenor, liar, märkstampar, o. s. v. Detta urval förutsätter förmågan att urskilja jerns egenskaper, och vi anse oss derlöre härutinnan icke påräkna någon större skicklighet, än som redan i smått inom landet dagligen utöfvas. Sedan ämnet för jernvalsning sålunda blifvit ur- skiljdt, förekommer den omsorgen, alt ej allenast arbe- ta hvarl slag af ämnen för sig (derest ej för något visst ändamål en sammangarfning af olika slags jern skulle erfordras); utan äfven att gifva hvart jernslag det arbetssätt , som finnes lämpeligt. Denna sednare omständighet är väl eu nyhet, hvarom vi endast kän- ne inflytandet af temperaturens olikhet» Dess utre- dande förutsätter försök, såsom vi redan anmärkt. Att likväl ett ganska jemt och godt jern , med iagtlagande af en passande , känd värmegrad i utvalsningen, kan eihållas, derom vittnar en ganska vidsträckt erfaren- het; styrkt, hvad svenskt valsadt jern angår, äfven genom mångfaldiga, ehuru helt nya försök och prof- smidningar, ; Efter fulländad garfning och ulvalsning af hvarje jernsort lör sig, återstår dess märkande, hvarigenom flcre jernsoiter inträda uti handeln, som hittills icke ii 9 funnits. Dâ man besinnar, at huru mycken vigt det ar att finna ett mjukt och segt jern till falsning, nit- ning, sträckning, kallhamriug; ett hårdt och segt jern till alla ämnen för slitning; ett slyft jern der formen skall bibehållas; sa faller i ögonen, att nästan all jeru- manufactur på detta sätt kan erhålla ett tjenligt äm- nesjern. Af huru stor fördel delta är, ma vrakpla- tar, pipors sprängning, m. m. bevittna. Vi ha redan visat hvad Polhem , Ekström , Rinman m. 11. i detta ämne önskat att kunna åstadkomma. o .. I' Den Förbrukare, som måste betala största fragten | lör ämnesjerns erhållande, skall vara mest i till- i fälle att härpå göra afseende. Såsom exempel vilje | vi anföra, huru vigligt det måste vara t. ex. för Ame- ricanaren, som på långa vägar måste föra stångjernet på hästryggen, alt vara förvissad om varans egenska- per- Huru en sådan visshet må införas i handeln, d. v. s. ett allmänt förtroende erhållas, skall nu bli vårt J ämne. 21 §. Smidbarhet räknar man väl med skäl bland stång- | jerns egenskaper; men, enär denna egenskap ovill- korligen förutsättes hos allt ståpgjern som kallas godt j (och vi tale här endast om sådant), sa kunne vi ej I) upptaga smidbarheten såsom en särskild egenskap ij. i i) Vi följe dels en af Hr Rothoff' benäget meddelad uPPy ( sats; dels älven Jern-Contorets Annaler 1820 pag. gö o. 1. Samma förhållande är med tåthet, så vida derm ed förstås att jernet är uti dess hela utsträckning sam- manhängande, utan afbrott i dess continuilet. Dessa egenskaper böra kallas absoluta, till motsats emot de särskilda egenskaper (mjukhet eller hårdhet, m. fl.), som maste bifogas de absoluta egenskaperne för alt bestämma jernet till ett visst slag af godt jern, och hvilka egenskaper böra kallas relativa i). De relativa egenskaperne äro 2) : Hårdhet: egenskapen att emotstå nötning; att tåla starkare hammarslag än vanligt, utan att än- dra form; att emotstå böjning (slyfhet); vrid- niug (styfhel). Denna egenskap sönderfaller uti a) Seg hårdhet: Hållfast, som ändrar form 1) Denna indelning, hvarigenom Hr Rothoff afviker frän alla andra författare , hvarmed vi hunnit göra bekant- skap , synes vara sa enkel och klar, att vi anse den innebära nyckeln till redighets införande bland de mån- ga egenskaper man tillägger jernet. I den stora vigten af denna reda instämme vi med Författaren i Jern-Con- torets Annaler 1820 pag. 860 följ., som i ämnets Litte- ratur är ganska hemmastadd, och genom nämnde afhand- hng lemnat ett kraftigt bidrag åt hvarje forskare i detta ämne. 2) Hr Karsten (1. c. pag. 379. 2:dra Del.) indelar väl jernsorterne, såsom vi, uti hårda och mjuka; men sam- maublaudar de egenskaper vi kallat absoluta med de re- lativa, och bar uteslutit Rinmans hårdt och starlet jern (Anledn. b. pag. 33). innan bristning; hållfast i både brytning, vridning och sträckning; styft ulan alt va- ra skört. b) Oseg hårdhet: fast, som icke ändrar form utan alt brista ; hvilket sker tvärt; håll- fast uti sträckning, styft men skört uti bryt- ning och vridning. Mjukhet: egenskapen att lätt nötas, taga intryck för hammaren, böjas, vridas och sträckas; dock allt delta ulan alt brista eller klyfvas. Denna egenskap sönderfaller uti a) Seg mjukhet: vekt, brister ej, men lätt både ger vika, och omskapar sin form ef- ter kraften. b) Oseg mjukhet (blött): som brister lätt och gör föga motstånd i böjning, vridning; men något mer i sträckning. Spanstighet : Ijädring, egenskapen att ändra form emot påkänning och återtaga den sedan på- kännmgen upphört. Hårdheten, utan seghet, urartar till skorhet (blir yr). Seghet blir alltså en egenskap, som kunde upp- ställas särskildt, men icke framställas särskildt, utan i blandning med andra egenskaper. Seghet är förmå- gan att genom particlarnas skufbarliet ändra form utan att upplösa delarnes sammanhang {sammankälligliett men icke derföre hållfasthet, utan så vida den är för- enad med hårdhet). Då tågorne äro så svagt förenade sins emellan i jernslången, att de spillra sig vid påkänning; så kal- le vi jernet otätt, och fördömma det såsom icke godt. Detta händer ofta med puddladt jern, någon gång med härdsmält, och yppar sig genom spillring under smidning och klyfning under tråddragning. Men ett sådant i sitt inre otätt jern kan användas i) , då omsmidning ej behöfts. Vi vilje härmed ha sagt, alt livad vi här kalle godt jern icke utesluter ett annorlunda beskaffadt jern att vara godt för vissa ändamål. Det samma gäller om Rödbräckt och Kallbräckt jern. Några af jernets olika egenskaper åtföljas af en chemisk olikhet; andra endast af olika mechanisk be- handling. Hvilka, är ej rätt kändt. — För vårt äm- ne är det för närvarande endast hufvudsakeligt att kunna bestämma qvantitatift, huru godt jerns olika slag sinsemellan särskiljas. Först bör då afgöras om det jern, hvars egenskap skall bestämdt upgifvas, är segt eller icke; detta anse vi verkställbart genom böj- ning (i viss vinkel, d. v. s. kring 5, 4 eller 5 kanti- ga prismer af viss bredd på hvarje yta), och vridaing. Är jernet segt, sa återstår alt bestämma dess hård- j) Vi aberope Polhems yttrande om garfvade ankaren. 1 20 het eller mjukhet. Detta torde kunna afgöras med slitning längs efter (sträckning), hvarvid förlängningen och afslitnings-ytans förhållande ger matt pa mjukhet och hårdhet. Skulle något prof i afseende pa jer- nets styfhet derjemte anses nödigt, så hänges en viss vigt på midlen af stången och största ordinaten i bug- ten anmärkes. Har man nu genom försök stadgat vissa piof, som bestämma seghet eller icke seghet, (t. ex. alt en tums platt jernstang skall lindas kring en trekantig prisma, af 5 tums breda sidor, samt alt 2 tums i tums af 2 alnars längd skall vridas 5 hvarf, utan att brista), men funnit att jernet icke är segt; sa torde försök med sådant jerns styfhet och spånstighet lättast bestämma dess sortering. Genom sädane medel anse vi valsverkets ägare kunna utleta bestämda prof, hvilka deras tillverkning bör, för hvart slag af smäll styckens hop-garfning och be- handling, särskildt undergå. Enär dessa prof äro till sine följder på jernets användbarhet utredde 5 sakan förbrukaren både reqvirera och erhålla sådan jernsort han behöfver« För att ej stanna i detta ämne, utan att visa idéns hållning i detaillen, vilje vi gifva några exem- pel på de särskilda behof, hvartill hårdt och mjukt jern, utan blandning sins emellan , med stor fördel kan företrädesvis användas; samt genom dess tjenlig- 124. het bära ett vida högre pris i handeln, an vanligt godt X ståugjern, som skulle innehålla flere af dessa egenska- per uti en obestämd och obestämbar blandning. 22 §. Seg-Hårdt (hållfast) jern béhöfver en jemnförelsevis ringa massa till att motstå viss påkänning; samt böjas, enär påkänningen är stor nog att öfverväldiga jernets form (styfhel), förr än det brytes ; hvarigenom en tillfällig och öfvergående påkänning, genom den kraft skufningen afleder, endast verkar formförändring, ic—j ke bristning. Emot stöt verkar denna egenskap fördelagtigt ; är således tjenlig till det mesta vagnssmide, red- skap i allmänhet (harfpinnar m. m.), hästskor, spik, kedjor, konststänger, dragjern, bärjern, hängsel- jern, m. m. Genom större massa af segmjukt jern, kan seghärdt utbytas i allt, hvarest nötning icke fin- nes, samt styfhet ej behöfves, (såsom hjulstockars bandning m, m.);; men^detta utbyte kostar mera mas- sa. som man gerna vill undvika. I allmänhet är segt jern oundvikligt uti^alla^byggnader eller machinerier, hvarest flore jern skola draga jemt. Oseg hårdhet. Emot tryckning, slitning, böj- ning under jemn påkänning gäller denna egenskap. «i 12 5 Jernets täthet är finare, motstånd större än föregående; För nötning i axlar, tappar, hjul- och släd-skoning j vägskenor, billar, plogjern, är denna egenskap tjen- lig; äfvensom för bevarad form i Ristar, Märkstam- par, Bergnafrar, Släggor, Hamrar, Städ, Äggjern,der påkänningen ligger i hugg (Yxor) eller stöt (Kilar), Äggjern der* påkänningen är jcmn (såsom vissa Knif- var), Liar, der jernet genom klåfläggning ger fasthet ål ryggen, under det den sköra stål-äggen äger den skärande hvassheten. Vore det kladagda jernet segt i Lien, så böjdes det ulan alt återgå i sin form, hvar- igenom Lien vore oduglig. Seg-mjiikt jern till Jernplåtar, Bandjern, samt alla stycken, hvarpå arbetets lätthet (filning) öfvervä- ger kostnaden af jernet, samt ingen påkänning före- kommer, som ej med ökad massa kan ersättas, men framför allt der nötning icke förekommer, såsom skrufvar, nit ning m. m. Det los-mjulcajernet kan väl icke begagnas till något, företrädesvis framför det seg-mjuka-, men är dock för vissa filade och svarfvade arbeten tjenligt och så- ledes vida att sätta framför både jemnhårdt och van- ligt Stångjern, i anseende till filens biståndighet. Dock förutsätt es, att ingen nötning och en ringa påkänning är i fråga, samt alt ingen styfhet påräknas. S ■ ? 1 ' I* i i I j | j:; 12G Vi ha nu genomgått detta ämne, så vidt 1 kunskaper medgifvit. Att dervid mycket fattas, vi väl, och skole icke glömma det, äfven om tanka skulle röna någon framgång.— Att likväl en af bristerne i vår behandling af detta ämne, kan nom försök afhjelpas, våge vi tro. Sådane äro vara vete vår i del ge- ock redan började. Enär de hinna fullbordas , vilje vi uti ett sammanhang framställa dem. Af dessa skäl ha vi här endast meddelat några få resultat, som försöken redan medfört. Stockholm, Dec. iBaå. P. Lageriijelm. 127 , till en samlings anskailande, ökande och underhallande. sammanträden så mycket af något sednare tider fått hugna si; mindre än den vetenskapliga, i verkligen hinner Men ju mera en sådan hildnin; allmänt understöd. för konsten blir varm och lef- spridas, och ju allmännare kärleken de länder der konsten aflägsenhet från genom sin obetydliga penningetillgångar, genom mestadels varit hindradt, konstbildningen hos sina invånare, , hvilka nu detta måls känna och uppnående ännu pa bästa sätt att och att och ' den ringa att tillegna och vigten af en sann varit insedd och påyrkad, allmänna bildningen, till mörk utsigten till man söka att lära finnes. Sverige har , må vara. Emedlertid bör begagna det som redan sens Ständer hafva vanligen vid sina för fyllande af ögonblickets behof, konstbildnings spridande har så löga ej kan undra, om denna del af den lyckligast blomstrat , genom sina sig någon betydligare del af de konstskatter verkligen tillvägabringa anläggningen af ett ligt tillvext, skall det förr eller sednare blifva nog stort , att kunna sådant museum , ehuru Underrättelser om privata Målnings-Samlin- gar , som finnas i Sverige. Ett Museum, hvarest den bildande konstens skatter kunde samlas och till allmänt begagnande ordnas och förvaras, är för Nationen, i sin nuvarande bildningsgrad, ett högst vigtigt behof; och känslan al detta behof har äfven i sednare åren blifvit allt lifligare och allt meta öp- pet uttryckt sig. Då oss vetterligen ännu ingen offentlig åtgärd till denna national-angelägenhets utförande blifvit vidtagen, ar den, och kommer tyvärr kanske länge alt bli, ett blott föremål för fromma men kraftlösa ö’nskningar och varma men fåfänga förhoppningar. Det fattas en tjenlig local för detta ändamål ; det fattas också medel till byggande af hus, till en samlings anskaffande, ökande och underhållande. Rik- göra ädel man med vande, ju mera kan man hoppas, att Nationens Representanter en gång skola allvarligt behjerta och verksamt söka afhjelpa ofvannamde biist. Börjar icke kärleken för konsten redan hos oss blifva tämligen allmän ? Ha vi icke en mängd förträffliga och utmärkta mästare i flere af den bildande konstens grenar? Fins icke ibland vara Landsmän ett stort an- tal lalentfulla dilettanter af båda könen? Och bland dem, hvilka ej ge- nom konstens utöfning praktiskt blifvit invigde i dess hemligheter, huru många finnas icke , som älska dess alster och med smak och insigt för- stå att värdera deras förtjensler? Vi förmode således, att nåt antalet af konstens vänner hittills under föga gynnande omständigheter så betyd- IQS 128 pryda andra länders samlingar. Isynnerhet är bristen på Italienska Scholornas verk hos oss ganska stor. Men annars äge vi, särdeles ut Flamandska Scholan, mycket mer än man i allmänhet tror och vet af, ehuru spridt här och der i landet. Flera af de från Holland inflytta- de slägter, som anlagt våra största jernverk, medförde den i deras fä- dernesland rådande smaken för måleriet och tillika en myckenhet för- träflliga skilderier. Mer än en af dessa samlingar har, sedan förfäder- nas kärlek för konsten slocknat och deras samlade skatter blifvit ut- tömda, af efterkommande skingrats och dess dyrbaraste prydnader hafva inflyttat i nya konstvänners ägo. Afven i sednare tider hafva dock- likväl hela privateamlingar blifvit i riket införda, hvarpå exempel fram- deles i denna artikel skola anföras. Den Kongliga Samlingen är hvarken stor eller särdeles utmärkt, i jämförelse mot de berömdare utländska Galerier; men innehåller likväl åtskilliga förträffliga taflor. Olyckligtvis är den så spridd på flera olika ställen, att dess skatter icke på en gång kunna öfverses, och blott den mindre betydliga- delen deraf, uppsatt i ett icke särdeles tjenligt rum, är för allmänheten tillgänglig. Den bättre delen deremot tjenar till prydnader i de kongliga rummen. Blefve allt, eller åtminstone det mesta och bästa , samladt och väl ordnadt på ett enda ställe, skulle det ge åskådaren ett helt annat intryck, än det som nu väckes af den bå- de till utseende och beskaffenhet torftiga samling, hvilken finnes hop- trängd i Kongl. Musci rum *). Finge sedermera allmänheten tillträde någon dag i veckan, om också mot en bestämd afgift, hvarigenom betjeningens aflöning kunde tillfälle flitigt begagnas och sten. Emedlertid är man tack skyldig, hvilka genom Svenska Museum, Häft. bestridas, så skulle man få se ett sådant hastigt verka till lifvande af kärlek för kon- Herrar B o i j e och Wetter ling största sitt vackra och förtjenstfulla verk : 1—3, Sthm. 1821-3 8:0, hvars fort- ’) I Berlin är man nu sysselsatt med anläggningen af ett National-Museum, medelst hopsamling- af de för hand varande konstförradcr, hvaribland isynnerhet den Giustinianska Samlingen, som Konungen i Preussen för några år sedan för en betydlig summa inköpte, är den dyr- baraste. Denna hufvudstad erhåller derigenom ett Galerie, som knappt torde behöfva ge efter för någon samling i Tyskland, med undantag af Galeriet i Dresden, och möjligtvis de i München och Stuttgard. Äfven i Köpenhamn är man betänkt derpå, att i en ny mera passande local, på ett beqvämligare och mera ändamåls- enligt sätt uppsätta den betydliga kongliga Målningssamlingen. 129 sättning hvarje konstnär uppiigtigt önskar, sökt spjida kännedom om denna värt Fäderneslands största Tafvelsamling. Men om de flesta privalsamlingar saknar allmänheten deremot al 1 kunskap. Och likväl äro flere af dem högst vigtiga genom sin rikedom på goda taflor, genom urval ooh smak i deras ordnande, samt genom ett lätt tillträde för konstnären och konstälskaren. Vi tro oss således göra dessa en icke alldeles obetydlig tjenst, dä vi i deima artikel, som lid efter annan fortsattes, ämne lemna öfversigter af der, enligt vår msigt, interessanta och. vigtiga, som ej blott i. större; utan äfven i små enskilda jnålningssamlingar förvaras, såvidt det gfenoih eget beskådande eller pålitliga underrättelser hunnit bli oss bekant, dock utan alt här- vid binda o^s till nagon viss ordning eller form för våra meddelanden. 1 Svea A 111: i hafve vi, till en början, femnat. en sådan kort öfver- sigt öfver Holt erm ans ka Samlingen på Näsby i Söderman- land, ock vi välje för denna gång: 11. Samlingen på Boo Sätesgård i Svennevads Pastorat i Nerike, tillhörig 1 Öfver-Kammarherrn och C. N. O. m. m. Friherre Carl Hamilton.' Den består af nå- got öfVer 200 Taflor, HÿHnerKet ur Flamåndska Scholan. Af dessa haf- va 45 fornt hört till Riks-Fådet och Fältniarskalkén Grefve M. Wef- hngks Samling på Ekepas i Ös|ergöthland ; de öfriga äro. af nuvarande ägaren samlade i Sverige och England. Af Italienska Sch o 1 orna: En esquisse i oljefärg till en större tafla, af Leonardo da Vinci, Vid pass 8 tnm hög och 4 tum bred. Den föreställer Christi Grafläggning, samt Utmärkes genom stpr enkelhet i composition, och en skön Anatomie. De bägge Lär- jungarne, som bära Frälsarens kropp, äro isynnerhet förträffligt teckna- de, Det hela är måladt i en brunaklig färgton, sqm var dehna odöd- lige Mästare egen. Denna dyrbara tafla, en skänk af Påfvén till Hei- lig Fredrik Adolph, inköptes på Auctionçn efter sislnämde Herre. __ En Eremit sOm skrifyer, af Giuseppe R i b,e ra lo Spagnoletto* Höjd 2 och en half aln, br. 2 alnar, på Väf. Ehuru ohygglig genom fulheten af sitt anuie, är denna tafla likyäl. ett mästerligt ’ arbete. Gubr- bens utmärglade kropp, knappast skyld af några trasor, lyser på mån- ga stallen Iram genom dem. Armgq, axeln och det nästan skalliga hufvudet äro särdeles förträffligt tecknade och målade i ett stort maner. Sjelfva empatementen är så köttig och kraftfull, att figuren tyckes lef- Va. Boken, hvari eremiten skrifver, och flera andra bisaker, äro också Svea IX. o 1ÖO j lika väl fhåladei Korteligén; denna tafla är en af de bäftfé Aån den-» ne mästares hand. — En Sångare som spelar på Lutha, tros vara al Michel Angelo da Caravaggio, och är alldeles lik den Talla af samma mästare, som finnes i H. Exc. Ilr Grefve Brahes Samling, e- huru något större. Maneret i denna tafla är mycket grandiost, och den kan svårligen vara copia, om ej af mästarens egen hand. Taflan är på väf och storleken är Lika med den föregåendes. — St. Laurentii Mar- tyrium är märkvärdigt såsom måladt af flere mästare, hvilkas alldeles olikartade mandr vid första anblicken igenkännas. Enligt en utmärkt kännare* (afl. Prof. Masreliez’) omdöme är hufvudfiguren, med några den omgifvande bödlar och en prest som pekar på Dianas stod, af Tiepolo; en ryttare och några krigare säkert af Tintoretto, hvars breda ma- ner och få coucher Strax igenkännas; tvänne figurer i förgrunden 1’ ett mjukare och skönare maner tilldömdes A nu i b. Carracci’s mästar- hand. Det blir alltid svårt att med full säkerhet bedömma en så sam- mansatt målning ; men visst är att compositionen är rik och det hela af god effect. —■ En bröstbild af Maria Magdalena i naturlig storlek, väl målad af okänd mästare, har största likhet med Carlo Dolces ma- ner, isynnerhet på halseu. — Ett mindre Flickhufvud af Piazetta, och tvänne förträfflliga Vuer af Venedig, näml. St. Marco och Ponte Rialto, af Canaletti, äro de återstående af denna Schola. Af Flamandska Sch olans arbeten ar antalet mycket större, .hvarfore vi här endast anföre de märkvärdigare. — Ett Eldstycke af Rembrandt, föreställande Slagtare kring en koleld, är visserligen af denna mästares mindre väckra arbeten, men har utsatt namn-chiffre och årtal» — Trollpackornas färd till Blåkulla, af D. T e n i e r s, är deremot en högst förträffllig tafla på väf, aln bred och y aln hög. Främst i förgrunden sitter vid elt bord en ung välklädd qvinna, som af en gammal käring undervisas i den nödiga ’besvärjningsformeln. Oaktadt den uppmärksamlret hön gärna ville lemna åt sin lärarinna, kan hon dock icke hindra sig, att med förfäran lyssna till det ohyggliga skränet af en mängd kringsväfvande larver, ugglor, nfvar, grodor, m. m. På ena sidan om denna grupp, meta taågöt mel- i bakgriitajtlen, håller en an- nan gumma sin hand på ryggen af en alldeles naken , på en sopqvast lidande, fran åskådaren bortvänd qvinna, samt läser öfver henne det förvandlande formuläret. Strax bredvid är skorstenen, genom livilken en, redaii till hälften till katt förvandlad, qviiinokropp på en qvast anträder ? sin Blåknllaiidt. tredje tro^papkä liclvetes-soppa. Pa andra sidan, äfvenledes i bakgrunden, står en med vilde fladdrande bar och kokar i en gryta sin Hennes förrättning upplyses genonj ett uppsatt beuran- ■q 151 wu- gel af en aß-ättacl missdâdafes Land, tit Lvars fingerspetsar sniA flaril- mor framskjuta. Composition«! ijr rik och förträfflig, cQloriten mäster- lig, och allt, ända intill de minsta detaljer, måladt med största liflighet, utförlighet och troheu Effecten af det hela är gräslig och skakande, men mildias något gënôm htifvudfiguren, söm ej ännu hunnit afkläda all öskuld och antaga ömgifhingens helvetiska uttryck. — Ett slagsmål i en Krog, af Adrian Brouwet, är måladt i hans tunha, oefterhärm- liga mane’r, rtien för öfrigt icke Utmärkt. — En större tafla af Paul Potter med hatis namnteckning, framställer flere förträffligt målade hästar, isynnerhet eh i förkortning. Landskapet och luften har den hmnaktiga teint, som man alltid finner i denna mästares arbeten. Flera menniskofigurer, dels till häst dels till fot, och enskönlmhd, göra den- na tafla till en af hans rikare Compösitioner. Deh är vid pass i aln bog och aln bred. — Af Rubens’ lärare Otto Venins, eller van Ve en, finnes en storre tafla i brun färg, som föreställer ett bondslags- mal, öfverflödande på de mest bmvexlandë och lefvahde gestalter, vär- diga denne store tecknares hand. — Tveime Gubbhufvudeli af Johan Lievens, Rembrandts elev, ätö af stor förtjenst i afsëende på colo- riten, och det ena i synnerhet, som läser i en Bibel, är fullt af skön känsla. — En Gumma af Charles Bohr, naturlig storlek, af väl må- lad och i sitt slag ett sällsynt mästerstycke* — En Jude som räknar pengar vid ett rÖdt eldsken, af Gaspard de C rayer, är en af de bättre taflor i samlingen, men skadad af ålder. Gubbens hufvud är nä- stan för skönt* Genom händerna och fmgrarne skiner ljuset och gör en stor effect. — En stor tafla, h* 2 aln. br. 3 aln., föreställande en storm på hafvet, af Van den Veide, är målad med all den mästa- rekraft och snille som utmärkte denna stora artist, och så mycket mel* dyrbar genom sin sällsynthet, som han vanligtvis målade blott lugna sjöstycken af mindre storlek. En Engelsk flotta Synes här kämpande med vågorne. På en kringflytande bjelke står målarens namn och år- talet. Taflan ar köpt i London. — Tvenne blomsterstycken, af Daniel Seghers, äro värdige denne store Blönistermålare. — Portrait af Hii- go Grotius, af Anton van Dyck: ett skönt hufvud, måladt så som endast v. Dycks pensel förmådde. - En Gubbe, enligt uppgift Evan- gelisten Lucas, som lyssnar till en bredvid stående Engels ingifvelser. Det tyckes likväl snarare föreställa en Gubbe som grubblar öfver nå- got^ ställe 1 Bibeln, till hvilken en Engel, på hans bön om upplysninga erhållande från höjden, nedstigit för alt förklara meningen; ty Engeln baller pekfingret på ett ställe i en framför honom liggande skrifven bok och förklarar det för honom. Tanken är skön och teckningen mäster- det breda^ ej blott i Jig. Gubbens hufvud är lienligt och hans gestalt, isynnerhet håriga bröstet, ganska kraftfull. Hans uppinärksamlret ligger det mot Engelen vända hufvudets ställning, i blicken och anletsdrageny utan man ser tillika tydligt, huru den djupsinniga själen upphämtar En- gelus lärdomar och besinnar dem. Engelus figur är vacker, utom huf- vudet^ som är mindre idealiskt än inan skulle önska. Deremot är det högtidliga allvar, som öfver ansigtet, är utgjutet, i förening med ett syn- bart lif, ända till den grad att man tycker läpparne röra sig, förträffligt uttryckt. Engelns arm och coloriten på dess hufvud och hals påmin- ner mycket om Guidos styl. Draperi,erjia äro stora och, likna den Ita- lienska Scholans. Man skullg råka i inycken förlä,genhet vid bestäm- mandet af mästaren till denna tafla —■ kanske den skönaste i hela samlingen — om han ej sjelf ditsatt nanm och årtgl: Jan van Bronk- horst 1 654. — En ]M[agdal.cna i öknen, af Adr. van der Werff^ är alldeles lik dem som finnas i Dresden, i München och i Holland, u- Den är målad i hans kalla, men tan att någondera anses för copia, precieusa och ytterligt utarbetade maner. träd af van der Ne er med namnteckning, Trqjas brand, målad pa är ett af de skönaste eld- s ycken man kan se. De gula llanunorne, den röda röken, de flygande gnislorne, visa på det lilligaste för ögat och inbillningskraften den rör- lighet och fij^virring en sådan ryslig scen äger. Altsam,mans speglar sig präktigt i den lugna, nedanföre flytande flodens vattenyta. Architgc- t-yen har en ganska främmande charakter, lätt och luUig, men är lillik^ Åtskilliga väl målade figurer, som fly i bålar, och -Æneas med sin börda, bidraga ännu mer att ge 1 if åt denna dyrbara tafla. — Tre sköna Djurstycken af skön och ädel, filmst pâ taila» och omvexling Job. Wee nix; Ett Bataljstycke af van der Meulen; En Ésquissç al Wouwermans; Tvenne Allegorier af v. Hagen; Trenne Ilufyu- den af v. Oort; Ett Landskap, liknande van Goyens stil; Två taf- lor med Getter af Heemskerk; Ep större tagg, god men uttvättad och bortskämd, af Ostade; Ett skönt Landskapsstycke af lansens der Danser; Ett mycket godt Djurstypke med Italienskt Landskap af Karl Du Jardin; Ett Vildsvinshufvtid af Franz Snyders; En taf- ia med Änder och andra Djur af Buysbraeck; äro för öfrigt de bästa ur denna Schola. Hit kunna också räkpas 2 förträffliga copier af Lauræus, efter Schalken i II. Exc. Gr. Brahes Samling. Af Franska Mästare finnas blott få. En Esquisse till Christi, hedtagning af korset, af Le Brun; 2 större Landskap af Chevalier M oraseri, med figurer af Breughel de Velours; och Ett Schweitzerlandskap af Greffier, äro de bästa hithörande. 153 Gamla Tyska Scholan. En förträfflig Bataille mellan Gre- ker och Amazoner af Holbein. Hästarne äro isynnerhet väl tecknade, och det hela väl måladt, ehuru med något brokiga färger. — Ett Por- trait af nagon Tysk Prins, af samma mästare, är mycket skadadt. — En Lucretia, klädd i grönt sammet med brun pels, är ett bland de vackra- ste arbeten afL. Cranach, som finnas i Sverige. — En annan Lu- cretia, hel figur och naken, är lik alla hans nùditeter, utan rigtig anato- mie, men fint målad. Af okända Mästare finnas flere stycken, men hvilka ej förtjena att nämnas, utom en Nymph ihed en Cupido, naturlig storlek, rätt väl må- lade, som det tyckes, af någon Italiensk Mästare. Af Sven sk a mälare finnas slutligen : Två större Landskap, det ena Husqvarna Vattenfall, det andra Bohus Fästning, af Fah 1er a ntz; Ett Landskap med Fiskare kring en eld, äldre men vackert arbete af Lauræus; En Bataille af Lembke; och En Guache- ritning af E h r e n s tr a hl. Litterära Underrättelser, Stockholm: Kongl. Vitterhets-, Historie- och Anti- quitets-Akademien har till Utländska Ledamöter invalt och kallat de om Nordiska historien och Språkförsköningen för- tjente Danske Lärde, R. K. Rask och Peder Erasmus Müller, Ryska Stats-Rådet K ö h I e r, samt S. de Sismon- ” i, bekant för sitt verk i National-Oeconomien och lör sin historia om Italienska Republikerna under medeltiden. 154 »— Elt vackert Svenskt praktverk: Runor af Karl August Ni can der med Teckningar al Hugo Hamilton. Stockholm, hos Joh. Hörberg 1826, 46 sidd. 4:o, bar helt nyligen utkommit. Hela upplagan är aftryckt pä Velin. Teck- ningarne, lithographerade af Baron Hamilton i Langlumés be- römda Officin i Paris, äro till antalet 16. Exemplar med af- drag på hvitt papper kosta 6 Rd. 52 sk., och med afdrag pä p tpier chinois 10 Rd. B:co. Endast 200 exemplar äro upp- 1 igda, hvaraf de mesta subscriberade, sä att blott en ringa del kommer i bokhandeln. Boken blir säledes sällsynt. Hr Nicanders Runor äro redan allmänt kända ur io:de häftet af Iduna, der de förut äro tryckta. Slutet af den sista, äfven- som nägra af de bifogade anmarkningarne saknas i denna nya upplaga. De nu tillkomne teckningarne förtjena en särdeles uppmärksamhet, säsom härrörande Iran en dilettant med ut- märkta konstnärsanlag. De som förekommit Ref. lyckligast länkta eller bäst utförda äro: Titelplanchen, föreställande Thorgny Lagmans idealiska portrait, samt planchcrna till Freyers ax, Ur darb run n en , Thorgny, Oscar, Norna Gest, Islands Minne, A r n 1 i o t G e 11 i n a, E- rik Wasa, och isynnerhet Ryssgraf, för den skickliga grupperingen samt figurernas lif och rörlighet. Under det alt Fru von Helwig’s öfversättning af Teg- nérs Frithiof i Tübingen är lagd under pressen, tryckes i Upsala hos Palmblad & Comp. en annan, likaledes för Tysklands all- mänhet bestämd öfversättning af samma ypperliga skaldeverk. Denna är författad af Herr Ludolph Schley frän Lübeck, redan berömligt känd säsom öfversäftare af de 1825 i Gö- theborg hos Thorbjömsson tryckta Schwedische Dich- tungen von Tegnér, Geyer, Atterbom und an- dern berühmten Verfassern, Hans tolkning af Frithiof var först ämnad att utgöra nyssnämnda Samlings andra och tredje häfte: men afseendet pä dess för denna plat« nog sto- ra vidd förmådde Ölversättaren, alt hellre utgifva den säsom ctl särskildt helt, hvilket, under titel: ’'Frithiof, eine Sage Nordischer V o r z e i t”, samt försedt med upply- sande Anmärkningar, skall i tve une delar framträda, innan en månads förlopp. Det trycks med vacker Tysk stil; och subscriptions-prisel är 2 R;dr Banco för båda delarne. 135 Al Schwedische Dichtungen a^- det första Häftets i Götheborg utgilna upplaga, hvars tÿpographiska be- skaflenhet lemnade mången önskan ouppfylld, emellertid redan nästan utsåld. En ny, ölversedd och förbättrad, blir nu i Tyskland ombesörjd. Der låter Öfversättaren tillika trycka nämnda arbetes andra häfte, som, bland annat, innehåller: af Gei jer: Den sista Kämpen; Den sista Skalden; Gjukungar- nes Fall; af Tegnér: Svea, och Nore; af Atterbom: Stycken ur Lycksalighetens Ö; af Franzén: Menniskans anlete; af Kellgren; Inbillningens verld; af S t ag n e 1 i u s: Suckarnes Mystér, o. s. v. Hi' Schley ämnar att hädanefter hvarje år utgifva ett nytt häfte af dessa Öfversättningar. — Såsom de, hvilka i första häftet förekommit oss utmärkt lyckade, kunna vi nämna tolkningarne af Geijers Svegder, Tegnérs Axel (åtminstone tiM större delen), och de flesta bland Atterboms Blommor. Bland dessa har han isynnerhet förträffligt åter- gifvit S i p p a n, Vallmon och Nattviolen; dernäst tor- de kanske Narcissen, Solrosen och Liljan böra nämnas. Sva- gast öfversatt är Rosen, och täflar i detta fall med Geijers Wiking. Ganska lyckligt tolkade äro äfven Zeipels He ka- le’s II ä m d och Nicanders Erik Wasa. Till de trenne först- nämnda bland Atterboms Blommor har en Tysk Compo- nist, Steinert, nyligen författat och utgifvit musik. -----Till Akademiska Bibliotheket i Upsala äro följande dyr- bara verk nyligen inköpta: Description de L’Égypte ou Recueil des observations et des récherches, qui ont été faites en Egypte pendant F expe- dition de l’Armée Française. Seconde Ed. publiée par C. L. F. Pancoucke. Paris. Af texten äro 4 Voll, i 8:o och al' Plancherne 4/ Livraisons i stort Atlasformat (ungefär af det hela) hitkomna. (Verket färdigt skalj utgöra 2 5 VoR. text och 900 plancher). Histoire Naturelle des Mammifères, avec des Figures ori- ginales enluminées, dessinées d après des animaux vivans, publiée sous l’autorité de l’Administration du Muséum d'Hi- stoire Naturelle par Geolfroy Saint Hilaire et Frédéric Ca- rier. C. de Lasteyrie, Editeur. Paris. 1820, följ. 33 Livraisons, 1 stor folio, med lithographiska colorerade plancher. (Hela ver- ket skall utgöra 100 livraisons^. 156 p. Er. Fase. II. Pro I- J o h. Gust. D I S P U A TI ON E R UTGIFNA I UPSALA, HÖST-TERMINEN 1825. Under Med. Botan. Professorn , Commendören af K. W. O. rDoct. Carl Thunbergs præsidium: JS WGoH?tan' - f 'm iS‘ v ^rt CarlSam. Hultström, v* C>otli. i, i hallt ark. Afh. om de Djur som i Bibelen omtalas. D. I. Nils Gust. Hög- lan der. Calm. Ï, t^dels ark - D. II. S v e n Ni cl. Sell- ien Wermel. 1 ark. -- D. III. Q 1. Fornander, Calm, i, i-4.-dels ark.' 8:o. Fr. Segers ted t, Su- aerm. Ner. i, i-4;defs ark. 8:o. ’ Under E. O.’Med. Professorn , Doot. Adam A. oinpmm m Guinea Medicinalium species cognitæ, Gradu Med. Fr. Ad. Al ner, ROSI. i i.4:dels ark. Under Eloqu. & Polit, Professor Skyttianus Mag. Olof K o l m p d i n- De Paroecii^ Wallby et Arno (Upland,^). Co ! 1 i n d e r , Dpi, 3 ark. De Territorio BoreaU Helshijjæ. P. III. . O 1. T o 1 I s t e d t, Gestr. Hels, j, 5-4;dels ark med en Geneal. Tabell. ( P. 1, & II- utgilne härslädes af Respondentens ad. Fader 1789.) Under Histor. Professorn, OrdensIIistoriographen, En af de Aderton i Bv. Akad. -Mag Er G. Geijer: De Colonia Nova Svecia in American! Borealem dedueta. Carl Dav. Arfwe dson, AyGotjli. 4, 3-4:dels ark med en Geogr. Charta. Under Professorn Mag. J o h- Tran é r : Sapphus , GijEcanicæ Poetriæ quæ exstant residua. P. XII, Pro Gradu Philos. And. Nattsén, WGoth. 1, i-4:dels ark. Under Professorn Doct. flenr. Wilh. Romanton: Exercitationum in Nospcomio Peg. Acad. Upsal. Chirurgicarum Part. VH. Pro Gradu Med. Joh. Georg Hallberg, Sud. N*r. 1, i-4:dels ark. Under Collega Schojæ, Theol. Capd. Mag« And, Ad. L S t h man: Liber Hiobi. P. VI. Svetice tradita. Carl W i 1 h. Ca rl s s o nt Weslm. Dalek. 1, i-4:dels ark, lay Under College Soholæ Mag. Gabr- Guldbrand. De vita et scriptis Petri Apostoli. P. I. Joh. Gabr Bergström. WGoth. .1, 3.4:del» ark. - P. II. J.oseph Winböm, WGoth. 2, 3-4:dels ark. Under Sacri Min. Adj. Mag. Joh. Gutt. Elfsbtrg'. De Oraculo Delphico. P. I. J oh. N. ßlordendahl, Upl. i, i .4;dels ark. 158 DISPUTATIONS Fl UTG1FNA I LUND, I1ÔST-TERMINEN 1825. Under Mathes. Professorn, Mag. C. Er. KjeUin' De Inventione Factotum Functionis xn ZJZ an — o; J, Nyman; ett ark. Under vice Bibliothekarien Mag. Elias Schut[: Refutatio Perversæ Neologorum Opinionis de Peccato Originali hujus- que vera Enodalio; O. G. Barck; 2, 5-4.-dels ark. Under Astron. Observatorn, Mag. C. J. Danielsson Hill: Meditationum Mathematicar um Prima Continuatio; A. Andrée; 1, 1-4.'deIs ark. Under E. O. Theol. Adjuncten Mag. H. Reuterdahl’, Doctrinæ Biblicæ (le Spiritu Sancto Lineamenta, P. I & II; derlöf &J. P. Ruth; 8{e a ark. Under Mag. E. M, Tegnér: Clilopho, Dialogua Platonicus, Suethice ; J. ett halft ark. Under Mag. M. Ullman: In Præconium Johannis Baptistæ Matth. III; P. C e- M. L. Palm; 2 o ch Disquisitio egetico Philologica, P. I & II; C. E. Höckert & J. L. gardt; 4 och ett halft ark. Under Mag. O. M. Torell, Ex. He- Placita quædam Hermæ, Viri, ut habetur, Apostolicij B. AnderssonS 2, i-4.-dels ark. i^9 b ö cker; UTKOMNE IFRÅN D. 1 DEC. TILL D. 15 JAN. 1826. Märkelig Prophelia eller Spådom af den Schweîtziska Eremiten Martin Zadoch om Argus. Sthm. C. G. Holm 1826. Halft ark 8;o. 4 sk. Minne af Dramatiska Theatern, med en Repertoire så väl på alla Dramatiska Pjeser, som på de å Dramat. Theat. under do sed- nare åren uppförde Sångpjeser och Balletter; tillika med Ta- bell öfver Kgl. Stora Theaterns nuvarande Billet-priser. Sthm Nestius 1825 , Gg s. 12 o med ett stentryck. »4 sk. Föreläsningar öfver Artilleriet, vid Kongl. Artilleri - Läroverket på Marieberg; af J. Isander. D. 1. Sthm. 1825. agö, o. IV sidd. 3 tabb» D. 2. Ib. 1826, 337 o. IV sidd, 8:0, 5 grav. pl. till i;a och 9 till 2:a D, Tekning af Christi Rike, som icke är af denna verlden, författad af D:r P. Roos. Lund, Berling iSaS. 6 och ett halft ark 8:0. Månskensqvällarne af Assar Lindeblad. Lund, Berling. 3 och ett hallt ark 12:0, Systema Orbis Vegetabilis. Primas Lineas Novæ Constructionîs periclitattir Elias Frie«. P, I, Planta? Homonemeæ. Lund Berling 1825. a4 ark 8:0. Sten Sture den Yngre och Christina Gyllenstjerna. Tragédie i Fem Akter. Svenskt Original. Andra Uppl. Sthm., Nestius 1825, 71 s. 8;o. 32 »k. Fabler af Florian med flyttbare, colorerade och utklipta Figurer, Ôfvers. af J. M. S jer nsto 1 pe. Sthm. Deleen, 1825. 8:0, 1 R. 16 sk. En liten BilderBok för Barn med 264 fig. Ôfvers. Sthm. J. Hör- berg, 1835. 48 s. 32;o. 1 R. 8 sk. Don Sebastian, Konung af Portugal. Historisk Riddare-Roman af Miss Anna Maria Porter. Jemte ett Bihang, innehållande utdrag ur Portugals Historia för åren ißSy—158g. Ôfvers. Sed- nare Delen. Sthm., Nestius. 65 s. 12:0 med 1 grav, 1 R« Julklappen. Berättelse af K. G. Pr ätze 1. Sthm., Nestius 1825. 5g s, 12:0. 12 sk. i4o Zigenare-Bok eller konsten att spå af pannans skrynklor, ansigtets bildning, handlinierna, åtbörderna, skönhetsfläckame m. m. ; jemte Zigenernas Historia utg. af Ismael Bohabdil. Ofvers. med fig. Sthm., Nestius iSaS. 106 s. 8;o. 32 sk. Haji Baba från Ispahan. Romantisk skildring af Persien. Af Jam es Mo ri er. Ofvers. Tredje Delen. Sthm., Scheutz. 287 s, Sto. d R. Mathilda. Prinsessa af England. Historisk Berättelse från Korss- 'tågs-tiden, af Fru Cottin. Sthm., Wennlund 1825. Del. 1—4. 563 s. 120. 1 R. 82 sk. Skaldeförsök af Anna Maria Lenngren. Andra Uppl. Sthm., Hörberg 1'825. 262 s. 8:0. 2 R. 4 sk, Frithiofs Saga af Esaias Tegnér. Andra Uppl. Sthm., Nord- ström 1825. 167 s. 8:0. Med 1 ark Musik-Bilaga och grav. Titelblad. 1 R. 24 sk. Napoleons och Stora Arméens Historia år 1812, af Grefve de S é- gur. Ôfvers. Tredje Delen. Sthm. J. Hæggstrôm. 410 s. 8:0. 2 R. 16 sk. Peveril af Fjellet. Roman af Walter Scott. Ôfvers. Delen. Mariefred, Collin & C. iSaS. 278 s. 12:0. 32 Julklappar åt Argus. Första klappen. Sthm. Öörberg 1825. 8:0. 16 sk. Wärinerne. Berättelse af Johanna Schopenhauer. Sthm. Marquardska Boktr. 1825* 72 s. 8:0. 24 sk. Första sk. 45 s. Ofvers. J. Casanovas vistande ut! Blykamrärne i Venedig och flykt der*. utur. Öfvers. Sthm. Marquardska Böktr. iSaS. 81 s. 8:o. 24 sk. Den lilla Kortläggerskan eller konsten att spå jande Tidsfördrif för glada sämqvam. Ofvers. Boktr. iSiS. i3 s. 8:0. 8 sk. Augusts Förvandlingar. Med 7 kolorerade och Ecksteinska Tryck. 1825. 44 s. 2 R. Friame. Berättelse af G. Schilling. Ôfvers. Boktr. 16 s. 8;o. 4 sk. i kort. Ëtt förnö- Sthm. Marquaidska TÖrliga figg. Sthm. Sthm. Marquardska Frågor och Svar, ledande till att rigtigt förstå de fyra första Huf- vudstyckena af Luthers Cateches, af Seth Wallquist. Streng- näs, Ekmarck 1825. 102 s. S:o. 20 sk. t Geometrie bättrad* på Philosophiskt sätt betraktad. Tredje Uppl. För- Sthtn. Deleon, 1826. 68 s. I'll Jesonda. Stor Opera. Tro Akter af E. Gehe. Ôfvcrs. Musi- ken af L. Spohr. Sthm» Marquard'ka Boklr. iSih, 55 s. 24 sk. Anvisning till valet, af Läkemedel för allmänna Sjukvården till in- rättande af Socken-Apothek, enl. K. Majtts allem, befallning på K. Sundh. Collegii anmodan, författad af Magnus af P on tin. 2 a Upp!. Sthm. Nordström, 1825. Soy s, 8:0. 1 R. 16 sk. Pythia. Ett orakel att rådfråga i alla lefnadsförhållanden, med 10 Tabeller. Mariefred, Collin & C., 1825. I fodral. a4 sk. Uriel. Nytt och gammalt från Nådens Rike. En Månads-Skrift. i2:e h. Sthm. Rumstedt, 1S25. Första Arg. 4a5 s. 8:0. 2 R. a4 sk. Strödda Anmärkningar rörande Skånska Åkerbruket, med särdeles hänsigt till Slättbygden af J. Rabbén. Lund,. Berlingska Tr. 1825. 58 s. 8:0. 16 sk. Tabeller som bestämma förhållandet emellan Sveriges och andra länders mynt, vigt, mått och mål, grundade på. Sir Newtons» Kruses , Ludovici och Savarys m, fl. uppgifter hyad äldre mynt, vigter och mått beträffar, samt på Lacroix bestämmelser, hyad de nyare angår, hvilka uppkommit i Europa under och eiter Revolutionen samt alla dessas förhållande till det nya Flanska Decimalsvst.; jemte antydan af enkla reductionssätt uti Svenska mått och mål både uti de gamla brukeliga och de nya decimala när de blifva antagna ; afJoh. Fr e d. H y c k e r t. Sthm. Hör- berg, 1825. XXXII. och 70 s. 4:o. 2 R. 32 sk. Sorge-uttryck af G. M. Mallmin, öfver en skrift utkommen 1824, kallad: Samtal med mig sjelf om verlden , mennukan och Gud. Sthm. Rumstedt, 1825. 76 s. 8:0. 8 sk. Några underrättelser hörande till Kartan öfver södra delen af Sverige och Norrige, eller Scandinavien i 8 Blad, utgifne i Sthm 1825. Sthm. Elmén & Granberg, 1825. 18 s 4:o. (Sjelfva Chartan kostar 26 R. B:co). Handbok för unga Orgspelare med tillhörande 2’.ne ark Musik- Tabeller. Ofvers. jemte några tillägg af E. R^ Sthm. Roselli & C. 1825. 144 s. 8:0. 1 R. 24 sk. Stockholm. Philosophisk, Satirisk och Poetisk målning. Andra Häftet. Sthm. Nordström, iSaS. 5g s. 8:0. 24 sk. Anacharsis d. y. resa i Grekland i medlet af fjerde Seklet före var tidräkning, af Barthelemy. Till ungd. tjenst, i sammandrag 142 ütg. af j. H. Meynier. öfvers. Förra Bandet. Sthm. Nord- ström, 1825. 426 s. Fordna och närvarande af U. Thersnor, Damauno den Indisko Föderal, 1 R. 8:0. 3 R. 24 sk. Sverige. Häftet 26. 5 R. Spåmannen med 26 Södermanland, h. i . fig. och förklaring ; i Försök att i öfverensstämmelse med den Hel. Skrift, i fiSgor och svar, föreställa den Fvang. Lutherska Församlingens Lära ont Nådevalet af Henrik Schar tau. (Efter författarens död af- tryckt efter en af honom sjelf öfversedd handskrift}. Lund, Berling, 1825. 125 s. 8.0. 36 sk. Säkra och tillförlitliga medel , att bortdrifva och utrota alla slag af ohyra och skadedjur ur hus, kläder, trägårdar, åkrar, skogar, angar och fält; m. m. I stöd af en säker, mångårig erfarenhet, till Lands- och Stads-boars nytta uppgifna. Öfvers. Andra Upph Sthm. Elmén och Granberg, 1825. 88 s. 8:0. 16 sk. Isabellas förvandlingar, eller Flickan i Sex Skepnader. Med 7 kolor. och rörliga figurer. Sthm. Eksteinska Tr. 5o s. 2 R. Orbis Pictus Minor eller den lilla målade Verlden. På Svenska , Tyska, Latin och Fransyska. Med nära 200 kolor. fig. Sthm. Marquardska Boktr. 32 sk. Grunddragen af Philosophiens Historia från de äldste till närvarande tider, af L. Hammarsköld. Andra Afdeln. Sthm. Holm 1825. 353 s. 8:0. 2 R. Feernas Ô eller Guvernanten Ungdom. Med kopparstick, och Granbergs Tryck. 1825. Papegoja. Moraliska Berättelser för Ôfvers. Del. i—2. Sthm. Elméns 254 s. Kol. 1: 8. Resa genom Sverige, Norrige , Lappland, Finland och Ingermanland åren 1817, 1818 och 1820 af Fr. W i 1 h. v. S c h u b e r t. Öfvers. Tredje Bandet. Sthm. Scheutz 1825. 74o s. 8:0. 4 R. 20 sk. Spionen på Neutrala området. Romantisk målning från Nord- Amerikas sjelfständighe^skrig. Al Cowper, Nord-Amerikan. Ofvers. Andra Del. Sthm. Scheutz 1825. 110 s. 8:0. 82 sk. Noachs Ark. Första Våningen. Den nya Werlds-Editionens correcturark, jemte Fan i Båten såsom Intelligensblad. Roselli 8c C. 68 s. 8;o. 24 sk. Några Grundsatser från Sferiska Trigonometrien, granskade. Carl Deléen 1826. 28 s. 12:0. 8 sk. första Stbm Sthm. 145 Geomotrîens Elementet af L 6 g è n d r e. ôfvers. af E. Il a r f v e f el d t. Sihm. Norstedt. 53g s. 8;o med 12 pl. 2 R. Sällskaps-Theatern. Samling af äldre och nyare Theaterstycken, till bruk for Privat-Theatrar. 2:a Bandet. Andra Häftet. Inne- hållande: Plånboken, Dram i 5 Akter af Aug. v. Kotzebue. Sthm. Wennlundska Boktr. iSaS. 80 s. 8;o. 24 sk. ; . . ■: .. . . Jl : i > ■ Nyårs Vandringen eller Inställelsen för Pontius Pilatus. Tragisk Mo- saik i 1 Akt. Sthm. Marquardska Boktr. 1826. 15 s. 8;o. 4 sk. Bruden, Roman af Walter Scott. 3:e Delen, ôfvers. Sthm. Elméns och Granbergs Tr. 1826. 248 s. i6;o. 52 sk. Wapenbröderne. Berättelse ur Grekernas nyaste frihets-strid, a£ Victor Ducange. Förra Delen. Ôfvers. Sthm. Marquardska Boktr. 1826. i5o s. 8:0. 4o sk. Prodromus Monographiæ Castniæ, Generis Lepidopterorum, au- ctore J. W. Dalman Cum tab. ænea colorala. Holmiæ, Nor- stedt 1825. 26 s. 4;o. 144 ANMÄLAN. Forf. till afhandlingen Om vart Fäderneslands Lag- stiftning i anledning af Nya Lagförslaget, införd i N:o I af denna Tidskrifts VIII:de Häfte, har tillkännagifvit, att han, i anseende till fortsättningens större vidd, särskildt lagt densamma under pressen. Denna skrift utkommer innan kort under titêl af Försok' till Granskning af Kongl. Lag- Commitéens Förslag till Hàndèls-Balk, såsom ett bi- hang till denna Tidskrift. •:' . > ■■ ■■ ■ • ■'* RÂTTELTER. Sid. 29 rad. 5 står sätt läs rätt. --96-21 - valsning läs vällning. IX. N° II. Wetenskap, FRAMSTÄLLNING AF DE NORD-AMERICANSKA FÖRENTA STATERNAS TILLSTÅND. (ForaStmins frfo yrde Häftet Nr» n. s. 23o.) TT Vtom de .krifter, hvilka författaren redan nppgifvit (s. 171), har han, efter slutet af i:a Artikeln, fält till- fälie att begagna: Aperçu des États-Unis, depuis 1800 jusqu’en 1810; par F. de B eau jo ur. Paris i8i4 8:0 pagg. 274. avec des tables statistiques» Detta arbete åbero- pas med (Bj.) Annales statistiques des États Unis par Seybert, Membre de la chambre des représentans des li- tats-Unis, pour la ville de Philadelphie, Paris 1820, 8:0, pagg. 458. Alt deri intet formales om Religionens och Und ervis ning s-anstalternas vård, ar förklarligt Spea IX, 11. ! deraf, alt Förenings - grtmdîagén icke upptager deni bland Förbundets gemensamma angelägenheter. Men hvarföre Seybert idke meddelar några underrättelser om lagskip ningen, i de afseenden, hon, för alla staterna, är samläld, kan ej med nagon sannolikhet uppgifvas. Åberopas under (S.). A national Calendar for 1820, and for 1822, Wa- shington. Innehålla, utom de vanliga Kalender- för- teckningarna, en mängd statistiska och historiska un- derrättelser, angående Förenta Staterna. Upgifternä derur skola utmärkas med (C.). Voyage Xun Français en Angleterre, pendant les an* nées 1810 & 1811. Paris 1816’ 2 Tomes’ 8:o» pagg. 525 & 402. Rçsebeskrifvaren, född i Frankrike, hade lefval öiver 20 âr i America, dâ han for till sin hustrus fädernes- land, Brittannien, och der tiUbragte nära 2:ne âr. Hans jemförelser, mellan England och de Förenta Stater- na, sprida ljus öfver vissa delar af de sednares inre förhållanden. Att han der varit en nanngadkan e medborgare af betydenhet, synçs af en (r Del. s. 34 ) i förbigående meddelad uppgift, att han, under Fran- ska revolutions-kriget med England, ägt 24 Amen™ canska fartyg. Då hans arbete åberopas, utmärkes det med (F.). A summary view of America, or a Journey 5 nited States, 1822 and 1825, by ari English = man, London 1824, 8:0, pägg. 5o3. Författaren säger sig, tinder denna resa, Iiafvà imeU lanåt, öch till bättrte käniiedorri äf landet, Vandrat till fots; sämt ski’ifvit, för att äfven läsas af Ariiei’icanate; bch fästa déräs üppmärksanlhet pâ atskilligä anmärk- hingsvärdä ömständigheter. ßetecknas här ined (Ë.). Bägge dessa författare hafva det felet; ätt varà ä h ö n y ni a* Men äöm deräs uppgifter bëfuhhits Sänn^ färdiga, så bftä de kühhàt controllferaä ttiot Ameri- kanska gtiihdlägar 3 feiler inhemska bch ändrä skrift- Ställärfe: så häfvé Vi fej haft Skal, ält ihisstro dem for öfrigt. Vi skole imfedlertid bestamdt Oriifoilnalaj hvil- ka underfattélser; som aro hämtade från dfem, på det läsaren må ktiilnä dfetå fäslä det äfsfeende; häll finhet skäligt; Att déri förut (s. 171) omlälade Bristed skall; fehurù medborgare äf staten New-York; väfä född Éri-K gelsman, hafvé vi sedermefä hört sägäs; Af deil das- siska odi europeiska bildning, han sÿhfeS hafva med- fört från sitt moderland, låter det sig förklara; huru han varit i stånd till att göra de jemförfelser, Öch falla de bmdömeri, i afséehde på tillståndet i Ameri- ca, särdeles i fråga om själsodlirigen, hvilka vi; ùti det följande; skole ähförä. I sina politiska menihgär synes han, öagtadt sina försäkringar, tillhöra federa- listernas parti. 4 För de nya staterna Alabama och Missouri, hafve vi saknat sjeîfva författnings-urkunderna, och endast haft att tillgå de utdrag deraf, som Hassel upptagit (954—1019) och Kalendrarne meddelat angående den Förra staten. New-York skall hafva gifvit sig en ny Författning 1821 ; i brist på hvilken, vi måst rätta oss efter den, som för berörde stat dittills varit gällande. Några underrättelser hafve vi äfven inhemtat genom mundteliga upplysningar af kunniga Americanska med- borgare, hvilka vistats här. För de uppgifter, som blif- vit hemtade ur grundlagarne, äro inga, och ur Kalen- drarne få, hänvisningar gjorda till dessa källor. Hassel är, i afseende på författningarne, icke åberopad ofta- re, än vid ovanliga, eller i grundlagarne icke upptagna omständigheter. De anförda aflöningsbeloppen äro upp- gifnai dels efter grundlagarne, dels efter Kalendrarne. 2. STATS- FÖRFATTNINGEN. Framställningen deraf blifver vidlyftigare an någon annan ai^ikel; icke blott derföre, att hon om fattar he- la samhället, utan äfven af det skäl, att man vid hen- ne fäster den största vigt, dels såsom motstycke till de gamla Europeiska författningarne, dels såsom fö- resyn för de nya samfund, som än här, än der, upp- träda på den Europeiska bildningens grund. 5 Under den tid, Förenta Staterna utgjorde Engel- ska colonier, ålnjöto de redan betydliga friheter. Det allmännaste af deras författning var, att styrelsen ut- öfvades, pä Konungens vägnar, af en Gouverneur, med biträde af Assistenter eller Rad af coloni- sterna. Till vårdande af sina angelägenheter fingo desse, genom ombud, sammanträda en eller två gånger om året till en General-församling, hvaruti Gou- verneuren och Råden äfven deltogo. Der stiftades la- gar och upprättades domstolar, under förbehåll, att de skulle öfverensstämma med de Engelska; ämbetsmän utvaldes och skatter pålades. I brottmål dömdes den anklagade af Jury. Fri religionsöfning för alla bekän- nare af christna läran beviljades destomera, som reli- gionsstriderna i England till stor del föranledde ulflylt- ningarne åt America. Sedan kriget med moderlandet utbrustit, förändrade de flesta colonierna sina författ- ningar; men bibehöllo dock åtskilliga gamla benämningar och former. Rhode-Island allena förblef alldeles vid sitt frihetsbref af 1663 (H. 5‘24.). Näslan samma förhål- lande är det med Connecticut, hvars författning äfven grundar sig på ett frihetsbref af Carl II. Man ser, för denna stat, äfven i Americanska constitutionssamlin- gar, endast sammandrag af der gällande grundlagsstad- gar, hvadan det är troligt, att ingen hel författnings- urkund derslädes finnes. Bland de andra af de 15 sta- ter, soin 1776 förenade sig till strid mot England, och 6 fieri 4 Julii 1776 förklarade sig för sjelfständiga, gäfvQ sig New-Jersey, Pennsylvania, Delaware, Maryland, Virginia och Nord-Çarolina grundförfattningar samma ar, New-York och Georgia 1777, Syd-Carolipa 1778, Massachusetts 1780 och New-Hampshjre 1783, da Sta- tefnas sjelfständighet af ßtiglaud blifvit erkänd. Re- dan den 9 Julii 4.778 hade de, uti Philadelphia, sig i- mellan slutat en beständig confederation, elfer en samhälls-förening, hvaraf de kallade sig Förenta Sla- ter, och hyilken Maryland allena yagrade att biträda, intill den 1 Mars 1780*), Denna förening, förestäld «f opibud i Cong rossen, oçh, imeljan dess sanaman- komsler, af en S t a t s-Comité, bestående af ett om- bud frän hvarje slat, omfattade dock egentligen icke annat än yttre, eller diplomatiska angelägenheter, ej blott i anseende till främmande magier, utan ock de sâyskilda staterna imellan, såsoin frågor om krig, fred, förbund, krigskostnader, uppbringningar, tvister mellan olika staters undersatare o. s. v. Men äfven några mål af inreabeskaffenhet, såsom bestämmelser inom statsförbundet, af mynt, mått, mål och vigt före^ komma der* Föröfrigt bibehöll hvarje särskildt stat sm egna oçh s jelfständiga förlaltping. P fl er freden 4780 Itände de Förenta Staterna likväl snart behofveb särde- I -s i financielt hänseende, alt sammansmälta sina sär- ÿkijda författningar ÜU en gemepsam, och alt upprätta *) pichhorns Gesch. d. 3 letzt. Jahrh. 6:r B:d, 432. 7 en sainfaldt inre styrelse af det hela. För sådant än- damål sammanträdde ij Philadelphia, den 2.5 Maji 1787, en Convention af ombud från alla 15 Stater- na, och utarbetade, under Washingtons ordförande, en gemensam statsförfattning, som, den 17. September s. a., framlades för Congressen, och, efter att halva blifvit meddelad lagstiftarne i de särskilda staterna, antogs, samt trädde i verksamhet från den 4 Mars 1789 (B. n5.), Dessa af sade sig derigenom deras egen myndig het i alla yttre och flera inre förhållanden, samt uppdrogo, i bada fallen, den lag- stiftande magten åt Congressen, den lagskipan- d e åt gemensamma domare, the Supreme} Circuit and District-courts, oc\\ åen verkställande at en samfäld Fö renings-President, med underordnade äm- betsmän *). Den enligt föreningsgyundlagen samman- satta Congressen öppnades förslå gången den 4 Mars 1789, upprättade de samfälda domstolarne och förvalt- nings-myndigheterna, samt bestämde ämbetsmännens aflöning. Ät några medlemmar af Congressen upp- drogs, att föipslå förbättringar och tillägg, hvarige- nom felagtig uttydning af grundlagen skulle förebyg- gas. Åtskilliga sådane blefvo då, samt några andra sedermera, underställda de särskilda staternas lagstift- *) Då vi, uti det följande, begagna ordet Föreningen, menas dernied den samhällsmagt, som utölvas af Con- gressen, nyssnämnde domare och President med. der- pndcr lydande ämbetsmän, kri gsmagt och drätselverk m. m. 8 uingar, gillade och foi'enings-grundlagen tillfogade. Dylika finnas nu till ett antal af 12. Efter Förenings- grundlagens antagande, omarbetade åtskilliga stater hvar sin särskilda, nämligen: Pensylvania och Syd- Carolina 1790, New-Hampshire och Delaware 1792, samt Georgia 1798. New-York gjorde tillägg vid sin .1801, Delaware 1802, Maryland vid flera tillfällen, och Syd-Carolina, obekant när. De stater, som till- kommit efter föreningen af de äldre, hafva måst un- derkasta sig vissa af Congressen fordrade vilkor, i hän- seende till bruket af slafvar, fri fart på floderna, anslag till allmänna undervisningen, underhåll af krigsvägar m. m. Vermonts författning är af 1790, Kentuckys af 179g, Tennessees af 1796, Ohios af 1802, Louisianas af 1812, Indianas af 1816, Mississippis af 1817, Illi- nois af 1818, Alabama Qch Maines af 1819, samt Mis- souris af 1820. Både till innehåll och form hafva de American- ska författningarne mycket syskontycke med hvaran- nan. Till innehållet uttryckes deri, angående sam- hället, de satser, hvilka lärdes af philosopherna under’ det sig sjelf så kallande upplysningens tidehvarf; och hvilka, ännu populairare framställda af Thomas Payne*), **) Denne märkvärdige man var född i England i/äy, och uppfostrad till lädrens handtverk, snörlifsmakeriet j men öfvergaf det, blef Tnlltjensteman och Directeur för en Tobaks-fabrik. Hans inkomster ’äckte ej till hans fa- sa betydligt verkade pa sjelfstandighets-töi klaringen 1776*), och de derefter upprättade särskilda statsför- fattningar, Ilvad, som icke hörer till dessa, eller den påföljande Franska statshvälfningens satser, ar öf- verhufvud antingen en öfverflyttning, eller en ef- terbildning af Engelska folkets fri- och rättighe- ter. Formerna, eller sättet, hvarigenom den A- mericanske medborgaren skall försäkras om tillgodo- njutandet af de fördelar, författningen honom lofvar, milles försörjande; utan han dukade under för skuld, alsattes 1774, och for till America. I)er blef han väl emottagen af en Bokhandlare i Philadelphia, hvarest han 1776 utgaf sin bok Common sense. Genast derefter val- des han af Congressen till Secreterare för Utrikes ären- derne, och Franklin och Washington hedrade honom med sin vänskap. 1786 reste han till Frankrike, och strax efter till England, hvarest han, emot Burkes skrifter om Franska revolutionen, ar 1791 utgaf The Rights of men. Derigenom ådrog han sig hat i England, men förvärfva- de i Irankrike kallelse frän Departementet Calais, att 1792 aföa> såsom dess ombud, till National-Conventet i I aris. Ehuru ej fullt mägtig språket, uppförde han sig der med värdighet. Men som han icke röstade för Ko- nungens död: så ådrog han sig Berg-Partiets missnöje. Marat förebrådde honom Qväkare-grundsatser, och Ro- bespierre strök honom, såsom utländning, ur listan pä Conventets Deputerade, 1793; då han äfven kastades i fängelse. Efter 14 månader utsläpptes han, på begäran al Americanska Regeringen, och återträdde i Conventet. När detta upplöstes 1795 gick han tillbaka i privatlif- vet, och utgaf 1796 en afhandling om Engelska Finan- cernas lörfall. Då han ej vann det inflytande, han å- stundade, återvände han 1802 till America, och dog der i fattigdom 180g. — Conversât.-Lexicon. *) Eichhorns Gesch. d. 3 letzt. Jahrhund. 6:r B. s. 43o. IQ 7 ärp dels de demokratiska utvägar, som redan i åtskild liga Europeiska samhällen sett sitt slut, dels ännu be- stå i England och andra grundlagliga stater. Innehall och former pläga i de Americanska författningarne va-_ ra, till uppställningen, afsöndrade från hvarannan i 2:ne hufvudstycken, det i:sta, utgörande en sa kallad för- klaring, declaration (merändels i början) af sam- hällets ändamål, samt de fri- och rättighe- ter, som tillkomma medborgarne; och det 2:dra, ett bestämmande af sättet, att göra dem gällande, ge-? nom samfund smagterna s afvägning och inrätt- ning. FÖrenings-grundlagen, fastän innehallande det yäsendteliga i de 15 Staternas,som först utgjoideFöi eningen, har dock ingen sådan förklaring, förmodeligen derföre, att hon redan fanns i deras särskilda lagar, pch till betydlig del var intagen i den gemensamma sjelfständigbets-förklaringen af 1776, hvilken alltid plä- gar föregå FÖrenings-grundlagen, sasom en inledning dertill. Pe efter densamma tillkomna nyare stater» nas författningar, äfvenspm de äldres, hvilka seder- mera blifvit omarbetade, hafva hufvudsakligen rättat sig efter de grundsatser och former , som ifrån bör- jan varit rådande. Uti inledningen påbjuder WI FOLKET den af det sjelft stiftade lagen, protesterar mot all annan och högre myndighet än folkets egen; yppräknar, i de äldre staterna, dess besvär mot sin En- gelska öfverhet, samt uppsäger henne tro och lydnad. Men för att rigtigt uppfatta det hela, måste man gora fl^rmare bekantskap med delarne. Ehuru trpttsamt dpt blifvit, att i hvarje afseende, jemföra s5 särskild» författnjugar, och ordna deras spridda stadgånden, hap çlet likväl varit nödvändigt, foi? att erfara livad ßoms i hvarje händelse, är allmännaste förhållandet. SAMHÅLLSGHUNPSATSER, MEDBORGERLIGA RÅTTIG-s IIETER OCH SKYLDIGHETER. Alla människor äro föclda lika fria pch o- beroendej hafva vissa medfödda pförytterliga rät- tigheter, såsom till lif, frihet, egendoms lörvärfvan- de och sin lyckas sökande, samt åtnjutandet pch för- svarandet dcraf. Detta är väl icke uttryckeligen sagdt i mera än 9 staters författningar ; men då den gemen- samma sjelfständighets-förklaringen innehaller detsam- ma, och åtskilliga icke innefatta någon bestämd eller omständelig förklaring af rättigheter: så torde dock, med de undantag slafveriet gör, denna grundsats kun- na ansps såsom allmänt erkänd. Vermonts författning medgifver likväl i samma §., der friheten förklaras o- förytterlig, att man, efterupphunna myndiga ar, kaij sälja sig sjelf, och att man, af laglig myndighet, kan säljas, till bc^lpi^g skuld, skadestånd, lö- ner, kostnader m. m. Kentuckys grundlag förklarar, att alla fria människor äro lika, pch Mississippis, att dessa hafva lika rättigheter. Ingen säger att alla människor äro lika, eller hafva lika rättighe- 12 ter. I de slafàgande stalerna, utom de bägge nyss- uämuda, har man undvikit att yttra sig derom. Inga ärfteliga privilegier erkännas, eller få meddelas; icke heller några städse uteslutande, eller adeliga, vär- digheler. Medborgare i Förenta Staterna är hvarje fri, inom någon af dem född, människa ocli dess barn, äfven om de äro födda utom landet, samt hvarje främ- ling, som bosätter sig i någon stat. Dock hörer till fulla åtnjutandet af alla medborgerliga rättigheter, så- som deltagande i val, inträde i lagstiflningarne och i statens tj en st, att man skall vara hvit, hafva någon för- mögenhet, och en viss, fastän ofta kort, tid vaiit i staten bosatt. Så snart en främling aflagt trohets-ed, eller försäkran, kan han köpa egendom- Hvar och en är berättigad, att obehindradt utvandra från den stat, han tillhörer. Samhällets, eller lagarnes och styrelsenf, än- damål är, enligt Förenings-författningen, att befästa rättvisa och inre lugn, sörja för gemensamt för- svar, och befrämja allmänt välstånd. Deruti in- stämma äfven de särskilda staternas grundlagar, mer eller mindre ordagrannt. Fyra tillägga, såsom ett för- tydligande , att styrelsen (government) ej är stiftad Ull förmon för någon viss person , slägt ellei' class af män- niskor. Andra specificera, såsom ändamål, försäk- randet af människans naturliga rättigheter, lif, frihet och ägande rätt, samt beredandet af allmän lycka, allmänt bästa, eller folkets nytta. All samhällsmagt utgår fran folket, (eller de flesta, myndiga, manspersoner i staten). Det på- stås (E. 381), att qvinnorna en tid röstade så väl som karlarne i New-Jersey. Sådant antydes väl ej i sta- tens grundförfattning; men det hindras ej heller af ordalagen all inhabitants, i stället för male citi- zens, som annorstädes brukas. Folket och ingen an- nan är berättigadt, att, genom valda ombud, stifta de lagar, det skall efterlefva, och bestämma de skat- ter, det skall utgöra. Folket har, enligt Förenings- grundlagen, rättighet, att på fredligt sätt samlas och till regeringen inlemna ansökningar (petitioner) om missbruks afskaffande, samt, jemlikt vissa staters för- fattningar, öfverlagga om allmänna angelägenheter, och meddela föreskrifter åt sina ombud. Ingen lag ma någonsin inskränka denna rättighet, ingen äga tillba— kaverkande kraft. Uti Indiana gäller intet lagstilt- nings-beslut, förr än det blifvit tryckt. Ingen lag må till sin verkan inställas (suspenderas), utan genom lag- stiftande magtens beslut. Lagstiftare, domare och ämbetsmän, hvaribland regenterna, äro folkets ombud eller tjenare. För att kunna af mängden utnämnas, blifva de i allmänhet tillsatta genom val. För att ej utöfva magten längre, än de åtnjuta sina hufvudmäns förtroende, eller hinna särdeles missbruka henne imed- lertid, äro de ofta ombytliga, och under tiden lägli- gen ansvariga för sin förvaltilingj samt domare och för valtände ämbetsmän i vissä fallj äfven ütan lagä åtal, afsättligä från sinä befattningar j på begäran af folkets lagstiftande ombudi När dessa så för godt hn- iia, kunna de förändra j och någrä förfatlhingai’ tilläg- ga upphäfvä fabolish) , lägarne och styrelsen. Läran j ätt man ej bör sätta sig emot henne, förklaras för ö- timlig i New-Hampshires^ Marylands öch Tennessees grundlagan Då det är de flestas mening, som skall varä rå- dande, så är f ol k mängd en den måttstock, hvareftef deltagandet i Samhälls mägtensutöfning skäll tättass Folkräkningar ske derföre, i de särskilda sta- ierrta, hvart 4:de, 5:téj eller /ide, och i Föreningen ge- inensamt,- hvärt iö:dé ån Samiiällsmagteris åtgärder indelas i lag- Stiftandcj dömande och verkställande, hvil- ka, äfvensohl deräs orgäner, skolä varä atskilda: sa ätt, enligt ordalydelsen i Massachusetts författning, det inå varä lagärnéS och icke människors regering. Üppnämiiingeri i gtundlagärne af vissä rättigheter Skall icke üttydas såsom ett förnekande, eller efter- skänkande, af ändra rättigheter, som folket bibehållit (d. v. s. fastän de icke äro uppräknade). 15 Ehuru grundlagarné imerändels yttra, att samhället ar inrättadt för allmänt val och bästa, tyckas de dock icke dermed förstå, att styrelsen inå befatta sig med samhällets förkofran, hvarken i gudsfruktan eller välstånd, utan att sådant lemnas derhäii åt hvarjö medborgares enskildä omsorg* De flesta staternas grundlagar instämma derutij' 'att en hvar äger rätt ätt dyrka Gud på det sätt, samvetet föreskrifver honom. I Maryland allena sä- 'ges det vara pligt. I Massachusetts förklaras det vara både rättighet och pligt för människor , lefvandé i samfund, att dyrka skaparen offenteligeri och på bestämda tider. T Vermont är det hvärje chri- sten sect ålagdt, att helga sabbathenj eller sönda- gen. Och, oagtadt den allmänna religions - friheten, aro, både i Föreningens och de särskilda staternas ‘grundlagar, likväl söndagarne, i fråga om sanctions- tid, undantagna från dagarnes beräkning i allmänhet. I 6, ömsom äldre och nyare, grundlagar förbjudes ut- tryckligen, att öroa, besvära, eller tvinga någon till person, frihet eller egendom, i anseende till det sätt^ eller den tid, han till siii gudstjenst använder. Bå- de i Massachusetts och New-Hampshires grundlag anses ett folks lycka, god ordning, öch borgerlig sty- telses bevarande väsendteligen bero på frömhet, reli- gion och goda seder ; samt dessa icke kunna bâttrë iß spridas bland ett helt folk, än genom offentelig gudstjenst. Äfven grundlagen i Ohio anser religion och moral vara nödiga för en god styrelse och män- niskoslägtets lycka, hvarföre den ålägger lagstiftarne att uppmuntra undervisnings - anstalterna, dock utan inskränkning i religionsfriheten. Maryland och Missis- sippi förklara densamma icke kunna sträckas derhän, att i nimoralisk a, samt New-York, att t y gell ösa handlingar derigenom ursäktas. Hvad dessa ytterliga- re tillägga, åtnöja sig åtskilliga andra, att ensamt för- behålla, nämligen, att ingen, med sin religionsöfning, må störa andras, eller samhällets fred, säkerhet och lycka, eller god ordning. Enligt åtskilliga grundlagars uttryckliga stadgande må ingen, under någon före- vändning, tvingas, att begifva sig till ställen hvarest hålles gudstjenst, stridande mot hans tro och omdö- me, eller att deri deltaga. Troligen är detta allmänna förhållandet; likväl fordrar Vermonts grundlag, att hvarje christen sect skall iagltaga någon gudsdyr- kan , som synes henne mest öfverensstämmande med Guds uppenbarade vilja. Georgias författning bjuder, att ingen må tvingas bivista någon till gudstjensthö- rande handling (H. 919); och grundlagarne i Indiana och Kentucky gå så långt, att de förklara ingen kun- na tvingas att agta, och den sednare icke ens att tå- la någon gudsdyrkan, som strider mot hans åsigter. I många, och efter all sannolikhet de flesta, stater, är v det stndgadl, att ingen skall vara skyldig deltaga i un- deihall föi kyrkor och prester, till livilkaslära han ej bekänner sig, eller fritt och personligen åtagit sig det. I Massachusetts och New-Hampshire kan folket gif- va lagstiftarne niagt, bemyndiga menigheterna, att, på egen bekostnad, anslå medel till offen tel ig guds- tjenst och protestantiska presters underhåll. För- eningsgrundlagen stadgar blott, att Congressen aldrig må utfärda någon lag, hvarigenom en religion för- klaras för herrskande, eller den fria utölningen af någon annan förbjudes, hvilket, under olika former, upprepas i de särskilda staternas grundlagar. De fle- sta säga, att företräde aldrig skall gifvas åt någon be- kännelse, eller sect framför en annan. Massachusetts och New-Hampshire synas förstå detta endast om c h r i s t n a lärans secter. Blott hennes bekännare tyc- kas dessa staters och Marylands grundlag förvissa om lika skydd af lagen. I Vermont kan ingen berölvas någon medborgerlig rättighet, för sin religionsbekäu- nelse; och flera nya författningar stadga, alt ingen myndighet må tillegna sig rättigheten , att m< llankom- ma i samvets - saker, eller frågor om den fria reli- gionsöfningen. Enligt förenings - grundlagen må i n- gen viss religions bekännande (religious-test) någonsin fordras för att blifva antaglig till nagot offentligt förtroendes-uppdrag i För- enta staterna; hvilket ock merändels upprepas i de S^ea IX. ii, 2. politiska företräden: sa 18 Ehuru Mississippis, deribland. yngre författningarne. . säger, att ingen, för religionens skuld, ar obehorig till ämbeten, eller har några fordrar hon, ej mindre än Tennessees grundlag, sasom vilkorför civila ämbetens erhållande, att man skall erkänna tillvarelsen af en Gud, oeh tro på straff och belöning efter detta lifvet. New-Yorks nya forfatt- ning är, i verkställigheten, till den grad öfverenssläm- mande med Förenings-grundlagens likgilltighet för lag- stiftares och ämbetsmäns religion, alt en Jude ar >820 valdes till High Sheriff i staden af samma namn *). Flera af de författningar, vi bär åberopat, aro va äldre än Förenings - grundlagen ; men endast an on a i de afseenden, som synas förenliga med dess stad- ganden cm religionen, eller som öfverensstamma med särskilda staters sednare antagna författningar och följagteligen kunna anses för att ännu vara gallande. De äldre gåfvo i allmänhet företräde åt chris t na religionen, särdeles af den protestantiska bekännelsen, och°Syd-Carolinas äldre grundlag förklarade henne till och med för att vara denna stats religion. en sednare tiden har frågan derom ansetts sa likgilltig, att religionen'i Louisianas grundlag icke ens namnes, utom i förbudet för hennes tjenare, att bhfva lag- Stiltare eller ämbetmän. öfverhulvud har religio- nen mest stöd af lagen i New-Englands stater, och -) Argus III. för iSaS, Wo 3i. — (E. V3-) minst i de medlersla och södra af förbundet. Om inom detsamma någon, till följe af sin lära, icke vill allägga ed, eller svärja vid den gud, han erkänner, i lall han tror på någon: så åtnöjes man med en be- kräftelse (affirmation) , hvari Gud icke omförmäles ; och sådan är afven den ämbetsförsäkran, statsförbun- dets högste styresman aflägger. Upply sningens befrämjande, i andra afseenden än livad beträffar religions-undervisningen, anbe- falles dock hos lagstiftare och ämbetsmän i somliga stater, och någon gång (Ohio) äfven bibringandet af lagarnes kännedom. Y t tran d e-r ä tte n i tal och' skrift, om alla ämnen och alla personer, är oin- skränkt och lår ej förminskas; dock måste en hvar an- svara för sina ord, och bevisa sina beskyllningar, om så påfordras. Ej mindre än skriftställare på sina arbeten, hafva upfinnare i konst- och närings-väg rät- tighet till uteslutande privilegier på sina upp- finningar, för bestämd tid. Någon positif uppmuntran synes för ingendera åsyftas af lagstiftningen. Eljest är näringsfriheten för det mesta oinskränkt; icke i följd af positif lag såsom religions - friheten, utan i saknad af författningar, som begränsa den. Skydd utgör, i Förenta staterna, hufvudsakliga fö- remålet för samhällets omsorger. Behofvet af försvar mot Englands magt, vår första skälet, hvårföre hvar- je särskildt stat och hela Föreningen slutade sig till- sammans. De läror - som bjuda, att samhällets vård om naringarne, skali inskränka sig till ägande rättens be- skydd, sä vidt den angår fastigheter och lösören, eller blottdet handgripliga, samt för öfrigt nyssnämnde privilegier — äro rådande i Förenta Staterna. För statsförbundets egen'eliga skyddsmagi anses Lag skipningen, på hvars värn alla fria medbor- gare hafva lika anspråk. En hvar är berättigad till Säkerhet för sin person, sina papper och tillhörig- hetei’, emot deras obehöriga undersökning, eller lagan- de i beslag. Vederbörandes befallningar, om arreste- ringar och dylika undersökningar, kunna endast ske på bestämda uppgifter af person, ställe och sak, som är i fråga, samt på angifvarens ed. Habeas-Corpus- acten kan suspenderas, endast sa framt allmänna sä- kerheten, i händelse af uppror, eller fiendlhgt anfall, skulle så fordra. Vanligtvis utsattes det ej huru län- ge denna suspension får räcka; men i New-Hampshire är det bestämdt till högst 5, och i Massachusetts till 12 månader. Ingen, som ej är angifven eller anklagad af den stora Juryn, skall vara pligtig alt försvara sig för vanärande eller capital-beskyllningar, utom i såda- ne händelser, som förefalla vid Landt- eller Sjö-trup- perna, eller vid milicen, då den är i verklig tjenst, under krigstid, eller vid allmänna faror. Ingen, for 21 brott anklagad, må förnekas alt, undantagandes i frå- ga om hufvudförbrytelser, ^lälla borgen lör sig, un- der sakens behandling ; och denna borgen må icke va- ra öfverdrifven. Den anklagade har ratt, att få veta ålalets orsak och beskaffenhet; att blifva sammanställd med dem, som mot honom vittna; att ej tvingas vitt- na (give evidence) mot sig sjelf ; att få vittnen, till sin fördel, genom vederbörande ämbetsmyndigheters för- sorg, inkallade; alt få begagna rältegångsbiträde, till sill försvar; att snart, offenteligen, och med minsta möjliga kostnad (i några författningar står kostnadsfritt) blifva dömd af Jury, eller enstämmigt beslut af oväl- diga, edsvurna personer, bland sina likar, från den ort, hvarest brottet skall hafva blifvit begånget. Ankla- gelser för brott emot staten, (empeachments) utgöra det enda undanlaget från rättigheten att i brottmål döm- mas af Jury. Förräderi mot Förenta Staterna be- slår allena deri, när någon uppviglar krig emot dem, förbinder sig med deras fiender, eller hjelper dessa. Ingen kan förvinnas till förräderi, om ej tvänne vitt- nen till den uppenbara gerningen uppträda, eller man sjelf tillstår den inför öppen domstol. Några författ- ningar stadga uttryckeligen, att ingen ma i fängelse behandlas med onödig stränghet. Inga öfverdrifna bö- ter, eller något grymt eller ovanligt straff, ma någon åläggas. I somliga stater är det förbjudet, att dömma någon till deportation. I Mississippi far ingen, under någon förevändning, landfÖrvisas. Ulan att vara rät- tcligen dömd, må ingen förlora egendom, frihet eller lif. Ingen får 2:ne gånger utsättas för vådan alt, i an- seende till samma brott, förlora lif eller lem. Fadrens brott betager barnen inga rättigheter; hans egendom kan blott under hans lifstid confiskeras; men icke dem till förfång *). Äfven i civila tvistemål har man rätt att få saken afgjord genom Jury, nar den angår mera än 20 Dollars. I flera staters författningar är det uttryckeligen stadgadt, och förmodeligen allestä- des gällande, att ingen, utom dem, som höra till re- guliera trupper, eller till någon i actif tjenstgöring va- rande milice, må lagforas, eller straffas , efter Krigs- lagar. Ingen må tvingas afstå sin egendom till all- mänt bruk, utan vedergällning. I Kentucky får na- tional-församlingen icke utfärda någon lag om slaf- varnes befrielse, utan ägarnes samtycke, eller utan att betala dem, förekomma om denna befrielse, fullkom- lig godtgörelse i penningar. Oagtadt Förenings-grund- lagens förstnämnde stadgande är äldre än författnin- garne i New-Hampshire och Indianas sa är, i den förra staten, antingen ägarens, eller folkrepresen- tanternas bifall, samt, i den sednare, vilkoret detsamma, eller ägarens skadestånd för egendoms afträdande till allmänna behof. Inga lagar må stiftas , hvarigenom gilltigheten af contracter upphäfves. Detsamma uttryckes äfvefx derigenom, att inga Bills of attainder må äga rum. 2 J Den uppgift man i anseende till Krigs mag ten velat lösa är, all hon städse måtte vara beredd till försvar mot yttre och inre fiender; men aldrig kunna missbrukas till Irihetens skada, eller betagande. Såle- des är det, i de omständligare grundlagarne, merän- dels uttryckeligen stadgadt, att krigsmagten skall vara de civila myndigheterna undergifven. Hvarje fri man är det obelaget, att hafva och bära vapen; samt, ifrån ï8 till 45 års ålder, ålagd t (S. 554.) att till-1 höra milicen. Derifrån undantagas likväl Congres- sens ledamöter, Statens och Kyrkans tjenare, Lärare, Studenter, Läkare och Fältskärer, Postförare och ar- betare på de stora vägarne, Sjöfarande, Mjölnaro, In- dianer, Negrer, Mulatter och Qväkare, allt efter sta- ternas särskilda författningar. De medborgare, hvil- kas trosbekännelse icke tillåter dem att deltaga i krig, nämligen Qväkarne och deras underafdelningar, åläg- gas, i sojnliga stater, att i stallet gifva någon ersätt- ning, genom bidrag till krigsomkostnaderna (S. 354, 555. H. 14g.). I Tennessee kan ingen medborgare tvingas att bära vapen: så fram t han betalar något , motsvarande, som af lagen bestämmes. Ingen ståen- de krigsmagt må hållas i fredstid, utan Congres- sens tillstånd. Ingen kan tvingas, att emot sin fria vilja ingå i tjenst, vare sig till lands eller sjöss, eller att i sjÖtjensten qvarblifva längre än 2me år (S. 520. K. 45g, 44o.). Tjenstetiden i arméen sy- nes ensamt bero på värfnings - capitulationerna, och 24 vanligen utgöra 5 år i sönder. Ingen soldat må, i fredstid, inqvarteras i enskildt mans hus, utan hans samtycke, eller i krigstid annorlunda än på lagligen föreskrifvet sätt, Utskylderna, till samhällets förkofran och för- svar, erläggas hufvudsakligen efter en hvars förbruk- ning af utländska varor 5 emedan tull är den förnäm- sta skatten. Landets officiella indelning är, till följe af bristen pä statsreligion, endast verldslig. Staterna aro indelade i Grefskap (Countys), som hafva sin egen domstol och kretsförvaltning ; Grefskaperna åter i Orter (townships), som hafva sin egen fredsdoma- re och municipala förvaltning; samt, i sin ordning, ut- göras af städer, byar och enstaka hemvist (Bj 6=.). FÖRENTA STATERNAS FÖRBUNDS-FÖRHALLANDE. Liksom hvarje stat är en förening af fria och myn- diga, samt uppväxande medborgare : sa är hela stats- förbundet en förening af fria och sjelfständiga, samt tillväxande stater eller territorier. De förra äro nu, enligt det föregående, 24, och desednare 7 *). Bägges *) Territoriet Florida, ehuru upptaget sid. 179, är ej oin- förmäldt, jemte de öfriga, sid. 19g. Det afträddes af anta] kan, i mon af folkmängden, ökas. För att ut- göra en stat, fordras en befolkning af 60,000 personer (H. 151). Innan den uppnås, indelas det mindre be- folkade, eller af Indianer för det mesla upptagna, lan- det i territorier. Hvarje stat utgör ett särskildt sam- hälle för sig; med sin egen lagstiftning, lagskipning och statsförvaltning, afsöndrade, utom i vissa bestämda lall, från Föreningens gemensamma. Uti den sednare deltager hvarje stat, genom sina ombud i Congressen, hvilken utgör högsta magten i Föreningen, och den samfälda förbundsorganen. Congressen består af 2:ne fördelningar eller Hus. Idet öfre har hvarje stat 2:ne ombud, utan afseende på sin större eller mindre folkmängd; hvarefter antalet af hans ombud i Underhuset deremot rättar sig. De sed- nare blefvo, i Förenings-grundlagen, äfven bestämda för hvarje stat, och utgjorde, vid lagens antagande, tillsammans 65. Men sedan har, tid efter annan, blif- vit förordnadt, att af 5o,ooo, 55,000, 55,000, och nu- mera 4o,ooo innebyggare, skulle få väljas en ledamot i Underhuset. I denna beräkning upptagas 5 slafvar såsom 5 fria människor; och valrätten för de förra ut- öfvas af de fria medborgare, som i alla fall välja för Spanien 1821 till Förenta Staterna, som, alltsedan er- hållandet af Louisiana, gjort anspråk derpå. Dess terri' toriilörfattning är af den 31 Mars 1822. 2 6 området (H. 145, Dc obeskattade Indianerna räknas icke. Ledamöterna i Congressen hafva, utan afseende på hvarifrån de äro, lika rösträttighet sig i- mellan öfver förekommande ämnen. Innan Territo- rierna uppnått den lör alt blifva stater erforderliga folkmängd, hafva de rättighet, att, till Congressens Underhus, skicka hvar sitt ombud 5 livilka hafva alla öfriga rättigheter lika med andra ledamöter, utom det, att de icke få rösta vid besluten (C. 1820, n4.) Huf- vudstads-territoriet är hvarken representeradt 1 Con- gressen, eller i någon särskildt stals lagstiftning (K. 280, 288, B. 13g.). Ingen stat kan klylva sig i flera, eller kunna några förena sig till en, utan samtycke al Con- gressen, och af lagstiftarne uti de ifrågavarande sta- terna. Huruvida någon stat ma äga afsöndra sig ifrau föreningen, är ej i grundlagen sladgadt. Paafsöndiin- gar af en stat från en annan, såsom Vermonts fran New-York, Kentuckys från Virginia, och Maines från Massachusettsjfinnas exempel; men ej på staters sam- manslagning, emedan deras inflytande, genom ett för- miuskadt antal ledamöter i Congressens Öfverhus, skulle förringas. Sin jemnlika rösträttighet deislädes må ingen slat, utan dess samtycke, beröfvas. Ingen del af Föreningens grundlag ma tydas till förfång för någon särskild stats, eller hennes anspråk. Â.I hvarje stat i förbundet försäkrar Föreningen en republicansk författning; och Congressen ^7 äger rätt alt sörja för Föreningens geni en samma välfärd och försvar. Medborgare i hvar och en stat äro berättigade till alla privilegier och friheter som medborgare i de öfriga staterna åtnjuta. Lagarne om främlingars na- turalisation stiftas af Congressen, likalydande för alla stater. Congressen är berättigad att befrämja vetten- skaper och nyttiga konster derigenom, att han åt skriftställare och uppfinnare meddelar (de sid. 19 om- nämnda) privilegier. På de allmänna acter, som i dessa afseenden utfärdas af Congressen, grunda seder- mera staternas styrelser deras patenter eller privile- gier, för hvarje särskildt fall, då de begäras. Congressen anordnar handeln med utländnin- gen, mellan de särskilda staterna och Indianerna, an- lägger Pos t- Contoir och Post-v äg ar. (Som nästan alla landsvägar, åtminstone till någon del, begagnas af posten: så är det svårt att urskilja med hvilka Con- gressen, eller de särskilda staternas styrelser, må be- fatta sig, eller icke. Detta ämne, äfvensom rättighe- ten till canalers öppnande och anordnandet af farten på dem, skall, alltsedan 1817 (B. 26.), utgöra en af de tvistiga frågorna mellan Föreningen och staterna). På varor, som föras irån den ena till den andra af dem, 28 skola hvarken taxor eller afgifter läggas. Ej heller skola, genom någon handelsinrältning, eller afgift, fö- reträden gifvas åt en stats hamnar framför en annans: eller skepp, som in- eller ut-löpa från en stat, vara förpligtade att lägga till vid en annan, eller betala ho- nom afgifter. Ingen stat för sig må utgifva något penningemynt; Congressen bestämmer det gemen- samma, dess värde och förhållande till främmande mynt; samt mått, mål och vigt. Alltsammans är dock ännu olika, till men för rörelsen. Så är t. ex. en Dollar i New-York värderad till 8, i Pennsylva- nia till 7 och i Massachusetts till 6 shillings. Räntan på penningar omvexlar äfvenså. Föreningens styrel- se tager, till följe af Congressens beslut, 6 procent för sina utlåningar. I New-Yoik är penningeräntan bestämd till 7 och 1 Massachusetts till piocent fB. 5o5, 5o4.). Om medlen att bringa matt, mal och vigt till enhet inom statsförbundet, Öfverlade Con- gressen 1819 (K* 67 ), och ännu vid dess öppnande d. 5 Dec. 1825 syntes detta mål vara oafgjordt. Congres- sen äger all bestraffa dem, som förfalska Banco-no- tef och Föreningens gångbara mynt; alt stifta, likaly- dande för alla stater, lagar om bankrutter; alt be- stämma och bestraffa sjöröfveri och svek (felony) på öppen sjö, samt förbrytelser mot folkrätten. Congressen bestämmer straffet för förräderi, och sliftar öfverhufvud alla de lagar, hvilka befinnas 29 nödiga och tjenliga, för att i utöfning bringa hans rät- tigheter, och den magt, som, genom Föreningens grundlag, blifvit åt hennes dömmande eller verkstäl- lande myndigheter förlanad. Congressen har ute- slutande lagstiftningsrätt öfver alla de orter, hvilka med samtycke af den stat, hvarest de äro belägna, blifvit inköpta för anläggningen af fästningar, maga- ziner, arsenaler, skeppsdockor och andra nödiga bygg- nader. Förenta staternas samfälda constitution, och de lagar, som, till följe af henne, utfärdas, samt alla, under Föreningens myndighet afslutna, eller afslutan— de, fördrag äro landets högsta lagar. Domrar- ne i hvarje stat äro bundna vid dem, oagtadt de der- emot s tr i d a n d e stadgar, som, i nagon stats för- fattning eller lagar, kunna fumas. S k i Ij ag ti g heter från Föreningslagarne kunna deremot äga rum och göra det äfven. Någon allmän tviste- eller brott- måls-lag för hela statsförbundet finnes ej (H. 156. B. 19o—194.). Åt alla offentliga lagar, urkunder och domstolsförhandlingar från de öhiga staterna, skall, i hvarje annan, egnas full tillit och credit Congies- sen äger genom allmänna författningar föresknfva sättet, huru sådane lagar, urkunder och förhandlingar skola bekräftas, och hvad giltighet de hafva. Congres- sen upprättar de domstolar, som utöfva Föreningens gemensamma Lagskip ning. Hon sträcker sig till alla domstols- och billighets-mål, som förekomma i afseende å Föreningens constitution och lagar, förbund som under dess myndighet äro, eller varda, afslulade, Sändebud eller’ andra offenteliga Ministrar och Consu- ler, Amiralitets- och Marine-ärender, tvister mellan tvä eller flera stater, eller medborgarne i särskilda stater, och mellan medborgare i samma stat, hvilka göra anspråk på länderier, som af särskilda stater dis- poneras. I alla brottmål skall rättegången föras i den stat, hvarest förbrytelsen är begången. Är den icke begången i någon stat: såskall rättegången utföras på den ort, Congressen genom ett decret anvisar. Om någon, som i en stat är anklagad för förräderi, svek (felony), eller andra förbrytelser, undflyr rättvisan och anträffas i en annan stat: så skall han, på begäran af verkställande magten i den stat, hvarifrån han flytt, utlemnas, och afföras till den slat, som har domsrätt öfver förbrytelsen. Om någon (menas slaf, B. 196.), som i en stat är förpligtad till tjenst eller arbete, för- löper till en annan : så kan han icke, efter någon lag eller författning i densamma, frikännas från sådan tjenst eller arbete, utan måste utlemnas på anfordran af den, hvilken han är samma tjenst eller arbete skyldig. Föreningen skyddar hvarje stat mot anfall; samt på begäran af lagstiflarne, eller (om dessa icke kunna sammankallas) qf verkställande magten, mot inhemska våldsamheter. Föreningens krigsmagt ut- göres af en, för hela förbundet gemensam, stående liär och flotta, samt af särskilda milicer for hvarje stat. Det tillhör Congressen alt upprätta och under- hålla de förra; samt alt gifva lagar lör deias inidlt- ning (organisation) och förvaltning. Dc till arméeu er- forderliga penningar kunna likväl icke anvisas lör län- gre lid än 2:ne år. Congressen äger uppbåda mili- cen för alt bringa Föreningens lagar i verkställighet, dämpa uppror och afslå anfall. Congressen sörjer för milicens organisation , beväpning och discipline, samt för befälet (government) öfver den del deraf, som bru- kas i Föreningens tjenst; dock öfverlåter Congressen, åt staterna hvar för sig, utnämningen af milicens of- ficerare, och rättigheten att bilda honom efter den af Congressen föreskrifna discipline. Da milicen är an- vänd i Föreningens tjenst, äro officerare och solda- ter icke tvungna att tjena längre än 5 månader om året, att räkna från deras ankomst till samlingsorten. Så länge milicen begagnas i Föreningens tjenst är han underkastad samma krigsförfattningar, som den ståen- de arméen (S. 35;). Congressen äger förklara krig, tillåta repressalier och förordna om Kaperier till lands och vatten. Utan Congressens samtycke må ingen stat hålla stående trupper eller krigsskepp i fred, eller ut- färda patenter eller repressalier, eller börja krig: så framt han icke varder verkligen angripen, eller faran är så öfverhängande, att intet ùppskof kan äga rum. Ingen stat för sig må heller ingå förbund, fördrag el- 02 1er confederalioner med en annan eller med främman- de magter. Utan Congressens bifall må ingen slat lägga u t- s k yld er på in- eller ut-förseln af varor, undanta- gandes så mycket, som erfordras, för att veikslälla statens bevaknings-lagar. Den rena behållningen af alla afgifter, som någon stat lägger på in- och utför- sel, gå till Föreningens skattkammare, och alla lagar derom äro underkastade Congressens genomseende och controll. Utan dess samtycke må ingen stat pålägga någon läst-afgift (tonnage). Congressen har rätt att på- lägga och upplaga taxor, afgifter, utskylder och accise; men alla (de 5 sednare) måste vara likadana i samle- lige de Förenta Staterna. Meningen med dessa, som det synes något stridiga eller orediga, stadganden lä- rer varit, att i bokstafven skona de särskilda staternas sjelfständighets-begär, under det man uteslutande upp- drog tullbeskaltningen åt den gemensamma Congres- sen. H varken mantal sp en ning ar (capitation) el- ler någon annan direct taxa skola påläggas annor- lunda, än efter folkmängden (census). På Föreningens credit äger Congressen låna penningar, och han be- talar hennes gäld. Ingen stat må utgifva credit-sed- lar, eller förklara skulder kunna betalas med annat än guld- eller silfver-mynt. Staterna hafva dessutom hvar sitt drätselverk , för sina från Föreningen och hvaran- nan särskilda inkomster, utgifter och skulder. ■ML OÙ Congressen har full rättighet att disponera öfver Föreningens område och öfriga egendom; samt att, i alseende dera, vidtaga alla nödiga anstalter. Under Föreningens särskilda styrelse står huf- vudstads-territoriet Columbia, som^ utom Ma- rylands och Virginias äldre lagar, hvilka gälla på hvar sin sida om floden Potowmak, ytterligare har att atlyda de af Congressen, efter territoriets emot- tagande, för hela detsamma utfärdade, eller det 5:dje, framför de förra gällande, slaget af författningar (H. 700.). De öfriga Territorierna ordnas och styras af Föreningen genom Gouverneurer, intill dess de hinna växa till stater, och erhålla rättighet, att, ef- ter eget godtfinnande, förvalta sina särskilda angelä- genheter. Imedlertid åtnjuta Territoriernas innevåna- re samma rättigheter, som Föreningens öfriga med- borgare. Hennes förutgående förmynderskap, för de yngre staterna, har redan åstadkommit en större öf- verensstämmelse i deras författningar, och skall otvif- velagligt hafva samma verkan pä deras, hvilka ytterli- gare tillkomma. De rättigheter, somFörenings-grundlagen icke öfverlåtit åt,Föreningen,] eller frånkänt de särskilda staterna, aro dem hvar för4 sig, eller folket för- behållna. S^ea IX. 11. 5. LAGSTIFTANDE WAGTEN. Till hennes egenteliga befattning räknas icke alle- nast beskattningen och stiftandet af grundlagar , allmän tviste- och brottmåls-lag, domstolars upprättande och förseende med instructioner, utan ock dylika åtgärder för andra ämbets- äfvensoni läroverk, organisation af militaire-corpser, samt bestämmandet af deras författ- ningar och reglementen. Likväl synas dessa sedna- re förhållanden icke i hvarje grundlag, ej heller tyc- kas de i någon vara rätt noga bestämda ; hvilket ock i nya samfund desto mindre kan väntas, som dylika gränsors utstakande vanligtvis utgör ett fortfarande tvi- steämne i de äldre och mera utbildade. Liksom den lagstiftande magien utöfvas, i Före- ningen gemensamt, af valda ombud från dess särskil- da stater, så utöfvas hon, i hvar och en af dera, genom valda ombud från deras särskilda district. Församlin- gen af dessa lagstiftare, i hvarje stat, kallas vanligen Genei aLAssembly, i New-Hampshire och Mas- sachusetts General Court, i New-York och New- Jersey Legislature. Utom i Vermont äro dessa församlingar fördelade, liksom Engelska Parlamentet, i ett Of ver- och ett Un d er - h u s. Det förra heter vanligen Skenat, i Rhode Island Council, och iNew- Jersey Legislative Council ; samt det sednare merän- dels House of Representatives, eller Assembly 3^ (New-York och New-Jersey) eller House of DelegaJ tes (Maryland och Virginia) eller ock House af Com- mons fNord-Carolina). Öfverhusens medlemmar kal- las ock vanligen Senatorer; men iRhode-Island och Connecticut, enligt deras gamla författningar, Assi- stenter, och Underhusens röstagande ledamöter allestä- des Representanter. Territoriernas blott rädplä-' gande ombud, i Congressens Underhus, kallas Dele- gater (K. 285). Lagstiftande f ö r samli ngar n e hållas en gång om aret, på bestämda orter och tider, merändels om hösten. Congressen sammanträder i förbundssta- den Washington den första måndagen i December hvar- je ar, sa framt ej annorlunda blifvit föror.dnadt ge- nom lag. T Rhode-ïsland. och Connecticut församlas lagstiftarne 2:ne ganger om året. Någon viss tid, hvarutöfver deras sammanvaro ej må racka, är ingen- städes bestämd, utom i Massachusetts; men der endast så, som allestädes måste vara regeln, att en föregåen- de församling skall vara upplöst, när en ny inträffar. Congressen är vanligtvis till ända i slutet af Mars, el- ler början af April, d. ä. efter 4 månaders samman- varo. Till urtima församlingar kan Presidenten kal- la ett eller bägge Husen, 4o dagar förut, (C. 1820, 115) samt, i händelse af bristande öfverensslämmelse mellan båda Husen om tiden för deras ajournerande, (sammankomsternas inställande under vissa dagar, el- 36 1er längre tid) densamma bestämma. Motsvarande rättigheter tilläggas också uttryckeligen de flesta bhmd de särskilda staternas Gouverneurer; dock ma de, livad urtima församlingar beträffar, icke kalla dem till ovanliga orter, utom för krig, pest eller dylikt. Lagstiftarnes antal är antingen bestämdi en gång lör alla, eller ökas det efter folkmängdens till- växt inom valdistrieten. I de särskilda lagstiftningarne utgör det ifrån 5o personer, hvarvid det inskränker sig i Delaware, intill 4 och 5oo, hvartill det någon gång skall hafva uppgått i Massachusetts, då man varit myc- ket begärlig alt välja och väljas. Underhusen äro all- tid talrikare än Öfverhusen, ifrån 2 till io gånger. Det första är närmaste tillåtna förhållandet i flera sta- ter; det sednare äger rum i Virginia och Massachu- setts. Congressens ledamöter utgöra lor närvarande 261, hvaraf 213 i Under- och 48 i Öfverhuset *). Inom valdistrieten äro, i de mesta stater- na, samma va 1 män, till utseende af bägge Husens ledamöter. Eljest ärmeningen, att Underhusens ledamöter skola omedelbarare an Öfvei husens, *) Pä Tabellen, sid. 224, sta endast 2:ne Representanter 7 upptagna lör Alabama ; men bör vara 3:ne, hvilket afven synes af statens folkmängd. Den missräkning, som så- ledes ägt rum i det hela, rättas härmedelst, äfven med stöd af en i Philadelphia 1824 utkommen Kalender. väljas af folket , eller utgå ur dess sköte. I Mary- land väljas först eleclorer för 5 år, hvilka återbesät- ta de under tiden förefallande ledigheter i Öfverhusel. För att fa deltaga i valen fordras, i de flesta särde- les yngre stater, blott att vara bosatt inom dem,hvit j myndig och välfrägdad, samt i åtskilliga, att också hafva betalt någon skatt. Deremot gör New - Yorks nya författning äfven fria Negrer valberättigade, när de hafva fast egendom af 200 Dlrs afkastning (E. 290, och enskildi berättelse). Vissa officerare, soldater och fattighjon, äfveusom krigsfolk och studerande, hvilka tillfälligtvis uppehålla sig inom en stat, äro, på som- liga ställen, uttryckeligen undantagna från valrattig- heten. Der särskilda valmän lör de bägge Husen fin- nas, äro fordringarne större, för att blifva valman till Öfverhusens besättande. I Connecticut hörer det till egenskaperna hos en valman, att uppföra sig slilla och fredligt, samt vara sagtmodig i umgänget. Ledamö- terna i Congres sens Underhus väljas af folket, och i Congressens Ofverhus af lagsliftningarne i de särskilda staterna, som hvar för sig bestämma val- männens egenskaper och valsättet. Än utköras en stats samtelige Representanter i Congressen af hela den myndiga folkmassan, än är hon indelad i val- district, än fordras blott enkel pluralitet, än åter en större. Att välja distrietvis , medelst slutna sedlar och enkel pluralitet, ar det allmäurfaste. I Virginia väljes mundteligen (B. 116, E. 588). Senatorerna i Con- gressen väljas af några staters lagstiftningar sä, att hvardera Huset nämner personer för sig, intill dess bägge träffa på desamma; annorstädes ga båda Husen tillhopa, och rösta i förening. Bägge sätten ske an- tingen öppet, eller med slutna sedlar. Förenad och sluten omröstning, hvarigenom de städse talrikare Un- derhusen och folksinflytandet få öfvervigten, är van- ligast (B. 124). I flera grundlagar äro valmännen ut- tryckeligen fredlysta under sin förrättning. Sakens natur gör det sannolikt, att sä måtte vara öfverallt. För alt kunna väljas till Lagstiftare erfor- dras, utom de för valmännen nödiga egenskaper, älven i de flesta stater en viss förmögenhet i fast eller lös egendom, en högre ålder, en större förmögenhet och ett längre vistande inom vederbörande stat. För alt inträda i Ofverhusen äro alla dessa fordringar stegrade. Men i nästan lika många nyare, och de friaste, författ- ningar fordras, för att blifva lagstiftare, ingen förmö- genhet; dock i 4 stater, att hafva betalt taxor. För att inträda i Congressens Underhus måste man vara 25 år gammal, hafva varit 7 år medborgare i Förenta Staterna, och vara innebyggare af den stat, för hvil- kcn man väljes. På några ställen bör candidaten va- ra bosatt inom valdistriclet, och blott på personer < som äro det, plägar man allmännast välja (B. 116). Ä- gandet af någon viss förmögenhet fordras hvarken för dessa, eller för ledamöterna i Congressens Öfverhus. û9 Deremol böra de vara 5o år gamla, och hafva va- rit 9 ar medborgare i Förenta Staterna, samt dä va- let sker vara inbyggare i den stat, som väljer dem. En lagstiftare, i någon särskild stat, må ej til- lika vara det på den samfälda Congressen, ej med det- samma innehafva något inkomstbringande (lucrative) ämbete i Föreningens, eller den särskilda statens, tjenst, undantagande fredsdomare- och milice - beställningar, samt, på några ställen, Coroners- och Notarie-sysslor.' Somliga staters författningar förbigå dessa omständig- heter med stillatigande; men grundsatsen synes i all- mänhet vara fastställd genom Förenings-grundlagen, och de särskilda statsmagternas, åtminstone åsyftade, stränga afsöndring till olika personer. New-Jerseys grundlag uppgifver, såsom skäl för domares och an- dra ämbetsmäns uteslutande från lagstiftarnes antal, alt dessa, så vidt möjligt, må skyddas mot all misstanka lör beslickning. I 9 stater, mest södra, är det ut- tryckeligen förbjudet Prester, alt deltaga i lagsliftnin- garne, på den somligstädes anförda grund, alt de ej af verldsliga förrättningar måtte af vändas Irån deras an- deliga kall. Att detta ej räknas till inkomstbringande ämbeten, synes icke blott af dessa särskilda förbud , ti- tan äfven deraf, att prester ibland äro medlemmar af Congressen*). 1 flera, särdeles nyare, stater må ingen, som varit uppbördsman, blifva lagstiftare, förr än han *) Uppgiften VII. ii, s. 213, all Prosten Collin varit del, lä- rer vara elt misstag. redogjort," eller ställt borgen för sin uppbörd; ingen emottaga särskild belöning för sina förslag eller åtgär- der, såsom lagstiftare, eller, under denna egenskap, vara sakförare inför någotdera af Husen, Några grund- lagar, synnerligen de nyare, stadga, för mutor och ca- baler vid valen , straff, som förnämligast medföra val- barhetens förlust; och Tennessees författning ålägger sådane afven för de valmän, hvilka i mat eller dryck emottaga någon vedergällning för deras röster. Alla medlemmar, både af Congressen och de särskilda sta- ternas lagstiftningar, skola, genom ed eller bedyrande, förpligta sig att upprätthålla Förenings-grundlagen. Underhusens medlemmar väljas å ny o, merän- dels hvarje år; i några stater hvartannat, samt i Rhode-Island och Connecticut hvart halfår, emedan sammankomsterna der, enligt den ursprungliga inrätt- ningen, inträffa lika ofta. Till Congressens Underhus väljas medlemmarne för ame år i sönder. Då ledig- heter inträffa, anmodas valmännen, genom vederböran- de stats verkställande magt, att fylla dein (B. 116). I många stater omväljas äfven Ofverbusen hvarje år; men i de flesta qvarsitta ledamöterna 2, 3, 4 och högst (Maryland) 5 år; dock vanligen så, att feller i år- ligen afgår, och ersättes, hvarigenom årliga val af Senatorer nästan allestädes äga rum. Till Congressen väljas de för 6 år i den ordning, att f ombytes hvartannat år. Om ledigheter i Senaten förefalla, un- 4i der det att vederbörande stats lagstiftare ickc äro till- sammans: så förordnas imedlertid af statens regering en person, intill dess hans val bekräftas af dem, eller- nå- gon annan valjes. Lagstiftarne få af statsmedel rese- penningar till och ifrån forsamlingarne, samt, under- vistandet der, dagtractamenlen. Bägge delarne äro merändels lika för båda Husens medlemmar. Någon gång (New-York, H. 092, ågå) hafva Öfverhusets mera, dock al tid mindre än hvad Congress-ledamöter- na erhålla, nämligen 8 Dlrs om dagen, så länge för- samlingen varar, samt lika mycket för hvar 2o:de (3:dje Sv.) Fmg. mil under fram- och återresan (K. 69, C. i&o, 112). De hafva äfven postfrihet för sina bref under Congressens församling, samt 5o dagar förut och efteråt (C. 1820. no). Lagstiftarnes tracta men- len i de särskilda staterna omvexla från 5 (Maryland, New-York) till (Tennessee) Dlrs om dagen. Li- kaså betalas fram- och återresan, efter beräkning af vissa mil för hvarje dags tractamente, Respennin- garne äro på somliga ställen så ringa att, t. ex. i Ten- nessee, endast Dir betalas för hvar 55:te (5^ Sv.) Eng. mil, en lagstiftare färdas. Vissa nyare författ- ningar stadga, att lagstiftarne ej må höja sina egna tractamenten förr an efter den sammankomst, till hvilken de äro valda. Somliga, äfven nyare, författ- ningar bjuda, att ingen, under fortfarandet af sitt lag- stiftare-kall, må nämnas till någon löngifvande be- ställning, som ej af folket väljes, eller till någon, som under tiden blifvit upprättad, eller med bättre inkom- ster försedd; hvilket äfven gäller för Congressens le- damöter, i afseende på Föreningens ämbeten. I några nyare stater (Kentucky, Mississippi) får man icke ens på ett år, efter lagsliflare-befattningens upphörande, e- moLtaga något sådant ämbete. Congressens ledamöter äro genom lag förbjudna, att omedelbart eller me- delbart, helt och hallet eller till en del, åtaga sig nå- gra contract med Förenta Slaterna (C. 1820, n5). Under utöfningen af sitt kall, samt resorna till och ifrån församlingarne, äro lagstiftarne uttryckeligen Iredlysta; kunna ej häktas, utan för hÖgmålsbrolG el- ler allmänna säkerhetens störande. Annorstädes,"än inför de lagstiftande församlingarne kunna deras le- damöter icke tilltalas, för hvad de dex’ yttrat. Hvarje Hus dominer sjelft sina medlemmar, för deras uppfö- rande såsom sådane, och kan äfven från sig utesluta de felande. I Congressen, och följagteligen äfven i sta- ternas lagstiftningar, erfordras dertill f pluralitet; men i flera äldre grundlagar saknas alla, eller ock bestämda- re, stadgar om dessa händelser, I få stater âges m o ti o ns-rä t te n af Undexdiu- sen allena: merändels äga ock Ofverbusen att utöfva den ; men i de flesta stater skola beskattnings- och penninge-frågor först upptagas och behandlas i Under- huset, Så är det äfven i Congt essen, I de flesta sta- ter aga Gouverneurerna, äfvensom Presidenten i Före- ningen, att föreslå lagstiftningarne åtgärder, som an- ses tjenliga; och i Vermont är Regerings-Conseilen å- Jagd, att förbereda de lagstiftnings - mål, han finner böra underställas Husen. Föreningens Drätsel-Secre- terare är berättigad, att, på eget ansvar, föreslå Con- gressen utvägar till statsinkomsternas förbättring (C. 1822, 21). I åtskilliga nyare grundlagar är det Gou- verneurn ålagdt, att, tid efter annan, underrätta Lagstiftningen om statens tillstand; och som det är en Förenings-Presidenten fÖreskrifven pligt: sa iagttages hon förmodeligen af regeringarne äfven i de stater, hvarest författningarne icke stadga något derom. Nå- gon viss motions-tid synes icke vara bestämd. 1 ro- ligen iagttages dermed samma förhållande, i de särskil- da lagstiftningarne, som i den samfälda Congressen, att nämligen, sedan de första dagarnes sammankomstei blifvit upptagna med väckandet och inlemnandet af nya motioner, användas endast Måndagarne der- till, anda till 5:ne dagar före Congressens upplösning. Algö rande-rätten tillhörer, i de flesta stater och i Congressen, båda Husen gemensamt, äfven 1 pen- ninge—frågor ; i afseende hvara Förenings—Senaten kan jöreslå förbättringar af förslagen. På andra ställen kan Öfverhuset endast godkänna eller förkasta Undei- husets beslut i dessa ämnen, utan att dervid göra nå- gra förändringar eller tillägg. I några stater, har Underhuset allena afgörande ratt i dyhka mål. Då afgöraude-rätten är gemensam förfaller Irågan, om ett af Husen icke instämmer med det andra. För att ut- göra be slut för t antal, eller så kalladt quorum, fordras, i de flesta stater och i Congressen, närvaron af mera än hälften af Husens samtelige medlemmar, i somliga mer (Tennessee, Indiana, Illinois i somli- ga mindre (Massachusetts, 16 Senatorer af 4o). Fat- tas det erforderliga antalet: så kunna, i Congressen och i några nyare stater, de närvarande ledamöterna ajournera sig dag ifrån dag, samt, på sådant sält, och med sådane straff, som pröfvas tjenliga, tvinga de öf- riga, att inställa sig. Lagförslag (Bills) skola, innan de gå igenom, läsas 5me gånger i hvarje Hus. Detta upprepande kan likväl, i vissa stater, undvikas, om y eller af ledamöterna antagit förslaget första gången. Protocollen öfver Husens förhandlingar föras summariskt, upptagande blott h vad som förehaf- vits, h vilka som talat för ' eller emot, (men icke sjelfva talen) samt besluten. I många stater är of- fentlighet vid Husens öfverläggningar, i Indiana äf- ven vid Utskottens, och i Ohio vid Committees of the whole House, påbjuden. Men i de flesta grund- lagar, saknas dylika stadganden. Det påbjudes blott, att Husens protocol!, utom de hemliga, skola allmän- göras hvarje vecka, eller på andra bestämda lider. Likväl lärer det vara både grundsatts och allmänt 45 bruk, att sammankomsterna hallas för öppna dörrar, samt alt åhörare lå infinna sig, och älven göra det af båda könen. Husen välja sjelfva Tal em än bland sina leda- möter. Huru länge de fortfara med sin befattning i Underhusen , synes ej af grundlagarne. Förmbdeligen varar den Lika länge, som Representanternas egen; ty så är det i Congressen, hvarest Underhuset väljer sin taleman för 2:ne år. Han har, under utöfningen af sin befattning, dubbelt tractamente emot Representan- terna, eller 16 Dlrs om dagen. I de särskilda stater- na är det ringare, såsom i Virginia 5^ Dlrs. I de fie- sta staterna välja Öfverhusen sina taleman på samma sätt, och lika obestämdt i afseende på liden, som Un- derhusen. Men i somliga, mest nyare stater, äfvensom i Congressen, hvarest Öfverhusens talemän tillikaäro suppleanter för Gouverneurerna och Presidenten, väl- jas de förra på samma sätt, och för lika lång tid, som dessa. I Rhode-Island, Connecticut och New-Jersey äro sjelfva Gouverneurerna talemän i Öfverhusen. Vi- ce-Presidenten i Congressen har 5ooo Dlrs i lön; men den ledamot, som under hans förfall förer ordet, en- dast dubbelt tractamente för hvarje dag (K. 69. C. 1820, 112). Detta lärer oek vara det vanliga aflö- ningssättet för' Öfverhusens talemän i allmänhet. De- ras tractamente är dock större, ibland (Virginia) dub- belt högre, än talemännens i Underhusen. De lagstiftande Husen i staterna välja sjelfva, ut- om sina medlemmar, Secreterare och betjening. 1 Congressens Underhus skedde i början nya val hvart- annat år, eller för hvarje ombyte af ledamöter. Nu mera lärer det icke brukas, utan Secreterarne i båda Husen Ijena på dessas välbehag. Hvardera af dessa, sa kallade Cleiks, har oooo Dlrs i lönj Secreteraren i Underhuset 5 och i Öfverhuset 3 medhjelpare, Clerks of the office. Den förste af dem pa hvardera stället har i,8oo och de öfriga i,5oo Dlrs årligen. Sina Reglementen (Riksd ags-Ordnin- gar) bestämma lagstiftarne sjelfva. Vi hafva ej va- rit i tillfälle att fa se nagra sadane från de särskilda staterna ; men de som gälla för Congressen *) torde dock kunna gifva tillfredsställande upplysning om det väsendteliga Üfven i de öfriga. Underhusets Reglemente stadgar hufvud- sakligen, att, pa den timma Huset en föregående dag utsatt, intager talemannen sin stol. Då 15 leda- möter, honom inberäknad, äro tillstädes, kunna de tvinga de öfriga att infinna sig; emedan ingen, utan laga förfall eller tillstånd, må uteblifva. De, för hvilka intet sadant anmäles, skola på de närvarandes *) Collection des constitutions. Paris 1823, Tome 6, pagg,' 214—234. befallning arresteras, efter som tie ankomma,’ eller gripas, hvar de träffas, och föras till Huset af dess Messenger (Budbärare). Då en häktad ledamot för- sättes i frihet, och inlåtes till sin plats, afgör Huset, om det skall vara med, eller utan, omkostnader för honom (F. I. 90.). Till Husets Sergeant at arms be- talas nämligen 2 Dlrs för hvarje medlems gripande, och 1 Dir för hvarje dag af hans arrest. Efter göromålens början med protocollsjustering, b varvid älven mera än hälften af samtelige ledamöterna måste vara tillstädes, uppropas de af talemannen till pe- titioners afgifvande. Begynnelsen göres med ombuden från New-Hampshire, såsom den nordligaste af de 15 äldsta staterna. Sedan lärer, att dömma efter ordningen mellan staterna i de nyaste Kalendrarne, fortfaras med uppropet efter staternas belägenhet mot söder och öster längs hafskusten till Mississippi, samt vidare denna flod uppföre mot norden. Enligt andra anledningar skall det vara efter åldern, som ordningen bestämmes mellan de yngre stater, som tillkommit de första io. Ansökningar, förslag och framställningar till Underhu- set äger en hvar att ingifva (K. 67.); men de skola inlemnas antingen af talemannen, eller nagon medlem, som munteligen anförer ett sammandrag af deras in- nehåll. Hvarje ledamot får eljest, stående på sin plats, tala i den ordning han anmäler sig, och skall ställa sitt tal till ordföranden, Hvarje motion 48 bör författas skrifteligen, om talemannen eller blott en ledamot det begäi’. Hon kan återtagast så länge inga förslag till förbättringar (amendments) deri blif- vit gjorda, eller hon icke varit föremål för något be- slut. Ingen får tala andra gången öfver ett ämne, förr än alla andra, som vilja deröfver yttra sig första gången, fått tillfälle derlill; och ingen tala m&r än 2 gånger öfver samma sak, ulan Husets tillåtelse. Un- der det talemannen yttrar sig till Huset är det förbju- det, att gå ut, att gå öfver golfvet, eller att språka med sina grannar. Det sistnämnda är äfven förbju- det, under det en ledamot talar, äfvensom att gå för- bi, mellan honom och talemannen. Öfver prelimi- naire-frågor får icke debatteras, endast röstas; likaså Öfvei* frågor om sammankomstens afbrytande och uppskjutande. De sednare skola alltid upptagas. Lag- förslag skola först anmälas genom en motion om tillstand att väcka dem, och, nar de äro af allmän- nare beskaffenhet, åtminstone en dag förut. Hvarje lagförslag företages till profning, i den ordning det in- lemnas, så framt ej huset annorlunda beslutar. Är det fråga om summors bestämmande, så skola de stör- sta först till afgörande förekomma. Uti ingen hän- delse må, af de 5:ne läsningarne af ett lagförslag, 2:ne äga rum på samma dag, med mindre Huset sarskildt så förordnar. Första läsningen sker endast till med- delande. Om förslaget röner motsägelse, ställer tale- mannen under omröslmng, huruvida det skall för- 4g kastas? Vinner nej, eller har ingen invändning agi rum: sä låter Sccreteraren trycka, och bland ledamö- terna utdela förslaget $ hvarefter det, i sinom tid, och utan omröstning, kommer till den andrä lasningerii När den är gjord, förkunnar talemannen, ätt försla- get är färdigt till att öfverlemnas åt ett Utskott (Com- mittee), eller att renskrifvas. Om det förra beslutas^ så afgöres, huruvida det skall ske till något af de ständiga, eller ett särskildt Utskottj eller till ett be- stående af hela Huset. Anbefalles renskrifningen, så bestämmes dagen till 3:dje läsningen. Beslutas hän- visning till Utskott, så kan lagförslageteftet åter- komsten derifrån, likväl å nyo hänvisas till ett sådant4 De för hvarje Congress ständiga Utskotten (standing Committees) af Underhuset, ärö enligt Reglementet blott 9, men enligt Kalendrarne 21. Som de förrå innefattas i de sednare, skole vi anföra dessa efter de- ras ordning i 1822 års Kalender. 1. Val - Utskottet, som pröfvar ledamöternas fullmagtër och dithörande arender. 2. Tillgångs och medels (of ways ànd means) Utsk. (en förening af våra Stats- och Bevill- nings-) för Uppgörandet af Föreningens inkomster ocli utgifter, samt föreslåendet af dithöfande författningar $ granskning af de särskilda styrelsegrenärnes peniiinge- forVallning, meddelande af föreskrifter, angåendö hus- hållningen med statens medel och vederbörandet Spea 7A. ii. 4. redogörares ansvar derföre ; om hvilket allt berättel- ser till Huset skola tid efter annan afgifvas. Dessa förrättningar synas numera vara afsöndrade till andra Utskott: så att endast omsorgen att skaffa medel till utgifterna lärer återstå för detta. 5. Fordrings- Utsk, (C. of claims) emollager alla gjorda anhållan- den och anspråk, som falla Föreningen till last, och föreslår de medgifvanden, som synas lämpliga. 4. Ha n d els-Utsk. 5. S tats 1 änd er i- (public lands) Utsk. för de, angående Föreningens jord och marker, förekommande ärenden. 6. Post-Utsk. 7. Colum- bia-Utsk. för detta territorii särskilda styrelse och an- gelägenheter. 8. Lag-Utsk. 9. Pensions- och revolutions-for drings- (revolutionairy claims) Utsk. Med dessa foi dringar menas förmodeligen de från befrielsekriget härrörande anspråk. 10. Allmän- na Utgifts- n. Enskilda länder i - (private land claims) 12. Manufactur- och 15. Landt- bruks-Utsk. Alla de föregående bestå hvardera af 7 ledamöter: de efterföljande endast af 5. 14. Revi- sions och oafslutade är en d ers Utsk. som ef- terser, hvilka lagar hafva uphört alt gälla och behofva förnyas, samt hvilka ärender i en föregående forsam- ling blifvit företagna ulan att fulländas., 15. B o k- håll er i- (accounis) Utsk. som controllerar använ- dandet af de till Husets begagnande anslagna medel*, emoltager dithörande räkningar från medlemmarne å deras resekostnad m. m. Utgifts-Utsk o tt for: Si i6. Stats- 17. Drätsel-, 18. Krigs- och ig.Sjö- Departementerna, samt 20. Postväsendet och 21. Allmänna byggnaderna. Alla Utskotts-leda- moter utnämnas af talemannen ; med mindre Huset annorlunda beslutar. Då det sjelft väljer dem, sker det genom slutna sedlar. Den, som redan är medlem af 2:ne Utskott, kan undandraga sig, att inträda i ett S.dje. 1820 funnos, utom de redan anförda, 7 val- da (select) Utskott, och ytterligare 4 för Presi- dentens Budskap, eller tillsammans Ö2 Utskott för Underhuset allena. 1822 uptager Kalendern inga af det sistnämda slaget; men 9 valda Utskott. Vid val af personer utom Huset, till någon plats , som det till- sätter, uprättas först en lista på candidater, öfver hvilka sedermera röstas med slutna sedlar. Då om- röstningarskola ske, yttrar talemannen: ”alla de, som aro af dentanban, att - &c. behagade säga Ja” — och, sedan dessas röster låtit höra sig, yttrar han: ”alla de, som äro af motsatt mening, behagade säga Nej.” Tvekar talemannen om rösternas mängd, eller någon begär ett urskiljande: så uppstiga först de jakande och sedan de nekande. I händelse af ytterligare ovisshet, eller nå- gons begäran, utser talemannen en medlem af hvarde- ra meningen, för alt räkna de jakande, och sedan li- kaledes 2:ne för att räkna de nekande , samt aikunnar utslaget, efter de räknandes berättelse. När Huset 1 östar eller väljer med slutna sedlar, deltager taleman— nen deri, såsom andra medlemmar. Eljest gör han det ej; ulom vid en lika delning af rösterna (paria vota) då hans är afgörande; eller ock, när hans röst, med minoritetens, åstadkommer en lika delning, da frågan förfaller. Ingen ledamot får rösta öfver frågor, hvari han är omedelbart, eller särskildt, intresserad. Men hvar och en för öfrigt, som är tillstädes vid en omröstning, skall deruti deltaga, med mindre han derifrån af Huset befrias. Om af närvarande ledamöter, yr- kar namneligt upprop, så skall det ske, och en hvars ja eller nej antecknas i protocollet. Namneligt upprop sker i alphabetisk ordning: de frånvarande antecknas och uppropas sluteligen å nyo. Sedan en fråga gått i- genom eller blifvit afslagen, kan en medlem, som tillhört pluraliteten, begära henne åter upplagen till öfverläggning, samma eller följande dag. Då det är fråga om Föreningens tillstånd, (state of the union) eller nya skatter och bördor' på folket: så gör hela Huset sig till ett allmänt Utskott (Committee of the whole house) for alt desto gemensammare pröfva saken. Skillnaden från Husets vanliga sammankom- ster är ingen annan än den, att talemannen lemnar sin stol och utnämner någon af medlemmarne att fö- ra ordet; att man får tala mera än 2 gånger, dock icke förr än alla, som det åstunda, fått tala den förslå; samt att hela förslaget, med alla dervid fogade förbätt- ringar, sedermera ställes under ny profiling i Huset, 5 5 såsom hade saken kommit frän ett annat Utskott. Ett exemplar af Husets protocpll tillställes hvarje ledamot vid Congressens slut. Under de öppna sammankom- sterna erhålla snabbskfifvarne, med talemannens tillå- telse, någon särskildt plats, hvarest de ej äro Huset till besvär. Hvarje gång Förenings-Presidenten med- delar Huset något förtroligt (confidential) budskap, utrymmes det af alla andra, utom medlemmarne, Se- creteraren, the Sergeant at armes och Dörrvaktaren, (the Door-Keeper) hvilka aflagt tysthetsed. Afven un- der förhandlingarne om dylika budskap, blifva (så frarat Huset ej annorlunda förordnar) åhörarne ute- slutna. Likaså om talemannen , eller en ledamot, för- mäler sig vilja meddela något, som lian anser böra hemligt hållas. Huset afgör sedermera om del be- höfves. Talemannen vakar öfver ordningen bland le- damöterna och tillrättavisar dem , som derifrån afvika. Den tilltalade skall då strax sälta sig, så frarat ej Hu- set tillåter honom meddela upplysningar. Talemannen afgör saken allena; om den tilltalade icke vädjar till sjelfva Huset, hvars medlemmar då rösta öfver frå- gan, ulan föregående debatt. Frikännes den tilltalade så får han fortfara ; eljest icke. Talemannen och Se- creteraren underskrifva Husets beslut. Jngeu har in- träde i Husets inre, utom Senatens medlemmar och deras Secreterare, Departements-Secrelerarne (de 4 statsförvaltnings-cheferna), Skattmästaren, Coutrolleu- ren, Chefen för Bokhålleriet och räkenskaperna, Au- diteuren vid Skattkammaren, General-Postmästaren? Förenings - Presidentens Secreterare *), främmande Sändebud och deras Secreterare, samt alla fordna medlemmar af Congressen. Secreterareu skall tillse, åtminstone en gång i veckan, att de Huset tillhöriga böcker ställas i ordning, och för talemannen tillkänna- gifva hvilka som möjligen saknas. Huset har en egen B ok vår dare (Librarian) med i5oo D:lrs i lön. ÔfverhusetsRegle mente är liufvudsakligen af samma innehåll som Underhusets, dock anmärkes följan- de: Ehuru frånvarande ledamöter kunna, på deras egen bekostnad, hemtas genom utskickade, förmäles dock intet om arrestering. Ingen motion får komma under öfverläggning förr än den, af någon annan le- damot, blifvit understödd. Senaten har sina egna Ut- skott, hvilka samtelige utnämnas af Senatoreine sjelf- va, genom slutna sedlar, och efter de flesta rösterna. 1820 voro Senatens Utskott 12, och 1822 ökade till i5, somliga med samma uppdrag, som Underhusets., andra med olika. Utom i ett, det sednare året, voro leda- möterna alltid 5. Så framt ett lagförslag icke kan för- visas till något visst Utskott, skall det, vid andra läsningen, af Senaten behandlas i allmäntUtsk. När rösterna äro lika delade, inhemtar Secreterareu Vice-Presidentens röst, som gör utslaget; eljest har han ingen. Sena- tens förrättningar, utom i egenskap af allmäntUtskott, protocolleras med möjligaste korthet, dock troget och noggrannt. Då en ledamot kallas till ordning för de ♦) Är priyatj och aflönas af Presidenten sjelf, (C.,1820, lai.) 55 uttryck han nyttjat, uppskrifvas de genast, till säk- rare efterrättelse för talemannen, som ensam afgor frågan, utan debatt: så framt han ej sjelf vill inhemta Senatens mening. Då Förenings-Presidenten infinner sig i Senatens samlingsrum, intager han talemannens stol, och en annan framsattes för den sednare, hvilken alltid inom Huset anses för Senatens ordförande, och framställer ärenderna till omröstning på samma salt, som i Presidentens frånvaro. Ingen får inlåtas i det inre af Senaten, lör att lem na inlagor eller afhöra uppläsningen deraf. På en framställd och understödd begäran, att Senatens dörrar skola tillslutas, later tale- mannen utrymma galleriet. Budskapsbärare skola städ- se inlåtas, utom då Senatorerne rösta, och då deras slutna sedlar öppnas. Enär Presidenten infordrar Sena- tens yttrande öfver tilltänkta befordringar, hålles öfver- läggningen inom lyckta dörrar , och protocollet hemligt. (C. 1820, 112), Ett för båda Husen gemensamt Reglemente finnes äfven. När Congressen är församlad, under- rättas Förenings-Presidenten derom, genom en Depu- tation af 5:ne ledamöter. Inga helsnings- eller afskeds- besök, mellan båda Husen, äga rum (K. 68). Intetde- ra må, utan det andras bifall, upphöra med sina ar- beten öfver 5 dagar, eller församla sig annorstädes än der, hvarest båda Husen hålla sina sammankom- sler. Innan några ärender företagas förrättas en bön, 56 pf någon Prest. Sa Järer det äfven tillgå i andra hg, Stiftande församlingar, synnerligen i de 6 till det ford, na New-EfTgland hörande stater. Hvarje vecka hålles predikan lör Congressen i Underhusets rum. Presten väljes för dagen af talemannen (E. 172) än af den ena, an asf den andra bekännelsen. Men i Virginia hände det 1817, att en öfvervägande pluralitet af Underhu- set icke tillät någon Prest att officiera, emedan giundlagen icke medgafve någon religion företrädet. Och som hvarje Prest måste bekänna sig till någon viss troslära, sa ansågs det grundlagsvidrigt för lag- .stiftarne att afhörä honom (B. 595). När det ena Hu- set gör någon ändring (amendment) uti en bill, som gått igenom det andra, och begär ett sammanträde med detsamma: så utnämnas deputerade från bägge. De samlas pa bestämd tid, framställa, mundtligen el- lei skriftligen , skälen för och emot, samt öfvérlägga fritt derom. Congressen har ett gemensamt, af 3:ne ledamöter från hvardera Huset sammansatt Biblio- theks - (library) Utskott , hvilket förmodeligen har uppsigt och yard öfver Cpngressens boksamling. Då Husen skicka budskap till hyarannan, skola de derlill använda sådane personer, som äro dyli- ka uppdrag värdiga. Vanligen plägar det vara deras gecreterare. Så länge lagförslag ännu äro under öf- yerlagguing mellan Husen, skrifyas de blott på papper, pch bekiaftas af Secrelerame. Men då ett förslag gått igenom bägge Hnsen skall det skrifvas på pcrga- '■i- 57 jrient, under inseende af Secreteraren i det Hus, hVari- från förslaget ursprungligen härrört. Sedan akall per- gaments-skriften sorgfälligt jemnförasmed de från bäg- ge Husen afgångna expeditionerna, och fel som insmu- git sig rättas, samt underrättelse derom meddelas Husen, af etl från bagge sammansatt (Expeditions) Utskott, (C. of enrolled bills) bestående af 1 medlem från Öfver- och 2 från Under-huset. Efter denna granskning underskrifves förslaget, först af det sed- nares taleman och så af Senatens, innan det, genom bemälde Utskott, öfverlemnas till Förenings-Presiden- ten att godkännas. På lika sätt förhålles med alla be- fallningar, beslut eller vota, som äro af egenskap att böra öfverlemnas åt Förenings-Presidenten, till hans gillande. Då de bägge Husen finna för god t, att ge- mensamt göra någon framställning till Förenings- Presidenten, öfverlemnas den till honom af öfverhusets taleman, och i närvaro af Underhusets. I några stater, såsom Maine och Massachusetts, kunna Husen, i vigtiga lag- och lagstiltnings-frågor, samt vid magt- påliggande tillfällen, infordra Högste Domstolens ytt- randen. När någotdera af Congressens Hus, eller Utskotten, behöfver några upplysningar, eller särskilda underrättelser, från verkställande mag- ten, skrifvade derom till vederbörande Departements- Secreterare, som omedelbart svarar på dylika förfrågnin- gar (K. 67). 58 Vid Congressen 1820—1821 utfärdades 66 acter eller författningar af större och mindre omfattning, och 5 Resolutioner ; samt föredrogos 8 afhandlingar (treatys) med Indianerna (C. 1822, 202-217). Ledamöterna i Congressen, och förmodligen lika- så i de särskilda staternas lagstiftningar, bestå för det mesta af Landtbrukare, Handlande’, Handtverkare (Mechanics) samt Läkare och Advocater utan praktik (B. 143). Ar 1822 utgjordes Congressen (efter antalet att döma, Underhuset allena) af 97 Jurister, 69 Åkerbrukare och Planteurer, 15 Läkare, 13 Köpmän, 4 Manufacturister och 1 Prest *). På de för åhörare inredda läktare i Congressens samlingsrum äro afven platser för ledamöternas hustrur, som visa ett lifligt deltagande i männernas öfverläggningar. Lagstiftarnes särskilda afdelningar bruka ej gifva hvarannan mål- tider, på det allmännas bekostnad, såsom tillförene i Sverige, då talemans-tafilar underhöllos (K. 68): och Congressledarnöterna hvar för sig lefva i allmän- het ganska tarfligt (B. 143, K. 57). Gouverneurens eller regeringens godkän- nande af Husens beslut fordras ej i de flesta staterna; men, i ett nästan lika så stort antal, hafva Gouverneurerna rätt att göra invändningar, inom 5, 6, eller 10 dagar. Dröjes öfver dem, eller förblifva *) Hamb. Corresp. för 1822, N:o 91. 59 I af Husens ledamöter vid deras förra beslut : så var^ der det ändock lag. I Georgia anses intet godkännan- de behöfvas, om ett så stort antal första gången rö- stat för ett förslag. I Vermont kan regeringen upp-, skjuta meddelandet af sitt beslut till nästa national- församling. I New-York och Illinois är Gouverneu- ren medlem af ett Revisions-Collegium > bestående a£ Högste Domstolens ledamöter; hvilket har 10 dagars tid till pröfning af Husens beslut. I Föreningen skola, utom lagförslagen, äfven hvarje befallning, resolution eller votum, hvartill bägge Husens instämmande er- fordras, föreläggas Presidenten, och behandlas liksom ett lagförslag (bill). Gillar han ett dylikt, så under- skrifver han det. I motsatt händelse, ateiskickar han det, med sina invändningar, till det Hus, hvarifran det härrört. Saken tages å nyo i öfvervägande, och deröfver röstas öppet med ja eller nej. Om f rösta för det oförändrade förslaget, skall det, jemlePresidentens inkast, meddelas det andra Huset. Om f äfven der godkänna förslaget: så blifver det lag, oagtadt Presi- dentens underskrift saknas. Vid sådana händelser, skall, i bägge Husen, hvarje Congressledamots ja el- ler nej antecknas till protocollet. Om Presidenten, längre än 10 dagar, dröjer att aterskicka ett inlemnadt lagförslag: så blifver det äfven lag. De, på ett eller annat sätt, tillkomna lagarne utlärdas i folkets, eller de lagstiftande Husens, eller i statens namn. 6o Något sarskildt sätt för grun dlags-fö ränd r i n- gar fumes ej bestämdt i många af de gamla statsför- fattningarne. Men i allmänhet är det utstakadt; och så, att när f af båda Husen ansett förändringar nödi- ga, skola de derlill uppgöra ett bestämdt förslag, och kungöra det en viss tid förr än de sammankalla de valmän, som böra utse natioual-församlingarnes leda- möter. Valmännen skola först rösta öfver frågan: om förändringar böra äga rum, eller ej? Bejakas hon, sa skrida de till val af en med national-församlingen lika talrik Convention, hvilken sedermera, efter nagon tid, sammanträder, öfverlägger och beslutar. I flera äldre stater är det de vanliga lagstiftarne, el- ler Öfver- och Under-husen sjelfva, som, med | plu- ralitet, äga afgöra grundlagsfrågor; dock så, att hvad en nationa I-församling beslutit, underställes den på- följandes godkännande, innan förändringarne vinna la- ga kraft. Uti Indiana skall frågan om behöflig he- ten af grundlags-förändringar, hvart i2:te år, sattas under vederbörande valmäns omröstning, I Vermont utvälja frimännen, hvart yide år, en Council of Cen- sors, bestående af 5o personer, som, med | plurali- tet, afgör om några förändringar, eller tillägg, skola äga rum, i hvilken händelse de sammankalla en Con- vention till 2:ne år derefter. Sex månader förr än den utväljes, skola bade de gamla och de föreslagna nya stadganderna kungöras, på det folket må kunna pröfva dem , och derefter instruera sina ombud. För- 6i bättringar i Förenings-gruncllagen skall Congressen fö- reslå, om I af bägge Husen anse det nödigt; eller, om lagstiftningarne i | af de särskilda Staterna payr- ka det, så skall Congressen sammankalla en Conven- tion till föreslående af förbättringar, hvilka i hvarje fall, och alla hänseenden , skola gälla såsom delar af grundlagen, enar de blifvit godkända af lagstiftningar- ne, eller af Conventioner, i af de särskilda stater- na, allt efter som det ena eller andra sättet blifvit af Congressen bestämdt. Den andel i åkl agarem ag ten, som lagstiftar- ne, i fria samhällen , vanligen äga, för att kunna till ansvar draga de högsta ämbetsmännen, i händelse de antingen äro försumliga sjelfve, eller underlata, att hålla de lägre till sina skyldigheters uppfyllande, tillhör, i Föreningen och nästan öfver allt, Underhusen allena; samt i Vermont, der ingen delning finnes, na- tional-församlingen i allmänhet. I Maryland kunna bägge Husen göra sådane åtal, (empeachments). Re- genterna, eller Stats-Gouverneurerna och Förenings^ Presidenten, äro derifrån lika litet undantagna som deras vicarier eller Råd , ehuru de förstnämndes an- klaglighet och afsälllighet icke i alla grundlagar äro sä bestämdt och bokstafligen uttryckta, som i Förenings- constitutionen. INew-k'orkfordras pluralilet i Un- derhuset, för att ställa Presidenten eller andra ämbets- män under tilltal, Blott enkel pluralitet fordras der- 6a till i flera nya stater,’ och förmodeligen i alla de gam- la, hvarest ej ett annat förhållande omtalas. I Nord- Carolina kan Gouverneuren dragas för rätta, äfven på hemställan derom, af den stora Juryn , vid någon af statens öfverdomstolar. I åtskilliga nya stater, och äfven i New-York, maste Gouverneuren upphöra med sitt ämbetes utöfning, sa framt han anklagas. Men i de flesta formâtes intet derom. I Virginia kan (den årligen ombytlige) Gouverneuren icke tilltalas, förr än han från ämbetet afträdt. I flera af de nyare, och i det hela omkring hälften af staterna, kunna Högste Domstolens ledamöter icke allenast tilltalas inför rät- ta; utan om giltiga orsaker derlill fattas, men f af hvardera Huset, på skäliga anledningar, begära deras entledigande, varda de af vederbörande Gouverneurer från ämbetet skiljda *). Congressen deremot äger in- gen rättighet, att, utan laga rättegång afsätla några ledamöter i Föreningens Högste Domstol. I Delaware kan Gouverneuren sjelf, på detta sätt, entledigas från sitt ämbete för oskicklighet (inability) när f af hvarje Hus så besluta. Lagstiftningarnes ledamöter sjelfva kunna ock blifva, af Underhusens pluralité!, an- klagade (empeached), såsom inträffade händelser be- visa. *) Man pånnnne sig förhållandet med vâr sä kallade Opi- nions-nanmd öfver Högsta Domstolen. 65 D O M A RE - M A G TEN. Ulom domsrätten öfver egna medlemmars val, och deras förseelser i egenskap af lagstiftare, hvilka national-församlingar allestädes pläga pröfva, utöfva de, ej mindre i särskilda stater än i Föreningen, do- maremagt i åtskilliga afseenden. Således kunna Hu— ' sen i flera stater med fängelse på kortare tid bestraffa dem, som oroat deras Öfverläggningar, visat dem sid- vördnad, holat, antastat eller bedragit någon af deras medlemmar, i anseende till hans förrättningar såsom lagstiftare. If eller mera af Staterna,samt i Förenin- gen, döma Öfverhusen allena öf ver lagstiftares, domares, Gouverneurers och andra ämbetsmäns statsbrolt eller ämbetsfel. I några stater, hvaribland Rhode-Island, är det bägge Husén gemensamt. I New-York är det en sam- mansättning af Öfverhuset och Högsta Rätten, som utöfvar denna domare-befattning *). I Maryland och Virginia är den aldeles skild från lagstiftarne. I Ver- mont är det Gouverneuren , Under-Gouverneuren och Råden, (Verkställande magtens högsta instance) som, efter Högste Domstolens hörande, dömer i dessa mål. I Rhode-Island utgöra Husen dessutom ett slags Appellations-Rätt. I Connecticut är Öfveihuset Re- visions-domstol (court of error). I dessa bägge stater,’ kan ett dylikt förhållande förklaras deraf, att de ber *) Likaså i Norrige. 64’ hållit sina gamla författningar från den Kungliga tiden, men icke i New-Jersey, hvarest öfverhuset likväl ut- gör appellations-domstol i alla saker. Nar Gouver- neuren i New-Hampshire ställes till rätta för öfver- huset, föres ordet af Presidenten i Högste Domstolen, men utan rösträttighet. Likaså är Chief Justice i För- eningen ordförande i Congressens Senat, då Presiden- ten tilltalas. I Connecticut är Öfverhuset både åkla- gare, domare och benådare af andra domare. Det. ser ut, som skulle förhållandet vara enahanda i Rhode* Island; men det kan ej bestamdt slutas af dess gamla författning, som beständigt talar om de kungliga myn- digheterna. Genom empeachment kan endast ämbetet, och möjligheten att vidare erhålla något sådant, eller an- dra af allmänt föi troende härrörande uppdrag, förlo- ras. För att dertill döma någon, fordras i 9 mest yngre stater, en pluralilet af f bland domstolens leda- möter, och i Föreningen lika många, för att sakfälla Presidenten. I Rhode-Island (H. 025) och Indiana bc- höfves blott enkel pluralilet. Bland de öfriga staterna, hvarest detta förhållande icke är bestämdt i grundla- garne, är det troligt att man mest rättar sig efter det, som i Förenings-grundlagen är utstakadt. Allt annat laga ansvar, å en ämbetsmans eller lagstiftares förbry- telser, kan sedan obehindradt yrkas och bestämmas vid vanliga domstolar. Förmodeligen är det i denna 65 mening, som åtskilliga grundlagar, ehuru Underhusen föranleda och Ölverhusen afdöma empeachments, för- bjuda lagstiftande magten, att känna någon skyldig till högförräderi. Merändels äro alla domare säkra att förblifva vid sina ämbeten, så länge de förhålla sig väl (during good behaviour). I Föreningen, och i alla stater, hvilkas grundlagar blifvit stiftade sednare än hennes, äro domrarne förvissade om att deras löner ej skola, under deras tjenstetid, förminskas, utom i Tennessee, hvarest förordnas, att Högste Domstolens ledamöter skola på vissa tider erhålla en aflöning, fom lagligen bestämmes (B. 181). I somliga stater om- väljas eller utnämnas domare å nyo, efter vissa, (7 till 3) år, samt i Rhode-Island och Connecticut hvart år. I Vermont likaså, eller oftare, om det behöfves (B. 181). I vissa stater omväljas endast fredsdomare hvart 7:de, och i Georgia Högsle Domstolens ledamöter hvart o:dje ar. I New-York få domare icke behålla sina ämbeten längre an till 60, i Missisippi till 65, i Maine och New-Hampshire till 7oårs ålder. Utom detattalladoma- re kunna afsättas från sina ämbeten, till följe af laga åtal och dom: så kunna äfven de lägre, ej mindre an de högsta domrarne, afsättas på begäran af f, eller sasom i Louisiana af ellei’ i New-Hampshire af enkel pluralitet, i de lagstiftande Husen. Detta Svea IX. 11. 5, 66 förhållande är tydligen stadgadt i il stater. Troli- gen äger det rum i flera, åtminstone i l45 om de nya författningarne i Alabama, Missouri och New-York äfven i detta äfseende öfverensstämma med de öfriga af den sednare liden. I några stater fordras dock , att skäl till en sådan begäran skola uppgifvas, och i Maine är det de ifrågavarande ämbetsmännen förbe- hållet, alt få förklara sig. I Kentucky äro äfven fredsdomare blottställda för denna godtyckliga alsätt- lighet. Under Congressen 1816-1817 väcktes fråga om hennes bestämmande äfven för Föreningens samfälda domare; men det afslogs (B. 182, 185). Alla domare, så väl i de särskilda staterna, soin i Föreningen, skola aflagga ed, eller bedyrande att upp- rätthålla Förenings-grundlagen. Verkställande Magten. f I > • ; / • ' { j . J f i '' Z Här blifver endast fråga om, att framställa den- na magts inrättning och verkningskrets ölverhufvud och i lägsta instance, eller regeringen. Vi skole se- dermera, under hvarje särskildt slyrelsegren, upplaga det egna af dess ämbets-författning, och slutligen, i fråga om statsförvaltningen i det hela, anföra hvad som återstår för alla gemensamt. I hvarje Stat är regeringen, åtminstone till namnet, uppdragen åt en Gouverneur, och i bör- eningen åt en President* hvilka valjas får vîss tid , och källas Excellence!’, dock ej längre än deras befattning våran' För alt kunna' väljas till Couvert neue, fordras i n grundlagar, att äga en viss förmö- genhet, nästan alltid fast egendom* Men i io och i Förenings-grundlagen finnes intet stadgande derom» Merändels äro vissa år, från 2 uti Illinois, till och med 10 i Syd-Carolina, utsatta, under hvilka den blifvande Gouverneuren bor, näst före sitt utväljande, hafva varit bosatt inom den stat, hvarest han skall föra regeringen. Ibland fordras att han ännu flera år, t. ex. i Ohio och Georgia 12, i Mississippi 20, i Illinois alltid , skall hafva varit medborgare någorstä- des i Förenta Staterna; samt i Maine, att han inom desamma skall vara född. Fö^enings-Presidenten bör antingen vara det, eller hafva varit medborgare i dem , vid antagandet af 1787 års grundlag, samt 14 år bo- satt inom Förbundet. I de flesta staterna bör Gou- verneuren vara 5o år gammal. I många ar ingen ål- der, öfver myndighetens, utsatt: i Maryland är 25, och i några 35 eller 36 års bestämd. Förenings- Presidenten skall vara 55. Vanligtvis ar det Gouver- neurema uttryckligen förbjudet, att vara Congress-Le- damöter , Föreningens eller någon annans ämbetsman. 1 somliga yngre stater, såsom Kentucky och Mississip^ pi, är det Gouverneuren beslämdt förmenädt, alt vä- ra Prest ; i andra förslås det väl under förbudet, för en sådan, att vara ämbetsman. Merändels väljes G ou- 68 verneuren af samma personer, som ülse lagsliftarnej men i 7 eller 8 stater, âf de båda Husen. Ï förra händelsen, och, om nagra Candidateiyfatt lika manga röster, eller icke Öfver halfva antalet> göra Hnsert utslaget, utom i Kentucky, hvarets utgången bestäm- mes genom loltning. I iö stater, alla bland de tretton äldre, väljas Gouverneurema årligen, i 6 hvartannat, i 4 hvart tredje, och i 4 hvart fjerde år. Det sidsta förhållandet iagttages äfven med Förenings-Presideilten. Vanligtvis är det, genom ultryckeliga lagbud , före- kommet, att en Gouverneur, om han återväljes, icke kan förblifva längre än högst 6 år, under loppet af 9 (Pennsylvania), fortfarande innehafvare af styrel- sen. I stater med äldre författningar) hvarest dylika förbud fattas, skall ett längre qvarblifvande ändock icke inträffa5 och i Rhode-Island ar det icke exem- pel på, att någon blifvit vald till Gouverneur 2 år ef- ter hvarannan (H. 526). Det är icke förbjudet, att till Förenings-President flere gånger återvälja samma person. Men det af Washington gifnä efterdömet, att blott i 8 år bibehålla detta ämbete, har sedermera blifvit följdt såsom en regel. Adams, söm närmast efterträdde honom, innehade det likväl endast i 4 ar» Den närvarande Presidenten John Quincy Adams ar hans son, och det första exemplet, att tvänne led af samma slagt kommit till denna upphöjda värdighet. f de flesta staternas liksom i Föreningens grund- 69 lag är det stadgadt, alt G ou ver n eu r e ma och Presidenten skola hafva bestämd lön, sorn, un- der den lid, för hvilken någon är vald, hvarken må ökas eller minskas. Flera nyare författningar utsätta lönebeloppet: andra säga blott att han skall allouas fullkomligen väl (Massachusetts), eller alt han skall hafva tillräcklig men måttlig lön (Virginia). I New- Hampshire skola Gouverneuren och Conseillen allö- nas tid efter annan med gr a t i f i c a tion er, som lagstiftningen anser passande. I Connecticut be- viljas aflöningen åt Gouverneuren hvarje hallt år. Förenings-Presidenten har ett palats samt 26,000 Dlrs i lön; och får, under åtnjutandet deraf,icke emottaga något annat bidrag, hvarken af Föreningen, eller någon bland dess särskilda stater. Gouverneurerna hafva förmodligen också Residencer, samt i lön, från 7,5ooDlrs (New-York, B. 602) till 760 Dlrs (Ver- mont, Tennessee) om året. Således gifva Pennsylva- nia, 5,533, Maryland 5,000, Massachusetts och Vir- gina, omkring 2,600 Dlrs, o. s. v. Gouverneurerna i territorierna hafva 2,000 Dlrs, — B. påstår (602), att i många stater hafva Gouverneurerna ännu ringare lön än i Vermont Efter Presidentskapets upphörande, lära dess innehafvare städse återgått till den enskilda lefnadens lugn, utan att vidare mottaga några offentli- ga befattningar, förr än Monroe nyligen inträdde i en rätt, såsom Fredsdomare *). *) Journalen för 1826, N:o 6. Om en Gouverneur af någon orsak upphör med utöfningen af sin befattning imellan valen, så ersattes han, i de flesta staterna, af en Vice-Gouverneur, som valjes merändels på lika satt, tid och vilkor, som Gouverneuren. I nästan lika många stater, och i Föreningen, är det en Vice-President, eller Talemanneni Öfverhuset (föreg, s.45), samt i Nord-Ca- rolinaoch Delaware, under saknad af denne, Underhu- sets taleman, som ersätter Gouverneuren ifrån hans bortgång, intill en viss tid, eller nytt val. Der Tale- nians- och Gouverneurs-befattningarne ej äro förena- de, utses då någon annan Öfverhusmedlem till den förras utförande imedlertid. Äfvenså bör förhållas , om Föreningens Vice-President skulle inträda i Presi- dents-äinbetet. Får Vice-Presidenten älven förfall, eller om han dör, inträder Underhusets taleman eller förklarar sluteligen Congressen, genom en lag, hvilken ämbetsman, som skall förestå Presidents-äm- betetj hvarmed denne fortfar, intill dess rätte innehaf- varen åter blifver skicklig, eller en ny är vald. In- gen, som är ovalbar till President, är valbar till Vice- President i Föreningen. Bägge väljas första Onsdagen i December på det sättet, att i hvarje stat sammanträda då så många af folket eller lagstiftningarne, minst 54 da- gar tillförene, utsedda valmän, som densamme skickar Senatorer och Representanter till Congressen. Dessa valmän få likväl icke vara lagstiftare eller bekläda nå- got offentligt ämbete. De rösta med slutna Sedlar sär- 71 skildt pâ President, och* Vice-President för sig , hvar- af den ene ej må vara medborgare i samma slat, soin valmännen. De upprätta, för hvardera ämbetet, sär- skilda listor på de personer, som dertill erhållit rö- ster, samt antalet deraf, och insända listorna till ta- lemannen. i Congressens Öfverhus, hvilken, i närvaro af båda Husens ledamöter, öppnar listorna och sam- manräknar röstarna. Den person, som har de flesta till President, skall blifva det, om rösternas antal ut- gör flerhet af samtlige väljande. 1 annan händelse skali Underhuset genast, med slutna sedlar, välja dertill en al de 5:ne, som halva de flesta rösterna. Hvarje stat har vid detta sednare val blott en röst. Representan- ter för af staterna måste vara tillstädes, om detta val skall gå för sig ; och för att blifva behörigen vald for- dras enkel röslflerlietafsamtelige staterna. När den för- sta flerheten lättas för Vice-Presidenten, är det Con- gressens öfverhus, som väljer mellan de 2:ne personer, livilka erhållit flesta rösterna. Närvaro af | af Sena- torerna, och enkel flerhet bland dem erfordras. Om Presidentsvalet icke är förrältadt inom den 4 Mars hvart 4:de år: så inträder Vice-Presidenten tills vida- re i ämbetets utöfning. Vi hafve förut (sid. 45) sett; att hans allöning endast utgör af Presidentens. Sta- ternas Vice-Göuverneurer halva ock, så länge de ej förrätta Gouverneurernas ämbeten, mycket ringare allöning än dessa, eller endast dagtraetamepten, såsom ordförande i Öfverhusen (Mississippi), 72 I f af grundlagarne står det uttryckeligen, alt Gou- verneurerna skola aflägga ä tn bets-ed eller försäkran. Troligen sker det allestädes, till följe af det gemensam- ma stadgandet derom för alla ämbetsmän. I Massa- chusetts skall eden äfven underskrifvas. Förenings- Presidenten bedyrar att troget förvalta sitt ämbete och upprätthålla Förenta Staternas författning. I de flesta staterna äro Gouverneurerna, äfvensom Presidenten i Föreningen, åtminstone för vissa vigti- i gare ärendens afgörande, omgifna af Stats- eller Re- gerings-Råd; hvilka i f af staterna och i Föreningen utgöras af Öfverhusen. Uti en annan tredjedel, eller måhända något derntöfver, bestående mest af nya sta- ter, synas Gouverneurerna icke hafva några Råd, så framt ej Stats-Secreteraren och Skattmästaren frivilligt begagnas dertill. Der särskilda Råd finnas, valjas de merändels af båda Husen samfäldt; och på några stäl- len af dessas valmän. Än böra Råden tagas bland be- suttna godsägare, än hland Öfverhusen, än fordras intetdera. 1 Nord-Carolina får ingen prest väljas till Rådsherre. Antalet af Rådens ledamöter omvexlar från 5 i Maryland , till 12 i Vermont. Antingen sär- skilda Stats-Råd äga rum, eller Öfverhusen, eller nå- got Utskott af dem, såsom the privy Council i New- Jersey, hafva denna befallning: så är kdet dels uttryckeligen sladgadt, dels, genom föreskrifterna om protocolls-lörningen, och andra ordalag, lämmeligen 7? otvîfvelagtîgt an tyd t, att Gouverneurerna deri endast hafva den rösträltighet, som alllid plägar tillkomma ordförande, att nämligen afgöra utgången när stämmor- na ära lika delade. I Massachusetts synes han , såsom en taleman hos oss, icke halva någon egen röst. I Ma- ryland ersättes Gouverneuren af den äldste i sitt Rad, och i Virginia, af den bland delta Rad, som de ölri- ga medlemmarne dertill välja. I Massachusetts rege- rar Rådet in corpore i händelse Gouverneur och Vi- ce-Gouverneur fattas. I Föreningen omgifver Presi- denten sig icke med ledamöterna af Congressens Öf— verhus, ulan meddelar dem, genom budskap, de be- slut, hvartill deras samtycke skall begäras. Detta, el- ler ock Husets afslag, gifvea äfven skriftligen. Må- hända tillgår det likaså i vissa stater, hvarest Öfver- husen hafva enahanda åliggande och rättighet. Wa- shington har infört det sedermera bibehållna bruket, att Presidenten omgifver och råd förer sig med Gene- ral-Advocaten , Stats-Secreteraren, och Secrelerarne för Drätseln, Krigs- och Sjö-väsendet, (den sidste är dock sednare tillkommen) hvilka 5 anses utgöra det så kal- lade Cabinettet^ dock utan att några lagstadganden der- om äga rum *). Märkeligt är, att Föreningens Vice- President icke hörer till Cabinettets ledamöter. (C. iu2O, 125.) I Maine och Massachusetts kunna Gouver- *) (Hvilken öfverensstämmelse med ärendernas fördelning i var Regeringsform af 1634, mellan de 5 Riks™ ämbeten, Drotz, Marsk, Amiral, Canzler och Skattmä- stare.) 7 k «euren och Conseilen (ej mindre än lagsliftarne s.Ay) inhemta Högste Domstolens yttrande öfver vigliga etats-saker. De ämbetsman, som i de särskilda sta- terna slå närmast Gouverneurerna, och förmodeligen ofta utgöra deras Cabmett, äro Stats-Secreteraren, Chefen för räkenskaps-verket och Skattmästaren *) General-åklagare omtalas ej der så ofta. Öfver regerings-ärendernas behandling, och om- röstningarne i Stats-Råden eller Öfverhusen, skola protocoll föras, och dessa, med tillhörande handlingar, när så pafordras, hållas tillgängliga för vederbörande granskande lagstiftare. Äfven der intet Råd finnes, skola motsvarande anteckningar i samma ändamål föras öfver Gouverneurernas åtgärder, och dithörande handlingar jemväl vara åtkomliga för Husen.’ Regerings-protocollen föras af S a t s - S e c r e t e - rare. De väljas lör det mesta af lagsliftarne, och i några nyare stater af Gouverneurerna sjelfva, eller med Senatens, eller, i några äldre, med Conseilernas bifall. I Rhode-Island och Connecticut väljas dessa ämbetsmän ännu omedelbarare af folket, och i NeW- ork af the Council of appointment (sammansatt af *) Dessa ämbetsmän motsvara pä det närmaste de 5:ne, som omgifva vara Landshötdingar, näml. Lands-Sccre- teraren, Kamereraren och Ränlmästaren. 75' Gouverneuren och "en Ofverhus-medlem från hvarje stort district). I Föreningen är det Presidenten , söm, med Senatens bifall, gör denna utnämning. Oftast tillsättas Stati-Secreterare icke för längre tid än i år; eljest omvexlar varagtigheten af deras befattning ända till 4. I flera nyare stater, likasom i Föreningen, ut- nämnas de för lika läng tid, som Gouverneuren ellei’ Presidenten, och dä merändels afven af honom, I Maine, New-Hampshira och Massachusetts få Stats- Secreterarne sjelfve tillsätta sina underlydande tjenste- män, eller Canzlier* Som Gouverneurerna och För- enings - Presidenten sjelfve kunna tilltalas och dömas för sina åtgärden så ärOj vid Stats-Secreterarnes ämbe- ten r hvarken den vigt eller det ansvar fästade, som i constitutionella monarchier. Föreningens Stats-Secrete- rare har 6000 Dlrsi lonjöch är godtyckligt afsättlig af Presidenten. Verkställande magtefts befattning är, på grund af redan anförda ekäl, ganska ringa, hvad samhällets för ko fr an beträffar. Antingen saknas stadgar om dithörande åtgärder, eller äro de uppdrag- na åt lagstiftar ne eller andra myndigheter. Om själsodlingens och fromma stiftelsers be- främjande förmäla de flesta grundlagarne intet. Någ- ra säga obestämd t, att skolor och nyttiga kunskaper böra uppmuntras, flera att det skall ske af lagstiftarne. 76 I Maino, New-Hampshire oçh Massachusetts tillerkän- na grundlagarne åt städer, socknar, corporalioner, och audeliga samfund, rättighet att sjelfva utnämna sina près t er och med dem äfverenskomma om de- ras adöning. Delta förhållande är ock , utan uttryck- liga stadganden derom, allestädes rådande (B. 4o8), e- medan regeringarne icke befatta sig med sådane ange- lägenheter. Grundlagen i New-Hampshire tillägger dock det förmodeligen ßerestädes behöfliga, om än mindre högtidligt vidtagna, stadgande, att ingen , under förevändning, alt hafva förändrat trosbekännelse, ef- ter lönings-contraclets afslutande med presten, må un- dandraga sig, att sedermera uppfylla det. När hos Förenings-Presidenten några mål angående de allmän- na läroverken, vetenskaper och konster, förekomma, böra de föredragas och expedieras ge- nom Stats-Secreteraren, eller chefen för Canzliet och Utrikes förvaltningen *). Sättet att uppmuntra de seduare är förut (sid. 27) omtaladt. I New-Iersey och Pennsylvania väljer folket föreståndare eller upp- syningsmän öfver fattigväsendet. Vanligen förbi- gås det med stillatigande i författningarne. Dess in- rättning liknar eljest den, som råder i England (B. (288, 389). Man erinre sig, att dessa ärender hos oss fordom hörde under Riks-Canzlerens ämbetskrets. ' . A . Styrelsens befallnings med Naringarnes och tillhörande anstalters befrämjande) är, i de flesta stater, lika inskränkt, som i hänseende till själsodlingen* Vi halve förut (sid. 27) sett , att det icke är ät den sam- fälde regentert , utan åt de gemensamma lagstiftame, som FÖrenings-gründlagen uppdragit , alt sörja for för- bundets gemensamma välfärd, att anordna han dein, Samt alt anlägga P os t-Conlöir och Post-vaga 1. I några stater är det regeringen tillåtet, att, 1 lagstiftat- nes frånvaro, lägga högst 5o dagärs embargo på ut- förseln af varor och provisioner; dock skola Husen sammankallas imedlertid. I Maryland kan hon äfveil anbefalla quarantaine. I 2:ne grundlagar ålägges det regering och ämbetsman, att uppmuntra nyttiga konster, och uti Indiana Manufactuieina sär— skildt. Författningen i Louisiana lörpligtar Gouverneu- ren , att, åtminstone en gång hvart annat ar, besöka de särskilda G ref ska pen, för att Underrätta sig om landets tillstånd. Närings-mål, som hos Förenings- Presidenten förekomma, eller sadane som i andi a län- der räknas till Inrikes Förvaltningen, patenters medde- lande o. d. höra under Siats-Departementet (C. 1822, 15). Handeln med Indianerna, h vilken mest diif- Ves å de orter, Föreningen mot dem befästat, och i skydd deraf, ar, af sådan anledning, ställd under Krigs-FÖr- valtningen (C. 1822, qå). Behofvet att afsöndra nä- rings-ärenderna under en egen Förvaltning har mei Och mer låtit kanna sig, och afhjelpandet af denna 78 brist «kall redan vara påtänkt. Po lice-ämbetsman synas, sasom de m unicipala i allmänhet, blifva val- da af folket i districten. Endast 5 grundlagar yttra sig om de sednare. I Pennsylvania, hvars grundlag är yngre än Föreningens, så väl som i Maryland , hvarest han är äldre , skola uppsyningsmän öfver (för- modeligen andra än Post-) vägar tillsättas af folket. Föreningens President utnämner hennes General- Postmästare, och denne åter sina underlydande. (8. 234). Han synes ej vara godtyckligt afsättlig. Verkställande magterts befattning, med samhällets sky d ds -anstalter, är merändels noga bestämd; men afven mycket inskränkt, och ofta på lagstiftarns Öfverförd, i sådane fall, som eljest anses höra under hennes område. Hvad lagskip ningen beträffar, så sker do- mares utnämnande allmännast af lagstiftarne, del- näst af Gouverneurna, med deras Råds, eller Öfver- husens, samtycke. I New-Hampshire har Conseilen endast veto vid dessa befordringar. I 4 Stater göras de af Gouverneuren allena, och i Vermont af hela lagstiftande och verkställande magten i förening. I New-York är det the Council of appointment, som tillsätter domare. I Mississippi välja alla Domstolars , samt i Illinois, Högsta Rättens och Circuit courts, le- damöter sjelfva sina Presidenter» I Föreningens Hög- 79 sta Rätt utnämnas ledamöterna, med Senatens råd och bifall, af Förenings-Presidenten, (Ordföranden har 5ooo och ledamöterna 45oo Dlrs i lön) och Förenin- gens ringare domare troligtvis äfvenså, emedan det sker med alla ämbetsman, hvarom ej annorlunda är bestämd t, i grundlagen eller någon annan. Congres- sen kan likväl, genom en författning, uppdraga åt Presidenten allena, eller åt Domstolarne t eller Depar- tements-Secreterarne, utnämningen af sådane lägre tjen- stemän, som den för godtfinner. Der Under-och Freds- domares utnämnande omtalas, sker det merändels af Gouverneuren och Conseilen, eller väljas de afdi- stricten sjelfva, eller, efter deras förslag, af Gouver- neuren. I Rhode-Island göra lagstiftningarne äfven -dessa lägre befordringar. I Indiana utnämnas districts- domstolarnes Ordförande af lagstiftarne ; och bisittarne af Grefskapens valmän. DersärskildaTestaments- d om a re, eller Testaments- v å rdare omförmälas , tillsättas de än af Gouverneuren, än af lagstiftarne, än af districten sjelfva, på behaglig tid, eller på vissa år, eller så länge de uppföra sig väl. Rörande doma- res ombytlighet och godtyckliga afsättlighet öfverhuf- vud, är redan taladt i fråga om domare-magten. Till- sättandet af domstolarnes Secreterare och betjening, der det omförmäles, sker, för det mesta, af Rätterna sjelfva, dernäst af Gouverneurerna och deras Råd, samt i några stater af lagstiftarne. Uti Indiana blifva Districts-domstolarnes Secreterare utsedda af dislric- tens valmän. Föreningens General-Ad vocal, (Attorney-General, med 55oo Dlrs i lön) synes, lika- som hennes D i s t r i c ts-A dvo cater, blilva utnämnd af Presidenten. De sednare blifva det icke för längre tid än 4 år i sönder. Både den förre och de sednare äro godtyckligt alsättliga. Likadant' är förhål- landet med Förenings-domstolarnes Marshaller (motsva- rande Sheriffs på andra ställen). C. 1820, 126; 1822, 145. I de flesta slater, hvilkas grundlagar omta- la Gene r al-Ad v o ca ter , utnämnas de, utom i New-York , (der the Council of appointment gör un- dantag,) af lagstiftarne ♦), eller ännu omedelbarare af folket. I New-York och Kentucky antagas Advo — cater af de domstolar, inför hvilka de vilja föra an- dras talan 5 i Louisiana af Gouverneuren, med Sena- tens samtycke. Sådane Police-ämbetsmän , hvilka när- mast hafva med domstolarne att göra, såsom Sherif- fer, Coroners ocli Constables, utses, för det mesta, af innebyggarne i districten, eller dithörande myndigheter ; dernäst af Gouverneurerna och deras Råd; i några stater af lagstiftarne, eller af Gouver- neuren, bland de candidater, Husen föreslagit. Ut- nämningen sker, merändels blott för 1, 2 eller 5 år i sönder ; och ofta fordras, för samma personers åter- väljande, vissa års mellanskof. I Maryland och Mas- *) Man ihogkommer att Justitiæ-Ombudsmannen hos oss, valjes af Riksens Ständer. 81 sachüsetts fâ dessa ämbetsman förbliiva vid sina be- ställningar » så länge de förhålla sig väl. I Connecti- cut, hvarest deras tjensletid är obestämd, kunna de af Gouverneuren och Conseilen afsättas. Notarii publici tillsättas i Maine af Gouverneuren för 7 år i sönder, så vida de under tiden uppföra sig väl. I Massachusetts väljas de årligen af lagstiftarne. I11 särskilda staters grundlagar är det uttryc- keligen ålagdt Gouvernetirerna, att vaka öfver lagar- nes verkställighet. I Vermont tillhör det Con- seilen, hvarest Gouverneuren är ordförande. I För- eningen har Presidenten samma åliggande, som Gou- verneurerna; men icke destomindre säger författnin- gen derjemte, att det är lagstiftarne eller Con- gressen, hvilka bringa Föreningens lagar i verk- ställighet » bestraffa förfalskning af Föreningens mynt och Banco-noter, sjöröfveri och förräderi på öppen sjö,samt förbrytelser mot folkrätten (föreg. s. 51). Ehuru vakandet öfver lagarnes verkställighet synes bö- ra medföra rättighet, att åtala deras öfvertr äde Ise, eller uragtlåtande, ser man dock ingenstädes, alt Gouverneurerna, eller regeringen hafva åklagare- magien , ens emot sina närmaste redskap, ämbetsmän- nen, för deras tjenstefel eller försummelser. Denna positiva åtgärd är vanligtvis iittryckeligen förbehållen Underhusen. Att för dem öfverklaga och anmäla äm- S^ea IX. ii, 6. bctsmSns klnuuewSrda förhållande. enïr en Gouver- neur ej kan godtyckligt afsätta dem, eller limier den. na rättighets begagnande för shang, eller olämplig, tyckes vara det enda, han i de!la afseende kan göra. General-Advocatérna, alminstono Föreningens, S3 nas ej hafva med sadane ålal att skaffa, ulan endast vara utförare, vid Föreningens Ilögslé Domstol, al alla rättegångar (suits) som beträffa Föreningen (C. 1820, 126), Rättigheten att göra nåd och lemna uppskof med straff, tillhör för det mesta Gonverneurerna alle- na, i de särskilda staterna; och i Föreningen, Presi- denten; dernäst Gonverneurerna, samfäldt med deras Råd, eller äfven med Öfverhusen. I Rhode-Island och Delaware är det lagsliftarne sjelfve, som göra nåd i alla afséenden. För statsbrott kunna ingenstädes någ- ra andra än lagsliftarne bevilja eftergilt ; dock tillä- tes, i några stater, Gonverneurerna, att lemna anstånd med domens verkställighet, intill lagstiftarnes nästa sammankomst. Likadant är förhållandet med nåd för förräderi och mord i Vermont och New-York, samt lör Krigs fors varet. Icke regenten, utan lagstif- tarne är det, som enligt det föregående (s. 3i), förklara krig, tillåta repressalier, förordna om kaperier till lands och sjöss, foreskrifva lagar för organisationen och förvaltningen af krigsmagtem Denna består af en regulier armée och en flotta i Föreningens tjenst; samt af den milice, som från de särskilda staterna på- kallas. Ingen af dem lärer ännu hafva hvarken regu- lieia trupper, eller nagon egen sjömagt : åtminstone förmäler icke Seybert (5i 1—597) något derom. Då Marylands, Virginias och Nord-Carolinas grundlagar ta- la om reguliera trupper, samt åtskillige af de yngre staternas, om armée (utom milicen), och ännu flere om sjomagt, sa matte det vara stadganden for möjlig- heten, men icke ännu för verkligheten, att äga sådane. * ) Man paminne sig att, enligt 1720 års Reg. Form, hörde Justitias- och Utrikes ärcnderna, hos oss, fill samma Division af Rådet. Presidenten är öfve-befälhafvare för Föreningens armée och flotta, samt för de särskilda staternas mi- lice , när den verkeligen ar församlad till Föreningens tjenst. Så vida detta icke är händelsen, föres befälet öfver hvarje stats krigsmagt af dess (jouveineui, ut- om i RhodeJsland , hvarest lagstiftarne, som äfven ordna milicen, föra det sjelfva, sa länge de äio för- samlade (H. 525, 528). Uti Indiana bestämmes mili- cens indelning i divisioner, brigader, regementen, ba- tailloner och compagnier, äfvensom stabs-pflïcerarnes rang, af lagstiftarne. 1 Virginia och Maryland fordras Conseilens samtycke till milicens uppbodande. I Nord-Carolina kan den, under lagstiftarnes frånvaro, sammankallas och regementeras af Gouverneuren och Conseilen, om allmänna säkerheten det fordrar. Uti Indiana, Kentucky och Louisiana må Gouverneuren ej, i egen person, anföra försvarsmagten i krig, utan lagstiftarnes samtycke. I Vermont och Maryland ma detta befäl icke någonsin personligen utöfvas af Gou- verneuren , utan Conseilens tillstand, eller för längre tid, än den medgifver. I Maine, New-Hampshire och Massachusetts lår Gouverneuren icke, utan lag- stiftarnes tillstånd, skicka trupper öfver statens gräns, om ej, tillägger den sistnämndes grundlag, för att ha- stigare, eller bättre, försvara någon annan del af staten. Med officerares utnämnande är föihållan- 85 det mycket olika.' Inom den stående, under Föiemn- gen lydande, arméen och flottan, tijlsàtlas alla office- rare, som Congressen möjligtvis icke undantagit, ai’ Presidenten , med Senatens råd och samtycke. I New- York ske äfven militaira utnämningar af the Council of appointment; men med föreskrift, att prestei ej fa vara officerare. I Kentucky väljas de alia at hvaran- nan: for det mesta så, att de lägre tillsättas af de hög- re. I Virginia utnämnas milice-officerare i allmänhet, på Grefskapens förslag, af Gouverneuren med Con- seilens bifall. Så är äfven händelsen i New-Hampshire och Massachusetts med fästnings- och garnizons-offi- cerare, samt alla dem som höra under den, till För- eningens tjenst commenderade, milicen. Alla reguliera officerare utnämnas af Gouverneuren och Conseilen i Maryland; men i Nord-Carolina af lagstiftarne. Det a 11- män n ast e f ö r h ål 1 and e t är eljest, att Compag- n ie-offic erar e (äfven vid Artilleriet och Cavalle- riet, enligt några nyare staters författningar) valjas al manskapet eller de till milice-tjenst skyldiga personer inom compagniet, eller dess omkrets. Någon gång sker det, såsom i Connecticut, af dessa och det Öfriga folket, under vilkor af lagstiflarnes slutliga godkän- nande, eller sker valet af Regements-officerarne, med Gouverneurens stadfästelse, såsom i New-Hampshire. Regements-officer are och chefer väljas vanligt- vis af compagnie-officerarne; öfv®rstarne någon gång 86 ,af hela Regementets offlccrai’e. I några stater tillsattas' alla högre pfircerare af lagstiftarne (Rhode-Island, New- Jersey och Noi'd-Cai’olina). I vissa nyare stater (l’en- nessee, Indiana bch Illinois) väljas Majorerna af man- skapet inom hela Bataillonen, och öfverslarne af det-» samma inom hela Regementet. I New-Hampshire till—' sättas stabs- (förmodeligen Regements-) officerare af- Gouverneuren med Conseilens veto. Brigade- Chefei väljas oftast af hela Brigadens officerare, dernäst af Regements- eller stabs-officerarno allena. D i visio ns-Ch el er väljas mest af hela Divisionens officeiare, nagon gang al bada lagstiftande Husen med veto mot hvarannan (Massachusetts), eller af Under- huset allena (Maine), I Georgia fillsältas alla Genera- ler af lagstiftarne; i Vei'mont af dem och regejingen samfåldt; i New-Hampshire af Gouverneuren, med Conseilens veto. General-Adjutanter nämnas af Gouverneurerna, och General-Quartermä- stare, der de omtalas, än af lagstiftarne (Ohio), än af Gouverneuren och Conseilen (Maine). Sina adju- tanter välja Generaler och befälhafvare sjelfve. I New-Hampshire omtalau Sj ö - o f ficer are s utnäm- nande, såsom tillhörigt Gouverneuren, med Con- seilens veto. I några grundlagar bemyndigas Gou- verneuren och Conseilen, att tillsälta alla sådane mili- iaire-beställuitlgar, som vederbörande underlåtit el» vägrat att välja. î Maryland kah Gouverneu- ^7 reu aMtla officerare vid 4$ reguliora t/uppcma till lands ocU sjös, och för en månad suspendera milice- officeraro. I Virginia kunna Gouverneuren och Con- ; seilen göra del pa obestämd tid} ochj till följe af kla— çrQrnal of ver dåligt uppförande eller oskicklighet y an- befalla Krigs-Rälts hällande, gamt, under actif tjenst- göring, draga försorg om hennes förrättande imedler- tid. Der v ar ag tig het en af officerares beställningar omtalas, räcker den merändels så länge de förhålla sig väl, eller så länge de ej blifvit dömda från tjensten» I Vermont skola de högre årligen ombytas. I New- York tjena de? liksom ämbetsmännen, på behaglig lid t i Connecticut så länge Husen, samt i Maine gå länge Gouverneuren och Conseilen , behaga, 1 New- Hampshire och Massachusetts äro de afsätlliga, nar. lagsliftarne det begära, Secreteraron, eller chefen, för Föreningens Sjö-Departement tillkom ej förr än <798. Han har, likasom chefen för Krigs-Departcm en-Î tet, 6000 Dira 1 lön; och bägge äro godtyckligt af- sättliga af Presidenten (C, 182a, 68, 97). Drätselverket I j af staternas förlattningav Stadgas uttryckligen, att inga summor må lyftas ift skattkammaren, utan så vida deras utbetalning är en- lig niod stats-anslagen eller folkets beslut. Några för- fattningar tillägga, att penninga me älven skola Aara anvisade af Gouverneuren och Conseilen gemensam! , eller åtminstone af don förre, somdertöre skall r»do-; göra föv lagstiftarne (Nord-Carolina).. Utur Förenin- gens skattkammare kunna ej heller nägra penningar lyftas, utan till följe af anvisningar, som lagen be- stämt. Icke Presidenten, utan Congressen , upplånar penningar och betalar Föreningens skulder *). Skatt- mästare väljas i de flesta stater af bägge Husen, men i Maryland af Underhuset allena, samt i Rhode- Island och Connecticut ännu omedelbarare af fol- ket. I New-York ma ingen af Husens ledamöter ta- gas dertill. Föreningens Skattmästare har 5ooo Dlrs. i lön. The Commissioners of the Treasury i Syd- Caiolina, äfvensom de Allmänna Låne-Commissarier— na i Maryland, utses af lagstiftarne *). Jämte Skattmä- staren omtalas merändels i hvarje stat en Chef för räkenskaps-verket. I staterna väljas dessa äm- betsmän al. lagstiftarne. Der ringare Drätsel-tjenste- män i grnndlagarne nämnas, skola de väljas antingen af lagstiftarne, eller af folket i districten. Ämbetsmän som hafva en med näringsärender blandad befattning, såsom Landtmätare, och H a m n - C o n tr o 11 e u- rer, hvilka efterse och intyga fartygs ankomst, afresa och laddning, utnämnas någon gång (Maryland) af Gouverneuren. Surveyor General, som har in- seende öfver försäljningen af det allmännas jord^ ut- *) Såsom hos oss Riksens Ständers Fullmägtige i Riks- gälds-Contoiret. 89 namnes i Syd-Carolina och Georgia af lagstiftarne. De till denna försäljningsmyndighet, Land-Office, hörande ämbetsman valjas i Maryland af folket. In- nehafvarne af dessa tjenster förblifva dervid , så län- ge de förhålla sig väl. Eljest utnämnas drätsel-äm- betsmännen , både högre och lägre, merändels på 1 , 2 eller 5 år. I Maine tjena de sednare så länge Gou- verneuren och Conseilen behaga , och i Maryland Skatt- mästaren icke längre än Underhuset för godt finner. Hvarken i de äldre grundlagarne, eller i Föreningens gemensamme, förekomma några föreskrifter om Stats- räkenskapernas granskning. I 7 af de yngre samhällena påbjudes det, att stater, öfver deras in- komster och utgifter, skola årligen tillika med lagar- jie, eller före lagstiftarnes sammanträden, kungöras. Förenings-grundlagen säger blott att, tid efter annan, en noggran räkning, öfver all inkomst och utgift af allmänna medel, skall offentliggöras. Endast i Ver- mont stadgas det uttryckligen, att Skattmästarens räken- skap skall företes lagstiftarne hvarjeår. Att så sker i Congressen , synes af föreskrifterna om Tillgångs- och medels-Utskottet; och utan tvifvel är i de särskilda staterna förhållandet öfverhufvud enahanda, i ett af- seende, der författningarne för öfrigt visa så mycken omsorg att betrygga det allmännas säkerhet. Förenin- gens Drätsel-Secreterare har, lika med de öfriga De- partements-Cheferna, 6000 Dlrs i lön, och är af Pre- sidenten godtyckligt afsättlig. (C. 1822 , 21). (^) Som Utrikes är end erna äro uppdragna åt Föreningen« samfälda styrelse: så omtalas de mistan icke i dé särskilda staternas författningar. I Ver- monts sages dock, alt Rådet, hvari Gouverneuren är ordförande, skall halva att göra med de andra stater- na; och i New-York skall den sednare brefvexla med dem och Föreningen. Afhandlingar om landskap med Indianerna skola der likväl ske under lagstiftarnes myndighet, och med deras «amtycke. Med f af Öf- verhusets rad och bifall, afslutar Förenings-Presideu- ten föi drag med främmande magter, samt utnämner, under vilkor att Husets cnklaflerhet samtycker, Sän- debud och Consuler hos dem. Deras beskickningar och Ministrar mottagas af honom. Under den egenteligeu så kallade Stals-Secreterarens ämbels-område höra , en- ligt del föregående, Utrikes ärenderna, undantagande förbund och afhandlingar med Indianerna, hvilka, på samma skäl som handeln med dem, lyda till Krigs- förvallningen (C. 1822 , gå). I Massachusetts äro ämbetsmännen skyldi- ga, att meddela Gouverneuren intressanta nyheten I somliga stater kan han infordra utlåtanden af alla 'verkställande civila och militaira ämbetsmän. I flera nyare stater omtalas blott skrif teliga infor- dringar från de förra: och Föreningens grundlag in- skränker äfven dessa till hennes högre verkställande ämbetsmän, och föremålen för deras befettnirw» 9* I afseeiide pa ämbetsmäns och Officerares tillsättand e gäller i allmänhet, alt der, hvar«st ej annorlunda är bestamdt, ; sker det af Gouverneu- leina och Öfverhusen eller Raden, eller af Gouver— nemerna allena. I Föreningen fordras Öfverhusets sam- tycke Lill alla de förnämsta utnämningarne (C. 1820,112), och till alla de lägre, hvilka Congresseii icke uppdra- git åt Presidenten allena , åt domslolarne eller Depar- tements-cheferna (1822, iS). I Kentucky välja menig- heterna sjelfva alla de ämbetsman, hvilkas verknings- krets icke sträcker sig utom hvarje Grefskap. Enär, sädane ämbeten, hvilka antingen af lagstiftarne allena, eller af Gouverneurerna och Öfverhusen samfäldt, besättas, varda lediga under lagsliftarnes frånvaro : förordna Gouverneurerna ensamt, eller i förening med Råden, personer, som förrätta tjensterna intill slutet af nästa lagstiftande församling, hvilken gör den ut- nämning, hon behagar. Så tillgår det älven i Före- ningen. I New-York, Delaware och Louisiana få prester icke vara något annat slags ämbetsmän. I Lou- isiana äro Gouverneuren, Stats-Secreteraren och Skatt- mästaren , ehurû lagen icke gör några inskränkningar, dock enligt bruket blott Fransoser (H. 992). Det allmänna stadgandet, att de, som genom olofliga medel söka befordra sitt utväljande till lagstiftare , derigenom förlora sin valbarhet, gäller äfven om ämbetsmän, hvilka tillsättas gsnorh vak Ingen, som är i Förenin- 92 gens tjenst må, utan Congressens tillstånd emoltaga skänker, ämbeten, titlar eller nådebetygelseraf främ- mande Hei’rskap. Alla Föreningens ämbetsmän och Officerare be f ul Imägt ig as af Presidenten; och i de särskilda staterna synes det öfverhulvud vara Göuverneurerna , som gifva fullmagterna, ehvad syss- lorna al lagstiftarne eller andra myndigheter besattas. Endast i Maryland kan Gouverneuren, med undan- tag för domare och de ämbetsmän, som tjena på väl- förhållande, godtyckligt afsätta dem, han äger tillsätta. I New-York tjena ämbetsmän med samma undantag endast så länge the Council of appointment behagar. I Louisi- ana kunna alla verkställande civila ämbetsmän, utom Gouverneuren, återkallas (entledigas) på begäran af f af de 2:ne Husens medlemmar. I Maine tyckes endast Gouverneuren vara undantagen från att entledigas på begäran af de bägge Husens enkla pluralitet. Mender skola orsakerna dock tagas till protocolls, och äm- betsmännen tillåtas att försvara sig. K.s uppgift (69) att Förenings-Presidenten äger, en- ligt c o ns t i t u t i o n e n, rättighet, att,utan ransak- ning och dom, eller uppgifna skäl, lörafskeda hvilken högre eller lägre ämbetsman som häldst, är uppen- bart ett misstag. Huruvida Congressen, genom nå- gon särskildt act, uppdragit Presidenten en sådan magt, hafva vi icke kunnat finna hos någon af de författare. 95 vi för öfrigt haft tillfälle att rådfråga. Om den så gjort, hade man förmodeligen icke i Kalendrar- ne bestämdt utsatt, för vissa ämbetsmän, att de äro godtyckligt afsättliga af Presidenten. Alla verkställande ämbetsman, ehvad de tillhoia särskilda stater, eller, Föreningen i det hela, skola aflägga ed eller bedyrande att upprätthålla Förenings- grundlagen. Sedan sista kriget hafvaFörenta Staterna en för- tjen s t-o rd en , kallad Cincinnati, hvilken Presi- denten äger utdela till utmärkta män, så väl civila som militaira (H. 153). Förbundets vapen består af lika många stjernor i blått fält, som det innefattar stater (H. 152), och dess flagga af 13 röda och hvita hori- zontala ränder, med en bla ruta i öfversta hörnet, in- nefattande samma stjernor (C. 1822, 126). Är 1822 voro 70 särskilda Tidningar bemyndigade, alt kungöra allmänna författningar (C. 1822, 170). Hufvudstaden Washington, sätet för statsför- bundets högsta lagstiftande, dömande och veikställan- de magter, är anlagd vid södra sidan af floden Potow- mak, på en vidsträckt, torr och sund, men öde slätt. Congressens hus, kalladt Capitolium, lika- som lagstiftarnes hus i de särskilda staterna, (E. 02, m: g 4' ^gger på enhQjd, ucdanför h vilken dy lev en bäck, benämnd Tibern. Huset bief under sista kriget föj slo.rdt af Engelsmännen, och har nu äter varit under bygg- nad, jemte ame sidoflyglar. Pä nara ball är Capitolium tackt; men delarne äro för små, och göra ingen eHect pa afständ, så alt det hela ej har någon caractère. Likväl ar denna byggnad den största och vackraste i Förenta Staterna (E. 54). Underhusets församlings- rum skall vara ett af de skönaste man någorstades lär se (E. 44g). Inredningen i det hela skall dock vara förfelad; och de marmorprydda rummen , för många och for små, utgöra icke något helt eller sammanhän- gande. Gatorna i staden äro för det mesta endast ut- stakade, numererade eller benämnda på planchartan. Efter hvar och en af de stater, som funnos, när den uppgjordes, 1791, och som sedermera tillkommit, äro defÖrnämstagatornauppkallade(C. 1820,184), men ganska fa äro bebyggda. Blott här och der trällar man några hus: afstånden dem imellan räknas i (Engelska) miltal, och svårligen finnes någon husräcka af 800 alnar, hvilken ej afbijtes af obetydliga tomter. Dessa äro hvar— ken upptagna af trädgårdar, eller trädplanteringar, u- ian nara Capitolium till och med törnbevuxna. Utom vid Pennsylvania-avenuen, imellan Capitolium och Presidentens hus (E. 54), utmärka ej några alleer hrarest gatorna skola korama att gå fram. Vägar och rång^l3gar toïsf» hvarannan i alla dgtnmgar, och ca liäniHng bar svart till b illa rätt, cmcdaM uiau i dessa marker sällan trallar någon som kan frågas. Icke ens den mest besökla galan, Pennsylvania-avenucn, ar slenlagd. De trolloirer man lemnat på sidorna om vä- gen äro det ej heller öfverallt. Under torrväder och blåst är man dcrlörc nära att qväfvas af dam, och under regnväder är smutsen odräglig. Den som vill hinna någon väg i denna till folkmängden (13,200 inv.) föga betydliga stad, måste derföre aka (K. 5o—54 ). Presidentens residence, äfven beläget på en högland plats, är ett 2 våningars stenhus, med 11 fönster i rad på långsidan , och en colonnade öfver ingången. Det är hvarken stort eller vördnadsbjudan- de; och Presidenten tyckes der vara nog trångbodd. På ett litet afstånd omgifves det af 4 fristående bygg- nader, som begagnas till ämbetsrum för hvardera af Utrikes-, Drätsel-, Krigs- och Sjö-förvaltningarne: Residencet omgifves ej af några poster; icke ens inom detsamma, träffas nagon hedersvakt. Ceremonier eller etiquette vet man intet af kring denne re- gent , som endast har betjening i livrée. Parad- rummen äro ej med nagon utsökt prägt, men värdigt och med smak meublerade. Pa flera stållen 1 Euiopa hafva ämbetsmän vida ståtligare rum (K. 45—48^ 55). Årsdagen af Americas sjelfständighet, den 4 Juli, 96 1776 firas i hela landet såsom en national-fest. Det skedde 1819 i New-York, medelst en procession, af militairen (en stor modell af ett linieskepp medför- des afven) och de borgerliga corporationerna, en hvar anförd af sin taleman, genom stadens förnämsta gator, till platsen utanför Radhuset, hvarest trupperna defi- leiade framför statens Gouverneur och stadens myn— digheter. Sedan begaf man sig till kyrkan, der en tacksägelse-gudstjenst hölls, hvarefter sjelfständighets- föiklaringen, upplästes afMurarnes taleman, och Was- hingtons afskedstal till Americanska folket, af taleman- nen för Stenhuggarne. Efter utgången från kyrkan, samlades man till en af staden på Rådhuset gifven stor måltid. Matsalen var smakfullt prydd, med flag- gor och sinnebilder passande för tillfället. Innan man satte sig till bords, höll en af de närvarande presterna en kort bön (K, 247). (Fortsättning e. a. g.) 97 VEDERLÄGGNING Ap Friherkr C, D. Anckarsvårds Skrift: Försök att vin na upplysningar uti den bekanta handeln om Skepp utur Svenska Örlogs-Flottan ; JÄMTB Förklaring öfver några missförstådda och misstydda stållen i grundlagarne. Ehuru obetydlig denna Skrift är till sin vidd , berör den dock så många vigtiga delar af vår gällande Stats- författning och gifver öfver densamma i flere punkter en sa falsk tydning, att den derigenom på det högsta uppfordrar till en omständlig granskning. Denna granskning är derjämte så mycket mer behöflig, som Fnh. A. icke allenast i följe af denna falska tydning af Grundlagarne ansett dem vara i flere afseenden öf- vertradda vid behandlingen af det mål, vid hvilket han sökt fästa allmänhetens synnerliga uppmärksam- het, utanäfven genom det yttrande, att han icke ”velat blottställa flere i n d i vid er för ett i hans tan- ka grundlagsvidrigt förfarande, att neka delfåen- det af allmänna hvad ämne som helst .rörande hand- lingar,” nog tydligen gifvit tillkänna sin öfvertygelse, att Embetsmännen i allmänhet aro hållne, och låta sig hållas, under ett despotiskt tvång och ett olagligt bero^ ende af Regeringen. IX ii. Denna föreställning om Embetsmännens beroende och bristande pligtkänsla, ej mindre sårande för Re- geringen än för desse Embetsmär, grundas derpa, att Slals-Secreteraren Friherre af Nordin afslagit en an- sökan, att ”fa låta afskrifva alla Regeringens ifrån Krigs-Expeditionen till Förvaltningen af Sjö-Ärender- na eller andra Embelsverk emanerade skrifvelser, rö« rande de till Michaelson & Benedicks försålde skeppens öfverlemnande, utrustning och bemanning m. m. *) ; alt en ”dylik ansökning till General-Amirals-Embetet, att bekomma afskrift af det emellan General-Amiralen, H. E. Grefve Cederström, â K o n g 1. M a j : t » o ch Kronans vägnar, och bemälle Handelshus Michael- son och Benedicks , å andra sidan, upprättade Köpe- och Salu-kontrakter om örlogsskeppenblifvit afslagen ; samt att Frih. A. hos ofvannämnde Stats-Secretcrare begärt att få lösa Atergångs-akten, men likaledes derå bekommit af slag. Vore denna flerfaldiga vägran verkligen stridande mot Grundlagarna, så medger jag, att Frih. A. ägt någon anledning till misstroende mot de Embets- män, till hvilka han i detta afseende kunde ytterliga- re vända sig; men äfven då vore det förtidigt, att yt- tra en så högst förolämpande beskyllning mot perso- ner, om hvilkas handlingssätt man ej på förhand kun- 99 de domina nied någon slags visshet. Är åter en så- dan vägran icke stridande mot Grundlagarne, så för- faller äfven denna enda möjliga ursäkt för Frih. Ass förhastade yttrande, Till stöd för sin mening har Frih, A. åberopat ocll aftryckt en del af 4 mom. 2 §. i Tryckfrihetsförord- ningen , hvilket moment ibland annat innehåller, att det ar ’’en hvar tillåtet, att i allmänt tryck utgifva alla så val rättegångar, som andra allmänna ärenden rö- rande Handlingar, Protocoll och Beslut af hvad namn och beskaffenhet de vara må,--------vare sig hos Riks- Ralt, Högsta Domstolen, Nedre Justitiæ-Revisionen , Allmänna Beredningen, Öfver- och Under-Rätter, Collegier , Comfteer, Beredningar, Directioner, Com- missioner, Förvaltningar, Konungens Befallningshaf- vande, Consistorier, Executions-Säten eller andra Pub- lika Verk , — tillika med alla ofvan nämnd e hö- gre och lägre Rätters m. m. (således icke Stats-Expe- dilionernas) och alla Embets- och Tjenstemäns Rela- tioner, Memorialer och Embetsbref; — — och böra till den ändan a 11 a såd ana Handlingar vid Dom- stolar och andra ofvan nämnde Verk och Embe- ten (således icke uti Stats-Expeditionerna) genast och utan tidsuldrägt emot lösen utlemnaa åt hvem det ä- skar.” »Vid föregående tillåtelse skola följande un- danlag ovägerligen iagltagast attProtocoll, hållne hös Konungen i Mimsteriella Ärenden och Commando-målj loö dier Stafs-Radels Proloeoll och Handlingar------icke kunna till tryckning fordras” (ulan blott begäras), ”eller ulan v ed erb ö rändes tillstånd utbekorn- mas” (d. v. s. att en sådan begäran kan lagligen bå- de beviljas och afslås)* Vi skole nu först erinra oss hvad som menas med Siats-Rådets Handlingar. Dermed förstår man: alla skrifter och documenter, äfven de minsta, som inkommit och höra till de mal, hvilka inför Konun- gen i Stals-Rådet skola föredragas och afgoras, eller hvilka der blifvit föredragne och afgjorde, afvensom den Föredragandes underdåniga anförande och Konun- gens i Stals-Rådet fattade beslut, hvilka under åtskil- ligaformer, såsom Skrifvelser o. d., ifrån Stats-Expedi- tionerna utfärdas. Val skulle man härvid kunna in- vända, att Handlingar, Beslut, Instructloner, Embets- bref, jämte en mängd andra slags documenter, sär- skild t uppräknas idet nyss citerade momentet af Tryckfrihetsförordningen , och alt dessa alla således synas icke böra innefattas under den gemensamma rubriken Handlingar; men dessa Beslut, Instru- ctioner, Embetsbref, Utslag m. m., äro der noggtannt specifikt uppräknade , endast för att beståmdt gifva till- känna, alt intet enda slag af Documenter Î de der uppräknade Rätter och Verk ar undantaget från publi- citeten, hvilket tydligen inses deraf, att de slraxt nedanföre verkligen innefattas under denna gemen- 101 samma rubrik, ty det heter slutligen pa nyssnämnde ställe: ’’alla sådana Handlingarsåsom vi äfven nyss här ofvanföre visat. Sedan det sålunda en gång var uttryckligen bestämdt, hvad som menades med Handlingar, var det alldeles andamålslöst, att å nyo särskildt uppräkna alla dessa särskilda slag a£ docu- menter, när Stats-Rådets Handlingar skulle omnäm- nas, hvårföre ock då endast det collectiva uttrycket Handlingar nyttjades. Om man nu räknar t. e. Collegiernas Embetsbref ibland dessa Verks Handlingar, så måste också deraf nödvändigt följa, att Konungens Skrifvelser eller de såkallade Konunga-Brefven, såsom varande af samma egenskap som Collegiernas Embetsbref, böra räknas ibland Siats-Rådets Handlingar, och således icke kun- na ovillkorligen fordras eller utan vederbörligt till- stånd utbekommas. Frih. A:s klagomål öfver vägradt ullemnande af de begärda Skrifvelserna var derföre all- deles obefogadt och obehörigt. Först då, när sådana Skrifvelser verkligen afgått och ankommit till lägre Embelsverk, ikläda de sig egenskapen af dessa Verks Handlingar och måste der ovillkorligen utlemnas *). — *) Argus den Tredje har forment, att de ifrågavarande Skrifvelserna bordt utlemnas, emedan han ej kunnat erinra sig, att utlemnandet af sådana Skrifvelser någon- sin förut blifvit ifrågasatt. Ett märkvärdigt bevisnihgs- sält! Skalle Regeringen hafva förverkat sin i Grnnd- lagarne gifna obestridliga rättighet att vägra sådane Skrif- 102 Stamma förhållande äger äfven rum med den utbegär- da A t erg ân g s-» a c t en. Såsom föredragen i Stats-Rå- det, och utgörande en bland Stats-Rådets Handlingar, hade Frih. A. ingen rättighet att ovillkorlig n fordra dess utbekommande och alldeles intet skäl, att anse den- na vägran ”grundlagsvidrig.” Så snart man antager, att vissa Stats-Rådets Hand- lingar böra hållas hemliga, så blir deraf en nödvän- dig följd, ej endast att Regeringen bör äga full frihet alt bestämma, hvilka Handlingar böra undandra- gas publiciteten, och full rättighet, att utan uppgifna skäl afslå sådana ansökningar, hvilket allt den ock enligt nu gällande Tryckfrihetsförordning verkligen ä- ger , ulan äfven alt ingen annan bör äga rättighet att påslå, att de eller de Handlingame ej bordt anses va- ra af hemlig beskaffenhet; ly en sådan rättighet, utom det att den i Grundlagame alldeles icke är medgifven, skulle kunna gifva anledning till obehöriga, och, ge- nom bristande kännedom af Regeringens motiver, miss- ledande undersökningar öfver gilltighelen af ett dylikt Regeringens afslag, hvilket det endast tillkommer Rik- sens Ständers Constitutions-Utskott att pröfva och be- dömma. Skälet åter, hvårföre sådana Handlingar icke alltid kunna eller böra ullemnas, är föröfrigt lätt att velsers utlemnande, för det att den möjligen icke för- ut begagnat sig af denna rättighet och visat den libera- liteten att ej gifva afslag, der den ansåg sig böra be- vilja ansökningen? finna. Af demâl, som Konungen endast i dess Stats- Råd kan pröfva och afgöra, kunna många kräfva för någon tid en lika sorgfälligt bevarad hemlighet, som en underhandling med någon utrikes Magt eller en be- slutad rörelse af armeen. Ett enda exempel, ibland många, kan vara tillräckligt att anföra. En upphand- ling å utrikes ort, af skeppsvirke för Örlogslloltans behof eller af spannmål under ett missväxt-år, ar nö- dig; Regeringen anförtror den åt något Ombud, som får sig föreskrifna de villkor, han högst må medgifva, men under hvilket maximum han bör söka att ned- bringa betingen. Jag frågar nu h var je Köpman , hvar- je Conlorist, om det icke vore för Riket skadligt, att tillerkänna de utländske Speculanternes vänner i Sve- rige en ovillkorlig rättighet, att erhålla kunskap om den Instruction, som Regeringen i delta afseende utfär- dat? och månne man icke borde vara Regeringen för- bunden, för det att den i ett sådant fall haft den om- tankan, att ’i förväg stänga forskningen” rörande det afsända Ombudets erhållna uppdrag? Kortligen: en conslitutionell monarchi är icke tänkbar, om Regerin- gens åtgärder ”i hvad ämne som häldst” skulle vara o- villkorligen underkastade en demokratisk offentlighet. Då nu vidare General-Amiralen uppgjorde den i- frågavarande handeln, icke såsom General-Amiral, utan såsdm ett befullmägligadt Ombud att å Kongl. Majds och Kronans vägnar afsluta densamma, så var a Im io4 det naturligt, att ingen Regeringens Skrifvelse kunnat afgå till General-Amirals-Embetet, och att någon så- dan icke der kunde finnas eller utlemnas. Men har Kongl. Maj:t rättighet att ingå i en sa- dan handel, som den ifrågavarande, och genom tillför- oidnade Ombud afsluta den? Bör icke delta ske genom något af de Förvaltande Verken? Är det icke ”en besyn- nerlig inconsequence iniellan Grundlagens förbud mot all afsöndrin ig, utan Ständers samtycke, utaf Statens min- sta lägenhet, och försäljningen af en så betydlig del af Bitet, Fjolla”? Är«Rikel, Flotta en del af Riket eller ej’? Dessa af Frih. A:s skrift föranledda-frågor vill jag här försöka att upplysa och besvara. Regerings-formens 77 § stadgar, att „Kungsgårdar och Kungs-Ladugårdar med dertill lydande Hemman och Lägenheter, Kronoskogai , Parker och Djurgårdar, Krono- och Stall-Ångar samt Lax-Fisken och andra Kionans Fisken samt Kronans öfriga Lägenheter, Konungen icke må utan R i k s en s S I ä n d er s sam- ‘tycke genom försäljning, förpantning ellergåfva, eller på något annat sätt, Kronan afhända “ Att har endast menas Statens f a s t a och i n k o m s t g i f v a n d e egen- dom, synes tydligt. Dispositions-rätligheten öfver den- na egendom dela Ständerna med Kommgen, af det skäl, att inkomsten deral är bestämd till Statsverkets behof, och denna rättighet siar således i samband ined Ständernas beskallnings-rält. Det är följaktligen egendomens natur och ej dess värde, som här be- io5 stammer skillnaden. ' — ”Förlägenheten i anseen- de till begreppet, huruvida Rikets Flotta är en del af Riket eller ej,” torde vara lika lätt att hafva. I 77 bestämdes : att Kronans Fastigheter och Lägenheter kunde af Konungen med Riksens Ständers samtycke försäljas, förpantas eller bortgifvas. I den följande 78 § stadgas, att ”ej någon del af Riket må kunna deri- h än söndras genom försäljning, förpantning, gåfva eller ä annat dylikt sätt;” d. v. s. att Konungen icke en gång med Riksens Ständers samtycke, ej heller Konungen och Riksens Ständer gemensamt kunna på ofvannämn- de sätt afsöndra någon del af Riket. I denna senare är följaktligen endast fråga om hela Gräns-Landskap eller delar deraf, och alldeles icke om någon Statens egendom, ty om all sådan måtte väl Konung och Ständer kunna fritt besluta. Men då Örlogs-Flottan byggd pa Statens bekostnad och således omöjligen kan betraktas annorlunda än såsom Statens egendom, så är det orimligt alt den skulle kunna hänföras till denna §. och anses utgöra ”en del af Riket.” När det nu i 77 $ Reg. formen står, att Kronans Fastigheter ”må Konungen icke utan Riksens Ständers samtycke på något satt Kronan afhan- da,” så följer väl deraf, att all annan Kronans egen- dom, hvarom intet slags förbehåll finnes i Regerings- formen , kan af Konungen, sedan Han deröfver hört Siats-Rådet, både bortgifvas och försäljas, utan att Rik- sens Ständers samtycke derlill erfordras. När vidare ingenting är i Grundlagen omnämndt om sättet, huru en försäljning af Rikets egendom bör ske, så följer deraf, att Konungen, utan att handla emot Grundlagar- ne, kan låta en sådan handel ske efter sitt eget beliag, antingen genom något af de Förvaltande Verken, eller directe genom ett Ombud, befullmägtigadt att handla ä Kong!. Maj:ts vägnar. Man må härvid icke invända, alt handeln var ”af så mycken vigt och om så stora summor ty genom sådana Ombud hafva vida betyd- ligare penningeaffärer blifvit uppgjorde, t. e. vid Freds- och Subsidii-tractaters afslutande, vid Liqvider med främmande Magter efter slutade krig m. m. Föröfrigt är klart, af det som ofvanfore är anmärkt rörande beskaffenheten af sådana handels-affärer, att de icke kunna till afslutande öfverlemnas åt något af Statens Förvaltande Verk. Alla deras Handlingar, ”af hvad namn och beskaffenhet de vara må,” är o nämligen enligt Tryckfrihetsförordningsn , och b öra ovillkor- ligen vara tillgängliga för publiciteten Några hem- liga öfverläggningar kunna i dessa Verk ej hållas ; ty Grundlagarne medgifva ej bos dem någon hemlighet, och hafva således ej inskränkt publiciteten öfver nå- gra af deras åtgärder. Tager man allt detta i betraktande, så befinnes det ej vara en ”egenmägtig handling,” som béhöfde sät- ta den ”medborgerliga pligten” i verksamhet, attStatsr io; Secrcleraren för Krigs-Äienderne afslog de inlemnade Ansökningarne: ej heller en ”besynnerlig inconseqven- ce”, att Sialens minsta lägenhet ej ulan Riksens Stän- ders samlycke kan försäljas, men väl en sa betydlig del a£ Rikets Flotla; ej heller en gültig orsak till ”en verklig förlägenhet” om egenskapen af Rikets Flolta; ej heller ”högst besynnerligt,” att denna handel anför- troddes en ’’Regerings-Ledamol.” Äfven han är i laglig ordning ansvarig för sitt förhållande, och för de influlne medlen måste ovillkorligen redovisning kom- ma att äga rum. När man härtill lägger, att vederbö- rande lägre Auctoriteters utlåtande, öfver kostnaden för nya skepps byggande, säkerligen blilvit infordrade, samt att i stället för de försålda skeppen anstalt genast fogades till en sådan nybyggnad*), så inser jag icke den min- *) Argus den Tredje yttrar i N:o 4g för ar iSaS: f,det säges, att det är officiell uppgifvet, att nya skepp af samma bestyckning fullfärdiga skola kunna byggas och utrustas för samma om ej bättre pris, än hvartiri beloppet lör de försålda uppgår, och att, oaktadt deu betydliga minskning, som skett genom dessa försäljnin- gar, Orlogsilottan innan 1828 års slat, genom förökad nybyggnad i alla fall skall vara bragt till det antal och storlek, som planen utstakar.“ Vidare i N:o 84 för samma år : ,,Som bekant är, är kölen för ej längesedan sträckt till två nya Örlogs-Fartyg i Carlskrona till er- sättning för de tvenne försålda och bortgångna, och att arbetet derpå fortgår med all den skyndsamhet, som omständigheterne medgifva, derföre eger man en bor- gen uti Varfs-Amiralen Nordenskölds allmänt kända drift och skicklighet“ m. ni. Hvarför ignorerar Frih. A. dessa uppgifter ? sta anledning till den oro, bestörtning och bekymmer, som Frih. A. med synbar afsigt att väcka Folkets miss- nöje och misstankar, så oFta i sin lilla Skrift omtalar. Sedan jag tror mig hafva visat, att Frih. A. misstagit sig om hvad som menas med Stats-Rådets Handling; r och att han origtigt ansett Rikets Flotta antingen vara af samma natur med Kronans Fastigheter och Lägenheter eller utgöra en del af Riket, samt att Kongl. Maj:t icke sak- nar full magt, att genomett tillförordnadt Omhud afgö- ra en sådan handel , som den ifrågavarande, vill jag söka ådagalägga huru Frih. A. missförstått ideen af Justitiæ-Ombudsmanna-Embetet och undersöka, om Frih. A. haft skäl att med sin klagan vända sig till Rik- sens Ständers Justitiæ-Ombudsman. ^Justitiæ-Ombudsmanna-Embetet,'’ säger Frih. A., ”synes varit den utväg man uttänkt, att fylla luckan af representationens femåriga overksamhet. Instruc- tionen för Justitiæ-Ombudsmannen visar tydligen, att Lagstiftaren med Embetet åsyftat, att under mellanli- derne af representationens sammanträden bilda en sta- digvarande organ af representationen.” Detta vill med andra ord säga, att Justitiæ-Ombudsmannen skulle äga en annan och större magt mellan än under Riks- dagarne; att han mellan Riksdagarne skulle äga jäm- lik, eller nära jämlik magt med Riksens Ständer; all han, i stället för att vara en af Riksens Ständer till- log salt E mb els man, såsom han i Regerings-Formen kallas, skulle vara Riksens Slanders Vicar ius. Men såsom Vicarius borde han icke tillträda sin befattning förrän Riksdagen är alblåst, då han deremot nu van- ligen väljes under de första månaderne af Riksdagen, samt tillträder sin befattning genast efter erhållandet af Riksens Ständers lullmagt, hvilket är nödigt, älven af det skäl, alt han är sjelfskrifven Actor i Riks Rätt, i händelse en sådan behölver sältas. Att Justiliæ-Ombudsmannen för öfrigt icke har någon annan och större magt mellan Riksdagarne, an under dem, hvilket dock vore ovillkorligen nöd- vändigt, om Frih. A:s åsigt skulle vara den rätta, är lätt att visa. Justiliæ-Ombudsmannen kan likasåväl oder som mellan Riksdagarne ställa Högsta Dom- stolens Ledamöter inför RiksRätt. Han kan likaledes både under och mellan Riksdagarne öfvervara Högsta Domstolens, Rikets Allmänna Ärenders Berednings, Nedre Justitiæ-Revisionens, HofRätternas, Collegiernas och alla lägre Domstolars öfverläggningar och beslut, samt äger tillgång till deras Protocoll och Handlingar. Han kan ock, i följd af härigenom vunna upplysnin- gar, både under och mellan Riksdagarne tilltala, eller tilltala låta, Domare samt högre och lägre Embets- och Tjenstemän. Han kan deremot lika litet mellan som under Riksdagarne öfvervara Stats-Radets öfverlägg- ningar och beslut, lika litet mellan som under Riksda- game äga tillgäng till Stats-Râdets Protocoll och Hand- lingar, och i följe deraf lika litet mellan som under Riksdagarne tilltala Konungens Rädgifvare, utan att dertill hafva erhållit Constitutions Vlskottets be- fallning. Huru ringa Juslitiæ-Oinbudsmannens magt äi\ jätnnförelsevis med Riksens Slanders, och huru litet han kan sägas mellan Riksdagarne ’'fylla luckan af repre- sentationens femåriga overksamhet,” synes vidare af följande jämnfÖrelser : l:o kunna Riksens Ständer u- tan ransakning och dom skilja åtskilliga af Högsta Dom- stolens Ledamöter ifrån sina embeten, dâ Justitiæ-Om- budsmannen blott i laglig vag kan anklaga dem ; 2:0 kunna Riksens Slander och enskilde Riksdagsman göra forslag till ändringar och tillägg både i allmänna La- gen och Grundlagarna, då deremot Juslitiæ-Ombuds- mannen blott äger rätt att anmärka brister i Allmän- na civila, criminelle och kyrko-Lagen samtKongl. För- fattningar, och föreslå ändringar eller tillägg dem Ii, men icke i Grundlagarne, så vida han icke är Riks- dagsman, och då i följd af sin riksdagsmanna-rätt *). 3;o äga Riksens Ständer alt, genom sitt Constitutions- Utskott, grans' a StatsRådets förhållande och ställa Konungens Rådgifvare under tilltal inför RiksRätt; *) Delta bevisas ytterligare deraf, att Juslitiæ Ombudsmannens berältelse alltid (enligt 33 Riksdags-Ordningenj förvi- sea till Lag-Utskottet 5 således aldrig till Constitulions- Ltskoltet. Ill Justitiæ Oriibudsniànnen äger deremot icke den miusla rättighet att befalla sig med Regeringens åtgärder el- ler ställa Konungens Rådgifvare inför RiksRätt, förrän han fått befallning, att såsom Actor der föra Rik- sens Ständers talan; 4:o äro Riksens Ständer, och livar- je Riksdagsman, utan ansvar för sina i föreskrifven form och ordning mot Konungens Rådgifvare gjorda anmärkningar ; Jnslitiæ-Ombudsmannen är deremot (enligt 7 §. af dess Instruction) till ansvar och plikt för obehöriga tillmålen, lika med Adorer i allmänhet, efter lag och Författningar skyldig. Af denna undersökning följer, att Frih. A. miss- tagit sig; 1:0 då han „trott mest ändamålsenligt, alt till Riksens Ständers Justiliæ-Ombudsman öfverlemna utredandet af denna för Svenska Folkets grundlags- enliga frihet så vigtiga tryckfrihetsfråga“ rörande hä- grandet af de utbegärde Handlingarne, samt 2:0 då han vändt sig till Justitiæ-Ombudsmannen „för att ge- nom dess embetsåtgärd få utred t, huru långt förseg- lingen af med Skeppshandeln gemenskap ägande hand- lingar kunnat sträckas.“ I dessa afseenden bör man erinra sig, hvad som i det föregående är visadt, alt Justitiæ-Ombudsmannen endast har att befatta sig med Allmänna Lagen och att han med Grundlagarne icke har det minsta att beställa, så vida icke någon af de Embetsmän, som stå under hans uppsigt, (d. v. s. al- la utom Konungens Rådgifvare och de Föredragande 1 1 2 origtigt tillämpat någon §. eller förbrulit sig deremot. Här inträffade icke detta förhållande, 1y endast Stats- Secreteraren för Krigs-Ärenderne hade, enligt Frih. A:s origtiga föreställning, förbrulit sig. Men som dennes åtgärder ej hörde under Juslitiæ - Ombudsmannens granskning, och då insinuationen mot de öfrige Em- betsmännen endast grundade sig på en o be vi st miss- tanka, så hade Justitiæ-Ombudsmannen ingen rättig- het alt befatta sig med denna fråga *). Ej heller var det hans skyldighet att undersöka ”huru långt förseg- lingen kunnat sträckas,” ty först då, när Frih. A. fullständigt bevisat, att den sträckt sig för långt, blefve det hans pligt, att taga närmare kännedom af saken. *) Med anledning af g §. i Justitiæ-Ombudsmannens In- struction , som lyder sålunda: klagar någon hos Ju- stitiæ-Ombudsmannen ölver Domares, Embets- och Tjenstemäns åtgärder och sin klagan med fullstän- diga handlingar och b e v i s söker styrka, må Ju- s btiæ-Ombudsman nen , om han--------finner sakens be- skaflenhet och vigt det fordra, åtala eller åtala låta så- dana åtgärder, eller i annat fall anvisa den klagande att Konungens Justitiæ-Canzler om laga rättelse ansöka, besvarade också ganska rigtigt Justitiæ-Ombudsmannen Frih. A:s inlaga på följande sätt: ”som det hvarken blil- vit anmäldt eller styrkt, att Förvaltningen af Sjöären- derne eller Amirals-Embetet vägrat ifrågavarande Hand- lingars utlemnande , anser Riksens Ständers Justitiæ-Om- budsman icke heller nödigt att något utlåtande öfver denna del af Friherre Anckarsvärds skrift nu meddela.” Alla de af Grundlagarne, hvilka Frih. A. för- sökt att tyda (ill öfverensstämmelse med sina âsigler, äi'o nu genomgångna. Följden af denna undersökning har blilvit, att Regeringen befunnits i ingen enda punkt halva handlat hvarken emot Grundlagarnes bokstaf eller anda och således i intet afseende vi- sat ’det makten städse åtföljande inkraktningsbegäret.” Men månne icke deremot Frih. A. råkat att göra sig skyldig just till del ”inkräktniugsbegär,” för hvilket han beskyllt Regeringen? Denna fråga skall blifva föremal för följande undersökning. Läsaren påminner sig, huru vidsträckt den magt ar, som Frih. A. velat tillägga Jusliliæ-Ombùdsman- nen; en magi, som skulle kunna blifva af den aldra- löi dci fligaste inflytelse. I Jfustitiæ-Ombudsmannens person skulle nämligen förenas nästan all Riksens Ständers magi: ”han skulle fylla luckan af represen- tationens fem-åriga o verksamhet.’* Han skulle blifva en Fiscal, icke endast på Domare och Embetsmän, ulan äfven på sjelfva Konungens Rådgifvare. Nar detta, enligt hvad jag visat, är alldeles origtigt och stridande mot Grundlagen, utmärker icke det ett ”in- kräktnings-begär” pä den constilulionella regerings- magtens område, ej mindre tadelvärdt, än det, för hvilket Frih. A. ulan bevis beskyller Regeringen? — När Frih. A. på ett ^Mille i sin Skrift yttrar: ”Om Svea IX, ii. 8. 114 det koiTinier att bestå säsotn en obestridlig sanning* att all rättighet innefattar någon skyldighet, så äger den sjelfskrefhe Riksdagsmannen ett vidsträcktare å- hggande än andra, att med ett vaksamt öga följa de allmänna ärendernas gång, att med en aldrig hvi- lan de uppmärksamhet beifra hvarje maktens möjli- ga försök af inkräktning på den constitulionella frihe- tens område”, så kan man fråga: har den sjelfskrifne Riksdagsmannen i Grundlagarne en sådan skyldighet sig ålaggd, vidsträcktare än den som åligger hvarje annan medborgare ? Har i detta alseende den sjelfskrifne Riksdagsmannen, mellan Riksdagarne, nå- gon särskild rättighet med motsvarande skyldigheter ( Visserligen icke! Kunde således icke den satts, som Frih. A. här framställt, leda till aristokratiska an- språk, vidsträcktare än dem Sveriges Statsförfattning medgilver ? Nej! den här omnämnda skyldigheten är blott en sj elf t agen skyldighet, härledd ifrån en sjelf- tagen bördens betydlighet, som Frih. A. här åbero- par, för att kunna ge ett åtminstone skenbart skäl till sitt förhastade företag. Den enda skyldighet, som kan åligga en sjelfskrifven Riksdagsman och motsvara dess dyrbara rättighet, är den, att bereda sig så mångsidigt och grundligt som möjligt till den före- slående Riksdagen, och alt studera sig in i Grundla- garnes anda, så att man ej missförstår och missty der deras bokstaf, hvarigenom mycken onödig och skad- lig oreda kan uppkomma. Vill den sjelfskrifne Riks- dagsmannen skriftligen framställa sina tankar, så har jag den största anledning att i sådant afseende såsom ett efterföljansvärdt exempel recommendera Grefve F. B. v. Schwerins förträffliga, kort fete sista Riksdagen utkomna Skrift: Om Riksdagar m. m. Sä bor man tanka och skrifva, nar man välvilligt vill upplysa sina Medborgare och verka karlek oeh for- troende mellan Öfvéi het och Undersafarè. — Nar Frih. A. slutligen säger: *’jag döljer mig icke, att ut- ölningen al Justitiæ-Ombudsmanna-embelet påkallar stödet af en ällman opinion”, så kan man, om med allmän opinion förslås en mer eller mindre allmän, genom lösa rykten och tidmngspublieiteten beredd tillfällig sinnesstämning, åter fråga: fimies någon an- ledning härtill i Grundlagarne? — Alldeles ingen. Lag- stiftarne halva antagit, alt den ”for lagkunskap och utmärkt redlighet kände Man”, som Rik- sens Ständer välja , skalle hvarken behöfva stödjas el- ler ledas af någon främmande, enskild eller allmän, Opinion; de hafva antagit, att denne man ej behölde hvarken något yltre stöd eller något ledband, utan alt han skulle vara en sjelfslandig man, en man for sig, som ej vdle underkasta sig någons förmynderskap, det måtte vara hvilkens som hålst. I motsatt fall gjorde han sig ovärdig det vigliga embete han bekläder, och, i stället för alt vara rättvisans försvarare, kunde han 116 blifva dess förtryckare och en kastboll för passioner- nas och fronderiets nycker, samt farlig för sjelfva Statsförfattningen. Lägge vi nu tillsammans alla dessa försök att utvidga allmänhetens begrepp om Folkets, RiksenS Ständers Ombudsmans och de sjelfskrifne Riksdags- männens magt, med de försök Frih. A. gjort, att, e- mot Grundlagarnes tydliga föreskrift, inskränka samma allmänhets begrepp om Konungamagten, hvil- ka försök jag i det föregående anfört, så kan det om- nämnde ”inkräklningsbegäret” alldeles icke påbördas Regeringen, ulan det faller helt och hallet pa biih. A. såsom folkväldets sakförare. Ifrån en annan sida skole vi nu betrakta och gran- ska Frih. A:s Skrift, nämligen i afseende på framställ- ningssättet af de der befintlige anmärkningar, och det dermed förenade klandret af Regeringens åtgärder. För att, så mycket som möjligt, afvärja allt obe- hörigt och förtidigt åtal emot Regeringens åtgärder, stadgar Riksdags-Ordningen, att de anmärkningar, hvilka enskilde Riksdagsmän eller Riksens Ständers Utskott anse sig befogade att göra mot Konungens Rådgifvare, icke få i Riks-Ståndcn yttras eller upp- läsas; den anmärkande får blott uppgifva, att ”det är anledning till anmärkning,” hvarigenom han är 117 förbunden, att sjelf på förhand erkänna möjligheten af anmärkningens obehörighet eller origtighot, och sjclfva anmärkningen remitteras derefter genast till Constilu- tions-Utskottet, som äger alt granska Stats-Rådets Pro- tocol! och Handlingar och således är i tillfälle alt med fullständig sakkännedom bedömma den lådgif- vandes förhållande. Denna i Riksdags-Ordningen klart uttryckta omsorg om Konungens Rådgifvares skyd- dande mot allt obehörigt åtal, är äfven i Tryckfri- hetsförordningen iagttagen mot alla obehöriga angri- pelser och smädelser, som af enskilde medborgare ge- nom trycket offentliggöras. Men Tryckfrihetsförord- ningen , som på flerfalldigt sätt vakar öfver, att de för öfverträdelse deraf bestämde straffen alldrig må träffa någon oskyldig, kan, just i följe af sina liberala åsigter, icke lemna mot sådana angripelser och smädel- ser fullt skydd och betaga angriparen alla tillfällen att slingra sig undan ett rättvist straff. Denne kan såle- des med framgång begagna sig af den utvägen, att om- sk ansa sig med så inånga : måhända, det synes,' det säg es, och flere dylika villkorliga ord, att han bakom dem kan stå i legal trygghet för allt straff, emedan Juryn^ännen ej på ed och samvete kunna säga, hvilkendera förklaringen är den rätta, och såle- des ”heldre fria än fälla.” Jag klandrar dock så myckel mindre denna ofall- 118 [ ständighet i Tryckfrihetsförordningens skydd mot så- dana angripelser, som jag i allmänhet är öfvertygad , att något så helt och hållet moraliskt, något så im- materielt sorn en Embetsmans eller en enskild Medbor- gares heder, svårligen kan och sällan behöfver för- svaras med samma yttre juridiska tvångskrafl, som skall försvara hans kropp och hans materiella egen- dom. Således förklarar jag uttryckligen, alt jag, med de anmärkningar, som här nedanlöre komma att fram- ställas , icke har för afsigt alt gifva Frih. A:s Skrift elt anseende af juridisk förgriplighet; icke en gång af brott mot den moraliska lagen, hvilken det åligger hvarje menniska alt samvetsgrannt iagttaga och öfver hvars tvång den sj e 1 f s k r i f n e Riksdagsmannen, så högt han än må sträcka sina anspråk på borgerlig frihet, hvarken blifvit af börden upplyftad eller kan af den upplyftas. Men jag tror- mig deremot hafva full anledning att påstå, det Frih. A. icke varit så sorgfällig) som det borde kunna väntas af en man med hans värdighet i samhället och hans anspråk på sina medborgares förtroende , att undvika de här ofvanföre anmärkta villkorliga ord och talesätt, hvilka , genom det ipissbruk man gjort af dem, fått ett slags brottslig tvetydighet och således med den största för- siglighet måsle användas, der det är fråga om be- dömmande af personers handlingssätt. Frill. A. säger: ’’Râdgifvare, som ej följas af den allmänna uppmärksamheten, sakna helt och hållet det stöd, som måhända ej alllid är umbärligt lör öfvertygelsens oförtäckta uttalande.” Ehuru denna reflexion här är tillämpad på ett bestämdt faclum, da den utgör början af Frih. A:s inlaga till Justiliæ-rOm- budsmannen, hvilken inlaga är föranledd af en Stats- Secreterares förmenta öfvertradelse af Grundlagarne, och ehuru Frih. A. kort derefter förklarar en af Re- geringens åtgärder ”högst besynnerlig” m, m., så kan han dock med skäl påstå, att han med nyss anförda re- flexion icke menat Konungens nuvarande Rådgifvare, ulan blott framställt möjligheten af ett sådant nå- gon gång behöfligt stöd. — Frih. A. säger på ett an- nat ställe: ”jag har ej velat blottställa fl e re individer för ett, i min tanka, grundlagsvidrigt förfarande.” Det vill med andra ord säga: jag har ej velat vända mig till andra vederbörande embetsmän; de äro i lika beroende af Regeringen, lika glömska af sina embets- maiina-pligter som Stats-Secreleraren för Krigs-Ären- derne ; jag vill ej sätta dem på ett prof, som de ej kun- na eller våga genomgå. Detta oaktadt kan Frih. A. . med skäl påstå, att det ej var hans mening att skada dessa embetsmäns goda namn och rykte; och att han blott tänkte sig möjligheten af elt lagvidrigt förfa- rande och detta ansåg han sig böra afböja. — Frih. A. säger åler på ett annat ställe: ”tidningspubliciteten är i vårt land, genom 1812 års Ständers ärligt menande 420 god t ro het, ännu uti ett för det allmänna sa olyck- ligt tillstånd af beroende.” Om någon menar ärligt, och godtroget antager en annans proposition, hvad maste da alltid förutsättas? Jo, en person, som li- stigt begagnar denna godtrohet och narrar den godtrognte. Då nu 1812 års Ständer, ”ärligt menande”, antogö Kongl. Mapts Proposition om förändringar i Tryckfrihetsförordningen, huru skall man då tänka sig davarande Hof-Canzler en , numera Stats-Minislern för Utrikes Å rend erne , som contrasignerat denna pro- position och sedermera på Riddarhuset talade för des- sa förändringar ? Svaret blir ej svårt att afgifva ; dock äfven här kan Frih. A. med skäl påstå, att hans afsigt ej var hvarken att förtala Riksens Ständer eller alt sätta någon flack på den nyssnämnde hoge ämbets- mannens heder och ära *). .*) Skulle man säga, att några Ständer voro godtrogna , så var det visserligen 1809 års Ständer, som, i förlitande pä Tidnings- och Brochure-skrilvares omdöme och rätts- känsla, lemnade dem lika räitighetei- med andra Förfat- tare. Dessa rättigheter förlorade Tidnings-Skrifvarne ! till en del vid 1812 års Riksdag, och jag är fullkom- ligt öfvertygad derom, att ingen Riksdagsman vid näst- kommande Riksdag, som med uppmärksamhet läst Ar- gus den Tredjes advocatoriska försvar förledet är för den bekanta utländska artikelns införande , skall yrka på upphäfvandet af indragningsmagten , ehuru denna magt föröfrigt visserligen under andra förhållanden vore o- behöllig och ehuru mycket deremot kan med skäl in- vändas. Så länge det finnes Tidnings-skrifvare, som nedlåta sig till begagnande af advocatur, för att för- 121 Men kan Frill. A. inför den moraliska domstolen fullkomligt försvara yttranden af så tvetydig egenskap? Uvem ansvarar för, att icke Allmänheten fattar dessa yttranden så, som de efter naturlig slutkonst måste förstås? Hvad upprättelse har då den ärekränkle Em- betsmannen att vanta för de obevista och obevisliga beskyllningarne ? Dessa och dylika yttranden träffa för öfrigt icke ensamt den eller de personer, som angripas. Så vidt de röra en eller flere af Konungens Rådgifvare eller Regeringens åtgärder och innebära ett obilligt och för- hastadt klander öfver dem, verka de såsom ett lång- svara sin sak; den nia föröfrigt efter olika åsigter vara rättvis eller icke, så länge kunna de icke en gäng sjelf- ve begära en större frihet, och publiciteten i dess ädla mening löper dervid alldeles ingen fara, aldraminst un- der vär liberala Regering. Eller är icke det, utom an- nat, ett bevis pä dess liberalitet, att Argus den Tre- dje , som sä beständigt ropat på Regeringens illiberali- tet alt indraga Argus och Argus den Andra, feek begagna den juridiska förs var srättigheten, hvarigenom han tillika feek tillfälle alt visa huru väl han alltid förstår att sling- ra sig. Eller kan man frånkänna Regeringen liberalitet då den, enligt Argus den Tredjes och Frih. A:s före- ställning, på Embetsmännen och de Reste Jurymännen utöfvar ett olagligt inflytande, och det oagtadtvid 1818 års Riksdag medgaf en betydlig förändring i afseende på Jury-inrättningen, till fördel för den anklagade. En- ligt 1812 års Tryckfrihets-förordning måste minst af Juryn eller 6 Jurymän vara ense om att fria eller fälla j men efter 1818 års beslut är den anklagade fri, sä snart blott 4 röster friat honom. 122 samt tärande gift pâ det ömsesidiga förtroende oeh den välvilja, som bör äga rum mellan Öfverhet och Folk. Folket kan lätt å sin sida fatta misstroende till Regeringen, om man låter det förstå , att Regeringen städse vill utvidga sin magt på Folkets bekostnad5 att Regeringens handlingssätt är så ovist, alt den gör sig skyldig till misstag, som tungt falla på fol- ken ; att Regeringen i följe deraf måste finna sig för- anlålenj att omsorgsfullt undandraga det enskilda om- dömet sina handlingar; att ingen man med heder och med oegennyttiga afsigter kan taga Regeringens par- ti ; att således ingen af öfvertygelse kan utgifva ett så kalladt ministeriellt blad ; att Regeringen derföre nödgas besolda en eller flere Tidnings-ulgifvare, som på befallning prisa dess åtgärder; att hvar och en annan, således äfven den, som på lagligt satt vågar vidröra Regeringens åtgärder, står i fara att blif- va ett offer för Regeringens förföljelse och hämnd. — Regeringen åter kan lätt komma att misstro Folket, om det lånar sitt öra åt det obefogade klandret; om Folket icke yttrar sitt missnöje med det sjelftagna för- mynderskap som frondören utölvar , då han oupphör- ligen talar i allmänhetens namn och ofta pådiktar all- mänheten tänkesätt, som endast tillhöra honom eller hans närmaste omgifning, eller den del af medborgarne, som det lyckats honom att indraga och uppfostra i fronderiels forderfliga skola. — Folket kan lätt upphöra att hysa kärlek och välvilja för Regeringen, i fall det börjar tro, att Regeringen handlar emot Folkets fördel, an- tingen af elak vilja eller af oförstand och oskicklig- het. Regeringens välvilja för Folket måste allt mer och mer aftaga, i fall Folket icke erkänner det öfver- vägande goda i dess åtgärder, utan fäster sig med en ofta småaktig begärlighet vid allt som i något äf- ven det obetydligaste afseende kan tadlas, misstyder hvarje handling och gifver åt densamma den förhatli- gaste färg som möjligen kan upptänkas. Men hvarföre talar jag om förtroende mellan Öfverhet och Folk, om ömsesidig välvilja? Dessa ord syna'S för Frih. A. vara alldeles meningslösa, På säkrare grundval måste Friheten hvila enligt hans å- sigt, och denna grundval är just misstroende å Folkets och fruktan å Regeringens sida. Folket måste misstro alla och allt: Konung, Embetsmän och deras åtgärder. Konungen måste frukta för sina Rådgifvare och den möjligen vägrande Contrasignan- ten; Konungens Rådgifvare och Embetsmän- nen för Justitiæ-Ombudsmannen , för Riks-Rätten, för Tidnings-Skrifvaren och för ”PatriotenJusti- tiæ-Ombudsmannen måste hafva i sigte den blifvande Riksdagen och Ståndens Electorer, på hvil- 124 ka hans bibehållande beror, samt föröfrigt frukta for', Tidnings-Skrifvaren och Patrioten, så vida han ej vill låla stödja sig af ”en «liman opinion,” för hvilken dessa stå i spetsen. På Tidningsskrifvaren och Patrio- ten kan ej och behöfver ej någon fruklan hafva infly- tande. Dessa senare , med undantag af dem som stäm- plas såsom besoldade af Regeringen, äro samtlige de enda ärlige, obestickl ige, med Riket väl m e- n a n d e, och Frihetens försvarare ”mot det makten städse åtföljande inkräktningsbegäret.?’ Att Frih. A:s theoî’i för all Statsförfattning verk- ligen är den nu uppgifna och ingen annan, torde svårligen kunna nekas af någon, som med uppmärk- samhet genomläst hans lilla Skrift, och något tvif- velsmal derom torde föröfrigt så mycket mindre nu- mera kunna äga rum, som Frih. A., i Företalet till den nyligen utkomna öfversättningen af Jouy's bekan- ta bok: Moralen tillåmpad Politiken, tämligen be- slämdt förklarat sig äga en med Jouy i politiskt af- seende likstämmig öfvertygelse. Denne Författare yttrar sig i nämnde Skrift (sid. 147, 148) på följande sålt: ”Uti de rent monarkiska staterna är en redlig Minister emot sakens natun Den skulle vara en art- förändring af slägiet,* och man måste tillstå, att intet slägte visar så la artförändringar som delta;’’ om en redlig man blefvç Minister, så ”skulle denne redlige mannen icke kunna bibehalla sin plats ; ulan på bekosl- nad af sin öfvei'tygejse, och icke utan att ingå i an- svarighet för sina medbröders handlingar, och att så-* lunda med dem emoltaga lika andel utaf det allmänna omdömet.” Att Jouy på samma sätt betraktar Minn sirarne i de constitutionellt monarchiska staterna, sä vidt dessa ej äro till alla delar inför folket ansvarige, synes tydligen deraf, alt han bestämdt undantager blott de Frankrikes Ministrar, ”som i dag styra Frank- rike med så mycken ara och hvilkas blygsamhet åläg- ger honom att tiga,” men ännu tydligare deraf, att han efter en undersökning ”om det lör offentliga per- soner kan gifvas en särskild moral till maktens bruk och genom hvilka medel det skulle vara möjligt alt återföra maktens innehafvare på moralens vägar,’’ kommer till den slutsalts, alt den kraftigaste, kanhän- da den enda utvägen är Ministrarnes ansvarighet;’’ att Englands Ministrar just i följd af denna ansvarig- het visat ’’litet mera ärlighet, litet mera red- lighet,” samt att Frankrikes Ministrar, som nu i( ke kunna anklagas ”för annat än förräderi och för orält- mätig skatt och lunga”, böra göras ”delaktiga af den- na litet mera redlighet,” genom en lag ”rörande den ministeriella ansvarigheten , icke för den föga kät- leksrika tillfredsställelsen att se Ministrarna anklagas, men for alt få anledning att högakta dem litet mera.” Det vederstyggliga, förkastliga och förderfliga i denna .Tony’s åsigl är så uppenbart, att det lörefaller obegripligt, huru Frih. A. kunnat låta förleda sig att antaga en sådan lära, som Frih. A. vid närmare öf- vervägande af dess beskaffenhet och följder ej kan undgå att ogilla. Frih. A. säger ju sjelf rigtigt, i sitt föröfrigt i åtskilliga afseenden tadelvärda Företal till Ö Er ersättningen, att ’all säkerhet for samhällsstad- gan ligger uti samhällets moralitet j” men då Rege- ringen nödvändigt måste utgöra en del af samhäl- let, så bör väl Regeringen också vara moralisk, så vida samhällssladgan skall vara fullt tryggad. Så tänker dock icke Jouy, sasom vi sett. Han påstår, att Ministrarne utgöra elt eget oredligt ”3 lagte,” ett inom det moraliska samhället befintligt omoraliskt samfund , som genom fruktan för straff bör tvingas alt göra så litet ondt som möjligt; samt alt moralitet hos Ministrar är ett ”under” och således ett höast o sällsamt undantag ifrån den allmänna regeln. Han tror att det påtvingade yttre skenet af moralitet skall kun- na ersätta en verklig inre moralitet; alt Regerin- gen, oaktadt det hos densamma genom fruktan inplan- tade slaf—sinnet, skall kunna värdigt och väl styra landet och uppehålla statens anseende hos främmande makter; eller att den Regering, som ej vill låla un- dertrycka sin moraliska sjelfsländighet, skall kunna hindtas ifrån att afskudda folk-despotismens förhatliga fjättrar^ Men är ett despotiskt tvarig mindre tryckande, då 127 det kommer ifrån det suveräna Folket, än från en suverän Regent ? uppfordrar val det förra mindre till afskuddande af ett slafviskt ok ? — Visst icke. Ifran liberalismens despotism, till ultraismens, ifrån den ena åsigtens ytterlighet till den andra kan ofta lätt vara blott ett enda steg, såvida en Regering ännu icke hun- nit förslafvas och känner sin styrka. Just genom en sådan liberalismens despotism, i det land der det kan lyckas att infora den, måste det förr eller senare ound- vikligen inträffa, som förut blott låg inom möjlighetens område, att nämligen Regeringen anser sig uppfor- drad att tillrycka sig den större magt, som den eljest ej skulle hafva eftersträfvat, endast för att icke ned- sjunka till en föraktlig kraftlöshet, lika vanmäglig att afvärja utländskt som inländskt våld, och i båda afse- enden af de förderfligaste följder för landet. En sådan åsigt af Statsförfattningen hyste icke de om Fäderneslandet högt förtjente män, hvilka förfat- tat vår nu gällande och enligt min öfvertygelse förträff- liga Regeringsform. De tilläde Konungen en fri och af inga juridiska band fjättrad verksamhet; de förutsat- te hos honom goda afsigler och han feck således magt att sjelf välja och afskeda sina Rådgifvare; de fö- reskrefvo blott, alt Konungen skulle höra ansvarige Rådgifvare och dertill välja ”kunnige, erfarne, rede- lige och allmänt aktade män;” de antogo alt desse 128 män verkligen skulle vara sådane, och ville således ställa dem i skydd för obehörigt åtal och klander; de föreskrefvo att ingen anklagelse mot dem skulle of- fentligen yttras vid Riksdagarne, utan endast, såsom redan är anmärkt, framställas sasom blott anledning till anmärkning ; ds förbehöllo at Riksens Stander rät- tighet att anmäla hos Konungen deras önskan, att han ville ur Stats-Rådet skilja den, som efter deras tanka icke iagttagit Rikets sannskyldiga nytta , men äfven der bibehöll Konungen rättighet att pröfva den- na önskans behörighet, och de trodde, att man borde förtroendefullt hvila vid hans rättvisa ompröfvande ; de ville slutligen, att Folket skulle på olvan anförde grunder hysa kärlek och förtroende till sin Konung och agtning lör hans Radgifvare, ty endast i löljd af denna kärlek och delta förtroende kunde Folket kän- na sig lyckligt och glädja sig öfver sin lyckliga ställ- ning. Korteligen : hela vår Constitution grundar sig på full moralisk frihet hos Konungen och dess Råd- gifvare, på fullt förtroende till deras välvilja, kun- skap, erfarenhet och redlighet. Så har jag uppfattat andan af vår Constitution, och endast derigenom alt jag sa uppfattat den och att jag är fullkomligt öfvertygad, att de'nna åsigt är i all- mänhet den enda rätta och hos oss den verkliga , kan jag känna den högst tillfredsställande och hugnande glä- djen att vara medborgare i ett land, der en pa sa 129 full omlîgt ren moralisk grund hvilande och folkets frihet betryggande Constitution är gällande. Vore en motsatt åsigt möjlig att antaga såsom verklig, den nämligen att vår Statsförfattning hvilade på en omo- ralisk gränd, och kunde en sådan öfvertygelse möj- ligen blifva hos mig rådande, då inser jag med full visshet, att älven jag måste, lika med Frih. A., plågas af ”o ro, b e k y m ni e r” och m iss tr ö s ta n samt nå- gon gång möjligen öfverfallas af en verklig ‘'bestört- ning;” ty en sinnet mera nedslående, en i alla rigt-, ningar mera lörderflig åsigt kan icke tänkas. Man må icke invända, att det förtroende till Re- geringen , som i det föregående är yrkadt, upphäfver möjligheten att fritt yttra sina egna åsigter öfver dess atgäider, eller alt man i följe deraf nödvändigt måste dömma sig till ett beständigt stillatigande, så snart man är af olika tanka mod Regeringen. Af de tre sätt, på hvilka man i sådan händelse kan yttra sig, äro väl tvänne alldeles förkastliga, men det tredje deremot full- komligt behörigt och tillräckligt motsvarande alla den conslitutionella frihetens fordringar. Vi skole här ge- nomgå och granska dem alla. Det första sättet är, då man yttrar sig lasteligt, smädeligt och skändeligt; det är i Tryckfrihetsförordningen vid strängt straff för- bjudet och ar således både moraliter och juridice brottsligt. Det andra är> då man yttrar sig tadlande Spea IX, ii, . Q loo och klandrande öfver Regeringens åtgärder; detta är i Tryckfrihetsförordningen ej direct förbjudet, utan allt tvifvel af det skäl, att yttranderätten skulle derige- nom möjligen kunna inskränkas och att äfven oskyl- diga anmärkningar, ”under förevändning alt innebära tadel eller klander”, skulle möjligen kunna någon gång komma att anses såsom straffbare; men utom det alt Tryckfrihetsförordningen indirect i de nyss citerade orden ger tillkänna, att verkligt tadel och klander öfver Regeringens åtgärder är i sig sjelft obehongt,^ ar allt sådant rakt stridande mot Regeringsformens både anda och bokstaf, ty åtgärderne är Konungens, eme- dan han allena styr riket, och hans gerningar ”äro mot allt åtal fredade.” Derföre får också vid Riks- dågarne alldeles ingen anmärkning göras emot Rege- ringens åtgärder, ty de äro verkligen Konun- gens, utan blott emot Rådgifvarne såsom råd gif- vande ; således icke emot den befallande och verkstäl- lande, utan blott emot den rådgifvande handlingen. Då emedlertid intet straff är åläggdt för yttranden af den- na egenskap, just för att bevara och betrygga en fri yttranderätt, så äro sådana yttranden väl icke juri- diskt, men det oagtadt ej mindre moraliskt otillatlige, ty det är lemnadt åt de yttrandes egen känsla af he- der och rätt att afskilja från sina fria yttranden allt, som i innehåll och form kan vara stötande och för- fördelande, d. v. s. att fritt yttra sina egna åsigter, men utan förolämpande förebråelser och försåtliga tvety- 131 digheter, samt utan den egenkära och oadîa ton, som förråder att man sjelf anser sig ofelbar, och att man är i besittning af en till allvetenhet gränsande förmå- ga, att inse alla de for andra personer obekanta grun- der, som kunna hafva föranled t en annans handlings- sätt. • ' . • ■ j ■' • Förkastligheten af dessa tvänne yttrande-sätt ger dock icke , såsom redan är nämndt , någon styrka ät den invändning om hinder för en fri yttranderätt, hvartill man deraf möjligen kunde taga sig anledning, då det tredje sättet alt yttra sina åsigter lem nar åt medborgaren all behöflig frihet, i öfverensstämmelse bå- de med constitutionens och samvetets föreskrifter. Detta sätt består deri: alt man fritt och sjelfstän- digt yttrar sina egna åsigter, men utan att förkättra andras; att man väl försvarar rigtigheten af sina egna, men medgifver möjligheten af ett försvar afven för andras motsatta tankar, och således icke på förhand myndigt fiankanner dessa all slags riglighet; att man i det längsta förutsätter heder och ära samt goda af- sigier hos dem, mot hvilka man uppträder, och såle- des gör sig förtjent af detsamma tillbaka; att man an- ser sig endast behöfva framlägga tillräckliga och öf- vertygande skäl för sina åsigter samt på ett klart sält framställa dem, för att förmå sin motpart att andra si- na egna; samt slutligen att man i skrift bibehåller samma fria och adla höflighet, som hvarje val upp— 152 fo.slraä man använder, då han uiuntligcn framslälier sina tankar, i synnerhet för en person, för hvilkcn han bör hysa en skyldig agtning. För att förekomma allt missförstånd om denna här uppgifna theori, och för att genom exempel upp- lysa densamma, vill jag försöka att tillämpa den på de af Frih. A. gjorda anmärkningar, med bibehållan- de af de origtiga föreställningar, som hos Frih. A. le- gal för dem till grund. Fiih. A. borde, enligt denna theori, 1:0 helt en- kelt hafva begärt af Slats-Secreteraren lör Krigsären- dernc den i det föregående nämnda Atergångsaklen, (utan att underrätta denne Slals-Secrelcrare, att han ansåg denna handel såsom en till sin natur, be- handlingssätt och slulföljder så högst sällsam affaire/ eller omtala, huru han fann sig ”bekymrad alt se, ett så vigtigt ämne för mensklig (?) kunskap utaf makten så omsorgsfullt undandragas det enskildlaomdömet;” el- ler att han ville lösa denna akt, ”för att få känna, bvilken den föredragande varit, som rörande Rikets värdighet hyst sådane åsigler;” ty allt detta borde ic- ke till ansökningen); 2:o da Frih. A. ansåg Justitiæ- Ombudsmannen vara den person, hos bvilken han borde söka rättelse i afseende pa Stats-Secretera- rens vägran, så hade han bordt blott anmäla hos Ju- stitiæ-Ombudsmannen detta förhållande, hvilkel syntes honom stridande emot Tryckfrihetsförordningen, samt 135 fullständigt utveckla skälen för denna sin mening (ti- tan att deri inblanda så beskaffade reflexioner som dessa: att man måste ’’tillbakahålla det makten städse åtföljande inkräktningsbegäretatt “Styrelsens miss- tag falla tungt på folken,” med flere sådana här ofvan upptagtia och vederlaggda yttranden); 5:o då äfven Justitiæ-Onibudsmannen afslog Frih. A:s framställda, begäran, hade Frih. A. kunnat utgifva en Skrift, hvari hau klart och bestämdt utvecklat sinatankar om Re- geringens oberätlighet att försälja örlogsfartyg utan Ständers samtycke, om nödvändigheten att en handel om så betydliga summor uppgjordes af de admini- strai iva verken och ej genom särskildt tillförordnade ombud, samt om ett närmare bestämmande af 'hvad som menas med Siats-Rådets Protocoll och Hand- lingar. O Hade Frih. A. nyttjat ett sådant framställnings- sätt och förmått bevisa rigtigheten af sina påståenden, samt ådagalagt, att de befunnits vara i öfverensstäm- melse med Grundlagarne, så hade Frih. A. kunnat lemna ett lörtjenstfullt bidrag till utredande af flere vigtiga Grundlagsfrågor. Men äfven om Frih. A. i delta afseende icke hade lemnat en tillfredsställande och rigtig förklaring , utan befunnits hafva betraktat saken från en ensidig synpunkt, så hade dock hvarje medborgare, om Frih. A. blott hållit sig vid sjelfva saken oili ej inblandat - några obehöriga yttranden, 134 bordt erkänna ej endast hans rättighet att fritt yttra sina egna åsigter, utan afven hans nit för hvad som efter hans tanka var rätt och hans bemödande att der- om upplysa andra. Att Frih. A. nu kan gå miste om sina medborgares bifall, dertill har Frih. A. sjelf gif- vit en alltför stor anledning, derigenom att han icke blott begagnat ett otillbörligt sätt att framställa sina åsigter , utan ock öfverskridit gränsorna af sin gransk- ningsrätt. C Ramström. 155 U l t t e r a t u r : Moralen, tillämpad Politiken, af E. Jouy, Ledamot af Franska Institutet. Frän Fran- skan ofversatt af C. H. Anckarsvard. i Delen, Sthm, Hörberg, 1826. 54ö sidd. 8:0. I en Inledning (s. 1 —14) berätlar Förf, sig hafva funnit, att det gifves en ”allmän, orubblig dygde- pligt” (s 5); att denna ”har i mennisko-samvetet sitt säte” (s. 11); att hon derföre ”efter samma lagar le- der samhällena och deras individer” (3. s.); att hvarje menniska har ”skyldigheter mot nästan” (s. 2); att samhället, alltifrån sitt första upphof, har ”skyldig- hets-förbindelser mot sina särskilda medlemmar” (s. s.); att ”ifrån särskilda samhällsbildningar på olika af- stånd uppkomma samhällens förbindelser till hvaran- dra” (s. s.); att den allmänna förbindelsen föreskrifver ”individen rättrådighet i anseende till nästan och till samhället, och samhället rättvisa emot individen samt andra samhällen” (s. 5); att ”brottet uppkommer, då individen våldförer antingen sin like eller andra sam- hällen, eller då samhället förorättar individen eller an- dra samhällen” (s. s.) ; att ”då individen uppoffrar sig för samhället, uppslår hjeltedygden” (s. s.); att ”rättvi- san är nödvändig, icke blott mellan individer, utan ock mellan samhällen” (s. 5 och 4); att ”emellan in- dividers och folkslags dygdepligt är ingen åtskillnad, och ingen naturlig skillnad mellan kungars moralitet och staters i anseende till hvarandra” (s. 6). Den djupa forskning, som ledt Förf, till denna insigt, har visat honom, i korthet sagdt, alt alla mennkkor böra vara dygd i ga: antingen de aro undersä'are eller furstar, antingen de äro medborgare eller präsideuler. (Dock lar i detta sednare fäll dygdens ideal vara be- tydligt lättare att uppnå; ty det heter s, 84: ”Uti fria” —’ förmodl. republikanska — ”länder kan ingen orätt- visa äga rum”)« Förf, säger, att denna ”stora filosoß- ska sanning, som det nittonde århundradet haft den äran att upptäcka, eller åtminstone att ana’’ (s. 6), utgör den ”proposition,” hvaraf hans arbete är eét ”corollariumden ’’grundsatssom han företagit sig att deruli ”bevisa” (sidd. 10—11). För all komina ”till denna outöseliga källa för stora tankar och stora dygder’’ (s. 6), vid hvilken han nu befinner sig sittan- de, har han begagnat de ”anledningar,’’ som förhjelpt det nittonde århundradet, dit; de anledninear. som blifvit honom lemnade af ”den vältalige Raynaf, den li ä f t i g e m o r a I i s t e n (1) Diderot, den lärde D’Alem- bert, och Voltaire, denne öf ver na t ur lige m a nM (s. s.). Men, — oakladt både han sjelf och det nittonde århundradet lyckligen dit framkommit, — vet han, att ofvanstående satser skola af mången anses såsom ”för- vånande paradoxer” (s. >); ja, han förtäljer, att ”de folk, som skryta af den högsta samhälls-utbildning, med möda upptagit några af dessa föreskrifter ibland vanorna för sina individuella och borgerliga förhållan- den” (s. 3). Hans bok är ett försök att tämja ’’det vilddjuret Politiken, mot hvilket, före del adertonde århundradet, ingen röst höjt sig” (s. 5). Hvarken ”Ba- co, eller Milton, alltför litet känd som skrift- ställare (?), eller Leibnitz, eller Euler, eller Pa- scal, med ett ord, ingen af de matematiska snillen” (var äfven Milton ett malhematiskl snille?) som sökt 137 alt införa den matematiska vissheten inom de moraliska begreppens områden, hafva erkannt eller vågat er- känna dygdepligtens allmänna giltighet” (s. ô o. 6). Likväl påminner han sig längre fram, alt det äfven före honom och Raynal etc. funnits ”ifrare mot poli- tikens last full het nemligen ”Titus Livius,” som sagt att ”menniskan är ett oskäligt djur, då hon anser rno- ralens bud såsom upphäfna under krigets rysligheler j” och ”Plutark,” som på ett ställe "förklarat utan för- behåll , alt redligheten är det enda medlet att med framgång styra menniskorna” (s. 7). Ännu längre iram erinrar han sig, alt det också, i äldre tider, funnits ’’filosofer, som hållit föreläsningar om dygd, moral och tankeföljd;” såsom sådana nämnas ”Ari- sloteles, Plalo, Sokrates, och Thomas More, som man envisas att kalla Morns” (s. 11). Dere- mot hör ’’Grotius” till ”de publicister, som hafva hyllat lögnen’’ (s. 12). Mellertid har, före Herr Jouy, ”ingen skriftställare företagit sig, att förena så många spridda sanningar till en fullständig lära, och att se en enda brännpunkt samla så många skilda strålar, lör att dermed upplysa moralens och politi- kens tempel” (s. 13). Det är denna uppgift, som Herr Jouy företagit sig att lösa. Om sitt eget verk, jem- fördt med alla föregående tänkares, yllrar han sig helt blygsamt (s. 15): ”de hafva fört ljuset i temp- lets hörn och till dess döda” (sic!) ”vinklar, men in- gen har höjt sin fackla upp till h vall ve t eller uti sjelf- va helgedomen.” Lyckan att det kunna göra, har endast ål Herr Jouy blifvit förbehållen. Svårligen torde tidskriften Sveas läsare dela Förf:s egen förvåning öfver bans, i begynnelsen anförda. politiska dygdeläras ”nyhet och paradoxi.” De här ur Inledningen sammanförda satserna, om Dygdens för personer och samhällen lika gällande nödvändighet, kunna, tagna i denna nakna, triviala allmänlighet, hvarken bli ämnen för någon vetenskaplig pröfning eller någon vetenskaplig strid. Då Rec. nödgas angifva, att hela boken, betraktad från sin theoretiska sida, ingenting annat innehal- ler än chrie-lika, med historietter späckade deelama- tioner, som oafbrutet upprepa samma generella satser: så skall sannolikt mången läsare förundra sig, att vi ansett en dylik skrift iörtjena någon utförligare an- mälan. Men den har ock en praktisk sida — och denna saknar ej ett slags märkvärdighet. Del är genom försöken till speciella bestämmanden, — ge- nom användningen, tillämpningen af sina åsigter, som Förf, röjer hvars andas barn de äro. Man må uppslå boken hvar som helst: på alla blad skall man träffa yttranden, hvilka tillräckligt be- kräfta sig vara foster af det ytliga, förvirrade, sjelf- kära och småaktiga tänkesätt, som vi ända till väm- jelse hört missbruka Liberalismens vördnadsvärda be- nämning. Här framvisar det sig i all sin renhet, så- som det nattståndna svagdricka, hvilket numera är ensamt öfrigt efter den Fransyska Encyclopädismens gästabud; det påminner, men endast matt, om de längese’n förbrukade starkare dryckesvarorna. Vi kän- na oss derföre icke särdeles förskräckte vid upptäckten af bokens egentliga ändamål, — eller åtminstone huf- vudsakliga innehåll : som är ett bemödande alt ådagalägga, huru det i alla lider, alltifrån verldens begynnelse, gifvils en nedrig, gud- och tro-lös, i alla slag af bof- 13g aktighet utlärd menniskoclass, hvilken i Historien kal- las ”Regenter, Ministrar och Prester;” samt alt denna inenniskoclass, genom en obegriplig list och makt, lyckats, ända intill närvarande dag, att gäcka, för- trycka, blodsuga, ihjälslä de annars, i och för sig sjelfva, af naturen oändligen ädla, välvilliga, patrio- tiska, ja (på egen hand) äfven förståndiga Nationerna. Detta, med phraser efter råd och lägenhet samman- flätade innehåll indelas i 7 Böcker, med talrika under- afdelningar i Kapitel. I. Boken. Om Moralen i all- månhet (s. 15—5o). IL B. Religionen, betraktad uti sina förhållanden till Moralen (s. 51—80). III. B* Om Samhålls-inrättningen uti moraliskt hånseende (s, g, — nå). IV. B. Politiken, betraktad efter Mo- ralens grundsatser (s. 115—125). V. B. Om Mora- len hos Offentliga Personer (s 126—175). VI. B. Om Moralen uti Folkråtten, eller uti de diplomatiska förhållandena (s. 176—215). VII. B. Kriget, be^ traktadt efter Moralens grundsatser (s. 215—267). Hufvudsaken i alla dessa afdelningar är dock, så- som nyss nämndes, bevisningen af Regenternes, Mi- nistrarnes och Presternes skändlighet. Denna bevis- ning tillvägabringas genom en myckenhet gräsliga be- rättelser och anekdoter, hvilkas resultater slutligen sammanfattas i de vid bokens slut bifogade Noter (s. 268—Sög), der åttiotvå Romerska Kejsare och de- ras slutliga öden finnas uppställda i tabellarisk form efter följande schema: ”N a m 11. Dödssätt. Ar t al. e. Chr, f. Piso strypt 69 Nepos a fs att 475 Zeno lefvande besrafveu 402 Anastasius träfläd af åskan, efter en spådom 518 Michaël ögonen utstungna io41” o.s. V. 14o samt, i en annan tabell, tjuguåtla elaka Fransyska Konungar, Drollningar och Majores Domus, efter detta f u 11 s l ä n d i g a r e schema: "Na m ii. Bi o 11. Straff. Årtal. Dagobert offer lör det liât man bar till hans fader mördad Ludvig I sticker ut ögonen två ggr, ins. i 83o på sin bror k luster 853 Karl II låter raka sina söner förgifven 877 Ludvig XI afskyvärd politik krig emot det Frans I vackra egenskaper, allmänna bästa liera provinsei 1164 alltlör enväldig makt neka biträde till lians lösen iSaG” 0. s.v Man kan, till en icke ringa del, redan af dessa få- ordiga tabells-utdrag, sluta till beskaffenheten af Förfzs historiska kunskaper; liksom i allmänhet, af det an- Förda, till arten af hans skrifsätt. Detta har den enda lörtjenst, att på ett menlösare, ohöljdare, genomskinli- gaic vis meddela oss den så k a Hade Liberalismens märg och must, än den vanligen hos dylika skrift- ställare plägar förekomma. Härtill fogar sig ännu en särskild omständighet. Det är bekant, att denna Libe- ralism har i Frankrike sina vissa vidtfrejdade hjellar och banerförare, äfvensom alt dessegifva tonen ål ett och annat poliliskl orakel i Sverige. Förevarande bok är förfat - tad af en bland de förra, Herr E. Jo uy, och öfversalt af en namnkunnig riksdags-talare, Friherre C. H. A n c k a r- svärd. Öfversättaren har utrustat sin tolkning med ett l?örord, som i frikostiga loford uttrycker den oinskränk- taste beundran för ett verk, om hvars ”allmangorande'* i Sverige han hy^er det hopp, att det ”kunde tillrätta- röra något, möjligtvis utaf den blinda lydnads- läran vüseiördt begrepp,’- — I följd af allt detta torde 141 vi ej misslaga oss, om afven vi betrakta denna bok såsom elt i sitt slag classiskt arbete. Den recen- seras då bäst genom några utdrag, några profslycken, tagna ur dess egen text, och beledsagade af en och annan upplysande anmärkning. De kunna, i och med detsamma, visa den höjd af religiös, moralisk och ve- tenskaplig bildning, på hvilken vissa samtida folks- upplysare och folks-förbättrare befinna sig. I. B. Om Moralen i allmånhet. — '’Det är på kärleken till sig sjelf, som all Moral är grun- dad” (s, 17). Förf, förbehåller sig i det följande, att hans moral-princip icke må förblandas med Egennytta och Egenkärlek. Om sin Sjelfkärlek ger han oss mellertid ingen annan förklaring, än denna: ”Sjelf- kärleken, grunden för den allmänna Moralen, är denna känsla, som beständigt erinrar menniskan om henne sjelf; som återförer henne till sitt eget hjer- 1a. då fråga är om andras smärta —--------------Sjelfkär- lekens fullkomlighet är också Moralens: Göricke åt andra det, du ej vill h a f v a g j o r d t a f d e m ! Märuti innefattas Rättvisan. Gör för andra det, du vill hafva gjordt för dig — del är Dyg- den” (s. i§). — Enhvar, som har äfven blott den ringaste vana vid allvarsam skärskådning af moraliska ämnen, inser huru inskränkt denna grund ar uppfat- tad, huru löst och vacklande den är lagd. Den förra af dessa formler angifver Förf, sjelf såsom en blott legal; men jemväl i den sednare ligger en legalitet, hyllad af blott egoistiskt interesse, öppet i dagen. (Skulle Förf, som då och då gör Christendomen en förnäm compliment *), påslå sig ha i sinnet haft *) När han uppför sig som artigast mot Christi lära, 142 Evangelii bud: ”Älska din nästa som dig s j el ff* så har han dock förglömt, att detta bud der förekom- mer endast såsom följd af ett annat, som uttryckli- gen säges vara det yppersta, och lyder:'Du skall älska Herren din Gud af allt ditt hjerta, och af all din själ, och af all din håg, och af all din makt. Se Marei Ev. C. 12 v. 5o). —• I den första af ofvannämnda formler är Förf, synner- ligen förtjust: han kan icke nog ofla omsäga den, och berättar oss utförligt på sid. 16. huru denna ”moralens första grundsats bleflagd” yid samhällslifvets uppkomst; hvilken — enligt Författaren —tilldrog sig ”på stranden afen flod” (s. 2) och vid den tidpunkt, då ”tvenne menni- skovarelsers matlustej inträffadepåsammatimma”(s. 16). ’’Det är troligt, att menniskorne skulle med samma lätt- het finna de moraliska sanningarna, som de matematiska, om de vid forskningen efter de förra ville använda s a m- ma s ä 11 (!), och nyttja lika flit (?), som vid under- sökningen om de sednare. — Moralen är i sjelfva verket en bestämd vettenskap; hon har sina axiomer, sina aforismer, sina definitioner, sina bevis; och dess problemer lemna tillfälle, till en lika sträng bevisning, som de matematiske vettenskapernes” (s. 19). — Detta låter nu visserligen mathematiskt nog. Också upp- ställer Förf, efter denna grundliga inledning aderton mathematiskt - moraliska axiomer, af hvilka denna må anföras till prof: ”Den, som om morgonen har lyssnat till dygdens röst, kan dö om aftonen; han skall ej ångra, att han lefvat” (s. 20). ”Alla religions-sekter äro skiljaktiga, derföre, att de aro m ennis ko verk, säger Voltaire; moralen är ställer han henne bredvid Mahomets och finner hen- ne lika kärleksrik som denna; se t. ex. s. 48. 143 öfverallt densamma, emedan den kommer till oss ifrån Gud” (s. 21). ”De mest orimliga religioner haf- va länge beherrskat jorden . . . Moralen är i alla tider och för alla folk densamma: ren, oföränderlig, som det himmelska ljus, hvarifrån hon utgår” (s. 25). ”Voltaire anmärker, att det icke fumes sekter för ge- ometri, för algebra och för aritmetik, emedan alla a- ritmetiska, algebraiska och geometriska propositioner äro sanna: det linnes icke heller någon sekt för Mo- ralen, emedan alla moralens propositioner likaledes äro sanna och lika påtagliga öl ver hela verlden” (s. 5ob ”Moralen är äldre än Trosläran, derföre, att hon” (Moralen) ”bestämmer menniskornas förhållande till hvarandra, hvilka nödvändigt måste hafva föregått dem trosläran inlör emellan Gud och Menniskan” (s. 24). ”De äldsta lagstiftare hafva funnit nödvändighe- ten att stärka samhällsbandet genom dess hänförande ifrån menniskan till Gud medelst Religionen” (s. 22). ”Religions-föreskrifter äro snarare moralens slut- följder än dess orsaker” (s. 24). ”Moralen, oaf- hängig utaf troslära , upphör aldrig att vara moral; men hvad är troslära utan moral?” (s. 27). Hvilken oreda i begrepp, och hvilken historisk o- kunnighet ! Hvilken obestämdhet 1 orden : iMoralen år öfverallt densamma!” Betyda de, att inga skiljaktiga moral-åsigter och moral—systemer funnits ellei finnas. Huru vill Förf, bevisa ett sådant påstående? — Bety- da de blott, att det mått af större eller mindre moralitet, som utgör det i dessa åsigter och systemer egentligen moraliska, yttrar sig i dem alla genom vissa grunddrag, af hvilka man påminnes om Sedlighetens ideal,såsom eltföralla ursprungligen gemensamt? — Men om denna sednarc mening, den enda förnuftiga. Xe Författarens : gäller då ej samma förhållande äfven om de såkallade Religions-sekterna? Är ej idessa allt det, som är egentligen religiöst, spår af, el- ler aningar om en lör dem alla till grund liggande Re- ligion , som genom Christi uppenbarelse framträdde omedelbart i hela sin gudomliga fullkomlighet? Att också denna är ett ”menniskoverk”, är en sats, för hvilken både Herr Voltaire och Herr Jony ännu aro skyldige oss bevisen. Gifvas föröfrigt ej lika mån- ga vanställda moral-theoner, som religions-theori- er? och beror icke möjligheten af skiljaktigheler så i Moral, som Religion, just på den omständighet, att båda vistas i det innersta af lifvels väsende, i sjelfva personlighetens medelpunkt, då deremot Geometrien och Algebran, oaktadt deras i sin art stora förträff-» lighet, sysselsätta sig endast med det ren t af for- mella i lagarne för lifvets tillvaro? Hvilken förvir- ring, alt jemföra ”Moralens propositioner” med Geo- metriens, och tänka sig, ja fordra en lika bevisning för de förra som för de sednare! — Men, säger Herr Jouy, ”moralens propositioner äro lika påtagliga öfver hela verlden”. Ren osanning ! De äro (eller kunna bli} det endast der, hvart Christendomen hunnit sträc- ka sin himmelska inflytelse; — och blott i kraft af den sedlighets-utveckling, som denna religions före- skrifter gifvit *). Man påminne sig t. ex. den rysli- *) Dylika verkningar påstås, flereslädes i denna bok, va- ra filosofiens’’ frukter. Vi, hvilka, som bekant är, ha den vurmen att äfven i Philosophien förfara h i sto- riskt, kunna omöjligen undgå att säga dessa frukter vara — den enkla, gudomligt enfaldiga Christus- ' lärans. ga hedniska åsigten af biodhämnd; en handling; som åfven hos en bland de (jemfÖrelsevis) mest mora- liska folkslammar, nemligen våra egna Förfader, an- sågs brotlsligare att underlåta, än att utöfva. Det mot- satta tankesättet var Christendomens. var dess ädla, fromma predikanters verk; och innan det hann slå fullkomligt djupt och allmänt sina roller, var åtmin- stone så mycket vunnet, att man i grundsatsen ogillade, hvad man väl stundom i gerningen tillät si?, men dock sedermera såsom synd ångrade eller (åtminstone) erkände. — Och hvilken historisk forsk- ning har underrättat Förf, alt Moralen, betraktad så- som något sär skild t från Trosläran, ät äldre än denna? att religioils-föreskrifter, hvilka (i egenskap af sådana) måste vara positiva, concrela, uppkommit endast såsom slutföljder af en abstract Moral? I de si- sia raderne af s. 20 säger han sjelf, att han ’’icke vågar använda den mängd af skäl”, som skulle kunna berättiga honom till ett dylikt påstående ; i de första raderne af s. 24 vågar han likväl verkligen sjelfva påslåendet, men behåller in petto de många skälen. Blott en fullkomlig obekantskap med alla den äldsta menniskobildningens phänomener, eller ock en afsigllig upp- och nedvändning af all Historia, har kunnat förmå honom att förfäkta en sådan sats; då det sanna, rakt motsatta förhållandet står skrif- vet på de första bladen af hvartenda folkslags tide— böcker. Och huru skulle ”de äldsta Lagsliftarne” ha fallit på det råd, alt ”starka samhällsbandel medelst Religion”, om icke deras medborgare redan förut, i kraft af en i all mensklighet evigt inneboende andedrift och andelag, under någon skepnad upp- fattat lifvels religiösa grund-ekjnent? om det icke re- S^ea IX» II. 10. 146 dan af desse varit erkändt såsom roten och kärnan i både det enskilda och det allmänna lefvernet? Der- före ser man hos ingen af de Lagstiftare, hvilka ge- nom nyssnämnda medel ”stärkt samhällsbandet”, deras Moral yttra sig på ett af deras Troslära obe- roende sätt; den förra är hos dem aldrig något annat än deras praktiska Theologi — icke ens bos ’’den äldsta (?) kända moralist, den beundransvärde Zoroa- ster” (s. 80). — ”Hvad är”, frågar slutligen Herr Jouy, ”troslära utan moral?” Visserligen något ganska afskyvärdt — ifall det vore till: vi uppmana frå- garen, alt nämna oss en enda troslära, i hvilken icke finnes någon moral ochmoral-theori. Hvarföre? Der- före, att h varje menniskas moral är just hennes tros- lära, satt i utöfning. Och hvar mäktar Förf, framvisa någon ”utaf troslära oafhängig moral”, som är annorlunda än blott skenbart oberoende af sin religiösa substans, nemligen blott genom en abstra- h e r a n d e reflexion försatt utom denna? Och att abs- tractions-processen, äfven i sina ädlare gestalter, ic- ke alltid medfört de för en lefvande moral-åsigt mest gynnande följder, —derpå kunna flerfaldiga fac- ta ur Philosophions Historia framdragas. Förf, slutar den I. Boken med att indela ”den mo- raliska vettenskapens föremål” i ”tro slags dygder: de naturliga, eller den inre driftens; skyldigheterna, eller s ara h älls-dygderna ; och slutligen de offent- liga dygderna, som förnämligast komma i fråga hos de styrande” (s. 28). — Rec. öfverlemnar, ulan all- sköns anmärkning, denna grundliga indelning till sina läsares förlustelse; liksom ock Förf:s majeslätliga för- säkran s. 5o, att han i detla verk ”föresatt sig taga en helt metafysisk bana, och att icke för sin tanke bestämma andra gränsox*, äu samh alls* tills t ån dets” (!) II. B. Religionen t betr aktad uti sina för- hallanden till Moralen. Här få vi väl höra, till vår fägnad, — ehuru något oförmodadt, — att ”den sanna religion, det vill saga, den Heliga Skrift, är den fullkomligaste lagbok för den allmänna mora- len” (s. 31): men tillika, att ”man kan om alla reli- gioner såga alt de äro m en n i s ko v e r k ; med un- dantag likväl ut af det landets hvaruti man vistas” (s. Föröfrigt får man veta, att X oltaire har uti en enda rad sammanfört all ra ens k lig vishet: Om Gud ej vore till, man honom dikta borde” (s. 33.) Lnligt var tanka, har Voltaire i denna i'ad sna- rare sammanförtall mensklig dårskap; ty att menni- skan skulle (liksom man uppfinner ett godt infall,) kun- na uppfinna Guds Idee, om ej denna idee vore af sig sjelf hennes själs urväsende, hennes tankförmågas in- nersta grundsanning, hennes inbillningskrafts ursprung- ligaste innehåll, — är höjden af allt vanvett. — ”Grek erne trodde på ett oundvikligt öde: efter deras mening tvungo Gudarne menniskorna till brotts- lighet. — Romarena hade ett bättre begrepp om Gud. De ansågo det vara en Guds egenskap att göra menniskorna godt; ... de betraktade Dygderna som Gudar . . . Rom dyrkade inga andra än nytti- gal!), rättradiga, kloka, starka, och ifrån materien fria Gudar: de deltogo i all mensklig handling, men endast i anseende till det goda och r e d b a r a” (s. 35 och 56).— Den i dessa rader sig för- iådeinde okunnigheten om Grekernes och Romanies U8 religiönsförhållanden, är grärulö«; des« like har knappt någonsin trädt oss till mötes. Redan Ovidii Métamor- phoser hade kunnat underrätta Förf, huru Gudarne be- traktades äfven i Rom, säsnart man i mythernas sym- boler tog det sinn bildliga endast från den sinn- liga sidan. Alt föröfrigt äfven Romaine trodde på Ödet, och att dera» folktro ej var mindre groft vid- skeplig än Grekernes, borde vara honom lika litet främmande, som att "tempel, uppresta åt Enigheten, åt Friheten, åt Freden, åt Medlidandet, åt Modet,’* bevisa för den romerska religiositeten ingenting mera, än de under franska revolutionen uppresta templen åt Förnuftet bevisa lör den fransyska. (Det är bekant* att Förnuftet, vid detta nyaste slag af republi- kansk gudstjenst, plägade föreställas af a c trie er, ja skökor). ”Menniskornas pligter emot Gud äro icke svåra, och behöfva hvarken biträden eller medlare” (s. Sy). Så? — Icke dess mindre ha förskräckliga personer in- funnit sig, som under namnet Pr es ter erbjudit sig att undervisa menniskorna om dessa pligter och deras utöfning. Hela det följande af denna bok består en- dast och allenast af utfall emot dem, och beskyllnin- gar, att de, gemensamt, hafva demoraliserat re- ligionen. Några prof af denna polemik: ”H vilken af nutidens religioner” (den nyss prisade Hel. Skrifts alltså inberäknad) "är fri ifrån religions - satser, lika stridande mot både moral och förnuft?" —; ”Uti h vilken religion hafva presterne predikat, att straften uti ett annat lif icke drabba andra än de brottslige, att belöningarna der vänta dem, som un- der lefnadsloppet utmärkt sig genom godhet, mensk- 149 lighet och välgörande?» (s. 59). Dessa oförskämda frågor upplysas omedelbart derpa af den underrät- telsen, att ”flaminen’» (sic!) uppmanade romerska folket till tiäldom, och att ”under bönen påkalla den Gudomlige Claudius, Domitianus och Caracalla,” samt att öfverhopa preslen ”med denna verldens goda,’’ för att erhålla ”det eviga lifvets alla fördelar” i skade-ersält- ning. — Hur vill Förf, nu rädda sina gunstlingars, Romarnes, nyss så berömligt viltsordade religiositet?_ Sedan radoteras i flera Kapitel om Underverk, Offer och Böner. Mot de sista ifrar Förf, i synnerhet pä det högsta. De hafva, säger han, blott derigenom uppkommit, att ’alla religioners prester föreställt det oändliga, oföränderliga och okränk bara högsta väsen- det såsom en svartsjuk (!), vresig, flyglig och girig (!) Gud” (s. 44). Att bedja till Gud, är för Herr Jouy ett non-sens. Att en »’Gud” är till, samt ”ett tillkom- mande lif med belöningar och straff,” — dertill in- skränker sig Förf:s hela religionslära. Men alt ställa sig till denne Gud i nagot bedjande förhållande, an- ser han orimligt af det skäl, att ”verldens ordning har för alla evigheter blifvit fastställd utaf den eviga visheten” (s. 45) Alt inom personlighetens, in- om den lefvande frihetens område åtskilligt km äga rum, som är högre än all blott na t ur-nöd- vändighet, — derom har Förf, ej eu skymt till a- ning*). — Bland mycket annat ondt, ha de Christnes *) För att öfver Bönens löjlighet sprida ett desto klarare ljus, underrättai han oss, alt ’ när gula febern härjar dess vackra städer, så bjuder den gud fru k ti ge och filosofiske Amerikanen icke till att genom fåfänga böner blidka Himlens vrede; han går i dess (sic!) ställe alt hämta en renare och helsosammare luft ifrån de odlade fälten och från de vidsträckta savanerne.’’ — pres 1er naturligtvis äfveu uppfunnit — lui o lera li- ce n. Väl medgifves pä några ställen, att också Ma- hometanernes presler äro intoleranta; men, i följd af Herr Jouys åsigt, hafva dosse blott från det christna presterskapet kunnat erhålla smittan af denna osed. Ty hos ’.’de Gamle,” säger han, ”lemnade den ena lärans prester en annan läras villfarelser i fred; reli- gions-satserna lärdes, men anbefallles ej.” (Sa yttrar sig FÖrf. på s. 5o; på s. 22 har hau likväl sjelf be- rättat, att ^Grekernes prester, mäktigare, och i meta anseende än filosoferna, bragle dem i landsflykt, då de ej genom giftbägaren kunde undanrödja dem.” Var detta alt förfara tolerant? Men huru kan en ”libe- ral” bokskrifvare stå ut med alt minnas på den fem- tionde sidan, hvad han sagt på den tjuguandra?) På den tiden, fortfar vår Vise, ”försökte ingen, att ge- nom eld och svärd göra sin lära till den rådande” (s. 5o). Så? — Än t. ex. tyrannen Antiochus Epi- phanes, som envisades att göra Grekernes mythologi och gudstjenst till Syriska rikets gemensamma Stats- religion? Än Roms Imperalorer, i sina förföljelser mot de Christne? — Prest-Ämbelets uppkomst beskrif- ves på della vis: ”Prestern© kommo och ställde sig emellan Gudomligheten och Menniskorna, sägande till dem: Lifvets behof . . . upplaga hela eder dag; ni haf- Förmodligcn i farhåga, att detta frän Liberalismens normal-republik hämtade exempel icke skulle synas nog bindande för Ultras, och således åtminstone desse icke genast inse Bönens orimlighet, är han nog frikostig att tillika anföra ett motsvarigt: ”Turken ber ej Maho- met att häfva pestplågan, och pesten upphör likväl ’ (s. 47), — 1’ägge exemplen visa dessutom tydligt, att föiL vid uttrycket ”verldens fastställda ordning” icke förmatt tänka sig någon un nan, än den p hy si ska, ven ganska Hlen tid för bönen öfrig, ocli föi’ alt få, måste man likväl bedja” (Christendomens egen Stiftare har sagt just detsamma). pVi skola bedja för eder alla, om ni samtycken att till oss afstå en del af frukten utaf edert arbete! — Folken svarade ingenting —• och presl-embetet uppstod” (s, 58). Sa lätt går det för en Jouy, att förklara och be- visa — hvad honom god t synes. Mellertid drager han sig till minnes, att ”de första presterna” dock voro rättskaffens män. Detta uttrycker han sålunda: ”De utmärkte sig från sina medborgare, endast genom ett ve kli gare, men mera regelbundet lefnads- sält. Med undantag afar bete, uppfyllde desam- ma åligganden” (s. s.). På nästa sida får man veta, att han med dessa fromma lättingar menar just ”Apostlarna och deras gudomlige Lärare” (s. 69); densamme, som på b 55 kallas ”Marias anspråks- lösa son,’’ och om hvilken der formales, att han ”uti sin nya kyrka uppreste endast altaren åt Jemnlikheten.*, (Skulle man icke häraf tro, att han var ett slags Anacharsis Cloots, eller åtminstone en Gregoire?) Icke dessmindre var han upphofsman- nen till ’’den nya lära, som öfverflyltat till ett annat lif både belöningar och straff; men icke föreskrifvit: tVar rättrådig, älska och tjena nästan, för att göra andra lyckliga — utan:' på det du Sjelf må blifva lycklig och länge lefva på jorden” 25). — ! ! ! — Men icke blott det religiösa lifvet är, i Förf:s ögon, ingenting annat än lättja och väl- lefnad — åtminstone så ofta det yttrar sig i egenskap af bön (”bedja är ej arbeta,” säger han). Älven ^täi^are-lifvet” får uppbära samma fördÖmciee. ”Det 15a uteslutande tänkare-lifvet, grubblets långa timmar,' upphetta blodet och rubba hjernanj och ifran svär- meriets drömmar till fanatismens raseri är afslåndet ej långt” (s. 76). Derföre har han ock visligen för- fallat sin hok, utan föiberedelse af många (eller åt- minstone långa) ’’grubblets timmar;” och för att gö- ra de Lärdes lefnadssätt desto mera förhatligt, har han insatt det i Kapitlet om ogifta ståndet, såsom ett af hindren mot giftermål. ”Så snart hopp och fruktan i anseende till ett annat lif, så snar t uppförandets sa- liggör an de” (hvilket skrifsätt!) ”och Guds rätt- visa upphörde att vara de e n da för em ål för g u d s t j e u s t e n” : — kan läsaren gissa, hvad som då in träffad e? .... Jo, då ”bemäktigade religionen sig menniskan vid dess första inträde uti verlden, förbehöll sig uteslutan- de rättigheten att förestyra dess uppfostran, att stad- fästa dess giftermål, att ordna sjélfva döden’’ (s. 62); d. v. s. med kortare ord : d å företog hon sig det o- rådet att döpa, undervisa, viga och begrafva den beklagansvärda, af sina prester till så mycket ho- cus-pocus natrade menniskan. Det öfriga af denna afdelning innehåller ingenting annat än Prest - historier, den ena grulligare än den andra. — Då häribiand äfven förekommer: ”Jesuiten Mariana har skrifvit, att det för religions-saker vo- re tillåtit att mörda en Kung” (s. 70): så har Förf, sannolikt ej vetat, -att denne Jesuit (Spaniens ryktbare Hävdatecknare) just i det verk, som här förmodligen menas, de Rege et Regis institutione, visar sig vara 155 en af den berömda Delegations-theoriens alka- aldsta lärare ; och att liufvud-synpunkten i detta verk är en politisk, innefattad i denna grundsats: majo- rem esse populi quam principis potestatem*}» III. B. Om Samliålls-inråttningen uti moraliskt hänseende. —En lång, svassande chiia; börjande, så- som man kunde förmoda, med ”samhälls —kon- traktet” och slutande med ”konstitutionella monarkier:” utan att hvarken öfver dessa ämnen, eller de andra med dem sammanhängande, som i denna afdelning förekomma, säga det ringaste sjélflänkt eller ens med någon ny vändning uttryckt. Man finner här den hos alla detta slags författare vanliga hopgyttrin- gen af sann t, halfsannt och osannt; de allmännast couranta talesätten om dygd, frihet, naturliga rättig- heter, borgerlig jemnlikhet inför lag, med mera så- dant, — sammanrörda med bevekliga utrop om öster- ländska och vesterländska tyrannier, åtskilliga tyran- ners ömkeliga lefverne och ändalykt (Neros historia intager ensam sex sidor), republikers förträfflighet, Grekland, Rom, Förenta Amerika, Çato, båda Bru- terne, Cassius, Timoleon, Washington och Franklin, *) Då man i ofvannämnda verk läser t. ex. följande på- ståenden (L. I. c. 6): ”a republican unde er tum habet regia potestasn rebus exigentibus Regem in jus vocari posse, et, si sanitatem respuat, principatu spoliari; ne~ que (sc. populum) ita in princip em jura majestatica tr anstulisse, ut non majorem sibi reseruarit pote- statem-y livem igenkänner icke här Delegations-begrep- pet, och påminner sig tillika huru det, alldeles enligt denne Jesuits bokstafliga föreskrift, bragtes i utöf- ning af de fransyska Republikanerne — af sjelfva de upp- lyste, de dygdige Girondisterne? J’för hvilkas skaggor det icke gifves någon tyrann; som ej darrar:’.’ slutligen ett loftal öfver det constitu- tionellt monarchiska regeringssättet, som likväl får en- dast detta ganska måttliga beröm ; ”det är den styrel- se, uti hvilken regenten ej kan göra illa” (s. 111). Låtom oss Svenskar mellertid tacka Försynen, att i vår constitutionella monarchi Regenten tillika kan göra väl! Men att förutsätta, hos en Regent, den moraliska möjligheten till något sådant: det är, i Herr Jouys (och hans stallbröders) ögon, antingen en dum yantro eller ett gement hyckleri. ”Förnuftet fullbordar eröfringen utaf Ame- rika; uti Europa går det miste om Holland och om England, men bosätter sig i Spanien och Por- tugal. Uti den öfriga halfhyfsade (!) verlden brottas styrkan med förnuftet” (s, 82). — Ofvers. åter- tager i en not Förf:s försäkran om Förnuftets bo- sättning i Spanien, emedan Herr Jouys ”afhandling lemnade pressen 1822, då de sedan timade förändrin- garne i Spanien ej voro att förutse” (?). Hvad hela ”den öfriga halfhyfsade verlden” angår, Sverige derutinnan inbegripet, synes ha» fullkomligt dela sin Mästares mening. ”Inför Menniskorna äro de rike i anseende fram- för de fattige; inför Gud äro de fattige ater framom de rike” (s. 86). — Skulle det icke vara troligare, att Gud, i likhet med hvarje vettig menniska, bedömmer menniskorna efter deras invärtes egenskaper, och ej efter deras större eller mindre penning-förmögenhet ? Tusende bevisningsställeu kunde åberopas ur den Hel. Skrift; hvilken ju af sjelfve Herr Jouy, ehuru blott i egenskap af ”lagbok” (s. 51), blifvit gillad? 155 ”Konstituerande församlingens verldskunniga för- klaring påminde menniskorna, all de födas iria och uti rättigheter lika” (s. 86). —- Månne icke rätt mån- ga menniskor visste det förut? — Ja, berättar icke l orf. sjelf (s. 287) sig hafva läst hos Diodorus från Sicilien, att till och med ”Indianernas äldsta filo- sofer lemnat den föreskrift, att alla menniskor ärolika, och att ingen bör* behandlas såsom slaf?” ”Rättvisan, ehuru böjlig och eftergifvande den b lit vi t, är ännu icke alldeles förlikt med de pri- vilegierade: ty hon betjenar sig ännu af samma bänk för alla anklagade, och af samma schavott för alla brottslige. D en n a s am fä 1 lig het förutsätter,” fort- far Förf, med hugnad, ännu ”någon gemenskap med den ursprungliga jemnlikheten’’ (s. 88) — och den enda öfverlefva deraf, sonj han i monarchists sta- ter kan upptäcka, ”När August hade druckit, var Felen i rus” (s. g3). — Delta gamla infall anföres till exempel på ”sedernas förskämning genom tyranniets efterdöme.” — Månne man ej skulle få antaga såsom en mathema- tiskt-historisk ”aforism,” att Polackarne älven före Augusts tid öfverlemnade sig åt svalg och dryckenskap? ”Jag kan ej gilla läran om tyrann mord 5 men jag förfäktar, att hvarje Romare ägde rätt alt anlita styrkan för att störta Tiberius etc. ifrån den blod- bestänkta thronen” (s. g5). — Fin distinction ! ”De elaka konungarnas lifstid är vanligtvis min- dre lång an de furstars, som folkets erkänsla och kärlek vårda” (s. 96). — Rec, önskar, att så vore; 156 icke dessmindre skulle man sannolikt, ur Historienj kunna framställa ett alldeles motsatt vanligtvis. Goda regenter lefva (i allmänhet) hvarken längre el- ler kortare, än goda menniskor i allmänhet lefva. I Republiker tillgår det, öfverallt och alltid, pa herrligaste vis, ”Ingen orättvisa kan der äga rum — eller åtminstone ej förblifva obekant. Tu- sende röster höja sig såsom anklagare. Der finnas in- ga besoldade granskare för alt gynna lögnen till san- ningens förfång. Styrelsen är der den offentliga dygdens upphof, och de enskilda dygderna lifvas ge- nom goda medborgares gifna efterdömen. — De o- bändigaste lynnen underkasta sig der lagens tvång, och den enskilda osedligheten tillrättavisas genom den of- fentliga dygdens kraft” (s. 84, 85). ”Det republikan- ska regeringssättet är i enlighet med menniskoslägtels värdigliel’'(s. io5). ”Milda straff äro uti Republi- kers anda” (s. 106). •— Månne äfven i de på samma sida af Förf, beprisade Karthagos och Venedigs ? Mån- ne i sjelfva det demokratiskt förträffliga Athens, t. ex. under Peloponnesiska kriget ? — ”U nder folkväldet” gifves ingen annan tjenstbelöning, an ”dygdens be- löning, som eflersträfvas endast af de dygdige. Alla upphöjda själar sysselsätta sig der endast med repu- blikens bästa. Det är der endast genom nit, skicklig- het och drift, genom mod och dygder, som förtroen- det kan förtjenas” (s. 107). ”Vid mötet af h v ar je (?) medborgsman ser man der en menniska, hvars yäIgörare man är” (s. 108). ni. m. m. m. Icke dessmindre frågar han s. io4 lika naift, som ovänladt: ”Men är det sanning, att Dygden alllid är Republikernas grundsats?” — Efter åtskilliga här- om yppade scrupler, tröstar han sig äntligen på s. 106 med exemplet af de ”Förenta Amerikanska Sta- terna ” Anyo starkt och modig i sin öfvertygelse, fö- reslår han oss arma Européer att antaga den constitu- tionellt-monarchiska statsinrättningen blott aftdet skäl » att ”våra sedvanor göra oss oskicklige att uthärda de prof och att underkasta oss den patriotiska sjelfför- sakelse, som folk rege ringen fordrar.” —I nöd- fall må vi således nöja oss med en statsinrättning, ”hvarigenom vi kunna blifva delaktige af all den fri- het, som vårt civilisations-tillstånd möjligen kan bära’ (s. 110) — ! ’ I — IV. B. Politiken, betraktad efter Moralens grund- satser. — Gräsliga tailor: "den Sicilianska aftonsången ; de Irländska blodbaden; Saint Barthelemy-morden; Amerikas ödeläggning; alla de stora brott, som blo- dat jorden” (s. 114. ”Nästan alla tiders historia är en- dast (?) en väfnad af brutna fördrag, af orättvisa krig, af bedrägliga freder, af politiska grymheter och af lågt beröm” (s. 116). Bland hufvudorsakerna dertill näm- ner Förf, en menniskohop, som han kallar ”casuister, publicister, juriskonsulter och filosofer” (s s.) ; mot dessa rigtar han nu sina utfall. ”Som gift blandande kemister, hafva de för det mesta endast haft till fö- remål att behandla menniskoslagtet i maktens intéres- sé” (s. s. . Desse rättslarare, och deras vederlikar ”hafva till enskildt bru k gjort sig en lagbok lör bofstrek ’---------♦’Förmodan af en sådan lagbok sy- nes utan tvifvel oantaglig; den linnes likväl, och ar sammanskrifven af personer, hvilkas snille och hvilkas af sig t man till och med icke kan sätta i tvifvelsmal ; denna lagbok är — Gro ti i, II ob b es, Puffen- dorffs och Ma ch ia veils ” ^hvilken sammanställ- 158 ning!', ”hvaruti man undervisar regeringarne om med- len att bedraga, underkufva och förtrycka folken” (s. ng). Vi andra, i vår okunnighet, hafva icke bät- tre velat, än att det var just Grotius, som, bland nyare tiders författare, först införde moralen i po- litiken; derföre att han så kraftigt yrkade pa religiösa och sedliga stats-grundsatsers vigt} var han icke blott ”skolornas orakel,” såsom Herr Jouy säger, utan ock den store och dygdige Gustaf Adolfs. Men hvad bevi- sar, för en Liberal, en Konungs auctoritet ? Den Li- berale, som möjligtvis till och med aldrig läst en rad af hvad Grotius skrifvit, vet ändå, att denne man, en af de ädlaste Lärde som jorden ägt, var en ”Furstar- nes löntagare,” d. v. s. i Herr Jouys språk, ett tyran- nernes legohjon; han vet ändå, att denne Lärde, än- skönt förjagad ur sitt fädernesland just för sin fri- ll etskär lek, hjelpt Baco, Puffeiidorff och de öfrige alt åt Makten, med full ”a fs i g t,” sammanskrifva ”bof- varnes lagbok.” Efter denna skamlösa hädelse afgif- ver FÖrf. likväl följande förklaring, charakteristisk för sammanhanget i hans raisonnementer : ”Afan före- ställe sig ej, alt jag här vill belacka män, hvilkas skrifter Europa har att tacka för den förslå grynin- gen af dess politiska och moraliska hyfsning” (s. 120). V.-----B. Om Moralen hos Offentliga Personer, — I denna afdelnings första kapitel ställes åter Grotius i spetsen för dem, hvilka stiftat en ”skola, hvars lär- jungar fästa ett slags ållöje vid redlighet och ä- ra.----Uppriglighet, mensklighet och mildhet äro i deras ögon filosofiska drömmar eller själssvaghetcr, som tillkännagifva ett sinnelag utan fasthet och ett in- skränkt förstånd”. Enligt deras system, beslår Siats- manna-fullkomligheten i att ”handla till förmån för 15g sig i trots af alla skyldigheter; vara utan motbjudelse för lasten och utan hänryckning för dygden ; aldrig låta något ädelt eller filosofiskt föremål ingå uti sina beslut; sätta sig öfver samvetsgrannhet och sam-» vetsförebråelser”. — Den stackars Grotius! I denna afdelning är Förf, naturligtvis lika frikostig på historiska anföranden om omoraliska Konungar; likväl fara här M i n i s l r a r n e än värre. Den ”Sici- lianska aftonsängen’’ och de öfriga blods-illbragderna,1 motsvaras här symmetriskt af ’’Henrik IV:des kärleks- afventyr”, — ”Alexanders oordenlligheter”,— ”hjort- parkens skändligheter”, — ”bankrott-spelarenLaw”, — ”Richelieu”, — ”Mazarin”, — ”Walpole”, — ’’Ga- lonné”, — ”Pitt”, —- till och med ”Ox en s t j e r n a”, — som påstås hafva ocksâ lemnat s in paragraph till ’’bof-lagboken”, och det uti sin ”Svenska Historia’’ (s. 155). — Hl. Kapitlet: Om Ministrarnes Moral, börjar sålunda: ”Om Moralisten ifrån de höjder, hvarest han med tanken sväfvar, sänker sina blickar till denna lilla kulle, som man kallar t ron (szc'), upptäcker han endast varelser, förderfvade af träl- domen, af lågheten eller smickret ”(s. i^y). Till Mi- nistrarnes tröst, erkänner Förf, likväl s. 146: ”Man har sett dygdiga Ministrar; det är möjligt, alt man ännu får se någon sådan”. De hafva dock fun- nits, säger han, i ett ”ringa antal” (s. 144);Ja, i sanning ringa, ty s. 148 förklarar han, att da han ”genomläser med tankan de historiska fältens iym— der”, varseblir han der endast sex: neml. ”Suger, L’hôpital, Sully, Turgot, Necker och Malesherbes”, fs. 148), — af hvilka dock blott den sistnämnde er- håller ett oinskränkt bifall (s. i5o). Rigtigt noga raknadt, har det således funnits blott en enda dyg- iGo dig minister i verlden; och denne, på köpet — Fran- sns ! Man inser häraf tillika, att intet annat folkslag, liaft lyckan att aga en enda Minister, som va- rit ens någo rl unda dygdig. ”Jag”, — säger Herr Jouy, — ”Jag förklarar politiken vara konsten att tillämpa moralen till rege- rings-vettenskapen” (s. 15b). De andra ”professorer- ne i denna vettenskap” hafva, ”nästan alla”, icke lärt annat än konsten att förderfva furslarne och för- dumma folken ”(s. s.)i Om det också är för mycket begärd t af en för- fattare, som afhandlar ”moralens tillämpning till re- gerings-vettenskapen”, att icke ljuga så oräkneligeti ofta: så kunde man dock af honom vanta någon för- modan, att Regerings-vetenskapen, i sin ulöfning, of- ta framkastar problemer och collisions-fàll, hvilka de stackars Konungarne och Ministrarne ej alltid ha så lätt att lösa på ett för Moralen fullt tillfredsställan- de vis; åtminstone ej så lätt, som en Herr Jouy lö- ser dem vid sitt skrifbord. De äro m ennis ko r, och redan i sjelfva denna egenskap underkastade fre- stelser, liksom alla andra; men hvilka blottställas för svårare frestelser, ände? Några genomkämpa se- grande dessa moraliska strider ; andra — enligt mensklighetens gemensamma lott — duka mer eller mindre under för det ondas makt och sin e- gen svaghet. Ofta inträffar äfven för de Stora , hvad som inträffar för de Små, den moraliska möjlighet, att oakladt det allrabäsla uppsåt misstaga sig om h vad och hur man bör göra. Kunna vi då af dem fordra något mer, an hvad vi fordra af oss sjelfve: nemligen att handla i öfverensstämmelse med sin re- 161 naste vilja och sin bästa insigt? — Herr Jouy har eu vida enklare, en vida fortfärdigare utväg tillhands, att hjelpa dem ur alla invecklade, alla brydsamma förhållan- den» Han frågar nemligen: ”Hvilken menniska ar väl dömd att förblifva Minister eller Kung mot sin vilja? Man har sett Regenter nedlägga spiran af trötthet, af ledsnad och af infall ; skulle ingen af dygd kunna a f- säga sig en Krona?” (s. 128). — Onekligen det ge nas te sätt att ko rama ifrån de förbindelser, dem man både mot Försynen och sina Nationer åta- git sig. Ämbetsmän i allmänhet stå hos Förf, ganska illaj han yttrar om dem, utan att göra något undan- tag: ”Liksom de idisslande djuren hafva flera magar, likaså hafva ämbetsmännen flera Öfvertygelser — en för hvarje syssla” (s, léa) m. m. — Ifrån sid. 158 till sid. 167 befattar han sig med portraitmålning, och uppställer for oss i ett galleri sex efter sin upphöj- ning demoraliserade ministrar, under namnen Phila- delphus, Oswal, Areas, Theagenes, Cephas och Clenord; han slutar med att visa oss ”ministern Ger- meuil”, — ”en ministersådan, som han borde vara”, — men förklarar tillika att denne är icke, lik- som de förra, målad efter naturen, utan tagen ur ”en verld af inbillade och metafysiska skönheter”. — Ka- pitlet om Ministrarnes ansvarighet, hvilken han icke finner i sitt fädernesland nog fullkomlig, begyn- ner med denna ”aforism*’: **Den ryktbare anonymen Junius säger: Huru viljen j, att en Minister aldrig skall aflägsna sig från sina skyldigheter? — Ett ord är tillräckligt att besvara denna Junii fråga: det är an- svarigheten" — (s. 167). Den bevisning, som grundas Svea IX, ii, 11. 162 på detta ord, delta femstafvigamathematiskt- politiska axiom, lyktar dock med det resultat, att äfven i England, der ministrars ansvarighet existe- rar i all sin fullkomlighet, den icke åstadkommer något bättre, än att ”ministrarne tvingas vara li- tet mera hederligt folk,” än de annars skulle vara (s. 172). Förf, menar sig härvid kunna åberopa Mon- tesquieu (som emellertid var, i allting, en helt annan man än Herr Jouy), och önskar alt Frankrikes mini- strar skola genom en dylik lag tvingas ”till litet me- ra redlighet”; det högsta mått af dygd, hvartill, enligt honom, ”dessa förnäma husbonde-drängar” (s. 1.62 i allmänhet kunna komma — ”med undantag af dem, som i dag styra Frankrike med så mycken ara” (s. 154). En exception, alldeles lika värdig denne Författare, som den, i hvilken han undan- tager ”det lands religion, hvari man vistas” från omdömet att ’’alla religioner äro menniskoverk !” — VI. B. Om Moralen uti folkrätten, eller uti de diplomatiska förhållandena. — :’Hvad är folkrätt, om ej borgerlig rätt utsträckt till folkslagen, för att handhafva de politiska familjernas interessen ...? Ar det icke änteligen tid att erkänna och förkunna: All rätt är grundad på förnuftet; någon rätt utan rätt- visa gifves lika så litet, som dygd utan billighet” (s. 378), — ”Den utvärtes politiken, sådan som förnul- tet benämner den, sådan som moralen gillar den, har rättrådighet och saktmod till sin grund. Förskafla folket grannars vänskap, stöd åt dess svaghet; försva- ra det emot högmodets påståenden, emot styrkans in- kräktningar; och, om någonsin listen kan vara tillåten, nyttja den aldrig i annat afseende, än att bibehalla 163 Valvinighets-förhållanden^ alt undanrödja anledningar^ na till trätor emellan nationer, hvilka afundsjuka, ä- relystnad och intéressé oupphörligen söka dela: så- dana böra föremålen och utvägarna vara för denna gren af politiken, som man har utmärkt under namn af Diplomatik ’’(s. 188—189). Med hvilkeil obeskrilligt ringa möda aro icke så- dana allmänna satser uppställda! och huru obeskrifligt litet är dermed uträttadt för sjelfva den särskilda til- lämpningen! I hela denna flod af ordj oändligt be- qvämare att uttänka än att afskrifva, nämnes inom hvart comma en egen uppgift, som icke kan lösas blott och bart genom den allmänliga föreskriften att handla moraliskt. Om hofvens och folkslagens po- litiska bryderier kunde afhjelpas med blotta’’erkännan- det och förkunnandet”, att °all rätt är grundad pä för- nuftet, och att ingen rätt gifves utan rättvisa:” borde de icke då vara längesedan afhjelpta? Svårigheterna ligga här icke i theorien> utan i praktiken. Att ”Fransoserne hafva öfverfört den konstitution hella monarkien till Bayern, Baden och Würlembefg/’ (s. 179), är ett ogrundadt föregifvande ; att de ha öf- verfört den till dessa riken ”ännu oskapligare”, än de (enligt Herr Jouy) sjelfve aga den, — är en utsa- ga, som (åtminstone hvad Wiirtemberg angår) torde fordra vidare bekräftelse, än det blotta dristiga på- slåendets* Öfver möjligheten af ’hlatioil al-h at,’’ kan Förf, icke nog förundra sig* Han kan likväl ej neka, att denna möjlighet uppkommer af Nationernas egenskap, att vara i stort hvad hvarje enskild person ar i smått, nemligen in di vider; si 175 medgifver han sjelf, att ’’Staterna är o icke annat än individer i anseende till den politiska verlden.” Ifrån sin ståndpunkt förfar han derföre, i Kapitlet om National-hat, ganska con- sequent, när han nu säger att allt det nationella, allt det som just individuellt särskiljer nationerna (så- som sådant nämner han uttryckligen sedvanor och språk), icke kan ”af de verkliga (!) filosoferne annor- lunda betraktas, än som hinder för tänkesättens och ideernas fria omlopp emellan de stora delarne af den menskliga familjen” (s. 184). Vi andra philosopher, som omöjligen kunna anse dessa ’’hinder” för annat än just medel till ”tänkesättens och ideernas fria om- lopp”, förnimma nu, att denna vår olyckliga envishet utesluter oss rentaf ur de ”verkligas’* antal. Och huru skulle det gå oss annorlunda? Är icke hvar och en in- dividualitet, i och för sig sjelf, såsnart den så- som sinnligt Individuum blir ett för andra individuer uppfattligt föremål, redan ett i någon särskild hets-form corporiseradt väsende, d. v. s. (jag ryser alt nämna det) en — ”Corporation?” och vela vi ej tillfyl- lest, hur vederstyggligt det är, att hela lifvel, att U- nivei’sum sjelft existerar endast i och genom — Corporationer? Dock — så tänka måhända de Libera- le — ; kunna verlden och verlds-inrällningarna ej be- frias från detta radical-onda, så skola vi rensa åtmin- stone samhället och samhälls-inrätlningarna derifrån. ”Politiken”, berättar Herr Jouy, har ingifvit menni- skorna den ”fö r d o m”, att ”den, som bebor strän- derne af Seine, Terns, Tajo, Ebro, Po, Maas, Do- nau, Spree, Weixel och Neva, är icke en menniska, icke en christen, utan en Fransos, en Engelsman, en Spanior’! o. s. v. Det är således äfven blott något konstgrepp af illfimdig Politik, som nafrat oss till den fördom, att förevarande boks författare är ett väsen- de kalladt ”E, Jouy, Ledamot af Fi'anska Institutet”; vi hade annars, om Politiken ej förfört oss, kunnat mena, att detta väsende vore, om icke en Christen (hvarvid onekligt flera betänkligheter förekomma) , dock åtminstone en — Menniska. Att man lika li- tet kan vara en nation blott i allmänhet (in abs- tracto), som man kan vara en person blott i all- mänhet, det går öfver Förf:s begrepp. Han hoppas mellertid, att dessa ”national-fördomar”, dem han äf- ven förebrår Mad. Stael alt hafva försvarat, ”smånin- gom utplånas”. Han gläder sig (s. i85), alt se gry- ningen till ”en stor europeisk familj’’, hvilken ”de handla n d e och kapitalisterna redan bilda.” (Man får häraf också en vink om den slägt -kär le k, som inom denna stora familj skall bli rådande). Ja, ”uti de Franska läkarnes ögon äro Katalanerne men- nis kor’’ — och det just ”under det jag skrifver des- sarader, som cfterverlden kanhända kom- mer att känna” (s. 187.) — ??? ”Hvilken medömkan”, utropar Författaren, ”sko- la icke så enkla, så sanna, så naturliga idéer ingif- va s adan t folk, som hålla för en heder att aflägs- 11a sig det mesta möjliga ifrån naturen, ifrån sannin- gen och redligheten! Hvilken skillnad emellan den- na politik af välvilja, af fred och menniskokärlek, och dessa djupsinniga slutledningar, dessa omätliga beräkningar, som uppehålla eller fort- skynda staters lall och nationers undergång!” (s. 189, 190). — I sanning: af Herr Jouy, upphöjd till Minister, linge nationerna inga ”djupsinniga slutled- ningar”, inga ’ omätliga beräkningar” att befara. Hvad Förf. s. igö—196 yttrar om do olyckliga, i trots af sina smädare beundransvärda Grekerne, är ganska rigtigt; dock är han äfven deruti ojemlörligt underlägsen sina landsmän, B. Constant och den snill-» rike Chateaubriand. Denne, sjelf monarchiskt sinnad, har pä det mest lysande sätt visat, alt den sanna Mo- narchismen icke hyllar våld och despotism, då han med lifligare vältalighet, än någon af de såkallade Li- berale, tagit Greklands sak i försvar mot en ensidig- het, en likgiltighet, som i alla kommande tidehvarf skall väcka häpnad och af sky. Men om vissa mäk- tiga europeiska Styrelser förtjena, i detta hänseende, allt det klander de uppbära: vore då ej just nu en värdig tidpunkt inne för det ”dygdiga och gud- fruktiga” Nord - Amerika, att låta sitt ljus skina i ädla företag (icke blott i ädla — orationer), och ådagalägga hvad den republikanska sjäjslyftningen för- mår? Likväl har, nästan öfverallt, i det Kungliga Europa oändligt mycket mera blifvit gjordt för Gre- kernes understöd. Är det tilläfvenlyrs beqvämare, att sammanräkna sina penningvinster, upprätthålla slafverjet midt i sjelfva frihetens land, och låta de välmenande Stiflarne af denna frihet spela bort hus pch hem på lotteri, under fara att omkomma af hunger? Att ”Karl X i Sverige beviljade freden åt Dan- gkarne, endast för alt säkrare besegra dem, och teck- nade med dem en traklat, endast lör alt fjorton da- gar senare bryta den” (s, 208); torde falla sig svårt att bevisa, Det förhåller sig väl härmed, som med uppgiften, att Oxensljerna skrifvit en Svensk Historia; att ”Kristinas älskling (?) Monaldeschi mördades, på hennes befallning, af Svenska Ädlingar” (s, 260); att ”Karl XII föll utan att saknas” (s. 216), Rätta förhållandet är, att Oxenstjerna aldrig skrifvit en Svensk Historia*); att de, som mördade Monaldeschi, voro, om anÅdlingar, åtminstone icke Svenskar**); och att få Konungar varit så djupt och så långvarigt sak- nade af flertalet bland deras folk, som Karl XII. Outsägligt enfaldig är Förf:s ifran s. 209 mot de Allierade Makternas uppförande i afseende på Frank- rike, efter Napoleons sista thronfall 1815. Att dessa Makter, oaktadt de förklarat sig kriga icke mot ett folk, utan mot en man, likväl ville tillika freda sig från möjligheten att innan kort åter af detta så lätt uppviglade folk Öfverlallas: detta anser Förf, såsom ett bland de nyaste bevisen för Monarchernes och Mi- nistrarnes immoralitet, VII. B. Kriget, betraktadt efter Moralens grund- satser.— Förf:s allmänna begrepp om Krig, är detta; ”Dråp, det vill säga mordet med berådt mod, är det gröfsta brott, den enskilda mannen kan begå; kriget, det vill säga det politiska dråpet, är det största brott, en Styrelse kan löröfva” (s. 220). Voltaire sjelf, säger han, är icke fri från ”villfarelsen alt be- trakta kriget som den oundvikliga slutiöljden af men- niskoslägtets fördelning uti politiska familjer;” eme- *) Se Warmholtz, Bibliotheca Historien Sveo-Gothica, Delarna VII och Vill, Icke ens ett fragment af något sådant verk namnes der; men väl af ett manuscript 0111 K. Gustaf Adolf, handlande blott om lians första ung- dom, samt ett annat om forhåll an derna mellan Sverige och Polen åren 1625, 1626 och 1627. **) Se Arckenholtz, Mémoires concernant Christine, Heine de Suede, T. 11. En grefve Senlinelli tillställde mordet; om banemännernes personer är blolt den om- ständigheten fullt upplyst, alt ingen af dem var Svensk, 168 dan han yttrat, att ”rofdjuren skola alkid vid första tillfälle sönderslita hvarandra.” Vid närmare eftersin- nande upptäcker Förf, likväl, till sin innerliga hug- svalelse, att ”filosofen pä Ferney” med skällsordet ”rofdjur” menat ”fur star ne, icke folkslagen;” ty detta stora orakel befinnes hafva liknat Furstarne vid ”elefanter, noshörningar, vargar och hundar” (s. 214). Det är blott denna villdjursflock, som, ”lefvande af blod och mord” (s. s.), har uppfunnit krig (s. 269) j hvilket, om folkslagen fått lefva på egen hand, aldrig skulle ha uppkommit (s. s.). Efter mångfaldiga faruter mot Alexander, som släpade Betis bunden vid sin vagn och brände Per- sepolis, mot Kambyses, Attila, Gengis-Kan, Tamer- lan, Bajazet, Karl XII, Ludvig XIV, Helena, som vållade Trojas förstörelse, Katharina II och Perikles*), betygar Förf, sin häpnad, att Poeterne alltid kunnat besjunga ”Kriget, som i alla tider utgjort mödrarnas fasa och nationernas afsky.” Väl har ”Poeten Ari- stophanes föreställt det under bilden af ett jättelikt vilddjur, väpnadt med en stöt och med en mortel;” ja, ”Virgilius utropar: Bella, horridahella! En Fransk Poet kallar det dödens syster och röfvare-rått. Men — genom en ofattlig motsägelse har denne poet, lik” som Virgilius, lofsjungit striderna; Tasso besjunger den kristna hären; det är på stridsfälten, på ruinerna af det ödelagda Troja, som Homerus blåser an den krigiska trumpeten;” och ”Milton,” som låter natio- nerna vara i fred, tillfredsställer likväl sin krigslyst- *) Att Jony, som särdeles älskar att uppställa inkräktar- och despot-parader, aldrig vid slika tillfällen ställer JNapoleon med i ledet, är äter ett märkligt drag af jialional-färänga och inconscquens. 16g nad, då han ”besjunger slaget mellan englarna och djeflarna” (s, 218, 219). — Till yttermera visso an- föres nu en lång tirad ur Voltaire, mot de orimliga bruken att låta välsigna fanor, att sjunga Te Deum för segrar, och att mottaga de hemkommande seger- viunarne med ärebetygelser. Men har icke sjellve ”filosofen på Fcrney’, i sin Henriad, sa kraftigt han förmått, ”blåst an den krigiska trumpeten— ”Stater emellan lemna vissa förolämpningar ingen ■rättighet att gripa till kriget” (s. 225). Att utöfva ”re- pressalier, det är, den politiska vedergällningen,” är ett ”sätt att hämnas brott medelst brott,” och ”bör uteslutas ifrån folkrätten” (s. 226) af samma skäl, som hämnd-mord och dueller icke tillåtas i den bor- gerliga. ”Upprättelse bör erhållas genom andra me- del, än krig” (s. s.). — Godt; om så ske kan I — Förf, antager ’'den af abbé St. Pierre först (?) före- slagna ständiga freden” såsom ”icke overkställbaroch föreslår till dess verkställighet en ”mellan folken”, tillvägabragt ”helig allians,” — ”ett föreningsband, så- dant som det, hvilket sinsemellan förenar de Nord- Amerikanska fristater, eller som det, hvilket gör en enda slat af de särskilda Schweitzar-republikerna” (s. 227). — Ja, de fristaterna, de republikerna! I dem finnas församlade alla förträfiligheter och alla förträlf- ligheters mönster ! Förf, tillåter förs vars - krig af det skäl, att dessa föras af ”de fria folken,” af ”medborgar- ne sjelfve,” — hvilka (s. 201) ”böra vara väpnade för att kunna emotstå den utvärtes fienden, det vill säga frännnandes äregirighet, och den invärtes fien- den, det vill säga Maktens inkräklningar.” (I sed- rare fallet är således rättigheten till uppror gan- ska bestämdt me dg if v en). Men huru an kriget må kallas, så stannar man i största villrådighet, sedan man genomläst Kapitlen om Krigsbruk, om Krigsla- gar, om Militär - esprit, om Härförare och Genera- ler, på hvad sätt Förf, vill att det skall föras. Man begriper i sanning ej, hvad Herr Jouy, ställd i spet- sen för ”en national-armée, ett landtvärn, en landt- stormegentligen ville företaga sig, för att ej bli sla- gen. Han utmärker såsom rental olillåtligt, att begagna sig af oenighet inom det samhälle man be- krigar (s, 25o) ; att härja en landsträcka för att locka fienden ut på fältet och tvinga honom till strid (s. 251); att förstöra en stad (t. ex. Moskwa) hellre än att låta fienden besätta den (s. s ) ; att, under påstående krig, icke med full arithmetisk noggrannhet uppgifva inför sitt folk och den här man anför, dess förluster, segrar, sina och motståndarnes stridskrafter (s. 232); att nytt- ja spioner (s. s.); att lyda befälhafvare, äfven när man har en annan politisk mening än de (s. 258). Man får ej, genom krigstjenst i främmande länder, prak- tiskt studera krigsvetenskapen och bilda sig till gene- ral; den, som det gör, är en ”politisk gladiator,” hvars ”heder står i uppenbar motsägelse med moralen;” han drifves antingen af ”fåfänga, eller af det afsky- värda nöjet att utgjuta menniskoblod;” förlåtligare äro de, ”som föras af en grym naturdrift att beröfva sina likar lifvet;” ja, krigsvetenskapen, ’’denna stora fullkomlighet uti konsten att döda, är a fs k y vä rd, faselig — emedan den förvärfvas endast genom mord” (s. 207, 258). ”Med mili tär-espri t,” säger För- fattaren, ”förstår man denna oroliga äfventyrar-benä- genhet, som förer folken till anfall och att öfvergifva i?! sina hembygder0 (s. 258); han liknar militär-espriten ■yid ”det oroliga lynnet hos dessa duelianter, dessa enviges-kämpar, som sprida oro inom samhället, och som till de enskilda kretsarne föra sorgen” (s. s.)- Och då ”de första krigare” —hvilket Förf, bestamdt vet — ”voro de första tjufvar” (s. 255): hvilka ”oroliga oro-spridare” måste icke, ännu i dag, deras efterföl- jare vara? Ingenting i allmänhet, — näst tanken pa Pre- ster, Konungar och Ministrar, — plågar denne För- fattare värre, än åsynen af Militärer. Sedan han beklagat sig öfver deras lust att söka Dueller (s. 241), fortfar han: ’’Medborgaren, som på promenaderna, vid allmänna högtidligheterna är omgifven af soldater, som” (nu kommer det allrasvårasle) ”till och med uti teater-sal ar ne ser uniformer, gevär och svärd från alla kanter, läser förgafves uti alla förordningar de allmänna uttrycken af faderlig ömhet och omvård- nad” (s. 244). — Liksom han känner blott en enda fullt dygdig Minister, och fem skäligen dygdiga, —• alla från det folkslag, som ensamt nämnes hafva ägt en och annan sådan : så känner han ock blott sex dyg- diga generaler i Gamla Historien, och endast två i den Nya. Han namngifver blott dessa bägge; de äro (naturligtvis) Amerikanerne ”Washington och Bo- livar” (s. 262). Med de nationella krigsöfuingar, dem Förf, tillå- ter såsom nödvärn mot anfall, borde ”förenas en mo- ralisk undervisning om den fysiska styrkans bruk, så att menniskorna lärdes alt man endast bör begagna den till försvar” (s. 255). Äfven borde man dervid ”af de Gamle upptaga deras Gymnastik ,” hellre än att hafva upptagit, ”livad man borde lemnat dem: Metafysiken ocli Dialektiken” (s. 252^.’ Gymnastiken har sitt stora värde, och Förf, är möjligtvis i det yr- ket rätt skicklig; dock hade del ej skadat honom, att i del begångna lånet eller rånet af de Gamles dia- lektik vara en liten smula medbrottslig. — Hu- ru de republikanska ”national-arméerna’’föra sina krig, då de sakna den för Författarens ögon så förhatliga ’’militär-espriten — derpå lemna just de aldrig nog beprisliga Nord-Amerikanernes båda krig mot England de tydligaste exempel. Hvad hjelpte dem någorlunda he- derligt ur det förra, çm ej Englands aflägsenhet, den med sina medborgares kälkborgerlighet högst missnöj- de Washingtons enda person, och Frankrikes understöd ? Sämre har ännu ingen nation krigat, än denna; med undanlag af Neapolitanerne, som i detta hänseende slå nedanom all kritik—och nederst just i det fält- tåg, hvilket de utförde i egenskap afmedborgsmän. S. 264 och 265 får man denna märkliga uppgift om degränsor, inom hvilka "Generalen för en hjelp-armé" får begagna den rättighet, som Förf, öfverallt i denna afdelning inrymmer åt generaler och soldater: rlem- ligen, att få debattera, att få politiskt raisonnera om Styrelsens befallningar böra verkställas ellei’ icke. ”Generalen för en hjelp-armé,” heter det, ”har in- gen rätt att bedömma, om hans lands styrelse har gjort rätt att snarare biträda en makt tän en annan. II a n s skyldighet är, att till och med emot sin vilja lyda, och att strida tillsammans med den na- tion, med hvilken hans egen gjort förbund. Men,” heter det vidare, ”om han på stridsfältet får befall- ning från sin styrelse, att i ögonblicket vända sina va- pen emot den bundsförvandt, som han nyss försva- rade, m. m. m. m. uti en sådan händelse är lydnad ett förhatligt brott, ett lågt förräderi” m. m. m. m.-- Talar Förf, här såsom ”menniska,” eller icke snarare såsom en, ”som bebor stränderne af Seine,” d. ä, en Fransos? — Il vem inser icke, hvilka händelser detta utfall vill åsyfta? — Så länge hjelp-arméernas Ge- neraler nödgades bidraga till Napoleons segrar, och dermed till Franska nationalfåfängans triumfer, d å var allt politiskt raisonnement öfver rätt och orätt dem förbjudet, då borde d© ”till och med emot sin vilja” låta uppoffra sig för den främmande inkräk- taren: men såsnart en möjlighet blef dem öppnad att i samstämmighet med sina Regeringar afskudda det ovärdiga oket, då hade de bordt blifva sin Öfverhet olydige, då hade de, ”till och med emot sin vilja” bordt föredraga Napoleons uppmaningar fram- för sina nationers och sina egna samvetens! ! ! — Äf- ven på ett par andra ställen i sin bok beklagar sig Förf, jämmerligen öfver Napoleons allierade, som öf- vergåfvo honom i hans olycka. Det borde likväl äf- ven för Herr Jouy vara bekant, huru Napoleon behand- lat desse allierade, samt hvilken tillförlitlig be- skyddare och bundsförvandt de i honom hade att tryg- ga sig till! De Noter, med hvilka Förf, slutligen ymnigt be- gåfvat sitt arbete, äro alla, på hans vis, af historiskt innehåll; med undanlag af en liten chria (s. 297-298) om Tyranniet. Föröfrigt gå de gemensamt derpa ut, att lemna ett supplement af facta till allt det elände, hvari Prester, Konungar och Ministrar störtat men- niskoslägtet. Alltifrån qvinnornas tempel-prostitution i Babylon och Heliopolis, ända ned till den Hel. Alli- ancen och Prinsen af Hohenlohe, har Förf, bär ånyo låtit sin ”tanka genomläsa de historiska fältens rym- 174 der.” Han har till och med ej försmått, att meddell oss en ganska utförlig berättelse om Kardinal Rohan, ”öom anda till kon unga-sangen sträckte djerfhelen af sina okyska begär” (s 279-280); samt en annan om den vid tberyklade Hjort-parken (le Parc aux Cerfs), h vil- ken icke mindre fullständigt skildras (s. öo/ - 009'* Utom de i begynnelsen af denna recension omnämnda Tyrann-Tabellerna, förekommer här äfven ett Regi- ster på ”Författare, som omkommit derför att de för- svarat. lika litet (?) fördö mliga meningar’’ (s. 271 -270). De äro till antalet tjugufem; och man underrättas vid slutet, att Herr Jouy skulle ännu dessutom, om han ville, kunna namngifva ”sex författare, brände in effigie, 8 brände efter döden och femtiotvå lefvande brände:” således, inalles, nittioen! Ett siffertal, hvilket, för att med sin ansenlighet öka framställningens nerf, ha- de bordt uttryckligen anmärkas. En icke obetydlig del af dessa Noter (s. oi4-o24J söker ådagalägga, hvilket gräsligt ofog ”de vid Kon- gressen i Wien förenade Makter” utöfvade mot Mo- ralen och Frankrike, då de i Tractaten af d. 2 Nov. 1815 icke unnade Frankrike behålla allt det, som be- viljades Frankrike i Tractaten af den 00 Maj )814. Att det var Franska Nationen sjelf (eller åtminstone det då mäktigaste partiet inom denna Nation), som genom sitt uppförande tillintetgjorde den sistnämnda tractaten, och tvang de allierade Mak terne att för fram- tiden omskansa sig med större och strängare säker- hetsmått mot möjligheten att bli än en gång bedragna och öfverraskade: derom aktar sig Förf, sorgfälligt att yttra ett enda ord, ehuru han förofrigt ej synes vara nagon egentlig anhängare af Napoleon. Tvertom slutar han sin veklagan såsom en ännu mera påtaglig ”bebyg- 17Ö gare af Seinem stränder/’ då han. i de häftigaste orda- sätt förebrår ofvannämnde Makter, att de efter den sista eröfringen af Paris ”bortförde” (neml. hemförde) derifrån de ’taflor, statuer och modeller,” de ”kon- stens mästerstycken,” som Frankrike några år förut med del mest uppenbara våld tillplundrat sig. Att de allierade Makterne icke recian år 1814 tilläto de länder, städer, personer, från hvilka dessa konst-skat- ter voro röfvade, att hvar och en taga igen sitt: deröfver herrskade, i Italien och Tyskland, en så all- män, så högljudd nationernas förbittring, att Parisarne hade bordt kunna förutse, det dessa konstverk, i hän- delse al en ny Pariser-Capitulation, omöjligen skulle i någon dess artikel bli erkända för deras till- hörighet. De återtagande trodde sig icke behöfva sär- skildt deröfver med ’’någon tillagd artikel” urskulda sig; de hade i art. 11 lofvat Fransmännen beskydd för ”all- män egendom,” men icke för andras egendom, nemligen den. som nyss förut blifvit ifrån grannarne bortröfvad. Hela verlden vet, huru dessa konstverk blefvo Fransmännens egendom, och på hvars sida här det ”harbaresklika rofferiet den ”med väpnad hand gjorda stölden’’ var. De ”högtidliga traktater,” genom hvilka de blifvit ”förvärfvade,” — hvarpå voro de grundade, om ej på krigets och styrkans rätt i Tita- nen Napoleons jernhand? Och hade icke Fransmän- nen , genom sitt försök att upplyfta den störtade Titanen på den thron han förlorat, sjelfve upplöst allt det, som i dessa tractater kunde synas bin- dande? Hade de icke dermed sjelfve blottställt sig för oundvikligheten, att ånyo, i sin ordning, och intill dess en ny sakernas reglering hann fastställas, bli be- handlade just enligt samma krigs-ratt? iy6 Efter en läng och hemsk beskrifning på de Engel- ska Ponton-fängelserna (s. 325-o36) > slutar Föl tatta- ren sina Noter och sitt verks första del med införande af ett Tal, som ‘’en af den Amerikanska frihetens o- dödlige stiftare, John Adams,” hållit till ”eleverne vid Unions-Staternes Krigsskola/’ — De, som egna sig åt Militar-slåndet, och som annars kunde efter läsnin- gen af Herr Jouys bok bli alltför mycket nedslagna, bekomma här tillsist denna uppmuntran; ”Edert yrke är åtminstone lika hedervärdt, som hvilket an- nat som helst inom det menskliga lilvet” (s. öoy)* Vi veta ej, om äfven Poeternes yrke är, i För- fattarens ögon, ”åtminstone lika hedervärd t som hvilket annat som helst.” Att han icke älskar det e- piska skaldeslaget, ha vi sett; och Poesien är, i all- mänhet, hos de moderna Stats-förbättrarne illa an- skrifven. Hon har nemligen den olyckan, att genom alla sin själs innersta egenskaper, alla sin varelses fi- naste trådar, slå i nära slägtskap med just de fördo- mar, som desse Reformatorer bekriga: med Tron, med Karleken, med Äran, med Hjeltesinnet, med Kungligheten, med Sagan, Folksången och Häl- derna, med allt det Ursprungliga och ursprungs-enliga i de nationella Inrättningarna, Sederna och Språken. Kort sagdt: hon vill ej mindre i Samhällets lif, än i Naturens, finna or g a ni ska krafter och harmoni- ska former. Ja, för henne är till och med Adeln ej oftare förhatlig ändå, närden försummar att i ädel sj älsbildning och ädla handlingar uttrycka det adliga minnet af Förfädrens bedrifter. Man har derföre markt, att om någon poet skall rigtigt vin- na de Pseudo-Liberales gunst, delta endast kan ske på det vis, att han, i likhet med dem sjelfve, blun- dar för allt hvad som i det samhälliga menniskolifvet dr naturligt, friskt, skönt, heligt, för att destomera ostörd, i vrångvis mjältsjuka, skria ulau åtskillnad mot hela det religiösa, moraliska och politiska arf, somblifvit oss öfverlatet alt förkofra. En liten tid förkunnade de, att de tagit det komiska skaldeslaget undersitt upp- muntrande hägn ; men det undanbad sig allt beskydd af sa trumpna Mäcenater, och ställde dem sjelfve upp i- bland sina öfriga förlustelse-bilder i Skämtets tempel. Hittills har ock blott en enda Skald a£ verkligt snille (Loid Byron) råkat ut för det missöde, att få skyllra bland deras leder; smickrade af denna åt- minstone skenbara gemenskap, förlåta de honom hans pairskap och hans beundran för Goethe, som vid alla tillfällen betygar dem sitt yttersta förakt. ♦) I sjelfva verket kan ingen rigtning tankas, mera in- värtes hätsk emot all Poesi, än deras; och gifves emot dem någon sammangaddning, så är den ingen mannan, än den Poesien uppgjort gemensamt med Re- ligionen, Moralen, Philosophien och Historien. — Vi ha med dessa anmärkningar blo’lt velat bana oss vä- gen att få berömma den ovanligt milda sinnesstäm- ning, hvarmed förevarande boks Genius nedlåtit sig sjelf till ett par profstyckeu af lyrisk poesi. Det e- na, som förekommer på s. 21, är af patheliskt-didak-. tisk art, besjunger Moralen och lyder så: *) Se till ex. TVèst-QsÙicherllipan^ afdelmngen ”Buch des Umnuths;” der, bland annat, vissa Publicisters dik- tan och traktan förträffligt skildras i dessa rader; '’Dass nur immer in Erneuung Jeder täglich Neues heTe, Und zugleich auch die Zerstreuung Jeden in sich selbst içrstürçl” x X» 12, 178 »’Från vol till pol hon lem^r enahanda lin dt mu aydi^d^d, Det andra som förekommer på s. år af iromskl- Immorislisk beskailenhel, och lyder: ’Hur skönt, hur ljufligt är det ej, att oskulden för- krossa , Att sarsa få sin moders bröst, och så, naturens alla ö J jjettrar lossa?" Vi få med det samma lyckönska Svenska proso- dien, att vara riktad med tvenne nya vers-slag; i det första utgörs förra versen af en med särdeles melo- diskt qra byggd alexandrin, i det andra af en inge- mundare; men de motsvarande versernas sche- ma, adertonstafvigt i det pathetiska skaldestycket, nittonstafvigt i det humoristiska, saknar i vårt språk ännu benämning. Det vill mellerlid synas, som skul- le detta schema befrämja en högst ledig versification ; och det är sannolikt, att samma snille, som för sin ^metafysik’ icke ”bestämt andra gränsor än sam- hällstillståndetsför sin poesi ej bestämt andia grän- ser än marginalens. Vi förmoda, att våra läsare nu tillräckligen hafva fouerat af Herr Jouy; vi önska, att denna jouis- sance må för dem ha varit angenämare, än for re- censenten. Alt nödga, hålla sina blickar fastade pa det tomma, omätliga Intet, som ur dylika författare» inre gapar en till mötes, medför en känsla, som un derstundom vederqvicks af ett och annat komiskt in- tryck , men på längd blir oändligt smärtsam. Det lindrigaste, som om denna bok kan sägas, är att den bör betraktas såsom en fransk parti-skrift; möj- ligt, att en af ensidighet inskränkt och förblindad väl- mening kan ligga till grùnd för allt detta fåvett, al denna vrangning af Philosoph Jens och Historiens syn- punkter. Hvad likväl minst låter rimma sig med väl- mening, det är detta hos alla sådana författare van- liga förnekande af all moralisk möjlighet hos an- dra, att kunna tänka, att kunna se annorlunda an de. Det är derföre, hos dem alla, ett slags fixerad ga- lenskap, att anse hvar och en med dem olika tän- kande antingen för en lycksökare hos Makten, eller för en af denna redan köpt bandit, hyrd mot Natio- nernas sak af Nationernas Styrelser; hvilka, likale- des blottade på all moralisk möjlighet att af egen fri vilja göra något annat än o n d t, alltid i slika skrif- ter utmålas såsom Nationernas enda egentliga fiender. Också se vi Herr Jouy, uti sin Inledning, ganska bestämdt förklara,att de, som ”med full öfver- tygelse kunna vara intagne utaf alldeles motsatta me- ningar,” endast kunna vara det i följd af de nedriga- ste bevekelsegrunder ; dessa stå uppräknade på sidorna 8 och g. Alt en synkrets kan finnas, vidsträcktare än deras; alt den vidsträcktare synkretsen föranleder un- dersökningar, som begynna just der, hvarest de redan ha fullbordat sina; att man, i följd häraf, kan med fullkomlig redlighet komma till andra stånd- punkter, andra öfvei tygelser : detta ar för dem det olänkbaraste af allt otänkbart. Derföre kan ock deras Egenkärlek, deras gränslösa Sjelfförnöjsamhet, med ingenting annat jemföras, än med deras Intolerans: under allt sitt ropande mot ”fanatism,” äro de likväl sjelfve de mest fanatiska förkättrare af alla. Ur för- hållanderna median Folk och Regeringar, ja. ur fÖrhål- landerna mellan Folkens medborgsmanna-classer in- bördes, undantränga de, så långt de förmå, Förtroen- dets, Högsinnighelens, Karlekens, Aktningens anda; hvad de sätta i stallet, är Misstankans, Controll-skräm- selus, Hatets, Förolämpningens; och ändå förundra de i8o sig, att Regeringarna stundom, öfver så mycket oupp- hörligt ofog, låta undfalla sig tecken af ovilja och för- trytelse! Och liksom deras lärjungar inom vårt fäder- nesland vilja hit till Sverige, utan förstånd, ulan sans- ning, öfvcrflytta vissa andra länders författningar, o~ pinioner, partier och parti-namn; liksom de, i trots af svenska folkets lynne, sträfva att med våld påympa det främmande samhällens bruk och framförallt miss- bruk, utan hvilka sjelfva bruken skulle föga behaga dem: så är det ock deras högsta id ocli flit, att sön- derklyfva, att uppmäta Litteraturens fält inom råmär- ken af några obestämda sekt-benämningar, vid livilka den hop, på hvars okunnighet eller förblindelse de räkna, kan inbilla sig hvad som helst — just af det skäl, att den ej vet hvad den egentligen skall in- billa sig. Men de bedragas i sitt hopp, alt kunna för- vandla Sveriges litteratur till en tummelplats för oänd- ligt käbbel, der stridande skaror munhuggas ulan annat ändamål, än att täfla med dem, med pöbelns h o f m ä n, i uppfinningar för dess tanklösa målro. De förmenade, alt den philosophiska och äslheliska strid, som för några år sedan fördes mellan åtskilliga äldre och yngre författare med ömsesidig hetta, hade i detta fall öppnat dem en dråplig utsigt: men denna ulsigt är alldeles förmörkad ; de tvistande konstdomarne och skalderne ha gjort dem det oförmodade sprattet att bli sams, eller åtminstone alt inse det ärliga, det rent litterära interesset hos hvarandra; och man hör dem, löjligt nog, här- öfver på det högsta besvära sig. — ”Den gamla spå- dom,’’ säger Herr Jouy, skall besannas, ”att Filosofien skall en gång komma att beherrska verlden” (s. i4). Äfven vi älska Philosophien, vetenskapernas drott- ning, och tro oss hafva, vid åtskilliga tillfällen, lem- nat bevis derpå. Icke dess mindre ana vi, alt hon till 181 gïundval för sin thron icke väljer skrifter, sådana som hans. Väl gissar han, att ”Efterverlden kommer att känna de rader han skrifvit :” men Efterverlden får så mycket annat bestyr, älven i sina studier, att den gissningen visst aldrig vinner bekrältelse» Att dygden är berömlig, alt lasten är fördömlig, att tyranner äro afskyvärda, att konungamakten bör vara constitu- tion e 11, alt sanningen segrar och bör segra, alt påf- var gjort ondt, att jesuit-congregalioner äro skadli- ga, att. Prester, Konungar och Ministrar böra handla moraliskt; dessa satser äga tvifvelsutan sin riglighet; men vi tro, att Samtiden har sig dem bekanta, och att de icke skola falla ur Efterverldens minne. Ilvad för- öfrigt det af Förf, nyttjade anklagelse-sättet mot de Maktägande, de Styrande angår, så vore det en lätt sak, alt för hvar och en här angifven elak Brest, Regent, Minister, för hvart och ett af någon sådan föröfvadt brott, nämna en god Prest, Regent, Minister, och en af honom ulöfvad Jofvärd handling; ulan att dermed vore mera bevisadt fö r dessa makthafvares moralitet, än det af Herr Jo nys chroni^iLo scandaleuse är bevisadt emot den*). Likaledes kunde man för hvar och en författare, som här anmäles vara för sina meningar *) Likmätigt denne Författares vanliga sammanhang och logik, förklarar han s. 29, att han med de ”historiska tilldragelser,*’ som han ”åberopar,” icke åsyftar ”nå- got visst land, något särskildt folkslag, något utpekadt hof, någon styrelse i synnerhet, och ännu mindre nå- gon individ.” Likväl säger han i samma period, att de åberopade historiska tilldragelserna äro ’efter na- turen tecknade händelser och men ni sko bild er”; och det förekommer i hans bok nästan ingen beskyll- ning, vid hvilken ej något visst land, folkslag, hof, någon särskild styrelse, någon namngifven individ an- föres såsom exempel! 18a hängd, brand eller halshuggen, uppnämna en annan lika frimodig, som ganska stilla iått aflida pa sin sot- säng. Äntligen skulle vi ock ur Nationernas, Repub- likernas, Demokratiernas annaler kunna uppräkna en lika stor summa af enskilda och offentliga illbragder, som ur Kouungarnes och Monarchiernas5 utan att vi lenned anda trodde oss uträttat något synnerligen märkvärdigt. När man gifver sig ut alt behandla phi- msophiska ämnen, med uttrycklig fordran att bedöm- mas såsom philosoph: kan man då mrälta sina bevis- ningar på ett orimligare sätt, än när man leder dem ifrån en mängd på måfå atom-likt utplockade facta, i stället för alt leda dem inifrån, ur ämnenas egna i- deer, och ur de grunder, som inom dessa ideer kun- na uppdagas? Herr Jouy berättar (sid. 274), alt Författarn Vallée, ’ hängd och brand på Greve-törget d. 9 September lå/ö,” blef det för en bok, som lyktades med denna slutmening: ”Låtom oss med lugn va- ra i okunnighet om a 111P - Onekligen hade han sjelt gjort klokt, om han slutat sin egen bok med samma föresats, och det på fullt allvar; d. v. s. med löresats att icke vidare skrilva, eller åtminstone icke öfver Moralen och Politiken. Om det är sannt, hvad Recensenten, — föga bevandrad i ephemeridisk lit- teratur, — hört sägas, att Herr Jouy för detta sitt verk skall hafva sutit någon tid i 1 äugelse: så liar han mellertid blifvit straffad på ett sätt, som icke molsva- rar felet att vara dalig auctor; och vi se här ett nytt prof, huru högt Sveriges samhällsbildning, huru högt det svenska förhållandet mellan Regering och Folk står öfvei' sakernas ställning i ett land, der Sty- relsen anser sig böra nyttja den yttre maktens för- 185 svår mot så klena sk rift ex Men om det, ur vissa Jouy, alt ha skrif- intet skäl, som ursäk- skäl, kan förlåtas Fransmannen vi t’en dålig bok: så känna vi tar Svensken Anckarsvard all ha of ver sa ten. Vid stylen af öfversättningen vilja vi ej uppehalla oM, änfkönt den temligen misshandlar vart skona språk; urskriften ha vi ej haft alt jemlora; men det är troligt, att dess ton i allmänhet blifv.t genom den- na misshandling ännu mera slapp och fad, o < c" kommit omedelbart frän sjelfve författarn. X i lo - moda del af den anledning, alt denne, i några tor sällskapsnöje beräknade smaböcker, gjoit sig am enlifligare och läsbarare framställning. Men olrobg synes oss, alt icke Friherre C. H.Anckarsvards b.bbo- thek skulle innefatta böcker, nyttigare alt meddela i svensk tolkning. Föröfrigt hoppas v, att nämnde Friherres tänkesätt, i ganska manga punktet, bely ligen afviker från hans originals. Sjelftycks hanbeleckua en sådan, i Förordet; då han säger, att "hvad som rörer religionen och dess lärare” allsicke kan pa Sverige tillämpas.- Med hans tillåtelse It o vi oc , alt de allmänna satser om Religion och Presterskap, som vi anfört, äro af den beskaffenhet, att de icke blott gälla Katholicismen, icke blott Presterne l Frankrike. Förf, sjelf, som förklarar sig betrakta a.- ve,t dessa ämnen p h i I o sop h i s k t, och som väljer sina exempel frän alla tider, ur^alla rel.gions-mra t- nin»ar, hos alla nationer, har pa intet ställe beiatti- CatÖbfversättarn till den inskränkning, som oenne, i sitt Förord, uppdragit för deras användbarhet. Of- versättaren hade således, då han sjelf anser dessa satser olämpliga för Svenskar, bordt antingen utesluta dem. eller ock beledsaga dem med vederläggande an- märkningar. Detta hade, åtminstone i åtskilliga fall, 184 kunnat utan ßioda verkställas; sjelfve A rgu s bar ju län* gesedan upptäckt, att all bildning leder sittursprung ifrån Rebgion, ehuru denna på h a n s (blott till en tredjedel sven- ska) orakelspråk heter ”Superstition”; och då o- i a ■ ets eoet orakel, le Constitutionnel förmodligen ej deremot har något att invända, så hade Herr Jouy’s to ' esto mindre behöft tveka, att åtminstone med denna insigt utstyra och förbättra sin tolkning. I alla fall hade vi väntat, alt en svensk ridders- man skulle framträda med upplysningar, med tillrättavisningar åtminstone vid de ställen, der Sveri- ge med en förnam okunnighet kastas i hopen af half- hyfsadeoch oc onsti tu ti o n ella stater; deren Kail X., en Kail XII uppräknas ibland bedragare och tyranner; der dygdiga ministrar sägas hafva funnits endast i Frankrike och dygdiga fältherrar endast i ’ Gamla Historien” och i ”Amerika”; der det påstås att Monaldeschi mördades af svenske adelsmän; der en ur silt sammanhang, ur sin hänsyftning lös- jyckt utlatelse andrages till bevis, att äfven Oxen- stjeina lemnade bidrag till ”bofvarnes lagbok”. Men hvad uttryck råkade vi nyttja? Ridd ers man! en öfverlelva från Feodalismen, från Medeltidens grofva fordomar! Välan, för att valja ett mindre ”aristokra- tiskt”: såsom svensk medborgare, såsom ”sjelf- s k r i f v e n riksdagsman”, hade den ädle Fri her- ren bordt uppfylla ofvannämnda billiga fordran. Af samme ”sjelfskrlfne riksdagsman” hade vi tillika, då han (ganska rigtigt) förklarar ”all säkerhet för sam- hälls-stadgan ligga hufvudsakligast uti samhällets moralitet”, hoppats att se framställdt något inne- hållsrikare begrepp om denna moraliska säkerhet, än att den ”finnes endast uti folkets lynne alt icke tåla nå- ï 85 got magtens ingrepp mot lagen”. — Sådant har melle'rtid ej skett. Kanske har han förglömt det under den ’’o- taliga längtan”, hvarmed han önskat få se ett så ypperligt arbete försvenskadt ; kanske bar hans ”in- nerliga öfver tygelse om sanningen af de fö- reskrifter, hvilka i detta arbete framstäl- las”, förorsakat en brådska, som tyckts honom på- kallad af ”samhällenas närvarande bildningspunkt”, hvil- ken ”snart sagdt uti allt fordrar den matematiska vissheten till stadga för öfvertygelse’’. Vi lem- na detta derhän: och vilja blott underrätta de läsare, i h vilkas tanka vi måhända for mycket fullständigt å- dagalagtegenskaperneaf dennamathematiska viss- het, att det skett endast för att blotta, en gång för alla, detta slags liberalistiska herrlighet i all dess glans; och dermed bereda oss en möjlighet, att kun- na framdeles, vid tillfällen som sannolikt ej uteblifva, förfara desto mera summariskt. Född år 1747 i Nätra Socken i Ångermanland. Jadren, Matthias Norberg, var Kronö-Länsman och Directeur öfver Linne-tillverkningen i Norrland; Modren hette Christina Wa- laii°er, på sin tid bekant genom sin ovanliga färdighet i fi- nare linnespånad och väfnad, för hvilken hon af Riksens Stän- der tvänne gånger med en äreskänk belönades. från HernÖsands Gymnasium ankom han, 21 år gammal, till Upsala Akademi 1768; erhöll der Philosophiæ-magister- graden 1773, blef året derpå Docens i Grekiska Litteraturen, samt 1779 E. O. Adjunct i Theologiska Faculteten. Redan länge hade Norberg ifrigt önskat, att, genom en utländsk resa, vinna tillfälle till utvidgande af sin Österland- ska språkkunskap. Denna önskan uppfylldes 1777, då han, hugnad med ett kongligtunderstöd, öfver Danmark, Tyskland, Holland och England, begaf sig till Frankrike. I Paris, dit han ankom 1778, fann han bland den mängd af orientali- ska handskrifter, hvilka en Svensk (den bekante resanden Otter, f. d. LL. OO. Prof, i Paris) hemfört, flere, som hand- lade om Sabæernes Religion och Lagar, och bland dem Li- ber Adami; äfven upptäckte han deribland en Syrisk Version af 2:dra Konungaboken, samt Phil ox en i i och Thomæ Heracleensis Syriska uttolkning af de 4 Evan- gelisterna, från 6:te århundradet. Från Paris reste han i säll- skap med Abbé de Villoison, öfver Lion i Ang. 1778 till Italien, och ankom i medlet af Séptemb. öfver Turin till Milano. Emedan det dervarande förträffliga bibliotheket un- der ferierna befanns tillslutet, gjorde han under tiden en re- sa till Rom, samt uppehöll sig der till medlet af November, hvarcftcr han återvände till Milano, der AmbrosianSka Bib- 187 liotliekets skatter i synnerhet blefvo föremål för hans forsk- ningsifver. Der alskref han C o dex Syriaco-Hexaplaris; med denna, som han efter hemkomsten till Fäderneslandet af trycket utgaf, grundläde han sin ryktbarhet i lärda verl- den. Under det han som bäst var sysselsatt med den- na handskrift, mötte honom i Milano tidningen frän Sverige, att Konungen nämnt honom till Björnstähls följeslagare på en resa åt Orienten. Med fördubblad ifver måste han så- ledes arbeta för att fullända denna till eget bruk bestämda afskrift, och tillika tvänne andra. Ilan hade nämligen, så- som villkor för tillträdet till merauämnde dyrbara Codex, måst lofva, att till Bibliotheket aflemna ej blott en afskrift deraf, utan o.k dessutom af den Syriska versionen af Konun- gaboken, hvilken han funnit i Paris. Således hade väl Nor- berg orsak att i ett bref yttra, det Bibliothekarien i Milano så plågat honom, ”att mången blifvit bannlyst af Påfven för min- dre ondt.” I slutet af Mars 1779 reste han från Milano till Venedig, hvarifrån han i Maj månad sjöledes begaf sig till Constanti- nopel. Icke långt efter ankomsten dit, mötte honom den sorg- liga tidningen om Björnstähls död i Salonichi i Julii s. å. Dä härigenom för honom hoppet om en vidsträcktare resa i det inre af Orienten afbröts, beslöt han att göra vistelsen i Turkiets hufvudstad och dess grannskap så båtande för sitt språkstudium, som möjligt. I Arabiska och Turkiska språ- ken begagnade han såsom lärare en Scherif från Mekka vid namn Abdallah. Af en Maronit skaffade han sig vigtiga un- derrättelser om Sabæernes religiösa och politiska tillstånd, och af en lärd Turk erhöll han kataloger öfver de förnämsta Bibliotheker, som da för tiden funnos i Constahtinopel. Ef- ter nära ett års vistande derstädeS , gick han om bord på ett Venetianskt skepp, och anlände , efter en besvärlig sjöresa, j Junii 1780 till Venedig, der han i 4a dygn måste Uthärda, som han sjelf säger, en ännu besvärligare Quaran- taine; under hvilken han likväl hade ledighet nog , alt sätta i ordning sina under resan gjorda samlingar och anteck- ningar. Resan fortsattes derefter genom Italien , Tyskland och Frankrike. I Göttingen uppehöll han sig en längre tid, och 188 bief der antagen till Correspondent at Vetenskaps-Socieleten,’ i hvars sammankomst d. 28 Oct. 1780 han uppläste en afhand- ling do Religione et Lingua Sabæorum, Iivilken i Göttingska Commentationerna linnes införd. Frân Gottingenbegaf han sig â nyo till Paris, för att fortsätta granskningen af de Sabæeiska Handskrifterna. Han blef älven der kallad till Le- damot af ett vid denna tid inrättadt lärdt samfund , kalladt Musd uni de Paris, I slutet af 1781 återvände Norberg till fäderneslandet, efter nära 5 års bortovaro. Under denna tid hade han blil- vit utnämnd till B j ö r n s tå h 13 efterträdare i LL. OO. och Græc. L. Professionen vid Lunds Universitet, genom fullmagt afd. 5 Jan. 1780, och han tillträddo denna lärostol i Mars månad 1782. Lönen utgjorde de första åren endast 83 Rdr. 16 s., ända till 1785, då han erhöll en extra lön af i5o Rdr. Tvänne gånger var han Akademiens Rector, nämligen åren I7g3 och 1800; och första gången, i anledning af ett vid Jubelfestens firande uppkommet oroligt uppträde, icke utan bekymmer. Promotor i Philosophiska Faculteten var han 1800. Få Akademiske Lärare hafva så många gånger som Norberg uppstigit i talarcstolen , för att både vid glada och sorgliga tillfällen tolka Akademiens tänkesätt. De flesta af des- sa tal, mästerstycken i Latinsk vältalighet, äro särskildt ut- gifna, och nu sednast i första delen af Norbergs Select a O- p u s c u 1 a A c a d e m i c a tillsammanstryckta. För det åminnelsetal han år 1802 i Akademiens namn höll öfver framl. Markgrcfven Carl Ludvig af Baden, be- nådades han af Kejsaren i Ryssland Alexander 1.» den all. Markgrefvens måg , med en dyrbar Juvelsring. Ett ovanligt och smickrande bevis af hämmande Lärdes agtning vederfors Norberg, då han af Theologiska Faculteten vid Köpenhamns Univei’sitet, i Junii 1806, erhöll TheoL Doc- tors-Diplom -, till hvars emottagande han undfick Kongl. Majds nådiga tillåtelse i Oct. s. å. Flera Lärda samhällen, bå- de inom och utom fäderneslandet, erkände älven hans litte- rära förtjenster derigenom, att de upptogo honom bland si- na Ledamöter. Så tillhörde han Kongl. Vetcnskaps-Acadc- mien, Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiquilets-Akademi- 189 fen i Stockholm, Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala, Ve~ tenskaps-Societeten i Gottingen, Museum i Faris, m, fl. Af sina Landsmäns högagtning och tillgifvenhet erhöll lian ett utmärkt vedermäle, då han af Hernösands Stifts Pre- sterskap uppfördes på andra rummet å Biskopsförslaget 1812. Samma år utnämndes han till Canzli-Råd och Ledamot af Kongl. Nordsljerne-Orden. Efter fyratio års Akademisk tjenstetid Begärde och er- höll han tjenslledighet 1820. Han lemnade då Lund för all- tid, och återflyttade till sin födelsebygd Norrland, der han, i grannskapet af Hernösands stad, af framl. Biskop Nordins arf- vingar inköpt den vackra Sätesgården Stenhammar. Men in- nan han lemnade det Carolinska Universitetet, som han, under en lång följd af år, hedrat genom glansen af sitt frejdade namn, återgaf han af sina här besparda tillgångar, med varm hand, en summa af icke mindre än iG,G66 , Rdr. Banko till lön för en ny Lärostol. Ryktet berättade, att han der- med åsyftat inrättandet af en särskild Profession för Greki- skan, hvars rika litteratur ensam tillräckligt sysselsätter sin man, och hvars alldeles Vesterländska lynne illa öfverensstäm— mer med de Österländska Språkens; i förening med hvilka hon likväl dittills, orimligt nog, af en och samma lärare skul- le skötas. Inträffade omständigheter ändrade likväl sedan hans tanka, och han ökade Akademiens Lärare-personal med en Professor i Franska, Tyska och Engelska Litteratu- ren. Till Universiteta-Bibliolheket aflenmade han sina Ori- entaliska handskrifter. Sedan han sålunda utskiftat den be- tydligaste delen af sina jordiska ägodelar, ville han icke hel- ler, att vetenskapen sjelf skulle dervid blifva lottlös; och man såg den lifliga, älskvärda gråhårsmannen, de sista åren af sin Akademiska tid, använda sina sista krafter på fullkom- nandet af de arbeten, som beredt hans mannaålders första ryktbarhet. Icke utan betydlig uppoflring nlgaf lian, på egen bekostnad, sin länge väntade Codex Nazaræus, och sin G i b an Numa. — Sanning är den yppersta gärd man kan hembära en så utmärkt Lärds minne; vi vilje således ej döl- ja, att åtskillige bland samtidens största språkkännare i dessa arbeten ej funno sin väntan till alla delar uppfylld. De män- ga spär af tjöUnande uppmärksamhet nian här och der an- ;närkt, sätte vi endast på ålderdomens räkning; der- emot beklage vi hans och ilera af våra framfarna Litteratö- rers ställning, hvilka, i saknad af allt slags välviljande upp- muntran och i brist på egna tillgångar, merändels nödgats framlefva sin mannaakler under blott förberedande arbeten och en till utseendet litterär overksamhet, och först vid aftonen af deras lefuad, medelst egna genom försakel- ser och uppoffringar vunna besparingar, sältas i stånd, att börja utgifvandet af sina arbeten, just när aftagande själskraf- ter borde påminna, att tiden att sluta är för handen. Återkommen i lugnet till sin födelsebygd, fortsatte han utgifvandet ai Turkiska R i k e t s Annaler, hvaraf tie tre sista delarne i Hernösand på hans bekostnad af trycket ntgafvös. Sin valda fristad lemnade han på kort tid, i Junii manad 1824, för att återse sitt älskade Upsala, dit han till då inträffande Promotion, af Philosophiska Faculteten blifvit inbjuden., att såsom Jubelmagister för andra gången emottaga Lagerkransen. Den korta tid, han då vistades här, användes till ordnande af Akademiska Bibliothekets Orientaliska Manu- scriptsamling, och han gaf tillika löfte att året derpå åter- komma, för att här sedermera tillbringa vintermånaderna och utarbeta en fullständig Förteckning öfver denna i vårt land betydliga samling. Detta löfte uppfyllde äfven den gamle och anlände hit i September månad 1826, samt hade redan innan slutet af December månad uppsatt och med egen hand ren- skrifvit Katalogen öfver 338 Orientaliska Manuscripter. Der- efter begaf han sig på besök till en Ungdomsvän i grannska- pet af Upsala, för att der tillbringa Julhelgen. Hans lifliga lynne, ovanliga raskhet och Norrländskt härdade natur*), hindrade honom ofta att iagttaga tillbörlig försigtighet. Någon ådragen för- ) Här må an öras hvad Uanzh*R.ådet Hor b e rg för sina Vänner sjelf berättat, att nämligen Han och Hans Bröder, under hela den lid de studerade i Hernösand, måste på holmaUi skärgården sjeltve fälla och upphugga samt på båt till släden införa all den ved de för Vintern behöfde, och att, då de voro hemma hos För- äldrarne, de fingo arbeta sig så trötte, att de ganska ofta somnade ifrån sin taifliga aftonmåltid. 19'1 kvlnina under denna resa i elaktväglag och på obhd^stid, lade honom strax efter återkomsten till Upsala, på sjuksängen. Efter 6 dagars sängliggande afsomnade han stilla d. il Januar. 1826 i sitt 79. ålders ar. Till begrafningen hade Akademi- ens Rector utfärdat ett Latinskt Programm, och denna act skedde d. 14 Febr, i Upsala Domkyrka med all yttre hog- tidlighet. Den med friska Palmer prydda likkistan bars af den°aflidues sednaste Proniotionskamrater. Hela Studerande corpsen åtföljde liktåget och visade genom denna frivilliga gärd af agtning för den bortgångne, huru djupt det unga slag- tet kände förlusten af den gamle Patriarchens sallsynta och älskvärda egenskaper. Jordfästningen forrattades af en Norbergs fordna lärjunge, Arke-Biskopen m.m. Doct. C v. Rosenstein, och flere Skalder hade täflat att på Latin och Svenska prisa den dödes förtjenster. Liktalet och dessa sorgequäden aro tillsam- mans af trycket utgifna. Hos Ganilr-Rådet Norberg hämtade Snillet sitt hf och sin näring från Hjertats värma, ännu i hans sista dagar icke alkyld af ålderdomens snö. Derifrån utgick den rena välvilja. den innerliga godhet, hvaraf hans anlete var en trogen spegel, och som redan vid lörsta anblicken mbjod till hans bekantskap: allvar hvilade pä hans panna, under det att ett lätt drag af menlös skalkaktighet lekte kring hans lap- Hos honom lörenade sig barndomens oskuldsfulla nai- med den visa mannaålderns tankestyrka *). Hans upp- par. vetet Ilvad bär bemödat oss att iramstalla, är af en bland samti- dens lyckligaste Latinska skalder, i korta träffande drag, således uttryckt: ”Transitas în sermone celer, praemptus , anhelus, Mixtus in ore lepos, inque lepore fides. Moribus innocuus, reterisque idylLon aevi Adsimilans, vitam, masculus Areas, agit: Lumine submissus pavido , erectusque volatu, Stat gravitate senex, simpUcitate puer; Stat Sapiens. Faciunt praecordia candida carum, Integrum, pietas , integritasq ue pium. 4^2 fattning vai' lätt och Lästig, Jians ftamstMllnïng tar tnéra lif- lig och qvick, än djnp; me4 ett ord; han ägde kanske snarare esprit än genie. Hans stil hade synbart bildat sig efter laciti. Fåordig, tankediger, blixtrande visar den sig oöf- verträfllig i hans latinska tal och äreminnen. Men hvad som der är skönhet, upphör att vara det i hans historiska och philologiska alhandlingar. Den laconiska skrifarten störer här framställningens lugn, den gynnar den ytliga allinänligheten, och försvårar sakernas teckning efter deras inre väsendtlig-1 bet, såsnärt denna ej på ett lysande sätt kan framträda. Hos Norberg var dock denna korta och afbmtna stil kanhända mera natur än konst, ty den röjde sig öfverallt, äfven i hans umgänge och samtal. Han var verkligen sjelf för myc- ket oi'iginal, lör att fullkomligt kunna uppfatta det egna och utmärkande hos andra. Nästan öfverallt i hans skrifter fram- träder hans egen individualitet, ständigt älskvärd och angenäm, men störande i de verk, der han blott lofvat framställa andras. Detta är isynnerhet förhållandet med Furkiska Rikets Annaler, enligt titel och förord ämnade att vara en sammandragen öfversättning ’’ur dess egna urkunder.’’ Ej blott all österländsk stil och färg är här ut- plånad, utan Öfversättaren har äfven, såsom det synes, inlagt i dessa författares skrifter sina egna tankar och åsigter: ja, man måste stundom frukta, att han i deras berättelser inför- lifvat facta, som endast för vesterländska författare äro be- kanta. Knapt någorstädes annars var Norberg mera Han sjelf än här, der han minst hade bordt vara det. Genom en sådan villkorlig omskapning hafva dessa tideböcker, hvil- kas öfverflyttande och bearbetning måste hafva kostat honom en ganska stor tids-uppoffring, förlorat det mesta af deras historiska brukbarhet. Sådan var Norberg —. så vidt vi förmått fatta denna rikt begåfvade natur, — i lif, handling och skrift. Såsom menniska ägde han, så vidt vi veta, inga skuggsidor, som be- hotva gommas : såsom författare var han i allt ej bifallsvärd, och detta har af oss blifvit erkändt med en öppenhet, som han sjelf under sin lefnad så högt värderade. Nottbergs Cha- rakter, äfven såsom lärd, behöfver ej äreminnets prål och loftalarens smink. Liksom hvarje utmärkt individ, vinner hall màst, vul att framställas sädan han var, såsom en lefvande gestalt med sina dagrar och skuggor, icke såsom en med alle- handa fullkomhgheter smyckad tankebild, hvilken stel och dod saknar den verkliga personlighetens lif och intresse -i uanzZ11?R^et JVorbergs Portrait, med träffande likhet maladt al krafft, har icke längesedan lemnat Kopparpressen Ett annat maladt i dess yngre är, är uppsatt i Lunds Aka- demie-bibhothek, och finnes stucket i koppar framför ett Band at Bertuchs G e ogra ph i s c h e E p h e m e r i d e n Wei- mar. > »tca Canzli-Rädet Norbergs af trycket utgifna arbeten äro : 1. Anmärkningar öfver förra stycket af Prof-öfversättn. af den Heliga Skrift. Upsala 1776.8:0. 2. Codex Syriaco Hexaplaris Ambrosiano Mediolanensis editus et Lati- ne versus. Lund 1787. 4:o. 5. Rudimenta Linguae Hebraeae. ib. 1812. 4. Codex Nazaraeus, Liber Adami appellntus, Syriace trans- scriptus Latineque redditus. T. 1 — 3. Lund 1815. 4:o 5. Lexidion Codicis Nazaraei. ik 1816» 4:o. 6. Ouomasticon Codicis Nazaraei. ib. 1817.4:0. 7. Rudimenta Etymologiae Graecae, a primis suis originibus repetitae» ib. 1816. 8:0. 8. Beskrifning om Regements-förändringen i CircaSsiska Riket af Sehi- li Effendi. Öfversältn. från Arabiskan. Stockholm 1816. 8:0. g. GihanNuma, Geographia Orientalis, ex Turcico in Latinum versa. T. 1. 2. Lund. 1818. 8:0. 10. Sclecta Opuscula Academica. (edidit Joh. Norrmann.) T. 1—3. ib. 1817—181g. 8;o. 11. Turkiska Rikets Annaler. Sammandraguc ur des« egne Urkunder. D. 1. Christianstad, Utan tryckningsår. D. 2 — 4. Hemösand. 1822. 8:0. Smärre Skrifter. 1. Dissertaliohes Academicae Upsalienses. I—Ill. U^Salä tyyS — 1 775. 2. Dissertation es Academicae Lundenses. I — CLV. Lund 1782 — 1814’ 4:o. 2;ne stycken, år 1782 utgifne, äro tryckte i Köpenhamn« Sved IX. 11. i2f. 5, Programmai« Lundensia» I — VIII, ib, 179^—1801. Fol. , 4. Memoria Daniells Thunbergi. ib. 1788. 4:o 5. Memoria Nicolai Schenmark. ib. 1788. 4:o. 6. Memoria Olavi Celsii ib. I7g4. 7. Memoria Erlandi Sam. Bring, ib. 179®’ 8. Memoria Petri Miinck. ib. i8o5. 9. Panegyricus Divo Cakolo Ludovico Principi Haereditario Badensis’ Imperii dictus. ib. 1802. Folio. IO. Panegyricus Nicolao Uesslen dictus. ib. 18x1. 4:o. 11. Memoria Jacobi Wilh. Faxe. ib. 1816. 12. Panegyricus CauoLo XIII. Insignia Imperii capessenti dictus. ib, 180g. Folio. 15. Äreminne öfver Theol. Professoren Jacob W. Faxe. Lund i7go. 4:o. I Kongl. Vitterh. Histoi’. ocli Antiqu. Academicns Hand- lingar. Tom. X. Rescilid Eßend! oni Kon. Carl XILs vislande i Turkiet. I Nova Acta Reg. Societatis Scientiarum Upsaliensisi Tom. IX. Quacslio Lingnaene orbis terrestris specie tantum différant, généré au- tem in universum consentiant. (Denna afliandling är genom för- fattarens dödsfall àfbrutcn.) I Commentation es Reg. Societatis Scientiarum Gottingen-; sis per annum 1780. Tom. 111. De Religione et Lingua Sabaeorum. I Björnstahls Resa, 5:te Deien, (sid. i5g—29^) har GjörweU infört: Norbergs Bref om dess utrikes Resa. De äro 10 till antalet, skrif- ne från Paris, Milano, Constantinopel och Venedig, aren 17 7^ —1780. Ibland Canzli-Radet Norbergs elterlemnade Handskrif- ter anmärka vi en nitid afskrift af Drusernas heliga Bok: ’’Liber Adorationis .... in absentia Domini nostri Ima- mi El Hakem’’ hvilken Legations-Predikanten i Constan- igS tinopel, Mag» Jacob Berggren från Orienten hemRirt och till Grefliga Engeströmska Bibliotheket i Stockholm öfverlem- nat. Norbergs afskrift 106 sidor in folio är, efter hans i lifstiden yttrade önskan., afleninad till Kongl. Academiska Bibliotheket i Upsala. 6 - - R. Litterära L rider r Alt els er. Stockholm: Genom Medicinal-Rådet och Riddaren af K. Nord- Stjerne^Orden Doct. Carl Birger Rutströms den 13 sisll« April ümade frânfalle, hafva Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiquitets- Akademien, Kongl. Landtbruks-Akademien och Kongl. Patriotiska Säll- skapet förlorat deras mångåriga Secreterare, äfvensom Kongl. Veten- skaps-Akademien, Svenska Akademien och Kongl. Sundhets-Collegium dervid erfarit förlusten af en i flere afseenden förtjent Ledamot. — Med. Rådet R. var Son af den i Svenska Kyrkans häfder genom sin religions-process bekante Kyrkoherden Doct. And. Carl Rutström och föddes i Stockholm den 22 Nov. 1758. Student i Upsala 1772. Philos. Magister derstädes 17 85. Företog 1791 en utrikes resa ock erhöll Med. Doctorsgraden i Hardervik 1793. Efter hemkomsten blef han 17 9 4 utnämnd til! Botauices Demonstrator vid Abo Akademi. Kgl. Patriotiska Sällskapets vice Secreterare 1796 och ordinarie Secreterare 1799. Kgl. Landtbruks-Akademiens Secreterare vid dess instiftelse 1812. Erhöll Medicinal-Råds fullmakt 1814. Riddare af Kgl. Nordstjernc- Orden 1818. Kgl. Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-Akademiens Secreterare samt Riks-Antiquarie och Garde des Médaillés 1820. — I Svenska Akademiens Handlingar finnes af Rutström en i sitt slag för- träfflig öfversättning af Fabeln om Phaeton i Ovidiî Métamorphoser, äf- vensom Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-Akademiens Handlingar in- nehålla många ganska lyckade förslag till emblemer, deviser och in- SCliptioner af hans hand uppsatte. UTKOMNE BÖCKER, FRÂN D. 16 JANÜARI TILL D. 20 APRIL 1826, Betänkande, K. Revisionen öfter Rikets Element. Läroverk vörd- nadsfullt understäldt af en inom ökara Stift vicarierande Schol- läiare. Siockh., Edmén & Granberg, i8i5. 2 ark. Svea Rikes Historia från de äldsta tider tjU K. Carl Xflzs död. Af Fr. Riihs 5 te o. sista Del. Öfters, af A. M. Strinnholm. Stockb., 2^ach. Häggström. 1825. 707 sidd. 8;o. 5 Rd, Predikan på Första Advents Söndagen, hållen i St. Jacobs kyrka i Stockholm i8aö. Af Församlingens Kyrkoherde ( D:r He- dren). 2:a uppl. Stockh, Nestius, 1826. 18 sidd. 8:0 12 sk. Dikter af Karl August Nicander. a:a Häft. Stockh, Nestius, 1826. 60 sidd. 8:0 2i sk. Vid Grosshandl. H:r L. G. Collins Graf, d. 6 Febr. 1826. Stockh. Hörberg, 1826. 8 sidd. 8:0 (säljes ej i bokhandeln). Historisk Tabell öfter Svenska Konungar ifrån Ynglinga-Ätten till närvarande tid. 6:te förb. uppl. Mariefred, Collin & C. 1826. 24 sidd, 12:0. 8 sk. Försök till en Lärobok i Gamla Historien för Lärdoms-Skolor af Jacob Ekelund. Stockh. Zach, Häggström 1826, 86 sidd. 8;o 28 sk. Moralen tillämpad Politiken, af E. Jouy. Från Franskan öfters, af C. H. Anckarsvärd. i:a. Del. Stockh, Hörberg 1826. 343 sidd. 8;o 1 Rd. 4o sk. Försök att för en Christelig Allmoge tydligt och uppbyggligt fram- ställa det lärorika i vår Frälsares liknelse om den otrogna Gårdsfogden. Christelig Predikan på g:de Sönd. e. Trinit. i Quistbro Kyrka af Anders Krigholm, Örebro, Lindh, 1826, 15 sidd. 8;o 4 sk. Galleri till Fredmans Epistlar och Sånger. Stockh. Delén 1826. 4:a Resa i det inre Africa till floderna Senegals och Gambias källor. På Franska Regeringens befallning företagen åren 1818 8c 1819 af G. Mollien. Stockh., Ecksteinska Tr., 1826. 178 sidd. 8;o 4o sk. 198 Napoleons sista stunder, eller Dagbok förd under hans sista lef- nadsSr^och sjukdom af hans Läkare F. A n t o m>n a r c h i. Ett supplement till O’Mearas och Las Cases Dagböcker. Med bila- gor innehållande Napoleons testamentariska dispositioner, jem- te underrättelser om de i anledning deraf uppkomna tvister. Del. 1 och 2. Stockh. Ecksteinska Tr. 1826, 684 sidd. 8:0 2 Rd. 4o sk. Resor i Europa och Österländerne, af J. Berggren. i:a Del. Stockh. Rumstedt 1626. Syö sidd. 8:0 (utom Företal m. m. ) med 1 Charta. 2 Rd. 4o sk. Lärobok i Historien och Geographien för Begynnare. Stockh. No- stius 1826. 99 sidd. 12:0. V. B. 20 sk. Predikningar af D. W. Dunckel. Götheborg, Norberg 1826. 212 sidd. 8:0. 42 sk. 8 rst. Heliodor, eller en Ynglings Läro-år. Den religieust bildade ungdo- men tillägnadt af D;r G. Friederich. Ofvers, Stockh, Joh. Häggström 1826. 4i6 sidd. 8:0 2 Rd. 16 sk. Walter Scotts Romaner. Ofvers. 8:de Häft. Eu Saga om Montrose. i;a Del. Mariefred, Collin & C. 1826.1 217^ sidd» 8:o 52 sk. Vapenbröderne. Berättelse ur Grekernas nyaste frihotsstrid af Victor Du can ge. Senare Del. Ofvers. Stockh. Marquardska Tr.^ 1826. 166 sidd. 8:0 4o sk. Historiska Anteckningar af Louis Jerome G o hier, President i Di- rectorium d. 18 Brumaire. 2;a Del. Ofvers. Stockh. Hörberg, 1826. ig4 sidd. 8:0 1 Rd, 8 sk. Salig Gubbens testamente eller Peter Niclas Noahbesser med skå- pet. Stockh. Marquardska Tr. 1826. 20 sidd. 8;o 8 sk. Andan och kraften af Arndts sanna Christendom, eller en sam- ling af de bästa, vackraste och mäst uppbyggeliga ställen i denna förträlleliga bok; jointe ett bihang om Sundhétsläran, Skörden och Skördefesten. Ofvers. Stockh. Elmén & Granberg, 1826. i5o sidd. 8:0 20 sk. Säkra och osvikeliga medel och recepter att föidrifva vägglöss ur sängar, stolar, bord, skåp och alla andra slags möbler, äfven- 30m ur alla slags bonings- och förvaringsrum, att döda ohy- ran och fullkomligt utrota dess alloda, äfvensom att i förhand betrygga nya byggnader for möjlig framtida smitta, jemte ett biliang innehållande säkra medel att utrota mal. Meddelade af Hermbstädt, Halle, Hochheimer och flere. Öfvers. från 5:tö förb. och tillökta Tyska uppl. Stockh. Marquardska Tr. 1826, 4o sidd. 8:0 12 sk. Min ungdoms Idealer. Poetiskt Försök af ett Fruntimmer. Stockh. Rumstedt, 1826. 23 sidd. 8:0 8 sk. Predikningar och Andeliga Tal af Pehr Ekendahl. 3:e Häft. Ups. Bruzelius, 1826. i5i sidd. 8:0 44 sk. John Bull eller Engelska folket i sin stora besynnerlighet, framvi- sadt uti en mängd anekdoter, Öfvers. Stockh, Wennlund, 1826. 53 sidd. 8:0 24 sk. Åminnelse-Tal öfver Hans Excellence f. d. Riksrådet, Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maj;ts Orden H:r Friherre Malte Ramel, hållet vid inträdet i Svenska Academien d. 25 Jan. 1826 af E, G. Geyer. Stockh. Nordström, 1826, 27 sidd. 8.0. 12 sk, Svenska Riksdagarne emellan 1719 och 1772. Första Riksdagen 1719, med ett Bihang, under titel; Bihang till Riksdagen i Stockholm år 1719, innehållande Protocoller och Handlingar hörande till Actionen mot Baron von Görlz. Med sak- och namn, register öfver hela verket. Stockh. Zach. Häggslröm, iSiÖ. hyo sidd, o, 1826. 422 sidd. 8:0 tillsammans 6 Rd. Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1825. Förra hälf- ten. Stockh. Nordstedt & SÖner, 1826. 197 sidd. 8:0 4o sk. Om faran eller säkerheten af Ångfartyg. Stockh, Grahn, 1826. 13 sidd. 12:0 8 sk. Lärares och Åhörares möte inför Guds och Jesu Domstol, betrak- tadt i en Inträdespredikan , hållen på Sista Söndagen i Trefal- dighet, uti Maria Magdalenas kyrka i Stockholm af C. C, Lill- jenwaldh. 3:dje upplagan. Stockh. Deleen, 1826. 15 sidd. 8;o (icke i Bokhandel). Pharmacopoea Svecica. Holmiæ in Typographia Regia, 222 pagg. 8;o I Rd. 24 sk. Frithiof, Eine Sage Nordischer Vorzeit von Esaias T eg nor, aus dem Schwedischen, nach der zweiten Auflage übersetzt von I.udolph Schley, Zwei Abtheilungen. 274 sidd« 12:0 Upsala Palmblad & C. 1826, 2 Rd. 200 Tal då fnspectoren vîd Kong!. Kammar-Archîvet H:r W. Frîîs be- grofs i Storkyrkan d. 29 Mars 1826. Stockh. Hörberg, 1826; 8 sidd. 8îô. Vid Konungens Trotjenafe, tongï. BïbKothekarîen Jakob Björke- grens Graf d. 19 Sept. i835. Stockh. Elmén & Granberg 1826. 16 sidd. 8:0 , (Dessa båda Tal, finnas icke i Bokhandeln.) ' Emilia Galotti. Skadespel af G, E. Lessing. Olvers. Mariefred. Collin & C. 1826. 115 sidd. 8:0 28 sk. Bref till Emili öfver Mythologien af Ç. A. Demoustier. Ôfvers. af C. G. Wa dström. 3'.dje Del. Orebro, Lindh, 1825. 156 sidd. 12*0 32 sk. Eandthushållningen i systematisk ordning, af Nils Von Törne. 2;a Del. 2:a Uppl. Orebro, Lindh, 1825. 212 sidd. med 5 Tab. i Rd. 16 sk. Svensk Botanik, utgifven af K. Vet. Academien. Häft. 106-108. Upsala, Palmblad & C. 1825. 2 Rd. Kongl. SIotts-Rättens för Stockholms Slott och Stad Protocoll och Utslag i undersökningsmålet angående eldsvådan i förra gamla Arsenalen, sedermera Kongl. mindre Theaterhuset i Stockholm d. 24 Nov. 1825. Stockh. Grahn, 1826. 38 sidd. 8;o 16 sk. Antonius och Cleopatra. Skådéspel af Shakespeare. Ôfvers. af Joh. Henr. Thomander. Stockh. Scheulz, 1825. 246 sidd. 8:0 1 Rd. 16 sk. Svensk Författnings-samling, ija Arg, 1825. Kgl. Tryck. 3q6 sidd. 4:o 4 Rd. 32 sk. Juliets uppvaknande och död. Af Gabr. Sjöström. Åbo, Frenc- kell & Son, 1825. 21 sidd. 8:0 12 sk. St. Ronans Brunn. Af Författaren till Wawerley, Quentin Dur- ward &c. uti 3 Del. ira Del. Ofvers. Siockh. Ebnens & Gran- bergs Tr. 1826. 351 sidd. 8:0 1 Rd. 16 sk. Sånger med Accompagnement för Forte Piano af J. E, Nordblom. Upsala, Palmblad & C. 1826. 24 sidd. Tvär-fol. Flora Suecica, enumerans Plantas Sueciæ indigenes, post Linnæum édita a G. Wahlenberg. Pars Posterior. Upsal. Palmblad & C. 1826. FJret. 88 sidd. Text. , 429-1117 sidd. 8;o. Schedulæ criticæ de Lichenibus exsiccatis Sveciæ fasciculos V et VI cura vit C h r. S ten h ammar. Lincopiæ, Petre, 1825 , pagg. 14. 4:o. iEj i bokhandel). Försök till Granskning af Kongl. Lag-Comiténs förslag till Handels- Balk (Af Carl. Ol. Del Idén). Rihang till Svea H. VIII. N.o 1. Upsala, Palmblad & C 1826. 117 sid. 52 sk. ♦ ■ ' > . ■ Sid. 152 r. 51. står Landslap s sty de läs: Sâlldapsstycle- Uti N:o IL Sid. 6 r. 6 nedifr. star: fôrelornma, läs: förekomma. 12 - 12 upifr. - hvit, haf^a - hvit,merâ.ndelsliafv& 14 - 7 od nâgra - sj el fstândi gliets- för- klaringen och några 15 - 5 - - ait - allt 17 - 4 nedifr. - religious-test - religious test. Cs 2* - ra âr - åro «2 - Ii - - förekomma - förekomna 6 sednare^ vilkoret- sednare^ äda lysningar signier och mer utvecklande gryningen, som siii!ligen olvergår till full dag, framslrålar allt klarare och kiarare förlis i svaret på första frågan framställda thema : 55 Gud har af evighet förutsett, hvilka menniskor skulle låta bjelpa sig till tron pä Frälsaren, som Gud beslutat utgilva, och hvilka skulle derefter lata intill ändan bevara sig i trone: çch om dessa liar Gud beslutat iorhjelpa dem, att de både komma till tron, och att de blifva i tron bevarade intill än- dan, och så lä eyinnerligt lif- Endast vid tvenne af svaren, nemligen pä io;dc och i2:te frågan, skulleden stränga gransk- ningen kunna anmärka, att dessa svar kunnat vara enklare, klarare och kortare. Då i o:de frågan af den allmänna satsen: Guds förutseende kan icke fela, har den slutföljd , att För- utseendet, i anseende till vissheten, måste vara lika med Beslutet, hade svaret helt enhelt kunnat varadetta; Oaktadt Guds Förutseende, såsom allt som tillhör Gud, är visst och ofelbart, böi' det icke förväxlas med Beslut; Förutse- endet hos Gud är ett det Gudomliga Förståndets, icke Vil- jans handling: det är, eftei’ sjelfva ordets sammansättning ett Gudomligt seende på förhand, det är ett vetande förut, huru menniskorna skola förhålla sig till följe af den åt dem förlä- nade friheten; icke ett beslut, huru Gud vill handla. Guds beslut står väl i sammanhang med förutseendet, men bör ej dermed förblandas; utan har Gud, till följe af förutseendet om menniskornas fria förhållande —• att antaga eller förkasta den tillbudna nåden, — fattat beslutet att stärka denna JNåd eller undandraga den. Man invände ej, att detta endast är ett anthropopathiskt föreställningssätt om Gud, ty då Gud sjelf i ordet nyttjar ett sådant, och skiljer mellan sitt Vetande och sitt Beslut — mellan sin vilja och men ni skornas vilja, t. ex. i Malth. 23: 3/. (Jag hafver velat, J hafven icke velat), så följer, att i detta föreställningssätt måste vara sanning, den sanning nämligen, som vi, i vårt närvarande barndomstillstånd i för- hållande till evigheten, kunna fatta. Hvarför skulle vi icke här våga, att, i enlighet med skriftens symboliska framställningssätt, försöka att upplysa sa- ken med exempel. En Konung sänder ett budskap till tvän- ne af sina undersåtare, som bo i ett hus, att bjuda dem till en högtidsmåltid. Han ser dem, från höjden af sitt palats, i den stund de bägge begifva sig hemifrån; den ene bcgifver sig vid måltidsstunden på vägen till Konungens palats, och antager således bjudningen; den andre begifver sig i samma stund på motsatt väg utåt sina åkerfält, för att besörja sina hushålls- sysslor ocli förkastar således bjudningen. Detta ser Konun- gen; men icke inverkar detta Hans seende pâ nagonderas Iria förhållande? Nu besluter Konungen, att endast den, som antagit bjudningen, skall blifva gäst vid hans bord, men att den, som förkastat den, aldrig skall bjudas mer. Användom nu detta på Gud. För Herranom är hela tiden ett oupphör- ligt närvarande: huru hvarje menniska på hvarje tid skall handla, är för Honom af evighet bekant. Detta Guds seende 7 o , inverkar ej på menniskans fria förhållande; ty i annat fall vore det icke förutseende, utan förutbestämmande. Elt sådant förutbestämmande åter strider både emot Skriftens och Erfarenhetens lära om den Menskliga Friheten, och tillika e- mot Guds Rättfärdighet, som skulle upphäfva sig sjelf, om den till evig förlust af den salighet, som Gud efter sin godhet bestämt åt alla, fördömt vissa menniskor, utan afseende der- på om de till följe af sin frihet skulle antaga eller förka- sta dem. Men är menniskan fri i andeliga ting, och huruvida? —* Äfven öfver detta ämne har Förf, i den ifrågavarande afhand- lingen lemnat någon upplysning, men isynnerhet i sin mundt- liga undervisning om Nådeverkningarna har han derÖfver spridt ett ljus, som i de lleste andeliga skrifter saknas. Utgifvaren skulle öka sin förtjenst med den ifrågavarande Afhandlingens förallmänligande, om han ur Förf:s endast i skrift förvarade undervisning i detta senare ämne — om IXådeverkningarna — utgåfve det, som kundetjena attbättre upplysa A fhandlingen om Nådavalet. Rec. tror sig här endast böra anföra ur den- na undervisning, som han haft tillfälle att såsom åhörare in- hemta, följande: ”Innan menniskan blifvit af den förekomman- de nåden fattad i Kallelsen, har hon, i sitt närvarande fall- na tillstånd, af den ursprungliga friheten endast qvar förmå- gan att förkasta, att säga nej till Guds Nådes tillbud. Men redan i och med Kallelsens Ij ulligt mäktiga Nåde sco- re Is er återställes friheten så vida, att menniskan kan akta på Nådestillbudet, hvaraf hon Ijulligt intages, och, genom ett Ditiut bruk af ordet, för hvilket hon i Kallelsen fattat lust, söka göra sig allt mera bekant med det Nådesgoda, som blif- vit benne tillhndet. Förmågan att emottaga detta goda Ster^ ställes gradvis i hvarje nadeverkan, hvarvid inenniskans för- måga att förkasta med det samma förblifver obunden, så att änskönt det är af Gud, när hon uppriktigt säger om den henne af Gud tillbudna saligheten: Jag villj så är det hela vägen åt henne lemnadt öppet att säga af sig sjelf: Jag vill icke.” Beträffande svaret på i2:te frågan, hade den dervid upp- kastade svårigheten lättast blifvit löst, om det i frågan in- skjutne : af gjord t, som tillägges Guds förutseende, blifvit utmärkt, såsom ett i förutseendet inlägdt främmande begrepp. Guds Förutseende, såsom Förutseende, afgör ingenting : det blolt ser förut menniskornas fria förhållande. Afgörandet åter är Guds, till följe af förutseendet, fattade Beslut. I Förutseendet är blott ett Förut-vetande huru menni- skorna skola handla; Beslutet grundar sig på detta Förut- vetande, men bör icke derm ed sammanblandas. Det är att beklaga, att den redan bortgångne, med så sällsynt djup, klar, och vidtomfattande andelig insigt begåfvade FÖrf:s ticl icke tillät honom bringa alhandlingen till det fulländade slut, som han föresatt sig; hvarföre ock en fråga förekommer al- drasist, som Ulg. al undseende och sanningen trogen, lemnat obesvarad; men det, som i denna alhandling redan blifvit ntveckladt är, för livar och en, som önskar att se Skriftens Läror i deras naturliga, men icke alltid förut insedda, skarpt bestämda sammanhang utvecklade, så läsvärdt och intressantj alt bekantskapen dermed måste anses för en verklig vinning. 22) En ropande Röst i Öknen; Till dyrt återlösta Själar, att de ville låta lösa sig från alla djef- vulens snaror, hvaruti alla oomvanda Menniskor, i synd och säkerhet fångna äro, och besinna icke den stora fara som är å lärde och mycket mindre söka sin räddning derifrån! och äfven Några varnande råd till de Själar, som känna sin andeliga fångenskap, huru de skola bryta sig igenom alla hinder, fram till Aterlösarcn, och 56 sedermera forblifva uti hans trogna efterföljelse, sa vida de vilja hafva något god t herberge för sina Själar i den gränslösa Evigheten; samt ändteligen En hjertelig uppmuntran for de få trogne Jesu vänner, att de allvarligen jaga efter målet, på det de må i den stora Härligheten bekomma evig Salighet. Ny, något tillökad, upplaga. Carlscrona 1^25. Flygare, 125 sidd. 8:0. Under denna trefaldiga längsläpande rubrik framträder inom 2:ne år en ny upplaga af en bok, som för vissa secte- rister i Södra Sverigo är en symbolisk skrift. Den innehåller strödda eller, rättare sagdt, utan allt sammanhang sammanfö- sta varningar och föreskrifter i praktisk Christendom. La- gens Sinaitiska åskor rulla bär oupphörligt. Afgrnndar i svafvellågor och helfveten med brinnande gap öppnas öfver allt. Det hela, i en kort characteristik, är en falsk imitation, ett nästan profanerande efterljnd al' thens ropandes röst i öknen, af honom, som sade.' J huggormars afföda, Yxan är satt till roten m. m. Föri:s nit är Upptändt emot begraf- ningar, barndop och bröllop, så vida dermed gästabud före- nas; ty ”Gud har icke befallt att gört calaser för köttet. På bröllop förehafves sällan annat, an fålängligheter, frosseri och dryckenskap, högfärd och skörlefnad, spel, dans och galen- skaper . . . och rätt som de minst förmoda, så ligga de i den brinnande svafvelsjön.” Det är möjligt, att Förf, i sin häftiga nitälskan menar väl; men Rec. anser honom då höra till dem, som hafva nit om Gud, dock icke visliga. Tankar- ne äro ett chaos. Språkförbistringen ar utmärkt stor. Hr Syreen, Bokens förläggare, meddelar ett tillägg af 22 andeli- ga sånger, såsom ’’prof af en blifvande Sångbok.” Här ett prof: ”Att tron är borrta, det är klart. Guds bud fortram- pas uppenbart; De hallne bli for gäck och skämt: Så högt har satan bågen stämt.’’ Men Rec. afbryter, ty ”dessa sånger få ej eftertryckas vid lagligt ansvar och påföljd.” 25) Christendomens och Salighelens visshet, emot denna verldens tviflan och lättsinnighet, föreställd O 7 i åtskilliga uppbyggeliga Samtal, imellan en Theologiæ Doctor och en Enfaldig Resande. Tredje upplagan. Slockh., Marquard, 1825. 4/ sidd. 8:o. Theologiæ Doctorn Philotheus bevisar af förnuftet Guds exsistence för den enfaldige Resande, Erdman, sålunda: Phil o th. ’’Huru kan solen, månen och stjernorna, utan stöd eller något att hänga vid, blilva qvar uppe i luften?’’ Erdni. ”Det vet jag intet.” Philoth. ”Deraf ser Ni ju, att en Gud är.” Det är svårt att såga, om Theologiæ Doctorn ellei’ den Resande, som kom ifrån Babel och ämnade sig till Jerusalem , var mera enfaldig. 24) Biblisk Almanach. Stockh., Marquard, 1825. 8:0. Denna Almanach anvisar, huru Guds ord, inom ett års förlopp, kan genomläsas. Man börjar i Januari att läsa Psal- taren, ’’den hel. Skrifts fatebur” och 1 Mose Bok parallel; man slutar året med Höga Visan, som endast efter denna fö- regående läsning kan fattas och förstås.” Enligt anvisningen skall Psaltaren genomläsas årligen fyra och Salomos skrifter a:ne gånger. 25) Theophrosyne, Läsning för Kyrkans och Skolor- nas Vänner. Andra häftet. Med Porträtt af Laurentius Petri d. ä. Stockh.' 1825. 298 sidd. 8:0. Den characteristik af Theophrosyne, som i Sv. Littera- tur-Tidning (1823. N:o yö och 76) blilvit framställd vid re- censionen af första häftet, inträffar hufvudsakligen äfven på detta andra. De flesta af de här förekommande Tolf upp- sattser äro goda och försvara sitt rum; några äro blott ark- fyllnader, såsom N:o IV. VI. XI. Laurentius Petri d. äldre är ett värdigt motstycke till 01. Petri i första häftet. Ut- dragen ur hans skrifter äro ändamålsenliga och skildra förträff- ligast Reformatorns personlighet. Lärorikare hade dock dess^ monographier varit, om sjelfva tidehvarfvet, i hvilket dess© Svea IX. 58 män lefde, blifvit skarpare tecknadt. N:o L III ocli VII äro de vigtigaste och lärorikaste afdelningarne. N:o Vill In- ländsk Litteratur och N:o X Necrolog vittna om Förf:s hjerteliga välvilja och mildhet i omdömen. En flod afloford utgjuter sig här nästan öfver alla dem, som nämnas såsom Författare och såsom döda. — Att Theophrosyne måtte med sin jämna lugna värdighet fortgå på sin bana, dock med nå- got raskare gång, är en önskan, den Rec. af själ och hjerta uttrycker och som säkert delas af alla Läsare. 26) Ecclesiastik Tidskrift till Läsning för Prester, utgifven af C. G. Rog b erg och J. A. Winbom. Första Häftet. Upsala, Palmblad 8C C., 1825« 128 sidd. 8 0. Utgifvarne hafva gjort klokt, att på titelbladet utsätta : ”till läsning ( —hvarför ej fullständigt : till köps och läsning? —) för Prester;” ty enda medlet att få dem dertill är sannerli- gen, att på detta sätt sticka dem arbetet i handen och under näsan. Det otium doetum — lärda hvila — till hvilken vårt Prästerskap dragit sig undan tids-ideernas stormar och strider, låter ej på annat sätt störa sig för några ögonblick. Subscribentlistan visar nu framgången af detta medel, och ,Rec. Önskar Utgifvarne dertill en lika stor framgång i sjelfva hufvudsaken. De hafva nämligen uppträdt med det manliga och grundliga allvar i afsigt och medel, som berättigar dem till denna förhoppning, äfvensom till tack, heder och ära af hvar och en, som menar väl med Svenska Kyrkan. Tidskriften börjar med en grundlig och sakrik Inled- ning till kännedom af de Theologiska Vetenska- perna, hvilken framgent kommer att fullföljas, och att i sammanträngd öfversigt framlägga de allmänt vigtigare under- sökningarna uti och resultaterna af denna Propedevtik för det Theologiska studium. Derpå följer en historisk uppsats om orden: Rationa- lismus och Supra natural! sm us, i hvilken dock detal- jerna om dessa ords synonymer och skiftande bruk, ehuru goda och nödiga för Facultisten, likväl synas oss ligga utom gränsen för den populära framställning, som tillkommer Tid- skriften och Presten. Del 3;dje Stycket: Om ti 11 sätt ni n g a f P res t s y ss- lor synes dock i detta, annars för en ”väckelse” ej alltid nog lifliga Häfte, vara ämnadt till det egentliga stick- och retnings- ämnet, så väl genom innehållets som skrifsättets skärpa och bäska. Hvarmed vi ej velat annat säga än ett större be- röm fÖrenadt med ett mindre tadel ; ty vi tro , att det är hufvudsakligen genom afhandlingar af ämnen af denna uti det kyrkliga och prästerliga ingripande art samt genom ett skrif- sätt så raskt, lifligt och stickande, som en väckelse ur Stån- dets vetenskapliga och andliga hesychie möjligtvis skall kun- na åstadkommas; fastän vi dermed ej vill halva uteslutet ur en sådan Tidskrift Alhandlingar af vetenskapligt innehåll nti en lugn framställning. I denna afhandling åter tro vi oss hafva kommit till nära mot- satsen af det historiska resultat, till hvilket Utgifvarne kommit sid. 5o, nämligen att ”tillsättningen af Lärarebefattningar vid För- samlingen hufvudsakligen berodde af Biskopen,” och det i följd af Kyrkobalken, under Reformationens första århundrade. Dernäst förklara vi oss öppna fiender till hufvudsakligen följande här förekommande punkter: i) De skarpa, generella beskyllningarna mot Prestval till Consistoriella Pastorat. Miss- bruket en dels, om ock stort, gifver ingen rätt till anfallet i gemen. Vi protestera för vår del högtidligen mot ankla- gelsen i denna allmännelighet och bitterhet, samt bedje de lä- sare , som sjelfve ej känna efter oväldig erfarenhet saken, ej sätta tro till den. Vi hafve dessutom, oaktädt detta på oss och alla andra tviflare satta brännmärke sid. 64: ”Tro mig, det närvarande valsättet försvaras knappt af andra Pre- ster, än af dem som antingen äro gammal häfds vänner, el- ler ock älska lönliga befordringsvägar” — våra många skäl, att ej önska alla Consistoriella Pastoraters valrättighet upp- häfven och hemfallen i tveskifte mellan Dom-Capitlets och Cabinettets prästryckt; och hvilka skäl vi erbjude oss sig att, när anledning och rum erbjuda, öppet hafva tillhands ; ingalunda på förhand öfvertygade om vederläggning genom denna yttran s. 65. ”Af enahanda eller sämre halt äro alla öfriga Apologier för beståendet af den nu gällande metboden, att tillsätta Prestsysslor vid Församlingarna.’’ — Sådant skäl som detta s. 62 : ”Man behöfver endast fråga ett enda Stifts Prestvalshistoria och innevånarne af ett endä Stifts ConsisLo- riella Pastorat, om de menigheter som ega valrätt,* hafva alltid eller oftast funnit de för sig bästa Själasörjare, eller om värdige Själasörjare äro mindre sällsynte vid Régala, Pa- tronella och Prebende Pastorat, der valrätt saknas , eller ock icke har någon afgörande betydelse’5 — vete vi väl ej vara skrifvet i den anda af bitterhet, i hvilken en Pastor vid Con- sistoriellt Pastorat måste läsa och känna det-, men vi fra- ge, om ej en sådan kunde invertera det och fråga: frågen M. H. menigheterna i de Församlingar som icke ega valrätt (Regala, Patronella, Præbende) om m. m. ? och ”det blinda godtycket” vid Pastoraters tillsättande, hvar gäller det mera, vid de Consistoriellas eller de Régalas och Patronellas ? Skul- le icke detta kunna erinra om den gamla anmärkningen, att det gifves tillfälle, då icke frågan är fri. 2) Mot corrective t af Lo 11 ning, hvilken vi tr© kun- na i rätt egentlig mening blifva det ”Spelrum för de upp- finningsrika, menskliga passionerna,” som nu gifves vid Prestvalen. Föröfrigt innehåller denna afhandling mycket rigtigt och förträffligt, och är den i alla fall högst rikhaltig och begrund- ningsvärd. Det 4:de Stycket: Utländsk Litteratur, en tämme- ligen, ja monne ej alltför fullständig uppräkning, välgrun- dad och omsorgsfull, af Tysklands märkvärdigare Författare in- om de Theologiska lådorna, är åter af mera lugnande art och försätter uti en glad sinnesförfattning genom föreställ- ningen af de gode Herrar Lärda Pastorer (det vill säga, de som sitta vid Första Classens eller Lärdoms-Pastoraterna, så kallade, utom af andra skäl, deraf att de gifva råd att köpa böcker), som med ena ögat uppspärrad! på den långa listan af lärda böcker,, följa med en blygsam blick den lilla i vrån stående half toma, eller med en lycksalig suck den på vinden alldeles undangömda bokhyllan. Det 5:te Stycket meddelar några icke ointressanta Ec- clesiastikhandlin gar från äldre och nyare tider. Ut- gifvarne hafva öfver detta företag ej uppgifvit någon plan. Skulle afsigten vara, att visa Ecclesians styrel sepx-in ci per i fordomtimma? Eller ock ur dess nyare documenter, hur den vräker sig: ”Som ett rankigt skepp förutan flagg Utan compass i det brusande svalget.’’ 6 i 27) Uriel, eller Nytt och Gammalt från Nådens Rike. En månadsskrift. April-December 1826 —- från sidd. 104-425. Sthm., Rumstedt, 1825. 8:0. Innehållet är fattigt och enformigt. Ibland märkvärdig- heter må anföras ur Wilsons Letters: ’’ett Italienskt frun- timmer af stånd sade sig aldrig hört talas om, att det fanns en bok, som innehöll Guds uppenbarelse, med namn af Bibel; ty — tilläde hon — eljest skulle jag helt säkert hafva hört talas om den.” D etta införes med rätta under ru- brik: Katholsk okunnighet. J ur i d i le 1) Strödda Anmärkningar om Lagens rätta förstånd och tillämpning, såsom Bilagor till offentliga föreläs- ningar af J. Holmbergson, J. U. D:r och Prof, i Lund, 1 H. Lund, 1825, Berling. 44 sidd. 8:0. Uti ett kort förord uppgifver Förf. Skriftens plan. Sjelf ensam offentlig Lärare vid Universitetet uti en vetenskap af så oändeligen vidsträckt omfattning, som Lagfarenheten, an- tyder han omöjligheten att på några år fullända hela Cursen i denna Vetenskap, deri man annorstädes har 4 till 5 (han kunde här utsagt 10 till 11) offentliga Lärare. Det är såle- des omöjligt att hinna föredraga mer än det mäst oumbärli- ga; Förf, vill derföre till ledning för de Studerandes egna arbete, i hvad som icke kan af Läraren genomgås, förmedelst vissa ämnens utgifvande i tryck, afhjelpa bristerna i de frag- mentariska anteckningar, som möjligen förefinnas. Rec. kan icke annat än helt och hållet instämma i Förf:s yttranden om den faetiska omöjligheten, att, äfven med det outtröttligaste bemödande, kunna omfatta hela den, blott ock inom det positiva inskränkta Rättsvetenskapens område. Vår egen erfarenhet bekräftar fullkomligt Förf:s, att endast Here, till ett gemensamt ’mål under full planmässighét sam- manverkande Lärares bemödande kan för detta vigtiga ända- mål något uträtta. Behjertans- och agtningsvärd är således den, af vetenskapligt interesse framkallade idée, som synes hafva ledt den berömde Förf, i förevarande företag. — Se- dan Rec. hemburit honom denna gärd af sin erkänsla, vill 6 2 Rec. gènom sin anmälan så mycket häldre redogöi-ä för Skrif- tens innehåll, som densamma, enligt Förf:s plan, icke synes blifva af den allmännaste tillgänglighet. De i detta Häfte under IX Numrör förekommande upp- satserna tillhöra alla dfeii del af vårt Jus positivum, som i theorien kallas Processuale, och af densamma, om Rec. deruti finge än införa en distinction, den egenteligen Ptaeti- sk a sidan. Utom N:o I och II, hvaruti Förf, med anledning af II, IX C. c. ÜB. och Xll C. RB., jemte K.F. 29 Növ. iSaS utvecklar sin theori af Tredsko - Utslag och Tredsko- dom, hvarutinnan Förfis skarpsynta juridiska omdöme sa fördelagtigt, Rec. ville påstå, så snillrikt uttalar sig; tillhöra de fleste af de öfrige anmärkningathe XVII C. af vår RB. I N.o III talar Förf, om bevisningsnödvärtdigheten (onus proban- di) i anledning af 33 §. C.c. i N.o VIII, om egen bekännel- se; 36 $. C. c.— N:o IX framställer Exempel pa möjliga för- villelser — N:o IV utvecklar, med hämtad anledning af XXIV. 3 RB., en Doms inre och yttre beskaffenhet. N:o VI. Om skyldigheten att i en anhängig tvist besörja om en tre- dje persons inkallande. N:o V, om Rabulistfrågan : hvarföre gjorde han icke detta? och N:o VII om Thée-conseillerna. Rec har i sin uppgift med flit förändrat ordningen ai uppsatserna, emedan han i denna omständighet är af olika mening med Förf. Uti en framställning, sådan som den i- frågavarande, hvaruti vetenskaplighetens är döt rådan- de intresset, är äfven den systematiska ordningen af omiss- kännelig vigt. Förf, hade, enligt Rec:s tanka, bordt så litet som möjligt uppoffra af det System i ämnenas föredragning, hvilket i betydlig mån bidrager att sammanhålla en, synner- ligen vid abstraction mindre van ynglings uppmärksamhet och fästa den bestämdt vid ämnet öch dess , i en kedja af detail- lerade undersökningar, utvecklade momenter. Hos en Förf., sjelf mägtig af så mycken systematisk abstraction, som Hr H , hade detta varit mer än lätt; vinsten deraf för vetenska- pen skulle ock, enligt Rec:s omdöme, ej varit långa — Med denna anmärkning förenar sig ovilkorligt ännu en annan : Rec. skulle önskat att icke den sjelf strängt vetenskaplige Förf, i framställningen så mycket hade populariserat si- na forskningar innom Rätts-vetenskapens område» — I upp- sätserne I och II framlyser, såsom redan är antydt, Förf.s 65 skarpa blick in uti det inre af den positiva Rättens andeme- ning-, den deri uppdragna parallelisnien emellan Tredsko-Ut- slag och Tredsko-dom, är en lika så originell som säker a- nalogisering af hvad lagen bestämdt uttalar, och af hvad den, ehuru icke bestämdt uttaladt, ex genio interno bjuder. Rec. är fullkomligt ense med Förf, i den åsigt af analogia legis et casuum, som här framställes. De anmärkningar, hvarmed Förf, commenterar XVII : 33 RB., äro ock lika grundliga som upplysande. Härvid sön- derfaller ämnet af sig sjellt, i Kärandens ursprungliga, och Svarandens härledda bevisnings skyldighet-, den sednare fäster lagen vid uttrycket ’’Vänder Svaranden någon omständighet före etc.” hvilket af Förf, på ett ganska tillfredställande sätt utvecklas. Denna utveckling, som älvenväl röjer mycken skarpsinnighet och en ljus uppfattning af det ifrågavarande ämnet, har, af de väl valda och genomförda exemplen en synnerlig förtjenst. — Innom en trångare krets, synas de re- flexioner hvällva sig, hvilka tjena till commentation af C.c. 36 §. Förf, fattar ämnet ifrån början något allmännare, hvar- fÖre han genast utvecklar meningen ai den citerade $;s lag- stadgande och utur ganska sunda principer förklarar de der- ifrån gjorda exceptioner. Då den berömde Calonius i en Academisk Dissertation afhandlat ämnet, skulle någon må hända gilla Förf:s altför hastiga öfvergång ifrån det generella derå till ett specielt casus, som ända från 3g sid. i början till sid. 4a vid slutet upptager undersökningen. Rec. for sin del skul- le ansett en logisk strängare analys af sjelfva det psycholo- giska uti confessionsbegreppet och dess juridiska följder, ut- af sjelfva ämnets vigt påkallad, och af Förfis skarpsinnighet derutinnan väntat sig en säkert upplysande framställning. Uti N:o IV, dei’ Förf, beskrifver en Doms dels inre dels yttre beskaffenhet, måste naturligtvis tillämpning af en sund logiks grundsatser komma i fråga, hvadan ock Förf, inlåter sig uti en omständligare utveckling af de härvid före- kommande formler. Han yttrar väl sjelf (sid. 27) ”men här är ej rum att afhandla någon logica”; detta oagtadt, fruktar Rec., att de fleste Läsare skulle önskat sig, i stället för den rent formella Syllogistiken, en bestämdare hänsyftning pä Domslutets Elementer, tänkta såsom Juridiska, och icke så helt och hållet sensu formal! uppfattade. JNågot besynner- 64 lige förefalla ock Rec: Jtskillige härvid i syllogism-form före- bragta exempel, VI St ådagalägger origtigheten af den grundsatsen, att, enär i en förevarande tvist, annan person behöfver instäm- mas , alltid låta käranden detta ombesörja. Förf, härleder gan- ska rigtigt denna förvillelse ifrån den vanliga regeln, att Kä- randen, som naturligtvis altid har onus probandi, äfvenledes har sig ålagdt att till Rätten förebringa de honom i synner- het interesserande bevisningsmedlen. Förändras exceptionsvis detta förhållande, så måste i nu supponerade iall, Svaran- den, som vill ändamålet, d. v. s. bevisningens fnllhet, äfven vilja medlet; d. v. s. begagnandet af de honom till bevisnin- gens åstadkommande möjliga utvägar. Förf:s härutinnan gan- ska sunda raisonnement finner sitt stöd af XI: i JB., och är icke utan uppbyggelse, så väl för hvar och en i gemen, som ock synnerligen för dem, hvilka genom praxis erhållit en petrificerad idée, hvilken står emot allt raisonnement och äfven lagens tydliga ord.” Tvenne uppsatser återstå ännu; V:o Rabulistfrågan : livar- före gjorde han icke detta? hvarföre iakttog han icke detta? uti hvilken uppsats, trötts den besynnerliga rubriken, åtskil- liga rätt sunda anmärkningar förekomma ; och VII:o, om Thée- conseillerna, såsom en af mörkrets magt constituerad bered* ning af justitiæ- och andra olfenteliga ärender, hvilken sist- nämnde uppsats , ehuru till syftningen synbarligen god, lik- väl Rec. af flere skäl skulle hafva önskat vara utesluten utur en samling af jurid. raisonnementer i den vetenskapliga anda utarbetad, som den förevarande. Det är just för att icke gifva lastarenom rum, som man i närvarande tid, nitisk att finna pedanteri uti hvarje lärd forskning, bör söka undvika hvarje anledning till de illasinnades begabbelse, hvarpå Rec. uti en c o n v er s e r an d e nyhetskrämare utur sistberörde uppsats fann till sin vedervilja bevis. — Vissa besynnerlig- heter i uttrycket; såsom sid. 19 ”rasande är det ’, sid. Embets- mannen . . . skulle af naturen i dess ostörda verksamhet, blifvit satt i en skomakare verkstad” o. s. v., skulle Rec. af samma uppriktiga agtning för Förf., önskat emot andra tjen- ligare utbytte; äfvensom några mindre betydliga tryckfel, så- som sid. 10. r. 13 föreges 1. föreger; sid. 14, r. 14 nedifr. Bl. 1. B, sid. 15 r. 2 nedifr. stämner 1. stämmer, lätteligen halva kunnat undvikas. — Rec. slutar med den Önskan, att Förf., hvilkens tid är så oafbrutet upptagen af för fädernes- landet vigtiga göromål, icke må af mödornas mängd uttröttas, utan framgent meddela Allmänheten resulsatet af sina grund- liga forskningar, till synnerlig nytta för hvarje fäderneslan- dets och rättvisans vän, som i likhet med Förf. (sid. 21), ön- skar, ”att Domaren vid utöfningen af detta vigtiga Embete, måtte representera den Eviga Rättvisan, som i all mångfalld är en” — men är det ock endast genom föreningen af den högsta vishet med den högsta fullkomlighet. 2) LagLexicon eller Förklaring öfver de i vår all- männa Lag och Författningar brukade Ordasätt och Termer i Alfabetisk ordning. Sthm. iSaS (iSså). Ecksleinska Boktryckeriet, 96 sidd. 8;o. Att kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt ge- nomföra ett arbete af den omfattning som denna anmäldta Skrifts titel lofvar, förutsätter en vida större förmåga än den som uti sjelfva skriften röjer sig. Icke blott en blick, som öfverskådar Lagfarenhetens nästan omätliga område, utan äf- ven en högre grad af logisk abstractionsförmåga, inöfvad i konsten att gifva exäcta begrepps-bestämningar, måste förut- sättas såsom dertill oundgängeliga egenskaper. Ingendera sy- nes dock hafva fallit på här ifrågavarande Rédacteurs lott; Rec. väljer med flit detta ord i stället för Förf., ty han tar för afgjordt, att ingen som lefver i närvarande decennium, eller rigtigare sagdt, inom de sista 60 åren, har uppsatt ut- trycken för de i skriften förekommande definitioner. Också kan icke Rec. undertrycka den anmärkningen, att det ifråga- varande Redactions-arbetet vittnar om en både uti logiskt begrepps redande och uti juridisk analys synnerligen oöfvad reflexion. — Rec. skall med exempel, hvarvid tättelser till läsarens upplysning skola meddelas, bevisa så väl det ena som det andra. Begreppet Besittning (sid. 19) öfversättes med Do- minium utile; kan då Förf, vara i okunnighet om att detta begrepp precist motsvaras af Lat. uttrycket Possessio; besit- ta— esse in possessione ? Besvär (sid. 20) i dess proces- suella mening säges i civila mål endast användbart emot ett Svea IX. III. 7. 65 preliminärt ntslag, när summa appellabilis ej tillåter mig vad har da icke Förf, redan af Registret i vår Lagbok kunnat lura sig hänvisning till XXVII: 8 Rß., der Lagen stadgar om Besvär öfver fel i R ättegången ? och åter ilrån detta Jag-rum till IX Cag. UB.? Hvartill tjenar, vid en sådan före- veten okunnighet, att hänvisa Läsaren till begreppet miss- nöje, under hvilken rubrik ingen enda upplysande anmärk- ning förekommer? Borgen, (sid. 24) förblandas med Lat. ordet Cautio: Borgen heter dock på latin Fidejussio och skil- je« i juridiskt begrepp strängt ifrån cautio; ty i Fidejussio är all- tid ansvars-förpligtelsen bestämd; i Cautio är annu °^e~ »tämdt om en præstation blifver principal paciscenten. för hvilken caveras, ålagd eller icke. Brott (sid. 27) betydex vilja en gerning etc.; huru kan man så förvilla sig om all begreppsbestämning, att man inlägger i en blott vilja, begrep- pet af juridiskt ansvar och straffskyldighet? Viljan, såsom sådan, kan väl aldrig träffas af en juridisk lag; endast hand- lingen , och äfven handlingen endast tänkt såsom i den yttr® verlden uppfattelig, är derföre föremål. Men Rec. vill ej trötta Läsaren med anförande af Here exempel på oreda eller obestämdhet i begrepp; émux större är den ofullständighet som gör före varande skrift nästan obrukbar, åtminstone i mera vetenskapligt ändamål. Pa Lit- tera A saknas Actor, afbön, adpertinens, af vi ta, anordning, anticipation, arrende m. fl. ofta i förfaitningarne förekomman- de termini technici, men deremot finnas högst sällsynta be- grepp upptagna såsom Allodial-gods, Arnehus o s. v. Bokstäf- verne P. 1. Ä. äro alldeles förbigångne. Besynnerligt förefal- ler det Rec. att. alldeles sakna begreppet Grundlag i allmänhe4, afvensom hvarenda af våra nu gällande grundlagar uti före- varande Lexicon. — Det rigtiga i hela samlingen synes såle- des vara hämtadt ifrån ett tidehvarf långt bakom oss förgån- get. hvilket påstående det torde vara öfverflödigt att bestyrka med flera bevis än det enda att under bokstal ven T icke upptagea något enda annat juridiskt begrepp än det af Trulldom, hvarvid citeras II C. 1 $. MB., hvilket lagens rum redan genom K.F. 1779 kraft och verkan upp- hälvet På durf i det typiska sakna« ej eller exempel, såsom: hem 1. hemman, infamu» k infamis, damspan 1. dammspann o, a. v. Med ett ord, Rec. beklagai- att icke den berömliga planen att lexicographer a i Lagfarenheten blifvit af ett skick- ligare subject omfattad och exsequerad, än af förevarande »krifts Rédacteur. o) hörslag till Lösdrifveriets förminskande och Brottslingars förbättring vid Correctionsfnrätt- ningarne i Sverige. Sthm., Carl Deleen, iSaS. 26 sidd. 8:0. Forf som trott att ämnet kunde SynM, genom de män- ga den pa vart språk utkomna skrifter, redan nog utredt, inskränker s.g bli uppgtfvande af några i vära inrättningar förekommande braler och forslag till deras afhielnande. Han ar härvid strängare, än man i de länder, der dylika anstal- ter In Ull, gjort mesta lycka, ansett nödigt, t. ex. i sin fordran att alla cellerna bora vara fullkomligt mörka (sid. n-12). Ett hufvudmedel anser han dock vara, att i en fästning in- mmtta ett Regnnente dit försvarslöse och fästningsfångar, hvtlka, efter utstadt fängelsestraff, ej fått tjensl, skulle lem- nas, och hvars organisation jemväl uppgifves. Ett hufvudfel 1 brocburen ar: att blott män omtalas, med fullkomligt ute- Sn?"“ n "t tra-0^ OCl* .de.fÖr ‘k"' SOTda »betïmrâtt- nmgar. Uppfylla da dessa, 1 värt fädernesland, sä mycket hört6 »" b“t™n,eflse?, feom har Rec. ätminltone hoit yttras. Den föreslagna Inrättningen af ett Re«imente vill e; heller ratt behaga honom. Rec. älskar i allmänhet ei halfheter, han har foga forlroende för half-militair-corpser, der krigarens skyldigheter enhgt sakens natur och Förf:s eget medgifvande, bli bisak; och tror att arbetsamhet och lämplig Tr ,nr“a,ä! arb«^us, bäst meddelas dyhk! menmskor. Disciplinen kan ;u der fä fika mycken stränghet? 4) Huru skola Bankrutter forekommas, Vinoleriet och Ockret utrotas? Stlini. Carl Deleen ° 1825. 51 sidd. 8:0. r .denna lråSa 1111 sitt besvarande fordrade ett ojem- förhgt storre utrymme än en brochure, behöfver ei erinras. Också har Forf. ej till besvarande upptagit den, utan en vi- da inskränktare. Huru böra Executianslagarne varä inrättade 68 för att buttre än nu motsvara sitt ändamål ? För att bereda sitt svar, lemnar han en kort ölversigt af våra Executions- lagars utveckling ifrån är 1704, jemte de anledningar som dertill föranledt. Derpå uppgifvas de förbättringar Förf, ön- skar, hufvudsakligen åsyftande: Likhet i Executions-sätt; Rän- tans obestämda frihet under villkor att den i skuldsedeln ut- sattes ; förbud vid Executions-verket anstälde Embetsmän att Staga sigj Lagsökningar och mildring i gäldenärs ansvar vid cession. Att ämnet ej är uttömdt, att åtskilligt kan både invändas och tilläggas vid förslaget; erkänner Förf, sjelf. Några nya åsigter väntar man ej i en brochur; men den närvarande tyc- kes åtminstone äga förtjensten af en lugn och redlig forkning, sä vidt Förf, sträckt den. Medic in. 3) System i Pharmakologien, med särskildt afseende på Svenska Pharmakopéens sista edition. Af C. W. Ronander, M. D. Ch. Mag. m. m. Första Delen, Förra Afdeln. Stockh. 1825. 192 sidd. 8.0. Till grund för detta arbete har Förf, lagt sin år 1822 af Sv. Läk. Sällskapet belönta prisskrift: Förklaring öfver beredningen och bruket af de läkemedel, som finnas upptagne i Svenska Pharmakopéens nyaste edition. Närvarande Afdelning innefattar den Allmänna Pharmakologien. Författarens hufvudändamål, säger han, är att i praktiskt hänseende göra sitt arbete så brukbart som möjligt, såväl för Läkaren som för Apothekaren. Väl skall i allmänhet Svenska Pharmakopéens Nomenklatur begagnas ; men äfven bifogas de systematiska och oflicinella synonymerne. — En egentlig recension af denna skrift, hvilken lofvar oss att få se en betydlig brist i Svenska literaturen på ett hedrande sätt afhiilpen, torde böra uppskjutas , tills arbetet hunnit närmare sin fullbordan. — De flera brister, för hvilka Förf, sjelf anklagar' sin stil, har Rec. ej kunnat upptäcka; tvärtom sy- nes den egentlig, vårdad och utan all sådan prydnad, som här ej vore pa sitt ställe. Deremot kan man ej gilla Förfs hag, all onödigtvis påfinna eller tillegna sig vissa äfventyrliga benämningar. Så t. ex. må ordet Ph arm akokatagrap ho- lo gie, för konsten att skrifva Recepter, — Receptur, — Recepterings-Konst, — ha den mängskrifvande Plencks au- toritet för sig, och vara aldrig så etymologiskt rigtigt samman- satt: för öga, öra och tunga är det likväl så motbjudande, att det väl knappast i framtiden kommer att bibehållas. 2) Försigtighetsmatt att bruka i Vest-Indien och an- dra orter mot Gula Febern eller andra smitto- samma sjukdomar, under de tider dessa dersta- des aro rådande. Af Friherre Carl af Wet- terstedt. Slockh. 1825. 21 sidd. 8:0. Under sitt vistande i Marseille år 1819 meddelade Förf, tvenne till Havana afgående Sjökaptener dessa försigtighets- matt 5 och följden — om ej verkan — deraf blef den, att in- gen af besättningen, utom Kaptenen på det ena fartyget, an- fölls af Gula Febern. Författarens pr oph y faktiska råd innehålla ingen (ing nytt och ingen ting rent af skadligt, men hans method — om den så får kallas — är för mycket om- ständlig, hans uppgifter äro för litet noggranna, för att be- gagnas af olärda Sjökaptener och dylikt folk. Utom vanlig ättika, föreslås tre slags starkare och svagare röfvarältika, till oupphörligt yttre bruk, stänkning, afdunstning m. m., samt dessutom mineralsura rökningar trenne gånger om dagen; och för öfrigt en mängd andra försigtighetsmått. Den starkare röf- varältikan lillredes med ej mindre än trettio goda hän- der fulla med kryddor och 12 lod fins tö tt Kamfer, till G kanuor vinättika. Men vet väl en Vanlig Sjökapten t. ex., hvad man behölver tillsätta kamfern, för- alt kunna finstö- ta den? Vet han huru den, äfven finstött, i förväg måste handleras, för att kunna ujiplösas eller rättare hållas inblan- dad i ättikan ? Af Förf, får han ej veta det. Lyckligtvis torde ättikan ensam, om den är frisk och kraftig, vara det väsendtliga alt påräkna vid yttre bruk af dessa aceta aroma- tica et camphorata, åtminstone då meddelandet af smittor skall förekommas. — Men om nu Förhs Prophylaxis får passera, äro deremot hans välmenta råd till sjukdomens botande under all medicinsk kritik. ”Skulle någon sjukna”, börjar han, och nämner ej ett ord om sjukdomens fors!« kännetecken, dess natur, symptorner, modificationer, o. s. v. ”Genast bör den sjuke intaga 10 piller, af 10 gran Calomel, 15 gr. S-cammonium, 25 gr. Jalappa; i sanning en väldig aflo- ring, recommenderad utan all urskillning och inskränkning i en sjukdom, uti hvilken ”ventriculus vehementer p a- tibilis et vel leviora ferre nescius, symptoma est gravissimum”, och hvarest ”non raro adsunt sor~ dium gastricarum signa, quæ vero neutiquam e- vacuationem poscunt.” (Sprengel, Instit. Medic. T. IV. pag. 136, de febre flava tropica). Med hvad slags bind- ningsmedel nyssnämda torrvaror skola förvandlas till piller, bar Förf, ej uppgifvit. En Provisor vet i dylikt fall nog att hjel- pa sig; men en Sjökapten? Ty såsom pulfver, ej såsom piller, skola de medfölja hemifrån (s. i 9). Af dessa piller, som dessutom biel ve orimligt stora, så vida hvar tdera, utom sitt bindnings- medel, borde innehålla 5 gran voluminösa torrvaror, skola barn, således de spädaste lika med de äldre, intaga ej min- dre än sex. Men lyckligtvis spottar barnet ut dem. — Ett quint in Salpeter bör intagas hvarje timma, utom om nätterna, — och älven detta utan undantag eller inskränkning. ------Men nog och redan för mycket, for att visa, huru fö- ga Forf. var vuxen sitt företag. Undransvärd och förfärlig är den säkerhet, med hvilken en man, ulan all medicinsk bild- ning, framträder, för att meddela sina vådliga råd vid de mest grannlaga sjnkdomshändelser. — Äfven språket och stilen i denna afhandling äro i hög grad vanvårdade Strax på för- sta sidan läses t. ex.: ”blef endast Kaptenen på det ena fartv- get anfallen af Gula Febern och dog af sjukdomen, hvil- ken förmodligen mellanåt försummat alt iakttaga försigtighets- måtten” — m. m. Detta lilla arbete är H. M. Konungen tillegnadt. — 5) En afliden gammal Doktors Ante kningar, oförändrade utgilhe. Första Samlingen. Stockholm , Eck- steinska Boktryckeriet, 1825. 86 sid. 8:0. Afliden är Doktorn, så mycket säkrare, som han i nära trettio år multnat i grafven. Dessa Anteckningar äro nemli- gen, hvilket Utgifvaren förtiger, ingen ting annat än plockvj» uttagna bitar ur den namnkunnige J. A. Unzer» reckoskrift Der Arzt, bvars »ista upplaga utgafs år 1769. För sin tid agde detta arbete onekligen ett högt värde: det framställde utförligt och med lycklig yrskillning de största Läkares åsigter och methoder, såväl i Dietetik som i den egentliga Praxis, så vidt de iäto sig populariseras. Förf., som funnit sin Allmän- hets gom något slökänslig för blotta kunskapen, trodde sig bö- ra krydda sin anrättning med små roligheter af lägre skämt och handgriplig satir. Äfven från denna baksida af Unzers ax'bete har vår svenska Landsman ej försmått att plocka för sitt behof. — Vi redovisa i korthet för dessa Anteckningars inne- håll. De meddela först ett Samtal emellan tvenne Lä- kare, Far och Son, om genvägen för en ung Practicus till ryktbarhet och vinning-, och sysselsätta sig derelter med hvar- jebanda löjliga eller skadliga tillstånd, sedvanor och missbruk i samhällsleftiaden, i dieten, i klädseln o. s. v., allt under särskillda rubriker och på en viss gammaldags svenska, hvilken troligen skall höra till saken, Öfversältaren har på Here ställen alltför mycket slarfvat eller missförstått sin författare ; t. ex. Origin. L s/gS: Andre aber, die schon hinfälliger waren öfvers. s. 4a. ”De öfriga, som voro litet kallsinnigare” (bör heta: mera af sig komne, neml. genom ruset). Sidd. 206 och 78: Dass sein Gesicht sehr schlecht aus- sähe — ”Att hans syn var så slätt” (att hans ansigte hade ett mycket dåligt utseende) m. m. Papper och tryck äro vac- kra. men tryckfelen nog många, särdeles vid namn, t. e. Ma- tuin l. Malouin, Epidardrus 1. Epidaurus, m. fl. — I företalet till sin sista upplaga nämner D:r Unzer, att en svensk öfver- sättning af hans arbete blifvit börjad i Stockholms Vecko- blad för år 1763 och sedermera fortsatt. Närvarande små- stycken förekomma samteligen i Unzers första del : en jemfö- relse, titl utrönande af öfversättningens likhet (eller identitet?) med den i Veckobladet, vore aåledea lätt anställd, om den lö- nad« mödan. (Fortsättn. följer.) 'J- UNIVERSITETS - ANNALER. UPSALA. D. 16 sistl. Juni öfverlemnade Acad. Rector Magnificus, Tlieol. Professorn Doct. Sven Lundblad Rectoratet till Matliem. Professorn, L. N. O. Mag'. Jöns Svanberg. Decani för Höst-Terminen detta år äro : i Tlieologiska Faculteten: E. O. Theol. Professorn Doct. J. Thorsauder. I Juridiska Fac. : Jur. Oecon. et Commerc. Professorn, R. N. O. Doct. L. G. Rabenius. I Medicinska Fac.; Med. et Botan. Professorn, Commend, af K. W. O. Doct. C. P. Thunberg. I Philoiophiska Fac.: Astron. Professorn Mag, J. Bredman. Studerande Ungdomens antal har sistl. Vårtermin varit låoy, af hvilka 926 varit under Terminen vid Academien närvarande och 482 inom 2:ne år frånvarande. Under sistl. Rectorat inskrifne 78. A förslag till den efter JustitiaeRådet, R. N. O. Doct. Sven Themp- tander lediga Juris Patrii et Romani Professionen liar Consistorium Aca- demicum uppfört 1:0 Juris Patr. et Rom. Adjuncten Doct. Jac. Edv. Boethius. 2:0 Juris Adjuncten i Lund Doct. C. J. Schlyter. 3:o Phi- los. Pract. Docens, Cauzlisten vid Cons. Acad. Jur. Utr. Licentiaten, blag. C- O. Dellde'n. Afvenledes har Philosophiska Faculteten upprättat Förslag till den efter Professor Traner lediga Litter. Hum. Adjuneturen och derpå upp- fört 1:0 E. O. Adjuncten Mag. W. Fr. Palmblad. 2:0 Mag. Docens Ad. Törneros. 3:o Mag. Docens 01. Bredberg. En Adjunctur i Tlieologiska Faculteten är ledig, genom Theol. Adjuncten och Licentiaten Mag. Severin Löwenhjelms död d. 20 sistl. Maj. — Han var född i Nor i Wermland d. 4 Maj 1778. Student 1796. Philos. Magister 1800. Borgströmiansk Adjunct i Practiska Economien 1806. Theol. Candidat 1811 och Licentiat 1814. Präst- vigd s. å. Theol. Adjunct och Kyrkoherde i Börje i8i5. Prost 1818. Assessor Consistorii Ecclesiastic! 1822. I sina tvenne giften nied A. E. af Geyersstam, död 1820 och E. C. Ehrencrona eflerlemnar han 2 Söner och 1 Dotter. H. K. H. KronPrinsen, Acad. Canzler har nådigst tillagt Amanu- ensen vid Acad. NaturalHistoriska Museum, Gabn. Marklin ett understöd af 200 Rdr Banco, som utgå af Academiens besparda medel, för att till förökande af sin kännedom om Svenska Pelrificater, hvaraf han re- dan gjort en icke obetydlig samling, kunna under denna sommar beresa Gothlands och Ölands Öfvergångsherg och Skånes Flölstrakler. Hr. Marklin afreste i sistl. Apr. månad till Gothland. Ilistor. Professorn och OrdensIIistoriographen Mag. E. G. Geycr har af Kongl. A etUenskapsSällskapet i Köpenhamn blilvit kallad till Ut- ländsk Ledamot i Historiska och Philologiska classen. Svenska och Norrska Consuln i Tripoli, Jacob Gråberg till Hemsö, har genom npprättad och hit öfversänd Disposition till Academiska Bi- bliotheket härstädes testamenterat sina Orientaliska Böcker och Hand- skrifter , och derjemte förordnat, att Academiska Bibliotheket skall äga rättighet att, efter ett af Academiens ProCanzler och Bibliothekarien fast- stäldt modereradt pris , ntur Testators öfriga Bokförråd utvälja och in- lösa de Böcker, som Bibliotheket tillförene icke äger. LUND. D. 2 3 sistl. Jun. öfverlemnade Acad. Rector Magnifions, Med. Professorn, R. N. O. Doct. Eberh. Zach. Munck af Rosenschöld Recto- ratet till Aesthet. Professorn och Bibliolhekarien Mag. A. Liedbeck. Under förl. Rectorats-år hafva 127 blifvit inskrilne. Omkring 400 Studerande hafva varit vid Academien närvarande och 202 inom 2:ne år frånvarande. Philos. Magister-Promotion firades härstädes d. a3 sistl. Jun., då 4 o Philos. Candidater erhöllo Lagerkransen af tillförordnad Promoter , Botan. Professorn, L. N. O. Mag. C. A. Agardh. Programmet inne- håller under titel af Anti^uitates Lirmœanœ fiere hittills outgilne Bref af C. von Linn e. Magisterfrågan : an Genus in Historia na- tur ali ex natur a. v el ex arte potius hauriendum sit? framställ- des af Professor E. Fries och besvarades af Primus, Mag. F. Horney, Scanus. I sistl. Maj månad har Biskopen, L. N. O. Doct. Es. Tegne'r afflyttat till Wexiö, samt Mathem. Professorn Mag. C. E. Kjellin till Kumla Pastotat i Strengnäs Stift. Seminarii Praefecten, Prosten, Mag. A. Z. Pettersson har blifvit utnämnd till Kyrkoherde i Landskrona. Phys. Docenten Mag. A. Sandberg afgår såsom utnämnd Theol. Lector vid Kgl. Gymnasium i Calmar. Histor. Professorn Mag. A. O. Lindforss har erhållit transport till den efter framl. Prof. El. Lindfors sedan början af förledil år lediga Eloqùenliae et Poëseos Professionen. 73 À B O. Vid harrarande Universitet hafva följande utnämningar och befor- dringar intraffat. Mathes. Adjuncten, Mag. Nathan. Gerh. af Schulten har blifvit Mathes. Professor och E. O. Adjuncten Mag. Ax. S. Sjöström, Ord. Adjunct, i Grekiska Litteraturen. — Praefectus för Acad. Natural- Historiska Museum, Adjuncten Doct. J. M. af lengström har erhållit Professors fullmagt. — GanzliRädet och Ridd. Mag. J. F. Wallenius har, på begäran, erhållit afsked från Eloq. et Poës. Professionen och blifvit benådad med St. WlådimirsOrden, 3:dje Glassen. Rector Magnificus under nu ingående Academiska ar är Primär. Theol. Professorn, DomProsten Doct. G. Gadolin. Universitets-Bibliotheket är i stark tillväxt. Nyligen har den be- römde Juris Professorn Haubolds efterlemnade Boksamling bhfvit i Leipzig af Finska Stats-medlen inköpt och till Universitetet öfverlemnad. Icke länge sedan bief en Medicinsk Boksamling, som tillhört afl. Stats- Rådet von Haartman , på lika sätt inlöst och med Bibliolheket förenad. Till Åbo Domkyrkas reparation hafva 5 0,0 o o Rubel af Statsmedlen blifvit anslagne. DISPUTATIONEN UTGIFXA 1 UPSALA, VAR - TERMINEN' 1826. Under Acad. Rector Magnifions, Theol. Professor Kaisenianin, Doct. Sven Lundblad: De Synergismo. P, I. P.o Cand. Theo!. Mag. Isaak Nordström, Vestm. Dalek. 2, i-4:dels ark. Under Med. och Bolan. Professorn, Commendören af K. W. O. _ Doct. Carl Pet. Thunherg: Hoiti Upsaliensis Plantas cuitæ ah initio sæculi. P. I. And. Er, Setterblad, WGoth. l, | halft arjc. -- P. II. Christof. Carl ander, WGoth. 1, 1 halft ark. — P. III. Pehr Jak. Lied heck, Sudenn. Neric. 1 , 3-4:k. De Bardana , Pro Gr, Med. Auct. Carl P. U 1 r. Nords t e d t, Smol, 2 aik. Guder Anat, och Chirurgiæ Professorn, Doot. Jacob  k 4 r- m a n : Examen Veneficii Medico Legale. P. I. P10 Gr. Med. Auct. Lara Pet. Lychneil, Gest>. Hels- 1, i-4:dels ark. Under LL. OO. Professorn, Duct. Gustaf Knie: Carmen Syriacum De Afexandro Magno. Lai. redd, P. I, Pro Grad» Philos. And. Törnblom, Westm. Dafek. 1, i-4:dels ark. Under HFtor. Professorn, O, dens-llistoriographen , En af de Aderton i Svenska Acad. Mag, Er. Gutt. G e i j t r : De Cosmo de Medicis. P. 1. Auct. Rud. Annerstedt, OGofh, 2, 3-4:deIs ark. Âcta et Litteræ ad Hist. Svec, Fase, XXI. Svant« Jac. C a 11 • r~ holm, Upl. 1, 1 halft ark. Under Professorn, Doct. Henr. Vilh- Romanson: Myologiska Disseclioner eller Afhandling om Musklerna i Menni- skokroppen. IV. st. Arved Fredr. Mellgrén, Westrn. Dalek. i, 5-4:dels ark. Angor cordis Idiopathicus ex aucta crassitudine et dilatatione Ven- triculi sinistri oriundus, historia morbi et sectione cadaveris illustratus. Pro Gradu Med. Mag. Joseph Elliot, Westm. Dalek, i, i halft ark. Under Professorn Mag. J o h. Tranér: Sapphus, Græc. Poëtriæ, quæ exstant residua. P. XIII. Jonas Hult- man, OGoth. i, i hallt ark. Sapphus, Græc. Poëtriæ, Griphus. Pro Gradu. And. Joh. Pe- tersson, OGoth. i, i-4:dels ark. Anytæ, Græc. poëtriæ, quæ exstant residua. P. I. Salomon Jac. Ihre, Gotti, i, r.4;dels ark. -- P. II. Claës Peter W e s t- ling, OGoth. i, i halft ark. -- P. III, Magn. Huss, Medelp. Jemtl. i, i halft ark, Odarion VIII, IX, X, XI, XII, XIII, Anacreontis, Melici vatis. Joh. Fredr. Björkman, Smol., 5, 1 halft ark. Under Juris Patr. och Rom. Adjuncten, Doct. Jacob Ed- vard Boethius: De Ære alieno, ex conjugum Donis solvendo, in Cap. XI. Tit. de Matrimoniis P. II. Er. Vilh. Montan, Westm. Dalek. 2, i halft ark. — P. Hl. Joh. Thavenius, Suderm. Neric. 2, i-4:dels ark. Under E. o. Adjuncten, Mag. Anders SSdermark: Numerus Interpres ex Tit. Livii Præ^atione. Joh. Pet. Lund- mark, Suderm. Neric. 2 ark. Under E. o. Adjuncten, Mag. Vilh. Fr. Palmblad’. De ingenio Ætatis Argenteæ Hispano. P. I. Joh. Theod. Hag- g r e n , Suderm. Ner. 2 ark. — P. II. Pehr Gust. Brandler, Suderm. Ner. i, 1 halft ark. Under Docenten, Mag. Adolf TSrneros: De varia descriptione populi Romani sub Regibus. Sect. I. Joh. Gezelius, Smol. t , t halft ark. — Sect, II. Vi 1h. Thyselius, Smol. i, i halft aik, -- Sect. 1II. Joli. Dan. Grill, Sti- derm. Ner. i, i.4:dels ark. — Sect. IV- And. Aug. Fris, Sù- denn, Neric. i, i-4dels aik. Under DocentenAcad, Ganzesten, Map. Carl 01. De Ilde n: Theoria exceptionum ex Cap. XVI. Tit. de Judiens P. I. Eric Hultin, Bothn. i, i-4:dels ark, —P. II. Jac. Grahn, Bothn. 3 ark. Under Docenten, Mag. Per Vtlh. Afielius' Do Imperio Trapezuntino* P. VII. Per Hasselroth, WGoth. i i halft ark, — P. VIII. Jonas J. Lagergren, WGoth. i , i halft ark.— P. IX. et ult. Joh, S t e n b e rg, WGoth. 2, 1 halft ark. Under Mag. Pehr Eric Rudebeck“. De Claudio Claudiano. P. I., Johan Gabr. Schenström,' OGoth. 2, i-4:dels ark. Under Mag, Carl Jacob af Nordin'. Do Leonis X. Pontificis in rem litterariam mentis, P. I. C a rl Gust- Brusevitz, Gothob. 1, i-4:dels ark. — P. II. Jonas Unæus, Bothn, 1, 3-4;dels ark. I* BÖCKER, UTKOMNE IFRÂn D. 17 APRIL TILL D. 1 5 JULI 1826. Hvad förstår Li^en mrd Rongsådra ? Får Kongsådra «tangas och be- gagnas för enskilt mans icke privilegierade fiskerätt? Frågor un. derstalde Konel. JVTaj:ts nåd. prölning uti Revisionssaken, emel- lan Mjölnaren J. Akeiwall och Bonden Anders Andersson om bättre rätt att fiska ål i Trosa å. Slhm. Ne»tius 1826. 1 Ark 4:o. 4 sk. Anvisning till kunskapen om hästars beskaffenhet, fel och lyten, ålder, fortplantning, ans och föda samt allmänna sjukdomar och deras botemedel, af Claes Gustaf Bure, Stallmästare. Fjer— de, mycket tillökta uppl, Strengnäs , Ekmarck 1825, 128 sidor 8:0 med en planche. 56 sk. Försök till granskning af K. Lag-Commiténs Förslag till Handelsbalk. Bihang till Svea VIH. N:o 1. Upsala, Palmblad & C. 1826. 117 sidor 8:0. 32 sk. Redwood. Nordamerikansk Roman af Cooper. 2*ne Delar, öf* versättning. Sthm., Schentz , 1826. i;a Delen 153 sidor, aa Delen. 192 sidor 8:0. 1 R. 4o sk. Anteckningar rörande Dr. Marie Antoinettes af Frankrike och Na- varra enskilda lefnad, af Frn Campan, Föreläserska hos Prin- sessorna och Drottningens Första Kammarfru; ordnade, utgifne och med tillägg försedde af F. Ba rrie r e. Ölvers. Tredje Del. Siy sidd. Fjerde Delen 248 sidd. 8;o. Mariefred, Collin & C. 1815. 1 R. 32 sk. Upsala Domkyrka med dess märkvärdigheter tecknade och beskrifn® af Fr. Werner och Joh, Henr. Schröder, i;a häftet med 2 1/2 arks text samt 6 plancher i Stentryck af C. Miiller 1826, 3 R. 24 sk. Fordna och närvarande Sverige af Thersner. Häftet XXVII Öst- fö'hland IX. 5 R. Brandvakten. Lustspel i 1 Akt af Th. Körner. Öfversättning. Sthm. Wennlundska Tryck. 1826. 48 sidd. 12:0. 12 sk. Handlingar hörande till Carl XH:s Historia. Fjerde och sista de. len. Sthm. Z. Hseggström 1826. 38t »idd. 8.0. 2 R. PoHunîaisk Gremmatica utgifv^n af J. W > 1 h. Carjberg, Adjunkt vid Christinas Tyska Församling i Gotheborg. Götheburg , Löwe- gren 1826. Företal 6 sid. 117 sidd. S'.o. 1 R. Spansk SprBklära efter de bästa utländska och i synnerhet Spanska Academiens utarbetad af J a c. W i 1 h. C a r 1 b e r g. Förra Delen. Sthm. Ecksteinska Tryck. 1826. 215 sidor 80. 1 R. 14 sk, Othello, Mohren i Venedig. Sorgspel af Shakspeare. ÔR'er- aatt och lämpadt för Svenska Skådeplatsen af Karl August Ni c ander. Sthm. Hörberg 1825. 144 sid. 8;o. 4o sk. Svea till Josephina Maximiliana Eugenia d. 3 Maji 1826. Slhtn. Nestius 1826, t Ark 4:o. 4 sk. GlädjesSng vid H. K. H. Kronprinsessans lyckliga nedkomst med en Prins d. 5 Maji 1826. Sthm, Elmén & Granberg, 1826, 1 Ark 4.0. 4 sk. Sällskaps Theatren. Samling af äldre och nyare Theaterstycken, till bruk för Privat-Theatrar. aja Bandet. 5:e Häftet. Inna- hSUande Marton och Frontin eller Tjenstfolket Husbond olk, Komedie i 1 Akt. Öfvers. Sthm, Wennlund, 1826. 4o sidd. 8:0. 12 sk. Per Ulrik Kernells Anteckningar under en resa i det sydliga Europa. Utnr hans bref och efterlemnado Dagbok utgifne af C h r. St en hammar. Andra Upplagan, öfversedd, ined några tillägg. Linköping, Axel Petre 1826. 288 sid. 8:0. 1 R. 36 sk. Svenska och Norska Folkens bön under deras Arf-Furstes Hertigen» af SkSne heliga Döpelse-Act d. 11 Maji 1826. Sthm., Wenn- lund 1826. 1/2 Ark 4-o. 2 sk. Conversations Lexicon ; innehållande Alpliabetiskt ordnade upplys- ningar, rörande Wetenskaper, Witterhet och Konster, Lefverne» beskrifningar öfver märkvärdiga Personer i äldre och nyare tider, Underrätte'ser om vigtiga uppfinningar, upptäckter, inrättningar Och anstalter, samt åtskilliga andra intéressait ta ämnen lör en bildad Conversation. Ofvers. i sammandrag. Fjerde Delen. Sjun- de Häftet. S—U. Örebro, Lindh 1826. 3t6 sid. 8:0. 3 R. Matthias Norbergs Lefverne af J. H. Schröder. Upsala, Palm- blad & C. 1826. 15 sidor 80. Riksens Höglofl. Ständer» till Stats- Banco- och Riksgälds-Werken» öfverseende valde R e v is o r e rs Berättelse angående den år iSiS varkstälde gianskning af Stats.Werket» samt andra af Allmänna 8o medel bestående Fonders tillstånd, styrelse och förvaltning; jemte deraf föranledde till Kong!. Maj:t afgifne underd. yttran- den. Sthm. 1826, Hörberg, 96 sidd. Bilagor 36 sidd., 4:o, 36 sk. Inför H. K. H. Kronprinsen Academiens Canzler underdåniga Tal, hållna vid Dispntations.Acten uti Gustavianska Lärosalen i Up- sala d. 3 Juni 1825 Upsala, Palmblad & C., 1826, 1,1 halft ark 4:o. Predikan, hållen på Palm-Söndagen , då Nattvardsbarnen beginge» Nattvarden år 1826, af P. Runs, Kyrkoherde. Sthm. Rum- stedt, 1826, 15 sidd. 8:0. Rikets Högl. Ständers J u s t i ti æ - O m bu d s m a n s Embets - Berät- telse lör år i8a5 , Sthm. 1826, K. Tryck., 99 sidd. 4:o, 52 sk. Samling af nöjsamma Sällskapslekar, öfversatta från Franskan af J. M. Stjernstolpe, Andra Upplagan, Sthm. Hörberg, 1826g 112 sidd. 16:0, 20 sk. Flora Svecica enumerans plantas Sveciæ indigenas, post Linnæum édita, a Georgio Wahlenberg, Botan. Demonstr. Pars Posterior. Upsaliæ 1826 , Palmblad & C. Pagg. LXXXV1II & 429—1117 in 8:0, 4 Rdr. 8 sk. Sånger med accompagnement för Forte-Piano, afJ. E. Nordblom, Fjerde Häftet. Upsala, Palmblad & C. 1826, Tvärfolio, 24 sidd. 1 Rdr. 24 sk. Tankar om Corrections-Systemet och Fångvården, af C. A. L. Sthm. Hörberg, 1826, 88 & 22 sidd. 8:0, 32 sk. Tabeller, som bestämdt och noggrant angifva de gamla och nya Svenska Måttens, Målens och Vigternas förhållande till hvar- andra uti alla omväxlingar, ifrån de minsta enhets-benämningar till de största, samt if.ån enheter till 1000,000,000 antal, jemte Reglor och Exempel för begagnaren, hvilka äro enxla och kor- ta, att sjelf kunna förrätta förvandlingarna (reduetionerna) lätt och noggrant uti alla förefallande omvexlingar samt tillräckligt undervisande om Decimal-räkningens enkelhet och företräde framför de gamla beräkningarne, samt tillägg af comparabilitets (jemförelse) tabeller emellan de Franska, Engelska och Svenska metriska Systemerne, upprättade på de grunder som vare be- römde Vetenskapsmän antydt, efter de rön och försök de full- ändat år 1825, till bestämmande af Secund-pendelens längd samt vattnets tyngd, och med bibehållande af det gamla Sven- 81 ska metriska Systemets ofÖränderlighet m. m. till alla Samfunds, lemmars begagnande utarbetade af Joh. Fr. Hy eker t. Sthm. 1826, Nordstedt & Söner, 72 sidd. 12:0, 44 sk. Beskrifning öfver Halmstads Lan eller Halland, af Carl af For- sell. Sthm. 1826, Grahn, 5o sidd. 8:0, med 1 Charta, 16 sk. Jesuiternas hemliga Instructioner, åtföljde af Hr Portalis inför Stats-Rådet upplasta Betänkande samt Project till en Författ- ning rörande de Andlige, som etablera sig i Frankrike under benämning af Trons Fäder, Jesu heliga Hjertas Samfund och andra dylika. Ofrers. från Fransyskan. Sthm. 1826, Marquard, y4 sidd. 8:0, 24 sk. Födelsedagen, Epilog, nppford på K. Stora Theatern första gången d. J2 Maji 1826. Sthm. 1826, ty sidd. 12:0, 8 sk. Logarithmiska Tabeller för alla hela tal, Sinus och Tangenter, Sthm. Nordstedt & Söner, 1826, 85 sidd. 12:0, 32 sk. Notices sur la Littérature & les beaux Arts en Suède, par Ma- rianne d’Ehrenstrôm. Sthm. 1826, Eckstein, ill sidd. 8;o, 5 Rdr. 16 sk. Korsfararnes berättelser af Walter Scott i fyra Delar. Del. 1 och 2; Den Trolofvade. Sthm* 1826, Z. Hæggstrôm, 4ijo sidd. 8to, 3 Rdr. Mathilda, Prinsessa af England, Historisk Berättelse från Korstågs- tiden, af Fru Cottin. Ofvers. 5 och 6 Delarne* Sthm. 1826, Wennlundska Boktr. 5 Delen löy sidd. 6 Delen 148 sidd. 12:0, 1 Rdr. 52 sk. Ecclesiastik Tidskrift till Läsning för Prester, utgifyen af C. G. Rogberg och J. A. Win bom, 2:dra Häftet. Upsala 1826, Palmblad & C., 127 sidd. 1 Rdr* Walter Scotts Romaner. Ofvers. Tionde Häft, Klostret, i:a Del. Mariefred 1826, Collin & C., 162 sidd. 12Î0, 32 sk. Resa genom Förenta Staterna i Nord-America åren 1818, 181g och 1820, af Miss Wright. Ofvers. Förra Delen. Sthm, 1826, ScheutZ, 283 sidd. 8.‘o, 1 Rdr. 28 sk. Spionen på Neutrala området. Romantisk målning ifrån Nord-Ame-’ rikas sjelfstandighetskrig, af Cooper, Nordamerikan. Ofvers. 3:dje Delen» Sthm. 1826, Scheute, 127 sidd. 8:0, 32 sk. Markos Botzaris eller den Selleidiska örnen. En Grekisk Sång af S^ea X. Ill, 82 Karl’August Nicander. Slhm. 1826, Hörberg, 20 sîdd. 8:0, 12 sk. Predikan på fjerde Söndagen efter Trefaldighet om en Christelig Fattigvård j jemte några ord vidare i ämnet. Tredje Upplagan« Ephes. 4 Cap. 15 v. Carlstad 182G, Wallencrona, 16 sidd. 4:o. Supplement till Kongl. Dramatiska Theatrens minne. Sthm. 1826, Nestius, 35 sidd. i2;o, 16 sk. Resa i Columbien åien 1822 och iSiS, af G. Mollien, 1 Tren- ne Afdelningar. — Ko Resa i Columbien. 2:0 Republikens Columbiens Historia och Statsförfattning. 3:o Geographisk Sta- tistisk Beskrifning öfver landet. Sthm. 1826, Eckstein, 29$ sidd, 8:0, med Portrait af Bolivar, 2 Rdr. 24 sk. Peveril af Fjellet, Roman af Walter Scott. Ôfvers. 2 och 3 De- larne. Mariefred 1826, Collin & C. 2:dra Del. 273 sidd. 3:djö Del. 282 sidd. 12:0, 1 Rdr. 16 sk. Tal i anledning af H. K. H. Arfprinsen Carl Lubvig Eugens födelse, hållet på Gustavianska Lärosalen den 18 Maji, af A t ter bom. Upsala, 1826, Palmblad & C. 56 sidd. 8:0, 24 sk. Ferdinand Cortez, eller Mexicos eröfring. Lyrisk Tragédie i 3 Akter, af Hr. de Jouy. Musiken af Spontini, öfvers. Första gången uppförd på Kongl. Svenska Theatren, under högtidlig- heterna i anledning af H. K. H. Kronprinsessans återvunna hälsa d. 13 Junii 1826. Sthm. 1826, Elmén och Granberg, 58 sidd. 8:0, 16 sk. Bref från en Stockholmsbo till en vän i Landsorten, angaende Ro- mansen Axel, af Esaias Tegnér. Sthm. 1826, Wennlund, 3/ sidd. 8:0, 12 sk. Svea till Hellas Söner. Cantate att uppföras vid den Concert som kommer att gifvas till förmån för Grekerne. Sthm. 1826, Ne- stius, 1 halft ark 4;o, 4 sk. Verser som komma att afsjungas vid Concerten, till förmån för Grekerna, uti Ladugårdslands - Kyrkan d. 17 Junii 1826. Slhm. 1826, 1 halft ark 4;o, 4 sk. Matthias Norbergs Lefverne, af J. H. Schröder. Upsala 1826, Palmblad & C. 16 sidd. 8:0. Minne af Matthias Norberg, Th. Doctor, CaneellieRåd, Professor 85 Emeritus vid Kgl. Carol. Acad. Upsala 1826, Palmblad & C. 47 sidd. 8:0, 16 sk. Floris och Bianca Fiore. Saga pS Vers. Imitation. Sthm. 1826, Nordström , 68 sidd. 8:0, a4 sk. Svenska Academiens Handlingar ifrån år 17$^» Tionde Delen. Slhm. 1826, Deleen, 386 sidd. 8;o. Historiska Anteckningar af Louis Jerome Gohier, President i Directorium d. 18 Brumaire (d. g Nov.) 1799- och Sthm. 1826, Hörberg, 114 och 177 sidd. 8:0. 1 Rdr. Sa sk. Moralen tillämpad Politiken, af E. Jouy. Från Franskan öfvers. af C. H. Ankarsvärd, atdra Del. Sthm. 1826, Hörberg, 441 sidd. 8:0, 2 Rdr. 16 sk. Christna Religionens Hufvudläror, af Sven Lundblad, Th, Doct, och Professor i Upsala. 2:dra öfversedda upplsgan. Sthm. 1826, Elmén och Granberg, 178 sidd, 8;o, 1 Rdr. Orationes Panegyricæ, quibus festas lætitias Principi recens nato Carolo Ludovico Eugenio, Sveciæque Norvegiæ Principi He- reditario sacras celebravit Regia Academia Upsaliensis. Upsaliæ 1826, Palmblad & C. 79 pagg. 4:o. Tal i anledning af H. K. H. Sveriges och Norges Arf-Furste Carl Ludvig Eugenes födelse, hållet å Ungdomens vägnar vid Ny- köpings Högre Lärdoms—ökola d. 19 Maji 1826 , af C hr. G ra« vallius, Apologist. Nyköping 1826, Winge, 29 sidd. 8:0, 12 sk. Tal hållet i Slotts-Capellet, Högtidsdagen den 19 Junii 1826, af Ordens -Biskop pen. På O.rdens - Capitlets begäran till trycket befordradt. Sthm. 1826, Hörberg. 15 sidd. 8:0,8 sk. Tal hållet inför Konungen af Ordens-Cancelleren i Ordens- Capellet på Stockholms Slott d. 19 Jun. 1826, då Seraphimer- Riddare dubbades. Upsala 1826, Palmblad & C. 13 sidd. 4:o. Skalde-Försök af A. Grafström. Första Häftet. Sthm. 1826, Nordström, g4 sidd. 8.0, 36 sk. Den Engelske Möbelpoleraren eller grundelig anvisning att på En- gelska och Franska sättet betsa, polera och lackera alla slags eleganta möbler, att bibehålla dem i godt stånd, rengöra och putsa dem; att göra smakfulla sirater i metall, brons, elfenben o. s. v. En Handbok för Snickare och ägare af vackra möbler. Ofversättn. Sthm. 1826, Nestius, 128 sidd. 8:0, 4o sk. Tal hSllet î Frimurare-Logen vid Minnesfesten efter framl. Presi- denten uti Kongl, Kammar-Rätten m. m. Friherre Wilhelm Bennet, af Grefve Jacob Pontusson De la Gardie, d. 27 Maji 1826. Sthm. 1826, Hörberg, 3g sidd. 8:0. Tal i anledning af den Högborne Furste Carl Ludvig Eugekes Födelse, hållet på Strengnäs Scholas vagnar uti Kongl. Gym- nasii Större Lärosal d. 24 Maji 1826, af O, J, Gumælius, Strengnäs JS2$' Ekmarck, 28 sidd. 8;o, NIONDE HÄFTET. Inn e h å 1 1 : Sid. dito i Lund, dito 139. Sid. 97- *•' r,‘hx?, 186. 196. 127. 155. 156. 158, N? L Poemer af Zeipel och Atterbom. Om Svensk och Engelsk Jerntillverkning Af P. Lagerhjelm. Underrättelser om Privata Målnings-Samlin- gar, som finnas i Sverige, Litterära Underrättelser. Disputationer utgifna i Upsala, Höst-Termi- nen 1820. Böcker utkomna ifrån d. 1 Dec. 1825 till d. 15 Jan. 1826. N? II. Framställning af de NordAmerikanska För- enta Staternas tillstånd. (Fortsältn.) Vederläggning af Frih. C. H. Anckarsvärds Skrift: Forsok att vinna upplysningar uti den bekanta handeln om Skepp utur Svenska Orlogs^-Flottan ; jämte förkla- ring öfver nagra missförstådda och miss- tydda ställen i Grundlagame. Af Cl. R a m s t r ö m. Literatur: Moralen tillämpad Politiken. Af J o u y. Öfversalt af C. H. Auc- karsvärd. 2V ekrolog-. Matthias Norberg. Litterära Underrättelser Böcker utkomna ifrån d. 19 Jan. till d. s5 Apr. 1826. KP III, Napoleon i Moskau. AfNicander Sid. 1. Öfver Tysklands närvarande politiska ställ- ning. Litteratur î P. U. Kernells Anteckningar un- der en Resa i det sydliga Europa 21. Öfversigt af Svenska Litteraturen fran och med April till och med December må- nader 1825. Universitets-Annaler 72, Disputationer, utgifne i Upsala Vaiter- min 1826. Böcker utkomna från d. 17 April till d. 15 Juli 1826. — Utländska Böcker I N:o I af VIII:de Häft. af Svea, anmälde Under- tecknade några i Tyskland utgifne, mer eller mindre ni- tida upplagor af Classiske äldre eller nyare Auclo- rer. Af denna artikel meddelas här dels ett tillägg, dels en fortsättning. Prisen äro i B:ko. i. Tauchnitz Stereotyp-Ausgaben d. griechischen und latein. Classiker. Följande hafva sedermera utkom- mit : Quintus Smyrnceus, Coluthus och Tryphiodorus i Rdr 24 sk. — Chrysosthomus 24 sk. — Augustinus, De Civitate Dei. 5 Rdr 16 sk. 2. Utkommit har nu: Appendix to Shakespeares Dra- matic Works, 2 Rdr 52 sk. Detta Supplement är tryckt på ett ej alldeles så godt papper som huivudverket (hvil- ket hos Undertecknade ännu säljes för 6 Rdr), men är försedt med ett förträffligt Lexicon öfver Shakespeare. Detta verk är således oumbärligt afven för dem, som aga denne Skalds Arbeten i andra upplagor, men utan Lexica. — För amatörer: Illustrations to Shakespeare, träsnitt af i sitt slag sällsynt fulländning. 4 Rdr. 5. Shakespeares Dramat. Werke, übers, u. erläutert von Benda. 12:0, 8 Rdr. Af detta verk hafva de ut- lofvade 16 Banden utkommit, men ännu 2:ne lofvas, utan tillskott. 4. Il Parnasso italiano har i Tyskland nyligen ut- kommit och hitförväntas denna höst. 5. The Works of Th. Moore, complete i One Vol. Roy 8:o, 4 Rdr 52 sk. Den första fullständiga samlin- gen af denna bei’ömde Skalds arbeten. Upplagan är högst nitid, på velin med de skönaste typer- 6. Ihe Works of Lord Byron, utgifne i Frankfm th i en Vol. Royal 8:o. 8 Rdr på fint papper; io Rdr 52 sk. på Velin. Tryck och papper utmärkt vackra. 7. Schumanns Duodez-upplagor k 56 sk. hvarje vo- lum på velin med ett kopparst. Deribland namne vi : 1. Byrons Works, hvaraf 51 Band hitlils utkommit. — 2. W. Scotts Works, i 88 Band, af hvilka de poetiska och några historiska upplaga 15 Vol., hans Romaner 73 (oberaknadt de båda Romaine: The Tales of the Crusa- dors, 6 Vol. hvilka i slutet af år 1826 ej ännu hade lemnat pressen). — 5. Dessa Förfaltare äro äfven i sam- Tna format och till lika vilkor utgifna i Tyske Öfver- sättningar. Scotts Romane complelt utgöra 21 Roma- ner i 85 Bd, hvilka liksom, på original-språket, säljas särskildt.— 4. Af dessa Romaner, i Tysk Öfvers., anmäles en upplaga till ett ännu ringare pris, också på Velin-papper, men ohäftad och utan kopparstick, för 16 sk. hvarje volum; utkommande i 6 atdelningar (hvar- af3 redan lära vara färdiga), så att priset på Scotts alla romaner blott kommer att utgöra 28 Rdr 16 sk. Dock måste hvarje afdelning (bestående af 12 till 17 Bd), ta- gas helt och hållet. Detta nedsatta pris gäller dock tills vidare, endast för första afdelningen. 8. Schillers såmmtl. Werke i Duodez, 18 Vol., säl- jas ännu för subscript, priset 9 Rdr 16 sk. Ett Supp- lement dertill i 6 Vol., inneh. fortsätln. af Gesell, des 'Sojahr, Kriegs samt af Wollmanns fortsättn. af Gesch. des .Abfalls des verein, Niederlandes} 4 Rdr 32 sk. Pappe- ret är mindre vackert. 9. Müller, Gesehichten Schweizerischer Eidgenossen^ schäft i 5 Vol., stor 8:0, 12 Rdr. Papperet är mindre vackert än i den föregående upplagan Ç1806-08), men denna kostar 21 Rdr 16 sk. 10. Herders såmmtl, Werke. Prænum. pris 20 R. 11. Bibliothek classischer Romane. Ulkomneäro: Th. 1-4 Don Quixotte von Cervantes, neu übersetzt durch Soltau 5 Rdr 16 sk. — Th. 5. Der Landprediger von Wakefield, von Goldsmith. 1 Rdr 12 sk., framdeles utkomma Gilblas, af L e Sage, — Das Dekameron af Boccaccio, Leben des Erzschelms af Villegas. Requisitioner å alla dessa Arbeten kunna göras antingen hos Un- dertecknade eller i Hrr Deleens & Comp. Bokhandel i Stockholm samt hos de fleste Bokhandlare i Landsorterne, då de Verk, som ej re- dan finnas förhanden, efter några månader erhållas; betalning erlägges ej förr än vid emotiagandet.j Upsala, Augusti 1826, Palmblad & C.