

STOCKHOLMS UNIVERSITET i

I

300



DEN SVENSKA KNEKTENS HVILA;

Ifrän det köpta Slottets höjd

En n^-rik dåre fritt ml stoja :
Hans brm ej stör min ärfda fröjd .

I mina fäders låga koja, ‘

Hon ej belierrskar faltets fymd, ' ;

Men åkan« slag ej heller manar;

I daldens djup hon ligger skymd
Och fredad af de täta granar.

Till henne leder hlott en stig;

Som ingen fjesk har lust att vandra; '
Dock hittar, någon qväll, till mig
Den arme, som förskjuts af andra;

Och då och då en trött Soldat;

Med ärr från Parkumäki- striden f

Här letar upp sin krigskamrat,
Ty också jag var knekt den tiden.

S^ea nit	r
4

V7

Jag . frågar honom under glam

Om han, som förr, står karl förskotten

Och silfverbägarn tar jag fram
Med Carl den tolftes bild pä botten.

Och uti den till brädden full
Oss Mor utaf sin julbrygd skänker,
Och bilden, som det röda gull,
Igenom klara ölet blänker.

På nytt den gamle knekt blir ung
Och begge vi vid bägarn svära,
Att än gå ut för Land och Kungj
Om man ur huset de begära.
5

TROHET I DÖDEN.

Efter Theodor Körner.

Till strid för ärai, frihet, fosterjord

Är Riddarn färdig att i härnad draga;

Men först med några manligt ömma ord
Han vill ett afsked af sin Sköna taga,
”O gråt ej så ! i allan nöd
”Dig himlen tröst och hopp skall skicka.
”Jag blir dock trogen till min död
”Ät Fosterlandet och min flicka.”

Och när han sä farväl ät henne sagt,
Han sporrarna i hingstens sidor trycker,
Och flyger till sin Konungs riddarvakt,
Och fram mot fienden med denna rycker.
”Ej bäfvande och icke blöd
”Mot faran jag förnöjd kan blicka;
”Ty dör jag, är det ärans död
”För Fosterlandet och min flicka.”

Och nu han störtar sig i stridens famn,
Och för hans klinga falla tusen neder,
Den vunna segern egnar man hans namn,
Men Segrarn stupat sjelf bland Fällda leder.

Förrinn min blod, så purpurröd,
”En räddad jord dig nu må, dricka;
Jag trogen var allt till min dÖd
At Fosterlandet och min flicka.”
OM

VÂRT FÄDERNESLANDS LAGSTIFTNING
I ANLEDNING A» NYA LAG-FÖRSLAGET.

Jurisprudentia est divinarum atque hnmana-
pun rerum notitia. Digestor. L. I. T. i.

Vi hafve hört så mycket klagas öfver den långsam-
het hvarmed Lag-Commissionens arbeten fortgå, och
sett så ofta uttryckt ifvern att få det nya Lagverket
fulländadt, samt* derefter omedelbart till efterlefuad
faststäldt och antaget; att det synes oss vara en med-
borgerlig pligt att yttra oss i denna för fäderneslandet
almänvigtiga angelägenhet. Det torde likväl mei* än
mycket förvåna våra Läsare, om vi redan här utsäga
den öfvertygelsen, att det interesse, som uppkallar
oss att i detta ämne yttra vår mening, är just motsatt
deras, hvilka med otålighet anse hvarje dröjsmål med
den Nya Lagens fullbordande och antagande. Förf,
har nemligen öfvertygat sig, att denna otaliga ifver,
som för i munnen det påståendet att en snart 100-
årig Lag äfven är joo år efter den nuvarande folks-
bildningen och således måste hufvudsakeligen omska-
pas, ar en måhända from, men oförnuftig nitälskan,
uppkommen af half upplysning på den ena, och ny-
hetslystnad på den andra sidan. Det är endast dessa
sistnämnda förvillelser, som kunnat förleda tänkesät-
7

tet der till, alt anse Lagsliftnings-verket såsom ett be-
stäldt arbete, hvilket i likhet med hvarje annat borde
inom öfverenskomen tid vara färdigt. Visserligen har
man här inedgifvit, alt terminen för fulländandet af
arbeten af förra slaget borde tilltagas mycket längre
an i afseende på vanligen betingade arbeten; men a-
nalogien har dock åtminstone i tysthet blifvit bibehål-
len och sålunda förvillat omdömet. Härtill har ny-
hets- och förändrings - begäret kommit. Att vänta
och önska sig något bättre är så naturligt, då få ve-
ta på det sätt begagna det närvarande, att de derur
kunna hämta den väsenteliga och ovanskeliga frukten.
Det sålunda för förändring stämda menniskolynnet
fik ar äf ven efter denna förändring så snart som möj-
ligt; bortkastar derföre, i likhet med barnet, de öf-
riga njutningsmedlen, för att söka efter ett, det hou
oftast aldrig finner; ty det fanns endast i den leende
men osäkra förhoppningen — .

Men på ett så vigtigt företag, som det af Lag-
stiftningen för ett helt folk, böra inga så beskaffa-
de endast ögonblickliga interessen äga den ringaste in-
flytelse. Att så icke eller var förhållandet med stif-
tandet af vår nu gällande Lag vill jag till en bör-
jan korteligen upplysa. Redan år .1686 hade Konung
Carl XI förordnat en Commission af vissa Lagfarne
och kunnige män, åt hvilka ett så hälsosamt och an-
geläget arbete uppdrogs. Desse vittre och Lagfarne
män hunno dock icke, deras berömmeliga flit och
8

sorgfällighet oaktadt, förr än på i7oo-lalet låla sitt
Utkast utgå och de uppsatte Balkarne blefvo dels vid
1701, dels vid 1734 års Riksdag igenomgångna, och i
vissa mål och ärender ändrade och förbättrade 1).
Med denna berömvärda hejd i det yttre gingo desse
Lagstiftare till väga, att de först efter mer än fyra de-
cennier ansågo sitt arbete moget att föreläggas Lagstif-
‘ tande magtens sista ompröfning och stadfästelse. Se
vi åter på den inre vishet och sans som ledde desse
Lagstiftare i deras vigtiga bemödande, så skole vi
finna deras efterdöme i detta afseende än mera efter-
följansvärdt. De synas nemligen med vishet och alf-
var hafva behjertat den sanning, att man vid stiftan-
det af Lagen för ett folk så mycket möjligt är, bör
inhämta och följa den modification, Rättens abstracta
begrepp erhållit af i frågavarande folkets seder, histo-
riska uppfostran och deraf beroende bildnings-grad»
Det ar afseendet härpå som gör en Lag i stället för
att vara en död bokstaf eller regel, till ett lefvande
uttryck af National-charakteren i dess närvarande ut-
bildnings-station. Har äro tvenne ytterligheter, för.
hvilka Lagstiftare-visheten med lika omsigt bör taga
sig till vara: den ena den att stifta en Lag af abstra-
cta Rätts-satser eller principer hämtade utur och ord-
nade efter en tilläfventyrs ganska sund tanke-theori.
En sådan Lagstiftning, ehuru Natur-Rätten visserli-
gen hade intet att deremot invända, saknade dock till

1)	Sc K. M. o. R. Cane. Coll. Företal till Lagen, och Kon.
Fredriks stadfästelse dera d. aS Jan. lyöö. .
9

den grad allt inre och lefvande sammanhang med ett
visst folks lynne och seder, att den endast skulle
bh en öfnings-skola för de Lagklokes konstgrepp 2).
Den motsatta förvillelsen i en Lagstiftares bemö-
dande vore åter den att, helt och hållet förgätande
Rätts-theoriens grundsatser, endast hämta ur det in-
dividuella lifvet de tall, vid hvilka en strid om rät-
tigheter plägar uppkomma, och derefter samman-
bringa en Lago). En så beskaffad Lagstiftning, ehu-
ru den vore ett säkert uttryck af folkets individuel-
la bildning, skulle dock sakna deii consequenta ord-
ning och plan, som för ett sådant verk äro oundgäng-
ligen nödvändiga. Den blefve en samling af rhapso-
diskt sammanbragta fragmenter, för hvilkas öfverens-
Stämmelse med Rätts-Läran ingen garantie funnes. _
Det tillhör Lagstiftarens vishet att emellan dessa yt-
terligheter, hvilka man kortast skulle kalla den ab-
stracta Lärans, och det concreta lifvets, gå
en medelväg, och söka bådas förlikning med hvar-
andra. Till lösningen af detta, kan hända för mensk-
l*g vishet aldra svåraste, problem, har han ett -hjel- '
pemedel - historien. Hon skall lära honom huni
Rattens abstracta och universella idée uti folkets con-
creta och individuella lif småningom intill det närva-

2)	lärer OSS att 1 Rom sä var för-

Ilandet och orsaken dertill hafva vi antydt.

EsWtn?n^ iaf^S Sifva isy««erhet de äldsta Lag-
var outbildad-	«Ppkomst ännu Natur-rätten
1Ô

rande ögonblicket utvecklat ocli uppenbarat sig. Hi-
storiens vittnesbörd är i detta afseende erfarenhetens 5
hvilken sjelf åter är den säkraste ledning för allt som
gâr ut pä menskligt handlande. I hafderna, i utveck-
lingen äf folkets religiösa och moraliska tänkesätt, 1
utbildningen af dess hederskänsla och seder främstäl-,
1er sig äfven dess rättskänsla, ty det ena elementet af
det handlande lifvet är alltid det andras säkraste för-
klarings grund.

Af hvilket mägligt inflytande dessa betraktelser
varit på Stiftarne af Vårt Fäderneslands nu gällande
Lag skole vi korleligen ådagalägga. Äfven den ytli-
gaste betraktelse lärer huru’ öfverallt i i/öé: års Lag
röjer sig bemödandet att bibehålla fordna stadganden
lämpade till närvarande tider 4) och ordnade efter det
då införda systemet af en enda allmän Lag i stället
för tvenne. De synas i detta afsende mera hafva sökt
redigera Lands— och Stads-Lagarne till en Sveii-
ges Rikes Lag, än innovera något af det förut stad-
gade. Med undantag af den i Lands- och Stads-La-
garne införda Konungs Balker 5), som af 1754 års
Lagstiftare rätteligen ansågs böra hänföras till Funda-
mental Lagarne, och Kirkio Balker, som utur allmän-
na Lagen alltför väl kunde utgå genom en, den O

4)	Se ofvan citerade Kon. Fredriks Stadfastelse, sid. 2.

5)	Huru mycken inflytelse 1719 ars Regeringsform haft på
Lagstiftarnes åsigter i Jus Publicum är öfverflödigl att
närmare utveckla.
11

Sept. 1686, under tiden iudgad Kyrko-Ordning samt
Skipmâla Balker till följe af en serskildt antagen Sjö-
Lag, återfinnas i den Nya Lagen alla de stycken som
innefattades i de förra. Balkärnes ordning är ock
densamma utom den mindre betydliga förändringen,
alt alla Lagens stadganden om Missgerningar och de-
ras bestraffning i Nya Lagen sammanfallas inom en
och samma Missgernings-Balk, i stället för att de för-
ut 1 bada lagarna förekomma under Balkar m d flere
rubriker, sås. Edzöris, Höghmålis o. s. v. Med hvil-
ken sorgfällighet åter i afseende på den Civila delen
af Lagstiftningen våra Lagstiftare omfattat de förra
Lagarnes idéer och principer bevisas fullständigast der-
af, alt Nehrman, som förr än Lagen utkom, af tryc-
ket ulgifvit sin Jurisprudentia Civilis, för ati efter
den Nya Lagens antagande göra denna Lärobok an-
vändbar, alldeles icke behöfde omarbeta special-theori-
erne, utan endast bifoga tillägg i anledning af den
Nya Lagens stadganden. Nehrman, så väl som Lag-
stiftarne, hade med historisk och juridisk noggrannhet
omfattat hela Lagverket till den dåvarande tiden; den
theori som den förre uppställt, återfanns således så-
som ledande princip i de sednares Verk, och deraf
nner man det anmärkningsvärda resultatet af bådas
ofverensståmmelse. Då man härvid erindrar sig att
2 ' .T" Vai’ “ä‘a tre“ne sekle1’ gammal (confirm.
1442) sa blir delta förhållande än mera anmärknings-
vardt. K. Fredriks Lagbok deremot har ännu icke
uppnaft åldern af ett Sekel, och redan är fråga om
12

dess totala omskapning. Väl måste å ena sidan med-
gifvas att under denna tidrymd begreppen och i all-
mänhet menskliga culluren synas hafva gått mycket
raskare steg framåt i alla rigtningar än under föregå-
ende perioder; men erkännas måste å den andra, att ce
grunddrag i lynne och character, hvilka utmärka ett
folks individualitet, och hvaruppå folkets Lagar måste
fästa om ej ett uteslutande, dock ganska hufvudsakligt
afseende, icke så märlbart eller väsentligt förändra
sig som det menskliga vetandets serskildta Elementer.
Det ena följer och lyder naturen, det andra modifie-
ras af alla konstens variationer. Nationens skaplynno
forlbestår såsom det ovanskligt lefvande under och ge-
nom alla hvälfningar. Dess sätt att uppenbara sig är
loo år förr eller sednare i grunden detsamma, och de
författningar eller Lagar, som skola styra det, hafva
ingen verkan, intet bestånd, om de. ej utur detta,
framigenom tiderna oföränderliga, skaplynne haft sitt
ursprung.

Deraf den oändeliga mängd af författningar och
serskildta stadganden, som så ofta mast atertagas nä^
stan i samma ögonblick de utfärdats, deraf de förkla-
ringar och förklaringars förklaringar, som så ofta be-
höft gifvas. Den regel bör vid all Lagomskapnmg
vara hufvudregeln att förändra så litet som möjligt och
och att låta äfven genom förändringarne framlysa den
grund, hvarpå allt' hänsyftar. sålunda kan ett folk
kanna och öfvertyga sig, att den föråldrade lagens an-
1 Û

da forllefvér i den nyares gestalt, och finna liksom
en ny telning inympad pi den gamla, ur folk-cliarak-
teiensjoid uppdragna, och i densamma rotfästadestam-
men. ■ Det är denna förljenst som en uppmärksamma-
re forskare aldrig skall undgå att erkänna i Vårt Fä-
derneslands Lagstiftnings successiva utbildning. Ända
ifran den första Samling af Lagar, hämtade utur Va-
; nans eller Sedernas uråldriga rätt (Jus Consvetudina-
rmm) intill sednaste tider har denna idée af det när-
maste sammanhang mellan en föråldrad Lag och en
ny, synbarligen röjt sig. Derom öfvertygas man lätt '
genom studium af Svenska Lag-historien.

Jag kan här icke förbigå en anmärkning, hvilken
den förtjenstfulle S t j e r n h ö ö k gör med bestämd syft-
ning på^vår äldsta Lagstiftning. Sedan han korteligen
genomgått och vederlagt gissningarne om några angif-
ne Stiftare till våra äldsta Lagar, tillägger han: få äro
de folk, som i likhet med Athenienser, Spartaner, och
Creter kunna tillskrifva en serskild Uphofsman sina'
Lagar: de Nordiska Folkslagen häfva deremot aett
dessa lagar småningom utvecklas ur den Sedvanliga
Katten. Vanor och bruk hafva genom åldrens häfd
vunnit^ bade kraft och helgd af Lagar, samt sluteligen
o vergalt i ett Jus scriptum, vid den period då den
vundna culturen påkallade ett sådant. Vid sistberörde
at»gick bemödandet hufvudsakligén ut på att sam-
a och redigera de spridda stadganderna, ifrån bruk
Wl lagar förvandlade; och synes i detta afseende den
14

märkbaraste olikhet i den åtgärd,hvilken t. ex; de Ju-
stinianeiske Lagsamlarne med deras theoretiska syste-
matiserande vid Logo, och det enkla traditionelt frihäm-
tade sätt, som utmärker Viger Spa och Lumber. An-
märkningsvärd synes ock vare Förfäders omtanka om
sine Lagars bestånd hafva varit, emedan de, efterden-
allmänna Ed, som en nyvald Konung var för-
bunden att gifva alla Sina Undersåtare, dessutom for-
drade att han under en Eriksgata genom de serskildta
Provincerna s erskild t skulle gifva en försäkran, ej
mindre att de dåvarande Lagar skulle äga bestånd, än
ock alt han icke skulle stifta några nya. En följd



häraf var äfven att Konung Birger vid sin revision af
den högst ofullständiga Vigerska Samlingen säger sig
icke hafva borttagit några lagar, utan förklarat de
mörka och obestämda. — Dereftel' inträda i vår Lag-
stiftnings-historia Landskaps-Lagarne; en period, hvar-
under de serskildte Provincerna, skiljda ifrån hvaran-*
dra genom serskildta LagCodices, sökte att hvar för
sig constituera spridda, splittrade enheter, så skarpt
som möjligt begränsade. Detta konst-system, hvars
onaturlighet redan upphäfdes genom kraften af de all-
männa, för hvarje Lag lika gällande grundidéerna,’
kunde icke lange ega bestånd ; hvarfÖre ock behofvet
att erhålla en allmän, för dessa splittrade particulari-
teter gemensam Lag blef mer och mer trängande.
Detta var väckelsen till den så kallade Codex Chri-
stophorianus, hvilken man vanligen, ehuru origtigt,
tillegnar K. Christopher, af det skäl, alt densamma af


15

honom med företal försågs och publicerades. Histo-
riska sanningen lärer. oss dock att denna Lagbok egen-
teligen är en product af Magni Ericssons (Smek) sä
mycket misskända regering, och framlades redan i547
på ett mote, som Magnus höll i örebro. Ifrån sislbe-
rörde tid, och oagtadt Regenternas successiva bemödan-
den att gällande göra den för alla gemensamma Lagen,
ville dock hvarje province såsom tillförene lefva efter
sin serskildta rätt och godlycko. Ja till och med efter
Publications-året 144a af Allmänna Lagen, fordrade
allmänna tänkesättet, att UplandsLagen i flere afseen-
den skulle blifva följd. Ibland annat bevisas detta der-
utaf att Kon. Johan 5:dje nära i5o år derefter synes
hafva bekräftat UplandsLagen såsom den billigaste;
hvarefter likväl den Christophorianska Codex efter för-
nyad granskning och Carl Xlites derå utfärdade nya
stadfästelse ändteligen äfven i Arfstvister blifvit anta-
gen. Följe vi var Laghistoria längre, så finna vi hu-
rusom, oagtadt alla de stora och omfattande hvälfnin-
gar, hvarpå delta tidehvarf var så rikt, och oagtadt
dubbelheten af en serskild Lands- och StadsLag var i
mer an ett afseende olämpelig, först efter seklers för-,
lopp dX' v. s. på Riksdagen i Stockholm 1600, tan-
ken om den gamla Lagens revision väcktes; huru-
sorp sedan 4 år förflöto intill dess den i Norrköping
es utades , samt ej förr än efter 7 decennier började
att sattas i verket, hvarefter den i3o år sedan den be-
fanns nödig, helt och hållet fullbordades. Så utom-
ordentligt mägtigt är det inflytande, som äldre LagaP
16

ega pâ det Svenska National-lynnet, så svår är öf-
vergången från en gammal princip till en nyare, och
så starka äro de band som fästa den Svenska Medbor-
garen vid Fädrens bruk och inrättningar. — Men till
det anförda historiska beviset för vår mening, . skulle
jag äfven kunna tillägga följande strängare positivt de-
ducerade. Det är redan i det föregående antydt, att
ett Folks Rättsförfattning står i ett organiskt samband
med folkets innersta väsende och charakler. Den For-:
ra utvecklas med ovilkorlig nödvändighet ur den sed-
nare. Rätten fortväxer med folket sjelft, utbildar sig
med detta, och dör ändteligen om folkets individuali-
tet går förlorad. Men man bör vid detta inre sam-
manhang anmärka, att, då vid stigande cultar folkets
krafter, förut verkande liksom ofördelade, nu mera
söndersplittras i olikartade verksamheter, hvarje ge-
nom dess serskildhet ifrån de öfriga afsöndrad; må-
ste äfven finnas individuel, hvilka egna sig till ett
konstmässigt, vetenskapligt utbildande af folkets La-
gar och författningar. Vid denna tidpunkt skiljas så-
ledes den rättens gestalt, som på ett mera konstladt
och inveckladt sätt förekommer i den rättslardes theo-
ri, och den som ännu fortlefver i Nationalmedvetan-
det. Den ena rätten lefver i läran, den andra i hf-.
vet: men hvilkendera af dessa rigtningar blifver den
i sjelfva verkligheten föreherskande, beror hufvudsak-
ligenafden invividuella folkscharakteren, hyilken här-
vid har det största inflytande. Att t, ex. i Rom den
techniska, uti alla konstens détailler utarbetade syft-
17

hingen bjef rådande var éri fbljd flera sammaiiträf—
fände orsaker. Enligt denna rättsordning vid dess hö-
gre uppdrifnä utbildning kunde sålunda eh medborga-
re rdga hjeipä sig htäil eh Jütis-corisült tid sidan. Be-
höfdé iläii förä eh process, så niåste den förnäme, ef-
ter egen ryktbarhet Slräfvähdé, Patronus ahlitäs; be-
höfde hän ingå ëtt äftal, så måste hän hos den rätts-
iärdé iiifinilä sig iiied sin inod-Cöntraheni för ätt lära
formen öch få pässaiidé formel sig, fdrästäfvad; Med
étt ord, Lägen leide icke i det individuella folkslifvet
titan i dën lagklokes hufvud och tlieörie. Helt mot-
sätt här förhållandet varit iiied vårt Fäderneslands La-
gär, äfvéh i. deräs tid efter ännaü vithdnä förbättrin-
gar. I hvarje uttfyck äf ett Sérskildt Lagbud harman
synbarligen röjt bemödandet att göra det för hvarje
Medborgare fätteligt oeh tjehligt ätt Vid förekomman-
de fall tillämpas; jä budet här Sjélf blifvit oftast så
üttrÿckt, ätt det här formen af éii eiidä casus, ehuru
derëfter enligt lâgkârtiiarëns Omdöme hundrade fall kun-
hä bedötüas. Ded ökuimigäste af våra medborgare har,
iikasåväl soni den lärdaste, ansetts böra få kunskap om
ton rätt, öch tillfälle att, enär den honom göres stri-
dig, sjelf göra den på lägligt sått gällande. Våra Lag-
stiftäre gehoiä alla tidelivaff hafva ansett Lagen en-
dast på det sätt blifvä en Lag för alla, att hvar
öch en tan för sitt lif öch sina förhållanden tillämpa
densamma; öch Lagboken har med skäl antagits böra

Svea FUL
' 18 .

vara lika tillgänglig, for begreppet, som grunderna för
den allmänna undervisningen. Pen Svenske Medbor-
garen har derföre icke, såsom den Romerske behöft
köpa en främmande hjelp tjll sitt biträde, utan sjelf
kunnat försvara sina rättigheter. Att detta förhållande
framgent bibehålies ar långt vigtigare an man vid för-
sta påseendet skulle förmoda; huruvida det åter un-
der förutsättning af en redan antagen Ny Lag, kan
fortfara, är ett problem, till hvars upplösning vi nu
allt mér och mer kunna närma oss.

Det ar en af sakens natur påkallad ganska väsend-
telig skillnad emellan de förberedande åt gärd ér-
derna till en Ny Lagbok, och antagaiidet af den-
samma såsom till allmän efterlefnad fastställd. Tiders
förändrade förhållanden, den allmänna folksbildnin-
gens tillväxt m. m. kunna uppmana till de förra; en-
dast en redan vunnen mognad i det allmänna tänke-
sättet, ett sannl och omisskänneligt behof deraf kunna
påkalla det sednare. Om det nu skulle anses bevisadt
eller bevisligt att det tidehvarf, hvari vi lefva, hun-
nit till den cultursgrad, att en förbättring af vår
gällande Lag utgjort ett problem, som bordt till bil- ,
dade Medborgares lösning uppkaslas; så anser jagder-
emot den frågan förtjent af närmare granskning; hu-
ruvida är den tidepunkt ännu inne, på hvilken ett
Förslag till en Ny Lag bör antagas, eller bör
icke detsammas antagande ännu till framdeles uppskju-
tas? Med all aglning för de Mäns förtjenslfulla bemö-
19

danden hvilka egnat sin Verksamhet åt detta allmän-
’vigtiga föremal, anser likväl Förf, sig utur sakens Na-
tur böra utveckla de grunder, som vid den uppka-
stade frågans besvarande äro de ledande» Innan tid-
■punkten för antagandet af en Ny Lag är inne, bör
nödvändigt tillforene ett omisskänneligt bebof
af densamma hafva röjt'sig. Häremot talar, enligt
Författarens Öfvertygelse, den förflutna tidens erfaren-
het. Visserligen klagar man, dels öfver längvarighe-
ten af processer i vårt fädernesland, dels öfver det o-
erhörda antal äf Författningar, Som ändra 1754 års
lag. Det först anförda onda, ehuru visserligen ett
Verkeligt ond t, kan dock, förmoda vi, läkas genom ett
mycket mindre genomgripande medel än en total Lag-
ömskapning. Utgallring af åtskilliga onödiga stadgan-
den i rättegången, synnerligen af dem, som endast
gifva lagvrängaren ett falt för dess konstgrepp, förenk-
landet af vår Exceptions-theori, borttagande af en
helt öfverflödig instants m. m. skulle vara tillräckliga
botemedel för detta onda. Mängden af författningar
ater förorsakar i a (seende på den allmänna Lagstift-
ningen, så val den civila söm den criminèlla, den min-
sta olägenhet 5 det vore har endast om allmänna La-
gens förklaringar fråga, dessa künde ock ütàn öllt för
stor moda redigeras ööh förkortas ; alla öfriga, de fle-
äte och besvärligaste höra inöm området af Jus Oeco^
nomieum. Men om bek de änförda, jenite fleré ah-^
Öra olägen hel er icke skulle anses våra ulan sih SVå-»
i’igh'et, så bör man dock för detta onda dhvämla sam-
20

ma af erfarenheten gillade regel, som för allt physiskt
ondt, att nemligen icke bruka ett starkare läkemedel
än som behöfs. I annat fall skadar det mera den na-
tur, hvars sig sjelf helande kraft det endast skulle un-
derhjelpa. — Vår nu gällande Lag har med rätta an-
setts såsom product af en utmärkt Lagstiftare-vishet»
De som halva att med dess tillämpande sysselsätta sig,
erkänna och skola erkänna^ att den är upprunnen ur
, det Svenska folkets seder och handlingssätt. Âfven de
grundsatser, hvilka en modernare tid tyckes så litet
benägen att gilla, såsom arfvejords bibehållande in-
om slägten,. deraf uppkommande olikhet i makars Gif-
torätt på landet, söners fördubblade arfsrätt framför
döttrars, Bördsrätt m. m. äro så helt och hållet egna
för de Götbiska folkstammarna, att de alldeles icke u*
tan att skaka hela systemet kunde utur Lagstiftningen'
utplånas. Många andra begrepp och principer äro» på
enahanda sätt inforlifvade med’ de Nordiska folkens;
lynne, och desse skulle icke återfinna sin individuella
charakter i en Lag, uti hvilken icke dessa grundsats
'sers anda uttalar sigr

Den rigtning af tidsandan, som viljande' univer-
salisera allt, anser det historiskt individuella såsom
högst besynnerliga undantag ifrån den allmänna ab-
stracta regeln y skall i sin formalistiska ifver invända,
att en allmän förnuftsrätt bör utan afseeende- pa nagot
förut bestående , i en Lagstiftning uttala sig. Eller
om desse ifrare för en formell enhet skulle anse den-
21	,

«a âsigt ytterlig, medgîfva de förändringar och modi-
ficationer för hvarje serskildt folk, sa vidt desse ur
politiska grunder må synas nödiga. Denna concession
oagtadt, uppoffras dock härigenom alltför mycket af
Lagarnes historiska element, hvilket vi i det föregående
allmänneligen sökt zuppvisa genom deductionen af Jus
scriptum utur Jus consvetudinarium med serskildt afse-
ende på vår Lagstiftnings historia. Att nemligen vid en
gifven tid bland ett folk införa en helt ny Lagstiftning,
som icke haft sin närmaste historiska upprinnelse utur
folkets lynne och Charakter, föi’efaller oss lika orimligt,
som att för detsamma stadga en Regeringsform, sam-
mansatt efter en möjligtvis sund theori, men utan sam-
manhang med den förutbestående Styrelse-författnin-
gen. Följderna af den ena förvillelsen skola lika litet
uteblifva som af den andra, och de privata rätts-öf-
verträdelserna skola i detta fall uti antal icke mycket
eftergifva de publika under den andra händelsen. —
En allmän förnuftsrätt således, ehuru högt dess värde
ma skattas såsom regel för hvarje positiv rätt, måste
dock, för att i ett gifvet fall producera en viss Lag
Codex, hufvudsakeligen modifieras af den hos ett Folk
historiskt utbildade rätten. — Men jag nämnde att be-
hofvet af en ny Lagbok omisskänneligen borde haf-
va röjt sig, innan densamma till efterlefnad antoges.
Svarligenr lärer , det ta behof kunna antagas för det när-
varande vara , synnerligen kännbart, då , efter hvad
vi inhämtat, så högst få, och endast genom offentlig
befallning påkallade, granskningar af det Nya Lagförsla-
22



get inkommit. Nationen och äfven de mei'a bildade
Representanterne af dess tänkesätt synas således ännu
-icke med intresse följt detta Nationella företag. Så
t länge åter icke ett mäktigt allmänt deltagande omfattar
en så beskaffad allman-rvigtig angelägenhet, synes med
något skäl tidepunkten. åtminstone för dess fullbordan-
de ännu icke vara inne. Äfvenså tyckes man af detta
factum kunna sluta till det större eller mindre behof-
vet af en ny Lagbok,

Det inskränkta utrymmet af denna uppsats tillå-
ter icke Förf, att ingå uti en fullständig bevisning af
allt hvad ofvanföre blifvit yttradt— en bevisning, som
endast genom en detaillerad granskning af sjelfva Lag-
förslaget skulle kunna åstadkommas, men anförandet
af några facta anser han sig dock icke böra förbigå.
Valet är härvid likgiltigt, och vi kunna stadna vid vår
Lags första Afdelning, Giftermåls-Balken.

Uti denna, så väl som i hyarje annan afdelning
af Lagstiftningen bör man noga skilja emellan de stad-
ganden, hvilka, ifrån sedei' till Lagar öfvergångna, på
det närmaste äro med National-charakteren införlifva-
de., och de Lagens bud, hvilka utaf industriella eller
dylika, m. e. o. af yttre förhållanden uppkommit och
förändras. Grunden för de förra är inre, är hämtad
‘ ifrån tanke- och handlingssätt, hvilka generation efter
generation gått i arf från förfäder till efterkomman-
de: det är tinder deras lyckliga inflytelse som man i
de förflutna tider funnif dfefnad och sällhetj emoVeii


20

förändring deri talar således de föregångna tiders och
slägtens erfarenhet. Till denna class äf stadganden räk-
nar önekligt 3en Svenske Odalmannen alla dem, som
bestämma förhållandet inom hans familje-lif, de öm-
sesidiga förbindelser och rättigheter, som af, genom/
och under ägtenskapet uppkomma'. Ledd, såsom vi
öfvertygat oss, af grundade skäl, har Kgl. LagCom-
missionen ingen hufvudsaläig förändring företagit inom
person-rättens gebit, men deremot inom sak-rättens
område funnit anledning vara till åtskillige ganska vig-
tiga förändringar. Det har likväl icke varit utan ett
grundeligt, ehuru i korthet sammanfattade, raisonne-
ment (Se Motiv. Cap. IX pp. oa;—43) som dettä re-;
sultat uppstått. Skälen både för och emot bibehållan-
det af det gamla systemet rörande Giftorätt och,
Morgbngåfva, äro med reda och klarhet framstäl-
da, men det saknas detta oagtadt framställning af sa-,
kens hela ena sida, neml. den historiska. Helt
kortnämnes blott (sid. 54) den olikhet, som ägde rum
emellan Lands och Stads Rätt, och som äfven antogs
i 1734 års Lag. Grunden till denna olikhet, som ef-
ter vår öfvertygelse ligger djupare än i ett blott god-
tyckligt antagande / finnes på intet ställe utvecklad.
Väl förekomma (sid. 56) orden: „Man har påstått alt
behofvet af medel för åkerbrukets upprätthållande och
jordens häfd, samt nödvändigheten att, så vidt möj-.
ligt vore, bibehålla âgande-râttçn af en viss fastighçt
inom en och samma slägt skulle innebära giltiga skäl
att'tilldela hustrun en mindre lott i samhälligheten än
i

i



g-. :

24» '

Af anförda skäl fprspkes doc^ en yeder-
Jäggning af den anförd# principen. Dä yi för y^r del
anse denna pmsorg oni ärfd fastighets bibehållande inQm
slägten, hvgraf så oandpljgen många st#dganden i yåra
fprdna Lagar äro en följd, såsom på dpt bestärjida sät{;
egen för det Syepska fglklynnet och tänkesättet, att
^P^amma alldeles icke kan Pph bör pr Lagstiftningen
utplånas; tro yi, gt| redap utur detta skäl den plika
fördelningen af Giftprätten hade bordt fortfara, Mep
till depna sistnapinda pfvertygelse hafya vi ännu me-
ra blifyit förda gepom svårigheten gU utur lagep all-
deles bprtyisa begreppet af Mprgpngåfva, §å långt
i forpaldern tillbaka, som yi känna pågop Lag, har
äfYeU Lagst#dgandet pm Morgongåva förekomniit, Rer>
dan i de äldsta Jiäfdep omtalas dep såsopj en af man-

åt dess hpstru niane posterioris diei el quidem pfo
yirgipitatena förärad gåfva. Sedermera undep Lagsy-
stepiets successiva utbildpipg jiar dep mer pch pier blif-
vit ansedd såspni en vedergallpings-gard 4t hustrup
för hennes många husliga omsorger/ Under denna
synpunkt har Morgpngäfyan felifvit för Syepsha med-
borgare ett förtroligt hegrepp; sjelfva ^ägen har der-
igenpni uppnianat mannen, att utaf det, spip honom
enskildt tillkomnier, tilldela ep andel åt sjn maka: dpn
har således sjelfniant ppppat hoppip ett genpm förfär
drens seder pch bruk helgadt tillfälle att visa henne
sin erkänsla pch tacksamhet*

Da nu det anförda, och an niycket mer talar för
'25

bibehållandet af Mgrgongifyan, hvilket var det huf-
yudskäj, som fpranledt borttagande? Ibland de
flere, sqm i pfvan ej terade Motiver fö rek orp m a, synes
det förnämsta ligga uti, att ,,ickp hustriins rätt bör
fprrninskas utan fastställas jernlik med mannens,*’ hva^
dau således då Giftorätten blefye lika för bada. Mor-
gongåfyan i pch med defsamrna borlföllé. såspm öfyer-
flödig. Häremot må det tillåtas oss att till stöd fpr
vår tanka pm gamla systemets bibehållande uppkasta
följande frågor: Var det icke hela idéen me(l Morgon^
gåfvap att åstadkomma den önskade jernkningen emel-
lan Mannpus pch Qvinpans raft i bopt pch det sa, att
hela dpt garpla , genom ålderns helgd med tänkesättet in-s
fprlifvade förhållandet fqrtfore? Öfyer hvilken prättvisa-
plier pjemnhet kunde qvinnap klaga enär hon, till den
tredjedel henne tillkom * kunde tillägga beloppet af
den lagligen bestämda eller af mannen utfä$tade Mor-
gpngåfvan? Är det ens att förmoda det någon pm-
fänksam qvinna skulle beklaga sig öfyer den härvid
möjliga förlqsten, jemförelsevis med den glädjen alt
se sina barq kunna bibehållas yd af fadren ärfd jord,
hvaraf bon ock likmätigt Lagens stadgande (IX, 4 G.
B.) har sin andel i afkastmngen? Har, kunde man
sluteligen anmärka, icks det så mycket prisade enhets
begreppet afyen haft något inflytande på föreslåendet
af denna förändring, som ock hnfvudsakligt omskapar
hela Lagstiftningens väsende i denna punkt? Vi öf-?
Verlemna dessa frågor åt sakkäunaren att besvaras, —-
Hvad deremot angår de Lagbestämningar, som af
a6

*1

3

yttre och tillfälliga forliållandeii närmast bero, såsom
om betalning af Makars Gäld, Boskillnad, Bodelning
m* m., hvaruppå ett folks utveckling i commercielt
och industriöst afseende äfvensom Credit- och Con->
curs-syslemerna hafva det mast bestämda inflytande, så
hafva desse Lagens bestämningar tid efter annan måst
modifieras, allt- efter naturen och beskaffenheten af de
ofvan angifne grunderna. Det förefaller derföre en
uppmärksammare granskare icke besynnerligt utan ,
tvertom helt naturligt och nödvändigt, att Nya Lagför-
slaget framställt dessa Lagens Capitel uti den form,
hvartill de, förmedelst de yttre orsakernas successiva
inverkan, småningom utvecklat sig. Härvid äro egen-
teligen medel och orsaker ut värt es ifrån uti verk-
samhet; dessa stå uti ingen närmare beröring med för-
fäders Seder och bruk, dem vanans nödvändighet med
outplånlig magt fastat i folkets sinne.Hvad yttre är,
står eller faller med den impuls, som verkat dess upp-
komst eller undergång: det åter, som rotfästat sig i ett
folks tänkesätt, som sålunda blifvit eget för dess åsigt
af lifvet eller ett lifvets speciella förhållande, det kan,
enligt vår öfvertygelse, icke ur folkets lagar utplånas,
utan att denna Lag skall synas för Medborgaren ny
och främmande.

Äfven i formen framställa sig flera svårigheter
vid en Lag-omskapning. Den form, hvari 1734 års LagF
framställer sig, har msd^rätta i ansetts-såsom ett Mä-
sterverk af Lagstil» E|mru snart r00 år gammal, har
tjen dock, såsom klarligen synes, af våra Lagstiftare
blifvit ansedd såsom en förebild, hvars uttrycks- och
framställnings-sålt de med alfvar sökt tillegna sig. Hn-
ruvida de i detta afseende dels kunnat lyckas, dels
ver k el ig en lyckats, vill jag nu kor teligen upplysa,
hvarvid för en grundeligare granskare näppeligen torde,
behöfva anmärkas, att bristerna, i fall sådana bevisli-
gen förefinnas, icke böra tillskrifvas Lagstiftarne sjelfve,
utan sakens nödvändiga natur. —- Sådana brister äro
riemligen med-bidragande bevis för vår mening att ti-
dehvarfvet icke ännu är moget för en ny Lag. Vi
skola äfven här hämta våra exempel uppå dels moder-
niserade för allmänheten nya, dels genom obestämd-
het mångtydiga uttryck ur GiftermålsBalken. Natur-
ligtvis få vi härvid tillfälle att, när så fordras, vidröra
Lagbestämningarnas ämne och innehåll i samman-
hang med uttrycket för desamma. Med undantag
, deraf, att gamla Lagens i:sta Cap. nu blifvit i tvenne
fördeladt, har likväl omfånget och bestämningen af det
Jus personarum som kallas Giftomanna-ratt i det hela
förblifvit detsamma. Cap. I. kunde man med skäl frå-
ga: hvarföre hafva de uttrycksfulla orden ,,om Laga
Giftermål” blifvit utbytta emot de mycket mindre* sä-
gande: „Om Äglenskaps aftal”? Genom de sednare
orden deprimeras Ägtenskapet helt och hållit inom1
Contracternas (aftalens) område; en åsigt, hvilken åt-1
minstone icke alltför bestämdt bör uttryckas. F.öröf-
rjgt-synes opiet „aftal? såsom öfverflödigt kunna gå ut
på alla ställen, §§♦ i, 2 och ö, hvarcst det förekommer.’
28

I 5 §. förekommer „vistas i föräldrars hus” detta
synes alltföi’ obestämdt, ty detta innebär icke nöd-
vändigt uppehälle af föräldrar; med skal synes man
derföre föredraga det gamla bestämda uttrycket i VI ;
2 5» „medan hon eller han i deras hus vistas och bröd
thera.s äter,”

II Cap. ij. I första Commat, är ordet „thertill”
utan skäl uteslutet; i samma § uttrycket „den de till
Uppfostran antagit*’ är visserligen obestämdt, ty nå-
gon kan hafva antagit ett barn och sedan öfverlemnat
det åt en annan, denne åt en tredje o. s. v. ; här bor«
de således vid antagit, tilläggas „och uppfostrat till de
år då ägtenskap ingås får,”

J. 2 äro de gamla orden „synes rätter giftoman ej
thertill fallen eller välviljande” bortbytta emot „prüf-
vas giftoman ej vara skicklig eller i stånd att gifto-
manna-rätten utöfva”; det förra helt och hållet i gam-
la Lagsprakets anda, det sednare i modern.

III Cap. „Om hinder emot ägtenskap” har huf-
vudsakligen blifvit inrättadt efter sednare författningar.
Principerna derföre må i det hela anses med tiden en-
liga , helst då man Öfverväger naturen af all dispense
ifrån en -Lag. Är Lagen sund blir den genom en så-
dan dispense ohelgad; är dess stadgande osyndt, bör
det upphöra,

I Motiv, finnes likväl intet skäl, h var före i o §. ap
II Cap, i Gamla Pågen är borttagit; det tyckes'läggå
ett band på lättsinnigheten. ■ ; t :	‘	‘


29

IV Cap» „Om fästning af Ägtenskaps aftal” in. m.

Det första uttrycket skall näppeligen någon kunna *
förmoda emotsvara det gamlä Mail enkla „trolofning” ;
också år Lägprojectets theori i dennä punkt helt ny»
Det'i 1/54 âi’s Lag ifrån förra Lagstiftningen upptag-
na begreppet „fästning eller trolofning” har1 i dess éna
bemärkelse uti Nya Lagföi'slaget alldeles gått ut. En-
ligt hvad Motiverna innehålla, hat det förra trolof-
ningssättet# hvarlill befästelse genom begäran aflys-
ning hos vederbörande Kyrkoherde' alldeles icke be-,
höfdes, änsetts börä ifrån Lagen utgå. Skälen må i
Motiv* läsas. Gränskaren vill visst icke förneka deras
vigt, men finner äfven på andra sidärt många betänk-
ligheter, sorti lemnähortom i ovisshet, om icke den fö- '
reslagna förändringen ar för mycket genomgripande.
Lagförslaget borttager helt och hållet äll juri-
disk giltighet af en trolofning d v. s. en öfvererts-
kommelse om ägtenskap, enär icke contrahenterna
muntelig.en eller skrifteligen begära lysning hos Kyr-
koherden. Men vid en så beskaffad innovation halva
följande betänkligheter för oss framställt sig: Skall och
bör Lagen lemna helt och hållet utan skydd och upp-
märksamhet det inbördes löfte, som nödvändigt före-
går steget till lysning? Skall således det alldeles öfver-
lemnas åt Contrahertternas göd tycka att saklöst gäcka
hvarandras förtroende, och ett löfte, som med rätta
bör räknas for ett bland de heligaste på jorden, sakna
all möjelig juridisk garanti ? Månne ej motivet för
Lagförändringen, att nemlige'n förekomma faror för
' Ho

förförelsei’, liar ledt till ett stadgande àf niotsatt följd,
'i thy att ett gynnande tillfälle berede« en förledare,
af hvilken nu mera all ulsigt till upprättelse är förlo-
rad? Han riskerar nu långt mindre vid att gå ifrån
sitt gifna löfte; intet yttre band kan honom påläggas
och känslan af det inre tvånget upphörde i och med
det brottsliga beslutets seger. — Lägger man till dessa
anförda skäl den öfverlygelse om ett ofelbart ansvar,
som drabbar löftesbrytaren, så blir den meningen hos
granskaren öfverherrskande, att det gamla Lagstadgan-*
det bordt stå qvar.

För öfrigt skulle detta Capitels serskildlaj§ kunna
föranleda till följande anmärkningar: i 4 J, förekom-
mer „Vederbörlig Embetsman”; intet är mera obe-
stämdt än begreppet af Vederbörande. I 7 §. är
jafvet „stridigt’’, borde vara „Ivistigl”, ty i hvarje jäf,
det må vara så uppenbart, eller inhöljdt som heldst,
ligger ett bestridande af något. Lagstiftaren har dock
h.är icke menat detta generella, ulan det speciella fall,
då om sjelfva jäfvets behörighet tvist inför Domstol
kan förekomöu.	, .

Med rätta har Lagförslaget omfattat det redan 1
\ ' Kgl. Förf. 15 April 1810 gjorda stadgande att upphäfö
va de tvångsmedel $ kvilka i Kgl. F. d. 25 Jtdii i/oå
förekomma i afseende på i verket ställande af äkten-
/ Skaps-löften. — Deil härom handlande 16$. synes dock
i uttrycket va:a i följande afseende felaktigt. 2 Mom<
»undandrager sig han ändå”, i stället för ^undandra-’
■ ?1. '

ger sjg den motvillige andâ’* ty denne motvillige kan
likaså väl vara qvinnan som mannen»

I de deruppå följande Capitlen liar Förslaget i all-
mänhet troget följt den förra Lagen och sednare För-
fattningar i sjelfva stadgande^-nas innehåll; i formen -
och ordningen: hafva deremot så många omflyttnin-
gar skedt, att äfven den i 1734 års Lag mäst bevan-
drade svårligen skall reda sig utan de i Motiv, med-
delade hänvisningar. Huruvida dessa omflyttningar i
allmänhet medfört en vinst för systemet, må den de-
taillerade granskningen afgöra; alltid hafva de det icke,

Uti det g:de Cap. „Om Makars Bo och om’ Gif- '
torätt”, hvarom vi förut i största allmänhet yttrat oss,
saknas én Lagbestämning, som genom Kongl. FörkL
d 27 Mars 1807 stadgades af orsak, att Domstolarne
vid uppkomna tvister om ämnet hyst olika meningar,
det stadgande neml. ,.'att den ena makan äger giftorätt
i fast egendom å landet, som af arfvejords natur b eg-
ge makarne tillhandlat sig afenderas skyldeman.” Och
tillägga vi; månne icke stadgandet i Kgl. FÖrkl. 19
Ang. 1802 om till skatte köpte Kronohemman bordt i
Lagförslaget intagas? Vanliga, oftast inträffande fall
bör en Lag aldrig förbigå, — De fleste af de återstå-
ende Capitlen, såsom 11. ,,Om förvaltning af Makars
Bo'*, 15. „Om betalning af Makars gäld”, 14. „Om
Boskilnad’’ o. s» v, hafva med ratta undergått förän-
dringar. afpassade efter de yttre förhållanden, som
föranled t dem,.
32

Men dâ dêt var Författarens afsigt med denna slut

' framställnings alt exempelvis och factiskl ådagalägga

rigtighetefi af hväd öfvänfore blifvit allmannèligên an-
tydt, irieri ingäliindä att ingå i hågöh fullständig granska
ning af det utkomnä LäglÖrslägets rha denna afsigt
genoni nu anförde ärimärkningai' anses, ,éftér £illfalle

pcli förniågä realisetad.

ForL àf deririä üppsats har således i s(Örsta aïl-
mänhet anfört de anledningar till tviïvelsmâî huruvi-
da var tid vöre för en riy Lagstiftning in Ögen, hvilkai
synts honörn méd skäl förekomma. Dét är till den
opartiske och sakkunnige granskarens örildömé hari i
denna vigtigä fråga vädjar Ytlighetens ö'ch nyhets-
begärets bifall eller tadel ärö honom likgiltiga. For
den âlèr,- som till bestyrkande af en yttrad mindre all-
män åsigt, fordrär eri atictoritet, ån före’ vi sluteligéri
ut nr den förträfflige 8 a vi g riy *), hviïkêhs skarpsiri-
riiga grariskning af sitt fäderneslands Lagstiftnibgsför-’
sök led t honom till sarnriiä résultat, sörri vi ofvåriförtf

angifvit,- följ ände i

’'Sammanfätte vi de nödvändiga Vilköreri för éri
verkligt god Lagbok, äå är klart, att éridast uti högst
få tider den skicklighet kan finnas, livarigenoïn dettä
verk kän åslädkömmås. Vid ett folks Yriglingä-ålder
har dess Rätt och Låg föf Individuen den mest be-
stärnda åskådlighet, deri lefvér då i folkets tanke' Och

*) Vom Beruf unserer Zeit für Gesetzgebung Und Recht-'
Wissenschaft” p. a5.

'Cl.
53 ,	. s

minne, men det fattas ?pråk och logisk konst, hvaraf
följden blir den, att uttrycket icke framställer någon x
verkeligen individuel bild, ehuru denna bild till dess
ämne hos individuerne fortlefver. Är åter en Nation
i tillbakasjunkande ifrån höjden af en vunnen cultur,
så saknas både form och innehåll för en Lagstiftning,
Sålunda återstår endast en mellan de båda angifna lig-
gande mellantid, hvilken väl kan anses såsom höjden
- för rättsbildning, ehuru icke med lika nödvändighet
för bildningen äfven i andra hänseenden. Êndast en
så beskaffad tid har för sig sjelf icke behof af en Lag-
bok; den bör endast föranstalta en sådan för en kom-
mande sämre tidsperiod, likasom insamlande vinter-
förråd för denna sednare. Få äro dock de tider, som '
till en sadan omsorg om Barn.och Barnabarn hafva en
verkelig och omisskännelig kallelse.”

(Forts, e. a. g.)

Hoea Kill. -	-,	' 5 *


Ï 111 c r a t u r :

' Jerk-Contoirets Annaler igiG, 2O7 sidd* —
1817, 182 sidd. — 1818 h. 1, 155 sidd. — h. 2,
j58 sidd. — 1819, 192 sidd. — 1820, 297 sidd —
1821, 565 sidd. — 1822, 525 sidd. — 1825, 576
sidd. Sthni, II. A. Nordström, 1817—1824. '8:0.

Den både economiska, techniska och vetenskapliga
Journal, som Rec. härmedelst vill underkasta sin gransk-
ning, härleder sin upprinnelse från en af Wermlands
BiuksSoçietet, genom deras Revisorer år i8r4, fram-
ställd önskan, att Samlingarne i Bergs-vetenskapen
måtte fortsättas, hvarpå följde Bruks-Societelens be-
slut samma år, att en periodisk Skrift under namn af
JernContoirets Annaler skulle utgifvas. Redactionen
uppdrogs först åt Direct. E. T. S y eden stj erna,
som 1819 afsade sig densamma; emottogs då af Bergå-
Rådet C. M. af Robson och år 1820 af Professoren
N. G. SäfstrÖm.

Fäderneslandet har redan förut sett 2:ne enskild (a
foretag i denna väg uppslå och upphöra, neml. Bergsr
Journalen år 1787, som upphörde med samma år, och
Samlingar i Bergsvetenskapen år 1807, hvilka med år
1811 upphörde att utgifvas. Den förras utgifvande
föranstaltades af Presidenten i Kgl. BergsCollegium,


55

MiksRâdct m» m* Grefve N. Bjêlke, om hvilfcen Hr
.Svedenstjerna ganska rîgtigt anmärker, „denne Her-
res ntt för Bergsbruket röjde sig mindre i ett strängt
bevakande af de fördelar, som någon gång, med eller »
ulan skal, ansetts förfördela de andra Näringarne el-
ler ändra Menigheter, än i en oafbrutén uppmärksam*
samhet på högre föremåL Han tycktes vilja återföra
BergsStaten till hvad den var, då Tilas, Cronstedt,
Sva b, Brandt m. fl. förvarfvade den ett Namn bå-
de inom och utom Fäderneslandet.” Rec. tillägger» ‘
alt derlill fordras mer än att utgifva en Bergs-Journal ;
det fordras nemligen att Embets- och Tjenstémännen
befrias från arenders handläggning » hvilkas pröfning
icke förutsätter särskilde Bergsmanna-kunskaper, samt
från den mängd af befattningar, hvilka åtfölja ett o*
lämpeligt prohibitif-system 5 ty det Författnings-sy*
stem, som nu på papperet gäller för Svenska Bergs-
handteringen, föranleder ett småagtigt inträngande in-
om Närings-idkarens husliga krets, hvars tredubbl^
orimlighet alt vara på en gång förnärmande emot en-
skilda friheten, hinderligt emot industriens utveck-
ling och omöjligt att consequent utföra, hänvisar på
en falsk princip. — Det sednare visade sig under ti-
tel î Samlingar i Bergsvetenskapen af E. T» Sveden-
sljerna och C. J. Lidbeck. — Båda upphörde for bri-
stande afsältning.

Den första Redacteuten till hü 1 fråga varande
JernContoirels Annaler indelade d© ämnen, som deruti




36

4

4

skulle förekomma uti 3:ne hufvudrubriker: i) Hand-
lingar rörande Jern-Contoiret ; 2) Afhandlingar 5 o)
Blandade Ämnen och strödda Underrättelser. Denna
Indelning har val under de följande Redactionerna för-
svunnit; men när hvarje Argång likväl ännu fortfar
att innehålla utdrag ur Tjenstemännens Årsberättel-
ser, så anser Rec. denna första Indelningen likväl de
facto äga rum, och skall efter dessa rubriker ge-
jiomgå till och med y:de Argången af dessa Annaler,
utgifven år jÖ24,

Handlingar rörande Jer n-Con toiret.

Första Årgången börjar med historiska underrät-
telser-om Jern-Contoirets upphof, inrättning och fö-
remål. Réc. beklagar att dessa icke blifvit fortsatta
och brägté till slut. Likväl finner man en historia
om Jern-Contoirets upphof, som icke utan interesse
•genomläses. Den visar: att ej allenast det olyckliga
krig, hvarmed sistförflutne århundrade börjades, utan
äfven de derpå följande Finance-åtgarderne (förnäm-
ligast Bankens Låne-system) hade bragt Bruksegen-
domarne uti händer, som saknade både Förlag, och
Créditait upptaga ,det; alt flere och kraftiga försök
gjordes att omstörta hela förslaget; alt denna Inrätt-
ning, hvars första idé visade sig i/SS, först allvarligt
väcktes vid i/éS års Riksdag, af dåvarande Secreta
Utskottet, hvarefter Bruksägare genast beslöto, att
hvar och en skulle, efter dess Smide, årli-
gen insätta en Dal. Kopparmynt af hvart


'	37	,

Skeppund Stângjern, efter hammarskatte-n
räknadt, till en fond, för att värja sig mot
vanprispå varan; att olika tänkesätt bland Bruks-
ägarena sjelfva rörande sättet, samt deras försigtighet
att försäkra Inrättningens stadga medelst Ständers ocli
Konungens stadfästelse, bragte ämnet äter under öf-
verläggning vid lyé; års Riksdag. hvarefter följde KgL
Maj-.ts stadfästelse af 29 Dec. 1747; att Inrättningens '
ändamål skulle vara att hålla jernet i ett skä—.
ligt och någorlunda j em t värde, hvartill, en-
ligt tidens allmänna tänkesätt % Contoiret ansags skyl-
digt att tillika handla jern för prisens upphjelpande och
reglerande. Sedan Contoirets inträd, den så kal-
lade Jern-Contoirs-dalern, blifvit bestämd att utga af
hvarje på Stapelstads-våg inkommande Skppd Stång-
jern, befanns första årets (1748) Inkomst uppgå till
501,722 Dal. 14 öre K:mt, hafvande från Sverige och
Finland på Våg inkommit 501,719’ Skepp. 12 Lisp. 2
mark. Slångjern. — Med år 1749 slutar Redacteuren
sin berättelse, och Rec. beklagar att en Historia skall
saknas i detta ämne, hälst vi ha Jern-Contoiret att
tacka, ej allenast för ganska betydande Lanebiträden,
som Handteringen njuter, och den noga tillsyn vid
Tackjerns-blåsningarne, som de af Contoiret ensamt
lönade Öfver-Masmästarne m. fl. Contoirets Tjenste-
män använda, utan äfven för Bergsmanna-kunskaper-
nas framsteg inom Fäderneslandet, hvilkaRec., i trötts
af Svenskens vana att ej se sina Landsmäns förtjen-
ster innan Ulländningen salt, stämpeln på dem, för-


38

klarar vara i vissa delar i bredd med andra län-
ders; och dä Beo. härvid ser sig böra medgifva och
yrka, att desamma i andra delar (såsom t. ex. sjelfva
Stång j ©rns-bered ningen) slå vida efter hvad de
horde vara; så fruktar han ej att tillskrifva sådant
hufvndsakb’gaat den möjlighet, som Författnings-syste-»
met> genom Råämnes-tillgångens evärdeliga försäkring
och Tillverknings-mängdernas bestämning, bereder åt
Närings-Idkaren > att omsorgs Pri It kunna njuta af all—
manna Näringslifvets hvila. Genom detta Jern-Con-
toirets teebniska förhållande till en af Rikets Hufvud-
Näringar, skulle man vara frçstad alt anse detsamma
hafva öfvertagit och verkligen Ulfört den väsentligaste
delen af del uppdrag, som den store Gustaf Adqlfii
1Ï. år i65o öfverlemnade åt Bergs-Amtet,

4

Det Utdrag af MasmSsleri-Statens till Hrr Full-«
mägtige inlemnade Ars-Bei’ättelser som förekpinmer
i alla àrgângdrn©, ipuehaller bland annat hvad Tjen-r
stemanneu gjort under loppet af hvarje år. Man fin-»
ner deraf, att ÖfveivMasmästaren N i Ian. månad in-»
funnit sig vid Hyttan A for att reglera om Malmi'ost-.
ningen; vid Hyttan B hade hay, hållit sammankomst
ine-d Inbrukarne rörande ny Pipas inmurande; vid .
Hyttan C, hvare&t en ny Masugus-byggnad blifvit be-
sluten; vid Hytlan D, hvarest intet var alt au mar-»
ka; vid Hyttan E hade Masugns-pipan till vidare bruk
blifvit förbjuden ; vid Hyttan F hade ny Pipa af Slagga
tegej blifvit insatt; vid Hyttan G hade åtskillige MaU


^9 \

mer blifvit till bruk oôh nyttjande vid blåsningarne for-
budna; att vid Hyttan H. hade bläsningen i anseende
till ett inträffadt vattnflöde i otid måst upphöra; o. s.
v. Om dessa Tjenste-Berättelser skulle, sedan de in-
kommiltillJern-Contoiret, äga något vidsträcktare vär-
de än att tjena såsom controll på Tjenste-utöfningen,
så borde väl erfarenheten ha visat, att de understup-
k

dom efterfrågades inom sjelfva Contoiret. Rec. har skäl
att förmoda det så icke än Men i alla fall, så är
det icke registret öfver Embets-göromåleu, utan sjelf-
va detaillen, som det gäller vid en förekommande
efterforskning. Rec. tror således att detta register bor-
de helt och hållet utelemnas; eller livad skulle man
väl göra i hafvet af alla Tjenstemäns Berättelser, om
de trycktes? Man skulle drunkna! — Helt annat bor-
de förhållandet i Rec:s tanka vara med de Afhandlin-
gar, som desse Techniske Tjenstemän understundom
ingifva. De borde tryckas. Så t. e. hade Lidbeck år
1811 ingifvit en Öfversigt af Jernmalmerne i sitt Di-
strict, som visserligen förtjenade att helt och hållet
införas i Annalerna, hälst kännedomen af vårt Fäder-
nesland, i vigt för våra Näringar, vida^fverväger hvil-
ka öfversättningar som helst af lärda arbeten eller .
luftfarter i vetenskap ernes krets h varpå Annalerna
icke sakna exempel.

A

Rec. öfvergår nu till det egenteliga innehållet af
dessa Års-Berättelser, h vilket är både vidlyftigt, rikt
och fattigt; det kan indelas i strödda uppgifter, samt
Uti ämnen af ekonomiskt och tccliniskt innehåll. '
Bland strödda uppgifter förekommer först
Öfv» Masm. Lidbeoks uppgift, att i Cupol-ugnen vid
Aker nedsmältes i Skppd Smäjern 1810 med knap-
past 7 Tr Kol, da deremot i den vid Finspång va-
rande Stjelpugn, af 7 fots höjd och diameter (stör-
sta), hade till hvarje Skppd Gjutjern åtgått 28 Tr
Kol med 8 proc:s afbränning. Uti Hällestads och Vån-
ga Bergslager fann Lid beck år 1811 endast Öster-
by hytta i gång, hvarest, då ugnen är i full gång,
endast 6 à Skppd Tackjern i dygnet erhållas,
uppgifyande, att Tackjerns-tillverkningen inom den or-
ten grundar sig på malm fångst från 2:ne Grufvor, af
hvilka Asebro-malmen (såsom mycket rödbräckl) må-
ste brännas 2:ne gånger obokad och 2:ne gånger bo-
kad, hvarefter den till | mot Sonstorps-malmen (hvil-
ken är mycket fattig) kan begagnas *). Vid Grönbo

*) Till upplysning bör Rec. tillägga: att Kgl. Maj:t under
d. 3o Junii 1820 bifallit Kammar- och Bergs-Collegi-
ernes hemställan om IJällestads förändring frän Bergs-
lag till Landslag: att som hvarken Vanga Bergslag hit-
tills uppfyllt det med Bergslag åsyftade ändamål, ehu-
ru Bergslaget varit, till Kronans betydliga förlust, i
åtnjutande af de derföre förlänte friheter och förmå-
ner, icke eller för möjligheten, att Bergslaget framde-
les kunde sådant fullgöra och Bergshandteringen der
blifva lönande, någre så beskaffade anledningar före-
kommit, som skäligen kunna föranleda till medgifvan-
de af ytterligare uppoffringar å Statens sida för detta
ändamål; så har Kgl. Maj:t under d. 26 Junii 1821
[ förordnat, att Vånga Bergslag skall till Landslag för-
vandlas , samt förmånerne indragas, Bland förmånerna
förekommer 3,4g t Tunl. Kronoskog (5 Allmänningar)
i Vånga Bergslag. Vånga Bergslag sökte alt få bibehål-
Brui fann han, att âr i8i5 hade Sggl Skeppd blifvit
utsmidde for en härd, hvarvid erhållits Skppd
Öfverjern, samt 231 storstigar Ofverkol, ehuru stigen
ej innehållit mer än 22 Tunnor. Ar 1816 fann Lid-
beck, att uti Stålugnen vid Rockesholm (som består
af 5:ne kistor) inlagts för hvarje bränning go Skeppd
Ämnesjern,'samt alt, efter 14 à 15 dygns bränning], åt-
gått per Skppd 8 Tr Kol; då deremot vid Schön*
narbo (hvarest äfven stålugnen består af 3 kistor) bli 1 -
vit inlagde io4 Skppd Ämnesjern, hvars bränning på-
stått 12 dygn och erfordrat 4o stafrum ved af 2 al-
nars höjd och bredd samt 2^ alns längd. Om c.
aln Ved antages till 1 T:aKol, så skulleafSchönnar-
bo vedquantum (= 4o. 9 “ 36o c. alnar) kunnat erhål-
las blott 288 Tr Kol, som motsvarar 2^ T:a Kol per
Skppd Ämnesjern, en betydlig skillnad emot åtgån-
gen vid Rockesholm. Vid Eckersholm, hvarest blås-
ningen (vid Lidbecks besök 1816) fortgått 11 vec-
kor, hade tillverkningen med Tabergs malm öfver hiif-
vud utgjort 6,7 Skppd Tackjern i dygnet efter 15
uppsättningar à 16 Tr (således nära 55 Tr Kol per
Skppd), och sjelfva malmen gifvit 27 procent; samt
vid Forssa hade, då masugnen varit i full gång, efter
$ Sanna och Hesselkulla samt j- Tabergs malm, er-
hållits 11 Skppd Tackjern i dygnet med 12 uppsätt-
ningar och 144 Tr Kol. — Uti 1819 års Berättelse

la Namnet (som innefattar Skogarne). BergsCollegiuni
unde^ökte och tillstyrkte pä 10 år. Kgl. Maj;t biföll.
uppgîfver S veden stj erna, att Garney (Författaren)
år 1791 gjorde mull-timringen af Ek vid öfverrums
masugn, i tanka att Ek skulle längre emotsta röta än
Furu; men att erfarenheten mi (1819) visade att den-
na förmodan ej varit grundad, då flere mull-timmer
tagit skada till den grad, att betydlig reparation måst
företagas 1818. Rec. kan tillägga, att man vid Ströms-
holms Canalverk funnit Furu Slussportar lika bestån-
dande som Ek, nemh 28 år; en märkelig öfverens-
stämmelse i tiden! — Såsom ovanligt berättar Sve-
dens t jer na, att Storebro Masugn 1818 lemnat anda
till g5 Skppd Tackjern i veckan, utan annan tillsattsän
Sjö- och Skragg-malmer ; att en mästare vid Ryds bruk,
med biträde af en dräng, förfärdigat 100 st. Skånska
Billar i dygnet af ämnet, sådant det kom ur Stång-
jerns-hammaren ; att Eckersholms Masugn af Tabergs
malm lemnat 28 procent med 58 Tr Kol per Skppd
Tackjern, då vid Bergsmanshyttorne i samma ort säl-
lan fås mer än 2Ô procent med 48 å 54 Tr KoL En-
ligt Schedins uppgift i 1820 års Berättelse, åtgår vid
hyttorne i Tabergs Bergslag circa 20 Skppd Malm, 6
Skppd Limsten och 14 Läster Kol à 12 Tr i dygnet.
Hr Schedin försökte sedermera (1821), alt efter röst-
ningen genom slamning på Stosshärd frånskilja det
mästa af den Tabergs-malmen åtföljande trögsmälta
bergarten, sedan han genom försök i smått utrönt,
att denna malm håller 62 proc, jernmalm och 38 trapp.
' Deraf upplystes, att Malmens' halt kunde uppbringas
45

att ge från 27 till 4a proc. Tackjern» Uta£ profblås-
ningen i Norrhyttan (1819) på åtskilliga inom Gran-
gärdes Bergslag de sednare åren öppnade Malmer,
samt profsmidning af det vundna Tackjernet (Nov.
1819 och Mars 1820) vid Fredriksbergs Brnk har Hr
Lundgren funnit, att 425 Skppd Malm (som enligt
småprof höll 52,3a proc), 59^ Skppd Kalk och 215
Läster Kol uti 191 uppsättningar gifvit 2o5-j- Skppd
Tackjern (48,3a proc, ur Malmen samt 12,56 Tr
Kol per Skppd); hvaraf 44 Skppd, 10 Lisp. 5 mark,
i 55 räckningar gifvit 45 Skppd, 5 L. 5 mark. Stång-
jern med 55f storslig Kol (1,4 proc. Öfverjern och
31,1a proc. Öfverkol). Så väl under profsmidningen
som särskildte prof i Klensmeds-härd har man fått det
resultat af dessa försök (hvilka icke kostade n^gotl),
att Klackgrufve- och Carlgrufve-malmer gifva ett för-
svarligt Stångjern och med säkerhet kunna nyttjas så-
som Segmalmer, då de till f eller -j beskickas med
lättsmältare malmer ; men deremot, att nya Hammar-
grufve-malmen är kallbräckt och endast såsom sådan
må förbrukas. Hi' Lundgren uppgifver angående
Cupol-ugnen vid Abäckshyttan i Grangärdes Socken
(den första i orten), att under 15 dygn nedsmälts 66
Skppd. Stångjern, hvarefter erhölls.45 Skppd vtill det
mösta hårdsatt Tackjern, med 178 Tunnors Kolåtgång
per Skppd (?) ; men anmärker tillika dess otjenliga lä-
ge, hvarigenom grunden varit besvärad af syra. Rec.
tillägger, att läget ej behöft profblåsas, och att både
kolåtgång och afbränning hänvisa på fel i sjelfva con-
44

S

4

'ii

structionen ; och finner ett verkeligt motstycke i de
Engelska Cupol-ugnarne, hvarest ugnen inom 2 lim-
mars tid frän antändningen (!) lemnar i2SkppdTack-
jern till gjutnings. Man må vid jemförelsen emellan
dessa Cupol-ugnar beräkna Träd- och Sten-kolens o-
likhet; trolla, kunna de sednare icke! — Såsom ma-
ximum och minimum uti Sveriges Tackjernstillverk-
ning åberopar Hr Svedenstjerna, att ar 1821 till-
verkades vid Österby masugn i Upland inom mindre
an 18 veckor 5,574f Skppd Tackjern med g/^TrKol
per Skppd och proc, af Malmen: hvarunder högsta
veckotillverkningen utgjorde 254J Skppd. Deremot hade
vid Rahsjö Masugn i Jönköpings Län tillverkats pä nära
5o veckor blott 1,1 G/i Skppd med 55,3 Tr Kol per Skppd
och 28,1 proc, af malmen, hvarunder högsta vecko-
till verkningen uppgick till 44f Skppd. Hr Sveden-
stjerna har beräknat Kol-åtgången efter uppsättnin-
garne, upplyst att Malmerne voro väl rostade vid bäg-
ge Masugnarne och förmodar dessa betydliga skiljag-
tigheter bero på Tabergs-malmens ringa halt och svår-
smälthet samt de invecklade rättigheter och privilegier
som äga rum inom Tabergs Bergslag. Rec. får tillfäl-
le att längre fram yttra sig Öfver detta ämne i hela sin
vidd. Hr Kallstenius uppgifver, att vid Sunnemo-
hyttan i Wermland tillverkades 1822 under 14^ vec-
kor 1548 Skppd Tackjern med 19,8 Tr Kol per Skppd
och 45,53 proc, af Malmen; dock hade till malmens
reduction och smältning endast åtgått 14, 4 Tr Kol per
Skppd Tackjern. Hr Lundgren, att Hcllsjö hylla

k-' / i
45

på 70:de blåsningsdygnet (1822) gaf 21 Skppd Tack-
jern med nära 10 Tr Kol per Skppd och 67, 84 proc,
af malmen. Hr Schedin meddelar rörande nämnde
(Rahsjö) masugn, att malmen kräfver 24,2 à 26, 2 proc.
Kalk, ger 26,9 à 29,7. proc. Tackjern, hvartill åtgått
ända till 44,8 Tr Kol per Skppd under 7:80 veckans
blåsningstid, och minst 53, t T:a under io:de veckan ;
hvarförutan visar sig en så ringa skillnad emellan
bränd och obränd limsten, att Hr Schedin anser
kalkens bränning vara öfverflödig. Då Rahsjö Mas-
ugns*) smältningsförmåga var störst (på i2:te veckan),
fann Hr Schedin, att 1000 Tr Kol bringat 157,3 Skppd
Malm och Lim i flytning med 280.000 Tr luft; samt
att 1,1 Skppd B. V. malm och kalk blifvit smälta i
timmen. Genom tillsats af hornblende har kalkbe-
hofvet kunnat nedsättas till J. Hr Kallsten rus har
funnit att Malm, neml. en ren jern-oxid från Finn-
måse Grufvan, kan påsättas orostad, utan någon olä-
genhet. — Vid Masmästarmötet med Vester Bergsla-
get hade Hr Lundgren till Löwenschöldska fondens
Direction öfverlemnat 12 blåsnings-journaler, hvilka
till en del blifvit egenhändigt förde,af Masmästarne,
och, för erhållandet af belöningar, till Hr Lundgren
af dem inlemnade. Rec. anmärker denna uppmärksam-
het hos den techniske arbetaren såsom gryningen af
den dag, då Tackjerns-blåsningen, ifran att vara ett

. *) Som i likhet med Masugnarne i orten rymmer i4o
Tunnor.
realisations-medel för Ra-ämnen (Malm, Kol), blir en
konstenligt idkad och från jordegendom skiljd Näring«
All Näring i sin linda ar blott ett Realisations-medel.
Då sugerIdkaren musten endast ur Rå-ämnena, och
får intet för konsten, som ej heller är stor. Men lik-
som det mogna fröet lossas från växten och af vin-
den föres till en främmande jordmån, ett tecken till
mognad; så är det ock ett tecken till Näringars höjd,
då konstfärdighet finnes nog stor att suga sin vinst ur
sin egen näring. Då man betraktar den ståndpunkt,
hvarpå hade Tackjerns-blåsningen och S tång jer n s-s mi-
det inom Fäderneslandet befinner sig; så skall man
finna, att den förra helst undvikes och såsom ett tryc-
kande band hvilar på vissa tillverkare, och att det sed-
nare vanligen lönar sig endast så vida antingen malm,
kol eller dagsverksstyrka är dermed i förening. Hr
Morell har utrönt bläster-spillningen vid 22 hyttor1
i Philipstads, Grythytte och Hjulsjö Bergslager, och
funnit baljornas luftfång vara från 427 till 925 (Par-
dix) c. fot i minuten (vid Bosjö); men att spillningeri
uppgått från 5,8g (Grängs-hyttan) till 51,94 procent
(Nordmarken), så att den i Masugnarne verkeligen in-
drifne luftqvantitet endast varierat från 025 till 570
cub. fot i minuten. I Engelska Cupol-ugnarne uppgår
blästern till 1200, och vid deras Masugnar till i5oö
à 2500 cub. fot i minuten, och derutöfver.

I economiskt hänseende förekommer i Jern-
Contoirets Annaler ett ämne af den största vigt och
omfattning, hvilket afven vidröres af nästan alla Em-
betsmännen. Rec. menar att Tackjerns-tillverknin-
game i Wermland ingalunda äro svarande emot hvad
af så goda och lattgångna Malmer både borde och
kunde väntas. Hr C. D. a f U h r tillskrifver detta en
ovårdsam röstning, för svag bläster' emot de i allmän-
het brukeliga Masugns-pipor, samt den inom . orten
antagne sed , säger Hr af Uhr, ,,att i stället for 2:ne
eller 5:ne Uppsättare, hvilka hvar för sig under de-r
ras arbetsskifte ensamt verkställa sä väl kolens fat-
ning som Malmens uppsättning, verkställes detta ar-
bete der på orten af 2:ne serskildte personer pa en
och samma gång, under namn afKolfatare ochUpp-
- sättare, af hvilka den förres skyldighet är att fata ko-
len i korgarne, och biträda Uppsättaren med deras
uppsättande på ugnen, och den sednare'eller Uppsät-
taren åter, att ifrån blåsningens. början till sliit med
egen hand verkställa hvar enda malm-uppsättning;
hvaraf tydligen följer, • att som desse personer ej kun- »
na erhålla någon hvila, utom på den korrta stund, de
aro lediga, ifrån det att uppsättning skett, tills én an-
nan åter skall ibäras; så öfverensstammer det både
med deras beqvämlighet och behof, att drifningen sker
så långsamt som möjligt, och detia ändamål vinnes i
samma män* som större kolsättning och svagare blä-»
eter nyttjas ; men som vid ett sådant förhållande tem-
peraturen i ugnen icke kan blifva tillräckelig, eller
slaggen hållas tillräckeligen qvick, stannar en betydlig
del af jernet, som icke kan sjunka igenom, qvar der-
48

uti, och mâstè sedermera genom särskildte stampverk
tillgodogöras: en åtgärd, hvilken, tillräckeligen bevi-
sar en föregående felagtighet i smältningen, hvil-
ket med sa rika, godartade och lättsmälta malmer ic-
ke borde inträffa.” Hr Kallstenius har redan i sin
första Embetsberättelse underkastat detta ämne en all-
varlig undersökning. Han mätte Tältornes areer, blä-
sterluftens täthet samt Masugns-pipornas dimensioner;
fann, att luftquantiteterne i minuten varierade emel-
lan 594 och 538 c. fot vid olika masugnar, och an-
märkte, att då pipornes rymder på åtskilliga ställen
utgjort 1000 cub. fot och derutöfver, så vore den vid
dessa hyttor begagnade luftquantitet för liten, hvaruti
han såg én hufvudsaklig orsak till .de mindre lönande
blåsningar i Wermland. „En annan omständighet’, (sä-
ger Hr Kalls ten ius, 1820 års Berättelse p. 41) „som
graverar blåsningarne, är att kolen på de flesta stäl-
len uppbäras på ugnen och ej uppskjutas. Så obe-
tydlig denna sak synes vara, har den dock ofla betyd-
liga följder. T ven ne personer skola nu sysselsättas
Ined samma arbete, hvartill ej mer än en behöfves ;
ugnen behöfver jemn uppassning, och då en nödig
h vila och sömnär ett behof for arbetarne, är det na-
turligt att deras bemödande skall gå derpå ut, att Kol-
uppsättningarne måtte blifva stora, hvarigenom deras
livila kan blifva något längre. Detta oaktad t händer
ofta att Arbetaren försofver sig, och alt 2 à 5 upp-
sättningar måste ske på en gång, och så väl den-
na stora disproportion emellan Kol- och Malm-lagren
i Masugnspipan, som denna tillfälliga olikhet i upp-
sättningarnes görande kaii aga det svåraste inflytan-
de pâ blåsningatne. En författning, söm bestämmef
att tvänne ordentligen antagne Uppsättare vid hvarje
hytta skola finnas, öch att en i sender, medelst ko-
lens skjutande pa ugnen, förrättar uppsättningen af
Kol och Malm, under det alt den andra sofver, vore
i detla afseende nodvandig/* Hr Kallstenius bestäm-
mer den lutning, som Masugnsbron bor äga, till ]0°,
samt att längden kan vara 5o alnar utan olägenhet.'
"Uti den klagan öfver blåsningarnes tillstånd, som nu
blifvit anförd rörande Vermland, deltog äfven Hi?
Svedenstjerna för större delen af sitt district. Angå-
ende Tabergs Bergslag uppgifver Hr Svedenstjerna fel-
agtig röstning, svag bläster,- otjenlig pipsten och des$
vårdslösa inmutning, samt i hög grad den af Speck-
sten och andra trögsmälta bergarter o rena de lim-
sten, som erhålles frän Lerbäcks Bergslag; tilläggan-
de, att Lerbäcks Bergsmän klaga öfver Tabergs mal-»,
men, såsom illa sofrad och inblandad med främ-
mande ämnen. Rec. bör upplysa, att Taberga
Bergsmän behöfva Lerbäcks Lim, samt Lerbäcks Bergs-
man Tabergs Malm. Då nu outöseliga tillgångar fin-
nas, så skulle väl tyckas alt detta utbyte kunde lem-
nas åt enskilda industrien, utan fara att förvilla sig i
tidens liberala yra. Angående Nora, Lindes och Rams-
bergs Bergslager, anför Hr Svedenstjerna följande hän-

Svea rm.
5o

delse ur Bergs-Tings-Rältens Protocol!: „En Bergs-
man hade instämt en annan, för det densednare, med
uppsättning med mindre tjenlig malm skulle hafva
skämt Masugnsgangen och tillskyndat honom, såsom
nästa efterbrukare, en betydlig förlast. Då målet fö-
rekom, bevisade den anklagade, att förhållandet éj var
sådant; att hans malm varit i allo måtto oklanderlig,
och att oordningen i Masugnen egenteligen härledde
sig från Uppsättarens försummelse. Det bevistes att
denne, halfsofvande, legat på kransen i en Malmlaf-
ve och anmodat en tiggargosse att göra uppsättningen,
utan att bestämdt säga honom huru många skoflar borde
uppsättas eller på hvad sätt. Slutligen då gossen bör-
jade tröttna vid ett tungt och ovant arbete, frågade
han Uppsattaren: om det icke nu vore nog? — Ah
nej! svarade den sédnare, sätt på så länge du orkar,
eller så länge någon Malm ar i Jafven.’*— ”Det märk-
värdigaste af allt ar dock, att sådant *) kunnat till vår
tid äga rum, under vård och tilsyn af ett Departe-
ment, som i så mycket annat ej underlåtit, alt om
Näringen taga den ömma och moderliga vård, att den
tidtals, eller på vissa ställen, varit nära att deraf qväf-
vas, eller åtminstone blifva lemlytt.” — I afseende på
afhjelpandet af denna oreda (som man kunde kalla
naiv, efter den lär oss, att icke söka allt i botten) an-
ser väl Hr Svedenstjerna 2:ne utvägar gifvas, neml.

*) Här menas mened; ty Uppsattaren svär med hand â
bok, vid tjenstens antagande, att en gäng i timmen verk-
ställa flere arbeten, som i gamla Eden uppräknas.
51

Styr elsemagtens mellankomst och bibrin-
gandet af en allmännare upplysning; men
väljer likväl densednare, såsom säkrast och lämpeli-
gast, sedan han funnit sin företrädares (den både för
hög grad af vetenskapligt bildad skicklighet och verk-
samt nit saknade Lid beck) och sitt bemödande frukt-
löst, sin Hytte-Ordning overksam, och derjemte af-
vaktade en Revision af Bergs-Författningarne. Hr C.
D. af Uhr anser den nu gällande Masmästeri-Ord-.
ningen af 1766 lemna tillräcklig anledning åt Masmä-
stare och Bergmästare, att gemensamt infora ordning
vid blasningarne och åberopar förhållandet inom Ve-
stra Districlet. I denna händelse skulle, efter Recjs
slutkonst, oskicket i Wermland falla på Tjenstemän-
nen. Men då Rec, upplyser, att hvarken Masmästare
eller Bergmästare äga magt, att utfärda ett sådant stad-
gande som anses nödigt, att den Hytte - Ordning in-
om Vestra Districtet, som åberopas, endast kan gälla
såsom ett Bergmästarens Utslag i Embetet intill dess
detsamma blir öfverklagadt och fastsläldl, samt att denna
fastställelse icke skett i allmänhet, utan endast i hvarje
öfverklagad händelse specielt; så måste någon annan
grund uppsökas, hvarpå ordningen inom Vestra Di-
strictet ytterst hvilar. Tänk, om detta ämne helt sim-
pelt skulle betraktas ur följande synpunct? Öfver-
Masmästare-tjensterne ha tillkommit uppå Jern-Con-
toirets Hrr Fullmägtiges (till följe af Societetens år
1701 fattade Beslut) anmälan till BergsCollegium, som
under den 5 Octob. i/åö utfärdade deras Instruction.
52

Tjensterna ha således ett tillfälligt ursprung. Loner-
ne utgå från Contoirels Cassa. Denna inflickning af
en Municipal-inrättning uti ett ulbildadt prohibilift sy-
stem har haft till följd, att tjensterne anses priva-
te; ly Bruks-Societeten kan taga lönen af ÖfverMas-
mästaren utan BergsCollegii pröfning, hvaraf således
följer, att Fullmagtens utfärdande (hvilket sker af Stats-
myndigheten) är en form utan kraft. Styrelse-
magien â sin sida har ganska rättvist qvittat med den
jnunicipala myndighetens ensidighet, i ty att sjelfva
tjensten blifvit en form utan kraft; ty Tjenste-
mannen lyder under Bergmästaren och förmår utom
honom intet. Hela inrättningen är således till sitt inro
osammanhängande, och . i bristande magt för öfver-
Masmästaren finner Rec. grunden till fortfarandet af
oordningen. Att den, detta oaktadt, i Vestra Districtet
är på väg att afhjelpas, bevisar att Öfver-Masmäslare-
och Bergmästare-tjensterna (tillfälligtvis) bestridas så,
som om de vore i en hand, samt derjemte att folket
anser Embets-atgarden mägtigare än den i sig sjelf är.
Rec. begagnar sig af detta tillfälle, för att väcka läsa-
rens uppmärksamhet på den allmänna, godtrogna och
välmenande tron, alt Vetenskapen (eller dess techni-
ska föreskrifter) förmår att göra sjg sjelf gällande i
näringarne; liksom kunde man vänta reela] verknin-
gar af en ande ulan kropp! Hvarför kan ej Staten i
sin hela omfattning verka på samma sätt, nemligen utan
kraft? Tidens Man skola svara med en leende vishet:
55 t	..

vi tro èj pâ spöken, och, nied en pompös till-
försigt, öfverse alt de ryckt svaret ur frågarens mun.

I techniskt hänseende förekommer i dessa
Embets-Berältelser ett sa allvarligt försök j att afhölja
den slöja, som hittills belackt de chemiska phenome- -
nerna vid metall-smälluingarne, att Rec. ej anser nå-
gon uppmärksamhet för stor, som derpa kan rigtas.
Rec har redan anmärkt Hr Kallstenii företag, att un-
dersöka och till quantitet bestämma de omständigheter,
som tillhöra blåsningen. För lättare öfversigt, hafva
resultaten af dessa undersökningar blifvit framställda
i tabellarisk form. Den i:sta columnen bestämmer
tidepunkten i Masugnsgangen, då observationerna blif-
vit anställda. Den 2:dra: Kol-uppsättningen, .som va- ’	-
Herat emellan 12 och 18 Tr. Den 5:dje: Drifningen
i dygnet, sättningar å 12 Tr, varierande emellan 9
cch 2if. Den 4:de : Tunnor Kol till 1 Skppd Tack-
jern, emellan 8/88 (Långbans-hyttan) och 21 (Sunds-
fayttan). Den 5:te: Pipans rymd, emellan 85of (Bo-
sjön) och 1512 (Högforss) c. fot. Den 6:16: Uppsätt—
ningsmalets diameter, emellan 5^ (Grythyttan) och 7
fot (Högforss). Den/îde: Tättornas diameter och den '
8:de : areer, emellan 1,767 (Björksjön) och 4,285 qva-
drat-decimaltum (Uddeholms-hyttan)^ Den. gide: Blä-
sterprofvar-höjden, emellan o, 26 (Askagen) och 1,8
dec.'tum (Stöpsjön , Vek-hyttan). Den io:de: Luft-
qvanliteten på 1 minut, emellan 182,6 (Askagen) och
616,3 cub. fot (Uddeholms-hyttan). Detta chaos af o-
54

likheter ger oss anledning, alt så mycket mer stämma
ned första fordringarne af ett begrepp deruti. Ma då
den minsta Kol-åtgången per Skppd Tackjern utmär-
ka den fördelagtigaste Masugns-gång, ehuru ostridigt
dagsverkning deri afven ingår. Men för att göra jem-
förelsen så saker som möjligt, uteslutom den ovan-
ligt lättgångna Långbanshytte-malmen, samt låtom
oss taga alla årens förhållanden till hjelp ; då blir Kol-
åtgången vid

Immetorp 1820

1821
1822
1825

pä 3:dje veckan ~ 10,66

veckotal ej nppgifvet zü 11,43

8.de veckan ~ 10, o o

6;te d:o ~ IO,8o

42,8g • •• 1°>72.

, 4^ vecka — 10,o
e) nppgifvet

. dito

•	vecka ~ 10,66

20,66 . . 10,33.

.	vecka ~ 15,27

.	14 d:o ~ 12,0

.	7 d:o ~12,o

. 3£ d:o ~ l4,o

38,o ,. 12,66,

3-È vecka . . zr 12,0

2	„	15,0 Tr

H , =16

-------:----- 14,0,

Dalkarla-
bergs
Malm.

Åskagen 1820 \	• • • •
1821I	.
- 1822?- PersberS5 -,
1823)

Halls jö	1820

1821
1822
1823

Silverhyttan i82o\ . . .
1821 > PersbergS
1822) . . .

Persbergs
Jemföre vi nu Âskagen, Hallsjö och Silverhyttor-
ne, h vilka alla förbrukat samma malm, sa visar sig
alt vid	'

Pipans iymd Åskagen är ~ 1209^ à 1228,	Upps., målets  Blästern	Diam.  — 331,7 à 565, = 5

Hallsjö — 1190 1299 iS/o 1256	~ 592,9	— 6  571,8  4o5,8  349,5
Silverhyttan — io58,4	= 465,3	= 5,25  539,8	= 5,5

Vid Silverhyttan företer sig den märkbara omstän-
dighet, vid 1820 oçh 1822 årens blåsningar, att, cæ-
/ .teris paribus, under 0.75 dec, turas Blaster (1820) dref-
vo 14,58 uppsättningar, men under o, 4o .(1822) endast* x
l5,4, med f:dels tillökning i Kol-åtgången perSkppd*

Vid Hållsjö-hyttan visa 1822 ocli 1825 årens bias-
ningar väl ett mera invecklad! förhållande, men 1,77
tums Bläster-profvare åstadkom 15,62 uppsättningars
1 . drifning (1822) i en jö/o cub. fot vid pipa, då der-
emot 1,35 tums profvare endast verkade 14 uppsätt-
ningars drifning (1823) i’12, 56 fot vid pipa, med en till-
ökning af f i Kol-åtgången, Manserhäraf, att Bläster-
profvar-höjden visar ett mägtigt inflytande pa blas-
ningens gång, och ledes deraf till den önskan, att un-
dersökningen hufvudsakeligen anginge vissa Hyttor, med
mycket skiljagtiga dimensioner, men samma malmer
ooh hvapest kolens styrka kunde anses jemn ; att dess©
hyttor kunde, i afseende pä Blästeyn, af Experiment a-
torn försättas (helt simpelt genom padragning af olika
vattenquantiteter) i den bästa möjeliga gäng, hvilket
väl icke borde kunna möta ringaste svårighet» Sedan
sålunda erfarenheten visat hvilken dimension vore för*
delagtigagt, samt i hvilken mån dimensionen af pi-
pan inflyter, borde undersökningen utsträckas (under
jagttagande af fördelagtigaste Bias ter) till engångne Blod-
Stens-malmer pa ena stallet (t, ex. Långbans-hyttan)
och engångne retractoriske malmer på det andra (t,
px. Silverhyttan fpr Persbergs malm och t. e. Imme-
torps-hyttan för Dalkarlsbergs)| hvarundcr en skarp
Analys borde åtfölja så väl uppsättningar som slag-
ger. Det besynnerliga förhållande Saxhyttan företer,
Jçan Rec. ej förbigå;

	veck.	T:r	Upps,	T;r	c. Fot Fot		Tum	n tum	Tum	Q. fot
>820	Al	iå	15 75	9	897I	6,5	1,9	2,83	i,o5	466,5
1821	41	16	14,66	16	1008	6,5	1,9	2,83	1,°	455,2
1822	91	16	14	11,6	945	6,5	b9	2,83	1,4	558,7
1820	^4  /	4-6	14	Ï2,3	^45	6,5	1,63	2,o$	1,32	586,4

Jemför man nu blåsningarne åren 1820 och 1821,
på finnes att Kol-åtgången varit es 9: 16 , utan annan
hufvudsaklig skiljagtighet i öfriga omständigheter, än
att pipornas rymder varit = 99: 112, ehuru blästern va-
rit svagare i8?i. Man skulle haraf falla på den tan-
ka, att blästern varit för svag uti den större pipan,
Uvh dçraf åter på den önsknn^ Qlt b^da observationer-:
lie svängde sig kring maxima i afseende på blaster*
samma önskan som här ofvan., Jemföres denna an-
märkning angående pipans rymd, med den som vid
Silverhyttan gjordes angående Bläster-profvarenså
föres man pa ett förhallande emellan dessa 2:ne ingå-
ende storheter, som förtjenar att uppsökas. I detta
hänseende säger Hr Kallstenius. (igso års Berät-
telse, p. 56 o. f.) : „Vid betraktandet af Tabellen, kan ej
undgå uppmärksamheten, den stora olikhet vid hyltorne
emellan Bläslerprofvar-höjderna och luflquantiteterna.
De förre varierande emellan o, 5 och 1,9 5. dec. tum,
och de sednare emellan 5o5 och 5/6,4 cub. fot på en
minut vid särskilda hyttor. Vid Bjur bäcks masugn, der
prolvarhöjden var —0,5 dec. turn,, varluftquantiteten
= 482. cub. fot, och vid Nya Hjulsjö, med 1,95 d.tums
profvare, tz 424 cub. fot på en minut. .Det är således
ej på tätheten (packningen) af den luft, som inström-
mar igenom formen, som smältningen synes bero, u-
tan mera derpa, att en viss luflquantitet kan præsteras
på en giEven tid. Vid de sistnämnde ställen, harnem-
ligen Blästerns intensitet varit ganska olika, då dere-
mot iuftquantiteterne varit nära desamma *). Detta
stadgar hos mig den tanke jag länge ägt, att nemligen
Tackjern, med en obetydlig förändring i construction
Hen af vara masugnar, kan tillverkas utan användan—

*) $€t må hllaggas, att Kolâtgângen yid Bjurbäcks Masugn

var samt vid Nya Hjulsjö i4Tr per Skeppund
Tackjcrh; samt att vid Bjnrbäcken drefvp 17,6 Upp-,
sättningar och vid Hjulsjö endast x4j allt till fördel för
»linsta Profvar-höjden.
58





’S

4

de af blåsbälgor, blott genom drag; Ett försök, som
jag anställde med den Vindtugn, som var uppbyggd a£
Hr Stenfeldtvid Bispbergs Jerngrulva för fullföljandet
af PuddlingS’processen, och hvilket jag inberattat till
KgL Vet. Academien, har, som resultat lemnat, att
genom ungefär en qvadrat-fots öppning 2,687 cub» fot
luft (upphettad) genomströmmat Reverber-ugnen pa
' hvarje minut. Då denna lufts egenleliga vigt ej är be-
kant, kan väl ingen reduction af den samma till vo-
lum af samma täthet som den, hvilken genom tättorne
blifvit inkastad, ske; men försöket tyckes åtminstone
bestämd t afgöra, alt tillräcklig luflquantitet genom blott
drag kan erhållas. Hufvudsaken beror blott derpå att
så kunna reglera Vindfånget, att Kolförbränningen på
viss gifven tid blir f eller f Tunna i minuten, såsom
vid Nykroppa och Bjurbäcks masugnar. Härigenom
skulle våra Magnar blifva, i stället för att nu vara en
sammansättning af Bläster-ugnar och Vindt-ugnar, en-
dast af sednare slaget, och fordelarne af denna förän-
dring blefvo mångfalldiga, såsöm: Tackjerns-tillverk-
ningens oberoende af vattentillgång ; Masugnarnes an-
läggning i grannskapet af grufvorne, etc.’1 Att en
undersökning i detta hänseende skulle vafa ganska vig-
tig, finner man vid första tanken derpå; men ulaf det
försök Hr Kallstenius anfört, kan ingalunda slutas till
luftdragets tillräckelighet för Masugnens behof, utan en
betydlig höjning af draget; ty luften utvidgas, ifrån o°
till + ioo°, 0,576 af sin första volum enligt Gay Lus-
sacs, Daltons, m. fl. försök, då Barometer-höjden ar
59

constant. Om denna utvidgning skedde i samma för-
hållande vid högre temperatur, skulle vid.+ 5oo° den- '
samma redan vara fördubblad, vid +900° 4-dubblad;
sa att 45o cub fot vid o° skulle utvidgas till 2700 c.
fot vid 4- i5oo°. Luftens temperatur var sannolikt
zz Tackjerneis i smältningen. Skulle nu Tackjernet
smälta vid + 1600 Fahrenheit (Hermbstädt) eller i5o°
pyr. Reaumur, så skulle väl de observerade 2687 cub*
fot racka till ; men tviflet återstår, att luften utvidgas
vid högre temperaturer i ett vida större förhållande.
Emedlertid är den, som älskar sanning, vetenskap och
välstand i Fäderneslandet, i högsta grad förbunden '
ifragavarande Tjenstemans åtgärd, hvarigenom vägen
ändteligen synes öppnad, att åtkomma en verkelig the-
ori för Tackjerns-blåsningen, hvaraf lätt skall följa
ftft förbättring af blåsningarne i Riket. Rec.
anmärker, att detta ämne hittills icke med rätt skärpa
blifvit angripet. — Åtskilliga techmska uppgifter före-
komma i öfrigt. Hr Kallstenius: ,,Stålgrufve-mal-
men *) är en ganska rik, derb, ståltät blodslen. Af
densamma blåses Tackjern, hvaraf vid Graninge Bruk
beredes Garfstål, hvaraf sedan vid Eskilstuna Gevärs-
Faclori beredes Sabel- och Värj-klingor, hvilka, i
spänstighet, styrka och hårdhet, öfverträffa alla Eu-
ropeiska. Denna Grufva är nu i privat ägares hand,
och da denna årligen tillverkar 5, à 4,000 Skppd Tack-
jern, och använder denna malm såsom Hufvud-malm,

*)’ Användes vid Högforss Masugn, tillsammans med Orm--
bergs och Gränges-sten.	.
Go

så torde ej Grufvans beslând i en framtid kunna pa-
< räknas. Då det är af högt värde för Staten, alt alltid
kunna påräkna denna malm, förberedandet af tjenligt.
tackjern och stål för denna tillverkning, så har jag
trott mig böra anmärka förhållandet, på det att Resp.
Hrr Fullmägtige, gemensamt med Kgl. BergsCollegi-
um, för'hvilket jag äfven uppgifvit sammanhanget^
måtte på Hög vederbörligt ställe föredraga ämnet.’» Rec.
har sig icke bekant att ännu något följt häraf, ehuru
den (orträlfeliga kling-tillverkning, som nu sker i E-
skilstuna, möjeligen kan förutsätta nämde Malm så-
som basis. — Den af Hr S ve dens t j erna uppgifne
utväg, att islåndsätla partiell skadade Masugns-pipor,
medelst hålens fyllande med sandsten och ytans ofver-
klädning med Engelskt eldfast tegel, synes förtjena
uppmärksamhet ,-häIst erfarenheten re lan visat bestån-
det, samt vi inom landet (vid Helsingborg) äga en le-
ra, som väl icke är alldeles så eldfast som Stourbridge-
Jeran, men går nära dertill och öfverträffar andra En-
gelska leror i eldfasthet. — Hr Svedenstjerna upp-
gifver att, enär Ämnesjern efter Tabergs malm i tvärt
brott visar sig såsom svagt härdadt stal, men Ijusaie
till färgen, nästan silfverhvitt, är det befunnet tjenli-
gast till tråddragning och förenar hos sig hufvudegen-
skapen af sammanhållighet och mjukhet, li-
kasom Dannemora-jernets allmännaste egenskaper äro
samin anh ålfighet och hårdhet. Rec. meddelar
delta, för att få tillfälle att anmärka, huru obestäm-
, da begreppen äro om Svenska Stangjernets egenska-
61

per såsom varande bäst. Författningarne ha ända till
1025 (da nya Hammarsmeds-Ordningen utkom) för-
bjudit salusmidet, ehuru man haft exempel derpå att
Stämplar, hvilkas tillverkning öfvergått (i ren välme-
ning af ägaren) från Salu till Brytsmidet, förlorat sin
efterfrågan å utrikes platser, emedan stämpeln
förlorat sin förra goda hårdhet; och sluteligen
måst återgå till det då olagliga Salusmidet, som var
strängeligen förbudet, under det att det opåtaldt idka-
des i hela landsorter. Att Salusmidet kan groft miss-
brukas, är en särskild sak. Emellertid anser man i
■allmänhet mjukhet utgöra jerns förtralfelighet. För de
flesta menskliga behofven fordras blott tveune hufvud-
egehskaper hos jernet, neml. hållfasthet och smi-
dighet. Den sednare är högst relativ, till önskandes
endast till den grad, som nödvändigt erfordras till jernels
skapande för det vissa, bestämda behofvet; ty ju mera
smidigt samma jern är, desto mindre hållfast och
stadigt. Uti en och samma härd, af samma ämrien
och smed, kan tillverkas ett hållfast jern af 2:ne slag,
mjukt och hårdt. Det sednare bär if gång så, stor
tyngd som det förra; under bärningen sträckes det
mjuka mer än det hårda, och den brustna ytan är
på hårda jernet så stor som på det mjuka: ett
tecken, att tågan var lika stark, men jernet olika
hållfast. Det mjuka jernet tar intryck af, förän-
drar form vid ringare stöt än det hårda, oaktadt tå-\
gan är lika stark; således ej så stadigt som det hår-
da. Till alla behof är oslridig det.jern bäst, som ic-
ke är mjukare, än som rätt och jemt behöfves till vin-
nande af behofvets form, förutsatt, att taga finnes, så
att jernet är homogent och icke skört. Man frage i
zdetta hänseende hvarje Klensmed, Hofslarare, Vagn-
makare och Byggmästare. Alla Delaillistér i Jernhan-
deln på Utrikes Handelsplatser äro med delta förhål-
lande ganska bekante. Kanske ligger häruti Stämplar-
nes hemlighet till en (ehuru ringa) del? Tänk om,
bland alla vederbörande, endast de Svenska skulle va-
ra minst bestämda i denna del, eller rent af okunni-
nige? Rec. har sina skäl att tro det! — Hr Sve-
denstjerna anför, att intet gjuteri i Sverige är för-
sedt med tjenligare malmer för gröfre kanoner, an
Stafsjö. och anser denna jernets egenskap härröra
från Färols-malmen och dess behandling. Vid Häl-
lefors hade det lyckats, att gjuta grytor lika lätta som
Hollsteinska och Hamburgska (5o Enkanns per Skppd
St* V. i stället för 5o förut vid Hälleforss), samt me-
dailloner, tailor och mindre saker som kunna täfla
med Berliuer-arbetet ; hvadan Jernets omsmältning i
digel eller mindre ugnar icke är absolut nödvändig,
kunnande ett lika lättrunnet tackjern erhållas i första
smältningen ur Masugnen. Rec. anmärker likväl, att
den höga temperatur i jernet, som är väsendtlig vid
finare gjutningar, svårligen står att vinna i Masugnen.
Hr Svedenstjerna anser i öfrigt Stafsjö, Finn-
spong, Aker och ÖfverRum vara Kanongjuterier i or-
dets egenteliga bemärkelse; men Hälleforss, Näfve-
qvarn, Klafverström, Lessebo och Hagelsrum, Ohs och
65

Husaby vara egenteligen för finare gjutningar med mal-
mer försedde; dock utan alt uppgifva några détailler
härvid, hvilka varit sä mycket interessantare, som
Svenska Litteraturen i dessa ämnen förut ar tillräcke-
ligen uppfylld med al 1m än na reflexioner. ’ '

(Forts, e. a. g.)
64

ÖFVÉRSIGT

AF SVENSKA LITTERATUREN FÖR JANUARI J

FEBRUARI OCH MARS MANAD ER AR 1825.

(Forts, fr. Svea VII N:o IL sid. 3oi.)

Medicin»

'	\	•	■	''

Ofversättningars

8)	Handbok för Mödrar, eller Underraltelser om
sattet att sköta Barn vid deras födsel m. ip. af H.
Smith. Stliin. Wennlund. 1825. 76 sidd. 8:0.

Bristen på skrifter, som vidröra detta vigtiga ämne, gör,-
att älven mindre fullkomliga försök med erkänsla böra mot-
tagas. De föreskrifter, dem Förf, till närvarande afhandling
uppger, äro i allmänhet rätt goda, och förtjena att af hvarje
omsorgsfull mor läsas, behjertas och efterföljas. Rec, har
likväl med förundran sett, att Förf, i tysthet förbigått åt-
skilliga för en mor vigtiga omsorger, t. ex. i;o huru var-
samt och försigtigt hon sjelf bör vårda sig hbla den tid, då
den blifvande verldsborgaren ännu utgör en del af henne
sjelf, samt 2:0, huru angeläget det är att modern, medan
barnet vid hennes bröst skall hämta näring och kraft, är
uppmärksam på sitt eget tillstånd, i den öfvertygelse, att
hvarje afvikelse från hennes så väl physiska som psychiska
lielsotillstånd utöfvar ett vigtigt inflytande på barnet.

Författarens råd, att vid de olägenheter, som inställa
sig under dentitions-perioden, genast uppskära tandköttet,
samt hans försäkran att alla svårare symptomer då skola
upphöra, är något, som torde tåla många undantag. Troligen
kunna de spasmodiska åkommor, som under denna period
visa sig, ofta härledas från andra orsaker, och de fall, i
hvilka.hjélp kan vinnas genom lancetten, äro förmodligen
ganska få;	-

9)	Konsten att bibehålla Hälsä, Styrka och Skön-
het; grundad på de af naturen utstakade lagar.
65

Af G. J. Wenzel. Slrengii. Ëkfnài’ck,
148 sidd* 8:o.

Üti första afdelningen framställer Förf, den frâgari : öüi
det är möjligt ätt i hög ålder bibehålla helsa j styrka öch
Skölihet; Och uppräknar till bevis derpå eh mängd peråö-
her, som ända till den sednaste ålder bibehållit iingdomligä
krafter. Ï de följande IX afdelnirigar anföres, efter hvilkä
lagar naturen verkar j hvärjernte en mängd reglor uppgifvas*
genöm hvilkas efterföljd detta iiäturéiis ändamål kail vin-
nas. Dessä hafvä onekligen sitt storä värde; öcli kuridé
de alla med nöggränhet efterlefvas^ sktdle mätt i deri tipp-s
gifna konsten Säkert göra märkliga främsteg;

Philösöphi och P ad à g ö gih.

lo)	Asigter i Philosophien, af C. A< B j or hräifl*
Sthm. j. G. BjörnståhL 1820. 15 sidd* 8:0.

Troligen skafiar Förf:S namn eh Och annan köpare åt -
hans Asigter; ty dettä namn påminner om en under Ki
Gustaf lll:s tegering vidtberyktad andeskâdârë Och tmdef-
görare, Aliditören öch v* Härädshöfdingen M. BjÖrnfam*.
Meh förevärände skrift härstammat döOk fråii eh ähnän; ä£^
Vén tonen och föredraget ahgifvä deh såsom barn äf ett sedX
hare tidehvatf.

' I alla fäll Sakhat den icke ett slags märkvärdighet* .
Förfzs tänkbjrgghad är eh högst deciderad Optimism,' gfuhdäct
på en likä decidefad Själavändrihgs-läfa. — Endast i verl-
dens Skapare, säger hah^ upptäckes det Fhllkomligä^ ^ge^
hom bettaktände af skapelsens besyhnerlighétj Söm forehat
äll individuell ofullkomlighet till ett helt 5 Som är fullkom-
ligt”. Menniskah åter ar född till Vetldeh méd plågor j öcli
fortsätter hela sitt lif gehom'.plågör åf Otalig mängd öcli be-
skaffenhet; under ledning afödetj som äten beständigforfc
Sättning, eller repetition, äf Guds fÖrstä skapelse* Méii
Gud är Rättvisan och Såmedelst är Rättvisan allt* Rätt*
Visan åter, i sin Utöfning, béröt på v ä t d e f à ii d e* MëÙ
mgehtihg kän Värderas, öch (i foljë dëràf) k äh h a S 7
öm det icke jemföres med hågoh sin motsats. Sälhhdä öf-
yergår allt från motsats till mötsats.- Sällhét äf Nättt^
66

rens högsta, ja enda ändamål, Sällhetens motsaés är
ga: derlöre måste plågor vara det väsentliga medlet till
vinnande af Naturens ändamål. Men Sällheten är en be-
löning; derföre, då all fullkomligliet uppnås genom fram-
skridande från det ofullkomliga, måste plågor äfven grund-
lägga all förtjenst till denna belöning. Då nu Menni-
skan, såsom medvetande, djupast och sannast känner plå-
gor, så är hon fullkomligare än de ofri ga skapade varel-
serna, emedan denna hennes fullkomlighet „grundar sig på
hennes rättighet dertill genom förtjenst”. Fortjensten be-
står i att klarast fatta plågorna, hvilket kallas Vett; och
menniskan förvärfvar den „under tilläfventyrs flera hun-
drade förut framlefvade lif,” — en vandring, på hvilken hon
icke blott öfvergått från sten till ört o. s. v. utan äfven,
inom mensklighetens spher, är förpligtad att gen om skrida
det stora svalget mellan en Hottentott och en Newton.
Allt efter den fastställda Naturens ordning, som är den bä-
sta, då den grundar sig på Nödvändighetens lagar^

Dygd — som jemte Vett grundlägger menniskans för-
tjenande rätt till fullkomligliet — är rättvisan i sin
renhet, och dess egentligaste egenskap är Kärleken: „den-
na själens känsla, som lifvar menniskan till egna uppoffrin-
gar för rättvisan.” Dygden måste alltså vara ett barn af
Vettet, men detta åter en product af erfarenheten. FÖr
möjligheten att förvärfva denna, fordras en måttstock, ef-
ter hvilken vi kunna bedömma tingen; vi äga den i de be-
grepp, under hvilka vi föreställa oss dem. Men dessa be-
grepp bero af våra sinnen och vår organisation.

Lif finnes äfven i sandkornet och graniten; och den
minsta föreställbara varelse är i sin mån en verld för an-
dra varelser. Men alltings lif är det allsmäktiga Väsendet
sjelft, som „omfattar allt skapadt med den noggrannhet i
andigt och materiellt afseende, att ej engång den minsta
tanke uppstår eller minsta materiella rörelse sker, utan att
varax af den Allsmäktige afmätt efter h var je varelses full-
komlighets-grad, i fullkomligaste Öfverensstämmelse med
det i alla afseend.n Rätta”. —

Om man tänker sig dessa åsigter utförda (hvilket Förf,
ej gjort, och förmodligen ej förmått) med full consequens:
så skulle de, i detaillerad fullständighet, visa oss en egen
art optimistisk Pantheism, der ail viljans frihet och (egent-
ligen att tala) all individualitet ßrsvnnnit, under det att
ett enda existerande Väsende — det Allsmäktiga — liksom
roar sig med att pläga sig sjelft, för att samla sig oräkne-
liga „fortj ens ter till Sällhet” Lyckligtvis är Förf;s moral-
känsla bättre än hans system. ,

il)	Historisk framställning af Menniskoslagtets Upp-
fostran, såsom innefattande allmänna grunder
för alk Uppfostran. Tal, hållet i Linköping
vid anträdet till en Skolsyssla m. m., af A. G.
Loen bora. Sthm. Fr. B, Nestius. 1825. 42
sidd. 8:0.

Denna lilla skrift, af en författare, som för första gån-
gen i tryck meddelar sig, äger ett vida grundligare, vida
rikare innehåll, än det ringa sido-antalet synes lof va. Den
förtjenar en mot innehållet svarande uppmärksamhet, och
skall af ingen, som läser den med förstånd, med eftertan- .
ka, läsas utan nöje och båtnad. Så förmånligt särskiljer
den sig från de vämjeliga oratoriska brochurer, som öfver-
svämma, vår litteratur med sitt fräsande och bubblande skum
af phraser, andefattiga liksom de hjernor, hvilkas enda a-
n al o g o n r a t i o 11 i s de utgöra. Någon fullständig afhand-
ling är den icke; dess ändamål kräfde det ej, och dess
form af fal tillät ej . Förf, att till enskildare tillämpningar
vidga sina grundsatsers utveckling. Den är deremot en
sammanhängande kedja af sinhrika aphorismer : och enhvar,
som älskar åsigter, hvilkas klarhet är en följd af ståndpunk-
tens frihet och upphöjning, enhvar, som värderar
kärnfulla tankar, yttrade i ett hjertligt, enkelt, men til-
lika med konstsinne vårdadt framställningssätt, skall vid läs-
ningens slut göra den erfarenhet, som de nymodiga oratio-
nerna sällan skänka, att han vet något mera än han visste
förut; om ej annat, åtminstone hvad en interessant per-
sonlighet— Talarens — på ärligt allvar vill och menai’.

Den punkt, hvarifrån Förf, utgår, är insigten, att rät4
ta upplösningen af Uppfostrings-lärans problemer beror på,
rätta upplösningen af „Philosophiens problemer — hvilka i
sig innefatta det primitiva af alla kunskapers problemer,,
och således förvara antingen möjligheten eller omöjlighe-
68

tén dessas „fullt tillfredsställande” lösning. I dialek-
H§kt afseende skulle väl ett och annat kunna finnas bri-
stande vid den summariska skildring, som Förf. sidd. io-i3
gifver af Philosophions nuvarande tillstånd, hvilket han
(med skäl) anser vara en öfvergång frän blott the pre-
t i s k speculation till p h i 1 o s o p h e r a n d e (Menmsko-
pch Natur-) Hisfpria. Men huru rigtigt Forf. begriper
sielfva saken , eller det, hvarom nu i Philosophiens yeten-
Skap är fråg^, visg t. ex. följande yttringar: „Det gifves
ptt factum, hvilket, såsom sådant, löser Philosophieps
problem, pch i en factjsk framställning förenar, alla de mot-
satser söm aro för reflexionen pupplösliga. Detta factum
är Menni^kan —livars idee innehåller pçh iittpinmer
alla andra.” — „Förtjenstén ßf Schellings lära ligger ej der-?
pti att den löser problemet, utan déri, att den fullstän-
dig t u p p f a 11 a t detsamma, eller att den fullständigt upp-
fattat menniskans idee^h Den stödjer sig derföre på

* ett rent postulat”. I den högre Teflexjons-art, efler
Set åskådningssätt, som denna lära kallar (let i n t e 11 e ç t u-,
pila ser Forf. det sinnliga ögats andliga motbild, pch sa^
ger den vara »förmågan att pppfatta hela pi en ni skåps,
idpe, såsom etf factum, ßä vidt dep uppenbarar sig deri
— förmågan att pfverallt uppfatta det ni e n s k 11 g a 4 tin=
sen’h ’ f sjelfva verket är detta yttrande, för hvar pch ep
sam förstår huru piycket det inpebär, ett af de skarpsip^
inläste, i fivilka dep intellectuefla åskådningens väsendena-»
gpnsip blifvit uttryckt. ßchelling, då Jian »bestäpit Pkte
fpßophiens problem såsom ett factupi,. derigenppi till-,
stängt all möjlighet för Philosophien, att på en blott tfiep-
r etisk väg komma längre”, pch att PhflPsophien nu för-
vapdUt 0g till „Historiens Genius”, ärp mellertid pfverty^
gelsey, sonr hade bort framställas med en tydligare utred-
' nin", en noggranpare beteckning, änden soin på sidd. 13
pel? lOfves pss. Vi piârka,' pçh vi gilla Fprf;s åsigt:
men bps piångep läsare skulle den l$tt knhpa drabbas af
samma piissförstånd, spni drabbat det pr Geijers Thonld
anförda pttrycket, r-r nemligep att gälla för ep aikunnad
dödsdpm pfyer all Plplpspphi pch all philospphisk yeten-
gkaplighet.	‘

Ifrån sid. ^5 fill sid. 3$ nieddplar fprfi ep följd af
, 6g

bètraktelser ö£ver den historiska gangen af Mennisko - natu-
rens utveckling : ^’för att fa betrakta Menniskoslagtet i det
hela såsom ett stort Individuum, ur-hvars lefnads-annaler
jnan endast kan finna idealet och de allmänna r e g 1 o r- ■
na för all en s kild uppfostran”. Mennisko-naturen, två-
faldig liksom all Natur, uppenbarar den allmänna tvåfal-
digheten i dess högsta kraft och betydelse: man och qvin-
na — öfvervigt af hufvud eller h jer ta — af tanke el-
ler känsla; Tanken är Mannen i sin allmänna idee, Kän-
slan är Q vin nan. Utgående från denna tvåfaldighet, söker.
Förf, visa, huru Tankens utveckling är den, som framstäl-
ler sig i Vetenskapens historia, Känslans deremot den, >
gom framställer sig i de Sköna Konsternas. — Rummet
nekar, oss att följa Förf, på spåren i den öfversigt, hvarmed
han nu söker sammanfatta begreppen af hvarje särskild
Kunskap och Konst, för att uppdaga hvars och ens egen-
domliga betydelse, sådan som den innehålles i allas organiskt- ■
systematiska frändskapsband. Vetenskapernas häfder uppvi-
sa, huru detta samband, med oupphörligt växande kraft,
syftar att igenom allas gemensamma bemödanden återställa
den för alla ursprungliga enheten. (I samma mån, som. det-
ta genom fri själsodling tillvägabragta återställande sker, är
Culturens ideal r e al i s e ra d t.) Förträffliga tankar före-
komma här öfverallt, ehuru någongång af brutna genom nog
mycket fragmentariska påståenden och sammanbindningar. Så
är t, ex. det, som säges om det äldsta Språket (s. 20---
22), visserligeon mera vackert sagdt, än grundligt och un-
dervisande. Åtskilligt kunde ock invändas mot en och an-
nan sats; t. ex. den, att ’’Skön Konst uppkommer, när
Känslan väljer ett föremål under sig sjelf, för att i det-
samma inpregla sin bild och öfverföra sitt lif” (s. 3i). Om
här ej med ”föremål” menas det materiella villkoret för tech-
nisk form och åskådlighet, hvilket väl icke gerna kan
Vara Förfis mening, —så har Känslan, äfven i egénskap af
äs th etisk själs verksamhet, onekligen sitt föremål lika myc-
ket antingen of v er sig eljer je mlik t sig, som i de besläg- ■
täde verksamheter, dem han nyss förut beskrifvit såsom
Andakt och Kärlek. Egentligen är Kärleken mindre hennes
fregärj att ’’omfatta ett föremål beslägtadt med sig sjelf” blott
Scåsom sådant: utan snarare ett begär, att i det älskade före- ;
7°	/ ..

mâle t omfatta något fullkomligare an hennes eget subj ect
innebär; en egenskap, i hvilken Kärleken tillhör, sasom Hi-
vande själ, ej mindre Konst-ingifvelsen än Andakten. Den
kärlek, som'älskar det ringare, är Barmhertighet (hvilken
derfore, af alla slags kärlek, liknar närmast det sätt, pä hyil-
ket Gud älskar verlden); men denna kan icke äga rum i för-
hållandet mellan.Konstnärn och hans ästhetiska Idee', om ic-
ke på den sed nares sida, när hon i en någorlunda trogen
afspegljng nedlåter sig till hans åtrå. — Föröfrigt har man
svart att inse, huru Förf:s construction tryggar Re ligi o nen,
hvars spher dock är en långt innerligare och högre, för vå-
dan att såsom en blott skön sinnesstämning falla un-
der Ästhetikens herravälde. Också nämner han knapt
någonting om detta ämne, så vigtigt att bestämdt utreda; det
är en alltifrån paradisets tid bekant sak,-att det Onda, när
det vill verka mest omotståndligt, framsmyger sig i skepna-
der af ä s t h e t i s k a .retelser.

Vid Förf:s öfversigt af de Sköna Konsterna kunde i all-
mänhet anmärkas, att ”Känslan” ej är en så tillräcklig ex-
pression för ästhetisk verksamhet, som Förf, tyckes förestäl-
la sig. Denna otillräcklighet . har derfore ock haft en men-
lig inflytelse på hans sätt att construera dem. I Musiken
ser han blott känsla och lidelse; och likväl är denna konst,
i sina skapelsers egentliga mysterier, kanske den strängast
ve t ens k a pli ga bland alla sina syskon. Den enda, som
häruti med henne täflar, Ai'chitekturen, huru är den icke
oändligen djuptänkt! Men också har denna ”kosmiska”
konst (såsom Oken ganska rigtigt kallar den), denna ma-
thematiska plastik blifvit af Förf, alldeles förbigången.
Endast i Poesien, hvars form är ”melodiskt språk”, ser
Förf, en ”framställning af Tankens och Känslans förbund.”

Efter ”en kort allmänlig jemfÖrelse mellan menniskan,
betraktad som person, och såsom slägte” (s. 35—4o),
slutar FÖrf. med en varm bon till Gud sitt lal, hvars päda-
gogiska resultat är följande (s. 3o) : ”Man har mer än orätt,
då man anser en menniskäs uppfostran fullbordad genom att
endast sörja för dess intellectuella bildning, under det man
helt och hållet vårdslösar den ästhetiska, glömmande att
man äger ej blott ett hufvud, utan äfven ett hj ert a, att
uppfostra. Klart Ljus och ren Värma, sammanparade,


nigöra Naturens lif, och kunna ej heller hos Mcnniskan (den
concentrerade Verlden) från hvarandra skiljas, utan att stym-
pa Guds B el ä te”.

12)	Tankar om Menniskans Frihet m. m. af Ema-
nuel Svedenborg< öfvers. Sthm. Delens
1825. 18 sidd. 12:0.

Sannolikt har, mången, bedragen af-titeln, inbillat sig
att denna lilla bok vore något verk af Svedenborg sjelf, som
här, i én så utomordentlig korthet, sammanfattat sin läras
hufvudsatser om det vigtigaste bland alla den philosopheran-
de forskningens föremål. Långt derifrån I En onämnd har
tillåtit sig, att med ett firma, som för talrika läsare är vörd-
nadsvärdt, och för de Öfriga åtminstone märkvärdigt, stämp-
la en löslig sammanplockning af yttranden, ryckta ur den
namngifnes arbeten utan < afseende på den systematiska för-
bindelse ur hvilken de blifvit slitça, och- samlade i uppsåt
att göra den sålunda misshandlade Theosophen skyldig till
en Fatalism, af värre än islamitisk beskaffenhet. Det egna
härvid är, att detta företag icke skett i fiendtlig afsigt, utan
af en person, som tydligen betecknar sig såsom en Sveden-
borgs lärjunge, och på sitt vis flitigt studerat hans skrifter.
Ett nytt intyg för den gamla sanning, att ”bokstafven dödar,
men anden gör lefvande !”

Dem, som önska veta, hvad den oförfalskade Sve-
denborg tänker om Friheten, om Viljan och Tillräkningen,
hänvisa vi till afhandlingen de Libero Hominis, Arcana Cae-
lestia P. III. p. 72—78, eller n. 2870-—28g3; dessutom till
Vera Christiana Religio Cap. VIIL de libero Arbitrio,
p. 3oi—32 1. Man finner här i synnerhet följande satser de-
monstrerade : ^’Quod homo, quamdiu vivit in mundo, tenea-
tur in medio inter caelum et infernum, et ibi in aequihbrio
spiritual!, quod est liberum arbitrium (n. 475 —478J. Quod
ex permissione Mali, in quà cujusvis internus homo est, evi-
denter pateat, quod homini liberum arbitrium in spiritualibus
sit (n. 479—482). Quod absque libero arbitrio in spirituali-
bus, Verbuni non foret alicujus usus, consequenter Ecclesia
Mec aliquid (n. 483—484). Quod absque libero arbitrio in
spiritualibus, non foret aliquid hominis, per quod se vicissim


72

ii

W!

«
4

conjun^at Domino, et inde non Imputatio, sed mer a Prae^
destinatio, quae detestabilis est (n. 485—488). Quod absque
libero arbitrio in spiritualibus, Deus foret in causa Mali, et
sic nulla Imputatio (n. 489-492). Quod omne spirituale
ecclesiae, quod in libero intrat, et ex libero recipitur,
,maneat — non autem quod vicissim (n. 4g3—‘496). Quod
’ Voluntas et Intellectus hominis in hoc libero Ar-
- bitrio sint, sed quod facere malum — in utroque mun-
do, spirituali et natural! — per leges coercitum sit, quo-
niam alioquin societas utrinque periret (n. 497—499). Quod
si hominibus non foret liberum arbitrium in spiritualibus,
potuissent omnes in universo terrarum orbe'intra unum dienl
adduci ad credendum in Dominum; sed quod hoc non fieri
possit, est causa, quia id, quod non ex libero Arbitrio reci-
pitur ab homine, non maneat (n. 5oo—5o2) .	,
Mycket kunde tilläggas ; det anförda synes oss. tillräck-
ligt för det närmaste ändamålet. Schelling säger 1 sin af-
handling om menskliga Friheten: ”Ein System, das den hei-
ligsten Gefühlen, das dem Gemüthund sittlichen BewusStseyn
widerspricht, kann nie ein System der Vernunft, soll erti
nur der Unvernunft heissen”. — Huru man än forofrigt
. mä dömma öfver Svedenborg: i denna del af haus larä
må det åtminstone tillåtas honom att vara förnuftig.

* i5) Revisionens öfver Rikets Elementar-Läroverk
Underdåniga Berättelse om verkställd granskning
af Allmänna Undervisningens tillstånd, med
Bilagor. Sthm. Nordstrom* 1825. 102, 46 sidd»
utom bilagor. 4io<

Historia.' Biographi ocli B olitih.

l4)	Konung Cail X Gustafs Historia af J. F. af
Lundblad, D< 1 Sthm. Eckstein. iSaS. 13d
sidd. 8:o.

Det vore orätt att vilja falla ett fullständigt omdöme Otti
en ej fullständigt ntgifven bok. Rec. anser sig likväl genom
härvarande historiska arbetes första del fullt berättigad till
/ det yttrande, att det är ett med skicklighet gjordt samman-
drag af de förnämsta hittills kända och tillgängliga, mert
genom sin vidlöftighet för dert större allmänheten ej ngtigt




trtuKbara källol’, ocli alt författarens stil och framställning,
genom den underlåtna jagten efter ordprâl och pikanta uttryck,
som i hans förut utkomna Biographier stundom förråder sig,
vunnit i klarhet och enkelt behag, ehuru sjelfva språket ic-
ke alltid är grammatiskt rigtigt. Historien går i ,denna del
ej längre än till år 1654, och stannar vid Christinas thron-
afsägeise och Carl Gustafs kröning.

15)	Några ord om Publicitetens uppkomst i Sverige',
isynnerhet mellan 1719 och 1772, jemte en blick
pä detta Tidehvarf. Sthm. Nestius. 1824. io5
sidd. 8:0. (Rec. i Sv. Litt. Tidn. 1824 N:o 89).

16)	Hemliga Handlingar hörande till Sveriges Histo-
ria efter Konung Gustaf IILs anlräde till Rege-
ringen. Tredje Delen. Sthm. Eckstein. 1825. 56o
sidd. 8:0. (Rec. i Svea VII:n, sidd. aåy—290).

Aminnelse-Tal öfver N. von Rosenstein ; Tr. ,
Minnes-Ord öfver P. U. Kernell pe Vitterhet.

o fv er satt ning ar.

17)	Nittonde Århundradets Krönika af Carl Venturini.
Fjortonde Bandet, innefattande Ârçt 1815. Öre-
bro. Lindh. 1824. (27 H.) 228 Sidd. 8:0. ,

Efter en pragmatiserande öfversigt af 1815 års händel-
ser, s. 1—75, ofvergår Förf, till den egentligen historiska
skildringen. bfärvarande Häfte innefattar :	1) Wien ska
Kongressen och Desé Resultater, s. 76-—107; 2}
pen Stora Katastrofen i Frankrike genom.Napo-
leons återkomst, s. 107—190; 3) Kriget år 1 8 1 5.
Förspel uti Italien: Murats undergång såsom
Konung af Neapel. —- Då flera af detta verks föregåen-
de häften i Sv. Litteratur-Tidning blifvit recenserade och .
sjelfva arbetets charakter der angifven, är det öfverflÖdigt
att vidlyftigare sysselsätta sig med detta häfte, som har ett
omisskänneligt syskontycke med sina äldre bröder, och med

Svea VI1L

5
denne Författares öfriga historiska foster. Man igenkänner
älven här hans vanliga stortaliga ton, liksom stode han en
väktare på höjden af forskningens vårdtorn, förkunnande
derifrån med rhetoriskt pathos: hvad tiden är liden; ehnru
han på sin höjd är en väderllagga, som med synnerlig rör-
lighet vrider sig efter den rådande opinionens växlande yä-
dei'. — Öfversättningen bär alla märken af den Lindhska Ot-
versättare-labrikens brådskande fuskeri. Så talas s. 54 om
pappersnöden, hvarmed icke, som man skulle trö, me-
nas brist på papper, utan för stort öfverllöd på pappet el-
ler pappersmynt. S. 4/ har språket blifvit riktadt med det
nya ordet lid erling. S. 147 säges att General Decaen
vände sig tvetydigt (ett i sanning tvetydigt uttryck). Of-
vers. måtte stå i ett Synnerligen förtroligt förhållande till sin
Förf.; ty i en not S; 161 ställer han till honom dettä tilltal:
Men min kära Venturini!

18)	Den heliga Alliàncén oûh Folkslagen pä Congres-
sen i Verona, af Gorres. Sthfn^ Holm. 1825.

162 sidd. 8:0. (Reci i Sv- Lilt. Tidn. iÖjL NîO
192 o. f.).

19)	Utdrag af General Minas lefveWie, Utgifvet äf ho-
nom sjelf. ÖL* af L Wåblim Slhrm Rum-
stédt. 1825. 51 sidd. 8;o.

Såsom Sjelfbiogräphi, öfver en af Samtidens iiämbkun-
nigaste män, ganskä märkvärdig. Den är dock blott ett re-
gister på de vigtigaste data i en innehållsrik lelnad. Förf.,
har i företalet låfvat, att framdeles utgifvd sin fullständiga
lefnadshistoria, hvaraf närvarande brochur är ett utdrag.

20)	Mac-Benac eller det Positiva i Fiimureriet, af
F. W. Lind nen	Öfvers* frän Tredje Tyska
Upplagan. Sth* Marquardska Tryckeriet 1825.
176 sidd. 8:0*

Hufvudtanken 1 denna bok : att med Christendomen My-
steriernas tid är förbi , att med det 1 Christo uppenba-
rade Ordet Religionen hvarken met kan erkänna nagon
hemlig lära eller något hemligt för inenskligheten vigtigt
75

ÿndaniâl — att Ii varje förening, som föresätter sig ett sådant
ändamål, men likväl höljer sig i hemlighetens slöja, är ej
blott öfyerllödig utan tadelvärd —>	denna sanning är i

■ Härvarande skrift väl utförd; så väl i allmänhet, som en-
kannerligen med hänsigt på Frimureriet, om hvilket man
här (enl. Förf:s uppgift) hörer en af samvetet drifven invigd
tala. —= Denna Orden har redan en så talrik, exoterisk, för
hvar-och en tillgängelig Litteratur, att blotta nyfikenhe-
,te n derigenom troligen kan finna sig tillräckligt tillfreds—
Ställd. Interessantast aro de nyare undersökningarna om Fri-
nmreriets Historia, hvilkas slutsatser likväl föga lära öfver-
ensstämma med deq inom Orden sjelf antagna, Enligt des-
sa undersökningar skola det nuvarande Frimureriets förnäm-
sta symboler och bruk härstamma från Medeltidens Byggnads-
Copporationer; och deq, som betänker hqru innerligt det Al-
legoriska Jag i hela denna tidsålders anda, huru djupt
och konstrikt det uttrycker sig i den Gothiska byggnadskon-
stens stora monumenter — dessa tempel, som man kunde
kalla kolossala Christeliga Allegorier, —r huru nära alltid
jemnförelsen låg emellan Architekturen (den äldsta och sub-
limaste «af alla konster, hvars hela förmåga af ålder förnäih-
ligast egnades åt heliga och oflenteliga föremål) samt Verlds-
byggnadens Harmoni och dçss Verkmästares Vishet —• den,
säga vi, som betänker allt detta, skall redan, om det ej
vore historiskt visst, finna sannolikt, att desse gamle
Byggmästare, (till en del sjelfve Andelige) betraktade sin konst
såsom en sinnebild af både Religionen och Vetenskapen, samt
kunde anse sjelfva handtverkets attributer såsom medel och
uttryck för en högre lefnadsvishet. Också är det bevisligt,
att friare, renare, tålsammare christeliga tänkesätt inom des-
sa föreningar fostrades; hvarföre man ibland de mångfaldi-
ga . prydnaderna på deras byggnadsverk ej sällan träffar så-
dana framställningar, som —*■ mer och mindre förtäckt —-
röja en opposition mot den herrskaude Hierarchien. De äld-
sta skrifteliga Urkunder om detta gamla Fri mur er i, —•
som, grundadt på en verkejig utöfning af Konsten, för sig
sjelf prydde och förädlade denna utöfning, genom att ge den
tillika en Allegorisk betydelse, äro från England. Grund-
satserna och Ritualen bibehöllos sedermera, j det väsendtli-
ga, inom skrået; ehuru den fordna andan med tiden flydde.
J	.	76

Men den allegoriska, mer omfattande tydningen gjorde sig
.småningom deremot på det sättet gällande, att andra, äl-
ven icke Konstförståndige (under namn af Accepted
M a s o n s) , i föreningen intogos. Från dessa utgick slute-
ligen idéen om det nyare Fri murer i e t, såsom en Or-
den (älven i England år 1717), som, utan egentelig praktisk
basis, blott upptog och vidare utbildade det gamlas allego-
riska ceremonier, och i denna symboliska drägt inklädde vis-
sa Religiösa och Philantropiska sanningar; hvilka likväl äl-
ven, ehuru ej så allmänt och bestämdt uttalade, kunna upp-
visas i det äldre Frimureriets författning. En gång en Or-
den, har Frimureriet från England och Skottland sprid t sig
öfver verlden, samt på åtskilligt sätt blifvit tillökt och mo-
dilieradt, med anledning af andra Ordens-fÖreningar i äldre
och nyare tider; bland hvilka isynnerhet Tempelherre-
Orden, med hvilken man förment sig stå i någon slägt-
skap, må nämnas. Närvarande skrift är särdeles i fråga om
dessa sednare modificationer upplysande.

*'Böra vi fÖljakteligen upplösa vårt samfund?” ,—• frågar
Författaren; sedan han tillräckligen visat, att i mensklighe»
tens högre angelägenheter nu mera ej något Hemlighets-
krämeri kan äga rum. ”Nej!” är det temligen oförmoda-
de svaret. Fram träden — tillropar han sina bröder — hand
i hand och bekännen inför hela verlden m. m. Striden in-
för hela, verlden på ljusa dagen med evangelisk frihet och
christeligt saktmod m. m. Tillsluten edra Loger, men fbr-
blifven förenade, och sägen Furstarne m. m. Vill Kyrkan
ej mera tjena Gud, utan hålla allt i träldom under sig, så
demaskeren lögnerskan med Evangelii sanning m. m. Allt
menskligt måste förstumma och det Gudomliga ensamt regera
m. m. Ptégent och folk, prest och lekman, lärare och lärjun-
ge skola vända sig till eder såsom de sanna räddarne m. m.
—. ss. 14a—145. Vilja nu Bröderna ej härtill samtycka, så
måste Författaren (säger han) instämma i Fredrik Ihs omdö-
me om Frimureriet: C^est un grand rien. — — Således
i stället för det hittills varande Frimureriet *— ett Offent-
ligt Förbund af Verldsförbättrare! — Det vore
i vår tanka iiågot sämre, an un grand rien.

Författaren tar saken för allvarsamt — och blir, såsom
vanligen, då man med all makt vill göra någonting i sig
77	'

«jellt ovigtigt till vigtigt svärmare, — Om Frimtire-
riet visserligen är öfverllödigt, så kan likfäl älven detta öf-
verflöd, liksom så mycken lux i sammanlefnaden, ha sin
grund och på visst sätt sin nödvändighet ; och, för att bedöm-
ma det billigt, måste man betrakta det ur denna synpunkt
Ty, så mycket Rec. kunnat studera sig in i detta ämne, fö-
rekommer det honom algjordt, att det nyare Frimurcriet
egentl. hör till Sällskapslifvets och Nöjenas historia.
Kyrka, Slat, ja Naturen sjelf förbinder ej menniskorna utan
alt tillika söndra dem, och civilisationens utbildning mång-
faldigar distinctionerna. Nu hindra väl dessa sällan.nå-
gon alt både i handlings- och tänkesätt visa sig såsom en
sann m en ni sk a, och man befordrar det verkligen m e n-
s kl ig t goda i samma mån säkrare och sannare, som mati
i detta bemödande utgår från sin distinctiva plats i samhäl-
let, och der uppfyller sin pligt. Men om distinctionerna i
handlingens verld äro nödvändiga, så önskade man dem dock
borta för umgängets; och det blir ett naturligt och eget nöje,
att för ögnablicket, liksom genom ett maktspråk, tillintet-
göra dem och försätta sig i ett idealiskt tillstånd af likhet.
Detta öfverenskomna maktspråk skiljer de sålunda förbundna
äfven för ögnablicket från den yttre verlden. Man leker
bröder med hvarandra, såsom barnen leka främmande. Det
är första steget. Man går vidare, och for att ytterligare
för sig sjelf vitsorda oberoendet af de borgerliga distinc-
tionerna, uppfinner man egna, blott inom sällskapet gäl-
lande. Dessä bli redan för sjelfva umgängets ordning nöd-
vändiga (fy allt fordrar sin ordning). Men då denna ej all-
tid ger tillräcklig sysselsättning, kommer något annat oskad-
ligt och angenämt ändamål dertill, som genom dessa distinc-
tioner och deras genomgående skall vinnas eller befordras :

detta är i praktiskt afseende vanligen Välgörenhet, i theo-
retiskt afseende ett sinnbildligt föredrag eller framställning
af vissa allmänna sanningar, som derigenom få nyhet
och leka främmande med sällskapet, liksom sällskapet leker
bröder. Det är det andra steget: och man har en Or-
den, med sina receptioner, grader, ämbetsmän, ceremonier,
hemligheter! —Det torde varaalla tillåtna och tillåtliga
Ordnars Natural-Historia; hvilka just derigenom, såsom Ma-
skeraderna, tillhöra Sällskapslifvets och Nöjenas verld. Ty
i

. 7s

en hemlig förening på allvare for något egenteligen prak-
tiskt ändamål, kan Staten ej, i sin närvarande utbildning och
sakernas vanliga ordning, tillåta; och tillåter den ej heller.
I sällskapslifvet, deras egenteliga krets, ser man derföre
Ordnarna beständigt reproducera sig ; och skulle vi bedraga
oss, om vi anse det nyare Frimureriet såsom det eminenta-
ste och çonstantaste tecknet af detta societets-behof ? Fil lå-
ten är denna Orden öfyerßllt, der man ej genom särskilda

omständigheter blifvit så iippskrämd, att misstänksamheten
griper in i sjelfva sällskapslifvet; således tilläte lig, således
oskyldig. I praktiskt hänseende göra frimurarne in-
gen hemlighet af, att deras hemlighet är den uppenbara af
broderlig kärlek, välgörande tolerans och lydnad för all bör-?
gerlig ordning. Att deras theoretiska hemlighet ej min^
dre i sig sjelf är en uppenbar, — derpå tvifla vi ej ; och
huru de för sitt eget nöje förkläda alldagliga sanningar, derpå
ej nyfikne.

äre vi

21)

22)

Geograph

öfversättning:

Columbia. Med en Charta Slhm. Hörberg. 18'24.
iq sidd. 8:0. (Rec, i Svensk lAtt. Tidn, ibaé.

N;o ipo).

Pliilolog i»

Svenskt och Latinskt Handlexikon af Carl Hein-
rich. Örebro N. M. Lindh, 1823. sidd. 8:o»

Förf, har i allmänhet med flit och skicklighet samman-
dragit de bästa Lexikographer. Boken hade säkert vunnit än-
nu mer, om Förf, haft tillfälle att begagna sednare delen af
vâr Lindfors’s förträffliga arbete. Vissa artiklar hos Hr H. —i
synnerhet mot slutet — äro väl rikhaltigare än hos Lindfors;
men denna rikhaltighet strider ofta mot den behöriga pro-
portionen till företagets vidd och bestämmelse. Så till ex.
Artik. Skada (verb) — vid öfvergången öfver bergen ned-
störtade mänga lastkreatur, och menniskor blefvo skadade,
in transitu montium jumenta multa ex agmine præcipitata
cum ipsis oneribus sunt, et homines vexati Liv. Umgäl-
la — huru än Konungar rasa, fa Grekerne u. det, quidquid
79

(Minuit Reges &c. Hor, (qtudquid är dessutom icke 1iurü
àn , utan hvad an, ehvad, allt livad, qvantitatift icke
qv.ditatift begrepp). Veke — hålla en utblåst veke under
näsan på iiågon, admoveo naribus exstinetum ex lucerna li-
Dàmentum Cel*. — utom en hel mängd dylika, aldfeles in-
dividuella exempel, hvilka äfven är ordböcker/ som bära
nanin af fullständiga, äro med skäl förvista. Rec. vill ej så
hårdt tillräkna Föif. att vissa *— afveri vanliga ord —- ej fin-
nas upptagna (t. ex. banna, befränija, iilbundeiij ptlnktlig,
•småaktig); men kan ej underlåta att näniriä den öbe^ämlig-
het man är underkastad, Vid upsökahdet af hvad sorii linnes.
Brist på sträng planmessighet rojes nämligen i genom vack-
landet mellan den alphabctiska oeli den genealogiska uppställ-
ningen. Så t. ex. är Återkalla upptaget under Kal la, men
Påkalla står i den alpbäbetiska rangordningen. Af böja,
a d v e r t o (bör vara a v e r t ö), prohibée förekommer såsom
Böja rtf under Böja; men Inböjastår för sig sjellt. Till-
sky h d a står under Sky n d a, men icke Påskyndä* Taga
■inrymmer alla sina möjliga cöinpösita j inen af dem finnas
också här och der dupletter på egiiä platser. Dessa olägen-
heter skulle liafva varit någorlunda afhjelpta. genöm hän-
visningar, hvilka säkert ej tagit större rum, än de dubbla
artiklarna, ä- Imedlertid äro bokens brister ej större, än att
Inan af den kali hoppas mycket gagn för schblorna^

25)	Svenskt ocli Tyskt Hand-Lexikon af Carl Hein-
rich. Andrä förbättrade och med 5 Ark till—
ökta Üppl. Ôtebro, Lindh 1825. 692 sidd. 12:0,

Utarbetandet af ett Lexikon öfver tvenne språk förut-
sätter en mycket djupare insigt i bägge, an som fordras af
«n vanlig öfversättare. Den förre har icke hjelp af samman-
hanget i en text, utan han måste för hvarje fall hafva en
nog innerlig bekantskap med bagge språken, for att med sä-
ker känsla kunna urskilja, i hvad mån ett ord i det ena
motsvarar ett ord i det andra, och nog förmåga att kort och
skarpt kunna bestämma denna skillnad i de händelser, der
det ej är. tillräckligt att det motsvarande ordet helt naket an-
fÖres. Det inträffar nämligen ofta nog, att; ett ord i ett språk
8ô

$



*



blott till hälften, fjcrdedelen eller ännu mindre motsvarar ett
ord i ett annat; men dereniot med den öfriga delen af sin
omfattning (om ett så materiell uttryck får tillåtas) utstrao
ker sig till helt andra begrepp* Förklaras ej detta med kor*
ta men tydliga ord, så kan man vara säker på att en nyhör*
jare, så länge han vid ordvalet endast ledes af slumpen, i
de flesta fall skall misstaga sig. Förf, har på flera ställen
lemnat sådana förklaringar, men icke alltid med full fram-
gång, och dessutom sparsammare, än man till och med af
ett Handlexikon kan äga rätt att fordra. Huru stor ord-
tillgång i ett Handlexikon kan och bör inrymmas, det be-
ror naturligtvis på Förf:s för sig uppgjorda plan; men det
tyckes dock att en mängd t. ex. franska ord, hvilka förekom-
ma i svenskan och ej med tyska ord, utan ofta med sig sjelf-
va, af FÖrf. öfversättas, äro öfverllödiga och ej behöft upp-
tagas. Delta gäller äfven om Stådana ord, som väl enligt
Analogi kunna bildas, men ännu icke verkligen föreflnnas
såsom brukliga i språket; samt om många sammansätt-
ningar, som äro alltför tydliga för att behölva anföras. Der-
emot saknas flera vanliga eller angelägna ord, som man
just behöfde här finna. Det värsta är, när ett ord blifvit
origtigt öfversalt, och derpå saknas icke alldeles exempel
inom delta Handlexikon. Rec. vill till bevisande af sina an-
märkningars pålitlighet anföra några ställen ur boken. Flera
kunde utan möda uppräknas. Aflägga (gamla seder), ab-
schaffen. Föråldras, sich einschleichen (von
ïiblen Gewohnheiten). Föråldras betyder just tvertom kommet
uf bruk. Fjoll, obrukligt, borde rätteligen heta fjolleri,
hvilket bär är o intaget. Fjolla V. n. bör heta jjollas. Fira
v. a. feyern, tillägg: äfv. preisen, loben. Filbågen, läs
Filbåge. Drönafe se Drumlare. Att bihannarne eller
vattenbien kallas drönare; tyckes Förf, ej vetat Fösa bort
flugor, Fliegen Verscheuchen. Detta verbum bety-
der ju i allmänhet fösa (skräma) bort, således ej endast om
flugor? Gadda sig är osvenskt. Det brukas endast med or-
det tillsamman, i st. £> sammangadda sig. Gaffel tistel
Gabeldeichsel, heter vanligare Gaffelstång, (eller
blott Gaffel) hvilket här ej förekommer.. Under ordet bryta
upptages ej hvad det heter : att bryta (såra) en häst. Vid or-
. det värja fattas: hafva i sin vär jo (förvar). Förevettande
81

(förhållande) saknas. Loford förtjenar det, att FÖr£ vid iiömina
bestämt deras deck efter en för hand varande grammaticä
(sin egen), vid verba anfört deras construction med seyn
eller haben, samt icke alldeles utslutit phraseologi. När-
varande upplaga visar, att Förf, söker fullkomna sitt arbete,
och att det har god afsättning, hvartill det genom sin vig-
het, sitt ringa pris, och, i flera fall, genom sin relativa full-
ständighet framför sina hittilsvarande medtäflare gjort sig förtjent* .
t

24)	Carl Stridsbergs Lärobok fbr begynnare i Ty-
ska Språket. Nionde Üppl. Slhm. Rumstedt.
1824. 175 sidd 8:0.

Förut nog allmänt kand, for att ej fordra en särskild an*
ihälan.	,

erhet och Skôn Ko ris t.

25)	Carl Knutssons Död. Tragedi i 5 Akter. Sthm*
Elmén och Granberg* 1825. 55 sidd* utom före-
talet* (Rec* i Sv* Litt. Tidn* 1824* N:o 100).

26)	Spader Dame* En berättelse i bref, funnen pa
Danviken* Sthm. Hörberg. 1824.	192 sidd.
8:0. (Rec. i Sv. Litt. Tidn. 1024. N:o 97).

27)	Babels Torn. En Rymdskrift Normt Andra
Uppl. Sthm. Marquard. 1825* 61 sidd. 8:o (Rec.

i Sv* Litt. Tidn* 1824. N:o 91)*

28)	Åminnelse-Tal öfver Landshöfdingen m. m. Nils
von Rosenstein, hållet vid inträdet i Svenska
Akademien d* 21 Febr. 1825af L*M. Enberg.
Sthm. Hörberg. 56 sidd. 8io.

Den Aflidnes fortjenster voro alltför utmärkta ochmang-
faldiga, for att Öfver sin egen glans b ehöf va panegyri-
kens fernissa. De hade klarast skolat6 framträda 1 en enkel
och osökt framställning* Närvarande Aminnelse-Tal ar der-

Svea VIII.
82





fl

émot ett Äreminne i den vanliga formen, med vanliga clia-
raktersdrag: drifvor af skimrande ord, stelhet och köld. Den-
na art af vitterhet medför isynnerhet en stor svårighet, som
äfven den mest öfvade talare ej alltid förmår besegra, in-
nehållet, och i synnerhet det som i ämnet är lefvande, blir
vanligen genom det tjocka täckelset af utsökta ord och pryd-
liga talesätt så inhöljdt och qväfdt, att man ej utan möda
kan framdraga det i ljuset. Man blir dérfÖre under läsnin-
gen af sådana arbeten ungefär så till mods, söm när en till
utseendet tjock och duglig figur, efter afklädandet af en
mängd pälsar , pekescher, rockar &c. framställer, sig för åskå-i-
darens förvånade blick, såsom en ganska spenslig och oan-
senlig person. En sådan rellexion har på mer än ett stäl-
le ovillkorligt trängt sig på Recensenten. — Man skul-
, le, med anledning af detta Aminnelse-Tal, kunna indela den
prosaiska stilen i tvenne classer: den höga vältaligheten, som
Rec. efter Homerus ville kalla ”gudarnes språk”, samt prosan-
rätt och slätt, hvilken enligt samma aueloritet skulle heta
”menniskors språk”, Förf, har, med anledning af den gam-
la regeln, att vägen genom exempel är kort, anfört prof på
bägge classerna, på den första i texten, på den sednare i
noterna. Så läse vi, sid. 16; ”Rosenstein emottog af egent-
liga embeten tvenne : det ena, då han nämndes till ledamot
i*det verk, som granskar och bereder allmänna ärenden till
den styrande maktens slutliga argörande”; hvilket i noten så-
lunda förklaras: ”Ar 1796 utnämndes han till Ledamot af
Rikets Allmänna Ärenders Beredning samt af Pommerska
Beredningen’’, samt vidare: ”det andra, då han förordnades
- att inför Thronen föredraga de mål, som röra Religionen,
Allmänna Undervisningen, och den vård Staten tager om
plågans eller behofvets olyckliga offer”, hvilket i noten låter
kort och godt: ’’Tillförordnad Stats-Secreterare för Eklesia-
stikärenderna år 1809”. Stundom hade det varit behelligt,
att sådana förklaringar på de dödliges språk blifvit bifogade;
ty när det sid. 13 hetér: ”Äfven det lärda sariihälle, som
har till föremål den djupa forskningen, de nyttiga kunska-
pernes fullkomnande och utbredande i fäderneslandet m. m.”
så torde ingen af stoftets söner strax inse, att dernjed
helt enkelt menp< ,;Vettenskaps-Akademien”. Ibland tan-
kedigra ställen i detta tal, böra utmärkas sidd. 17 o. 18,
85

der Förf, upplyser livad «oni menas med en ”filosof/ och
sidd. 20—22, der man finner hans tankar om ”naturfiloso-
fien.” Rec. kan ej afhällå sig att afskrifva det ställe, sid.
35, der talaren framställer en egen, pä sjelfstandig historisk
forskning grundad åsigt af vara stamfaders naturanlag, enligt
hvilken de skulle komma att intaga en hedersplats bredvid
Lappar, Eskimåer, och andra för mensklig odling lika skick-
liga stammar. Förlis ord äro följande: ”1 sanning, då jag för
min tanke aterkallar ur hvilket barbari vi framgått, och till
hvad förädling vi hunnit, tycker jag mig hvarken nog kun-
na beundra,den höjd vitterheten uppnått i Sverige, eller no»
vörda de store mästare, som dit upplyftat den. Är icke det-
ta land det fordna Ihule, det mörka, yttersta gränslandet i
norden, framskymtande endast ur sagors töcken för den bil-
dade forntiden? Var icke detta folk en stam af råa Göter,
med ett språk, länge hårdt som dess fjällar, med sånger’
vilda och entoniga, som böljans dofva slag mot den ödsliga
stranden, ohyfsadt, känslolöst för smakens finare nöjen? Hvem
skulle någonsin vänta att hos detta folk fägnas af odlingens
högsta och ädlaste njutningar? Det har likväl inträfiat.»'_Ro-
sensteins ämbetsmanna-förtjenster och klara kraftfulla välta-
lighet äro af talaren med .rättvisa loford upphöjda, ehuru
. tillika med den öiverdrift i uttryck, som är egen för skrifter
af deena art. En klar och åskådlig skildring af dén hän-
gångnes persohlighet må man således här icke vänta sig. Den
tillhör ej Äreminnet, hvars egentliga problem ej är detsam-
ma som Biographiens, att måla en trogen och lefvande bild,
utan att med alla möjliga • öf verlas tade prydnader vanställa en
mer eller, mindre obestämd och undulerande teckning, förf,
har tillåtit sig ett djerft afsteg från den för sådana tal vanliga
formen. Den annars i inledningen nödvändiga variationen af
tliemat: Mig ovärdigan och enfaldigan har, genom eder nåd
och ynnest, den stora ära helt plötsligen träffat, att få in-
taga platsen efter en högst fortjent och snillrik man, &c.
har han förvisat till slutet. Denna del af talet utmärker sig
<>ck fördelaktigt genom korthet och en hjertlighet, som skim-
' rar fram genom sjelfva orddimmorna.

. 29) Minnes-Ord öfver Per Ulrik Kernell, talade p|
Östgötha Nations Sal i Upsala d. 22 Maj i82i-
84

Af Ätterbom. Andra Uppl. Upsala. Palm-
blad & Comp. 1826. 118 sidd. 8:0.

Vanligen är det de Ilädangångnes förtjenster, hemburna
åt Fosterlandet, Konsten och Vetenskapen, som kring deras
bår samla de saknande och uppmana Talaren x att upplifva
jninnet af emottagna välgerningar. Anledningen till denna
Sorgefest var en helt annan, en mindre högtidlig, en mindre
glänsande, men en så mycket mera innerlig, Albruten blef
den Aflidnes lefnadsban, innan det ännu var honom til-
låtet, att ’Till medborgerlig vinst utveckla de förmögenheter,
dem Naturen, nästan med öfverflöd af moderlig frikostig-^
het, gladt sig att tilldela sin gunstling,” — innan han ännu
hann ”upplefva sommaren af en kraltfull mandom”. Det var
den personliga tillgifvenheten, vänskapen och känslan, som
här på minnets altar nedlade några af tårar stänkta blommor.

Men det är icke endast anledningen, som gjort att
dessa Minnes-Ord i betydlig mån skilja sig från det före-
gående Äreminnet, liksom frän de flesta vanliga Vältalighets-
stycken. Vältaligheten ligger här icke endast på ytan, i or-
den; den ligger hka mycket i det inre, i innehållet: icke
blott i talets yttre form, utan, i dess anda. Det är på
pngång hufvudets klara och hjerlats varma vältalighet. Fö-
redraget är blomstrande; dock likväl sällan blänkande i yp-
pig färgprakt, utan merendels med sakta försmältande nuan-
pering. Dess blommor äro icke konstgjorda, sådana man be-
ställer, för att i societetslifvet smycka sig med, oçh som på
afstånd och för en ovan blick härma de verkliga. De äro
friska, lefvande och naturliga; skapade af en sann diktnings-
förmåga, Också hölja och fördunkla de icke den bild de
skulle pryda; Utan genom denna tunna och genomskinliga
blomsterslöja framträder han ljus, klar och fullkomlig. : Talets
grundton är alltigenom en stilla klagan, som aldrig höjer sig
till jämmer, men också aldrig, älven under glädjens mellan-
stunder, alldeles bortdör, Den klingar sakta från alla hjer-
tats strängar, och atersvaras af ett harmoniskt genljud från
hvarje annat känslofullt hjerta. Man stämmes ovillkorligt till
fromhet och andakt. För själens öga framställer sig i lefvan-
de verklighet det ideal af godhet, oskuld och fromhet, som
mer eller mindre, gömdt och fördunkladt hvilar i hvarje
85

memiiskosinne. Mången liar ansatt, ‘denna bild till stör-
re delen vara en skapelse af phantasiéÄ. Den hädangåugnes
vänner — pch det är en af dem," som skrifver detta —'
igenkänna dock i livarje drag den oförgätlige, och glädjas öf-
ver bildens trohet och sanning. TilfJsä mycket starkare öf
vertygelse har den Allidne sjelf* i de reseanteckningar och
bref, som han blott lör egen ocli sina närmaste vänners skull
skrifvit, och som nyligen af trycket utkommit, fullkomligen
dragit floret från sin liljehvita sjal och i all sin renhet visat
sig, sådan han var under sitt jordiska lif. Hr A. har i detta
Tal skapat en skön vård åt sin bortgångne väns och lärjunges
hågkomst; och mången, som aldrig förr hört Kernells namn,
har, efter den hjertliga inskriftens läsning, känt sig intagen af
kärlek for den tidigt skördade och offrat en tår åt hans minne.
Det har också väckt en välförtjent uppmärksamhet och blif-
vit med nog albiiän välvilja emottaget, ïôi; att ej 'påkalla nå-,
gon utförligare granskning. Rec. vill likväl icke' dölja, att
stilen, ehuru i det hela ren och välljudande, på ett eller an-
nat ställe tyckts honom något konstlad och tung, : och att
de förekommande reflexionerna, ehnru oftast sinnrika Och
träffande, stundom varit förmycket rent vetenskapliga, för att
i så korta ord erhålla tillräcklig pöpulär klarhet. •	>

5o)	Theater-Almanach för 1826, med plancher. Sthm.
Hörberg. 27 sidd. 12:0.

Innehåller: 1:0 Calendarium med Ephemerider, hvilka dock
icke angå theatern, ty t. ex. vid d. 1 Jan. läses: 1801. Upp-
täckandet af Planeten Ceres, och vid d. 3i Dec. 1798. Mar->
montels död. 2:0 Förteckning på Theaterns personal. , 3:o
Förteckning på platserna och deras priser. De tvenne plaii-
cherna i stentryck framställa grundritningar af bägge de Kgl.
Theatrarne.

Öfversättningar;

5l)	Första Sången af Lucani Pharsalia. Öfversättning'
af A. F, Skj öld eb ran d. Sthm. Hörberg,.
18'24. 28 ; sidd. 8:0,;

Bland det liyafe Europas språk torde det vara svårt—att;
,, trafia något, som' bättre :än vårt lämpar sig; till • öfvérsåuriing
.	86 ;	•

a£ Romerska författare. ;JLatinen och Svenskan röja en icke
obetydlig likhet i lynne: härd och ren klang, allvar, fåor-
dig sinnrikhet, och en viss rhetorisk stolthet utmärka dem
båda. — Denna anmäfkning finner Rec. äfven bekräftad i
närvarande öfversättningsprof af Lucanus, livars ton ej il-
la stämmer med Originalets. Föl' öfrigt är stilen ren och,
vacker, och tolkningen, ehuru oftare fri än verbal, åter-
ger meningen merendels troget. Bland de ställen, der miss-
tag likväl insmygt sig, kan man anföra

v. 178. .

.	Sectorque favoris

Ipse sui populus. \

enhvar af . yrande hopen

Sökte nu mängden^ gunst. ■	.	,

Meningen är, såsoms ip an ser, att mängden sålde sjelf sin
gunst åtzden ; mestbjudande, liksom på Auction (sector). —
Versen lider, nog ofta af en viss lamhet i sin gång, och den,
som har sinne för d.et välljudande i hexametern, kan ej. an-
nat än stötas af den iså, kallade priapiska rhythmen, hvilken
här, och der förekommer, . då nämligen hufvud-incisionen in-
träffar i.slutet.af tredje tanten, och versen derigenom sön-
derfaller i tvenne lika hälfter j t. ex.

Mutinas fasor och blodbad, stridande,flottor vid Leucas, .....

‘ Fasa höfdingen anföll ;	- 1 ’ håren restes, och matthet ... *

Metern är föröfrigt efter det fria- system, som beropar sig på
blotta gehöret; — men då man i vår nyare vitterhet fört
långvariga fejder om detta ämne, lemnar Rec. det utan vi-
dare anmärkning.

'b-) Sappho, Sorgespel i Fem Akter af Frans Gr i 11—
l.K parzer. Ôfvèrs. af O. E. Bergius. Strengnäs.

.Ekmarck. 1825. 112 sidd. 8:0.

Grillparzer har vunnit anseende såsom en af Tysklands
nuvarande1 förnämsta theater-forfattare. Hans Sorgespel
Stamfrun, 4 den romantiska ,tonarten, utkom redan för
nä "ra år sedån i svensk öfversättning. Sappho ; som vi nu an-
mäle, öfverträflar.detta vida i förtjenst. JiDet sednare har till
ämnq-jett classiskt föremål , hvilket blifvit ^utfördt med uä-
stan klassisk kl arhet och lugn. Ofversâttarên.har ej lyckats
87

«U âtergifva originalets «köna, välljudande språk och verser.
Så är t. ex. rhythinen i Sapphos sång, i slutet af lÖrsta ac-
ten, alldeles förfelad. I sjette Sceiien af andra acten, heter
det i originalet :	,

Pkaon.	'	-

Ich höre : Liehe quak.	'
Sappho. '

‘	Wohl quält sieL
hvilket Öfversättnfngen således återger :

Phaon.

Jo vist, jag hörcr: ”Kärleken marterar.”

Sappho.

Ja visserlig, döt gör den! —.

Misstag om meningen saknas icke. På nyssnämda stalle he*
. ter)en vers i öfversättningen :
och hur den kärlek, man försmår, marterar.	' 1
rättare: som försmås, ty originalet har:

Und wie verschmähte Liebe nagend quält.
Sid. 8o i öfvers. läses:	'

t Mig tycktes det var hennes röst.
bör tvertom heta hans, ty i originalet står: Seine Stimme.

Huru förhastad-denna öfversättning ar, kan äfven sy-
nas deraf, att i sjette scenen af andra acten äro flera vackra -
verser, som framställa en träffande bild, alldeles öfver-
hoppade.

55) Gabriela. Roman af Johanna Schopen-
hauer. Fjerde Delen. Upsala. Bruzelius 1820.

76 sidd. 8:0.	,

Det vill synas som skulle Romanzo, Skaldgudinnans
yngste broder, sedan ett halft århundrade bosatt i Tysk-
land, redan börjat packa in, for att med allvar sätta sig ned
1 Walter Scotts fädernesland; hvarifrån han redan, förmod-
ligen for att begagna den lätta Ängfarts-communicationen',
gjort några flygtiga utfarter till den nya VelTd, som ar'bei.
lägen bakom det haf, hvarunder det galnla Atlantis är ' be-
grafvet. Så länge likväl den ädla Johanna Schopenhauer fö-
ïer penseln, har Tyskland ej att befara, att denne ’ Gènius 1
helt och hållet skall öfvergifya ’ detta land. Rik är emellertid
icke denna författarinna på romantiska skapelser: hittillsäget
88

pian af henne blott tvenne : Gabriele och Die Tante, bi-
da af olika syftning, men nästan lika värde; — båda äro
äfven, fastän med olika lycka, öfverflyttade pä vårt språk.
Dock det är endast den förstnämda, om hvilken det tillkom-
mer oss, att här fälla ett yttrande. — Gabriele är en yngre syster
af Corinne : man upptäcker dem emellan ett tydligt syskon-
tvcke, ehuru båda uppträda under en olika himmel, i olika
omgifaingar, i olika förhållanden, och till en del uttrycka
helt olika ideer. Det vore således orättvist att påstå, att
den förra är en copia af den sednare. Den tyska Corinne
framstår i mindre glans, mindre omgifven af snillets blixtar;
men hon slår helt och hållet inom den sköna qvinlighetens
krets , öfver hvilken den hänförande Romarinnån såsom en
strålande meteor djerft uppsvingar sig; hon är ett med verl-
den och sin pligt närmare befryndadt väsen. Det är en verk-
lig q vin na sådan hon bör vara, utan affectation, utan
pedanteri; en qvinna, som ej, liksom en mängd tyska och
engelska hjeltinnor, drifver dygden med ett slags virtuositet,
såsom en genom ölning och med mycken möda förvärfvad
konst: det är en ovanlig, men ingen utomordentlig
.qvinnå. Hennes äldre syster visar sig deremot såsom ett slags
undantag, ja nästan såsom en omöjlighet. Fru Staels konst
är måhända mera prisvärd, ty hon har förmått, att hos
.läsaren väcka ej blott beundran, utan äfven den innerligaste
kärlek för sin hjeltinna; ehuru denna synes nästan alltför
fullkomlig för att älskas., Också står hon i sin verld helt och
hållet ensam: hennes tillgifvenhet for en sådan torr, ljum,
svag varelse som Osvald måste förekomma oss såsom hen-
nes enda fel; såsom en förvillelse förefaller oss äfven hen-
nes förhoppning, att under en för Konsten och Snillet oblidare
himmel, inom huslighetens ljufva men trånga krets finna
en lycka, som endast skulle blifva en graf för hennes snille.
jSäkcr och naturlig är deremot Gabrieles ställning till den
omgifvanäe verlden : den man , för hvilken hon ursprungli-
gen var skapad, är henne fullkomligt värdig: den unge, älsk-
värde Hippolyt är mästerligt målad, och de älskandes för-
hållande till hvarandra ädelt, rörande, innerligt. Dock vi
vilja ej längre fullfölja dessa jemförelser: kort, denna Roman
hörer till en af de yppersta i sitt slag : den ar djupt röran-
de, rik på lärdomar, särdeles for den fina verldens döttrar,
■ 89

en verkligen moralisk spegel, framför hvilken all flärd, ihå-
lighet, behagsjuka måste studsa tillbaka, men framför hvil-
ken den rena, sminklösa sanningen igenkänner ' sin adel,
känner sina grundsatser stärkas, sina åsigter klarna.-I Öf-
. versättningen skall man dock blott finna grundformen af den-
na herrliga dikt. I aftrycket pä kongligt svenskt gråpapper
har originalets ætheriska doft bortdunstat; dess marmor-
glatta, ända i sina minsta delar afslipade yta är i detta
aftryck ra och kantig, full af reflor och skrafligheter. Bland
otaliga blott några fa prof : Sid. 3. Hon förmådde icke vägra
Ilippolit dansen som denne utbad sig af henne. — S. 6.
Van vid sådana utlätelser af sin i beskyddlagna. — S. io.
Med godt fog och skäl. — S. ^29. Han uppfor med ut-
tryck af ett förskräckligt eftersinnande (läs: en förfärlig håg-
komst). — S. 31. Den kalkens bitterhet, som hon icke mer
kunde föra henne förbi. — S. 35. Och säg ut, som den af-
tonen, dä han if rån första sällskapet kom' till fru Grefän-
nan (läs : ... da han första gången kom från sällskapet hos
tin Grefvinnan) m. m,

34—38) Romaner af Walter Scott:	(

I.	Bruden, öfs. från Originalspråket af Theodor Sund-
ler. D. 1. Götheborg. 1824. 221 sidd. (utom an-
mälan och plan). Fickformat, med en vignett.
(afven, under titel: Romantiska Berättelser. Pe-
riodisk Samling. IV- häftet).

II.	Kenilworth. D. 1, 1824. 222 sidd. D. 2, jB25.
225 sidd. D. 5, 1825. 24/ sidd. Sthm. Nord-
ström. 8:0.

III.	Midlothians Hjerta. D. 2, 1824. 152 sidd. D. 5,
1824. 145 sidd. Sthm. Scheutz. 8:0.

IV.	Rob Roy. Öfs. efter engelska originalet. D. 2,
Sthm. Scheutz. 1824. 8:0.

V.	Halidon Hill. Romantisk Riddarhandling från fem-
tonde århundradet. Sthm. Wennlund. 1825.
58 sidd. 8:0. (Rec. i Sv. Lit. Tidn. 1824 N:oq6).

Svea VHL	6

✓
9°

Ändtligen hafva Walter Scotts Romaner äfven hos oss
hunnit blifya modeläsning, och Svenska öfversättningar af
dem följa brâdt på hvarandra. Denne Förf, får dock gan-
ska dyrt plikta för sin hastiga popularitet hos oss; ty hans
snillefoster framställas för våi’ allmänhet till större delen i
slarfvig och nedsmutsad drägt, eller, hvilket är ännu värre,
lemlytta och vanställda. En beundrare och spéculant, som kän-
ner något litet engelska, eller, i brist deraf, franska och tyska
språken, tror sig strax vara vuxen att efterbilda en af värt
tidehvarfs största författares mästerverk, ja till och med att
genom utslutningar och iörändringar.förbättra dem. For att
tydligen blotta, hvilken missaktning förläggare och öfversätta-
re visat på engång för författaren och allmänheten, hafve vi
något utförligare granskat dessa Öfversättningar, än som an-
nars ingår i planen för denna Öfversigt.

i.	Det vore obilligt neka Hr S. den rättvisan, att han åt- .
minstone sökt följa ”Originalspråket*’ i spåren. Öfverallt
visar jemnförelsen mellan text och öfversättning, att han
gjort sig mycket besvär och verkligen bråkat sin hjerna, för
att återge Originalet ord for ord ; och om detta ibland råkat
ske på sitt eget sätt, om Hr S. i sin olyckliga ordjagt
till och med ofta tappat spåret, så tyckes allt detta mindre
vara en följd af felande god vilja och ifver, än af brist på
egentligt väderkorn. Vi ha trott oss upptäcka, att orsaken
till dessa motgångar ej så mycket ligger hos Hr S. sjelf,
som i den olyckan att hafva haft framfor sig en Original-'
upplaga, hvilken väl möjligen kan vara den nyaste, men
som innehåller så olika läsarter mot de vanliga äldre, att
meningen ofta blifvit omstöpt, ja oigenkännlig. Detta är än-^
nu blott en gissning af oss, men grundad på så starka an-
ledningar, att, om vår förmodan vore falsk, vete vi icke, hvad
vi skole tro om Hr S:s språkkunskap och urskillning. Vi gis-
se alltså, att Hr S:s text t. ex. s. 38. haft mercery i stället
för mercy, emedan ”handelsväg'1, hvarmed det blifvit öfver-
satt, i alla fall är mera slägt med kramvaror än med kong-
lig ”nåd’. — s. 6ö. talas om ”fenstrens stenglas”; alltså
tycks S. halt stone-glass för ögonen, då vi läsa stained glasst
eller gamla Göthiska färginbrända fönsterrutor. —• s. 84 be-
rättas en mördare ”skryta öfver den döde” (dead), i stället
för öfver sin gerning (deed) — s. 167. har öfs. i stället för
91	. ?

-några guldstycken (svee pickle gowd) stoppat ”en liten lustig
gök” (gowk) i en penningepung. — Hade Hr S:s. upplaga
.haft ett frågetecken vid öfverskriften till IX Capitlet, sa ha-
de läsaren säkert ej behöft fundera på möjligheten, hur ^Ja-
garens skrämda rof kan brinna af blodets glödheta svall” och
på samma gäng ”smyga sig undan, likt en liflös klump, kall
(kallt) för lifvet och känslan af skapelsen”. — På sista
sidan har Rec:s text: . . . . . a crew, that will expect to find
-brandy a.» plenty as ditch-eatery under det troligen Hr S.
last dish-eater y emedan det säges att de vilja ”att bränvin
skall rinna som diskvatten, ”

Men utom dessa och dylika troligen varierande läsarter
och i fÿlje deraf varierande tolkningar, finnes en annan class,
åt hvilken Rec:s. gissningsförmåga ej hittills varit i stånd att
uppleta samma auctoritet, och som vi, till vidare upplysning,
måste anse såsom antingen djerfva, egenmäktiga snedsprång
från originalet, eller åtminstone såsom mot svenska ' språket
vågade tolkningsförsök. Denna class är ganska stor, och
större än man borde vänta äfven af en medelmåttig öf-
versättare. Se här några få exempel: rummet och tålamodet
tillåta blott att anföra några af de kortaste och mest frappan-
ta. Sid. 41. står: ”Lady Àshton-------förstod att ända
till det ytterstä begagna (denna fördel) för att vinna och öka
sin mans välde öfver andra, och, om hon ej var mycket sä-
ker, sitt eget öfver honom”. De utmärkta orden böra läsas :
bibehålla, — sä vida man ej alltför mycket förtalat henne.
S. s. ”Med allvar och noggranhet iakttog hon de yttre for-
merna, åtminstone i Religion’’ — Läs: åtminstone de yttre
formerna i Religion. — S. 4a, ”Äfven påstod ryktet, att
hennes man, på hvars sinne, hon genom sina talanger ägde
ett likasä eftertryckligt inflytande”-läs: yttre lyckliga om-
ständigheter — hade haft — så mäktigt. — S. 44. är Al-
lan (ett namn) öfversatt med endast (!) — S. 45. ”Standar
vid Standar med åtskillige valspråk och drägter af hans
gamla familj , , . , . tågade efter hvarandra” — läs : den
gamla familjens sköldemärken. — S. 48. är the chief mour-
ner (den närmaste slägtingen i sorgen) återgifvet med ”Pre-
staf\ S. 5o. får man veta att förmodligen i Skottlands äl-
dre tider, en arfvinge ’’genom confiscation blifvit ägare af
sin faders titel”, -r* Rec.s text säger just motsatsen. — Men
detta mJ vara nog. Dessa exempel, alla hämtade uf för-
sta capitlet af sjelfva Romanen, och som lätt kunna mång-
dubblas, gifva läsaren ett eget, tragi-comiskt nöje, hvilket
dock illa passar mot den dystra colorit, som hvilar öfver he-
la berättelsen. Olycklig i allt hvad Hr S. efterhärmat, må-
ste han äfven genom Vignetten — stucken eiter ett vid
Schumanns Edition häftadt högst medelmåttigt kopparstycke —>
väcka hvarje läsares ömkan och löje. Måtte dess ytterliga
fulhet varna rätt många, såsom en skylt, hvilken tillkänna-
ger bokens inre värde!

Ganska billigt har derföre den så skändligt narrade All—
mänhéten rätt att vänta, att *’den väsendtliga förändring”,
som de Romantiska berättelserna med denna fjerde del un-
dergått till det yttre (se Planen. Vignetten måtte ej kunna
räknas till förbättringar), i den nästa äfven måtte sträcka
sig till det inre. I motsatt fall bör öfversättaren ej ta illa
opp, om han påminnes om det gamla ordspråket om sko-maka-
rea och lästen.

ii.	Ett utdrag af Nightingale’s historiska upplysningar om
Slottet Kenilworth, samt om Grefve Leicester, utgör inled-
ning till denna öfversättning, hvarigenom läsaren sättes i till-
fälle att bedömma, med hur mycken dikt Walter Scott ut-
smyckat historien. Öfversättningen är trogen och sann, ehu-
ru den förråder en ovan hand , som genom ett alltför märk-
bart arbete och ett trälaktigt bemödande, att noga sluta sig
till de engelska språkformerna, gjort originalets rundade och
fulla diction kantig och kärf, samt här och der osvensk.
Ganska oft^t stöter man på sådana, snarare oegentligheter
än fel, som t. ex. första delen sid. 92. ”Jag är mer rask att
verkställa, mer fruktsam (rik) på utvägar.” Sid. g3. ”din pan-
na är så orubbliga som om den vore betäckt med en Mila-
nesisk hjelm” (ogenomtränglig som en Milanesisk hjelm). An-
dra del. sid. :66 ’’en skrynklig man” (snarare en tunn, upp-
torkad gestalt). Tredje del. sid. 136. ”Waylands samvete sa-
de honom, att. det härrörde från hans sista imclerhaiidling*
(förelag eller skälmstycke). Sid. 165. när ett plumt skämt,
liksom en skottkolf (Sic ! läs volang) flog’’. Sid. 200. ’ Med
hvilkc' nesligt namn, Herre, vågar ni, i er bälhetbrän-
märka Lady” (Leicester); läs: förmätet — o. s. v. Mot slu-
tet försvinna dock dylika oegentligheter mer och mer.
95

iil Det kan verkligen sättas i fråga? hvilken Öfversätt-
iiing fortjenar mest tadel, antingen den, i hvilken hvarje
sida, lik en illa efterapad banco-sedel, förråder äfven för
den svagsyntaste en plump oskicklighet och ' en obegriplig
brist pä sundt förstånd; eller den, hvan det falska myn-
tet äger en till större delen tadelfri yta, som möjligen kan
for ett ovant öga dölja den inre halten, och hvars bedrä"-
lighet blott yppar sig i hela sin vidd för den, spm förut
skådat den pregel, hvarefter detta är härmadt. Pä det förra
slaget är Bruden ett exempel; till det senare måste vi,
ej utan harm, föra denna ofversättning af Midlothians lijer-^
ta. Minst en fjerdedel af originalet — näst Peveril of the
Peak den längsta af de Skottska Novellerna — har smånin-
gom blifvit bortskuren, och åt den svenska allmänheten har
öfversättaren knapt lemnat mera än hvad som gör sjelfva be-
rättelsen — skelettet — sammanhängande. Oberäknadt de
naturliga följderna häraf, såsom ojemnhet i berättelsens gån0’,
luckor i sammanhanget (Man frågar t. ex. i Första Cap. Andra
Delen förgäfves, hur och när Butler kommit in i Ratclifis
fängelserum) o. s. v.; är det klart, att genom ett sådant mi-
niatur-maner, (der ofta kela sidor sjunkit ihop till menin-

, i synnerhet månget charakteristiskt drag af personernas
inre portraiter gått förlorad t, och att denna själarnes genom-
skinlighet, som utgör Walter Scotts, största triumph, ofta
bhfvit fördunklad. Och å en motsatt sida är äfven lika
klart, att då Öfs. blott fastat afseende på. facta, många så-
dana måste förefalla öfverflödiga eller åtminstone obetydliga,
just emedan deras förklaringsgrund är bortlemnad. Den
nakna uppgiften t. ex., att Johanna Deans under sin resa
till London bortbytte sitt skottska hufvudkläde mot en engelsk.4
halmhatt, och att hon under denna vandring slutligen nyttja-
de strumpor och skor, skall utan tvifvel hvarje läsare.fin-
högst likgiltig, eller om någon ger akt derpå, är det mer
att undra, hur ett sådant lappri kunnat få plats här. Men
hvilken, som läst originalet, kan väl. någonsin glömma dessa
småsaker, som författaren så lyckligt begagnat, för att låta
sin Johannas rena själ afslöja sig äfven vid de minsta om-
ständigheter ? På samma sätt ligger icke mycken vigt på, att
hon från York skref ett bref till Butler om det eller det;
livad som gör denna brefvexling interessant, är sättet, hvar-’
9* .

A	.

på hennes enfald uttrycker de mest grannlaga känslor, och
•om på samma gång framkallar ett småleende på lapparna
och en djup rörelse i hjertat. ——• Till dessa förkortningar,
hvarpå hvarje sida kan lemna något exempel, höra, såsom
stående artiklar, nästan alla djupare antydningar på skottska
sederna, eller i allmänhet allt hvad som är synnerligt för
Skottland, dess historia, religiösa partier, landskaps uägter,
vapen, o. s. v., hvarigenom de förnämsta charaktererna,
som så innerligt äro rotade i sitt lands vanor och bruk, samt
fordna och närvarande politiska ställning, förlorat halfva sitt
lif. Förmodligen har öfversättaren haft denna afsigt att déloca-
lisera for Ögonen, då han förbytt skottska namnen Sharpitlaw
&c.i Stadsfiscal Lurander, Sekter Trasselman, LordStummendam,
Skolmästar Stutlund o. s. v. Men ehuru beqvämt än öf-
versättaren hoppat Öfver allt hvad som han ej tyckte för-
tjena upptagas, och hvarigenom han borde hafva haft så
mycket mera tid att rätt återge det återstående, så hafva
likväl ganska många och vigtiga- fel mot språk och mening
insmygt sig. Ibland de hufvudsakligaste hörer väl förklarin-
gen af Bokens titel (Andra Del. sid. 5o). Om ej Öfyersätta-

läst inledningen, sa borde han åtminstone af sammanhan-
get på många ställen kunna sluta, att ”the Heart of Mid-
jLothian” ej vore Radhuset, utan Stadsfängelset, hvari t.
ex. Effie förvarades. Han hade blott behÖft göra sig möda
att genomläsa sammu sida i originalet, som motsvarar denna
not, för att bli öfvettygad, att de voro tvenne olika bygg-
nader. — Märkvärdigt är också, att öfversättaren misstagit
sig om Effies dom : sid. 64. yttras nemligen i hennes dom,
att hon på afrättsplatsen skulle ”mista lif sitt genom stryp-
ning.’* Då i originalet både hänga, och galge omtalas, är
det besynnerligt, hur detta kunnat uppkomma. — Rummet
tillåter oss blott nämna en gissning : skulle denna öfversätt-
ning ej vara gjord från någon af de många tyska? Dertill
har ledt oss, bland annat, Kappa (Kappe el. Käppchen),
i stället för hufvudbonad, snustobak (Schnupftaback'), der-
tillmed (dazumit), ^han aftackade dem för denna natten*
(abdankte) o. s. v. Språket är ledigt behandladt.

Då Rec. ännu en gång för sig sjelf eftersinnar det löm-
ska bedrägeriet med denna öfversättning, vet han ännu icke
om öfvers. derigenom vill visa sitt fbräkt mot allmänheten,
.	95

gisoni ovärdig* något bättre, eller mot författaren, såsom o-
förtjent att sådan han är öfverlemnas i läsares bänder. Det
må vara med den första förmodan hur som helst; men sä-»
kert är, att om man, 1 stället för W. Scotts lugna allvar i
gången af sin berättelse, sätter en brådstortande lättsinnighet j
om man från hans charakterer bortplockar alla smärre bestäm-
ningar, som fullända deras helgjutenhet och göra att de me-
ra uppbära händelsen än händelsen dem : så har man antin-
gen ej fattat författarens anda, eller ock ogillat den — och
i hvilketdera fallet som helst, är man visst ej skicklig att
framträda såsom hans öfversättare,

IV. De 17 första sidorna upptagas af en historisk In-
ledning till denna Roman, hämtad ur den berömde tyske Öf-
versättaren Lindaus förarbetningar, öfversättningen är, ehu-
ru något fri, den bästa och lättlästaste af dessa fyra, Spå-
ket är rent, fritt från Anglicismer och flytande. Några fel
mot originalets mening tyckas mera hafva uppkommit genom
vårdslöshet, an okunnighet. Här anföre vi blott några, som
alldeles vanställa meningen. Sid. 120. ”Han solver, (säger
Dugald) — ”Han! Hvem? kan det vara Diana Vernon?” —
Ingen begriper, hur Frans kan tro sig finna Diana i fängel-
set. Hade öfs. låtit Dugald, liksom i originalet, på sin hög-
skottska dialekt kalla alla menniskor Hont så hade det fal-
lit naturligare. Sid. laS. ”Ty värr! vägde handelsvågen
alltför betydligt till det Engelska husets iormån.” Bör vara
alldeles tvärtom : emot (against) Sid. i4o. ”Men om det
ej vore, jag hade ej kunnat fånga någon bättre karl i hela
höglanden, det måste ni sjelf tillstå.” ”Ja, det tror jag nög,
det vet jag ganska väl.” Originalet har: ”Men Ni måste med-
ge, vore det ej just Ni 'sjelf, skulle jag ej krusat att fängsla
Er, om Ni ock varit den värsta satan i hela Höglanden.”
”Ni skulle nog försökt, det vet jag väL” S. s. ”Ja, frände,
ni måste ändå gå svartklädd vid min begrafning”. '”Ej en
svart tråd dervid, Robert. Korpar och kråkor de må bli
svarta”. Läs : ”Tack cousin, Ni drar väl en svart rack på
Er ändå vid min begrafning?” ’’Jo visst! Dit kommer in-
gen i svart råck, Robert, utom korpar och kråkor.” — Sid.
146. (Detta) ”erinrade mig gamla Marthas berättelser om de
jettar, som i fordna tider härjade Northumberland”. — Jet-
tarnes storlek passar illa mot den nyss anförda beskrifnin-
9®

gen pâ de Vanligen småväxta Höglandame. Originalet har
Pieter. — Sid. 153. ”Han sökte utverka en befallning att en
, offentlig kallelse matte utgå i staden för er skull” — läs:
han sökte utverka en offentlig lysning i staden efter er. —.
Sid. 163. ”Mången har gått strängt åt honörn, af hvilken
han förtjent mycket bättre : och sina pengar har han ock
mistat.” Läs: Ilan har blifvit illa medfaren af dem han
bordt vänta sig annat; och mer af sina penningar ha de ej
fått för det. — Sid. 2öi..........”på det de kunde under-
hålla sina band och föda dem af sina arbetare, som ej sak-*
nade arbetsfÖrtjenst”. — Meningen är tvärtom: som saknade
arbetsförtjenst (that work nae work).

Rec. är öfvertygad att sista delen skall bli mindre be-
lastad med sådana fel.

Sg) Ourika. Sthm. Hörberg. i8a4. 102 sidd. 8:o.

Denna Roman, hvars onämda författarinna lärer vara Her-
tiginnan Villars, gjorde for några år sedan ett stort uppseen-
de i Paris. Dess idé är den, att framställa de vådor, som
uppkomma genom den finare uppfostran, den välgörenhe-
ten någon gång egnar åt barn, hvilka, i följd af en ringare
börd och yttre omständigheter, omöjligen i en framtid kunna
intaga det rum i samhället, hvartill deras bildning berätti-
gar dem. Denna idé är på ett temligen skärande sätt ut-
förd. Man finner här en enda rörande scen : det öfriga är
trivialt och halkar alldeles förbi läsarens hjerta.

4o)	i. Malteser-Riddaren af Van der Velcle»

Sthm. Ecksteinska Tryckeriet, 1825. sidd. 255—*
512. 8:o.

4i)	2. Kortare Berättelser och Lustiga äfventyr
af Claur en, innehållande Pistol-lektionen, Re-
san till lägret, Utseendet bedrager ofta, Korf-
balen, Paulowna, Den Holländska Juden m. fl.
Sthm. ders. 1825. sidd. 515—644. 8:0.

Båda dessa Novell-samlingar, hvilka här sammanställas,'
hafva det med hvarandra gemensamt, att endast deras titel-
blad tillhör det innevarande året : allt det öfriga är samman-
häftade N:r af den förlidet år utgifna Tidskrift for Littera^
97 • '

iur i Konst, Luxe och Moder, hvilkeri måst upphöra, '’eme-
dan det'icke lyckats Redactionen y öaktadt alla sina bemö-
danderi att göra deri sa intressant som möjligt, att ät deri
Bereda eii afsätfhing, söm ens' till hälften kunnat betacka
kostnaderna.” I sjellvä verket borde Redactionén deröfver icke
myöket förundrä sig: ingen läsare kan finna sig belåten, att
ùndef hela månader se till sig i små portioner utminuterad
éri Roman,1 hväraf hari kari hiriria glömma börjari, innan hari
kommit till.Slutet. Annorlunda ärförhållandet,’ sédäri dessä
fomånér iiü blifvit förenade till eté helt, ehurri deri nya for-
irièri medfört den olägérihelen, att riiari här träflar ett par
noveller {Patricierne af Vari def Velde, — Musikalisk-Moi-
bch Medgång af Tieck),- hvärtill iriöm dessa häften hvarkeri
finnes början éllér slut : också står Pisiol-lectionen, som är
ùpptageri pa titelbladet till N:ö II., icke der, utan i N:ö I.
Föröfrigt arö deSsa små romaner hältä och angenämt berätta-
de,- och skola, pä eri ledig stund, ej läsas ritan nöje. Ännri
hogré anspråk ägéf Maltèsér-îliddaren al deri bekante, nu
filerd äflidrié Vari def Veide , eri författare ; söiri i visst hän-
Séeride har riågörf, éhrifu aflägséri likhet ined Walter Scott
Betänkligt änsef Rec., att i én Tidshrift^ Som egentligeri tyc-
kes varit egriad åt Damer, upptaga noveller af en så slipprig
ärt söm Resan till Lägret, ehuru deri kanske är den bästa
blarid alla här meddelade af Claureneri författare söriiy
genöni eri pikant och kittläride framställning, i sitt fädernes-
land förslår skaffa sig läsare. Hans verkliga namn äf fferinLe*
Häri är Redäctöf af Berliner SiaaisZeiiun^.

o

42)	Vela, eller deri osynliga Ledsagerskari. Dels Fä-
inilj-händelse, dels RobinåöDäde. Sthnj.'Marquard
1825. 4/ sidd. g:Ö.

Éri ganska dålig Roman- planen full äf örimlighefer.
stileri trög och sömngifvande*

45)	Afharidling Öfvér Theater, Miisik öch Sång.
Sthm. 1825. 54 sidd. 8:0.

. . I första afdelnhigeri : öm Theatern, ytträr Förf (s. 1.)
.”Vår natur, lika oskicklig,- att lange Uthärda i djurets belä-'
Sdect FUL
1

genhet, som att fortsatta förståendets finare vårf, Stundade
ett medel-tillstäid, som förenar dessa båda stridigheter. —
Denna nytta vinna vi i alhjjänhet af det äsfetiska sinnet’’. —
Förf, söker att ådagalägga de mångfaldiga nyttorna a£ Thea-
tern. Men sedan han visat, att Theatern är ett stod för la-
game, religiorfen och moralen, yttrar han (sid. 9) helt oför-
modadt, att han sjelf ej ttor, att någon af den blifvit förbät-
trad , men att ”om han livarken utplånar efler förminskat
lasternas summa, har den likväl gjort oss bekantare med
dem.” Bland Theaterns flera nyttor anföres äfven den, att
den kunde ”lifva industri och uppfinningsanda.” (S. 15) —-
Sedan FÖrf. i andra af dein. : Musik, uppräknat flera slag af
denna konst, fäller han den hårda domen , (S. Sg) ”att kon-
serter, symfonier, soloër, gemenligén föreställa ett hAigt
och icke oangenämt buller” och blott tjena till tidslördrif
och öfning. — Tredje Afdelningen handlar om Sånger
(Visor), ej om Sång, såsom på, titelbladet säges. — Denna
obetydliga bok innehåller en mängd dels sanna, dels half-
sanna, dels origtiga anmärkningar,, mellan hvilka forofngt
ej det ringaste samband kan forspörjas, sa att Svenska Litte-
raturens förlust ej skulle hafva varit synnerligt stor, om in-
gen befattat sig med dess öfversättande.

44)	Praktisk Lärobok för Nybegynnare i Forte-Piano
Spelning efter, Cramers, Dusseks och Steibelts
Methoder, öls. af C. G, K jell ström. .Slhm.
Stentryck af C. G. Kjellström. 56 sidd. Tvär 8:0.

Det är ej så svårt att inse, hvarlöre denna Lärobok
kallas en Ölversättning efter. Cramers, Dusseks och Steibelts
Methoder, som livarföre ej ännu tre, fyra berömda namn, t.
ex. Clementis, Mullers m. fl. blifvit tillagda, hvarigenom den
granna titeln blifvit ännu - präktigare utstyrd. Ty 1 hvarje
Klaver-Schola, den må vara tryckt eller sknfven, och etter
livad method som helst, måste nödvändigt samma saker fö-
rekomma, så snart man ej öfverskrider det vanliga musika-
liska A.' B. C., t. ex. scalor, pauser m. m. De tillagda sma-
styckena, äro valda med mindre afséende på den progres-
siva öfningen, än som skett i den, vid Privilegierade Not-
tryckeriet, for flera år sedan utkomna Claver-Scliolan. 101
dem, som vilja lära sig spela Forte-Piano, utan instrumen
99

eller utan Larmastare, är en artig teckning af ett Claviatur
!S. 6) bifogad. Ofversättningen af Finale med Slutsats
S. 12) torde kunna ge anledning till missförstånd. Sten-
trycket är vackrare än de vanliga.

Naturvetenskap.

45)	Svensk Botanik utgifven af KongL Wetenskaps*

Academien i Stockholm. Häftena io3, io4 och
io5. Ups. Palmblad & C. 182$. sid 6i5-63o.8:o.

Få arbeten af så vjdtomfattande plan, som Svensk Bo-
tanik, hafya visat sig på vårt lands litterära horizon t, och-
kanhända ännu farre med samma rätt fortjent allmänhetens
uppmuntran. Om än i praktfullhet sina syskon English Bo-
tany, Flora Danica m. ü. underlägsen, har deii dock i en
naturenlig framställning af Fäderneslandets växtalster inga-
lunda gifvit dem efter. Sådana teckningar, som Prof. Swartz
och Byttm. Palmstruch lemnat, skola alltid bibehålla . sitt vär-
de. Först efter desse mäns bortgång träffas, i de sista af
första hundradets häften, en eller annan mindre tillförlitlig
figur. De anmärkningar, som för Öfrigt med akäl blifvit
gjorda, bestå hufvudsakligen deri, att någon gång nog pro-
blematiska species vunnit inträde, samt att figurerna ej all-
tid blifvit tecknade efter vildt växande exemplar, t— Oaktadt
detta arbetes verkliga förtjenster, har man dock länge och
icke utan all anledning behöft frukta, att det förr eller sed-
nare for bristande afsättning skulle afstanna. Med så myc^
ket större glädje har visserligen hvarje Floras vän inom vårt
land, och kanhända äfven mången utom detsamma, sett det
tagas under en Auctoritets hägn, som garanterar dess fortfa-
rande värde och oafbrutna fortsättande ; ooh icke mindre
fägnande är, att af dess nuvarande beskaffenhet igenkänna
en välbekant Mästares hand och grundliga omdöme. Det är
med sitt hundrade häfte Svensk Botanik börjar sin nya bana,
och derifrån borde äfven vår uppmärksamhet följa den; men
då v.år tidskrift sjelf först sednare framträdt i sitt nya skick
och den blott ämnar vidröra de arbeten som efter dess egen
uppkomst utkommit, vilja vi, hvad 100, 101 och 102'häf-
tena angår, endast nämna, att de allmänna anmärkningar vi
ttu gå att göra vid de trenne sist utgivna häftena, äfven till"
höra dessa närmast föregående, x
199,

Den säkra teckning pch träffande Ji^bet, som nndep
arbetets förra period i 'allmänhet så förmånligt utmärkt de
deri införda figurer, har i intet hänseende försämrats, men
väl vunnit genom en noggrannare détaillé af växternas çha^
rakteriserande delar; äfvepsom cjet hela erhållit ett njtidare
utseende, så väl genom- en pera omsorgsfull och finare gra,
vure, som genom textens vackrare stilar. Det förhastande
i val af växter, som förr någon gång skett, Jiar man numera
icke märkt, och de säkra charakterer pch inånga lipgst in,
teressanta växtrgepgraphiska uppgifter, som pfver allt mota,
äro sin författare fullkomligt yärdiga. Alla i dessa^haften in,
förda växter äro tecknade efter yilda Specimipa, fran de stal,
len der de tyckas som bäst hepmastadda. Haftena iq3, io4r
och io5 innefatta, till större delen Skånska växter : pumphus,
arenarius, Poa sudeüca^ Juncus obtusißorus, Trifolium striai
tum, Ilydrocotyle vulgaris, Buplevrum fenuisssimum, Oena^
the fistulosa, Sium angustifolium, S, Falcaria, Ligusticuv*
scoticum, P.aphanus Raphanistrum, Nasturtium aquaticum,
Saxifraga Hircuius, Atriplex lacipiata, A. hastuta^ A, la-^
tifoliq, Campanula Rapunculus; pch ^anichelha pulustris,
Att särskildt genomgå hvarje af dessa yaxter tillåter hyarken
rummet,' eller ingår det i vår plan, som endast är att lem-,
na en allmän öfversigt af arbetets närvarande skipk. , Ppc£
kunne vi icke undeylåta, att yttra vår fägnad pfver de flera
vackra och fullständiga figurer på sällsyntare fJfdjellater,
äfvensom pfver de teckningar och observationer p^ oljecana,
lerna i deras fröp, hvilka liär fått en sa välförtjept plat§. Af
ej mindre interesse äro de trenne så pftq. förvexladp

' plices, som pörf. genpm säkra figurer och differenser atskil,
jer. Den här afbildade formen af Atriplex latifolia ar den
som i W ahlbergs Flora Qothob.Y^, A, patula y stricta; och
hvilken otvifvelaktigt gr (len mest egna. Bifogades framdeles
äfven den utbredda, starkt pulverulenta strandfprmen, {A.
patula ß pro strata TPahlb. FL Qoth} som stundom bliM
lörvexlad med A- laciniqta^' pch den till A- hastata sig
närmande upprätta, gröna,' flikvalyliga, (A, latifolia ß elation
TVahlenb. FL ; Spec.) som träffas i det inre af landet, skul,
le derigenom de misstag, som annu ärp möjliga att bega^
säkrast förebyggas.
IPI

O ekono jn i,

4.6)	Berättelse och Utlåtande om det nya Svenska Kol-
ningssätlet. Till Hefrar Fullmagtige i Jern-
Conlpiret, ingifna af Frih. August Anckar^

svärd och C. D. af Uhr. Sthm, Qrahlb
1825. 4/ &idd, 8:0. med pb

1.	Frih. Anckarsvärds Berättelse om Kolningsförsökeu
yid ßrefvens Bruk (med 5 Tabb. pfver Brefyens kolugn).
2.	Utlåtande om det nya Kolningssättet gf C. P. af Uhr (med
3 Tabbf öfver Anckarsrums kolugn),

Dessa Afhandlingar Jemna en pfversigt af de hittills
brukliga kolningsinethoderna, såsom Funcks Kolningsugn,
Kohungsr-Ugnen yid Anckarsrpm, sqm Hr af Uhr utförligt
freskrilvit, de i Jerns-Contoirets Annaler J820 beskrifpa ut-r
Jändska kpiningssätten samt de i Sverige brukliga Res- och
Jdgg-milprna. J Frih. Anckarsvärds Afhapdling beskrifves
Sedan med mycken noggrannhet kolningarne i den nya, efter
Öfver- Direktören Schwartz’s anvisning och ledning byggda,
joinings ugnen yid Brefyen, Det egna oph utmärkande af
kohringen i en sådan pgn är, ^tt eldningen sker i särskilda
pldstäder, s.å att lägen omedelbart verkar pä vedmassan, utan
^tt någon del derat kap få förbrinna på bekostnad af luftens
syre. Under påstående operation igentäppas alla sprickor,
som uppkoipma på ugnen, så att ingen atmospherjsk luft
piå fa intränga. Eldningen fortsättes tills en blå läge visar
pig i pgnsskorsten , då yeden är fullt koläd, Då igenmuras
eldstädepne och genom tyänne på ugnen befintliga små hål
jnsprutas yatten för att släcka kolen. Genom afledningsrör
ifrån Kolugnen uppsamlas tjäran i särskilda kärl, och Ijär-
oljan pch trädsyran i andra, Trädsypan mättades med
kalk och lösningen inkokades till torrhet-, något sätt att re^.
na trädsyran har Frih. A. ej försökt. -— Denna Rohlings- t
method ptmärker sig framför de kända ptländska kplningar-!
ne i ugnar, utom j andra afaeepden, förnämligast derigenom,
ßtt Kolnings-processen kan ske mycket méra j stort ; fram-
för de i Sverige yapliga kolningarne i milor ptmärker den
sig derigenom, att man af samma quantitet ved erhåller
inycket mera kol; att ugn s-kolen ärö tätare och således bättre
fill smides-kol; att kolningen är oberoende af väderleken
XO2

aker på kortare tid, med mindre arbete och är mindre be-
roende af arbetarens skicklighet; vidare derigenom, att vid
kolningen i ugn alldeles ra ved kan begagnas och att tjara
pch trädättika erhållas såsom biproducter. Olägenheterna
deremot af det nya kolningssättet äro : dels den betydligare
kostnaden af vedens forsling till ugnen än af kolens ifrån den
iskoren belägna milan ; dels kostnaden af lignens byggnado
Friherre Anckarsyärds ugn kostade något öfver i,4oo R:dr
Ranco. Öfy.er-Direktören Schwart? har föreslagit slaggtegel
pch för mindre ugnar grästorf och sand blandad med lera
såsom minlre dyra byggnadsmaterialier, samt i allmänhet en
förbättrad form på ugparne for att förekomma de sprickor,
aom så lätt uppkomma under eldningen.

Ôf^ersättningar;

4-7) Underrättelse för Landtmannen om sättet att be-
reda Lin och Hampa utan rötning, af Chri-
etian. Upl, 2. Slhm. Delén. 55 sidd. 4:o,
med" 6 grav. Tabeller,

Af de hos oss hittills brukliga 2:ne sätten, att antingen
land- eller sjöröta Lin och Hampa, är det sednare vis-
serligen fullständigare och mer gifvande; men derjemte sa
besvärligt och för både ämnet och arbetarne sa farligt, att
hvarie utväg, till undvikande af all slags rötning, måste vara
högst kärkommen. De i mechanisk vag så uppfinningsrike
Rritterne hafva ej lemnat denna vigtiga hushalls-<mgelagenhet
ur sigte. Kongh Landtbruks-Akademien har uti forra Haftet
af 1818 års Annaler sid, 220 gjort Svenska Landtmannen
bekant med de machiner, som Herrar Hill och Bundy upp-
funnit, for att undvika den vanliga vatturötningen, nemhgen
en för Br åkning och en för Gnuggning (Rubbing). Jeni-
fer man härmed Herr Christians machin, så synes denna
vara både enklare och ändamålsenligare — äfven derfore
enklare, att man på en enda machin vinner bagge dessa

gU 3 Sedan Förf, ordat om rötningen, dess olägenheter och fa-
ror, börjar han sid. 7. en undersökning, huru man kan um-
bära denna rötning genom bruket af hans machin; bvaipa
han beskrifver sättet att deraf betjena sig, femte fordelaine
af denna uppfinning. Sid. 15, pästå^ ”att ett barn, aom
io5

sticker in hnstjelkarne ocli 6 n karl soin vridei' omkring hju-
let pä machinen, leverera på dagen, räknad till 12 timmar,
inellan 4o och 5o skalp, tradar, vare sig .Lin eller Hampa,
odh stundom mer, allt efter sortens beskaffenhet och bar-
iiets färdighet Vanan att nyttja machinen-, som lätt förvärf-
, vas, bidrager, som man väl kan tänka, mycket till arbetets
skyndsamma gång”. Genom machinens bruk har Förf, vun-
mt ifrån 20 till 100 procent mer af rött, än af orött Lin
och Hampa. — ”Genom denna nya method får man en stör-
re mängd langa tradar än man kan få af samma vigt
rött Lin eller Hampa, derfore att machinen ej förstör någon
enda tråd.”

Sid. ig. lemnar Förf, en genom detalj-ritningar upply-
sande och nyttig ’underrättelse för machinister, snickare,
timmermän eller vagnmakare, ’ samt för öfrigt hvar och ert
éom skulle vilja Under sin egeri uppsigt låta förfärdiga ma-
chiner till Linets och Hampans beredning’’. En underrättelse
som för våre skicklige och träsluge handaslöjdare bör blifva
af mycken nytta; äfven derfore, att Förf, genom ritning vi-
sat, huru instrumenter kunna göras till machinens desto lättare '
och säkrare förfärdigande. Afhandlingen slutas med en upp-
gift om ”sättet att göra allt slags Hampa och Lin utmärkt fint;
smidigt, och mycket hvitt”, för att betydligen förkorta deit
sinksamma och till en viss grad alltid tygslitande solbleknin*
gen. Då Svenska Öfversättningen kunnat visa sig i en ny
upplaga, vittnar sådant, att Allmänhetens uppmärksamma
bevågenhet nu mera torde äfven för det nyttiga kunna på-
räknas , blott det nöjsamma publicistiska får uttaga sin till-
ständiga lott. Rec. förmodar, att Allmänheten har Kong!.
Landtbruks-Akademiens försorg att tacka för kännedomen af
denna nyttiga afhandling, ehuru deyom ingenting formäles å
Titelbladet. I Rec:s tanka uppfyller den Kongl. Akademien
en vigtig del af sin bestämmelse, då den genom sin corre-
spondance, sina relationer, (hvarmed Rec. menai' annat än
årsberättelser!) sma anslagna medel söker göra allmänheten
uppmärksam på och bekant med' de vederbörligen constate*
rade förbättringar, inhemska eller utländska, som i hvarje
industri-gjen kunna vara åtkomliga. Rec. sänker då gern'a
sma anspråk på något synnerligen lärorikt resultat af Akade-
miens experimental • hushållning i Landtbruksväg. I Recrs
io4

hufvud här ideen om Landthushållning i en Hufvud-
stad icke just velat vara bland de rimliga : har likval in-
genting emot, öm den rirriar sig bättre i verkligheten.- Det
torde for eri och ärinari Ilufvudstadsbö i alla fall vara nöj-
samt, att någori gång få se hur gräset gror och kor-
net växer.

48)	Säkra Och tillförlitliga medel till att bortdrifvä
öch utrota allä slag af ohyra och skaddjùr ùr
hus, kläder, trädgårdar, åkrar, skogar, ängar
Och fält: såsom . . . . .(här uppräknas nu

t specifice’ flera äri allä Egyptiska plagôrria tillsaïn-
jnarisfagria) méd ett Bihäng innehallande* åtskil-
liga för Ekonomer riytfigä uppgifter. O fs. fr åri
4:de Orig. upplagan. Götheborg.’ Törbjörnsson.-

. 1824. 88 sidd. 8m

Ê ri s 10 f b o k af é 11 s t 0 r t ö ri d t («ry« ßißXiov
*a*ov),- säger ett gammalt ordspråk; meri deråf följer alldeles
icke, att en litéri bok dérföré är eri god bok. Ofver de'
Stora synes riiäri hos oss riu förtiden sällan böra! klaga’,- inert
desto inera ofver de sriiå méd störå titlar, och defibland
iiårvararide fuskarbete fråri det tyskä bökrnakériet. — Sven-
ska Förläggaren tror, ”att deri starka åfsätfning boken yun-
riit i sitt fädernesland,- öcb söm inom gariskä kört tid på-
kallat fyra stora (?)' upplagor, borgar för uppgifternas pålit-
lighet.” Liksom det icke vore ett vanligt knep méd sådåna'
skrifter, att örntryckä, ej bokeri, utan titelbladet; sä att man
må riridra, hvarföré denna ännu ej hunnit längre än till
fjerdé upplagari.	...... ,

Rec. nekar ej, att ett och annat Recept kan vara dug-
ligt;' meri då äf det hös oss förut tämmeligeri allmänt kändt,-
eller käri det fedari läsas hos Hochheimer i dess S c lie né
Räfitets Magazin; meri då män t. ex. sid. 36 såsorn ine-
del niöt syrsor i hus finner arifÖrdt ”att mari samlar sig eri
hop små fält gräshoppor (eller söm de på ett arinåt stäl-
le här öfvefsättas méd Ii öskr äckör), så uppäta dessa öcli
fÖrdrifvä allä syrsorna. Dock bör detta malet (utväg?) ål-
drig begagnas, éinedart gräshopporna inqvårtera sig gèr-
. io5 '

Hä sjelfvä i Stället öch detta är «àïédes att bota ettondtrned
’hälften värre,” sä blir läsaren tVehågse om han skall le eller
hätinaS öfver en så godmodig dumhet.

Uti Bihanget far Oekonomen lära sig bota tandvärk och
göra blänksmörjä, klara dricka och bota sömnlöshet* före-
komma mögel på bröd och curera ryggvärk, nyttja solrosor
öch sköta hons i och som genom en sådan blandning
äf det nöjsamma med det nyttiga, Fork här förut-
sett, att ref eller magsjukä möjligen kunde Uppstå, så upp-
gifves slutligen ett medel deremöti nemligen, att, efter olika
complexioner, intaga Élhiops (Æthiops?) Mineralis i
gammal ost ”Ju gamlare, ju bättre/*

Skrifter af blandadt innehåll,

4g) Pris-Skrifter, belönte af Samfundet Pro Fide &
Christianismo 1824. Sthm. RumsLedL 1825.
183 sidd. 8:0.

Ii Svar på Frågan i Då dert oseden i vissä samhälls-
kretsar Synbarligen tilltagit, att Man och Qvilina sammanlef-
Va utan lagligt ägtenskap, så frågas: hvilka ärö orsakerna till
detta förakt för gudomliga lagar, hvilka följder härflyta der-
af fÖr slägtets moralité och uppfostran, och hvilka medel
kunna påtänkas till en bättre lefnads-ordning ? af Martin Elm-
gren Collin, Ph. Mag., Brest och Con-Rector vid Malmö hö-
gre Lärdoms-Skola.

2.	Svar på Frågan i Då sednare tiders erfarenhet visat,
att persöner, offentligen bestraffade för gröfre förbrytelser,
kunna, äfven efter en i hög grad lastbär vaildel, genom ett
ömmare behandlingssätt, blifva nära fullkomligt förbättrade,
öch åter, att andra, isynnerhet ungdom, redan vid de första
öbeydligaste brott, genom offentligt häktande och straff, blif-
Vit af skam^ öch vanära bragta till gröfre laster och förbry-
telser, så frågas i hvilka de bästa medlen äro till sådana
brottslingars förbättring? af Daniel Malmberg, Med. D. och
Slotts-Predikant i Upsala.	'

Bada skrifterna utmärka sig genom ädel varma för guds-
fruktan och sedlighet, samt ett allvarligt nit för befrämjan-
det deraf, och förtjena således att läsas och begrundas. Vid

Svea rm.	T
den fSrra »krift&n anser sig B.ec. likräl böra anfura trenne
hufvtidsakHga an märkningar : den eïia, att Förf, uppger yttersta
grunden till concubinatet vara ett ondt hjerta och en otyglad
'sinnlighet/ ehurn denna grund egentligen bör sökas i brist
pä religiositet och ett i följd deraf genom utsväfningar eller
förvända grundsatser förderfvadt hjerta. Förf, synes äfven
sjelf antaga det sednare, då han såsom första botemedlet upp-
gifver ungdomens undervisning ”till sann gudsfruktan, dygd
och rena seder.” Den andra anmärkningen rörer Förf:s för-
slag om ett censors-ämbetes inrättande i hvarje län. Iniie-
halVaren af ett sådant ämbete skulle vara ”en ansedd egen-
domsherre inom länet, utan annat ämbete,” samt vara af
presterskapet inom samma län vald för 5 år. Hans åliggan-
de vore, att, sedan han genom Presten i Församlingen låtit
varna den brottslige, sjelf gifva honom en kraftig varning,
om den förra varit utan verkan , samt slutligen angifva de i
sin brottslighet framhärdande hos General-Censorn, hvilken
hos Konungen borde anmäla de mest brottslige till ignomt-
nia elvins. Ehuru Rec. alldeles icke med Samfundet tror, att
concubinats-lasten är i t ill ta gande, om man undantager
Stockholm, der allt slags sede-förderf i likhet med ahdra
hufvudstäder torde vara i beständig tillväxt, utan tvärtom
ä^er den mera glädjande öfvertygelsen, att denna last är i af-
tagande i andra städer och i landsorterna, så anser likväl
Rec. den föreslagna allmänna sede-censuren åtminstone ännu
vara alldeles o verkställbar; ty dertill erfordras en mycket
allmännare sedlighet ej endast i detta, utan i a41a afseenden,
hvarförutan den alltid skulle hafva opinionen för mycket é-
jnot sig och således icke kunna uppfylla sitt ändamål.

Förf, af den sednare skriften anser med rätta brist på en
rätt religions-undervisning, som ej består blott i minnesläs-
ning, utan verkar på hjertat, samt sysslolöshet i yngre åren
såsom hufvudsakligast bidragande till brottslingars danande.
Då man antager detta, så följer, att just motsatsen, eller
en ändamålsenlig religions-undervisning och ett allvarligt till-
hållande till arbete, både lör äldre och yngre brottslingar, bör
användas till dera* förbättring. Sådant är idealet för alla
correctipns-anstalter, hvilka icke särdeles lyckats i vårt fä-
dernesland, förmodligen just för det man ej rätt förstått huru
de i religiöst och ekonomiskt afeeende böra yara inrättade.
lÖj

iö) j?i^tocoÜ hållet vid Synodal-mötet i Westerns
den 4, 5 och 6 Octob. år i8a4. Westérâs. Bjork-
bom. 1825. 44 sidd. 4:o med én .Tabell f ark.

. För àtt öfvervara.Westeräs Gjmnasii Jubikeum , i anled-
ning af dess instiftelse för 200 är sedan j hade Prestcrskapet
blifvit samraänkalladt till Synödalmöte; Dé förnämsta ÖiVer-
läggningsämnen dérvid Voro Enkehjélpen och Riksdags-
medlen. I afseende pä den förra åtog sig Presterskäpet,
pa ett detsamma hedrande sätt, en betydande bevillning. En-
ligt af ålder vidtagna författningar betalar hvarje Pastor i Stif-
tet en Pnnna Råg. Efter detta mötes beslut beräknas denna ‘
äfgift för ert Löneinkonlst af 5öo Rdlr B:co, och utgår äfveri
af Pastorer,- hvilkas Löner efter Taxeringen möjligen icke
uppgå till denna Summa; För liVarje ytterligare 500 Rdlr
betalar hvarje Pastor Tunna och i proportion derefter för
de mindre sunimör , hyarmed Löneri öfverstiger de hämndå
jemna öootalen. Hvarje Çomminister betalar £ Tunna, soni
^eräknas för en inkomst af 300 Rdlr B:co, men erlägges fullt
jemväl af de Cqmministrar,’ hvilkas löner efter Taxeringen
icke uppgå till detta belopp. För hvarje 3oö Rdlr, hvarmed
Lönerna öf vers tiga fÖrenämdå summa, erlägges Tunna och
?å i proportion för de ihindre summor, som öfverskjuta de
jemna Sootaleri. Efter sämma grunder erlägges Enkehjelperi
af Scholælârare och öfrige till Ecclesiastikstaten* börande per-
soner, sasoni ProtoCollet vidare innehåller. Adjurictcr i första
dassens Pastorater erlägga 1 Rdlr, i 2:dra Classens 3a sk.* /
öch i 3:dje Classeris 16 sk. B:co. Sammanskottet beräknas
Sasoni förut i Råg^ och löses af vederbörande efter medium
af Westeras, Fahlu öch Örebro Läns markegång. For verk-
Ställigheteri af detta beslut, kommer CorisistoriiNotarien att,
enligt de från Kohurigens Befallningshafvande, i afseende på
Centonalberäkningeri* årligen inkommande Förteckningar på
Çcclesiastikstatens taxerade Löner, riträkria och tillställa ve-*’
derbörande ConträctsProstar uträkning å de bidrag, som ert
hvar åligger ätt,utgöra, livarföre Notarien ock har att beräknä
sig 2 procent af iippbörderi.

Fill grund för Riksdiagsriiedleris utgörande antogs Pasto-:
raternas Löneinkomster, bestämda efter 1823 års Taxefings-
P.ch Pröfnings-Committeer. Riksdagsmanna-arfvodet fastställ-
des till 3 Rdlr B:co om dagen och 4o Jldlr i respenningan
io8

I afseenda på myntets förändring antogs En Rdlr HamLur^
gerBanco till norm för detta arfvode, så att dâ cursen note-
ras med 128 sk. utgår dagtractamentet med fastställda 3 Rdlr,
men ökas eller minskas i proportion för hvarje' 8 sk. som
' cursförhållandet förändras, dock så att det arfvode, som en-
ligt denna grund bestämmes vid en Riksdags början, kommer
att till lika belopp under hela Riksdagen fortfara, i anseen-
de till större lätthet och redighet vid arfvodets uträkning
och inbetalning.

51)	Athenæum. Månadsskrift för det Nyaste i Litteratur,
Dramatik, Konst och Moder. Första årgången.
Sthm« Hörberg. 1825. N:o I. sidd. 1—48 med O
plancher. N:o IL sidd. 49—96. m. 5 plh

Titeln låter stort, men man må ej deraflåta blända sig. Det
är icke så allvarsamt menadt. Athenæum synes hafvaett
dubbelt ändamål; 1:0 att gagna med underrättelser om de
nyaste Moder, 2:0 att roa genom åtskillig litteratur, öfver-
satt från Franska, Engelska och Tyska Vitterhetsarbeten,
Resor, och Tidskrifter. Dessa bägge första häften innehålla;

1. Tamin a , berättelse af Fredrica Lohmann. Rätt läsbar.
2 Några bref ur Francisca Wri g h ts Resa i Norra Amerikas
Förenade Stater. Förf, är en afgjord beundrarinna af allt i
dessa länder, och det till den grad, att åtskilliga obekväm-
ligheter , som i Europa säkert skulle hafva bragt henne i elakt
lynne, bar tvertom synas hafva ökat nöjet för den resande.
Denna Resebeskrifning, ehuru ytterst ensidig, och, att sluta
af här lernnade prof, icke utmärkt genom någon särdeles god
£til och framställningsgåfva, låter dock rätt väl läsa sig. E-
medan den i Tidningarne redan är anmäld, såsom hel och
hållen utkommande i öfversättning, kan ett utförligare om-
döme till dess sparas. 3. Rossini. En skildring, af hans
lefnad och musikaliska verk, efter Stendhal. Äntiu ej fullän-
dad. 4. Anecdoter, Moder, och annat smått. Plan ehern a
framställa Vattenfallet i Niagarafloden, Modecostumer, Sy-
mönster,. och Musik ur Snöfallet, alla ovanligt snyggt och väl
graverade. Skriften är utmärkt genom ett vackert och klart
tryck, såsom allt det, som från Hörbergs tryckeri utkommer.
Rec. anmärker, med ett verkligt nöje, denna i vårt land gan-
ska sällsynta förtjenst. ’
Folks- Sir if ier.

Vi vilje till sluts icke alldeles förbigå det slags skrifter,
soul utgöra de mindre bildade samliälls-classernas uppbyggei’
se och ro. Dock är det ingalunda meningen, att här under-
kasta dem en utförlig och noga granskning. For en sådan
skulle sannolikt de flesta, kanske alla, denna Tidskrifts läsare
föga intressera sig; och det blefve. dessutom ett rätt vidlöf-
tigt och besvärligt arbete, sedan åtskillige Boktryckare och
Förläggare, isynnerhet Hrr BjÖrnståhl och Götrek, med sär-
deles nit och flit ökat dessa skrifter till eu sä ofantlig mas-
sa. För vart ändamål är det nog, att kasta en hastig öfver-
blick öfver denna lägre litteraturs nuvarande tillstånd — hvar-
vid vi likväl icke inskränke oss till dé för det öfriga be-
stämda trenne månaders tidrymd —- samt att dertUl foga en
eller annan anmärkning.

De Skrifter, som egentligen utgöra folkets läsning, kun-
na indelas i fyra classer; i;o Bibeln och Psalmboken,
hvilka likväl, såsom utgörande en gemensam tillhörighet for
alla, både bildade och obildade, icke i inskränkt mening
höra hit. 2:o Smärre strödda Andakts skr if ter. 3:o Vi-
sor. 4;o Sagor. Den första classen torde vi, ur nyss
anförda skäl, här kunna alldeles förbigå Den andra innefat-
tar hufvudsakligen Evangeliska Sällskapets uppbyggelse-skrif-
ter, samt, för vissa trakter i vestra provinserna, eii mängd
strödda predikningar och andra andliga tal af Hoof, Linde-
roth m. fl,, hvilka de sista åren från Torbjörnssonska Tryc-
keriet i Götheborg utkommit. De hithörande Skrifter hafva
icke hunnit blifva en fullkomligt allmän läsning, utan deras
större eller mindre publicum har berott af den flit, hvarmed
de blifvit utspridda, eller på den uppmärksamhet de i särskil-
da trakter råkat väcka. Ur tredje çlassen försvinna de e-
gentligen så kallade folk-’visorna mer och mer. Sällan
ser man något i sista åren tryckt flygande blad innehålla en
eller annan af dessa vår Medeltids Romanzer. Deras tid är
förbi. Ehuru högt man än må uppskatta deras poetiska vär-
de, är det dock fåfängt att söka hindra deras bortdöende från
den lefvande traditionen, sedan tycket för dem redan hun*
nit allmänt bortdö. För att således, så mycket möjligt är,
rädda dem från den allmänna glömska, hvilken de nu allt
pannarc skyhda till mote§, böi* omtanken med snaraste rig-
tas derliän, att sapila de återstående och göra dem tillgäng-
liga for de bildade classerna, hvilka lärt sig att, åtminstone
ur en historisk synpunkt sedda, tillerkänna dem någpt vär-
de. Ibland Visor tryckta i år hafva Bellmans Bachana-
liska Sånger nu börjat intaga en betydande plats. Qm till
särdeles båtnad for sjelfva detta nyföryärfvade publicum? der-
yå kan med skäl tvjllas, då det ej är de idylliska eller, Öf-
veihujyud taget, de till innehållet oskyldigare, utan just de
råare, såsom f. e. ”Kors utan glas du ser ut din Canaille”
m. fl. dyl., hvilka företrädesvis blifvit valda. Oförnekligt är,
att dessa snillrika qväden utgöra den mest originella Svensk^
poesi, och att de, isynnerhet med musik och mimik, kunn$
bereda den bildade ett stort och eget nöje; men lika oför-
nekligt ar det också, att de för det lägre folket äro en o-
tjenlig läsning, och när de på krogen framskrålas af hesa
strupar skoladetta slags åhörare ' ipke deruti f pr stå något
annat, än det tydliga rådet, ”att taga sig en sup, och dito
en, dito två, dito tre” &c., hyilket, i sig sjelf nog lusteligt
oçh förledandp, blir dubbelt öfvertygande när det läses i
pränt. De andliga visornas antal af tager, hyaremot
Kärleksvisornas så mycket mer tillväxer. Ej a|lenast
bibehållas de flesta äldre, hvilka engång vunnit burskap ; utan
den närvarande dagens söta, känslosamma eller lättfärdiga
compositioner vandra oafbrutet ur Frökens och Mamsells kam-
mare, dpr de från små nätta munnqr klingat vid fortepiano|
plier klaveret, ut i pigkammaren pch köket, for alt slutli-
gen, i skog och mark under Guds fria himmel, på sitt eget
sätt exequeras af gäntornas gälla röster, vid accompagnement
af lärkor och talltrastar. Kästan hvar pçh en nyare Svensk
poet, utan all skilfnad mellan Scholor, har med en eller an-
nan visa fått contribuera fill ökandet af allmogens visböcker.
Alla nya Sångpiecer hafva i samma afsigt bjifvit plundrade,
och ”Jag heter Papageno jag,” ”Ja! verlden är en stop Or-
chester” m. fl. dyl. hafva försökt små utfärder åt landsbygden,
der de likväl, för sin ovanliga och brokiga:drägt, ençlast med
förundran sés, utan att kunna göra några rätt varagtiga och
förtroliga bekantskaper. — Bland Sagorna får man förnya
r bekantskapen med många längesedan förgätna barnçlomsyân-!
ner. Än fortfar U Is peg el att roa med sjna gycklerier pçh
'	111

plump a skämt j än framlockar alltid den ror an da berSttelsert
om C a r su a och Moderns deltagandets tårar. Sagorna om
den sköna Helena, Blaskägg, Katten i stöflar,
Lycksalighetens ö, H o ber g s G u b b en > Prinses-
san Snöhvit m. fl. forekompia beständigt i nya upplagor.
Den sistnämda, sådan, hon blilvit utgifven Iran Marquardska
tryckeriet 1824, fortjenar genom det poetiska innehållets rig-
tiga uppfattning och den osökta enkelheten i framställning, att
nämnas såsom ett mönster for sådana folks skrifter» Mången
nykomling har äfven sällat sig till det gamla Sällskapet,,
stundom förrådande tydligt Syskontycke med sina äldre brö-
der, stundom åter påminnande om den närvarande tidens
uppträden och tänkesätt, såsom t. e. en mängd af Stockholms
sqvallerhistorier, hvilka, såsom tjenlig och bildande läsning
för den okunnigare hopen, blilvit dit utskickade genom ve-*
derbörandes föraktliga begär efter slem vinning.

Fortjenar folksläsningen alldeles icke att man deråt egnar
én större uppmärksamhet, än som hittills vanligen skett? År
det fullkomligt rätt att den högre, egentligen såkallade litte-
raturen, endast med förnäm axelryckning ser ner på sin o-
bildade broder, och sorgfälligt aktar sig att med honom kom-
ma i någon närmare beröring, liksom mången parvenu efter
sin upphÖjelse skams för sina gamla bekanta? Man bör lik-
väl besinna, att det är just dessa första, till formen ofta
plumpa och skrofliga, men till innehållet ej sällan rätt poe-
tiska försök, som hos den stora råare massan af folket gor
phantasien luft och sysselsättning, och hvilka, liksöm de tyd-
ligt blotta och charakterisera denna massas tänkesätt, äfven
småningom men säkert bidraga till detta tänkesätts böjande
och förändring. Ofta verkai' en visa kraftigare, än andra till
utseendet långt mäktigare medel. Så har t. e. Visan om den
undergörande pigan ifrån Grans Socken i Upland, på flera
ställen skadat hennes credit mycket mera, än policens och
prestferskapets förenade bemödanden. Det kan ge anledning
till åtskilliga allvarsamma betraktelser öfver Allmogens förän-
drade tänkesätt och smak, att de förr så omtyckta andliga vi-
sorna och andra dylika uppbyggelseskrifter nu alldeles upp-
hört att efterfrågas, och i följe deraf att vidare uppläggas
Af hithörande skrifter är det endast «n mängd visor öfver
gröfre missdådare ellor öfver »tova olyduhänd&set, gam ly»-
Ï12

kats att vinna eller också bibehållit en redan vunnen gunat.
Ibland dessa visor, ehuru mindre egentligen dithörande, må
»ärskildt nämnas; ”Stå stilla, du Yngling och se dig väl fö-
re/’hvilken inom kort tid blifvit upplagd vid många Bok-
tryckerier och således kan anses for allmänt känd och om-
tyckt Vore än sannt, som vi hört påstås, att en nog öl ver-
flödig utdelning af Evangeliska Sällskapets brochurer verkat
liknöjdhet för läsning af andliga skrifter, hvilket dock icke
ar bevisadt, så skulle detta factum ändå blott till en del
kunna förklara anledningen till denna förändring i tycke.
Orsaken ligger säkert djupare och har utan tvifvel länge , e-
huru omärkligt verkat. Bland alla folksskrifter äro kärleksvi-
sorna de mest omtyckta, och följaktligen de som mest kö-
pas. Denna smak är naturlig och således i och för aig sjelf
oskyldig. Men undersöker man deras beskaffenhet, som
ifrigast blifva efterfrågade, då får saken ett helt annat utseen-
de. Det är nämligen isynnerhet de osedliga, som kunna räk-
na på säker afsättning. I denna punkt är den förändrade be-
handlingen också särdeles märkbar. Förr låg det osedliga en-
dast i ett ell^r annat plumpt och oanständigt uttryck, som
vid läsningen lätt kunde öfverhoppas, eller, om blicken fast-
nade dervid, såg den med en barnslig förundran sådant
tryckt, som örat förut endast i sjelfsvåldiga ögonblick för-
stulet hört yttras, blu äro alla oanständiga uttryck ur såda-
na nyare skrifter utslutna, men i somliga deremot är, un-
der en mera polerad yta, en osedlig charakter alltigenom så
skickligt bibehållen, att de nödvändigt på det förderlligaste
sätt måste verka på inbillningskraften och sederna. . Den
skrjfvande har just i detta ögonblick ett sådant flygande blad
framför sig, hvarur han skulle kunna anföra tillräckligt öf-
vertygande prof, om han ej ville undvika att dérmed ner-
vsmutsa ett blad. Man kan häraf se, att ehuru stort svalget
mellan de högre och lägre ståndens litteratur än är, så rå-
der dock dem emellan en nog tydlig analogi, Äfven hos de
sednare delar isynnerhet det sinnligt tjusande och det rysligt
skakande mängdens gunst. Men de farliga följderna äro på
' ställena något ojika. I de högre classerna är den för-
finade sinnligbetens gift, som oupphörligt i små portioner in-
tages, det culturens aqua tophana, som omärkligt uppfräter
alla själens nerver, om ej religiösa, moraliska och andra adla
115

medel, hvüka for dem i mängd ligga nSra tillhands, deremot
kraftigt användas. Derföre känner man också instinctlikt
behofvet af det gräsliga och skakande, såsom ett för ögon*
blicket häftigt verkande motgift mot det sinnligas förslap-
pande inflytelse. Men om äfven detta onda far framgång,
äro dess verkningar ej så farliga, ty de träda synbarare i'
dagen och kunna derföre lättare motarbetas och afledas. När
en qvist eller gren på ett lummigt träd af röta blifvit angri-
pen, så torkar den antingen sjelf bort, eller kan den i tid
till det helas frälsning botas eller borttagas, och det förlora-
de ersättes snart genom friska safter och frodiga nya skott
från rot eller stam. Men anfaller sjukdomen kärnan eller
roten, då blir dess beskaffenhet svårare att lära känna, nä-
stan omöjlig att bota, och slutas, ehuru långsamt den ock
sprider sig, säkert med det helas förstöring.

Man har i de sista åren med aktningsvärd och berömlig
ifver sökt allmänt sprida kunskapen i innanläsning bland all-
mogen, Men är väl detta nog? Bör man icke också, i sam-
ma mån som denna förmåga att inhämta kunskaper blir all-
männare, tillika vara betänkt derpa, att den genom tillgång
påtjenlig läsning blir nyttig och fruktbärande, eller åtminstone
söka hindra de menliga följder, som genom dess missbruk kunna
uppkomma? Visserligen kan ett för långt utsträckt f örmynderskap
bli skadligt, emedan det fÖrqväfver den fria utvecklingen. Men
i detta fall är det dock nödigt, att de, hvilka skola befordra
den sanna upplysningen, hafva ett vaksamt öga på det, som
meddelas de lägre folkclasserna. De hafva sjelfya icke nog
klara insigter, för att alltid med säkerhet kunna bestämma,.
hvad för dem är helsosamt och gagneligt, och kunna ej nog
akta sig för det under en oskyldig yta framsmygande onda.
Bör det väl endast bero på Boktryckares, ofta endast af en
låg omtanka för egen fördel bestämda val, hvad allmogen
skall få läsa eller icke läsa? När en Skrift eller en Tidnings-
artikel, som egentligen blott för de mera bildade är tillgäng-
lig, anses för osedlig eller i något annat bestämdt afseende
brottslig, så lägger sig lagen hindrande emellan, En sådan
artikel kan dock likväl mycket obetydligare skada. Ty dels
bör man oftast hos sådana läsare förutsätta tillräckligen sundt
omdöme, för att ej så lätt kunna förledas ; dels är dess ver-
kan inskränkt till en kort tid 5 ty den retande kraften för-
114

svinner vanligen, när nyheten, flr förbi och nar man hunnit
tala ett visst qvantum deröfver. Dessutom är detta onda up-
penbart och står således under publicitetens aga. Men det
som i folksskrifter är skadligt och förledande, sprider sig
långsamt och smygande. Dess verkningstid och verknings-
krets är lång och vidsträckt, och dess följder blifva äfven i
samma mån varaktigare och fÖrderfligare. .

Det är ur dessa skäl vi trott det angeläget att. fästa upp-
märksamheten på ett så vigtigt, men tillika hittills så föga
aktadt, att ej säga föraktadt ämne, och vi skulle anse det ratt
lyckligt, om vi derigenom gif vi t anledning till dess behjer-
tände och nogare undersökande,

I..	.......

Ifärmed hafve vi afslutat öfversigten öfver första fjerde-
dels-årets litteratur, så fullständigt som bokhandelns närva-
yande beskaffenhet kunnat tillåta. Flera skrifter torde kan-
ske deri saknas; men vi kunne försäkra, att sådana uttöm-
ningar icke skett genom vårt förvållande. Man ser af den-
ha ofversjgt, att bland de utkomna skrifterna få varit origi-
naler; och af dessa blott några af verkligt värde. Öfversält-
jiingarne, hvilka, som vanligt, utgöra det vida större anta-
let, tyckas i allmänhet icke vara besörjda för att rikta vår
' litteratur med någon vigtig tillökning eller öfversättarne med
ära, utan snarare för att rikta Boktryckare och Sättare med
tillräcklig arbetsförtjenst. Då vår litteratur genom många
verkligen vigtiga utländska verks öfverflyttande på vårt språk
skulle kunna vinna en hatande tillväxt, hvilken den i brist
af originalarbeten rätt väl behöfver, sa vore det ej illa, om
Förläggarne vid valet visade mera urskillning och renare nit,
och Öfversättarne litet mera kunskaper, smak och samvets-
grannhet, Vi skole i det följande, under det vi fäste mesta
uppmärksamheten på utkomna originalskrifter, ingalunda un-
derlåta att åt öfversättningarne egna en granskande blick.

I nästa års första nummer af Svea skall fortsättningen af Of-
yérsigten (för de sednare nio månaderna af 1825) följa.
115

gitter åra och I^onst^^lieter^

Näsby Sätesgård i Södermanland, utmärkt för sitt »kÖn^
läge vid Mälaren (vid början af Mariefreds-viken) ocji sin vackra smak-?
fulla åbyggnad, har näsdedne sommar vunnit ett högt intresse för hvarje
. Konstens vän, genom Holter manska Samlingens öfverflyttande
dit ifrån Forssby. Denna Samling — i sin art en af de betydligaste
i Sverige — har tillfallit blasby ägare, BergsRådet A. von Wahren^
dorff och dess Fru, född Holterman, i arf efter dess grundläggare afl,
prukspatronen N. M. Holterman, som förordnat, att den alltid'skall
bibehållas oförskingrad oçh sådan öfyerlemnas åt följande ägare. Det|
innehåller af Sculptur-arbeten blott tvänne : Oskulden, figur i Mar-t
jnor af Byström, (hvilken fqr ett par år sedan med allmän beundran
sågs på en exposition i Stockholm) och Psyche lyftad till Olym-
pen af trenne genier, grupp i bronze af okänd mästare. Psy-w
ghes figur är mindre än i naturlig storlek. Denna herrliga grupp är
väl icke någon antik, men också icke något nytt arbete. Kanske här-»
stammar den från pågon äldre Italiensk mästare. Till Syerige har dep
vid 3o-åriga kriget blifvit hemförd af Königsmark. Antalet af olje-
färgstaflor är betydligt (omkring 100), ehuru flera deribland af ringa
Värde, Ifall dpt enligt Stiftarens förordnande vore tillåtet, skulle sam-
lingen vinna i anseende genom frånskiljande af en mängd medelmåttiga
eller dåliga stycken, Den innefattar mestadels taflor ur Flamandska
Scholan.’ De bästa äro uppsatta i Salongen, ett stort och utmärkt vac-
kprt rum. Ber. vill iippräkna dem, som förekommit honom märk—
yärdigast. Först af alla fästes uppmärksamheten på en tafla af Wou-
v er maps, föreställande ett skjul med diverse packvagnar, ryttare ot
fl, figurer. Den är i alla afseeudeu ett mästerstycke. Ilästarne äro pa
* denna , som på alla denne mästares taflor, det förnämsta partiet; men
den sköna luften, figurernas gruppering och det charakleristiska deri för-
tjenar äfven beundran. Trenne arçhitektoniska taflor: i. Det inre af
en Catholsk kyrka af Stenwyk; 2. Ett dylikt ämne, med största
fpllandning utfqrdt af Peter Neeffs; samt 3. En praktsal med nå-
gra präktigt klädda spisande personer omkring ett bord af Dirck van
Delen, äro stycken , som skiille pryda h varje samling, Tvenne stor»
blomster- och frukt-stycken af Van Huysum och van Os fangsl$
tlppmärksamheten både genom compositionens rikedom och sköpheten i
utförandet. I ett tredje, äfven förträffligt blomsterstycke äf Pater
Seghers, har artisten genom en midt ibland blommorna placera^
barnfigur, som i ena handen haller çn dödskalle, i den andra en pip^
116

för att denrned blSsa «Spbubblor, på ett träffande sätt antvdt det skö-
nas förgängUghet på jorden. Ett sjöstycke af Guilt van den Vel-
d e, föreställande ett lugnt haf ined seglande fartyg, är ett litet herrligt
Stycke, värdigt sin i denna gren af måleriet berömda mästare. Ett
annat sjöstycke med månljus af Vernet, ser man äfven med nöje.
Ett större stycke af någon mästare ur Venet i an ska Scholan,
föreställande ett liggande barn, som i ena handen håller en blomma
och hvilar den andra på en tillknappt bok, hvilken hålles af en fram-
före stående gubbe i half figur (Simeon och Jesusbarnet) ? har Ber, med
hänryckning «åskådat. Det är ett gudomligt barn, ur hvars klara öga
glädje och oskuld strålar, och hvars fina något rödletta hy, ännu me-
ra förhöjd af det röda sängtäcke, som till mer än hälften höljer dess
nakna kropp, påminner om en frisk rosenknopp. En skarp motsats
bildar gubben med sitt allvarliga men milda ansigte, och sin mörka
drägt (blå rock och brun kappa). Eii liten tada af Gerard Dow,
föreställande en Gubbe som dricker, har särdeles behagat Ber. för den
trohet och flit, hvarmed det blifvit utfördt. En Gumma af Ostade
(en helt liten tafla) bör ej eller förbises. T va upphängda kramsfoglar
af någon Flaman ds k mästare, och en <jvinna med diverse kärl vid
en pump af Peter van Sliugelandt, härma naturen till en grad,
att man knappt tror dem vara målade. Af Landskap förtjenar isynner-
het en stor tafla af Ad. Pynacker att utmärkas. Dessutom finnas
i Landskaper af J o h, van Goyen, Molena,er, van Uhden, Swa-
nevelt, m. fl. En tafla af van der Poel, föreställande ett hu»
med diverse kärl, husfoglar m. fl, figurer, är märkvärdig för sin sall-
cynthet, emedan denne mästare nästan endast målade eldstycken o. dyl.
Af Svenska Artisters arbeten finnas ; Trenne taflor af F a h 1 c T a n t z ,
Som likväl icke äro af hans nyare ett större Landskap af Martin,,
ibland de bästa af denne mästare ; trenne taflor af Sandbei’g, nämli-
gen; Soop räddar Gustaf Adolph, samt en Österåkers flicka i sin hög—
tidsdrägt, och en gosse med en blomsterkorg på hufvudet; tvänne äl-
dre eldstycken af Lauraeus, samt en qvinna, som pa en asna fö-
rer vindrufvor, hvaraf hon säljer åt tvänne Savojardgossar, malad i
Paris af samme artist, och märkvärdig, såsom visande öfvergången till
det maner, som råder i hans Romerska taflor; samt a£ Hörberg,
fiamhel smörjande Saul, särdeles fint maladt i jämförelse med denne
mästares vanJiga arbeten», Samlingen af encadrerade gravurer är vacker.
Deribland må, nämnas ; Bataillen vid Austerlitz, efter Gerard grav, af
Godefroy; Raphaels Transfiguration af R. Morghen; S. Ceci-
le efter Raphael grav, af Massard; Dens. Midomm Sistina af

i
117

Müller; Dena. Madonna della Sedia af Morghen (avant la lettre);
Correggio« Magdalena af Longhi; Van Dyks Marqnisèn afMon-^
fcada af Morg 11 en (ovanligt vackert aftryck); Leonardo da Vinci»
'Nattvard al Morghen; La femme liydropiyüe af G. Dowgtav. äfL.
A* Claessens; samt nedtagandet från korset af Rubens grav, af Den-
samme. Bibliotheket ät väl icke stort, men består af goda Verk i hi-
storien och vitterheten, samt isynnerhet praktverk, hväribland t. ex.
Daniells Indiska vuet, L a b o r d e s Resa i Spanien, Galerie du
Musee Napoleon , nu IL

Upsala. Ibland de böcker, som nyligen blifvit skänkta till
Akademiska Bibliotheket, förtjena följande särs kild t anmärkas :

The Seven Seas, a Dictionary and Grammar of the
Persian Language, by his Majesty the King of Oude, in se-
ven parts , printed at his Majestys press in the city of Luck-
now, 1822. Voll. IL Fol.

Föraradt till Upsala Universitet af Engelska Östindiskax
Compagniet, å Konungens af Oude vägnar*

1.	Topography illustrative of The Battle of Platæa, by
John Spencer Stanhope, London 1817, 8:0.

2.	Olympia or Topography illustrative of the Actual
State of the Plain of Olympia and of the Ruins of the City
of Elis, by John Spencer Stanhope, London 1824, Stor Folio;
(I samma band äfven plan ch era a till föregående arbete).
Ofvanstående dyrbara «ch praktfulla veik hafva , genom
Svenska Ministerns vid Engelska Hofvet m. m. Hr. Baron
Stjernelds benägna försorg, i dessa dagar kommit Bibliothe-
ket tillhanda.

1.	The Ramayunå of Valmeeki, in the original Sungskrit.
With a Prose Translation and explanatory notes, by William
Carey and Joshua Marshman. Vol. I. containing the first book
(mera lärer icke vara utkommet). Serampore 1806. 4:o.

2.	The Works of Confucius-, containing the original Text,
With a Translation. In five volumes. Vol. I. to wich is pre-
fixed a dissertation on the Chinese Language and Character ,
by Joshua Marshman. Serampore 1809. 4:o.

3.	Clavis Sinica, or Elements of Chinese Grammar , by
J. Marshman. Serampore 1814. 4-o.

4.	The New Testament of our Lord and Saviour Je-
sus Christ translated into the Hindostanee Language from the




118

'M
g

ri



*

ï

Original Greek. By the Missionaries at Serampore. Seram-
, pore 1811. 4:o.

5.	The Holy Bible, containing the Old Testament and
the New, translated into the Ootkula Language by the
Serampore Missionaries. Vol. 3 &; 4. contain. The Prophe-
tical Books. Volk II. 8:o.

6.	Orissa Pentateuchus. Historical Books. New Testa-
ment. Voll. III. 8:o.'	,

7.	The Holy Bible containing The Old Testament and •
the New, translated into The Mahratta Language by tlie
Serampore Missionaries. Serampore 1811. Pentateuchus, ocli
Vol. V. The New Testament. Voll. II. 8:0.

8.	Hindee Historical Books. 8:0.

9.	The first Book of Virgils Aeiieid, translated( into thé
Bengalee Language. By H. Sargent Esqv. Serampore 18 lO. 8:ct

10.	The Book of Genesis, (enligt handskrifven anmärk-
ning öfs. af J. Marshman, och tryckt i Serampore med rör^
liga metalltyper).	. /
Dessa 10 rerk, iemte flera smärre skrifter rörande Indien ,
hafvä i 2 remisser bl i frît öfversända af H;r Rootaey i Bri-
stol, till miune af ett besök i Upsala.

1.	The History , Civil ättd Commercial oft he BrittishCo-*
Tonies in the Westindies by Bryan Edwards. 4:th ed. Philadël-
, phia i8o5, 6. Voll. IV. 8:0 med Atlas in 4:o.

2.	The Geographical, Natural and Civil History of Chili.
Transi, by Don J. Ignatius Molina. Middletown 1808.' Voll.-
H. 8:0.	.	.	.	,

3.	Spanish America, or a descriptive, historical and geo-
graphical account of the Dominions of Spain in the Western
Hemisphere, by R. H. Bonnycastle. Philadelphia 1819. 8:0.

4.	Account of a Voyage of Discovery tö the West Coast
of Corea and the great Loo-Choo Island, with ttvO charts ,-
by Basil Hall. Philad. 1818.8:0.	•

'	5. Zoonomia, by Erasmus Darwiri, 4:th. American éd.

Philad. 1818. Voll. IL 8:0.	•

Dessa 5 verk, med flera andra, dels till Ak. Bibliotheket
dels till K.. Wetenskaps Societetens och Uplands Nations
Bibliothek, hafva blifvit förärade af vår för fäderneslandet
alltid varmt nitälskande Landsman, Prosten Dp’ N. Collm
i Philadelphia,

1
119

■	•-

‘---------Àkadeïnien hat fivllgen rönt ett förhVhdt Vedermâle af Bla hö-
■ ge Cancellers hulda omvårdnad om vetenskaperna, i det att IL K. H.
behagat inköpa och till Akademien forära aflidne Directeuren E. T.
Svcdenstjernas efterlemnade Mineralsamling, pen förre ägarens kända
nit för sin Samlings ökande, dess resor i flera länder af Europa - och
dess vidsträckta förbindelser med Mineraloger och Mineralhandlare så väl
uti som utom denna verldsdel, berättigade till den förmodan,, att dess
efterlemnade Samling skulle vara af en utmärkt beskaffenhet. Denna för-
modan har också i sjelfva verket blifvit bekräftad.	,

Samlingen kan anses bestå af 2 :ne delar : en Oryktognostisk af
ungefår 3 à 4 O o o stuff (antalet kan ännu icke närmare bestämmas),
samt en ännu större af Dupletter, hvilket likväl är så att förstå, att
uti den sednare finnas flera dels sjelfständiga Mineral-Species dels varie-
teter, som saknas i den förra , och nu komma att dit flyttas. Den
Oryktognostiska Samlingen utgöres till det mesta af valda, utmärkt
vackra och charakteristiska exemplar, är ganska rik på särskilda Spe-
cies och ännu rikare på varieteter, samt innehåller åtskilliga högst säll-
synta Fossilier och en betydlig myckenhet Clirystallisationer. I afseende
på antalet af Species torde den icke öfverträfFas af någon Svensk Sam-
ling. — Duplett-Samlingen innefattar en stor myckenhet så väl In- som
Utländska Mineralier, och deribland många mer och mindre sällsynta.
Hvad som deraf ej behöfves till completterande af Akademiens Local-
samling, kommer att användas till utbyte, och äger i detta hänseende
> ett ganska väsendtligt värde. Någon särskild Localsamling öfver Sverige ,
'som .Hausmann i sin Reise durcir Skandinavien III. 3og, omtalar' att
Svedenstjerna ägde, fanns nu ej; men väl lemnar Duplett-Samlingen
rika Materiälier till en sådan.

Efter denna Samlings införlifvande med Akademiens förut stora
Mineralsamlingar, och sedan det hela hunnit att på ett ändamålsenligt
sätt iordningställas, torde man med skäl kunna hoppas, att Upsala
Akademies Mineral-Samling skall- kujina mäta sig med hvilken som helst
inom Fäderneslandet, och icke eller behöfva blygas vid jemförelsen med
flera bland de större utländska.
iso

, BÖCKER,

ÜTKOMNA I JÜNI, JÜLl, ÀUGUSTI OCH SÈFTUMBÊR

MANADER 1825.

Jemforelse emellaft, Englands och Rysslands makt 1 hänseende, till
Europa; af d e Pradt, L d. ErkeBiskop i Mecheln. Ofversätt-
ning. Sthm 1825. Marqvardska Tryckeriet. 136 sidor 8:0'. 56 sk«

Grunddragen af Philosophions Historia från de äldsta till närva-
rande Tider, af L. Hammarsköld. Första Aldelningen.»
Sthm Holm. 1825. 4oG sidd. 8^o. 2: 12.

•' Jocko j en Indisk händelse berättad af PougenS. Öfversattning af
F. W. B. Strengnäs 1825. Ekmarck. 96 sidd. iîïo. sk.

Första Begreppen af de nödigaste Vettenskaper. Till Svenska barnS
tjenst, utgifne af Gustaf Regri ér. Åttonde å nyo öfver-
sedda, betydeligen Ökta och till en del omarbetade uplagan.
Sthm 1825. Ecksteinska Tryckeriet. 2:11e del. 45i s. 8.0. v.b.
1 j 4o.

Julie da St. Julien, eller Frihetsbilden. Symboliserad Historie af
F. M. Franzén* Orebro 1825. N. M. Lindh. 160 s. 8:0. 1 R.

Mätressvaldet i Upplysningens Århundrade. Äf D. H. Stöver.
Sthm 1825, tryckt i Marquardska Tryckeriet. 100 sidor 8:0. 38 sk.

Babels Torn.'. Söder ut. Sthm 1825* Tryckt i Marquardska Bok-
tryckeriet. 46 sidor 8:0. 16 sk*

Fredsförslag jmellan Hans Publicistiska Majestät Argus den Tredj’ei
och Argusiska Dynastien, å enasamt de med honom krigande
Dagblads-Furstar, å andra sidan* Sthm 1825* Haeggström. 16
sidor 8:0. 6 sk*

Sä'llskaps-Theatern. Samling af äldre och nyare Tbeaferstyckeni
till bruk för Privat-Theatrar. Första Bandet, Femte Häftet. In-
nehållande : Incognita, Komedie i 2 Akter af Aug. v. Kot-
zebue. Öfversattning* Sthm 1825^ Wennlundska Boktryckeriet
56 sidd. 8^o. 16 sk.

Första Bandet, Sjette Haftet, innehållande* De hegge Tanksprid-
de, Komedie i X Akt af Aug. von Kotzebue. Ofversätt-
ning. Sthm 1825. Wennlundska Boktr. 4o sidd. 8;o. 1» sk.
i s I	<

t

fiaru tkoTa Bankrutter förekommas, Winglenet och Oçkrét tttfôtâi?
$ihm 1825, Deleen. 31 sidor 8:0» 12 sk.

Grundreglor och Tankar af FSngen på St. Helena. Manuscript fUrt*
»tet ibland Las C .ses Papper, Öfversättning. Sthm iSiö/Deleeit»
84 sidor 8:0. 24 sk.

Anteckningar, röjande Drottning Marie Antoinettes af Frankrike öch
Navana enskilda Lefnad af Fru Carripan, Föro läserska hos Prin*
sessorna och Drottningens Första Kamtnatfru, ordnade, titgifa
na och med tillä 'g fÖrs-dda af F* C. Barrière, Ôfversattning,
Första Delen. Mariefred 1825 » Collin & C* 335 sidor 8:0. 44 sk»

De första Orden till St. C aræ Församling 1 Sthm af derås Kyrkö-
heide F. M. Franzén, Sthm iBid. Grahn, 61 Sidor 8fo. 16 sk»

Pehnnässefärden eller Daniels Resehandelser. Komisk Original-Rö*
man af Frans Filihert Törn tagg. Andra Delen. Göthe-
borg 1814. Torbjörnsson. 14o sidor llto, 31 sk.

Ett ögudakligt Väsende Uppå rättvisans säte ; förestaldt titt en VaU
tnent Tings-Predikan vid Herr Lagman Leonard Raafs Dorrt*
säte i Kisa d. 5 Oct, 1796 ütaL D a n 1 e 1 Cal é n * Pastor I
Kettillstad och Tjärstad. Andra Uplagaib Sthtti tÖlS, Ecksteinskä
Böktr. 28 sidor 8 0. 8 sk.	■

Anteckningar om Wadstena Kloster. Till upplysande äf den der-
öfver utgifn'a Plan- och Profil ritning.’ Sthm 1815, Hordstedt & '
Söner. 18 sidor 8:0 med I Charta, a4 sk,

Ludvig XlV:s Tidehvarf* Af C. D. Voss. Ofversättrting. ä Delar» ■
Sthm, Deleen. Företal XlV. del* 1. ill, d. 1. äsi åidor med 8
Portr. 5 R:dr 16 sk.

Undersökningar om möjligheten att förekomma Wenerns öfversväm-
ningar. Till atlydnad af Kongl, Maj:ts allernådigste fÖrordnart^
de d, 9 Dec, iSl^ förrättade areh i8i8oÔh 182O. åf ËridHag-
ström , Ôl'v* Direct* R, W* O, På KörigL Majtts nådigsté be-
fallning till trycket utgifne* Sthm, Êlméxr& Granberg, 8J0 4>
aid. med 1 stor Charta, ,1 Rtdr*

Gripsholtns Slött. Sthm 1815^ Hörberg* 14? sid. 8:0* i Ridr1.

Handbok i Grek, . Antiqviteternä till Sv* Ungdomens tjenst ul$ifvért
af A* G. Lö e n b o m, Sthm 1815, Nordström* lyS Sid,f8;ö»“l J 4»

Midsommars-sSng* Sthm 1815> Holm.,4 sid« 8:0. i sk* * '

Sjuttiosex Historier ür dell nafnnkuiihiga'Ulspegels markVafdigåLef^
«ad* Sthm 1826* Wennlundska Boktr* 73 sid* Bio» aA' sk,

niL	8
.	122 .

Ån&Wotef em Napoleon, till upplysning af hans handlingar eeh ka-
rakter, utgîfne efter de af W, H. Ireland och flera andra på
Engelska och Franska författade arbeten. Första Häftet, Ofver-
sattning. Strengnaa 1825. Ekmarck. 172 sid. 80. 1 R:dr.

Svea Rikes Häfder af Eric Gusta f Geijer. Första Delen.Upsala
1825. Palmblad & C. 6o5 sid. 8:0. 3 R:dr. 34 sk.

Gabrielas Roman af Johanna Schopenhauer, öfversättning. Femte
Deleni Upsala iSaS. Bruzelius. 87 sid. 80. 28 sk.

Svensk Språklära till Scholornas tjenst utgifven af And. Fryxelh
Andra Uplagan. Sthm iSaS. Nestius. 89 sid. 8:0. 16 sk.

Franska Koeken eller Kokkonsten i sin fullkomlighet. Sammandrag ,
af de nyaste och bäst kända författare. Efter Franskan af Gu-
stava Schar ta u. Sthm 1815. Nordström. 297 sid. 8:0.
1	R:dr 24 sk.

Sju år. Bidrag till ett Nordiskt Rikes hemliga Hof-Historia, ur en
afliden Diplomats Portfölj. Ar 1824 utgifvet af L. Kruse,
öfversättning. Tredje Delen. Sthm 1825. Marquardska Tryc-
keriet. i54sid. 8:0. 4o sk.

Tanten. Roman af Johanna Schopenhauer. Öfversättning.
Förra Delen. Upsala 1825. Palmblad & C. 234 sidor 8:0 i R:dr
16 sk.

Swea Rikes Historia från de äldsta tider till Konung Carl XII:«
död af F r. R ühs. Tredje Delen. Ôfversatt af A. M. S tr 1 n n~
holm. Sthm 1825. Hæggstrôm. Syä sid. 8.0 3 R:dr 4o sk.

Theophrosyne. Läsning för Kyrkans och Skolornas Vänner. Andra
Häftet. Med portr. af L au ren t i us Petri d. ä. Sthm iSaS.
Nestius. 298 sid. 8;o x R:dr 28 sk.
Çonversations-Lexicon. Sjette Häftet» Q—“S. Örebro 1825N. hT.
Lindh, sid. 381— 716 i 8:0 2 R:dr.z
Napoleons och Stora Arméens Historia år 1812, af Generalen Gref-
ve de 3 e g u r. Öfversättning; Första Dlälen. Sthm 1825.
• Joh. Hæggstrôm. 372 sid. 8;o med 1 Charta. 3 R:dr.

’ Oratio Arosiæ habita festo Gymnasii saeculari die 5 Oct. 1824 ab
Elavo Jedeur. Arosiæ 1825. Björkbom. 45 sid, 8:0. 12 sk.

Tal, hållit efter slutad Examen i Jönköpings högre Lärdoms-Skola
d. 2 Junii 1815 af Es. Tegnér, Jönköping iSiö. Lundström-
12 sid. 8 0. 5 sk, 4 fsU
123	'

Sfill Officers-Corpseti fid LifRogemferitets Husaren" Af Carl
Henrik Ankarsvärd. Sthni i SiS, Scheutz. 8 sid. 8:o. 2 sb

Lady Morgans Resa uti Italien. Fjerde ooh sista Deien, Sthm 182^
Häggstöm 478 sidor 8:0. 2 R:dr 24 sb

.Redovisning och berättelserafletnnade vid A^männa Ârs-samman-
komsten i Sällskapet för Vexel-undervisnihgens befrämjande di
26:e Maji iSaöi Sthm Nesting. 72 sidor; tillsammans med
l’ai hållit i Sällskapet for Vexel-undervisningens befrämjande inont
Fäderneslandet Sr iSaS d, 25 Maji af J. P* Lefrén. Sthm
Nestius. 76 sid.8;o. 16 sk.

Phalena eller lifvet, döden odh UppståndelSeni Ett försök att stär-
ka trön pa Själens odödlighet genom uppmärksamhet pt deri
öfverällt herrskande ordning i den synliga verldèn af Theodor
Henrik Friedrich, försvunnen och efter all sannolikhet
sjelfspilling* Jemte underrättelser om Författarens lefnad och
försvinnande. Öfversättning, Sthm 1825, Joh. Hæggstrôm io4
sid. 8:0. 32 sb

Förslag till lösdrifvetiets förminskande oöh Brottslingarnes förbatt.
ring vid Corrections-Inrättningarne i Sverige. Sthm 1825. De-*
lén. 26 sid. 8:0. 12 sb .

Deutsches Handwörterbuch für die Aussprache* Orthographie, Bie-
gung , Ableitung, Bedeutung und Verbindung* Tyskt oeh Svenskt
Hand-Lexicon med Grammatikaliska upplysningar jemte ett
Svenskt och Tyskt Ordregister titarbetadt af CàrlFr. Viereck j
Lärare i Tyska och Franska Språken vid Elementarskolan 1
Gefle* Sthm 1356 sid. 12:0 vb. 2 R:dr ^2 sb

Anteckningar och upplysningar hörande till Historieri öm Strerigei
Jordbruk, Handel och Näringar från äldsta till närvarande
tid. Sthm 1825, ■ Ecksteinska Boktryckeriet* 293 sidor 8jo.

.	1 R:dr 32 sb

Arcana Coelestia d. a. himmelska lÖnlighétör, söm finnas i den HeL
Skrift eller Herrans Ord upptäckte. Första MoseBok. Jemte
det undransvarda söm blifvit Sett i Andarnas verld och i Eng.
lames himmel, II. Delen V. Stycket. Öfversättning från La^
tinska urskriften som utkom 1749. Sthm 1825. Delén. sidd*
3o4—3go* 8:0, 16 sb

Draf-SIottet eller några Rösör oCh blad plockade ur lidandets yrii-
nighetshorn och strödde på oförskämdhetens väg. — Också
®n Rymd$krif| Söderut > Pendant Babels
■ 124 ■

i Ord. BaBylonïske Byggmästaren i Rymden fri och rättigheter.
Sthm i8a5. Wennlundska Tryckeriet. 12 sid. 4:o med 5 p). 14 sk.

Den svarte Dvärgen, den första af Wärdsliusvärdens berättelser;
En Skotsk Folksaga af Walter Scott. Översättning. 2;ne
Delar. Mariefred 182.5, Collin & C. i:a del. 15i sid. ata ddl.
173 sidor 120. 1 R:dr.

Predikningar, af Jacob Chr. Forssberg. 2:a del. 2:a upplagan.
Upsala 1826. Palmblad & C. u4 sid 4 o. 1 R:dr.

Sveriges Kyrkoförfattning och Läroverk för äidre och nyare tid be-
skrifne af Fr. Wilh, von Schubert, Th. Doctor och Pro-
fessor. Ofversättning med anmärkningar och tillägg af Abr. Z.
Pettersson, Præf. Semin. Prost och Kyrkoherde. Andra
Delen. Lund 1820. Berlingska Boktr. 428 sid. 8:0 samt

Supplement och Register till Fr. Wilh, von Schuberts Sveriges Kyr-
ko-Författning och Läroverk m. m. af A. Z. Pettersson,
ibid. 280 sid. 8;o tills. 2 R:dr 02 ck.

Års-Berättelser om Wettenskapernes. framsteg , afgifne af Kongl.
Wettenskaps-Acaderniens Etnbelsmän d. 31 Maji iSaö. Sthm.
- Norstedt & Söner. 552 sid. 8 ö. 2 R:dr 0 sk.

Napoleon Bounaparte tecknad efter GreVe Las Cases Dagbok, af
Henrik Escher. ÖVersättning från Tyskan. Sthm 1825,
Marquardska Tryckeriet. i3o sid. 8:0. 32 sk.

Christendomens och Salighetens Visshet emot denna Verldens tvif-
Jan och lättsinnighet, föreställd i åtskilliga uppbyggeliga Sam-
tal emellan en Theologiaa Doctor och en enfaldig Resande.
Tredje Uplagan. Sthm 1825. Marquardska Tryckeriet. 4/ ,
sid. 8:0. 12 sk.

Pehr Ulrik Kernells Anteckningar under en resa i det Sydliga Euro-
pa. Utur hans bref och efterlemnade Dagbok utgifne af Chr.
/ S t*e n h a m m a r. Linköping 1825. Petré. 28.0 sid. 8:0. 1 R;dr 24 sk.

Haji Baba från Ispahan. Romantisk skildring af Persien. Af Ja-
mes Morier. ÖVersättning. '2;a Delen. Sthm 1825. Scheutz.
282 sid. 8:0. 1 R:dr 24 sk.

General Repetitionen, Farce i 2 Akter, att uppföras vid glada till-
fällen inom Familjer. ÖVersättning. Sthm 1825. Wennlundska
Tryckeriet. 54 sid. 8:0. 16 ^k.

Hisjoria om Romerska Kejsaredömets aftagande och fall af E dward
Gibbon, Escju. ÖVersättning af C. G. Wadström oc
125'	■ -

J. F. Hed bl ad. 8:e Delen. Örebro 182$, N. M. Lindh.
a83 sid. 8:0. 1 R.*dr.

Skrifkonsten och sympathïska bläcksorters tillredande till undervis-
ning och nöje, H. L üb ner. Ofversättning. Christianstad
1826, Cedergren. 3g sid. 12:0. 8 sk.

Handbok i högre Magien för älskare af sann visdom och högre kun-
skaper, utgifven af några medlemmar af den Afrikanska Bygg-
mästare-Logen. Olversättning. Christianstad 1825, Cedergren.
107 sid. 8:0. 28 sk.

Den erfarne hnsvännen. En nöd och hjelpebok i flera hushålls-
grenar. Utgifven af M. S. Hansen; Stud. Med. Ofversättn,
Christianstad 1825 , Cedergren. 86 sid. 12:0. 20 sk.

Nattvards.Predikningar af G. J. Zollikofer. Ofversättning. Chri-
stianstad 1826, Cedergren. 151 sid. 8:0. 3a sk.

Tanten. Roman af Johanna Schopenhauer. Öfversättning.
Sednare Delen.. Upsala 1826, Palmblad C. 24g sid.
8:0. 1 R:dr 16 sk.

Lärobok i den Physiska och Politiska, Äldre och Nyare GeograL
phien.. Af W. F. Palmblad. I 2:ne Courser. Upsala ißaö,
Palmblad & C. 284 sid. 12:0. 44 sk.

Tidens Ande. Skådedikt. Slhm 1826, Delén. 120 sid. 12:0. 32 sk.

Universal-Arfvingen, Komedi af Regnard i Fem akter på Vers.
O^versatt af H. A. Kullberg. Första gången uppförd på
Kongl. Mindre Theatern d. 31 Aug. iSîS. Sthm 1825. Mar-
quardska Boktryckeriet. g5 sid. 8:0. 24 sk.

Samling af de inäst interessanta bland senare årens upptäckter i
Chemien, Physiken, Geologien, Natural-Historien och Medi-
cinen, jemte strödda antekningar uti Wettenskapliga ämnen.
i:a häftet. Upsala 1820, Bruzelius. 72 sid. 8;o. 24 sk.

De muntra Fruarne i Windsor. Lustspel af William Shake-
speare. Öfversättning af J o h. Henr. Th om an der. Sthm
18?5, Scheutz. 201 sid. 8:0. 1 R;dr 16 sk.

Som ni behagar. Skådespel af William Shakespeare, ofver-
sättning af Jo h. He n r. Thomander. Slhm 1825, Scheut«
178 sid. 8 0. 1 R:dr 4 sk,

Lag-Lexicon eller Förklaring öfver de i vår Allmänna Låg och
( Föi fattningar brukade Ordasätt och Termer i alphabetisk ordning.
Sijim 1826, Ecksleinska Tryckeriet, 96 sid. 8:0. 24 sk.
120

Rameau« Erorson, Dialog af Diderot; Btt bidrag till Frank.Ike«
Litteratur- och Sede-Historia under sist förflutna Arhundrade,
Ofversättning efter Goethes bearbetning af det af honom upp?-
täckta manuscriptet; jemte haps bifogade anmärkningar och af-
handlingar samt de dervid af en Fransk Författare nyligen gjor^
de erinringar, ßthm xSafn Tryckt i Ecksteinska Boktryckeriet
156 sid. 12:0. 1 R:dr.

Physiographiska Sällskapets Års-berättelse, aflemnad af dess ßecre-
terare d. 1 Oct. iSai. Lund 1825. Tryckt i Berlingska Bok-
tryckeriet. ip3 sid, 8jo. 3a sk.

Maria Eleonora, Gustaf II. Adolfs Gem§l, Af Friedrich Rühs.
'■ Öfrersättning. Sthm iSaS. J. F. Walters Förlag, Tryckt j
Ecksteinska Boktryckeriet, 64 sid. 8:0. 3a sk,

Sveriges Historia för Ungdom; af M. B,ruzelius, Andra Upplagan
' Lund 1824. Tryckt uti Berlingska Tryckeriet, 536 sidor 8;o
i R;dr,

Något nyttigt för omtänksamma Husmödrar eller anvisning att in-
lägga och förvara åtskilliga födoämnen; jemte konsten att till-
reda några läckra glacer. Sthm iSaö. Hörberg. 19 sid. 8:0. 8 sk.

Jrländska Melodier och Dikter af Thomas Moore och en Saga
af Novalis jemte en af Ofversättaren lemnad Charakteristik
Öfver förstnämnde Skald» Sthm 1830, Roselli C, 27 sido*
8:0. 4o §k.

piumauers Aenejs, Fri öfversättning sf J. M. S t je rn st o Ip e,
Andra Upplagan* öfveisedd och lörändrad, samt med tillägg af
Aeneidens trenne sista Löcker efter Virgil i us. Med 2 kop-
parstick. Sthm 1826. Hörberg, På A. G, Probst’s förlag, a4o
sidor 8:0. 1 R;dr 36 sk.

pÖgmässo-Predikningar af Carl P. Hagberg. Tvänne Delar,
Fjerde Upplagan. Sthm 1826. Förra Delen 414 sid. 8:0. Nord-
ström. Andra Delen 433 sid. 8;o. Rumstedt. pb, 5 P^dr.

.’VVitterhets-Försök af Elof Je de ur. Fahlun 1825, Arborelius 3ç
C. 186 sid. 8:0, ; R;dr 12 sk,

Anteçkning?r rprande Drottning Marie Antoinettes af Frankrike och
Navarra enskilda lefnad af Fru Campan, Föreläserska hos
' Prinsessorna och Drottningens pörsta Kammarfru, ordnade, yt-
gifna och med tillägg försedda af F. Barrière. Öfversättning.
Andra delen. J^ariefred iSaS. Çoljin & Ç, 299 sid. 8;o l R;dr,
. “7	'

Ban). C. IL Möijer» «amlade Skrifter. Andra Brien. Sthm
Hörberg. 4ia sîd. 8;o 3 R;dr 16 «k»

Don Sebastian, Konung af Portugal. Historisk Riddare-Roman af
Miss Anna Maria Porter. Jemte ett bihang innehål-*
lande utdrag ur Portugals Historia för åren 1557—1589. Öf-
versättfting. Förra Delen. Sihm 1835. Nestius. 179 sid. I2;o
med en gravure. 1 B.;dr,

Napoleons och Stora Armeens Historia år 1813 af Genetalen Grefve
de Seg ur. öfversättning. Andra Dfelen. Sthm i8a5. Johan (
Hæggstrôm. 369 sid. 8;o. a R;dr 13 sk.

Tassos befriade Jerusalem. Översättning af A. P. Skjöldebrand.
Tvanne Band. Sthm; iSaö. Hörberg. 4^3 »id. 8jo. 3 R:dr a4 sk.

Biblisk Almanach., Sthm i8a5. Tryckt i Mar^uardska Dok try ehe riet,
14 sîd. 8jo. 4 sk.

Mac Benac, eller det positiva i Frimureriet af F. W. Lindner.

“ Öfversättning. Andra Uplagan. Sthm i8a5. Tryckt i Mar-
quardska Trjckeriet. 176 sid. 8:0. 1 R;dr 8 sk.

Kort Chronologisk framställning af Sveriges-Historia. Strengnas 1835.
Ekmarck. 160 sid. 8.*o. 3s sk.

Drottning Carolinas af Stora Brittanien och hennes Kanimarherto
Baron Bergamis Resor uti Tyskland, Italien, Sicilien och
Grekland, samt till Constantinopel, Smyrna, Alexandria, J®-
rusa!em, Jafla, Tunis o. s. V. åren 1814—1820, , med dcrtill
hörande märkvärdiga Anekdoter ; utgifne af T e rmi n i Almor-
' the. öfversättning, Strengnäs lÖaS. Ekmarck 161 sid. Sjo. 4o sk.
Rang-Rulla öfver Befälet vid Svenska Krigsmagtea till lands år
1825 på Konungens Nådigste Befallning upprättad af dess Ge-
neral-Adjutants Expedition lör Arméen. Lagd under trycket
d. 1 Jan. 1825. Sthm 1835. Kong). Tryckeriet; 182 sid. utom
Register 2 R:dr,

Berättelse och Redovisning af Svenska Bibel-Sällskapets Comité för
1824. Sthm i8a5, Rumstedt 37 sid. utom Tabeller m. m.
Tal vid Svenska Bibel-Sällskapets allmänna sammankomst på Stora
Börs.Salen i Stockholm d. 18 Maji 1825 af Joh. Ja c. He.
drdn, Sällskapets Secrelerare. Sthm iSaS. Rumstedt. aosid.Sjo.
Handlingar rörande Skandinaviens Historia ; Tolfte Delen. (Nya
Handlingar rÖrando Skandinaviens Historia, Andra Deleh) Sthm.
iSuä. Elméns och Granbergs Tryckeri. 570 sid. 8:0 ul®m Titel
128

Ht ff’mt Catalog öfver Maiwscripterre î Br?heska Bîbliothe*
fcet på Slçolçloster, a/ J. H, Schröder. 16 sid, a R;dr 4 sk,
på La^en, piler bihang till Rymdskriften i allmänhet och Draf-
Slqttet i synnerhet. Med en planche i stentryck. Sthm iSaS,
Marquardska .Tryckeriet, Ark. 4;<> sk.

Pph himmelska Röparen, eller beskrifning af en menniska, som
Strävar efter himmelen och vinner sitt ändamål, tillika med
vägen hvarpå hon löper, och fotspårendem hoji efterföljer,
jemte några anvisningar, huru hon skall inrätta sitt löpande att
h«n måtte undfå klenoden, Korteligen författad och fordom i
döt Rngelska Språket beskrifven af Johan B un j an. Men
nu till att uppväcka de säkra från sin syndasömn på Svenska
■■ pfversatt, Andra Uplagan, Sthm 18^5 , Marcjuardska Trycke-
riet. 7$ sid, 8;O	_

TJandbok Ipr Ång-Fartygens passagerare under resorne till Upsala,
Mariefred, Strengnäs, Westerns och A'boga , jemte kotta un-
derrättelser om de förnämsta ställen vid hvilka Ångfartygen
dels lägga till och dels passera förbi, Sthm, Wennlundska Bok-
tryckeriet, 46 sid. 12‘o, sk.	'

Änvnnehetal öfv®r framlidne Ord'Qränden i Rongl, Krjgs-Hof- Rät.
ten Herr Carl Pontus zGahn af Colqhoun, då dess Skölde-
märke krossades vid griften af Gouvernören vid Krigs- Acade-
mien Joh. Pehr Lefrén d. 19 Maji 182.5, Sthm 1^5, Scheutz,
15 sid, r'p,

Pärobok lär begynnare uti Allm, Historian. Utgifven af Eric-Mi-
c ha el Fant. Sjunde Uplagan tillökt till närvarande tid,
Sthm 1825, Rumstedl, 79 sid. 12$o. 12 sk.

Fërspk till en Lärobok för nybegynnare i Allmänna och Svenska
Grammatiken, Innefattande tillika någon underrättelse för ut-
Jändningar om vårt Språks uttal och beskaffenhet. Af Peter
Moberg, Professor, Lärare vid Kdngl, Krigs-Academien R,
W. O, Andra uplagan af Författaren i lifstiden egenhändigt-
tillökt och förbättrad, Sthm 1826 , Marquardska Boktryckeriet,
512 sid, 8?o. t Rjdr,

Berättelse om de på Bruks-Secietetens bekostnad åren 1819.. 182$
vid Skebo Bruk verkstälda Puddlings-FÖrsÖk jemte några upp 4
Ivspingar om Jerntillverkningen i England af C. D. af Uhr,
ibai*, jordström* 187 sid. 8;o med 8. pl, i R:dr 5* sk.
129

jern-Kontorefa Annaler i8a4. Ättonde Ärgjngen. 81hm iSiS, Nord-
ström. • 591 sid. 8:0 (PI. 37—40) 2 R;dr.

Beskrifning öfver Wårdinge Socken i Stockholms Län och Söder-
manland» med strödda oeconomiska antekningar, 2ine tabeile»,
och 1 Charta. Ti!l forman för en blifvande undervisnings.an-
stalt för allmogens barn i denna Socken. Af P. Sahlström.
Strengnäs 1825 , Ekmarck. 48 sid. Sio. 32 sk.

Svenska Läkare-Sällskapets Handlingar. Tionde Bandet. Sthm 1825,
Nestius. 448 sid. 8:0. 2 R;lr 24 sk. ,

Lehnbergs Gedächtnissen über Birger Jarl und Carl Carlsson Gyl-
lenhjelm mit der Eintrittsrede des Verfassers in die Schwe-
dische Academie den ijjien • Martii J790, aus dem Schwedi-
schen ins Deutsche übersetzt von G. G. Bauch, Lehrer in
der Deutschen Sprache an der König!. Academie in Lund. Ers-
te Ahtheilung, Gedäctnissrede über Birger Jarl. Lund 1825,
Berling. 72 ■‘’id. 8:0. 24 sk.

Tal, hållet på Wexiö Gymnasium efter slutad examen d. 17 Junii
1825, af Esa i as Tegnér, Biskop m. m. Wexiö, K:gl. Gym-
nasii Boktr. 15 sid. 8;o. 5 1/3, sk.

Register öfver Nionde Samlingen af Bihang till Riks-Ståndens Pro-
tocoller. Sthm 1825, Holm,- 191 sid. fjo. 12 sk.

Tal, hållet i Thorshalla Kyrka d. 28:0 Augusti, då K.»gl. Sällskapets
Pro Patria större belönings Medaille öfverh-mnades till Rätta-
ren Jöns Ahrliind iÖr 24 års oafbruten berömvänl tjenst hos
en och samma Matmoder af Birger Fr. R o t h o ff. På det
samma dag hos Rättarens Matmoder talrikt församlade Sällska-
pets och fleres begäran från trycket utgifvet. Slrengnäs igxS,
Ekmarck. 16 sid, 8|o, 4 sk.'

Grekisk Schol-Grammatik af P h. Buttman. Qfvers. efter y:dö
förbättrade Uppl. af J, Faxe, Lund 1825, Berling. 34/ s. 8:o.
1 R:dr 28 sk.

Tillägg.

Skrifter, som ej blifvit annoncerade i Stockholms Bok-
handel, eller alldeles icke säljas.

Strödda Anmärkningar . om Lagens rätta förstånd och til ämpning«
K. 1, af J. Ho Imbergs o n. Lund, 18x5. Berlingi 44 sid. St®.
Strödda Anmärkningar rörando Skånska Åkerbruket, af J. Rabén.

Lund, Borling i8a5. 58 sidd. 8jo.

En ropande Röst i öknen. Ny uppl. Carhkrona, Flygare (på Sy.
réens förlag) iSaä. 123 sidd. 8:o.	'

Afskeds-Predikan på Annandag Pask, af Carl Holm. Carlskrona,
Flygare, 1815. 29 sidd, 8:0,

Berättelse, uppläst uti Rongl. Land ibruks. Akademiens offentliga
Sammankomst d. 28 Jan. 1823, af A. G. Mömsn Slhni H,
A. Nordström. 48 sidd. 8:0.

D:o d, 28 Jan. 1824 af Dens. ib. 43 sidd. 8 0.

D;o d. 38 Jan, iSao af Dens» ib. 48 sidd. 8;o.

Geografi för Begynnare, af J, P. Wåhlin, Uppl* 3. Sthm, Elmén
och Granberg, 168 sidd, 8;o.

Sättet, huru en syndare, som förlorat sin fiälsare, bör återsöka. Ho-
nom, om han genom Honom skall, lefva. Predikan, af C a r 1
C, M, Wränge 1, Sthm Wennlund, Sa sidd. 8.0.

Lunds Bibelsällskaps Nionde Årsberättelse lör år låa-L Lund, Ber-
ling, 29 sidd. 8.0.

En Christelig Varning för den kraftiga villfarelse, som mer och
mer griper omkring sig i vår tid. Prolpredikan på Side Sönd.
efter Trin, iSnö af B. J, Bergquist. Lund Berling. 60s. 8.0.

Om Tids-Bestämmelse genom observerade lika och corresponde-
rande Solhöjder af S. A. Cronstrand, Sthm Norstedt &
Söner, 3o sidd. 8;©.

-. ■uTTjinnrHn •'»w.Tnw1
151

DISPUTATIONER

UTGIFNA I LUND, VAR-TERMINEN 1025.

Under Med.^ Theor. Prof. Doct. Eberh. Zach. Munk af
Ro s en s c A 5 I d

Qbiervatlones in Zonam» Morbi Casibue illuitrata. Of Schagcr~ '
strSm. x, 3*4 ark 4:0.

Under Med. Pract. Prof. Doct. fee» Shnn er b e r gt

Sanitate Mari tuenda. C. O. Marin, t, 1.4 ark 4.°*

Under Math. Prof. Mag. C. E. Kjell in:
fa Tractatum Newtoni de Quadratura Curvarum Annotationes t P.

D. A ur e Hu s. J, 1-4 ark 4:0.

Under Hist. Nat. Prof. Mag. Prof. Mag. C. F. Fallins

Monographie Muscidum Svecia. P. VIII. & IX. L» P* & E* Gt
P runner, g, 1-4 ark 4\o.

Under Bot. & Oecon. Prof. L. N. O. Mag. C. A* Àgard ht
Aphorismi Botanicï. P. XIV & XV. L. A. TV a d s t e in & G. J.
Tinningh. i, 3’8 ark 8:0.

Classes Plantarum. P- I & II. 1*. P. Holmberg & P. M. Lund.

s tr S nx. J-S ark 8'.o.

.Under Eloqu. & Poës. Prof. E. Lid fare:

Aphorismorym de Pretio remotissima Historia Romany, Port. 1 & IL
Ç. F. Kjellber g & J. M. LSfmarck^ i ark 4:0.

Under Philos. Theor. Prof. Mag. Ebbe Sam.. Bringt

De veterum ' Svetorum & Gothorum pracipuis t qu^ Rempublicam spf^
étant, Institutis. P. gVII. W e t { e r b e rg. t ark 4\o.

Aphorismi. M, A. Palmgren & R. W ollin. I ark 4:0.

De rations , qua Philpsophia cum Scientia Natur A continetur, Midi*
tationes, P. I, II, III. H. Ho lmb lad» M. Ç. Runkront^
& .J. P. H.8r l an d t r. 4 ark 4:ot

Under Prof, och Bot. Adj. Mag. El. M- Fries:

Sehe dut a Critic a de Ltchenibus Sutcanis. P. HL L* A. Bostr8mr
X, 14 ark

Stirpes Agri Femsionensis. Cent. 1, II, III. M. G. TVind in g,
G.Arrhenius,N.Hxmmqs^S,L*Lovin, 4 *rk 4:0 t
152

Under Astron. Ob s er v atorn Mag. C. J. D. Hill:
Meditationnm Mathematicar um Prima. G. C. A. SS d e r h er g h, 1»
1-4 ark 4:o.	v

Under LL. 00. Adj- Mag. Åke Kahl:

De Vaticiniis Messianis illorumque justa Æstimatione. P. 1» II» III'
O. C. S c h ly t er, S. J. Stille & A. G. Sehr S d er. g, 3.4
ark 8lo.

Under Philos. Pract. Adj. Mag. L. G. Palmqrist:
De Fine Civitatis. P. 1, 11, III. P. N. Malmberg, P. Linnér
G S. H. A Imqv ist, g.4 ark 4:0.

Under Theol, Docens Mag. Joh. Pettersson:

De Nominum Hebraorum Flexione. P. 1 G II. C. F. A grell GZ.

F. A. St e n ku la. g ark S'o.

Under Jur. Utr. Docens Mag. Fr. G. Georg S c h r e v e l iu si
De Vi Juris Romani in Jus Suecanum. P, 111 G IV. L. P, Hans-
sén G J. Ohlrson. t, 1-2 ark 4:0.

Under Mag. A. Sandberg:

Altitudinis Montium ope Barometri astimanda Methodus» P, I. J»
M. Runkrant{. I, 1-2 ark 4:0.

Under Mag C. A. Bergman:

Observationes nonnulla, Vulgarem in Classe Suprema Elementaria ,
prasertim frequentioris, Instituendi Rationcm corrigeâtes. N. P.
Paulson. I, i^4 ark 4:0.
'	Ji N MO D AN.

I de trenne under innevarande dr utpfna numror af Sv e a haf.
ve vi lemnat f&rteckningar pd de under tamma tid utkomne Svenska -
bScker , med en fullstdndîghet t fSr hvilken vi och , , sd vida något
firtjenstfullt ligger i detta färetag., dfven Allmänheten står i för-
bindelse hos en af Hrr Bokhandlare i Stockholm t hvilken med de
mesta dithSrande uppgifter bitrddt oss. Vi tro att detta -företag
verkligen icke skall blifva utan nytta , emedan ktpare derigenom pd.
en gång kunna Sfverse hvad nytt inom en viss kortare tidrymd' ut-
kommit, utan att behSfva sammanleta det Ur Allmänna Tidningarne >
der det, och derfemte ganska ofullständigt-, ligger insvept i en
oordentlig massa af annoncer dm nytt och gammalt utan åtskillnad.
Åfven för Firläggare bSr det å andra sidan vara en fördel att ha-
alla sina nya artiklar på ett ställe till salu annoncerade. Slutli-
gen måste också en sådan förteckning , så vida den är pålitlig » för
Samlaren och Litteratur- Historiens Älskare, vara en angenäm skänk.
Men vi måste beklaga, att, med de utvägar som hittills stått oss
ßppna endast hafva Kunnat åstadkomma en relatif fullständighet
och noggranhet. Ty 'debs komma fiere skrifter , isynnerhet de som
utgifvas från aflägsna Boktryckerier, sent eller aldrig i Stockholms
bokhande l, dels äro somliga endast till utdelning bestämda, hvil-
kas tillvaro i följe der af icke genom bokhandeln kan bli bekant. FSr
att således kunna gifra vår förteckning den grad af fullständighet
och pålitlighet, som är ett nSdvändigt villkor för dess säkra begag-
nande, vände vi oss till Hrr Boktryckare , FSrläggare, Utgifvare
och FSrfattare , samt andra, för hvilka det kan vara af någon vigt
att deras arbeten säkert och så fort mSjligt blifva kände , isynner-
het de utom Stockholm boende, med anhållan, att de behagade bi-
träda oss med hithSrande upplysningar. Vi Snske erhålla, åtmin-
stone hvar tredje månad, skriftliga .förteckningar på alla under
nästförftutna månader eller veckor utkomna nya arbeten, med full-
ständigt utförda titlar, tryckningsort och är, sidotal, format, till»
hSrande graverade eller lithographerade plancher, boklådspris , samt
uppgift i hvad månad boken blifvit utgifven , då dessa underrättel-
ser i nästföljande nummer af Svea samvetsgranne skola begagnas.
Men som vi ej kunne hoppas, att alla skola skänka bifall ät denna
vir ltgirdit9 vtan mSjlîgtvit tn tlltr dnndn ktlldrt torde Uta tero
vid det gamla» td vdndt *i ott tillika med samma anhdllan till
HofCan{lert Embetets Hrr Ombud i landsorterna t i den fulla
vertygelse, att derat upplysning och nit fSr litteraturen icke skall
lita oss fZrgifrts af dem hoppas biträde i ett fSretag t om i ndgot
af seende har litteraturens gagn till fSremâl. De kostnader, som med
de begärda förteckningarnas insändande äro förenade a vilje vi gär-
na ersätta» om de för oss blifva uppgifna» Kunde vi äfveti erhålla
noggranna förteckningar pä i Sverige utkommande Gr avur er » Lit hö •
graphiska Arbeten och Musikalier » hvilka ännu ofullständigare ätt
bicker hittills blifvit annoncerade » eä skulle vi med särdeles nSje
införa dem i Svea. Åfvenledes emottage vi till införande utf8rli->
gare Bokhandels-Annoncer » likväl emot vanlig intimationskostnad*
Underrättelser för Svea kunna antingen adresseras directe pä Upsala?

•eller ocksä inlemnas i Hrr Normans & Engströms Boklåda i Stockholnif

Ppsala i November igiy»

Redactionen af Svea#

Rättelser;

Sid. 5. rad. 8. står: Skans läs ; SskaftS
13.	nedifr. det	hon	—	som det

16.	—	3.	invivtduella	—	individueltd

» 23.	—	2.	nedifr. borttagit	—	borttagen.

96.	—	<7,	Killars	—	Duras
Till Subscription, anmälas:

Nova Genera et Species Plantarum > quas in pere?
grinatione ad plagam œquinoctialem orbis novi collet
gerunt, descripserunt, partim adumbraverunt Amah
Bonpland et Alex, de Humboldt. Boklâdspriset â detta
Verk, som i 7 Band eller 35 Häften innehåller, utom den
latinska texten, ett stort antal kopparstick, är omkring 3ooo
Francs; men undertecknade aro i tillfälle att lemna det för
det betydligt nedsatta priset af 4oo Rdr B:co.

i	Man har i de senare åren for ovanligt ringa pris bör-
jat upplägga små, mer eller mindre nitida upplagor af åtskilli-
ga Classiska Auctorer. Bland dessa fäste vi Allmänhetens upp-»
märksamhet på följande :	-

1.	Tauchnitz Stereotypen - Ausgaben der griechi-
schen u. latein. Classiker. Ehuru de flesta af dessa edi-
tioner icke äro obekanta, torde dock en förteckning med
åsatta priser på de hittills utkomne Auctorerne icke vara
ovälkommen. Grekiske Skalder: Aeschylus 1 Rd. 8
sk., Anacreon s4 sk., Anthologia Grçeca 4 Rd., Apol-
lon. Rhodius 36 sk., Aristophanes 3 Rd., Euripides 5
< Rd. 16 sk., Hesiodus 16 sk., Homerus 3 Rd. 16 sk.,
Orphica, Musaeùs, Callimachus Sask., Pindarus 1 Rd.,
Poëtœ Grœci Gnomici 36 sk., Sophocles 1 Rd. 312 sk.,
Theocritus, Pion et Moschus Za sk. Grekiske Prosai-
st er: Aelianus 1 Rd. 16 sk., Aeschines i Rd., Aesopicæ
Fabulæ ak sk., Antonini Commentarii ko sik., Appia-
nus 4 Rd., Arrianus 4o sk., Dio Cassius 6 Rd., De-
mosthenes 5 Rd., Diod. Siculus 8 Rd., Dionysius Hall-
cam. 7 Rd. a4 sk., Herodianus 4o sk., Herodotus 5 Rd.;
Asceus 4o sk., Isocrates 2 Rd. 3a sk., Lucianus 6 Rd.,
Lysias 1 Rd., Pausanias 3 Rd , Plato 10 Rd. 3a sk.,
Plutarchi Vitae 9 Rd., Varia Scripta 9 Rd., Polybius 6
Rd., Strabo k Rd. 3a sk., Theophrastus, Epictetus et
Cebetis Tabula 16 sk., Thucydides a Rd. 3a sk,, Xe-
nophon 4 Rd. 3a sk. Latinske . Skald er : Catullus,
Tibullus, Propertius 4o sk., Horatius 4o sk., Martialis
1 Rd,, Ovidius 3 Rd., Persius etluvenalis a4 sk., Phœdrus
12 sk., Plautus 5 Rd., Terentius 4o sk., Pirgilius 1
Rd. —. Latinske Prosaister: Cicero 13 Rd. 44 sk.,
C. Nepos 16 sk,, C. Tacitus a Rd., Curt.Rufus iRd,,
Eutropius 12 sk. , J, Cossar v Rd, 8 ik,t Justinus
»k., Livius 5 Rd., Plinius junior 4o »k., Sallustius 16^
ik., Suetonius 4o sk. —Biblar:	Testam.grœ-
ce in 8:o 1 Rd. sk., in 12:0 1 Rd 8 sk., LXX, Vê-
tus Vestament, grcecum 5 Rd. 16 sk. Die heil. Schrift
des alt. u. neuen Pestam. 4 Rd. Neues Testarn, und
die Psalmen nach Dr Luthers Uebersetz. Pa Velin 1 Rd.
16 sk. — Lexica: Lat' - deutsches u. D. - lutein. 5 Rd.,
Franz-deutsches 3 Rd., Engl. - délits» hes 3 Rd , Rus-
sisch-deutsches u. D. - Russisches 4 Rd. 32 sk, — Ny-
ligen har samme Förläggare utgifvit en annan större upplaga
af Homerus, som utmärker sig genom ett vackrare och
större tryck och en mera vårdad correction ; för hvarje tryck-
fel, som anmäles, utlofvas en ducat Pris 4 Rdr. AE den-
na, sä väl Som af de förra Editionerne, kunna äfren Exempt
på finare papper erhållas.

2.	Shakespeare's Dramatic IVorks.	Utmärkt

ker upplaga af Fleischer. Pris 6 Rd., bunden i Dahlbom ka
band 7 Rd. 32 sk. Ett Supplementsom innehåller Skal-
dens öfriga Skrifter, Commentarier dertill, hans Lefnads-
beskrifning, hitförväntas ännu detta år Pris 1 Rd. 16 sk.

3.	Shakespeare's Dram. f Verbe, übersetzt u. er-»
lautert v. Benda 9 Leipz. 1825. Af detta Verk hafva 8
Band hittills ankommit-, de öfriga 8 ankomma nästa år. Pri-
set for hela Verket 8 Rd. öfversattningen berÖmines såsom
trogen.	. .	.

4.	11 Parnasso Italianoinnefattande: VOrlando
Furioso di L. Friosto; La dwina Commedia di Dante $
La Cerusalemme liber ata di Torqu.. Tasso; Le Rime
de Fr. Petrarca. Med Portrater af alla 4 Författarne,
Varianter och Historiska Noter. Priset: 5 Rd. 32 sk. Ut-
kommer nästa år. Ett utgifvet prof visar upplagans blifvandd
beskaffenhet, hvilken blifver utmärkt vacker.

(Fortsättn. e. a. g.)

Requisitioner å alla dessa Arbeten kunna göras antingen
kos undertecknade eller i Hrr Deléns & Comp. Bokhandel i
Stockholm samt hos de fleste Bokhandlare i Landsorterne,
då de Verk, som ej redan finnas förhanden, efter några må-
Hader erhållas; betalning erlägges ej förr an vid mottagandet»
Upsala, November i825r

Pâlmblàd & 0.
VIII. N° IL

BIDRAG

TILL UTREDANDET AF SAMHÄLLSLÄRANS

GRUNDBEGREPP*

inledning.

De stora frågorna om Statens grund och väsende $
om dess förnuftsenliga organisation, samt om Rege-
ringarnes och Folkens ömsesidiga rättigheter och för-
bindelser j halva väl redan i tvenne Årtusehden sys-
selsatt Tänkarne, och utgjort föremål för mer elle!4
mindre grundliga undersökningar; men i intet före-* *
gående Tidehvarf ha de blifvit omfattade med ett så
lifligt och allmänt interesse, som, i det närvarande*
Också har deras ratta och rediga besvarande aldrig
värit af så stor och omedelbar praktisk vigt, som det
i våra dagar blifvit. Ehuru benägen man vanligtvis
ai’ att anse Vetenskaps-idkarnes så ofta öfverklagade
Oupphörliga tvister blott såsom skolslrider, förde in-]
öm tankens verld, men utan inflytelse på det verk-
liga lifvet; här man likväl, i följd af en ögonskenlig

Svea VIIL	IL 1*
2

erfarenhets ojäfaktiga vi t nesbörd, nödgats medgifva,
alS den pä politiska ämnen riglade vetenskapliga forsk-
ningen under den senast förflutna tiden med en fruk-
tansvärd makt gripit in i verkligheten: man har all-
mänt insett och erkänt, att denna tids stora Slats-
livälfningar till en ganska hufvudsaklig del blifvit för-
anledde af en politisk Theori, hvars resultater ur
Skolan öfvergätt i det allmänna tänkesättet. Under-
sökningarne om Statens ursprung af ett Samhällsför-
drag, om Folkets souverainetet, om Regeringsmak-
tens fördelning mellan flera frän hvarandra åtskilda
oçh hvarandra motvägande myndigheter, om repre-
sentativa författningar till skydd för Folkens frihet
o. s. v., med ett ord, undersökningarne om de politiska
grundbegrepp, hvilka man i alla dessa Statshvalfnin—
gar sökt på ett eller annat sätt tillämpa, hafva genom
dem blifvit tvistämnen för dagen; och tvisterna rö-
rande dessa begrepp stadna numera vanligtvis ej inom
de egentliga Vetenskaps-idkarne? krets: de föras inför
hela det läsande, bildade eller halfbildade, Publicum,
som tror sig ega en obestridlig domsratt i ämnen,
hvilka så nära röra dess hela välfärd. Om ock nu en,
åtminstone i jemförelse med den närmast föregående,
något lugnare tid inträdt: om de egentliga revolutions-
försöken, efter att med så ringa framgång i så många
länder hafva blifvit upprepade, åtminstone för ögon-
blicket tyckas hafva afstadnat i); så har likväl det all-

i)	I Spanien kan likväl detta ännu ej sägas vara händelsen,
mäana interesset för och emot de läror, hvilka legat
till grund för dem, ej derigenom kunnat försvagas,
dä det lätt röjer sig för livar je någorlunda uppmärk-
sam betraktare af den närvarande tidens phenomener,
att det skenbara yttre lugnet ännu icke utgör eller
bevisar en verklig inre fred, en uppriktig sinnenas
försoning, och en fullkomlig organisk förening af
Samhällets med hvarandra kämpande elementer. Det
röjer sig lätt, att detsamma, åtminstone i vissa län-
der, mindre blifvit vunnet genom ett fullkomligt upp-
fyllande af Nationernas billiga önskningar på ena si-
dan, och en hos Folken deremot svarande sansning och
måtta på den andra, än genom ett öfvermäktigt tvång
och den ena principens för ögonblicket vunna seger
öfver den andra, en seger, hvilken i synnerhet blif-
vit lättad genom de uttröttade Folkens ledsnad och’
behof af hvila efter så långvariga och häftiga skak-
ningar. Derför torde ock varaktigheten af detta lugn
ännu vara tvifvelsmål underkastad. Ännu fortvarar
hos många Folk en jäsning i sinnena, en inre oro^
om hvilken det icke kan tagas for afgjordt, alt den
ej, närd och förstärkt genom den fortsatta verksam-
heten af de orsaker, som väckt den, förr eller senare
skulle kunna ulbryta i nya stormar. Ännu brinner i
djupet det oförtärda vulcaniska ämnet, och hvem är
säker, att det ej i en närmare eller aflägsnare fram-
tid kan å nyo urladda sig genom en explosion, som
störtar eller skakar Europas åldriga Samh.ällsbygnader?
Denna ännu i många Stater fortfarande jäsning, den-
na disharmoni mellan Regeringarne och Folken, har
säkerligen icke sin hela grund blott i de forras begär
efter oinskränkt makt, eller de senares obenägenhet
mot all ordning: den leder utan tvifvel till en ganska
hufvudsaklig del sitt ursprung af bristen på en all-
mänt utbredd politisk upplysning. Om många Re-
geringar annu tveka att rätta sig efter Folkens så hög-
ljudt yttrade önskan om representativa författningars
införande; så kommer detta utan tvifvel till en del
deraf, att de icke våga lösgifva den hittills fängslade
Folkskraften, af fruktan, att den, missledd genom
den ännu rådande förvirringen i begreppen, snart
skulle öfverskrida alla gransor, och störta Staten i
anarchi. Imellertid kan man ej vänta, att Folken
skob betrakta saken ur samma synpunkt: de känna
sig beröfvade en af sina naturliga rättigheter; och det
är visserligen icke omöjligt, att deras inre missnöje
förr eller senare ännu en gång utbryter i yttre hand-
ling. Det gifves derför i sanning ingen verklig sä-
kerhet mot nya revolutionära hvälfningar: det gifves
för oss ingen grundad förhoppning om ett varaktigt
Samhällslugn, och i synnerhet om ett lugn, som icke
behöfvér köpas med uppoffringen af Mensklighetens
utsigt till en stigande odling och förädling; så vida
det ej lyckas Tänkarne, att bringa den så länge och
så ifrigt förda strideri rörande de förnämsta till Sam-
'hällsläran hörande frågor till ett verkligt slut’, och
att derigenom äfven i det allmänna tänkesättet stadga
en fullt redig, för de Styrande och de styiMa gemen-
sam, öfvertygelse i dessa vigtiga ämnen. Vi vågé ej
påslå, eller ens anse det för sannolikt, att den när-
varande generationen skall se en sådan sann politisk
vishet och upplysning nog allmänt utbredd, lör att i
sjelfva verket leda och genomtränga hela Stalslifvet i
alla dess yttringar. Imellertid måste likväl hvar och
en, som tror på ett ändamål för Menniskoslagtets
tillvarelse, och på en högre osynlig Makt, som, i e-
vigt förbund med det Goda och Sanna, leder verlds-
händelsernas gång och den menskliga odlingens suc-
cessiva utveckling, hysa det hoppet, att det närvaran-
de Tidehvarfvet genom den reflexionens verksamhet,
af hvilken det så oemotståndligen beherrskas, smånin-
gom skall föras allt närmare intill denna mogna vis-
het, och alt sjelfva tidens villor, genom den dyrköpta,
men varnande och lärorika, erfarenhet de gifvit oss,,
skola tjena att förbereda en klarare och lifligare uppfatt-
ning af de Ideer, hvilka ligga till grund för all mensk-
lig Samhällsförening. Derför kunne vi ock ej annat
än önska, att de politiska undersökningarna och tvi-
sterna, åtminstone så länge de ej taga en direct mot
all Samhällsordning stridande tendens, måtte få ut-
veckla sig fritt, och utan att fjättras genom några
yltre band. Visserligen måste man, så vida-man vill
dömma rättvist och opartiskt, erkänna, att dessa tvi-
ster, äfven då de ej ledt till egentliga borgerliga oro-
6

, ligheter, ofta haft ett för ögonblicket mer eller min-
dre skadligt inflytande pä Staternas inre tillstånd. A-
syftande atX efter vissa allmänna begrepp ombilda det
verkliga Statslifvet, föras de vanligen på det sätt,
som synes tjenligast, att imponera på den större All-
mänheten, eller fånga dess bifall. Partierna strida der-
för merendels mot hvarandra, icke med den lugna
och redliga bevisningens vapen, utan med tomma,
ytliga, ’larmande declamationer, beräknade pa ögon-
blickets effect: och dessa declamationer, ehuru obe-
x tydliga de i den sanne Tänkarens ögon må synas, äro
likväl ofta mäktiga nog, att för någon tid förvirra el-
ler missleda det allmänna tänkesättet. Än nyttjas de
med större eller mindre framgång till att försvara
Despotismen oçh sophisticera bort menniskans heliga-
ste rättigheter : än åter till att hos Folkes väcka en
orolig känsla af missnöje med allt det närvarande, en
öfverdrifven föreställning om Samhällstillståndets bri-
ster, och en benägenhet att lättsinnigt klandra alla
Regei'ingens oförstådda ellei' halfförstådda åtgärder ; en
benägenhet, hvilken, der den blir rådande, nödvän-
digt måste leda till ett ömsesidigt misstroende mellan
Regering och Folk, och derigenom till försvagande af
det moraliska bänd, som oundgängligen fordras, för
att sammanhålla Staten. Imellertid måste dock det
onda, dessa tvister för ögonblicket kunna åstadkomma,
åtminstone så länge det ej öfvcrskrider vissa gränsor,
talas för det större godas skull, hvilket, genom för-
'	7/-	' "

söket alt hindra det förra, sannolikt tillika skulle häni-
mas i sin utveckling. Det måste tålas, emedan det
endast ar ur den fria conflicten af stridiga meningar,
som Sanningens rena ljus slutligen kan framgå med ,
tillräcklig styrkä, för att genombryta alla förvillelsens
dimmor. Men också är denna dess seger, om vi ej
helt och hållet bedrage oss, att förr eller senare med
säkerhet påräkna. Om ock ytlighetens eller partian-
dans declamationer för någon tid kunna berusa och
förvilla sinnena; så förflyger och bortdunstar dock '
småningom detta rus: do tomma phraserna Llifva ge-
nom deras oupphörliga upprepande småningom ut-
nötta, och göra ej mer samma effect, som förut: och
den grundliga forskningen, som har en naturlig bünds-
förvandt i den oförderfvade menniskans innersta kän-
sla, måste slutligen genom sin egen stilla, men säkra
och i längden oemotståndliga kraft, för alltid vinna det
välde öfver det allmänna tänkesättet, hvilket blott lör
en kort tid kunde usurperas af det principlösa skriket.

z

Måhända skulle denna Sanningens seger kunna be-
tydligen lättas och påskyndas, om man lyckades att i
någon mån hejda och slilla den polemiska förbittring,
med hvilkeii striden vanligen föres. Att den antagit
denna charakter af bitterhet, låter visserligen lätt för-
klara sig, då den rör ämnen, hvilka sta i så näia
sammanhang med alla menniskans bade högre och
lägre interessen. Det hax deraf blifvit en naturlig
följd, att den satt äfven begären och passionerna i
den lifligaste verksamhet. Också ha de kämpande
partierna ej'underlåtit, att anklaga hvarandra för e-
gennyttiga och oredliga afsigter. Det ena partiets am*
Jiängare beskyllas vanligen af sina motståndare för
ett revolutionärt sträfyande att omstörta den beståen-
de Samhällsordningen, på det de sjelfve i den deri-
genom uppkommade förvii^ingen matte kunna höja
sig till den makt och det anseende, hvarilrån de vid
sakernas närvarande skick med harm se sig utestängde.
De åter, hvilka höra till det motsatta partiet, ankla-
gas af sina antagonister för bemödandet att stadga
Despotismens välde och föreviga Folkens förtryck,
för att derigenom bibehålla sig i den orubbade besitt-?
ningen af de orättmätiga fördelar, hvilka deras före-
gångare på samma bana under en mörk och barbarisk
tid vetat tillskansa sig. Vi vilje ej pasta, att dessa
beskyllningar å någondera sidan äro helt och hållet
ogrundade. Äfven då vi ej tala om de våldsammaste
och rysligaste utbrotten af tidens politiska Fanatism,
om den Franska Jacobinismens eller den Spanska Ab-
solutismens vildaste ytterligheter, utan om de jem-
förelsevis mindre häftiga yltringarne af partiandan;
kunne vi dock ej dölja for oss, att månge af de käm^-
pande tyckas strida, mindre af interesse för sannin-
gen, än af nit för enskilda fördelar. Att dessa skulle
låta återföra sig från sin hätsk het. mot h varandra till
försonlighet, samt till en rättvis och opartisk profiling
9

af hvarandras meningar, Runne vi ej med någpt skäl
hoppas, Imellertid, om det måste niedgifvas, atl stri-
den till någon del ledt sitt ursprung eller hemtat sin
näring af egennytlan oph passionen; så skulle man
dock säkerligen mycket bedraga sig, om man trodde,
alt den h^l och hållen uppkommit och fort varar en»
dast genom sådana orsakers inflytelse. Utan tvifvel
grundar den sig äfven, till en ganska betydlig del och
hos många af de stridande, på en verklig skiljaktighet
i öfvertygelsen, på olika åsigter af Statens väsende
och högsta ändamål, eller åtminstone af vilkoren för
dess bestånd. Utan tvifvel gifves det bland dem, som
i dessa tvister uppträdt mot hvarandra, många, som
uppriktigt och redligt sökt sanningen, ehuru de ge--
nom sitt bemödande att finna den blifvit förde till o-
lika meningar. Då denna stridighet i deras resultater
icke låter förklara sig på annat sätt, än genom det o-
fulländade i sjelfva undersökningen 5 sa skulle man ma-
hända kunna hoppas att bilägga tvisten dem emellan,
och förena dem om en gemensam politisk lära, i fall
man lyckades att med iull klarhet genetiskt utveckla
de hufvudbegrepp, på hvilka all sann Statslära maste
h vila. Äfven ett ganska ofullständigt bidrag till ett
sådant utredande af Samhällslärans grundbegrepp skulle
möjligtvis kunna verka något för detta ändamal, sa vida
deruti röjde sig en anda af lugn och allvarlig forskning,
en öfver partihatets ensidighet upphöjd sanningskärlek,
pph ett bemödande att med lull rättvisa bedömma de
särskilda mot hvarandra kämpande meningarna*
Visserligen kan en sådan utveckling af Samhälls-
lärans grundbegrepp i värt land synas mindre ome-
delbart påkallad af ögonblickets trängande behof, än i
inånga af Europas öfriga Stater. Detta lands mera i-
solerade läge, och Folkets, väl icke af tidens flärd
skonade, men dock ej i sin rot förderfvade, manliga
och allvarliga lynne, ha skyddat oss mot de fleste af
de stormar, livilka under de senast förflutna tre eller
fyra decennier härjat en så stor del af den civiliserade
verlden: den enda Revolution, hvilken under denna
tid hos oss egt rum, var både snart utförd, och, i
jemförelse med de fleste andra af samma slag, utmärkt
genom måtta och sans hos dem, som utförde den.
Också slöts den med att gifva oss, hvad så många
Folk ännu sakna, en Constitution, hvilken, med und*
' vikande af Despotismens och det tygellösa Folkväldets
motsatta ytterligheter, sökt förena Folkets lagbundna
frihet med en för Regeringens kraft tillräcklig Kon-
ungamakt, och hvilken derjemte, genom den i den-
samma stadgade ordningen för dess egen möjliga för*
bättring, beredt en utsigt för framtiden, att utan
våldsamma skakningar, under den lugna öfverläggnin-
gens ledning, se dess återstående brister småningom
afhulpne. Derför gifves ock i vårt land inga egent-
ligen så kallade politiska faclioner, som sönderslita
Statskroppen. Vi känne ej genom egen omedelbart
närvarande erfarenhet nagondercç af de ytterligheter,
hvilka i så många af Europas öfriga länder med större
eller mindre framgång öjnsom sträfvat att göra sig ra*
11

dande. Imellerlïd står likväl äfven värt Folks bild-
ning och Samhällstillstånd i oskiljaktigt sammanhang
med den allmänna Bnropeiska culturen. Hvarken
kunne vi lösrycka oss från denna förbindelse, eller
borde vi vilja det, om vi det kunde. Af detta sam-
manhang åter har det varit en nödvändig följd, att de
politiska läror, hvilka, dels i sin theoretiska utbild-
ning, dels i sin praktiska tillämpning, i det öfriga
Europa kämpat med hvarandra, äfven i vårt land
vunnit en viss inflytelse, hvilken mer eller mindre
röjt sig, så väl i vår politiska Litteratur, som i det
af denna till en hufvudsaklig del beroende allmänna
tänkesättet. Om striden mellan dessa läror hos oss
hvarken ledt till en så fullständig utveckling af sjelfva
principerna, eller till en så conseqvent och genom-
gripande användning af dem, som i andra länder; sa
hafva de likväl äfven bos oss blifvit åtminstone i all-
mänhet enoncerade, och icke utan all framgang sträf-
vat att verka på National-representationens öfverlägg-
ningar samt på de till Statsförvaltningen hörande åt-
gärder. Äfven hos oss skulle derför ett lugnt och
opartiskt betraktande af tidens motsatta politiska ten-
denser, och ett försök att i sammanhang dermed på
ett allmänt fattligt sätt utreda några af Samhällslä-
rans vigtigaste grundbegrepp, kunna vara, icke blott
' i theoretiskt, utan äfven i praktiskt hänseende, af
nytta, om sjelfva utförandet af detta försök i nagon
12

mån svarade emot - det dermed åsyftade ändamå-
let 2).

. 2) Dä denna Afhandling styckevis, i den mån den hinner
utarbetas, lemnas i Allmänhetens händer, kan Förfat-
taren visserligen icke dölja för sig, att han derigenom
blottställer sig för åtskilliga missförstånd och misstyd-
ningar, hvilka måhända icke skulle varit niojliga, om
Afhandlingen på en gång såsom ett Helt blifvit utgifven.
Af tänkande och opartiska Läsare torde han imellertid
kunna hoppas, att de, i afseende på de begrepp eller
satser, hvilka i närvarande af delning ännu blott finnas
i korthet och på ett förberedande sätt antydde, af vakta
den snart utkommande fortsättningen, i hvilken Förfat-
tarens tankar skola erhålla en vidare utveckling, innan
de om dem fälla ett afgörande omdöme. Men fram-'
för allt hoppas oeh väntar han af hvar och en, som
på denna Afhandling vill fasta en granskande uppmärk-r
samhet, hvad hvarje Författare utan tvifvel är berätti-
gad att fordra, nämligen att man ej må göra honom
ansvarig for några andra satser, än dem, hvilka han
sjelf verkeligen framställt, eller hvilka åtminstone med
sträng nödvändighet låta af hans yttranden härleda sig.
I Litteraturen, likasom i det borgerliga lifvet, är ingen
förbunden att ansvara för andra handlingar eller yttram-
den, än sina egna. Författaren af denna Afhandling
vet med full visshet, att han — det må nu ha lyckats
honom eller ej, att finna sanningen — åtminstone sökt
den sjelfständigt, och utan att hafva låtit kufva sig af.
någons auctoritet. Han hoppas derför slippa att blif-
Va räknad till någon Skola, med hvad Sectnamn den
hälst må utmärkas. Om hans öfvertygelse i många
punkter närmar sig intill vissa ändra Tänkares; så föl-
jer ej deraf, att han gillar alla deras öfriga meningar,
då dessa ej utgöra ett så conseqvent och i alla sina de-
lar sammanhängande system, att man af .en partiell Öf-
verensstäinmelse med dem kan med säkerhet sluta till
eu total coincidens.	'
13

I.

EN BLICK PÂ TIDENS POLITISKA THEORIES..

Då man söker göra sig reda för väsendet och be-
tydelsen af den närvarande tidens stora politiska strid,
möter man uti den aldraförst de tvenne redan nämn-
da motsatta ytterligheterna: på ena sidan Demokra-
tiens carricatur, den vilda, allt förstörande Jacobinism
men; på den andra den under blandade monarchiska
och aristokratiska former framträdande Despotismen.
Den ena har ropat på Folkens frihet och helgden af |
menniskans rättigheter; men den liar sökt uppna den-
na frihet genom upphäfvandet af all ordning och ett
önarchiskt pöbelvälde, hvilket alltid ytterst ledt till
djerfva och listiga Demagogers tyranni. Den andra ,
har ifrat för lugn och ordning inom Staterna; men
den har sökt vinna detta lugn på bekostnad af Fol-
kens frihet, och genom det våldsamma qväfvandet af
deras naturliga och rättmätiga fordringar. Med ingenm
dera af dessa ytterligheter behöfve vi här vidare sys-* ;
seisätta oss, sedan vi en gång förklarat, att vi endast
tala om dem, som i sitt bemödande att uppställa en
politisk Theori, eller att i verkligheten tillämpa den,
drilvas af rent, allvarligt interesse för hvad de
tro vara det sanna och rätta. Alla desse hafva utan
tvifvel det gemensamt med hvarandra, att de afsky
båda de nämnda ytterligheterna, och att de i Stater-
nas författning och styrelse önska se Folkens sanna
och rätt förstådda frihet skyddad genom en stadgad
Samhällsordning. Imellerlid åtskilja de sig detta oak-
ladt ganska mycket ifrån hvarandra vid sitt bemödan-
de att besvara de vigtigaste till Statsläran hörande frå-
gar. Vi finne i afseende på dessa frågor och allt det,
som med dem sammanhänger, hos särskilda Tänkare
en stor mängd af olika meningar, af hvilka det kan
synas svårt att vinna en allmän öfversigt. Vi kenne
ej här företaga oss en utförlig pröfning af alla dessa
särskilda meningar. Imellerlid torde vi dock ej miss-
taga oss, då vi tro att de vigtigaste af dem, de, hvil-
ka företrädesvis påkalla och förtjena en närmare gransk-'
ning, lämpligast kunna hänföras till tvenne hufvudsak-
figt olik# åsigter; hvarvid man likväl alltid måste er-
inra sig, att hvardera af dessa förekommit under flera
modificalioner, hvilka, oaktadt sin allmänna öfverens-
stämmelse, i afseende pa det mera speciella afvikafian
hvarandra. Det torde vara tjenligt, alt vi har till en
början angifva de hufvudbegrepp, hvilka i hvardera af
dessa läror visa sig såsom rådande, och i hvilka deras
allmänna charakter tydligast uppenbarar sig.

Enligt den ena åsigten, åtminstone sadan den of-
tast blifvit framställd 5), är Staten alt anse helt och

3)	Vi anmärke en gång for alla, att likasom vi, för att
undvika en alltför stor vidlyftighet, här måste förbigå
alla de i våra dagar uppställda, men jemförelsevis min-
dre märkvärdiga, politiska theorier, hvilka ej kunna
med skäl hänföras till någondera af de här nämnda lä-
hållet såsom ett verk af den menskliga friheten: den
utgör en £ri förening mellan alla i ett visst tidsmo-
ment i ett land lefvande menniskor, och den grundar
sig följaktligen på ett Fördrag dem emellan, ett Sam-
hällsfördrag, hvilket likväl ej nödvändigt behöfver
tänkas såsom formligen och uttryckligen ingånget, ri-
tan äfven kan föreställas blott såsom en tyst, ej i ord
uttryckt, men i contrahenternes handlingar rojd, öf-
verenskommelse. Innan det borgerliga Samfundet ge-
nom delta Samhällsfördrag stiftades, lefde menniskor-
na i ett ursprungligt så kalladt Naturtillstånd, hvilket ,
väl af särskilda Rätlslärare blifvit olika skildradt, än.
med mörkare, än mçd ljusare färgor, men hvilket lik-
väl af alla, som antagit ett sådant, blifvit betraktadt
såsom ett. tillstånd af rättslöshet, sjelfsvåld och osä-
kerhet. Det var för att afhjelpa denna osäkerhet, som
rorna, äfvenså kunne vi här ej heller ingå i någon
framställning af de speciella nuancer och modification er,
under hvilka bâda de här ifrågavarande åsigterna hos
särskilda. Tänkare förekomma, och de derigenom föran-
ledda mer eller mindre betydliga afvikelserna frän hvad
vi här angifve, såsom utgörande dessa lärors jemförelse-
vis renaste och-mest conseqventa utbildning. Sä finne
vi .— för att blott anföra ett par exempel -— i Bail-
leul (se dess Examen Critique de Vouvrage posthume
de M:me de Staël sur les principaux évènemens de la
- Révolution Française) en Författare, hvilken ej erkän-
ner något Fördrag såsom Statens grund, men hvars lära
det oaktadt till sin anda och sina resultater måste hän-
föras till den förrä af de här charakteriserade åsigterna;
i motsats hvaremöt vi se Hobbes, ehuru utgående från
begreppet om ett sådant Fördrag, i sina resultater stad-
na i den skarpaste strid mot denna lära.
nienniskorna genom Samhällsfördraget förenade sig till
en Stat, hvilkén derför ej är nagot annat än en rätts-
författning, ämnad att åt hvar och en af Samhällets
medlemmar utstaka och betrygga en bestämd spher
för dess yttre fria verksamhet, eller, hvilket är det-
samma, genom lagar och deras handhäfvande, samt
straff, fästad© vid deras öfverträdande, skydda hvarje
Samhällsmedlem till sin person och till sin af Staten
honom tillerkända egendom. Da Staten således grun-
dar sig på ett Fördrag mellan fria och förnuftiga va-
relser, hvilka alla * såsom sådana, hafva sämma med-
födda rättigheter, och i delta hänseende äro hvaran»
dra ursprungligen jemnlike; så är ock Folket, eller
sammanfattningen af alla Samhällets genom detta Före-
drag förenade medlemmar, den egentlige Souverain
från hvilken all makt i Staten ytterst utgår. Folkets
gèmensamma vilja är grunden till sjelfva Samhällets
Uppkomst, och bör derför äfven vara grunden till dess
hela författning och styrelse, så vida denna skall äga
en verklig rättsgilltighet. Alla Statens lagar böra blott
Utgörä lika många särskilda uttryck af den allmänna
viljan,, odi äll Regering bör blott vara en organ för
dess utförande i den är en genom den allmänna viljan
inrättad Skyddsmäkt till lättstillståndets bibehållande*
Det tillhör derför Folket, alt så väl bestämma den
Statsförfattning, efter hvilken det vill styras, som ub>
hamna den eller de personer, hvilka, efter de i Stals»
författningen utstakade former, skola föra Regeringen*
All Regeringsmakt grundar sig således på en dele-
’7
’	'	{	y

galion: den är af Folket uppdragen ät Regeringen,
och den tillhör denna blott sa vida den uppfyller de
vilkor, under hvilka den blifvit åt densamma uppdra-
gen. Det ar Folkets naturliga rättighet, att bestämma
dessa vilkor, och att således genom en Constitution
utstaka gränsorna för Regeringens makt och de former,
under hvilka den skall utöfvas. Imellertid, och ehuru
detta enligt förnuftets fordran borde hafva skett i alla
Stater, gifves det dock ganska få, i hvilka det verk-
ligen skett : det gifves ganska få Stater, hvilka styras ef-
ter en af Folket eller dess fritt valde Representanter
uttryckligen antagen Constitution. I de flesta har
Folket, om det ock ifrån början var fritt, likväl un-
der tidernas lopp , kufvadt genom våld eller list, för-
lorat sin frihet: Regeringens makt, om den ock ifrån
början var inskränkt, har likväl med tiden blifvit oin-
skränkt och godtycklig: och Statsborgarnes ursprung-
liga jemnlikhet i rättigheter har gått förlorad genom de /
för Folket tryckande prerogativer, hvilka ett litet antal af
privilegierade vanligen förstått att tillegna sig« I sitt
nuvarande skick är derför de fleste Staters- Författning
snarare ett verk af nöden, våldet eller listen, än af
förnuftet och rättvisan. Men om Folket under före-
gående mörkare tider med stillatigande och tålamod
fördragit dessa Despotismens eller Aristokratiens usur-
pationer; så är det dock ej derför förbundet att i evär-
deliga tider fördraga dem. Genom en stigande Upp-

Svea	W. 2.
18

lysning vaknar det förr eller senare till medvetandet
af sina naturliga rättigheter, och dernied tillika^ till
känslan af sin styrka. Det känner sig då berättigadt,
att göra förnuftets fordringar gällande, att afskaffa alla
orättvisa privilegier, ocli att genom en Constitution sö-
ka skydda sig mot missbruken af en godtycklig Reger
ringsmakt. Visserligen är det i sådant fall för Natio-
nen lyckligast, och derför i hög grad önskansvärdt,’
att den förutvarande Regeringen godvilligt antager
denna Constitution, och förbinder sig att iakttaga den;
men om den ej frivilligt går . Nationens önskningar till
mötes, så eger denna äfven rättighet att tvinga den
till Constitutionens antagande, i fall den ej heldre vill
helt och hållet nedlägga styrelsen. Derför eger ock
hvarje generation af ett Folk full rättighet att gifva
sig den Statsförfattning, hvilken den finner säkrast
leda till uppnåendet af Samhälls-inrättningens ändamål,
utan att dervid låta hindra eller binda sig genom några
från en föregående tid härstammande, men numera
föråldrade och otjenliga, politiska Institutioner. Det
vore en förnuftstridig fordran, att det när varande S!äg-
tet, af vidskeplig vördnad för det gamla och förmult-
nade, skulle ännu ytterligare bibehålida de under den
mörka Medeltiden uppkomna Samhällsformerna, och
afstå ilrån en af tidens anda och behof påkallad om-
skapning af dem. Denna omskapning är så mycket
angelägnare, som det hufvudsakligen är af Statsförfatt-
ningens beskaffenhet, somRättstillslåpdets bibehållande
19 r

i hvarje borgerligt Samhälle måste bero. Då näm-
ligen Samhålls-inrättmngens. hela ändamål ar att för-
säkra hvar och en af dess medlemmar om en be-
stämd spher för yttre frihet, eller att trygga ho-
nom i besittningen af rättigheter, hvilka genorp yttre
tvång kunna göras gällande: då Staten således icke
har att göra med inre, utan endast med yttre rätt;
och då den följaktligen af sina medlemmar blott kan
fordra lydnad för de till ett Rättstillstånds bibehållan-
de stiftade Lagarne^ hvilka alla blott röra yttre handlin-
gar, men deremot måste öfverlemna det åt hvars och
ens eget samvete, att bedömma den moraliska eller
immoraliska halten af hans sinnesförfattning och hans
gerningar; så kan ock Staten lör sitt bestånd och för
uppnåendet af sitt nyssnämnda ändamål icke räkna på
Samhällsmedlemmarnes moralitet eller religiositet; utan
den måste grunda sitt förnämsta hopp på sjelfva
Lagarne och på sådana constilutionella former, ge-
nom hvilka man bäst kan förvissa sig om deras nog-
granna handhafvande. Visserligen ser man ej alla dem,
hvilka kunna räknas till detta parti, i afséende på
denna punkt fullkomligt öfverensstämma med hvaran-
dra. Visserligen yrka en del af dem, alt sedernas ren-
het och sann, oegennyttig Fosterlandskärlek hos Sam-
hällets medlemmar är ett nödvändigt vilkor för bibe-^
hållandet af ett stadgadt Rättstillstånd. Men i allmän-
het taget, är det likväl den rådande tendensen af den-
aa lära, att i allt det, som rör Staten, mera se på det
20
I

yttre, som genom uttryckliga Lagar kan bestämmas,
än pa det inre, som beror af Samhällsmedlemmalnes
sinnelag och moraliska charakter, samt att i enlighet
dermed betrakta Samhällsföreningen såsom knuten och
sammanhållen, mindre genom moraliska ocli religiösa,
än genom juridiska band. Om man kunde med säker-
het räkna på menniskornas moralitet, så behöfdes ju
ingen Stat: den har blifvit nödvändig blott derför, att
inenniskorna icke frivilligt, eller af vördnad för den
moraliska Lagens bud , afhålla sig ifrån att skada och
förorätta hvarandra; och dess bestämmelse är, att ge-
nom tvånget af yttre Lagar och fruktan för straff nödga
dem till , hvad de sannolikt icke eljest skulle iakt-
taga. Då Statens inrättning således blifvit föranledd
just af menniskornas immoralitet ; så kan man ej uti
den förutsätta deras moralitet, och på denna grunda
dess bestånd : då den blifvit föranledd af deras misstroen-
de mot hvarandra ; så kan man ej för dess bestånd
rakna på deras ömsesidiga kärlek och förtroende. Det-
ta galler ej blott om Statsborgarnes förhållande till
hvarandra, utan äfven af samma skäl om deras för-
hållande till Regeringen. Regeringen och dess Em-
betsmän ha vanligtvis en benägenhet att mer och mer
utvidga sin makt och missbruka den till Folkets för-
tryck: mot denna deras benägenhet måste Folket vara
pa sin vakt, och motverka den genom noggrannt be-
stämda constitutionella former och juridiska control-
ler. Statslärans egentliga uppgift måste derlör blifva
21

den, att sä inrätta Statens hela Författning samt alla
dess Lagar, och sä skarpt bestämma formerna och
control erna för Regeringsmaktens hela utöfning, att
hvai'je försök till Rättstillståndets rubbande för den,
som skulle vilja göra detta försök , oundvikligen och i
alla möjliga fall skulle medföra ett tillräckligen stort
ondt, för att afskräcka honom derifrån. Deraf skul-
le nämligen följden blifva den, att hvar och én för
sin egen fördel afhölle sig ifrån Rättstillståndets stö-
rande, och att detta således skulle ega ett orubbad!
bestånd, äfven under förutsättning af en bland Sam-
hällets medlemmar allmänt rådande egoistisk sinnes-
författning 4). Men häraf är ock klart, att en huf-
vudsaklig uppmärksamhet måste fästas på Statsförfattnin-
gens form och dennas fullkomligaste möjliga utbildning.
Genom en klokt beräknad fördelning af’ Statsmaktens
särskilda functioner mellan flera hvarandra motvägan-
de och controll erande Myndigheter 5) måste man so-

4)	Jemf. h synnerhet Fichtes Naturrätt, i hvilken den e-
gentliga principen för den blott juridiska åsigten af
Staten finnes framställd med större renhet och stränghet,
än i någon annan Skrift. I afseende på det mera spe-
ciella af Statsläran aflägsnade sig likväl Fichte, så väl,
i detta Verk söm i Skriften : Der geschlossneHandels-
staat, betydligt ifrån den här ifrågavarande politiska
Theorien. I sina senaste Skrifter Öfvergaf han den
alldeles, och betraktade Staten ur en moralisk och re-
ligiös synpunkt. I en närmare granskning af denna
hans senare åsigt,och af dess förhållande till den äldre,
kunne vi dock ej här ingå.

, 5) Ficiite söker vinna denna jemnvigt genom den ' rena ~
motsatsen af den odelade positiva Statsmakten på ena
2Û

fca nödga dem alla, att alltid samman verka till Rätts*
tillståndets bibehållande, och göra det för dem alla o-
möjligt att rubba det. Staten måste betraktas såsom
ett Konstverk, i hvilket, förmedelst sjelfva mechanismen
af dess inrättning, den allmänna rättsenliga viljan all-
tid gör sig gällande, och eger tillräcklig kraft, att häm-
ma alla utbrott af hvarje mot densamma stridande
enskild vilja. I.enlighet härmed har man efter all-
männa begrepp om Statsmakternas fördelning uppgjort
en Theori för den bästa möjliga Statsförfattning,
livilken man vanligtvis ansett såsom tjenlig, om ej
för-alla, åtminstone för alla i någon mån odlade Na-
tioner, och, hvilken man derför önskat se införd hos
dem alla, utan att göra mycket afseende på olikhe-
terna af deras charakter och seder, deras föregående
öden och deras närvarande tillstånd. Det egentliga
hufvudbegreppet i denna Theori har merendels varit
det^ om den Lagstiftande Maktens skarpa afsöndring
ifrån den Verkställande, och Domaremaktens afsön-
drande fran båda. Men vid den speciellare tillämpnin-
gen af detta hufvudbegrepp har man delat sig mellan
flera olika meningar. Under det några (t. ex. Rous-
seau) påstått, att den Lagstiftande Makten rätteligen
bör utöfvas af hela Folket i massa,, ha fva de fleste an-
sidan och en densamma controllérande helt och hållet
négatif Makt (hans så kallade Ephorat) på den andra.
Vanligare har likväl varit, att man sökt åstadkomma
‘den genom en fördelning af sjelfva ^en positiva Stats-
maktens särskilda functioner mellan flera physiska eller
moraliska personer.
20

seit för tjenligast, och i större Stater oundgängligen
nödvändigt, att den uppdrages åt vissa af Folket ge-
nom dess fria val utsedda Representanter. Hos män-
ga röjer sig ännu, likasom under Franska Revolutio-
nens tid, en afgjord förkärlek för den republikanska
Styrelseformen, såsom den enda med Folkets frihet
fullt förenliga, den enda, i hvilken det, sa vidt det
efter sakens natur är möjligt, bibehalles vid besittnin-
gen och utöfningen af sin ursprungliga SouveraineteL
Desse rigta numera, sedan den Franska Slatshvälfnin-
gen genom sin oväntade utgång bedragit deras för-
hoppningar, vanligtvis sina blickar på de i frisk ung-
domskraft uppblomstrande Amerikanska Republikerna, i
hvilka de finna den politiska och borgerliga frihetens
Idé i det närmaste realiserad; och de tyckas i enlighet
dermedanse en regeneration af de gamla Europeiska Sta-
terna, samt en radical förbättring af deras tillstånd, så-
som möjlig blott i det fall och under det vilkor , att
afven desse en gång blifva ombildade eiter de af den
Nya Verlden uppställda mönstren för rältsenliga För-
fattningar. Andra åter, varnade i synnerhet genom
den Franska Jacobinismens rysligheter, och det can-
nibaliska sätt, hvarpå den Franska pöbeln under re-
volutionstiden ofta utöfvade sin Souverainetet, gifva
företrädet, åtminstone i alla större Europeiska Stater,
åt den coustilulionella Monarchien; men de vilja
i denna vanligtvis antingen beröfya Konungen all
aiidel i den Lagstiftande Makten, och således endast
24

lemna honom den Verkställande, eilet- ock i afseende
på den Lagstiftande Maktens beslut endast tillägga ho-
nom ett inskränkt Veto. Äfvenså yrka de fleste
af dem, att den Lagstiftande Makten icke bör delas
mellan flera Ständ, eller mellan ett Öfverhus och ett
Underhus, utan öfveriemnas åt en enda Corps af Fol-
kets Representanter. De ogilla nämligen all egentlig
och bestämd Ståndsskilnad och i synnerhet all sådan,
som grundar sig på ärftliga, åt en viss klass Sam-
hällets medlemmar förbehållna prerogativer. De tro
en af de förnämsta orsakerna till Staternas olyckor
och Fojkens förtryck böra sökas deruli, att det gif-
vits bn privilegierad Cast, som förstått att på den e-
gentliga Nationens bekostnad undandraga sig allt del-
tagande i Statens bördor, och sälta sig i besittning af
all den makt och det anseende, som blott borde till-
höra den sanna förtjensten. De fordra derför med
allt möjligt eftertryck det fullkomliga upphäfvandet
af alla ännu återstående lemningar af Medeltidens Feo-
dahsm. Och i sammanhang dermed fordra de af-
^kaffandet, äfven af alla andra Corporations-inrättnin-
gar, ii hvilka inträdet icke bestämmes genom födseln.
Dessa, likaledes fran Medeltiden härstammande, in-
rättningar voro måhända för denna tid tjenliga eller
till och med oumbärliga^ men för den närvarande ti-
den äro de ej blott onyttiga, utan i hög grad skadli-
ga» Hvar och en af dem bildar nämligen en Stat i
Staten, hvilkeù haf en naturlig tendens att afsöndra sig
25

ifrån det stora Hela, och att uppoffra Statens allmän-
na väl åt sitt enskilda Stånds- eller Corporations-in-
téressé. För att i grund häfva detta onda, böra alla för
särskilda Stånd och Corpora'ioner stadgade Privile-
gier, Jurisdictioner o. s. v, afskaffas: det, bör blott
gifvas en enda, för alla Samhällsklasser gemensam,
Lagstiftning och Lagskipning. — Då vidare Staten,
såsom inrättad just för att skydda hvars och ens yttre
frihet v icke bör inskränka denna inom trångare grän-
sor, än som bestämmas deraf, att alla samhällsmedlem-
marnas lika grundade anspråk på yttre frihet skola kun-
na stå tillsammans; så bör ock Staten, så mycket
möjligt är, lemna utvecklingen af alla individuella kraf-
ter åt sig sjelf och sin e^en ledning. Den bör så li-
tet, som möjligt är, inblanda sig uti den enskildes fö-
relag och underkasta dem sitt förmynderskap : den bör
åt den enskilda verksamheten lemna så fritt utrymme,
som det nödvändiga afseendet på Rättstillståndets bi-
behållande möjligen medgifver, och ej onödigtvis bin-
da den genom inskränkande reglementariska Stadgan-
den eller prohibiliva Författningar. Detta låter tilläm-
pa sig så väl i afseende på menniskans lägre, sinnliga
behof, och den materiella eller industriella verksam-
het, genom hvilken dessa skola fyllas, som i afseen-
de på dess högre, andeliga behof, dess behof af Bild-
ning och Upplysning, och den intellectuella verksam-
het, genom hvilken denna måste vinnas. I det förra
hänseendet måste Staten, med upphäfvande af alla Skrå-
ordningar, alla Export- och Import-förbud o. s. v..
aß

lemna Industrien åt sig fijelf, och låla den med full
frihet utveckla sig i den rigtning, den af sig sjelf na-
turligen tager: den enda rätta Siats-ekonomiska Theo-
rien bevisar, hvad erfarenheten ytterligare bekräftar,
alt en fullkomlig Närings- och Handelsfrihet, samt en
fullkomligt fri täflan i alla Industriens grenar, ar det
förnämsta vilkoret för productionens uppdrifvande till
sin största möjliga höjd, och dermed äfven för Nalio-
nalrikdomens största möjliga förökande. I det senare
hänseendet åter måste Staten såsom en af dess heli-
gaste och vigtigaste Grundlagar stadga en så vidsträckt
Tryckfrihet, som afseendet på Rättstillståndets bibe-
hållande möjligen tillåter, emedän den fullkomligt fria
utvecklingen af alla Samhällsmedlemmars intellectuella
kraft, och det obehindrade meddelandet och utby-
tet af Ideer, utgör det förnämsta medlet för Culturens
både intensiva och extensiva tillväxt, för dess upp-
stigande till sin höjd och dess allmänna utbredande till
alla Folkklasser. , Också är det endast genom Tryck-
frihetens biträde, som en fullkomlig Publicitet kan vin-
nas i afseende på det, som ror Statsförvaltningen och
alla Embetsmannaåtgärder: dessa blifva derigenom
ställde under den allmänna Opinionens oupphörliga,
vaksamma och opartiska granskning, hvilken af alla
controller ar den säkraste och strängaste» Till erkän-
nandet af alla Samhällsmedlemmarnes naturliga frihet
ifrån tvång i allt det, som ej med nödvändighet leder
till Rättstillståndets rubbande, hör slutligen, i äfseen-
de pâ deras religiösa bildning, ej blott den fullkomli-
gaste tolerans för alla särskilda Religionssecter, och
en for dem alla fullkomligt fri Religionsöfning, utan
äfven Statens afsöndrande frän all befattning med de-
ras angelägenheter. Religionen måste betraktas såsom
något, som ligger utom kretsen för den Offentliga Mak-
tens åtgärder: den utgör hvars och ens enskilda ange-
lägenhet, och bör helt och hållet öfverlemnas åt hans
enskilda omsorg. Det måste derför lemnas åt Sam-
hällsmedlemmarne sjelfve, att, efter egen öfvertygelse
och profiling af det ratta, ega eller ickeega en offent-
lig Gudstjenst: dennas reglerande och. inrättande må-
ste öfverlemnas åt hvarje, frivilligt sig bildande För-
samlings eget godtfinnande ; och denna bör ega, att ef-
ter enskildt förtroende tillsätta och aflöna sina Lärare,
hvilka således icke höra till antalet af Statens Embets-
män. Dermed försvinner då en gång för alla all frå-
ga om en af Staten företrädesvis skyddad Religion, en
rådande Statsreligion, samt om ett privilegieradt Pre-
sterskap, som förestår och vårdar den, eller gör deil
till ett medel för sin hersklyslnad. Alla lemningar af
Medeltidens Hierarchi försvinna, lika väl som lemnin-
game af dess Feodalism och Corporationsanda : allt an-
deligt förtryck upphör, lika väl som det vërldsliga : och
Staten, renad från alla dessa qvarlefvor af en mörk
och barbarisk tid, blir, efter afskaffandet af all Despo-
tism , all Hierarchi och alla Privilegier, en verklig
och fullkomlig Rättsförfattning, grundad på begrep-
pet om alla Statsborgares ursprungligt lika rättigheter
och slyrd den allmänna viljan enligt förnuftets och
rättvisans fordringar.— Dessa äro ungefär de allmän-
na hufvudbegreppen af den här ifrågavarande politi-
ska läran, betraktad i dess fulla och conseqventa ut-
bildning.

Vände vi oss åter ifrån denna till den andra ;
så synes, då vi äfven vid denna blott göre afseeride
på dess renaste och fullkomligaste framställning, det
vigtigaste och egentligt väsendtliga uti den utgöras af
det följande: Om Staten enligt den förra åsigten må-
ste betraktas helt och hållet såsom en product af den
menskliga Friheten ; så är den deremot enligt den se-
nare att anse såsom ett alster af Nödvändigheten : om
den enligt den förra kan jemföras med ett mechaniskt
Konstverk ; så liknar den deremot enligt den senare
en ur sitt frö uppväxande organisk Naturproduct. Den
; uppkommer nämligen med nödvändighet a£ den
menskliga Naturen, af hvilken det är en följd, att
menniskorna ej kunna lefva annorlunda, än i Sam-
hälle. Då åter den menskliga Naturen leder sitt ur-
sprung af det, som utgör alltings yttersta grund, af
det Gudomliga Väsendet, hvilket i den fortgående
utvecklingen af Menniskoslägtets öden uppenbarar sig
såsom grunden till en moralisk Verldsregering, eller
sasom en Försyn; så är Staten alt betrakta såsom
en Gudomlig Inrättning, en Försynens Anstalt till
Menniskoslägtets uppfostran och förädling. Såsom med
nödvändighet uppkommen af Menniskans Natur,
29

grundar den sig ej på något godtyckligen ingånget
Fördrag. Ur samma skäl är det ock falskt, att
Statens uppkomst föregicks af ett Naturtillstånd, be-
traktad t såsom ett tillstånd af fullkomlig rättslöshet.
Det låter icke begripa sig, huru en samling af
Vildår, som ursprungligen lefde i ett sådant tillstånd,
någonsin skulle kunnat förena sig till ett borgerligt
Samhälle. Begreppet om detta Naturtillstånd står i
sammanhang med det föreställningssätt, enligt hvilket
man så ofta antagit, att Menniskoslägtet ursprungli-
gen lefde i ett tillstånd af djurisk råhet, och blott ge-
nom nödens och behofvens makt blifvit tvunget till i
all den verksamhet, genom hvilken dess formögen-
heter småningom blifvit mer och mer utvecklade.
Men detta föreställningssätt är falskt: ur ett sådant
tillstånd af djurisk råhet skulle Menniskoslägtet aldrig
kunnat höja sig till Cultur : om det börjat vid denna
punkt, skulle det ock for alltid stadnat vid den. Li-
ka falska/som begreppet om ett ursprungligt Natur-
tillstånd före all Stat, äro ock begreppen om Folkets
Souverainetet samt om Regeringsmaktens uppkomst
genom en delegation. Man kan blott delegera
eller åt en annan uppdraga, en Makt, hvilken man
sjelf redan innebar 5 men en sadan Makt, som Rege-
ringens i Staten , har aldrig legat i Folkets händer.
Regering och Folk höra i Staten tillsammans, såsom
medelpunkt och peripheri i en cirkel: den ena kan ej
finnas utan deh andra: ett Folk kan, sasom tolk, ej
vara till utan en Regering: tänkt utan all Regerings
utgör det ej ett Fol!?, utan blott ett aggregat af Indi-
vider, utan all ini’e enhet och organisk sammanbind-
ning. — Ursprungligen fanns det ock ej i Staten nå-
gon Constitution, som på ett uttryckligt satt bestämde
Regeringsmaktens gränsor och formerna för dess ut-
öfning. Alla Stater voro ifrån början bildade efter
Familjförhållandets schema: de liknade utvidgade Fa-
miljer, likasom Familjen sjelf utgjorde den första och
enklaste Staten: Konungens makt liknade den Hus-,
fadérliga inom Familjen, och var lika litet som den-
na genom någon uttrycklig yttre Lag bestämd, eller i
sin utöfning bunden vid vissa föreskrifna former. Det
var blott småningom och under Samhällslifvets fort-
gående utbildning, som Folken, efter den ofta upp-
repade erfarenheten af Regeringsmaktens missbruk
till deras förtryck, lärde skydda sig mot dessa miss-
bruk genom ordentliga Statsfördrag och bestämda con-
stitutionella former. Ehuru ej alla de, somför öfrigt
kunna hänföras till detta parti, tyckas hysa en lika
stadgad öfvertygelse om värdet och nödvändigheten af
sådana constitutionella former, emedan en del af dem
tyckas frukta nästan ännu mera för de genom dem
så lätt och så ofta uppkommande collisionerna mellan
Regeringen och Folket, eller mellan Regeringsmak-
tens från hvarandra åtskilda afdelningar, än för farorna
af en odelad och obegränsad Regeringsmakts missbruk;
så yrka likväl åtminstone de fleste af dem vigtén och
oumbärligheten af Regeringsmaktens constitutionella
begränsning hos alla de Folk, hvilka uppnått en viss
3i

grad af Odling, pch hos hvilka mera invecklade Sam-
hällsförhållanden hunnit uppkomma. De erkänna der-
för, alt alla de Folk, hvilka äro mogna för den con-
stitutionella Styrelseformen, ega rättighet att begära
och yrka införandet af en sådan» Men under med-
gifvande haraf, påstå de dock, att antagandet af en
Çonstitution alltid bör ske under den redan bestående
Regeringens egen ledning, samt att Folket ej är be-
rättigadt, att på egen hand uppgöra en sådan, och
med våld tvinga Regeringen till dess anlagande. Ehu-
ru nämligen Regeringen icke utan orättvisa skulle
kunna vägra införandet af en Constitution och en re-
présentatif Författning hos ett Folk, som genom sin
uppnådda bildning är skickligt att emottaga en sådan;
så vore det likväl för detta Folk en mindre olycka, att
ännu en tid sakna den, än att se den på ett våldsamt
sätt och i strid mot Regeringen införd. Också må man
ej öfverdrifva värdet af constitutionella former, eller
tilltro den döda bokstafven af en Constitution nagon
kraft, att läka alla Statens sår och skapa ett förbättradt
Samhällstillstånd. En Stats bestånd och lycka beror
långt mindre af sjelfva Statsförfattningens yttre form,’
än af den inre anda, hvilken i den lefver och verkar.’
Samhällsföreningen måste betraktas såsom sammanhål-
len, icke blott genom det juridiska bandet af tvångslagar
och straff, utan hufvudsakligen genom moraliska och
religiösa band, genom Fosterlandskärlek hos alla Sta-
tens medlemmar, genom Ömsesidig kärlek och för-
troende mellan Regering och Folk, samt genom den
52

. religiösa vördnaden för Samhällsinrältningen såsom
en Försynens Anstalt. Der för gör man efter denna
åsigt, mera an efter den andra, afseende pa Sam-
hällsmedlemmarnes sedlighet och religiositet, såsom
vilkor för Statens bestånd. Man anser det för helt
och hållet omöjligt, att utan högre moraliska krafters
biträde, genom den blotta mechanismen af Statens in-
rättning, genom beräkningen af de hvarandra motvä-
gande Statsmakternas ömsesidiga förhållanden, samt
genom mängden och noggrannheten af juridiska con-
troller, framtvinga ett sig sjelf bibehållande, orub-
beligt Rättstillstånd. ' Ett sådant juridiskt perpetuum
mobile förklarar man för en chimere, som aldrig lå-
ter realisera sig. Derför protesterar man ock på det
högsta mot den lättsinniga omskapningsifver, som tror
sig när som helst kunna söndertaga hela Statsmachi-
nen, för att efter en abstract Theori omgöra den,
* och gifva den en helt och hållet ny form, som med
dess äldre Författning ej har något gemensamt. Dä
nämligen Staten icke utgör en i ett visst ögonblick
arbiträrt ingången förbindelse, ett blott försäkrings-
bolag mellan vissa coëxisterande Individer till ömse-
sidigt beskyddande af hvarandras lif och egendom ,
utan en nödvändig, med och genom menniskans na-
tur gifven, och genom alla Århundraden fortvarande
förbindelse; så bör den ock tänkas såsom en förening,
icke blott mellan de i det närvarande ögonblicket lef-
vande medlemmarne af ett Folk, utan tillika, mel-
lan alla de på hvarandra följande generationerna af
3o

detsamma* Öm Staten skall anses innebarä ett FoiM
drag, sä inaste detta åtminstone betraktas såsom ett
fötdräg mellan ällä de på hvarandrä följande genera-
tionerna j ett Fördrag mellan det harväranHe, det för-
flutna och det tillkömmande, hvilket följaktligen den
förstnämnde contfahenten icke egev rättighet, att éip
Säm, och utan de öfrigeä rådfrågande, tipphafva* Med
ändra ord, och kanhända tydligaret ën Nations För-
fattning Och tillstånd i hvarje bestämdt tidsmöment
Utgör det med nödvändighet gifnä resultatet äf helä
dess föregående historiska lift dennä dess Författning
ar således på det närmaste inforlifväd med dess helä
ëxistens, och må ej i ett Ögonblick öfvérgifVäS eller
utbytas mot en annan, likasom man ombyter en kläd-»
hing* I följd häräf fördrär man akthing öcli skon-»
Samhet for älla g^nom ert Nations fôrëgâende lif üpp-
komnä Och genom Seklers makt befästade politiska In-
stitutioner: man yrkar, ätt dessa aldrig bÖtä våldsämt
Omstörtad, utan ëndast genom deil framskridande Öd-
lingend inflytelse. småningom förbättras Och utbildas
till allt hogte fullkomlighet : man Ogillat på det hög-
sta den närvarande generationens försök, ätt slita sig
löd frårt sitt sämmänhang med alla dë föregående, och
ätt, med förstörände af allä förut gällande Samhälls-
former, på ruinerna af allt det gamla uppföra en helt
Och hållet ny Stätsbygnäd: män fördrär, méd ett ord,
fett ornbbädt bibehållande af deh historiska continuite-

Sved VM.	1L &

/
, 54

ten, sâaom ett v&sendUigt vilkor för alla politiska re-
former. Häraf följer vidare, alt det icke kan gifvas
någon efter abstracta rättsbegrepp uppgjord Constitu-
tion, som skulle vara lika tjenlig för alla Folk, och
således bos dem alla ju förr dess heldre borde införas.
Det beror af hvarje Nations hela tillstånd, samt af
dess genom hela dess föregående lif erhållna politiska
uppfostran, hvilken Författning i hvarje bestamdt
tidsmoment skall för densamma vara den Ijenligaste.
En och samma Constitution kan vara tjenlig för ett
'Folk, men alldeles otjenlig för ett annat, som befin-
ner sig i ett annat läge, vid en annan bildningsgrad
o, s. v., eller genom sitt historiska lif fått en annan
politisk uppfostran. Imellerlid måste man likväl kun-
na uppgifva åtminstone de allmänna grunddragen af
den'Författning, hvilken närmast svarar emot Statens
Idé, betraktad i dess fulla utbildning. Denna För-
fattning är, enligt hvad åtminstone de fleste af de
Tänkare, om hvilka här är fråga, uttryckligen yrka,
den ärftliga constitutionella Monarchien. Vi hafve
väl i det föregående nämnt, att en del äfven af dem,
hvilka höra till dét andra partiet, betrakta den con-
stitutionella Monarchien såsom den Styrelseform, hvil-
ken ar mest gynnande för ett stadgadt och varaktigt
Samhällslugn. Men oaktadt denna allmänna öfverens-
stämmelse, åtskilja sig likväl båda partierna, äfven
hvad denna punkt beträffar, genom sitt olika sätt att
fatta och framställa Ideen af den constitutionella
55

Monarchien. Åtskillnaden röjer sig i synnerhet, dels vid
frågan om Konungamaktens väsende och gränsor, dels
vid fragan om den egentliga National-representatio-
nens Organisation» I det förra hänseendet röjer sig
skilnaden deruti, att den här ifrågavarande läran på
ett strängare sätt fattar Ideen om Majestätets helgd,
och i enlighet dermed äfven tillägger Konungen en
större makt, än den andra. Den betraktar nämligen
Konungen såsom Statens egentliga medelpunkt, den
personlige Representanten af Statens Idé, och.dermed
äfven af Statens Souverainetet. Härtill hör först och
främst, att den Kungliga värdigheten måste efter en
stadgad Successions-ordning vara ärftlig inom en
?

viss Familj, hvarigenom den är upphöjd öfver tillfäl-
ligheten af val och de derifrån oskiljaktiga orolighe-
terna, utom i det fall, då det regerande Huset helt och
hållet utslocknar. Vidare hör dertill, att Konungen
skall vara inviölabel, och aldrig kunna för si-
na handlingar personligeû dragas till ansvar.
I heligt, okränkbart Majestät slår Konungen personli-
gen upphöjd öfver allt klander, livilket endast må rig-
las mot hans ansvarige Rådgifvare eller Embetsmän.
Visserligen yrka vanligtvis äfven de, söm höra till det
andra partiet, både den Kungliga värdighetens ärft-
lighet och Konungens inviolabilitet ; men de betrakta
dessa punkter, icke såsom nödvändigt hörande till den
conslitutionella Monarô’riens väsende, utan endast så-
som föreskrifna af en genom erfarenheten vunnen
36

klokhet, hvilket utan tvifvel gör en betydlig skil-
nad i afseende pa sjelfva lärans anda och syftning.
Men det är ej blott genom detta strängare begrepp
om Majestätets helgd, som den här ifrågavarande lä-
ran kan sägas merä, an den förut charakteriserade,
hylla den monärchiskä principen: den tillägger äftren
Konungen en större makt i afseende på sjelfva Statens
styrelse. Den erkänner det i detta hänseende såsom
allman grundsats, alt i Statens styrelse och i
alla dess angelagenheter ingenting ma kun-
na företagas emot Konungens vilja eller u-
tan hans samtycke. I den speciella tillämpnin-
gen af' denna grundsats yrkar1 man först och främst,
att Konungen ensam skall anseS representera Staten i
dess yttre förhållanden till andra Statetf, och att följ-
aktligen allt det, som röt dessä Statenä yttre förhållan-
den, skall af KonUngert ensam regleras och afgöräs*
Ï afseende åter på förvaltningen af Stätens inre an-
gelägenheter, yrkar man, att Kontingen ej blott bör
egä dert Verkställande Makten, titaii äfven en lika stor
andel i den Lagstiftande Makten, som den egentligen
så kallade Nätional-représentationén* Man fordrar för
honom ett helt och hållet oinskränkt Veto, Äf-
venså anser inan det tillhöra KonUngert ensam, att,
under de i Cortstitutiortert fofeskrifnä former eller vil-
kor, öppna och sluta Natiörtal-répresentaliönens Öfver-
läggningar, så att dessä aldrig kunna hållas Utan Kon-
ungens bifall. Sluteligert och i afseende på Domare-
maktens fanctioner, tillägger man Konungen sâ väl
den högsta vården och uppsigten öfver hela Lagskip-
ningen, som i synnerhet Benådningsrätten, ge-
nom h vilken han har, att, såsom den lefvande, per-
sonliga rättvisan, afhjelpa de ofullkomligheter i
Lagskipningen, hvilka nödvändigt uppkomma genom
den allmänna Lagens oförmåga att böja och lämpa sig
efter alla enskilda fall, hvarigenom Lagens bokstaf i »
dess speciella tillämpning stundom måste komma i strid
med dess anda. Det är genom detta Konungamaktens
förhållande till alla Statsmaktens väsendtliga functioner,
eller till den Lagstiftande, Verkställande och Domaren-
makten på en gång, som Konungen här visar sig så-
som hvad vi kallat Statens Medelpunkt, Ï detta hän-
seende, eller så vida Konungen deltager i alla dessa *
Statsmaktens hufvudfunctioner, äro de här ej så skarpt
afsöndrade från hvarandra , som man enligt det andra
partiets åsigt ofta påstått att de böra vara. Beträf-
fande åter den andra punkten, eller National - repre-
sentationens organisation, yrkar den här ifrågavarande
läran, att — såsom man vanligen, ehuru måhända ej
fullkomligen riktigt, uttryckt det jemte detmonar-
chiska och det demokratiska elementet i Staten, äfven
det aristokratiska må bibehållas i en viss grad af styr-
ka och verksamhet, för att medlande träda emellan
båda de andra, mildra deras eonflieter, hindra det ena
alt förtrycka det andra, och således tjena till en mot-
vigt på en gång mot Konungamaktens och mot Folk-
58	.

maktens möjliga missbruk. I följd häraf anser man
det för ganska vigtigt, alt National-representationen
icke må utgöras blott af en enda Corps af Represen-
tanter, emedan detta förr eller senare leder till sådana
tvister mellaq denna Corps och Konungen, genom,
hvilka Författningen omstörtas och öfvergår antingen,
i Despotism eller i Anarchi. Till förekommande här-
af bör National-representationen vara delad, antingen
mellan flera Stånd, eller — hvilket fullkomligast sva-
rar emot dess Idé — mellan tvejine Kamrar. Den
ena af dessa måste då bestå af en Corps, hvars med-
lemmar icke genom val, utan genom sin födsel, blifva
berättigade till inträde uti den. Denna rättighet bör
vara förenad med besittningen af oföryttrelig Jord-
egendom , eller Majoratsgods, på det att detta Stånds
medlemmar må genom besittningen af en för deras
behof tillräcklig, men tillika till sin egentliga na-
tur oföränderlig egendom, vara befriade från be-
kymret för sin bergning, och, upphöjde öfver den o-
roliga vinningslystnadens oupphörliga sträfvande och
•det enskilda interessets små egoistiska beräkningar,
kunna hufvudsakligen åt det Offentliga, åt Statens
-stora allmänna interessen, egna sitt lif och sin verk-
samhet. Den andra Kammaren åter bör bestå af
medlemmar, valde af hela det öfriga Folket, och så-
ledes närmast representerande detta; hvarvid Constitu-
tionen måste, med vis beräkning af de flera punkter,
hvilka böra tagas i öfvervagande öch med nödigt af*
'^9

seende på de olika omständigheter, livilka hos särskil-
da Nationer kunna ega rum, på det sätt söka bestäm-
ma vilkoren, både for rättigheten att deltaga i val af
Representanter, och för rättigheten att till Represen-
tant kunna väljas, alt alla Nationens väsendtliga In-
teressen må utan ensidighet, utan nagotderas uteslu-
tande, och utan nagotderas orättmätiga öfvervigt öf-
ver de öfriga, blifva representerade och vårdade.
Förhållandet mellan båda Kamrarne blir då det, att
den1 ena, såsom bestående af en Corps med ärftliga
prerogativer, närmast kan sägas föra dp förflutna Sek-
lernas talan; hvaremot den andra, såsom bestående
af Folkets genom val bestämda Representanter, kom-
mer att närmast bevaka den närvarande generationens
rätt. Den förra är, genom naturen af dess ärftliga
rättigheter, mera böjd för att bibehålla det redan va-
rande och respectera det, som härstammar ifrån en
föregående tid : den senare, såsom närmast represen-
terande det rörliga industriella lifvet i alla dess mång-
faldiga, vexlande yttringar och modification er, är,
genom en lika naturlig följd af dess sammansättning
och bestämmelse, mera böjd för förändringar och re-
former. Den ena kan sägas ulgöra den accelererande,
den andra den till den förras hejdande erforderliga re-
tarderande kraften i National-representationen: genom
bådas förenade verksamhet samt genom bådas för-
* hållande till Konungen, utan hvars sanction intet af
deras beslut blir gällande såsom Lag, bör man kun-
na hoppas, att en char akter. af lugn, vishet och
ynuUa ß^all i Lagstiftningen blifva rådande. På det=
ta s^tt Jeder således den politiska lära, med hvars çlia^
rakteristik vi här sysselsätta qss, i afseende på frä-»
gorna gm Konungamakten pch Natipnal-represenlatip-s
pen till det resultat, att den Engelska Författningen
är den, som i dessa hänseenden närmast svarar emot
den fullt utbildade Statens Idé. Deraf får man likväl
ej draga den slutsatsen, att denna läras förfäktare vil-
ja se den Engelska Constitutionen hel pch hållen,
§amt j hvad tidsmomept som hejst, införd i alla Sta-
ter. Detta vorp rakt stridande emot det, som i det
föregående redan blifvit nämndt, rörande den historic
§ka çQntinuitetens bibehållande, och Statsförfattningens
pödvändiga sammanhang med h var je Nations politiska
Uppfostran. Allt hvad de således? i detta hänseende
^unna önska, är blott det,, att hvarje Nations Författ-!
ping må, genom dess i sammanhang med Nationens
feela historiska lif fortgående utbildning, smånin-
gom pch utan alla våldsamma pmstörtningar af det
bestående, mer pch mer närma sig intill den fprm,
Spm fullkomligast svarar emot den här angifna Idéen,
hvars realisation likväl hos hvarje Nation måste nm-
dificeras och lämpas efter särskilda Ipcala omständig-:
heter pch förhållanden, oçh således aldrig kan blifva
hps alla Fplk helt pçh hållet densamma. Endast så
vida çpnstitutiunen på detta sätt uppkommer pch uu
bildas geppm fprtgångeu af Natipnens politiska upp-!
fostran, får dep en fast grundval, ett varaktigt be-ü
élånd? samt ett verkligt lif J då den deremot, inlörd
4i

pa annat sått och utan denna förberedelse, blir en tom
form, utan någon uti den inneboende och lefvande
anda. Redan af det nyss angifiia begreppet om den
bagsliltande Maktens organisation blir det en följd,
att man enligt denna politiska lära icke kan pä sam-
ma sätt, som enligt den förut omtalade, ogilla och för^
dömma all bestämd Ståndsskilnad. En Ståndsskilnad
visar sig här såsom nödvändig redan derigenom, att
fairkammarens eller Öfverhusets Ledamöter utgöra ett
särskildt, genom ärftliga prerogativer utmärkt Stånd,
Imellertid medgifyer man, att detta Stånd icke bör £4
hårdna till en Cast, hvilket man pck tror kunna före-
kommas i synnerhet derigenom, att Pairs^värdighe«
ten går i art endast till äldste Sonen, hvarigenom
hvarje adelig Familj i hänseende till dess yngre med-
lemmar mera sammansmälter med den öfriga Natiq-?
nen. Men på gamma satt gillar och försvarar man
enligt denna åsigt af Staten äfyen Folkets ytterligare
fördelning i särskilda^ mot särskilda yrken svarande,
klasser eller Çorporationer, med egna för dem gäU
lande Stadgar oçh Ordningslagar. Man anser nämli-
gen alla sådana Stånd och Çorporationer såsom de
mindre organisationer, hyilka utgöra den allmänna
Samhälls-organismens integrerande delar, och förutan
hyilka den ej skulle blifva ett verkligt organiskt Helt,
Utan blott ett aggregat af atomer, I ett sådant aggre-s
gat af atomer förvandlas, enligt hvad man pastar»
Staten genom den nivellistiska jemnlikhetslära, hv.ilken?
4 a

utan att göra något åseende' på de genom «ärskil-
da yrken uppkommande olikheterna mellan Samhäl-
lets medlemmar, för allt i Staten använder samma
matt af en blott formell mechanisk enhet. Detta är
att i afseende pä Staten och dess medlemmar endast
se på det qvantitativa, men ej på det qvalita-
ti ft åtskilda. Utan någon Statens åtgärd uppkomma,
under Samhällslifvets fortgående utveckling, vissa sär-
skilda klasser af dess medlemmar, eller vissa Stånd
och Corporationer. Naturen har sjelf beredt dem ge-
nom den olika fördelning af menskliga anlag och
.krafter, genom hvilken särskilda Individer kunna an-
ses såsom ämnade för olika yrken, och för vårdandet
af Mensklighetens särskilda interessen. Derigenom är
nämligen en naturlig anledning gifven för dem, som
sysselsätta sig med ett gemensamt yrke, att sluta sig
närmare tillsammans och bilda ett Helt, hvilket små-
ningom antager en mera bestämd form, och dermed til-
lika vissa reglor och ordningslagar., Hvarje sådant Helt
blir då en mindre organisation; och Staten, såsom
omfattande alla yrken, och vårdande alla Mensklighe-
tens interessen, blir ett, äf alla dessa mindre organi-
sationer bestående, organiskt Helt. Den måste ej upp-
häfva, utan skydda .dem alla, såsom alla för Staten
nödvändiga: den måste betrakta dem på en gång så-
som åtskilda från hvarandra, och såsom förenade i
det större Hela, till hvilket de alla höra : den måste
således på ena sidan hindra dem, att störa eller för-
virra hvarandra ; hindra deras atomistiska söndersplitt-
.	vs
ring eller deras cliaotlska sammanblandning; men pâ
den andra maste den tillika sammanhålla dem i orga-
nisk förening med hvarandra, och i. dem alla ingjuta
det stora Helas anda och lif. Med detta begrepp om
nödvändigheten af Stånd och Corporationer, samt om
deras förhållande till Staten, kan man då ej efter den-
na lära, likasom efter den förut nämnda, bvilkorli-
gen fördömma alla Privilegier, alla särskilda Jurisdi-
ctioner o. s. v. Man måste yrka, att dessa, ehuru
härstammande ifrån Medeltiden, likväl äfven i våra
dagar ej böra helt och hållet afskaffas, utan blott ef-
ter tidernas förändrade skick modificeras och regleras
på det sätt, att de aldrig blifva stridande mot Statens
allmanna interesse. Visserligen blir det en nödvändig
följd af det närmare sammanhang, hvaruti ett Stånds
eller en Corporations medlemmar, stå till hvarandra,
att hos dem måste bilda sig en viss gemensam anda,
eri Stånds- eller Corporations-anda. Men denna Stånds-
och Corporations-anda äf enligt denna åsigt i och för
sig sjelf, och så vida den finnes i sin renhet, såsom en
för alla Stånds- eller Corporations-medlemmarne ge-
mensam hederskänsla, eller såsom den till ett
visst yrke tillämpade och inom dess om-
råde sig yttrande Sedligheten, icke ett ondt,
utan tvärtom ett väsendtligt moment af Statens mora-
liska lif, ^ch af den enskilde Statsborgarens deltagan-
de deruti. Imellertid medgifver man, att denna Stånds-
eller Corporations-anda blir förderflig, då den förfal-
skas,, det vill säga, då hederskänslan urartar till en
dåraktig Slåndshögfard ; då Stånden eller Corporation
nerne börja söka sin enskilda fördel på bekojlnad af
Statens allmänna väl; och då de således afsöndra sig
ifrån det stora Hela, i stället för att utgöra dess or^
ganiska delar. Men man tror denna Stånds-^ eller Cor^
porations-andans lörfalskning vara oundviklig blott i
det fall, då Ståndet — såsom händelsen är med det
Katholska Presterskapet står under ett fremmande,
af Staten oberoende, Öfverhufvud, och styres enligt
kagar, oberoende af Statens Lagstiftande Makt. I alla
andra fall tror man deremot detta i nyare tider så of*
ta, och visserligen ofta med skäl, öfverklagade onda
kunna, Utan Ståndens och Corporationernes afskaffan*
de, förekommas. Såsom bidragande härtill önskar man
en tjenlig revision och förbättring af deras Författning
och deras Ordningslagar. Genom en sådan förbättring
af de för de särskilda Corporationerna gällande Stad*
ganden anser man det då äfven för möjligt, i afseende
på de egentligen så kallade industriella yrken i Sam*
hället? att bryta de fjettrar, hvilka i äldre tider, ef-
ter inskränkta och ensidiga Stats-ekonomiska åsigter,
frlifvit lagde på Näringsfliten, och genom hvilka dess
fria lif blifvit hämmadt i sin utveckling, Imollertid
är det likväl klart, att den här ifrågavarande läran, så
vida den yrkar Çorporationers bibehållande inom Na*
ringarnes område, icke kan gilla en så oinskränkt
Närings- och Handelsfrihet, som det andra partiet
vanligen fordrar, och att den ej kan lika ifrigt ochu*
tan undantag förkasta alla sådana åtgärder eller Stad-
45

gäftderij sonl hora till det så kallade Pfohibitif-syste-»
iüet. Den erkänner valj sasoin i allmänhet riktig,
den a£ den ändra åsigtenS forfåktare uppställda grund-
satsen, att Staten icke bör inskränka den enskilda verk-
samheten inom trångare grärisot, än som föreskrifvaä
äf omtänkart för det Helas välj men detta oaktadt må-
ste den likväl, i följd af det efter denna åsigt upp-
kommande begreppet öm hvad som fordras till det He-
las väl, tillägga Staten både rättigheten och förbindel-
sen , att genom vissa, med de särskilda Corporatio-
iiernaS natur sammanhängande, reglementariskä och
prohibitivä Stadganden söka till en viss grad ordnä det
industriella lifVets utveckling, sä väl inom hvarje sär-
skild Näringsgren, som i afseende på de särskilda Nä-
tingsgrenames ömsesidiga förhållanden. —» Äudtehgen
ar ock på Samma sätt den har ifrågävärände läran me-
ra benägen an den andra, ätt tilläggä Staten eller desa
Regering en viss Uppsigt öfver Fölkets intellectuella,
moraliska och religiösa bildning* Då nämligen Släten,
enligt denna åsigt äf den, icke utgör en blott Tvångs-
änstält, inrättäd eiidast för att skyddä dess medlem-
märs lif och egendom t då den UtgÖr ert äf NatUrert
beredd och af Förnuftet fordrad förening äf alla de till
elt Folk hörände Individer, åsyftande den fullkomli-
gaste möjliga utveckling äf deras krafter, och deras hög-
sta möjliga förädling: och då dennä förenings varak-
tighet hufvudsäkligen beror, dels af Sämhälismedlem-
marnes Upplysning, dels och i synnerhet af deras Fo-
sterlandskärlek,’ deras Sedlighet och Religiositet) så
46

har ock Regeringen ej fullgjort sitt hela åliggande ge-
nom bemödandet att bibehålla ett orubbadt yttre Rätts-
tillstånd och förekomma allt, som omedelbart innebar
ett störande af detsamma: det måste äfven tillhöra
den, att med all möjlig sorgfällighet söka befrämja
Nationens sanna odling och förädling. I denna me-
ning, eller så vida Regeringen icke bör inskränka al-
la sina åtgärder inom den blotta vården af Rättstill-
ståndet , utan äfven verka för Folkets fortgående andeli-
ga uppfostran, tänker man sig den såsom stående i ett
fader ligt förhållande till Nationen, h varvid man
likväl erkänner, att denna bild kan, genom en alltför
langt sträckt tillämpning af densamma, ganska mycket
missförstås eller missbrukas till fördel för Despotis-
men. Såsom ett af de förnänYsta medlen till Folkets
odling, blir Tryckfriheten, äfven efter denna åsigt, af
högsta vigt: äfvenså yrkar denna lära lika ifrigt, som4
den andra, Publicitet i afseende på alla de till Stats-
förvaltningen hörande åtgärder, vid hvilka densamma
är möjlig, utan att helt och hållet motverka deras än-
damal. Men oaktadt detta uttryckliga erkännande af
.Tryckfrihetens och Publicitetens vigt, hör man lik-
väl dem, som,bekänna sig till denna lära, äfven li-
ka eftertryckligt varna emot dess missbruk: isynner-
het yrka de i detta hänseende lugn och måtta vid den
offentliga granskningen af Styrelsens åtgärder, på det
denna granskning ej, genom obillighet och öfverdrift,'
eller genom bitterhet i dess ton och framställningssätt,
ma leda till försvagande af vördnaden för Majestätets
helgd och Af Folkets förtroende för sin Regering. Äf*
venså afsky de visserligen allt samvetstvang, och yrka
fri Religionsöfning for alla särskilda Trosbekännelser,,
sâ vida deras lära ej är sådan , att den påtagligen stri-
der emot de allmänna och nödvändiga vilkoren för
! hvarje Stats bestånd. Men de vilja dock ej hafva Re-
I ligionen ansedd såsom något helt och hållet enskildt,
hvarmed Staten alldeles icke bör taga någon befattning,
öfvertygade om Religionens och Sedlighetens nödvän-
diga sammanhang med Statens innersta lif, tillägga de
Regeringen en förbindelse, att sörja afven för Folkets
moraliska och religiösa bildning. Deraf åter anser man
det för en följd, att Regeringen,, ehuru den icke eger
någon påfvisk makt öfver Samhällsmedlemmarnes sam-
I veten, eller någon rättighet, att bestämma det, som
skall utgöra innehållet af deras religiösa tro, likväl är
berättigad till en viss allmän uppsigt Öfver det, som
rör den offentliga Religionsvården, åtminstone i hän-
seende till de Confessioner, hvilka hafva elt tillräck-
ligen stort antal af medlemmar , för att i högre grad
påkalla Statens uppmärksamhet.

Vi hafve här bemödat oss, att så klart och popu-
lärt, som det varit oss möjligt, angifva de egentliga
hufvudmomenterna af de märkvärdigas!e politiska lä-
ror, mellan hvilka Tänkarnes öfverlygelse i våra da-
gar varit, och ännu är, delad. I afseende på denna
framställning måste vi å nyö erinra, hväd redart vid
dess början anmärktes, att vi nämligen, då vi här ej
kunnat ingå i dert speciella expositionen af alla de nier
eller mindre betydliga variationer, med hvilka dessä
läror af särskilda Skriftställare blifvit fattade och ut-
bildade, här egenteligert anfört de hufvüdbegrepp, hvil-
ka antingen förekomma hos alla, eller åtminstone hos
de förnämsta, af h Va ridera partiet Den allmänna fatt-»
lighet, hvilken vi, enligt det med hela denna Afliand-»
ling åsyftade ändamålet, här eftersträfvat, har gjort
det till en lag för oss, att ej ingå i den strängare ve-»
tenskapliga deduction, genom hvilken vissa af båda lä-»
rornäs, men i synnerhet af dert senares, förfäklare sökt
härleda dem Ur hvad de trott utgöra Philosophieiis
högsta principer* Vi hafva egentligen blott kunnat
framställa resultaterna af dessa deductioner, eller åt-»
minstone hafve vi blott så vida kunnat angifva sjelfvä
grunderna, som de tyckts oss medgifva äfven ert po-
pulär utveckling* Framför allt hafve vi bemödat oss,
att i Charakteristiken at båda meningarna förfara o-»
partiskti vi hafve sökt låta båda framträda i sin san-»
toa gestalt och Utveckla sig i hela dert grad af styrka,
de tyckts oss künna ega* Ë(t sådänt riktigt Uppfattan-
de af deras verkliga innehåll och syftning förutsätteS
oundgängligen för Cn grundlig ocli rättvis pröfnirtg af
dem* Om vi imellertid gifve akt på'dert polemik,
hvilken båda partierna fort mot livarandra, finne vi,
ätt de ganska sällan iakttagit dennä stränga redlig-’
het i expositionen af hvarandräs åsigter* I)et énä
4$

'	*
partiet har vanligen framställt det andras lära, icke i
dess genuina charakter, utan i det slags öfverdrift el-
ler ytterlighet, som blott utgör dess carricatur. Vis- '
serligen blir derigenom vederläggningen betydligt lät-
tare och beqvamare; men denna lätthet vinnes påsan-
iiingens och rättvisans bekostnad. Det torde ej vara
bfverflödigt, att vi i äfseende pa denna punkt ännu
tillagge några anmärkningar, för att bereda ett billigt
och opartiskt bedömmande af båda de har omnämnda
lärorna*

Öm vi först och främst fäste vår uppmärksamhet
på den Torra af dem, och på de omdömen, hvilka af
dess motståndare om den blifvit fällde; så finne vi,
ätt desse vanligtvis framställt den såsom eil Theori,
hvilken legat till grund för alla den senast förflutna
tidens våldsamma Revolutionsförsök $ och i synnerhet
for det första och vigtigäste af dem, den stora Fran-
ska Statshvälfilingen, med alla de ytterligheter af den 1
vilda, blodbefläckade jäcobinismen, hvilka gifvit den-
iiä en så egen och ryslig märkvärdighet. Ür detta
skal ha de vanligtvis äfkunnät en ovilkorlig fördom-
hlelse öfver denna lära, såsom utgörande det tygello-
sa Folkvaldets, Jacobinismens och Anarchiens system;
ocli dess änhangare hä blifvit bedömde såsom sam-
vetslöse Demagoger, hvilka, Under sken af att ifra for
Folkens frihet och representativa Författningars infö-
rande, blott åsyfta, att Upphäfva all stadgad Samhälls-

Svea Fill, '	IL 4.
orSning, och på dess ruiner grunda sitt eget laglöså
och godtyckliga välde* Visserligen måste'det ock med-
gifvas, att denna lära är mera benägen än den andra,
att i vissa fall gilla och tillåla politiska Revolutioner,
då den ej, i likhet med den sistnämnda, yrkar, att
aldrig någon förändring af en Nations Författning må
ske annorlunda, än under den redan bestående Rege-
ringens egen ledning, samt med strängt och fullkom-
ligt bibehållande af den historiska continuiteten* Vis-
serligen måste det i följd härafäfven erkännas, att den
kan sägas hafva utgjort den the or etiska anlednin-
gen till vår tids politiska Revolutioner. Också ämne
vi i det följande icke underlåta, att anmärka de vigti-
ga förvillelser, hvilka den i vår tanka innehåller* Men
vi tro oss likväl ej böra förstora och öfverdrifva dessa
förvillelser, och derigenom af den ifrågavarande läran
uppställa en vidrig carricaturbild. Om den utgjort den
theoretiska anledningen till den senast förflutna tidens
Slatshvälfningar, och så vida äfven med $käl kan på-
stås hafva varit i betydlig mån vållande till dem; så
följer likväl ej deraf, att allt det, som i dessa Revo-
lutioner tilldragit sig, öfverensstämt med den, och
uppkommit blott genom en conseqvent tillämpning af
den. ' Denna anmärkning galler i synnerhet i afseende
pa den egentligen så kallade Jacobinismen. Eller tror
man väl^ att till exempel den, oaktadt sina paradoxer
och 'sina misstag, likväl i grunden både ädle och skarp-
sinnige Rousseau, hvars. Contrat Social under Fran-
ska Revolutionens tid så ofta (?ch högljudt prisades,
51

S	'
slsöm deli akta philosophiska grundläggningen till âll
Samhallslära, skulle, om han lefvat vid denna tid;
funnit sig efter sina grundsatser böra gilla allt livad
man, ïmder åberopande af hans förmenta auctoritet;
företog .sig? Skulle han ej sjelf varit den förste att
protestera mot den tillämpning man gjorde af hans lä-
ra, for alt rättfärdiga det oerhördaste tyranni, utöf-
vad t i frihetens namn? Det är sanntj RoussEÀUvar
partisk for Demokratien, hvilken han betraktade så-
som den enda för Folkets frihet fullt gynnande Styrel-
seform : han framställde, icke utan bitterhet och en-
sidighet* de olägenheter, hvilka i hans tanka äro oskilj-
aktiga från det monarchiska Regeringssättet: också karL
man visserligen icke neka, att hans Skrifter i ganska
betydlig mån medverkat* att förstärka det missnöje;
hvilket hos den Franska Nationen så naturligt väcktes
genom den ömkliga Mätress-regeririgen under LUDVIG
XV, samt att gifva en mera bestämd form och rigt-
ning åt den af detta missnöje föranledda längtan efter
en förändrad Samhällsförfattning. Men Rousseau på-
stod likväl äfven sjelf uttryckligen,'att det demokrati-
ska Regeringssättet endast är tjenligt för ganska små
Stater, samt att det kräfver stränga och rena seder
hos Statsborgarne: det röjer sig tydligen i hans teck-
ning af detsamma, att han dervid tänkt sig blott en
' Slat af ringå omfång och folkmängd, ungefär sådan;
som den, till hvilken han sjelf genom sin födsel hör-*
de, Geneve. I mån af Slaténs större utvidgning trod-
de han deremot dess Regering behöfva mera kraft,
52

för att sammanhålla den, och han ansåg ur detta skal
en aristokratisk styrelse för tjenligast i något större
. Stater, samt en mönarchisk i de största. Enligt denna
åsigt skulle han omöjligen kunnat gilla försöket, att
till en Demokrati omskapa ett Rike med tjugusju mil-
lioner invånare, hvilka i Sekler blifvit vande att be-
herrskas af en så godt som oinskränkt Monarch, och
hos hvilka, i stället för republikanska dygder, ej fanns
annat än lättsinnighet, sedeförderf och ett af Sensua-
lismens gift förderfvadt tänkesätt. Ännu mindre skul-
le han kunnat gilla det sätt, hvarpå denna omskap-
ning verkställdes, och alla de rysligheter, till hvilka
den i sin fortgående utveckling ledde. Om han tilläde
hvarje Folk rättigheten, att ej blott ifrån början gifva
sig den Statsförfattning, hvilken det finner för sig tjen-
ligast, utan äfven efter behag förändra den eller ulbyta
den mot en annan, då det finner en sådan förändring
af behofvet pakallad; och om hans föreställningssätt i
denna punkt, likasom i många andra, oaktadt det der-
uti inblandade sanna, likväl icke är fritt från stora
och i sin tillämpning farliga förvillelser ; så skulle man
dock ej utan den gröfsta misstydning kunna påbörda
honom den tankan, att'en total förändring af Rege-
ringssättet i en Stat må genomdrifvas under hvilka om-
ständigheter som helst, och gènom hvilka medel som
helst, med uppenbart öfverträdande af alla rättvisans,
mensklighetens, och äfven klokhetens, fordringar 6).

6)	Imellertid vore det väl ej heller rättvist, att i hela
53

Men om således den här ifrågavarande laran, äfven i
den form, nti hvilken den af Rousseau framställdes,
icke bör förblandas med den egentliga Jacobinismen,

den Franska Revolutionen blott se ett ursinnigt upp-
liäfvande af all Samhällsordning, eller att på lika sätt
bedömma alla dem,' hvilka i den mer eller mindre
verksamt deltogo, Carnot och Robespierre voro begge
Republikaner, till och med begge^ ledamöter af Välfärds-
utskottet; och likväl hvem skulle utan orättvisa kunna
ställa dem j bredd med hvarandra, och öfver begge
falla samma dom ? Högst sannolikt voro mänga af deh
första constituerande Församlingens, till och med åt- ,
skilliga af National-conventets medlemmar, eldade af
ett redligt nit för hvad de trodde vara Fäderneslan-
dets sanna väl; och det var, om icke utan deras val-
lande , dock säkerligen emot deras afsigt, som Revo-
lutionen tog en sa förfärlig charakter af vildhet och
grymhet: den lössläppta, uppbrusande Folkskraften blef
dem snart öfvermäktig, och kunde ej mer styras; och
, det moderata partiet öfverväldigades, eller’ bragtes un-
der guillotinen, af ursinniga, blodtörstiga Phantasier.
För öfrigt måste man, för att rätt bedömma hela den
Franska Revolutionen, erinra sig alla de närmare och
aflägsnare orsaker, genom hvilka den länge blifvit till
den.grad förberedd, att den, da den slutligen utbröt, -
mera liknade en oundviklig naturhändelse, än ett egent-
ligt verk af den menskliga friheten ; man måste erinra
sig hela Ludvig XIV:s och Ludvig XV:s Regeringstid,
samt alla de missbruk af en godtycklig makt, genom
hvilka Nationen sänktes i ett djup af elände, och för
hvilka den gode, olycklige Ludvig XVI, i följd af den
genom hela Verldshistorjen fortgående Nemesis, som
så ofta straffar fädernes missgerningar på barnen, oskyl-
dig måste plikta: man måste dessutom noga öfverväga,
huruvida det ej, äfven vid Revolutionens utbrott, ge-
nom en större grad af vishet, fasthet och conseqvens
hos Piegeringen, och en uppriktigare beredvillighet hos
de privilegierade Stånden, att åt rättvisan och Statens
väl uppoUra allt det i sjelfva verket tryckande, obil-
eller göras ansvarig för alla de brott, hvilka af denna
begingos; sa galler detta med ännu meraskaj om den

liga och skadliga i deras prerogativer, skulle varit möj-
ligt, att förekomma ätipinstone de vildaste ytterliglie-,
terjia: ändteligen måste man öfveryäga, huruvida, denna
Statshvälfning ej i sin utveckling skulle-hafva erhållit
en åtminstone i någon mån mildare charakter, om de
öfriga Europeiska- Makterna içke hade inblandat jsig
uti den, och försökt att med våld qvafva den. At-,
minstone synes det ganska troligt, att den egentliga
Skrâçkregeringen ej hade kunnat uppkomma och så'
länge bibehålla sig, om ej de på en gång utifrån och»
inifrån-hotande farorna gjort det nödvändigt för den,
nyfödda Republikens bestånd, att upprätta en Diçtatur,
hvilken olyckligtvis råkade tillfalla män, sådana som
RorrsPiERiiE och hans likar. Äfven om denna Révolu-,
tionens- skr äckfallas te period,'då alla infernaliska kraf-.
ter tycktes vara lössläpptä, för att med ohämmad
framgång drifva sitt vilda spel, bör man icke dömma
obilligt. Äfven från denna tid kan man , till ett tröstan-,
de bevis, att det God,a och Ädla aldrig helt och hållet
försvinner från Jorden, anföra stora exempel af en sann,
för det Allmänna sig uppoffrande Fosterlandskärlek: den
röjde sig i synnerhet i det hjeltemod, hyarmed den från
alla sidor anfallna Nationen, utan någon annan Taktik*
än den enda regeln, att segra eller dö, öfvervann half-’
va Europas konstmässigt disciplinerade härav. Också
väckte den Franska Statshvälfningén Öfver hela Europa.
. ett enthusiastiskf deltagande, hvilket väl till en del
måste härledas af det bländande och förledande i de
revolutionära frihetsbegreppen, men likväl säkerligen ■—*
man säge hvad man vill —* icke hade kunnat- väckas
hos så inånga äfven af de bättre och ädlare, om hela
Revolutionen, enligt hyad man så ofta påstått, endast
hade utgjort en kedja af idel brott, begangne för en
i a 11 a h å n s e e n'd e n o r ä 11 v i s sak. Med allt detta
är det imellertid for ingen del vår mening, att rätt-
färdiga den Franska Revolutionen, oçh aldraminst
att försvara den egentligen så kallade Jacobinisniens
55

förändrade form, under hvilken denna lära numerär
vanligtvis framträder. Sadan den numera, åtminsto-,
ne hos de fleste af dess förfäktare, förekommer, vi-
sar den sig, ehuru i sjelfva sin princip visserligen
öfverensstämmande med Rousseaus asigt, likväl så-
som ganska betydligt modilicerad och mildrad i til—

grymheter. Vi önske blott, att man matte med billig-
het och rättvisa bedömma älven denna, likasom alla
dylika hvälfilingar, hvar till erfordras, att man gör sig ,
full reda för alla dess anledningar; att man opartiskt
mot hvarandra väger alla de fel, hvilka kunna läggas
kvartdera af de mot hvarandra kämpande partierna till
last; att man ické förblandar de särskilda handlande
personernas ganska olika afsigter; och att man i syn-
nerhet hos de bättre och ädlare al dem åtskiljer upp-
såtet ifrån omdömets förvillelser. Äfven i afseende på
dessa förvillelser måste man erinra sig, att Revolutio-
nens llufvudniän och Ledare ännu icke egde hela den *
politiska erfarenhet, hvilken vi numera, till en htd- x
vudsaklig del just genom utvecklingen af denna märk-
värdiga Statshvälfning, vunnit. Visserligen bevisar Bur- ,,
Kes exempel, att det för en djupare 1 ankare icke var
helt och hållet omöjligt, att redan vid Revolutionens
början ungefär förutse dess utgång. Men man kan ej
vänta, att många Statsmän, sådana som Burke, skulle

' hafva bildat sig hos ett Folk, hvilket så länge lefvaV
under en godtycklig styrelse —k (det ar likväl sannt,
att Montesquieu tillhörde detta Folk) — eller <<n3, att
de der uppträdande Reformatorerne, under den häftU
ga striden mot de privilegierades hårdnackade motstånd,
pkulle bibehålla nog lugn och sansning, för att lyssna
till den ädle och vältalige,, men dock stundom i siua
omdömen något ensidige Brittens varnande, oen bestraf-
fande röst, hvilken dessutom ej lat höra sig förr, än
Revolutionen, ehuru nyss börjad, redan hade hunnit nä-
stan lör långt fram, för att kunna diff.as tillbaka eller
på balfva vägen hämmas i sin fortgång.
56

läinpningen af denna princip. Det ar blott i denna
mildrade tillämpning, som den kan sägas hafva legat
til! grund för de under de senast förflutna åren i Spa-
nien, Portugal, Neapel och Piemont försökta, men
misslyckade, Revolutionerna. Utan att gilla dessa
Revolutioner, eller den Constitution, hvars införan-
de de åsyftade, måste man likväl, så vida man vill
dömma opartiskt, erkänna, att ingendera af dem låter
egenteligen jemföra sig med den Franska. I ingen-
dera af dem var frågan om en så total omstörtning
af allt det förut bestående: i ingendera af dem för-
sökte man, att förvandla en förut monarchisk Stat i
en Republik, utan blott att förvandla en förut oin-
skränkt och godtycklig Monarch! i en constitutionell.
Också befläckades ingendera af dem genom de grym-
heter och rysligheter, de vilda utbrott af pöbelns ra-
seri, det öfvermodiga och lättsinniga förakt för alla
förut gällande rättsanspråk, do öfverspända frihets-
och jemlikhets’begrepp, ooh det tyranniska sätt att
göra dem gällande, som i så hög grad röjde sig i den
Franska Statshvälfningen, Om man härvid tillika be-
sinnar de allmänt bekanta omständigheter, hvilka fo-
regingo och föranledde i synnerhet den Spanska Re-
volutionen; om man erinrar sig de förhållanden, un-
der hvilka den af Cortes uppgjorda Constitutionen
först infördes: om man erinrar sig, huru de tappre
försvararne af Nationens sjelfstandighet efter Konun-
gens återkomst ur sin fångenskap behandlades, samt
5? '

i hvilken belägenhet Staten â nyo «torfades genom
Despotismen och MunkväJdet; så tyckes man väl åt-
minstone böra medgifva, att en ganska betydlig skil-
nad eger rum mellan denna Spanska Revolution och
den Franska, i synnerhet då frågan är om den senare
i hela dess utveckling, — Af allt det här anförda må
man imellertid ej draga den slutsatsen, att vi gille eller
försvare lättsinnigt företagna och våldsamma Révolu-
tioner; rörande denna punkt ämne vi i det följande
förklara oss så bestämdt, att, enligt hvad vi hoppas, •
intet missförstånd af vår tanka skall kunna återstå: vi
hafve endast påstått, att man framställer den har ifrå- '
gavarande politiska läran oriktigt, och bedömmer den
obilligt, då man betraktar den såsom helt och hållet
identisk med den egentligen så kallade Jacobinismensr
hvilken i vår tanka blott kan anses såsom dess vilda-
ste carricatur, — För öfrigt, ehuru litet vi enligt vår
öfvertygelse i allmänhet kunne gilla den förkärlek för
det republikanska Regeringssättet, hvilken man finner
hos en del af denna åsigts förfäktare; kunne vi likväl
ej heller medgifva, hvad deras motståndare ofta tyckas
vilja yrka, att denna tendens i alla möjliga fall inne-
bär detsamnia, som ett bemödande att störta Sta-
terna i Anarchi, I de Europeiska Monarchierna har
den blifvit förderflig och ledt till borgerliga orolighe-
ter, emedan den här kommit i strid med äldre, på en
annan grund hvilande. Samhällsformer, hvilka den med.
våld sökt förstöra. Men de Amerikanska Staternes exem-
58

pel bevisar likväl, att en sådan på del demokratiska
elementets öfvervigt grundad Författning, der den icke
behöfver införas genom detta våldsamma förstorande af
äldre Institutioner, kan, åtminstone för en tid öcli
under vissa omständigheter, ej blott ega ett lugnt och
orubbadt bestånd, utan äfven visa sig gynnande för Sta-
tens tilltagande flor. Äfven i Forntidens Republiker
ledde sådana Författningar, om ej till ett stadgad t och
varaktigt Rättstillstånd, åtminstone till utvecklingen
af stora krafter-och höga medborgerliga dygder; och
de, som i våra dagar ovilkorligen fördömma aU re-,
publikansk frihetsanda, tyckas dervid ej rätt erinra sig,
hvad det ar de likväl sjelfve från barndomen vant
sig att beundra hos så många af Greklands och Roms
Hjeltar. Vi erkänne ock öppet, att vi nied deltagarn-
de och glädje se de Amerikanska Republikernas sti^
gande välstånd, ehuru vi icke tilltro oss, att efter
de ofullständiga, och till en del stridiga, underrätteR
ser, man hittifls derom eger, med full säkerhet be-r
dömma den verkliga graden af detta välstånd, och i
synnerhet den verkliga, graden af Folkets högre, 4n-*
tellectuella, moraliska och religiösa odling inom dessa
Stater, Men äfven om man rörande deras hela till-
stånd gör sig det mest fördelaktiga begrepp, så föl-
jer likväl deraf i vår tanka alldeles icke, att de kun-
na eller böra blifva mönster fqr de Europeiska Sta-
terna, hvilka haft en helt annan poljtisk uppfostran.
Också anse vi det lör ganska oafgjordt, huruvida
' 69 '

den politiska Författning, hvilken de Amerikanska

> Republikerna för det närvarande ega, några Sekler
härefter, då folkmängden inom dem hunnit mång-
' dubblas, möjligen kan bibehålla sig, och ännu visa
sig såsom tjenlig för dem. Detta är imellertid en
undersökning, i hvilken vi här icke kunne ingå:
här hafve vi endast velat yrka billighet och rätt-
visa i bedömmandet af den politiska lära, hvilken
vanligtvis åberopar de Amerikanska Staterna såsom de
, fullkomligaste exempel på rättsenliga Författningar.

Men samma redlighet och opartiskhet, hvilken vi
här fordrat i afseende på denna läras uppfattande och
, bedömmande, måste vi vidare älven fordra i afseen-
de på den andra. Åfven denna har nämligen af dess
motståndare vanligen blifvit missförstådd eller miss-
tydd. Enligt vår öfvertygelse är den visserligen icke
fri från all ensidighet: vi ämne längre fram angifva
och utveckla skälen till denna vår öfvertygelse. Men
det oaktadt kunne vi alldeles icke medgifva, att dess
verkliga anda och syftning är sådan, som den af det
andra partiet ofta blifvit framställd. Åtminstone gäl-
ler delta om den, så vida den betraktas i sin rena
och äkta form, och det är, såsom redan förut blif-
vit nämndt, endast med denna vi bär sysselsatte oss.
I afsende på de beskyllningar, hvilka blifvit gjorde
emot den, erkänne vi, alt den, älven hos en del af
dess utmärktaste förfäktare, i synnerhet vid frågan
om Statens förhållande till Religionen, visar "sig i
6o

någon mån grumlad och förvirrad genom elt visst
mystiskt framställningssätt; men detta förekommer
likväl ej hos alla 7), och kan alldeles icke sagas höra

7)	Det förekommer till exempel hvarken hos Bubke el-
ler hos Hegel, hvilken (se dess Grundlinien der Phi-
. losophie de^ Rechts	anm.) med bitterhet ifrar
emqt detta slags Mysticism. Hvad för öfrigt denne
sistnämnde Tänkare angår, så kan det väl med något
skäl sättas i fråga, huruvida hans politiska åsigt bör
sägas vara alldeles densamma, som den här omtala-
de , emedan han visserligen visat sig såsom ännu strän-
gare Monarchist, än de fleste af den här charakteri-
serade lärans anhängare. (Jemf. hans Grundlinien, der
, Philosophie des Rechts, i synnerhet hela afdelnjngen:
die Fürstliche Gewalt	ay5—286)^ Imellertid kan
man likväl ej neka, att ju hans åsigt af Staten, oaktadt
dess skiljaktighet i vissa speciella punkter, i det hufvud”
sakligaste öfverensstämmer med den här ifrågavarande :
den utgör ett försök att härleda den ur Philosophiens
högsta principer och att framställa den efter en sträng
vetenskaplig method, hvars riktighet eller oriktighet vi
likväl här icke kunne pröfva, Hegel bestrider {Grundin
d^ Philos, d. Rechts	75}, att Staten till sin natur
utgör ett Fördrag, eller grundar sig på ett sådant;
antingen detta betraktas såsom ett Fördrag
mellan alla dess medlemmar, eller såsom ett
Fördrag mellan dem på ena sidan, och Pte-
geringen på den andra. Han betraktar Staten (J.
aöy, 258) sasom den sedliga Ideens verklig-
het, det i och för sig sjelf förnuftiga, och yrkar,
att det icke beror af den enskildes välbehag, utan är
dess högsta pligt, att vara medlem af Staten. Han
förkastar i följd häraf (J. 268 anm,) den åsigt af Sta-
ten, enligt hvilken dess bestämmelse sättes blott i s ä-
kerhet och skydd för egendom och den per-
sonliga friheten: han påstår i motsats häremot,
att Staten har ett helt annat förhållande till Individen,
emedan denne blott såsom medlem af en Stat
Jiar objectivitet, sanning och sedlighet. Hau
61

till den ifrågavarande lärans egentliga väsende. Der-<
ernot hör det visserligen till det väsendtliga af den,
att den önskar en vidsträcktare och starkare Konunga-

anser följaktligen Staten såsom något högre än en blott
Säkerhetsanstalt; äfvehsom han för dess bestånd fordrar
politisk dygd och Patriotism (J4 268 m. fl. st.).
Man betraktar Staten i dess fullt utbildade Idé såsom
nödvändigt utgörande en constitutionell Monarch! (J.
273), och anmärker (J. 2/3 anm.), att denna Sta-
tens utbildning till en constitutionell Mon-
arch! är ett den nyare tidens verk, hvär-
emot den gamla indelningen af Statsförfattningarna z
Monarch!, Aristokrati och Demokrati endast gäller
för Forntidens ståndpunkt, på hvilken, såsom
han uttrycker sig, den.os öndr ade substantiella
enheten ännu icke kommit till det inre åt-
skiljandet (till en utvecklad organisation)
och dermed till concret förnuftighet.. I den
constitutionella Monarchien, såsom den enda med Sta-
tens fullt utbildade Idé enliga Författningen, blifva des-
sa former, hvilka efter den gamla indelningen utgöra
särskilda Regeringssätt, blott momenter, hörande till
ett och samma Regeringssätt. I den constitutionella ,
Monarchien betraktar han vidare (J. 279) Monarchen
såsom den egentlige Reprefeentanten och Ihne-
hafvaren af Statens S ouverainetet, och för-
kastar begreppet om Folksouverainetet i den
mening, i hvilken man i nyare tider börjat
tala om den, eller betraktad i motsats mot den
hos Monarchen existerande Souver ainet e-
t e n. Till ' den constitutionella Monarchiens väsende
hör vidare i hans tanka den Kungliga värdighetens
ärftlighet (^. 280,281), Konungens Benådnings-
rätt ($. 282), Konungens makt öfver sina Em-
betsmän ($. 283), och hans personliga frihet
från allt ansvar (^. 284). klan tillägger härvid (f.
286 anm.): ”Die monarchische Verfassung zur erblichen
nach Primogenitur festbestimmten Thronfolge heraus-
6a

makt, samt alt den yrkar bibehållandet af en ärftlig
Adel. Men detta är dock alldeles icke delsamma, som
att antingen ifra för en helt och hållet oinskränkt
gearbeitet zu haben, so dass sie hiermit zum patriarcha-«
lischen Princip, von dem sie geschichtlich ausgegan-
gen ist, aber in der höheren Bestimmung als die ab-
solute Spitze eines organisch entwickelten Staats zurück
geführt worden, ist eins der späteren Piesultate der
. Geschichte, das für die öffentliche Freyheit und ver-
. nünftige Verfassung am wichtigsten ist, obgleich es, wie
vorhin bemerkt, wenn schon respektirt, doch häufig
; am wenigsten begriffen wird. Die ehemaligen blossen
Feudal-monarchien, so wie die Despotien, zeigen in
der Geschichte darum diese Abwechselung von Em-
pörungen, Gewaltthatén dei’ Fürsten, innerlichen Krie-
gen, Untergang fürstlicher Individuen und Dynastien,
und die daraus hervorgehende innere und äussere, alD
gemeine Verwüstung und Zerstörung, weil in solchem
Zustand die lheilung des Staatsgeschäfts, indem seine
Theile Vasallen, Paschas u* s, f. übertragen sind, nur
mechanisch, nicht ein Unterschied der Bestimmung
und Form, sondern 'nur ein Unterschied grösserer .oder
geringerer Gewalt ist. So' erhält und bringt jeder
Theil, indem er sich erhält, nur sich und darin nicht
zugleich die anderen hervor, und hat zur unabhängig
. gen Selbstständigkeit alle Momente vollständig an ihm
selbsL Im organischen Verhältnisse, in welchem Glie-
der, nicht Theile,, sich zu einander verhalten, erhält
jedes die anderen, indem es seine eigne Sphäre
erfüllt, jedem ist für die eigene Selbsterhaltung, eben
so die Erhaltung der anderen Glieder substantieller
Zweck und Product.” — I afseende ater på den Lag-
stiftande Maktens organisation yrkar Hegel ($. Sos) att
Ständerna maste betraktas såsom dela medlande or-
ganen mellan Regeringen på ena sidan och
det i sina särskilda spherer och individer
u p p 1 ö s t a Folket på den a n d r a. Han delar dem
uti Lvenne Stånd, af hvilka det ena (J. J. 3o5 , 3ö6,
65

Konungamakt, eller söka återgifva åt den aristokra-
tiska principen hela den öfvervigt, den under Medel-
tiden egde. De som vanligtvis med de högsta låford
omtala den Engelska Constitutionen, och tro denna
oaktadt dess partiella brister, likväl i det hela mer
an någon annan närma sig intill Ideen af en fullkom-
lig Statsförfattning för en stor och odlad Nation, kun-
na väl — detta deras omdöme må för öfrigt vara
äöy)' litgör en ärftlig, med oföryttreliga Ma-
joratsgods försedd Adel,'det andra åter ($. $.
3o8, Öog, 310, 3n) svarar emot den rörliga si-
dan af det borgerliga Samhället, hvilken må- -
ste representeras genom valde Deputerade. Han
fordrar i följd häraf ($.	312, 313) National-repre-
sentationens fördelning i tvenne Kamrar. Vida-
re fordrar han ($. 311), att valet af de Deputerade
skall utgå ur de särskilda C or p or a ti on er ne :
då nämligen, tillägger han, de Deputerade be--
traktas såsom Representanter, så har det-
ta en organiskt förnuftig mening blott i det
fall, då deicke anses såsom Representanter
af Individer, eller af en mängd af sådana,
utan af Samhällets väsendtliga Spherer,
dess stora interessen. Också yrkar han
260—266) nödvändigheten af Corp or ationer inom
När in games område; tillägger dessa (§. 262) rät-
tigheten att under den Offentliga Maktens uppsigt ef-
ter bestämda reglor vårda sina angelägenheter-, lägger
(J. 253) stor vigt på Ståndsära; anser (J. J. 244,
245) Corporationernes upphäfvande såsom den för-
namsta grunden till den Engelska pöbelns talrikhet ;
och betraktar ändteligen (J. 255) Corporationerne til-
lika med Familjförhållandet såsom tillsammans utgö-
rande Statens sedliga rot. I alla dessa hufyud-
sakliga punkter öfverensstämmer Hegels politiska åsigt
med den, om hvilken här ar fråga, och med den i
det föregående gifna Charakteristiken af densamma.
mer eller mindre grundadt — åtminstone icke med
rättvisa anses såsom fiender till Folkens frihet. Äf-
venså kan man ej deraf, att någon i allmänhet yr-
* kaf bibehållandet af vissa Stånd och Corporationer,

Utan orättvisa draga den slutsatsen, att han nödvän-
digt måste nitälska for alla en äldre tids inskränkan-
de Skråförfaltningar. Om vi således på ena sidan, ej
kunne instämma i det omdöme, enligt hvilket den.
förra lärans anhängare påstås aldrig åsyfta något äil*
nat äii Anarchi och ett tygellöst pöbelvälde; så kunne
yi ock lika litet förena oss med dem, hvilka hos den
senares förfaktare blott finna ett sträfvande, att dels,
i trots af alla Folkens önskningar om representativa
Författningars införande, upprätthålla den under de se-
nast förflutna Seklerna i så många Europeiska Stater
uppkomna godtyckliga Konungamakten, dels ock åter-
upplifva eller bibehålla allä de for Folket tryckande Och
för Staten skadliga prerogative!’, hvilka de privilégié*
rade Stånden fordolii i dessa länder egt, och i en del
af dem ännu ega. Så vida det hufvtidsakligen ar det-
ta sträfvande, som charäkteriserar hvad man i våra
dagar kallat Ültraism, (och något annat an detta
bör man väl ej med detta förhatliga pärtinamn ut-
märka); så voro det lika orättvist, ätt beskylla till
exempel Bukkë eller StetTEJJs för Ultraism i den-
na mening af ordet, soni det skulle vara, att gö-
ra La Fayette, Benk Constant, eller de bästa
och ädlaste af Frankrikes Öfrige Liberala till
• : . ..es	'

Jacobinen 8). Imellertid erkännevi, att flere, i. syn-
nerhet af de Tyska Tänkare, om hvilka haï’ ar frå-
ga, sjelfve blottställt sig för missförstånd och miss-

8)	. Ibland hundrade ställen, hvilka med lika mycket skäl
skulle kunna för samma ändamål åberopas, må det til-
låtas oss att anföra ett eoida, till prof på den anda,
som är rådande i Steffens politiska Skrifter: ^’Ob wir
.den Kastenhochmuth vertheidigen, das Ringen nach äus-
seren eitlen Vorzügen, die Thorheit derer, die, den
Wahnsinnigen gleich, sich Könige dünken, wo man
sie verachtet und gering schätzt? Wir, da wir kein
Leben kennen, als in der Freiheit, da uns der Äthern
ausgeht, da uns die schwüle Luft zu ersticken droht,
wo die Verwirrung engherziger Begriffe,, die immer ge-
waltsamer sind, je enger sie erscheinen, oder äussere
Gewalt auf irgend eine Weise die heilige Stätte der
Freiheit zu berühren droht? Wir überlassen die Ant-
wort den Freigesinnten, die unsbegrifien haben?’ ——
”Ihr, die ihr euch vorzugsweise die edeln Geschlechter
nennt, die ihr, durch die geschichtliche Entwickelung,
des Staats eine bedeutende Stelle einnehmt, soll nichts
geschehen, was die Hoffnung des Bessern rechtfertigt ?
Der Boden, auf welchem die meisten unter euch so
zuversichtlich bauen, ist hohl, eure Ansprüche werden
verlacht, eure Unwissenheit erregt Erbarmen, eure Ge-
walt ist auf ewig gebrochen.. Habt ihr den Muth, das
morsche Gebäude selber einzureissen, und was Gewalt
und èigenthümliche Richtung früherer Zeiten im rohen
Gegdisatze bildete, freiwillig aufzugeben? So, nur so,
seyd ihr zu retten. Thörichte, glaubt ihr, dass der
freie Mann eurer Fratze huldigt? Vernichtet die lächer-
liche, trübselig gewordene Scheidewand der Gesellig-
keit, die euch Von den schönsten Blüthen des Lebens,
von der schönen Sorge des Bürgers, von der freien
Umsicht höherer Bildung ausschliesst, und euch nichts
übrig lasst, als die verdorrten Zweige verwelkter Con-
venienz, die ihr, Bemitleidenswerthe, mit Lumpen

ßvea KUL	IL 5.
66

tydning genom den något för ljusa målning, de ofta
gifvit af Medeltiden och dess politiska Författning.
Om det andra partiet i sitt sätt att bedömma Medel-

und Flickwerk leerer Eitelkeit aufznstutzen sucht. Zer-
stört die Schranken, die euch hemmen, und taucht
muthig hinein in den Abgrund der grossartigen Ein-
heit des Lebens, aus welcher, in fröhlicher bunter Man-
nichfaltigkeit, erfrischt durch die lebendige verborgene
Gleichheit aller Geister, ein Jeder sich gestaltet auf
seine Weise. Gönnt euren Kindern diese Gleichheit,
dass sie mit den wahrhaft Freien frei werden, dass sie
in freudiger Gemeinschaft mit den Bauern und Bürgern
jene Gleichheit festhalten, durch welche erst die Ver-
schiedenheit lebendige Eigenthümlichkeit wird. Lasst
jene Herablassung fahren, die keinen Sinn mehr hat,
lasst in Schulen und auf Universitäten die Freundschaft
die gleichgestimmten Seelen verbinden, dass der Graf
und Handwerker, beide gegenseitig veredelt, wie wahre
Brüder, sich gleichmässig. schätzen, lasst die natürliche
Neigung eurer Söhne gegen die Tochter der Bürger,
eurer Töchter gegen ihre Söhne, frei walten, und
vergesst das adeliche Blut. Die Zeit hat, die Adern
eröffnet, dieser Adel hat sieh verblutet, und ein neues
Geschlecht — ein Phönix aus der Asche — hebt aus
eurer Mitte die muthigen Schwingen, um, bereichert
mit allem, was die Zeit in irgend einer Richtung ge-
bar, sich in frischer Gesundheit zu gestalten. Daher
vergesst den alten Adel, dieser ist n e u, und nur
der neue kann gelten, der alte nur, wenn er erneiiert
wird. Aus eurer Mitte muss er sich zwar bilden,
und weh euch und uns, wenn nichts Belebendes und
Grosses sich mehr unter euch entwickelte — euch
und uns, wenn die stetige Folge der Entwickelung un-
terbrochen wird. Aber es ist nicht so. Geschlechter,
die in eigenthümlicher Kraft und Stärke sich gestalte-
ten den Zeiten angemessen in ferner Vergangenheit,
haben nicht die Fähigkeit verloren, gross und herrlich
zu seyn im Sinne der gegenwärtigen Zeit. Was jezt
6y

tiden vanligtvis visat sig.partisk emot den; så kati
detta deremot efter vår öfvertygelse icke frikallas från

' det motsatta felet. Men en sådan ensidighet ellev
sich bilden kann in eigentliümlicher Schönheit, geboren
aus der Mitte eines allseitigen Lebens, wird sich nicht
erniedrigen zur bedeutungslosen Copie einer erstarrten
Zeit, und mit den freien Bürgern wird der freie Adel
entstehen, der, wie er ersdheinfj alle Missverständnisse
und allen Hass vernichtet.” {Caricaturen des Heilig
sten 2:r 1h. S. 566—56S.}. Vi frage hvarje opartisk:
är detta den Franska Ultraismens ton ? Om — hvilket
vi ej vilje bestrida — älven denna sistnämnda ibland
sina förfäktare räknar åtskilliga berömda män; och
om afven ibland dem en så betydlig åtskilnäd egerrum, .
att man ej utan örattvisa skulle kunna om dem, alla-
falla ett alldeles lika omdöme; så råder likväl i
allmänhet hos dem eri helt annan anda, än hos Burke^
eller hos de förnämsta af Tysklands nyare politiska
Skriftställare. Hvad v* Haller beträffar^ hvilkeri riiari
stundom hos oss namnt tillsäriimans rned Steepens^
Görres m. fl.; så har Steffens (Caricàtùren des Heilig-
sten a:r Th. S. med, följ.) under rubrik af Haîlef
oder die Legitimität uppställt hans lära såsom en af
den närvarande tidens politiska Cafricattitery
och Hegel {Grundlinien der Philosophie des Hechts
S. 24-5 med följ.) finner hans Restauratiöri der Staats-
Wissenschaft framfor alla andra Skrifter af samma sylt-1
ning utmärka sig genom deri fullkomliga från-
varori af all tanke: omdömen, hvilka åtminstone
bevisa, huru litet desse Tänkare vilja vidkännas någon
slägtskap mellan sin politiska lära och v. HålléRs. -
. Af det här anförda följer imellertid alldeles icke^ att
vi till alla delar gilla dessä Författares politiska åsigferi
vi hafve lika litet svurit deras j spm någon anriansi la-
na: vi erkänne deras snille och skarprinnighet, utan att
likväl afsäga oss vår rättighet, att pröfva deras meniri^
gar* och att på egen undersökning grunda vår öfver^
~tygelse; och vi hafve här blotf velat för dem fordra
68

’ ofverSriff i eit och annat uttryck bör dock icke för-»
leda oss, att misskänna hela tendensen af en asigt,
' hvilken, ehvad omdöme-den grundliga pröfningen för
öfrigt må fälla om den, åtminstone ej bör förblandas
' med den fanatiska Ultraism, som i Frankrike synes 5
arbeta, vare sig på Despotismens, eller på Feodalis-
mens och Hierarchiens återupprättande,
y

Genom det hittills anförda hafve vi till en början
sokt medverka dertill, att båda de här ifrågavarande
lärorna måtte till sin syftning och sitt innehall ulan
misstydning uppfattas. Vi hafve bemödat oss, att
redigt angifva de vigtigaste punkter, om hvilka stri-
den dem emellan handlar, och att derigenom bestäm-
ma den egentliga stridsfrågan, hvilketvid hvarje tvist
är af så stor vigt. Vi hafve derigenom sökt förbere-
da en lugn och opartisk pröfning af dem : det är till
en sådan, så vidt den nämligen i en populär Afhand-
ling kan företagas, som vi numera måste Öfvergå ;
hvarvid vi likväl, på det att denna pröfning ej ma fa
en blott negativ och polemisk charakter, tro oss bö-
ra förena den med ett försök till en positiv utveckling
af några för Samhällsläran vigtiga begrepp.

samma rättvisa, som,vi äfven yrkat for det andra par-
tiet, nämligen’ att deras läror, då man vill granska
och bedömma dem, må fattas i sin verkliga betydelse,
och framställas i sin rätta gestalt.
6 g

MENSKLIGT SAMHÄLLE i ALLMÄNHET. ÖFVERSIGT
AF DESS HUFVUDFORMER.

Dä vi tage ordet Samhälle i dess mest vidsträckta be-
märkelse , kunne vi gifva detta namn åt hvarje före-
ning af lefvande varelser: i denna mening talar man
ofta om ett Samhälle äfven ibland djuren. Hvarje
förening af menniskor kan dä kallas ett menskligt
Samhälle. I hvarje Samhälle finnes en viss mängd
af delar, Samhällets medlemmar, förenade genom ett
för dem alla gemensamt band till ett Hel t. Det
menskliga Samhällets medlemmar aro förnuftiga och
fria, men tillika sinnliga varelser, hvilka derigenom,
att de aro bundne vid en och samma materiella verld,
såsom den gemensamma spheren för all deras yttre
verksamhet, komma i beröring med hvarandra, och
sättas i ett förhållande af vexelverkan. Samhället ut-
gör just denna deras fortvarande vexelverkan.

Det gifves nu visserligen ganska många modifica-
tioner af denna vexelverkan, och i denna mening
ganska många, modificationer af hvad vi i allmänhet
kalle mensklig Samhällsförening. Imellertid kunna
dock alla dessa sammanfattas under trenne hufvud-
former, afhvilka hvardera innebegriper åtskilliga spe-
ciellare Samhällsförhållanden. Dessa trenne hufvud-
former, hvilka äfven kunna betraktas såsom uttryc-
kande lika många grader af det menskliga Samhällets
utvidgning, äro Familjep, Staten, och ändteligen
4et alla Stater omfattande Menniskoslägtet. Fa-
miljen är den första och enklaste hufvudformen af.
menskligt Samhälle: det var utan tvifvel med denna,
spm all mepsklig Samhällsförening tog sin början,
emedan den är omedelbart beredd genom de till men-
niskans natur hörande drifter, utan hvilkas verksam-
het Slägtet ej kunde ega bestånd. En mängd af Fa-
miljer, förenade genpm ett gemensamt ursprung och
en gemensam vistelseort, samt följakteligen äfven ge-
nom gemensamma inflytelser af den yttre omgifvan-
de Naturen, en viss större eller mindre likhet i phy-
siska och andeliga anlag, och en gemensam bildning,
hvilken har sitt yttre motsvarande uttryck i ett ge-
mensamt Språk, utgör hvad vi kalle ett Folk; och
detta, så vida det eger en Rät teförfattning och en
Regering, som vårdar pch leder dess gemensamma an-
gelägepheter, bildar en Stat. Vi betrakte har Folk
pch Stat såsom utgörande en och samma hufvudform
af menskligt Samhälle; ty enligt Naturens afsigt sy-!
pes hvarje särskildt Folk (det vill — då Språket ut-
güp det fullkomligaste yttre uttrycket af Nationalite-
ten s-, egentligen säga: hvarje Folk, som1 Jtalar ett
eget, fr|n alla andra väs en d tligen åtskild t, Språk)
ursprungligen ämnadt att utgöra en särskild Stat; ehu-
det gepom yttre omständigheters inflytelse, under
I1

den fortgående utvecklingen af Folkens och Staternas
öden, ofta handt, än att ett och samma Folk blifvit
delad t i flera Stater, än åter att en Stat kommit att
omfatta flera Folk. Men äfven de särskilda, genom
olika Språk och särskild Regering från hvarandra af-
söndrade, Folken och Staterna aro dock icke utan
allt samband med hvarandra: de hafva tvärtom mån-
ga beröringspunkter: de sättas i en mer eller mindre
liflig förbindelse med hvarandra, dels genom Littera-
turen och Handeln, det vill säga, genom det ömse-
sidiga utbytet af producterna af deras andeliga och
materiella verksamhet, och dels genom politiska för-
hållanden, det vill säga, genom stridiga rätts-anspråk
och försöken att på ett eller annat sätt, medelst krig
eller fredlig förlikning, häfva dessa coflisioner. Air
la de Folk och Stater, hvilka stå i någon, sådan för-
bindelse med hvarandra, bilda derigenom ett större
Helt, hvilket, då vi .tänke oss det i dess största om-
fång, och sådant det genom en tilltågande communi-
cation mellan menniskorna slutligen bör blifva, må-
ste betraktas såsom en förening af alla Folk och Sta-
ter utan undantag, eller såsom det allmänna, hela
Menniskoslägtet omfattande Samhället,

Betraktadt i hvar och en af dessa hufvudformer,
visar sig det menskliga Samhället först och främst
såsom en förening mellan vissa i ett och samma tids-
moment lefvande medlemmar. Men denna förening
72	.

i	'

ar dock ej ämnad, att vara blott momentan: den är
ämnad, att ega en viss duration i tiden. Äfven i
detta hänseende gifves det en genom sakens natur be-
stämd atskünad mellan de nämnda formerna af Sam—
'hälle. I den första af dem, eller Familjen, är före-
ningens duration mest inskränkt : den upphör nämli-
gen i afseende på Makarne, genom livilkas förbindel-
se Familjen uppkommit, vid deras död, och i afseen-
de på Barnen, då de, efter att hafva uppnått den fulla
utvecklingen af sina andeliga och physiska krafter,
lemna den Familj, inom hvilken de äro födde, för
alt sjelfve bilda nya Familjer. Deremot äro de andra
båda hufvudformerna af Samhället icke på detta sätt
i sin duration inskränkte till en enda generation. Elt
Folk och en Stat omfattar en lång följd af generatio-
ner; och om, enligt hvad alla tiders erfarenhet inty-
gar, äfven Folken och Staterna icke äro frikallade
från alt småningom åldras och dö, så kan likväl de-
ras lif möjligtvis fortvara i Årtusenden. Också gif-
ves det för dem, likasom för den enskilda menniskan,
en Makrobiotik : det gifves för dem en lefnadsordning,
genom hvars iakttagande deras lifskraft åtminstone
ganska länge kan bibehålla sig frisk och oförsvagad.
Detta oaktad t visar oss likväl Historien en successif,
vexling af Folk och Stater; men under det att gamla
Stater genom inre kraftlöshet upplösas, eller genom .
yttre våld förstöras, oclï nya uppväxa i deras ställe,
för att förr eller senare dela samma öde, forllefver i
dem alla Mcnuiskoslägtet, och visar sig i hvarje ny
' . 7û	'
verldshistorisk Period i en föryngrad gestalt, såsom
ett nytt Helt aF Folk och Stater , hvilket likväl alltid
står i ett nödvändigt sammanhang med det föregåen-
de , af hvilket det leder sitt ursprung. I följd häraF
är således Familjen ett Samhälle, hvilket blött fort—
varar under en end a generation: Folket eller Staten
ett Samhälle, hvilket fortvarar genom en mängd at
generationer: och ändteligen hela 'Menniskosläglet ett
Samhälle,’ hvilket fortvarar genom alla generationer.
Äfven i afseende på sin duration i tiden, likasom i
afseende på sin utsträckning i rummet och medlem-
marnes talrikhet, visa sig således de här nämnda huf-
vudformerna såsom uttryckande trenne grader af det
menskliga Samhällets mer och mer omfattande utvidg-
ning.

Deraf, att ett Samhälle eger en viss längre eller
kortare duration i tiden, blir det en följd , att det i
hela dess lif gifves en continuité t, medelst hvilken
hvarje föregående moment deraf står i ett nödvändigt
sammanhang med alla de efterföljande, och har pa
dem ett mer eller mindre märkbart inflytande. Deri-,
genom uppkommer för Samhället möjligheten af en
.Historia, som framställer den succes'siva utvecklingen
af dess lif och det caussaliska sammanhanget mellan
alla de momenter, genom hvilka detsamma fortgår.
Så vida denna Historia sysselsätter sig med nagot lef-
vande, utgör den alltid en Biograph i i detta ords^
mest vidsträckta bemärkelse. Den framställer nämli-
74

gen den successiva utvecklingen, antingen af vissa In-
dividers och den af dem bestående Familjens, eller
af ett Folks och en Stats, eller ändteligen af hela
Menniskoslägtets lif. (Biographi i inskränkt bemär-
kelse, Specialhistoria och allmän Verldshistoria).

Då nu på detta sätt hvart och ett Samhälle, dels
i hvarje tidsmoment består af vissa coëxisterande
medlemmar, dels ock eger en viss duration, hvarige-
nom dess lif fortgår genom en följd af tidsmomenter;
så blir det i anledning deraf förnuftets nödvändiga
fordran, alt i hvarje Samhälle ett förenadt afseende
må göras på det närvarande och på dess samman-
hang med det förflutna och det tillkommande.
På ena sidan har det närvarande sin rätt, som icke
får uppoffras ; men på den andra må detta ej hel-
ler betraktas såsom isolerad t, och tillrycka sig vår
hela uppmärksamhet eller omsorg: det måste betrak-
tas på en gång såsom en frukt af det förflutna och
såsom ett fro till det tillkommande; med ett ord, så-
som ett nödvändigt moment i den successiva utveck-
lingen af Samhällets lif. Den sanna lefnadsvisheten
inom hvarje inskränktare eller vidsträcktare Samhäl-
le består till en hufvudsaklig del i konsten att full-
komligen förlika afseendet på det närvarande och dess
behof med afseendet på det förflutna och det tillkom-
mande. Denna konst är redan för den enskilda men-
niskan och Familjen af stor vigt ; men den har ock
?5

-	■

en ej mindre vigtig användning i den genom en följd
af generationer fortlefvande Staten. Den innebär i af-
seende pä Staten tvenne hufvudmomentér, af hvilka
intetdera får åsidosattas för det andras skull: på ena
sidan aktningen för det närvarandes ratt, och på den
andra aktningen för den historiska conlinuiteten. Sta-
ten måste betraktas på en gång såsom en förening
af alla de i det närvarande ögonblicket coëxisterande
medlemmarne af densamma, och tillika sasom en för-
ening af alla de generationer, genom hvilka dess lif
successift utvecklar sig. I följd häraf har pa ena si-
dan den närvarande generationen en obestridlig rättig-
het och förbindelse, att efter egen pröfning på ett för-
nuftenligt sätt ordna och förbättra sin Samhällsför-
fattning och sitt hela tillstånd ; men på den andra är
den ock förbunden, att i detta sitt bemödande icke
endast se på det närvarande, utan betrakta detta i
sitt sammanhang med det förflutna och det tillkom-
mande. Den måste betrakta hela sin bildning och sin
Samhällsinrältning, såsom ett arf, ett Fidei-commiss,
öfverlemnadl af de föregående generationerna åt den
närvarande, och hvilket denna är förbunden, att ej
blott oförskingradt, utan äfven, så vidt möjligt är,
förökadt eller förbättradt, öfverlemna at de komman-
de. Det är klart, att man på tvenne sätt kan fela
häremot, eller att det i afseende på denna punkt gif-
ves tvenne motsatta ensidigheter, hvilka bada kunna
blifva lika förderfliga. Den ena af dessa är den, hvib
ken uppkommer, då det närvarande Slägtet i sitt bemö-
dande att reformera sina politiska Institutioner, söker
lösrycka sig ifrån hela den föregående tiden, och då
det således lättsinnigt och våldsamt förstör allt det
från denna äldre tid härstammande, för att i dess
ställe införa en helt och hållet ny Samhällsförfattning,
x livilken, uppgjord blott efter ^en abstract Theo-
ri, saknar all historisk basis, och ej blifvit förbe-
redd genom Nationens föregående politiska uppfostran:
den andra och häremot motsatta är åter den, då man,
i anledning af läran om den historiska continuitetens
nödvändighet, gör sig ett öfverdrifvet begrepp om
den närvarande generationens förbindelse , att respec-
tera de föregåendes politiska Institutioner och Lagar,
eller då man yrkar, att det närvarande Slägtet. skall
med blind och vidskeplig vördnad för en äldre tids
vishet bibehålla dess Samhällsförfattning alldeles oför-
ändrad, och således uppoffra sin sjelfständighet och
sin rättighet att efter egen pröfning ordna sina för-
hållanden. Den förra tendensen är den revolutionära:
den leder till borgerliga oroligheter och Anarchi:
den betraktar Staten, icke såsom en i Århundraden
fortvarande och successift sig utbildande organism,
utan såsom en med större eller mindre skicklighet
förfärdigad machin, (en Statsmachin, såsom man för
någon tid sedan ofta brükade kalla den), hvilken när
som helst kan söndertagas , och efter en ny Theori
omgöras. Den ,andra och -, motsätta tendensen. ledei'
:	; 77	' ■	' . '	.
deremot till att berôfva Staten sitt lif och sin fria,’
framskridande utveckling: den förstenar den, eller för-
vandlar den lefvande Samhällsorganismen i en lif-
lös mumie. Den ena visade sig i hela sin ytterlighet
iden Franska Revolutionen: den andra har i sin
största ytterlighet under en lång följd af Sekler före-;
kommit uti de Orientaliska Despotierna, i den Chi-
nesiska Slatsförfaltningen, likasom i den Hinduiska
Cast-indelningen. Vi få i det följande tillfälle att näi-
mare granska båda dessa ensidigheter; måhända tor-
de vi då finna, att den förra är. rådande i den ena
af de i det föregående charakteriserade politiska lä-
rorna; men att deremot den andra läran, sådan den
blifvit framställd af en del af dess förfäktare, icke
kan fullkomligen frikailas från den senare ensidighe-
heten, ehuru denna visserligen här på långt när icke
visar sig uti dess nyss angifna sLÖrsla ytterlighet.

En annan ej mindre vigtig sats är den, att hvarje
mensklig Samhällsförening, ' för att fattas i sin fulla
betydelse, måste betraktas ur tvenne lika nödvändiga
synpunkter, af hvilka vi kunne kalla den ena den ju-
ridiska, den andra åter den ethiska eller moraliska,
och derm ed tillika religiösa. På ena sidan hafva näm-
ligen Samhällets medlemmar, sasom förnuftiga och
fria varelser, mot hvarandra vissa rättigheter, hvilka
genom yttre lag kunna till sin vidd, bestämmas, och
genom tvång göras gällande: detta är det, som ger
78

föreningen dem emellan sin juridiska charakter. Men
pa den andra sidan kunne vi, då vi fråge, hvad det
ar, som ger all mensklig Samhällsförening sin hög-
sta betydelse och sitt sanna varde, icke undgå att
finna detta deruti, att det endast ar i och genom denna
förening, som menniskorna kunna uppnå sin högre
moraliska betämmelse. I följd deraf blir det äfven
förnultels nödvändiga fordran, att det menskliga Sam-
hällets medlemmar böra vara förenade med hvaran-
dra genom ett moraliskt band , genom ett band af
kärlek, förtroende och välvilja, som utgör ett utlryck
af Samhällsmedlemmarnes ethiska förhållande till hvar-
andra. Sa vida åler Samhällsföreningen derigenom
blir en, icke blott juridisk, utan tillika ethisk förbin-
delse, får den nödvändigt äfven en religiös charakter.
Ty den i sin fulla renhet betraktade moraliska kän-
slan star i ett nödvändigt sammanhang med den rena
religiösa känslan : den blir vid sin fullkomligare utveck-
ling på en gang moralisk och religiös känsla genom den
i medvetandet framträdande Ideen om ett Gudomligt Vä-
sende, såsom det sedligt Godas högsta Urbild och Källa,
och grunden till en moralisk Verldsregering. Visser-
ligen måste det härvid erkännas, att likasom Religio-
nen sjelf kan ganska mycket förfalskas, och öfvergå,
än i Mysticism, än i Superstition, äfvénså kan ock
begreppet om den religiösa Charakteren af en mensk-
lig Samhällsförening förfalskas, och öfvergå i ett my-
stiskt eller superstitiöst föreställningssätt. Men möj-
79

lighelen af en sådan förfalskning kan ej hindra, att
jù detta begrepp, fattadt i sin fulla renhet, är af stor
vigt och betydelse. — I hvarje mensklig Samhällsföre-
ning utgör det, som ger den sin moraliska och re-
ligiösa Charakter, det egentligen positiva deruli, hvar-
emot dess juridiska charakter utgör det negativa der-
uti. I det förra finne vi ett uttryck af all mensklig
Samhällsförenings högsta förnuftsändamal, dess hög-
sta bestämmelse: det senare deremot uttrycker det
oundgängliga vilkoret för uppnåendet af denna dess
bestämmelse. Det förra kan älven sägas utgöra det
inre, det senare åter det yttre deruti: sa vida nämli-
gen allt menskligt Samhälle måste betraktas sasom en
organisation, en organisk förening af förnuftiga och
fria varelser; så utgör det moraliska och religiösa
Samhällsorganismens inre anda och lifskraft, det ju-
1'idiska åter dess deremot svarande yttre form, dess
organiska structur. Det juridiska förhållandet mellan
Samhällets medlemmar utgör det oundgängliga negati-
va vilkoret för dess möjlighet eller för möjligheten af
förnuftiga och fria varelsers sammanlefnad. Det ethi-
ska förhållandet dem emellan uttrycker sig i och för
känslan genom kärlek, såsom den ömsesidiga andeli-
ga attraction, hvilken förenar Samhällets medlemmar
- med hvarandra : denna åter utgör en, icke blott nega-
tiv, utan positiv princip: den utgör grunden till ett
för alla Samhällsmedlemmarne gemensamt lif, i hvil-
ket degenom sin fortvarande andeligavexelyerkan öm-
sesidigt bidraga till den fullkomligaste möjliga ulveck-
t

ling a£ hvarandras krafter, och derigenom till hvaran-
dras högsta möjliga odling, förädling och sallhet. Den-
na ömsesidiga attraction mellan förnuftiga och fria va-
relser visar sig i de särskilda hufvudformerna af det
menskliga Samhället under olika modificationer. Inom
Familjen förekommer den såsom kärlek mellan Makar,
mellan Föräldrar och Barn o. s. v. : i Staten röjer den
sig i alla yttringar af Fosterlandskärlek och Samfunds-
anda ; ochäfven i förhållandet mellan Staterna borde
den åtminstone röja sig såsom ett dem alla förenande
band af ömsesidig käilekoch välvilja.

Om alla de här nämnda hufvudformerna af mensk-
• ligt Samhälle gäller det då, att de ega på en gång en
juridisk och en moralisk samt religiös charakter. Vi
ämne i det följande uppvisa denna dubbla charakter i
Staten såsom den form af Samhälle, med hvars betrak-
tande vi i denna Af handling egentligen sysselsätte oss.
På förhand kmine vi imellertid anmärka, att det, äf-
ven i detta hänseende, gifves tvenne motsatta ensidig-
heter, hvilka uppkomma, då man betraktar Staten, ic-
ke ur båda de här ifrågavarande synpunkterna, utan
endast ur den ena af dem , eller då man åtminstone
betraktar den mera ur den ena an ur den andra. Bå-
da dessa ensidigheter måste vi i vår undersökning'
om Statens väsende bemöda oss att undvika.

Fortsättn. i e. a. H.

S. Grub be.
8t

ïit t ttatur

L FÖRSLAG TILL ENHET OCH MEDBORGERLÏGHET Ï
HE ALLMÄNNA UNDERVISNINGS-VERKEN. Sthm,
Nestius, 1825. 52 sidd. 8:0.

IL OM UPPFOSTRAN TILL MEDBORGLIGHET , af IJ
M. Enberg* Sthm, Nestius, 1825. 4o sidd. 8:o* .

III BERÄTTELSE OFVER KoNGL. KRlGS-ACADEMlEN
AFGIFVEN TILL DESS KANSLER AF GUVERNÖREN,
år 1824* Sthm, Nestius, 182'4* i5o sidd* 8:0 utom
Bilagor*

IV* REVISIONENS ÖFVER RIKETS ELEMENTAR-LÅRO-
VERK UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE OM VERK-
STÄLLD GRANSKNING AF ALLMÄNNA UNDERVIS-
NINGENS tillstånd. Sthm, Nordström, 1825*
102 och 46 sidd. 4:o utom Bilagor*

Undervisningsverkens och läromethodernas beskaf-
fenhet i vårt fädernesland har i senare tider Utgjort
ett bland de förnämsta föremålen för hade allmaR och
enskild uppmärksamhet och undersökning. Att de
behofva undergå någon förändring , liar man väl all-
mänt antagit $ men huru denna förändring skulle verk-
ställas, derom hafva tankarne varit så mycket mera
delade. Under det att några synas hafva trott, att
hvarje förändring nödvändigt måste innebära en lör- '
bättring, och alt man i följe der af ej kunde nog skyn^

Svea Vill.

IL 6.
da att neadfva den gamla byggnaden, för att uppfö-
ra en annan, hvartill ej en gång grundritningen va-
rit uppgifven; hafva andra påstått, att man .borde
först undersöka, hvari den gamla byggnadens brist-
fälligheter verkligen bestodo, och endast afhjeJpa dem,
men. deremot bibehålla allt det vasendlliga goda, som
man efter sträng och grundlig pröfning befunnit föru
tjena att bibehållas. Den betänksamhet, hvarmed man
härvid gått tillväga, har mer än en gång blifvit orätt-
vist bedömd och beskylld att utvisa ej endast liknöjd-
het för undervisningen, ut^n äfven egennyttiga eller
skråmässiga afsigter. Rec. lemnar dessa beskyllningar
ät den glömska eller det förakt de förtjena, och vill
icke inlåta sig i någon vederläggning af deras på-
stående, hvilka anse allt, som ej instämmer med deras
egna ofta högst ensidiga åsigter, såsom härrörande
från dåliga bevekelsegrunder : sådana obevista och o-
bevisliga tillmålen vittna, efter Rec:s. öfvertygelse, an-
tingen om ett välment, men otidigt nit, i hvilken hän-
delse de kunna förlåtas en af värma för den goda
saken hänförd yngling, eller ock om belackarens egen
tvetydiga moralité. Men öfver nödvändigheten af
denna långsamma betänksamhet, anser Rec. sig böra
i korthet yttra sina tankar, innan han öfvergår till
granskningen af häi' anmälda skrifter och till fram-
ställningen af sina egna förslag om förändringar i un-
devvisningsverkens organisation.
35 ’

Man har sagt, att på lärarties nit ooh skicklighet
beror mera, än på sjelfva skolordningen, äfven om
denna har en hög grad af förträfflighet. Detta ager.
sin fulla rigtighet, ty andan ar val mer an kroppen
eller formen* Men då man ibland Here lärare sällan
kan förutsätta en och samma anda, och då all söndring
i sådant afseende bör såsom skadlig förebyggas så långt
möjligt är, maste en lag eller en yttre form finnas,
som sammanhåller och gifver åt det hela en och sam-
ma rigtning. Denna form är god, så vida den in-
skränker sig blott dertill och ej hindrar andan alt fritt
töra sig och verkat den bör således ej förändras efter
modets nycker och infall, ulan först då, när de, som
hafva den Lill ledning, sjelfye känna sig deraf hindrade,
eller när man efler noggrann undersökning funnit, att
den i flere väsendtliga afséenden är olämplig. Vill man
dessförinnan påtruga lärarne en ny form, hvari de ej
med sjelfsländighet och frihet kunna röra sig, då kan
man lätt qväfva den lefvande och liigifvande andan,
så att blott den liflösa formen står qvar.

Håraf följer, att /ormen ej bör Undergå någon all-»
män och väsendtlig förändring, förrän det är bevisad^
ej endast att förändringen verkligen oundgängligt er-
fordras, utan ock alt den hya formen är af en betyd-
ligt öfvervägande förljenst och såsom sådan blir er-
känd åtminstone af pluraliteten bland dem, som blif*
vit tillsatte att undersöka och bedömma densamma.
Men som användbarheten af en sådan ny form ej alltid
kan bestämdt afgöras blott genom en theorelisk under-
sökning, ehuru denna undersökning eljest ma hafva
Utfallit till dess fördel, och emedan den föreslagna
formens företräde framför en äldre åtminstone i vissa
afseenden måste genom erfarenheten bekräftas, så bör
den kunna få antagas vid de läroverk , hvilkas lärare
anse den lämplig och önska att begagna den. Visar
sig då denna form icke der, hvarest den instämmer
med lärarnes egen öfvertygelse, såsom betydligt
öfverträffande den äldre, så bör den naturligtvis ej så-
som allmän lag antagas; den skulle då på alla ställen,
der den emot lärarnes önskan infördes, åstadkomma o-
; ändligt merä skada än gagn, så vida man ej ville an-
taga den orimligheten, alt lärarne borde betraktas så-
som blotta machiner, utan eget omdöme. t

De grundsattser, som Rec. i det föregående anfört,
har ock Kongl. Uppfostrings Committéen följt, både
vid frågan om den så kallade ämnes-läsningens eller
ambulatoriska läse-orduingens tillåtna införande i.,de
skolor, hvilkas lärare ansett den äga företräde fram-
för den vanliga, och vid förslaget om Skol-Revisioneu :
en inrättning, som förtjenar allt loford och som för un-
dervisningsverket redan är och skulle ännu meia blif-
va af ett ganska vigtigt inflytande, om dess granskan-
de befattning finge utsträckas äfven till sådane skrifter,
^5

som rörande undervisningsverken öeh läromethodernk
utkommit mellan revisionerna. En sådan anbefalld
granskning vore i flere afseenden nyttig. Den skulle
icke blott hgfva den negativa förtjensten, att, genom
en af de der samlade lärarne efter gemensam pröfning
uppsatt vederläggning, tillrättavisa den som framlaggt ett
omoget och overkslällbart förslag, utan ock den högre
och vigtigare, att fästa en allmännare uppmärksamhet
vid hvarje välbetänkt förslag, att utveckla dess förtjen-
ster samt att tillstyrka dess antagande pä prof, der så-
dant kunde ske efter Ephori och Lärarnes bepröfvandé,
samt med deras bifall. T

Enligt nu gällande författning är väl Revisionens
Secreterare förbunden, att ”under mellantiderna vara
uppmärksam på de läroböcker , methodiska föreskrifter
eller andra afhandlingar, som inom eller utom foster-
landet uti språk och vettenskaper med afseende pa
den allmänna undervisningen kunna utkomma, af dem
taga den kännedom, som tillfälle och lägenhet med-
gifya, samt vid Revisionens nästa sammankomst före-
draga hvad som anses vara gagneligt och för den ele-
mentära uppfostran användbart”; men i Instructionen
för Revisorerne inskränkas deras åtgärder i detta af-
seende till ’’de särskilda läromelhoder, som blifvit in-
förde, samt de förändringar uti gamla läroverkens
form och föreläsnings-skyldigheter, hvilka med anled-
ning af Skol-Lagens tillåtelse kunna progressift före-
tagas” således endast till det redan antagna. Revisio-
nens nuvarande Secreterare hade emellertid, enligt
dess till protocollet gifna särskilda yttrande, yrkat att
den första och tredje af de här anmälda skrifterna
borde underkastas Revisionens pröfning ; men Reviso-
rerne ansågo sig förmodligen i detta afséende bundna
af sin Instruction, och dessutom torde väl tiden haf-
va befunnits der till otillräcklig, Äfven detta hinder
skulle likväl icke mera finnas, om Skol-Ordningen ut-
tryckligen föreskref en sådan granskning ; ty då ägde
hvarje vald Ledamot före Revisionens sammanträde
åtminstone två månaders tid att genomläsa och öfver-
tänka sådana utkomna skrifter ; han borde således om
dem kunna fälla ett bestämdt omdöme innan Revisionens
Öfverläggningar började, så att dess Ledamöter då ge-
uast kunde meddela hvarandra sina tankar deröfver.

Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergår Rec.
till sjelfva granskningen af de skrifter, hvilka Rec.
här. sammanställt, såsom dels hufvudsakligen vidrö-
rande ett och samma ämne, dels i vissa afseenden mer
eller mindre öfverensstämmande i frågan om under-
visningsverkens organisation och olika läromethoders
större och mindre lämplighet,.

Förf, till N:o I utgår ifrån den af honom sjelf så-*
som problematisk ansedda grundsattsen, àtt ”en för
alla blifvande medborgare gemensam uppfostran är kan-
'	87	'	;

ske det säkraste medel att hos det uppväxande slägtet
grundlägga en allmän och ren kärlek till medborgare
och fosterland.” I följe häraf. skulle enligt Förf.s tan-
ka alla ynglingar, de ma sedermera blifva lärde,
civile ämbetsmän, militärer, handlande, handtverka-^
re eller bönder , ”utan åtskillnad pä stånd och villkor,
såsom bröder tillsammans uppväxa och undervisas i
Christendomen, Svensk Grammatik, Geographi, Bib-
liska, samt Svenska och Allmänna Historien, Natur-
kunskap samt de lefvande Språken;’* hvarefter hvar
och en af dem ”vid omkring 16 år” kunde sjelf be-
stämma , ”om han ville gå till de närande Stånden el-
ler intränga på embetsmanna banan.”

Å fven om man ville antaga, att en så vidsträckt
undervisning borde lemnas ulan undantag åt alla des-
sa ynglingar, hvilket Rec. af skäl, som längre fram
skola anföras, på del högsta ogillar, är i alla fall allt-
förmycken vigt laggd på blolla gemensamheten i un-
dervisningen. Ty icke kan den vänskap, som ynglin-
gar af olika stånd under Skol-tiden fatta för hvarandra ,
blifva af någon varaktighet, om dessa ynglingar ej få
tillsammans fortsatta sina studier vid Gymnasium och
Academien. Icke förstå de tillräckligt att värdera
hvarandra vid och före denna ålder, och icke kunna
de i följe deraf så fast sluta sig till hvarandra, att^dc
icke lätt glömma sitt vänskapliga förhållande till sina
förra lek- och skol-kamraler, sedan de vid skol-lidens
'	88

gjut blifvit åtskiljda och intradt i olikartade befattnin-
gar , der .de komina i beröring med andra personer,
till hvilka de snart närma sig , i synnerhet om de aga
med dem ett gemensamt mål, hvartill de syfta. Lik-
väl endast då detta mål är högt och ädelt, eller da
dessa personer i allmänhet nitälska för hvad som är
godt oeh rätt, kunna mellan dem, så vida de ömsesi-
digt rätt förstå och känna, huru nära de i tanke-och
handlmgssätt öf verensstämma, sådana förbindelser upp-_
Jtomma, som ej blott äro inskränkta till deras egna ,
personer, utan afven utvidgas till en sann och varm
kärlek för medborgare och fosterland. Hvad åler
blotta bekantskapen från skol-tiden beträffar, är den
'enligt Rec:s öfvertygelse af alldeles intet inflytande i
det afseende Förf, åsyftar. Icke må Förf, föreställa
sig, att den höge ambetsmarmen eller hofmannen skul-
le med mindre stolthet se ned på sin fordna skol-kam-
j-at? handtverkaren eller bonden, för det att de i 6 à
8 är läst tillsammans Fransyska, Tyska, Naturkun-
pighet m, m, I stället för att detta skulle vara ett o-
svikligt medel att åstadkomma mellan dem ett förtro-
ligare förhållandej skulle de tvärtom ännu mera der- »
igenom affägsnas; ty den högre torde kanske alltid be-,
fara, att den ringare kunde i följd af detta fordna
'kamratskap vilja antaga en ton af förtrolighet och jäm-
likhet , som ej kundo förenas med den förres begrepp
em det uöWga upprätthållandet af sin rangs eller sitt
8g.

ämbetes anseende. Ännu mindre skulle den högt upp-
satte mannen särdeles högt värdera handtverkare och
bönder i allmänhet, endast eller hufvudsakligen af den
orsak, att han engang gått i skola tillsammans med
någon af deras likar.

Ett säkrare medel till vinnande af det åsyftade än-
damålet måste väl finnas, och detta medel ulgöres helt
enkelt af en rigtig christendoms-undervisning. Af -
christendomen lär man sig, att inför Gud äro alla,
vare sig höga eller ringa, lika, och af denna sanning
följer, att hvar och en, som väl uppfyller sitt kall
och sin bestämmelse, förtjenar sina medborgares akt-
ning , han må tillhöra hyilken class som hälst i sam-
hället. Lär man icke detta af christendomen, sa lär
man det troligen aldrig.

Men kan man nu också blifva en god och välsinnad
' medborgare endast genom christendoms - kunskap,
och derom hyser Rec. icke det minsta tvifvelsmal, hvar-
till gagna då ynglingar af handlverks- ochbonde-standen
alla de öfriga kunskaps-ämnen , hvari Förf, önskar att
de skola undervisas? Enligt Rec;s öfvertygelse till in-
gen ting annat, än att göra desse ynglingar mer eller
mindre oskicklige till deras göromål, att leda deras
håg från deras yrken, alt genom denna kunskap al-
stra Jios dem högmod och förakt z för deras o-
lärdare likar, samt slutligen att hos dem väcka ett in-
go

re missnöje med deras egen ställning och med deras
obetydliga plats i samhället. Rec. skall söka att närma-
re utveckla dessa menliga följder af en sådan vidt-
utsträckt undervisning.

Mänga handtverkares och bönders flesta göro-
mal äro så tunga och mödosamma , att de som der-
med sysselsätta sig behöfva ända ifiran barndomen in-
öfvas och härdas, hvarförutan deras armar och händer
blifva för dessa göromål mer eller mindre odugliga.
Den som nu i stället flere år vant sig att bålla i den
lätta boken och pennan, som länge varit van att nju-
ta clen hvila, som i skolan är oundgänglig efter
själens och förståndets ansträngningar, han är der-
igenom förklemmad och kan svårligen blifva en dug-
lig ocli flitig arbetare i ett tyngre handtverk eller i de
besvärliga landtmanna-sysslorna. Äro åter göromå-
len ej tunga, så erfordras åtminstone, att handlaget re-
dan i de yngre åren inöfvas, ty den smidighet j fing-
rar och i kroppens lemmar i allmänhet, som då fin-
nes , försvinner snart; dessutom måste synen och den
fina känslan då utbildas, hvarförutan någon egentlig
konstfärdighet icke kan vinnas. Detta lärer väl
icke nekas af någon, som vid 16 års ålder eller der-’
utöfver sjelf försökt alt lära, t. ex. att spela ett in-
strument, eller som i allmänhet blott fästat uppmärksam-
het på den ovighet ifingrarne, hvilken högst sällan helt
och hållet kan öfvervinnas af den som sent börjar.
"	'	‘	I	.	/	-

Den yngling af de lägre folk-classerne, hvilken er-*
hållit en sådan uppfostran som Förf, föreslagit, är dess-
utom ryckt utur sina naturliga förhållanden; han kan
icke, äfven om han ägde full frihet i valet, återgå dit,
utan att medföra den tanken, som snart skall göra
sig gällande, att han häldre börd t fortgå på den väg
han begynt, och som synes honom så beqväm ; han ],
afundas deras lycka, som uppstiga till högre sysslor
och yttre anseende, och han skall i följd häraf bade
med olust och ovana krafter förrätta det tunga och
mödosamma arbetet, i händelse han verkligen gör ett
allvarligt försök dermed. I alla fall skall han förr el-
ler senare, om han äger någon förmögenhet, blifva en'
half herre-man, som låter sitt tjenstefolk arbeta for
sig och sina barn, åt hvilka han naturligtvis bestäm-
mer ett i hans tanka lyckligare öde. Detta skulle just
vara rätta sattet att ytterligare befordra den redan nu
allmänt öfverklagade öfvergången ifrån de närande till
de tärande stånden , och härigenom skulle således just
beredas motsattsen af hvad äfven Förf, sjelf asyftar.

Den bildning, som genom en sådan på en gång
både för vidt utsträckt och för mycket inskränkt under-,
visning, skulle erhållas, synes Förf, till N:o I anse
såsom fullständig, ty han förklarar, att ”man skulle
genom denna undervisning få en ganska hildad medbor-
gare-clatss i de närande stånden.” Men månne väl
Förf, kan med något slags skäl påstå,' att den, som
92

bio!t äger skolgosse-kunskaper, fortjenar att kallas
ganska bildad? Manne icke rätta namnet på en sådan
kunskap , är h alf-lä r dom , och månne icke resul-
tatet af denna half-lärdom just är hvad man känner
under namn af hal f- bild ning och h alf-upplys-
ning? Så tror åtminstone Rec., och förmodar der-
jemte, att ganska många dela hans öfvertygelse. Men
är verkliga förhållandet sådant, och utgör half-bild-
ning och half-upplysning hela skörden af den för de
lägre ståndens barn föreslagna vidsträckta under-
visningen, så befarar Rec., att man ej får särde-
les skäl att prisa en sådan undervisning. Hvar och
en som föröfrigt önskar att göra sig närmare bekant
med beskaffenheten af denna half-bildning, har Rec.
all anledning att hänvisa till den förträffliga Skriften:
Om falskoch sann Upplysningmedafseen-
de på Religionen, der den med rättvis stränghet
är bedömd.

De skadliga verkningarne af denna half-bildning i
religiöst och politiskt afseende anser sig Rec. böra
angifva, ehuru detta ämne här redan blifvit föremål
för en kanske nog vidlyftig undersökning, I religiöst
afseende yttra sig de menliga följderna häraf uti brist
på religiös tro och uti ett alltför lågt begrepp om
värdet och vigten af en sann gudsfruktan. Läser den
olaide bonden med fronit sinne och med uppbyggei-
se sin bibel och psalmbok, sä måste den studerade
bonden, just för det han tycker sig vara klokare och
upplystare, förakta denna läsnings som han endast
anser tillhöra sin hustru och sina döttrar, så vida ic-
ke älven de en gång under tidernas lopp befinnas vär-*
dige att få del af den lärda bildningen och uppfostras
till läsning af Romaner och Theaterpiecer. Sjelftror han
sig vara mogen för den i hans tanke högre och mera
bildande tidnings-läsningen.

Vid betraktandet af half-lärdomens verkn-ngar i
politiskt afseende måste Rec. vara utförligare, emedan
' Förf till N:o II i synnerhet ifrån den politiska syn- x
punkten anser en sådan kunskap såsom alldeles ound-
gänglig för hvarje medborgare. af de lägre stånden.
Då likväl den förre Förf, synes hafva trott, att den
bildning, som han ville åstadkomma, skulle verkligen
kunna blifva väsendtlig , och således icke inskränker
läsningen till några compendier, hvartill den dock
efter hans förslag måste inskränkas, så förklarar der-
emot Förf, till N:o II uttryckligen, att han ej yrkar
större kunskap, än som beqvämligen kan inrymmas i
en ”Med borg lig Katekes.’/ För att på en gång
gifva läsaren begrepp om denne Författares konstlade .
och vidtsväfvande skriisätt samt om hans åsigter uti
ifrågavarande ämne , vill Rec. här införa honom sjelf
talände: ”Jag kastar ögonen på milt fädernesland ; jag
ser en redlig allmoge, född till åtnjutande af frihet
g4

och de högsta medborgerliga rättigheter. Jag finner
henne içke endast sysselsatt att odla och försvara sin
jord: men afven, enligt en urgammal och vördnads-
värd sed, deltaga i det vigtiga kall att dömmä öfver
sma likar, deltaga i öfverläggningar rörande hvarje
orts hushållning- och bästa förvaltning, ändleligen
i de allmänna riksmöten, der hela landets angelägen-
heter äro ämne for medborgares omsorg. Nödvändigt
förutsätta dessa befattningar, för att rätt uppfyllas, en
viss grad af insigter oeh ’ ljus. Kännedomen af sitt
förhållande till det högsta väsendet, oeh de pligter,
som deruti åläggas hvarje menniska; förmågan att rätt
uppfatta betydelsen af sitt modersmåls tecken , och att
sjelf genom deras efterbildning kunna skrifteligen
framställa sina tankar: kännedom af tingens aritmeti-
ska förhållanden, så nödvändig i en tid, då deras
pris uppskattas efter en enda gemensam måttstock :
penningevärdetydessa första och enklaste beståndsde-
lar af allmän medborgerlig bildning, och hvartill man
vanligen velat inskränka den, uttömma likväl ej dess
hela begrepp. Dertill fordras ännu att genom en sär-
skilt väckelse af känsla och tankekraft fästa uppmärk-
samheten på den ståndpunkt hvarje medborgare inta-
ger i samhällsorganisationen, och på de förhållanden,
som deraf blifva en följd. Skola ej gamla misstag o-
upphörligt förnyas, skall ej samhället ständigt sväfva
i en ebb och flod af förändrade styrelseprinciper, skall
ej den enskilte sjelf alftjemt vackla i begrepp och vilja,
'	95

sâ mäste vissa oryggliga grundsattser för samhällsrätt
och samhälls väl, frän barndomen inplantade, lika ut-
bredas i alla stånd, såsom blifvande, varaktiga former,
efter hyilka alla medborgares tänksätt och handlingar
skola bilda sig.' Den egenteliga medborgliga bildnin-
gen för menigheten måste bestå uti bibringandet af
' sanna begrepp om det hufvudsakligaste af fäderneslan-
dets grundförfattning, lagskipning och hushållning :
och i den derpa grundade kännedomen så väl af en
Svensk medborgares rättigheter och skyldigheter i all-
mänhet, som i synnerhet af hvad som hörer till me-
nighetens eget stånd , dess värde, pligler och rättig-
heter.’’

De ”insigler”, bvilka Förf, här förutsätter såsom
för ändamålet nödvändiga, kunna väl ej annat än
blifvä högst torftiga, då de hufvudsakligen skola häm-
tas endast ur den ’'Medborgliga Katechesen,”
och det ’’ljus,” som derigenom upptändes, lärer väl
ej komma alt lysa särdeles klart. Detta ljus kan ju
icke vara någon ting annat, än den förderfliga half—
upplysning, som R.ec. i det föregående omnämnt. JLangt
ifrån att tro, att denna half-upplysning skulle verka,
”att de gamla misstagen ej skola oupphörligt förnyas,
att samhället ej skall sväfva i en ebb och flod af för-
ändrade styrelse-principerar Rec. tvertom öfverly-
gad, alt raka motsattsen af hvad Förf, åsyftar skulle
derigenom åstadkommas. Då allt menskligt nödvän-
96

vändigt måste hafvå sina ofullkomligheter, så kan af-
ven den bästa Constitution ej vara alldeles fri från
sådana, ehuru dessa äro relatift mindre, an de som
kunna befinnas i hvarjb annan. Detta galler således
älven om vårt fäderneslands constitution. Men om
ock den svenske bonden tror att denna kunde vara
bättre, eller till och med inser dess brister, så kom-
mer han alltid, i följd af sin obenägenhet för alla
nyheter och sin’ tillgifvenhet för det gamla och
bestående, att blifva ett pålitligt slöd för den gällande
Statsförfattningen. Gör honom till en half-lärd man, och^
han skall genast tro , alt han förstår att sjelf
skrifva bättre grundlagar. Vill man se exempel här-
på, så behöfver .man ej gå längre tillbaka än till
sista Riksdagen, då just en af denna half-lardoms re-
præsentanler, Johan Jacob Rutberg, inlemnade ett
märkligt förslag till en alldeles ny Regerings-Form.
Hade det då funnits många Rutbergar i BondeStån-
det, sa hade detta förslag väl der kunnat tillvinna sig
en fördelagligare uppmärksamhet; nu dercmot förkla-
rades det af en ledamot vara ”alldeles otjenligt’’, och
afen annan ansågs det såsom ”förmätet” Samme
outtröttlige förslagsmakare inlemnade ock i Bonde-
Ståndet vid samma Riksdag en i formen grundlagsstri-
dig och föröfrigt obelänkt motion om hela indelnings-
verkets upphäfvande och införandet af ett ganska vidt
utsträckt conscriptions-system ; men denna motion tog
ock ett snöpligt slut Motionären säger val i detta förslag
ST ' '

att han ”kanhända talari fâ vit*ko*f men denna fåvit-*
aka hindrar honom douk ej att tro sig klokare än alla
andra, med undantag kanske af hans *'vän Anders
Danielsson.*’	_	/

* • Var nu varande, Statsförfattning, så vidt den rö*
rer Bonde-Ståndets repræsentations-râtt, hvilar dessut-
om just på den urgamla föreställningen, att Sveriges
frie Odalmän aga en hos de flesta andra länders all-
moge sällsynt ' förmåga att, ined sitt rediga och
ljusa förstånd samt med sitt rena och af ingen half-
bildning förvillade omdöme, kunna inse hvad som är rätt
eller icke rätt, så att de i detta afseende ej blott kunna
tafla med , utan äfven öfverträffa mången ur de högre
medborgare-classerna. Att 'denna föreställning ej är
en blott phantasi, derom vittnar Sveriges både, äldre
och nyare historia, derom vittna afven de sednaste
Riksdagarnes protocoller., Väl är det sannt, att icke
alla Ståndets medlemmar kunna så realisera denna i-
dé och så utmärka sig, som t. e. dven under 1809 års
Riksdag aflidne Matts Pehrsson ifrån.Dalarne och den
ännu lefvande Nils Månsson ifrån Skåne, jämte fle-
re af deras likar, men äfven bland dem, som icke
äga en sådan förmåga att ledigt och med större om-
ständlighet uttrycka sig, finnas många, som det oak-
tadt äga en ganska hög grad af redighet, klokhet och
skarpsynthet; åtminstone känner Rec. flere sådana.

Svea PW.	R 7
Dock någon kan med skäl invanda : det gifves ännu
en tredje class af detta Stånds medlemmar, som ej äga
dessa egenskaper i högre grad och som måste lila på
andras omdöme. Må det äfven af Rec. vara medgiC-
vet. Men om blott dessa alla mena väl med Staten och
handla efter sin bästa öfvertygelse, äro de likaså akt-
ningsvärde, som afven den af naturen rikast begåfva-
de» Deraf ser föröfrigt Rec. ingen fara, aldraminst
i jämförelse med faran, om de ägde den så mycket re-
commenderade nyttighets- och husbehofs-kunskapen. De
skulle åtminstone i förra fallet rätta sig efter de klo-
kare inom sitt eget Stånd, i fall de finge vara i fred
för vissa beslällsamma, ofta välmenta, Örontasslande
och skrifklådiga personer , som tro sin vishet vara o-
undgänglig för det stora hela, och som , då de ej få gå
ut och lysa sjelfve, anse statens väl kunna komma i
fara, om de ej utlåna sin lilla dank åt dem, som ef-
ter deras tanka eljest skulle famla i mörkret. Endast
då, när Rec. förmärkt för mycken upplysning af
detta slag, d. v. s. när bonden talar och skrifver ett
språk, som ej kan vara hans eget, när han yttrarsatt-
ser, som endast kunna komma från frondören, som
ej kunna uppstiga i den redlige bondens hjerta, hvil-
kens valspråk är och bör vara: frukta Gud och
ära K on ung en 5 endast då har Rec. varit frestad
att tro, det ingen annan hjelp mot detta ofog vore,
än alt ur vår statsförfattning utplåna den förträffliga
idten, i följe hvaraf ej epdast de bildade classerna aga
09

«ina repræsentanter vid våra rikadagar, utan afveti '
rikets allmoge i den ursprungliga meningen , d. v. g.
utan allsköns lärd eller konstlad bildning, endast med
de gäfvor naturen sjelf tilldelat hvar och en.

Förf, till Njo I. har, såsom Rec. redan anmärkt,
visserligen tagit undervisningen mindre inskränkt,
men han har det oaktadt betydligt misstagit sig, då
han föreställt sig, att den undervisning, som han före*
slagit, både kunde tjena till en fast grundval for all
veltenskaplig odling och verkligen bereda en fullän-
dad medborgerlig bildning. Î förra fallet eller såsom
grundval är den för loslig, hvilket Rec. i det följande
skall, söka bevisa, och 1 senare fallet ar den i sig
sjelf skadlig derigenom . att den hindrar deli fria
utvecklingen af ynglingens intellecluella krafter,,förer
honom i ledband, men släpper honom innan han karl
gå på egen hand. Sådant blefve förhållandet med
alla dem, hvilka enligt denne Författares theori skul-
le ingå i de närande Stånden, der deras goromål icke
kunde medgifvä någon fortsättning af denna påbör-
jade larda bildning. För dem åter, Söm vid Gymna-
sier och Akademier fortsätta sina studier, tills de er-
hålla en högre grad af kunskap, blir -ett sådant tvång
alldeles icke skadligt, just derigenom att de hafvà till-,
gång till lärares handledning, tills de lart sig alt var»
sina egna ledare-
1©O	.

- Denna KörfaUara har ock misalagit sig derî, att
han antager, det all bildning måste inhämtas uti sko-
lan, och således icke erkänner, att allt livad som om-
ger ménniskan, har, eller åtminstone kan hafva på
henne i detta afseende ett kanske ännu mera bestämdt
och verksamt inflytande, samt att man äfven utom
ekolan kan hämta sin bildning ur böcker genom sjelf-
villig läsning. Af huru ringa vigt kännedomen af ett
större eller mindre antal årtal och definitioner måste
i och för sig sjelf vara, bör väl icke undfalla någon,
som betänker alt detta egentligen blott år en död
kunskap, hvilken endast för ett högre ändamål bör in-
hämtas. Men i skolan måste detta högre ändamål å-
syftas; man måste der vara betänkt på alt uppföra en
fast vellenskaplig byggnad. I detta afseende är min-
nes-läsningen af facia, reglor och definitioner alldeles
oundgänglig, ty endast derigenom erhåller man till-
räckliga malerialier för den byggnad man vill uppfö-
ra. Stannar man åter vid blotta samlandet af dessa
materialier eller lägger man uteslutande vigt derpå ,
och hinner man ej så långt att de kunna för sitt be-
stämda ändamål användas, då uppkommer den lik-
nöjdhet för all slags bildning och den forsoffning, som
man ofta nog fbrmärker hos den lärda classen, och
hvartill man således ej bör soka orsaken i de gamla
språken, såsom denne Författare påstår. Att man
åter utom skolan och.utan all skol-lärdom kan genom
en otvungen och sjelfvald läsning af historiska skrifter
101

och vitterhet, erhålla en humanistisk ©ch ttiedborgef-
lig bildnings derpa saknar man ej inom ståndspersons^
classen bevis, ty man träffar der mången gång
män, hvilka i sjelfstandighet och lefvande insigt åt-
minstone kunna jämföras med demf som fått en lärd
bildning.

Hufvudsumman af Rec:s åsigter i detta ämne vill
Rec. sammanfatta 1 följande momenter: i:o För de
lägre ståndens eller de arbetande classernas barn är nä-
s’an ingen annan undervisning användbar, än christen- v
doms-undervisningen, hvartill dock kan läggas un-
dervisning i skrifva och räkna, ej endast för handt-
verkaren ulan äfven för bonden , ehuru man kunde
invända att den senare äfven ulan denna undervisning
lär sig räkna i hufvudet både fort och säkert, att
hans goda minne ersätter alla skriftligen nppsatta
promemorier, alt bomärket i hans föga invecklade för-
hållanden gör lika god tjerist som det af honom sjelf
utskrifna namnet; 2:0 All annan läx-Iasning ar for
dem skadlig, ej endast i afseende på deras sjejfslän- '
dighét och charakter, utan äfven emedan de lätteligen
derigenom inlockas på ett fält, dit de kanske icke ä-
ga någon inre böjelse ; 5:o Den gamla folk-litteratu-
ren och folk-poesien bör deremot upplifvas bland all-
mogen, och tillika bör en läsebok (ej läro-bok) i fä-
derneslandets historia allmänt , bland dem spridas ;
4:o öfvergången från d® närands till do tärande Stån-
'	108

den bör vara fri, så att den som innom sig känne»
ett omolslåiidligt begär efter kunskaper, må aga obe-
hindradt tillfälle att tillfredsställa detsamma; 5:o All
lärd bildning bör blifva fullständig och ej stadna pa
halfva vägen; den bör ock vara grundlig, hvarföre
inga skadliga genvägar böra af Staten auctoriseras.

Den e n h e t i undervisningen, som man ve-
lat utsträcka till alla samhälls-klassernas söner, och
som Rec, pä anförda skäl icke kunnat gilla, sä vidt
man derunder äfven innefattade han dt verka res och bön-
ders söner, anser Rec. i strängaste bemärkelse böra
omfatta alla öfriga samhälls-klassers söner, ej mindre
de bada högre ståndens (adelns och presterskapets), än
ämbetsmäns (af alla slag), officerares, handlandes och
ståndspersoners söner. Ty om dem alla gäller, hvad
som med sä mycket skäl både i tryckta skrifter och
vid senaste Riksdagen yttrats, att man ej för tidigt
må bestämma deras framtida yrke och befattning. För
alla dessa ynglingar bör det derföre finnas Järo-anstal^
tep, så inrättade, att de der hafva tillfälle att in-
hämta en grundlig förberedande undervisning.

Våra Tri vi al-S k olor, som hittills blott varit
förberedande för Gymnasii - undervisningen , borde
i följe häraf undergå någon förändring i afseende på
der " förekommande läro-ämnen. Ifrån dessa Trivial*
Skolor skulle nämligen de lärjungar , som vilja fort-
io3

satta sina påbegynta studier, utgå antingen till våravan-
liga Gymnasier, som man kanske kunde kalla de Lär-
da Gymnasierna, der ynglingar bildas tiU pre-
ster, ämbetsman eller vettenskaps-män i allmänhet,
eller ock till de Militära Gymnasierna (Krigs-
Akademien, Institutet vid Marieberg), der ynglingar
uppfostras till militärer. Skiljaktigheten mellan dessa
båda Gymnasier i afseende på undervisnings-ämnena
bör hufvudsakligen endast'bestå deruti, att i de Lärda
större vigt lägges på undervisningen i de gamla språ-
ken ; i de Militära åter på de moderna språken och de
mathematiska vettenskaperna. Den historiska ,vetten-
skapen bör deremot i båda lika allvarligt bedrifvas.
Dessa divergerande läroverk böra för öfrigt vara så
inrättade, alt Uni versi t eterna slutligen kunna
blifva förenings-punkten der de åter sammanfalla.
Förf, till N:o III. hänförer väl Krigs-Akademien till
de af honom så kallade T i Ila m pn i n gs - skol or,
till hvilka han för öfrigt med rätta räknar; Naviga-
tions-Skolor, Bergs-Skolor, Chirurgiske Skolor,. Djur-
Läkare-Skolor, m. fl. Men skillnaden mellan Krigs-
Akademien och dessa Skolor ar ganska väsendtlig,
och består enligt Rec:s mening deruti , att de senare
blott tillämpa en eller annan vettenskap, hvars grun-
der de meddela, då deremot Krigs-Akademien har för
ändamål en allmännare humanistisk och vetten-
skaplig bildning. Den practiska tillämpningen utgör
dessutom en mindre betydlig del af hela den vid Krigs-
loi

Akademien meddelad undervisningen. Rec* tror sig
således, med anledning af hvad han i det föregående
yttrat, hafva full 'anledning alt ställa Krigs-Akade-
mien i parallel med de egentliga Gymnasierne. 7

De Trivial-Skolans lärjungar, som icke vilja fort-
sätta sina studier och således icke öfvergå till de Lär-
da eller Militära Gymnasiernautan bestämma sig/
för de sysslor, till hvilkas erhållande ingen akade-
misk examen erfordras, eller för handel, fabriks-rö-
relse, bruks-rörelse, böra i H a n d e 1 s - S k o 1 o r, om
hvilkas beskaffenhet Rec. längre fram skajl yttra «g,
äga tillfälle bade alt fullfölja en del af den humani—
'stiska bildningen, och att erhålla en för dessa yrken
PÖdig praktisk undervisning,

Dejäroämnen, sonr i följe häral böra i Triviål-
skolorne föredragas, äro: i:o Christendomen ;	2:0 '
Bibliska Historien ; 5o Fäderneslandets Historia;
4:p Allmänna Historien; 6:0 Geographi; 6:0 Aritli^
metik; Svenska Språket; 8:0 Batin; ^:o Grekiska;
iq:o Frnnska; wo T^ska^	'

For de 7 förstnämnda behöfver ej Rec. ingå i
något försvar; de äro af alla erkända såsom till sko--
lan rätteligen hörande,. Så mycket mera behöfs der-
. emot detta försvar för alla de andra; å ena sidan
mot anhängarno af den liberala uppfostrings-ideen,
i©5	' ~	. •

hvilka här återfinna den förhatliga Latinen och den ej
mindre förargliga Grekiskan, som efter deras tanka
ej hora till ”de för alla stånd gagneliga” läroämnen ;
å andra, sidan mot försvararne af den classiska bildnin-
gen, som torde komma att anse Franska och Tyska
språken såsom en skadlig utväxt*

För Latinens bibehållande tala följande skäl, dem
Rec. anser vara fullt tillräckliga. Redan för en klar
och säker insigt i svenska språkets grammatik är La-
tinen ett alldeles oundgängligt hjelpemedel, ty'utan
den åskådlighet, som latinen gifverx af declinationer
och conjugationer genom deras - vanligen bestämdt o-
lika böjningar, kan ten svenska declinations- och con-
jugations-läran ej blifva för lärjungen rätt begriplig.
Rummet tillåter ej Rec. att fullständigt utveckla detta
ämne; likväl vill Rec. anföra några exempel, som sä-
kerligen blifva tillräckliga för den som vill oväldigt
betrakta saken, I svenskan heter mennisba r geniti-
vus mennisias, med casus-beteckningen i slutet af or-
det, i dalivus ät menniska 9 med casus-beteckningen
fram före ordet och skiljdt derifrån; huru, lärjungen
häraf skall få ett redigt begrepp om casus, ar for Rec.
' omöjligt att inse. I latinen deremot äro dessa casus-
beteckningar blott ställde på ett sätt, nemligen efteråt,
hvarigenom ett åskådligt schema af förändringarne kan
uppgöras, hvilket på det klaraste upplyser forhallan-
- d,ct. På lika sätt är det med verberna ; samma åskåd-
ligliet af formerna i latinen, samma brist pa åskådlig-
het och sammanblandning i svenskan. Vidare ett e-
xempel ur syntaxens enklaste grundläror. Läraren sä-
ger: ”efter verbum activum står nomen i accusativus,
t. e. slå menriislcan : här är Tnenniskan accusativus.”
Lärjungen tror det på lärarens ord, men han ser
icke sin accusativus; den blir ej för honom åskådlig.
Läser han en annan gång: nu, Jores menniskan, så
kan han ju lätt anse menniskan äfven här såsom accu—
sativus: säger då läraren: ”nu är ordet nominativus9
emedan det står tillsammans med ett passivum,” så blir
detta för lärjungen så inveckladt, alt han kanske all-
deles icke, eller åtminstone otydligt uppfattar, hvad
nästan blotta åskådningen af homo, hominem på det
bestämdaste säger honom. Lägger man nu härtill,
att lärjungen, för att erhålla en tydlig löreslällning,
alltid måste hafva något, hvarmed han kan anställa
jämförelse, att således ett annat språks grammatik är
nödig redan vid första undervisningen i modersmålets
grammatik, att intetdera af de moderna språken har
tillrä<kligt bestämda former, så inser Rec. icke huru
latinska språket i detta afseende skulle utan skada kun-
na umbäras, hvarföre Rec. också med full öfvertygel-
se yrkar på dess bibehållande i Första Glassen, i en-
lighet med Skol-Ordningens föreskrift.

Men det är icke blott ur denna synpunkt, som
Rec. taget Latinska språket i försvar och yrkar att
ï°7

ibland främmånde språk bör vara det första vid
språkundervisningen i THvial-skolorna. Dä grund-
valen är färdig, d. ä. dä ynglingarnes förståndskrafter
vid 10 ars ålder, efter 2 års förutgångne öfningar,
äro tillräckligt härdade för att företaga ett allvarligt
språkstudium, är det latinska språket, fastän colos-
salt, ingalunda öfverstigande deras krafter. Detta är
bevisadt genom tusen-arig erfarenhet och med tusen-
faldiga exempel. Blott läraren förstår att använda en
rigtig method, och denna fordran är lika lätt eller li-
ka svår att uppfylla vid hvilket annat språk som väl-
jes, så kunna ej heller några betydliga svårigheter
uppslå. Att ynglingen finner, att här är ingen lek,
utan att verket måste med friska krafter angripas ,
det anser Rec. vara ganska nyttigt och nödvändigt,
ty genom philanlhropismens klemmeri uppfostrar
man icke män med kraft och mod alt bryta sig fram
genom svårigheter. Man invänder ock ibland annat
mot Latinen, att den erfordrar så mycken tid, men
man betänker icke huru mycket derigenom är undan-
gjordt för kela den öfriga språk-undervisningen, fast-
än det ej är synbart och nästan endast yttrar sina
verkningar uti den framgång, h var med den moderna
språk-undervisningen sedermera bedrifves.

Omvänder man förhållandet, såsom Förf, till N:o I.
föreslår, och låter den moderna språkundervisningen
föregå den latinska, går man väl ifrån det lättare till
ïoS

det svårare, och deruti kan ligga något slags skäl för
denna förändring; men om man hade tillfälle att jäm-
föra båda methöderna, är Rec. öfvertygad, att ut-
slaget skulle utfalla till fördel for den gamla. Der
är början långsammare, men då ynglingen hunnit
Öfver de första svårigheterna i latinen, och företager
franska och tyska språken, har handen glädjen att se,
att de med en oförmodad lätthet kunna läras: det
franska derigenom att han känner betydelsen af
en mängd ord, och föröfrigt bådadera, derigenom att
ynglingen nu förut äger kännedom af en bestämd och
noggrann grammatik. Vid den nya methoden dere-
mot aro svårigheterna i ett beständigt tilltagande : ef-
ter tyskan kommer franskan, på en gång med sin
svåra innanläsning och sina alldeles okända ord, slut-
ligen latinen, som efter den moderna språkläsningen
förekommer motbjudande genom sina stela former.
Ynglingen ser ingen betydlig lättnad af hvad han re-
dan lärt, ehuru han likväl tror sig ha skäl att vän-
ta det, och detta gör honom nedslagen; genom den
andrä methoden blir språkundervisningen allt lättare
och lättare; ynglingen ser sig belönad för den möda
han användt på det forsla svårare språket, och det
skall nödvändigt i betydlig grad öka hans håg att vi-
dare fortgå.	'	.

Förf, af N:o I. medgifver också, ^att endast den,
som kände med sig sjelf och af redan vunnen erfa-
renhet, alt han hade lätt för att lära , skulle äga mod
log

att vid 16 års ålder börja det så svåra latinska studi-
um; samt alt hvar och en annan skulle sky tillbaka
från det mångdubblade arbete Latinet skulle kosta
honom och i dess ställe gå in i närande standen, hvar—
igenom antalet af de tärande medborgarne skulle min-
skas.” Men då Rec. vill, alt de som erna ingå j
handel och hela den blifvande ståndspersons-classensko-
la i Trivialskolorne kunna få sin bildning, så ledes
man naturligtvis till den ofta framställda frågan: blir
ej åtminstone för dem latinska språket en öfverflöds-
artikel, skadlig äfven derigenom, att de på sådant
sätt försumma åtskilligt som kan göra dem ”något vä-
sendtligt gagn”? (	~

Till grund för en så beskaffad fråga ligger ett
högst vanligt misstag om ändamålet med all 'under-
visning, hvilket misstag Rec. skall söka att upplysa.
Man vill nämligen endast lära ynglingen hvad han
direct kan använda i det practiska liÉvet. Han
skall lära räkna, ty annars kau han ej sköta sina
ekonomiska angelägenheter och kan bli bedragen ; han
skall lära" geographi, ty annars kan han ej med för-
stånd läsa tidningar och lätt hafva den skammen alt
hans okunnighet blifver uppenbar ; hutvudsakligen ock-
så af samma skäl skall han lära historien; i franska
och tyska skall han undervisas, .ty han Jbör kunna
skrifva d et förra språket orthographiskt rätt samt, för-
stå de i dagligt tal förekommande ord; eller hafva
läst en och annan fransysk eller tysk tragedi eller ro-
110

man, for att kunna hetas vara en bildad man; ellçr
ock bor han lara skrifva och tala franska och tyska
språken^ för att såsom handlande kunna föra correspon-
dance pâ utrikes ort, eller för att kunna tala med
en hitkommande utlänning, som ej vill göra sig den
mödan att första ett ord af vårt språk , ulan begag-
na vår förekommande artighet att äfven deri vara till
hans tjenst.

(

Att en del af dessa skål, såsom härrörande från
blott skrylaktighet eller en falsk blygsel, äro på det
högsta fördömliga, inser lätteligen hvar och en läsa-
l'e; att ater en annan del af dem äro verkligen bin-
dande, det nekar icke Rec. ; men endast från en läg-
re synpunkt kunna de gillas. . Den praktiska nyttan
måste vara underordnad något högre, ändamål, och
på delta måste man här hufvudsakligen hafva afse-
ende.

Sa är ändamålet med Historiens studium icke att
lära en mängd årtal, händelser m. m., utan att ge-
nom kännedomen af dels hela menniskoslägtets, dels
enskildla folkslags öden kunna få ett högt och rigtigt
begrepp om Guds omätliga vishet, som låter menni-
skorna genom sin fria vilja bestämma sina öden, men
dock leder allt slutligen till ett stort och högt mål f
hela menniskoslägtets högsta förädling. Genom detta
studium i förening med christendomskunskapen skall
iîi	• '

ynglingens hjerla bildas till ödmjukhet, fromhet, fo-
sterlandskärlek. Hans förstånd och dess förmögenhe-
ter skola deremot bildas och skärpas genom språkun-
dervisning och mathematik — likväl endast Arithme-
tik för den första undervisningen. Men ett enda el-
ler tvänne språk äro icke tillräcklige. Härvid ma det
tillåtas Rec. att anföra en liknelse. Icke förvärfvar
man sig någon stor mennisko-kännedom om man blott
träffar tillsammans med några få personer, i synner-
het om desse äro ungefär af samma charaktér och
seder; man måste se en mängd olikheter, för att ge-
nom deras sammanställning kunna göra sig en fullstän-
dig bild. Om nu ynglingen lär sig moderna språk,
så lär han visserligen känna den moderna tidens men-
niskor ; men lär han icke derjämte gamla språken, sa
kan han väl fä höra talas hvarjehanda om dessa tiders
menniskor, han kan till och med på visst lära sig de-
ras historia, men han hör dem icke sjelfva tala med
deras eget tungomål, hvari deras egna charaktér pa ett
bestämdt satt uttrycker sig; och likväl endast derige-
nom kunde han komnja att rätt förstå dem. Kunde'
ynglingen lära sig flere gamla sprak, vore väl sa
mycket bättre, men till kännedom af den gamla tiden
äro åtminstone latinska och grekiska språken ound-
gängliga. Samma förhållande äger naturligtvis rum
vid kännedomen af' språken betraktade blott såsom
språk. Hvarken lär man sig att rätt känna de sär-
skilda språkens egenheter, om man icke kan jamföia
112

fiera «pâk, çj heller vinner förståndet någon mångsi-
dighet genom en ensidig språkundervisning.

t

Af det föregående ser hvar och en uppmärksam
läsare, hvarföre Franska och Tyska språken böra in-
föras bland Trivialskolörnes läroämnen, och Rec. be-
höfver i detta afseende blott tillägga, att han är fullt
öfveflygad, att tillräcklig tid dertill finnes, om ej
blott Theologien, enligt Revisionens på goda grun-
der gjorda förslag, kommer att utgå, ùtan älven tvän-
ne andra läro-ämnen, Hebreiskan och Mathematiken ’
besparas till Gymnasierna, dit de rätteligen höra. Då
nämligen endast innanläsning och paradigm erna af
Hebreiskan skulle läras i Trivial-skolan och då de
hebreiska paradigmerna ej behöfva i samma ändamål
läras, som de lalinska,sa kan ej deraf någon vasendtlig
nytta vinnas, i synnerhet som detta språk ej bör fö-
redragas i Gymnasii nedre afdelning, utan först i den
öfre afdelningen, der lärjungen, under den genast derpå
följande läsningen i Psaltaren eller Genesis, får till-
fälle att använda sin kunskap, så att den blir mer
än en blott minnesläxa. Förslå Boken af Euclides,
som sedan år 1820 läses i TriviaLskolorna, bör
enligt Rec:s tanka återföras till Gymnasium , dels
för att få tid för språkundervisningen / hvilken när-
mast. hör till skolan och der med all omsorg och
fullständighet bör bedrifvas, dels emidan Rec. ej in-
ser något skäl hvarföre denna bok skulle skiljas från
115

de öfriga, .halst heia den mathematiska cursen ganska
väl medhinnes på. Gymnasium.

Trivialskolornas classer böra vara fyra,
såsom vanligt varit. Rec. inst ämmer fullkomligt i Re-
visionens mening, att de sä kallade lägre Lärdoms-
skolor böra alldeles försvinna. Rec. vill till de skäl
som Revisionen anfört j tillägga följande*, om den läg-
re lardoms-skolans Rector är en utmärkt skicklig och
driftig lärare, så förledes han sa1 lätt att öfverskrida den.
grans, hvaröfver han enligt Skol-Ordningens föreskrift
q* får gå; han ambitionnerar att hans lärjungar
ej skola behöfva ingå i en så kallad högre Lärdoms-,
skolas Rectors-class. Hvad som möjligen kan lyckas
för en sådail Lärare, lyckas ej för alla. Men exemplet
är gifvet, och det blir snart vanlig praxis, då härtiH
kommer, att föräldrar ne naturligtvis finna sm räkning
dervid och uppmuntra Läraren der till, för att slippa
att under skol-tiden sända sina söner till en annan
längre bort belägen stad. Just pa sadant sätt hafva
väl de så skadliga Cathedral - Skolorna uppkommit.
Upsala Cathedral-Skola var enligt 1662 ars Stat blott
' Trivial-skola. Dess Gymnasium var då i Stockholm
och flyttades sedermera till Gefle. Men denna sko-
las lärare ville förmodligen visa , att de ej behöfde la-
ta sina lärjungar resa till Stockholm eller Gefle, för att
fullborda sin skol-kunskap, utan att de kunde tillräck- .

Svea VIIL	11 5
114

ligt förbereda dem för den Academiska undervisnin-
gen. En tid. trodde man, enfaldigt nog, alt man
blott behöfde flytta Calhedral-skolan till en annan ]
[stad (Enköping) och tillsatta eh' Skol-Adjunct, så
skulle denna Skola uppfylla sitt ändamål. Detta för-
slag geck lyckligtvis ej i verkställighet.

I första classen undervisas lärjungarne i följande
läroämnen: 1:0 Christendom': Stora Catechesen med
dilhörande språk; 2:0 Gamla och Nya 'lestamenlets Bi-
bliska .Historia efter en kort lärobok ; 5:o Biographier
öfver utmärkta svenske man, såsom en förberedelse
för Fäderneslandets Historia. , Den .härvid nyttjade
bok bör ej begagnas till utanläsning ,* utan endast, så-
som läsebok, hvarutur läraren låter lärjungarne först
uppläsa högt ett eller annat stycke och sedan^ med
egna ord göra: reda för innehållet; 4:o Svensk och La-
tinsk Grammatik: partes orationis, paradigmer, ety-
mokgi och de enklaste syntactiska reglorna, upplysta
genom exempel; 0:0. Geographi: de. forsla elementerua;
6:0 Arithmetik: quatuor species i enkla och samman-
blandade tal.

I andra classen: 1:0 Catechesen'Bibliska \Hi-
storien, men endast repetitionsvis till erinring och för
att genom lärarens förklaringar bibringa .lärjungarne
ett klarare begrepp om religionens sanningar samt
bilda dem till sann gudsfruktan ; dermed bör för sam-
115

IM ändamål foreiias ulanläsning af vissa psalmer och
psalmverser. 2:0 Fäderneslandets Historia under hed-
niska och calholska liden. 5:o Géographe: al!than be-
skrifning öfver verldsdelarne. 4:o Latin-ska språket:
en kort latinsk grarmndtika, samt en elementar-bok, *
som hel oeh hållen ,kan genomläsas i denna class;
hvar jämte lärjungarne öfvas att. mundtligen efter växel-
undervisnings-mclhod öfversätra, svenska meningar pa
latin; 4;o Arithmetik: Bråk och Regula di Tri.

I tredje classen: 1:0 Catechesen, Libliska Histo-
rien och Arithmetik, men endast repetitions vis såsom i
andra classen; 2:0 Fäderneslandets Historia ifrån Ko-
nung Gustaf I; 5;o Geographi: Europa; 4'.o LaUn :
hela Cornelius, jämte en förnyad noggrann genomläs-
ning af Grammatikan; den mundiliga latinska öfver-
sättningen af svenska meningar fortgår och ynglingen
vänjes småningom att pa egen hand göra öfversattnin-
gar från latin till svenska; 5:o Grekiska: en kortgram**
matika och ena afdelningen i en elemenlarbok,

I f jer de classent 1:0 Catechesen och Bibliska Ht*
storien, men endast repetitionsvis; 2:o Allmän Historia
i ett kort sammandrag; 5:o Geographi'. de främmande,
verldsdelarne, hvarjamte hela skol-cursen repeteras:
4:o Latin: en passande Författare, jämte en vidlyf-
tigare grammatik. Här först börjar ynglingen att
hemma på sitt rum utarbeta ofveisättningar ifian
svenska på latin. Förr bör delta ej ske; ty dels är
ild -	—K .

ynglingen förut ej tillrackligen förberedd dertill, dels
upptager corrigeringen för mycken tid för den i sin
class ensamme läraren. Här dela tvänne lärare det-
ta arbete , utom det att de halfva skoltiden äro ledi-
ge ; 5:o Grekiskax fortsättning af Elementar -Lärobo-
ken; 6:o Franska och Tyska språken. Ett år hvardera;
7:0 Arithmetik', repetition af hvad som förut är in-
hämtadt, och pröportionslära.

'	’	'i .

Efter denna uppställning af Trivial-Skolans läro-
ämnen och deras fördelning, sådan som Rec. anser,
den vara lämpligast, vill Rec. här i största korthet
pppgifva skälen till de betydligaste afvikelser från
Skol-Ordningen och Revisorernas förslag, som han
ansett nödige. —* Både Skol-Ordningen och Reviso-
rerne föreskrifva endast Gamla Testamentets Bibliska
Historia för Första Classen, men hela Bibliska Histo-
rien bör icke föredragas efter ett så vidlyftigt com-
pendium, att den ej ganska beqvämt kan medhinnas
i första Glassen. Detta läro-ämne är dessutom gan-
ska lämpligt för den första undervisningen, och bör
icke i nästa class upptaga den tid, som der behöfs för
andra ämnen* — Skol-Ordningen föreskrifver för För-
sta Classen i Arithmetiken blott Addition och Sub-
traction i enkla tal; Revisorerne hafva väl tillagt
Multiplication och Division, men äfven delta anser
Rec. alldeles, för ringa, och har således för denna
class föreslagit quatuor species både i enkla tal och
•	.	, 117 . ■	'

sorter. Rec. inser icke huru det kunde vara möjligt
alt utan en högst förvänd method behöfva längre tid.

I Andra Classen kan det öfriga af den enkla arithme-
tika undervisningen utan svårighet medhinnas. — Att '
börja med en lärobok i Historien till utanlasning, an-
ser Rec. origtigt; den måsle förutgås af en sådan hi-
storisk läsebok, som Reç. föreslagit, ty eljest blir
Historien lätteligen blott en död kunskap utan inne-
håll •— Vid föreskriften om det geographiska studium
har det synts Rec. origtigt att uppehalla lärjungarno
så länge, vid den allmänna beskrifningen på verlds-
delarne, att den speciella öfver de främmande verlds-
delarne.måst uppskjutas till Gymnasium. Rec. inser
intet skäl, hvårföre icke hela den geographiska cursen
bör genomgås i skolan, på det sätt, som här är fö-
reslaget. Det synes till och med omöjligt att göra;
denna allmänna beskrifning så vidlyftig, att den till—

, sammans med beskrifningen öfver Skandinavien och.
Palästina kan sysselsätta lärjungarne i 4 år. — I stäl-
let för det i Skol-Ordningen föreskrifna compendium
i Theologien,, hafva Revisorerne föreslagit en Läro-
bok i Christendomen. Rec. inslämmer visserligen i

' Revisorernes tanka, att '’undervisningen i Christendom x
men må uti Rectors-classen med nitfull sorgfällighet
fortsättas,” men denna undervisning kan af en ni-
tisk och skicklig lärare med lika framgång meddelas
efter den allmänna Catechesen, så att Rec. på intet
sätt kan tillstyrka antagandet af en annan Lärobok.
118

På några stallen torde likväl någon sådan redan vara
i bruk och bör då afskaffas. Åtminstone nyttjades
Koppes vidlyftiga och otjenliga Lärobok i den
skola, der Rec. undervisades. Om Rec. ej allt för
mycket bedrager sig, skämdes man, på den tiden
då denna lärobok antogs, för den gamla oupplysta
Catechesen och ansåg den alltför simpel för en upp-
lyst och lärd man; detta torde ock hafva varit en
bland orsakerna till dess antagande. Alt Rec. och
hans kamrater icke blefvo bättre christna genom den-
na tidsödande läsning, derom är han fullkomligt, öf-
Vertygad. — Skälen för Rec:s'skiljaktiga öfvertygelse
om Hebreiskans och Mathematikens ' förflyttning till
Gymnasium och Latinens bibehållande i Första Clas-
, sen vid den första språk-undervisningen, äro redan i
det föregående uppgifna.

Både våra Trivialskolor och Gymnasier hafva
for öfrigt i sin sammansättning ett väsendtligt grund-
fel, som för undervisningens fortgång medför ett gan-
ska betydande hinder. I hvarje class finnas nämligen
2:ne afdelningar ; och som lärjungarne på den ölra
afdelningen begagnat undervisningen i classen ett år>
längre än de som sitta i den nedra afdelningen, så må-
ste nödvändigt en betydlig olikhet i kunskaper äga
rum dem emellan. Om t. e. läraren med de nyss
inkomna mâstç börja med ett nytt språk,1 så äro de
^Idr? i classen deraf förhindrade, och hafvanästan in-
119.

gèn nytta a£ dennâ del a£ lectionen ; då âter läraren
ar sysselsatt ined de äldre, som redan gjort ett års
< framsteg, sa kunna de yngre ej deraf draga den min-
sta nytta. Denna olikhet blr väl för hvarje särskildt
språk mindre i ju längre man kommer ifrån språkets
första elementer, ty då närma sig lärjungarne småningom
till livarandra i kunskap; detta sker dock pa de äl-
dres bekostnad, som uppehållas i sin fart. Man ma
icke invända, att detta tillbakahållande är gagneligt der-
igenom, att det tvingar den äldre lärjungen att bättre
inskärpa i minnet hvad han lärt; ty da läraren i den
• ena delen af lectionen måste nästan uteslutande rigta
sin uppmärksamhet på nedre aidelningens läijungar
och lämpa sitt föredrag efter deras, grad af kun-
• skap , så sitta öfra afdelningens läijungar med half eller
ingen uppmärksamhet, och läraren kan omöjligen
fasthålla deras lätt spridda tankar; nästan samma olägen-
het uppstår, då läraren vänder sig till den öfre afdelnin-
gen Vore icke vid Trivialskolorna och Gymnasier-*
ne språkundervisningen den vigligaste, och utgjorde

*) Derigeuom blifva lections- timmarne i våra Trivial-
J skolor och Gymnasier i stället för att vara arbets-tim-
mar till en stor del hvilotimmar, under hvdka man
hvilar ut efter dmi vidlyftiga och mödosamma ofver-
läsningen; kommer nu härtill att Gymnasu-Lararen

, har den förvända methoden att halfva eller hela .
timmar hålla akademiska föreläsningar öfver sitt amne,
så inöfvas lärjungen allt mer och mer i den högst for-
derfliga vanan att sitta tanklös och halfspfvande , som slut-
ligen lätt Öfvergår till en obotlig sömnaktighet i själen.
120

den blolt en ringa del af hela undervisningen, så skul-
le visserligen denna classernas afdelning vara mindre
skadlig, ty Christendom, Geograph! och Histo-
äria skulle kunna med'några undantag så föredragas,
att hela classen sysselsattes med redovisning för en
enda läxa, emedan det ej vore sa maktpåliggande, om
man började med det ena hufvudstycket i catechesert
eller det andra, med det ena riket eller det andra,
med en period i historien eller en annan. Men
nu da språk-undervisningen både i Trivialskolor och
Gymnasier med rätta utgör den största delen af un-
dervisningen , då dessutom Mathematiken alldeles icke
medgifver några öfverhoppningar, så måste någon för-
ändring i detta afseende.blifva nödig..

Vid Krigs- Akademien har . man sökt afhjelpa des-
sa stora olägenheter derigenom, att man ej endast i
stället för Trivial-skolornes såkallade c las s-läs ning
(d. v. s. att en eller två lärare undervisa i hvarje class
och .besörja alla der förekommande ämnen) infört äm-
nes-läsningen (d. v. s. att hvarje läro-ämne har
sin egen lärare,, som föredrager det i alla classer); u-
tan äfven inrättat denna ämnes-läsning efter växel-
undervisnings-method. Läraren har der U eJllalärjdn-
garneinedre afdelningens trenne classer på en gång för-
samlade i samma lection, hvarunder ”hvarje class är
indelad i ringar (läx-lag), livilkas, antal är obeslämdt
121

och beror pâ flera eller färre olikheter i ynglingar-
nes kunskap; hxarje sådan ring får sig förelaggd en
läxa af läraren samt handledes sedermera af en mo-
nitor, som dels repeterar densamma, - dels blott tillfäl-
ligtvis upplyser dem af ringen , som begära hans bi- .
träde, dels examinerar de till ringen hörande, för att -
kunna lemna läraren besked om hyars och ens fram-
steg i den del af .ämnet, som för ringen är bestämd ;
när monitören anmält, att en eller flere af ringen väl
kunna hvad som är föreskrifvet, examineras desse af
läraren, som derefter flyttar den till högre ring5 som
befinnes kunnig, och låter den sittaqvari ringen, som
ej kan med besked hvad till ringeB hörer; o. s. v.

De hufvudsakligaste fördelarne häraf äro: att hvar
och en yngling fritt får utveckla sina anlag och fram-
gå på kunskapens fält utan hinder af sina medlärjun-
gars trögare fattningsgåfva ; att hans ifver således ej
får tid att afsvalna, utan tvärtom förökas genom den
för lärjungen stora, ofta förvånande framgången af
hans bemödanden; samt att en med starka passioner
försedd yngling får för dem i kunskaperna ett till-
räckligt föremål, då i motsatt fall hans häftiga och
oroliga sträfvande ej kan tillfredsställas annat an i
förströelsernas och utsväfningarnes hvirfvel; hvartill
slutligen må tilläggas, att larjungarne, genom det de
handleda och undervisa hvarandra, sjelfve undervisas
och att ”inbördes kärlek, grunden för en ren sam-
hällsanda, väckes genom detta inbördes bistånd.”
122

Olägenheterna Jiäraf äro deremot följande: i:o
ynglingen äger ej lärarens omedelbara ledning under
lection erna; han handledes och rättas af en annan
yngling, som väl derigenom sjelf öfvas alt gifva be-
stämda upplysningar och slnlligen kan rätt val lyckas t
deruli, men som, innan denna öfning är mera full—
ändad, ofta måste gifva blott hall-bestämda, upplys-
ningar och rättelser; 2:0 ynglingen har ingenting
som dllbakahaller honom i sin passion; i sjelfva me-
tlxoden ligger en uppfordran för honom, att arbeta
så långt krafterna möjligen räcka, hvilket latt leder
ynglingen till en ansträngning utöfver sina krafter,
hvaraf slutligen måste uppstå en i alla afseenden skad-
lig förslappning ; 3:o grundläggningen af elemenlerna
blir härigenom ej nog fast och säker; Rec. medgifver
att den stränga examineringen och diilereringen, hvil-
ken intygas af det i Bilagan Lit. A. meddelade utdrag
af Examens-Protocollet for 1825 och 182^, vittna
om lärarnes berömvärda och till efterföljd uppmanan-
de efterdöme af noggrannhet, men Rec. fruktar till-
lika, alt derigenom visar sig en ifrån denna method
oskiljaktig osäkerhet i elemenlerna och en otidig be-
nägenhet hos lärjungarne att oupphörligen skynda
ifrån det ena till det andra; en benägenhet som på
det förderfligaste sätt skulle urarta om läroverket
a^de mindre samvetsgranna, eller till och med blott
godsinnade, eftergifvande lärare.

Huruvida de här anförda olägenheterna äro betyd-
125

ligt öfvérvägande fördel ar ne af denna undervisnings-
method, som i flcre hänseenden onekligen förtjenar
den största uppmärksamhet, derom tilltroi' sig icke
Rec. att falla ett afgörande omdöme, då Rec. icke ägt
tillfälle alt på nära håll se verkningarne deraf. Men
att antaga, att denna method äger ett absolut före-
träde för alla andra, dervid hyser Rec. betänklighet,,
hufvudsakiigen af det skäl, att den synes oundvikligen
leda till en brådmognad, hvaraf man icke kan vänta
fullgoda, frukter. Rec. är i delta afseende af den öf-
vertygelsen, att en fullt ändamåls-enlig undervis-
nings-method bör vara så béskaffad , att ynglingen lär
sig att väl och med drift, men utan onödig brådska
fullborda på föreskrifven tid sina göromål, ty deri-'
genom vänjes han till framtida ordenllighet och till
en längre fortfarande ihärdighet, som ej endast blir
för hans kropps- och sjals-krafter alldeles oskadlig,
utan afven förer honom’ säkert fram tillmålet. Till
en sådan undervisnings-melhod vill Rec. försöka att
har uppgifva ett förslag.

Såsom hittills böra lärjungarne i hvarje class af
eå väl Skola som Gymnasium undervisas i två år,
men ej vara fördelade på två afdelningar. Blott hvarl-
annat år bör flyttning ske ifrån den ena classen till
den andra, då alla dassens lärjungar, med undantag
fcf de? «om befinnas underhallige, på en gång öfver-
,	■	'124

- Z

flyttas *).. En gemensam läxa bör således kunna af
läraren föresältas för alla dassens lärjungar. Denna
läxa förklarar läraren, om han-så finner nödigt, kor-
tare eller vidlyftigare, allt efter behofvet. Är det i
Skolan fråga om tydningen af ett språk , låler lära-
ren de ( kunnigaste lärjungarne utan förberedelse ge-
nomgå hvad som skall öfverläsas och biträder dem
der behofvet sa fordrar. På Gymnasium bör denna
förutgaehde öfversättning ej äga rum, ty ynglingarne
kunna och böra der arbeta mera på egen hand. Vid den
derpa följande lectionen, der lärjungen är förbunden
att alldeles felfritt göra redo för hvad som är horom
föresatt, börjar läraren alt genast uppropa och exa-
, minera än den ena, än den andra, låter en annan
straxt rätta hvad någon origtigt svarat, hvarpå det
rättade svaret åter upprepas af den förut origtigt sva-
rande, som omedelbart derpå bör uppgifva den dit-
hörande regeln i fall en sådan finnes ; hvarvid åter
en annan uppropas, i händelse den förre ej kan upp-
läsa regeln. Svarar den rättande lärjungen blott till
hälften rätt, upplyser läraren det origtiga, så att ic-

*) Sammanslagningen af 2 afdelningar till i, kan lätt
ske på det sätt, att läraren vid slutet af en vår-termin
låter ej endast hela öfra afdelningen, utan äfven de
skickligare af den nedra uppflytta i nästa class, men
qvarhåller de mindre försigkomne i två ar tillsam-
mans med „ dem som komma från en lägre class 5 èller
ock med undantag af de alldraklenaste låter han både
öfra och nedra ^fdelningen på en gång uppflytta, och
bibehåller sedan de inflyttande i 2 år.
125	-	.

ke en alltför stor omgång må uppkomma, hvarefter
åter en ny fråga framställes; allt på det salt och med
den ordning, att lärjungarnes uppmärksamhet oafbru-
tet fasthålles och alt ingen är något ögonblick saker
för upprop. Under denna examinering bör likväl
läraren i synnerhet på Gymnasium göra mundtliga,
men ej vidlyftiga tillägg, för att vänja lärjungarne att
äfven lära genom mundtlig undervisning, med för-
bindelse å deras sida att äfven sedermera ur minnet
göra redo för dessa tillägg. Äfven må läraren efter
godtfinnande en eller annan gång under lectionen för
en kort stund afbryta den, till hvila för sjg och lär-
jungarne, för att derettér kanna med full fart fort-
sätta densamma. Räcker lectionen i tvänne timmar,
så kan den vid första lectionslimmens slut alldeles af-
brytas på em knapp fjerndelstimma; h varefter den of-
vannämnda genomgången af läxan för nästa lection
företages. Det återstående af den senare lections-
timmen användes slutligen till ytterligare examinering
af det förstnämnda läros tycket.

Läraren blir således här tillika sjelf Monitor,
hvarigenom det förebygges, som eljest sa lätt inträf-
far med de vanliga Monitörerne, att de gifva origtiga
upplysningar och missleda i stället för att handleda;
äfvensom. den fördelen vinnes att ynglingen far en
grundligare tillrättavisning, än som kan ske af en van-
lig Monitor. Dessa Monitorers nodfalls-hjelp bör först
126

vidtaga med de lärjungar, hvilka läraren under lectiö-
nén utmärker såsom stapplande på sin läxa. Till
detta ändamål utväljer läraren de skickligaste larjun-
garne, som äro förbundne att genomgå med den ef-,
terkomne sim läxa, om så behöfves; att slutligen hö-
ra honom och gifva derom besked lör läraren, som
gör en och annan fråga, för att på en gång conlrol-
lera Monitörens noggrannhet och gifva auctoritet åt
hans stränghet. Endast så mycket af växel-undervis-
ningsmethoden anser Rec. böra användas vid Trivial-
skolor och Gymnasier. Denna method är egentligen
och närmast beräknad för så kallade Folk-skolor, der
*
en enda lärare ej kaji förmå alt ensam undervisa det
stora antalet af de olika kunskap ägande 'lärjungarne;
och den bör således upphöra att i sin störsfa all-
mänhet användas, så snart antalet af lärjungarne ej
är alltför stort och såvida de kunna sammanföras
till ett enda läx-lag.

Då man tänker sig lärjungarnes själs-förmögenhe-
ter, så finner man alt de, ehuru olika, kunna lämpli-
gen sammanföras till 5 hulvud-classer, näml. tröga,
goda och utmärkt goda. Läraren bör bestämma lä-
xans storlek och omfång hufvudsakligen efter'de lär-
jungar, som hora till den medlersta af dessa classer,
så att desse behöfva använda flit för att medhinna
densamma på den till öfverläsning anslagna tiden,
hvaraf följer att de trögare måste for delta ändamal
använda en del af den eljest till frihet och ledighet
127	■

bestämda tiden. Denna bestämning ar icke svår för
en någorlunda öfvåd lärare, och den nye läraren har
alltid tillgång till äldres på erfarenheten grundade råd.
Men huru böra de ynglingar behandlas, som höra till
högsta graden af själsförmögenheter? Ät dem måste
läraren egna en särdeles uppmärksamhet och omsorg;
Han måste tillse, att de ej af brist på sysselsättning
söka skadliga förströelser, men tillika att de icke med
för häftig ifver gripa sig an, ty ett så träget arbete,
som en af naturen mindre rikt begåfvad yngling kan
utan fara använda , blir för dem af ganska menliga
följder. Läraren bör derföre gilva dem anvisning pä
goda historiska skrifter, nästan endast till cursiv läs-
ning, så att läraren blott då och då examinerar och
samtalarmed dem deröfver; han bör vidare låta dem ut-
arbeta kortare sammandrag af sådana skrifter och öf-
versättningar från främmande språk, samt låta dem
få undervisning i de sköna konstenle; på delta satt kan
deras\tid blifva. gagneligt upplagen utan en för långt
drilven ulanläsning eller en för långvarig sysselsätt-
ning med abstraeta ämnen. Alldrig bör han dere-
mot låta dem gå framför sina kamrater i de läroslyc-
ken, som vid läroverket föredragas, så vida han ej
ser, att de utan all skada kunna genom hans
eller andras bilräde • hinna så långt, att de efter en
eller två terminers vistande i en class kunna uppflyt-
tas i en annan.

Två eller tre veckor före hvarje examen böra
13 8

användas till repetition af terminens eller årets före-
skrifna ppnsuni. Den som vid examen ej kan göra
full reda lör detsamma, bör, jämte uppmaning, till
•flit, åläggas att under förestående mellan-termin lära
sig hvad som felas och till detta ändamål förskaffa sig
biträde vid öfverläsninren, om han icke förmår på
egen hand hjelpa sig fram, och allt detta vid den på-
följd, att lian blir qvarsittande i sin dass eller allde-
les utesluten från läroverket. En rättvis stränghet är
i delta afseeride alldeles oundgänglig. Den sätter yng-
lingen i nödvändighet att uppbjuda alla sina krafter,
för att undvika den skam, som eljest träffar honom,
och det hindrar honörn från att kunna draga sig fram
med halfva kunskaper, hvilket har till påföljd ett lit-
terärt tränlif och kanske slutligen en fullkomlig upp-
lösning i intellectuelt och moraliskt hänseende. Alla
de ynglingar , som ådagalaggt full insigt i de läroämnen,
som blifvit föredragne, böra deremot med beröm och
uppmuntran till iortfarande flit hemförlofvas, med
föi bindelse alt under, mellan-terminerne läsa ett visst
föreskrifvet pensum i historien eller i en eller annan
författare, för hvilket de vid följande termins början
aro skyldige att göra full reda. Sista mellan-termi—
nen före inflyttningen i en annan class, bör ynglingen
åläggas att genomläsa hela förra dassens perisum,
hvaruti han vid inträdet i den nya dassen bör under-’
gå en sträng examen. Uppflyttningar framom kåm-
rater böra ej äga rum, åtminstone icke utan en, sär—
' 129

deles flit i förening tned betydligt större kunskaper.
Lärjungen blir eljest lätt högmodig och läraren kan
lätt misstaga sig i sina gradatioîier. Dessutom blir of-
ta ett långvarigt knäkamralskap ett slags fostbrödra-
lag. Man gör orätt, om man af obetydliga skäl upp-
häfver ett sådant. Nedflyttningar böra déremot of-
tare äga rum, men de nedflyttade böra och kunna
efter återförvärfvade kunskaper återfå sina rum. Af
belöningar och distinetioner är Reç. ingen van. Yng-
lingarne böra lära sig att göra sin skyldighet för sa-
ken skull och ej för belöningen.

Öfver läro-amnenas mängd i synnerhet vid Gym-
nasierna har man ofta hört klagomål, och mången
har trott, att det vore . omöjligt att utan deras För-
minskning kunna vanta några bättre resultater af
den gymnastiska Undervisningen. Rec. är deremot
öfvertygad, att det alldeles icke är mängden
af läroämnen, som vid Gymnasierna förorsakat
något betydligt hinder för undervisningens fram-
gång, utan den förvända methoden att vilja bi-
bringa dem alla nästan på en gång. Gymnasisten
måste nämligen vid sitt inträde på Gymnasium ej en-
dast fortsätta läsningen af Latin, Grekiska, Hebreiska*
Theologi, Mathematik, Historia och Geographi, hvai-
uti han blifvit undervisad i Skolan, utan' ock på sam- ,
ma gång lära Kyrkohistoria, Philosophi, Physik, Na- .
tural-Historia, Franska och Tyska Språken. I hvar-

VIH.	II 9
lûd

je vecka måste han sluciera dessa 15 eller ännu flera
särskilda läroämnen ; men icke nog dermed : i stallet
för att åtminstone vara så fördelade, att 2 högst 5
föredragas om dagen, är han nu förbunden att bere-
da sig hvarje dag till 5 ofta 6 särskilda lectioner, i
synnerhet som, om ock en Lector laser tvänne gån-
ger om dagen i samma Auditorium, han i den andra
lectionen vanligen föredrager en annan del af sin vet-
tenskap. Rec. vet att man för denna söndersplittrings-
method kan anföra tvänne skal. Det ena, att läro-
ämnena böra ombytas, på det att lärjungen ej må
tröttna genom enformigheten, och det andra, att mån-
ga läroämnen äro af den beskaffenhet, att de skulle
genom sin abstraction nedtrycka och förslöa det unga
sinnet, om ynglingen vore förbunden att längre tid i
sänder befatta sig dermed. Rec. tror dock, alt vid en
ålder af i4 till 16 år, då en yngling uppflyttas till
Gymnasium, måste hans förståndskrafter vara så ut-
bildade och så härdade,, att den för honom såsom
Skolgosse till viss grad nödiga större omväxling af lä-
roämnen ej mer blir nödvändig och att den utan fa-
ra betydligen kan inskränkas. Det är dessutom Rec:s
fulla öfvertygelse, att en äfven på Gymnasium fort-
satt söndersplittring af läroämnena har de menligaste
följder.

Ynglingen får nämligen lära så litet hvarje gång,
och detta lilla bortblandas genast ibland den öfriga
mängden af ofta heterogena läroämnen, tills en ny
loi ■'

liten portion skall inhämtas, hvilken äter samma ode
förestår, så att ynglingen ej får i sammanhang lära
något, utan allt står nästan som fragmenter, utan nå-
got egentligt inre lif och samband. Medan ynglingen
annu har i friskt minne föregående lection får han
icke bereda sig till den nästa, utan när denna kom-
mer att instuderas, återstår af den förra blott större
eller mindre ruiner och huru blir då hopfogningen
med den nya tillsattsen möjlig? Icke är det hjelpt
med att genom repetition och reparation, som i alla
fall blir hindersam för fortgången, återställa den för-
ra timmens nu förfallna byggnad, ty den åter ar
längesedan lossad från de föregående dagarnes ar-
beten. Deraf blir en följd, att man ingenting va-
sendtligt hinner, att ynglingen ej får den glädjen att
finna sig hafva på kort tid genomläst en bok eller en
större afdelning af en bok. Han ser blott de få bla-
den han läst, och när han ser tillbaka på de första,
äro de redan för honom nästan främmande. Ingen-
ting ger väl dock mera lif och uppmuntran, än att
man inser, att man hunnit något väsendtligt med sitt
arbete. En sådan uppmuntran har man sällan vid
Gymnasierna. Ingen enda bok, knapt något enda
compendium hann Rec. genomläsa under hela sin
fyra-åriga Gymnasii-tid.

Genom det att ynglingen är förbunden att sonder-“
dela sin flit och uppmärksamhet på 5 till 6 läroämnen,
grundlägger han derjämte for framliden en vana att
alldrig hålla sig vid en sak i sänder oeh gå i botten
med den, utan alt vackla från det ena till'det andra,
alt än nedtaga från hyllan en bok, än en annan, än
en tredje, när han tröttnar vid den förraj och slutli-
ga resultatet blir att han tröttnar vid alltsammans;
Rec. är dessutom öfvertygad, att delta afven på yng-
lingens charakter har ett menligt inflytande, ty det
befordrar den lättsinnighet, det fladdrande ifrån det
ena till det andra, som nog ändå vidlåder ynglingaål-
dern. Derigenom att nästan alla dessa läroämnen in-
tvingas på hvarje vecka, måste lärotimmarne blifva
för- många och öfverläsnings-timmarne otillräckliga.
Man torde dervid invanda, alt lärjungen icke behöf-
ver bereda sig till allt, att han kan välja hvad som
synes honom angelägnast. Så inträffar visserligen
också. Men hvem ser icke hvad ondt deraf upp-
kommer? Först får lärjungen den vanan ätt för den
mindre stränge och mindre noggranne läraren antin-
gen alldeles icke eller bloft slarfvigt bereda sig: en
säk som icke bör kunna ens tänkas i ett väl orgaui-
seradt läroverk. Ynglingen lär sig således att fuska
sig ifrån en del af sina skyldigheter, vänjer sig att
anse blott vissa skyldigheter såsom nödvändiga att
uppfylla, att åter åsidosätta andra, som han i all
beqvämlighet kan draga sig undan. En farlig vana
för en blifvande ämbetsman. Han lär sig vidare att
missakta den lärare, som väl försöker men ej har
155

nog myndighet och nog ihärdighet, alt på «ina med-
lärares bekostnad tvinga honom att ensamt arbeta för
sin lection, eller ock blir läraren slutligen liknöjd,
tröstar sig kanske med att de stackars ynglingarne ej
kunna medhinna allt ; men livad blir i alla händelser
närmaste följden? jo, alt ynglingen på lärobänken
under den offentliga lärotimmen sitter i egentlig me-
ning bort sin tid. Oförberedd och ursäktande sig
inför sitt eget samvete genom omöjligheten att hafva
medhunnit beredelsen, öfvervinner han snart den
skammen han i början känner deröfver att ingen ting
kunna; snart nog öfvergår han den till den oförsynt-
heten, (så vida han ej redan fått könsten i ar£ ifrån
föregående generation) att ur boken eller ur anteck-
ningar bakom kamratens rygg hemligen uppläsa sva-
ret» Äter ett för det uriga sinnet högst skadligt be-
drägeri, sa mycket skadligare, som det lär honom,
att det gifves halftiilåtna bedrägerier, d. v. s. sådana,’
som kunna rättfärdigas af nöden och för alt undgå
skam.

Rec. nämnde att det ej var läroämnenas stora
mängd, utan deras origtiga fördelning, som
- frambragte alla dessa menliga följder. Det åligger
nu Rec. att visa huru de rätteligen böra fördelas,1
utan uppoffrande af någon.

All undervisning på Gymnasium bör naturligtvis
begynna med de ämnen, som ärolärjungen redan till
154

en del bekanta, d. v. s. sådana, h vartill han redan i
Skolan inhämtat de första grunderna. Sålunda bör
han de första tvanne gymnasii-åren endast läsa Gre-
kiska, Latin, Franska, Tyska, Mathematik, Historia
och Geographi. Skillnaden mellan Scholæ- och den
första Gymnasii-Undervisningen bör blott bestå deri,
att ynglingen på senare stället lär sig att mera ar-
beta på egen hand. De offentliga lections-timmar-
ne böra derföre minskas till 5 högst 5, så alt yng-
lingen har en tillräcklig öfverläsniiigs-tid. Vidare
böra blott 2 högst 5 läroämnen föredragas hvarje
dag *) , och dessa läroämnen böra fortsättas 2 eller
4 dagar i veckan, samt endast hvarannan vecka om-
bytas, så att då t. ex, Mathematik och Latin ena vec-
kan föredragas i nedra Auditorium, komma Historia
och Grekiska att der utgöra den följande veckans
läroämnen. Vidare bör hvarje lärare inskränka sig
till ett enda läroämne för Terminen eller Aret. T.
ex. Läraren i Historien läser i nedre Auditorium
tvanne Terminer Geographi och tvänne Terminer Fä-
derneslandets Historia ; Läraren i Mathematiken en
Termin Arithmetik och tre Terminer Euclides; Lä-
raren i de moderna språken två Terminer Franska
och två Terminer Tyska. Äfvenså bör för hvarje
Termin i hvarje läroämne en hel bok eller i fall det-
ta omöjligen låter sig göra, en större afdelning be-

*) Vid Krigs-Akademien undervisas också vanligen blott

i 2 Läroämnen om dagen.
155

stämmas till undervisningen, och lectionernà deri så
fördelas att den jämnt hinner genomgås under Ter-
minen.

Sådan är i korthet framställningen af Rec:s förslag
till indelning af förelasningarne under de 2 första
Gymnasii-åren. Rec. vill nu med hänvisning till det
föregående utveckla fördelen deraf. Derigenom alt
lärjungen blott har ett läroämne för hvarje lection,
som bör vanligen räcka 2 timmar, endast med en
kort hvilostund vid första timmens slut, har han till-
räcklig tid att bereda sig dertill. Läraren har ovill-
korlig ratt att fordra, att lärjungen kan sitt pensum,
ty denne kan ej förebära, att han af något annat va-
rit hindrad, eller anföra något annat förhinder än,
sjukdom till mildring i lärarens omdöme om hans
försummelse. Den ene Lärarens förut inträffade in-
trång på den andras område upphör alldeles, ty hvar
och en har åt lärjungarne en tillräcklig och bestämd
' tid till öfverläsning för sin lection. Vidare vinnes
den fördelen, att ynglingen, som nu ar tillräckligt
förberedd på lectionen, ej blir satt i nödvändighet
att uppoffra sin känsla af origtigheten att genom hvar-
jehanda underslef bedraga sin lärare, ty hans förra
undflygt, brist på tid, förfaller helt och hållet, och
han måste nu finna, att det som förut kunde vara ett
förlåtligt bedrägeri, blir nu brottsligt både i hans och
lärarens ögon. När nu ynglingen i 4 eller (om man
bestämmer en del af Onsdagar och Lördagar för särskilda
'	WB

'	s
lectîoner) i 2 nära på hvarandra följande leclioner i
samma vecka fortfarit att läsa ett och samma ämne,
, så bör detta under veckan inhämtade fragment ej va-
ra så ringa, att det icke .utgör ett litet helt för sig,
som således lättare bibehålies i minnet, tills det efter
en veckas hvila åter genomgås vid lörsta måndags-
lectionen, innan fortsättningen företages. Hela Ter-
minens pensum blir ock derigenom betydligt mindre
x sönderstyckadt ,än efter den nu vanliga söndersplit-
tfings-methoden oeh sammahbindes således lättare
till ett sammanhängande helt vid repetitionen före exa-
men. Om nu tillika, såsom Rec. föreslagit, en bok
eller en större afdelning deraf föreskrifyes såsom pen-
sum för Terminen, och detta pensum af läraren för-
ståndigt indelas på de särskilda lectionerna^ så har
lärjungen ej endast den tillfredsställelsen att vid Ter-
minens slut hafva genomgått hvad som honom var
älagdt, utan han har tillika fått lära sig att väl och
ntan onödig brådska fullborda sina göfomål, hvilket
allt Rec. anser vara af ett högst viktigt inflytande bå-
.de på hans flit och ordentlighet.

Rec. nämnde att de egentliga und er visnings- tim-
.marne borde på Gymnasium vara 5 högst 5( nämli-
gen Onsdagar och Lördagar 5; de öfriga dagarna 5),
tillsammans 26 i hvarje vecka för hvardera afdelnin-
gen. Den första lectionen hvarje dag eller morgon-
timmen blir enkel, men gemensam för båda afdel-
1^7 ■ •

ningarne; alla de öfriga leclionerna dubbla eller be-
stående af 2 timmar, för. hvardera afdelningen sär-
skildt. Pa morgontimmen göres bön i närvaro af
Grekiska Lectorn, hvarefter läses lör samme lärare
Theologi Onsdagar och Lärdagar, och Evangelisterna
pa Grekiska de öfriga -dagarne* De 20 dubbel-lectio-
nerna för båda afdelningarne särskildt fördelas, mellan
fyra Leçtorer och en Gymnasii-Adjunct, sa att hvar-
dera ansvara för 4 dubbel-lectioner eller 8 timmar i
veckan, hvaraf 4 för hvardera afdelningen. På Ons-
.dags- och Lördags-eftermiddagar hållas Tal- och Mu-
sik-Öfningar. Om nu Läse-året enligt Skol-Ordnin-
gen beräknas till veckor, hvaraf 5 veckor om året
åtgå till repetitioner före examina , så återstå 27 vec-
kor till undervisning, eller 108 timmar for h var je lä-
rare i hvardera afdelningen. Under de två år, som
lärjungen blifvit undervisad i nedre afdelningen, bör
han således på 216 timmar för hvarje lärare hafva
läst 1:0 för Matheseos Lectorn : Arihmetik en termin
och Mathematik, de första 6 Böckerne 1 Euclides, tre ter-
miner; 2:0 lör Historiarum Lectorn: Geograph! en el-
ler tyå terminer och Fäderneslandets Historia tva el-'
/ 1er tre terminer j 5:o lör Latinska Lectorn: Sallustius
och Suetonius; 4:o for Grekiska Lectorn: Xenophons
'Anabasis och Cyropædi ; 5:o för Gymnasii Adjun-
cten: minst ett octav-band af en Fransysk och en Tysk
Författare. Dessutom bör han på morgon-timmarne
■
för Grekiska Lectorn Iiafva genomläst Två Evangeli-
sier i Nya Testamentet och hälften af den för Gymna-
sium antagna Theologiska Läroboken. Vidare bör
han hafva skrifvit ett latinskt scriptum i veckan , del-
tagit i tal- sang- musik- och gymnastik-öfningar, samt
under Maji och Junii månader gjort botaniska excur-
sioner, och under samma tid inhämtat elementerna af
Botaniken.

Försedd med dessa kunskaper bör ynglingen vara
fullt mogen för den högre Gymnastiska undervisnin-
gen. Han behöfver i den öfre afdelningen inga andra
lärare, än dem , hvilkas undervisning han ägt i den
nedre, ty dels fortsätter, han sina studier i samma
ämnen, dels har han redan eller bör han snart genom
en fortfarande allvarlig läsning hafva hunnit så långt,
att de kunna lemna rum föi' andra. Han läser såle-
des 1:0 för Malheseos Lectorn: Euclides n:te och
j2:te Boken, Algebra 2 grader , Physik och Glob-lära,
så vida icke den sistnämnda redan i nedre afdel-
ningen kunde läras, om Mathematiken der synes för '
hårdläst såsom ensamt läroämne för en dubbel-lection ;
2:0 för Historiarum Lectorn: Allmänna Historien,
Psychologi och Moral, de sistnämnda endast i korta
compendier; 5:o för Latinska Lectorn : Virgilius 6
Böcker och Ciceros Orationes Selectæ , jämte Romer-
ska Mythologien, Prosodi,. Rhetorik och Logik; 4:o
för Grekiska Lectorn : Homerus 6 rhapsodier jämte
Grekisk Mythologi, och sista året en och annan af Pauli
15g

Epistlar; dessutom tillsammans med nedre afdelningens
lärjungar: två Evangelister och den andra hälften af
den Theologiska Läroboken ; 5:o för Gymnasii-Ad-
juncten: Hebreiska, minst 20 capitel i Genesis eller
20 Psalmer, Vidare latinskrifning m. m. Pa mellan-
terminerne vissa föreskrifna pensa i historien och främ-
mande språk.

Häraf följer att tvänne lärare-beställningar kunna
alldeles indragas , nämligen den Theologiska och Phi-
losophiska, då de läroämnen, som hörde dit, kunna
lätt fördelas på de öfriga lärarne, utan att de det
oaktadt behöfva läsa mer än 8 timmar i veckan, el-
ler alldeles lika med hvad Skol-Ordningen föreskrif-
ver. Ett undantag härifrån är likväl nödvändigt med
Grekiska Lectorn, som , utom sin ordinära Lection,
bör i egenskap af Theolog förrätta bön hvarje mor-
gon och derefter föredraga Theologi eller Nya Te-
stamentet; men såsom ersättning för dessa 6 timmar
i veckan, bör han befrias från corrigeringen af la-
tinska scripta, hvilka fördelas mellan de öfriga 5 Lec-
torerne och Gymnasii-Adjuncten. Rec. är för sin del
fullkomligt öfvertygad, att, med den läromethod som
här ar föreslagen, alldrig flere än 4 Lectorer och 1
Gymnasii-Adjunct behöfvas afven för ett större Gym-
nasium. Inträffar det, som Rec. förutser nödvändigt
måste inträffa, alt Stockholms Gymnasium snart får
lika stort antal lärjungar, som t. ex. Linköpings och
i4q '

■ i

Strengnas Gymnasier, och àfTârdar dem till Uuiversi-
i tetet lika skickliga, ' som de frän andra Gymnasier
dimitterade, sa är Rec:s påstående fulleligen bévist ♦).

Det enda skäl, som skulle kunna anföras mot den-
na förändring, är det, att Grekiska Lectorn skall lä-
sa Theologi, én vettenskap, hvari de Adjuncter och
Docenter, ur Akademiernas Philosophiska Faculteter,
som kunna vilja sökaldenna Lection, ej aga full vetten-
skaplig insigt. Men man behöfver blott erinra sig
i afseende härpå, att det egentligen ej fordras nå-
gon hög erudition för att kunna väl undervisa efter
ett Theologiskt compendium. Dertill fordras Iiuf-
vudsakligen förmågan att christligt föredraga det, att
behandla det så, att det ej' blir en blott utanläxa,
som^dödar al! känsla, utan att det blir lefvande och
för lärjungen ett vettenskapligt supplement till Ca-
chesen, som i samband härmed bör genomgås. I ak

) Att undervisningen vid Wisby Gymnasium enligt Enhori
uflatande ”med det inskränkta antalet af Lärare (4
Lectorer och 1 Gymnasii-Adjunct) icke fullkombgen
kunnat utsträckas till alla särskilta stycken, som Skol-
Ordningen föreskrifver”, då lärjungarne utgjort , det -
®tora antalet af 10 (tio), och att Ephorus önskar, att
åtminstone i Lector kunde tilläggas”, är verkligen
löjligt, och förtjenar såsom sådant att här anmärkas.
Stockholms Gymnasium har också blott 5 Lärare, men
66 Lärjungar.
141.

la fall blèfve billigt att en sökande till denna Lection
äfven utgaf särskilda Theser till intygande af sin kun-
skap. I afsejCnde på Theologiæ Lectorernas skyldig-
het att examinera i Präst- och Pastoral-examen, ,
medgiver Rec. att en större svårighet återstår, ty ■
der fordras onekligen en större theologisk lärdom.
Men skulle ej Biskoparne sjelfve/ eller Domprostar-
ne, livartill företrädesvis män med Theologiska
värdigheter borde utses, kunna förbindas till- denna
examinering (Rec. menar att så redan på ett eller an-
nat ställe sker), så är Rec. öfvertygad att en föröf-
rigt till denna leclion fullt qualificerad man lätt
förskaffar sig erforderlig kunskap, så-att han kan af- ,
gifva ett tillfredsställande Specimen. — Rec. erinrar
härvid om den tid, då Præbende Pastoraterne voro
uteslutande förenade med de Theologiska Lectionerne,
och då Lectorerne sökte transport från alldeles héte-
1'ogena lectioner. Så hade t. eX. Rec. under sin
Gymnasii-tid till Lärare i Theologi en man, som förut
varit Matheseos Lector. Hans theologiska, lärdom
var allmänt erkänd och han bar med mycken förtjenst
‘ den Theologiska Doctors-hatten. Han föredrog sin
veltenskap värdigt, ehuru med nog mycken omständr
ligheL

Vid ett Gymnasium med 7 Lectorer komma så-
ledes de 5 äldsta, och vid ett med 6 Lectorer dé 2
iild^ta Lectorerne att befrias .ifrån läsningen, med bi-
142

behållande af hela lönen, sâ vida de redan innehafva
Præbende Pastorater, ty hvad de en gång hafva er-
hållit, kan ock bör ej fråntagas dem , ehuru de nu blif-
va befriade från sin Lärarebefattning vid Gymnasium,
ej vidare behöfva bekosta hushyra i staden och un-
derhåll för Adjuncten, samt dessutom kunna för
bättre pris lefva på sin Præbende-Prestgârd. , Men de
Leclorer, som efter deras afgång få Præbende-Pasto-
rater, böra blott få behålla halfva lönen, så att de
båda andra besparade halfva lönerna kunna formera
en tredje emeriti-lön, emedan for dem står öppet
att antingen mottaga det i alla fall alltid fördelaktiga-
re Præbendet, eller afvakta denna tredje Emeriti-lön.
Skulle dock Præbende-Pastoraterna vara alltför olika
i godhet, böra Emeriti-lönerna fördelas, så att den-
na olikhet någorlunda jämnas, f Consistoriella göro-
mål böra alla Emeriti fortfara att deltaga. Som flere
an tre Emeriti-löner alldeles icke behöfvas för ett
Gymnasium, då inan betänker, att äfven Domproste-
beställningen kan stundom blifva deii 4:de, bör dén
på några ställen varande y:de Lectors-lönen indragas-
och tilldelas hel och hållen såsom Emeriti-lön åt en
af Trivial-Skolornäs Rectorer, äfvensom det 5:dje
Præbende-Pastoratet, åt en annan Emeritus Rector.

/	•	•	'	• '

\ Ser man på fördelarne af denna förminskade lä-
rare-personal, så aro de ganska många och väsendtliga.
Först och främst vinnes derigenom mera enhet i un-
dervisningen och emeriti-löner tillskapas utan upp-!
143	•

offring af Staten eller andra tillskott. Att sådana lö-
ner äro högst nödiga, lärer väl ingen neka, som in-
ser att äfven den verksammaste och mäst nitiska Skol-
lärare efter många års tjenstgöring om ej alldeles
tröttnar, åtminstone förlorar förmågan att med man-
naålderns kraft och liflighèt sköta sin lärarebefattning.
Härtill kommer, att inom sjelfva Lärarecorpsen nu
svårligen kan uppstå full harmoni, då de gamla och
unga lärarne nödvändigt äro skiljde, ej mindre i å-
sigter än år. Afven om de äldre ej träda i rak op-
position mot de yngre, så är denna olikhet i åsig-
ter tillräcklig att bereda en inre disharmoni, som nöd-
vändigt måste hafva en retarderande kraft, i stället
alt likhet i åsigter och gemensam medverkan till sam-
ma mål måste hafva ett högst välgörande inflytande
på undervisningens fortgång. Denna olikhet i åsig-
ter kan yttra sig ibland annat i begreppet om disci-
plin. Den unge Läraren, som inträder och blir vitt-
ne till inrotade oordningar, vill försöka att med kraft
motarbeta dem. De äldre äro vana att se oordningen,
för dem är den ej så stötande; de anse nitet otidigt,
anse sig förolämpade derigenom, att de skulle synas
hafva låtit något vara ocorrigeradt, som behöft corrige-
ras. Men om vi ock ej antaga denna lätt tänkbara
ogénhet, så ligger dock hos alla äldre en eftergifven*-
het, en slapphet $ i allt hvad som rör disciplin. Det
är här, likasom i det enskilda lifvet, der fadren ej
mera är mot de yngre barnen så sträng, som mot
de första. Hans stränga begrepp om ordning och lyd-
144
>

nad har undex* årens lopp blifvit nedsatt. Vare sig '
detta af trötthet eller af den anmärkningen, att hanä
theori ända ej kunnat af honom fullt consequent ut-
föras. Den äldre brodern eller systern, som ilu hun-
nit växa upp till ett slags sjelfständighet, vill afhjel-
pa bristen, men om ock deras medverkan är behöf-k
lig, finner man lätt att föraldrarne ej kunna vara ratt
och i alla afseende belåtne med detta inblandande i .
deras rättigheter, med denna indirecta corrigering af
deras uppfostringsmethod. Rec. medgifver att fördet-
ta phænomen full motsvarighet ej finnes inom Lärare-
corpsen vid ett Gymnasium, emedan den yngre Lä-
raren har en i lagen sig tilldelad rättighet alt dela fa-
dersrältigheterna. Men betydlig blir det oaktadt ej o-
likheten. Ty sällan intrader väl nu en Lärare (efter
nu gällande befordringslagar, som inskränka de sökan-
de inom samma stift) i Collegium Gymnasticum, der
han ej återfinner åtminstone en eller annan af sina
' lärare, och måste han då icke i en viss grad befinna
sig till dem i samma förhållande, som en son till sin
far? Men äfven om denna inskränkande lag skulle
npphäfvas, såsom föreslaget är,*) så är saken näslan
på samma fot, då de äldre, ofta med 20, 25 ända
till 3o års öfvervigt i ålder och lärarebefattning, nöd-
vändigt måste befinna sig i ett slags auctoritets- och
myndighets-förhållande till de yngre. . ,

*) Se Skriften: Nytt Ett och annat i anledning af'frågan
om ^Icademisha Jurisdictionen,
'	145,/ j '	' ; -

Prœbénde-pastoralerne upphora således också ge-
nom denna föreslagna förändring att vara egentliga
Præbenden. De erhålla hvardera uti de aFgâendô
Lectorerne sin egen Pastor, som ej mer behöfver de-
la sin tid mellan sina pligter såsom Gymnasii-Larare
och såsom sin Församlings Pastor, utan som, bestän-
digt' boende innom sin Församling och ej mera så-
som förr vissa tider öfvergifvande sin hjord, kan i
egentlig mening vara dess herde. Ehuru Rec* ar of—
vertygad, att mången redan förut sjelf insett det skad-'
liga och origtiga i denna inrättning och att den en*
dast kunnat bibehållas såsom ett nödvändigt ondt,
då inga tillräckliga anslag funnits for att på an nät
sätt öka de ratt medelmåttiga Léctors-Iönerne, så
tror sig Rec. böra anföra de vigtiga skal, som tala
för denna förändring* Dertill hörer först och främst
den obestridliga sattsen, att så vida en syssla ar af
sådan beskaffenhet, att den fullt sysselsätter ell mart,
så bör han ej vara ålaggd att tillika sköta en atinäm
La^en fordrar då en orimlighet; den médgifver henl-
ligen att ämbetsmannen får försumma endera eller
båda, eller ock fordrar den mer än den kan fordra,'
nämligen arbete öfvei- hans kraften Vore nu Lectors-
/ sysslorne förbundna med så ringa besvär# att t ex;
eh Lector kunde sköta tvänne leclioner, så vore väl
mera skäl att dessa lectioner sammanslogos. Lararert
• hade da i alla fall blott ett åliggande,* nämligen såsom

' Spea KUL	n 10
' '	'146 -,

\ gymnasii-lärare hvarât han vore skyldig alt uppoffra
hela sin tid och all sin kraft. Men att foreskrifva
Läraren att pä samma gång sköta en syssla, som
han endast till hälften kan bestrida, att ålägga honom
det ansvaret att troget vårda sin ombetrodda hjord,
men under f af året aflägsna honom derifrån, då
hvar och en måste medgifva att hvarje rättskaffens Pa-
stor har af sin församlings skötsel full sysselsättning,
.det är att antingen döda hos honom all kansla' af
samvete och pligt, eller att inleda honom i en strid
mellan valet af pligter, hvaröfver Rec. hört mer än
en Præbende-innehafvare beklaga sig. Exempel kän-
ner nog detta oaktadt Rec. af män, som ägt mod och
kraft att sköta dessa båda åligganden, och dem vill
Rec. visst göra full rättvisa ; men ville man fråga
dem sjelfve, skulle de visserligen ej tveka att instäm-
ma i Rec:s mening om sjelfva sakens otilibörlighet,
' och gjorde de det icke, så fruktar Rec. att de icke rätt
kände vigten af sina befattningar.

För att icke blifva alltför vidlyftig, vill Rec. en-
' dast i korthet uppgifva åtskilliga andra fördelar af
denna föreslagna förändring: l:o blir genom den
5:dje emeriti-lönen lärare-omsältningen mera be-
fordrad; 2:0 kan alltid vid hvart och. ett af de äldre
Gymnasierne en Lector få beständig tjenstledighet med
bibehållande af full lön, så att han, efter flere års
tjenstgöring och trötthet vid undervisningen, ej be-
höfver blifva prest och utan inre kallelse söka ett pa-
147	- . '

storat, som med en Adjuncts biträde .beqvämligen ,
skötes ; eller också ej tvingas att allt för länge qvar-
stadna såsom lärare, i händelse en sådan ansökan
strider mot hans öfverlygelse; 5:q behöfva ej Gym*
nasii-lärarne göra anspråk på delagtighet i de emeriti-
fonder, som kunna anskaffas, och som ändå troligen
blifva otillräckliga för Skoklärarne ; 4:o är härigenom
ett vigtigt steg gjordt till minskandet af Skol-Lärares
intrång på det egentliga presterskapets rättigheter,
hvilket intrång, ehuru det i vissa afséenden kan för-
svaras, genom stora missbruk blifvit högst tryckande.

Rec. har i det föregående nämnt, att för dem som
icke vilja söka vid Gymnasierna högre philologisk och
vettenskaplig kunskap, borde ett slags skolor finnas ,
hvilka . kunde kallas .Ha nd el s—s kol or, såsom be-j
stämda fö^ handlande och räkenskapsmän eller stånds-
personer i allmänhet, hvilka der skulle fullfölja en
del af den humanistiska bildning, hvartill de laggt
grund i Trivial-Skolan, och inhämta en för dessa
yrken nödig praktisk undervisning. Der skulle såle-
des de moderna språken och historien hufyudsakli-
gen läras jämte bokhålleri. Våra nuvarande Apolo-
gist-Skolor, som blott äro ett slags högre Handtverks-
skolor eller Paedagogier, bordp undergå en sådan för-
ändring ocb kunde då till antalet betydligen inskrän-
kas, likasom de många små Järdomsskolorna i enlig-
het med Revisionens välgrundade förslag med mång-
faldig fordel borde sammanslås«
149

Hvad som i nagra af dessa skrifter ar yttradt rö-
rande Uni versi tetenia och deras organisation, fordrar
en vidlyftigare undersökning an rummet i denna redan'
länga recension medgifver. Äfven de behöfva visser-
ligen undergå någon förändring, men hufvud-orsa-
ken, hvårföre de blifvit föremal för sä mycket både
rättvist och orättvist tadel, ligger måhända mindre i
sjellva formernas olämplighet och föråldring,. än i eh
origtig eltergifvenbet lör tidens fordringar, i synner-
het i beviljandet af akademiskt burskap' nästan åt
hvilken främling som hälst i vettenskapernas rike,
hvarigenom Univcrsiteterne nödvändigt skulle söndra
sig från och motarbeta de underordnade läroverken
till oberäknelig skada både för dem och sig. Lik-
väl först då, när denna förening blifvit fullkomligt
•återställd och följderna af denna återförening hunnit
visa sig, torde man ratt .inse, huru skadlig denna
söndring varit och huru mycket direct och indirect
ondt den åstadkommit ♦)♦ För en ovaldig undersök-
ning dessförinnan bar för öfrigt Rec. icke någon far-

*) Rec. har omständligare utvecklat detta i en Recension
oiver Kongl. Uppfostrings-Commiténs Förslag till en
förändrad Student-Examen, införd i Svensk Litteratur-
Tidning N:o 65—68 för år 1823. Under de 2 år,
som förflutit sedan denna Recension skrefs, har Rec.
allt mer och mer blifvit befästad i den öfvertygelsen,
alt denna Examen icke - kan blifva rätt allvarlig och än-
damåls-enlig,, utan med den förändring i Commitéus
Förslag, som Ree. då tillstyrkte.
149

haga« Den vördnadsvärda byggnaden hvilar på god
grund; dess förgängligare tillsattser äro till större de-
len ett verk af senare tiders hugskott. Ma dessa
tillsattser och hvad som annars finnes felaktigt bortta-
gas; men äfven det minsta deraf endast efter den
mognaste profiling. Id vad som göres för sekler, far
icke grunda sig pa blott en dag^ eller på en ombyt-
lig tids-anda& lösliga infall; dertill fordras en längre /
förutgående undersökning samt en allvarligare och\
djupare blick i den inre organisationen / än man i all-
mänhet synes tro? da man oupphörligen undrar på,
' hvarfore arbetet, hvarmed egentligen menas nedrifnin-
gen, ännu icke är påbörjadt. .

De förslag till föx’ändringar vid under visnings-ver- .
ken, som Rec. uppgifvit, hafva länge af Rec. varit
betänkte, innan de här framläggas till en allmännare
granskning. De underställas nu i synnerhet erfarne
skolmans ompröfiling. Om de af dem fiefinnas antagli-
ge, önskar dock icke Rec. att de skola föreskrifvas till
allmänt antagande, förrän de blifvit mera kände och
innan ett eller annat énskildt försök, med dem blifvit
gjordt. Men äfven om de Icke skulle erhålla ett all-
männare bifall,, så är Rec. dock öfvertygad, att han
åtminstone icke af de' här recenserade Författarne;
ehuru betydligt han stundom afviker från deras åsig-
ter, skall blifva missförstådd rörande sina afsigter;
ty vi slräfva alla till ett gemensamt fiiål cch äro en-
15 o

dast deruti skiljaklige, att vi* söka olika vägar for
att hinna säkert fram till målet. Endast det anser
sig Rec. böra tillägga för dem, som ej haft tillfälle
att sjelfve läsa Berättelsen om Krigs-Akademien och
Revisorernes Berättelse^ att Rec. i följe af sin plan
mera måst hålla sig vid de punkter, hvari Rec. varit
med dem af olika tankar, och således icke kunnat
framställa dessa skrifters många förtjenster så om*
ständligt som han eljést önskat.
15i

,	Universitets-Annaler. '

Upsala.	■ \ -

. Befordrade och utnämnde under loppet af 'Sr 18'2 5. Till

Akademie Secreterare : Notarien, J. U. Gand. Mag. J- H. Haak; Nota-
rie : Amanuensen, J. U. Cand. Mag. C. L. Höjer; Canzlist: Magister
Doeens, J. U. Licentiaten C. O. Dellde'n; Amanuens: J. U. Candida-
ten Ç. Acrel; E. O. Adjuncter: i TheoL Faculleten: Th. Doeenten och
Cand. Jon. Ä. Winhom ; i Philos. Faculteten: Docenterne G. W. Gu-
maelius ; W. Fr. Palmblad samt E. O. Vice-Bibliothekarie : Bibi.Ama-
nuensen, Mag. Doeens J. H. Schröder; Docenter: Mag. P. F. Wahl-,
berg i Pract. Ekonomien; Mag. G. Svanberg i Astronomien och E. O.
Bibl.Amanuensen Mag. C. Em. Aurivillius i Grekiska Litteraturen.

^tfgående : Juris Patr. &, Rom. Professorn Doct. Sven Themp-
tander, utnämnd JuslitiaeRåd; Professorn, Litt. Hum. Adjuncten Mag.
J. Tranor, Kyrkoherde i Söderköping; Æsthet. Docenten Mag. O. Ar-
rhenius, GymuasiiAdjunct i Carlstad.

På Utrikes Resor stadde: Mathes. Docenten Mag. Fr. Rud-
befg, vistas för närvarande i Paris; Philos. Docenten Mag. E. Aug.
Schröder i München; Chem. Adjuncten och Laboratorn Mag. El. Wall-
qvist i Paris. — Professor Geijer återkom i slutet af sistl. Septemb.
månad från en resa genom Danmark och Tyskland. — Inom Fäder-)
neslandet har Amanuensen Gabr. Marklin sistl. sommar gjort-en i flere
afseenden markvärdig Geologisk resa genom Öster- och VcsterGöthland.

Ponationer : till Akademiens. Siipendii~Fcnd har framL Can—
zliRådet, R. N. O. C. .Adlersparré, testamenterat 4ooo Rdlr B:co,
hvaraf Interesset, i 2:ne Stipendier fördeladt, tillfaller Studerande, föd-
de i Jemtland och Herjedalen. — Till IFLiuetalCabinettet har H. K.
H. KronPrinsen Akad. Canzler inköpt och nådigst förärat afl. Direktö-
ren och Ridd. E. T. Svedenstiernas dyrbara Mineralsamling (se Svea
föreg. Nummer). — Till Mvnt-Cabinettet har H. K. H. KronPrinsessan,
Med. Doetorn J. Hedenborg, StatsSekreteraren och Ridd. E. Bergstedt,
GeneralConsuln Frih. C. af Wettprstedt, CanzliRadet och Ridd. A. von
Hartmansdorff och LegationsPredikanten Mag. J. Berggren gjort förärin-
gar af dels antika, dels moderna mynt och medailler. De till Akad.
Bibliothek et gjorda Presenter af Konungen af Onde, af John Spen-
cer Stanhope i London, och Rootsey i Bristol samt Prosten Doct. N'.
Collin i Philadelphia äro i föreg. Häfte särskildt anförde.,-
15a

Rectorsombyte skedde d. ï5 sistl. Dec. da t,L. 00. Profes-
sorn D oct. G. Knös afirädde Rectoratet UU Theol. Professor Kalseuiaous
Dopt. Sven Lundblad.

JDe Studerandes antal Lar under detta år varit;

Vårterminen: Närvarande 860

Höstterminen:	-x....	912

Inskrifne under samma tid: Vårterminen 98 , Höstterminen 176,
Der ibland 2 Norrman,

laund.

Utn. LL. 00, Professorn Mag. B. M. Bolmeer bief d. 5 sistl.

Febr, i sitt läroembete installerad och höll dervid sitt inträdestal: de ■
poetic o characters Oraculorum Jesaiœ.

Medicinœ Do ctor s Promotion skedde härstädes d. 22 sistl.
Junii då 14 Med. Licentiater blefvo af Med. Pract. Professorn Doct. J.
Sönnerberg till Med. Doctorer promoverade. Iloctorsfrågan var: ^in
nopa nomina pharmacis imposita praxi proßcua sunt? , '

Rhetor sombyte skedde härstädes d. 20 Jun. då Jur. & Moral.
Professorn Mag. Fr. Cederschiöld öfverlemnade Rectoratet till Med.
Theor. Professorn Doct. E. Z. Munck af Rosenschöld.

Under sistl. Rectoratsår har de Närparande Studerandes antal
uppgått till nära 4 o o. Inskrifne under samma tid 12 4. Afgångne
med Akademiska Testimonier 84.

Akademien har detta år erfarit tvenne betydliga förluster genom
Eloqu. &; Poes. Professorn Mag. Elias Lidfors’ och E. O. Hist. Adjun-
cten och Subpraefecten vid Akad. Historiska Museum, Mag. Sven Hy- »
landers dödsfall. Den förre, beklädde med heder Lundblads Läro-
ßtol. Den sednare, som några år tiUförene fullbordat en utländsk resa,
bortrycktes i blomman af sin ålder, (27 år gammal) innan han fick
Uppfylla de . rättvisa förhoppningar vettenskapens vänner fastade vid hans
Utmärkta egenskaper och grundliga insigter. Dess sörjande Fader har,
efter den aflidnes sista önskan, bestämt den vackra Boksamling han ef-
terlemnat, till Akademiska Bibliotheket, hvilket derutur får uttaga de böc-
ker och skrifter- detsamma förut icke äger.

Framl. StatsRådet och Med, Professorn Doch Q. Edvon Haarte
mans efterlcnmade Boksamling har af Finska Statsmedlen blifvit in-
köpt och med UniyersitetÿBibliotheket förenad.
' 155

t	'

Litterära Nyheter,

IV6penhamn: En förening af Hufvudstadens utmärktaste Littera-
törer, den Nordiska Historiens och Fornforskningens vänner, har d. 28
Jan. d. å. Konungens af Danmark födelsedag, instiftat ”det Nordi-
ske Oldskrift-Selskab, hvars hufvudföremål är att befrämja Is—,
ländska Saga-Litteraturen i synnerhet, och det gamla Nordens Historia,
Språk och Antiquileter i allmänhet. Den berömde Nordiske Språkfor-
skaren Professor Rask bief vald till Sällskapets Präsident, Kammar-
junkaren Major von Abrahamson vice Präsident, Lieutenant Rafn Se-
kreterare och JustitiäRådet Langeland Skattmästare. H. M. Konungen
har behagat lata sig föreläggas Sällskapets Stadgar och dess redan ut-
gifue skrifter samt deröfver förklara sitt höga välbehag.' Sällskapet räk-
nar Statens högsta Embetsmän och utmärktaske Litteratörer bland sina
inländska Ledamöter. Ibland sina utländska Ledamöters antal har Säll-
skapet under loppet af året invalt och kallat Hrr Grœter i Ulm,
JA alter Scott i Edinburg, J. Grim i Cassel, von der Ragen
och Le la Motte Fouqué i Berlin, Arndt i Bonn, Hallenberg
i Stockholm, Geijer och Schröder i Upsala, Lindfors i Lund,
A. A. Afzelius i Enköping, Stoud Platon^ Aall, Lundh och
Sperdrup i Christiania m. fl. — Första Häftet af Sällskapets Tid-
skrift ”för Nordisk Oldkyndighe^ har utkommit, äfvensom Olof
Tryggpasons Sa^c^ Förra Bandet i 8:0 genom’ Sällskapets beröm-
värda förgorg redan framträdt i dagen*
BÖCKER,

UTKOMNE I ÖCTOB. ÔCH NOVEMB. MÅNADER 1825.'

Predikningar af J o h. Ja c. H o dr én. Andra Delen, Sthm. Nestius,
i8i5^ 510 s. 8;o, 2 R.

System i Pharmakologien med särskildt afseende på Svenska Phar-
macopeens sista edition, af C. W. H. Ron ander. i:sta
Del. Förra Afdeln, Sthm. Norstedt & Söner, 192 s. 8.'o. 1 R..
8 sk. .

Gas-upplysningens egenskaper, företräden och beredningssätt m. m.
Med 3:ne plancher. Af A. Ger el i us. Sthm. Nestius, iSaS.
8i s. 8:0. 1 R.

E. J. Stagnelii samlade Skrifter, utgifne afL, Hammarsköld.
Andra Delen. Sthm. Hörberg, 1815. 489 s. 8:0. 2 R. 32 sk.

En christelig varning for den kraftiga villfarelse, som mer och mer
griper omkring sig i vår tid. Prof-Predikan i Lunds Domkyr-
ka 8:de Sönd. e. Trin. 1825, af Bengt Jacobsson Berg-
qvist, Lund, Berling, 1825. 60 s. 8:0. 16 sk.

Epitome Historiæ Sacræ in usum Tironum linguæ'Latin», Auctore
C. F. Lhomond. Sammandrag af Bibliska Historien, på La-
tin, korta berättelser, småningom öfvergående från en lättare
till en svårare construction; till tjenst för begynnare i explica-
tionen af Latinska språket, Sthm, Ecksteinska Tryckeriet, 1825.
96 s, 8:0. 12 sk.

Kejsarinnan Jbsephinas efterlemnade egenhändiga anteckningar, till
den hemliga Historien om sin tid, sina egna och sin Gemåls
Lefnadshändelser. Ofvers. från Franskan. Tvenne Band. Sthm.
Ecksteinska Tryckeriet, 1825. i:a bandet. 438 s. 8:0. 2:a band.
423 s, 8.0. 4 R.

Historiska Anteckningar af Louis Jerome Go hi er, President i Di-
rectorium d. 18 Brumaire (9 Nov. 1799). Första Delen. Sthm.
Hörberg, 1825. 186 s. Bilagor 43 s. 8:0. 1 R. 16 sk.

Gabriela. Roman af Johanna Schopenhauer. Ôfvers. Sjette Delen.
Upsala, Bruzelius, iSaS. 82 s, 8:0. 28 sk.

Teckning af Venetianska Republikens stora handelsvälde, dess upp-
komst och dess minskning genom upptäckten af bcgge Indierne.
Sthm. Deleen, 1825. 86 s. 8:0. 20 sk.

Nittonde Århundradets Krönika. Tjuguåttondé häftet, 1815. Ore-
bro, Lindh, 1823. 3:o. ss. 228—458. 52 sk.
!

155

Svea Rikes Historia frän de äldsta tîder till Konung Carl XTT:s död,
af Fr. Rühs. Fjerde Deien. Ôfvers. af A. M. Stririnholm.
Sthm. Hæggstrom, 621 s. 8:0. 4 R. 8 sk.

Svensk Zoologie utgifven af Kongl. Vetenskaps.Academien. Andra
Bandet. Tolfte Haftet. Sthm. Deleen, 1825. io5 115 ss. 8:0.
med 6 plancher. I R.

Lärobok i Svenska Kameral-Lagfarenheten. Försök af L. G. Rabe-
nius. 2 Del. Upsala. Palmblad & C. i:a Del. 354 s. 8:0. a:a
Del. 268 s. 2 R. 16 sk.

Fullständiga Tabeller öfver den föreslagne nya Svenska Vigtens för.
hållande till alla i Sverige brukliga Vigter och dessas jemforelse
sins emellan. Utg. af J. G. Schultz. Götheborg, Norberg, "
1825. 89 s. 8:0. 36 sk.

Den gamle stränge Generalen, Lustspel i 3 öppningar. Fri öfvers.
Götheborg, Norberg, 1825. 200 s, 8;o, 32 sk.

Hebreisk Ordbok för Skolor och Gymnasier. Författaren Hampus
Kristoffer Tullberg. Lund, å Akad. Tryckeriet, 1820.
261 s» 8:0. 2 R, 16 sk.

Europeiska Staternas Historia efter Freden i Wien år 1809 ; af Fr*
Buchholtz. Sjunde Delen; från det heliga Förbundets kungö-
rande till Congressens slut i Aachen. Sthm. Hæggstiôm, x8i5.
462 s. 8;o. 2 R. 24 sk» '

Barberaren i Sevilla eller den fruktlösa försigtigheten. OperaKomik
i fyra akter. Fri öfversättn, fr. Italienskan. Sthm. Nordström,
1825. 76 s. 8:0. a4 sk.	i

Walter Scott. Ett skämt i två akter, af D. B. Wolff. Ôfvers.
från Tyskan, jemte Walter Scotts porträt. Sthm. Delén, 1820.
55 s. 8:0. 28 sk.

Fordna och närvarsnde Sverige, af U. Th ers ner. Häftet 25. Up-
land h. 2. F. 5 R.

Sveriges Konungasvit, af Frumerie. 3:e häftet. 1 R. 16 sk.

Appell till de Christna Folken för Grekerna. Uppå anmodan af
Sällskapet för den Christna Moralen, författad af Benj. Con-
stant. Ôfvers. Sthm, Nestius, 1825. 15 s. 8:0. 4 sk.

Öfver Protestantiska Kyrkans Förfall, af D:r de Valenti. Ôfvers.
från Tyskan. Sthm. Rumstedt, 1826. 96 s. 8:0. 24 s.

Försök tillABokhålleri för Landtbrukare af J, C. K, Linköping. 1825.

Petré 36 tal. med 89 ta6.n Sto 24 sk.
'	' '	156	•

Målningar af nSgra Folkslag Mn do främmande Verldsdelarno, med
beskrifning af Dr. F. C. Funke. Ôfvers. Slhm. Hörberg/iSaö.
4a s. 24;o. i R. 16 sk.

, Ålderdomens glädje och lofsSng. Predikan på Kyndelsmässodagen/
tillika med tal vid Barnens första Nattwardsgång, af G. B.
Strengnäs. Ekmark.' igaö. 24»ss. 8:0 8 sk.

Berättelser för Barn, till öfning uti innanläsning och sedekänslans
bildande utg. af C. P. Funke, Ôfvers. Fjerde Svenska Upla-
gan. Strengnäs. Ekmarck. 1825. 73 ss. 8:0 a4 sk.

Nyaste Hus-skatt för Stad och Band, innehållande en utvald Sam-
ling af rön, som tjena till nytta, bekvämlighet, till prydnad och
lilvets nöje, till besparing af kostnad, till säkerhet mot förlust
och fara och till befriande af mångfälldigt ondt. Christianstad.
Cedergreen, 1825. 292 ss. 12:0. 4o sk.

Utvald samling af nöjsamma Anekdoter och qvicka infall. Norrköping.
Raams Enka. 1825. ;6 s. 8:0 5 sk, 4 r.

Allmänneligt Register öfver Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
för Laglima Riksdagen 1823. Sthm. Hörberg. xSaö. 332 s. 8;o. 21 sk. »

Tabellarisk framställning af Hästens tänder och enklaste sättet att
derefter bestämma åldern. Af Mich, v. Er del y i, Olvers, med
ett Stentryck, fol. Sthm. Hörberg. 1825. x ark. Sa sk.

Tal öfver Chelen för Förvaltningen af SjöÄrenderne, vice ,Amiralen
m. m. Hr Carl Johan af Wirsén, hållet vid des§ joidiästning
i Skeppsholms kyrkan d. 28 Qctob. x825. af À. Wijkand^r.
Sthm.. Grahn, x825. xg sidor 8:0 8 sk.

Underdånig bçrâttelse om arbetets fortgång vid Götha Canal år
x8?4. Linköping Petre. x825. ark, in fol. 4 sk.

Englands Historia i bref från en Fader till dess Son. Ôfvers, från 2;a
Engelska Uplagan. Första Delen. Sthm. Marquard. 1825. 1 ga s.
8:0 i R. '	'

Argus i Olympen, Komedie med stort spektakel och full Orchester
af Författaren till Babels Torn Norrut. Sthm. Häggsû öm. xSxä.
•98 s. 8:0 4o sk.

Bruden. Roman af Walter S co 11 II Delen. Ôfvers. Sthm. Elmcn
& Granberg. xSaS. 222 s. ' x6:o 32 sk.
iSy

T. Lîvîî Patavinî quoi supersunt Opéra ex recensïone Eruestï cura-
vit Joh. Tranér. Tomus Qvartus. Historian Libr. XLVI-
CXL. Ups. Palmblad & C. MDCCCXXV. 3io s. 8:o a; 16 sk.

Spionen på neutrala området. Romantisk målt ing från Nord Ameri-
kas sjelfsiändighetskrig af Cowper. Öfters. Första Del. Sthm.
Scheutz. iSaS. lai s. 8:0 32 sk.

Anteckningar Öfter Egyptens handel och dess näringars tillstånd jem-
te Reflexioner öfter Nordiska handeln med Egypten åren 1822-
1S24. af G. E. Lundstedt. Sthm. Scheutz. 1825. 117 s.
8:0 4o sk.

Joh. Ja c. Ramhachs anderika betraktelser öfter de åtta Salig-
hetter som uti Herrans Jesu Bergspredikan anföras. På Svenska
Öftersatta. 2:a upplagan. Sthm. Marquardska Tryckeriet. iSaS.
136 s. 8:0 3z sk.

Ett botfärdigt Skriftebarn och en värdig Nattvardsgäst eller Skrifter-
måls och Communionbok till tjenst för enfaldige Christne af
P. Gröndahl. Sthm. Marquardska Boktr. 62 s. 8:0 16 sk»

Uriel, lüte häftet sid; 355-386. 10 sk. '

Kongl. KrigsVetenskapsAcademiens Handlingar år 1826, mq,d 4 plan-
' cher. Sihm. Deleen,- 1825. 245 s. 8;o 1 R. 24 sk.

Predikningar vid särskildta tillfällen^ af Carl G. Rogberg. Up-
sala. Palmblad & C. iSaS. 106 s. 8:0 32 sk.

Religions-tal vid åtskilliga tillfällen af J. O. Wallin. Förfta Deleu.
Sthm. Hörberg, 1825. 412 s. g:o 2 R. 20 sk.

Magazin för Konst. Nyheter och Moder late häftet. Sthm. Deleen.
1825. Hela årgången g5 s. 8:0 med 48 pl. på velin 8 R. B:o}
på median 6 R. B;o

Predikan på första Advents Söndagen hållen i S:t Jacobs kyrka 1
Stockholm 1825 af Församlingens Kyrkoherde, Sthm. Nesiius,
1825. 20 s. 8:0 12 sk.

Försök att vinna uplysningar uti den bekanta handeleit om Skepp
utur Svenska Örlogs Flottan, Bestående uti ansökan till Stats-«
Secreteraren för KrigsÅrenderna , samt en deraf föranledd inlaga
till Riksens Ständers Justitiæ Ombudsman, af C, H. Ankar-
svajd. Sthm. Elmén & Granberg, 1825. 16 s. 8:0 4 sk.
158

Viljan, moralisk' alhandling af Carl Gnstaf Nordfors»«
Skrift som vunnit stora priset i Svenska Academien 1822. Sthm.
Ecksteinska Tryckeriet.. 1826. 101 s. 8.-o 82 sk.

Landtbruks Lexicon. Sthm. Grahn, 1826. 82 s. 8:0. 12 sk.

Försök Öfvcr Bibelsällskaps - inrättningens anda och ändamål af G.
de Fe lice, Skrift belönad afComiten lör Protestantiska Br'bel.
Sällskapet i Paris. Öfversättn. Sthm. Rumtedt, 1820. 819 s. 8-0
j. R. 16 sk.

De fyra Vännerne förvandlade till tre eller Historien om en Hund,
en Katt och tvänneBarn. Al M;e S;t Maunie. Ofver*. fran
Franskan, af J. xM. S ti e r n s t o 1 p e . Med 9 plancer. Sthm.
Hörbeig, 1825. 72 s. 8:0 1 R. 16 sk.

Trettondedags afton eller Hvad Ni vill. Skådespel af W ill 1 a m
Shakespeare. Ofvers. af Joh. He nr. Tho mander.
Sth. Scheutz , 1825. 179 s* 8:0 1	4 sk*

Procentare Idealet, eller så bör den nedrige Procentaren se ut en.
liot• Physiognomiken» Regler, jemte en olörgripehg traktat om
den ollenteliga Chikanen. 2;a upl/Sthm. Wennlundska Boktryc.
. keriet , iSaö. 8 s. 80 med en planche i stentiyck 8 sk.
Solgubben , med tillnamnet den röda eller en sannläraig berättelse
om den namnkunnige krögaren på Gyllene Solen, 1 Hamburg och
hans dagliga Gäfter. Olvers, med planche, mneh. 42 1 ortrater
X Stentryck. Sthm Wennlund 24 s. 8.-o 20 sk.

Predikan på Jungfru Marie Bebådelsedag, af C. G. Rogberg. Upsa.
la, Palmblad & C. 1825. 18 s. 8:0.	8 sk.
Wexiö Stifts Matrikel af A. G. Ah Is tr and. Wexiö, 1820. iR.52sk.
Christna Religionens Hufvud-Läror af S v e n Lundblad. Ups.

’ Palmblad & C. 1820. 148 s. 8:0. 4o sk. 8 sk.

Ecelesiastik Tidskrift till läsning för Prester utg. af C. G.R o g b erg
och J. A. Win b om. Första Häftet. Ups. Palmblad & C. ib2Ö.

128 si 8:0	’
ÅTTONDE HAFTET.

Innehåll:

I. '

Poemer t

Den Svenske Knektens hvila. — —	Sid.	5.

Trohet i Döden. Efter Th. Körner.	—’	5«

Om vårt Fäderneslands Lagstiftning i anled-
ning af nya Lagförslaget. — — ■ —	6.

Litteraturs Jern-Contoirets Annaler 1816—

1825. — —	—	—	—	——	— 34.

Öfversigt af Svenska Litteraturen for Jan.

Febr, och Mars månader år .1825. (fort-

sättn. och slut). — -—	—	— —	— 64.

Litterära och Konst-Nyheter. — — — — n5.

Böcker, litkomna i Juni — Sept. mån. 1825.	— 120.

Disputalioner, utgifne i Lund Vårterm. 1825.	— 151.

N? II.

».

Bidrag till utredandet af Samhälls-larans
grundbegrepp, af S. Grub be. — Sid. 1.

Litteratur: Förslag till Enhet och Medbor-
gerlighet i de allmänna Undervisnings-	'

Verken. — Om Uppfostran till Med-
borglighet, af L. M. En berg. *— Be-
rättelse öfver Kongl. Krigs-Akademien,
afgifven till dess Kansler af GuverqÖren,
år 1824.— Revisionens öfver Rikets Eie-
rn enlar-Lärovtrk underdåniga Berättelse
om verkställd granskning ,af allmänna

Undervisningens	tillstånd.	—	—	—	—	97.

Universitets-Annaler.	—	—	—	—	—	iôi*

Litterära Nyheter.	•—	—	—	—	]j5'

Böcker, utkomna i October och November

månader 1825..	-r-	—	—	—	—	—	154.
Rättelse

Ûti N:o I. af detta Häfte:

Sid. 61. rad. 3, 5, 8 &c. st salu-smide 1. sulu-smide>
dFörÄ TILL ^vanÿfktiins

AF
KONGL. LAG-COMMITËENS
FÔRSLAG

TILL

handels-balk;

Bihang till Svea H. Vm. N:o T.

UPSALA,
Palmblad & c,, 1826.

JD örfattaren, som i VÜL Häftet N:o L af Tid-
skriften Svea iiti én uppsats *’oni vart Fädernes-
lands Lagstiftning i anledning af nya Lagförslaget’1
i korthet utvecklat de allmänna principer, pågriind
af hvilka han anser en ny Lagboks utgifvåhdc åt-
minstone icke af ögonblickets behof pâkaïladt, har
ansett sig skyldig j att an ytterligare redpgöra för
Sin åsigt i denna allmän-vigtiga angelägenhet Hart
dröjde Under den allmänna granskningen vid nå-
gra anmärkningarj dem han ansåg af Nya Lagför-
slagets Giftermåls-Balk föranledda. En annan af-
delning af det Civila Jus Constitutum, har nu vid
Sig fästat hans granskande Uppmärksamhet) neml*

Förslagit till Handels. Balk,

Den första hufvud-olikheten i hela ConstrU-
Ctionen af HandelsBalken emellan 17^4 års Lag
och Lagförslaget, framställer sig deri, att uti det
sistnämnda befinnas Uteslutna alla de vårLagsCa-
pitel (Ü—VIII), hvilka stagda om Handel, såsom ett
egentligt Yrke eller Näring. I Motiverne förefinnes
icke anledningen till detta uteslutande Uttryckt
ttied flere ord, än dessä, som på 4$ sidan insmy-
ga sig Uti ett, bokföring angående raisonnement:
”att nemligert dessä särskildta reglor utgöra äm-
nen för en särskild Lagstiftning, och torde de-
ßamma, som nu äro spridda i en mängd af sär-
2
skildta författningar, alla böra i en Handels Codex
innefattas.

Sâ benägen Gransk. Sr att i allmänhet gilla
denna mening om nödvändigheten af eri särskild
JLagsammanfattning för Handels-Näringen, så ovisst
anser hart det vara, om alla de i vår Lag intag-
na, nu uteslutna Capitlen, med rätta bordt utgå
såsom bestämdt tillhörande handeln i egenskap af
yrke. Af anförde grund medgifves, att så väl II)
Cap. ”Om Stapelstäders och Upstäders Handel,
som ock det III) Cap. ”Huru Burskap vinnas må”
det IV). ”Om Gross och Krämare-Handel.” samt
V).’’ Huru utländsk man kjöpenskap drifva må”
böra ifrån den allmänna Lag-Boken försvinna,
och i en Handels Codex innefattas. Men af annan
öfvertygelse är Gransk, i afseende på följande
3:ne äfvenså i Lag-förslaget uteslutna Capp. neml,
VI). ”Om Landskjöp,” VII) ”Om Marknader VIII).
Om Mått och Wigt” hvilka efter hans tanka all—
drig bordt till en Speciell Lag förvisas 5 utan i
den allmänna Lag Codex bibehålla den plats deri
de hitintills egt. Granskarens första skäl för den-
na tanke är Historiskt, i) Utrymmet medgif-
ver icke honom att utförligen visa uti hvilka
noggranna bestämningar i dessa ämnen de äldsta

i)	Gransk, hänvisar Läsaren till Afhandlingen i
Svea hvarüti han närmare utvecklat sin öfvertygelfe
om deii synnerliga vigt, afseendet på Lagstiftningens
successiva utbildning har vid hvarje Laglörandring.
F ö r o r a.

Ifrïn början ingeck det i Författarens plan att succès sift i
Tidskriften Svea meddela resultatet af sina anmärkningar
under granskningen af Lagförslaget, Svårigheterna af ämnets
oftare afbrytande och återtagande hafva sâ vida förändrat
denna plan, att Förf, nu serskildt öfverlemnar till Allmän-
hetens granskning en oafbruten följd af dessa anmärknin-
gar, omfattande åtminstone fullständigt en del af det hela.
Att vid ett, bland de för fäderneslandet aldravigtigaste äm-
nen, hafva sökt fästa en allmännare upmärksamhet och del-
tagande, har städse varit författarens bemödande, och skall
altid blifva hans tillfredställelse»

Upsala Januarii 1826»

Carl Olof DELLDéx.

Venditio såsom Contract, ej om handel såsom yr-
ke eller Näring. I 1734 års Lagbok heter det
”om köp och Skifte.” De skäl som i Moti-
verne anföras till utbytande af ordet Skifte
mot det af Byte, finner Granskaren bin-
dande: Men deremot grunden, hvarföre i r.
$. Lagens uttryck ’’med Säljarens och Köparens
goda ja och samtycke” äro uteslutna, finnes icke
med ett ord angifven. Vi anse dem ock med fullt
skäl kunna hafva quarstâtt. I 3 §. omfattar Lag-
förslaget skarpt den princip, ätt äfven utan redan
skedd tradition, (ändå att det sålda ej varder ge-
nast öfverlämnadt,) ägande rätten går öfver från
Säljaren till Köparen.” Då afgörandet af denna
bland theorister så mycket omtvistade fråga är
af hufvudsakligt inflytande på hela Contracts lä-
ran, kan det för en granskare ingalunda förekom-
ma oväntadt att finna den synnerliga utförlighet,
hvarmed Lagstiftarne motiverat sin i detta ämne
fattade öfvertygelse. Wi äro långt ifrån attihuf-
vudsaken icke värdera både den bestämdhet och
insigtsfulla klarhet, som röja sig i de härvid genom-
förda raisonnementer. De hafva detta oaktadt hos
Granskaren föranledt en mängd af anmärkningar,
påkallade af ämnets i sin natur omtvisteliga be-
skaffenhet, utaf hvilka några, utan allt anspråk på
ofelbarhet nu skola yttras — Grnndeligheten for-
drade att Motiverna åtminstone skulle gifva en
vink om Romerska Lagens decision i denna ptmct:
denna fordran borde så mycket häldre tillfyllest-
6

göras, som Lagförslaget i resultatet omfattade en
detta Lagsystem rakt emotsatt mening. En sådan
antydning saknas icke heller. Riktig är den angifna
skilnads-characteren af ett Pactum Nudum från ett
Contract, afvensom den upgifna bestämningen af
Contractus Reales: att dessa Contracter i Rom.
mening fattade, endast medförde en inre eller
moralisk förpligtelse för de Contraherande, men
icke någon laglig vefkan inför Domstol, förr än de
af någondera parten voro upfylde, hvilken defini-
tion med intagande af den egentliga, genetiska bestäm-
ningen skulle så kunnat uttryckas, att uti dem,
förpliktelsen hos' den ena Contrahen-
ten upkommer afoch igenom den på an-
dra sidan redan skedda præstatio nen: i
sammanhang hvarmed anledning till det af desse
Contracter uti dess Species Contractus Reales In-
nominati härflytande Jus poenitentiæ är bestämdt
gifven. Igenom en fullständigare och exactare antyd-
ning af de Romerska Real Contraetern as chara-
cter, och deraf följande analys af Consensual Con-
fraeternas deremot väsentligen contradistinguerade
egenskaper skulle, förmoda vi, Läsaren blifvit fön-
satt i fullkomligare tillfälle, att inse grunden sa |
väl till den Romerska Lagtheoriens tankeledning,
som ock till ett derifrån afvikande föreställnings-
sätt. Oss nekar för närvarande utrymmet att sche-
matiskt och i juridiska consequencer genomfö-
ra de här möjliga serskildta gsigter. Wi skola
5

Lagarne uttala sig. ÂJven Lands och Stads La-
gen ådagalägger tillräckligt detta förhållande, t ex.
Om Landskjöp handla VI. och VII. Gap» Köpm.
B. L. L. äfvensom XVI« G. Köpm. B. St.L. o. L
Att härvid icke var fråga om en Lex specialis ger
sjelfva Hubriken för XXIII. Gap. tillkänna: ’’Om
the män å Landena kjöpslaga, som Hoffmanna,
Svena, PresteSvena, och Bönder och andra tho-
like et.” Det har städse ingått i vår Lagstift-
nings Esprit’, att sä beskaffade föreskrifter, som
de nu i frågavarande, icke skulle specialiseras till
Reglos för Handels-Gillet, utan almänneligen för
hvarje, medborgare utstakas i den allmanna Lagen.
Detta Historiska skäl i detta afseende kanhända
för långt utsträckt, förmådde 1734 års Lagstif-
tare, att i LagBoken till och med intaga hvad
som bestämdt rörde HandelsNäringen såsom så-
, dan. Samma skäl, då man dertill ligger följan-
* de rent Juridiska, att neml. Landsköp, Mark-
nad, Mått, Mål och Wigt äro ämnen af det all-
männa intresse och böra äga den allmänna noto-
rietet, att ingen medborgare borde om Reglorna
derföre lemnas i okunnighet, har efter Granska-
rens öfvertygelse sannolikt förmått Lagens stif-
tare , att i allmänna Lagens Codex bibehålla dem.
Rent juridiskt kalle vi detta skäl, ty icke blott Köp-
mannen utan Bonden, Presteh, o. s. v. bör 1 sin
Lagbok finna stadgadt med hvilka producter och
bestämningar af friheter tider, Mitt, o. s. v. det
4

Sr honom tillåtit att med andra Medborgarë köp«
slaga ; han bör icke behöfva till rättelse för sitt för-
hållande i denna, ganska ofta, ja dageligen före-
kommande angelägenhet, rådfråga en särskild för
Han delsnäringens reglerande bestämd HandelsLag ;
och i flere fall, såsom för den obildade medbor-
garen , är denna nödvändighet svår och tryckande ;
hvadan således hos Gransk, den mening blifvit rå-
dande, att Lagsförslaget af det visserligen beröm-
värda bemödandet att utur allmänna Lagen ute-
sluta det speciella, i förevarande fall låtit förleda
sig till den motsatta ytterligheten att nemligen ute-
sluta stadganden af allmän vigt och beskaffenhet.
Den invändningen åter, att Kongl. Lag Commi-
teén sålunda förfarit, emedan HandelsBalken var
ämnad att innehålla Lagen för Contracter om Lös-
egendom, och att således genom införandet af de
nu uteslutna Capitlen systemet för Contracternas
oafbrutna framställning skulle hafva rubbats, anser
Gransk, endast genom den anmärkning vederlagd,
att Lagförslaget med eftersättande af systemets
strängare fordringar för det historiska Elemen-
tets skull, bibehållit, såsom genom hela Lagstifnin-
gen radande, den pa intet strängt system grun-*
dade Balklndelningen.

i Cap, Om Köp och Byte,

Lagförslagets i. Cap. handlar om Köp och
Byte; här stadgar således Lagen om Köp (Emtio
9

nas förlusten genom sakens ùndergâng. Med an*
dra ord Uttryckte ock Romarne denna Rättssals, på
hvilkens rigtiga upfattning all reda i detta ämne
beror, sålunda att Debitor speciei d. v» s, de-
bitor rei certæ liberator a sua obligationeinter-
itu rei. Enligt sistangifna utvidgnings-maxime,
hvars fulla enlighet med all naturlig rätt
ingen lärer kunna bestrida, är köparen eftér in-
gen sund rätts théorie att anses såsom full Egare,
ty att sålunda anse honom vore så mycket orim-
ligare som possession aldrig på honom blifvit förme-
delst skedd traditio hvarken ideelteller reelt fattad,
öfverflyttadjochhan (köparen) således icke varit i till-
fälle att utöfva en enda dominii rättighet* Detta
oagtadt, och fastän han icke har Dominium,
hvarutinnan bland annat ingår det samband med
tinget att deruppå utan Egarons medgifvande icke
af någon kan inverkas, enär domini rätt med
alla andras uteslutande hvilar i eller på saken;
så saknär dock köparen iforevarande fall, då kö-
pet efter vår terminologie, bör anses perficieradt,
visst icke rätt till saken: Han är sakens Creditor
(Creditor speciei) och måste såsom sådan bära
sakens risk emedan här Debitor liberatur interita
rei. Grunden åter till denna fullt naturrattliga
befrielse för säljaren är den, att väl har köparen
att af honom enligt Çontractet utfordra den köp-
ta saken, men då saken nu mera ej existerar,
ar denna utfordan ändamåls-los (actio inanis)
IO

och helà risken måste således i detta fall af in^
träffande Casus falla på köparen. Denna distin-
ction af Dominus och Creditor specie! är for.præ-
stations theorien likaså ounigängeligen nödvändig
som i sakens natur grundad. Att således Lagmotiver-
ne icke dervid hufvudsakligen fästat sig, och i en-
ligt med denna theoris principer genomfört din dedu-
ction i detta ämne, kan Gransk, endast förklara
utaf en omständighet. Denna är missförståen-
det af den i alla hithörande Rättsfrågor till grund
liggande distinctionen 4) mellan Jus in re och Jus
ad rem. Sid. 12 yttra sig Motiv ; föreställer man sig
Jus in re såsom en rättighet hvilken nå-
gon äg er ej blott mot vissa personer, u-
tan i afseen de på e tt visst ting.” Denna be-
skrifning kan ingalunda passa in på det chara-
cteristiska af en sakrätt: detta Jus inre kan aldrig
betyda annat än rättighet i ett Ting, hvilket man
innehar genom sitt, ehuru icke alltid i verksamhet
varande samband med Tinget, hvaruti innefattas
rätten att derifrån utesluta alla andra. I bestäm-
ningen af ett Jus in Re bör aldrig termen-”mot
vissa personer” få ingå; ingen annan person
alls har dermed något det ringaste att göra;
härvid är icke alls, fråga .om något Räts-

4 Gransk, har uti en Academisk af handling de Dir«
vis i o ne Curium e’x lure P a trio & Romano
Ups. 1824 4. D. haft tillfälle utförligare framställa sina
tankar i delta ämne.	. .
endast genom utvecklingen af den mening, som hos
oss utgjort resultatet af en sådan forskning, söka
leda oss till de allmänna grundsatser, hvilka böra
vara hufvudgrunderna för Lagens bestämningar i
denna fråga. Lagförslagets Motiver sysselsätta sig
hufvudsakligen med uplösning af det problemet;
utgör tradition, d. v. s. ett verkligt öfveriåtando
af det sålda, en väsendtlig egenskap af sjelfva
köpet. I sammanhang härmed ventileras distin-
ctionerna af lus in re och lus ad rem, undersökas
Dominii och Vindications begreppen m. m. Gran-
skaren kan för sin del icke undga gilla atskilligö
träffande anmärkningar, som härvid förekomma till
redande af dessa, uti theoristernas föreställningar
ofta intrasslade begrepp.

För raisonnementets stränghet skulle han likväl
önskat se de här förekommande frågor bestämdt
i ett sammanhang upgifna , och skulle i detta hän-
seende reducerat dem till följandet i:sfy hvilken
är den för Posit. Lagstiftningen rigtiga gränsen
för Köpe Contractets fullhet (perfcctio) och för
dess fullbordan (consummatio)? s:dra) pä hvilken dera
af de här möjliga Stationerna skall E gande rätten

2)	Granskaren inser mer än väl huru mycken am-
phiboli ligger i detta begrepp ^Köpet;” och huru
man, allt efter olika åsigter, derunder kan inskjuta
mer eller mindre. Han maste dock i förevaran-
de afseende begagna samma uttryck som Lag Mo-
tiverna.
8

anses öFverflyttad, pâ hvilkendera icke öfverflyt-
tad? 5:djë I hvad sammanhang med den ena el-
ler andra af dessa omständigheter står præstatio
casus m, a. o. skyldigheten att vidkännas förlusten
af en sak, som af en blott händelse d. v. s. utan
förvållande på endera sidan lidit undergång?
Gransk, har med flit skiljt dessa momenter i 5:ne,
emedan enligt hans omdöme, lagmotiverna egent-
ligen derutinnan omfattat en ensidighet, att de
för nära sammanbundit begreppen af dominium och
præstatio casus. Detta åter har synts Gransk, va-
ra ett resultat af den åsigt, förmedelst hvilken
den, endast med vissa tillägg giltiga Rom.
principen ”Res périt suo domino,” i stället för att
under och med dessa bestämningar an-
tagas, i Lagmotiverne tyckes hafva blifvit gjord
till uteslutande, på det sätt, som skulle nödvän-
digt ingen annan person kunna komma att kän-
na förlusten an den i juridisk mening fullstän-
dige Dominus. Romerska Lagen sjelf kunde en-
dast i och genom medgifvandet af denna be-
stämning blifva med naturrätten öfverensstäm-
mande, och bestämningen uttryckes enklast så-
lunda: res périt non solum Domino sed etjam
Creditor! Speciei 5). Så att ej blott Egaren utan
äfven den som är Creditor Speciei måste vidkan-

3)	d. v,, s. den som af en annan har alt fordra ett
Visst Individuum af sak.
15

med naturlig lag öfverenstämande. Gransk, har,
på grund af den theorie, som synts honom mast
tillfredställande, redan ofvanföre gifvit en antyd-
ning af grunderna for præstatio casus. Denna
sistnämnda förbindelse borde, till följe af det da
anförda, ingalunda fästas en dast vid en Dominus
utan äfven vid en Creditor speciei. Att ater en
sådan Creditor speciei *) verkeligen ar genom
Contractet bestämd, detta ar ock ett säkert tec-
ken till Contractets perfection, hvarutinnan ingår
ej blott det som i lagförslagets 3 § yttras ’nu
hafver man öfverenskommit om det som säljes och
om dess värde eller grunden derföre’’ utan äfven
om en modalitets bestämning som har till följe denna
Creditio speciei* Jag saknar i vårt språk ett ut-
tryck for detta tredje requisitum utom i) ”det
som säljes och a) dess värde (köpeschillingen);
men ett tredje måste här tilltänkas, och man
ma kalla det villkor, modalitet, eller hvad som
helst, så uppkomma derigenom begreppen Debi-
tor och Creditor speciei, samt fästas dervid grän-
sen af ett contractus perfectus : vid denna station
har ock periculum rei Öfvergått ifrån säljaren pa
köparen, icke derfore att såsom Lagförslaget i
cit. säger ’’då går ägande rätten fran Säljaren

*) Brift på analys af dessa begrepp Creditor och De-
bitor speciei har enligt Granskarens öfvertygelse
varit ett af hufvud orfakerne till det ringa tillfred—
ftällande i Lag Motivernas theorie.
14

till koparén ofver ändå att det, sålda ej Varder
genast ö£verlemnadt och betaldt” hvarom straxt
mera, titan derfore, att debitor specie! nu mera
befrias ifrån sakens risk, enligt hvad har ofvanför
är deduceradt.-Lagförslaget har, såsom man af ut-
trycket finner, i cit. $ sammanslagit contractors
consummation med dess ingående: detta strider
aldelesmot vår theori. Gransk, anser neml Contra*
ctet alldeles icke consummeradtoch sålunda domini-
um Öfverflyttadt, forr än ”det köpta varder Öfver-
lemnadt och betaldt,” ty detta är stationen af full
consummation och nu har köparen i stället för
en fordrings rätt, som^ han vid förra stationen
hade, en full real rätt med allas Uteslutande fä*
stad vid den köpta saken.

Men Gransk, måste här, äfven med förbigå-
ende af alla sina historiska tvifvel, för att icke
blifva altfor vidlöftig, tvert afbryta alla de öfriga
anmärkningar, hvartill en detaillerad granskning
af Traditions och Vindications theorierne skulle
gifva anledning. Det har nu endast varit möj-
ligt att schematiskt uppgifva några ledningsgrunder*)

♦) Den tankegång Förf, yttrat skulle lalteligen kunna
utvecklas i serskildta stadganden, lika nödvändiga
som användbara vid när förekommande flerehanda
fail, som enligt den i Lagförslaget utsagda almänna
principen näppeligen kunna afgöras utan öfverlå-
tande af allt för mycket åt ”Pröfve Domaren” en
pröfning, som altid ger tillkänna en ofullständighet
i sjelfva Lagens bestämning.
11

förhållande utan endast om ett samband'emel-
lan personen och saken. Blandar man in: deri
begreppet personer, så apkommer blottbegrepsför-
virring, och man sväfvar' pä midten mellan Sak
Rätt och fordringsrätt. Tillämpa vi nu detta på
det förnämsta Jus in re, Egande Ratten, och på
den titulus till dess erhållande, som heter köp, så
upkommer omedelbart den frågan; kan väl den-
na Egande Rätt anses vara på köparen Öfvergån-
gen, förrän saken är öfverlemnad? Den gifna be-
grepps bestämningen fordrar et nekande svarpå
denna fråga: Ej derföre sagdt, att icke köparen
har någon rätt i afseende på säljaren, jo det
är just i afseende på, m. a. o. i rigtningen e-
mot säljaren som han har rätt; och just i och der-
före att köparens rätt här denna individuella rigt-
ning emot honom, den bestämda personen säl-
jaren, så ar rätten icke Egande rätt: Köparens
rätt är nemligen helt enkelt en fordran, och har
alla en fordrans egenskaper: den är ett Jus ad rem
till den köpta saken, förmedelst eller igenom den
säljande personen: denna persona obligäta är nu
individualiter obligerad att till köparen tradera den
köpta saken. Säljaren är Debitor speciei, köparen Cre-:
ditor speciei. Men lät oss för ett ögonblick omfatta
Motivernas mening att i angifne fallet köparen vo-
re Dominus; hvilka svårigheter flyta deraf? i:st
att någon skulle vara dominus utan att kunna i ju-
ridisk mening utesluta alla andra ifrån störande
’ 12

af sin ratt ; ett Uteslutande^ Sotn ingår i begreppet
af all real Rättj men som nu vore for den för-
mente dominus så mycket omojligare) som han
icke hade i sitt våld det object, den sak, frän
hvilken han skulle afvärja detta störande. 2idra
skulle härigenom tvertemot begreppet af all Jus
in re, denna ratt förutsatta ett rättsförhållande)
det neml. emellan köparen och säljaren, hvilkef
aldeles icke kan med dess begrepp förlikas, ty
Sakrätten innehåller blott det qviescerande sam-
bandet emellan en person och en sak utän afseetl-
de på någon annan person. 5dje skulle af det gjor-
da antagandet blifva en följd, att i detta förhål-
lande mellan säljaren och köparen, den sednare
skulle igenom Contractet hafva tillskaffat sig Do-
minium, och den förre skulle varaten persona ob-
ligata *) i allmänhet, for hvilkens character af öb-
ligerad alla rättsgrunder saknade någon vidare be-
stämning, ty härigenom Uppkomrhe en sådan full-
komlig anomalie från alla contracter och contrac-
tors rättsföljder att Säljaren blefve helt och hållet
en juridice bestämningslös person. Dessa, och om
man i detail ville dem genomfora, an fiere, skulle
har consequencerna blifva. 1 den motsatta theo-
rien åter blifver schematiseringen lätt, redig, och

*) Termen obligata ar ock härvid alldeles oanvänd*
bar, da man betänker dess betydelse i den Rom.
obligations theorien»
15

Z
för en tlieoretiskt conseqvent âsigt af förevarande
ämne.

S. ÿ. î stället for Lagens i 5. i H. B. kor-
ta uttryck: „Säljer man tlivem ett” har Föreslaget
)5Säljer någon hvad han till annan försålt” samt
tillägger „det som eljest tillhör annan man utan
ägarens lo£ och samtycke vare köpet ögildt”. En-
ligt Gransks. Öfvertygelse borde i förra alternativet
vara utstakadt ansvaret „Gälde skadan åter och
böte^idel af det såldas värde i) samt den bestäm-
ning tillagd „och den behålle godset till hvilken det
Öfverlemnadt är”. Skälet är: i det af vår gällande
Lag bestämda fallet s har Säljaren förnledelst verk-
ligt svek sökt komma köparen på skada: denna ska-
da kan i det fall att köpet anginge ett betydligare
värde blifvä den bedragne andre köparen till stort
melm: ersättnings skyldigheten för den som sve-
ket begått, bör således af Lagen vara uttryckli-
gen bestämd, och ej nog dermed: den bedräglige
bör äfven till välförtjent näpst komma uppå böter
för ett sa beskaffadt, till en annans oförvållade li-
dande ämnadt svekfullt förhållande. Jag kan sale-

1)	På goda grunder kan man här, liksom på öfrige
ställen der böter lör svekfullt förhållande stadgas,
yrka att de haldre aro en quota pars o. s. v,)
än en viss andel: i förra fallet blifva de en mycket
tjenligare och efter förbrytelsen lempad bestraffning.

2.
16

des icke undgå att anse Lagens stadgande i detta
afseende väl motiveradt, och skulle önskat dess bi-
behållande. Suppleras borde dereniot denna Lag
med den nya bestämning som utgör Lagförsla-
gets andra alternatif, och hvars rattsföljder rigtigt
utvecklas i cit.

12. §. innehåller, såsom ock af det anförda
må synas nödvändigt , ett verkligt undantag ifrån
den i 3 § uttryckta almänna nätts-principen. Kö-
paren är här icke Debitor speciei liksom icke
Säljaren har är Creditor speciei: den förre kan
således icke heller tillhållas till ansvar for casus,
än mindre anses för dominus. Denna inskränk-
nings möjlighet borde dock i principen hafva va-
rit, på satt vi ofvanfore visat, antydd: den är i
annat fall ett tyst återtagande deraf. — Det är
visserligen en för lagstiftningen ganska väsendte-
lig omtanka att söka befodra säkerheten i Egande
rätt, hvilken omtanka uti vår Lag på satt och
vis kunde anses eftersatt, i thy att Lagen lemnat
åt olika omdöme 2) att afgöra, när ett köp bör

2)	Cardinalrummet är 1. C. 7 §. II. B. som altefter'o-
lika åsigter blifvit helt olika uttolkadt. Rigtigt
upfatladt måste likväl detta föra till ådagaläggande
af den Lagprincip att köpet ej skulle anses aldeles
fullbordadt innan Traditio för sig gått. Då nem-
ligen har om Res fungibiles uttryckligen stadgas
„till thess thet (vägningen m. m.) varde dem Säljaren
sedan varde dem köparen” är ju i och med detsam-
ma utsagdt, att före denna bestämning af pondus
buses så slutit att EgandcR.ätten till det sålda öf-
Vergår till köparen, men jag anser för min del
tvifvelagtigt om denna Egande rättens säkerhet är
pä ett mera tillfredställande sätt betrv.^ad eenom
Lag-förslagets ensidigt abstracta regel. — Utom
alt hvad vi deremot argumenterat, strider ock den-
na regel emot den allmänna Juridiska maximen,
„ex contractu oritur jus ad rem, non vero jus in
re.” Till öfvergången af ett jus inre och således af
Dominium fordras ett plus utom sjelfva coutractet
Detta plus ligger enligt min öfvercygelse i det Ju-^
ridiska begreppet Traditio, nu tillkommen efter en
förut på Egande rätt rigtad fordran, och den en-
da härmed consequenta gränsbestämningen mellan
ett jus ad rem och jus in re. — Ty att jag slu-
teligen må på ett populairt sätt förklara mig ge-
nom ett exempel. En person ingår i en salubod
och afgör med handlanden ett köp: i Coutractet
ingår antingen Contant betalning eller aftal om
Credit, som då är jemngod med contant betalning.

ni. m. Contrahenternas aftal sinsemellan ai Ingen ic-
ke anses såsom perficieradt, än mindre såsom con-
summeradt. Slulpmicten redan för perlectioncn stad-
gas ju sålunda vid angifna station och omvårdna-
den flyttas öfver på den förmedcist bestämningen af
vagning m. m. i vissa , och sedan genom Traditionen
i öfiiga rättigheter inträdande köparen : genom det-
ta förhållande anser Lagen honom successive först
såsom creditor quantitalis, 'Sedan såsom Creditor
speciei, och sluieligen förmcdclst tradition hlifver
han full Egare af den köpta saken: Stationer, hviL
ka för hvarje sund théorie böra vara grtmd-mo-
inentema,
18

Köpet uppgöres om en vara som vaHÖr närvaran-
de icke finnes i Säljarens hand, men som i aftalet
bestämmes af enahanda quantitet och qualitet som
en förevist sak : således kan icke traditio for Ögon-
blicket ske: da frågas: hvilken rätt har ifrån kö-
pets uppgörande köparen? jag svarar han har en
på Egande ratt rigtad fordran, som likväl anntt
icke utgör full Eganderätt, ty detta dominium upp-
kommer hos köparen endast genom köpets Con-
summation d. v. s. derigenom att verklig traditio
(traditio realis) for sig gått: frågas vidare har nu
Säljaren under tiden rätt att frångå Contractet så-
som till ex. om varans värde stiger? Detta måste
naturligtvis förnekas emedan ordentligt aftal dem
emellan för sig gått: contractet var, om man så vill
perfectus, men i denna perfectio ligger ingalunda
nödvändigt det fulla dominii Öfvergående ehuru väl
ansvaret för casus derigenom rigtigt anses hafva öfver-
gått. Sluteligen , hvilken bär i detta fall sakens risk
(præstat s. sentit casum, s. damnum interitus rei) ? jag
svarar köparen ; icke emedan denne redan under
tiden bor anses för Dominus rei, ty detta blir
han endast genom tradition, utan derföre, att kö-
paren är creditor specie!, och säljaren debitor
specie!, så har köparen i detta fall likaså väl ris-
ken, som i händelse han lÖrst fått den köpta va-
ran sig traderad, och sedan hos säljaren nedsatt den-
samma, vare sig såsom depositum eller pignus eller
i något annat, till dennes säkerhet tjeiiande ända-
mål. Genom detta exempel må således upplysrs
att distinctionen emellan dominii begreppet och skyl-
digheten att vidkännas sakens skada å ena sidan,
samt traditionens nödvändighet tillEgande Rättens
fullständighet å den andra, ligger i sakens natur
mycket djupare an att den, enligt orden i Moti-
verna, härflyter af en iörblandning „mellan köpe-
aftalets orsaker och dess följder.”

14.	§. „Säljaren värde det säldt är som sitt
eget.” Gransk, medgifver att ingenting är så re-
latift, som graderna uti en mer eller mindre upp-
märksam omvårdnad. Den bestämning af dessa
gradationer, som i Motiverna (s. 18) gifves, må
äfven anses tjenlig och tillfredställande; ett stad-
gande härom, som i vår Lag saknas, behöfves ock
visserligen. Ex analogia legis måste detta stadgan-
de hämtas ifrän depositariens vård om depositum
XII. 2 H. B. Lagförslaget uttrycker detta genom
orden „som sitt eget.” Vid motiveringen åter skul-
le Gransk, anmärka, att det rigtiga uttrycket torde
varit det säljaren skall ansvara för culpa levis, men
ej för levissima, enligt den för Contracts theorien
i allmänhet gällande regel, att enär förmån och o -
nus på båda Contrahenternas sida æqvivalera,
hvilket här är händelsen, i thy att så väl säljaren
som köparen måste anses halva af köpet en ömse-
sidig, relatift lika förmån, sa bör äfven Culpæ
præstatio stadna här vid mellan graden d. v. s. Culpa
levis, hvarom vi få framdeles lägligare tillfälle att yttra
oss. Till följe af denna Granskarens mening vore
20

da ordet „vangcmmc/’ det rätta uttrycket, och
eakoes skulle lagförslagets ord „vårde som sitt
eget helt och hallet utga, synnerligen som af dem
anledningar kunde hämtas till villrådighet vid tik
lämpningen.

16.	jjdafver af det som såldtär, frukt eller
aivcl fallit seuan köpet skedde, höre den köparen
tjil,” Att Gransk, här är af olika tanka med Kgh
LagCommitteén föijer af det redan ofvanföre rai-
sonnerade. Jag hai' nemligen sökt bevisa, att kö-
paren aldcles icke i alla händelser bör så-
som Egare till saken anses, till följe hvaraf han
således icke heller bör i alla händelser njuta den
ifrågavarande sakens frukt, hvilken såssom fruetus
rci på rättsgrunden af sambandet mellan accessori-
um och res principalis i fraga om en Accessio pro-
veniens, endast kan tillkomma dominus rei. Jag
ville således ändra lagbestämningen sålunda: „höre
den ägaren till”, hvilken sista omständighet huru-
vida köparen eller säljaren ma sasom ägare anses,
utaf det individuella fallet, bedömdt efter Lagens
dertill lämpeliga stadganden bör bestämmas. Ett
exempel må upplysa : RöpeContract slutes år 182$
om en Landt Egendom, med den samma åtföljande
inventarier af Boskap Hästkreatur o.s.v. att tillträ-
das den 14 martii 1827 : sedan köpet skedde, fak
1er afvel af Inventarierna : hvilken kan då för-
vägra Säljaren att densamma åtnjuta, intill dess
U?rditio? förmedels t vid bestämd tid skeende tillträ-*
21



de for sig går ? Åtnjutandet af denna obestridliga
rätt skulle honom likväl enligt Lagförslagets almän-
na regel betagas, ty afvel har fallit sed^n köpet
skett; köpet har nemligen skett sa snart Contra-
ctet var lagligen afslutadt: men hvilka oafhjelpe-
liga svårigheter skola icke förekomma vid tillämp-
ningen af en i sina conseqvencer så mot alla be-
grepp stridande lag-bestämning?

Emot hvad i följande §. §. är stadgadt dels
om afhämtnings-skyldigheten af said vara, dels om
köpets återgång i vissa fall, hvarutinnan Kgl. Lag-
Committéen icke funnit skäl att göra någon mil-
dring för säljaren relatift till köparen, dels om här,
tänkbart dröjsmål, det måtte antingen vara med-
bidragande orsak till sakens undergång (Mora nocua)
eller icke (Mora innocua), en distinction, hvilken an-
ses icke böra i rätts-följd någonting verka, emedan
all mora skäligen föres under Culpa, vidare om klan'*
der å bytt eller såld sak, finner Gransk, icke vara
något hufvudsakligt att anmärka, ehuru det före-
faller honom såsom de härvid altför vidlöftiga Lag-
bcstämningarne skulle kunnat i någon mån reduceras.

Vid 22. §. har Lagförslaget laggt till grund
4. §. i vår gällande Lag : dervid befinnas ute-
slutna ordet „lagliga” och „böte tio daler : skäl o)

3)	Vi tro detta så mycket mer, som i hela vår Lagstift-
ning tillbaka 14 Cap. Kjöpm. B. St. L. io fb lord*
B. Västm. Lag. 6 fl. J. B. Suderml. och Hels, L.

6 fl. J. B. ÛpL Lagen, såddlia böter förekomma.
32

kunde dock varit att dessa böter, bestämda till en
quota i stället för en certa pars fått quarstå till rätt-
mätig näpst för ett så bedrägligt förhållande. I-
bland de mindre vigtiga tillägg och förändringar
har den i sista momentet föreko mmmande tillsats
„och hafver felet ei varit säljaren kunnigt”, synts
Gransk, omotiverad. Lagen föreställer sig här att
de frivilligt öfverenskommit derom att köparen skall
behålla godset, ehvad det är bätre eller sämre;
köparen ikläder sig safedes otvunget den risk som
här kan uppstå: blifver en förlust för honom nÖd-
vändig, så må han derför skylla sig sjelf och in-
£,en annan: han hazarderade genom sin förpligtel-
se denna våda, den må således stå lör hans räkning,
och Säljaren i intet fall dela densamma. — Men
i almänhet taladt, synes mig den Rom. theorien i
denna punkt bade vara den grundligaste och redi-
gaste: den tänkte sig en dubbel möglighet i af-
seende pa brister i en sak, antingen voro dessa
Uppenbara eller hemliga: voro bristerna up^
penbara, da ma den skylla sig sjelf som vid con-
traherandet icke upptäcker dem: hans egen urakt-
låtenhet har härvid förlust med sig såsom ett nöd-
vändigt straff: voro deremot bristerna hemliga, sa
gällde den almänna Romerska maximen „qui dolo
desnt possidere, pro possessore habetur”, vid tillämp-
ningen hvaraf Lagen tänkte sig tyenne alternativer,
det ena nemligen, att den hemliga bristen gjorde
saken helt och hållet onyttig, i hvilket fall
den deraf lidande contrahentcn berättigades till en


’ 25

actio redhibitoria, deruppâ utgående, att hela con*
tractet borde återgå: eller ock förminskades ge-
nom den dera befinteliga bristen sakens reella vär-
de, i hvilket fall en actio quanti minoris eller æ-
stimatoria, rigtad derpå, att differencen emellan livad
saken utan fel skulle gällt, och hvad den nu i värde
nedsatt genom den hemliga bristen i sjejfva verket
gälde, skulle till den lidande paciscentens förmån
honom af medpaciscenten ersättas. — Hade dessa
enkla grundsatser uti LagProjcetet blifvit omfat-
tade, synas mig 22, 25, 24, och 25. i vida
enklare form kunnat ordnas. I 2 5 §. „sedan den
nytta räknad är” torde förefalla någon mindre tyd-
ligt: meningen dermed, nemligen köparens nytta
bör vid upgörande af skadeersättningen beräknas
säljaren till godo till afräkning â den sistnämndes
ansvars förpligtelse, hade varit bestämdare uttryckt
endast genom utbyte af räknad emot detta „honom
afräknad”, då något tvifvelsmål om meningen icke
yidare skulle kunnat uppkomma.

26.	§. Åfven i denna §:s lagsbestämningar
finner den stränge theoristen ett i tysthet gjordt
återtagande af grundsatsen om traditionens oväsend-
telighet för KöpeContractet. Då nemligen säljaren,
enär det sålda godset är utlemnadt, bör a sin for-
dran hos köparen taga skuldebref, och salunda
först i och genom detta öfverlemnande köparen
erhåller hela rättigheten till saken d. v s. Egande
rätt deröfver, och säljaren deremot har ingen rätt
2 4

ofrig, utan att försäkra sig om en sådan genom
Köparens skuldebref hyarutinnan honom (säljaren)
medgifves en fordran, ett jus personale eller jus ad
rem emot, sin medContrahent köparen, persona
obligata; så ligger ju under dessa tysta Lagbestäm-
ningar den theorie, yi ofvanfore genomfort, att nem-
ligen endast den tillkommna traditio fulkomnade
köpe-aftalet, flyttade på köparen öfver Egande
rätten, och salunda i detta Contract så val som i
alla andra Juridiska fall utgör gränsen emellan en
fodran, jus ad rem, och en sak-rätt jus inre.

De derefter följande 28, 29, 3o, 51, och Ö2
$. stadga om den bevisning som af Handelsbok dels
i rigtningen emot andre än handlande, dels i för-
hållandet emellan Handlande sjelfva sins emellan,
uppkomer, äfvensom angående præscrip-
tions-tid för klander å handlandes räkning. På de
grunder, som i Motiverna (s. 554g) med klar-
het och bestämdhet utvecklas, har Kgl. Committéen
funnit sig föranlåten frångå de stadganden, som
X^II. 2 R. B. samt öfrige nu gällande författningar
innehålla i afseende på den fulla bevisnings kraften
af Handlandes bok öfver utborgade varor. Då
dessa grunder synts för Gransk, fullt tillfreds-
ställande, och de lagbestämningar, som deruppå blif-
vit stödde, skola anses förden almänna säkerheten
hka tjenliga, som ock med den grundligare theori-
en för juridisk bevisning öfverenstämande, har
deraf mgeu anledning till någon vigtigare anmärk-


2$

ning kunnat hämtas. Önskeligt vore, att dessa Lag-
stadganden, ju förr dess häldre till efterföljd an-
tagna, skulle afhjelpa de i denna del af Lagstift-
ningen för närvarande befindteliga ofulkomligheter»
53. §. är af samma innehåll som Lagens 8 §. *
IX C. H. B.

Vilje vi slutligen med en blick öfverskåda he-
la den Nya Lagstiftningen rörande Köpeaftalet,
sa kunne vi â ena sidan icke undgå att erkänna,
det många af den nu gällande Lagen förbisedda,
men för tillämpningen aldeles nödvändiga, bestäm-
ningar deruti på ett tillfredställande sätt blifvit
intagne, men å andra sidan, detta erkännande o-
aktadt, synas oss uti många puneter vissa, altför
strängt i deras skarpa ytterlighet fattade, theore-
tiska principer hafva haft ett mindre fördelagtigt
inflytande på Lagstiftningens grundidée, och äfven
i speciella fall föranledt stadganden, hvilka efter
den abstraeta theoriens fordringar svårligen kunna
ens såsom undantag från de antagna principerna
förklaras, och hvilka, af den logiskt conseqvente theo-
risten endast kunna upfattas såsom tysta, af sa-
kens fodringar framkallade återtaganden relatift
till de omfattade hufvudgrundernas, äfven för Lag-
stadganderna skadliga ensidighet.

2	Cap. Om Gäfva.

I motiverna (sid. 5o) yttras ,,ått Sveriges äldre
Lagar äfvensom den nu gällande Lagen/ innefatta
26

icke några bestämda föreskrifter, huru gäfva at
lös Egendom må ske.’’ Då detta strider emot ver-
keliga förhållandet enär neml. i 5 Cap. GB. talas
om fästningsgåfva, i IX Cap. s. Balk om Mor-
gon Gåfva, i XVI Cap. om Hemgift o. s. v. så
finner man, att Lagen väl stadgar om serskildta
arter af gåfva. Rigtigt vore deremot att yttra det
inga almänna förskrifter för gåfva af lös Egendom
såsom för gåfva af fast, finnas i Lag bestämda, eller
såsom Nehrman säger, ”om gåfva af lösören finnes
intet i allmänhet stadgadt i vår Lag.”

1 § ”Gåfva af lös Egendom fker, då det gif-
na till gåfvotagaren öfverlemnas? Här är således
principen om traditionens nödvändighet till Con-
tractets fullständighet i all dess stränghet återta-
gen, Motiv, utveckla åtfkillige fkäl dertill, som-
lige af mindre, andre af större betydenhet. Ibland
annat anföres den åsigt, att Gåfva fkulle anses
snarare som ”en handling (Actus) än som ett con-
tract;” deremot talar hela constructionen af gåf-
vans begrepp, hvilket omfattar aldeles samma be-
ständsdelar, som alle ölrige Contracter, och äfven
dertill af alla theorister blifvit räknadt. Ty aldeles
såsom köpet, hvilket likväl ur en så högst olika
synpunct i afseende pa traditions begreppet blif—
vit behandladt, består gåfvan af i:o) Promissio,
lofven, utfästande af en prestation, hvilken , om ej
altid i tiden, dock altid i begrepet föregår det


27

Verkeliga öfverlemnandet; och 2:0) Acceptât!©, emot-
tagandet af det som lofvas, eller utfästas, föru-
tan hvilken lika så litet en gåfva som ett kop kan
vara för handen. Saknas neml. denna accepta-
tion, så blefve följden af denna brist, att icke
någon alienation af saken, utan ett verkeligt
derelinquerande af densamma, så att den blefve
en res nullius, uppkomme. För öfrigt ingår det
i hvarje persons juridiska sjelfstandighet *) att
sjelf afgöra, huruvida han emottager en honom
erbjuden gåfva eller icke, hvarom han i flere
fall kan tveka enligt satsen, quædam bénéficia
odimus. Det är således emot det stränga juri-
diska begreppet stridande , att hänföra gåfva i-
bland actus pollicitationis, hvilka hvarje grunde-
ligare Contractslära måste förvisa ifrån sitt områ-
de ____ Delta oagtadt, upkommer den frågan om de
skäl Kgl. Committéen anför för traditionens ovill-
korliga nödvändighet till gåfvo aftalets fullstän-
dighet må anses bindande? Jag svarar, detta
Synas de vara i almänhet åtminstone i resultatet}

Om de moraliska följderna vore hår mycket at
säga. En utlofvad gåfva kan t. ex. pa den mot-
tagande hafva den inflytelse, att förändra heja
rigtningen af dennes upkastade lefnadsplan. Skulle
det då på den lofvandes nyck bero, att genom
återtagande af det gifna löftet göra denne för al-
tid olycklig?
aS

ehuru theoretiskt ensidigt det än må med skäl
anses, att icke en gång låta af contractct ett
Jus ad rem (en fordran) upkomma. För öfrigt
kunna vi, enligt hvad förut är omständligare yt-
tradt,icke frångå vår öfvertygelse, att älven i alU
mänhet med angifne inskränkningar vid köpe-
Contractet antaga Traditionen såsom nödvändig
till af talets consummation och Eganderättens öfver-
gång, hvarigenom ock hela Contracts Theorien
inom sig får slutenhet och full censequens.

Svagast har det s:dra momentet af Motivernas
hufvudskäl synts mig: deruti yttras att om blotta
löftet om gåfva anses bindande .... så skulle det
blifva svårt om icke omöjligt, att fastställa en säker
skilnad emellan gåfva och testamente. Oss förefal-
ler nemligen den i sakens natur liggande skilnaden
aldeles nödvändig, att gåfvan, den må tänkas så
lösligen aftalad som helst, dock altid förutsätter en
annan af förhållandet medvetande part, acceptan-
ten, som väl till en början blott kan vara en ac-
ceptans promissionis, men dock altid är detta, i
hvilken egenskap han ock äfven förrän Gåfvo-aftalet
fullkomnas genom traditio d. v. s. genom accepta-
tio rei promissæ, da denne Donatarius, mottagareil
aldrig kan annat än vara hörd, han nödvän-
digt måste i aftaletha deltagit, och sålunda varit med-
paciscent. Helt emotsatt är förhållandet med den
i Testamentet insatte Heres eller testatarien; den-
ne behöfver så mycket mindre hafva till disposi-
tionen gifvit sitt bifall, som lian uti hela frågan icke
alls är hörd, och ej det ringaste behöfver afveta
densama. Vid ett Testamente saknas alla de i
Contractet ingående prædicater af tyenne med
hvarandra aftalande, fritt, genom ömsesidig pro-
missio och acceptatio bifall gifvande personligheter,
hvilka åter i följd af begreppet altid implicite in-
gå uti Gåfvan ; man må än aldrig så mycket in-
skränka dess rättsföljder,— *).

Det resultat hvaruti en upmärksammare gransk^
ning af lagförslagets stadganden om gåfvan
och dess rättsföljder måste stadna, synes mig vara
det, att så väl vår Lagstifning var i behof af al-
männa föreskrifter rörande detta ämne, som ock
de bestämningar, hvilka i Lagförslaget förekomma,
äro af omtanka för contrahenternas Ömsesidiga
interesse förestafvade ; samt i det hela, trötts de-
ras theoretiska afvikelse ifrån de för alla öfriga Con-
tracter till grund liggande principer, med sakens
natur och fordringar öfverensstämmande.

*) En så djupt i sakens natur liggande skilnad kan
således ingalunda bortfalla; Likhets-puncterna
emellan en Donatio mortis caussa och en Donatio
inter vivos i Rom. Lagen, upfattade med mindre
skarp bestämning af dessa begreps äfvenså buf-
vudsakliga olikheter, synas Gransk, hafva föranledt
i frågavarande yttrande.
00

3	Cap* Om Förstråckning.

§	i. I var gällande Lag heter ^penningaü
feller hvad thet vara må”. Lagförslaget inskränker
detta inom „penningar eller varör”. Juridiska be-
greppet är härvid det af Res fungibiles; Gransk,
fruktar att detsamma alltför mycket blifvit in-
skränkt genom uttrycket penningar och varor, e-
medan i de sednare altid ingår föreställningen om
något som i handel förekommer: det förra uttryc-
ket „hvad thet vara må” är åter altför vidsträckt.
Ett medelbegrepp mellan båda har synts mig varä
det af „penningar eller annat hvaraf jemngodt å-
tergäldas kan’’*

Lagförslaget bibehåller den i 1754 års Lag
åntagna möjligheten af ett icke skrifteligt FÖrsträck-
ïrings- Contract med inskränkning likväl af beloppet
till femtio Riksdaler. Med gillande deraf på de
grunder, som i Motiv, anföras, och enär sålunda
en utväg till försträcknings- aftal är för den mindre
skrifkunnige Almogen Öppnad, skulle Gransk, för
Sin del Önskat bibehållandet af den i Kgl. Förf. 28
Jun. 1798 stadgade föreskrift, att vid det skrifteliga
försträckningsContractet ettdera vittnet skulle hafva
skrifvit sktildebrefvet. Då nemligen Lagförslaget
i afseende på försträckningar af mindre summor
hade eftergifvit i formalitet, synes mig till bevaran-
de af nödig säkerhet vid försträckningar af större
51

belopp (letta stadgande bordt bibehållas. Möjlighe-
ten af etubedragligt förhållande å försträcknings-gi£-
Varens sida, enär neinligen i Imagen icke förbjudes
honom att antingen sjelf uppsätta skuldebrefvet, el-
ler ock låta en annan honom tillgifven, som vi-
dare icke med saken får det ringaste att. göra,
tjena sig uti en ingalunda redlig afsigt, kan lätte-
ligen leda till en mindre kunnig gäldenärs förfång,
och denne, äfvensom vittnena,hvilka viden hastig
uppläsning icke så noga granska innehållet, kunna
visserligen bedragas, hvilket åter i det fall, att con-
tractet ordenteligen uppgöres i vittnenas närvaro,
hvarvid desse således derom erhålla en noggrannare
kännedom, svårligen kan inträffa.

Den 2 § få vi tillfälle att granska i sammanhang
med 8, g, lo, och n §. §.

Innehållet af 4 $ ar detsamma som af IX Cap.
2 § H. B; åtskillige omflyttningar och förändrin-
gar uti sjelfva språket hafva efter Granskarens
Öfvertygelsc icke haft annan följd än d en alt mo-
dernisera vår nu gällande Lags förträflcliga Lag-stil.

§	$ 5 och 6 äro redigerade i öfverenstämmel-
se med 5 och 4 § IX C. H. B. TDervid gjorda till-
lägg aro både nödvändiga och billiga.

8	I denna och följande förekomma La-
gens Stadgan den om de tvenne arterna af skul-

5
32

debref i) till vlss man och 2) sä kallade Löpan-
de skuldsedlar. Af desse ^sednare har vår Lag-
stiftning, såsom tekant är*- antagit tvenne under-
arter a) sådane som arp tiH innehafvaren (utan
vidare bestämning), och b) ställde till viss man
eller ordres 4 § IV. C. U. H. och öfrige förf.
Lagstiftningens historia bevisar, hurusom den al-
manna föreskrift, söm i det cit. Lagrummet före-
kommer, behöft genom tid efter annan utkom-
na författningar närmare bestämmas, hvaruppa
naturligtvis förändrade Credit-och handelsförhål-
landen- haft ett ganska hufvudsakligt inflytande.
Kongl. Commitéen • har på ett fullständigt sättjut-
vecklat olägenheter utaf den ena arten af Löpan-
de ‘skuldsedlar, neml. dem, som utan transport
gå ifrån man till man, och Resultatet af detta
raisonnement har varit att pluraliteten af Kongl.
Commitéens Ledamöter förkastat dessa till innehaf-
varen utan vidare bestämning stälde förskrifnin-
gar. Gransk, har funnit skälen till detta förkastan-
de i allmänhet tillfredställande, och inser för sin
del icke orsaken hvarföre K. förf, af 51 Julii 1815,

som närmare bestämmer skuldebrefs rättsverkan
och eXsecutions-kraft i vissa puneter till enlighet
med hyad Kongl. Commitéen föreslagit, i detta

hänseende äfvikit från pluralitetens mening.

Uppå de grundade anledningar, hvilka i Motiv.
(57-61 *) utvecklas, har Kongl. Commiteen fat

*. Sid. 62. r. 6. n. förekommer” Längifvare och Lån-
W.7

55

tat det beslut att skuldebref, som ställas till inne*
hafvaren, icke böra vidare af Lagen godkännas;
således återstå endast 2:ne slag af sknldebref och
stadgar Lagförslaget först om de till viss man ut-
gifna. Härvid förekomma med fullt skal vissa när-
mare bestämningar angående Öfverlåtelsens rätts-
Verkan , livilka i vår gällande Lag saknas, men äro
onekeligen behÖflige.

Derefter förekomma ifrån i2:te § reglornafof
flere samgäldenärer. ”År sknldebref underskrifvet
af två eller flere t galde hvar dess del efter huf-
vudtalet:’’ Lagförslaget omfattar således har sam-
ma præsumtion som IV C. 12 § U. B. att nem*
ligen hos hvardera dess del efter hufvudtalet skall
utfordras. —• Men möjligt är naturligtvis för de
försträckning tagande Contrahenterna, att till för-
sträckningsgifvarens säkerhet uphäfva denna af Lag
antagna förutsättning, hvarigenom de blifva, så-
som man med en technisk term kallar det, correi
debendi (Correi in obligatione passiva). Detta
sker genom de tillagda orden ”en för alla och all^
för en.” Så långt sammanstämmer Lagförslaget
med Lagen, och gör det ännu i det moment, som
enligt dem båda stadgar, att Borgenär, i nu bestäm-
da fall kan fordra full betalning af hvem han
heldst vill. Men i den derpå upkastade fragani

tagare” detta hade bland tryckfelen bordt bhfya
rättadt till Försträcknings gifvare och Försträck^
nings tagare.
54

om samgälderiärernas ersättnings rätt af h varand ra
stadgar Lagförslaget den fulla motsatsen af hvad
vår Lag uti cit rum utstakar. Då nend. Lagen
säger ”hafve then (samgäldenär, som nödgats be-
tala alltsammans) sedan lika rätt emot the andra för
thet han öfver sin del betaldt,” så yrkar Lag-försla-
get ”hafve denne (som betalt) sedan ratt till er-
sättning af de andre för hvarderas del efter hüf-
vudtalet.” Â 6y:de sid. i motiv, ähföres hufvudskälet
till denna förändring ”ätt némiigen olyckan och
lidandet éndast skulle spridas till Here utan att
den forst lägsökte galdënaren (som redan betalt
allt) hade cleraf någon synnerlig fördel m. m.”
Gransk, medgifver sjelfmant detta, att genom bi-
behållande af'den'förra principen lidandet skulle
spridas till flére : icke blött borde detta de öfrige
medgälderiarernas deltagande i förlusten vara en
möjlig, utan jag påstår att det borde vara en
fullt nödvändig följd af deras aftal. Hela det
juridiska begréppet af ett sådant samgäldenärs (cor-
feitets) contract är nemligén det, att de dervid
förbundne personerna , som i Lagens ögon måste
anses hafva én alldeles lika vinning af denemot-
tagna försträckningen, skola ock i alla möjliga af-
seénden lika dela det åtagna ansvaret, såsom
tydligen i sjelfva contractet ufsäges genom uphäf-
vandet af en till deras förmån lagligen gjord förut-
sättning. Fullkomligaste ratt foldrar till följe af
ölverenskommelsens innehåll detta absölut lika


35

deltagande i ett af förbindelsen härflytande lidan-
de , och man får icke af detta strictissimum jus, utaf
aftalet uppkommet och bestämdt, göra någon efter-
gilt lör ett blott större eller mindre besvär att sö-
ka o. a. d, Âro A. B. och C. uti nu ifrågavaran-
de mening correi för 3o R:d, och A, sökt af Cre-
ditor, betalat alltsammans, så måste denne A, så-
som med B correus, nödvändigt kunna af B ut-
fordra ej blott dennes del efter hufvudtalet d. v.
s. ioR:d, i hvilket fall hela skillnaden, emellan detta
samskyldighets förhållande, och den i lagens andra
alternatif antagna ansvarsförbindelsen af hvardera
för sig efter hufvudtalet, bortfölle; utan A kan af
B. utfordra de öfver sin andel utbetalda 20 R:d. B
har härvid icke att klaga öfver det ringaste oför-
skylda lidande, ty det hade lika väl kunnat hända
honom att Creditor affordrat honom i första hand
hela summan, den han då genast måst præste-
ra, uti hvilket fall således ett ännu större li-
dande honom ovägerligen Öfverkommit. Lika otvif-
velagtigt är ock, att B för de öfverbetalda 10 R:d
har regress till C. Skulle åter den händelse inträffa,
att brist yppades hos C, så att han antingen icke
kan godtgëra något, eller ock ej hela sin andel,
så är det naturligt att härigenom ett lidande upkom-
mer, men som ingalunda träffar B ensam, utan
till deltagande efter enahanda rättsgrund drabbar
hans medgäldenär A. Lagförslagets motiver idre-.
ställa sig möjligheten ”att denne (i vårt Exem-
56

pel B) skulle forsättas i lidande om ej den andre
(A) kan återbära hvad han utöfver sin *) andel uppbu-
rit.” Vi medgifve denna möjlighet; men detta lidande
är både rättvist och förskyldt, hvilket tydligen
finnes vid eftersinnande deraf, att också denne B,
till följe af sin ingångna medgäldenars-förbin delse,
kunde halva tvingats genast att betala allt och ge-
nom sina samgaldenärers insolvents blifvit utan all
ersättning för hela sitt, i detta fall ojemförligt störro
lidande. Enligt dessa rättsgrunder, som vid när-
mare granskning måste befinnas obestridlige, för-
svinner således hela juridiska betydelsen af det i
Lagmotiverna förda raisonnement, och blir blott
en billighets-raison, på hvilken likväl, enär den-
samma är bestämdt emotsatt mot rätten sjelf, ingen
lag får stödja sig. I anledning hvaraf Gransk, hos sig
stadgat den öfvertygelsen, att den nu gällande la-
gens bestämning i detta correitets fall bort stå qvar.

Grundade och nödige synas mig de i följande
utstakade bestämningar för härvid möjlige fall.

19 § innefattar samma stadgande som. 9 § IV G.
U. B. 20 §, som, med upphäfvande af K. F. 7 Jun.
1749 för ett visst fall, gör undantag ifrån den
allmänna regel, att omyndig ej får utgifva lagligen
giltigt skulde bref, synes för detta undantag hafva
fullt skal. Ifrån 21 § intill Capitlets slut stadgas
om Ränta. I vissa mindre betydliga puncter har

♦) Jmotiv, s 6’7. m. står ”hvadde upburit utöfver hans .
andel: meningen måtte vara b var deras andel.
Förslaget aivikit iirân L?gen. Uti den sistnämnda;
sâ väl i 8 som ro §, §. IX C. H. B. stadgas att
i fall icke tid vore i försträcknings aftalet nämnd
räntan skulle endast blifva 5 for hundradel ifrån
utsöknings-dagen. Lagförslaget bestämmer räntan
äfven i detta fall till den högsta lagliga: skälet till
denna förändring synes Gransk, icke mycket bin-
dande , enär just af Contractets beskaffenhet, att
nemligen deruti ingen ränta är bestämd, en tyst
slutsats synes rimligen kunna dragas dertill, att Cre-
ditor icke eller för den ifrågavarande kortare tiden
vill kräfva den högsta lagliga.

a 5. §. Föreskrifver om Ränta af skuldebref
stäldt till viss man eller dess Ordres. Kongl. Com-
mitéen har dervid enligt K. F. 19 Maji 1766.an-
ta’it såsom en almän regel, att inpehafvare afsa-
dant skuldebref ej bör njuta ränta for längre tid
efter förfallodagen, än ifrån den dag, han betal
ning fordrat, likväl med tillägg „der gäldenaten
ej uttryckeligen förbundit sig att gälda ränta tills
betalning” sker. — Gransk, har i det föregående
instämt uti Lagförslagets inskränkning af Löpande
skuldsedlar till arten af de med transport försedda.
Men då desse i allt annat, utom i nödvändigheten
af denna dem åtecknade öfverlåtelse, likna de
till Innehafvaren ställde j skulle efter min öfver-
tygelse icke varit otjenligt, att antingen bi be-
hålla den i Förf. 28 Junii 1798 för dem före-
38

skrifna egenskap, att vara på viss betalnings tid
ställde, eller enligt samma grundsats som K. F. 31
Julii 1815 föreskrifva, att, derest ej förfallodagen
vore bestämd, Lagsökning innom 18 månader i-
från utgifnings-dagen borde anställas. En förbin-
delse, i sina följder så äfventyriig, att den derige-
nom förbundne kan förmedelst bysättning förlora
sin personliga frihet, bör fästas vid en bestämd,
icke altför lång tid. Ett motsatt förhållande skulle
nemligen för den, genom det längre tids afståndet
mindre uppmärksamme Gäldenären, blifva ett för
svart lidande. Då nu denna strängare exsecutiva
kraft, som enligt K. F. 1815 fästes innom bestämd
tid uti LagFörslaget 5 J, i VII C. U. B. stad-
gas obestämd, anser jag försträckningstagaren alt
lör strängt behandlad, och skulle mycket häldre j
pålaggt honom en oaf bruten ränte-betalnings skyl-
dighet äfven emellan förfallodagen och den dag
borgenär fordrat betalning, emedan K. F. ig
Maji lyöö, som stadgar detta, ofta genom det, en-
ligt försträckningsgifvarens tanke betydelse-lösa
tillägget, „eller ordres’^, öppnat för honom en möjlig-
het att bedrägligen befria sig ifrån en för i-
rågavarande tid eljest ovillkorlig räntebetalnings-
kyldighet,

26.	§. Sages ”Ej må ränta kortas af det,
n försträckes, då försträckninsen sker”. Moti-
rna (72 s.) tillägga, att detta förfarande ej kan


‘^9

anses annorledes än som ett ocker”. Här synes
oss detta lagens bud icke så „ovilkorligt” bafva
bort uttryckas, utan med tillägg „enär högsta laga
ränta för försträckningen tages”. Detta tillägg
hade varit i dubbelt afseende nödvändigt, 1:0) der-
före , att Lagen ingalunda bör förhindra tvenne
Contrahenter om en försträckning att aftala, det
Gäldenären låter försträckningsgifvaren genast af-
draga räntan för första räntebetalnings-terminen,
så snart denna ränta icke vore högre än 5, 4,
eller 5 för hundrade; detta aftal kan vara för båda
contrahenterna fördelagtigt, och bör således icke,
enär det på nu anförde sätt ingås, af Lagen för-
bjudas. 2:0) kan aldrig i nyss angifna händelse nå-
got ocker sägas uppkomma : Ponera 5 procents ränta
är aftalad, men med vilkor, att den förut skall af-
dragas, så lider icke, utan vinner försträcknings-ta-
garen häruppå; Lagen bör at de aftalandes väl-
behag öfverlemna allt hvad som icke strider emot
lagstiftningens grunder, och bör således ej afskära
för dem möjligheten af ett, med de allmänna prin-
ciperna för den moderna Contracts Lagstiftningen
så högeligen enligt, fritt handlings sätt.

Lagförslaget stadgar för den, som pa olag-
ligt sätt förhåller sig vid fordrande af ränta, „hal-
ve den till gäldenären förverkat Vår gällande Lag
lägger, såsom mig synes, med skäl dertill „böte

4)	Förut var Lagstiftningen i detta fall ännu strängare
4o

Tionde delen af hufvud stolen till de fattiga;” i
hvilket stadgande äfvcn K. F. 11 Ang. 1815 in-
stämmer; Hvad sist berörde K. F. säger vidare
„Är vid försträckning af penningar visst vite utläst,
ther gäldenären med betalningen utöfver förfallo-
dagen skulle fördröja > vare det ogilt” är en pä
goda grunder tillaggd lagbestämning.

28 tillåter Borgenär att njuta ränta å för-
fallen ränta, ifrån den dag han sökt gäldenären
hos Rätten, eller Konungens Befallningshafvande,
eller räntan eljest kraft; Härigenom stadgas ett
undantag från förbudet att räkna ränta pa ränta,
som eljest benämnes med ocker. Ifran laglig ut-
sökningsdag må denna rätt försträcknings-gifvare
beviljas, men äfventyrligt anser Gransk, att i sista
fallet af ett blott kraf meddela honom samma för-
mån, Strängt bevisadt bör åtminstone detta kraf
vara, och orådeligt torde vara att i annat fall på-
lägga gäldenären denna skyldighet. Ty lätt kan
man tänka fall, då Försträcknings-gifvaren på utsatt
förfallotid kräfver gäldenären för räntan: denne
kan ej genast præstera, då skall äfven ränta på
dennä förfallna ränta honom till last beräknas.
Gransk, fruktar för härå uppkommande missbruk

ty „skulle någon betinga sig eller taga högre In-
teresse än 6 at hundrade (enligt stadgan 25 Febr.
1598 och Interesse Placat 16 Dec. 1687), så var han
sitt Capital förlustig.
41



till beredande af ocker 5) och nödstalda gäldena-
rers utarmande: och skulle således häldre önskat
7 §. IX Cap. H. B. till kraft och verkan ännu
bibe hållen.

4	Cap, Om Invisning

Då ett folk genom stigande cultur hunnit till
en högre grad af industriell och commerciell ut-

Det är verldsbekant, till h vilka oerhörd t förderfli*
ga följder af uppror m. m.. multiplication af rän-
torna i Rom ledde. En af hufvudorsakerna dertiU
var Ränta på Ränta under de altför korta Rän-
tebetalnings terminerna. Men lat oss antaga det
af lagförslaget bestämda halfva året, och derLillmecL
rättigheten att njuta Ränta å förfallen Ränta, en
grundsats aldeles afvikande från vår nuvarande
JLag; så blifver Exemplet följande: A har en for-
dran af B på looo Rd; da halfaret förflutit,kräf—
ver han honom för Räntan, B har för^närvaranda
ej inne penningar, A är icke eller sa angelägen,
att till betàlning pressera honom af omtankantor
sin naturliga vinst; si förlöper det ena halfvaaret
efter det andra i 5 år. I stället för nu, alt enligt var
gällande Lag, B vore pligtig, utom Capitalet iooa
Rd för hvardera året, erlägga t. ex. 6o Rd i rän-
ta, således 5 X 6o = 5oo = den förfallna Räntan,
så blir efter Lagförslaget beräkningsgrunden för
deras liqvid en annan: uo uträknas B:s ränta för
första halfåret — 5o Rd., lägges da till Capital =3
3o5o: vid årets slut förfares på samma satt o. s.
v. andal till 5:te årets utgång, da efter slutlig
sammanräkning gäldenären i stället för iooo Ka
blir skyldig omkring 1543 Rd, eller ett ofverskott
med 45 Rd endast genom de i Lagens sd §. tillag-
da orden „eller räntan eljest kraft,” hvaraf således
anledning hämtats till en verkehg Anatocismus,
42

veckling, blir deraf äfven en nödvändig £Öljd, att
utvägarne lör den nu mera rörliga crediten måste
mångfaldigas. För Handels-näringen serskildt
må det tillhöra Handels Lagarna att i detta afse-
ende meddela föreskrifter; men äfven för medbor-
gare i almänhet böra medel af Lagarne öppnas
att i mån af dessas förökade behof finna utvägar
för credit-förhållandets utvidgning och lätthet dem
emellan. Ibland dessa medel hafva i sednare ti-
der blifvit begagnade så kallade Assignationer el-
ler Invisningar af samma nytta och användbarhet
innom Landet, som de i handel förekommande
Vexlar i afseende pä negotiationer mellan i ser-
skildta länder bosatte contrahenter. I äldre tider
vid lägre grad af utveckling i handel och indu-
strie behöfde Lagstiftningen icke mycket bekymra
sig om föreskrifter uti nu i frågavarande ämne.
Väl citeras ifrån 4 fl. 11. 12 §. §. Jord. B. Upl. L.
en Avismng^Anvisning, Delegatio), men redan af
det ämne, hvarpå den användes, synes den ringa
behölligheten deraf, hyilket ytterligare derutaf be-
styrkes att hela begreppet i Stads Lagen icke före-
kommer. Vår nu gällande Lag har endast i en
enda §, 6. IV. U. B. stadgat härom, men flere
sednare författningar hafva deremot i våra tider
blifvit af behofvet framkallade. K. F. 13 Julii 18-
18 stadgar, med anledning af förekomne miss-
bruk, dels förbud för tryckte eller graverade As-
signatioiier och invisningar med sträng påföljd,
43

/

dels att någon hädanefter icke må tillåtas utgifva
handskrifne åt Sedelhafvaren eller på viss man och
Ordres gifne Invisningar på mindre an luo Rd.
m. m.

På goda grunder har Kgl. Lag- Commitéen
ansett sig böragifva bestämda föreskrifter för rätts-
verkningar och formerna vid denna art af för-
bindelser. Denna bestämning är i samma mån så
mycket nödvändigare , som här ett vidsträckt fält
eljest skulle vara öppnadt att bedraga medborgares
förtroende. Problemet var emedlertid icke det lät-
taste att upplösa; å ena sidan befordra en för rör-
ligheten af medborgerliga transactioner oundgäng-
lig credit, och å den andra, att förekomma alla
de missbruk, som i detta afseende äro möjliga.

Lagförslaget har, i almänhet sägdt, följt sam-
ma grunder som de i föregående 3:dje Capitlet ut-
vecklade. Med fullt skäl hafva de till Innehaf-
varen ställde Invisningar blifvit ogillade; desse
voro icke annat än löpande sedelmynt, utan an-
nan säkerhet, än den högst obestämda af en pri-
vat individues ögonblickliga välstånd. Förderflig-
heten deraf har sednare tiders erfarenhet tillräck-
ligen ådagalaggt. —• För almänna säkerheten min-
dre farliga hafva med skäl sådana Invisningar blif -
vil ansedde, på hvilka, om de lagligen skola gäl-
le, ofverlåtelse skall Vafa teknad. Lagförslaget
har under vissa bestämningar tillåtit desa älven-
44

som învisningar till viss man, båda under uttryc-
kelig föreskrift att summan- ej får vara mindre än
femtio Riksdaler. Kanhända bjuder afven om-
tankan för det almänna förtroendet att Invisningar
till och med ej borde få utgifvas på mindre belopp
än loo Rd såsom K. F. 13 Julii 1818 stadgar;
ett stadgande som tyckes vinna något skäl derutaf
att det egenteligen endast är vid uppgörande af
större affairer som så beskaffade Invisningar äro
af verklig oumbärlighet. Af Invisningar antager
således Lagförslaget 2:ne slag i;o Invisning åt viss
man, hvarom äfvenledes lySS års Lag i 6 § IV
Cap. U. B stadgar, och 2:0 Invisning till Öfverlå-
telse d. v. s. gifven till viss man eller dess Ordres.
Gransk, är mer än mycket tvifvelagtig om han
skall anse afven det andra slaget for Lagstiftnin-
gen nödvändigt: Månne ej, kunde man fråga, cré-
ditons både rörlighet och beqvämlighet är till-
räckligen befodrad dels genom skuldebref till viss
man och Ordres, dels genom Invisningar gifna
åt bestämd person och synnerligen tjenliga för
förekommande liquider emellan pa olika orter bo-
ende personer? skulle ock icke den af Lagförsla-
get i VII Cap. 4 och 5 J. Ü. B, medgifna rät-
tighet för Invisnings innehafvare att å honom,
som Invisningen utgaf, utverka bysättning, kunna
blifva för den personliga friheten af altfÖr men-
liga följder, synnerligen i det fall då Invisningens
utgifvare ? som är öfvertygad det assignanten betalar>
45



genom den sistnämndes möjligen obefogade vägran
at betala, är oberedd att liquidera den pä honom
åtarforvista Invisningen, samt i denna förlägenhet är
bysättning underkastad ?•—► Dessa och flere betänk-
ligheter hafva framstält sig för Gransk, hvilken
för öfrigt finner de serskildta bestämningarna i
detta Capitel af omtanka för contrahenternas in-
bördes rättigheter utmärkta.

5	Cap. Om Lifstids Ränta.’

Detta är ett för vår lagstiftning aldeles främ-
mande begrepp, hvarmed Lagförslaget riktat var
Contracts-Lära. Likväl icke utan betänkligheter,
hvilka i motiv. (S. 78'81) anföras, har detta skett
Efter Granskarens öfvertygelse hafva dock härvid
hvarken alla de hufvudsakliga svårigheter, som e-
motsätta sig detta aftal, blifvit utvecklade, ej eller
hafva de, som verkligen äro, anförda, erhållit en
fullt tillfredställande vederläggning. Motiv, sjelfva
medgifva att Lagen icke bör erkänna eller gynna
afventyrliga Contracter! almänhet, ett sadant ha-
zard Contract är dock onekeligen Lifstids-ränte-*
aftalet, enär deri hufvudafseendet rigtas pa en per-
sons längre ellr kortare lifstid, och således borde
redan enligt logiska consequencen starka skäl fö-
rekomma, innan Lagen skulle göra ett undantag
från den allmänna regeln. Ett ibland dessa skäl
angifves vara, att detta Contract i andra länders
Lagstiftningar finnes gilladt; Gransk, skulle anse
detta såsom en ingalunda efterföljansvärd ofull-
komlighet i dessa länders Lagar. Icke det ringaste
spår dertill hos oss har försports, och genom tvenne
mycket tjenligare medel anser jag den med detta
aftal åsyftade förmän hitintills vara ersatt, det
ena neml. de personella servituter, som på afträdd
Egendom läggas till den afträdandes nödtorftiga
uppehälle, kände under namn affödoråds, under-
hålls aftal o. s. v. hvarom mera på sitt ställe 6),
och det andra, genom den utväg våra almänna
Inrättningar beredt vanföre och bräckliga personer
att njuta skötsel och nnderhåll. Den erfarenhet
åter, som bevisat ”dem icke vara emot sedlighet
och samhällsordning stridande” fruktar Gransk, icke
vara fullt tillförlitlig ; ty hvilken synnerlig omstän-
dighet skulle väl föranleda den lyckliga följd, att
dessa aftal, enär de äro beräknade på en förmån
upkommen af en kortare lifstid, icke skulle i al-
mänhet taladt, hafva till föremål en skamlig vin-
ningslystnad hos båda Contrahenterna ? vi sade
med flit hos båda Contrahenterna; ty å ena sidan
afhändandet af all sin Egendom, och derigenom
af alla möjliga medel för en pligtenlig verksam-
het , fikandet êfter en njutningsfull sysslolöshet

6)	Såsom man finner böra så beskaffade förmåner pa
en Egendom till'Läran om servituter, och det spe-
cies deraf, hvilket kallas Servitutes personales.
»Wz

i

11

' $7	ï i
fot tillfredställancle af slösaktighets begär eller	j,
andra lika oädla passioner; bör icke detta räknas
bland de omoraliska handlingar, dem Lagen aldrig	|
tår gilla? An å den andra contrahentens sida; äfven-
lyrandet af en högst sannolik förlust for att skörda
en möjlig vinst genom en persons tidigare dod; den	jjl
vådligaste frestelse till brott, förberedda genom	t[j
sjelfva det äfventyrliga i deras anledning, och för
Öfrigt i sa många andra afscenden af Lagen till	i
sina olycksaliga följder behjertade och förebyggda:	j
Ar ej äggelsen till traktandet efter räntetagarens	;■
lif här lika stor, som, i fall pacta successoria om en
tredje persons quarlåtenskap voro tillåtna, frestel-	i ;
sen att j^öka förkorta dennes lifstid? Hvarföre skulle	i J
lagen motverka det ena af tvenne lika förderfli-
ga onda, men tillstädja det andra?

Man må genom hvilka försigtighets mått som	|
helst söka förebygga detta onda, och Gransk, med-	|
gifver sjelfmant förtjenstfullheten af Lagförslaget	|
i denna punct, så är det dock ett ondt, som al-	i
drig kan undvikas, och aldrig genom föreskrifter	|
förebyggas, utan endast till dess förderfligä verk-	|
ningar inskränkas, i thy att en väckelse såmedelst	|
gifves vinningslystnaden, må hända den både i in-?

tensitet och i sina verkningar tygellÖsaste af alla
menskliga begär. Och skulle väl Lagstiftningen -kunnå
försona sig med den helt naturliga föreställningen	i

4.
48

att, det må ock vara genom ett blott tillstädjande,
eller rättare sagdt, genom anvisande af förbry-
tejsens möjliga orsak hafva förberedt ett sådant
brott som traktandet efter ett menniskolif?
Roms Laghistoria ger oss här varnande exempel,
och sannolikt har ännu vinningslystnaden och
egoismen samma oinskränkta välde öfver men-
niskosinnet. 7) Lägger man härtill den förderfliga
luxe, det sysslolösa och onyttiga lefnads sätt, det
utrotande af fosterlands kärlekens, slägtskaps or
bindelsens och välviljans känslor, som äro natur-
liga följder af det, genom lifstidsränte-aftalet up-
komna isolations tillståndet, sa har Gransk, fun-
nit öfvervägande skäl till de Herrar Ledamöters
mening, hvilka ansett detta aftal icke böra af Lag-
stiftningen gillas, och med denna öfvertygelse fö-
renar Gransk, den önskan, att den sluteliga Revi-
sionen af vår nya Lag Codex måtte detsamma
förbigå.

6 Cap. Om Fant.

Lagförslagets motiv. (85-89) hafva gifvit Gransk,
anledning till följande anmärkningar, 1:0) skiljes

7)	Ty värr bestyrkes detta mer än tillräckligt af da-
geliga forfarenheten, och Gransk, erindrar sig /ör
icke många år sedan en mordmissgernmg began-
gen å en till hög ålder kommen person, föranledd
af just nu^i frågavarandc orsak.
4g

deruti, såsom naturligt var, säkerhet i fast Egendom
ifrån säkerhet i lös. Den förra, säga motiv,
”kan genom Inteckning vid behörig Domstol
förvärfvas, fastän icke Egendomen blifvit till
borgenären öfverlemnad.” Detta är visserligen
obestridligt, men det är ofullständigt i det
afseende, att derigenom antydes endast den ena
möjligheten att i fast Egenom erhålla pant säker-
het, den neml. som theorister kalla Hypotheca
expressa 5 men då det af Hypotheket gifves ett
ännu lika omfattande slag neml. det af Lagen be-
viljade hypotheket, Hypotheca tacita s. legalis,
t. ex. för pupills Egendom i förmyndarens, borde
åtminstone detta icke blifvit aldeles förbigånget
uti öfversigten af de möjliga säkerhetsmedel lag
erbjuder. 2:0) yttras: ”1 lös Egendom vinnes den-
na sak rätt endast derigenom att Panten verkli
gen öfverlemnas i borgenärens hand, eller ock un-
der en tredjes förvar.” Denna sats, att nemligen sä
kerhet rlÖs Egendom vanligast ochtjenligastlörutsät
ter den pantsatta sakens öfverlemnande till borgenä
ren, som just derigenom att han innehar besittninö a
saken, kan vara för sin fordran garanterad, är
likväl icke aldeles undantagslös. Man finner at
Boms Lagstiftning , att der likaså väl Hypotheks-
rätt kunde tänkas i lösa saker, som ock pignut
strictum i fasta, och äfven vårt läderneslamis La-
gar gifva både på säkerhet i lösa saker ä£ven u-
tan föregången traditio, och i fasta med föregån-
5o

get öfrerlemnande, exempel såsom 1709 års Ma-
nuf. privil. § 22, och 20 § af iy52 års Resol.
till kraft och verkan uphäfna genom K. F, 15
Dec. 1756. Gransk, gillar visserligen fullkomligt
att Lagförslaget blott till högst få fall inskränkt
sådana undantag; möjligheten deraf hade dock
äfven i detgenerelt raisonerade bort blifva antydd.

Detta Cap. inskränker sig till stadganden rö-
rande genom pant aftalad säkerhet i’ 1 ö s Egendom:

1 I olikhet med hvad X. C. 1 $ H. B. stad-
gar, fordrar Lagförslaget pant-aftalets skriftelighet.
Vid denna fordran framställa sig efter min öf-
vertygelse samma svårigheter, som förmått Lag-
förslaget att i vissa fall tillåta försträckningar, som
icke äro skrifteliga. Hvilken giltig anledning kan
ock föranleda, att i ena fallet medgifva bevisning
genom viitnen, i det andra icke? Förutsattes då en
högre grad af upmärksamhet eller minnesgodhet
hos en person att kunna bestyrka att ock den sa-
ken blifvit lemnad såsom pant, än vid intygandet
deraf, att en viss summa blifvit tagen i försträck-
ning? Vittnenas jäfaktighet, frånfälle eller oskick-
lighet är ju i ena fallet lika möjlig som i det an-
dra ? Gransk, finner skäl att betvifla, huruvida
Lagen mera i afseende på det accessoriska Con-
ractet än det principala, bor med i verkställighe-
ten besvärliga formaliteter genera en mindre
51

skrifkunnig allmoge synnerligen vid ett aftal så
ofta förekommande som pant-Contractet. Antingen
altför besvärande, eller ock föga tillförlitlig synes
ock den påbjudna beskrifningen af Panten blifva,
relatift till ögonvittnens på eget åskådande grun-
dade intyg. Föga skäl synes mig således dertdl,
att detta accessoriska contract skall behöfva större
formalitet än Borgen, som äfven genom vittnen
kan ingås, och hvarutinnan så många olika pa
löftesmännens ordalag beroende förhållanden före-
komma.

i §. Likaså otvifvelagtigt, som detär med rätt-
visan öfverenstämmande, att i det fall skuldebref,
eller annnat gällande bevis å gäldenärs fordran
hos annan man, äro i Pant tagna, borgenären icke
bör hafva i sin magt att ansvarslöst bringa for-
sträckningstagaren på skada, lika svårt är att i
Lagen förekomma detta. Lagförslagets stadgande
”vare skyldig den så bevaka att ägarens rätte)
minskas eller förloras,” stödjer sig visserligen pa
en fullgiltig rättsgrund, men är uti användningen
underkastadt en oändlig mängd af svårigheter:
hvad innebär denna bevakning? skalljCreditor va-
ra skyldig till gäldenären återgifva handlingarna
och sålunda hela sin, genom dem betingade, säker-
het? I detta fall hade ju hela pant-aftalet nästan
ingen betydelse: Eller skall försträcknings gifvaren
vara pligtig att med fullt ansvar uppträda såsomipant-
Ö2

gifvarens ombud, vederbörligen utsöka, indrifva
eller garantera dennes fordran, och dervid göra sig
ej blott en ganska oförskyld möda, utan äfven upoff-
ring och förlust ? än vidare: om hela den till sä-
kerhet gifna fordringshandlingen vore falsk, och
Panthafvaren förbuoden dertill af sin bevaknings-
skyldighet, t. ex. i en concurs, fullföljer bevaknin-
gen deraf; skulle ej denne sålunda blifva bragt på
Borgenärs ed, och pantgifvarens bedrägeri gynnas
med en synnerligen lycklig framgång m. m? Des-
se och flere svårigheter hade bordt genom varma-
re bestämningar af Lagstiftningen förekommas, eller
ock åläggas Contrahenterne, att sins emellan i för-
väg afgöra om i fråga varande bevaknings-skyldighet.

ÿ 5. De i 5 § X. C. H.B. stadgade böter af
6 Daler för oloiligt brnk eller utlåning af panten
äro i Lagförslaget utbytta emot pantinnehafvarens
förbindelse, att i angifne fall ansvara för pantens
skada. Datta stadgande har goda grunder för sig,
men Gransk, skulle för sin del ansett äfven bö-
terna, bestämda till en viss andel af det hela, kun-
na qvarstå, i thy att till denria Contracts-öfver-
trädelse icke ringa retelse förefinnes uti svårig-
heten for ägaren att härutinnan controllera pant-
hafvaren , och således vore den regel att tillämpa
‘,„ju större aggelse till lagbrott, desto större laga
cauteler.”

I sammanhang harmed har Gransk, trott sig
55



da.

anmärka att det synes genom hela Caprtlet antaget,
som skulle objectet för Pant-aftalet endast vara
de res non fungibiles, som äro liflosa. Ehuru
dessa visserligen äro det vanligaste objectet for
Pant, äro de dock ingalunda dess uteslutandeen-

Afven lefvande Ting såsom Hästar, Crea-
tur m. m. kunna pantsättas, och i detta lall, da
någon slags usus och nytta äro med pantratten
förbundna, anser jag serskildta bestämmelser var
af nöden, emedan en lagens analogie i detta a
seende är föga tillräcklig. Såsom tdl sakel*e^
en skuld lemnar Gäldenären sin häst. Hvxlket
slags begagnande deraf skall præsumeras tulatet.
i lall, utan panthafvarens vangömo, Creaturet
sjuknar, och för des botande nödige kostnader er-
läggas, hvilken skall dem vidkännas? Sålunda ef-
ter°hvilka grunder skall ersättnings-skyldigheten
för kostnader till pantens bevarande, hyra, foda,
m. m. beräknas? ofta måste sådana kostnader a
pantinnehafvaren præsteras; skola de drabba honom
eller Egaren? böra ej olika reglor här gifvas efter
olikheten deraf om pantbafvare af Panten har nyt-

ter

ta eller icke? I förra lallet inti lian vidkännas an
svaret lör någon omkostnad; i det sednare kan
han svårligen dermed betungas, emedan panten
detta fall skulle blifva honom en börda tvertemot
hvad den honom är beräknad blott till säkerhet.
Rom. Lag. och 11. andre Lagstiltningar hafva tyd-
ligen afgjort sådana frågor, och gifvit pantbaf-
54

vare j thy fall actions rätt till ersättning afPant-
gdvaren: en Lag kan ock svårligen utan att an-
ses ofullständig förbigå dem. — SJ förmildrar
ansvaret för utsättning af falsk pant emot hvad
vår nu gällande Lag föreskrifver. Den rättighet
som Lagförslaget medgifver borgenär att utsöka
sin fordran, ehuru den icke är till betalning för-
fallen, kan väl medföra för gäldenären en obe-
räknad f örlägenhet, men han bör icke eller för be-
drägeriet undgå en välförtjent näpst, hvilken i
förhållande tid hans förbrytelse i vår Lag be-
stämmes med det tjenliga botum af „tridjung af
hvad han lånt”. Lagstiftaren har här af goda
skäl bestämt böterna till en quota och ej certa
pars, n Harutinnan har Lagförslaget utgått i-
fran den rigtiga princip, att caussa pignoris est
Individua, men har deremot allt för inskränkt
tillämpat grundsatsen till fallet al gäldenärs eller bor’
genärs arfvingar; stadgandet hade, efter Gran-
skarens omdöme, både kunnat och bordt mycket
allmännare uttryckas. En nu möjlig anledning till
misstag vid dess tillämpning skulle depigenom und-
vikits. En Gäldenär sjelf t- ex. betalar en fjer-
dedel af sin skuld; den lemnade panten är ock
delbar, skall han då få återtaga af sin pant?
Lagförslaget uptager icke detta allmänna fall,
utan föreställer sig endast samma händelse i afse-
ende på gäldenärs arfvingar. Efter enahanda
rättsgrund bör dock afgörandet för båda fallen
blifva detsamma ; livarom ock till följe af Lagens
tydliga föreskrift intet tvifvel vidare kunnat upp-
komma, om Lagen sålunda i allmänhet uttryckt
sin bestämning. „Betalar gäldenär någon andel af
gäld, derföre pant gifven är, hafver ej änthä
rätt att någon del af panten återtaga, innan gäl-
den till fullo betald är. Lag samma vare ock
om gäldenärs arfvingar.” m. m.

Slutligen finner Gransk, intet skal vara till
uteslutande af följande mom. i 6 X Cap. IL
B. „Nekar någon emot bättre vetande till den
pant han emottagit hafver, höte hälften af det
panten värd är”.

7	Cap, Om Borgen.

I afseende på Borgens-Contractet har Lag-
stiftningen det problem för sig till upplösning
framstäldt, alt söka med hvarandra förlika f oljan-
de tvenne interessen: i;o) det, att för en försträck-
ningstagare lätta möjligheten att få borgen, hvar-
till hörer omtankan att göra borgesmannens belä-
genhet så litet tryckande, som möjligt, emedan
i annat fall ingen underkastar sig ett så besvär-
ligt ansvar, och således försträckningstagaren i
brist på säkerhet ingen försträckning erhåller, 2:0)
det, att genom borgensförbindelsen så mycket
möjligt är, befästa och stadga Creditors säkerhet,
uppå hvilket utvidgande af Crediten Nyare Lag—
5?

tänkta rigtning, då genom de tillagda orden „att
svara för en annans gäld som för egen” borges-
mannen eftergifvit den, af Lagens præsumtion ho-
nom tillkommande ordnings rätten, och förbun-
dit sig, att äfven först och emedelbart krafd, præ-
stera i gäldenärens ställe betalning. Dä detta
sednare förhållande icke är det egenteliga i bor-
gen , utan endast undantagsvis kan genom aftalet
bestämmas , skulle Gransk, vilja göra en omflytt-
ning af de i Lagförslagets 2, 5, och följande §. §•
intagna stadganden, till följande redactions-ord
ning och lydelse. „2 § Borgen för annans gäld
innebär, att borgesman skall betala det, som gäl-
denär sjelf ej gälda gitter. Ty må ej Borgenär
af borgesmannen betalning kräfva, förr än Lan af
gäldenär utsökt hvad a£ dess tillgångar, som ej
. tvistiga äro, gäldas kunnat.” Derefter ma Lag
förslagets 4 § blifva den i ordningen 5, och 5.te
§ blifva den 4:de, samt derefter den 2.dra af föl-
jande lydelse förekomma såsom den 5:te § „Har
deremot Borgesman åtagit sig annars mans gäld,
som sin egen, hafve thå Borgenär makt söka,hvil-
kendera han helst vill”. Genom denna förändring
i Lagbestämningarnes ordning, skall lagens förkla-
rare och tillämpare första, att skilja regel fran
undantag, Lagens præsumtion ifrån hvad af Con-
trahenternas uttryckeliga tillkänn agi fvande härflyter.

Af samma omtanka för framställningens ord-
56

stiftningar fästat ett ganska hufvudsakligt afseende.
Det är ingalunda lätt att pä detta problem,
hvarutinnan så stridiga nyttor ingå, finna en till-
fredställande upplösning. De idéer dertill, hyilka
Gransk, anser böra vara de ledande, skola i det
följande utvecklas.

Tvenne äro de af alla Lagstiftningar antag-
na Imfvudalternativerna i afseende på Borgen,
nemligen i den rigtning hvarutinnan man be-
traktar Borgesmannens förhållande till hufvud gäl-
nären. Antingen det alternatif, som ligger i
sielfva definition af Borgen, att nemligen Borges-
mannen betalar „thet gäldenär sjelf ei gälda git-
ter,” då förhållandet dem emellan är fullt acces-
soriskt, och således den rigtiga, af Lag förutsatta
och præsumerade Ordningen (J u s ordinis, icke be—
neficium ordinis s. 90 motiv., tyden ordning att
gäldenär omedelbart sökes, är ett strängt jus, af
Lagen i enlighet med Borgens aftalets natur
föreskrifvet) är den, att borgesmannens betalnings
skyldighet beror på ett ,,om icke, så framt icke
gäldenär sjelf gälda gitter.” Med rätta synes ock
Lagen i 8 § H. B. hafva gjort detta till regel, då
detta förhållande genom samma Lag præsumeras
såsom det allmänneligen gällande; och anse vi så-
som ett Logiskt fel att icke Lagförslaget samma-
lunda förfarit. 2:0) det andra hufvudalternativet,
af samma borgesmannens till hufvudgäldenären
58

ning skulle äfven hafva blifvit en följd, att Lagen
först uttalat sina bestämmelser om det angifne
liufvudförhällandet mellan Borgesman och Gäl-
denär i ett sammanhang, och först derefter öf-
vergätt till den andra hufvud ri gtni n g en i
Borgens-Contractet nemligen den, af Borgesmän-
nens, under förutsättning af att desse äro tvenne
eller flere, förhållande till hvarandra sins emel-
lan. Detta hade theorien och systemet fordrat.
Gransk, måste nu följa lagbestämmelserna i den
ordning de i förslaget förekomma.

Med Lagförslagets 6 § börjar stadgandet om
medborgesmäns samband med hvarandra. Att
denna rigtning af borgens-ansvaret är en helt an-
nan, än den emellan Borgesmannen ochfcHufvud-
gäldenären behöfver knapt anmärkas.

I cit. 6 och i den 7:de, har Lagförslaget
den logiska exactituden för sig framföre Lagen,
som i X C. 11 § H. B. sammanför de tvenne här-
vid antagna alternativer. Des se äro nemligen i:o)
att Borges-skriften endast är utan vidare tillägg
af a:ne eller flere underskrifven ; t. ex. personer-
na A. B. och C. teckna sig utan vidare bestäm-
ning såsom Borgesmän för 90 Bd , då gäldar hvar
dess del efter hufvudtalet, d. v. s. hvardera erläg-
ger -J- = 5o Bd. Hit hör ock det fallet, A. teck-
nar sig ansvara för 10, B. för 3o, och C. för 5o
59

Rd; då heter det „att de i borges-skriften ut-
märkt, att betalnings-ansvaret dem emellan annor-
ledes fördeladt är”. I båda fallen, så väl i det
förra, då pars är rata, som i det sednare, da den-
samma ar certa s. determinata', har hvardera bor--
gesmannen fullaste rätt (strictissimum jus divisionis)
att ej bli sökt för mer än det bestämda belopp,
eller den andel, för hvilken han sig förbundit. 2:0)
7 § „Hafya flere i borgen gått, och sig en för alla
och alla för en till ansvar bundit”; härigenom fin-
nes således tydligen det i förra alternativet gäl-
lande jus divisionis vara upphäfvet, genom de
tillagda orden, en för alla och alla för en: „dä
må Borgenär för fulla gälden söka hvilkendera
Borgesman han vill”.

Redan ifrån denna allmänna utveckling af dessa
alternativers begrepp drager man lätteligen den
slutsats, att deras rättsverkningar måste vara huf-
vudsakligen olika. Da verkeliga förhållandet är
sådant, hade Gransk, för sin del önskat, att 1:0)
det gemensamma för dessa tvenne underarter af
samborgenslörbindelsen blifvit stadgadt, 2:0) rätts-
följderna af* den icke correala förbindelsen blifvit
utstakade, och att 5;o) Lagen meddelat föreskrifter
för förhållandet mellan inbördes correala samfide-
jussorer. Härigenom hade bade juridisk och lo-
gisk conseqvens blifvit bevarad. — I enlighet med
denna anmärkning skulle jag velat att 10 och ii:te
6o

J. §. såsom allmänt gällande för båda ärterna af
borgen skulle liafva följt omedelbart pä den ?:de:
deruppå den i5:de § till och med den 2o:de, och
så den 9, 12, 13, i4:de o. s. v. på sätt en re-
digt genomförd theorie fordrar. I samma man
lagens bestämningar för Borgens aftalet måste va-
ra af ett ganska vigtigt inflytande på hela Credit -
systemet, i samma mån äro härvid omtanka och
uppmärksamhet på Contrahenternas ömsesidiga
interesse utaf yttersta vigt. Lagförslaget har derföre
på goda grunder sökt i detail genomföra rätts-
följderna af hvardera alternativet: En annan
fråga vore den, om de båda, af Lagen uppfattade
altern ativerne uttömma de här tänkbara möjligheter,
eller, om icke ännu ett borgens förbindelse-sätt
gifves, som serskildt bort tilldraga sig Lagstiftarens
uppmärksamhet och bestämning? Gransk, har öf-
vertygat sig, att sådant är verkliga förhållandet,
och vill nu först genom ett Exempel, sedermera
genom deduction bevisa denna sin mening. Vi
föreställe oss t. ex. att personen A utaf B har be-
gärt en försträckning på 100 Rd; B låfvar gifva
den om C derföre borgar; C tecknar sig då der-
under „för ofvanstående summa går jag i borgen:”
När A återkommer till B med den sålunda med
C:s borgen åtecknade förskrifningen, yrkar B, att
han ännu icke anser sig säker, utan fordrar att
en fjerde person D på enahanda sätt skall under-
teckna såsom löftesmän. På B:s begäran skriiver
D under „för ofvan§täende summa går jag i borgen”.
6i

Förfaltotiden inträffar, gälden är en sökes men saknar
all tillgäng: B söker C; då frågas : efter hvilketderaaf
de i vår Lag förekommande alternativer skall han
söka honom? Svarar man, efter det i:ä d. v. s.
så, att C skulle få njuta full delnings rätt med
D, det ville här säga, betala sin hälft, och seder-
mera från allt ytterligare kraf varda befriad; sa
invändes deremot med allt skäl, att C ju aldrig
förbehållit sig en sådan fördelningsrättighet, så
mycket mindre, som då han borgade, fråga ej var
om, att någon annan borgesman skulle< jemte ho-
nom gå i ansvaret, utan C har tecknat sig för he-
la summan ; detta ater är ju nagot helt annat, an
att teckna sig för en andel eller bestämd del, med
deri inbegripet förbehållande af i Lag medgifven
delnings rätt: Svarar man åter, C börsökas efter
det n:dra eller strängare alternativet, d. v. s. för
hela skulden, så göres med skäl den invändning,
att C ju icke tillagt de af Lagen för detta al-
ternatif bestämda orden ,,en för alla och alla för
en”: honom bör ju således icke, enär nu finnes en
annan, likaledes förbunden, medborgesman ett så
beskaffadt oförskyldt hårdt ansvar drabba.

Rigtigast svaras således efter min tanke, att
detta fall, ehuru ganska möjligt, af Lagen ärför-
bisedt, och att således deruppå en tillämpning afj
de i Lag stadgade borgens förenings sätt är emot
rättvisans fordringar stridande .— Men sa väl
62

theorien, som ock den Rom. Lagstiftningen un-
der en viss period af dess utbildning leder oss
till den rätta lösningen af det uppkastade pro-
blemct. Denna uplösning vore följande. Likaså
orättvist mildt det vore emot Löftesmannen C,
att på honom lämpa fordran af ett strict jus divi-
sionis, äfvcnså obilligt hårdt vore det, att bet..ga
honom all hjelp genom den andra borgesmannens del-
agtighet. Här beror således allt uppå, att Lagen sjelf
antager ett tredje förbindnings sätt mellan sambor-
gesrnännen, åtföljdt af serskildta, detsamma rätt-
visligen tillaggda rättsverkningar. Då nu, enligt
det redan raisonnerade, detta nya förbindnings-
sätt borde blifva en mellanlänk emellan de bå-
da hvarandra rakt motsatta ytterligheterna, så
blefve problemet här att på rättliga grunder
construera detta Medelbegrepp. — Till skillnad
ifrån första förbindnings sättet skulle här den
strieta fördelnings rätten af ansvaret emellan
samborgesmännen saknas; men fast detta sak-
nades såsom ett strietum jus, behölde det dock
icke saknas såsom ett beneficium, m. a. o. de af
desse medborgesmän , som söktes, kunde svara ex-
ceptione beneficii divisionis, jag betalar genast
min del efter hufvudtalet, men sök den andra för
dess del; kan han icke betala, så skall äfven jag
ersätta hans andel. C opponerar nu denna ex-
ception, och betalar genast 5o. D sökes, och be-
talar sina 5o ; då blir resultatet detsamma som
efter första föreningsschemat : men förändra möj-
63

ligheten; D har ingenting att betala med, dâ åter-
kommer ersättnings-ansvaret pâ C. som således
måste liquidera hela beloppet.’ Deri uttryckes
skillnaden frän första alternativet, hvaruti en så-
dan regress till den andre borgesmannen uteslöts
genom det förbehållna stricture jus divisionis: än-
nu tydligare skiljer sig detta, af oss föreslagna
tredje förbindnings- sätt, ifrån Correitets alternati-
vet, hvarutinnan den gökte borgesmannen så myc-
ket mindre kunde emotsätta något benefic. divisio-
nis, som han genom sjelfva Contractet ifrånsagt sig
detsamma, och var således skyldig att genast be-
tala altsammans. Jag ville derföre, på grund af
det anförda, till förekommande af ett orättvist
lidande på någondera sidan, hvilket, i fall borges-
männen vore pa nu sagda sätt förenade, nödvän-
digt upkomme genom tillämpning af hvad Lagen
och Lagförslaget harutinnan stadgat, hafva uti
Lagstiftningen uttryckt det nu deducerade tredje
förbindnings-sättet sålunda: ”Borga tvenne eller flere
för en fÖrskrifning, hvardera med förbindelse att
för hela skulden ansvara, men utan tillägg en för och
alla för en, då äge Borgenär hvardera för det hela
söka ; förmår någondera ej gälda, trade den an-
dre , som gälda förmår, i den dertill oförmögnes
ställe.” De Logiske och Juridiske möjligheterna
voro sålunda fullt uttömde, och ingen borgesman
kunde beklaga sig öfver att genom brist på i
Lagen uptagna alternativer bhfvaorättvisligen lidande

5.
IO § tyckes innehålla ett altför obestämdtstadgan-
de. Såsom den nu finnes uttryckt, skulle deraf
anledning kunna hämtas till flerfaldiga orättvisa
följder: t. ex. skulle någon deraf draga den slut-
föijd, att Borgesmannen i alla händelser bör an-
svara för utsökningskostnaden, en slutföljd, hvil-
ken, ehuru icke bestärndt stridande emot Lagens
bokstaf, likväl skulle aldeles uphäfva alla rigtiga
begrepp om principal gäldenärs och borgesmans
förhållande till hvarandra. Lagförslagets mening ,
som sannolikt varit den, att, enär Borgenären har
sökt Gäldenären, och af honom väl utbekommit
hufvudstol och ränta, men icke kunnat utfå utsök-
nings eller Rättegångs kostnaden, denna kostnad i
hvilkctdera alternativet af Borgen som helst, bör
af Borgesman gäldas, hade således till undvikande
af nu möjlig förvillelse på ett mycket bestämdare
sätt bordt uttryckas.

I 11 § stadgar Lagförslaget det Öfverflyttande på
Borgesman, som betalt af borgenärs rättigheter, hvilket
i theorien kallas jus actionum cedendarum. Gransk,
skulle till uplysning lör Lagskiparen önskat tillaggda
de orden, ”ehvad än detta vore en sakrätt såsom In-
teckning, nyttjande förmon o. s. v.” ty altför möjligt
är, att borgenär hade sig betingat sådan säkerhet eller
nytta, och detta oaktadt, sedermera med borgen
garanterat sin fordran. Den i 13, 14, 15, och 16
föreskrifne præscriptionstid af ett år synes sa
65

väl med sakens fordringar, som ock med K.K. FF*
af den 28 Jun. 1798, 28 Nov. 1811, och den 29
Julii 1812 öfverensstämmande*

18 Här stadgar Lagförslaget om den hän-
delse, att ”Borgesman dör, medan han underbor-
gen står.” I 10 § X Cap. H. B. gif^r vår Lag
rörande detta fall en alman föreskrift, gällande
för all slags borgen. Lagförslaget deremot skiljer
sina bestämmelser i tvenne olika, efter de båda alter-
nativerna af borgens förbindelsen i rigtningen mel-
lan Borgesmannen och hufvudGäldenären. Så väl
Lagen, som Lagförslaget stadga i nu förevarande
fall den skyldighet för Borgenären, att af Gälde-
n ären fordra ny borgen. Gransk, finner ej hvar-
före Lagförslaget dervid uteslutit Lagens ord
”Gitter han den skaffa, vare förra löftesmannens ar£-
vingar fria Gitter han ej” så föreskrifver Lagen
generellt ”söke borgenär betalningen genast ut af
gäldenaren, och bristen af löftesmannens gods.”
Med skäl må detta stadgande i det fall anses o-
fullständigt, att Lagen härvid ej serskildt stadgar
om borgen i almänhet, och borgen såsom for egen,
gäld, men hvad den grundsats angår, som for bå-
da händelserna föreskrifver Borgenärens omedelbara
utsöknings skyldighet, så kan Gransk, icke annat
än föredraga densamma framföre den af Lagför-
slaget medgifna Ett års prescription. Denna öf-
verlygelse grundar jag på just de i Lagmotiv.
66

(g3) anförda grunder, att genom atborgesman be
redda förmåner (bénéficia) lätta utvägen för den
behölvande att förse sig med borgen, och således
niedelbarligen gifva lif och rörelse åt en,förcul-
tiverade nationer så högst behöfvelig, Credit.
Med full anledning skulle naturligtvis Borgesmans
arfvingar se sig besvärade af, att ett helt år tryc-
kas med ansvar för en af död borgesman ingån-
gen förbindelse. Detta ansvar skall förefalla dem
så mycket mera besvärligt, som det är ovisst, och
de sålunda sättas ur stånd att reglera boets ange-
lägenheter, upgöra dess tillgångar och skulder samt
sinsemellan med full Egande rätt blifva innehaf-
vare af qvarlåtenskapen. Heldst skulle de der-
före önska , att enligt vår Lags stadgande genast
afgjordes, om den ifrågavarande förbindelsen kom-
mer dem uppå skada eller icke, och denna om-
ständighet af en långvarig ovisshet, som bereder
bekymmer för hans efterkommande, skall sanno-
likt afhålla mången, dertill i annat fall icke obe-
nägen, ifrån att tjena en annan med sin borgen.
Då man härtill lägger den större osäkerhet, de tvi-,
ster genom flere nu mera i saken interesserade
arfvingars anspråk, som af dröjsmålet kunna
bli lätt möjliga följder, så har Gransk, ansett
rådligast, att med frångående af Lagförslagets præ-
scriptions-tid bibehålla Lagens bestämning, supple-
rad med följande tillägg ”gitter han ej, söke Bor-
genär betalningen genast ut af gäldenären och
bristen af löftesmannens gods,” Har äter Borges -
mannen gått i borgen som för egen gäld, söke dä
Borgenär genast hvilkendera han helst vill, , Gäl-
denären eller Borgesmannens arfvingar.

20 § Bestämmer om bevaknings skyldighet i
Concurs. I visst afseende förekomma härvid sam-
ma svårigheter, hvilka vi vid 4 § VI C. d. B.
antydt, i det fall någon skall bevaka en annans
fordran. Borgenären må således sjelf derom be-
sörja. I stället för ”honom” i meningen ”om den
förfallen varit eller tillställt honom’ borde kan hän-
da, subjectet ”Borgesmannen” än en gång uprepas
till ytterligare bestämdhet.

Gransk, finner ej orsaken, hvarföre J 5 § X.C.
H.B. om tjenligt subject för Borgens-förbindelsen
är i Lagförslaget utesluten. Hvad 4 § XIX C.Å. B.
och K. F. ii Maji 1774 stadga, hade i dettaafse-
ende fordrat upmärksamhet

Oaktadt den omtanka, hvarmed Lagförslaget
sökt gå tillväga, vid bestämningen af alla, i Bor-
gens-aftalet ingående fall, hafva dock åtskillige
frågor blifvit förbigångna, hvarom uttryckligt stad-
gande synts mig erfordras, såsom: Hvad är att
dömma om Borgensförbindelser som ingas pa hö-
gre summa eller på strängare vilkor än bufvud-
försträckningen ? än om borgen för skadeliga för-
6g

mellan anföras, men dâ inga bestämda skäl dertill
tyckas halva föranledt, förefaller det Granskaren
omotiveradt, att finna i Lagprojectet ordningen e-
mellan Capp, om Depositum och Commodatum al~
deles omställd. Hade Depositum blifvit ordnadt
eiter Indelnings principen i gåfvo-och bytes-al-
tal, sä hade det rätteligen bordt erhålla plats före
Försträckning, Invisning och Lifstids ränta. Skulle
åter rangeringen uppgjorts i enlighet med con-
tracternas delning i principales och accessorii, sa
borde Pant ocli Borgen såsom accessoriska efter
Depos, förekommit. Någon princip bör väl conse-
quent följas vid framställningen.

§ i ’’Taga brefderå” Af de skäl, som ofvan-
före äro utvecklade, tyckes man halva svårt att
i alla händelser fordra skriftelighet i detta aftal.
Synnerligen i det fall, som början af 5 § innehål-
ler, enär tillslutna eller förseglade kistor m. m.
sättas under annans förvar. I fallet åter af skrif-

Af dessa alla är egentligen endast Gåfva Unilateralt$
de öfrige Bilaterale,

Accessorii Contractus äro	Principales äro
Pant.	alla öfrige upp-
Borgen.	räknade.

Vite,

Obs. Alt härvid ganomföra den Romerska delningen af
Contracter: i) Reales, 2) Literales. 5) Verbales,
4) Consensuales strider, såsom bekant är, mot
Nyare Lagars Conlracts-principer,
68

sträckningar ifr. K. F. a4 Noy. 1725. 20 Oct. 1720
och I7:de April 1735? än den sa kallade fidejus-
sio succedanea med dess båda species aflndemni-
tatis så väl till säkerhet för Creditor, som ock för
Borgesmannen ? Hafva icke desse juridiskt distin-
cta begrepp, hvilkas tillämpning så ovedersägeli-
gen ofta blifver nödvändig, fordrat sin serskildta
bestämning såsom i Rom. Lagstiftningen? Detta
öfverlemnar Gransk, utan anspråk på ofelbarhet
i sin yttrade mening, till den sakkunniges afgöran-
de.

8	Cap. Om Inlags|Gods.

Det kan väl icke i afseende på Contracts
Lagstiftningen vara af någon synnerlig vigt, orn
den ordning 7) hvarutinnan Contracterna sins e-

•7) Gransk, vill till redande af detta ämne meddela
följande schemata öfver de Lagförslaget iö-
rekommande Contracter enligt atskillige divisions- .
principia.

Gaffo Jftal (C. Benefici) ; Bytes Jftal (C. Onerosi)
Gäfva 2 C.--------------------Köp och Byte i. Cap.
Försträckning och Invifnmg 5 och 4 C.C. kun-
na räknas till', båda classerna, allt eftersom
icke Ränta år utfästad —— Ränta är utlästad ——
Lån 9 C.----------------------Lega och Hyra 10 C.
Borgen 7 C»-------------------Lifstids Ränta 5 C. Rjen—
stehjons Lega 11C. Bygg-
nads eller annat arbets be-
ting 12 Cap. Bolag 15.
Syslomansskap. 14 C. Vite
15 Cap. ----------------------
70

telighet, torde någon form derföre af Lagen böra
föreskrifvas, ty olikheten med 3 Cap. i § måste
blifva en föijd af contracternas olika mening och
innehåll.

2 och 3 aro hufvudsakligen af enahanda
lydelse, som 2 och 5 af vår Lag. Visserligen
måste härvid medgifvas motivernas påstående (gå)
att stadgandet af här föreskrifven viltnesbevisning
och Edgång icke kan anses stridande emot den nya
föreskriften om skriftelig handlings uprättande.
Men en annan fråga är den ; om det här ål deposi-
tor medgifna alternativet, ”styrke (fulltyge) då med
vittnen eller Ed sin”, är med rättvisans , och den
fullt juridiska bevisningens fordringar öfverensstäin-
mande ? vi hafva i det föregående haft tillfälle
att gifva Kongl. LagCom. vårt fullkomliga bifall
for det grundliga raisonnement, hvarutaf uphäf-
vandet af Handelsboks fulltygande bevisningskraft
blifvit resultatet Dcrvid (145) utmärka motiv.

8) just nu i frågavarande rum såsom undantag

8)	Motiv, tillägga på samma sida att ’’delta Lagrum
X1L 5. H.B. förutsätter ett redan gifvit eller bevisadt
iactum . . . skedd deposilioa . .f . Och hufvudsa-
kens bevisning beror således i detta fall ej på de-
positors eher malsägandens åtgärd eller Edgång’’
1 detta raisonnement kan icke Gransk, undgå att
finna en lucka: annat är bevislighet aifacmm och
annat är application deraf på en viss derföre an-
svarig. Annat ar t. ex. Läkarens intyg att person
71

ifrån den då stadgade grundsats. Korteligen an-
gifves ock grunden till detta undantag. Jag med-
gifver ock att i nu supponerade fall ”att inlagdt
gods linnes brutet , en pre sumtion äger rum emot
depositarien,” och jag skulle i anledning deraf va-
ra benägen att gifva ät depositorns Ed, ehuru i
egen sak och till egen förmån en hall-bevisande
kraft, d. v. s, så, att han derigenom gifver fyllnad
i sin bevisning (juramentum suppletorium), men
att på denna Ed låta hela bevisningens lullhet
hvila, anser jag emot allmänna bevisningsgrunder-
na och emot den stränga rättvisans fordringar
stridande. Motiv, säga på s. s. "att annat sätt till
sanningens utrönande ej linnes.” Detta ar väl icke så
nödvändigt och dat beror just på Lagens stadgan-
de, huruvida det må finnas eller icke. Depositor
kunde ju åläggas, att åtminstone i allmänhet ined
ett vittne styrka sin upgift om innehållet, och ho-
nom medgifvas rätt att med Ed fylla denna be-
visning ! Gransk, upprepar härvid hvad Lagförsla-
gets motiver (Sy) yttra. ”Om blott en enda med-
lem i samhället genom detta Rättegångs sätt blif-

bliivil mördad, och annat är Imputationen af mord-
germngen på en viss person (subjeclmn criminis.L
Det ena är hudvudsak i afseende på probatio facti, det
andra i anseende till probatio auctoris. I det angifna
füllet at deposit! skadande, skulle likväl anledning
till en slutföljd få anses gifven ifrån det ena af des-
sa momenter till det andra, hvilket Gransk, före-
alåiler sig utaf anförda skäl betänkeligt.
vit lidancle, sâ skulle en sådan händelse ”ensam”
af Lagstiftarens rättvisa kräfva förändring i den
Lag, som beredt och främjat hans oskyldiga li-
dande.’’

4 § svarar emot 4 § XII. C. H. B. och in-
nehåller samma stadgande utom böterna som i Lag-
förslaget äro utbytta emot ”Gälde åter all ska-
da”. Gransk, har ofvanföre om denna förändring
yttrat sin tanke. En annan lucka synes mig har
finnas både i vår gällande Lag och uti Förslaget,
neml. brist på bestämningar i afseende på ett i
Depositum ingående usus, kändt i Rom. Lagstift-
ningen både under namn af irreguläre sensu stricto ,
ochsensu latiori. Att något slags bruk eller nyttjande
äfven efter nyssnämnde våra Lagar icke skall vara
Depositarien, förmenadt, endast det sker med ägarens
begilvande, synes af orden ”utan ägarens sam-
tycke.” Behöfveliga skulle Gransk, derföre ansett
några bestämningar rörande ett sådant bruk. De
i Rom. Lagen angifne schemata orn usus var
bestämdt, eller obestämdt, eller skulle ersättas
med penningar, eller skulle ersättas med nagot
annat än penningar, kunde för denna, visserligen
nödvändiga bestämning, varit de ledande grun-
derna. 9)

9)	Så beskaffade stadganden hade äfven i afseende
på bestämmandet af præstatio culpæ i thy fall va-
rit angelägna.
5 § stadgar att frukt eller afvel af det depo-
nerade tillfaller agaren; Förslaget kunde aldeles
utan betänklighet här harva utsagt ’’honom som
godset inlade” ty deponens är utan undantag altid
dominus.

6 § ’’Hafva flere under annans värd satt gods,
deri de alla del äga: det må ej å enderas begäran
gifvas åter utan han allas fullmakt derå viser.” I
detta stadgande öfverensstämma Lagen och Lag-
förslaget: Gransk, finner det ock fullt rättsenligt,
likväl med ett tillägg ”ther de ej i Bolag äroi
denna sistnämnda händelse, som lätteligen kan in-
träffa, bör naturligtvis en bolagsman kunna utfor-
dra hvad å bolagets vägnar deponeradt är: detta
förhållande ingår neml. i begreppet af Societas och
i den deruti innehållna persona moralis, hvilket
förhållande sålunda företräder fullmagtens ställe,
livad Lagförslaget tillägger om godsets delning,
och sålunda utlemnandet af hvarderas lotter, är
väl enligt med naturlig rätt, men torde i verk-
ställigheten blifva af nästan oöfvervinnerlig svå-
righet; jo) samdelägarne kunde altför väl till und-
vikande af sedan förekommande tvister, åläggas
att tillsammans uttaga depositum.

10)	Denna svårighet, hvalfver sig omkring begrep-
pet ”bestämda.”: äro ägarnes lotter bestämda, ly
just i detta ord ligger eu altför mångtydig obe-
stämdhet.
;4

1O	§ . ; ; med sig för, och lemnar i hans
(Gästgifvares) vård, eller deras, som af honom äro
satte att gästgifveriet lörestå.” Gransk, fruktar att
någon vid hastigare genomläsning skulle misstaga
sig om rätta meningen j vore tillagdt, ”eller i de-
ras vård” vore misstaget omöjligt. Slutet af §
”Gällen ock vittnens utsagor som bevis i dessa
mål” är altför generellt uttryckt, och skulle kunna
missförstås j hvarföre ej likhet med 9 § da menin-
gen är densamma! i ttthy lall må ägaren med vitt-
nen sin ratt bevisa.” Lagen bör ej variera med
talesätt : deraf kunna förvillelser upkomma, utan
fast haldre pä samma språk uttrycka enahanda tanke»

11	§ Handlar om en art af sequestrum: ”Bö-
rnes gods under tredje mans förvar.’ GransK. skulle
Önskat stadgandet så uttryckt ”domes gods, medan
tvist derom var” • . • derigenom hade characte-
ren af depositionens innehåll och ändamål varit
utsagd.

Icke heller anser jag Lagen böra alldeles för-
bigå det fall, atttvenne, de der om en sak tvista, af
förekomne anledningar Öfverenskomma, att i
en tredjes (sequesters) förvar nedsätta den sak,
hvarom tvist är. Gälle härom, kunde Lagen haf-
va bestämdt, livad i allmänhet om Inlagsgods stad-
gadt är. Flcre äro de orsaker som böra förma
Lagstiftningen att encouragera ett så beskalfadt

aftal.
75
g Cap« Om Lan.

Korteligen antyda motiv, (s. 91-97) skillnads-
criterierne mellan Mutuum och Commodatum.
Besynnerligt nog saknas deribland den väsendtliga
skillnaden, att det ena Contracte t angår Res fungi-
biles, det andra Res non fungibiles; denna omstän-
dighet är likväl hufvudgrunden till alla öfriga skill-
nader, som anföras. — Vår Lag är i stadgandet
för detta Contracts Rätts följder altlör ofullständig,
och borde visserligen med åtskilliga tillägg sup-
pleras. Denna omtanka var af sakens natur pålagd
Lagförslaget. Den har ock ingalunda blifvit lem»
nad utan uppmärksamhet. Vi skola korteligen der-
vid redovisa för hvad oss förefallit anmärknings-
värdt. —	1. Præstatio casus är i Låne-Contractet

lätteligen afgjord. Långifvaren, som alltid fortfar
att vara Egare, skall naturligtvis derföre ansvara.
Kinkigare ar bestämningen i afseende på culpa 8)

8)	Gransk, föreser har den invändning, att det ige-
nom „hela vår Lagstiftning röjer sig den esprit
att åt förtroendet Contrahenterna emellan öf-
verlemna följderna af ingångna Contracter“. Om
detta å ena sidan måste medgifvas, så ^bör a den
andra erkännas, att så snart en Lag, såsom Lag-
förslaget gjort, redan frångått denna åsigt, böra äfven
de anbragte juridiska conlroll-bestämningarne vara
consequenta och principenliga. Ifr. Ca lo n ii Disp.
de delictis circa depositum s. 58. o. f., hvar-
utinnan den berömde Förf, väl visar svårigheterna
in praxi vid användandet at dessa distinctioner,
76

och dess följder. Lagförslaget säger i i § j?var-
de det som sitt eget” och stadgar dessutom i 2 §
„varder genom låntagarens vårdslöshet lån skadadt
eller förgånget, gifve han fullt skadestånd åter”.
Angående Depositum stadgade ock Lagförsla-
get § 2 „Inlags gods bör man vårda som sitt eget.
Misslares eller förkommer det af hans vangömo el-
ler vållande gälde fullt åter”. Gransk, är, ehuru
uttrycken i afseende på båda Contracterna fin-
nas i förslaget olika, dock osäker orn icke ena-
handa regel för præstatio culpæ ar menad skola
för båda vara gällande. Orden „vårdslöshet, van-
gömmo och vållande” nemligen innebära, i fall här-
vid några distinctionsgrunder verkeligen följts, en-
dast de 2:ne högre graderne g) af oaktsamhet, som,
enligt de båda citerade Lagrummen beläggas med
enahanda ansvar af ersättning for skadan. En sa-

dem han rigligt säger vår Lag ej omfatta, men dock
icke ingår i någon theoretisk pröfning al. ämnet
i almänhet.

o) Motiv, föreslå sjelfva (s. 28) en classification
culpa: hade denna riktigt blifvil tillämpad pa 1-
frågavarande Contracter, så borde i 8 C. 2 § icke
ordet „Vangömmo’’ utan uttrycket „Vårdslöshet*
hafva blifvit anvandt: nu synas dessa bada uttryck
blifvit förvexlade tvertemot hvad Contracts Lärans
grunder ovedersägeligen fordra. — Vår nu gällande
Lag har blott det obestämda, ”ej ma lan missia-
ras“. XI. IL B.
beskaffad lika ersättnings skyldighet åen deposita-
ries, och å en cornmodataries sida, synes mig
dock emot den strängare contracts-theoriens grund-
satser stridande. Allmänt gällande måste nemli-
gen den rättsgrunden anses vara, att culpæ præ-
statio skall contrahenterna emellan bestämmas af
deras relativa fördel af Contractet, så att, ju större
fördel desto mindre grad af culpa bör ock præsteras ,
och tvertom, ju mindre fördel, desto större grad af
culpa erfordras, innan den kan contrahenten till er-
sättningsansvar tillräknas. Vid tillämpningen af den-
na enda sunda princip måste man således finna,
att i Depositum depositarien, som af aftalet en-
dast hade besvär, men ingen fördel, också endast
borde tillförbindas ersätta en högre grad af cul-
pa, som man må kalla lata (groft förvållande,
vangömmo' eller dyl.) men att deremot i Lån för-
hållandet blir det rakt motsatta, att nemligen
commodatarien, hvilken af Contractet njuter hela
fördelen, bör vara pligtig ersätta all, således äfven
den minsta grad af Culpa, t. ex. termen Culpa
levissima , Commodans åter endast bör vara skyl-
dig att ansvara för gröfre förvållande (Culpa lata),
enär han af det, å hans sida onerösa, i contractet
endast har olägenhet till den andras förmån. I
enlighet med dessa grundsatser, i bevisningen för
hvilkas rigtighet Gransk, anser öfverflödigt ingå, skul-
le jag således önskat en förändrad redaction af det-
ta Capitels 2 och 9 § § till följande lydelse „Var-
der genom låntagares vårdslöshet, vangömmo el-
78

1er ock genom dess underlåtande a£ den vård,
som en omtänksam uppmärksamhet fordrar, lån
skadadt eller förgånget : gifve han fullt skadestånd”
___och en ny derpå följande § „Lider Låntagare af
Långifvarens vårdslöshet, vare långifvaren skyldig
skadan gälda”.

o -----------»gör annat bruk”, eller „ock för-
summar att det i rättan tid återställa5. — — jfr.
med sista Mom. af 8 $. Man känner af jus Rom.
att just på motsatsen af dessa båda omständighe-
ter, d. v. s. på obestämdhet till bruk och tid, grun-
dade sig distinetionen mellan ett precarium, som
i dessa afseenden var utan bestämning, och det
derutinnan bestämda egenteliga Commodatum. Vil-
le Lagen nu i denna punet vara alltför noggrann,
såsom den Romerska var, så skulle icke Lånta-
garens skyldighet att præstera Culpa levissima, på
fallet af precarium tillämpas, utan låntagaren i
sistanförde fall endast præstera culpa lata, af or-
sak nemligen, att hans nytta uti precarium, der-
vid lånet när som helst kan återkallas, ingalunda
är så stor, som uti Commodatum, och således ock
ansvarigheten bör vara till en lägre grad inskränkt.

4 I frågan om stadgandet för det fall „att
lån är förgånget genom eld och brand eller an-
nan vådlig händelse”, hafva Kgl. Commitéens Le-

damöter sins emellan varit af skiljaktig mening.
79

Pluraliteten liar antagit, „liar Låntagaren kunnat det
rädda, ersätte han ock långifvarens förlust.” Rätts-
enligheten af detta stadgande vill Gransk, inga-
lunda bestrida: svårigheten, eller snart sagdt o-
mojligheten, att kunna anföra bevis som fullt y ga’,
att Låntagaren det ,,kunnat” räcjda, gör en till—
lämpning häraf näppeligen tänkbar. Dels kan man
nemligen af de, vid ett sådant olycksfall möjligen
närvarande, icke förmoda en uppmärksamhet, som
skulle utgöra ifrågavarande bevisning, dels ock,
älven med förutsättande deraf, skall Lagen esom-
oftast med orättvis stränghet hemsöka den af o-
lyckans öfverraskning bestörte och förvirrade lån-
tagaren, som naturligtvis saknar nog sans och
sinneslugn att skilja emellan det lånta och sitt e-
get. Mycket kan således här raisonneras för och
emot, så att Gransk, är mer än tveksam i afgö-
randet.

9	§ Upptager fallet af fel i lånet „hvilka Lan-
gifvaren förut vetat.” Lagförslagets stadgande
är ock i thy lall rättvist: men den händelsen,
som likaväl kan inträffa, är icke alls omnämnd,
att nemligen fel i det lånt är finnas, som langif-
varen icke förut vetat, 7) t. ex. han hade sjelf

7)	I följande X C. 1 § har Lagförslaget bestämt
detta fall i Hyres aflalet sa, att ägaren skall svara
till skadan.

6.
nyss köpt hästen, kände icke att den Var farlig
att färdas efter, och låntagaren, som dertill be-
gagnar creaturet, gör sig sjelf derigenom fcen
betydlig skada: hvilken skall då vidkännas denna
förlust? Denna sak kan ingalunda bedömmas efter
5 ty der är fråga om sjelfva lånets försämran-
de; nti deremot, om en skada deraf, som Lånta-
garen lider. Om det nu vore lagens mening att lånta-
garen på grund af det benefika för honom i hela
af talet, borde i det förutsatta fallet bära sjelf
Jörlusteii, borde ej denna mening genom uttryc-
kelig Lag hafva blifvit stadgad?

Sluteligen finner icke Gransk, något fullgill-
tigt skäl hvarlöre de i vår lags 2, och 4 § § stad-
gade föreskrifter om ^förnekande till lånet”, ”säl-
jande , pantsättande eller bortgifvande af det man
lånt hafver”, tagande af lån i annans namn o.
s. v. blifvit i Lagförslaget aldeles förbigångna : de
Civila följderna, såsom af skadeersättning, lös-
nings och actions ratt m. m. borde väl åtminsto*
ne i sammanhang med Contractets ofrige Rätts verk-
ningar hafva blifvit af Lagstiftningen bestämda*
Denna anmärkning, hvilken Gransk, icke för hvar—
je gäng serskildt ansett sig böra upprepa, gäller i
Öfrigt vid alla Contracter.

IO Cap. Om Lega och Hyra.

2 § „Brukar någon ovarsammeligen det till
honom legdt är, så att skada dera sker, da skall
8i

hati den sjelf gälda”. Gransk, har haft tillfälle/
att sä väl vid Depositum, som Conamodatum vi-
sa tillämpningen af Contracts theoriens principer
för culpæ præstatio. Efter eftahanda grund kan
ock här denna tillämpning ske. Lagförslaget har
tittrycket „brukar ovarsammeligen”. Liksom med
flit synes här icke använd någondera af de
bestämningsgtader som (s. 28) i Motiv, förekomma.
Detta kan Gransk, icke annat än anse, såsom brist
pä juridisk cohsCqvens. En sund och consequent
theori bjuder här : efter Locatio Conductio är ett
bytesaftal hvarutinnan båda betinga sig förmåner
som således â båda CohtrabenternaS sida äro
lika, så bör också skyldigheten att praéstera cul-
pa här blifva för båda lika, hl a. o. fästas vid
samma grad af f ötvållande. Denna grad skall då
blifva mellangraden, culpa levis, eller på Svenska
^Vangömmo” och således, Lagens stadgande som
följer ,,varder genom dens vårdslöshet eller van-
gömmb, som legt hafvef, skada tillfogadt det till
honom legdt är, då skall han den sjelf gälda**.
Endast på detta sätt, genom undvikande af obe-
stämda uttryck, vid hvilka än den ena, än den
andfa betydelsen kan fästas, synnerligen då frå-
ga är om så högst relativa begrepp, som gra-
derrta af förvållande, tindgår Lagstiftningens till—
lämpning att blifva godtycklig och vacklande. Så
mycket mindre bor theorien sjelf, som alltid har
sina naturrättliga principer, försumma, att Uppgöra
sitt consequenta tankesystem, och när detta är upp-
82

gjordt, derifrån vid tillämpning pâ serskildta fall
låta afleda sig. Idel obestämdheter blifva eljest
häraf den oundvikliga följden.

5 Lagen har i 2 § XIII C. H. B. „Leger
mfen tvem ett”, hvilket Lagförslaget i uttrycket
förändrar till „Leges ett till tvenne”: vinsten af
denna uttrycks förändring är för Gransk, obe-
kant. Lagen säger vidare i förevarande fallet,
„behålle den som först hyrde.” Lagförslaget der-
emot „behålle den som det i händer feck, om han
på god tro hyrde ändå att det till den andra förr
egdt varit.” Motiv, (sid. 98) hänvisa på Betän-
kandet vid 1. Cap. Enligt 1. Capts. 8 § i Lagför-
slaget förklarades det sednare köpet ogildt, då nå-
gon säljer hvad han till annan försålt: här åter i
hyres Contractet blifver den sednare hyresman-
nens rättighet orubblig, endast emedan han det 1
händer feck. Hvad således i ena fallet antages så-
som följd af principen, förnekas uti det fullkomligt
analoga andra fallet. Hela detta vacklande emel-
lan olika theoretiska grundsatser uppkommer yt-
terst af den ofvanföre granskade traditions theo-
riens brister. Gransk, hänvisar Läsaren till det
der yttrade, och tillägger endast, att man oveder-
sägligt måste i Conseqvens gifva företräde åt vår
nu gällande Lag, då man betänker den enhet som
råder emellan I. 5* och XIII. 2. d. B. Såsom
följd åter af Gransk:s theorie blir stadgandet i bå-


83
dä fallen det conöeqvent énähanda, att <lén som
det i händer har, godset behålla må.

7 § - - „svare till all skada som af van-
skötsel kommer” - - Här brukas åter ett nytt ut-
tryck för culpa : till följe af ofvananförde contracts-
theoriens obestridliga grunder skulle har heta” sva-
re till all skada som af vårdslöshetellervan-
g ö m m o kommer”.

ii Cap. Öm Tjenstehjoris Lega.

Då de af Husbonde- öch Tjenstehjons sam-
bandet uppkommande förbindelser och rättighe-
ter aldeles icke till hela deras omfattning kunna
härledas ifrån det juridiska aftal, som är yttre
grunden för deras inträdande ; utan desse bero på
mycket niera inre, och utur Moraliska grunder
Uppkommande förhållanden, så skall naturligtvis
hufvudsaken härvid komma att öfverlåtas åt hvad
mensklighets känslan har att föreskrifva. Sjelf
bor ock Lagstiftningen alltid syfta derhän, att sö-
ka i detta förhållande införa en mera paternell än
servil beskaffenhet. —» Politiska och Oeconomiska
considerationer göra dessutom en Tjenstehjons Lag
till något vida mindre imiverselt juridiskt än man
genast skulle föreställa sig: det juridiska är en-
dast ett Element af det öfriga. Gransk, inskrän-
ker sig derföre till följande anmärkningar ;
84

$$ i. och 2. Redan Lego-stadgan iS Maji
i8o5 upphäfver Lagens stadgande i i § XIV. C.
om bestämd tid för städslandet. Lagförslaget sy-
nes derföre med skal halva bibehållit den bestäm-
ning, ”att man må tjenstehion städja (hvad tid som
helst) då med Orlofssedel eller annat betyg vises,
att det till antagande af tjenst ledigt är”. Vid detta
städjande af Legohjon har jus consuetudinarium
infört en städslo penning, penning på hand (Arrha),
som väl icke i Lagen, men i cit. L. S. i8o5
Art, ß omtalas. Gransk, finner för sin del den-
na städslo penning så i flere afseenden nyttig, att
han skulle önskat se densamma af Lagen aucto-
r iser ad och med rättsföljder bestämd. Skälen
för denna tanke hafva varit, dels, att det behöf-.
ves ett yttre tecken till bekräftelse af det emellan
tjenstehjon och husbonde upprättade Contract, i af-
seende pa hvars verkeliga existens vid förekommande
tvister en bevisning kan tarfvas, dels ock har arrhan
en dubbel egenskap, som utsagd i lagbud på ett ganska
utmärkt sätt skulle garantera aftalets fullbordande.
Under en viss, af lagen bestämd, tid skulle nem-
ligen denna Arrha kunna stadgas vara po e ni-
ten ti ar i sk d. v. s. sådan, att det berodde på Con^
trahenternas vilja att, förmedelst återgifvandet och
återtagandet deraf, återkalla den ifrågavarande öf-
verenskommelsen ; Efter denna tid åter (t. ex.
innom de 2:ne månader som föregå inträdandet
i ^jensten) skulle samma Arrha kunna till rätts-;
85

följd bestämmas vara Con f ir matorisk d. v. s,
omintetgöra Contrahenternas försök att ifrån Con-«
tractet återgå; den vore då fästepenning: el-
ler må hända vore härvid för Contrahenternas
ömsesidiga säkerhet rådligare att altid stadga
städslopenning vara fästepenning. Sålunda vore bå-*
das säkerhet genom ett yttre tecken betryggad.

Följande § § äro hufvudsakeligen enliga med
y år nu gällande Lags föreskrifter i p—jo § § cit. C,

12	§ i stället för mellan Olofsmässo och Lars-
mässo dag, har Lagförslaget inedgifvit hyad tid soin
helst endast med tillagd præscription af jemnt upp
2 månader före stemno-dag.

14	§ Föreskrifves om Qrlofssedel, (vår nu
gällande Lag kallar detta bevis Afskedspass). Gransk,
tror att Lagen härvid till rättelse bordt gifva al-
männa stadganden för denna Orlofssedels innehåll
i enlighet med IV Art. i § L. S. i8o54 Ty att
ett sådant bevis ordenteligen och med erforderlig
fullständighet inrättas, medför ömsesidig nytta för
tjenstehjonet och den, hos hvilken det sig till tjenst
erbjuder; omständigheter af synnerlig vigt, enär
den blifvande husbonden oftast icke har annan
kännedom så väl om tjenstehjonets frägd som ar-
betsduglighet. Lagförslagets allmänna bud ”sätte
husbonden deri sanfärdeligen ut huru tjenstehjonet
ßig i tjensfen förhållit”, borde således, enligt min
86

öfvertygelse hafva blifvit närmare bestämdtgenom de
momenter af dess Innehåll, som i cit rum af Lego-
stadgan uppräknas. 18 § Ersätter rätteligen bristen
i vår Lagbok af bestämning rörande ”upptagit
faderlöst barn”. För många fall, dem Lagen ej
kunnat specielt utveckla, må 4 § III Art. Leg.
St. i8o5 tjena till rättelse.

Om flyttningstid stadgar K. K. 22. April 1819.

Lagen har ej nämnt om en Sublocatio, eller
då tjenstehjon skaffar annan i sitt ställe. I äldre
författningar har den, naturligtvis med Husbon-
des samtycke dertill, varit tillåten i lallet af Lego-
hjons giftermål. Gransk, är oviss om icke detta
stadgande, till sedlighetens befrämjande, bordt i
Lagstiftningen fortfara.

12 Cap.

Om byggnads eller annat arbets beting.

1,	2 och 5 § § stadga almänneligen præ-
stations skyldigheten af Casus. De stadganden, som
deruti förekomma, äro ock ovedersägligen med Na-
turlig rätt öfverensstämmande, ehuru de å s. s.
109, 110 Motiv, derföre angifne grunder ingalunda
förtheoristen kunna synas fullt tillfredsställande. Mo-
tiv. omtala arbetsbetingets Jikhet i visst fall med
kÖpecontractet : Gransk, skulle tvertom med påstå-
ende af dessa båda allais hufyudsakliga olikhtt med
87

hvarandra, rörande Contractet om arbetsbeting ge-
nomföra följande enkla raisonnement Den i Con-
tracts Läran almänna principen : Casum sentit do-
minus, eller Res périt suo Domino, kan för Ar-
betsbetinget antagas såsom oinskränkt: Dervid
kan nemligen icke, såsom i köpe Contractet, blil-
va fråga om någon Creditor speciei, ty detta be-
grepp är for arbetsbetinget främmande. Lätt blif-
ver ock denna grundsats i tillämpningen: enär
nemligen arbetet (opera) périt domino d. v. s. för
arbetaren, och ämnet (materien) périt domino, den-
ne må antingen vara arbetaren, enär denne arbetar
af eget ämne, eller ock betingaren, så vida denne
består ämnet. Undantag härifrån kunna aldrig med-
gilvas, emedan de sakna all Naturrättlig grund. Sat-
sen är derföre, som nämndes, oinskränkt, och un-
dantagslös. Traditio kan i förevarande fall icke
med juridisk stränghet anses ske, ty det är hvar-
ken i det ena, eller andra afseendet fråga om nå-
gon öfverflyttning af Eganderätten , eller af någon
annan Sakrätt, hvarförutan åter traditions begrep-
pet är otillämpeligt. Det enda, som här förän-
drar förhållandet är tillvarelsen af en Culpa;
denna åter utesluter all fråga om Casus; och Culpam
præstat culposus. Vägrandet t. ex. att mottaga
arbetet, då detta färdiggjordt erbjudes (Egaren) be-
tingaren, eller försummelsen hos arbetaren alt ej
vid aftalad tid præstera arbetet färdigt, innehalla
bådadera en Culpa ; dervid kan lika litet blifva
fråga om en, på traditionens verklighet beroende,
88

Egande rätt, som om en Casus : theorien måste
strängt skillja dessa hufvudsakligen olikartade for’
hållanden»

De i detta Cap. förekommande stadganden haf-
va både varit af ofullständighet i Lagstiftningen
påkallade, och äro, af en förtjenstfull omtanka för
Contrahenternes ömsesidiga rättigheter förestafva-
de. Gransk, har dervid icke funnit något an-
märkningsvärdt

i5	. Cap. Om Bolag.

Med mycket skäl anföres i motiv, s. n5 o. f.
”att Lagstiftaren vid BolagsContractet, mindre än
i de öfriga till sin natur mera enkla och inskränk-
ta, kan förutse alla händelser och stridiga Inte-
ressen , hvarom tvist emellan de Contraherande
kan upstå.” Lagens bestämningar rörande detta
Contract, som på handelsangelägenheternas gång
kan hafva ett så väsendtligt inflytande, böra så-
ledes med en synnerlig omtanka vara gjorda. Gran-
skaren har ock funnit så väl de motiver, hvilka
härvid s. n5-i54 anföras, ifrån goda grunder
härledda, som ock Lagförslagets stadganden fylla
en icke ringa brill i vår hittillsvarande Lagstift-
ning. /

K. F. den 28 Junii 1798, som stadgade an-
svar af öoo ILrs böter för underlåtandet att innom
9l

25 § För hvad LagFörslaget i denna § flad-
gar om Bolag uti Slöjdeverk m. m. ligga förnyade
Allm. Manuf. och Handtv. Privil. 29 Maij 1759
till grund. Den 26 § af sistberörde Förf, rörer
ett fall, som ur Lagen ingalunda bordt uteslutas,
det neml., att till Verkets fortsättande något sam-
manskott till en viss summa af Interessenterne göras
bör, men en eller flere af dem sig innom den
utsatta tiden dermed efter dess i Verket tillhöri-
ge Lotter icke infinner. I detta fall göres han, ens-
ligt den åberopade Förf, lorlustig dess andel i ver-
ket och deri instuckne medel. Gransk, anser detta
alltför strängt; och skulle önskat i LagFörslaget fin-
na en för detta fall 12) mera lämpelig bestämning,
såsom t. ex. den försumliges skyldighet att för den
af Bolagsmännen för hans räkning upptagna för-
sträckningen betala 12 proC:s ränta , då likväl all-
tid med utsatt prescriptions-tid.

27 § Hänvisar till Concurs Lagen att finna
stadganderne för ”Offentelig Stämning å Bolags Bor-
genärer då Bolag uphör, eller förändring deri
sker genom någon Bolagsmans bortgång,,. Bestäm-
ningar rörande dessa fall synas mig dock fastme-
ra bordt i Lagstiftningen för Bolags Contractet ser-

12)	Ty just detta fall angår specielt Slöjdeverk, hyilka
ingp.lunda torde böia subsumeras under de allmänna
bestämningarne i 24 §.
92

skildt rörekortirtia. Concurs Lagen, som är äm-
nad att innehålla allmänna föreskrifter angånde Af-
trädes och Förmånsrätt, hvartill äfven för ämne-
nas nära sammanhang Boskillnads och Urarfva-
mål samt Arsstämning å Borgenärer blifvit lagg-
da, har nog vidsträckt område ändå, utan att om-
fatta serkildta stadganden för Bolagsaftalet. Så
hafva Conc. Lagarne af 28 Junii 1798, och 18 Ju-
lii 1818, äfven ansett saken; hvarföre dels Allmänna
Lagen i XV C. H. B: dels K. F. 28 Jun. 1798
rörande Bolag, gifvit de för i frågavarande ser-
skildta Contract erforderliga bestämningar. Vore
LagFÖrsIagets mening åter den, att endast Conc.
Lagen skulle gifva föreskrift om den offentliga
stämningen å Bolagets Borgenärer, så må der-
emot intet hinder vara, men i detta fall borde
den allmänna Lagen vid Bolags Contractet hafva
stadgat om följderna af dess uphÖrande, sättet
derföre m, m.

14 Cap. Ont Syssloman.

Contracter, hvarigenom någön åtager sig be-
vakandet af annans angelägenheter, hafva i vår
Lag utgjort ämne för tvenne Capitel, det 18 C,
11. B., hvari stadgas om befattning med en an-
nans ärender i allmänhet, dervid den som erhål-
ler updraget kallas Syssloman eller Ombudsman,
och 15 Cap. R. B., som föreskrifver om Laga-Oni^
budsman eller Fullmägtig (Rättegångs Ombud).
LagFörslagets motiv, (s. 134) omfatta samma di-
stinction, men benämna den förra arten endast
”Syssloman’’, i bestämningen hvaraf, ”att nemli-
gen hans åtgärd endast kan hafva till föremål be-
fattning mod annans E g e n d o m”, en emot begrep-
pet stridande inskr änkning synes gjord, enär
neml. genom Syssloman äfvensåväl kan afhandlas
om andras krafter till begagnande för mandantens
räkning såsom tjenste-præstationer, arbets-entre-
prenade, tjenstehjons städjo o. s. V. Att sistnämn-
da updrag åter, såsom varande af alldeles extra-
judiciell beskaffenhet, visserligen icke kunna hänföras
till Rättegångs Fullmägtigskap (Mandatum judici-.
aie) tarfvar af mig ingen ytterligare bevisning.

1	§. Demla och folj. äro hufvudsakhgen re*
digerade i Öfverensstämmelse med 1^34 ars Lag.
1 den puncten afviker likväl LagFörslaget, att det
afven medgifver updrag kunna lagligen ske genom
”Enskilda bref”. Gransk, skulle här trott de or-
den böra tilläggas, ”dock må på sådant updrag
icke grundas magt att om hufvudmans rättighet i
fast Egendom afhandla.” Denna inskränkning an-
ser Gransk, af så beskaffade mera magtpåliggan-
de ärenders vigt påkallad, i följd hvaraf lagstiftnin-
gen bör for dem stadga bestämdare , contrahenter-
nas ömsesidiga rättigheter närmare betryggande for-
94

rnaliteter af vittnen, ordentlig Fullmagt, m. m. så-
som Lagen för thy fall i allmänhet foreskrifver.—
Af enahanda grund tror Gransk, att sednare mom.
al 2 § skulle till föreskriften varit bestämdare om
det sålunda lydt: ’’Ej må Syssloman om hufvud-
mans rätt i fast Egendom attala ; utan att & c. —
ty såsom uttrycket nu finnes, skulle Syssloman
kunna contrahera om en Servitus på hufvudmans
Egendom m. m. d, och detta ansvarslöst, tacente
legis dispositione.

5 $ _----------”svare ock till all skada, som af
hans for summelse eller svek kommer.” Gransk,
kan här vara fåordig vid tillämpningen af olvan-
före angifne grunder for Culpæ præstatio. Da detta
Contract for ingendera af parterne är benefikt,
emedan hufvudmannen å sin sida väl har nytta
deraf, att hans angelägenhet uträttas , men ock o-
nus genom den betalning han är skyldig præstera
åt Sysslomannen, denne åter genom sistberörde
skäliga arfvodes lön för sin möda njuter veder-
gällning, så blifver här efter enahanda grundsat-
ser, som vid Locatio Conductio i allmänhet, Syss-
lomannens ansvar att præstera följderna icke blott af
culpa lata (vårdslöshet), utan äfven af mellangraden
(vangömmo). Härtill kommer väl den särkildta
omständighet, att ifrågavarande updrag innebär
ett förtroende, hvilket Sysslomannen icke utan ett
kanbarare ansvar bör kunna gäcka, men sa snart
hans förhållande utmärker afvikelse härutinnan,
95

är rubriken ”svek, bedrägeri(dolus) den , un-
der livilken subsumtionen bör ske.

’'Försummelse” är således här ett alltför ge-
nerelt ord och lemnar anledning till obestämdhet
i tillämpningen , enar Lagen icke begagnar samma
uttryck , som for culpans gradationer i allmänhet
äro såsom gällande antagna.

4	Har stadgas, i likhet med 7 § XVIII C.
H. B. , att något allmänneligt jus substituendi icke
tillkommer Syssloman, utan endast i det fall ho-
nom kan tilläggas , att Laga förfall åkommer. Lag-
stiftningen torde likväl icke alldeles hafva bordt
förbigå det fall, att i aftalet med Hufvudmannen
den ifrågavarande substitutions-rätten blifvit Syss-
loman medgifven. För detta fall, äfvensom för
den händelsen att Syssloman, utan att i Lag an-
förde orsaker äro för handen, sätter annan i sitt
ställe, anser Gransk, serskildta ansvars-bestäm-
ningar af nöden, hvilka svårligen uti Lagstiftnin-
gen kunna saknas.

8	§. Med mycket skäl löreskrifves i §:s början att
Fullmagten är regel lör hvad Syssloman gÖrochmed
annan sluter. Lagförslaget tillägger.. .”vare hufvud-
man saklös i allt hvad Syssloman, utom hans lof eller
vettskap slutit hafver.” Gransk, fruktar härvid att det
obestämda i orden ”10£ eller vetskap” kan föranleda föti
villelser vid tillämpningen. Det enda lof,hvarom här

7
96

kan vara fråga är väl fullmagten, ty den ensam
lofgifver (auctoriserar) Sysslomannen till ett visst
handlingssätt: hufvudmannens ”Vettskap*’ åter om
hvad slates , behöfver alldeles icke förutsattas , ty i
motsatt fall skulle Fullmagten sakna betydelse. E-
nahanda uttryck i Lagbestämmelser af enahanda
syfte och innehåll är den enda garantien för rig-
tighet i deras tillämpning.

il § På goda grunder stadgar Lagen till be-
varande af Sysslomans arfvodes ratt, gemensam
ansvarsförbindelse hos hufvudmännen. Härvid sak-
nas dock föreskrift om fördelningsgrund för detta
arfvode emellan Hufvudmännen sjelfva. I anled-
ning hvaraf Gransk, skulle ansett hafva bordt be-
stämmas , ”och fördelen de sedan denna kostnad
sins emellan efter thy hvardera af updragets
verkställighet förmån njutit’’. Endast härigenom ar
dessas ersättnings rättighet inbördes rättvisligen
försäkrad*

17	$ Handlar om så kallad Negotiorum ge-
stio utan serskildt updrag dertill. Giltigheten af
hvad den utan updrag handlande sålunda lör en an-
nans räkning gjort, grundas naturligtvis på prin-
cipalens ratihabitio eller godkännande deraf. Så
väl Lagförslaget i cit. som ock Lagen i 10 §
XVIII C. H. B. stadga ”gillar frånvarande det ej,
fylle den, som utan fullmagt hans angelägenhet
97

å sig tagit, eller dess löftesmän all skada, soiîl
deraf timat.” Att obillighet â den ogillandes sida,
i detta fall kan åbringa den välmenande uträtta-
ren skada och forlufl till belöning för sin möda $
är mer än möjligt. Lätteligen kan ock hända att
en närvarande, i vänskapligt förhållande med en
frånvarande person , bevisar honom den tiîlgifven-
heten att i en magtpåliggande angelägenhet tdail
updrag tjena honom : vid frågan om ratihabition for-
dras, att älven en tredje, i saken interesserad*
skall godkänna det uträttade : denne, orättvis ocll
obillig, nekar sitt godkännande ; gestor negotii kom-
mer sålunda på ett oförtjent och orättvist lidande*

Mig synes derföre skal vara att en ointeres-
serad tredje person (fri från all subjectiv partiskhet)
d. v. s. Domaren lägger dem emellan. På grund häraf
skulle stadgandet blifva, fylle - - - eller dess
löftesmän all skada som, efter hvad Domaren pröf-
vat, derutaf timat.”

Sluteligen anser Gransk, det icke hafva vàrit ti-
tan skäl att tillägga en ny § af följande lydelse.4
”Om serskildta arter af Sysslomän såsom i fall af
Condurs eller Boskilhad, skils i Concurs Lagen.” 'I ill
törekommnde af origtig tillämpnings da nemligen ut-
trycket ”Sysslömari” är dëtsammà àf lagen an-
vända, hade sålunda anvisning varit i nu omtalade
fall gifven.
9«

i5:de Cap. Om Vite.

Gransk, kan för sin del icke gå in pa den
bestämning a£ begreppet Vite, som i motiv, (sid.
I 38} gifves, att nemligen vara ett ”skadestånd” 13)
för livad af endera Contrahenten icke fullgöres.
Sålunda yttras att contraherande personer böra ä-
ga frihet att bestämma sådana villkor vid lofliga
altal , hvarigenom den ena kan försäkra sig om
upfyllandet af den andres förbindelse, samt Do-
maren , genom Contrahenternes öfverenskommel-
se om ”visst skadestånd” befrias från skyldigheten
att ingå i en ofta osäker pröfning af skadans be~
lopp” - - Att detta raisonnement strider emot
Vitets naturrättliga begrepp, kan Gransk, ådaga-
lägga blott genom den anmärkning, att Vite 14)
(Clausula poenalis) alltid blifvit ansedt, och måste
anses såsom ett accessoriskt Contract, hvarutin-
nan således aldrig kan ingå den, principal con-
tractet ensamt tillhöriga, bestämningen af skade-
stånd (skade-ersättning) för den genom Contracts

15)	Att älven samma åsigt gjort sig gällande vid diss-
cussionerna i ämnet, synes af Prot. s. ii - 16.

14)	Code Civ. d. Français, som äfven antar vite, de-
finierar det sålunda : ”La clause pénale est celle par la-
quelle une personne, pour assurer l’execution d’une
convention, s’engage à quelque chose en cas d'in-
exécution.
99



brott lidande paciscenten. En sådan ersättning
flyter redan af hufvud - contractet, såsom endast
deraf och derigenom utan vidare tillagd- clausel
beräknelig. Helt annat är ett Vite, det är något,
utomberäkneligt skadestånd, tilla gd t den,
som genom andre paciscentens afvikelse från Con-
tractets fordringar, blifver lidande. Såsom t. ex. en
Syssloman åtager sig att uträtta hufvudmannensup-
drag att exsecutive utfordra en till betalning för-
fallen fordran, med tillagd förbindelse â Sysslo-
mans sida, att, derest han icke detta sitt åta-
gande ordenteligen fullgör, till hulvudmannen
erlägga looRd. Då ar denna tillagda bestämning ett
Vite: meningen dermed är visserligen ingalunda,
att fritaga Sysslomannen ifrån det honom lagli-
gen ålagda ansvaret, utan att än mer befästa,
föröka, detta ansvar med det tillagda Vitet. I
detta fall skall således Sysslomannen först præste-
ra hufvudmannen laglig ersättning , om t. ex. ge-
nom dennes vårdslöshet att söka Gäldenären , denne
sednare genom iråkad Concurs blifver insolvent: och
utom, oberäknad , denne skadeersättnings förbin-
delse, till hufvudmannen gälda 100 Rd. sasom
Vite. — På grund af denna, obestridligt enda rig-
tiga bestämning af vite finner man att Lagförsla-
gets 4 § Ej må-----annat skadestånd än
vitet fordra”, är emot naturrättliga begrepp stri-
dande.

En annan fråga är den, om Vite, i dess en-
100

da rigtiga och egentliga mening, d. v. s. säsom
ett plus utorn skadestånd, bör i Lagstiftningen
existera. Hitintills har det, såsom bekant är, ej
al Enskildte Contrahenter varit till utfästande lag-
ligen auctoriseradt, och serskildt i afseende på för-
sträcknmg genom K. Förordningen n Ang. 1£15
lörbjudit. Af offentlig auctoritet, såsom af Doma-
re eller K. Befallningshalvande har det, enligt
XXIII C. Â. B. I. 9. II. 1. ü. B. XVII. 5. R.
B. kunnat utfästas; Lagen kallar detta ock Vite,
men det bör enligt begreppet heta Böter (Mul-
ctæ).

Häldre än att, såsom hittills skett, Lagskipa-
ren vid Lagens stillatigande i afseende på ämnet,
skulle vara tvekande om sådana förord lagligen
anses bindande eller icke, må Lagstiftningen der-
om bestämdt yttra sig. Då detsamma såsom hit-
intills för försträcknings- aftalet förbjudes och äf-
venså vid Pant ett Pact. Commissorium af Lagen
anses i juridisk mening nullt, finner Gransk, icke
i allmänhet skäl vara alt förrnedelst förbud eller
hinder i detta afseende, lägga band på de afta-
landes frihet,

Deremot är min öfvertygelse att ett summum
för Vitets belopp bör af Lagen föreskrifvas : den
föreslagna § ”qfverstiger Vitet dubbla iöj beloppet,

15)	Alt detta dubbla beloppet efter Gransk:s theo-
1O1

af den skada, som den berättigade lider deraf,
att förbindelsen ej uppfylles, da ma Rätten ned-
sätta vitet till dubbla skadan” synas Gransk, vara
så väl motiveradt, att den ingalunda bordt ur
Lagförslaget uteslutas: > och detta än mindre da
man för reflexionen fasthåller det enda, rigtiga
begreppet af vite. Då neml. enligt hvad detta
fordrar Contrahentens lidande serskildt honom godt-
gäres, bör icke Lagen medgifva honom att till en
nödstäld medContrahents obilliga skada r draga
iördel af dennes oförsigtighet eller tryckande behof
vid aftalets ingående.

Vid Lagförslagets serskildta stadganden anser
Gransk, icke vidare någon anmärkning af nöden » i
synnerhet som redan ofvanföre min erindran vid 4 §
blifvit angifven.

16	Cap. Om Fynd och Hittegods.

Med alt skäl har detta Cap. blifvit öfverflyt-
tadt ifrån M. B. till den plats i Lagboken det nu
innehar.

Motiv, upplysa (s. i4o) det historiska skälet
hvarföre ett förvärfnings sätt, såsom detta, blif-
vit i Crimin. Lagen infördt. De första §, §. äro

rie om Vitet, svarar eniof En kl# beloppet (obe-
räknadt skadeståndet) inser den upmärksammarr
Läsaren oerindrad.
102

hufvudsakeligen redigerade i enligliet med nu gällande
Lag. Motiv, (s. 144) gif va stadgandet öhi hittarens
skyldighet ätt upplysa det hittade, en extensif tolk-
ning, och yrka, såsom billigt synes, att det jemväl
må angå så kalladt Bottenfynd m. m. Af samma
tanke är ock Gransk, och finner skäligt, att denna
tanke i Lagförslaget är uttryckeligen utsagd.

: §. 5. Stadgandet i K. Kung. loAug. 1755.
som föreskrifver serskildt om fynd i sjöar eller
på sjöstränder anse Motiv, vara föranledt af så
sällan ”ma hända aldrig inträffande händelser,
att någon serskild föreskrift derom ej ansetts nödig”.
Detta raisonnement synes ej Gransk, tillfredsstäl-
lande : redan att en Lag finnes, ådagalägger behof-
vet deraf ; utan grundad anledning bör den såle-
des ej upphafvas; inom tämmeligen färsk erfarenhet
hafva ock fall funnits för tillämpningen af berör-
de K. förordning.

$. 8. Sa väl i denna som i den deremot
svarande 5. 48 M. B. *) finner Gransk, den före-
skrift utesluten som borde bjuda hittaren att, äf-
ven utan skedd upplysning, gifva de hittade dju-
ren ater till ägaren om han känd är, eller sig

♦) I var nu gällande Lag kan man dock anse denna
ofullständighet på sätt och vis ersatt genom IX: 1.
och 2. B. B. hrarest närmare stadgas om'hittarens
skyldigheter i förevarande fall.
10.3

angifver, och sin rätt visar. Detta stadgande har
Lagförslaget i 10 §. intagit såsom specielt gäl-
lande om ”några andra djur än förr sagde äro”.
Gransk, anser det hafva bordt utsträckas till frå-
gan om alla djur. Skälet härtill är: En min-
dre redlig hittare kan, ehuru han med tämmelig
säkerhet känner Egaren, till dennes skada qvar-
hålla creaturet, igenom dess afkomst eller nyt-
tjande förskaffa sig en fördel tvertemot all rätt ,
enär han kände Egaren, och sluteligen vid åter-
ställandet efter lysnings tiden affordra den andra
en obillig, till tvist ledande ersättning. Ån ett
lika mögligt fall, hittaren är mer än mycket be-
svärad att under upplysnings-tiden vårda crea-
turet, detta bringar honom och således medelbar-
ligen Egaren på oförskylda kostnader: Så det
ena, som det andra, hade dock kunnat och bordt
undvikas om Lagen medgifvit hittare af Djur i
allmänhet, det, som i specielt fall enligt 10 § är
medgifvit hittare” af andra djur etc. 9. §. ”Hittar
någor bi å egen bolstad eller den han äger lott
i5 vare hans, som bitte”. Detta stadgande finnes
redan i IX. 2 B. B. Strängt naturrättligt är det väl
icke, att göra occupatio till förvärfnings-sätt af
en res, som icke kan sägas vara nullius, men om,
hvilket Gransk:s erfarenhet icke kan bestämdt afgö-
ra, det för förra ägaren är aldtles omöjligt, att,
utom i det fall och på sätt, som undantagne äro,
bevisa sin ägande rätt till sadane bortflugna djur,
io4

så må Lagen, af denna omöjlighet anse sig tvin-
gad till ifrågavarande stadgande.

17	Cap. Om tioårig Håfd.

I Motiv (151-iåå) redovises för de almänna
bestämningarne af det jurid* begreppet Praescriptio
(Häfd). Dess arter beskrifvas sålunda, den ena
af sådan beskaffenhet, att man förvårfvar ett ting
eller en rättighet, som man förut utöfvat, P.Ac-
quisitiv., och den andra , bestående deruti, att en
rättighet, som någon äger mot en annan, går
förlorad och att denne sednare således ifrån sin
förbindelse befrias , ?. Exstinctiva. Dessa bestäm-
ningar äro i tvenne afseenden inexacta och ofull-
ständiga, först emedan de icke ge tillkänna den
begrepps olikhet att P* Adquis. innebär förvärf-
ningen af ett jns in re, då genom P. Exstinct. der-
emot i allmänhet och vanligast förvarfvas en. jus
ad rem (fordran) och v i d are,, emedan resultatet
deraf att P. Adqu. åkommer är uteslutandet af al-
las anspråk till den igenom häfd förvärfvade saken
eller rättigheten, då deremof iöljden af P. Exst.
är utslocknandet af en endas neml. Creditorns
rättighet till saken uti personal Rätten, och äfven-
väl utslocknande af en endas anspråk i de fall då
Præscriptio Exstinct. grundlägger en verkelig
re al rätt.
iq5

Betänker i^an sâ fi^ne^tverternot hvad
(s. 15a) yttras, att 12 § JX Ç. H. B. äFvensom
K> F. 15	1800 j»0ehal|la verkeliga bestäm-
ningar af en Præscr. Exstiact v ehuru benämnin-
gen Häfd egentligen endaßt brukas i XV C, I. B.
som stadgar om præscr. ad^vis>. Immemoriabs,
hvilken likväl i sträng juridik mening iefee mnQ-
lialler en præscriptio, uta^ endast en præsumAw? .
dominii, då deremot den i K. För£ >4	i;8q5
stadgade Tjugo års tid for klander a fast Egen-
dom , innebär en verkelig juridisk præscriptio tid
possessors orubbeliga ßäkerhet.

3 §. ”Afskrifning â hu^vudstol eller Ränte-
betalning, då den ena eller den andra oatridi g
är, så ock Intecknings förnyelse gälje som. bevis
att fordran bevakad blilvit”

Gransk, instämmer fullkomligt i gründen för
detta stadgande, men finner det samma, på sätt
det nu förekommer, nästan Ipr tillämpningen o-
möjligt. Detta förhållande är en 1 öljd af Uttryc -
ket, ”der den ena eller andra ostridig är” hyilket
just genom sin obestämdhet ar otillämpeligt, Ty
hvad skall denne ostridighet betyda? Måp det
vanliga att ämnet icke kan blifva föremal för caj
tvist eller stridighet? eller att det verkejigen af
andra parten blir obestridt? eller att han 1 detta
bestridapde misslyckas? Gransk, vill förklara sig
io6

genom bestämda fall, hvilkas otvungna möjlighet
näppeligen behöfver ådagaläggas. Afskrifningen
å hufvudstolen eller Räntebetalningen kän göras
både af Gäldenären och Borgenären: har den
blifvit gjörd af den förre, skall då, frågar jag,
gäldenärens förnekande äf denna antecknings rig-
tighet utverka honom praescriptions-förmån, och
blir ej genom detta förnekande afskrifningen stri-
dig? Ån i det andra alternativet , vanligare der-
före, att sådana afskrifningar merendels göras af
Borgenären som sålunda qvitterar den gjorda in-
betalningen: skall i detta fall Borgenären igenom
en möjligen falsk anteckning få förvara sin för-
summade rätt, och således tvertemot Lagens syft-
ning, kunna komma Gäldenären uppå ett längre
an efter Lag fortfarande ansvar ? Och ponera , att
Gäldenären bestrider förhållandets verklighet, så
må, och bÖr detta lyckas honom i händelse an-
teckningen vore falsk: men, skall i emotsatt fall,
d. v. s. under förutsättning, att Borgenärs afskrifning
hade följt på en verkelig inbetalning, och såle-
des lagligen icke borde bestridas, det detta oagtadt
kunna lyckas den bedräglige Gäldenären, att ge-
nom det han gör saken tvistig, bringa sig sjelf un-
dan betalnings ansvar genom åtnjutande af orättmä-
tig häfd? Gransk, tillägger här den inconseqvens
som Motiv, sjelfva på 154 s. medgifva, att nemli-
gen just samma omständighet i ena fallet
skulle få gälla såsom fullt bevis till förmån för
icy

Gäldenären och i det andra icke erhålla enahanda
bevisningskraft emot gäldenären på det att denne,
tvertemot alla naturrättliga och samvets-lagens for-
dringar måtte se sin häfd oafbruten?

Desse och flerfaldige dylika betraktelser haf-
va hos Gransk, stadgat den öfvertygelse han of-
vanföre yttrat om Lagförslagets obestämdhet i den-
na punct. Behofvet af tydlig föreskrift har af er-
farenheten, och deri förekomna högst olika tillämp-
ning , högljudt framställt sig. Granskaren föreslår
i stället för 5 §, en Lagbestämning af följande ly-
delse: ”Intecknings förnyelse, så ock sådan Gäl-
denärs handling, hvarigenom lagligen styrkes, att
han om skulden erindran ägt,r gälle som bevis,
att fordran bevakad blifvit’* och vidare ”Skall Bor-
genärs afskrifning å skuldsedeln sådan bevisnings-
kraft äga, så bör den med egen underteckning
äfven af Gäldenärens namn styrkt vara.”— La-
gen bör, enligt Gransk:s öfvertygelse, icke visa
någon ytterligare gunst, för att ifran följderna af
en naturrattligen bindande förbindelse, till ett för-
ment än ytterligare betryggande af egande rätts
säkerhet befria Gäldenären.

Utaf Kongl. Lag-Committcens Protocoller (s.
16-18) uplyses att tvenne, af arbetande Leda-
möterna föreslagne handlande den förre om
Quittningsrätt i frågan om genfordran, den sed-
nare, om det fall då någon emottagit annans gods
genom sådan åtkomst, som icke medför Egande
io8

rätt såsom pant , lån m. m.”, blifvit g^nom omröst-
ning på anförde skal utur Förslaget uteslutne.
Dessa skäl fästas hufvudsakligen vid det afseende
på Egande rätts säkerhet, hvarföre hela præscri-
ptions-begreppet blifvit i alla Lagstiftningar infördt.
Gransk, finner likväl detta skäl, satt emot dem ,
hvilka, härledda ifrån naturrättliga grunder , af Ar-
betande Ledamöterna (ss. 17 och ig) upgifvas,
ingalunda förtjent af det företräde som omröstnin-
gens resultat utvisar, utan är fullt öfvertygad om,
att åtminstone den sednare af de föreslagne
utaf upgifne anledningar, hvartill än flere kunde
tilläggas, bordt ibland Lagens stadganden få inta-
gas. De oit. protoc. sjelfva äro här tillräckliga
ledningsgruhder för Läsårens omdöme, hvarföre
Gransk, endast till dem hänvisar.

Det i6:de Cap. i vår Lag ’’Huru Gäldenär
må gods sitt - - - afstå” - - - har Lagförslaget
slides uteslutit. Grunden der till kan naturligtvis
icke vara någon annan än den, att sådana före-
skrifter böra i en serskid Concurs*Lag framstäl—
laSi Gransk, anser detta af fullt skäl motiveradt.
109

i8:de Cap. Om Borgenärers rått och
fôretràde fôr hvarannan till Gåldenårs
Egendom.

Lagen har i denna rubrik ”galdbunden” hvil-
ket Förslaget förändrat till ”Gäldenär”. Orsaken
till förändringen angifva motiv, (s. 155 ) ”att
Gäldenär är lika förbunden att betala den ena,
som den andra borgenärens fordran.” Detta lärer
val ingen , och aldraminst vår Lags stiftare haf-
va velat bestrida. Uttrycksförändringen synes haf-
va upkommit af ett missförstånd, som skulle an-
se gäldbunden analogt med ”Förbunden hvilket
ingalunda är verkliga förhållandet. Lagens ut-
tryck Gäldbunden utpekar den grad af skuldsätt-
ning, som äger rum hos den hvilken man kallar
Cessionant: 17) det är inskränktare än det allmän-
na begreppet Gäldenär, och hade bort bibehållas,
emedan det bestämdt gaf tillkänna hvarom fråga var.

De första 5 §§ äro hufvudsakligen af ena-
handa lydelse som de deremot svarande 1, 2, 5
§§ XVII Cap. H. B. Obetydliga omflyttningar
hafva moderniserat språket ; såsom i 2 §, Lagen
har ”finnes”: Lagförsl. ’’finnes i behåll’*. La-
gen: ”som satt är under bolag”. Lagförslaget
”som är satt under bolag”: riktigt finnes tillagdt

17)	Redan första orden af 1 Jutfrycka detta: ”Räcker ej
Gäldenars Egendom till fulla galden”
1 IO

’Men Egendom, hvartill den gäldbundnes maka en-
skild rätt äger,’ (bona separata) : 5 § L. bar ”Sam?-
ma rätt hafve ock Handtverkare för arfvode å thet
gods,som hoshonorn qvart ar”; Lagförslaget: ”Sam-
ma rätt tillkomme handtverkare i det gods, som
hos honom qvar är, för arfvode dera”. Gransk,
tror sig ej beliöfva commentera sådana exempel
pä det utmärkta företrädet i 1754 års Lags stil.

Cit. § tyckes hafva en ofullständighet i afseen-
de på handtverkares förmåns-rätt ; då neml. till-
lägges ”så och andre uti det gods de innehafva
för sådana kostnader, som efter böra gäldas in-
nan godset af ägaren återtagas må,” så skulle
någon deraf kunna sluta, att Handtverkaren blott
för sitt arfvode, och ej för nyssbeskrefne kostna-
der t. ex. materialier för tillverkningens fullbor-
dan, skulle äga förmånsrätt till ersättning? Den-
na slutsats åter strider emot 12 Ç XII C. d. B.,
som medgifver honom detentions-rätt i sådant af-
seende : livad grund hade då Lagförslaget att här
inskränka hans rätt till endast arfvodet ? 4 och 5

emotsvara alldeles samma §§ i XVII C. H. B.

7 § Gilver Kronan förmånsrätt för gäldbun-
dens utskylder sista året i all dess lösa Egendom;
inskränkningen till ett år kan göra detta stadgan-
de någorlunda försvarligt, men emot hvad Lag-
stiftningen hitintills bjudit, strider detsamma, och
mycket anser Gransk, vara, som bör förmå Staten
att icke tillegna sig ett sådant företräde.
ill

i 2 och 15 §§ medgîfva det ifrån allmänna
regeln gjorda undantaget afen HypotheCaMobilium*
Vår Lag stadgar uti 7 § XVII. C. derom. Med
alseende på Närihgarnes behof och förkofran har“
ock sådan säkerhet blilvit Förlagsmän genom ser-
skilta Förf. Manuf. privil. 1709, Reglera. 1749,
Hall Ordn. 1770, och Kongl. Stadg. 1774 for Bergs-
bruk, SJöjdeverks och Saltsjöfiskeri förlag medgif-
ven, samt nu i Lagförslaget intagen. Tvenne Moj
xnenter dervid har Gransk, ansett ej fullt bestäm^
de. i:st) njute sådan förmån i ’’det som med För-
laget tillVerkadt är - - i de rå ämnen som med.
Förlaget inköpte äro” denna bestämning är
nemligen hardt nära Omöjlig, åtminstone så högst
besvärlig, att förmodeligen ingen underkastar sig
mödan dervid. Hah skulle sålunda ibland mäng--
den af de förtärliga ting, hvilka uti hans föräd^
lingsverk bearbetas, se sig nödsakad att urskilja
alla sådana qitantiteter, som för Förlags-försträck-
ningen blifvit inköpta. Han skulle härigenom se
sig tvungen att göra en Separation af det ena från
det andra, då likväl alltsammans skall af honom
användas. Denna förmånsrätt synes mig således
utan inskränkning hafva kunnat gifvas Förlags^
mannen i samteliga Råämnen, som vid ver*1
fet förefinnas m. tii.

2:0) Vid slutet af § ^Üomstol derùnder brukét
eller verket lyder’’; detta uttryck innehåller nå-
got obestämdt," emedan Bruket betraktadt såsom

8
112

förädlings-Verk hör under den ena Rätten, betrak-
tadt såsom Jordpossession under en'annan.

14 §-------- ”Hustrus fordran lör penningar
eller andra lösören som förvandlade äro” - • En
sådan förmånsrätt är icke efter nu gällande Lag
hustru meddelad , och det, såsom Granskaren för-
modar, på goda grunder, som korteligen skola
utvecklas. Enligt Lagförslagets 2 § detta Cap.
medgafs jus Separationis af ”den Egendom, hvar—
till den gäldbundnes maka enskild rätt äger”. Gransk*
anmärkte intet deremot efter en sadan rätt skäli—
gen kunde subsumeras under hvad Lagen 2 §
XVII C. kallar ”hemgift och annat dylikt”. Nu
deremot går Lagförslaget ett vigtigt steg längre,
hvartill på intet ställe i våra Lagar gifves anled-
ning. Den således upkommande faveur för hustru
fruktar ock Gransk, blifva gifven på rättvisans
och billighetens bekostnad. Hustru blefve nemli-
gen, genom detta stadgande, för det att hon , så-
som motiv. (166) yttra, ”stäld under mannens mål-
manskap, äf att anse lika som annan omyndig
person”, till alla Borgenärers förfång orättvisligen
gynnad. År då icke det en betydlig skillnad 18)

18)	Det förefaller Gransk* såsom den icke ovanliga
förvillelsen, det skulle emellan personæsui juris och
non sui juris icke finnas Mellangrader, hvilka dock,
enligt strängare fattade juridiska begrepp, aldrig kun-
na borttankas, torde hafva varit en bland anled-
113

emellan Hustru och Omyndig person, att då den
sednare äger både genom förstånds utveckling
och erfarenhet förvarfvad kännedom om Egendoms
förvaltning , samt med mannen i denna förvaltning
deltager på ett sätt, hvaraf boets tillstånd lika
hufvudsakligen, som af mannens åtgärder, beror,
så är med den omyndige förhållandet det allde-
les motsatta? Har icke Lagförslaget sjelf i flere
stadganden medgifvit den vasendteliga inflytelse
hustrus misshushållning, yppighet och fåfänga haf-
va uppå boets iråkade obestånd ? Skall då hon ,
den i vissa fall mäst vållande, gynnas till Borge-
narernes obilliga skada? Vidare: då Egaren ej
har rätt att med någon prioritet ur boet vindice-
ra värdet för den consumerade stulna saken,
deponens icke ersättning för den deponerade, com-
modans för den lånta, och locator för den utlegda,
så skulle dock Hustrun för sitt införda gods nju-
ta förmånsrätt äfven sedan det blifvit förvandladt.
Derutaf skulle lätteligen kunna blifva en följd, att
förmedelst en, före äktenskapet ingången öfverens-
kommelse , hvars för honom meflnliga följder in-
gen Borgenär kunde förekomma, hustrun förbe-
hölle sig den betydligaste delen af makarnes Egen-

ningarne till LagFörslagets ifrågavarande raisonne-
ment. Calo ni u s dérèmot (iDisp.de prisco in
patria Servorum jure s. i ‘45) skiljer ganska rigtigt e-
mellan att fustinere pullam och imper f e et a m
personam.
114

dom, upskattade losörena till ett öfverdrifvit vär-
de, sedan småningom förskingrade dem , oeh sluteli-
gen vid sin gäldbundna mans Concurs i kraft af här
medgifven förmånsrätt komme alla Borgenärerna pa
en orättvis förlust. I den nu med Creditorerne
anställande liquiden skall hon få allt ut, det må
vara användt till boets gemensamma nytta eller
till enderas enskildta gagn.

För öfrigt : huru skall det kunna bestämmas
hvad hon enskildt förvärlvat? Skulle ej under-
slef härvid genom makarnes öfverenskommelse
blifva nästan nödvändiga? Då man dertill lägger
det lättare tillfälle hustrun har att bedömma man-
nens förvaltning, samt vid derafinträffande behof
vidtaga tjenliga förstigtighetsmått, den säkra för-
månsrätt hon i alla händelser njuter att till en-
skildt egande uttaga af allt det införda hvad i be-
håll finnes, hennes proportionerligt mindre an-
svar att i skuldeförbindelserna deltaga, hennes
medgift, m. m. så synes den uti cit. 14, 15 och
j8 Lagförslaget hustru medgifna förmånsrätt
vara förnärmande för tredje mans rättighet. Ned-
sätter man åter hennes rätt sålunda, att hon ge-
nom förordet kan förvara åt sig vanlig Fordrings-
egare rätt till den andel af förvandlade lösören och
och penningar,hvartill mannen eljest ägt Giftorätt,
oeh hvarifrån hon i förutsatt fall, om förordet ej
gjordt blifvit, hade af Borgenärerne helt och hål-«
115

let kunnat uteslutas, sâ anser Gransk. Lagen i det-
ta fall hafva gjort hvad den till hustrus förmån
bordt göra med afseende på hennes., på boets
tillstånd så hufvudsakligt inverkande delaglighet i
boets förvaltning.-----15, 16, 17, 18$$. Vid här
stadgad respectif, på ålder beroende, prioritet e-
mellan hypothecæ Legales ex privilégié personæ
och hypothecæ expressæ har Lagförslaget med
alt skäl följt vår Lags allmänna grunder. Hvad
Lagen i 11, XVII H. B. stadgar om s a m t i d i-
ge säkerheter torde af Lagförslaget icke bordt
blifva förbigånget utan fasthäldre generellare, an
i cit. Lagrum, bordt blifva föreskrifvit för alla
inom samma class varande förmåns innehafvare.
Bestämd Lag är alltid bättre än analogia legis
tacita.

21 §. Uttrycket ”fällen då de slikt af skilling
som af skilling” skulle Gransk, önskat se utbytt
mot det förra ”af mark, som af mark” såsom
genom ålder uttrycksfullt, och äfvenledes för
hvarje lätt förståndligt.

Slutligen må, rörande de vid detta Capit. fö*
rekommande Motiver anföras, att de synas Gransk,
sakna den ordnade framställning, som i föreva-
rande invecklade ämne var af synnerlig vigt. Lä-
saren nödgas ganska ofta bläddra fram och tillba-
ka för att erhålla öfversigt af med hvarandra i
116

närmaste sammanhang stående ämnen, och det-
ta kan för den mindre öfvade medföra åtskilliga
svårigheter. — Gransk, skulle för att vid theori-
en af förmånsrätter på ett något fullständigare
sätt behandla förekommande invecklade frågor,
hafva blifvit altför vidlöftig. Det anförda må så-
som allmänna momenter vara tillräckligt; en dé-
taillera d granskning a£ ämnet medgaf hvarken plari
eller utrymme vid förevarande tillfälle.

Till undvikande af missförstånd torde Gransk,
dessutom böra tillägga. Den öfvertygelse, som i
de förberedande reflexionerna blifvit yttrad, att
nemligen Svenska folket ännu icke synes vara i
behof af en Ny LagCodeX, har hos Gransk, un-
der förevarande forskningar än ytterligare stadfä-
stat sig. Visserligen hafva, såsom på många stäl-
len angifvits, åtskillige speciella stadganden kunnat
anses af nöden, synnerligen inom Contracts Lag-
stiftningen, onekligt den del af Lagfarenheten
hvaruppå industriell och commerciell utbildning
hufvudsakligast yttrar sitt inflytande, men sådant
har ock endast behöfts för att supplera, icke för
att omskapa Lagen. Allt hvad i sistanförda me-
ning blifvit tillgjordt, har synts Gransk, af förut
utvecklade skäl, mindre tflMredställaäde och ända-
måls-enligt. I synnerhet är detta GraUsk:s om-
döme om alla de helt nya begrepp, de för Sven-
ska folkets tanke-och föreställnings sätt helt främ-
117

mande grundsatser, som understundom i det nya
Lagstiftnings förslaget vunnit burskap. Det re-
sultat, hvartill allt hos Gransk, föranledt, är så-
ledes det i början af denna framställning dedu-
cerade, att intet i vara Lagar bor omskapas,
så litet som möjligt förändras, och endast det
för tillämpningen aldranödvändigaste tillr
läggas.
Tryckfel:

Sid. 15 r. 4 Föreslaget läs Förslaget t
s. 28 r. 4 nedifr. han nödvändigt 1. nödvändigt
s. 44 r. 19 befodrad 1. befordrad

s. s. r. 1 nedifr. assignanten 1. assignaten

s. 62 r. 22 de 1. den

s. 71 r. 5 dat 1. det

s. 82 r. 12 egdt L legdt

s. 109 r. 2. företräde 1. fortrade

s. 110 r. 12 efteç 1. efter Lag.




Farbkarte #13