
Kungl.

Bibliotek

STOCKHOLM

A. L.

Tidskr.






TIDSKRIFT

rön

VETENSKAP

KONS T.



STUNDE HÄFTET.

UPSALA

Palmblad & C*

1 8 2 5.

SJUNDE HÄFTET.

Innehåll:

N? L

Poemer :

Lefve Grekland. Af Zeipel* Sid. 5*

Hekate’s Hämd. Af Zeipel.	. 0

Den Älskades slummer. Af Atter-
b om.	—	.—	2Q,

Befrierskan. Prolog till Lycksalighe-
tens Ô. Af Atter bom.	—. 12,

Bref ifrån Rom. Af Atterbom.	—. 27.

Litteratur : Samtal med mig sjelf om Verl-
den, Menniskan och Gud. Ups. 1824.

Anekdoter ur Sveriges Financiella och Eko-
nomiska Historia. —		 117.

Utländsk Litteratur i Johan Scotus Erigena.
Kopenhag. 1825.	— ö	 355,

C. P. Thunberg. Flora Capensis. _________
Litterära Nyheter.	—•

Böcker, utkomna under Jan. och Febr.
månader 1825.	—.	*	162.

N* II.

Framställning af de NordAmericanska För-
enta Staternas tillstånd.	Sid. 165;

Litlei atur i Samtal med mig sjelf om Verl—
den, Menniskan och Gud. Ups.

1824. (fortsättn. och slut.) ________ 2^1.
Hemliga Handlingar, hörande till K.

Gustaf III:s antråde till Regerin—
. gen. 3:dje Del. Stockh. 1825.	— 2^7.’

ofversigt af Svenska Litteraturen för Jan.,

Febr, och Mars månader år 1825. — 291,

Konst-nyheter	-—	—	—» 3Ö3,

Böcker, utkomna i Mars, Apr. och Maj

Månader 1825.	—	— 5o&

Dispulationeij utg. i Ups., Vårtermin 1^25» — 5i4<



	

L E F V E GREKELAND!

>5 P

JT riIlet!,, — danar det ur Öster —

Hellas står i segerskrud ! —
Hennes tusen hjelteröster
Fordra Sångens âterljud.
Samina kors, som tryckt din skullra,
Är nu fana i din liand :

Jag hör himlens åskor mullra
För din frihet, Grekeland !

Länge nog du bojan burit,
Varit andra slafvars slaf,
Länge nog har Islam skurit
Skördar på din äras graf,
Svalkat sig i dina lunder,
Njutit dina blommors doft,
Makligt bland din fornverlds under
Sträckt sig på ditt helga stoft.

Svea riL	i-
Kl

Nar du läste hjeltesagan
Vid den lialfva manens ljus,
Och du hörde skuggors klagan
I den sorgsna vindens sus :

O! då tändes i ditt hjerta
Frihets eld af Fädrens harm,
Het lik elden, som med smärta
Hvälfver sig i Äthnas barm.





Derför bröt han ut och flammarj

Ringa aktande sitt band;
Ty, fast jorden honom ammar,
Är han dock en himmelsk brand.
Fråga örnen, der han svafvar :
Hvad han opp åt solen vill ?
Fråga jorden, när hon bäfvar:
Hvem gaf henne lof dertill?



Modigt, Hellas! Du, som sprider
Vapnens glans kring mulen verld!
Sjelf Hephästos, tror jag, smider
Dina unga söners svärd.

Du i eget blod dig tvättar

Ren ifrån
Och ined
Håller ett

begångna fel,
Österlandets Jättar

Olympiskt spel.
5

Dig jag ser, när du ur .striden
Och med segerkrönta hår,
Drottning för den unga Tiden,
I Dodonas lunder går;

Äran dig vid Friden viger,
Svärdet bUr din herdestaf :
Lagern, vid hvart steg du stiger,
Grönskar nr en hjeltes graf.

Men — hvad frukta da Regentcr?
Frihet — Grekisk eld af Gud! —»
Ett bland lifvets elementer.
Som ej släcks på deras bud.
Derför vilja de dig krossa;
Och dock står du, Frihets tolk!
Fast, som Pelion och Ossa:
Gud har valt dig till si t! folk.

Zeit rn.
H E K A T E ’ S H Ä M D *).

Leicht aufzuritzen ist das Reich der Geister,
Sie liegen wartend unter dünner Decke,
Und leise hörend stürmen sie heiauf.

Schiller.

Zeuxis uaue med sin pensel Ilyttat

Zeus’ palats Iran speisen af Olympos

Till sin verkstad; glade Gudar voro

Der församlade liksom till rådslag :
Och de trifdes väl hos unge målarn.

Ty så gerna, soin en jordisk skönhet
1 sin spegel söker himmelskt slägtskap,
Söka ock de höga Uranider
Sina efterbilder här på jorden
I en klar och eldig fantasi.

Med sin örn på molnomhöljda skullran
Hotande och öfverst satt Kronion;

Men han log åt ynglingen, som djerft
I hans ljungeld doppade sin pensel.

Honom närmast stod den sköne Phoibos,

) Det berättas, att Zeuxis — under det lian målade en
Hekate — öfverväldigades af det dämoniska, så väl i
sjelfva ämnet, som i sin egen framställning deraf, och
utbrast i ett convulsiviskt skratt, hvilket efter några ö-
gonblick slutade hans lif.
7

Kring hvars tinning låg pâ rika lockar
Lagern, minnet af odödlig kärlek,
Och han rörde lyran med förtjusning.
Opp sprang Zeuxis ofta från sin målning,
Såg förundrad på den höge Guden,
Lyssnade , liksom han fattat alla
Dessa helga, aldrig hörda toner.

Dionysos stödde unga rankor
Med sin Thyrsus ; hau var allragladast,
Ty han ägde lugn och mogna drufvor.

Half ur blåa hafvet reste opp sig
Poseidaon, skön men vild att skåda,
När han såg i sina tomma händer;

Ty han hade släppt sin gyllne treudd :

Och till bottnen af coraller dykte
Nu i kapp Tritonerne beställsamt,
För att återhämta herrskarns vapen.
I ett hörn af rummet stod Hephästos ,
Glömsk af fröjd och njutning, smidde blixtar;
1 ett annat, hvilande från striden,
Ares skämtade med Aphrodite.

Bland Gudinnorna var Häre skönast:
Ilerrskande, men mild och god hon syntes;
Kanske konslnärn hade smickrat henne.

Artemis i badet, trött af jagten,
Såg sig blyg omkring, som när Aktäon
Lurade på benne och blef straffad —
Målarn blef del ej ; tv barnslig oskuld,
Icke sinnlig vällust, brann i blicken.
8

Så ser konstnärn i livar blottad skönhet
Endast evig skönhets återsken:
Detta är hans lön af milda Gudar,
Och fördenskull hade sjelf Hes tia
Stigit ned till honom utan slöja 5
Sådan skänkte också Ganymedes
Här med nektar-skålen i åt alla
Gudar, — Men, — då drömde äfven Zeuxis
Att han drack, och trodde sig odödlig.

”Nu till underjorden!” sade rusad
Ynglingen: ”att taga opp ur djupet
Dessa dystra, underbara makter,
Hvilka endast vilja verka, dolda
1 vårt hjerta, ej af ögat sedda!”

”Låt dem vara!” hviskade till honom
Varnande hans Dämon : ’’Hades’ andar
Visa sig ej gerna här i ljuset

Som de äro ; ty det skrämmer rofven ;
Låt dem vara i sin mörka verld!”

Svarar honom då den djcrfvc Zeuxis:
”Redan har jag till min boning lockat
Ned Olympen j jag är mätt på den.

Nu skall opp Tartarens svarta här
Fängslad hämtas af min pensels makt !”
Och han spänner väfven nu i ramen,
f ramtar färgorna och penseln ; allt
Går så lätt, så fort: i början äro
9

Eumeniderna ell hjeîpsanit slägle.

Nßgra drag, mod ledig hand, pä duken:
Och trehöldad stiger Hekalc

Ur ett svalg af snåla Orkus-llammor j
Nycklar skakar hon i trenne händer,
Svingar facklor i de andra tre;

Vill se vänlig ut, men 1er förfärligt;

Lika ormar, slingra håren sig
Kringom skullrorna; ur gröna ögon
Spraka gnistor. — Se, på kalla dimmor,
Hennes följe ui' Tenarens djup, —
Svafva bort Olympens glada Gudar,
Under gälla hånskratt af gestalten.

Ve ! hon vexlar om i afgrundsformer !
Hennes vilda glädje fattar konstnärn —
— ”Du är min!” hon skriker: ”Du är min!^
Jorden öppnar sig, och de försvinna.

Men der han försvann, star qvar hans Dämon,
Gjätande, och hviskar än sin varning.

El PEL,




IO

DEN

ÄLSKADES SLUMMER.

Högt

står än solen , dagen är varm;

Slumra ännu, blott en blund, i min aim!
Middagens hetta flyr långsamt; ännu
Solver hvar blomkalk i lindarna ju.

Hviskad i dvala, blommande ros,
Minns, hvilket hjerta du hvilar dig hos
Sänk dä ditt Indvud igen till mitt brost;
Dröm är den längtande kärlekens tröst.

Ungdomens engel, åter mig skänkt!

Inom min famn är ditt rike nu stängdl ,
Nu jag dig följer, pä gyllene sky,
När du härnäst till din himmel vill fly-

Drömde du kyssar? Tro ej sä bradt!
Det var en kyss ej; en lindblomma blott.
Ned ifrån trädet, och just nu pa stund,
Förde en flägt henne midi pä din mund.

Nu i din barm han re’n henne fällt,
Lät henne stanna, der dör hon så salit!
Der, mellan liljor, med eviga drag
Andas ju lifvet i klappande slag.

Öppnas

de hulda ögonen blå? —

Fick genom

löfven en stråle dem nä ?
ï 1

Var den för doflig, den vällukt, som smög
1ht Iran den häcken, der gulifjärdn flög?

Skada! Demie, hafvet i glans

A «gô;u’ sig sakta mot lundarnas krans ;
Svällande segel, med svanornas färg
JNarmas tdl strändernas kullar och ber°-

Ett har, bland dessa, Kärleken valt:

Der står hans tempel, sa fredadt, sä svalt;
k ritt der frän öster till vester vi se
Dagligt hans sol öl ver skapelsen le.

Vågorna gny mot granklippans fot,
Men hennes marmor är läst i sin rot:
Spetsen, der hviskande hängbjörkär bo,
Lyssnar helt lugn till hvar ed af vår tro.

Der står min hydda. Kom, till din vän!
Droj der, tills månen sig visar igen ;
Dröj, tills på fjärden, i aftonens skygd,
Audarnes bro af hans silfver är bv^^d

Hjcitat likt hafvet, det rörliga, är';
Karlek ar himlen, som blickar sig der”.
O, hvad jag tackar Dig, Gud, att Du gaf
Rikt åt mitt lif både himmel och haf!

A f TE RB oM.
12

BEFRIERSKAN.

(Prolog Lill Lycksalighetens Ö.)

Jag ensam gick i skogen ut en dag i
Att höra bäckens sång och trastens slag,
Att se, hur Våren byggt sin kungasal
Af gröna pelarhvalf förutan tal,
Och låta, på dess blomstermattor sänkt,
Ur doft och dagg, från morgonhimmeln stankt,
Ilans yngsta drömmar spela kring mm kind
Med glädjens värma och med helsans vind.

Men fåfängt jag ur stadens bur mig ryckt .
Mitt sinne modfäldt var, min själ betryckt.
-All skönhet, hur förgänglig! Vår, hur kort!
Det, som jag älskar, ack! hur fjerran bort!
En blink af frihet, hvad den njuggt förslår!
Ilar den minuter , så har tvånget ar.
Visst lunden vänligt är af fåglar full,
På svala toppar gnistrar solens gull;

Hvad mer? Bortom oasens trånga grans
Står öcknen åter, der jag åter bränns
Af skarpa strålar på den nakna sand,
Och kyls tillika dock af frost ibland.
Hvart är du flydd, du Sagans ljufva vcrld,
Af rosor född, af rosenångor närd,
Af barn och englar evigt genomlckt,
ï5

Af kärlek mot hvartenda lif bevekt?

Kom ned, spänn ut på nytt ditt sljernetjäU /
(>öi jorden herrlig och gör menskan säll!
Men ack! du trifves blott der Oskuld 1er,
Och sjelfva barnen äro barn ej mer;

En giftig dunst gör tiden mörk och tung*
Oct är ett brott, alt vara ljus och ung!’’ —

Sa gick jag dyster mellan stammar fram,
Mot sol och träd och blommor otacksam ;
Da slog ett skimmer, likt en blixt, min syn,
Och fyllde rymden snart från mark till skyn.
Ett beig, med jerngra kind och mossigt skä^
ill grotta klyfva sågs sin branta vägg;

Ur grottan sprang en källas vattenfall,
Med ljusgrön skugga på sitt gyllne svall
Mot solen myste hon, som gammal vän,
Och sken, mer mildt, men lika klart, som den,
I grottans öppning stod, med purpurdrägt,
En qvinlig varelse, af gudaslägt,
Odödligt skon, i hvarjc drag en vår;

Med drottningskrona på sitt mörka hår;
Från hennes ögon, hennes läppar log '
Den nya dag, som öfver nejden drog.
En spira, lik en glansfull blomma gjord;

I handen svängde hon mot luft och jord :

An tycktes den en lilja, än tulpan;

hvar den drog i krets en magisk bau;

Dr alla färgor der en låga bröt,
Ur alla toner der en klang
Som lärde , biilingsvis , mitt

sig göt,
tjusta bröst

Naturens blickar och Naturens röst.

På hennes sktdlra satt en näkteigal.

Han slog en drill igenom skog och dal :
Bad trast och lärka lyssnade deriill,
Och biet satt med honungs-vingen still.
Men med ett ljud, långt mera huldt ändå,
Gudinnan sjelf nu talte till mig så:

’'Hur kan du mig med denna undran se?
Är jag ej känd? din glada barndoms Fée?
Soin, då du än i dunkla vaggan låg,
Du öfver dig i strålar lutad såg?

Som på sitt knä sa ofta bar dig fÖrr,
Bland lönn och björk, vid moder hyddans dörr?
Gaf jag dig ej en inre blick, att se
De andar, hvilka blott för den sig te,
Och att med dem, då de från jorden tra,
Till Sångens hem uppöfver molnen gå?
Hur annorlunda voro dessa dar,

Då hela verlden dig en saga var,

Då på hvar kallrand, i hvar buskes natt
Ett afventyr, en dikt som ljus-alf satt,
Och från hvar klyft, vid silfverbäckens smek,
Ett rå dig lockade med strängalek!

Då hviskade jag in uti din själ

Det bud, hvarmed jag mente dig så väl,
Att fläta lifvets stunder, dag för dag,
15

Af idel visor blott och harposlag ! —.
livar har din fordna glädje nu sitt rinn?
Är hjertat domnadt ? eller himlen stum?
Har, under tacklöst hufvudbry, du glömt
Be sägner, dem jag lärde dig så ömt?
Dn ser, att jag densamma är ännu 5
Upp! bhf också densamme åter, Du!” _______

Till taflan af min barndom återförd,
Af tjusning halft och halft af vemod rörd,
Jag svarade: ”Väl känner jag dig än,
Alin fostermoder Dn, min äldsta vän,
Aled helsan och med våren återskänkt!
Hur ofta jag på Dig med saknad tänkt!
Hvad åren fly! och allt med dem har flytt;
Alen delta hjerta än är lika nytt.

Ja, underbart hugsvalar du mitt qval;
Dock, låt ej Tiden höra få ditt tal !
Hans slägte visat all din fröjd sin kos ;
Han ar ej treflig mer, att vistas hos!
Om allt man råkat har i kif och strid;
Hvem, tror du, frågar efter Diktens frid?
Hvem har för himlens eld, för blommans verld
For stjernans språk en känsla, oförtärd?
Hvem har, numer, en själ för Själen q var?
Hvem önskar sig tillbaka Sångens dar? 	
Fangt upphöjd nu från dylik barnslighet,
Dess Hard man utan fördom skatta vet.
Surmulen, gäspande, phlegm a tiskt tvär,
I uppsyn spotsk, i sig allena kär?
Oändligt klok, än mer oändligt dum,

Så sitter nu enlivar inom sitt rum,
Såframt han ej får bilda , pa kalas,
Medborgar-dygden, mellan fat och glas.

Af frihets-chrior, krämar-pohtik,
Lump-ideal till korthus-republik,
Dagskrifvar-gräl om skrifvar-fÖretag,
De tomma hjertiot proppas dag från dag.
En syn blott älskas: den, att hackladt se
Allt, hvad som skett, och sker, och an skall ske
Ett mål: att pöbeln bör, hos hvar je Folk,
Bli vördad som dess kärna och dess tolk.
Ty staten, af atomer sammanföst,

Blir fri, när han från nerf och form sig löst
Så djupsint är de. Vises lära nu:
Och ingen snäses af dem så, som Du!
Den plattaste bland dessa tror sig dock,
När han slår opp sitt mullvads-ogonlock,
Att veta mer, än allt hvad Du har tänkt',
Slikt allvett blef i middagssömn dem skänkt!”

Då log den Sköna, och från hennes blick
Ett glädjeskimmer öfver lunden gick,
Så ljust, så ljuft, att af omätlig fröjd
En sakta skälfning rörde däld och höjd.
Till högre sånger stämdes skogens ljud y
I högre färgor blänkte jordens skrud,
Från hennes inre, der i syskonro
De äldsta lågorna och vattnen böj
En eld igenom allt det gröna brann;
Och, lava-lik, i grottans kälMod rann»
Nyfiken kom, pä vindlätt välluktsky,
Den späda gossen Maj med rosenhy,
Och såg sig om, ur löfvens halfva natt;
Der han på blomsterhvita toppar satt.
All oro kändes från mitt sinne flydd j
Der var en morgon, liksom himlens, grydd»'
”Hvad jemmertaflor !” sade hon : ”håll opp !
Jag vet, att läka dig till själ och kropp.”
Omkring mig drog hon tätt en luftig krets ;
Och rörde vid mitt hröst med spirans spets,'
Och fortfor: ”Det, som rätt från hjertat går,
I alla tider någons hjerta når.

Hvad angår dig en verld, som ej ar Din?
Har du ej rymlig fristad nog i min? —*
Dock, slutskäl bota ej hypochondri;

Men nära är du till min hemort: si!”

Så hon : och när jag upp mitt öga slog)
Emellan höga berg och väldig skog
Ett åldrigt slott med gråa murar låg;
Igenom fönstrens gluggar himlen såg,
I tomma salar lekte vindens flägt
Med gamla fanor, deras enda drägt.

An glänste dock de gyllne flöjlars prakt
Iran torn och thmaj vidt omkring med makt,
Svea Vlh	Qt
18

Och i dess borggårds midt, med enslig så tig.
En springbrunn fortfor i de fordna språng.
Omkring, på stenlagd plan, beväxt af grönt,
En krets af män, dem förr min blick ej rönt
Satt stum, i harnesk och med silfverhårj
De tycktes tänka på förflutna år.
Framföi’ enhvar låg än hans hjehn och svärd.
Men malmen rostad var och eggen tärd.

I kämparingen, här och der, satt ock,
Med käck barett på ännu korpsvart lock,
En yngling, lutad mot ett strängaspelj
Bevakande sin lefnads arfvedel.

Orörligt alla suto, hand i hand,
1 sänkta ögat släckt var lifvets brand,
Af sten och stål hvarenda tycktes gjord-
Men förde samtal, fastän utan ord.

På borggårds-muren gick, från stund till stund
En lång gestalt, allena, tyst, sin rundj
När vissa steg han gått på banans ring,
Han stannade ibland, och såg omkring:
Då skakades hans hufvud, likt af sorg,
Och ater skred han kring den stumma borg.
Hjelmgallret bar han stängdt och lansen sträckt ;
Han tycktes bida någon ottas väkt.

Ey öfver borg och brunn och skogens krans
Ett nattligt trollsken flöt, likt månans glans
Med djupröd aftonrodnad sammansmält j
Jag flyttad var till andeverldens fält.

Den vestra himmeln, lik en gyllne sjö,
*9

Bar på SHI ytas spegel ö vid Ö,
livar Ö violbla berg på kusten bar;
Med purpurbalten, regnbågsvinge-par
Små andar sänkte sig till jord frän skyn,
Och spriddes, glimmande, kring begges bryn.
Krmg gräs och blommor, solens fängna barn,
De fria syskon väfde strålars garn;

De väfde det till Drömmens ljusa nät,
Och väfde sedan perlor in i det.

När nu en vind längs öfver nätet drog,
Pâ hvar je blommas kind en perla log,
En tar af saknad och en tår af hopp ;
Men himlabainen Ilögo ned och opp.

Och bäst jag stod och derat gladde mig,
I ett af högsta fönstren viste sig
En sällsam bild, som tycktes aska ljud;
Uråldrigt gammal, i en fotsid skrud,
Hvars gördel bar, af stjenior, malmer, djur,
1 brokig stat en gåtrik signatur.

Hans hår, ån hvitt som snö, än gult som gul],
Kring breda skullror göt sin bölja full;
Hans anlet ån var spädt, som rosens var,
An skrynkladt utaf sexti seklers år.

Än gret hans Öga, fastän munnen log;

Än denna sig ett drag af smärta tog,
Fastän hans blick förrådde idel fröjd i
Så stod han, ut igenom fönstret böjd.
Han förde i sin hand en silfverstaf,


À

s

w

*1





Och åt en sköld ett slag med spetsen gaf.
Vidt öfver nejden slagna skölden klang,
Och mången kämpe upp från marken sprang.
Då ropte gubbens stämma, djerf och fri:
”Upp, Karl! Upp, Arthur’ Richard! Sofven J?
Upp! väckcn Roland med hans stridshorns skall;
Han länge nog har drömt om Ronceval !
Stig, Hohenstaufen, stig, vid harpors glam,
På planen hit, utur din grotta fram!

Leds du ej än, att sitta vid dess bord
Med skägget växt igenom det till jord?
Upp, Blondel! Eschenbach! Hvi töfven J?
Prinsessan kommer: natten är förbi!”—



Till min ledsagerska jag talte da:
’TIvem är den Gamle der, som ropar så?”
”Han heter Ph an t asus, min hofmarskalk ;
I grunden vis, fast ofta litet skalk.

Förr var han ptå er jord välkommen gäst;
Men si ! Nu börjar sagolifvets' fest!”

Och, re’n ur borgen och dess gärdar spridd,
En rörlig skara fyllde nejdens vidd:
Allting föryngradt var, och slottet sjelft
Nu tycktes nyss på sina murar hvälfdt.
Omätligt hög och outgrundligt skön
Dess byggnad stod; en djerf planetens bön.
Den af det Ljus dock erhöll milda svar,
Som genom fönstrens färgor brutet var.
21

Dess salar âleiljodo hjeltars gang,
Der rördes fanorna, der hördes sång,'
Der speltes upp till dans på marmorgolf:
Men Kejsar Karl, med sina kämpar tolf,
Steg utför trapporna; vid källans språng
Han ville hvila sig ännu engång.
Framför dem Ärkebiskopp Turpin bar
Ett kors, som helt i rosor lindadt var.
Tre hvarf de gingo borggården omkring :
Men upp stod, re’n den hela maunaring;
Enhvar sig bugade, Kung, Skald och Jarl,
Ja, sjelfve Richard, för den gamle Karl.
På planen Korset han plantera lät;

Se’n satte han sig neder, bredvid det.

’ Godt är att sitta under Korsets skygd;”
Han sade : ”men för äkta riddardygd
Var alltid Sångens milda glädje kär;

l ivar är min landsman, Gottfrid Bouillon ?” —-
”Min Norrman, Olof Tryggveson?” — ’’Också
”De Svenska två Gustaverne?” — ”Vi stå
Helt nära Dig, som alltid vanligt ju!” —
”Välan! man röre alla harpor nu,
Att våra bröst än vedcrqvickas ma,
Af dessa qväden, hvilka ej förgå;

Man läte ur de ädla pergament
De ljus få skina, dem oss Dikten tändt,
Och hämte evigt sanna läror der
Om allt, livad lifvet och hvad döden är i” •—


JB

Da drog, pa eng4ug glad ocli allvarsam,
Hvar skald en minne-skatt ur barmen fram,
En rulle eller bok af pergament:
Der stod, bland målningar, i sirligt pränt,
Beskiifvet manget forndags^äfvcntyr j
Ty känslan dröjer, fastän tiden flyr.
Der stridde Amadis, der Fågel Blå
Klöf luftens vag med sina vingar små,
Der Melusina gret, der Tristan dog,
Der Walborgs vän till Rom förgäfves drog;
I hvarje målning sågs ett trofast par:
Ett litet barn, bredvid, log ur enlivar
Med ljusblå ögon och en liljekrans ;
Allt efter taflan, der den Lilla fanns,
Hon nämndes Folksång än, och än Legend;
Men fagrare blef ingen engel sänd
Nu höjdes, tällande, en vexelsång,
Af samklang bunden i ett ljufligt tvång.
Snart högre, lik en storm af toner, ljöd
Dess röst om hjeltars vilja, hjeltars död;
Oni Sigurd och hans ridt till Hindarfjall,
Om Macbeths ärelust, om Cäsars fall;
När sången steg rätt klar till himmelen,
Blidt nickade den Gamle och hans Män.
Sa ömt, som skalderne från Söderns nejd,
Söng ingen lifvets nöjen; men dess fejd,
Dess längtan, lyckades för Nordens främst :
Dock höllo Karls och Arthurs sig förnämst.
20

M«n alla har, som söngo vexelvis,
Likt bröder delte klander^ut och pris,
Och ropade, vid pauser, till hvarann:
”Högst är dock mastar Shakspeare! Lefve han!”

En gubbe blott, vid dunkla ekars fot,
Stum harpan höll, och lutad deremot
Såg, längst frän alla skild, med inre syn
Sin Fingal sväfva sig förbi pä skyn.

Vid porten satt han, blind, med spridda har;

I hvart hans Öga samm en evig tär.

Förbi hans plats dock, vid trumpeters rop,
J flockar hvîmlade en glädtig hop
Af ädla damer, tappra riddersmän
Kring fälten ut; och..sail gick vän vid vän.

I stilla lundar mången enslig stig
Bar äjskande, som återfunno sig;

Pä ängens gröna duk, sä frisk och vek,
De andra dansade vid strängalek.

Den blida luft, af cittertoner full,
Var lik en kyss pä vårens lena hull;

I famn de sälla andar himlen slöt,

Och alla med ett gullsken öfvergöt.

Man visste ej, om, i en flod så klar,

Det månans eller morgonrodnans var !

Men mid t i festens fröjd, med vänlig håg,
Mång kämpe upp åt höga ringmurn såg,

Der än den långa väktarn ensam gick;




Men Öppnad hjelmen var och ljus hans bliek,
Dä öfver nejden hördes mången röst :
”Kom, Don Quixote, ned, och fatta tröst!
Vi mena väl med Dig, «om Dci med oss;
Kom, muntra dig vid sång och stjernebloss !

Om ock du gör ett löjligt språng ibland,
En värdig son du är af Sagans land ?
Blott utom detta land du kallas tok;
Men sann är nu din dröm, och du är klok!” —.

Nu tycktes Phantasus med hvimlet nöjd,
Ty händerna han slog tillhop af fröjd ;
Men, i detsamma, varseblef han mig:
”Hvem har väl öppnat denna rymd för Dig?’*
Så ropte han ; men till den stränga bild
Gudinnan svarte: ”Det har jag! Var mild!
För denne ock finns enda hemmet här:
Man bringe en af edra sägner der,
Och räcke honom den, till öfnin<» hit'
Jag pröfva vill hans trohet och hans nit.
Till sagospel han Stämme lyrans sias ’
Till hjeltespel han är ännu för svag!” ____
Med bäfvan in i kretsen då jag steg:
En rulle räcktes mig ; men skygg jag teg ;
På dessa kämpars, dessa skalders rund
Ett ögonkast förstummade min mund.

Med mod jag sökte väpna dock min själ,
Jag började, men darrande likväl;

L




25

Dock nu fran Shakspeare, skaldernés monark,’
En blick, så genomträngande, så stark
Mig träffade, att all min sans försvann,
fills, väckt ur drömmen, jag mig åter fann
Allena stå i skogen, som förut;

Så fick min sköna andesyn sitt slut!

Bar denna konungsblick min dödsdom? Bar
Den blott uppmuntran från en fosterfar? —
Jag hann, tyvärr! ej blifva viss derom;

Men, bäst jag tankfull stod och såg mig om,
1 handen kändes qvar den sagoskrift,
Som skänkt mig vardt till öfninsens bedrift.
Pa titeln såg jag då, med nyfödt mod:
Lycksalighetens ö der skrifvet stod.
Nu vidgades af hopp igen mitt bröst;

Och fjerran hördes än Gudinnans röst:

”Jag gifvit dig min 1 c f n a d s tragedi;
Sjung den, och var från andra sorger fri!
Min källa hvar je dag dig öppen står:
Men, om dn dricker, drick, att det förslår!
Hvad dels i Evighet, och dels i Tid
Jag är; mitt dubbla lifs forsonta strid;

Naturens vällust och Naturens qval;
Det Skönas fall ifrån den himlasal,
Der Kärleks sol och Kärleks stjernor bo:
Allt detta sjung, till dina vänners ro !
26

Att er b om.

Med friska

Du skildre

färgors prakt, med djerfva drag
hjertats rus och ödets lag;

Och ur den Natt, som tingens moder var,
Lat se det Ljus, der hvarje bild är klar!”
BREF IFRÂN R O M. *)

(Till Professorn in. m. E. G. Geijer.)

— ”Und indem die Natur dasj offenbare Geheimniss
ihrer Schönheit entfaltete, mussten wir nach Kunst,
als der würdigsten Auslegerin, unbezwingliche Sehn-
sucht empfinden,”_

Goethe, Meisters Wan de-rja hr e«

IL

Roma, d. 25 Mars — 25 April 1818.

A

Tlldng har Orvieto-vinet, den gästvänliga Kyrkostatens
champagne, smakat mig så förträffligt som i går, sedan
jag kort för middagen erfarit den outsägliga glädje, att
på engång mottaga bref ifrån Dig och ännu fyra till af
mina närmaste vänner. Äntligen, efter lång väntan,
åter underrättelser från Sverige! på italiensk jord de för-
sta helsningar från hemlandet! — Gud är vittne till
min tacksamhet. På det stycke väg, som ligger mellan

) Förf, meddelar detta Bref, pâ Redactionens begäran, i det
närmaste alldeles oförändradt: de tillägg, dem han vid
ett och annat ställe funnit behöriga, har han tyckt lämp-
ligast att citerat bifoga.
28

Upsala och Rom, blifva dylika handskrifter clas~
siska; och i likhet med de adla viner, som föras öf-
ver hafvet för att bringa sin styrka till fullmognad, utveck-
lar sig ock först efter ett sådant lângtâg fullkomligt
den tjuskraft, som lefver i dessa bokstäfver, i dessa
drag, så längese’n bekanta och likväl nu så underbart
föryngrade* Ögat läser om hvarenda rad, hvartenda
ord, ja hvarje bokstaf hundrade gånger, och åter hun-
drade, fastän hjertat redan vid första, ilande genomsigt
lärt sig hela innehållet utantill. De kärkomna pappers-
bladen bli sjelfva leende, genom glansen af glada tårar;
och den varma natur, som omgifver pilgrimen, synes
deltaga i hans böner till alla själars Själ, för de Älskade
i den aflägsna vinterbygden... Ack! i all sin fattigdom,
fortfar den ju dock alltid att vara innerlighetens
och trohetens hemvist! —

Jag läser i min lefnads bok, liksom i en roman;
dess praktfullaste capitel är förmodligen det, som nu
ligger uppslaget framför mig. Koinmo väl derföre ed ra
bidrag till öfverlopps? Tvertom! Så dyrbart episodiska
noveller kunde aldrig komma mig lägligare än nu,
för att med sin bindningstråd gifva hjertlighetens värde
åt den krans, som det Närvarande flätar af idel lysande
blommor. ?’Godt !” anmärker man ; ”men vi göra dig
ej denna tjenst så alldeles af blotta bara oegennyttan:
vi fordra” ; . . Jag vet nog, hvad; och jag vill oänd-
ligt gerna bjuda till, att hörsamma er önskan. Trogna
dagbok, vänliga julklapp af Schellings hulda maka, kom
29

dâ fram och gör din skyldighet, under hvaije mellanskof
af den brådskande fart, hvarmed här oräkneliga före-
mål uppfylla timmarna och jaga hvarandra ! — Under-
rättelser om Litteratur må man likväl ännu ej vän-
ta sig; delta land är så beskaffadt, att jag i det läng-
sta väljer hellre alla andra betraktelse-ämnen» ”Skall
han då aldrig bli stadig och grundlig?” torde någon
ibland Er, om icke just ropa, dock åtminstone tänka.
I sanning, det vore hög tid, alt jag blefve det ! Afen de
flesle af mina vänner unna mig visst ännu ett par års
beredelsetid.

Under denna tröstande tanke gick jag i går afton,
att på en af Roms theatrar se, huru man här drama-
tiskt behandlar ämnen, hämtade från mitt fädernesland.
Der skulle nemligen uppföras en dram, som hette
”Elisabetta, Regina di SvEZiA, ossia 1’Ero-
ismo del Amor Conjugal.” Delta stycke kallades
på affichen ”un dramma bellissimo, d’una cele-
bre penna.” Du, som är professor allmänneligen i
Historien, och enkannerligen i den Svenska, gissa ut,
om du kan, hvilken den ”heroiska svenska drottningen och
makan Elisabetta” månde vara? — Jag gick dit, och fann
— ett stycke travesterad Catharina Jagellonica, uppträ-
dande i en sammansättning, som var usel på allt vis
och (till och med) öfver all förväntan. ”Förväntan?”
•— Ja: ty de italienska skådespelen af det allvarsam-
ma slaget äro i allmänhet eländiga; och jemväl här, i
det ”eviga Roma”, tillfredsslälla de väl knapp! någon
30

enda nordisk granskare. Masquer och Marionetter! det-
ta är ljus-sidan af Italiens dramatik; men den är sä godt
som helt och hållet öfverlemnad åt det «åkallade säm-
re folkets bearbetning och njutning. I dessa folks-spel,
som de (ytligt bildade) förnämare samhällskretsarne be-
möda sig att förakta, yttrar sig mellerlid icke sällan,
med sprittande liflighet, mången blick af sann, ja djup
poetisk åskådning. — Det är en tros-artikel af italiensk
patriotism, att beundra Alfieri och Monti; olycklig
den ”oltramontan”, som skulle töras bestrida, alt Alfi-
eri har fullt opp icke blott alla de Fransyska Drama-
turgernes, utan ock alla Shakspeares skönheter, och
dem alla förutan ett enda af någonderas fel! Men det
går ej dessmindre här med sjelfve Alfieris tragedier,
som det går hos oss med vissa andra Classikers: de vör-
das af menigheten obeskrifligt; få läsa dem; några liera
ha läst dem i sin ungdom; se och höra dem vill e-
gentligen ingen. Man bör ej undra derpå; med all min
högaktning för den ädle författarn till en af de läsvär-
daste sjelf-bekännelser, soni någonsin blifvit skrifna,
måste jag dock tillstå, att hans sorgspel uttrötta äfven
ett nordlän dsk t tålamod. Ingen fosterlandskärlek,
ingen frihetslåga räcker till, att med blotta Viljan göra
goda tragedier. Det enda stora dramatiska snille, som
Ilalienarne haft, är Gozzi; som varit under hela re«
san min daglige följeslagare, alltsedan jag läste honom
tillsammans med Fröken Fanny v« U*** i det sköna
Dresden. Men deras konstdomare förslå ej på långt
när sjelfve, hvilken skatt Poesiens vänner äga i hans
romantiskt-komiska, ofta tillika romantiskt-tragiska ”Fia-
be Teatrali”; och med den egentliga Tragedien har
han, mig vetterligt, aldrig befattat sig. Annu har
ej har det snille uppstått, hvilket, liksom Shakspeare
och Schiller, funnit hemligheten att begåfva sina tragi-
ska geslalt'er med lif, kött och blod, kort sagdt, med
natur och personlighet. Ett sådant snille, om det in-
finner sig, skall ock begripa, liksom de, att ett phan-
tasi-rikt folks nationalkänsla måste väckas genom hjert-
ligare och mera beslägtade ljud, än dånet af denna en-
toniga fransyskt-romerska declamations-pomp, hvars
innehåll är på engång lika abstract och trivialt, som
de beläckande phraserna äro stor-ordiga. Alt den na-
tionalkänsla, som en äkta tragisk dramatik bör uttryc-
ka och uppväcka, är i sin kärna en religiös känsla’
och det i positif, d. v. s. christlig mening: denna san-
ning, som Calderon (på sin spanska ståndpunkt) så
herrligt bekräftat, synes man här i landet ej klarare
ana, äu tyvärr mången i Sverige ännu anar den. —
Tills en lyckligare tid inträffar, åtnöja sig nu således
Italienarne med samma jemmerligt känslosamma och platt
qvicka oting, som under namnet Dramer också norr
om Alperna så länge voro herrskande. Jag ser, ej u-
tan harm, att den ende gerraaniske skald, som i detta
land öfversättes, prisas, efterliknas, är dessa otings egent-
lige fader och fosterfader, Kotzebue-i detta land, h vars
beskaffenhet han så fåkunnigt begapat och ännu fåkun-
nigare bedömtLikväl må man ursäkta mängden, alt
den på skådebanan hellre söker ett sken af natur och
personligt lif, än den torra, personlÖsa o-naturen i de
förutnämnda ledsamma mastarverken. Hvem kan dess-
utom förneka Kotzebues outtömliga finllighet på medel
till theater-effect? Hutudana medlen aro, derÖfver
gör man sig vanligtvis intet bekymmer; alltnog: huru
skulle de hos det lättrördaste af alla folkslag förfela den
verkan , som de hos så många tungsinta nationer till-
vägabragt i)?

Det gifs dock afven hos mängden ett mått af dra-
matiskt behof, som sträcker sig ej mindre öfver Kotze-
bues område, an öfver Masquernas oeh Marionetternas:
men det flyr till de musikaliska skådespelen, eller
Operorna, för att der finna mättnad. Och nu — huru-
dana äro jemväl dessa! — Jag är ej musik-kännare,
och lemnar alltså den Rossiniska grannlåls-musiken o-
störd i sitt möjliga värde. Vore jag berättigad till
ett yttrande i delta ämne, så skulle jag säga, att man
här i allmänhet vanslägtats från sina stora musikaliska
förfader, att man skandligt missbrukar de ulomordent-
ligt rika folks-anlagen för tonkonst och sång, alt ope-
ra-componisterne efterjaga idel flärd och lättfärdig sin-
nekittling, och dervid så kraftigt understödjas af si-
na text-poeter, alt ofla nog hvarje tecken till hjerta,
förnuft, begrepp och sammanhang uteblifver, — Min
ståtliga Juno, Schleiermachers lärjunginna, i hvars ange-
näma sällskapskrets jag icke sällan tillbringar mina qväl-
lar, har sagt mig, att den ofvanföre nämnda ”celebra
pennan” tillhör en viss här i släden boende Signor Ros-
/	55

si, som ar Italienarnes nymodigaste och fruktbaraste
theater-författare; man har af honom redan flera band
skådespel. För att ge dig någon föreställning om denne
skald och till hvilken grad Italienarne vid theater-styc-
ken, särdeles Operor, synas likgiltiga, jag vill ej ens
nämna för snille, uppfinning, stylens skönhet, med me-
ra sådant, utan rentaf för allt slags vett och rimlighet,
vill jag i få ord teckna planen af en Opera Clotilda,
hvars uppförande jag bivistade i Verona . . .

Men hvart, i all verlden, bär detta af? J önsken ju
— så försäkra åtminstone edra bref — att framför allt
annat höra mina afventyr på resan hit från München:
och nu vill jag införa er på theatern i Verona, utan att
nämna ett ord om huru jag kom dit! — Med Clotil-
das anmälan har det visst ingen bradska. — Se här emel~
lertid, om så behagas, ändock ett slags litterär
underrättelse! tillkommen, innan jag vet alls derom.
Den är, i alla fall, inemot så rikhaltig, som en och an-
nan bland de vittra nyheterna hemifrån................Äfven

på de italienska ^vitterhets-falten” (för att tala som sa-
lig Gjörwell) börjar det nu gå stormigt till: mot en
uppstigande scuola (eller setta) romantica har en
scuola classica redan träd t under vapen. Af denna
sednare har jag läst en och annan stridskrift; sanda
simplicitas! Den andra torde val ock annu gå i barn-
skorna . . . Hvarför är det äkta i allting så sällsynt?
och hvarför måste man sjelf så ofta derom taga miste?

Sk>ea KLI.

5.
54

Den 27 Mars,

Då jag nu på morgonstunden
skrifvit, och stannar vid den

genomögnar hvad jag
sedolärande betraktelse

hvarmed jag i går slöt och gick till sängs, marker jag,
att jag råkat i en synnerlig lust att moralisera öfver
mig och andra. Jag fruktar, att frestelsen dertill kom-
mit från den kyliga väderlek, som alltsedan min oför-
gätliga njutnings-dag i Villa Borghese ofredat mitt Hes-
perien ; helst som han emot min helsa slutit ett anfalls-
förbund med mina rum, hvilka understödja hans ope-
rationer medelst iskalla stengolf, spislar utan spjäll,
dragrika fönster och oslängbara dörrar. Dessutom hör
jag dagligen sjungas utanför© på gatan, af en midt emot
mig boende spinnerskas gälla röst, en med moraler späc-
kad folksång om röfvaren Masocco, som på sin vackra
hustrus bön öfverantvardat sig åt Rättvisans arm, och
nu sitter med denna maka fängslad i Castel S. Angelo.
Hon har, ehuru sjelf oskyldig, begärt få dela hans fån-
genskap och hans straff. Resande främlingar strömma
dit från morgon till afton, finna karlen hygglig, qvin-
nan undeiskön, och ropa att han bör benadas. Rn en—
gelsman har nyligen skänkt honom några pund sterling
för hans tobakspipa; kort sagdt, hänryckningen är all-
män. Enda svårigheten är att Cardinal Pacca, Roms
närvarande Guvernör, ifrigt yrkar återförandet af Six-
tus den Femtes barska system, och vill låta skjuta på
stället alla röfvare, tjufvar och banditer, de må vara
hur aim ab la som helst. Men hurudant än denne
brottslings öde ma bli, — och jag är frestad att afun-
das det, emedan han åtminstone intill sin dödsminut
har en god och vacker hustru till sällskap, — så är det
likväl nu min skyldighet, att vara resbeskrifvare och
icke botpredikant. Högst belåten är jag dervid, att få
lemna Rom — nemligen tills vidare — obeskrifvet.
Det är en stad, som bland alla strängast fordrar att stu-
deras med besked; och ofullständigheten af de anteck-
ningar, som jag redan skickat till vår väninna i Ber-
lin för att af henne sedermera öfversändas till Dig 2),
kan urskuldas blott derigenom, att det i en sådan mängd
af ämnen väl är svårt att veta hvar man skall begynna,
men tio gånger svårare att veta livar man skall sluta»
Mindre tungt belastadt, flyger Minnet genom Tyrolen,
Lombardiet och Toscana: välan! må pennan följa det
1 flygten! Men min dagbok visar mig, alt vägen är lång;
du far alltsa ingenting ha deremot, om jag begagnar
Verona och Bologna till hviloställen.

1.

RESA FRÅN MÜNCHEN TILL VERONA.

Innan dessa rader träffa dig, känner du förmodli-
gen af mitt lilla bref, daterad t München den 22 Febru-
ari, att jag och Hjort 5) skulle tillbringa den dagens af-
ton hos Schellings, i sällskap med de utvaldaste af
vara Münchenska vänner, och sedan vid midnattstim-
Rian derifran bryla upp, för att börja vår färd öfver
Alperna. Vi hade öfverenskommit, att ur vänskapens




56

armar och från afskeds-bålen slita oss just på den stun-
den , och omedelbart utanför Schellings port sälta oss i
vagnen, på det alt nästa dags morgongryning redan måt-
te finna oss elt godt vägstycke närmare till Tyrol, och
nya föremål genast uppträda i välgörande kamp mot
skilsmessans eftersmak. Så skedde ock. Hos Schelling—
ska familjen funno vi Ny-Grekernes vän och auctorlige
medborgare, vår älskade Thiersch 4) med sin älsk-
värda Maka, den liflige Diplomaten v. O***, den själ-
fulla, af Goethe uppfostrade Målarinnan Louise Seid-
ler, som nyss fullbordat en skön Wischnou (på Her-
tigens af Golha beställning) och kort förut en ännu
skönare bild af sin fosterfader, en bild, hvars anblick
bragte Schelling till tårar; med få ord: alla dem, som
i München hade utgjort vårt dagliga umgänge. Och
så fingo vi med den förste klinga ännu en skål för Grek-
lands återfödelse ; med den andre för Tysklands con-
stitutionella enhet och frihet, som ej mindre i Bayern,
än i Preussen, är dagens käraste samtalsämne ; med den
tredje for de milda gudomligheterna Wischnou och
Goethe, att deras inflytelse på Lyckan måtte bereda åt
fosterdottren vår afundsvärda lott — en snar Rom-re-
sa. Naturligtvis tömde vi framförallt en toast till vår
värd för hans ”Weltalter”, och till hans hulda, sköna
Fru för hennes lilla guldlockige Hermann, hvilken
nu åter, en Arminius liksom på nyårs-qvällen, bar sin
skarlakansröda fotsida kolt, sin sabel och sin gyllne
hjelm 5). Timvisaren skred på uret, den ömsesidiga
rörelsen steg synbart, än engång sammanklungo alla gla-


sen for en lycklig, innebålUnk återkomst, och r mitt
inre genljndade ånyo de gamla tonerna fran Dresden,
dem jag der hörde på den ljufbittra afskeds-aftonen hos
Calderons öfversättare, Baron v. Malsburg, framloc-
kas ur hans fortepiano af Isidon hand :

”Ach ! Scheiden und Meiden thut weh ! u

Resvagnen rasslade förbi fönstren, höll, och B**, kladd
i pälsverk och beväpnad som en röfvar-kapten, rusa-
de trapporna uppföre att afhämta oss. Hvrlket afske ,
isynnerhet från Schelling sjelf! lika varmt, som ur mr
„et outplånligt! - I de sista veckorna kom han of a
upp till mig ett par timmar innan middagstiden ; vi gin-
ge då ut alt spassera i nejderna omkring München och
aldrig var han mera intagande än i dessa ögonblick.
Våra samtal voro ej alltid vetenskapliga; icke sa
frågade han mig om min barndom, mina föräldrar,
min ungdoms öden, och deltog som en slagting, en a -
dre bror, i allt hvad han hörde. Då skildrade han ock,
till ädelmodig återskank, sin ännu lefvande, af honom
högt älskade Moder, samt en mängd scener ur sitt ege,.
märkvärdiga lefnadslopp. Aldrig hade jag hkva vaga
inbilla mig, att hans ynnest omfattade mig ti e
grad, som han under sammanvaron denna sista q
omisskännligt visade och med ord förklarade . . . ord, som
stå för evigheten ristade i mitt hjerta! . . • • • •
just deri består det verksamma lifvet af stora sjalars o -
mjukhet, att de med sin kärlek söka till sig upplyfta de
små5 ehuru dessa, liksom blommor i värman af^ mor-


L.



38

gonsolen, blott genom sin sällhet kunna vedergälla lju-
set och omvårdnaden. — Han föreslog, att vi genom
hela vår lefnad skulle åtminstone i bref fortsätta våra
samtal; döm, om jag emottog hans tillbud!

Ï va dagar förut hade jag förafskedat mig hos den
oförgätlige Friedrich Heinrich Jacobi, hvilkenjag
sannolikt ej i denna verlden får återse 6). Han skänk-
te mig, till ett minnestecken af sig och sin välvilja, en
liten bok af sin ungdomsvän Hamann: ”Betrach-
tungen über die Heilige Schrift.” Deremot, på
hans begäran, lemnade jag honom en afskrift af mitt
under Juldagarna författade skaldestycke ”Maria, die
Mutter Gottes”; — på hans begäran! Hvad tycks?

«dt denna sonett-krans, ursprungligen icke
ämnad att visas för någon, likväl afen händelse kom
att meddelas åt Schelling; du minns, i hvilken glädje hans
omdöme försatte mig. Men sedan hade den för båda
philosophernes familjer gemensamma väninnan, Fröken
Seidler, sqvallrat om för Jacobi och hans Systrar, att
jag skref allahanda tyska verser, och att deribland nå-
gra öfver Christi Moder särdeles väckt hennes upp-
märksamhet. Föreställ dig min förlägenhet, när jag,
kort derefter, en qväll hos Jacobi, bief af denne så yU
terst anti-katholske philosoph, med hela hans omotstånd-
liga och vördnadsbjudande älskvärdhet, ålagd att vid
nästa besök medföra och uppläsa denna corpus delic-
ti. Men föreställ dig också min förundran, min ange-
näma öfverraskning, när han, efter den med bäfvande
röst började och fullbordade uppläsningen, täcktes ytt-
ra, icke blott att han ur den ästhetiska synpunkten gil-
lade dem, utan ock, att han emot en så upptattad
katholicism ingenting hade att invända. Ja, an nu en
afton till nödgade han mig föreläsa dem , i talrika aho-
rares närvaro; hvilka, om de än i löndom tänkte annat,
likväl af höflighet instämde i värdens godhetsfulla lor-
säkran. - Småleende gaf mig likväl hans trogne lär-
junge och med honom i samma hus boende vän, Herr
von Roth, en ädel, frisinnad Nürnbergare 7), vid
roitt gemensamma afsked från Jacobiska familjen och
från honom , ett på hans försorg nyupplagdl exemplar
af ”D. Martin Luthers Auslegung des Magni-
ficat oder Lobgesanges Mariä”; såsom präser-
vatif, sade han, mot Papismens inflytelser under min
förestående Rom-färd. Utan att just till detta ändamål
behöfva den lilla skriften, har jag dock här i sjelfva
Rom genomläst den, och det med sådan förtjusning,
att jag hade knäfallit för Luthers ande, om han ej sjelf
så strängt förbudit Helgonens dyrkan. Mina tankar 1-
kde dervid tillbaka till den i platonisk styl formade gub-
ben Jacobi, hvars personlighet visserligen ej är den me st
philosophiska, men kanske den mest asthetiska
ibland dem, som i sednaretider sökt losa gatan af I hilo-
sophiens och Religionens (d. ä. Plalonismens och Chn-
stendomens) förening. Måtte han alltid gynnsamt ihag-
komma den nordiske pilgrimen !

Så när hade jag glömt berätta, alt den munlia
theosophen från Schwabing, Franz von Baader,
kom till oss — enligt sin vana, ej långt efter solupp-
gången — samma dag, som var den sista af vår vistel-
se i München, Vi hade nyss förut i hans landtliga bo-
ning aflagt vart afskedsbesok, men, oaktadt vi sökt öf-
vertråffa honom i tidighet, ändå ej råkat honom hem-
ma. Afven han var sig lik ; djupsinniga blixtar från
en förborgad verld omskiftade i hans tal med qvicka
epigrammer fran den alldagliga. Under' klockornas ring-
ning fran tornen (det var en söndag) anbefallde han oss
i alla goda andars hägn, och utvecklade för oss ännu
engång helt fullständigt sin åsigt af T ids-begreppet,
med anbud att tillsända oss ett par exemplar af sin än-
nu ej färdigtryckta uppsats öfver detta ämne. Liksom
hans lilla bok ”Sur PEucharistie”, en bland de
kärnfullaste af såkallade mystiska skrifter, är också
denna egentligen bestämd till förnäma — Ryssars
«ppbyggelse, och således författad på fransyska 8) ; ehu-
ru på en lika o-fransysk, som den förstnämnda. Hans
galliska skriftspråk, ganska lättfattligt för den som för-
står tankarna, är till det mesta inhämtadt ur St. Mar-
tins ai beten: och när denne, fastän infödd Fransos, är
så obegriplig för sina landsmän, huru skall icke, vid
bläddrandet i en Baadersk bok, hvarje Parisisk recensent
slå händerna tillsamman öfver sitt hufvudl ____ Dock,
afven många Tyska recensenter bära sig åt vid anblic-
ken af Baadeis namn, som sage de Medusas uppsyn.
Slik förstening betyder väl allsintet, eller (hvilket vill
säga det samma) lika mycket, som Recensenters och
4i

Publicislers omdömen i allmänhet; dessa det tomma
Ingentings fåfänga, men outtröttliga bemödanden att
constituera sig till ett Någonting! Mellertid är visst y
att Baaders skrifter, ehuru dyrbara för enhvar som äger
nyckeln till dessa magiska klenoder, gifva blott ofull-
ständigt begrepp så väl om författarens rika själ, som
hans ojemförliga konst att muntlig en meddela och
förtydliga sina satser. — Enligt hans löfte, väntar jag
har hans nya bok, tillika med ett beledsagande vänskapligt
sändebref. — Och härmed farväl, för denna gång farväl,
angenäma och lärorika München ! —

Natten var dyster: förgafves bemödade vi oss att
inslumra. I dagbräckningen sågo vi de väldiga Tyrol-
ska bergen komma oss allt närmare och närmare. Of-
ta hade jag från Bayerns hufvudstad betraktat deras öm-
som dunkla, ömsom skinande hjessor, nästan med samma
känsla, som då jag i barnaåren bortom hvarje bergig syn-
gräns föreställde mig ett underbart lycksalighets*land. De
voro juskyltvakterne för Italien! — Den sydliga delen af
Bayern är vildt romantisk, och erinrade mig lifligt om
vissa svenska skogstrakter, t. ex. Kinds och Wermlands.
Äntligen begynte vi tåga uppföre bergsryggen, på en
landsväg som tycktes vara gjord af jättar, anlagd för
flera hundrade år sedan af en bland Tyrols fordna för-
står, bruten genom fjällar, murad öfver branter och
afgrunder. Sedan vi några timmar utan afbrott släpats
uppåt, omgåfvos vi plötsligt ofvanpå bergshöjderne af
hvirflande snöskyar, och luften, redan förut kall, men
_______________________________________ /.

42

klar, förvandlade sig i ett grufligt oväder. Det mildra-
des väl åter småningom; dock fröso vi så mycket under
det vi ryckle in i sjelfva det egentliga Tyrol, att vi o-
akladt alla pittoreska fjällar och dalar hjertligt längtade
efter värdshuset i Innsbruck. I Tyrol återfann jag full-
komligt den svenska vintern, och blef den ej q vitt
förr, än Tyskan upphörde vara invånarnes tungomål.
Sent på qvällen, sedan vi länge färdats i hundi'ade bug-
ter utmed dånet af den häftigt brusande Inn^ upphun-
no vi omsider till vår tröst detta Innsbruck, som jem-
väl i Sveriges historia bekommit en plats, genom Drott-
ning Christinas vidlberyktade dårskap. Vi mottogos vid
”den gyllne Örnen” af en språksam värdshusvärd, som
på italienskt vis oupphörligt titulerade oss med ”Ers
Excellens”, och ej ringa skröt af att Andreas Hofer
varit en man af lians egen profession, ja, om vi ville
sätta tro till hans ord, en af hans allrasåtaste vänner;
Vi lemnade detta derhän, och gladde oss att i vårt sof-
rum träffa den hederlige Hofer sjelf, ehuru blott in
effigie. Detta rum var nemligen så illustreradt, att
icke blott Joseph II, Christian VI och Maréchal Lefe-
vre, utan ock denne hjeltemodige landtman, som var
en bättre karl än de alla, hade der njutit härberge.
Hvilket allt var med prydliga inskrifter på väggarna
bevitlnadt; liksom i en annan kammare (der.tyvärr ic-
ke dess mindre vår betjent inrymdesj , att Gustaf ITI der
blifvit logerad under sin italienska lustfart. Skulle ej,
i ett så förnämt värdshus, ”Excellenscrne” finna sig
just på sitt behöriga ställe? — Hofers colorcradc por-


45

trait hängde tätt öfver min säng; och denna säng var,
enligt värdfolkets utsaga, densamma, som hade öfver nå-
gra nätter tjent den Tyrolske Höfdingen till hvilobädd,
innan han i egenskap af landets Dictator tog sin boning
pa kejserliga slottet, der han föröfrigt fortsatte sitt tarf-
liga lelnadssätt. Du förmodar alltså med skäl, att jag
insomnade under ganska allvarsamma betraktelser; sedan
de, halfva natten igenom, hållit mig och min älskade,
gladlynte reskamrat vakna i samtal öfver svårighe-
terne att känna sig nöjd ined sin lefnads bestämmelse-—
svårigheter, dem likväl han, såsom varande philosoph
(och fästman), fann betydligt lättare att besegra.

Redan långt före det krig, i hvilket Hofer bief chri-
stendomens och frihetens martyr, var han öfverallt i Ty-
rol vördad för sin gudsfruktan och stränga rättrådighet.
En tid hade han förestått ett litet värdshus am Sande
i dalen Passeyr, och häraf kom hans populära benäm-
ning der Sand wir th: sedermera förvärfvade han sig
genom hast- och boskaps-handel en anständig förmögenhet.
Utkorad till anförare i uppresningen mot Fransoserne
och Bayrarne, ansågs han och hörsammades af sina lands-
män med en förtjusning, som gränsade till dyrkan. Der-
till bidrog föröfrigt icke blott hans mod, fromhet och
redlighet, utan ock (sådant är folklynnet!) hans maje-
stätliga skägg, i hvilket menigheten tyckte sig skönja
en tydlig symbol af herrskar-visdom och gudomlig kal-
lelse. Också är, på hans portrait, detta skägg i san-
ning det dråpligaste, som någon kan önska sig. Från


ett ungt och friskt ansigle — han var vid sin död en
man i sina bästa år —’ svallar det ända ned till bältet i
svarta, lockiga vågor. Lugn, och en viss rörande god-
hjertighet, äro de enda egenskaper, som bestämd t ut-
trycka sig i hans anletsdrag. Starkt byggd, temligen
fetlagd, men i välbildade proportioner , målar-skönt co-
stumerad genom en drägt, som utgör ett mellanting af en
tyrolsk bondes och en officers, är hans gestalt en af
dem, som lätt uppfattas och lätt qvarhållas af åskådarns
minne.

Hela följande dagen, eller den 24, öfverhvilades
nu bland de hurtiga Innsbrucks-boerne; dock bestod vår
hvila i en nästan oafbruten rörlighet. Staden, med en
icke obetydlig folkmängd, ser välmående ut; syskonligt
omvexlar i dess byggnadssätt den allvarsamma forn-tyska
pregeln med den gladtiga italienska ; hvilken likval af—
ven här, liksom i Augsburg, syntes oss illa motsvaras
af snöslasket och luftens alldeles ej hesperiska beskaffen-
het. Åldriga stenbilder och målningar smycka sinnrikt
åtskilliga byggnaders utansidor. Om Universitetet vet
jag ingenting vidare att berätta, än att jag sett huset der
föreläsningarna hållas. Deremot besågo vi desto mera
sorgfälligt den stora kyrkan, der Gustaf Adolfs dotter
högtidligen öfvergaf de grundsatser, för hvilka hennes
fader offrat sitt lif. Klockarn, lik alla klockare rik pa
egna historiska urkunder, visste mycket att förtälja om
denna händelse. Ett med popplar och almar planteradt
fält, som under hvarje annan årstid sannolikt uppfri-
45

skar mången vandringsman, leder från kyrkan till den så
kallade Borgen, eller Residenset, der landets provincial-
styrelse har sitt säte. Man sade oss, att vår ärlige
Sand wir th, under de månader han bodde der såsom
Herre öfver Tyrol, icke förtärt större summa an åtta
och fyrtio Kreuzer om dagen.

Nämnda kyrka innesluter föröfrigt i sitt sköte en yp-
perlig märkvärdighet; ett minne af germanisktsinne och
snille från den tid, då riddar-andan ännu ej upphört
hos konstnärerne, emedan den ännu ej till fullo hunnit
slockna hos förstarne och folken. Du minns, hur jag i
det vördiga Nürnberg gladde mig öfver Helgonets graf-
vård i Sebalds-kyrkan : här fann jag ånyo en grafvård,
som i förträfflighet, fastän af ett annat slag, fullkomligt
täflade med den förra. Den betäcker väl ej stoftet af
ett Helgon, men dock af en man, som genom ett un-
derbart ungdoms-äfventyr blifvit hjelten i en Legend, och
hvars blotta historiska bild, rigtigt känd, ensamt förslår
att locka till honom alla goda och rena hjertans kärlek. Det
är den fromme, poetiske, tappre jägarn och kejsarn
Maximilian den Förste, hvilken såsom yngling, un-
der en stenget-jagt, räddades af en engel fran faranatt om-
komma på en för all mensklighjelp otillgänglig fjällklippa.
Du påminner dig visst den vackra beski ilningen deiom
i första årgången af vår Amalias T a s ch en bu ch d er
Sagten und Legenden. Han har valt sig denna si-
sta lägerplats i midten af sitt älskade Tyrol, och hans
sonson Ferdinand I har låtit verkställa monumentet, en-
46

ligt det förslag dertill, spm Maximilian sjelf sages haf-
va uttänkt. Midt emellan en i tvenne leder uppställd
lifvakt af colossala bronzgestalter, knäböjer den Aflid-
ne i full kejsarskrud pa höjden af den fyrkantiga mar-
morvården; tankfulla och ödmjuka, sitta vid dess lyra
horn de fyra hufvuddygderna omkring; trappsteg af ädel
styl föra upp till de i den skäraste carrara-marmor af-
bildade bedrifter och lefnadsöden, som pa grafvårdens
fyra sidor, i half-upphöjdt arbete, framställa ett lätt öf-
verskådligt sammandrag af sin hjeltes historia. Hvarje
väsentlig scen deraf har sin egen talla, är ett litet epos
för sig; och skickligt har den snillrike konstnären,
Alexander Colin fran Mecheln, genom sexton pe-
lare af svart marmor afdelat de fyra sidorna i tolf fält?
af hvilka hvart och ett innefattar tvenne sådana tailor,
den ena ofvantill, den andra nedanföre, utan all samman-
gyttring och förvirring. Alltär utarbetadt med den yttersta
finhet, noggrannhet och bestämdhet, men fritt och rörligt;
personer, grupper, slagtningar, riddarspel, frierier, de
olika folkens olika physionomier och manerer, kläde-
di ägtei, vapen, hästar, byggnader, — allt ger ett ange-
nämt hvimlande skadespel af lefvande sanning, allt är
lika smaklnllt i utförandet, som rikt och charakteristiskt
i uppfinningen. Pä hvarje tafla förekommer hufvudper-
sonen sjelf, och är öfverallt, med sorgfälligt uttryckt skill-
nad i alder, ett noga igenkänneligt portrait. Tjugutre
sma vackra Helgonbilder af bronz nedblicka från cho-
iets hufvud-list pa den bedjande Kejsaren; de äro af
båda könen ; och slägtingar af Habsburgska huset. De


stå der liksom lyssnande, för att med understödjande för-
böner beledsaga Maximilians böner i flygten till himme-
len : under det att på ömse sidor om grafvården de förr-
nämnda jättehöga gestalterna, till antalet tjuguatta, upp-
ställda mellan de pelare som bara kyrkohvalfvet, högtid-
ligt bevaka den kejserlige frändens hvilorum* Dessa äro
nemligen också män och qvinnor af dels verklig, dels
åtminstone (i den tiden) trodd skyldskap med den Aflid-
ne, t. eX. stamfadern Rudolph, svärfadern Karl den Djerf-
ve af Burgund, de undersköna gemålerna Maria och
Blanca, Gottfried af Bouillon, Östgöthen Theodorik, den
vidtbesungne konung Arthur, och så vidare: i sanning
konungsliga skepnader. Med talande anleten och maje-
stätiska ställningar, kraftigt bärande sina malmtunga, men
smidigt arbetade smycken af drägteroch rustningar, skå-
da de lugnt och allvarligt pä det närvarande tidehvarf-
vets alllförmycket fjäderlätta söner. En hel mennisko-
verld af oräkneliga basreliefs-figurer, omgifven af fem-
tioett (större och mindre) fristående bildstoder, är såle-
des detta monument utan tvifvel värdigt den monark,
som var vän af Pirkhaimer och Albrecht Dürer.

Under mitt vistande i Nurnberg, der han så väl
och så ofta trifdes, har jag samlat åtskilliga drag till en
fullständig spegelbild af denne älskvärde kejsares lynne.
Till prof blott ett enda. Då man ville förmå honom
att straffa en otacksam menniska, som rimmat nidskrif-
ter emot honom, svarade han: ’’Lasst den Schreiber
laufen ! Solche Schimpflieder kommen und gehen wie ein
-»J

48

Aprilschauer, und dauern nicht so lange wie das alte
Lied Christ ist erstanden; über welches die Juden
sich beschweren, dass es schon fünfzehnhundert Jahre
gewährt.”

Men nog om Maximilian och Bildhuggarn Colin,
som äfven förfärdigat sin egen grafvård, på hvilken i
Basrelief skildras huru Frälsaren uppväcker Lazarus. Du
längtar förmodligen, liksom jag, ifrån de döda ut till
de lefvande. Blott en blick in i ett sido-capell, kalladt
silfver-capellet, måste du ännu tillåta mig: icke
på silfret, som redan är borta, utan på ett konst-alster,
som gissas vara också ett verk af Colins mejsel. Hi-
storien och skaldekonsten kanna den sköna borgardottren
från Augsburg, Philippina W els er, hvars kärleks-
handel och äktenskap med Ärkehertig Ferdinand II af Ty-
rol gifvit dem ett af deras ljufvaste berättelse-ämnen.
Det är hennes marmorbild, som här i svepningsskrud
hvilar på en minne-sten, öfver hvilken en mild skym-
ning beständigt gjuter sin halfdager. Stenen är, nedan-
om inskriften, sirad i basrelief med allegoriska före-
ställningar af ömhets- och barmherlighetsverk.' Ärke-
hertigens eget monument, mera prunkande, fastade dock
blott flygtigt mitt öga, som deremot gerna dröjde på den
enkla, men för hans gemål så ärofulla hyllningen åt
qvinlighetens högsta egenskap.

Eftermiddagen, just då vi som bäst hvilade oss ef-
ter våra vandringsmödor, kom vår värd, Herr Aloys
4g

Niederk i rch er, plötsligtupp till oss i ett särdeles kri-
giskt lynne; med famnen full af stridsklübbor, genom-
skjutna fjäderhattar, nerblodade bondjackor, Hoferska
proclamationer, och mera sådant, svängde han trium-
ferande i sin hand en sköldpadds-dosa, på hvars lock han
visade bokstäfverne A. H. och kastade sedan hela sin
arsenal i en hög midt på golfvet. I spåren följde tven-
ne kypar-gossar, som buro ett slags naluralie-cabinett,
innehållande knifskaft af råbocks-horn, trädsnitt och
kopparstick af tyrolerdrägter, en otalighet af tandpe-
tare, hornringar och i messing infattade agater* Se-
dan han med skyndsamhet, men likväl något mera om-
ständligt, utbredt på ett bord dessa håfvor, bjöd han osa
med stolta åthafvor hvar sin pris ur den patriotiska do-
san, och anmärkte att den var en hedersskank af Hofers
ännu lefvande bror, samt just den samma, ur hvilken
der Sa nd wir th vanligen plägat snusa. Efter denna
inledning, och såsom commentarier till de märkligheter
han stycke för stycke uppvisade, förtäljde han oss högst
utförligt hvarjehanda om Tyroler-fejden , och vi Öfver-
strömmades af en mängd icke illa berättade anecdotet
om hans landsmäns bragder. Det qvinliga könet hade i
dessa tagit en nästan lika verksam del som det manli-
ga ; och vi hörde gerna, huru han, pa sitt vis rätt
vältaligt, afhandlade det stora Horatianska themat ’’Dul-
ce et decorum pro patria mori” —* änskönt vi
ej kunde förmärka, att han sjelf någongång sokt be-
segla den läran med sitt exempel. Bland andra minnen

Spea

4
So



I

»



från denna stormiga tid sågo vi ock det af Hofers egen
hand på stället skrifna original till den bekanta kungö-
relse, der han, genast efter sitt intåg i Innsbruck, för-
bjöd stadens fruntimmer att gå med blottad barm och
nakna armar. En sådan klädedrägt, säger han, vore
tjenlig blott att väcka förargelse, eller ock, hvad än vär-
re är, ohöfviska lustar; den passade således ingalunda
för chris t na qvinnor. Du drager dig kanhända till
minnes från den tidens avisor, huru Fransoserne och de-
ras vederlikar gjorde sig muntra öfver delta kyska ma-
nifest, som likväl i sig sjelft har en så naif ärevördig-
het. — O veldiga och i krigsvetenskapen kunnjga per-
soner hafva försäkrat mig, att Hofer, som genom sin
död blifvit så godt som canoniserad i dessa bygders åmin-
nelse , icke ägde det snille, den skarpsynthet för det he-
las ledning och den beslutsamhet för ögonblicket, som
fordrades för den äfventyrliga plats, hvarpå han ställdes
af sitt varma hjerta och sitt folks kärlek 9). Må vara i
Han uthärdade ej, alt se de lyrolska bergen vanhedras af
främmande herrskares bomärken; han trodde, att fädernes
Gud och Kejsare ägde ensamt rättigheten att på dessa höj-
der, i dessa dalar blifva lydda; han ville, att männerne
skulle bevara sin mandom och qvinnorna sina mödrarg
seder: och i förtröstan till Guds Moder, hvars bild han
bar på uppslaget af sin ofantliga, med en stor vildfågels-
fjäder beprydda hatt, göt han sitt blod för sin vilja och
sin öfvertygelse. Njute då hans försonade skugga i frid
en så välförvärfvad ära !

»

fi


it

Det skönaste uppträdet af Hofers lif är han« död.
Såsom fältherre hade han ofta nog visat obetänksamhet
och villrådighet : såsom martyr öfverträffade han sig
sjelf, och utplånade tillfyllest hågkomsten af hvarje be-
gången svaghet. En väns förräderi upptäckte, sedan
landet var kufvadt, hans gömställe för Fransoser-
ne> som afsände honom fängslad till Mantua. Det var
der, tidigt på en morgonstund, som han gick att skju-
tas. Han fördes då genom långa hopar af fångna Ty-
rolare, hvilka man under talrik bevakning utsläpat pä
gatorna, på del att både Hofer och de skulle af detta
Ömsesidiga skådespel än hårdare straffas, och inse, att
nu allt hopp vore ute för Tyrols befrielse. Högt grå-
tande störtade sig dessa landsmän och vapenbröder pä
knä, då de sägo sin hjelte föras hän till döden ; alla
sammanstämde i en öfverljudd begäran, icke till deras
tyranner om skonlng for honom eller sig, utan till den
älskade höfdingen, att han till afsked måtte bevilja dem
sin välsignelse. Han, utan att förändra sina anlets-
drag , upplyftade vänligt och med värdighet sina händer,
signade dem och bad dem ’'hålla ut vid sammå goda mod,
hvarmed han sjelf nu ginge den högste Domaren till mö-
tes; han visste, att hväd de gjort vore ra 11, och skulle af
Gud och Efterverlden så anses, ehvad än Fransoserne
derom månde påstå; föröfrigt kände han inom sig en
orubblig tro, att den himmelske Fadern ej kunde för-
skjuta deras oskyldiga böner, beseglade med så mycket
hlod och så mycket lidande; Tyrol skulle inom få år
ofelbart vara ålerställdt till sin fordna Öfverhet och un-
52



der sina gamla lagar, fastän han ej blifvit funnen vär-
dig alt uträtta ett så dråpligt värf!” — Manville förbin-
da hans ögon: han vägrade det, vände sig mot den klart
Uppgående solen, sträckte högra handen mot himlen,
lade henne på hjertat — och föll.



I



Hvad hjelpte det att Fransmännen, med samma us-
la barnslighet, som bragte dem att i Schweiz förstöra
benhuset vid Murten, smädande nedrefvo korsen, som
dyrolarue upprest öfver sina för friheten fallna kamra-
ters grafvar? Tyrol är nu än dock befriadt; och oför-
gäugligare, än korsen, lefver i dessa bergsboers bröst
minnet af de slagna och deras höfding. — Har Österri-
kiska hofvet uppfört sig tacksamt mot delta trogna folk?
Meningarna derom äro i Tyskland ej delade 10).

Och nu — lemnom för denna gång den hjcl temo-
dige bonden, hvars simpla snusdosa jag ej ulan rörelse
vände mellan mina klemmiga författar-fingrar. För
Dig behöfver jag väl minst ursäkta, att jag så länge vid
honom uppehållit mig! —







Tyrolarne äro ett lika glädligt, som kraftigt menni-
skoslag; man märker grannskapet af det italienska lef-
nadssattet, slojande och lustigt, gerna sökande sig ut-
rymme under portiker och i fria luften. Föröfrigt är,
af Innsbrucks märkvärdigheter, den största märkvärdighe-
ten Innsbruck sjelft: ett i sin art mera förunderligt läge,
an denna stads i den pittoreska Inn-dalen, låter näppli-



111

ss

.	' - 'V




53

gen tänka sig. Man må ställa sig i hvilken betydligare
gata som helst, så har man i dess ända utsigt åt ett
fjäll: staden ar innefattad i en ring af Alper, med slutt-
ningarna klädda af täcka landtgårdar och byar, högre upp
ängar och med enstaka kojor försedda betesmarker (från
hvilka nu den kallare gårdagens snö redan var bortsmält),
öfver dessa åter mörka skogar, och äntligen, till sist,
blanka snöhjessor oTvanpå. När solen skiner på allt det-
ta, kan man ej begära ett grannare skådespel. Tiden
medgaf blott en kort aftonvandring i nejderna; man
visade oss på något afstånd det åldriga slottet Ambras,
bekant för den dyrbara samling af forntida vapen och
tornerspels-minnen, åt hvilken det egnades af Philip-
pina Weisers ridderlige gemål. Tyvärr funnos dessa
skatter ej mera der: de blefvo år 1809 räddade undan
Fransmän och Bayrare till Wien 11); men Tyrolarne
klaga bitterligt, att sedan aldrig hafva fått dem tillbaka.

Om qvällen hörde vi på gången utanför våra rum
vackra qvinnoröster, och en melodi, som trängde genom
märg och ben ; vi gingo efter ljudet, och se ! tvenne un-
ga flickor söngo vid table d’hote tyrolska folkvisor.
Vi bådo dem genast komma in till oss; de kommo, och
söngo för oss allt hvad de kunde, ända intill midnat-
ten. Vi voro utom oss af glädje. Ack! om Du varit
der med; jag är viss, att stora tarar af lycksalighet skulle
lia tillrat utför dina kinder. 1 synnerhet när du fått hö-
ra en, som börjas : ”W ann ich i n der F r ii h ’ a u 1 -
stehe” — jag tänkte då på Dig! Denna melodi, med
g 4

de enfaldiga orden dertill, ar den bästa Charakteristik
af Alp-lifvet, den bästa charta öfver Tyrol. Naturligt-
vis yttrar sig i de tyrolska sångerna, liksom i våra in-
hemska, skogs- och bergsbo-sinnet; men utom denna
gemenskap andas de bestämdt en alldeles skiljaktig be-
skaffenhet. I våra herrskar mer det Tragiska, Magiska
och Chevalereska: i dessa återmer det Naiva och Idyl-
liska; man hör ett folk af herdar och jägare utgjuta sina
hjertan. Utom några herrliga gamla Choraler, och vis-
sa bland våra skandinaviska folkvisor, har jag ännu al-
drig hört en musik , som så trängt in i mitt allrainner-
sta. Det är obegripligt, huru Gessner, en man som
visst ej varutan poetiskt anlag, kunde lefva i Schweiz,
i grannskapet af Tyrol, i ett land, bland ett folk, der
he r de-id yllen ännu i verkligheten fortfar, och
likväl ej förmå hemäktiga sig den ringaste skymt af
verklig natur åt sina egna fad-söta, på allt indivi-
duellt lif blottade idyller. En enda sådan visa, som den
sistnämnda, borde öppnat hans sinne för den sanna
landtmans-enfalden och dess poesi. — Vi tackade Gud
för den lycka, alt vi fingo höra dessa visor just i sjelf-
va Tyrol, och af infödda sångare. Det egna sättet
att sjunga dem , det Öfver hela Tyskland under’ nam-
net ”Jodeln’* eller ”Johlen’* vidtfrejdade Ijudbry-
tandet, som tycks uttrycka ett mangdubbladt ©mvexlan—
de återskall af vallhjonsröster och jägarhorn mellan ber-
gen, har så förunderliga tonledningar, tonsprång och
tonfall , alt de väl omöjligen kunna frambringas af andra


55

halsar, au dem som haft Alperna till sangskola. Mel-
lertid härmar man dem så godt man kan, särdeles vid
Universiteterna, der, såsom bekant är, i Tyskland be-
ständigt föres en art skogs- ochjägarlif. Ja, i Jena har
Senatus Academicus nödgats utfärda ett förbud att ”m o-
re Tyrolensium inconditos clamor es edere,”
emedan det hände sig der i ett vid stortorget beläget flervå-
ningshus, som beboddes af idel Studenter, att alla fönster,
en lång tid bortåt, sågos öppna från morgon till qväll
och fullproppade med skjortarmade Minerva-söner, som
jo dia de hela dagen igenom i så allmän chor, att sta-
den dervid blef liksom döfstum, och all dess handel och
yandel höll på att afstanna.

Men de unga Sångarinnorna skänkte oss ej blott ge-
nom sina visor en poetisk njutning; afven deras egen
lefnads-historia är högst poetisk. Värdfolket berättade
den. De äro egentligen tre till antalet : fader- och mo-
derlösa, i en ålder mellan femton och tjugu år, lefva
de i en liten hydda utanför Innsbruck, och försörja sig
nästan blott genom sin sång; de gå hvar dag in till
staden, eller ock bli de efterskickade, alt sjunga för mu-
sik-älskare och resande sina enkla qvåden. Tva äro sy-
strar, och den tredje, arm och utan föräldrar liksom de,
hafva de upptagit i sitt sångförbund. Denna, som är
den vackraste, sågo vi först om morgonen derpå^ då vi
beställt dem till oss att ännu engång upprepa sina sång-
stycken. Då söngo de ock en ballad, som handlade om
56

Sand wlrth Hofer och hans beddftet; de stodo fram-
för hans bild, och hans fryntliga ansigte tycktes med
nöje lyssna till sitt namn, som så tacksamt klingade på
läpparne af landsens döttrar. Naturen har begåfvat alla
tre med ypperliga röster; de ha inöfvat sig med hvar-
andra på egen hand att sjunga i olika stämmor, och de
utföra det hela med en styrka, en värma, en harmonisk
Hoggiannhet, ett musikaliskt förstånd, som ej nog kun-
na berömmas. Täckt och renligt klädda, äro de lika
fria från alla tiggar-manerer, som från alla de tecken,
på hvilka man igenkänner en förlorad eller åtminstone
förminskad ärbarhet. De komma in blott till den, som
befaller det; göra vid dörren en blygsam , men ledig nig-
ning, stiga sedan hastigt framåt och ställa sig midt på
golfvet i en trekant, se blott på hvarandra, och begyn-
na i ögonblicket sin sang. Älven då, när denna tol-
kade den friska, obeslöjade sinnlighet, som i dylika folk-
visor ej sällan med den djerfvaste upprigtighet förråder
sin andel i Kärlekens mysterier, syntes de förhålla sig
dervid nästan lika medvetslöst, som rosen, när hon
står midt i solskenet såsom en offentlig sinnebild af Na-
turens mest brinnande vällust. Blott ett par gånger,
nar vi, som ej till alla delar förstodo Tyroler-dialek-
ten, fragade dem om betydelsen af ett par dunkla ut-
tryck, blefvo de en smula förlägna ; men delta hindra-
de dem ej, att med den oskyldigaste uppsyn i verlden
meddela oss den högtyska öfversätlningen. Sedan de
sjungit så mycket de orka, slå de äntligen upp sina ö-
5;

gon mot den resande åhörarn, och fråga med en barn-
sligt vänlig min, beledsagad af en ny sirlig nigning, om
de varit till nöjes? och försäkra, att de nu ej förmå
sjunga längre; man vore ju en barbar, om man spar-
samt betalte dem deras näktetgals-möda! Derefter tacka
de med ännu en nigning, djupare än de förra, för hvad
de fått, och försvinna med ilande steg ur ens åsyn.
Man sade oss, att de (i förhållande till sina behof)
rikligt uppehålla sig genom sin konst och tvifvelsulan
snart nog skulle finna hederliga friare. — Kan något be-
hagligare ämne uppfinnas för en Romans ? —

Så satte vi oss äntligen d. a5. åter i vagnen: hela
dagen åktes, och hela den följande natten; det förekom
oss, som hade vi nu tagit ett högtidligt afsked ej blott
från Tyskland, ulan från Norden i allmänhet — och
jag kände i mitt innersta en ordentlig hemsjuka. Det
är en förträfflig inrättning, att man har Tyrol på grän-
sen af Italien; man erhåller hela intrycket af den ger-
mano-golhiska naturen, i samma ögonblick då man öf-
vergår till dess motsats, på engång fullkomligt samman-
faltadt och djupt. Skall det ej mot alla Hesperiens
relelser hålla ut sitt riddarprof? —

Äter bär landsvägen uppåt, slingrande sig fram ge-
nom tusenfaldiga bugter och branter — Inn-dalen ligger
vidt nedanom oss och försvinner i den snö, med hvil-
ken den sista natten varit frikostig — Den trotsiga na-
turen utvecklar allt djerfvare och skarpare former, ehu-


■

58

landet, långt mera bebodt än våra svenska skogs-
bygder, jemväl i sina ödsligaste taflor bibehållei-en viss
gästfri vänlighet. Kylan tilltog i män af trakternas hög-
ländtare läge, men utan att nedstämma eller förslöa oss.
Posthusen 12) blefvo ständigt mera romantiska, och
forellerna ständigt mera läckra ; folket förblef sig öfver-
allt likt; okonstladt och hjertligt. I den täcka köpingen
Steinaeh sågo vi utanpå väggarna målade hela pro-
cessioner och härfärder, i ålderdomliga dragter. Detta
(stundom rätt skickligt gjorda) fresco-måleri ar icke o-
yanligt på de tyrolska husen, hvilka, särdeles de för-
mögnare landtmännens, gerna framställa till vandrarens
uppbyggelse åtminstone någon helgonbild och något bi-
bliskt varnings-cller tröstespråk. Väggarna äro föröf-
rigt ej sällan strukna med ljusa, glada färgor; och bygg-
nadssättet, ett mellanting af tyskt och italienskt, med
betydligt afplattade tak, med gallerier som gå utanföre
rundt omkring hvarje våning, och en liten prydlig kloc-
ka öfver midten af husets framsida, ger en anblick,
som i treflighet öfverträffas endast af invånarnes egen.
Karlarne se raska ut i sin lediga jägardrägt, med breda
lädergördlar, och bössan på ryggen: runda, med breda
■skyggen försedda hattar, ofta gröna och på en sida upp-
fästade, beskugga deras brunletta, kraftigt tecknade an-
sigtenj och på dessa hattar bära de ett heders-märke,
som utvisar i hvilket mått dess bärare tilltror sig vara
man för sig. En större fjäder af någon vild fågel ut-
gör detta kännetecken, och flerfaldigas allt efter som be-:


59

drifter och sjelfFörtröstan tillväxa; den nemligen, som
äger (eller tror sig äga) styrka och vighet tillfyllest, att
kunna mäta sig, om så påfordras, icke blott med en
fullhaltig man, utan ook med två, tre eller flera, till-
vällar sig ett lika stort antal fjädrar till hattprydnad.
Qvinnoma, likt männerno friska och starka, bruka
manliga hattar; långa hårflätor och röda, sirligt åtsnör-
da lifstycken, gifva åt de vackra och välväxta ett ännu
fördelaktigare utseende; hvilket likväl ej gäller om de
många kjortlarna, som aro hopade på hvarandra med
löjligt öfverflöd, löjligt särdeles i förhållande till dessa
plaggs understundom förvånande korthet. De rika bä-
ra omkring lifvet en massif silfverked, och der vid fä-
stad en ansenlig nyckelknippa. Man tror sig föröfrigt
se idel hjeltinnor; och de unga ibland dem likna förmod-
ligen landtflickorna i det närgränsande Salzburg, om hvil-
ka i München berättades, att deras temperament lätt
nog kan uppeldas, men att uppeldaren måste vara ut-
rustad med ”Herakles’ heliga styrka”, om han ej sedan
vill afskedas med stryk. Detta missöde har, såsom
enskilda bekännelser förtälja, drabbat mången Resande,
och bland andra i fjol ett par Engelsmän, somföretogo,
från nyssnämnda hufvudstad, en utflygt till Salzburgs
arkadiska sommar, men vid återkomsten bedyrade, att de-
ras lågor aldrig hädanefter skulle tändas påherdinnors
altaren. Man hade afslagit herrarnes erbjudna penningar,
man hade sagt sig väntat helt andra bevis på deras red-
barhet, och handgripliga ^enipnstrationer af amazonisk
art hade slutligen inskärpt nervus probandi af den
icke just i attiska ordasätt gifna förmaningen..............
Flickorna ha rätt! Thalestris var skapad endast för A-
lexander. — När en Tyrolare är narraktig, sä är
han meräudels en mycket originellare och putslustigare
narr, än andra narrar i allmänhet: den stolthet, den o-
ekyldigt sjelfförnöjda jaghets-känsla, som bildar ett grund-
drag i detta folks lynne, öfvergår då till det tokroliga-
ele (men ofta också vämjeligaste) prunk och storskryte-
ri. Äfven våra bergsboer äro lätt dertill benägna ; men
dessa gå dock längre i konsten, emedan deras sinnelag
ar långt mera sarigviniskt-choleriskb Så träffade vi i Inns-
bruck , utom vår värd sjelf, ett dråpligt exemplar till,
som sade sig vara hofskraddare hos denne. Då han för-
sta gången steg inom våt dörr, präsenterade han en icke
fullt sex qvarter lång, men i fotsid slängkappa och hög
trekantig hatt inhöljd skraddar-figur, med hvilken han,
tigande och ogement gravitelhk, framträdde midt i sa-
len till ett bord der Hjort satt och skref. Dit anländ,
slog han med en förundransvärd behändighet kappan till
båda sidor, satte på golfvet sin trekantiga hatt (som
ägde hälften af hans egen höjd) och på bordet sin snus-
dosa, utan en helsning, utan ett ord; tills han omsider,
sedan han först tagit sig en pris ur dosan, under en liten
lätt bugning vände sig till Hjort med en gäll stämma
och detta spörsmål: ”Was befehlen Sie, mein Schatz?”
Af skratt bief man honom länge skyldig svaret på frå-
gan: men detta upptog han ganska illa; sedan trettio år,
sade han, vore ingen annan än han den ”Gyllene Or-
61.

nens’’ lîf— och sfats - skräddare; och i följd af det-
ta höga ämbete (”denken Sie”, sade hau, ”bei dem Herm
Aloys Niederkircher selbst!”), beklädt med så långvarig
.ära, ville han mana ut B** på envigeskamp , emedan
denne djerfdes yttra, att man i Paris bättre lagade
byxor. Slutligen blidkade honom Hjort mod den för-
säkran, att i London deremot alla Lorder och Gentle-
men buro sina byxor lagade enligt hans method; hvar-
af han fann sig oändligt tillfredsställd, och anmärkte med
dämpad röst: ”Das glaub’ ich wohl! Drum sind auch
die Engländer ganz andre Leute als die Franzosen, und
werden immer diesen Ruhm behaupten.” — Alt åtskilligt
sedeförderf i sednare tider börjat insmyga sig bland det-
ta redliga och tappra bergfolk, pastas och är sannolikt ;
i synnerhet det slags uppblåsta och med plump ärlighet
braverande Härd, som ofta nog förekommer hos våra
Dalkarlar, och nu säges vara i Schweiz allmän , ja älven
till någon (icke så ringa) del halva inrotat sig i Norri-
ge. Jag menar det genom främlingars och känslosam-
ma åskådares loford så lätt uppkommande högmodet öf-
ver en patriarchalisk lefnads-enfald , hvilken just genom
reflexionen öfver sig sjelf förlorar sin oskuld och med
densamma hela sitt värde. Mellertid lär med Œyrolar-
ne samma förhållande häruti äga rum, som med Dal-
karlarne, bland hvilka mången idkar sitt dalkarlskap
såsom ett slags (mer och mindre indrägtigt) yrke: «endi-
gen att man bland dem, som blifva hemma i sitt land
och der nära sig, mera sällan råkar dylika storskrylare
af dygd och redlighet; hvaremot de kringvandrande
rf ■ *4	... H	IBH

62

(som t. ex. utom Tyrol? gränsor titulera alla mennî«
skor med D u, fastän denna förtrolighet redan blifvit
inom dessa gränsor nästan öfverallt aflagd) berättas
vara, till mesta delen, hvad man i Sverige kallar sto-
ra klipp are.

Öfverallt^mölte oss' minnen af Hofer , af insurrection
nen och dess ”briganter”: den fransyska benämnin-
gen på^de^upproriska bönderne bar nu af dem blifvit
förvandlad till en äretitel, med hvilken man hedrat
hvar och en, som deltagit i denna fejd. Der Sand-
wirth är Tyrolarnes Carl XII: alla postiljoner talade
om honom med gamman och vördnad, alla krogvärdar
skröto, liksom deras förnäma medbroder i Innsbruck ,
att han var utgången ur deras ädla skrå; hvarvid någ-
ras miner antydde, att ingenting vidare än tillfäl-
let hade felats dem sjelfve, för att förvåna Europa med
samma storhet; men den vore i alla fall befintlig in-
om deras bröst. På ett ställe berättade oss en gumma','
som i det blodiga året 1809 förlorat sina söner under
Hofers befäl, alt hans boningsort Sand ej var långt
derifrån aflägsen, och att han ifordna, lyckligare dagar,
då han ännu var blott en fredlig och välgörande gran-
ne, hade vid hennes bord tagit mången ”Schnaps’’ un-
der glada och uppbyggliga samtal. De flesta stugor bu-
ro på väggar eller dörrar, vanligtvis midt ibland en
grupp af Christus- och helgon-afbildningar, någonting
som skulle föreställa Hofers portrait. Korteligen , han
65

har blifvit sitt folks man: och detta till den grad,
att till och med har i Rom den gamle tyrolske land-'
skapsmalarn Koch 15), som ej pä tjugu eller trettio
år sett sitt fädernesland, blir uppglödgad nästan till Ber-
serksgång, så ofta han hör ljudet af Hofers namn. Ny-
ligen har Kronprinsen af Bayern, som nu vistas här i
Rom, umgås med idel konstnärer, och öfverallt upp-^
träder i den såkallade forntyska dr äg t en (en drägt,
som i hans egen Faders rike är förbjuden), gjort gub-
ben Koch den hjertefröjden, i ett aftonsällskap hos
min beskydderska Fru *, att sammanklinga sitt glas
med hans och dervid föreslå — Andreas Hofers skål !

Aftonsolen fann oss i den högsta och kallaste regionen
af detta Alp-land. Besvärlig nog var oss föreställningen om
den annalkande natten, som vi föresatt oss att genomvaka,
eller åtminstone genomåka: men sa visste vi ock, att
vår vedermödas bittra kalk vore på upphällningen, och
att han redan af nästkommande morgonstund skulle bytas
ut mot den första nektar-bägarn. Dessutom var B s
resvagn, ehuru icke stor, hkval beijvåm, och så mrat—
tad, att vi der alla tre kunde få tak öfver våra hufvuden;
så ofta vi ej uthärdade sitta ”sub Jo ve frigido”. Mel-
lertid jagade hvarandra, i vildaste omvexling, utsigt på
utsigt af kala klyftor, dunkla granskogar, isbetäckta fjäll,
små spridda slätter med menniskoboningar, bradbranta
stränder af forssande bergströmmar och vattenfall. Lik-
som borde vi arma Romfarare föi^t aflägga ett besök
6 i

lios det luftiga borgerskapet i den af Aristophanes och
Coetheförherrligade staden Molngök sbo rg 14), höjde
sig jorden med oss oupphörligt anda tills vi uppnatt spet-
sen af Brenner; ett berg, som på denna vägen är
det högsta bland de Alper, genom hvilka Tyskland skil-
jes från Italien. I posthuset, på lijessan af berget, spi-
sade vielt mellanting af middags-och aftonmåltid, samt
förtärde för sista gången Tyrolska foreller. Vi uppas-
sades dervid af fyra vackra, men jättestora systrar: vid
hvar och en, som särskildt komin i vårt rum med något
glas, någon rätt o. s. v. tyckte vi med ny förvåning, att
hon var ännu jältelikare än den sist sedda; jag har aldrig
skådat mera högvuxna, aldrig mera groflemmade, men
dock väl, ja skönt proportionerade qvinnor. Alla fyra
voro ännu ogifta: hvilka Sigur dar, sade vi åt hvar-
ann , måste de vara, som våga rönet af dessa Val k yr i ors
kärlek ! De syntes dock äga ett ganska mildt lynne, och
voro utmärkt fryntliga. Vi hade Irån München med-
fört ett par flaskor cypervin, att tömmas ofvanpå Bren-
ner : i detta vin , hvarom Bellman med skäl' anmärkt
att deruti ”paradiset blommar’’, drucko vi nu Italiens
skål; och den låga, ensliga stugan, kring hvars knutar
en vinterstorm just som hurtigast rasade, hindrade oss ej
alt redan känna oss betydligt italienska till sinnes. Otaliga
floder, åar och backar hafva på denna bergsrygg sina
källor , som under mycket brusande och dånande för-
dela sina vatten ; några strömma nedåt Tyskland ,
andra, stundom upprunna blott få steg från de förras
ursprung, nedåt Italien. Den största bland dem alla.
65

Ei sac h, beledsagar länge vägen till Verona, hänigf
svallande genom fjällklyftor och dalar, ömsom försyn.-
nande , ömsom återkommande mellan sina höga, skarpt
bugliga bräddar. Väl började nu småningom landsvä-
gen alt slutta, och sänka sig mer och mer utföre åt
Lombardiets falt: men ingen skymt förspordes ännu
af Armidas rike; tvertom fortfor samma dystra nalur
att hålla oss sällskap, och för att bekomma intrycket
fullt, uppassades vi äfven i köpingen Sterzing af full-
komliga jätte-mör. Också var det på en vidsträckt
mässe vid denna köping, som qvinfolken, gamla och
unga, under Hoferska kriget engång spände sig för hö-
vagnar och gingo löst på fronten af fiendernas troppar,
som icke begrepo hvad detta antag åsyftade, förrän de
bakom hölassen förborgade männerne helsade dem med
skurar af säkert rigtade kulor. Att den härpå naturligt-
vis följande återhelsningen lika litet skonade det ena kö-
net som det andra, bekymrade ej de förbittrade ama-
zonerna: de logo bössor dels ur hölassen, dels från si-
na stupade makar, söner, bröder och fästman, förkla-
rade sig hvarken ämna gifva eller taga pardon, laddade
outtröttligt och sträckte den ena fransosen eiter den an-
dra till jorden. — All själsodling duger till intet, om
ej ett sådant folklynne slutligen blir blomman af all ci-
vilisation. — Af dessa brigantinnor lefva många
ännu, och behandlas med synnerlig aktning af det yn-
gre slagtet, för hvars ögon de redan äro omgifna med
en sagolik glans. Jag såg sjelf en, som ännu icke hade

Svea VII,

5
fyllt sitt tjtiguâttôïiue år, och'som hade bivistat drabb-
ningen vM StbrZiug såsom adcrtoh-årig jungfru, flvilka
flickor ! Huru många' ämnen måste ej bland dem finnas,
till både GudrunöT oth Brynhildör !

.......n doQ TiM aiftßa

...............-viv ■ .nr • dr/ ; • bn; .T

Omkring ’ staden Brixen Vidgade sig den smala,
af himmelshöga klippor omslutna Eisach-dalen, omi na-
turen tycktes antaga en mildare, ja sydligare presell
åtminstone så vidt vi kunde förmärka med sömniga
ögon, under striden mellan dagning och nattmörker.
Men tålamodet måste vidare pröfvas; och vi sågo den
uppgående mörgonsölen ratt trumpnå till mötes, åter
kringùiùsicerade af Ëisàchs vilda strömkarl, åter begraf-
na.i trånga, hotande fjallpass, genom livilka vi mana-
<«

de postiljonerne att jaga sina hästar allt hvad de kunde,
emedan vi dubbelt fröso af nattvak och af luftens kyla.
Med allraslörsta nyfikenhet afbidade vi således den vidt-
berömda plötsliga klimat-förändringen, som enligt alla
Tyskars, alla Resbeskfifvares påstående skulle förnim-
mas genast efter nedkomsten från Brenner. Vi fram-
ryckte från station till station, tillryggalade de ännu
tyvärr lika nordiskt pittoreska orterna Kollmann
och D e u t s ch e n, fröso lika fördömdt, och blefvo äntli-
gen öfvertygade, att detta trolleri, liksom så mån-
get annat, ägde tillvarelse — blott i resbeskrifningar
och poetiska dagböcker. Men—föreställ dig var förun-
dran ! Under det vi som ifrigast knotade och svuro öfver
alla sentimentala voyageurer, alla landstrykande illusiöns-
makaré, och öfverenskommo att i våra res-berältelser
«7

hålla oss obarmhertigt vid nalina sanningen, lände Vi midt
i samtals-nitet hettan af en oförktarlig värme, Söm hastigt
gjorde våra nyss förut mot kölden otillräckliga reskläder
högst besvärande. Vi sågö osS omkring, och se! den
efterlänglade klimät-fÖrvandlingén var redan inträffad,
inom mindre rymd än en svensk fjerdingsväg, sä skynd-
samt, att vi ej hunnit märka någon förmedlande öfver-
gång. Liksom framkallad ur fjällen genom ett verkligt
trollslags utbredde sig, nedanom en sluttning pä hvilken
i detta ögonblick vi befunno oss, den leende dalen om-
kring Botzen, med vingård vid vingård så långt blicken
kunde nå, och rörlig af arbetande män och qvinnor,
som i lintygs-ärmar, med halföppna västar och lifstyc-
ken, befästade spjälar åt rankorna, gräfdeomkring fikon-
träd , och så vidare, under synbart lindrig möda. Ås-
nor och mulor, dels lastade med vintunnor och an-
nat italienskt husgeråd, dels bärande magra, men väl-
bildade och smidiga mennisko-gestalter med spetsfundigt
svartögda ansigten, tågade oss förbi, under det vagnen
rullade allt fortare och fortare utföre åt staden i taflans
framgrund, och vi blott i flygten kundeUppfånga ett och an-
nat af de glädtiga, högljudt pratsamma v i g ner ol O rn as
15) bespejande ögonkast. De höga bergen, som ännn
fortfara, men med mildare eontourer draga sig åt söder
att omfamna den tjusande Adige-floden, skydda mot
det norra Tyrols vintervindar den lyckliga dalen, somo-
behindradt sunnanifrån upphämtar all blidhet i luft och
väderlek; en underbart färgad, men dock fullkomligt
genomskinlig doftslöja, »om är en alldeles egen skönhet
CS



Jies de italienska bergen, flöt omkring klippornas väg-
gar och höjder, och en molnfri himmel glimmade öfver
alltsammans med ou tsäglig klarhet. En timma för-
ut, hade vi ännu haft att beställa med frost och snö-
drifvor; nu dammade vägen, vi afklädde oss öfverråc-
karne, och söngo i full chorus:

”Kennst du das Land? wo die Citronen blülin” , .

Så inryckte vi på förmiddagen i Botzen: en täck
•etad, som väl räknas till Tyskland, men redan till det
mesta bebos af Italienare, och kallas pä deras tungomål
■Bolzano. Den är icke stor, men liflig genom sin han-
del och vandel. Särdeles kom den på eftermiddagen i
rörelse, då allt hvimlade om hvartannat på äkta italienskt
vis, mellan rader af åskådare, som fördrefvo tiden med
detta ljufliga ”far ni en te 16)” , hvilket egentligen blott
^öder om Alperna är hemmastadt; det behandlas der
med en viss högtidlig öfverlåtenhet, liksom det vigtiga-
ste bland alla menniskovärf. Också erforo vi här det
första profvet af denna nations obeskrifligt barnsliga ny-
fikenhet. Knapt hade vi dröjt på värdshuset fyra minu-
ter, sa var fjerdedelen af Bolzens folkmängd, hvaribland
tretton kejserliga chasseürer och många välklädda herr-
pörsoner, församlad på torget omkring vår vagn, för
att gapa på den och på oss, såsnart vi syntes ofvan-
fore i fönstren, såsom på den största märkvärdighet;
nya skaror tillkommo, och i två dryga timmar, eller
så länge vi stannade qvar, förblef ock denna folkmassa
qvarstående i samma beskådning. Byggnadssättet var


6g



nu i det mesta italienskt. Manfolk af pöbeln, som bä-

ra och drapera

sina trasiga öfverplagg i »likhet med den



, äro för nordlänningar en öf-

fordna romerska Togan
verraskando anblick. —

De bergdälder, genom hvilka den bredare och ma-
jestätligare Adige häller den resande sällskap i stället
för den larmande Eisach. täfla med det norra Tyrol i
djerf skönhet, men med en glädtigare styl och färgton.
Vi ankomnio sent på aftonen till vart hviloställe, i en
eläpdig stadshåla, kallad Salurnj man finner der det
värdshus, som på denna väg är det sista tyska. Det
befanns just inte särdeles trefligt; likväl sökte värdin-
nan, en gammal enka med tilllagsen uppsyn, att efter
all sin förmåga tillfredsställa våra fordringar. Fastän
på denna yttersta tyska posl-stalion ännu tyska språket
kan förstås, talas det dock (liksom på de närmast före-
gående) af sjelfva de tyska invånarne högst corrumpe-
radt, och i Salurn hörde vi rundtomkring oss nastan ba-
ra italienska samtal. På ett besynnerligt sätt blef jag
här, vid gränsen mellan Tyskland och Italien, erinrad
om mitt aflägsna fädernesland. I vårt sofrum hängds
nemligen ett kopparstick, som föreställde Ankarström,
stående på schavotten i halsjern och schubbskinns-päls ;
en fransysk underskrift, som var styliserad ungefär likt
en avis au lecteur, beskref helt pathetiskt hans dl-
gerning.




.«JL—

70

4

Den a o M a r s.

z\nnu fortfar det alt regna och vara kyligt. Afen jag
är ända temligen lalllynt: Koch har föreläst ur Abra-
ham de S. Clara , en fröken Elise ** från Wien har
sjungit för mig vid guitarr de allrasötaste österrikiska
folkvisor, och på Caffe Tedesco har jag haft ett lärorikt
samtal med den underlige, men förträfflige Rückert.
Bakom mig i rummet fladdrar en eldbrasa af pinjer,
oliver och torra vinrankor, med mycken vällukt, men
ringa värme-spridning; omkring henne går B** om-
tänksamt, ligna super foco large r ep o n en s”, och
ifiigt fäktande med en pust i handen, emedan vissa p-
foimliga trädklabbar ej vilja brinna. Den höga, poeti-
ska caminen anser foröfrigt under sin värdighet, alt
qvarhålla någon värma, och det faller sig kärft nog för
Nordmän, att vänja sig vid detta lands eldnings-anstal-
ter. Under sa falla omständigheler ser jag intet klokare
beslut kunna tagas, än alt oafbrutet sysselsätta mig med
minnesteckningar af min bilresa — och med den vida
skönare åminnelsen af mina Vänner.

Mellan Salurn och Lavis begynner det egentli-
gen sakallade italienska Tyrol, som sträcker sig till
Vol argi ne, en ort icke långt ifrån Verona. Häst-
ombytet vid Lavis, der vi nu för första gången befun-
no oss bland ett alldeles främmande folk, hvars tungo-
mål vi kände nästan blott ur böcker, gick för sig
beqvämhgare, än vi hade förmodat. Man förstod och
71

hörsannnade i blinken det IialGa dussin phraser, som
vi af försigtighel hade repeterat med h varandra i Sa-
lurn på morgonstunden, och vi förstodo tillbaka ulan
möda det mesta af h vad man sade oss , fastän de många
slantisa pojkarne, som omringade oss liksom en lifvakt
och med de gällaste röster alla talade på eng^ng, gjor-
de oss i begynnelsen något bryderi. Dylika pojkar,som
längre söderut var|hg,tvis ofvprhopa. uen i osande med
tiggerier, vilja häruppe vid gränsen förtjena några ören
med att gagna honom såsom . tolkar De vissto likväl
knapt ett och annat ord Tyska; men deras lingvisfiska
talent lät ej begränsa sig inom en så trång krets : nar
jag och mina reskamrater sprakade med hvarandra, hvil-
ket då, liksom édllid oss emellan, skedde pä Svenska
och Danska, trodde de alt vi oupphörligt talade om
skjuls eller förtäring, och ôfyersgtte derlöre ömsom för
postmästarn, ömsom för lians beljening ^ara samtal sa
cpnslruerade a priori, att slutligen både vi och den
åhörande menigheten bruslo ut i gemensamma skratl-
salfvor.

al M	' ••	Oujcr. •*.

Det genom sill kyrkomöte ryktbara rl rident el-
ler Trient, som bland sina invånare heter Trento,
aren icke oansenlig stad. Vi anlände dit d. 27 lebr.
kort före middagstimman, och kommo genom snj gga,
väl stenlagda galor till det prydliga värdshuset Albei-
go dell’ Europa. Här moltogos vi af en utmärkt
artig cameriere — så kallas i d,e (bättre) italienska
värdshi^eu den person, som i lyskland heter der
jr.	. •. .k^-.

72

Kellner, en man som är värdens vice-konung öfver
garzonerne (de andra medtjenarne): och vi markte
genast, att han , vid ingången till sitt fädernesland, vil-
le liksom repräsentatift lör sitt stånd beneventera nor-
diska främlingar, eller göra les honneurs å samtlige
värdars, camerierers och garzoners vägnar. Också upp-
lyllde han dråpligt sin plats; han var ung, välväxt, ka-
''aljeiisk, talade sitt modersmål med correct och vällju—
dande munlag (sa öfversälter Stjernbjelm ordet dialekt),
skaffade oss en god maltid och en flink servo di p i a z —
(hyrlakejj, samt lemnade oss vid afresan adres-
ser till de yppersta värdshusen i alla de större stä-
dcr, som lågo framför oss på vägen till Rom. Vår
servo förde oss till den kyrka, der Tridentinska Con-
cilium hållit sina sammankomster; hela den högvördiga
Rådsförsamlingen är der föreställd, i full session, på en
stor tafla till vänster i choret. Målningen har föröfrigt
blott historiskt värde ; alla de skildrade pei’sonerne sä-
gas vara noggranna portraiter. Klockarn, en liten gub-
be, föi’ hvilken bekantskapen med dessa andeliga fäder
Utgjorde en förmodligen tusen gånger upprepad ungdoms-
läxa , pekade med smala ändan af en ofantlig stör på
hvaj je ansigte, och nämnde dervid pralatens namn; 'un-
df 1 allt detta vände han beständigt ögonen åt oss och
nacken åt taflan, men förfelade dock aldrig nästippen
af den hedersman han ville beteckna. — Staden är, lik-
som de flesta italienska städer, urgammal; väl byggd,
och rundt omkring innefattad af en romantisk Alp-na-
tik. Längs efter do högländtastej bergsluttningarna lågo


glesa slöjor af snö, som likväl tycktes, likt hela nej-
den, simma i det ljufvaste solsken.

Klockan 5 pä eftermiddagen kommo vi till Rove-
redo: en liten, men genom sin täckhet förtjusande stad,
som ligger öppen , utan ringmur , ulan portar och pass-
efterfrågare, mellan vingårdar och åkerfält. Dessas ä-
gare , som (i detta klimat!) för sädesgrödans trefnad
behöfva så mycken skugga som möjligt, hafvaplanterat
dem med mullbärs- och fikonträd , i regelbundet afmät-
ta rader. Folkets välmåga tycktes motsvara läget och
de nätta husen. Sladen gör således ingen vanära åt sin
storgata , som bär det stolta namnet : ”il Corso nuo-
vo”. Vi hade ämnat qvarlemna vår vagn i Verona,
och der accordera med någon Vetturin om resans
fortsättande : dels i afseende på den dermed förenade oe-
conomiska besparingen, dels ock på vägarnas osäkerhet,
om hvilken man i Tyskland, liksom öfverhufvud i det
norra Europa, berättar och tror allahanda skräcksagor.
Man säger nemligen der, att röfvare och banditer
anse sådana resande, som färdas nied Vetturiner, för ic-
ke rika nog att löna mödan och kanske faran af en
plundring. Andra åter påslå, att Vetturinerne , som ge-
nom hela Italien sins emellan utgöra ett slags Formans-
eller Hyrkusk-Orden, stå i hemliga förbindelser
med röfvar-höfdingarne, och betala dem en viss afgift
för tillåtelsen alt färdas oantastade fram med sina resan-
de. Pa dessa sägner, och särdeles på den sista, beror
denna ordens credit, hos utlänningar, till en hufvudsak-
lig del. Förhållandet lär ock verkligen vara sådant i de
trakter,der lifvet och pungen omgifvas af icke blott dik-
tade faror. Men i Roveredo gaf oss en tysk köpman,
till hvilken vi voro recommenderade från München,
det råd att, resa liksom hittills, med egen vagn och ex-
trapost-hästar, åtminstone tilj Florenz: i Norra Italien,
sade han, vore numera öfverallt vägarna trygga; och
med händigt till vår önskan, att inträffa i Rom före
begynnelsen af den lysande Påsk-veckan, besparade vi
mera i tid, än vi förlorade i penningar. Vi åtlydde
rådet, och det ej allena till Florenz, utan ända hit till
Rom ; hvarest vi nu finna , att vi dernti buro oss rätt för-
ståndigt åt. Endast för en lustfart till Garda-Sjön, åt
hvilken vi bestämde nästföljande dagen , togo vi en mun-
ter Signor Vetturino i besittning.

Tidigt om morgonen, den 28 Februari, stack han
sitt svarta krushufvud in genom dörren, och anmälte
att allt vari beredskap. En gammalmodig, men snygg och
beqväm halftäckare, förespänd med eldiga hästar , föi-
de oss under en blid och blå himmel genom ett landskap,
vid hvars åskådning jag lifligt föreställde mig en bild
af det fordna Palästina. Trakten omvexlar, med djerf-
va, besynnerligt formade berg och angenäma dalar; i
dessa, langsefter sluttningarne af bergen, små flockar af
stenhus, mellan vinplanteriugar i terrasser och fristå-:
ende grågröna oliveträd; öfver vingårds-murarna så-
gos rédan, här och der, cypresser långsamt hvifta med
sina dunkla obelisk-toppar. Invånarne i hela Italienska
75

Tyrol nära sig hufvudsakligen af oljo- och vinskördar*
Man säger alt den lägre folks-classen skall här, oaktadt
all naturens rikedom, vara fattigare än i det Tyska
Tyrol, der den består af bönder i svensk mening,
livilka till och med utgöra ett eget stånd på österri-
kiska provincial-landtdagärne. Brunare öch till en del
blekare ansigten, än dem vi hittills sett, omgåfvo oss öf-
verallt. Plöjande arbetare syntes nyttja forn-romerska
’'jug a” på sina, oxar, och med detta slags ok, som vi
sedan förmärkt nästan allestädes, är förknippadt ertt eget
antikt sätt att köra kreaturen och föra plogen. Äfven den-
na äger qvar sin enklaste, uråldriga skepnad. Det italien-
ska Jandtfolket bör ( vanligtvis) blott i byar, alla a£ sten
och med stenlagda gator ; trähus varsnar man aldrig.
Sanningen kräfver det tillägg, att gatorna oftast äro li-
ka trånga, smutsiga och knöliga, som sjelfva husen.
Genom byarna Mor i och Nago gick vägen till Adige ,
som passerades på färja. Eu liten vänligt lockande in-
sjö , som — i fall jag hörde rigtigt — kallades L ag o
de’ Loppi, gaf under ofta återkommande möten, med
sitt kristall-klara vatten, som genom solens och bergens
skiftande inverkan bröt sig oupphörligt i nya bilder
och nya färgor, en försmak af Garda-sjön. Nejden
blef.här enslig; småningom ända till dysterhet. Midt i
den lilla sjön, på det ställe der den var bredast, lag
en sockertopps-lik holme med en grafvård, som skicka-
de tvers öfver vattuspegelu en allvarlig blick. Äntli-
gen, sedan vi lagt en mängd klippor och backar till ryg-
ga, sänkte sig vägen hastigt nedåt orlen och värdshu-
76

	

«et alla Riva(hvara namn berättar dess läge) ; och hvil~
ken tafia var den, som nu framför och rundtorn oss
utvecklade sig! Nu kände vi ej blott, vi sago him-
melsbarnet Våren, hvars besök äfven delta sommar-
land blott engång om året undfår. Väl hade vi redan
på andra tecken förmärkt, att vi sedan halflannat dygn
intågat i Vårens rike ; men här först uppsteg i vår åsyn
sjelfve herrskaren ur sin vagga: här moites vårajjlickar
nemli^en af det första nya gräs och löf på detta
åratal , allt i sin ännu späda barndoms-friskhet — och
mellan de ljusgröna kransar, som han nyss börjat han-
ga omkring bergstränderna, skimrade i all sin glans
den herrliga Lago di Garda.

Visserligen är, i detta land, öfvergången från vin-
ter till vår ej på långt när så skarpt i ögonen fallande,
som hos oss, i Norden; och anblicken af en ung vege-
tation, som spirar opp ur spillrorne af en foraldrad,
väcker derföre aldrig här, åtminstone aldrig hos de m-
födde sjelfve , samma plötsliga, allt öfverväldigande käns-
lor af befrielse och förtjusning. Naturen är aldrig här
till den grad afklädd, som hos oss: här finnes egentligen,
när man undantager de högsta bergstrakterna, icke hyad
vi kalla Vinter. Italiens vinter, af hvdken man visst
ofta besväras inne i rummen, men sällan ute i fria
luften, är en regn-årstid, ganska kortvarig, och som väl
stundom förvandlar sina regnskurar till snö, men aldrig,
eller med högst få undantag, förmår längre än ögon-
blickligt qvarhålla dem i denna stela form på jorden. Li-
77

ka flygtigt upplösas de flor-tunna is-slöjorna, «om nå-
gongång, ehuru sällsynt, dragas öfver sjöar och flo-
der. Om vissa skildringar hos de romerske skalderne,
t. ex. Horatius, äro (såsom troligt) öfverensstämmande
med den natur som omgaf dem, sa maste Italiens kli-
mat sedan den tiden ha betydligt, förmildrat sig. Det gamla
gräset slår qvar, och afvaktar det nyas ankomst; väl
fulare och glesare, men dock aldrig fullkomligt gult el-
ler vissnad t. De mörkgröna träden fortfara med bestän-
dig grönska, och de ljusgröna bekomma väl gula blad,
men fälla ej dessa, åtminstone ej mer än till hälften,
förrän efterträdarné äro tillreds alt spricka ut i stället.
Kortligen: hvarje nyburen vår mottager liksom i orub-
bad t bo arfvet af den föregåendes fägring. Dessutom
slingrar sig ofta murgrönan — här i landet alla ruiners
vanliga beklädning — midt i vintern omkring stammar-
ne af de gulnade träden, och omfamnar så huldriktbå-
de stam och grenar, alt de gula löfven , ända upp till
toppen af kronan, genomskimras af dess eviga grönska.
Huru skulle alltså Naturen här kunna någonsin anlaga ett
så ödsligt utseende, som under sex månaders tid i vårt
skumma Thule, der vi äro nödsakade all önska oss
is ochsnö såsom den högsta välgerning, för alt få något
slags betäckning —• åtminstone en svepning — ulbredd
öfver den döda jordens hisklighet? Här ater gilva nakna
grenar och naken jord antingen ett rental utomordent-
ligt , eller ett i alla fall hastigt förbiskyndande skådespel;
och solen behöfver, jemväl på de kyligaste dagar, blott
titta ut mellan regnmolnen, för att återställa bilden af
--....  -	'	Ji—

78

ètt 30 m îïi âf li£, sa varnit, all det kan mull i Decem*
■ber och Januari framlockä nya blom nior. Sådant är,
åtminstone i Kyrkostaten ooh Neap'el, cn ganska vän*
Tig händelse. Der belägenheten är ï’iglrgt gynnsam , så*
söm t. ex. i deh har Utanför Rom’ befintliga ßorghesi-
!ska lustpårkcn , har man sagt, mig^att höst och vinter
uppträda under så fullkomligt incogiiito , att ögat aldrig
ser andrå årstider, à’n anthigen våd eller sommar. 1
•-fj;. 3d bom nv . :. •rjhihJ riiö-rg’dn.; aG	. ■. '

[Likväl, oçh oaktadt allt som jag anfört till den
italienska vinterns (beröm, voro vi deruppe vid Garda*
sjön ännu förmycket Nordbor, och ägde Tyroler-Al-
perna i förmycket frisk åminnelse, för att ej helsa den
nya vårgrönskan med lika sprittande glädje, som hade
vi befunnit oss under våra fosterländers hårda och njug-
ga himmelsstreck. — Från värdshuset på stranden be-
^åfvo vi oss om bord i en rymlig båt, att låta ro oss
omkring till de lämpligaste synpunkterne af dessa sköna
kuster. Den dejligaste väderlek fortfor att gynua oss,
och så vaggades vi flera timmar af och an mellanjre-
lande utsigter af naturfägring och menniskors anlägg-
ningar. På flera ställen landstego yi: framförallt be-
söktes halfön. S a r m i o n e fordom S i r m i0 ; densamma,
soip Catullus tacksamt besupgit, och der , under namn
af C atu 11 i gro tt a , ännu visas urminnps murverk,
som påstås hafva tillhört hans landigård. Om det var
här, der denne osminkade skald söng sitt .vackra :

i	.	. . . ■ ■ r ' ‘ ’ • ■ ;	-■

”Vivamus, mea Lesbia, atque ani.emus 17)” ~
sä hadp han tvifvelsutan ej kiiimat välja en ort
7Q

.	, û	âaE'iJ*riô dio o^j i

mera passande för kärleken och .sangçu. Besvär-

•	:	) y Ja mén obirèv iv
linarè bief oss uppklättrandet till ett vattenfall och
jJXrH Kß qo'L!» cl .U14,
en dervid bolagen forunderlig qvarn, nyaritran utsigten
öfver sjön var såVdeles vidsträckt5’en dryg Halftimniå gick
åt, innan Vi htinnb den branta höjden. ' Vf Smyckad0
oss der med unga olive^vistàr '/! bvh'glâdtlèk' åt 'länd-
sltapets yppigt 4'exlan’de mårigfäld:' 8afy‘’^kåf^ läckt
bebyggda uddW^dé mildt ômkring syngrahéeh-léckifådö
bergen, allt sammanstämde till ’ett Ijiift ocli outplånligt
intryck. Likväl Voro vi éj lyckliga ’ nog, att genom
vattnet, ehuru klart det vaV, se upjfglälisa deif gämla
borgen Garda, som enligt en folksägen hvilår fötsun-
keii i dess djup; den borg, på hvilken D i d rik (Thtodörik),
då’han stundöm ledsnade vid sitt kungaslott i B e r 11 ^Ve-*
röna) , skall’ hafva hållit lustläger ined sina'kämpar'i§).

t	!	e	1 1 ‘l

Man begriper lätt, att de skulle hatgerna trifväs: och äf-
ven for en svag son af den nårväfände dvärg-tiden ligger
trefnad i den tanké,att glädja sig öfver lifvets skönhet just
i samma nejder, hvarest förut, om ån for århundraden
tillbaka , en stor man, en halfgud förlustat sig vid samma

7	z ;	< S’ .. j f »

naturformers anblick. Ett sådant erinrande har sin väl-
lust, äfven då, när man blygs att blott kunna drömma om
blommor, verser och kyssar på de ställen, der han
under ädlare drömmar, drömmar om verldsomskapning
och verldsförbättring, hjiltit sin hjeltehvila! •— Sedan vi
länge vedetqvickt öga och hjertd, fnniiö vi tiden redan
vara inne att begynna vårt återtåg: ty vi hade föresatt
oss , att redan nästkommande morgonstund inträffa i Ve-
rona. Fåfängt hörde vi, att i fjerrän , på veslliga kusten,


80

lågo citron-trägårdar, dit vi ^nnde hinna efter två limma rs
fortsatt sjöväg; vi vände dem ståndaktigt ryggen, i för-

'hoppning att E ty o p a s lustgård skulle längre nedåt
visa oss tillräckligt många och vida skönare citronlun-

,dar. Våra roddare utmärkte sig genom ett eget, ej i

.Norden brukligt, vaskt och drifvande sätt att ro: de
sutto ej och hämtade åran till sig, utan stodo och stötte den
åfrån sig, gjorde i,detsamma ett steg framåt, och lutade sig
med hela kroppen utöfver den. — På hemvägen visade

skepparn oss en högspetsig bergsklint, och berättade,
alt man der för många år sedan afrätlat och steglat en
karl, som hade roat sig med det besynnerliga infall, att
på detta vatten spela sjöröfyare. Han hade i en
lönlig bergsbugt haft gömd en liten snabbseglande far-
kost, med hvilken han vågade sig ut i skumrasket, el-
der så olta han såg någon färdas förbi, den han trodde
sig kunna besegra; han tog då hvad han förmådde,
^mördade ägaren,, sänkte båten, eller lät den drifva om-
kring, och räddade sig med pilens hastighet i sin.göm-
sla. En cors ar i en insjö! och i en, som skall äga
blott ungefär fem svenska mils längd ! Har man väl foil
hört omtalas ett dylikt exempel? —

i För den likväl, som kommer från Sverige, så rikt
pa vida större och i sin art lika vackra sjöar, skulle väl
inte Lago di Garda synas helt och hållet förtjena detta
myckna uppseende, om ej sinnet omotståndligt berusa-
des af den på cngång så glädtiga och så främmande
omgifningen. Italiensk himmel! italienska stränder! Kom-
ma dertill, såsom nu, sorgfritt hjerta, godt sällskap och


81

godt vin, så har män redan inånga besttödsdelar af pa-
radiset sammanfogade på ett ställe. —* Denna sjö har
föröfrigt äfven den redbara egenskap, alt innehålla
en outtömlig mängd smakfulla fiskar. Man prisar i syn-
nerhet dess carpioner, och med skäl: vi funno dem,
efter vår återkomst till värdshuset, svara berömligt mot
sitt rykte. De ”gjorde sin pligt”, liksom fiskarne
i Wielands bekanta fee-saga, men i sjelfva verket bättre:
ty lyckligtvis kom ingen ursinnig drottning fram ur
köks-spiselmuren och förkolade dem.

I Roveredo, der vi mot aftonen åter in funno oss,
tycktes hvimlet och industrien just vara i sm fullaste
gång. Många dörrar åt galan voro öppna, så att man
kunde se hvad man ville af invånarncs förrättningar;
till en stor del suto de utanför sina boningar, och öms-
om arbetade, ömsom förfriskade sig vid kaffehusen,
glammande i skuggan a£ gröna förhängen. Ett skade-
kel, som sedermera öfverallt i Italien upprepas, gal
ock redan bär skuggpartier ät den annars förmycket le-
ende taßan: det var åsynen af ytterst smutsiga karmgar
och ungar, som bevakade ingångarna till ännu smutsi-
gare boningsrum. På en fri och upphöjd plats i första-
den låg en nyanlagd, ännu ej färdig byggnad,. som vi
trodde vara ett palazzo, eller en försllig villa; vi
skyndade dit, men funno i stället — en sidenbands-
fabrik, som dock, i afseende pä läge, byggnadssätt
oeh sä väl inre som yttre prydlighet , var ett iutmäi

SfM VH.	6
82

måtto ästhetiskt föremål. Ägaren, Signor Bettini, vi-
sade och förklarade sjelf med största beredvillighet och
artighet alla inrättningar; hvaraf tyvärr vi oinvigde ic-
ke mycket förstodo. — Kl. 8 på qvällen afreste vi, se-
dan vår värd, som ville förtjena mera penningar, för-
gäfves i en vältalig predikan påminnt oss om oförsigtig-
heten att färdas nattetid i Italien. Hans nit gick så långt,
att han ryckte mössan af sitt hufvud, slängde den på
marken och bedyrade på sitt hedersord, att vi enligt
all mensklig sannolikhet ej skulle komma 1 ef van de
till Verona. Vi tröstade honom så godt vi kunde, be-
redde oss med kraftig chocolad på den nya natt-resan,
och snart hade vi redan ett långt stycke väg mellan oss
och det täcka Roveredo.

Nu rullade vår vagn åter genom ensligheten af natt-
ligt romantiska trakter; de genomströmmades af Adige,
och upplystes äntligen af det präktigaste månsken. Säll-
samma massor af berg, kullar och träd smälte vid strå-
larna liksom drömmande i hvarandra, den mäktiga flo-
den hördes ömsom närmare , ömsom fjermare sorla, och
i ett mellantillstånd af sömn och vaka besökte de under-
baraste gestalter min inbildning. Mellan orterna Peri
och Volargine tränga sig Alperna med branta, lod-
räta klippväggar så nära tillsammans omkring Adige-
dalden, att det ser ut, som ville de hämma flodens lopp
och den resandes bana. Det är passet la Chiusa, der
åldriga spillror af torn och förskansningar öka stället»
85

dysterhet, samt föra tankaii till de tider, da Tyska Kej-
sarne gjorde sina krigiska Romartåg och detla bergpass
var sa vigtigt för. dem att besitta. Det är nemligen por-
ten till Lombardiets slätter; hvilka nu, på engång,
öfverraska med den afgjordaste motsats till Tytols klip-
piga labyrinther, och sträcka sig åt söder så långt Ögat
mäktar följa dem. Vid fullt dagsljus skall man redan här
kunna Urskönja Apenninerna, men i ett afstånd,
som visserligen för min synförmåga vore ogenomträng-
ligt. Nu hade vi Alperna bakom oss, vägen blef rak
och förträfflig, gryningen af den 1 Mars glänste Upp
öfver sirligt odlade falt, vackra landthus och äntligen
Öfver de talrika tornspetsarne af ÖstgÖ th a-Kon ungen
Di driks hufvudstad. Småningom utbredde sig för Ö-
gat i morgonglansen hela dess utsträckning, omfamnan-
de Adige och stödjande sig på dess ena sida mot ett
berg, på hvars hjessa ännu grundmurat och öfverlefvor
af Theodoriks gamla borg qvarstå. Nyankomne GÖ-
ther (af hvilka en var till och med Öst-Goth),
skådade vi ändå med nog dufna blickar på all denna
herrlighet: sedan vid stadsporten det vanliga passuppvis-
hings-tråket var öfverståndet, stannade vi kh 6 på mor-
gonen vid det stora värdshuset alle due Torri, det
vi väckte den ofullsöfda, men dock höfliga, beljeningenj
och vår första njutning blef, att öfverlemna oss åt ett
par timmars hvila. —

Men hvila behöfver jag också nu, der jag sitter
vid min olj-lampa midt i midnattsstunden: god natt! I
morgon skall jag ändå stigM tipp metl solen, for att bör-
ja skildringen af miuä dagar i Verona och Mantua;
hvarifrån du säkert gejna ledsagaj; /nig till Raphaels
Cäcilia i Bologna.

(Fpr^ätjning följer).

ATTERBOM,
85

TI £ L Ä G Qt

i)	Åfven Iffland, en lika slät skådcfpfels&förfat-s
fcaVe 80111 god skådespelare, här med sin breda Och plat-«
ta familj-dramatik funnit en Väg öfver Alperna. I
fortsättningen skola utförligare underrättelser meddelas
om den italienska Theatern; särdeles om de§S gladåste
och niest poetiska sida, den burleska Folk*-KQmediçn.

2)	Se det i tredje Häftet af denna Tidskrift med-
delade Brefvet till Professor Geijer.

3)	Pedei' Hjort, Doctor i Philosophien, bekänt
äfven i Sverige såsom författare till de i Molbeclis Athene
införda] Tolf Paragrapher öfver Jens Bagge-
sen; den både grundligaste och qvickaste af de strid-
skrifter, som utgått från Oehlenschlägers vänner till
hans afundsjuke och orimlige motståndares bestraflning*
Var min reskamrat ifrån October 1817, då vi lärde kän-
na hvarann i Dresden, till October 1818, då vi, under
återfärden till Rom från Neapel, måste skiljas i Capua.
Bief efter sin hemkomst 1821 Lector i Tyska Litteratu-
ren vid Kongl. Danska Riddar-Akademien i SorÖe. Bland
de skrifter, han sedan utgifvit, förtjenar i synnerhet
nämnas: Johan Scotus Er ige na, öder vori
dem Ursprung einer christlichen Philo-
sophie und ihrem heiligen Beruf (Kopenhagen
1825). Ett arbete, hvilket med urkundlig o^h skarpsin-
nig forskning sprider nytt ljus öfver Philosophiens Hi-
storia i Christendomens äldsta århundraden, ooh fram-
86

forallfc under den så kallade Medeltiden. Ât dess ofri,
ga förtjenster, liksom åt dess syftning i allmänhet, hop-
pas jag få egna, längre fram i delta häfte, ett bestäm-
dare och utförligare omdöme.

4)	Professor vid Kongl. Bayerska Lyceum i Mün-
chen; en af Tysklands (och Europas) utmärktaste Gre-
kiska Philologer; föreståndare för en pensions-inrättning
till unga Grekers uppfostran; medarbelai’e i Grekernes
larda tidskrifter, under naipnet E^vcaos (bokstaf-
lig öfversattning af F r i e d r i c h Thierse h). — Denne
ädle van, i hvarje hänsigt ett mönster af man och vet-
tens kap sman, var den första person, af hvilken jag
hörde yttras ett annat tänkesätt om Ny-Grekerne, än
det, som före ar 1821 var allmänt i Europa herrskande.
Han sade, att kärnan af deras folkstam, boende i lan-
dets bergsbygder under vissa mer och mindre sjelfstän-
diga höfdingars öfverbefäl, vore långt mindre förderf-
vad och långt mera högsint, än Européerne öfverhuf-
vud förmodade , emedan desse kände blott de Greker ,
som bodde i Constantinopel och på vissa kust-sträckor;
vidare, att ställningen i landet vore sådan, och att en i
de sista decennierne skyndsamt stigande själsodling der
utspridt sa många brännbara ämnen, att Europa kan-
ske snart nog torde bli öfverraskadt af ett krigiskt
skadespel, i hvilket Grekerne skulle mangrannt resa sig
och häfva de sorglösa, okunniga Turkarnes ok af si-
na skulb’or. Pill della företag, fortfor han, skulle
lannolikl vissa Magnater, Andlige och Köpmän (dessa
i synnerhet bland Ö-boerne) bidraga med sina kunska-
per, sin slughet och sina skatter-, men deromot Bergs-
höfdingarne, ned ifrån Maina ända upp till Macédonien,
med manskap, käckhet och outtröttlighet ; hvaruti äf-
ven troligtvis invänarne frän vissa öar i Archipelagen,
såsom varande redan ypperliga sjömän, skulle blif-
va deras nitiska medtäflare. — Ofta har jag, under de
sist förflutna åren, påminnt mig denna märkvärdiga fö r-
utsägelse. Thiersch talade om Grekerne med en
värma, som fullkomligt höfdes den lyckligaste öfver-
sättarn a£ Pindaros. Ett instundande b lods-dop, sa-
de han, skulle rentvå dera från deras onekliga, men af
deras flerhundraåriga belägenhet lätt förklarliga lyten.
Jag kunde likväl icke då förmoda - och hvem kunde
vid den tidpunkten förmoda det? — att hans gunstlin-
gar så hastigt (blott tre år derefter’) skulle draga
svärden till den herrliga strid på lif och död, som de
med växande framgång, utan andra bundsför vand ter an
den Evige, kämpa för religionen, frihetpn och aran.

5)	Detta ställe har afseende på en i ett föregående
(ännu otryckt) bref meddelad skildring af min i Schel-
lings hus tillbragta nyårs-afton 1817; pa hvilken qvall
denna gång jul-aftonens familj-högtidlighet biel fi-
rad, sedan den dittills varit uppskjuten, i följd af Fru
v. Schellings långsamma tillfrisknande från en vid min
ankomst till München icke fullt öfvervunnen sjukdom.

6)	Tyvärr slog denna förmodan alltför} snart m.
88

jemnt ett år det öfter, under moi vistelse i Breslau, er-*
höll jag underrättelse oni hans bortgång till en battre
jperld. Den, som gaf mig denna underrättelse, var
Professor 8 teff e ns; med yttranden, hvilka hedrad©lika
tnyçket hans oveldighet och hans hjerta.

7)	Ledamot af Kongl. Bayerska Vetenskaps-Aka-
demien, hvars präsident Jacobi var, Känd såsom grund-
lig och sinnrik historisk forskare, har han i de sistför-
iflutna åren förvärfvat sig de största anspråk på Tysk-
lands tacksamhet, såsom utgifvare af Hamanns och
Jacobis samlade skrifter. Jacobi hado sjelf börjat ut-
gifva de sednare, och ämnade utgifva de förra; Roth
har nu verkställt sin hemgångue Lärares uppsåt.

8)	Denna skrift utkom genast efteråt, under titel:
Sur la Notion duTems, par François Baader
(a Munie 1818). Den är dedicerad till ”Monseigneur
le Prince Alexandre Golizin, Ministredes Cultes et de
l’Instruction publique” etc.-etc. etc. med h vilken, afven-
som med några andra Ryska och Grekiska Magnater,
Förf, stod i personliga, litterära och epistolära förbin-
delser. — Såsom den innehållsrikaste af denne Förfat-
tares alla skrifter, och såsom en kedja af upplysande
commentarier till Böhme och S t. Martin, må jag
vid detta tillfälle nämna: F ermenta Cognitionis,
von Franz Ritter v. Baader; ett slags (af ho-
nom sjelf ensamt författad) tidskrift, af hvilken det
femte och nyaste häftet är tryckt i Berlin 1824, och
«9

ännu flera äro utlofvade att följa. Åfven Vid detta ar-
bete, hvilket noga uppfyller sin pa titelbladet angifna
bestämmelse, ämnar jag med en fullständigare anmälan
fästa mina läsares uppmärksamhet. Det är för rlheo-
sophien (eller, för att nyttja ett mindre vanryktadl namn,
Keligions-vetenskapen) en oberäknelig fördel,
att Förf, icke blott är Philosoph, utan ock praktiskNa-
turkunnig; och detta med all den grundlighet, som —
tillika med hans böjelse — jemväl hans pligt och am-
betsmanna-befattning (”Oberst-BergRath”) fordra. — I
Bayerska Vetenskgps-Akademien tycktes likväl mången
ledamot, i anseende till den värde medbroderns mysti-
cism, betrakta honom med betänkliga ögon.

9)	Under den tid jag tillbragte i Österrikes hufvud-
stad, i slutet af 1818 och begynnelsen af 1819, lärde
jag känna en ryktbar, och ehuru såsom författare högst
olika bedömd, likväl såsom enskild person oförnekligt
ganska interessant man, som, sjelf Tyrolare, jemväl spe-
lat en af hufvudrolerna i Tyrolska fejden. Det var
Kejserl. Österrikiske Riks-Historiographen m, m. Fri-
herre von Hormayr; som med en lätt och älskvärd
umganglighet skänkte at mig och min dåvarande res-
kamrat, Doctor Rückert, många behagliga stunder.
Man förmodar med skäl, att detta krig och dess huf-
vudmän utgjorde ett af mina angelägnaste frågoamnen;
och jag erhöll till svar mången vigtig underrättelse, som
jag kanske innan kort fimjer tillfälle att meddela. Sp cck-
bacher berömde han mycket, äfven på hufvudets väg-
nar; IJofer sjelf deremot skildrade han som en per-
9°

son, livilken, i militäriskt och politiskt afseendo, blott
i egenskap a£ en ”Popanz des Volks” kunde begag-
nas af dem, som voro klokare än han, men mindre po-
pulära. Föröfrigt var Hofer, äfven enligt Hormayrs
målning, en godsinnad, ifrigt religiös, aktningsvärd he-
dersman; men som slutligen, bländad af de dagliga, smick-
rande bevisen på folksgunst och hofgunst, till mycket be-
kymmer för de upplystare bland sina radgifvare tilltrodde
sig sjelf fullgiltiga herrskar- och fältherre-insigter, för att
i de mest kritiska fall kunna handla efter eget godtfinnande.
Vid slika tillfällen plägade han ock (mot slutet af sin ba-
na) , när t. ex. planer till anfall, eller försvar, eller å-
tertäg o. s. v. skulle uppgöras och hvarje ögonblick var
dyrbart, yttra sin mening i form af ett hemlighetsfullt
orakelsvar, som ingen kunde uttyda och hvarefterman,
under operationerna, egentligen ej rigtigt visste huru
man skulle förhålla sig. — Sitt skägg bar han så ovanligt
långt i följd af ett vad, hvars anledning och beskaffenhet
jag förgätit.

10)	Man sade till och med (och det ej endast i
Tyrol, utan allmänt i Tyskland), att en enda lätt för-
bön från detta hof, med hvilket Napoleon just då höll
på att öfverenskomma om sitt nya äktenskap, hade kun-
nat rädda den' trogne Hofers lif. Fransoserne sjelfve
trodde det; och detta så mycket hellre, som tänkesättet
hos fransyska arméen, från högre till lägre, var för Hofer
gynnsamt. Han behandlades under sin fångenskap med
mildhet: Generaler och Officerare af högsta rang besökte
honom vänligt; och alla förmodade, alt han skulle inbe-
9t

gripas i en amnesti-act, som vore på vag att visa for
Europa de första välgörande följderne af Napoleons kär-
lek. Ja, man trodde sig veta, att segervinnarn väntade
en sådan förbön och ämnade bevilja den. Men — allt
förblef, å Vederbörandes sida, vid de allernådigsta för-
säkringar och hederstecken, med hvilka man täckts hug-
na den tappre undersåten, så länge han ännu stod beväp-
nad i spetsen för sitt landskap. Dödsdomen kom; och
Fransmännen voro ej de, som deröfver minst förundra-
de sig. — Speckbacher, den talentfullasle bland Tyro-
larnes hufvudmän, lyckades, under tusende faror, att
rädda sig sjelf, när ingenting var för den goda saken
öfrigt att uträtta. Ifrån England, der han funnit en
fristad, fick han, efter Napoleons fall, äntligen kom-
ma hem igen: men all hans belöning blef — titeln af
Major, med hvilken han, då jag genomreste Tyrol, i
stor fattigdom lefde några mil ifrån Innsbruck, åt Salz-
burgs-sidan; allmänt älskad och hedrad. Han beskrefs
såsom okonstlad och förekommande, men svårmodig
anda till sinnes-sjukdom. Han är nu afliden. Kan-
ske tänkte han, vid återblicken på det förflutna, vid
jemförelsen mellan Tyskarnes förhoppningar och när-
varande belägenhet, och slutligen vid hågkomsten af
sin Majors-titel, ungefär liksom Talbot hos Schiller:

— —-----------------— — ”Dein Narrenkönig

Gehört die Welt — —-----------------— —.

War unser ernstes arbeitvolles Leben
Keines ernsthaftem Ausgangs werth?” —

11)	Denna samling fick jag, ett år sednare, betrak-
ta å dess nuvarande förVarings-ort : det kejserliga lust->
slottet Belvedere, uppbyggdt af sin fordne ägare, den
odödlige fältherren Prins Eugene,’

12)	Att îned posthus här menas gästgifvat^
gärdar, är troligtvis för de fleste af mina läsare onö-
digt att anmärka*

15)	Om denne landskapsmålare, se vidare tredje
häftet af Svea, sidd. 216 och 217-

f i4) NephelokokXygia: så heter,' på original-
språket, i Aristophanes’lustspel Fåglar ne den ehime-
rislja hufvudstad, hvilken dessa vilja uppbygga paid t e-
mellan himmel och jord, på publicisten Peisthetäros,
förslag, Goethe har af detta lustspel utgifvit en fri,'
men ofullbordad bearbetning.

15)	Vignerola: vingårds-sköterska, vingårds-tär-
na. Egentligen (åtminstone i trakten omkring Rom) kallar
man så vingårds-arrendatorernes och vingårds-brukarnes
hustrur och döttrar; vanligtvis tänker man sig vid denna
benämning helst de sista,

16)	G öra in tet.

17)	På Svenska ungefär så lydande:

os» lefva, min Lesbia, låt oss älska,

Och ej akta en fyrk, ett öre värdigt

Allt hvad skrynkliga Vise derom glunka!

Solen sänker gitt lopp, men börjar äter:

Oss, när ljuset engång (det korta!) slocknat,'

Evig natt i siii tuöga sömn behåller?
95

Gif mig tüäenäe kyssar, och se’n hundra,

Sedan tusen igen, och åter hundra,

Se’n ett tusende än, och än ett hundra;

Snart, när tusen på tusen så sig hopat,

Skail vår räkning förvillas, att vi sjelfva

Mer ej veta, och tadlarn ännu långt mindreJ

Ljufva flicka! hur ofta vi kysst hvaran dra.”

18)	Äfven Italienska folksägner, fastän få och torf-
tiga, sluta sig till de tyska och skandinaviska om Ko-
nung Didrik och hans kampar. I fortsättningen skall
vid anledning af Verona, åtskilligt förekomma om detta
ämney som intager ett så dyrbart rum bland Medeltidens»
sagokretsar. Allmännare och allmännare börjar man inse,
hvilken outtömlig gullgrufva Medeltidens äldsta vitterhet är
för hvar je bemödande att återföra den vilseledda Skaldekon-
sten till Poesiens ursprungskällor, Naturen, Sagan och Hi-
storieni Såsom en trogen, blott i det förflutna lefvande väk-
tare vid ingången till den romantiska sagoverlden, står
den gamla Riddare-Romanen, repräsenterad af sin på engång
ironiske och elegiske ättling, Don Quixote ; den sista, mot
en oridderlig tid i ädel vansinnighet kämpande telningen af
dess dynasti*). Hvar orh en obefogad ankomling, som,’
.*) Mail torde påminna sig Th or i Ids yttrande, hvilket han»
samtida funno så vidunderligt: ”Don Quixote är i hög-
sinnighet långt öfver Cervantes som honom diktat.” Det-
ta omdöme ägde fullkomlig rigtighet i hänseende till
den tidens allmänna (och ännu hos mängden fortfaran-
de) åsigt, att Cervantes allsicke med sitt verk syftat nå-
got annat, än ett tokroligt gäckeri med det föråldrade
Chevalejjet, dess rojua^er och de#sa romaners efterhärm-
ningar.
genom sitt missförstående af honom sjelf, förråder sin
brist på sinne för Riddardiktens väsentliga egenskaper,
hj e Itevilja ns oskuld, kärlekens andakt och
godhetens ironi, tillbakavisas af den ridderlige sjelf-
parodislen till den hemort, der hvarken skämtet ar skämt
eller allvaret allvar. Blott den förstår den’ poetiska
Ironien, som förslår, att hon i löjlighetens, ja sjelfva
vansinnighetens spegel dock ingenting annat skildrar och
ingenting annat vill skildra, än just det i mensklighelen
gudomliga; hvars (här på jorden) evigt ofullkomli-
ga eftersträfvanden att försinnliga sin medfödda urbild,
utgöra icke blott den tragiska, utan ock den tragi-
komiska sidan af Lifvet och Historien. Endast den,
som begriper detta, begriper ock Cervantes’ roman och
hela den romantiska verlden. Denna verld har föröf-
rigt, icke längesedan, af åtskilliga skalder ånyo blifvit
oss Öppnad: företrädesvis må man bland dessa nämna
Goethe, Novalis, Tieck, Fouqué, Scott och Uhland.
På olika vägar, dem vi kanske framdeles få tillfälle att
särskild t beledsaga med vår uppmärksamhet, samman-
träffa de likväl alla vid det gemensamma målet. Det
år, i sanning, hög tid, att Skaldekonsten åter tager Poe-
siens urgamla rike i besittning : och dervid är, naturligt-
vis, foi' hvarje sann konstens idkare uppgiften icke, alt
härma nämnda (eller några andra) skalder; men väl,
att söka närma sig till samma mål, fastän på egna
vägar. Ty vilterhetens började reformation, som
oupphörligt framskrider, går bland annat derpå ut, att
genom enhet i allt Väsentligt göra all e g o i s m i
Konsten till intet och alla se c t-välden omöjliga.
95

Ultteratur:

SAMTAL MED MIG SJELF OM VERLDEN , MENNISKAN
och gud. Upsala, Palmblad & C. 1824. 288
sidd. 8:0.

Under det att den theologiska vetenskapen i vårt fä-
dernesland beskylles något slumrande hvila på sekel-
gamla lagrar, livilkas grönska förbleknat; under det att
det egenteligen religiösa lifvet mer och mindre lider
skiflevis af Indiffcrenlismens frossa ocli Secterismens fe-
berryckningar ; måste det för hvar och en, som vär-
derar den högsta kunskap och nitälskar för Religionens sak,
vara glädjande, att de vigtigasle ämnen för menniskoan-
dens forskning, ’’verlden, menniskan och Gud”, utsträc-
kas utom Calhedrar och Predikstolar, och afhandlas, så-
som i denna skrift, med tankens allvar och känslans
värma, med forskningens och fromhetens förenade kraft.
Ty, ehuru skilda än Anmärkarens åsigter äro ifrån fle-
ra af de meningar, som här uttalas, förtjenar dock För-
fattaren det rättvisa vittnesbörd, att han är en af dem,
som ”med djupt allvar äro inåtvände, för hvilka alle-
na,” såsom han sjelf rigtigt anmärker, ”Sanningen kan
uppenbara sig.” Förf, har ansett det för ”plig t all öppet
och anspråkslöst meddela hvad han sjelf funnit tillfrids-
ställande.” Och derföre har denna Bok blilvit mindre en
autobiographi, en historia om sin författares inre, än
cn religiöst-theologisk confession, en religions-philoso-
g6

phî blandad med exegetiska bestämningar, dogmatiska
undersökningar och Äscetiska episoder. Således innehål-
ler denna Monolog först trenne förberedande betraktel-
ser: (till sid. gS.) I» ”En ur barnålderns slummer vak-
nad Ynglings första blickar kring verlden och sina för-
hållanden.” II. ”Strid emellan mensklig vishet och Chri-
stendom, jemte återblick på barndomen.” III. ”Reli-
gionens egenteliga väsende och Christendomens anda.”,
Derefter följer sjelfva kärnan : IV. ”.De hufvudsakligaste
begrepp, som fordras till ren uppfattning af menniskans
bestämmelse, neml. 1. Gud i Christo. 2. Guds ord. 5,
Menniskans frihet; det ondas natur och ursprung. 4.
Menniskans bestämmelse eller försoningen med Gud. 5.
Naturen. 6. Guds försyn och lifvet efter delta. 7. Till-
lämpning.” En skrift af denna vigt och omfattning
har vuxit upp öfver det barn-namnam och scholris, som
utdelas af pædagogiska recensenter för att lisa här och
risa der, under en minutiös mönstring af elevens dyg-
der och fel. Endast grundåsigterna och vissa hufvud-
laror kunna här blifva föremål för Anmärkarens gransk-
ning.

Det är én sällsynt tillfridsställel^c för en Granska-*
ï'è alt hafva framför sig en Författare, som ofta och
på fullt allvar begär upplysning, om annars nagon har
fen sådan att meddela, som begär ”ej bättre, än alt verk-
ligt, d. ä. med Guds ord och förnuftet, blifva veder-
lagd som ändteligen förklarar sin föresalts alt utbyta


I

97

sin långsamt ooh ärligt förvärfvade öfvertygelse mot en
bättre, så snart dennas grund blir honom klar.” Så vi-
da god t. Men då Författaren i sammanhang harmed
(sidd. 128 — 15'2) försäkrar, att ”han talar rent ut, att
han vill göra rigtigt skäl för sig, så alt ingen förnuf-
tig menniska skall kunna misstaga sig på hans mening,,
och att den, som ernar vederlägga, skall ganska be-
stämdt få vela, hvad det egentligen är han har att ve-
derlägga;” så förvandlar sig Anmärkarens tillfridsställelse
i ett verkligt missnöje med sig sjelf. Ty, ehuruyäl
Anm. smiokrar sig med tankan alt förtjena namn af en
”förnuftig menniska,” liksom Förf, ännu tills vidare
tror sig vara ”en rätt god Lutheran,” måste han dock
erkänna, att han oagtadt trogen forskning icke alltid
kunnat inse, ’’hvartut Förf, egentligen vill,” såsom or-
den lyda. Anm. skall söka att enfaldigt och tydligt för-
klara denna sin bekännelse.

«r-





Det gifves, som bekant är, egentligen trenne olika
föreställningssätt af theologiska ämnen. De återfinnas
hos hvarje folkslag, som haft något ülbildadt religions-
system ; de aro ej trenne yttre former eller tillfälliga
kännemärken, pä hvilka ett öch samma uttryck afReli-
gioneil kan igenkännas, utan grundade på en åtskillnad,
som beror af menniskosinnets djupaste organismus. Ge-
nom den chrrstna verlden halva de framgått såsom tren-
ne väldiga strömmar, än stilla jemte hvarandra, an skif-
tevis öfvcrsvallande. Under scrskilda perioder fram-

^vecL VII,	7.





9


9»

gingo de i olikà rigtningar* gestalter och namn; nu ärö
de allmännast käride under benämnmgarne: Rationa-
lism ocli SupräNaturälisnl. Man har förklarat
dessa föreställningssätt iner eller mindre vasendtliga och
vid dem fästat olikå begrepp, men den > söm noggrannt
undersökt dessa åsigter, skall erkänna, att de hänförå
sig till ursprungligen skilda religiösa grundåskådningar,
hvilka icke blott ofta och klart antydas af Paulus och
Johannes, utan äfven bestärndt utmärkas af Jesus sjelf
på flera ställen , i synnerhet genöm den åtskillnad hari
gör emellan ctuvetoi och iqftiöi Matth. XI, 25. Åfvén Förf»
uppger en kort distinctif caraeteristik i deilna liknelse, deri
hart firmer ’’särdeles träffande:’’ ”Jag är mig sjelf nog; jag
behöfver ingen sol (uppenbarelse), säger Rationalisten. Jag
behöfver inga ögon (förnuft), ty ljuset är dock ofvani-
från! Svarar SuprånatUralisten. Båda, lika ensidigt. Klå-*
ra sanningen ligger, såsom vanligt, just midt imellari
dem, och ropar: föréner Eder!” Detta medlande sy**
slem kallas i Tyskland, hvarest den nyväckta striden i
dessa ämnen ännu är i full låga, ration el Su pr a na-
turalism. Antti, änser denna förmedlande åsigt för ett
oting och finner den gamla af Förf, återupptagna bilden
icke särdeles trälfande. Den conseqventa nationalistens
ensidighet — för att ytterligare bibehålla liknelsen —består
deri, att han säger: Jag har ett klart öga, derifrån lju-
set utgår; det vägleder mig tillräckligt och Upplyser min
vandring. Det andra ögat är derföre antingen ofver-
flödigt eller förvillande. SùprànaVüralisteü säger åter
Vertygelse ar



99

icke, såsom Förf, föreger: ^Jag behöfver ingå ogon /
titan : jag behöfver och nytljar begge mina ögon tillika,
emedan vår Herre gifvit mig dem båda, och i begge på
en gang afmålas bilden af samma object; med hela min
synorgans osöndrade kraft vill jag beskåda de föremål,
som upplysas af det himmelska till mig nedstlömmän-
de solljuset; jag vill menlöst fröjda mig i dess lifgifvande
klarhet och Varma; jag vill troget följa dess osvikliga
ledning. Men med deh ralionälistiska sublima optiken,
Som undersöker, mäter och delar de fina strålarne , vill
jag icke befatta mig. Kunde jag ock lära förstå den,
sa fruktar jag^ att den skulle bortföra mig från min
hufvtidsak, som är att prisa ljusets Fader, alt den skulle
missleda mig till iörgätenhet af ljusets välgerpingar un-
der mörka speculationer öfver de serskilda Strålarnes lat-
het. Jag vill fritt se ut öfver hela den rymd solen üpp-
lyser, androm obetaget att fröjda sig åt sin Camera ob-
sedrä och Lalerna Mågicä. Anm. är ingen fomuflsfi-
énde; han beder tvärtom Gud både för sitt och ralio-
dalisternåS förnuft, att vi alle må behålla och använda
det. Men han tror att den menskliga reflexion^ genom
nch af hvilken rationalisten förmenar sig kunna utran-
s a k a a i 11, ja b c k Guds djuphet, beror på omdö-
nieskraltens dislinetioner och följnkteligeil liknar en sön.-
dringsprocess, hvarnli samma lif försvinner, hvars hem-
ighelsfulla väsende just derigenom skulle upptäckas.
Anm. vill Ock, liksom Förf., om han mÖjeligen kan
slippa det, icke vara en blind svärmare; men hans öf-

att den bättre mehniskàn i sin heligaste


100

stamnings i den frömma forskningens och andaktens hög*
tidsstunder, och innerligast' genomlrängd a£ den sedliga
känslan, visserligen ej leker med sjelfskapade idéer, utan
ratt egentligen supranaturalistiskt känner den Gudomliga
nådens verkan, Guds uppenbarelse, Guds närvaro i ett
rent till Gud vändt, med Gud beslägtadt hjerta. At t upp*
söka elementerna för sådana erfarenheter af det inre,
allena sanna, lifvet, blott för att intala sig, att dock allt
tillgår så naturligt, det är att i Rafaels ideala verk ana*
tomisera färgstoften, för att visa, att i dessa composi*
tioner är intet öfverjordiskt. Anm. erkänner, att, oag-
tadt det uppblåsande förståndets föraktliga löje och för*
näma axelryckningar, han är Supranaturalist och med
Guds hjelp skall ällt mer i ädlare mening blifvä det.

Om Förf, bekänner sig till rationalismen eller supra-
naturalismen i sina religiösa åsigter, är en vigtig fråga,
Derom äro säkert Författaren och Anmarkaren öfver-
ens. Ty frågan är icke mindre, än om Förf, tror pa
Bibeln, såsom ett Guds ord, på Bibelns Läror, på Je-
sus Guds enfödde son, på den helige Ande, på synda«
fallet, pä försoningen) på ett Guds rike, på uppstån-
delsen, på verldsdomen. Delta allt, som nu Bibeln lä-
rer i klara ord — Guds vishet och Guds kraft
allom dem till salighet, som tro men somför
många af de kötlsligen visa blifvit förklaradi såsom o*
tänkbart, såsom galenskap; skall det nu ödmjukt af tron
omfattas, om det ock icke vill passa in i den stolta men-
niskovishetens systemer, eller får det tydas såsom Egyp-
1O1

tiska Hieroglyphe!’? kan inan bibehålla rättigheten till
namnet Christen och anse Bibelns läror såsom bolla
antydningar a£ högre förnuftssanningar, såsom endast
speciela judiska, mythiska och symboliska åsigter af de
allmänna idéerna, i menniskonaturen, Öfver det Gu-
domliga? skall man vid behandlingen af de Christeliga
troslärorna icke hålla fast vid Skriftens ord, utan
blott uppfatta dess allmänna mening?

Anm. är fullkomligt öfvertygad, att Förf, i själ och
hjerta är en agta supranaturalist *) , men ock tillika, at t
Författaren sjelf är mycket bättre, än hans bok. Här
måste dock ensamt boken tala, lörst i allmänhet om hans
åsigter af Christendom, sedan om deras tillämpning på
speciela dogmer. — Författaren, sedan han, efter Amms
tanka origtigt, genom en haltande liknelse bestämt skii-
naden emellan Rationalism och Supranalurabsm , för-
klarar begge ensidiga och lin ner Sanningen midi emel-
lan (sid. 45). Förf, måste dock, såsom hvar oçh en, som
1'ellecterat i religiösa ämnen, lör sig hafva besvarat den
frågan : hvad är förhållandet emellan förnuftet och up-
penbarelsen? emellan memiiskovishelens lärobyggnader
och Guds ords sanningar? emellan det stolta högkloka
förnuftet och den ödmjuka enfaldiga tron? Antingen
*) Förf, måste förlåta, att han far ett binamn, som han
dock undanbedt sig; men då han i synnerhet fruktar
benämningar på — an för deras slägtskap ined iranska
ordet âne (sid. 13o), valde Anmärkaren ett ord på —
i st, hvilket slutas lika med Publicist, och således ej hör
till famillen à ne, Vissa nan;n på — ist äxö dqck niakc
not» t. ex. Phosphorist.
102

■

tänker Förf. ratio^aHstiskt, fastän han pftast talar su-
pranaturalismens tungomål, och sväfvar således vacklan-
de emellan oförenliga lârosyslçmer , eller ock liar Anm.
icke förstått! denna skrift. Säger icke Förf, till sig sjelf:
”sakta, sakta, mitt lilla menskliga förnuft! du som vå-
gar döma så djerft.. . du måste ödmjuka dig litet,,
hvad förmår Du väl fullt utreda och inse, jemval i na-
turliga ting, som uarmast omgifva dig ?” (sid. 116). Ta_
lar han icke på hundrade ställen om trons nödvändiga
ödmjukhet under Guds vishet? förklarar han det icke
”förmätet, ja vanvettigt att genom någon slags mensklig
skarpsinnighet, genom philosophiska slutsatser och abstraç-
tioner kunna förslå eller bedqmma Gud” (sid. 210)? Qch
likväl dümmer detta samma lilla menskliga förnuft»
förgäfves varnadt, ganska djerft om den hemli-
ga fördolda Guds visdom, likväl philosopherai’
han väldeligen öfver Christendomens mysterier och tror
på alfvar, alt honom ar gifvet veta Guds rikes hemlig-
het, Anm. vet ganska väl, att oss är både tillåtet och
anbefalldt att r an sa k a S kr if ter n a och pröfva allt;
mensamme Jesus, som sade: ransaker Skrifterna,
sade ock : Jag prisar dig, Fader, att Du h a f v e r
delta dolt förde visa och h a 1 v e r d e t u p p e n b a-
rat för de enfaldige. Salige ar o de, som ic-
ke se och dock tro. Salig är den, som icke
förargasi mig. Salige ä ro de renhjertade, ty
de skola se Gud. Samme Paulus', som sade: pröf-
ver allt, kom icke med hög ord. eller hög
visdom ; han hade ock krigsvapen, m äg tig in-
io5

för Gud, att nedslå dep förn uft s stolthet,
som satte sig ypp emot Guds kunskap; han
visste ock skillnaden emellan: döpia efter köttet
och andeligen döma; han bestraffade älven dem, som
vilja vara m ä s, tare i Skriften och förstå icke
hvad de säga; han varnade för en falskeliga b e-
röpid konst, en orätt sa kallad högre Gnosis, som
icke blifver vid vårs Herras Jesu Christi
hälsosamma ord; han var ingen obscurant, icke
förnuftshatare, icke e n fa 1 d i g i förståndet, men
han förstod att med trons undergifvenbet och heliga rädd-
håga vidröra menniskohjertans helgedom och behandla
det Evangelium han icke lärt af men nisko,
n t a n fatt ge n om Jesu Christi uppenbarelse.
Mep Författarens egna ord må svara, om Anm. orätt
anklagar honom för ett obestämdi vacklande emellan öd-
mjuk tro och förmäten förnuftdyrkan. Vorp ock dessa
serskildta citater icke öfverlygande för Läsaren, så skall
Anm.s påstående rättfärdigas genom Bokens hela anda
och genom dess'behandling af vissa hulvuddogmer.

Författaren må sjelf tala. Anm. vill försöka, alt
i en slags antiphoni framställa hans meningar. ’ In-
gen enda Philosoph, han må vara aldrig så originell,
eger förmågan alt böja sanningen efter sig oeh inflyta
på den sammas väsende eller verka till dess egentliga
bestämmande, • sjelfständigt ur sig Jag måste ej göia
Gud till en product af mig; ty just det är en huf-
vudvillfarelse, som alltid förvillat all philosophi, hvil-
»o4

!







ken ändock î grunden varit besmittad af denna surdeg,
(sid. 4;). Alla phitbsophier äro till sin natur och in-
nersta väsende högst ofullkomlige och kunna ingalunda
Arara säkre ledare. Hittills vararide Philosophier, sa vida
jag känner dera , hafva blott varit inenskliga producter,
rent af menskllg Philosophi, och den är till sin natur,
oagtadl all beundransvärd skarpsinhighet hos Subjccter-
nasjelfva, ej i stånd att komma till Gud. Gud må-
ste sjelf uppenbara sig, och detta sker ej. för de sjelf-
kloka, utan för de enfaldiga eller barnen .. Philosophier
hafva blott missledt mig. Jag har nödgats återkomma
till Guds ord allena.’’ (sid. 48-5o) Efter dessa och män-
ga .flera försäkringar, att Philosophien icke blott är otill-
räcklig, utan missledande för Religionsbelraklareu, fö-
refaller det besynnerligt, att Förf, anser Kantiauisu^en,
sasom ”ett af Gud sjelf föranstaltad! bildningsmedel, hvar-
igenom han lärde djupare inse Christendomens Gudomliga
halt och ursprung” (sid 61J. Vidare: ”Förnuftet måste
döma om all slags uppenbarelse, ehuru förnuftet, sig
sjelf lemnadt, ingenting förmår uppenbara, utan endast
uppfatta och bedöma en gifven uppenbarelse, om den
instämmer med dess natur eller strider mot dess lagar,
hvilka ock äro gifna af Gud, ty en sanning skulle
kunna vara aldeles öfver förnuftet och dess
doms rät t, men likafullt vara ren och Gudomlig san-
ning: endast det tillhör förnuftet alt granska, om en så-
dan sanning kan vara en uppenbarelse, det vill sä-
ga, en uppenbarelse för oss. Men dertill äger det ock
fullkomlig rätt, hvilken aldrig kan jäfvas. Hvad


io5

Ende Sonen,' söm är i Fadröris sköt, hafver tippen-!
barat, det måste alltid skett på ett satt, att mitt för-
nuft kan inse och erkänna det” (sidd. 5g och bo).
Är icke detta alt ”anse förnuftet sjelft såsom den hög-
ste domaren öfver Guds ord, att göra det mcnskliga till
grunden för det Gudomliga, sâ vida det skall vara Gu-
domligt för oss;” och da Förf, sjelf fortgick pä denna
väg, så ”fann han sig ju i sjelfva verket kall och af-
lägsnad ifrån Gud och fann ingen återgång till honom
möjlig, annorlunda än genom sann förödmjukelse inför
Gud, alfvarlig bättring och försakande af all egen vis-
het” (sidd. 62 och 65). År icke här en sammanblandning
af motsatta åsigler, så förstår Aura, icke Förf.s mening.
Liknar ické Förf. — för att nyttja hans egen bild (sid.
27g) — här ^en luftballon, fylld med ether, som trär
upp åt, men qvarhålles inom jordens dunstkrets af ratio-
nalismens band.” Låtom oss tillämpa dessa principer,
Ingen Mathematik kan förstå Skriftens Treenighet slära,
ingen naturlig Ethik Bibelns lära om Jesu försonings-
död, ingen Naturlära Guds Sons födelse, ingen Histo-
ria Guds rike, himmelskt och dock på jorden o. s. v.
Således är Treenigheten, Försoningen m. m. öfver
förnuftet och dess domsratt. Väl. Men likafullt kun-
na dessa läror, enligt Förf.s medgifvande, vara ren
Gudomlig sanning. Då tillhör det förnuftet att
granska, om de kunna vara en uppenbarelse för oss.
Hvad händer sedan, enligt andemeningen hos Förf, och
hvad har inom sjelfva denna bok blifvit följden af denna
dualism i principer och åsigter, som verkligen ar sur-
degen i Förf.s samtal med sig sjelf? Jo, man erkänner
iq6

först helt ödmjukt, att en Bibelns lära är öfver för-
nuftet och dess domsrätt- £)ei’mec| tror nian sig gjort
Gudi en tjenst, tystat den bättre sundafe känslan och
offrat nog at Bibelns ära. Sedan förklarar man helt
käckt, att hvarje menniskoförnuft eger rätt och pligt alt
Utforska och bedöma detta mysterium, och sist skrider
man tappert till förklaring och finner ingenting olör-
klarligt. Anm. målar efter naturen. ”Guds förhållan-
de inom sig (hor icke Treenigheten dit, enligt Förf.s
eget erkännande, sid. 142?) säger Förf., är ett myste-
rium. Låt det då vara det så länge, tills Gud sjelf
finner nödigt att gifva oss ljus deri (sidd. 160). Denna
tid har dock icke Förf, kunnat afbida, utan förklarar
för oss Treenigheten, så att vårt förnuft kan inse pm
icke Treenigheten, åtminstone Förf.s Trinitets-Lära. Så,
om vi rådfråge Kyrkohistoriens vittnesbörd, när Chri-
stendomen föpst trängde sig väldigt in på menniskohjer-
tan och ej vidare kunde motstås, sökte hedendoraen räd-
da sina spillror och den verdsliga visheten sin höghet
derigenom, att de klädde sina lärosatser i Christendo-
mens drägt. Depna Gnosticismus har under olika skep-
nader, enligt Pauli liknelse, såsom kräfta frätt om-
kring sigi philosophiska systemer, till dess hos Spinoza
den förnuftåsigt, som dyrkar naturen och sjelfmedvelan-
det såsom ensamt Gudomligt, visade sig fulländad. Spi-
nozas Thema har sedermera blifvit omspeladt liera gån-
ger med variationer, hvi|ka, liksom nyare tidens musika-
liska composilipner, väl varit pågot invecklade; men
nog har man igenkannt det gamla Thema.
107

Vidare: ”De renhjertade skola se Gud. Detta må-
ste vara någon ting omedelbart och ej genom slutsat-
ser vunnet. Sanningen ger sig sjelf tillkänna i för-
nuftet, genom sitt eget inre ljus. I början behölver mati
slutsatsers stegar för att. kbfva upp dit, çfver den skym-
mande närmast omgifvaude sinnlighetens sfer, Till den
inre rätt fasta öfvei tygelsen kommer man ändå ej en-
dast på den vägen; ty slutsatserna verka ej omedelbart
pa hjertat, sorn sjelfva sanningen gör, så snart hon kom-
mer dit; och i hjertat allena bor öfvertygelsen. Denna
är en v erklig Guds uppenbarelse” (sid. åg). Skulle nu
denna verldens vise härvid anklaga förf för något
svärmeri, då han förklarar den i hjertat allena bo-
ende öfvertygelsen för en verklig Guds uppenbarelse,
skulle de förebrå honom, att han nedsatt det så kallade
konungsliga förnuftets suveräna magt, då han endast
medgilver det rättighet att ’’förkasta det, som innebär
uppenbar motsägelse mot sig sjelft *), men ej alt po-
sililt döma om sanning” (sid. 60), ehuru älven denna
firmelt tillerkända och negatift bestämda rätt för den
naturliga menti is kan, som förnimmer intet
al det Guds ande tillhör er, innebär en vidsträckt
lullmagt; så tystar förf, slraxt deras klagan och åter-

*) 1 a ett aunat ställe (sid. 85) åter antager Förf, såsom ”grund-
sats,” att ”livad jag ännu ej förs.tår i Guds ord, livad
der skulle kunna förefalla mig som motsägelse, orim-
lighet eller annars mörkt, framdeles kan af mig full-
komligen fattas.’’ Så förhåller sig visserligen saken;
framdeles, ty här förstå vi blott endels och se alle-
na sasom genom ett dunkelt glas. Men Förf, sätter det-
ta : f r am deles inom tiden.


108

vinner deras förtroende, då han tillägger: ’’sådant (att
vilja positift dömma om sanning) öfverstiger förnuftets
krafter och bestämmelse, innan (N. B.) det hunnit sin
mognad genom öfning i sjelfva sanningens ljus , blifvit
vid det samma vandt, och med det samma impregneradt
eller enstämmigt verkande” (sid. 60). Si, kan uppenba-
relsens störste ßende tänka, sådant är mitt förnuft; det
är naturligtvis genom min öfning i sjelfva sanningens
ljus, genom min vana vid philösophiska speculationer,
genom min höjning öfver Bibelns barnsliga tankar, ”rätt
förnuftigt, fullvuxet, myndigt och i stånd att döma*’ öf-
ver hvad man kallar Trons läror och föremål. Huru
vill Förf, bestämma förnuftets mognad eller utsätta dess
myndighetsålder? Eller kan del någonsin växa upp öf-
ver himlens förmynderskap ? Anm. förstår icke, huru
en så consequent Tänkare, som Förf, flerstädes visar sig
vara, kan bedraga sin egen bättre känsla och öfverty-
gelse med torna ord, med lärosatser, dem han först po-
sitift enoncerar, for att sedan inskränka och modifiera
eå, att af dem motsatta slutföljder måste dragas.

Utan antagande af en dualism i Författarens religi-
ösa grundåsigter, af en ännu i hans inre oupplöst, fastän
icke klart medveten eller åsyftad strid emellan ödmjuk tro
och stolt fornuftdyrkan, kan Anm. ytterligare icke för-
klara eller förena åtskilliga här spridda lärosatser. ”Om
Gud säger något, så sker delta alltid omedelbart ge-
nom ett klart och rörande ljus i mitt eget innersta, ge-
nom hvilket det aldrig felar att gifva sig tillkänna såsom
Gudomligt och från Gud allena kommet. Hvad Gud ej
log

îar mig omedelbart, lär han mig öfverhufvud alldeles
icke” (sid 85). Pa andra stallen lärer Förf., att ”Gud
leder oss endast genom sitt ord, alt denna medelba-
ra uppenbarelse genom Guds skrifna ord är för menni-
skans bebof oändeligen bättre beräknad och längt fördel-
aktigare, än all möjlig omedelbar uppenbarelse för sin-
nena skulle vara (sid. 86) och andteligen ”att, om vil-
jan nu skall styras af Gud, sa kan det ej mer ske ome-
delbart, utan genomförståndet (sid. gå). Lika vackland©
förekommer Anm. Författarens åsigt af Religionens my-
sterier. Han fördömer ”det mystiska utropet i afse-
ende på Guds ord : rör ej dervid ! det är en hemlig-
het, hvilken du blott måste tro.” Han tillägger: ”En
sådan tro kunde aldrig blifva annat, än högst obestämd,
en tro i allmänhet, att en hemlighet funnes, men tron
på sjelfva hemligheten är omöjlig , så länge denna för-
blifver hemlighet, och att den skulle förblifva det, kun-
de aldrig vara ändamålet af dess uppenbarande” (sid. 88
jfr. sid. in *). Straxt derefter och på många stallen
(jfr. isynnerhet sid. 1^6 följ.) erkänner han, att natu-
rens hemligheter äro djupa, äro otaliga. I dessa hänseen-
den använder han till upplysning cn bekant liknelse,
som har det gemensamt med många andra liknelser, att

*) Deremot erkänner Förf. (sid. 211), att ’’försoningens ocli
äterlösningens hemlighet alltid förblifvei' oss en
hemlighet.” Ma den hvila hos Gud! Den kan aldrig va-
ra i bättre händer.’’ Kort förut (sid. 210) heter det:
”1 Gudomliga saker återstår för menniskan ej annat, än
t r o.” Anm. bekänner oförstäldt, att han ej kan förena
dessa satser icke blott lösryckta, utan i deras samman-
hang, med det frän sid. 88 citerade stället.
den hallaf på begge sidor. På enä stället heter det :
’'Kunde en god Fader vredgas döiofver, att hans barn
öfvertånkte för sig sjelfva rätta rtieningén och syftet af
det Fa'drén sagt dem, för att künna rälla sig derefler
och göra honom till viljes’1 (sid. 8^). På ettahnält "Om
en liten son skulle ringa akta Fahrens vilja och hvad
fahren sjelf uttryckligen sagt hönom, för att lyssna till
ännat folk, hvilka t. éx. söka lörmå honom att utspeja
fahrens hemligheter, dem GosSeh aldrig kan förstå sig
pa ; sadant skulle utan tvifvel väcka fahrens missnöje
och gossen få den anvisningen . . . (ibland annat) att al-
drig grubbla i förtid och vilja vara klokare, an honom
ånstar och nyttigt är” (sid. 107). Äfven så litet, Sorti
dessa bildligen Uttryckte läror, kunna följände satser slå
tillsammans med hvafåndra: ”förnuftet ar d e n enda
äf Gud sjelf mig gifna organ, genom hvilkeii jäg kart
komma i förbindelse med Gud eller i allmänhet med
någon ting högre” (sid. i io). ”Jag vet ej, hvad vi ärme
menniskor väl hafve för rättighet att tillägga någon ting^
om ock det aldrammsta , till hans egen uppenbarelse om
sig» i synnerhet med förvetna frågor och nyfikna blic-
kar tränga in (i) den hemligheten, huru det väl kart
förhalla sig inom sjelfva Gudomen, hvilket aldrig kati
blifva oss fullt klart, utan att vi skulle vara Gud sjelG
och hvilket ej heller angår oss; emedan vi aldrig kun-
na nalkas Gud genom an nä t, ån en trogen e f-
terlefnad af hans bud, och i mån af kärlekens renhet
och innerlighet i denna lefnad uppenbarar han nog små-
ningom Sig Sjelf för oss eller allt hvad vi behöfva Vetä
Ill

öm Honom, för att rätt känna Honom efter vår art
och vår förmåga” (sid. 136)., Hvilketdera af dessa yt-
tranden öfverensslämmer bäst eller rättare endast med
Jesu egna ord: ’’Hvilken, som vill lyda Hans vilja, som
mig «ändt liafver> hart varder förnimmande, om denna
lärdom är af Gudi’’ Job. 7: 17.? Delta förnimmande,
det är, livad Förf, kallar uppfattning af det högre (sid.
iio), beror då tydligen af den villiga lydnaden } af den
trogna efterfefnadeti utäf Guds bud (sid. 156). Men åter
är ju, enligt Förf., förnuftet den enda organ, genom
hvilken vi kunne fatta det högre; således skulle då, ef-
ter Förf.s exegetik, Jesu åberopade ord kunna tydas så-
lunda: Hvilken, som med sitt förnuft söker tränga in
i de djupaste mysterier j för att derigenom närmare fö-
ras till kännedom af Gud (sid. in)» han varder förnim-
mande j om denha lärdom är af Gudi.

Men hvad görs oss niera vittnesbörd behof. Blott
ett må tilläggas. Det utgör ett grunddrag i den åsigt,
som är basis för Författarens religionstheori* Förf,
säger rätteligen: — öcll detta är haruti det enda rätta —
”Jag kan icke vara nöjd med ett Guds ord i al 1män-
he^ om hvilket sedan ej blir frågan > blott man med-
gifver* att det finne^ Det jag skall anse för Guds
ord, måste ock vara det i h varje dess del” (sid. 185).
När nu samme Författare i samma section börjar gra-
dera de Bibliska böckerna, när han förmenar sig känna
Guds andes olika amalganiei'ings-satt, när bau förklarar
”det för sällsam oreda i tanken,” om man ville tilläga






119

v







K *

“ 3

il I



ga Lncæ Aposllagerningar, ’’en historia om menni»
skor” (?), samma halt, som Lucæ Evagelium, hviL
ket handlar om Jesns ; så ar ju icke mer Bibeln ett Guds
ord i hvarje dess del. Anm. finner snarare en oreda i
tanken' alt påslå, det Apostlagerningarne innehålla en
historia om menniskor i annan mening, än Luctu Evan^-
gelium, eller alt de förra icke handla om Jesus, så väl
som det senare. Upptrader inko straxt i Aposllagerningarnes
början Jesus vid sin himmelsfärd? Pingestdagens under,
Petri predikan, hvarpå följde try tusende själars inträde
inom Christi lilla hjord (Cap. 2), krymplingens botande
i Jesu Christi Nazareni namn, och Petri herrliga tal i
pempelgårdarhe (Cap. 5), Apostlarnes försvar för sin Gu-
domliga beskickning (Cap. 4), Stephani dödstal (Cap. 7),
Sâuli omvändelse till Paulus och i allmänhet Guds ords
förkofring och Christendoméns första underbara utbre-
dande; handlar icke delta allt om Jesus? Talar och ver-
kår icke har Jesus i samma Gudomliga ända, som i
Lucæ Evangelium? För Anm. äro Bibelns alla Böcker
i religiös mening lika canoniska, äro Guds ord i hvar-





jé del.” Wenn der
so ist er nicht mehr
bricht immer fort.

Ring an einem Ort entzwei ist,
ein Ring, liait nicht mehr und
Darum heisst’s rund und rein’









ganz und alles geglaubt, oder nichts geglaubt. Der heilige
Geist lasst sich nicht trennen noch lheilen (Luthers Kurzes
Bekenntniss &c. 1544). Författaren, såsom god Lutheran,
förlåter, att Anm. här citerar Luthers vittnesbörd. Så-
som en mensklig auloritet, är det ej att förkasta i denna
eller andra bevisningar, som röra Religionen och Bibeln
j 15

Anni, nämnde Lulher, som Förf, i sill förlrolign
samtalsspråk kallar ”vår ärlige Luther.” Äfven Förf,
som annars af grundade skäl är fiende till auloritet och
autoritelslro, åberopar honom. Anm. anser honom ie^-
ke för Påfve hvarken i kyrkans eller den Theologiska
vetenskapens stat ; primatet ibland Theologiæ Doctorer
torde dock blifva svårt att med rättvisa bestrida honom.
Üppstode han nu, hade han visserligen anledning att sä-
ga till många af de så kallade Lutherska Theologerna,
hvad Paulus sade: ’ O I oförståndige Galater, ho haf-
ver ljust Lider, att I icke skullen lyda sanningene? Mig
förundrar, alt I .?a snarligen låten Eder afvända ifrån
den, som Eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett

annat evangelium, ändock intet annat är; utan att nåere
y	o

aro do Eder förvilla och vil j a f ö r vända Christi
Evangelium” Gal. 2: I, 6, 7. Det vore ett interessant
bidrag till Dogmatikens Historia alt jemföra de dogma-
tiska systemerna inom Lutherska kyrkan, i synnerhet i
io:dc och jg:de seklet, med Melanchthons Loci Theolo*
gici, denna Bok, som Luther ville sätta ibland de Ca-
uoniska. När man då uti Henke’s Magazin für Religi-
ons-Philosophie, Exegese und Kirchengeschichte fin-
ner ett alfvarligt försök, att bevisa orimligheten af
alt i en Christelig Dogmatik uti ett eller flere sär-
skilda Capitol tala om Christus , hvilket nämligen är
lika absurdt, som alt i stoiska .Philosophien införa
ett särskildt Capitel om Zeno ; när man läser Ecker-
manns bestämning af hvad han anser Dogmatiskt saunt;

Svea m, 8
114

ninsar af

bruk och
ledas hur

nar man granskar Marheineckes allvarsamma philoso-
phiska lek med de chrislliga dogmerna, när man läser
Stäudlin, Ammon i fordna dagar, etc. etc; så må man
väl häpna öfver den inom Lulherska kyrkan behandlade
Dogmatikens afvikelse från den ursprungliga Lutherska
läroformen. Men ”ho hafver hindrat Eder, att I icke
skullen tro sanningen? Sådan tillskyndelse är icke af
honom, som Eder kallat hafver. Litet af surdeg för-
syrar hela degen“ Gal. 5: 7, 8. 9. En dubbel surdeg har
ock förderfvat Religions-Theorien : Philologie och
Philosophie. Anm. bestrider ej den stora vinning
begge . genom sin djupare och mångsidigare utbildning,
beredt den Bibliska Theologien efter Luthers tid; men
oberäknelig anser han den skada, som de genom sitt
missbrukade inflytande, genom sina inkräktningar och
härjande ströftåg på Religions-Lärornas område åstad-
kommit. Så förvandlade Antiochus Epiphanes .Teho-
vahs tempel i Jerusalem till Jovis Olympii och lät sätta
förödelsens styggelse pa Guds altare. Men sadant jäm-
merligt väsende gjorde hvar man ganska ondt” 2 Macc.
6:2, 5. Af det vid Bibelns förklaring antagna Philo-
logiska conjectur al-sys temet hafva de lärde
Theologerna inhämtat sina stridiga, ofta motsatta tyd-

samma Bibelspråk, liksom del. någonsin kun-
särskilda exegeser af Guds ord , liksom språk-
historiska källor skulle få vandas, riglas och
man vill. Philologien uppfyller sin bestäm-

melse , då den med förenad uppmärksamhet på sprak-
bruk, sammanhang och ogrumlade historiska källor vär-
115

dar boksLafvens helgcL Men genom sin hypo;kritik, ge-
nom sitt öfvermatL af linguisti.sk erudition har den gjort
bokslalven på ett så förvirrande sätt mångtydig, att den
ofta liknar clt dunkelt Delphiskt Orakelspråk eller en
Spbinxgåla. Från annat ursprung harleder sig det på-
slåendet, alt de gamle kyrkofäderne, i synnerhet Ter-
tullianus och Augustinus infört nya dogmer, derföre att
de uppfunnit nya Terminologier och Systematiska fram-
ställningar Vid Troslärornas behandling ucmligen haf-
va m e t a p h y s i s k a hypothèse r, af Here slag, af hvil-
ka Anm. här exempelvis blod namde En, blifvit upp-
fundne , trodde och hyllade antingen med uppoffring af
allt genuint språkbruk eller med ensidig och vrängd
framställning af all historisk interpretation, Den theo-
logiska speculationen vill med dogmerna drifva sitt god-
tyckliga spel och meddela sådant åt kyrkans kommande
Lärare, så att Församlingens hela confession slutligen
alïatlas i allmänna gnostiska uttryck, hvilka alldeles efter
godtycke kunna utvecklas och förklaras, sedan man lor-
sigtiglvis befriat sig från pligten, att rådfråga grundsprå-
kets art, förfaltarnes karakter och historiska tolkningens
fordringar. 1 dessa yttersta dagar (jfr. 2 Tim 5
cap.) hafva uppträdt men niskor, som älska sig
sjelfva, stort a lige Theologiske Systematici, haf-
vande ett sken till Gudaktig be t, ty desse nye
Riddare bära ortbodoxiens färgor och föra på tungan
dess lösen: Gud i Christo, försoningen med
Gud m. ra. men dess kraft försaka de, ly den
Bibliska Religionslärans terminologi har hos dem en al-
(Fortsättning följer)»

lib

deles ny och för Bibelns anda och bokstaf främmande
betydelse. Sat säpienti! Den som uppmärksamt läsit
’’Samtal med mig sjelf om verlden , menniskan och Gud”
vet, i hvad sammanhang denna digression slår med an-
dan af vissa lärosatser i denna skrift. Anm. har harmed
åsyftat icke blott att säga ett ord i allmänhet i sinom tid,
utan ock att besegla hvad han i det föregående uttalat.
Det tjenar ock såsom inledning till det ännu återstående.

Detta återstående vill Anm. inskränka till några få
hufvudmomenter.
ii7’ '

ANEKDOTER

J,	VR

SVERIGES FINANOIELLA OCII EKONOMISKA HISTORIA?

I våra arkif förvaras många dyrbara handlingar, hit-
tills obegagnade. Isynnerhet ar detta förhållandet med
dem, som äga afseende pa Rikets Slats- och Kammar-
verk samt Ekonomiska ställning i). Likväl finnas fa
länder, hvilkas tillgångar till upplysning i dessa ämnen
gå så långt tillbaka som våra, eller äro så rikhaltiga.
Man tror derföre, att allmänheten icke med missnöje
skall emottaga de strödda anekdoter, som här medde-
las ur officiella, för hvar oçh en tillgängliga, hand-,
lingar 2).

Så vielt författaren till denna uppsaté känner, har blott
en enda forskare med någon fullständighet för de äldre
tiderne behandlat dessa ämnen, nemligen vår förtjente
oçh mångkunnige II a Ile über g. 1 hans Af hand ling
om Mynt och Varors V ä r d c u n d e r K. Gustaf 1,
och i dess Svea Rikes Historia under K. Gu-
staf II Adolfs Regering finnas oskattbara handlim-
gar till kännedomen af Sverige under dessa tidehvarf.
Så mycket slfirre förlust för vår historia var det senare
arbetets afbrytande, halst svårligen mer en man med
Ilallenbergs ihärdighet och insigter lärer komma att egna
sia åt. dessa mödosamma forskningar, och dessutom flere
handlingar voro för honom att tillgå, som nu mera icke
finnas,

2)	De häv anförda handlingar från iG:dc och i7:de seklen
igenfinnas i Kammar-Arkivet, och de från den så kal-
lade frihetstiden i Riddarhus-Arki ve t. Som man vet,
lemnar vår tryckfrihetslag med en liberalitet, knappast




.O

118



! f
1

*

■

N



E

Fore Gustaf II Adolfs regering bar Svenska Stats-
förvaltningen utseende af en enskildt, efter Regenternes
personliga fallenheter mer ellei' mindre välordnad hus-
hållning. Jemför man de jordeböcker och handlingar
man för förutgående tidehvarf äger rörande så väl
Kronans som enskildes gods, Uppbörd och Utgift, sa
finner man i de förras förvaltning ingen annan skillnad,
än en större omfattning. Likväl tillkommer Gustaf
AVasa äran att, ehuru med bibehållande nf de gamla
formerna, ha gifvit förvaltningen en stämpel af fasthet
och ordning, som med afseende på tidehvarfvet är be-
undransvärd. Under de förändringar till omfång och
skattläggning, Rikets Skaltehemmau förut årligen un-
dergingo, voro så väl enskilda äganderätten som Kro-
nans uppbörd och egendom underkastade en osäkerhet
lika förderflig för begge. Såsom man vet, anbefalde K.
Gustaf I upprättandet af en ständig skattläggning af
dessa hemman, i hvilken en beskrifuing upptogs på
deras tiilhörigheter, hvilka förklarades från hemmanen
inalienabla, en åtgärd, som på en gång försäkrade dessa
från förra tiders inkräktningar 3), och tillika gjorde för-
delningen af den gamla Skatleräntan så billig, som na-
turen af en grundskatt tillåter. Ännu äga vi qvar lör
igenfinnlig i något land, såsom en rätt, öppet tillträde
till Statens flesta Arkif.

3)	Detta gäller likväl egentligen endast lör Inägorna eller
den odlade jorden. I de lleste Provincer ansågs då Ut-
marken af så ringa värde, att nybyggen obehindradt
fingo upptagas å de gamla skattebolbyarnes ägorymd.
Först under Christinas regering trodde man sig löranlå-
ten, att förbjuda detta slags inkräktningar.

■ .
ng

fiere af de Rikets Provincer, hvilkas skattläggning med-
hanns under Gustafs regering, så kallade Skatteböc-
ker, innehållande en beskrifning på hemmanens här-
ligheter, som, jemte de likartade beskrifningar öfver
Arf- och Egne-Godsen (Konungens enskilda egendom),
hvilka igenfinnas i Jordeböckerna öfver dessa, sprida
ett stort ljus öfver Svenska jordbrukets dåvarande till-
stånd 4). Man finner der, huru bland den tidens här-
ligheter vissa jordens afkastningar i dess råa tillstånd
(såsom t. ex. ekollon i Småland) intogo ett högt rum,
hvilka nu gifvit vika för produkter af menskliga fliten,
som då dels saknades dels frambragtes i ringa antal.
Iakttager man tillika, huru högst sällan då mer än en
åbo fanns å hvarje, om än aldrig sa stort hemman;
huru de nuvarande Soldat- och Torpare-Klasserne helt
och hållet saknades 5) ; gör man sig al vissa gärdeläng-
der, som innehålla uppskattning al all lösegendom (så-
som t. ex. den af jågo), underrättad om Svenska All-
mogens då ringa lösegendom, och al befintliga Inven-
tarier, arfsdelnings-handlingar o. s. v. om samma slags
egendoms proportionella obetydlighet äfven hos den ri-
kare Adeln; undersöker man bergsbrukets 6), handelns

4)	Upplysning rörande Sveriges dåvarande Spannmals-pro-
duktion lemna den tidens tiondelängder, då, soni man
vet, verkliga tiondcdelen af afkastningéh skulle i Kyrko-
boden allemnas, och uppbördens noggranhet controlle-
rades afKyrkoherdarne, hvilkas lönebelopp derpåberodde.

5)	Den tidens torpare voro Nybyggare å de gamla hem-
manens odalägor, hvars upptagor efterhand skattlades
till hemman.

6)	Med undanlag likväl af Fahlu Kopparverk, hvars stol a
120

H

och all manufaetur-fndustris dåvarande svaga tillstånd,
och jemlör dermed våra näringars närvarande ställning;
så måste man erkänna, att hvarje gren af Sveriges nä-
lingar under de sist förflutne århundraden mång-
dubbelt stigit i omfattning och alkaslning, samt att dess
idkare ej endast kunnat bespara af sin produktion liH
reproduktion, ulan derjemte lör sig och de sina ägt
ölverskolt till ökade njutningar af lifvet.

i

Vid Gustaf II Adolfs uppstigande på thronen hade-
de oroligheter, som en längre tid skakat Riket, bragt
Kammarväsendet i en fullkomlig oordning. En bety-
dande del af Rikets jord låg öde, dels genom fiendens,
dels genom det egna lejda krigsfolkets härjningar. Hel.
återstående måste man öfverhopa med utlagor, än till
krigen, än för att från fienden återköpa Rikets vigli-
gaste fästen. Ingen ordning fanns i förvaltningen, och
en stigande odling, ökade förbindelser, samt utvidgade
förhållanden gjorde nya former oumbärliga. Men den
unge Konung, sora Försynen gifvit — Sverige att läka
de,ss sår och Europa att tillkämpa menskligheteu dess,
heligaste rättigheter, — lät icke af de svåra tidsför-
hållanderna afskräcka sig ifrån, att äfven egna denna
del af Riksstyrelsen sin skapande förmåga. Under det

H'

alt de gamla sareu så småningom
under ökade oundvikliga bördor nya
bereddes industrien, ordnades eller

af kastning , ehuru under en vida

belädes, och mid t
medel till framsteg
hand Kamniarver--

sämre drift än mt

och fördelaktiga alsättniug gjorde det i hög grad vigtigt
för Riket.

L

■ K

n ■
1 2 1

kel, och sattes det för första gängen pâ en centralise-
rad fot. I början af 1620-talet infördes Rikshufvud-
böcker, soin omfattade Statsverkets hela ställning,
och Landtböcker, med lika omfattning för de sär-
skilda länen. Ehuru bristen på tjenliga verktyg (un-
derordnade tjenstemän) i början var så stor, att de för-
sta årens Rikshufvudböcker ej engårig erbjuda säker-
het för rigtig addition 7), så förmådde dock regeringen
inom 10 år bringa dem till den fullkomlighet, att de
icke allenast äga i alla alseenden företrädet för de me-
th oder för Statsräkenskaperne följande seklet kan upp-
visa, utan aft de äfven, hvad förtjensten beträllar af
enkelhet och lätthet att kunna af det ovanda ögat fat-
tas och öfverskådas, kunna tafla med sjelfva vårt när-
varande förträffliga Rikshufvudboksslut 8).

Men i Statsverkets förvaltning voro icke Regerm-
gens förljenster inskränkta till räkenskapssättet och dess
tillhörigheter. En ämm större förtjeust ådagalades ge-
nom den noggrannaste hushållning med Rikets medel.

7)	100 är sednare äger sanuna förhållande rum med de
Stats-Räkenskaper, som pä 1720-talet frän Siats-Kon-
toret ölverlemnades först till Kongb Maj:t och sedan till
Sekreta Utskottets Stats-Deputation, med den skillnad
likväl, att i dessa senare misstagen icke finnas rättade,
såsom i 1620-talets Imfvudböcker genom de särskildt
upptagna så kallade E rr o r e s Calculi.

h) Beträlfande säkerhet for de åsatta värdenas beräkning
samt detaljernas fullständighet och uppställning kan in-
gen jeniförclse äga rum. 1 dessa alseenden står det
mirvarande långt framför allt, som förulgått.
hon

9)

122

Ehuru nya och dryga skatter 9) pålades, kunde, under
de oupphörliga — med bibehållande af Rikets ära och
IHhet — oundvikliga krigen, omöjligen inkomsterne
motsvara utgifterne. Man måste således begagna Kre-
diten på en tid, då nästan alla dess elementer saknades
och således på de svåraste villkor 1). Delta oaktadt
minskades skulden, så fort något stillestånd eller annan
gynnande händelse inträffade (såsom t. ex. 1624, ehuru
dåvarande Polska Stillestånds osäkerhet ej tillät att in-
ställa Lifländska utrustningen För året}. Sitt maximum
hade skulden uppnått vid början af 1651, då alla kost-
naderne för Tyska utrustningen voro bestridda. Då
debiteras Kronan för 10,677,666 D:lr S:mt2), hvaremot

Kredileras 4,880,840 D:lr till större delen lor för-

Oberäknade de gamla gärdeme, som till ökadt belopp
förvandlades till ständiga räntor, infördes högst kännbara
Consumtions-afgifter, såsom Lilla rullen, Qvarn-
t ull en och B o s ka p s h j e 1 p e n , skatter, som nume-
ra dels helt och hållet upphört, dels förvandlats till be-
tydliga direeta afgifter.

Vanliga räntan den tiden, äfven mot pant af fast egen-
dom, var 10 ProC. Detta betalte också Kronan meren-
dels. Någon gång fick hon likväl erlägga ända till 16
ProC. Endast General-Staterne hade lemnat ett lån à
6 ProC., men det var snarare att anse såsom ett sub-
sidium, än ett under vanliga afseenden lemnadt lån. Hu-
ru Rikets Råd och embetsmän ofta gjorde försträcknin-
gar utan ränta, skall nedanföre vidare omnämnas.

Ören och penningar äro uteslutne ur de här anförda
Summor. 1V D:lr S:mt utgjorde merendels 1 R- Specie;
jnen vanligen beräknades denna i Sluträkenskaperne
lika med if D:lr S:mt eller Svenske Daler-
12.1

skotler, behållningar o. s. v. Om man frän Skulden vill
afräkna detta Kredit blir Kronans balans 5,788,826 D:lr.

Man har förebrått Christinas förmyndare misshus-
hållning med Kronans medel. Huruvida detta är san-
ning kan dömmas af följande , pa Rikshufvudböckernes
kapitalräkningar grundade uppgifter. Vid början
af 1602 upptages kronans Debet till 6,094,158 d:lr och
dess kredit till 4,o84,595 ddr, då balancen sålunda blif-
ver 2,009,760 d:lr. För 1653 finnes icke Hufvudboken.
1635 var Debet minskadt vid årets början till 5,511,964
ddr och balancen, efter afdrag af kredit 2,8o4,568 ddr,
till 707,596 ddr. Förlusten, genom Stumsdorfska stillestån-
det, af det indrägtiga Preussen, och flera af vara Ty-
ska allierades öfvergång efter slaget vid Nördlingen, ö-
kade behofvet af Sveriges egna ansträngningar. Detta
oaktadt, och ehuru Danska Kriget med sina omkostna-
der mellaukom, var Kronans Debet vid början af 1646
endast ökadt till 3,998,198 ddr, som efter afdrag af Kre-
dit. 2,885,ooo ddr lemnade en balans af 1,115,198 ddr s:mt
5). Enligt officiel uppgift i bilagan lit R. till den be-
rättelse, K. Carl XI lätt uppsätta öfver Rikets medel-
lösa tillstånd vid hans mottagande af regeringen, voro
under Christmas förmyndares styrelse köpegods i Sveri-

5)	1645 års Hufvudbok, som skulle upptaga Statsverkets
ställning vid Drottningens mottagande af Riksstyrelsen,
linnes icke. Dock såsom Danska freden först i 4ug. 1645
alslöts, kan man lätt inse, att ställningen under detta
är ej kunnat förbättra sig.
124

ge ocli Finland sålda för 994,801 R:d. 56 sk, Sp. a 1 4 ddr.
per R:d (den antagna beräkningsgrunden) utgörande
1,492,201 d:lr sunt. Om man vid jemförelsen emellan Stats-*
verkets ställning i början al 1602 och vid sam/ua lid 1646,
anser den vara försämrad med hela beloppet af köpe*-
shillingen för kronogodsen, och lägger denna till 1646 års
balans-summa, samt Iran den sålunda uppkommande
summa af 2,610,199 ddr drager 1602 ars balans~summa
2,009,760 d:lr sa visar sig, att under dessa 14 krig sa 1
statsverkets kapitalförmögenhet — om jag får nyttja denna
term — endast minskats med 6o5,454 ddr s;mt, en förlust,
som rikligen var ersatt genom de under dessa aren för*-
värfvade provincer 4). Om man deremot vid ingende-,
ra af dessa epocher, vid uppgörandet af statens skuld,
från den uppförda debetsumraan afdrager det upptag-
na kredit, hvilket kanske vore det rättaste, då detta
kredit till större delen bestod af icke realisibla förskotter,
så uppkommer det resultat, att statsverkets ställning
under nämnde 14 år färbättj ats till ett kapital af

d:lr s:mt. Ännu vid början af 1653, då alla armeens
fordringar och öfrige krigsskulder voro uppgjorda, var
Statsverkets Debet endast 4,990,898 d:lr smit. Dess kre-
dit uppfördes då till 1,174,849 d:lr. Visserligen såldes

4)	Utan att göra afseende pâ de egentliga skatterne, hade
dessutom under förmyndare-regeringen Statsverkets ka-
pital- förmögenhet ökats genom de till Kronan liemlallna
Norrköpings-Besluts och andra lörläfiingSgods. Eörmyn-
darnc bortgafvo väl äfven förläningar, likväl sparsamt
mot livad sedermera skedde.
120

Under Christinas eg on styrelse kronogods för 2,264,636
R:d eller 3,596,954 d:lr s:nit, men så ägde också under
denna tid den slarkaste misshushållning rum med statens
både inrikes och utrikes tillgångar. Man ser således j
att Sveriges långvarigaste och ärofullaste krig skulle slu-
tats utan att efterlemna några kännbara följder för Stats-
verk och Folk, om dess Drottning, bland sina många
stora, upphöjda och ovanliga egenskaper, äfven räknat
dem som tdlhöia Regenten. Sadan var visheten hos de
män, som emellan 1611 och 1645 ledde Sveriges öden^
män , som under denna tid i hvarje gren af slatsiör-
vallningen satte ordning i stället för oordning, och gåf-
Vo alla industriens föremål den rigtning till framsteg,
alt efter endast f århundrade dess ställning ej mera var
igenkännlig 5), — desse män, främst bland hvilka fin-
5) Ett medel till näriiigarnes befrämjande, men hvårs be-
gagiiande under sed mire tidehvarl ofta skulle föranledt
det bittraste tadel, var inlockandet af främman-
de kapitaler och konstfärdigheter. De öfver-
sägo desse i6diuudratalets Vise att i räntor penningar
utgingo ur Riket, till ett belopp, efter vissa år uppgå-
ende till hela kapitalet, som likväl qvarstod såsom en
Riket graverande skuld. De in såg o endast, att dessa
penningar qvarlemnade en mångdubbel ersättning 1 fiukt—
bar-gjorda tillgångar, som utom dem skulle fortfarit i
sitt fordna oiiyltiga tillstånd, och en genom dem skapad
lefvande Svensk Industri. Frukterne af denna i n sig t
voro försvunna Ödesbemman, sköna bruksaiilåggningai i
stället för de gamla Qsmundshyttorna i vidgade handels-
förbindelser och l<»rsta tecknen till Svenska Fabriker.
En ökad förtjenst hos Regeringen var dess förmåga att i
Riket qvarhålla en del af de rikaste och verksammaste
Utländske Fordringsägarue, en omtanka, vi åro skyldi-
ge några af våra nyttigaste och mest utmäikta familjer.
126

nes de för alla svenskar och i alla tidehvarf oförgätlr-
ga namnen Gustaf Adolf den Store och Axel
Oxenstierna 6).

Det är en tillfredstallelse för en Svensk att, vid gransk-
ningen af sitt fäderneslands häfder, finna vid sidan af den-
ne store Konungs samt Hans väns och ministers stora
Statsmanna-handlingar, äfven dem som utmärka den äd-
la menniskan, för hvilken vid frågan om pligter och
fädernesland ingen uppoffring är stor. Några mindre
kända drag af d(ssa handlingssätt, hämtade ur officiella
urkunder, skola här nu meddelas.

Efter Hertigarnes Johans och Carl Philips död före-
nades i Gustaf Adolfs hand det stora Gustavianska Fi-
deikommisset eller de såkallade Arf- och egne Godsen ,
den största possession, som nånsin i Sverige funnits,
om icke i K. Albrekts tid hos R. Dr. Bo Jonson. Den-
na Konungens enskilda egendom var så skild från Kro-
nans, att den förvaltades af särskilde fogdar, under det
att likväl den delen af uppbörden, som utgick deraf
såsom af vanliga Frälsehemman, uppbars af Kronans or-
dinarie fogdar Utom hvad han gaf bort, lät Gustaf

6' Da man läser de memorialer i alla Riksstyrelsens grenar
Oxenstierna frän Tyskland hemsände och hans anföran-
den i Rådet efter sin hemkomst, så finner man lätt hans
öfvervägande inflytande i förmyndare-regeringen. Detta
är en ökad förtjenst hos medbröder sådane som en Ja-
kob Delagardie, en Carl Carlsson Gyllenhielm, en Per
Brahe o. s v.
Adolf förvaltningen af det andra öfverga till de vanliga
embetsmannen och uppbörden inflyta bland allmänna
medlen 7) För sina enskilda bebo 1'8) lat Konungen i
Riksstaten uppföra 5o,ooo d:Ir s:mt i Handpenningar (1625
mindre) och vid arets slut äterstäldes hvad som icke un-
der dess lopp åtgått. I 1626 års Rikshufvudbok finnes
Konungen uppförd för ett ”E g h e t C ap i ta el ” af 555,787
d:lr s:mt, en den tiden ovanligt stor fordran, tillkommen

7)	Man liar ofta ansett Konungens donation till Upsala Aka-
demi innefatta alla dess egna gods. Den utgjorde en-
dast en ringa del deraf, ehuru 3oo hemman. Under
Reduktions tiden anbefaldes Lagkommissionen afgilva ett
betänkande, huruvida de donerade arfve-godsen borde
räknas bland de Kron o-gods, som enligt Konimga-bal-
ken, Landslagen, voro reducibla. Delta betänkande upp-
sattes af den i Kammarväsendet mångkunnige Sven Le-
jonmark, sedermera Lands-höfding, som besvarade frågan
med ja. (Han hade några år förut fått en stark skrapa
Lör det att han i frågan om Koppar Kompaniet yttrat sig
till Intressenternes fördel). Undantag gjordes endast för
Förstarnes Mödernegods. Detta undantag oaktadt redu-
cerades dock äfven sådane, såsom t. ex. llerrsäler i
Östergöibland, som i arf efter Drottning Gunila Bjelke
tillfallit Hertig Johan. Äfven de gods, som i K. Eriks
och Johans lid lagligen kommit från Art-godsen, dels
såsom under orätt titel ditbragta, dels genom börd, re-
ducerades. Dr. Christina hade gifvit några hemman åt
Hertig Carl Philips äg ta, efter lädrens död födda dotter.
De reducerades lian hennes arfvingar. Af de grundsat-
ser, hvarpå K. Carl XI särskild a reduktioner hvilade och
som till större delen voro lagliga, var den lör re-
duktionen af Gustavianska Arfgodsen både den orättvisa-
ste och obilligaste. De till Upsala Akademi och andra
fromma stiftelser gifna hemman frilogos från reduktionen.

Ibland dessa äro ieke inberäknade Hollörtäringen, Hof-
folkets aflöning och stallstaten.
128

genom arf efter Konungens Moder, Enke-DrotU
ningen, och lians svärmoder Churfur.slinnan af Bran-
denburg, samt för klenodier i Tyskland förpanlade, och
till myntning aflefvererade Guldsmycken. Ingen ranla
finnes detta ar för denna fordran beräknad, och seder^
mera är den ur räkenskap erne försvunnen ulan tecken
till någon liqvid 9).

Vi äga knappast någon Rikshufvudbok före Axel
Oxenstiernas död, der denne adle Statsman icke finnes
antecknad för enskilda ansträngningar för det allmänna»
I 16'25 års Rikshufvudbok t. ex., der hela hans inkomst
af Staten i förläningar samt Lagmans- och Häradshöf-
dinge- räntor uppföres till io,5ö5 d:lr, finnes han Under
loppet af endast 5:ne månader hafva försträckt 10,000 ddr
snnt, oberäknade hans fordran vid årets början och en
sedermera infriad skuld hos en Köpman. Ett annat år
finnes han hafva försträckt medel till provianten i Pil-
lau, och liqviden af ett utländskt Regementes sold 1).

g) Vid ett annat tillfälle förbehåller sig författaren, att fä
vidare yttra sig om denne store Konungs konungsliga
dygder och egenskaper, hvilka ingen Svensk kan erinra
sig utan erkänsla mot den ädle Monarken och erkänsla
mot Försynen, som på Sveriges thron salt så mänga stora
och utmärkta Män, Samt aldrig låtit dem dér saknäS i de
ögonblick, då deras kraftfullä stöd fordrats lör alt räddä
Fäderneslandets frihet och väl. Denna känsla af tack-
samhet kan icke vara främmande för någon medborgare,
s<nn öfverlefvat de sednaste 16 åren af vår historia.

1)	Man känner huru vådligt uteblifvandet af de lejda triip-
Vid 16.55 ars början var hans fordran endast för inne-
stående löner 16,766 d:lr 2) , och vid samma års slut var
den ökad med nära hela hans lön för året. Aldrig fin-
nes någon ränta honom godtgjord för hans fordringar.
Ehurn sjelf betydlig intressent i Koppar-Kompaniet och
ägare af stora ärfda frälsegods, var det han, som både
hejdade Koppar-Kompaniets försök att rikta sig på kro-
nans bekostnad, och under hela tiden af förmyndare-
regeringen ej endast hämmade bemödandet alt utvidga
frälsets förmåner, ulan äfven ägde nog inflytande att
förmå adeln til! suspension af sin tullfrihet, först utan
all ersättning och sedan mot eftergift af endast mantals-
penniugarne på dess Sätesgårdar 3).

Man har med skäl förebrått den tidens Aristokra-
ter begrepp om rätt till frihet för slatsbördor, som icke
aF det fördomsfria omdömet kunna gillas , och bvilkas
undanrödjande, för alltid, är en af de skönare frukter-
perncs sold den tiden var. Ej sällan öfvergingo de i
dylik händelse till fienden.

2)	Efter ii d.lrpr Rdlr. specie n,i77y Rdlr sp. eller efter 128
sk. cars 29,806^ Rdlr. B:co.

5)	Det var lör afsfiiendet af samma Tullfrihet, som Drott-
ning Christina sjelf beviljade eftergift af halfva landtågs-
gärden och frälsefriheter för Grefve- och Friherrskaper samt
förläningsgodsen, förmåner i början högst indrägtiga för
Adeln , men som sedermera blefvo dem dyrköpta : ty tro-
ligen hade utom dessa eftergifter aldrig någon Reduktion
behöfts — åtminstone icke sträckas så långt ; och genom dem
föranleddes den titel af o köp te Räntor, som tvang så
mången köpegodsägare alt för andra gången köpa sin e-
gen egendom, och bragte många välmående familjer till
tiggares tafv en.

S^ea	8 i.
ne af en stigande upplysning. Deremot mäste man med-
gifva samma Aristokrater begrepp om pligter, som
det vore önskeligt aldrig mätte saknas hos någon svensk
medborgare. De ansago sig icke endast vara skyldige
fäderneslandet sina personer — delta fordrade då sjell-
va lagen af en svensk adelsman — de trodde sig äfven,
i nödens slund, vara pligtige att icke tillbakahålla de
tillgångar, egen förmögenhet eller kredit lemnade dem 4).
Således finner man i alla den tidens förteckningar på
Statsverkets skulder en mängd räntefria försträckningar
af Sveriges Råd och Adel. 1 synnerhet ägde detta bruk
— detta vackra bruk vill jag tillägga — rum hos Fält-
herrar, Guvernörer, Kommendanter och Regements-
chefer, som ganska ofta lågo i förskotter för de genom
dem utgående utgifter; och utom delta nit hade visser-
ligen icke, under tidens förhållanden, verket kunnat bä-
ra sig. Så vidt författaren af denna uppsats känner,
utmärkte sig RiksMarsken Gref Jakob Delagardie —
eljest känd såsom Gustaf Adolfs Läromästare i Krigs-
konsten — genom de största försträckningar. Under
det han såsom Fältherre förde befälet öfver Armeen i
Lifland, finnes lian månad efter månad krediterad lör
stora summor, som stundom åtei gäldades förr, stun-
dom senare, stundom öfsergingo till sakallade ofrukt-
bara fordringar. Är 1626 t. ex. finnes han balva för-

4)	Om någonsin de demokratiska fö rd o marne skola kom-
ma att dictera begreppen för dagen — det vi hoppas
ej mer skall inträffa — sä vore det åtminstone önske-
hgU att P,?l samma sätt som under aristokratismens mo-
detid, ej endast felen, ulan älven dygderna vwnno burskap.
1Û1

sträckt 4o,458 d:lr? 18 öre, 12 pgr. 5), ulan alt under
loppet af året något deraf återbelaltes. I början af i65o-
talet voro RiksEmbetenas och Radens löner reglerade
till vissa summor, i stället för de förra förläningarne.
Under förmyndare-regeringen — då de sjelfve regerade
— finnes alla år för dessa embetsmän stora lönerestan-
tier uppförda, hvilket slags fordringar förvandlades till
såkallade ofruktbara kapitaler, som dels icke betaltes
och dels, när de falt afraknas i köpegodsliqvider, fmgo
dyrt återgäldas under K. Carl XI:s efterräkningar 6).

5)	Efter 1 d:lr pr Rdlr specie omkring 24,897Rdlr sp.
eller efter 128 sk. curs 66,392 Rdlr B:co.

6)	Villkoren for de ät Adelsmän förbehållna Krono-
godsköpen i Christinas tid, den utomordentligt låga be-
räkningen af värdet och det stora antal af Kroiiogods,
som för uppgjorda fordringar bortgick, voro likväl
ibland de rättvisa skälen till K. Carl XI:s reduction.
”Pä detta sätt slogo vederbörande under sig Krono-
gods pä några fä är allenast under Drottning Christinas
regering, först emot löningar, pensioner, gratialer och
donations-räntors vederlag, till en summa af 5i6,5o3
Daler Silfvermynt, samt sedan emot åtskilliga andra
skuldfordringar och pretentioner till en summa af
1,312,353 Riksdaler och 425,4oi Daler Silfvermynt,
som alla med nods och räntor betaltes, hvilket allt kan
finnas af de i CammarCollegio befiutelige Afräknings-
böcker och flere dithörande handlingar.^ Botin Om
Svenska Heminan II D. s. 160. Om vi således mäste
vara af den tankan, att dylika försträckningar och for-
skotter ofta med Rikets skada dyrt blefvo återgäldade,
vilja vi likväl ej dermed kasta skugga på de store
Män, som denna tid stodo i spetsen för fäderneslan-
dets styrelse och i tvingande omständigheter ofta måste
taga råd af ögonblicket. ”K. Gustaf Abouph hade re-
dan i sin tid spått, att en Reduction framdeles skulle
102

De räntefria lån Sveriges Råd och Adel på dylika
sätt lemuade Statsverket, voro visserligen icke alltid till

gå för sig; hans skäl var, att der Konungarne alllid
skulle vara skyldige att gifva utaf Kronans ränta och
egendom, men intet tall tillåtas, att sådan gäfva och
frälse kunde falla Kronan Lill igen, skulle Konungarne
nödgas tåga med-rätta det igen, som Kronan af dess
ränta i så måtto hade iörlorat. Hvad K. Gustaf Adolph
i sin tid hade spått bekräftades icke allenast sedermera
af RiksCaneelleren Gref Axel Oxens tj erna, utan
ock af RiksRådet Pehr Baner, soin varnade ifrån de
missbruk hvilka med Kronans Gods och Hemman be-
gingos under Drottning Christinje minderårighet,” Bo-
tin anf. st. 11 D. s. 171, det sista med åberopande af
Kgl. Senatens Protoc. d, 17 Oct. 163G. Om Christi-
O	.	'

nas Förmyndares personliga oegennytta, derom lemna-
de deras närmaste eftertid dem hedrande intyg- I cou-
ceptet till det Memorial, hvilket Riksens Råd förehade
att inlefverera till den Kgl. Regeringen år 16'65, inne-
hållande vissa påminnelser vid Dess förvaltning af Re-
geringsärenderne (se Svenska Fatburen 6:te Opn. N:o 14)
säges ibland annat: ”Utaf den förra Kgl. Regeringen,
som uti Drottning Christinæ tid regementet förestod, ve-
te vi ock det att påminna, att de mycket sparsamt, och
allenast några särdeles meriterade med Gods begåfvade,
gående sina egna personer aldeles förbi, så att berörde
gode herrar af Regeringen ingen af sitt eget medel der-
med ihogkommo, utan läto det uppa Drottning Chri-
stinæ myndiga år ankomma.” —- Om Axel Oxen-
st jer nas eget upphöjda tänkesätt i detta afseende vitt-
na flera hans yttranden i Senatens Protocoller under
minderårigheten. — Så sade han en gång: ”Det menar
J vara Frihet, att ingen ling gifva till Kronan;” — en
annan gång: ’’Det är orsaken Lill alla Sveriges olyckor,
att Konungarne hafva efter Rikets tarf velat hafva, och
Adelen intet gifva;” — åter en annan gång: ”För våra
beqvämligheter måste vi ej låta Folkets bästa stå till-
baka; Svenske Bönderne äro ett fritt Folk.” (Palmsköld-
ske Samling.). Samme Store Man kunde likväl också gå
summorna betydliga, men tidens penninge- och kredit-
brist gjorde dem alltid för långifvarne kännbara. Ock-
så, oaktadt Tyska kriget och Christinas frikostighet, ägde
få familjer, efter Carl XI:s reduktion, någon betydligare
del qvar af deras vid seklets början, af jordeböcker och
rustljenstelängder vittsordade stora ärfda egendomar.

Äfven frivilliga gåfvor uteblefvo icke. Sålunda fin-
nes Henrik Fleming 1624 hafva till Krigskostnaderna
förärat 5ooo ddr. Också några Städers Borgerskap ut-
märkte sig genom dylika gåfvor, såsom 1624 af Hudiks-
vall 45o ddr, och af Gelle 1162 ddr 16 öre.

Huru vigtigt Berget, såsom Axel Oxensljerna kal-
lade Faldu Koppargrufva, var för Riket, kan man döm-
ma deraf, all 1624, då Statsverkets hela inkomst med
besparingar och reslitulioner utgjorde 2.gi4,6iy ddi,
hade Staten i ränta och afrad af detta Kopparverk 170,109

för långt i nit för Frälsets bästa, dä påminnelser dere-
mot syntes honom röra Regeringens anseende och myn-
dighet. Såsom då Bönderne pä 1644 ars Riksdag be-
gärde, att af Regeringen ej så myckel Kronogods skulle
bortsäljas till frälse; emedan sådant lände de öiiige la
Kronobönder till största last. ^Theröfver Regni Cancel-
larius är högt lörtörnat och almoghen bårdeligen til ta-
lade , gifvandes then medh hårda ordh tilkiänna, att
the skola förnimma Irelsemän i landet vara, så att Ar-
chidapifer (Riksdrotsen Pehr Brahe) Cancellario sva-
rat hafwer, eij så hårdtt Almoghen tractera, vetandes
them och till een frij Rijkzdagh kompne vara/’ (bief
från Bengt ßaaz, Hertig Carb Gustafs Informator,
till Pfaltzgrefven Johan Casimir, i Adlerspaiies
Hist. Suml. 1 ü. s. såg).

Anmärkning ai Redaciionen.
154

d:lr och i Koppartull 450,709 d:Ir, tillsammans 623,810
ddr, eller mer an af Rikets inkomst. Hvad verkan
denna grufva hade pa den kringliggande provincen, kan
man sluta deraf, att behållna räntan af Bergslagens och
Dalarnes Ståthällaredöme, till hvilket da icke Vester-
Dalarne och VesterBergslagen räknades, utgjorde s. å.,
efter afdrag af Koppar-räntan, 35,949 ddr, utom Bo-
skapshjelp och Qvarntullspemiingar, under det att be-
hållna räntan samma år för hela Nerike och Vermland
utgjorde 42,239 ddr.

(Fortsättning e. a. g.)

. ■
155

2Ä 11 ä n ïi sf k U f t t er a t u r.

JOHAN SCOTUS ERIGENA, ODER VON DEM URSPRUNG EI-
NER CnRISTIJCHEN PHILOSOPHIE UND IHREM HEILIGEN
beruf. Von Dr. Peder Hjort, Lector der deut-
schen Litteratur an der K. Akademie zu Sorö. (Med
molto:) ”Das Amt der Philosophie ist der leibhafte
Moses.” Hamann. —Kopenhagen iSaS. 14/s. 8.

Det som gör denna bok märkvärdig, är icke blott dess
grundliga och klara framställning af en djupsinnig Tänkares
system ; icke blott det lärorika innehållet af det i hvarje hän-
sigt väl gjorda utdrag, som här blifvit eammanfattadt i än-
damals-enlig korthet ur numera sä föga bekanta skrifter, och
vänligt inbjuder oss till detta systems bekantskap-, icke blott
den förtroliga, på en vidsträckt beläsenhet i sjelfva urkun-
derna grundade kännedom, som invigt förf, i Medeltidens
philosophiska Litteratur, samt utrustat honom med förmågan
att lifligt och träffande teckna dess hufvuddrag. Det ar fram-
förallt beskaffenheten af den ståndpunkt, på hvilken Erigena
befinner sig i taflan af Philosophiens utvecklingar-, medel-
och utgångspunkten både för hans verldsbetraktelse och för
deras, hvilkas äldste repräsentant han är, ja, hvilkas ätt-
fader och patriark han må kallas. För Philosophiens Histo-
ria har derföre denna bok ej blott det inskränktare (fastän
i sig sjelf redan ganska stora) värde, att lemna en kärnfull
monographi öfver den gamle Scotus ; utan ock det vidtom-
fattande, att tillika lemna en speculatift-historisk öfversigl
136

ui

a£ det förlifdlande^ i hvilket bans charakteristiska grund-tankêj
sådan som den af honom blifvit först uppfattad', och i
sammanhang med de skepnader den sedermera hos andra for-
skare antagit, står i allmänhet till begreppet af en sann Phi«
losophi, och i synnerhet till begreppet af en c bristen do-
mens Philos op hi — en idee, som i Vetenskapens när-
varande belägenhet gör sig allt mer och mer omotståndligt

sällande. Det är denna
O

idee, eller den absolut nödvändiga

ii ■!

i J '

tänkbarheten af en både vetenskapligt och christligt tillfreds-
ställande förening mellan Religion och Philosoph!, som hos
Erigena först yttrade sig i spéculatif egenskap, d. v. s. i
egenskap af friburen eller sjelfständig förnufts - insigt. Men
det är äfven samma idee, hvars ovillkorliga nödvändighet,
möjlighet och verklighet Författaren af denna skrift, frän
första sidan intill sista, åsyftar att dels ådagalägga, dels åt-
minstone antyda. Ty han är sjelf en af desse med Eri-
gena beslägtade philosopher, hvilka, med en i klarhet stän-
digt växande visshet, bekräftat (och bekräfta) den pä allvar
philosopherande forskningen i stamfaderns öfvertygelse: ”Quid
est aliud de philosophiå traetare, nisi verae religionis, qua
Deus et humilité r col itur et rati o n abilit er inve-
sti g a tur, régulas exponere? Conficitur inde, veram esse
Philosophiam veram Religionem, conversimque veram Reli-
gionen! esse veram Philosophiam. — Nil avidins quaesierim,
nil salubrius crediderim, nil altius intellexerim, quam quod
de universali omnium inelfabili fonte veris, p r o b a b i I i b n s -
que dicitur investigationibus. Non enim alia fidelhnn
animarum salus est, quam de uno omnium principio quae
vere praedicantur credere, et quae vere credun-






iS?

tuf intelligeïe (s. 4;} 48).” En öfveiiygelse, soin i för*
ening med hans föreställning om det i ett och samma Ur-
Förnuft (Guds) befintliga och oskiljaktiga ursprunget för Au-
ctoritas (den inom tiden gifna Uppenbarelsen) och Ratio (den
med Lifvets uppkomst liktidiga, och egentligen före all tid
gifna förmågan att förnimma den, att tillegna sig den,
alt införlifva den med sitt eget väsende), kortast uttryc-
ker sig i denna sats: ^Nil aliud est fides, nisi principi-
urn quoddam, ex quo cognitio creatoris, in natura rationa-
bili, fieri incipit (s. 49).” Vid slutet af vår gransk-
ning torde det icke undfalla någon uppmärksam läsare, huru
denna sats, enligt Eörf:s och Rec:s mening, egentligen bör
förstås*

Förf, börjar sitt verk med en Inledning (s. 118)i
i hvilken han skildrar de äldsta christne lärarnes, Kyrkofä-
dernes, åsigter af Philosoph! och af Christendomens förhål-
lande till detta slags vishet. Deras ståndpunkt var helt och
hållet endast den episka och traditionella uppfattningens af
det Ord, som de förkunnade; det var derföre naturligt, att
de med oblida ögon sågo en så motsatt kunskapsart. Den
var for dem en blott och bart verldslig visdom, hvaraf
de kände ingen annan frukt, än den som deras samtid öf-
Verallt framvisade : en dämönisk sjelf- och natur-förgudning*
Just den snillrika hedniska theösophi, som den antika cultu-
ren, i sin dödskamp samlande alla sina krafter, uppställde
mot Christendomens (till utseendet) enfaldiga läror, bestyrkte
dem allramest i denna föreställning. Ty hvad felades i Ny-
Platonismen, detta glänsande phänomen af skarpsinnighet oéli
bildningskraft, det glansfullaste af allt hväd en åt sig sjelf

Svea riL	9-
15&

öfverläten mennisko-klokskap åstadkommit? Ingenting vi-
dare, an — sjelfva kärnan, nemligen den personligt
uppenbarade Logos, Gud och Menniska i ett och samma vä-
sende; och med honom den enda väg, pä hvilken fallna
andar kunna uppstiga till evig frihet och evig kunskap.
Men af denna central - sanning, utan hvilken alla andra
sanningar äro antingen inga, eller äga en blott timlig giltig—
het, visste sig Kyrkan och hennes Fäder vara ensamt i be-
sittning. Derföre, när de lärdaste ibland dem (t. ex. Justi-
nus Martyr och Clemens Alexandrinus) funno hos Philoso-
pherne satser, hvilkas onekliga sannfärdighet öfverraskade
dem och stundom tycktes dem närma sig ända intill sjelfva
central - sanningen, trodde och pästodo de, att dessa blifvit
(med mycken skicklighet) stulna från Moses och Prophe-
terne: så att Augustinus, i sin skrift de Civitate Dei, yt-
trar såsom en tänkvärdig upptäckt, att Platon omöjligen kun-
nat på sina resor samtala med Jeremias, emedan Chronolo-
gien visade att de lefvat på olika tider; dock vore det väl
troligt, att han begagnat prophetens skrifter. Augustinus var i
allmänhet den liberalaste: Philosophien, sade han, vore väl
ett i sig sjelft misslyckadt försök, men kunde dock såsom ett
slags theologia physica förtjena någon uppmärksamhet; och
Platon vore bland natur-theologerne derföre i synner-
het berömvärd, att han upplyftat sig till begreppet om en
immateriell Gudomlighet, tänkt såsom det ursprungliga
Kunskaps-ljuset och det fullkomliga Goda. Också fjettrade
den ändliga Naturens region oupphörligt Grekernes Dia-
lektik, hvilken, liksom hela deras Cultur, var en förmed-
lande öfvergångslänk från den Asiatiska bildningen till den
Europeiska; eller en fri bearbetning, hvarigenom Orientalismens
enhet splittrade sig i Occidentalismens mångfald, men blott för
alt slutligen, i följd af sjelfva denna söndring, öppna sig möj-
ligheten att med fullständig s’jelfkännedom återvän-
da till den ursprungliga synthesen. Den blott bildliga och
sinnligt förberedande, den blott i sin föränderlighet oändliga
Naturen, sublimerad genom reflexionen till Verlds-Själ, och
slutligen äfven till Verlds-Ande, var i sjelfva verket den hög-
sta sannings-form, till hvilken denna Dialektik (den enda
philosophi som Kyrkofäderne kände) förmått komma. Så
mycket mindre förmodade desse, att den genom Christus
uppenbarade största af alla hemligheter, „das Durcheinander-
greifen und Einswerden eines physischen und hyperphysi-
schen Princips (s. 5)/’ sjelf kunde och borde bhfva cen-
tern för en ny philosophi, och således äfven för en ny
dialektik eller reflexions-konst ; nemligen en sadan, der all
dialektiks rastlösa syftning, förståndets bemödande att
förstå sig, skulle från en högre utgångs-punkt (och
således äfven på en högre evolutions-grad) any o be-
gynna sin utbildning. Med skäl erinrar Förf. (s. 6) huru
förtjenstfullt Scholastikerne, med sina förberedande arbeten,
bidragit till utvecklingen af denna nya dialektiks formella
beståndsdel. — Endast Origenes och Augustinus (dem
Förf. s. y—iS recenserar) anade, den förre blott dunkelt, den
sednare med en klarhet som ofta närmar sig till insigt (men
också ofta försvinner under auctoritets-postulater och sjelf-
motsägelser), möjligheten och värdet af en sådan vetenskap;
hvars idee Rec. vill här i korthet, och med afseende på Förf:s
utförligare framställning, sålunda teckna. —
Christencloniéli skulle i denna vetenskap framträda såsom-
en lara, hvilken vore derigenom ett allmänt frälsnings-
medel, att den vore ett allmänt b ildning s-m edel,
som genom en ej mindre theor etisk än praktisk sjelf-
xnedvetenhet toge icke allenast h j e r t a t särskildt, ntan
hela den odelade förnuftvarelsen i besittning. I
denna nya philosophi skulle det visa sig, att Menniskan är
äfven i sin kunskap (och ej blott i alla andra hänseenden)
genom Christendomen frigjord. Hvälfvande sig omkring
Gud, såsom Andeverldens personliga och (genom Kär-
lek) menniskoblifna medelpunkt, ellei’ (hvilket ar det-
samma) omkring Christus såsom den i tiden uppenbarade
gudomliga urbiIds-menniskan, skulle den nyföd-
da Philosophien återbörja inom en innerligare (och der-
före högre) spher all mennisko-kunskaps naturliga, sjelf-
nödvändiga kretsgång. Denna är kretsgången från den dunk-
la känslans uppfattning af en Ur-verklighet till det ljusa
begreppets uppfattning af samma Ur-lif; kort sagdt, från
en sinnlig åskådning (der begreppet antingen slumrar, eller
vaknar i förvirring och split) till en andlig åskådning (der
det utgör den med sig försonade, den i sig innerligt upptag-
na känslans harmoniska uttryck eller organiska gestalt). Den-
na kretsgång skulle således, sedan den börjat utgå från Chri-
stendomens ståndpunkt, yttra sig såsom en mottagen
Tros utveckling till en fri. Genom Guds menniskoblifning
i Christo såsom Lifvets icke blott gudomligt allmänna, utan ock
gudomligt individuella Själ (det lefvande Ordet), var
den real - sanning, som varit den hedniska speculationens dun-
kelt och förgäfves eftersyftade slutpunkt, gifven till b e g y n-
141

«else-punkt för den christnaförnuftforskningen (s.S'G); så-
ledes var denna, redan innan sin födelse, redan såsom em-
bryo, upplyftad på en högre lifs-grad. Men skulle hon i denna
fullkomligare verknings-krets uppfylla sin bestämmelse, sa måste
hon göra till sin uppgift, att förvandla det Erkännande, i hvil-
ket det christna tänkesättets kärna består, från ett genom
tradition inhämta dt Erkännande till ett genom in-
s ig t sj elfnö d vändigt. Allt det, som inom den morali-
ska individualitetens verld är sjelfnödvändigt, det är eo ipso
sj el f st än di g t; och detta, icke under den skenbara
formen af ett ärfdt, ett utifrån un dfånge t lif, utan un-
der den verkliga formen af ett personligt, ett egen-
domligt lif, ett inifrån skådande och troende. Icke nå-
gon inskränkt sjelfständighet, utan tvertom den möjli-
gast oinskränkta, fordras derföre till de högsta sannin-
gars rigtiga uppfattning. Tron på den uppenbarelse, som
Gud meddelat i och igenom Christus, måste, hos hvarje
tänkande Christen, förädla sig från en objectill liksom
påtrugad öfvertygelse till en individuell; och detta i
alla (icke blott i den enda moraliska) Individualitetens
rigtningar. Är Religionen lifvets andliga sol, eller
(rättare) den från denna sol utströmmande klarheten och
värman, så måste hon vara det par excellence i sjelfve
Andens, d. ä. Förståndets område. Att betrakta Förståndet
såsom en blott och bart logisk, analytisk o. s. v. förmögen-
het, är en af de största villfarelser: det är tvertom den af
Sinnets märg närda Förnuftets mandom; och om Viljan år
total-energien af Sinnets egendomliga syftning (d. V. s.
af hufvadels och hjertats förenade verksamheter), så är För-
ståndet det redande, ordnande, formande ljuset i denna
energi; kort sagdt —- syn-nerven af Själens åskådnings-
kraft. Om det än varit förvilladt af bedrägliga synglas, som
förmörkat blicken i stället för att skärpa den, så bekänner
det likväl, i sinom tid, ganska öppenhjertigt, att Religionen
äger mysterier, hvilka — såsom sådana — aldrig kunna till-
fyllest utforskas, och hvilka likafullt är o eviga sannin-
gar, ja just derföre äro det desto mer. (Redan den yt-
terst enkla, för oss och alla verldsting gemensamma egenhet
att vara, är ju en ogenomtränglig hemlighet; Lifvet, såsom
grund-enhet för all den mångfald, i hvilken det yttrar sig,
är det obegi’ipligaste af alla underverk; en absolut oför-
kkarlighet, ehuru det, dagligen och stundligen, både in-
om och utom oss upprepas. Och likväl är denna oförklarlig-
Jiet alla våra föreställningars substans, och villkoret för all deras
evidens!) Men sjelfva detta medgifvande bör, om det skall
bli värdigt Menniskan, som bland alla naturvarelser är Guds
enda friborna barn, vara frukt af en åsigt som hunnit till
insigt; en insigt, i hvilken förståndets ödmjukhet just
blifvit en oundviklig följd af dess krossade högmod. Att en
egoistisk stolthet lätt kan insmyga sitt gift i h var je mäktigt
förstånds känsla af sin frihet och sin kraft, kan lika litet nekas,
som att en egoistisk princip ligger, liksom lurande på rof, i
det fördoldas te djupet af hvar je menniskosinne ; än mindre
kan det nekas, att denna stolthet är ett ondt, en synd, ja
den största bland synder. Men der ingen förmåga finns till
ett stort Ondt, der finns ock ingen till ett stort Godt; och
omvändelsen bör, liksom sjelfva ångren, föranledas af inre
tvång, d. v. s. af friheten sjelf, som vill åter öppna sig
143

for inflytelser frän sitt Ursprung. — Hvad är Sanning?
Absolut förnufts - enstämmighet mellan det väsende som
för nimm es och det väsende som förnimmer; den
eviga egenskap, inom hvilken Lifvet är en verklighet i
och för Viljan och Förståndet. Ingen art, ingen
grad af verklig (af mer än logisk) Sanning gifves, som är
gjord af Menniskan, eller skapad af hennes blotta re-
flexion, da man tänker sig denna i dess abstract formella
beskaffenhet. Sanningen existerar endast i Lifvet och i
dess vissheter; dessa låta blott finna sig, men icke ut-
spinna sig ur någon a priori construerande spindel - tanka.
All Sanning är ett ofvanifrån (frän en vida högre Ideal-
Realitet än det ratiocinerande Subjectets) meddeladt er-
farenhet s - ämn e for förnuftiga väsendens förnimmelser ;
dess innehåll låter i sjelfva verket blott factiskt, d. ä. ge-
nom en omedelbar åskådning (som i och med detsam-
ma också är en omedelbar handling) uppfatta, i begrepp
ordna, med ett ord: appropriera sig. Men denna ap-
propriation, hvarigenom det i sig sjelft Sanna äfven blir ett
Sannt i och för det Jag som förnimmer det, sker genom den
omotståndliga öfvertygelse, i hvilken hvarje omedelbar å-
skådning lika fritt, som nödvändigt, bekräftar sin visshet.
Denna den omedelbara åskådningens sj elf bekräftelse är Tro,
enligt detta ords verkliga, fastän så länge och (snart sagdt)
så oförlåtligt misskända mening. En blind eller blott på an-
dras auctoritet grundad Tro är egentligen ingen, eller åtmin-
stone blott en aning, en förkänsla af den äkta Tron: den-
na är alltid grundad på egen åskådning, och kan omöjligt
påtvingas mig af någon annans; den är således den omedel-
144

baraste act af frihet, sä väl pä Förståndets, söm'Vil-
jans vägnar. 1 denna bemärkelse kan man såga? alt Fio är
både den kärna, ur hvilken Vetenskapens träd uppspirar,
och den frukt, som blir följden af dess blomstring. — All
Sanning är derföre Uppenbarelse; gifven, ur det eviga
och oinskränkta lifvets helgedom, att af det timliga
och inskränkta lifvet i Tro uppfattas. Genom denna
uppfattning meddelar det förra åt det sednare det andliga
näringsmedel, som ger värma åt dess känsla och ljus åt dess
tanka; en kraft, som i oändlighet vidgar dess inskränk-
ning, upplyfter det till sig och införlifvar det med sin
egen varelse. I olika regioner af existerande Verklighet
möter oss denna Uppenbarelse, och således i olika grader af
Innerlighet (d. ä. af an dli g Väsentlighet); derföre grf-
vas Uppenbarelser af högre och lägre slag; det högsta (eme-
dan det är det andligaste) är Religionens. Med skäl
har hon för sin Uppenbarelse behållit företrädesvis, ja ute-
slutande, den benämning, som likväl — i lägre grader —
kan åt all Sanning förlänas: ty Guds uppenbarelse i
Christo ar sjelfva Uppenbarelsen xar’	af hvilken
all annan sannings-uppenbaring lånar sitt eviga slut-andamål,
sitt irmersta innehåll. Men alla dessa regioner och grader
sammanhänga nied hvarandra genom oändligt fortsatta för
hållanden af motsvarigheter, eller af invärtes öfverensstäm-
melser, der alla lägre lifs-functioner förbereda och liksom
grundlägga alla liogre, samt i olika mått och arter före-
bilda eller antyda dem. Derföre skulle Religionen ej kunnä
framställa den uppenbarade Sanningen i dess central-egenskap
145

af direct gudomlig Uppenbarelse, om ej äfven Physiken,
Historien, Konsten, ehuru mera sinnligt, mera medelbart,
vore inom sina omkretsar uppenbarelser af gudomlig Verk-
lighet — den? samma, för hvilken uttrycket ( O r d e t )
ej kan utsägas af andra läppar, än Christenhetens. Men hu-
ru kunde den högsta Uppenbarelsen mer, än den lägsta,
komma till oss of van if rån, om den ej tillika komme till
oss i nn a ni fr an —- ur ett ursprungligt, i Förnuftet slum-
rande eller drömmande minne af den herrlighet, då ”Guds
beläte” ännu ej alhdlit frän sin Urbild, och då Guds tungo-
mål Var menniskan lika förständligt i Naturen, som da han
närmades henne i sin egen Personlighet? All ofvanifrån gif-
ven Uppenbarelse är gifven blott lor att väcka detta slum-
rande minne; som, när det uppvaknat, igenkänner hvad
som är evigt Godt och evigt Saunt, och derföre ej heller
kan undgå att känna och erkänna det.

I möjligaste korthet sammanfattadt, vore alltså detta
Rec:s begrepp om en till Christendomen i egentligt för-
hållande ställd Philosoph!; och han finner det sä vara utta-
ladt i Förfis bok, ehuru till en stor del under andra tank-
och ordformer. — Nådens uppenbarelse är visserligen en
högre, än Naturens (eller det inom Naturverlden, såsom
sådan, gifna Förnuftets): men icke så, att hon är denna
fiendtligt motsatt, såsom dess tillintetgörerska. Hon är tvert-
om sjelf ingenting annat än en högre Natur, der Ande-
verldens innersta region upplåter sig och utstralar i
den yttre ( eller lägre) Naturens, med aisigt att göra

Svea VIL	9 i*
denna genomskinlig för sin oförgängliga klarhet. D e t är
just Christendomens betydelse, att den högre Naturen (den
eviga) icke är genom ett oöfverstigligt svalg åtskild frän den
lägre (den timliga); tvertom, den förra är den sednares in-
nersta lif och ljus, som i radier, utströmmande åt alla punk-
ter af skapelsens omkrets, upplifvar, förklarar och till ge-
menskap med sig bereder (förädlar, förandligar) den.
Men den i och ur detta centrum verkande kraften är icke
någon (abstract uppfattad) Verldssjäl; den är en det Ändliga
med det Oändliga förmedlande Personlighet, i hvars
väsende alla andra personligheter (alla existerande .Andar)
äro evigt grundade och befästade, för att såsom sjelfstän—
diga och odödliga varelser efterlikna sin Urbild. Detta sker
genom deras inforlifvande i samhället af en andlig verld,
som tillsammantagen formerar sin (personligt reella) Idees
andliga kropp; en verld, till hvars medlemmar de upptagas
i samma mån, som de befria sig från den (i inskränktare
mening) naturliga verldens fjettrar. Befrielsen åter sker
genom den urbildliga Kärlekens bistånd, som kommer
der a a kärlek till mötes, i fall denna är af rigtig art; Kär-
lek (till Godt eller Ondt) är Sinnets egendomliga, charakte-
ristiska syftning, och allt upplyftande till Gud måste alltså
begynna med reningen af denna. Idealisterne tillerkänna åt
den närvarande sinneverlden en blott phänomenisk exi-
stens; utan alt bestrida denna stränga sanning (som föröf-
rigt är äfven en bland Christendomens), vilja vi dock erinra,
att nämnda lägre naturvcrld har tvenne mer än phänomeni-
eka egenskaper; den ena i att vara villkor for möjligheten af
147

individuation; den andra, att ledermera vara de indi vi-*
dualiaerade andarnes första uppfostrings - akola. Derföre ser
Christendornens Philosophi båda dessa verldar alltid sSsoni
varande pä det oskiljaktigas te sätt förenade och samstämmi-
ga genom den i begge (fastän med olika fullkomlighet) up-
penbarade tredje, den rena himmelska, eller Gudomlig-
hetens egen; det rike, hvars sanningar visserligen icke den
naturliga menniskan förnimmer, men väl den andliga*
som är förborgad och vaknande inom den förra. I detta ri-
ke träder Christus i ett förhållande till Menniskan, hvilket;
ehuru på himmelskt vis, är analogt med Menniskaus förhål-
lande till den jordiska Naturen; förhållandet af dess befria-
re, dess lifs inre, enda verkliga mening, dess anade, efter-
längtade och förlossandc kärleks-foremal. Derföre kan Clni-
stendomens Philosophi hvarken falla till den förvillelse, att
anse den timliga verlden sjelf för den eviga, hvilket leder
först till Natur-förgudning och sedan till Scepticism ; eller till
den motsatta, att göra den eviga verlden gällande blott me-
delst en ensidig Idealism, som uppkommer genom immerfort
sublimerade abstraetioner frän sinneverlden och lyktar med
en Reflexions-förgudning, hvilken i sjelfva verket är en än-
nu mera nihilistisk Pantheism än den förstnämnda. Ty tve-
drägten mellan Öfvernaturligt och Naturligt har i den per-
sonlige Logos funnit den förmedlande och försonande prin-
cip, medelst hvilken båda äga bestånd: det förra, såsom be-
stående genom sig sjelft; det sednare, sasom bestående ge-
nom egenskapen att vara det förras ödmjuka ocii trogna
verktyg. Huru kunde alltså Menniskosinnet vara egnadt at
det öde, att för hela sin jordiska bana gönderslyckas mellan
tveftne mot hvarann oupphörligt kämpande makter, Kunskap
och Tro? Ett rigtigt begrepp sa väl om livad Sanning, som
hvad Tro är, visar tvertom, att den rätta och sunda Tron
är den, som utvecklar och fullbordar sig genom Kun-
skap. Vi neka ej, att det element, som lifvar henne, är
en ingifvelse ofvanifrån: men just derföre bör hon, i den
högsta rymden af Uppenbarelse, allrakraftigast yttra
sig vara den friaste enhet af åskådning och handling. Om
Christendomen skall blifva pä jorden det, som den i sin e-
viga idee redan är, en verklig universal-religion: sä
måste denna utvecklings - process, denna appropriation och
assimilation af det högsta Sanna, förr eller sednare, företagas
hos hvarje enskild Christen; emedan den endast på det vi-
set kan utsträcka sig till hela Kyrkan och Menniskoslägtet.
Hvad Förf, kallar ”Individualisirung des Glaubens’^ (jemför
t. ex. s. 119, 14a, 143 och följ.) är derföre den christna Phild-
sophiens bestämmelse. Christendomen såsom Theologi
är en Salighetslära, grundad på den i en samling heliga
skrifter skildrade uppenbarelsen af Guds menniskoblifning
och verldsförsoning, samt beräknad särskildt på menniskans
ethiska uppfostran för en tillkommande (fullkomligare) san-
nings- och godliets-verld. Christendomen såsom Philoso-
ph! är en på samma Uppenbarelse (ISB. genom fritt er-
kännande) grundad Vetenskaps-lära, som åsyftar att i alla
former af Lifvets väsende, så väl sinnliga som öfversijmliga,
uppvisa huru denna ljusa och saliga verld redan här omfat-
tar oss med en närvaro, som, skenbart öfverslöjad, likväl
öfverallt i Sinnbilder förebådar sin herrlighet. Att inse före-
bådningens symboliska continuitet, som stiger, klarare och
14g

klarare, nedifrån de materiellas te phänomenerne af Ljusets
seger öfver Mörkret npp till de spirituellaste af det (lodas
seger öfver det Onda — detta är den christna Philosophien»
begrepp: hvilket innebär, att det gudomliga Ordets lära,
såsom det högsta och rikaste bland alla at menskligheten
skänkta bildningsmedel, bör icke blott i en enda själsrigt-
ning — den praktiskt religiösa — utan i hvarje tänkbar
införlifvas med menniskans sinne och varelse. Theologien
betraktar detta Bildningsmedel hufvudsakligen i dess egen-
skap af Nådemedel, och har rätt deri; men Philosophien
tillägger, att det icke skulle kunna fullt uppnå ens det prak-
tisk t-religiösa ändamålet, om ej nyckeln till Himlens portar
vore tillika nyckeln till hela det samtliga Verldslifvets gåta.
Deribre sei' hon Christus vara förkunnad ej allenast i Bi-
beln, utan ock i hela Universum, hvilket i alla sina de-
lar är ett tempel för Beligionens mysterium och bär öfver
alla sina portaler inskrifter, som tillsammantagna utgöra den
bästa hittills bekanta commentar öfver Christendomens heli-
ga Urkunder. Att någon falsk theori skulle kunna omskapa
den i dessa gifna uppenbarelsen, må föröfrigt lika litet be-
faras, som att någon dylik skulle kunna omskapa den i Na-
turen gifna; de falska theorierna upphäfva hvarandra, och
den sannfärdiga går (här liksom der) icke ut på att aprioriskt
producera det Sanna ur subjectets godtyckliga reflexion, u-
tan derpå, att åskådande uppfatta, med klar blick och lugn
hängifning, en Sanning, som, oberoende af alla blott subjec-
tiva construclioner, är i sig sjelf construerad från evighet
till evighet. Af en sådan Sanning, vare sig tänkt eller med-
delad under h vilken skepnad af Uppenbarelse som helst,
är ideen ursprungligt inneburen i ideen af Menniskans evi-
ga personlighet, och kan fördunklas, men aldrig förlo-
ras. Derföre — och endast derföre — förmår Christendo-
men verka Själens rening och befrielse; det är dä denna i-
dee, som uppväckes till medvetande af sitt gudomliga ur-
sprung och syftemål, och som erkänner, att den gamla Na-
tur-menniskan icke utan öf v ernaturlig hjelp kan panytt-
födas till medborgarskap i Nådens rike.

Alla det chrislligt-europeiska verlds-tidehvarfvets philoso-
phiska systemer, sâsnart de försatt sig i någon egentlig con-
tact med nyssnämnda Urkunder och i allmänhet med Chri-
stendomen såsom positif religion, hvart hafva de i sjelfva
verket syftat, om ej till insigt och fullständig besittning af
detta begrepp? Likväl har dervid medvetenheten af deras
afsigt varit, liksom sjelfva uppgiften, mer eller mindre tyd-
lig för deras besinning. De böra derföre, tillsammantagna,
betraktas såsom nödvändigt successiva momenter eller func-
tioner i organiserandet af den Dialektik (d. v. s. den phi-
lo sophiskt-vete nskapliga form), i hvars lika sköna,
som stränga gestalt den fullvuxna Philosophien skall
framträda. Denna högre (nemligen andligare, och der-
före jemväl substantiellare) dialektik skall då ernå den
fordom af Ny-Platonikernes theosophi förgäfves eftersträfva-
de synthes, hvars asiatiskt-mystiska enhetsband den grekiska
dialektiken under sin ungdom söndrade; och de (i sin histo-
riska härkomst) orientaliska elementerne, Religion, Philoso-
phi, Lagstiftning, Konst, skola återförena sig i en ny occi-
dcnlalisk cult nr, innerligare, sannare och ädlare än den,
151

hvat« bild Bväfvade *3 skön framför Platons tanLar. Plato««
nismen är den ofvan molnen uppblickande hjessan af den
grekiskt-romerska Hedendomens Olymp; det var derföre,
som Augustinus, liksom sedermera så mänga andra theolo-
ger och philosopher, yttrade en särdeles vänskap och akt-
ning mot dess upphofsman. —- Men först hos den i nionde
århundradet uppträdande Brittiske Vise, som gifvit Förf, an-
ledning till förevarande verk, se vi morgonrodnaden af den-
na idee, hvars grunddrag Rcc. på sitt vis i en concentre-
rad öfversigt har tecknat, frambryta på forskningens hori-
sont; och med detsamma den specula ti v a kunskaps-ai'ten
såsom sådan, vakna inom Christendomens eget område. Hu-
ru denna dagning förbereddes; huru långt ideen genom Eri-
gena sjelf hann att utvecklas; slutligen, huru den genom ho-
nom började utvecklingen vidare framskridit, och i våra da-
gar, efter någon tids (skenbart) afbrott, ånyo framskrider med
fördubblad liflighet: utgör innehållet af de trenne Stycken,
i hvilka Förf, indelat sitt arbete.

Första Stycket. ''Von dem Ursprung einer Oc-
cidentalischen Litteratur und ihrem eigentliiimlichen
Inhalte” (s. 19—46). Rikt på intressanta betraktelser och
uppgifter öfver det tidehvarf, som förflöt ifrån fjerde år-
hundradet till det nionde. Ett tidehvarf, som ådagalade, att
det i Christendomen undfångna bildningsmedel, för hvilket
Martyrerne gjutit sin blod och Kyrkoladerne kämpat med
så mycken värma och så mycket snille, likväl behöfde fri-
skare folkstammar, än dåvarande Greker och Romare, till
organet för en sannt lefvande uppfattning af sin allmänne-
liga lifs - princip. Det kunde icke pä annat villkor tillväga-
bringa hela det europeiska samhällslifvets oinbildning, än att
det hos lika ungdoniskraftiga, som djupsinniga folkslag skulle
inifrån komma till lif, och utbilda sig med en sjelfstän-
dighet, som var fullkomligt oberoende af den utlefvade
antika culturen. Derföre började den ny-europeiska bildnin-
gen utgå från ett land, som nyssnämnda cultur hade nått
endast med de sista strålarne' af sin sjunkande sol, och
från en folkstam, som ditkommit från den hemlighetsfulla
Nord, hvarest ännu ingen skymt af romersk lärdom och
vitterhet inträngt ’ Detta land var Brittanien, och detta folk
Angelsachserne. Derifrån utgingo till det Öfriga Europa de
lärare, som voro den nya occidentaliska litteraturens förste
grundlaggare; derifrån kom Alcuinus till Karl den Store
(om hvars sköna verksamhet, samt om Alfreds, läs s. 2/—•
3a). Derifrån kom ock, ungefär ett halft sekel sednare,
Scotus Er ige na till Frankrike, på Karl den Skalliges kal-
lelse; icke blott vida lärdare än Alcuin, utan äfven tän-
kare i långt högre och vidsträcktare bemärkelse. Hans
biographi (s. 3/—46) skildrar föröfrigt en rättrådig, strängt
sedlig, from man, tillika glädtig, qvick, vidtberest, och sin
Konungs förtrognaste gunstling, ehuru med en upprigtighet,
som understundom var nog mycket fritalig*). Såsom en hi-
storisk symbol för den frihet i forskning, som är den
christna Philosophiens conditio sine qua non, anmärker

*) Under en måltid, då Konungen och Scotus suto vid sam-
ma bord midt emot hvarandra, frågade Konungen ho-
nom, eftei’ åtskilliga andra spörsmål: ”Quid dislat inter
Sottum et Scoltum?’' Philosophen svarade: ”Tabula
tantum !”
155

förf, (tert Dlrtständigliet, att denna philosophis nppliöfsinart
icke var Prest — hvilket «annars efteråt, i Inånga «århundra-*
den, alla lärare och lorfatlure vöro4 Andra Stycket.
^Von dem philosophischen System des Johannes
Scot U s E r ig ena ( s. 4/	96 )?’ Man skall kanhända
furundra sig> att redan i detta den christna Philosophieiis
äldsta systemätisk«a försök igenkänna nästan alla de grund**
drag och slägt-tycken> hvilka sedan återkommit i de yngre
försöken; ehuruvål i dess.a med en teckningj som är mera
liflig, mera bestämdt utförd Och mera skarpsinnigt «samman-
fogad till ett Helt, emedan den utgått från en klarare ideell
tippfdltning af detta Hela; Sådana drag äro t. ex. hans yt-*
tranden om Tron såsom Kunskapens g fund, ohi kännedo-
men af vårt Sjelf såsom Kunskapens väg till kännedomen
af det som är öfver oss (^hulla qliippe alia via est ad
principalis exeinpli purissimäln con tempi ätionem, prae-
ter proxiinae sibi Suae imaginis certissimarti notitiam”)^
beh om eil ”in t eilig i bil i Uhiversitatis (Dei et Creäturae)
contemplation e^, såsom Kunskapens verktyg, medelst
hvilket ”olnne) qüod in Deo et ex Deo est, pie ac ra-
ti on ahi lit er de eo praedicari potest (s. 65).” Ty ”homo
est ratio intcllectualis in mente divinà aeternaliter facta (s*
74)”; menniskornas och tingens urväsen den äro alla från
evighet präfotmerade i en högsta Idee •— Ordet, Sonen —
hvars afbild i den synliga naturen är Menniskan (s. 66);
Förståndet är Själens actuella form, hvarmedelst hennes
(annars för sig förborgade) inre kommer till synbarhet
för sig sjelft (s« 68); och endast i detta inre, såsom begräns-
Svea Vlh	10.
154

ningar dem hon sjelf ger åt sina åskådningar, existera Tiden
och Rymden (s. 63 och 64). Af s. 51—55 ser man äfven,
huru nära han var att finna den enda rigtiga expressionen
för all spéculatif dialektiks absoluta formal-grundsats ; af s.
58—6o, huru redan han insett de fem möjliga ståndpunkter-
ne föi* verlds - betraktelse : den sinnliga erfarenhetens , refle-
xionens, speculationens (vetenskapens), det fromma lefver-
nets och den högsta andliga upplysningens (hos honom be-
tecknad med ordet theophani: en sådan upplysning, der
själen kan ’"ipsum Deum immediate perseipsum attingere”, öf-
vers tiger k örnuftets naturliga krafter ; ”solius est Grat i a e”).
Ställen, sådana, som t. ex. om den egenskap hos alla mot-
satser i Universum, att, då de betraktas i dess totali tet,
förvandlas till harmonisk samstämmighet, eller Skönhet (s.
5o) ; om den stora nyttan för Philosophien, att känna Natu-
ren och Historien (”ut enim per sensum pervenitur ad in-
tellectum, ita per creaturam re ditur ad Deum”, s. 5a —
hvarmed jfr. citaterné på s. 77, der kunskapens progression
säges vara en progression uppstigande i grader från lägre
till högre och från ”exterioribus ad interiora”); om magne-
tens lif och om naturverlden såsom ett lefvande organiskt
väsende (s. 63); om rigtigheten att tillerkänna Gud Sjelf de
egenskaper, som i Menniskan äro de första och herrligaste
(s. 53); om nödvändigheten att i Guds ord se den andliga
meningen, hvars omhölje är den sinnliga eller bokstafliga (s.
4g, 81); om Treenigheten och dess afbildning i Förnuftet
(s. 62, 67 och följ, der förhållandet mellan förnuft, för-
stånd och bildningskraft — det inre sinnets kraft — an-
gifves vara ett förhållande mellan essentia, vir tus och o-
155

peratio, eller mellan väsende, förmåga och handling); om
Christas, såsom Menniskans uppenbarade gudomliga före-
bild, och om Menniskans förmedlande bestämmelse i an-
seende till Naturen (s. 66) ; om rätta begreppet af menni-
skans skapelse, och af hennes ursprungliga, nien förlorade
höghet (s. /S och 74); hvad innehålla de i sjelfva verket,
om ej grundtankarne till de åsigter, som en yngre specula-
tion utvecklat i sin Ästhetik, Natui^hilosophi och Religions-
lära? — Ja, på dessa sistnämnda sidor, och ifrån dem än-
da till Styckets slut, förekomma så snillrika framställningar
af de högsta moraliska och religiösa sanningar, att Rec. o-
möjligt kunde motstå frestelsen att öfversätta alla dessa blad,
om han ej med våld ryckte sig ifrån dem. De innehålla
egentligen Erigenas ethik: hans lära om Viljan, cm det On-
da ( det genom bildningskraftens sj elf bedrägeri uppkomna
falska eller till ett phantastiskt sinne-föremål förvända
Goda), om Fallet*), om Andarnes och Tingens återgång till
Gud, om Uppståndelsen, och om Själens Odödlighet — ett till-
stånd, der Själen blir genomträngd af ett högre lif (af Guds)
ända intill den fullkomligaste innerliga förening aduna-
tio''} med detta, men utan att derigenom förlora sin indivi-
dualitet (^'proprietas"}, hvilken tvertom blir genom denna
förening räddad och verkligare än den varit någonsin;

*) I anledning af Adams blygsel att finna sig narrad af E-
va, säger Erigena att en di vina ironia förödmjukar
menniskans högmod genom att låta henne inse, huru
hon genom eget förvållande blifvit ett slags misslyc-
kad Gud, och såsom sådan icke blott en syndig, utan
tillika en komisk varelse. (Man jemföre härmed s.
g4 af detta Häfte).
156

slutligen om sättet, huru denna odödlighet, egentligen äm-
nad att blifva det Godas fullkomnade sällhet, likväl också
kan bli det Ondas fullkonniade bestraffning. De, som känna
Svedenborgs åsigter af dessa ämnen, skola i mycket finna vä-
sentliga, och i åtskilligt (se t, ex, noten s, 85) ända intill
boks talliga öfverensstännneUer, Tredje Stycket,
KVon åein Urspi'un^ einer christlichen Philosophie und
ihrem heiligen Beruf (s, 86-^-147).” Ett utomordentligt
snilles ingifvelse hade försatt Erigena pä ståndpunkten af den-
na ”veridica naturannn speeulafio” ; århundraden förgingo, in-
nan ett liknande snille uppträdde. Dessa århundraden vorn
Schplastikens; då man genom en relatiit-dialektisk (eller lo-
giskt-empirisk) Reflexion sökte verkställa den stora uppgif-
tens lösning och steg för, steg närma sig till det mål, dit
Erigena på vingar upplyftat sig. Man nyttjade dervid en re-
flexions - method, som var mestadels blott traditionellt för-
yärfvad, och slutligen heft och hållet insnärjd i aristoteliska
subtilité ter, dem man bjöd till att göra ännu mera subtila.
Få anade uppgiftens egentliga beskaffenhet; bland desse
voro A usel mus (s. g3—-96) och framför alla —- A ba-
lar dus (s. 97—no4) de sinnrikaste, De fleste af denna ti-
dens tänkare, särdeles af dem som kommo efter Petrus Lom-
bardus, voro föga annat än disputatoriska formalister, hvil-
kas endq reella sysselsättning var bemödandet att slingra sig
ur den klämma, i hvilken de suto fast mellan Bibeln och
Aristoteles. Men ej mindre än de åtskilliga uppdämningar,
som i sednare århundraden tyckts lör en tid mota den äkta
philosophiska forskningens alltspeglande vcrldsslröm, var äf-
ven deima dröjande och sig sjelf mödosamt förberedande
iSy

gang nödvändig, om slutligen både sjelfva uppgiften och den
andliga frihet, som den förutsätter och innebär, skulle
komma till fullständigt medvetande om sitt väsende,
gin syftning och de krafter den ägde att använda. Derföre
yttrar sig redan hos den man, med hvilken Scholastikern
tidehvarf kan anses vara lyktadt, Raymundus de Sa-
frunde, ett spéculatif! medvetande, som framträder med
större och mera omfattande klarhet, än hos Erigena sjelf
(detta förut ensamt stående oeh oförstådda fragment); i följd
hvaraf denne tänkare, efter Erigenas bortgång den förste som
fullt liknade honom i snille, kunde göra den upptäckt, att
äfvcn Naturen är en Uppenbarelse och en för alla upplå-
ten bok, der hvarje varelse, hyarje ting är en bokstaf skrif-
ven af Guds finger, och alla bokstäfverna tillsammans utta-
la ett endti stort vishets-ord om Gud och hans eviga sannin-
gar. Liksom Abälard ville under namn af Logik grunda
en Ideal- ellei’ Transscendental-philosophi (hvars benämnings-
grund han tog från Logos i detta ords Johanneiska mening),
?å var Sabunde den förste christne Njgtur'ph i 1 os oph:
han kallade sin lära theologia naturalisa och beslämdt lör-
klarade han Menniskan vara den till medvetande om sig
sjelf uppstigna, samt derföre äfven till medvetande om
sitt Upphof (och dess högre Uppenbarelse, den bibliska)
uppstigande Naturen. Den ypperliga Charakteristiken öfver
denna lära (s. 120—134) kan ej läsas utan högsta nöje. I
Erigenas speculation skönja vi båda dessa rigtningar; men
i en sammanverkan, som han cj förmådde dialektiskt utreda
och ordna. — De blickar, dem Förf, från s. 135 till 14/
kastar på Philosophiens sednare utvecklingar, aro skarpsyn-
158

ft

ta och träffande; sâ t. ex. (s. i4o) uppskattandet af Kants
oförgängliga förtjenst, och (s. 144) af Hegels dialektiska
jätteförsök, ehuruväl Rec. betviflar, att detta försök är ”ganz
im Sinne Schellings” verkställdt. — Det ligger foröfrigt i sa-
kens natur, att Förf, i denna sista afdelning bestämdast och
fullständigast uttalar sin egen åsigt; för hvilken Tron, så-
som allt högre Vetandes både ingång (princip) och utgång
(resultat), är Iheologiens och Philosophiens föreningsband.

Rec. vill tillägga en anmärkning. Papismen har just der-
igenom blifvit ett slags ny hedendom, att den hos sig
förqväft Religionens philosophiska element, eller åtmin-
stone bragt det till stumhet och dvala. Den har, alldeles i
likhet med den Grekiska Statsreligionen, betraktat Vetenskap
och Religion såsom tvenne heterogena verksamheter, af hvil-
ka den förra borde befatta sig blott med det förgängliga
phänomen-lifvet, den sednare åter dels förekomma i folks-
tron såsom välgörande vidskepelse, dels meddelas åt några
invigde i förborg ide mysterier. Dessas uttydning åter har
berott på de privilegierade hierophanternes godtycke. —
Hvad har blifvit följden? — Skulle Protestantismen vilja
härma exemplet ? — Man fruktar för gnosticism; är i n-
differen tis m att föredraga? Goethe säger:

”1st denn so gross das Geheimniss, was Gott und der
Mensch und die Welt sey?

Nein ! doch Niemand h ö r t ’ s gerne; da bleibt
es geheim!”

En döfhet, som redan burit tillräcklig frukt! — Föröfrigt kan
15g

falsk gnosis af ingenting annat besegras, an af en sann;
ocli denna bar oupphörligt till sitt valspråk: ”Pulchra sunt,
quae videmus; quae scimus, pulchriora; longe pulcherri-»
ma, quae ignoramus.”

CAROL. PET. THUNBERG, FLORA CAPENSIS,
SISTENS PLANTAS PROMONTORII BONÆ SPEI AFRICES &C.,
edidit et præfatus est J. A. Schultes. Stuttgard-
tiæ, sumtibus J. G. Cottæ iSaS, LXVI. 8o3 pagg.
8:o maj.

Som bekant är, började Prof, och Commend. Thunberg
for flera âr tillbaka, att uti mindre fascikler utgifva sin
Flora Capensis, hvars uppställning är enahanda med dess
Flora Japonic a. Första volumen, ellei' Fasciculi I—III,
utkommo i Upsala åren 1807, 1811, 1813, och innefattade
de 4 första Classemas växter. Sedan utgaf väl Bokhandlaren
Bonnier i Köpenhamn, år 1818, Fasciculus I af andra
Volumen, hvilken innehöll till och med 7:de Glassen (slägtet
Gras sula uti Pentandxien likväl utelemnadt), men härmed
upphörde arbetets fortsättning, till dess Hof-Rådet Schultes
öfvertog utgifvandet på Cottas förlag. Närvarande upplaga
innefattar icke allenast en omtryckning af de förut utgifna
fasciklerna, utan upptager äfven alla de öfriga hittills otryck-
ta Classerna; hvarvid Utg. icke tillåtit sig att bifoga de väx-
ter, som efter Förf:s vistande på Cap blifvit derstädes upp-
täckta. Utg. har tillagt en Conspectus Generum, uti hvilken




160



Charactercs essentiales for de Capska Viixt - slägterna blifvU
framställda, och for att öka arbetets fruktbarhet har han äf-
venledes bilogat en fullständig Index. Uti sitt Företal har
HofR. Schultes meddelat Prof, och Commend. Thun«
bergs Biographi, med följande Epigraph:

............”multorum providus urbes

Et mores hominum inspexit, latumque per «quöf

Asp era multa tulit”.........
161

ï i t t e r â r a g j) t t t r.

Stockholm. Hr W. af Hi singer har icke längese-
dan förärat sin i flora hänseenden vigtiga och dyrbara Mineral-
Samling till Riks-Museum, som lör närvarande står under Kongl.
Vettenskaps-Akademiens xård och tillsyn. Hr af Hisinger har re-
dan inträffat i Hufvudstaden , för att sjelf lägga hand vid en del
af sina samlingars Uppläggning och anordning i Kgh Vettenskaps-
Akademiens Hus, hvärest de, i likhet med de för nagra ar sedan
till Riks-Museum öfverlåtna Paykullska Zoologiska samlingarne,
komma att förblifva under tillsyn af Kgl. Akademiens Embetsmän,
emot det af Riksens Ständer vid sista Riksdag af Statsmedlen gjor-
da anslag.

Engeströmska Bibliotheket kommer hädanefter, som hit-
tills, att vara för allmänheten tillgängligt. Ehuru dess ägare, Hans
Exc. f. d. Stats-Ministem Hr Grefve von Engeström lemnat fäder-
neslandet, har hÖgbemälte Herre innan dess afresa, i afseende på
Bibliothekets framtida vård och tillgänglighet, träffat nödiga anord-
ningar, som vittna om dess nit lör Vettenskaperna och deras id-
kare. Bibliotheket har blifvit för framtiden ställdt under Stats-
Ministerns for Utrikes Arenderne, Pastoris Primarii i Stockholm,
samt Ordförandens för Riddarhus-Directionen öfveruppseende. Hr
Prof. L G. Liljegren, som äfven genom utgifvandet af en Be-
skrifning öfvcr Permebrefven i detta Bibliothek redan förvärfvat
sig flera förtjenster, har åter blifvit anställd såsom Bibliothekar!©
dervid , och man har hopp, att snart få se en fullständig Biblio-
theks-Catalog af hans hand utarbetad, för att ännu mera göra den-
na Bokskatt gagnelig för hufvudstadens läida allmänhet och såle-
des uppfylla det ändamål dess ägare åsyftat.

Upsala. Akademiens Bibliothek, som oaktadt det ringa
penninge-anslaget, med nit och omtanka, oafbrutet ökas, har icke
längesedan af en Resande Engelsman, Hr Roosley från Bristol,
erhållit en vacker skänk af flera, isynnerhet i en Nordisk Boksal,
sällsynta nyare verk i Indiska Litteraturen, utgifn© af J« Marsh
man, och tryckte i Serampore.

S^ea VIL

10 i*
BÖCKER;

ÏTKOMNE I JANUARI OCH FEBRUARI MÅNADER 1825.

Predikningar af Jacob C h r. F o r s s b erg, 3:dje Delen, Upsala,
Palmblad & C., 11g s. 4:o. 1 R.

Revisionens öfver Rikets Elementar-Läroverk Underdåniga Berät-
telse om verkställd granskning af Allmänna Undervisningens
tillstånd, med bilagor. Slhm. Nordström, 18^5. 102 s. 4:o.

lankar ont Menniskans Frihet m, m. af Em. Svedcnborg. Of-;
versättning. Slhm. Deleen, 1825. 18 s. 12:0.

Predikan Långfredagen. Ofversättning. Sthm. Deleen, 1825. 22 sa
12:0. 4 sk.

Historisk framställning af Menniskoslagtets Uppfostran, såsom inne-
fattande allmänna grunder för all uppfostran. Tal, hållet i
Linköping vid anträdet till en Skolsyssla d. 22 Febr. iSiS, ^f
A. G. Loenbom. Slhm. Nestius, iSiS. 42 s. 8:0^

Uriel eller Nytt och Gammalt från Nådens rike. En månads-
skrift. 1 a häftet, Sthm. Rumstedt, iSaö, 56 s. 8;o. 10 s^.
(Rec. i Svensk Litt. Tidn. 1824 N;o g6).

Svensk Botanik. N:o ic3-io5. Upsala, Palmblad & C. 1824, s3
613 -65o. 2 R.

-Columbia, Ofversättning från Tyskan. Med en Charta. Sthm.
Hörberg, 1824, på A. Wiborgs förlag. 19 s, 8:0. 16 sk. (Rec.
i Svensk Litt. Tidn. 1824 N:o 100).

Den heliga Alliancen och Folkslagen på Congressen i Verona, af
Görres. Ofversättning. Sthm. Holm, igiö. 162 s. S:o. 44 sk,
(Rec. i Svensk Litt. Tidn. 1824 N:o 92 o. f.).

Några ord om Publicitetens uppkomst i Sverige, i synnerhet mel-
lan 1719 och 1772, jemte en blick på detta Tidehvarf Sthm.
Nestius, 1824. 100 s. 8:0. 32 sk. (Rec. i Svensk Litt.
Tidn. 1824 N:o 89).

Konsten att bibehålla hälsa, styrka och skönhet; grundad på de
af naturen utstakade lagar. Af G. J. Wentzel, Professeur.
Efter 2:a Tyska upplagan. Strengnas, Ekmarck, i8ï5, 148 ä.
8:0. 4o sk.

Spader Dhme. En berättelse i bref, funnen på Danviken. Slhm.
Hörberg, 1824. 192 s. 8:0. 1 R. (Rec. i Svensk Lilt. Tidn.
1824 N:o 97).

Ourika. Ofversättning. Sthm. Hörberg, 182U 10.2 s. 8:0. 32 sk.

Halidon Hill. Romantisk Riddarhandling från Femtonde Arhun**.
dradet af Walter Scott. Öfversättn. Stlim. Wennlund,
1025. 58 s. 8;o. 24 sk. (Rec. i Sy. Litt. Tidn. 1824 N:o 96}.
Babels Torn. En Rymdskrift Norrut. 2 a upplagan, öfversedd och
nödtorfteligen förbättrad. Sthm. Marqvard, 1825. 61 s. 8.0. a4 sk.
(Rec. i Svensk Litt. Tidn. 1824. N:o 91).

Theater-Almanach för 1825. Med planche. Sthm. Hörberg, 1814.
27 s. 8:0. 24 sk.

Konung Carl X Gustafs Historia af G. F. af Lund blad. För-
sta Delen. Sthm. Fcksteinska Tryck. 1825. 138 s. 8:0. 1 R. i6sk.

Romantiska Berättelser. Periodisk Samling 4 de häftet. Innehål-
lande: Mni Värds Berättelser samlade och iordningställde af
Jedediah Ole is bo t h a m. N:o 1. Bruden, Roman af Wal-
ter Scott, i;a delen. Götheborg, Norberg, 1824. på Qfver-
Audit. Th. Sundlers förlag, 211 s. 16:0. 02 sk.

En mycket tänkvärdig Rimhistoria om den undergörande Pigan
Iran Grans Socken i Upland. 2;a tillökta och nödtorfteligen
förbättrade upplagan. Sthm. Hörberg , 1825. 12 s. 8:o. 4 sk.

Tokroligheter. Sthm. Hörberg, 1825. 8 s. 8:0. säljes hos Björnståhl
och Götrek. 2 sk.

Berättelse om hvad sig tilldrog då Poeten i sitt hus firade sitt 2:a
bröllopp ; uppsatt på rim. Sthm. Hörberg, 1824. 8 s. 8:0. 4 sk.

Krimskrams. Sthm. Hörberg, 1824. säljes hos Björnståhl och Göt-
rek. 8 s. 8:0. 2 sk.

Carl Stridsbergs Lärobok för begynnare i Tyska Språket.
Nionde upplagan. Sthm. Rumstedt, 1824. 170 s. S:o i ex. 32 sk.

Carl Knutsons död. Tragédie i Tre Acter. Sthm. Elmdn & Gran-
berg, 1823. 53 s. 8 0. 20 sk.

Kennilworth af Sir Walter Scott. Öfversättning. Andra De-
len. Sthm. Nordström, iSaS. 223 s. 8:0. 1 R. 12 sk.

Handbok för Mödrar, eller underrättelser om sättet att sköta bara
vid deras födsel, att gifva dem di, eller så kallad napp, att
afvänja dem, att uppföda och kläda dem under deras späda.»
ste år, huru de böra behandlas när de få tänder, jemte an-
visning till deras moraliska bildning af H. Smith. Öfver-
sättning. Sthm. Wennlund, iSaS. 76 s. 8:0. 20 sk.

Frotocoll, hållet vid Syno dal-Mötet i W^esterås, den 4,
oçh 6 October år 1024. Wes terås, B jörkbom, 1825. 6 ar^
,	.X. -S' ... -



Tryckfel

i Svea i:a Häftet 2:a Upplagan

Sid. 254. rad. 10.

— 260.

— 264.

— 266.

— 267.

— 270.

— 271.

— 274.

Sid. 18.

6.

7-

det mest läs: de mest
skulla läs : skulle
Cb. läs : -LL.

15. ham eigh, ty läs: han eigh, thy

17. formatitet läs: formalitet

20.

I

25. las : subsumeradt
så läs: s. v.

förut läs : först
jugdment läs: judgment

denna Nummer :

vers. 7 och 8 läs:

Framför enhvar låg än hans hjelm och svärd 5
Ej malmen rostad var, ej eggen tärd.

q2. rad. 12. st. Peisthetåros, 1. Peisthetåros’.

yä. — 28. st. syftat 1. åsyftat

119.	— 29. st. hvars 1. hvilkas

123.	— 21. st. lått 1. låt

141,	— 2 G, st. den 1. det
iü c ».

VII. N’ II.

FRAMSTÄLLNIN

AF

DE NORD-AMERICANSKA FÖRENTA
STATERNAS TILLSTÅND,

Inledning.

T å samhailon inom, och intet ulom Europa, vRck<
ett så allmänt ochlifligt intresse, som de Förenta Sta-
terna i Norra America. De äro den första colonie,
som aùkuddat sig Europas, och icke en af dess van-
inägtiga staters, utan den största sjömagtens öfverväl-
de. De ulgöra den enda qvarstående republiken af de
många, som händelserna frambragt och krossat, un-
der en så kort tiderymd, att flera äldre män minnas
dem samteliga ofödda, och den enda stadgade af de
republiker, som efter deras förebild ännu beständigt
uppkomma. Förfenta Staterna äro ock det enda, till
den christna bildningen hörande, samfund, (Negei-
samhället Hayti icke Undantaget) hvars författning ic-
ke erkänner nagen trosbekännelse, icke engång den
christna i allmänhet för henskande., utan tvärtom fö* -

Svea KIL
bjuder all förklara någon för sådan; hvarest följagte-
ligen ingen allmän öfverensslämmelse mellan medbor-
gare i tänkesätt och handlingar erkännes behellig, ut-
om i verldsliga angelägenheter; och blott i vissa af
dem, ty icke ens någon för alla staterna gemensam
lagbok är till finnandes. Bland de af Europeisk nä-
ringsfärdighet delagtiga samfund aro de troligen det,
hvarest den mesta och bästa odlingsbara jorden finnes
ledig från äldre ägare, att af nya tagas i besittning,
hvarest andra näringsutvägav äfven äro lättast åtkom-
liga, minst af författningar inskränkta och skyddade,
samt lindrigast af utskylder besvärade. De Förenta
Staterna utgöra sluteligen det samhälle, hvarest de om-
tvistade lärorna, angående hela folkmassans, eller plu-
ralitetens envälde, angående Samhällsfördraget mellan
denna massas medlemmar inbördes, samt mellan hen-
ne och hennes styresman, äro icke blott uttryckta i
författningarnes bokstaf, utan äfven starkt rådande i
deras verkställighet; och hvarest en af mängdens val
följagteligen beroende, samt, på grund af dess behag,
ombyllig, för sina åtgärder anklagelig och ansvarig
ämbetsman förer spiran.

Europas coloni-ägande magter betrakta med farhå-
ga, och colonierna med förtjusning detta samhälle,
hvars föredöme är den farligaste frestelse för de sed-
nare att också befria sig från de förra. De gudfrugti-
ga och enhetsalskande anse bristen på bestämd tros-
bekännelse, kyrkoförfattning och själavård, såsom en
167

styggelse och våda; de ogudagtiga och seeteriska, så-
som en förträfflighet och säkerhet mot alla förebråel-
ser. De, som hylla inskränkande och sjelfständighets-
grundsatser i statshushållningen, anse välståndet i de
Förenta Staterna varabygdt på den omvexlande verlds-
handelns osäkra grund , och ögonblickets skenbara för-
delar i sjelfva verket motvägas af olägenheter, som
göra dem obetydliga, till och med tvätydiga. Den
obegränsade näringsfrihetens förfäktare, och de, som
af trängseln om utkomst, och af behofvet att högt an-
stränga sina krafter, i den gamla verlden, besväras, be-
trakta åter dessa stater, såsom ett rymligt paradis för
den brödlöse eller dålige arbetaren, och såsom ett ö-
gonskenligt prof på sina näringssatsers rigtighet. De
af Europas innebyggare, som alltid varit, eller å-
ter blifvit, tillgifna monarchiska samhällsförfattnin-
gar i de allmännaste, och corporations-föreningar uti
inskränktare, samt husbondevälde i famille-förhållan-
den; de, som älska den glans och ära, hälderna fä-
stat vid gamla folkstammar, konungaslägter och en-
skilda ätter, kasta afvoga blickar på ett samfund,
hvarest allt sådant anses såsom hinderliga, eller åtmin-
stone öfverflödiga, mrättnmgar, menniskors jemnlik—
het förnärmande, eller deras förnuft vanhedrande
fördomar. De, som ännu vidhänga de satser, hvilka i
Franska revolutionen försöktes och misslyckades, be-
trakta Förenta Staterna, såsom ett glädjande prof på
möjligheten alt ändock allaredan kunna verkliggöra sa
mycken mensklig vishet i statsbildning, blott man har
168

att skaffa med redbart folk, och som någorlunda får
vara i fred för de gamla satsernas anhängare, samt
stadga sig emellertid. Enär de sednare städse vilja
finna skärande stridigheter i de Förenta Staternas in-
rättningar, otreflighet i deras medborgares lefnadssätt
och förespå det helas upplösning: så förklara veder-
parterna att upplysning, välstånd och lycka aldrig kun-
na säkrare ernås och bibehållas, än genom dessa Sta-
ters samhällsskick, hvilket somliga af deras egna repre-
sentanter icke draga i betänkande att framställa såsom
en urbild för verlden *). I ett fall likväl äro de För-
enta Staterna lika angenäma för alla åsigters förfäkta-
re, för alla folk och alla stånd, i den gamla verlden,
det är nämligen såsom tillilygtsort för hennes förolyc-
kade barn. Den afsatte Konungen, den olycklige här-
föraren, den förvisle statsmannen, den landsflygtige
folkrepresentanten, frihetsförsvararen eller religions-
kättaren, den af sig komne köpmannen, den uttäflade
varuförädlaren, den förtryckte råämnesalstraren, fin-
na der ett lika öppet emottagande, en lika säker fri-
stad, som den förförda ungdomen, den förlorade spe-
laren, den förrymde brottslingen, galdenären eller trä-
len. Ja, man har misstänkt tidehvarfvets mägtiga-
ste man, sedan vår verldsdel slungat honom ut på
en klippa i hafvet, för att rigta sina blickar på För-

*) Se i Argus III, för i8a4, N:o 55, Herr Woods från New-
York tal, i Congressen, då fråga derstfädes förlidet år
uppstod om Greklands angelägenheter.
enta Staterna, icke utan hopp att i, eller genom, dem,
återkomma till sitt förlorade välde. De rådande äro
glada att se besvärliga, fastan kilfvade, motståndare
begifva sig till ett aflägset land, hvarest de förra tro
det svårligen kunna blifva värre än det redan är, och
hvarifrån de ditvandrandes förmenta skadlighet icke
gerna kan räcka hem. Desse och deras vänner dere-
mot fägna sig åt, att i det nya fosterlandet Imna sin-
nen lika oupptagna af en äldre moralisk och politisk
bildning, som deras jord af en motsvarande physisk
odling, och följagteligen ett lika rymligt och tacksamt
fält för själsförmögenheternas, som kroppskrafternas
verksamhet. Då de, som möjligen älskat eller ännu
åstunda ett större envälde än de lagbundna Europei-
ska monarchierna medgifvit, städse haft utväg att fa
sin tillfredsställelse i Asiens despotier, eller dem lik-
nande samfund i vår verldsdel: så är det intet mera
än en billig jemnlikhet i förmoner, att de, som önska
ett större inflytande af folkväldet, än samma lag-
bundna monarchier tillstädja, omsider erhållit lika öp-
pen lägenhet att, utan uppror mot egna styrelser, få sitt
lystmäte i Americas republiker. Vi tillägga, för egen
del, att vi anse det såsom en verklig lycka för de Eu-
ropeiska folken, att på bägge sidor om sig, och lik-
väl utom deras verldsdel, hafva sadane exp er i men-
talfält att tillgå, af tilldragelserna hvarpå både rege-
ringat och folk, lärdoms- och näringsidkare, kunna
hemta praktisk undervisning i alla grenar af menskfi-
ga angelägenheter, så vidt det later sig göra, utan att,
17°

«åsom hittilU f sjelfva verkställa försöken, och galda
kostnaden.

Att visa huru det står till pa det Nord-American-
ska experimental-fältet, är ändamålet med närvarande
framställning. Hvad sig der företer, skall naturligt-
vis af åskådarne olika bedömmas här, såsom annor-
städes, allt efter som de äro o väldiga, eller intagna af
någondera bland de stridiga meningarne. Författaren
har sjelf icke varit på stället, och har följagteligen
måst grunda sina uppgifter på andras. Hvar de äro
hemtade skall han troget och noggrannt uppgifva, pa
det att läsaren må kunna undersöka deras rigtighet,
och hålla sig till upphofsmannen, om anledning, till
att något bestrida, förekommer. De anmärkningar och
»lutsatser i afseende på Förenta Staternas tillstånd,
hvartill författaren genom sitt arbete kommit, skall
han lika litet förliga, som han vågar hoppas, att alla
Jäsare skola deruti instämma. Ett särskildt intresse för
oss Svenskar hafva dessa stater derigenom, att de äf-
ven innefatta ett nybygge af våra landsmän, hvilkas
ditkomst och öden få ibland oss torde känna, och hvil-
kas urskiljande från den öfriga folkmängden snart skall,
tillika med vårt språk, alldeles upphöra i dessa af-
lägsna bygder.

De skrifter författaren hufvudsakligen begagnat,
2ro följande:

förenta. Staternas grundlagar på Engelska, Fransy-
ska och Tyska.
171

Vollståndiges Bandbuch der Neuesten Erdbeschrei-
bung 9 i/zr Bd. die Vereinigten Staaten von Nord-
America enthaltend, bearbeitet von Dr. G. Has-
sel. Weimar 182$. (Någon gång afven i6:e Ban-
det af samma Verk och författare, ang. nordligaste
delarne af America.) 8:0 1200 sidd. med register.

The Resources of the United States of America, or
a view of the agricultural, commercial, manu-
facturing, financial, political, literary, moral and
religious capacity and character of the American
people, by John Bris ted, Counsellor at law.
New-York, 1818. 8:0. 5o5 sidd.

Då Bristed sjelf är medlem af det samhälle, han
beskrifver, så har läsaren den förmon, att se huru det
ofïenteligen bedömmes a£ sina egna medborgare, och
midt ibland dem, sorn genast kunna Controllern upp-
gifterna och hålla sig till författaren personligen. I fö-
retalet förklarar han sig vilja göra sin framställning,
med fast beslut att icke lofvera undan för, ellei' emot,
någotdera af de stora stridande politiska partier, som
söndra, skaka och styra den sig städse utvidgande re-
publiken. Som jag, säger Bristed, aldrig mottagit el-
ler sökt någon ynnest af något bland de talrika par-
tier, som hafva haft deras seger-och nederlags-dagar,
under den hastiga efterträdelse och de brådstörtande
omvexlingar, hvilka så särdeles characterisera alla rö-
relser bland menniskor och saker, under våra popu-
lära författningar; så torde det måhända tillåtas mig


Bd

JI

IW







172

yttra i afseende på dessa partier vare sig lådande ellca.
öfvervuuna:

Tros, Tyriusque mihi nulle discrimine agetur.

Sedan Bristed genomgått och sökt vederlägga åt-
skilliga Europeiska författares ofördelagtiga yttranden
om Förenta Staterna säger han, alt de hvarken aro
Edens lustgård, eller Tophets dal, och att han vill gif-
va ett troget portrait, en lefvande bild, af deras till-

91^

■«ip

Mt i
life

stånd.

The Travellers Directory, troughs
the United States, 183 pp. withl

2 Maps,

and

^4 Statistical l^iew of the United
States, 46 sidd.

by John Meli sh.
Philadelphia 1822.

Register of Officers and Agents, civil, military
and naval, in the Service o£ the United States on
the 5o ofSeptember 1821. Washington 1822.810.
Un sidd. (Det är utgifvet efler Congresses be-
slut, och motsvarar vâr Stats-Kalender.)

Bref om de Förenta Staterna, författade under en re-

sa till America

åren 1818, 1819 och 1820, af Fri-

herre Klinckowströ m*
2iie delar. 496 sidd.

Stockholm, 1824 8:0.

h

n

• B if r

Lika intressant, som att se Förenta Staterna be-
dömda af en biand deras egna medborgare, bör det lör
Svenska läsare vara, att om dem höra yttranden af en




173

bland våra landsmän, hvilken naturligtvis mera än nå-
gon annan resande med oss öfverensstämmer i bild-
ning och sätt att betrakta främmande föremål.

Odalmannen, adra Häftet. Om de Nord Amer ican~
ska Förenade Staternas materiella tillväxt. Fah-
lun 1824.

Feslcrifning om de Svenska församlingarnes tillstånd
i Norra America, af Isr. Acrelius, Stockholm.
1759, 4:o. 555 sidd.

Hvart och ett af dessa arbeten skall, under häuvis-
ningarne i alhandlingen, utmärkas med begynnelse-
bokstafven till författarens namn.

De afdelningar, hvarunder vi vilja göra vår fram-
ställning, äro följande:

1)	Landet, dess alster och befolkning.

2)	Statsförfattningen.

5)	Själs-odlingen, Barmhertighels- och Sjukvårds-
anstalter.

4)	Närings-tillståndet, med dithörande Inrättningar
och Policen.

5)	Lagskipningen.

6)	Krigsmagten, a) till lands, och 5) till sjöss.

7)	Drätselverket,

8)	Statsförvaltningen i det hela.

9)	Inre, eller Husliga och Sällskapliga lefnadsför-
hållanden.
io)	Yttre, eller I’olilisKa verldsfôrhâllanden.

Denna uppställning är gjord, i ändamål alt, un-
der punkterna ! och 2 besvara frågorna: Hurudan ar
landets constitution i physiskt och politiskt afseen-
de? - under 5 och 4: Hurudana äro anstalterna för
samhällets intelloctuella och materiella utveckling?
___under 5 och 6: Huru är dess inre och yttre skydds,
maot beskaffad? — under 7 och 8: Hvilka och huru-
dana äro de materiella och personella medlen till be-
främjande af samhällets framsteg och bestånd? - un-
der 9 och 10: Hvad är verkan af denna samhallsin-
rättning, till forädling och lycka for dess medborgare
särskildt, och för menskligheten 1 det hela?

De Engelska milen, som i America räknas äro
förvandlade', liksom i Odalmannen, efter 6| pâ eu
Svensk, och de Engelska quadratmilen efter 4a pa en
Svensk. En Acre svarar mot 4 Svenskt Tunneland,
och en Dollar eller Piaster i det närmaste mot en Svensk
SilfverRiksdaler, än hvilken Dollarn ar omkring 5 pi-
c. sämre. Att tä Geographiska eller Tyska mil svara
mot 104 Svenska, och 45 1 yska Qv. mil i det
maste mot 22 Svenska, torde for få läsare behöfva ei
jnras.
lyä

I	.

Landet, dess alster och befolkning,'

Förenta Staternas område är beläget mellan 24°
2ö’ och 49° nordlig latitud, samt io° östlig, och 48°
25' vestlig longitud (4g0—107° vester om Ferro) Iran
Washington. (M. 5.) De hålla således omkring 25 la-
tiludsgrader, eller 260 Svenska mil, på största bredden,
från Norr till Söder; och omkring 58 longituds-grader,
eller, på den polhöjden, omkring 45o Svenska mil, i
största längden, från Öster till Vester. (H. 13) Deras
nordligaste besittningar ligga således under samma höjd
som Paris, och deras sydligaste inemot som Canton
i China. Den del af jordytan, som af Förenta Sta-
ternas område innefattas, utgör 2,076,400 Engelska
(47,190 Svenska) Quadratmil.

Ifrågavarande Stater begränsas i Norr af det
stora vattendraget, som går från Skogssjön, genom sjö-
arne Superior, Huron, Erie och Ontario, medelst Lo-
renzolloden nordost ut i Atlantiska hafvet. Nordvest
från Skogssjön, går gränsen efter en på charlan dra-
gen linea öfver vildmarkerna till Jarvis-sundet vid Slilla
hafvet, så att hela Mississippi- och Missouri- samt
största delen af Columbia-flodens nordliga tillopp kom-
ma inom Staternas område. Stilla hafvet utgör sedan
vestra gränsen intill en derifrån, under 42° dragen li-
nea mot det Mexicanska området, söder om floden
Multnomah, norr om Rio del Nortes källor, samt je-
ster am loppet af Arkansas , längs Röda floden t och
sliiteligew vester om densamma, genom Sabina floden
till dess utlopp i Mexicanska viken. I söder utgör
denna vik, och i öster Atlantiska hafvet, intill utlop-
pet af floderna Passammaqvoddy och St. Croix, För-
enta Staternas begränsning. (H. 12, 15 m. fl.) Utom
det redan nämnda Mexicanska området i sydvest, haf-
va de ingen annan magt till granne än Engelska väl-
det i norr.

Ifrån Förenta Staternas område rinna floderna 1
porr åt de stora gränssjöarne och Lorenzo-floden, i
öster åt Atlantiska hafvet, i söder åt Mexicanska
viken, i v est er åt Stilla hafvet. De höjder, som
åstadkomma dessa vatten- och äfven land-delningar
äro 5:ne stora bergåsar, nämligen en som går längs
Atlantiska hafvet och icke långt ifrån detsamma, hvil-
kens nordliga del kallas Alleghany och den sydliga
Apalachia-bergen, men hvilken vi gemensamt vilja be-
teckna genom det förra namnet. Hans många utgre-
ningar har äfven föranledt benämningen af de Änd-
lösa bergen. De uppnå en höjd af 6,5oo fot (H. 19).
Den andra, äfven i norr och söder löpande, beig-
sträckningen är de Klippiga (rocky) bergen, som höra
till den stora och höga, med snö och is öfverst be-
täckta hufvudkedjan af de, genom bägge Americoma
löpande, Andiska bergen. De Klippiga bergen gå dub-
belt längre från Stilla hafvet, än Alleghany-bergen
från det Atlantiska, och bägge sammanbindas genom
cn från de förra till de sednare i vester och öster pä-
»77

ra de norra gränssjöarue, gående utgrening, eller den
tredje hufvudasen.

De största sjöar ne äro de som utgöra granset!
tnot Englands besiltningär, nämligen Superior, Huron,
Michigan, som hel och hallen ligger inom staternas
område, Erie och Ontario. De äro uppräknade efter
sin storlek. Den ansenligaste, Superior, har 880,
och den minsta, Ontario, 284 Sv. qu. niils yla. Den
förre ar således 17, den sednare 5i gånger störreän
Wanern hos oss, hvilken håller 51 Svenska Qu. mil.
Sjön Champlain, hvars utlopp äfven rinner åt Loren-
zofloden, är lika stor med Weltern, eller har 17 Sv.
qu. mils yta» Så betydliga sjöar finnas eljest icke inom
Förenta Staternas landamären, utom Earbobs ochFalt-
bow i Columbia-dalen, hvilka på chartan äro större,
men hvarå bestämda mätningar saknas (H. 33-åg)*

Af de n orrut löpande fl o d erna är ingen märk-
värdig, mer än gräns- eller Lorenzo-floden, som der-
emot är den största bland alla i Norra America, och
i hvarje limma uttömmer 1,672,704,000 cubikfol väf-
ten i oceanen» Af de i östra delen af landet, eller
på sluttningen möt Atlantiska hafvet befintliga, äro
Connecticut, Hudson, Delaware, Susquehannah, Po-
towmak, Santee, Savannah, Alalamaha och St. John>
hvilkaalla, i större eller mindre mod, aro segelbara,
de ansenligaste. I mellersta delen af landet, sohi
utgör den ofanteliga Mississippi- (éller efter längden
rättare Missouri-) dalen, üpptagàs alla de betydligaste
floderna af denna, utom Apalachicola, en loienmg af
Chatahouche- och Flint-strömmarne, Mobile, eller för-
eningen af Alabama och Tombigbee, samt Perlfloden,
hvilka äfven till vissa delar äro segelbara, och samte-
lige falla i Mexiçanska viken mellan hallön Florida
och utloppet af Mississippi. Frän östra sidan, eller
Alleghany-bergen är det floderna Illinois, Wabash,
Ohio, Cumberland, Tennessee och Yazou, samt frän,
den vestra sidan, eller de Klippiga bergen, de stora
floderna Missouri, Arkansas och Röda floden, med alla
dessas mångfaldiga tillopp, eller i det hela öfyer 200
större och mindre floder, som uplagas i Mississippi,
hvilken hvarje timma i hafvet utgjuter en vattenmassa
af 1,165 millioner cubikfot. (H. 16B. s. 48). Denna
stora pulsåder bland Americas floder öpnar, genom
sina öfver 26,890 Sv Qu. mil utsträckta förgreningar,
lägenhet till inre sjöfart åt alla håll af det mellersta
landet, och skall med tiden sannolikt göra det till den
förnämsta, liksom det redan är den största, delen af
Förenta Staternas område. I östra, eller den fian de
Klippiga bergen mot Stilla hafvet sluttande delen af
Förenta Staterna, är endast den stora, långt in i landet
segelbara Columbia- eller Oregan-floden, markväidig.
(H. 24-55- samt 16 B. 47).

Kärr och Moras finnas många och stora, syn-
nerligen i de sydliga länderna. Atskiliga äro beväxta
med skog j andra använda till odling af Ris (H. 5/, 38.)

De egenteligen uppbrukade, befolkade, och till
x79

samhällsskick ordnade de lame af landet äro
Alleghany-bergens sluttningar i norr at de stora gräns-
sjöarne och JLorenzo-floden, i öster at Atlantiska liai—
vet, i söder åtMexicanska viken, och i vester åt ström-
fåran af Mississippi. De föga kända och befolkade,
samt ännu mindre upröjda delarne af landet, äro de
Klippiga bergens sluttningar, i norr mot de Engelska
besiltningarne och de stora gränsvaltnen, i öster at
Mississippi, i söder åt Mexico , i vester at Stilla haf-
vet. ‘Angränsande till Atlantiska hafvet ligga, fran
norr till söder, staterna Maine, New-Hampshire, (e-
mellan denna och New-York , men skild från hafvet,
staten Vermont) Massachusetts, Khode-Island, Con-
necticut, New-York, som på andra sidan stöter till sjön
Ontario och Lorenzo-floden , New-Jersey, Pennsyl-
vania, som i nordvest når till Erie, Delaware, Ma-
ryland, Virginia, Nord-Carolina, Syd-Carolina, Geor-
gia och östra kusten af districtet Florida. Vid Mexican-
ska viken ligga, fran öster till vester den ölriga ku-
sten af districtet Florida, Alabama, Mississippi och
Louisiana. Derifiån, uppåt norr, mellan Allegbany-
bergen och Mississippi-floden, ligga staterna Tennessee,
Kentucky, Ohio, som gränsar till siön Erie, Indiana
och Illinois, som stöta till sjön Michigan, districtetMi-
chigan, hvilket upptager halfön mellan den nyssnämn-
de, samt sjöarne Huron, St. Clair och Erie, samt
slutligen Nordvestra districtet, upptagande hela det
återstående landet mellan Mississippi, Skogs- Superior-
och Michigan-sjöarne. På vestra sidan om Missis-
18.0

sippi, eller pâ hela sluttnigen från de Klippiga bergen
till denna flod, finnes blott enatat, Missouri; söder om
densamma districlet Arkansas, samt i vester och non
districtet Missouri. Hela Columbia-dalen eller slutt^
ningen från de Klippiga bergen till Stilla nafvet, utgör
blott ett enda, Vestra eller Oregan-districtet.

Americas jord mon ar oftast rodagtig till faigeii,
och den förut obrukade mycket frugtbar (K. 55,
59i). Trakterna kring de stora floderna aro merendels
sumpiga, öfversvammas, och gödas af dem; menblif-
va derigenom äfven osunda kärrländer, eller såkalla-
de Savannahs (H. 14).

Landets vidslräckthet och olika höjden öfver bafs-
ytan, gör att man i Förenta Staterna finner alla slags
climat; men öfverhufvud är det hårdare an i de un-
der samma höjd belägna länder i Europa. Dertill bi-
draga det närmare grannskapet med Nordpolens isfält,
saknaden af höga berg till skydd mot de derifrån kom-
mande kalla vindarna, som hafva fritt spelrum att ge-
nomslryka de vidsträckta slätterna, samt slutligen bri-
sten pa odling i de nordliga delarne och inuti landet*
I jilimänliet är climatet högst oregelbundet, och de dag-
liga lempcratur-förändringarne kunna icke jemnföras
hied dem, som förefalla i den gamla verden* Under
Vårmånaderna händer det, att Thermometern afvexlar
från lö’ under till 20° öfver o på några få dagar, till
och med på en. 1 de nordöstliga delarne är vintern
ganska kal^ och sommaleh myvket het* Fä högslät-
18t

ten mellan Alleghany och Klippiga bergen ar climat«
mildt och angenämt; men vid de stora flodernas utlopp
i Mexicans’^ viken, är det fugtigt, hett och osundt.
Vintern i de sydliga delarne liknar en nordisk vår. Man
har icke sällan exempel pa att nattkylan i Georgia och
Florida stigit till 5 eller 6’, och att stillastående vatten
haft tums tjock is, som dock icke gerna varat öfver
den följande middagen (H. 41-45. M. 5. K. 117, 24g).
Columbia-dalen mellan de Klippiga bergen och Stilla
hafvet skall vara bland de skönaste delar af America,
och hafva ett mildt luftstreck (H. 16, 42). I allmänhet
regnar det mycket i America, och på somliga trakter
nästan dubbelt så mycket, som i motsvarande Euro-
peiska länder. Daggen är mycket stark, och faller från
träden i stora droppar, såsom regn.

Mineralier finnas af alla slag, såsom Polerskif-
fer, Pimpsten, Flinta, Tegel- Porcellaines- och Walk-
lera, Brynstenar, Kalk, Gips, Marmor, blå och grön,
Krita, Mergel, sköna Qvarn- och Qvaderstenar, Por-
phyr, Sandsten, Berg- och Kallsalt, Glauber- och Bit-
tersalt, Magnesia, naturlig Alun och Victriol, natur-
lig Saltpetter och Soda, naturligt Svafvel, Stenkol i
outtömliga lager och Blyertz. Af metaller, utom sporr
till Guld i Nord-Carolina, finnes Silfver i Syd-Caro-
lina och New-York, Koppar i 7 särskilda stater,
Jern framför allt i de Missouriska bergen , i Connec-
ticut, New-Jersey, Pennsylvania, Maryland och Vir-

Svea rn.	J12.
iSa

ginia, samt ofta nog Magnet, Galmeja, Spetsglans och
Brunsten (H. 67).

Mineraliska källor finnas väl i New-York,
New-Jersey, Pennsylvania, Virginia och Connecticut;
men begagnas ej till helsobrunnar, såsom i Europa»
Varma källor och bad förekomma i New-York och
Georgia. Här och der finnas äfven Saltkällor, bran-
nande&Bergolje-kallor, samt Svafvelbrunnar (H. 4o).

Foderväxterna äro förträffliga i de nordöstra
staterna. Pâ de vidsträckta Savannahs frodas de hogb
men gulna för den brännande solen. I ällmanhet sy-
nes gräset icke vara rätt tjenligt för far, och halva
menlig verkan på deras ulh Åtskilliga färgvaxter fin-
nas, men odlas obetydligt utom i de sydliga landska-
pen mindre och mindre något Indigo, som ursprung-
Len icke är inhemsk. På 1 äk ed o ms- örter är
Norra America rikt, äfvensom flera giftiga finnas
der. Bland handelsväxter äro den inhemska lo-
baken , i Virginia och Maryland, Bomull 1 de^ syd iga
och Lin i de nordliga länderna, vigtigast. Sackerro-
rets odling i Louisiana och vid Mississippi tilltager.
Kentucky har den mesta Hampa. Den Indianska Ham
pan och Silkesgräset (2:ne slags Asclepia) begagnas ic-
ke. Humla odlas tillräckligt. De flesta j o r d f rüg-
ten och trägårdsväxter, såsom Kål, Rofvor, Mo-
rötter, Lök, Arter, Bönor, Laktuk, Meloner, Gurkor
och Rättikor hafva kommit från Europa, och trifvas
förträffligt. Endast Potates är, bland de mest brukh-
183

ga, inïrèmsk. BSnol' och ÄrtOt ttmtå, ïiaf de blifvit
odlade flera år efter hvarannäu , så att »ytt utsäde må-
ste hemtas från Europa. Inhemska sädesväxter a-
Vo blott Majs, soih numera hvarkcn linnes vild t eller
ntgör något hufvudutsäde, och Bergris (Oryzopsis a-
sperifolia), som växer vildt på bergen i de niedlersta
Staterna och gifver ett förtrafSigt mjöl, men icke od-
läs i stort. Bland skidfrugter äro Accomack-ärter
fCassia chamæehrista) inhemska, såmt hat och der i
de medlersta staterna mycket begagnade. Ris, Hvete,

, Korn, Hafre, Bohvele oOh Hirs, med sina af-
ärler, ärö införda från Europa. Bär- och Bus k vax-
ter finnas i America Ungefär de samma som i Euro-
pa, jemte åtskilliga andra. Här och ;der har man od-
lat. vinrankån, men med föga framgång. De flesta af
Våra fru gt t rad hafvä blifvit förflyttade dit, men
frugten får ej den smak, som i Europa. Persikorna i
tie sydliga staterna blifva bäst. Äplen odlas mycket,
imen egenteligen blott för att deraf göra Cyder-. Goda
plommon äro sällsynta 5 några slags körsbär blifva bat-
tre, Mandlar, söta Kastanier och Fikon flunas i de
sydliga staterna. De öfriga t räds lag en äro mångfal-
diga (icke mindre än 26 arter af Ek uppgifvas) och
tjenliga till alla möjliga slöjde- och byggnadsbehof. De
äro älven mycket storväxta. De utmärktaste i detta
afseende är den hvila Boken (Fagus sylvatica) som sti-
ger till 80 och 90, Platanen (occidentalis) till 90 och
ioo, samt Tulpånträdet (Lyriodendrum tulipifera) till
i2o fots höjd. (H. 50-56. K. ro8^ 122, 125.)
184

Af maskar och inseeter äro åtskilliga inför-
da, hvaribland Silkesmasken. Endast en början är
gjord med Silkes-alstringen (H. 4g, 55). Hummer,
Ostron och Krabbor finnas i myckenhet (K. 108).

Fiskslagen äro mänga, stora och i ymnoghet
att tillgå (H. 4g. K, 108).

Bland åtskilliga amphibier uppräknas 4 sjags
Sköldpaddor, 5 slags Skallerormar och en Krokodil,
eller den såkallade Alligatorn, från 12 till siS fots
längd (H. 48).	.	o 4 ,

Fogi ar ne äro der ganska mångfaldiga, ifrån de
största till de minsta (H. 46-48).

’Bland djuren finnas hvarken Lejon, Tigrar el-
ler Elephanter. Af vilda och rofdjur har America
samma slag och andra flera än Europa; t. e. den vil-
da Buffeln; men derifrån äro samtelige husdjuren, Hä-
sten, Nötkreaturet, Fåret, Geten, Svinet, Hunden och
Katten införda. Af Hvalar förekomma flera arter <H.
45, 46).

Befolkningen består hufvudsakligen af 3:ne
slag, nämligen: ur-inbyggare eller såkallade Ameri-
canska Indianer, invandrade Europeer och de-
ras afkomlingar, samt införda Africanska Negrer och
deras afföda. Vi skola här, genast i början omför-
mäla de första och sista något närmare, för att se-
dan egna en desto mera odelad uppmärksamhet åt lan-
j 85

dets egenteliga herrar, de Europeiska afkomlingarne.
Angående dem skola vi nu blott anföra det allmänna-
ste om deras härkomst och tillväxt, samt de egenhe-
ter de frän sina särskilda stamfäder bibehållit. De
utförligare underrättelserna om dem skola sedermera
förekomma i fråga om husliga förhallanden, seder
och bruk.

Landets ursprungliga innebyggare, eller In di-
an erne, som mer och mer undanträngas åt de inner-
sta och vestliga delarne af landet, lefva der, obero-
ende af de Förenta Staterna, under egna anförare, och
efter egna lagar. Dock pläga äfven de friaste, på sitt
sätt erkänna staternas öfvervälde, emottaga skänker af
den store f adr en (som de kalla Presidenten), up-
sätta Unionens flagga i sina byar, samt bära Ameri-
causka sablar och medailler. Man uppgifver några
hundrade sjelfständiga stammar (i districtet Missouri
allena 42) utom alla dem, (nära f af hela indianska
befolkningen) som bo mellan Klippiga bergen och Stil-
la hafvet. Till kroppsbyggnad, utseende, lefnadssätt
och sedvanor likna stammarne hvarannan, på det när-
maste. Somliga, såsom de mägtige Sioux mellan Mis-
souri och Mississippi, Pawnees m. fl. synas, i anse-
ende till anletsdrag, språk och plägseder, förråda
Mongoliskt ursprung, och härkomst Iran Asien öfvei
Behrings-sundet. Hos vissa är omskärelsen bruklig.
(H. io58.) Indianerne aro i allmänhet kopparfärgade,
och alla målade, häldst med svart eller rödt. De h^f-
188

va längt, slätt, svart och groft hår-, små svarta ögon,
framstående kindben, små spetsiga örnnäsor och go«
da tänder. Karlarne äro val växta, högbröstade och
hafva ett ädelt skick. Få äro under medelstorleken,
ingen blifver fet, och högst sällan ser man någon ofär-r
dig. Qvinnorna äro små, med runda ansigten och
■Utstående kindben, samt ringa behag i sitt sätt att va-»
ra; men liafva vacker röst och ett älskvärdt leende.
De mogna tidigt och vissna snart, blifva skrynkliga,
och få infallna ögon efter 5o åra ålder, samt varda
med tiden äfvenfeta. Indianerna bortrycka med sorgfak
lighet allt hår på kroppen, utom på hufvudet, der det
sammanvefvas till en lock olver hjessan. Qvinnorna
bära duremot långt hufvudhår, och det anses hos dem
för en prydnad. En af de talrikaste bland alla stam“
mar, de så kallade Flathufyudena (omkring 6o,ooq
menniskor) numera egçnteligeu befmteliga i Qregan-c
dislrictet, äro vanställda och utmärkta derigenom, att
barnens hufvuden utplattas på längden emellan tvän--
ne hårdt sammandragna brädlappar, hyaraf en i nac-.
ken och den andra för pannan, nedifrån ögonbrynen,
Indianerna nyttja nu merendels skor, och derifran at—-
sittande benbeklädnader af skinn, rödt eller blått klä-
de, hvilka räcka upp på halfva låret, och fästas med
ett snöre. Vid ett annat bära de korta kjolar kring
medjan, eller i krig en gjördel, hyarvid tobakspung,
knif m. m. äro häftade. Till prydnad brukas hängen
i öronen och äfven i näsan. Barnen blifva genast ef*
ter födseln fastbundna vid brädlappar, hvarmed de se*
187

dan af modren kringsläpas till dess de varda stora nog
för alt kunna krypa. De lemnas då i den fullkomli-
gaste frihet och nakenhet, flickorna ända öfver 5 års
ålder och gossarne ännu längre, hvarigenom deras
kroppar otroligt härdas. Indianerna slå aldrig sina barn,
utan spruta dem vatten i ansigtet, när de äro olydi-
ga; en besti affning för hvilken de mycket frukta. De
äro sina föräldrar ganska hörsamma, och skiljas ej från
dem , förr än de kunna försörja sig sjelfva. Smnes-
förmögenheterna, särdeles hörsel och syn, äro skai-
pa, minnet förträffligt och local-kännedomen förvå-
nande hos dessa folk. Hvarje stam talar sitt språk,
som för Européen förekommer olika det ena med det
andra, och äfven för vissa stammar inbördes skall va-
ra oförståndligt. Man är dock benägen tro, att alla
dessa särskilda språk blott äro olika mundarter af ett
ursprungligt och gemensamt. I qvinnornas mun skall
det vara mycket välljudande. Indianerna tro på till-
varelsen af ett högsta skapande väsende, eilenden
store anden (Maniton), som god, rättfärdig och vis,
har sin thron ofvan molnen; men ock på underord-
nade onda andar, mpt hvilkas inflytande de söka
skydda sig, genom trollkarlar eller besvärjare. Den
gode anden hylla de icke, emedan de anse honom dess-
förutan vilja deras bästa, Emot denna uppgift al Has-
sel, som han i sina egna detail-berättelser motsäger,
påslår åler Klinckowström , hvilket synes vara troli-
gare, att de fira vissa fester om året till den store an-
dens (eller den magtigastes) ära, och alt de taga ho-
188

nom till vittne af sina löften och öfverenskommelser.
Författaren påminner sig ock, att i en äldre beskrif-
ning öfver Norra America hafva sett teckningen af den
Indianske gudens bild. För den onde anden hafva In-
dianerna en stor bafvan och nedkasta sig för honom,
till vinnande af hans benägenhet. Prester finnas li-
ka sa litet, som någon formelig gudstjenst ibland
dem. Hvarje enskild beder och offrar' för sig åt den
onde anden, när frugtan drifver honom dertill. De
tro på ett lif efter detta, en himmel och ett helfvete,
ehuru deras begrepp derom väl aro mycket orediga.
De hålla, i sina allmänna sammankomster, tal, som
ofta äro mycket vackra, och underhjelpa då minnet
med små stafvar, eller ett slags radband, kalladt
Vamp um. Det består af hvita, bruna, eller blårö-
da bitar af musselskal, skurna aflånga och polera-
de såsom perlor. Vanipum brukas dessutom dels
till prydnad, dels till vänskapstecken och gåfva vid
alhandlingar, dels fordomdags till penningar. Indi-
anernas hufvud-näringar äro jagt och fiske. Pil
och båga äro tämmeligen komna ur bruk, och man
betjenar sig i allmänhet af eldgevär, utom på pels-
djursjagt. Tndianerne äro mycket händiga att förfär-
diga sina kläder, vapen och husgeråd. Deras handel
består bufvudsakligen i utbyte af pelsverk mot starka
drycker, tobak, vapen, äggjern, hvarjehanda verktyg,
småsaker och grannlåt. Indianerna äro i allmänhet
kringvandrande, afsky åkerbruk och fasta yrken. Deras
boningar, Wigwams, bestå af jordkulor, eller af up-r
rosta trästammar, eller af flyttbara näfver- eller bark-
tält , hvilka någon gång öfverdragas med hudar. Kläder,
husgeräd och vapen äro deras enda personliga egendom,
allt annat är hela stammens; men dess område oltast
obestämdt, hvarigenom ständiga tvister och krig med
grannarne underhållas. Man beräknar, att omkring h var
5:te eller 6:te menniska ibland dem plägar vara kri-
gare , följagteligen alla man i den dertill dugliga åldern.
Deras förnämsta vapen, då de kämpa man mot man, är
en stridsyxa (Tomehawk), den de föra med största
skicklighet, och kasta så säkert, att äggen ofelbart
träffar föremålet på 5o steg De plåga sina öfver-
vunna fiender till döds, såsom offer åt sina fallna
krigares vålnader. De afskära, och forvara såsom se-
gertecken, sina fienders hufvudsvål med det dervid sit-
tande håret, eller den så kallade S c a 1 p e n *). Nästan
alla Indianska stammar hafva 2:ne höfdingar; näm-
ligen en domare i fred, Satschcm, och en anförare i
krig. Ibland äro bägge befattningarne förenade. Höf-
dingarne, äfvensom de särskilda afdelningarne inom
stammen, hafva merendels namn af villdjur och rof-
foglar, såsom Björn, Varg, Räf, Buffclose, Örn,

*) Scalperingen är icke ofelbart dödande. Acrelius omta-
lai’ (46) 2:ne exempel derpå, det ena med en Engelsk
soldat, som Indianern© scalperade, under det lian ru-
sig somnat på sin postj det andra med en Svensk hu-
stru, vid namn Bure, som sedermera lefde många ar,
och födde åtskilliga barn.
Orm (af flera slag) liksom våra gamla höfdingar och
ätter. Dessa anförares värdighet är hos somliga ärft-
lig, men hos de flesta icke, och gifver föga magt.
Härtog kunna icke påbjudas, krig förklaras, eller fred
slutas, utan stammens bifallefter de flesta rösterna,
då hvarje husfader har sin stämma. Han är obero-
ende herre i sitt hus, och lefver i månggifte, hvarfö-
re ock qvinnorna blifva omildt, och utan agtning, be-
handlade. I allmänhet måste de mest arbeta under
det att manfolken lättjas / eller sysselsätta sig med jag-
ten, fisket eller krigen. Indianerna hysa det djupaste
föragt för den, som försakat sin frihet, synnerligen
för Negrerna, och man kan icke värre skymfa de för-
ra, än när man jemnförer dem med de sednare. Öf-
verhufvud äro Indianerna mycket ömtåliga för för-
olämpningar, och giriga efter hämnd, hvilken, om
förolämparen sjelf icke åtkommes, utöfvas på hans
slägt, eller stam. Eljest äro de höfliga, gästfria, fri-
kostiga, vänfasta, ordhålliga, eniga sig emellan, och
hvarannan mycket tillgifna. Deras värsta fel är be-
gäret efter starka drycker. För att skalfa sig dem,
tillåta de sig de största nedrigheter; och när de hafva
tillfälle till rus, kunna de icke hålla sig derifrån. I
sitt druckna tillstånd, känner Indianen ej mera sig sjelf,
agtar intet, som eljest är honom heligt, och blifveren
förkroppsligad satan. För allt hvad som omgifver
dem, ehuru nytt det må vara, affectera Indianerna en
likgiltighet, som gör dem alfvarliga, återhållsamma
igi

C*ch till ulseendet phlegmatiska, utan att dock vara det.
Samma likgiltighet låta de påskina för glädje, sorg och
kroppslig smärta, samt utskratta och iörhäna sina fien-
der, under det de pinas till dods. I sällskap med Eu-
ropeiska afkomlingar, visa de sig slolla. Bland deraa
$iöjen ar dansen den förnämsta. Karlar och qvinlolk
dansa ej med hvarannan, ulan hvardera könet för sig,
merendels nattetid kring upptända eldar. Krigsdansen,
år den märkvärdigaste. De, som deri deltaga, ära
målade, klädda och beväpnade så, som när de draga
4 fält. Församlade, huka de signed kring en stor eld,
i hvars grannskap står en hög påle, Enär de en stund
suttit i denna ställning, uppreser sjg en af anförarne,
ställer sig midt i kretsen, upprepar de tappra geynin^
gar han utfört, nämner de fiender han dödat, och i
det han beskrifver, huru han afryckt dem scalpen, ef-*
terhärmar han sin rysliga förrättning, svänger sin
klubba, och slår henne, med stor häftighet, mot på^
len. Sedan den förste krigarn slutat, fortsätter en an-
nan med beskrifningen om sina bragder, och emellan
hvarje paus förnyas dansen, som således fortfar flera
dagar efter hvarannan, intill dess alla krigarne slutat.
Under hela tiden må ingen sofva. En björn eller nå->
got annat stort villebråd blifver, vid dansens början,
lagdt vid elden att stekas, och hvarje krigare äter der*«
af efter behag. När alla talen äro till anda, slutas
festen med en alhnän dans. Krigarne röra sig i olika
«ställningar, springa omkring, såsom ursinniga, svänga
sina knifvar och vapen, samt löpa med ett fasligt lju-
lande ifrån hvarannan (H. 78, 79). Klinckowslröm
berättar (45g), att han i New-York sett några resande
Indianer, till vinnande af sin bergning, uppföra en så-
dan, och att intrycket deraf var så ohyggligt, att nå-
gra af de närvarande frunlimmerna dånade, och de öt-
riga åskådarne intogos af fasa. Indiauernes national-
musik är rå, omelodisk och enformig. Krigssången
ar ett slätt recitativ; och af Instrumenter hafva de
blott en rörpipa och trumma (H. 71-79,85, k 56-ro46.
K. 4g, 446-46i.).

Inom de med Europeer befolkade staterna, hafva
Indianerna merendels bestämda omraden eller sakallade
Reservat gebiet, som de, efter fördrifvandet Iran, eller
försäljningen af, det öfriga landet förbehållit sig. Sa-
dant ar förhållandet iNew-York, Syd-Carolina, Geor-
gia, Alabama, Mississippi, Tennessee, Missouri, In-
diana, Illinois och Michigan. I andra, såsom Ohio,
hafva de äfven afträdt denna återstod, men med för-
behåll för dem, som icke utvandrat, att fa behalla
sin gamla författning. Stora farvägar ga igenom deras
områden, hyarigenom de ännu mera komma i beröring
med Européerna, hvilka ofta besöka dem. Ehuru be-
dröfvade Indianerna äro öfver de hvita nybyggarnes
ständiga tilltagande, ehuru de i sina sanger klaga öf-
ver, att se sina fäders och krigares griiter trampas af
främlingar från andra sidan om hafvet, ehuru de be-
gråta sina vördade skogar, som falla för nykomlin-
garncs bilor, och åt sitt lands Dryader dira mången
elegisk suck : så är deras begär efter främmande till—
verknigar, så starkt ? och deras behof deraf sa stoit,
att de ej kunna vara dem förutan, och att stammar—
nes områden ju längre ju mer inskränkas. Huru och
hvarmed afträdda länder betalas kan inhemtas af föl-
jande köpeafhandlmg, som ingicks med W diam I enn
år 1685, och med hvilken både de föregående och efter-
följande i allmänhet öfverensstämma. För alt land,
beläget på vestra Delaware-stranden, mellan åarne
Quing-Quingus och Chester, samt sa langt inåt landet,
som en karl kunde hinna att på sme dagar rida med
en häst, betingades 20 gevär, 20 kaggar starkt vatten,
20 ylletäcken, 20 killiar, 20 skålpund krut, 100 stän-
ger bly,4o tomehawks, 100 knifvar, 4o par strumpor ,
1 fat öl, 20 skålpund Ryssgelb, 100 famnar vam-
pum, 5o glasbouteiller, 5o tennskedar, joo åljern, 5oo
tobakspipor, 100 händer (göpnar?) tobak, 20 små to-
baksstanger, 20 eldstål, 3oo flintor, 5o saxar, 00 kam-
mar, 60 speglar, 200 nålar, 1 skäppa salt, 3o skalp,
socker, 5 kannor sirap, 20 tobaksdosor, loomungigor,
20 hackor, 5o borr, 3o träddolkar med skruf och 100
rader glasperlor (K. 384). Många Indianer hafva nu-
mera blandat sig med Européernas afkomlingar, an-
tagit christendomen , eller åtminstone något af deras
näringssätt, bo i fasta byar, drifva åkerbruk, odla Po-
tates, Majs, Bomull och Indigo, samla ris och pressa
socker, spinna och väfva, samt hafva äfven slafvar. Sa-
dauL är förhållandet synnerligen i New-York, hvar-
est de år 1809 äfven hade 5:ne saltpetlerverk och 1
krutqvaru, 469 väfstolar och 49 Guldsmeder; i Georgia
ig4

ocli Tennessee, h rares t Ch erok es etne år 1816 hade 585
Negerslafvar, afvensom stamnien Chickasaw i Mis-
sissippi äger sâdane. I Alabama och Louisiana hafva
Indianerna ock antagit något Europeisk odling, hvar*
med undervisningsanstalter och skolor £ör barnen mer*
eiidels äro förknippade. I Nordvestra districtet hafva
åtskilliga Fransyska afkomlingar från Canada gift sig
med Indianskor eller Squaws, Der talas ömsom Fran-
syska och Indianska : kladedrägten är jemväl lika blan-
dad (ti. 694).

Europe er. Det nordliga America begagnades
ej genast efter upptäckten till nybyggen eller handels*
platser. FÖrst år 1584 gaf Drottning Elisabeth i Eng*
land ett öppet bref åt Walter Raleigh, alt taga i be*
sittning alla länderier, som ännu icke vore något chri-
steligt folks agendom. Tvänne små Engelska skepp af*
giiigo deruppå samma år till America, och landade
vid tilloppet af strömmen Roanoke, (i Nord-Cärölina)
samt kallade landet norr tit, sin ogifla Drottning till
ärä, Virginia. Dit fördes af Rich. Greenville följan*
de året en colonie af 107 Briller, som dock mötte så
många svårigheter, att de år 1586 måste återvända.
Tvänne efterföljande försök, alt grimda nybyggen i
dettna nejd, 158/ och lågo misslyckades älvehledes
emedan de voro för svaga, alt försvara sig emot In-
dianerna. Engelsmännens lörslä varagtiga bosällnm*
gar skedde mellan i6o3 och 1625. Till Virginien för*
des 1606 en colonie, som köpte sig land ål de Indian*
ska höfdingarne. 1609 ditskickades den förste Slålhål*
ig5

hrën Delaware, som 1618 fördref Hollandàme från
deras colonie vid Hudsonfloden. Blornstrände blefvo de
Engelska bosättningarne förnämligast eiter 1625, dâ
Carl i:s opolitiska åtgärder föranledde en mängd miss-
nöjda att öfvergifva sitt fädernesland och söka ett nytt
hem i America. De flesta nedsatte sig i Virginia och
Massachusetts, bvarest colonien Plymouth frodades se-
dan 1620. Ifrån dëssa bagge länder utbredde sig Engels-
männen Öfver New~Hampshire, Maine, Rhode-Island j
Connecticut oth Maryland, hvilket sistnämda 1601 af-
söndrades från Virginia och af Lord Baltimore för-
sågs med privilegier, hvaraf ingen annan colonie kunde
berömma sig. På samma tid hade äfven andra folk
försökt bosätta sig i America, nämligen Fransoser i
Canada vid Lorenzo-lloden, Nederlandare i New-York
och New-Jersey, samt slutligen Svenskar kring floden
Delaware. Äfventyrare från alla trakter i Europa
sökte den nya verlden för att göra lycka, förvista och
förbrytare för att finna en fristad. De af andra folk
än Engelsmänner anlagda colonier sammansmälte efter®
hand med deras. Svenskarne underkufvades af Ne-
derländarne 1655 och dessa af Engelsmännen 166L
Acadien bief 1715, samt bagge Canada och Louisiana
österom Mississippi genom Spaniens begifvande 1765,
förenade med Englands besittningar, hvilka sträckte
sig från Davis sundet i norr, till Mexicanska viken
i söder, samt från Atlantiska hafvet i öster, till Mis-
sissippi i vester. Florida blef likväl 1785 återsläldt
till Spanien, som först 1821 alslod detta land till Föf«
enta Staterna.
Allteftersom befolkningen ökade sig i colonierna,
så började dessa afsöndra sig i särskilda stater, hvil-
kas organisation genom Kongl. frihetsbref och privi-
legier bestämdes. Det äldsta deribland är Virginias
af 1612, Massachusetts af 1628, Marylands af
1652, Rhode-Isla n d s af 1663, Connecticuts af
1664, N ord-C a r ol in a s af 1668, Sy d-Car olinas
af 1670, Ne w-H a m p s hi re s af 1679, Pennsylva-
nias af 1681, New-Yorks af 1685, New-Jer-
seys af 1702, Delawares af 1708 och Georgias
af 1755. Dessa privilegier voro likväl af skiljagtigt
innehåll, och ena landskapet hade större förmoner äu
det andra. Folkmängdens tilltagande var svagt; endast
liafskusterna och flodernas stränder voro bebodda af
Europeer. Ofördragsamhet med olika religionsbekän-
nelser, och inskränkande näringsförfattningar, synner-
ligen den Engelska Navigations-acten, hämmade Coloni-
ernas tillväxt, och man började högljudt knorra der-
öfver. Men så länge man hade alt frugta för Fran-
soserna i norr, och Spaniorerna i söder, fördrog man
med tålamod detta tvång, till och med förändringen
1755 från Monopols- till Taxations-systemet. Men
så snart man, genom freden i Paris 1765, trodde sig
säker utifrån, blef man uppstudsig inom Colonierna.
Den i Brittiska Parlamentet 1766 genomgångna Stäm-
pel-acten (Chartæ-Sigillatæ-författningen) uppväckte
allmän ovilja i America , just icke för storleken al de-
ras i sjelfva verket obetydliga bidrag till moderlandet,
som för deras skuld fört blodiga krig, och ådragit sig
hiyckeh skuld 5 men för att icke erkänna såsom grund-
sats, att Parlamentet skulle, efter behag, kunna be-
skatta colonierna. Dessutom kände de sig vuxna och
starka tiog, för att ej längre vilja slå under ett så af-
lägset befäl. Stämpel-acten upphäfdes val ; men då
en ny tullafgift på Thé skulle införas 1773, utbrast
upproret i Boston den 21 December. Ett år sednare,
eller den 5 December 1774, samlade sig Deputerade,
från de ofvannämnde 15 landskapen, till ett möte el-
ler såkallad congress, i Philadelphia, hvai'est de be-
slöto, att med väpnad hand försvara sig. Den 19
April 1775 blefvo de angripne af moderlandets krigs-
magt; den 1 Maji ingingo de sig emellan en Union;
den 18 Junii logo de Washington till anförare, och
den 25 Augusti förklarades de af Konungen i England
för upproriska. 1778 erkändes de för sjelfständiga af
Frankrike och Spanien, samt 1783 af sjelfva England.
Till de 13 första Staterna hafva sedermera kommit;
14) V ermont år 179^, 15) Kentucky 1792, 16)
Tennessee 1796, samt 17) O hi o 1802. Sedan Indi-
anska stammen Chaktaw, i freden 1801, öfverlemnat
landet mellan Mississippi- och Yazou-floderna till För-
enta Staterna, samt dessa, år i8o5, afFrankrike köpt
hela Louisiana, för 60.millioner Francs: så bildade sig
18) Louisiana 1810, 19) Indiana 1816, 20J Mis-
sissippi 1817, 2*) Illinois 1818 , 22) Alabama
1819, 23) Maine 1820, hvilket dittils utgjort en del
af Massachusetts, och 24) Missouri 3821, Districtet

Svea VII,

15.
Columbia uppkom devigenom alt Förenta Staterna,
sedan de bringat sig upp till sjelfbestånd och anseen-
de, ville hafva en sam f ä 1 d t förbundsstad , som icke
hörde till någon viss stat, utan till alla gemensamt.
Man valde d er till, vid floden Potowmak,pa gränsen
emellan Virginia och Maryland, en plats, som nä-
stan var i medelpunkten af Unionen, och ar 1790
blef, af de bägge Staternas regeringar , till densamma
högtidligen öfverlemnad. Districtet utgöres af joo
Engelska (2> Svenska) qvadrat-mil på ömse sidor af
Potowmak, och bildar en fullkomlig fyrkant, hvars
hörn äro vända mot de fyra väderstrecken. Liksom
districtet kallades efter Americas förste upptäckare,
Columbus, så fick hufvudstaden sitt namn af Före-
ningens hjelte, Washington. Regeringens säte förlädes
ej der, förr än år 1800. Hela halfön, hvaraf districtet
Michigan utgöres, afträddes väl i freden jySö till
Förenta Staterna ; men Fort Detroit öfverlemnades ej
förr än 1796, då en styrelse dit förlädes och districtet
organiserades. Det Nor d-V est ra, efter sin belägen-
het kallade, districtet, står under gemensam styrelse
med Michigan; men är på dervarande befästningar
när, nästan aldeles i Indianernas våld. Districtet Ar-
kansas räknades fordom till Louisiana; skildes 1819
från staten Missouris område, och erkändes för ett
eget, Districtet Missouri utgjorde tillförene nord-
vestra delen af Louisiana, hvarpå Frankrike ifoo, och
Spanien 1802, afstodo sina anspråk. Förenta Staterna
äga, i hela landet, endast några militaire-poster, hvar-
’99

ifrån de idka pelshandel med Indianerna, hvilka eljest
innehafva alltsammans Sådant ar äfven förhållandet
med districtet Oregan, som England 1815 afträdde
i Genler-freden, och 1818 aflemnade till Nord-Ame-
ricanskä factoriet vid Columbia-floden. 1822 blef det
upplaget till ett district i Unionen. (Fant, Hassel.)

Den Europeiska befolkningen härrör från
alla möjliga Europeiska länder. Hufvudsakligen b e-
står hon dock af Engelsman. Skottar, Irländare,
Tyskar och Schweilzare, Fransoser, Nederländare,
Svenskar, Italienare och Spanioref. Det fordna NeW-
Englands provincer, eller staterna, Maine, New-Hamp-
shire, Vermont, Massachusetts, Rhode-Island och Con- *
necticut äro, med föga betydliga undantag, bebygda
af Engelsmän. Skottar hafva sina bosättningar i
New-Hampshire, New-York, New-.lersey, Pennsyl-
vania och Nord-Carolina. Irländare finnas hufvud-
sakligen i Pennsylvania och Maryland, för öfrigt äro
de spridda öfver Massachusetts, New-Hampshire, New-
York, New-Jersey, Kentucky, och några andra stater.
Några små Wallisiska bosättningar hafva ägt rum i
Pennsylvania och New-York. Befolkningen i de nord-
ostliga staterna är således för det mesta Brittisk. Den-
na utgör afven största delen af innebyggarne i de med-
lersta, och en stor del i de sydliga staterna, eller i
det hela troligen •£% af Europeiska befolkningen. T y-
skar finner man förnämligast i Pennsylvania, hvar-
est de utgöra af befolkningen. Många hafva bosatt
sig i New-York och New-Jersey, samt, under den si-
200

sta tiden, ide vestliga staterna, synnerligen vid Ohio.
Schweitzarne hafva en hel colonie uti Indiana;
eljest träffar man en och annan af dem bland Ty-
skarne i de öfriga staterna. Nederlä ndarne bo,
såsom, efterkommande af de första nybyggarne, för-
nämligast i New-York. Ett ringa antal finnes äfven
i Pennsylvania och New-Jersey, hvarest de, för det
mesta, antagit Engelskt språk och lefnadssätt. y>Af
Fransmän finner man tvenne ringa bosättningar i
New-York, samt här och der iNord-Westra districtet
i Syd-Carolina och New-Jersey. Största antalet är hem-
ma i Louisiana, och Illinois hvarest de utgöra | af
folkmängden, samt i Mississippi. Italienare finnas
i New-York och Pennsylvania, samt Spaniorer i
Florida och Louisiana. Svenska rn es afkomlingar
lefva uti New-Jersey, Pennsylvania, Delaware och
Maryland (H. 65-6j).

Upphofvet till, och fortgången af, våra ännu icke
från allt samband med moderlandet skilda landsmäns
nybygge i Norra America, är följande:

Sedan Holländarne, i begynnelsen af 1600-talet,
börjat segla och handla på Norra America, samt bygga
Magazin vid Hudson-floden, och år 1625 stiftat ett
Wcst-Indiskt Handels-compagnie, inställde sig en af
medhjelparne dertill, Nederländaren från Antwerpen,
"Wilhelm Usselinx, hos Gustaf Adolph, med förslag,
att ett Svenskt Handels-Compagnie, till Asien, Africa,
America och Magellanica, måtte upprättas. Det antogs
20Ï



och upphofsmannen, som, i fullmagten af den 21 De-
cember s. â. kallas Wiliam Ussling, bemyndigades der-
igenom, att samla deltagare. Elt contract, innehållande
vilkoren för ett General-Handels-Compagnie
till nyssnämnde lander, utfärdades 1625. Tillika yt-
trade sig Usselinx derÖfver, och aflade en berättelse
om landets fördelagtiga beskaffenhet vid floden Dela-
ware. Den 14 Junii 1626 utfärdades en Octroy, eller
privilegier, på 12 års tid, för detta General- eller
äfven så kallade Södra Compagnie, hvari Kongl.
Maj:t, på eget afventyr, ville våga och insätta 4oo,000
Daler. Emot denna och andra fördelar, skulle Kro-
nan uppbära 4 procents tull, samt i af alla Minera-
lier, och tionde af det lands frugt, hvilket kunde in-
tagas. Compagniet skulle välja sina Directeurer, och
åt Usselinx förunnades toVö ^r alla varor, som i
Compagniet skulle köpas och säljas. Dess fartyg borde
segla från och till Götheborg. Saken föredrogs Stän-
derna på Riksdagen 1627; de gåfvo sitt samtycke och
bekräftelse, hvarefter Enke-Drottningen Christina,
Furst Johan Casimir, Riksens Råd, de förnämsta af
Adeln, Ofverstarne för Krigsbefälet, Biskopparne och
andre af Presterskapet, Borgmästare och Råd i Stä-
derna, samt en stor del af Allmogen lät anteckna sig
såsom deltagare. En Director utnämndes d. 19 Mars
1627, för att ytterligare meddela allmänheten under-
rättelser om compagniet, och samla underskrifter till
delagtighet deruti ; hvartill Presterskapet dessutom be-
fäl tes förmana sina åhörare. Tiden, inom hvilken för-
502

ata afbetalningen skulle vara gjord, bestämdes till den
I Maji 1628. Till verkets styrande och utföran-
de, förordnades en Amiral, Vice-Amiral, Köpmän,
Underköpmän, Assistenter och Commissarier, jemte
krigsfolk och Officerare. Men de Polska fält logen
och det Tyska kriget kommo emellan. Före afgåen-
det till det sednare, förklarade Konungen, den 29 Maji
i65o, att Adeln och Presterskapet funniträdsamt för-
ena de uti Söder-Compagniet intecknade penningar
med det upprättade Skepps-Compagniets, intill dess
omständigheterna medgafve, att fortsätta Söder-Cotn-
pagniet ; hvilket derefter var pa vägen att dö med Ko-
nungen. Men i detsamma inställde sig en annan Hol-
ländare, benämnd Pet. Menewe, äfven kallad Menuet,
hvilken varit i Holländska Compagniets tjenst i Ame-
rica, råkat slöta sig med föreståndarne, samt blifvit
hemkallad och afsatt. Axel Oxensljerna begagnade
denna anledning, blef sjelf förman för West4ndiska
Handels-Compagniet, och uppmuntrade andra förmögne
Herrar alt deruti deltaga. Han hade ock, genom Sven-
ska beskickningen i England, föranstaltat, att Konung
Carl I på Svenskarne öfverlåtil alla anspråk, som
Engelsmännen ägde på landet (Delaware) derigenom,
att de först funnit det. Utrustad med folk , proviant,
ammunition och köpmansvaror, tjenliga för handel och
skänker åt Indianerna, utfärdades Menuet med tväime
fartyg från Götheborg, hvilka om våren i658ankommo
till utloppet af flodfen Delaware, landstego i nuvaran-
de staten af samma namn, vid Cap Hinlopen; kallade




20$

det Paradis-udden, och slället, det nuvarande Lewis-
town , för Paradiset. Ett område köptes af Indianer-
na, frän denna udde, längs Delaware, till fallet San-
tickan, (nu Trenton i New-Jersey) och sedan inåt
bindet, så mycket, som åstundades, till Svenska Kro-
nans everldeliga ägo. Afhandlingen skedde på Hol-
ländska och Indianerna sjätte derunder sina händer och
bomärken. Betalningen bestod i sylar, nalar, saxar,
knifvar, yxor, bössor, krut och kulor, täcken af fris
eller filt. Landtmataren Kling, som åtföljde colonien,
uppmätte landet och affattade det på charta. Det kal-
lades Nya Sverige, och dess gransor utmärktes
med pålar nedslagna i marken. Det var i längden nå-
got öfver 20 Svenska mil, och på bredden obegrän-
sadt, eller så vidsträckt man behagad». Pa bergshöj-
den vid det nuvarande Wilmington i Delaware, an-
lade Menuet en befästning, som, efter Sveriges Drott-
ning, benämndes Christinæ-Skans. Holländarne, som
nedsatt sig vid floden Hudson, och tiliförene äfven
haft några skansar i älfven Delaware, voro derifran
fördrifne af Indianerna, och dessa anläggningar i grund
förstörda. Likväl hade Holländarne nagra af de sina
ständigt boende vid Delaware-älfvens östra sida, for
alt bevaka deras företag, som kunde komma att besö-
ka orten. Afsigten var att åtminstone försäkra sigom
halfön (numera staten New-Jersey) mellan denna flod
och Nieuw-Amsterdam, eller nuvarande New-Yoik.
Så snart man markte att Menuet anlade skansen, pio-
testerades deremot , på Holländsjfa Compagniets väg-
2o4

nar, genom General - Directeuren af Nya Nederlän-
derna , med påstående att hela floden hörde dit. Men
å dessa föreställningar gjordes af Menuet lika litet af-
seende, som det å Holländarnes sida kom längre än
till ord.

Sedan Menuet, efter 3 års trogen tjenst, aflidit, ut-
skickades år 1642 Öfverste-Lieutenanten Joh. Printz *),
såsom Gouverneur till Nya Sverige, med 5ne krigs-
skepp, hafvande folk, amunition och köpmansgods om
bord. Hans Instruction, af den l5 Aug. samma år, är
med stor omtanke författad, och af den Kongl. För-
myndare-regeringen underskrifven. Bland annat åläg-
ges Gouverneuren, att göra försök med Silkes- och
Vinodling, samt Saltalstring, Utom frivilliga utvan-
drare, skickades äfven förbrytare till Colonien, hvar-
est de hölios fängsliga och, skilda från andra. Men
deras ankomst misstycktes så af angränsande folk och
Indianer, att de, som anlände under Printz’s tid, må-
ste föras hem igen, och inga vidare utskickas. Redan
före hans ditsändande, hade Söder-Compagniet, år
164i, fått uleslutande rätt att införa Tobak till Sveri-

*) Han var född pä Bottnaryds Prestegård i Smaland,
hvarest fadren var Kyrkoherde. Hade efter mänga äf-
ventyr, under Soara-kriget, tjent sig upp till öfverste-
Lieutenant vid WestgöthaRyttare; men uppgaf nesligen
fästningen Chemnitz i64o, hvarföre han dömdes från
tjensten, och miste henne 1641. Följande året, då
han skickades till Nya Sverige, blef han adlad, och ef-
ter återkomsten Landshöfding i Jönköping 1658; dog
1663, utan söner.
So5

ge, Finland och Ingermanland ; hvilket privilegium å-
ren 1644, 1645 och i64/ förnyades, med skärpta straff
för öfverträdelserna deraf. Men då de likväl icke kun-
de förekommas, blef Tobakshandeln frigifven år i64g.
Sednare, eller under d. 15 December s. år, utfärdades
24 års Octroy och Privilegium på ett, från Com-
pagniet af NovaSvecia särskildt, Compagnie för
handeln på Africa, Asien och America. Efter flera
förändringar med tobakshandeln, som ömsom förläna-
des ål andra compagnier, ömsom lemnades fri, fick A-
mericaiiska Compagniet, den 20 December 1654, åter
privilegium, att allena införa denna vara»

Gouverneuren i Nya Sverige, Printz, tog silt re-
sidence på ön Tenaçkongh i Delaware, och anlade
der en annan skans, kallad Nya Gölheborg: (lärer va-
ra antingen ön Little Tinicum, eller ön Port-Island,
pä hvilken sednare ett fäsle ännu står, bägge i Penn-
sylvania) samt på östra stranden af Delaware en tre-
dje, Elfsborg, numera Elsingborough i New-Jersey,
Korsholms skans, Manajungh på Skör- eller Skul-ki-
len (namnet är bevaradt i S ch uy 1 k i 11-floden vid Phi-
ladelphia) m. fl. på den vestra. I delta väderstreck
sträckte sig Svenska bésittningarne till älfven Susque-
hannah, vid dess stora fall, nära mynningen af Cone-
waga-strömmen i det nuvarande Pennsylvania, hvars
första Europeiska bebyggare Svenskarna voro» Med
Indianerne lefde de i godt förstånd, och lärde sig de-
ras språk ; men med Holländarne fortforo beständiga
2o6

tvister. Våra landsmän ansågo sig för rättmätiga ä-
gare till det land de köpt, och ville mota Holländarnes
anspråk eller inkräktningar med motsvarande. Dessa
åter beklagade sig öfver Svenskarnes odrägliga hög-
mod, och att de ej mer agtade Holländarnes prote-
ster, „än som en ko skulle flyga Öfver deras huf-
„vud.'” „Får,” skrifver Adrian van d. Donck *)”
„Svenska Gouverneuren förstärkning i tid: sa skola vi
„blifva mera häpna för honom, än vi varit för den
„Engelska, eller någon af deras Gouverneurer”. Tren-
ne gånger, under det Printz var Gouverneur, utskicka-
des fartyg till colonien, dels med ammunition och köp-
mansgods för Indianerna, dels med folk. Men då den
väntade förstärkningen likväl uleblef, förloiade liintz
tålamodet och reste hem, 1602, samt förordnade sin
måg, Joh. Papegoija, till Vice-Gouverneur. Ändteli-
gen ankom 1654 ett fartyg från Sverige, både med
krigsfolk och nybyggare. Lystnaden, att vandra ut till
America, vur då här hemma så stor, att öfver hundrade
hushåll, godt ärligt folk, som sålt hus och hem, nöd-
sakades qvarstadna i Götheborg, för bristande utrym-
me på fartyget. Med detsamma ankom, såsom Com-
missarius och Gouverneurens Assistence-R-ad, f. d. Se-
creteraren i Commerce’-Collegium, Joh. Rising, hvil-
ken, genast vid landningen, intog skansen Fort-Casi-
mir, som Holländarne, mot PHntz’s protesterande, an-

*) En Holländare, som sedermera 1655 utgaf en Historia om
Nya Nederländerna.
'	.	'

207

lagt vester om älfven, der det nuvarande New-Castle,
i Delaware, är beläget. Som Papegoija ville resa ur
landet, sa uppdrogs dess styrelse åt Rising, hvilken
sedermera kallade sig General-Directeur. Den 16
Mars s, år hade Drottningen utfärdat privilegium för
dem, som köple land, eller handlade i Nya Sverige, el-
ler Westindien; och den 17 nästföljande .Tunii, afslöt
Rising ett nytt Vänskaps-förbund med Indianerna *')♦
Han log nara kännedom af landet, och gjorde, med
biträde af Landtmälaren Lindström, en beskrifning,
oçh den sednare äfven en charta, ölver Svenska besitt—
ningarne på bägge sidor om Delaware-floden, hvilket
allt hemskickades.

Holländarne kunde icke smälla förlusten af Fort-
Casimir; och när de hunnit samla krafter, ankom
Holländske Gouverneuren i Nieuw-Amsterdam, Sluy-
vesant, i sisla dagarne af Augusti 1635, seglande med
7 större och mindre fartyg, samt 6 till 700 man.
Först återtog han Fort-Casimir, samt bemägtigade
sig sedermera äfven det öfriga landet och Christinæ
skans, hvarest Rising måste capitulera; men med vil-

*) Da afhandlingär med dem skulle ske genom tolk, vo-
ro de angelägna om, att denne älven till utseendet
mätte vara oväldig, och likna hufvudmännen â ömse
sidor. En händelse omtalas, dä en man med långt
skägg begagnades till tolk, och Indianerna, som icke
hafva sådant, deral bortskuro hälften, innan han, a de-<
ra« vägnar, fick begynna »in bemedlings-förrättning.
2o8

kor att blifva hemförd.. De Svenska och Finska ny-
byggarne, som ej voro förmögna att följa med Gou-
verneuren och hans sällskap, skulle få elt år och 6
veckor, till sin egendoms försäljande. De, som ville
qvarstadna, skulle få förblifva vid den Augsburgiska be-
kännelsen och hålla sig en Lärare. Holländarne ploc-
kade genast ut kärnan af det Svenska manskapet, och
förde det till Nieuw-Amsterdam : qvinnorna plundra-
des hemma i husen, och hyllningsed affordrades fol-
ket. Rising kom 1656 till Carl X i Pohlen, för att
uppmuntra honom till Coloniens återtagande; men Ko-
nungen var invecklad i mycket vigtigare värf, som ic-
ke tilläto honom egna någon uppmärksamhet åt dessa,
förr än han till Sverige återkom 1658. Genom ett
nytt placat, af d. 22 Majis. år, bestämdes närmare A-
mericanska Compagniets privilegium å Tobakshan-
deln; förnämligast, på det att den vigtiga Colonien
Nova Svecia måtte bibehållas, och undersåtarne, som
der en rund tid, utan undsättning och tröst, suttit, ej
måtte öfvergifne varda. Men när Städerna i riket,
som redan, vid Riksdagen 1655, besvärat sig öfver
Handels-Compagnier och monopolier, gjorde lörnya-
de påminnelser i detta afseende, vid Riksdagen i Gö-
theborg 1660: så beslöi Kongl. Maj:t att Americanska
Compagniet, det påföljande året, skulle upphäfvas. En-
dast 18 Svenske män och 1 Finne gjorde Holländarne
hvllningsed vid capitulationen; dock voro der många
flera af våra landsmän, med hvilka Indianerna seder-
mera höllo ihop mot Holländarne. Deras välde räck-
sog

te icke längre an till 1664, då landet intogs af Engels-
männen. Sedermera, eller i fördraget mellan Sverige
ocli Holland den 18 Julii 1667, beslutades att frågan j
öm skadestånd för Svenska Vestindiska Compagniet,
skulle, så fort som möjligt skärskådas, eller rättare
sagdt, uppskjutas.

Nar Svenskarne första gången anlände till Norra
America, hade de med sig en prest, vid namn Reorus
Torkillus från Östergöthland , och sedan andra. Då
Holländarne bemägtigade sig Colonien, och så länge
de densamma innehade, var det Svensken Lars Lock,
eller Lockenius , som, både för sina landsmän och
Holländarne, förrättade gudstjensten, hvarom deras
styrelse föga bekymrade sig. När Engelsmännen logo
hyllningseden, blef det stadfästadt, att Svenskarne skul-
le få oförhindradt förblifva vid sin Lutherska religion
och offen teliga gudstjenst, som de i synnerhet påstodo.
Sin förnämsta kyrka hade de i Wicacoa, vid alfven
Delaware, hvarest staden Phildelphia anlades, och
hvartill 5:ne Svenska bröder, vid namn Svensson,
lemnade platsen, i utbyte mot annan jord. Den rykt-
bare William Penn, som blifvit ägare af landet, var
mycket nöjd med Svenskarne, som han afven be-
gagnade till tolkar med Indianerna, och berömde
för alfvarsamhet, flit, styrka, afvelsamhet och höflig-
het; men yttrade: ”att de ej gjorde några framsteg i
^åkerbruk och tragårds-skÖtsel, liksom de åstundade
”allenast att hafva nog, men ej till öfverflöd”. De
fingo säte i landets Assembly, och i Gouverneuren^
ConseiL Svenskarne, och isynnerhet Finnarne, upp-
viglades dock, till uppror och orolighet, af en bedra-
gare, som gaf sig ut för alt hela Königsmark, och
sedan af andra inom landet, mett blefvo dock tam-
meligen skonade, för den goda mening , styrelsen ha-
de om deras ärlighet, och lydnad för sin öl Verbet,
när de ej af andra förfördes. Penn anhöll, hos Sven-
ska Beskickningen i London, om prester och böcker
för dem från Sverige, samt skickade dem sjelf en
kista med Engelska religionsskrifter 5 dock medlöide
dessa åtgärder ingen särdeles verkan. Presten Lock
hade fått en Tysk medhjelpare, som slutligen äfven
blef hans efterträdare 5 men denne vardt på ålderdo-
men blind. Förgafves vände sig Svenskarne, lör att
få själasörjare, hem med bref, soin icke framkommo,
och till Amsterdam med en skrifvelse, till dervarande
Lutherska Consistorium, livilken icke besvarades.

Imedlertid läste de äldre i kyrkorna ur postillor
för ungdomen. En Svensk, benämd Prinz, som med
el t Engelskt fartyg varit hos våra landsman i Ame-
rica, underrältade vid sin hemkomst Postmästaren i
Gölheborg, Thelin, om deras tillståndoch denne in-
berätlade det för Carl XI. En brefvexling öppnades
med coloniett. Konungen rådförde Domprosten i Up-
sala Dort. Jesp Swe berg. På hans och Ärke-Biskop-
pen OI Swebelii löranslaltande, blefvo 5me prester och
en mängd Biblar, samt andra religionsböcker, af Ko-
21 1

i

nungen utskickade år 1696. Sedan blefvo de Sven-
ska fÖrsamlingarne, hvaraf 211e, Wicacoa med annex-
en Upper-Merion , och Kings-Essing, samt Christina,
befunno sig vester, och den 5dje Racoon, med annexet
Pensneck, (i New-Jersey) öster om Delaware-Hoden,
förledda med Svenska prester, genom ÄrkeBiskoppar-
nes i Upsala försorg. Föi samliugarne hade svâi a stri-
der att uthärda med Qväkare och Zinzendo»fianer;
synnerligen under de ledigheler, som emellanåt inträf-
fade. De största olägenheterna för Presterskapet, och
den mesta skadan för åhörarne vållades likväl af de
ständiga tvister, som uppkommo angående presternas
och kyrkornas Underhåll, hvilket ej af någon lag var
beslämdt, eller af någon tilsladesvarande regering vår-
dadt. Till att i någon mon skaffa rättelse, begärde Ar-
ke-Biskop Jac. Benzelius hos Kgl. Maj-.t att en Svensk
Prost, med lön på stat, måtte, for dessa församlingar,
tillsättas, hvilket beviljades, och anslogo Riksens Stän-
der, 1747, 5o P. Sterl, årligen för detta ändamål. Dess-
utom fingo de utskickade presterna vanligen 2000 Dal.
S:mt i respenningar fram och. tillbaka, samt, efter
hemkomsten, 800 Dal. årlig pension intill dess de er—
höllo pastorat. Men vid Stats-regleringen 177^» hem-
ställde de dertill förordnade Herrar Riksens Råd,
om icke Statsverket kunde befrias från dessa utgifter.
Canzli-Collegium hördes, och Kongl. Maj:t fann, den
5 Maji s. år, alt prostelönen, vid dåvarande innehaf-
vares afgång, kunde indragas, samt att resepennmgar
för dem, som framdeles utsändes, icke skulle beslås
längre än till London, och derifrån hem igen. For-
sämlingarne skulle derom undetrattas; men innan det
skedde^ hade Candidaten Collin, som 1769 bllfvit ut~
sänd till America, såsom Extra Predikant, och sedan,
1772, erhållit Racoons och Pensnecks pastorat, den 22
September 1775, Utnämnts till Prost öfver de Svenska
Församlingarne i America,4 och blef der före bibehållen
Vid sina företrädares lönevilkor. Sedan Ärke-Biskop-
pen inkommit med berättelse om dessa församlingars
tillstånd år 1785, ansåg Kgl. Maj:l dem böra kunna
sjelfva bestrida kostnaderna försitt prester*kap, och
Svenska Statsverket, vid intiäffande ledigheter, deri-
från för framliden befrias; dock skulle församlingarnc
på egen bekostnad kunna erhålla prester från Sverige*
I skrifvelse till Ärke-Biskopp Menander, förklarade
församlingarnes föreståndare, 1786, sig nöjda, att, när
de qvarvarande Svenska presternå blifvit återkalladej
förse sig med lärare af läudets egna barn, Och derri
sjelfva löna. Delta anmältes dock icke hos KongL
Maj:t förr än 1789, af Ärke-Biskopp von Troil, då
de 2:11e qvarvarande Kyrkoherdarne återkallades, med
försäkran om vanliga respenningar henij samt i53 R:dr
16 sk. Spec, i årlig pension, intill dess de erhölle an-
nan lägenhet. Någon viss tid för deras hemkomst be-
stämdes likväl icke; och Prosten Collin, som önska-
de ytterligare qvarblifva, försäkrades 1791 om bibe-
hållandet, sålänge han med Kyrkoherde-beställningen
fortfore, af 53f Pund Sterling, eller i35f R:dr Spec*
motsvarande den extra ordinarie Predikantslön, haii
2 15

förüt innehaft, eller den pension han, i händelse af
sitt återvändande, skulle hafva åtnjutit Delta anslag
ar, på Allmauna Indragnings-Staten, upp förd t åt Pro-
sten Collin, som ännu lefver, och, oagtadt sin höga
ålderdom, förestår själavården i Wicacoa församling,
uti och omkring Philadelphia. Ehuru född utlcndning,
har han haft det förtroendet, att vara en a£ Staten
Pennsylvanias representanter på Congressem

Redan på jyåodalet, då Acrelius skref sin berät-
telse om de Svenska församlingarna i America, voro
våra landsmän, genom giften och slägtskaps-förbindel-
ser, så blandade med Engelska och andra Europeiska
afkomlingar, att Gudsijensten ej, utan fara att af en
mängd åhörare blifva oförstådd, kunde förrättas på
Svenska. Nu lärer hon merendels hållas på Engelska,
och ehuru sällan, dock någon gång, för de äldre, på
vårt språk. Svenska byggnadssättet, synnerligen af
uthus, har bibehållit sig; äfvenledes de Svenska nam-
nen på åtskilliga byar, landtställen och vattendrag (K.
33? 87), såsom, utom de förut nämnde, Sverige, Stock-
holm, Wrangletown, Christina- och Branvins-åarne.

Utom alla slågs Europeiska folk, finnas afven
Ost- och Westindiska harkomlingar, som dock, för-
modeligen till det mesta, äro af samma ursprung, samt
Judar (H. 65, 64, B. oSå-SS/. K. 4oi). Invandrin-
garne utifrån fortfara beständigt. Genom dem an-
ses,. under de 26 år, som föregingo 1815 års fred,
Svea Klt.	14,
214

5ooo (Odalmannen uppgifver^ s. n4, enligt Seybert,
i medeltal för 20 år, 6000) personer ärligen hafva an-
landt, och fullt hälften deraf skall, under samma tid,
åter hafva utvandrat, dels till Öfver-Canada, och dels,
såsom sjöfarande äfventyrare, kring hela verlden (B,
20. K. S97). Andra än dessa, och för Staterna nytti-
ga, ankomlingar utvandra genast ifrån dem igen, af
orsaker, som, i fråga om näringarne, skola utredas (K.
574, S;;). Tilloppet af invandrare hade, under de 6
till 7 sista åren (före 1818), beständigt tilltagit, och va-
rit störst 1817 (K. ögS, 4oo), då det steg till 22,24o
personer. Mer än hälften kom från Stora Brittannieri
allena, och 1669 från Ostindien (K. 4or). En stor del
anlända, så fattiga, till America, att de ej kunna
betala öfverfarten och derföre måste förhyra, eller rent
af låta, genom skeppsägarne, försälja sig på 2, 5, ja
till och med 6 eller 7 år» Sådane personer kallas Re-
demptioners; och som deras ofrihet blott räcker
vissa år, så söker köparen emellertid, att af dem dra-
ga så mycken nytta, som möjligt, hvarigenom deras
belägenhet vanligtvis blifver värre än Negerslafvens.
Författningar", till skyddande af dessa olyckliga, hafva
särskilda stater, i de sista tiderna, vidtagit. De al-
handlingar, hvarigenom Européerna således afhända
sig sina menskliga rättigheter, kallas indentures,
och de försålda personerna äfven indented (H. 84.
K. 4oo).

Inom sjelfva staternas område, skebeständi-
215

ga folkvandringar, från länderna emellan Atlan-
tiska hafvet och Alleghany-bergen, till staterna mellan
dem och Mississippi. Bristed antager ('22), att f af de
äldre staternas årliga folkökning, (Odalmannen, s. 120
enligt Seybert, att 60,000 personer årligen, eller 10
gånger det antal, som utifrån anländer) afgår till de
nyare, förutan den tillväxt^ dessa derjemte erhålla af
ankommande främlingar. Vandringarne inom landet
företagas utan betänkligheter, eller mycken svårighet.
På stora vägarne, åt de Vestliga staterna, ser man be-
ständigt flockar af utvandrare, som rigla sina steg åt
det förlofvade landet. Några arö försedda med en li-
ten lätt vagn, betäckt med ett lakan eller en filt, och
innehållande husgeråd, lifsmedel, sängkläder och barn,
dragna af t eller 2 små hästar, och måhända beled-
sagade af en ko. En häst och kärra, en packhäst, el-
ler ock en skottkärra, lastad med ett par gevär, nå-
gra skålpund krut, ett par yxor och några andra verk-
tyg, äro ofta tillräckliga för flyttningen af ett hushåll
några hundrade Sv. mil. Tcke sällan bär mannen alle
sitt gods på käppen, öch hustrun följer efter, bar-
fotad, med barnen på ryggen. Inuti landet fortsattes
resan på floderna, i platta båtar, till bestämmelseor-
ten, dit man medförer några silfverdollars, för att
köpa jord (B. 42/. K. 583, öga), Americanska folket,
i det hela, är ock ett ibland de mest rörliga och re-
sande (B. 451. K 19). Äfven om innebyggärne inå
väl i de östra Kustländerna, så äro de, för att befin-
na sig ännu bättre, färdiga alt brytä Upp sina bopå-
216

lar, och draga vester ut, med en sorglöshet och eii
drift, hvartill endast vidriga omständigheters tvång skulle
kunna förmå andra menniskor.fB. 4-7). Befolkningen,
inuti landet, blifver således icke mindre biandad, än
vid Atlantiska hafvets kuster, hvarest de första nybyg-
games afkomlingar dock merendels qvarsitta på den
jord, deras förfader tagit i besittning.

Alla de särskilda Europeiska folkslagen
hafva till America medfört sina fordna hemseder, réa-
gi on, språk, klädedrägt, lefnads-, närings-, och bygg-
nads-sätt, samt bevara allt detta med mycken ihärdig-
het, afven i de största städerna och deras omedelbara
grannskap, då flere landsmän bo tillsamman, i större
antal, eller hela colonier (H. 65. K. 52-55, io4, 5/4,
577). Som Engelsmännen aro de talrikaste : så hafva
de ock öfverhanden i alla dessa afseenden. Engelska
språket är det rådande, icke allenast i dagligt tal, utan
äfven vid domstolarne, och i statsförvaltningen. Lik-
väl lära rättegångarne ännu föras, och författningarne
utfärdas, på Fransyska i Louisiana (K. 544). Ehuru
de särskilda folkslagen eljest förstå och äfven tala En-
gelska : så begagna de, sig emellan, sitt modersmål,
hvaruppå, i de mesta oblandade församlingarne, både
predikas, och skol-undervisning meddelas. Det är
således föga troligt, att dessa språk på långliga tider
skola gå under i America. Anglo- A me ri can a-
r e n är, i sitt nya fädernesland, så kraftfull och blom-
strande, som de starka Engelska födoämnena kunna


217

åstadkomma. Man ser merendels smala, välväxta, ge-
stalter, tre alnar langa och derutöfver, ,med uttrycks-
fulla och starka anletsdrag. I de nordliga staterna, aro
de härdade, med frisk och hvit hy; i de mellersta
länderna blifva de brunare, och i de sydligare öfver-
gående till Veslindianarnes gulhet. I samma mon, som
man nalkas dit, blifva alla Europeer orkeslösare, och
låta arbetet förrättas af slafvar (H. 65, 67. K. 56,
288). Äfven inom mindre rymd, verkar climatet till den
grad på innebyggarne, att det i Virginia synes vara
3:ne särskilda slags folk. De som bo på kusten, och
så långt upp, som tidvattnet stiger, äro sjukliga, sva-
ga och lata; innebyggarne, derifrån och till foten af Blå
bergen, aro välbildade och kraftiga; samt bergsboarne,
på denna höjdsträckning, af mindre kroppsstorlek,
men särdeles härdiga, verksamma och driftiga (B, 23).
De Anglo-Americanskä q vinn orna likna karlarne
till kroppsbildning, hafva vackra tänder, mörka och
eldiga ögon, men sakna lif och uttryck (H. 65). Klinc-
kowström yttrar motsatsen, om de Americanska flic-
korna (K. 254, 2Ô8, 272). I de sydliga länderna, mog-
na och vissna de tidigare, samt blifva lätteligen leta.
Ï allmänhet råder, uti Anglo-Americanarnes lefnads-
säit, mera enfald och enkelhet än i England. Bill de-
ras fel räknar man vinningslystnad, obändighet, be-
nägenhet för fylleri, som icke sällan föranleder brot-
tande, boxning, slagsmål, och, i söder, Gonging (ögo-
nens uttryckande), renlighetens försummande, och rin-
ga arbetsamhet. Irlän darne, som ofördragsamhet
aiS

och hunger merendels förjagat hemifrån, åro ganska
arbetsamma; åfvenså Skottarne, hvilka höra till de
mest agtade medborgare i Förenta Staterna (H. 67,
68). Anglo-Americanaren ar ingen Engelsman, men
Tysken förblifver alltid Tysk. Han berömmes för
redlighet, verksamhet och enkelhet. Tyskarne äro de
näringsvettigaste odlare, g^ra inga skulder, hafva de^
flesta barnen, ända till 12 och 14, samt aro , af alla
Americanare, minst begifna på dryckenskap. Af plan-
törer utgöra de 5:dje dassen. Man beskyller dem för,
att vara mindre kunniga, än andra Americanare ; lik-
väl hafva åtskilliga i kunskapsväg utmärkte män upp-
trä cl t bland dem. Schweizarne hafva försökt att
införa vinodlingen. Frans o ser na förblifva sig lika
intill 4:de, ja måhända io:de, led. Om dem sages det^
att de, tvärtemot de Engelska och Tyska »ybyggarney
äro af en lättfärdig Jiflighet och oro; samt att de med
häftighet inlåta sig i företag, hvaraf de hvarken be-
räkna svårigheterna eller kostnaderna. Fransmannen
stiger bittida upp, grälar ofta i huset, tager i förtreten
bössan på axeln, går ut och jagar, eller till grannen
, och pratar, hvilket är ett af hans största behof. För

öfrigt äro de flesta Fransmän, i Förenta Staterna, äf-
ventyrare, som sysselsatta sig med undervisnings med-
delande i sitt språk, i dans, musik, fägtning m. m.
eller handla de med modevaror, eller äro de gäslgif-
vare och restaurateur er i städerna. Nybyggarne i Lou-
isiana, och de agtningsvärda familier, som, efter revo-
lutionen, funnit en fristad i America, böra likväl un-
aig

dantagas från hvad som är yttradt om de ofriga Frans-
männen (H. 66, 68. K. 86-90). Öfverlemnade ät sig
sjelfva på landet, såsom uti Illinois, skola de förfalla
till den största råhet och vidskeppelse, nast Indianer-
na (H. 669). Nederländarne sysselsatta sig an-
tingen med åkerbruk, eller andra näringar. De, som
idka de sednare, bo i de stoi’sta städerna, och hafva
förlorat sitt språk. Svens kar ne bearbeta jorden,
med flit och möda. Italienarne äro äfven så mått-
liga, som i hemlandet. Alla dessa olika folkslag lefva
i fullkomlig endrägt och godt förstånd med hvarannan.
Hvilken som hälst, af hvad härkomst han må vara,
är likväl fullkomligt American till sina tänkesätt. All-
männa characteren hos Förenta Staternas innebyggare
är, att vara frihetsälskande, djerfva, näriga och för-
slagna. Yrkenas verkan, på folkets lynne, är i all-
mänhet sådan, att de, hvilkas arbete icke asyftar nå-
gon framalstring eller nagot skapande, sasom jordbru-
kares och varuförädlares, utan blott förstöring, sasom
skogsfällares och fiskares yrken, blifva i allmänhet rå,
och de sednare äfven lata (B. o83).

En ständig erinran, om innebyggarnes utrikes och
blandade härkomst och bildning, får man, såsom i
namnen på hela stater, äfven pa särskilda städer och
orter. Utom alla möjliga Europeiska, förnämligast
Engelska, namn, höras der, bland de vilda Indianska,
både Arabiska, Grekiska, Egyptiska, Carthaginensi-
' ska och Chinesiska benämningar, icke blott af orter
utau äfven af pei’soner, hvarefter Americanska städer,
byar och gårdar blifvit uppkallade. Således förekom-
ma der Bethlehem, Athen, Troja, Cairo, Carthago,
Rom, Canton, Elyseiska falten, både Sterlings och
Zions berg, Hector, Fabius, Manlius, Euclides, Lu-
cas, Svedenborg och Napoleon, omvexlande med namn
sadane som Conococheaque, Narraguagus, Youghioge-
ny, Sezcawmawbecaw och Tuscarawas. Vissa omtyckta
benämningar, synnerligen bibliska, och de American-
ska hjeltarnes eller presidenternas, förekomma dessut-
om så ofta, i de särskilda staterna, att man funnit 29
Salem, 56 Washington, 42 Franklin, 69 Jefferson, 19
Monroe o. s. v. märkvärdiga nog, för att upptagas i
Hassels Statistik. Den Europeiska bildningen, i städerna
vid Atlantiska hafvets kuster, är icke långt skild från
de första stegen till mensklig odling inuti landet. Den
resande ser den förra, med hvarje dag, blifva klenare,
till dess han , innan kort, anländer till en vanskap-
lig koja, uppförd af trästammar, som nyss blifvit ned-
huggna. Det förekommer honom, såsom ginge han bak-
länges i historien om de menskliga framstegen (B. 502).

<

Negrerna härstamma antingen omedelbart från
Africa, eller äro de införda från Westindien, eller
äro de, i sjelfva frihetens land, födda och bibehållna
såsom trälar. Handeln med Negerslafvar, som år i5o8
börjades, från de Portugisiska besittnlngarne på Africas
kust, Ull St. Domingo, utsträcktes snart till America.
Införseln, af denna lefvande vara, fortfor alltsedan ,
Urr* VIL N:o If. p. 231.)

Stater och District, ell, så kallade^Territorier.		Omfång. Engelska Qu. mil.	Befolkning.					Ledamöter i C011 gr.		Antal at Slal var.		Antal af Fria färgade.	
			H vita och		Färga	d e,	Indianer.						
								Re- pres.	Se- nat.				
			1790.	1800.	1810	18	20.			1810.	1820.	1810.	1820.
			g6,54o 141,885	151,719  185,858		297,889  244,158 255,764 521,728  88,0.59  275,248  1,872,812  277,575  1,049,458 72.749  4o7,55o i,o65,566  688,829 5o2,74i  840,989		7  6 r	2			969  970	
Maine .....  New-Hampshire . .	•	•  •	•	52,000 9,280			228,705 2 i4,46o 217,895 472,o4o  76,981 261,942 959?o49 245,562 810,091  72,674 38o,546 974,622 555.500 415 115 252,433		727			—				
Vermont ....	•	•	10,200 7,800 1.560 4,670  46,200 6,900  43,960 2,060  lo,800 64,000 ; 45,8oo  3o,o8o 58,2oo	85,539	154,465 422,845 69,122  251,002 586,o5o				15  2  6  54  6	2  2  2  2  2		6,868  45  97 10,088 7,557  211	6,787	
Massachusetts . • • Rhode-Island . » • Connecticut . • . New-York . . • . New-Jersey . . ♦ Pennsylvania . . . Delaware .... Maryland .... Virginia . . , . » Nord-Carolina . • Syd-Carolina . . • Georgia . . . . • Florida (Territ.) . . Alabama ..... Mississippi .... Louisiana .... Tennessee . . • ,	•	•  •	•  •	•  •	•		878,787 68,825  287,946 54o,i2o 184,159 434,575 59,094  519,728 747,610 593,751 249,073  82,548				700  420  35o  4,84o			108 310  i5,oi7 io,851  795  4,177 1 1 1,5o2 892.518 168,824 196.665 105,218		5,609  6,455  25,555  7,845	
	• •			211,149 6o2,545  64,278 541,548 880,200 478,108 5^5,591  162,686				26	2			22.492	3o,'2O2
	•	•  •	•  •	•  •	•  ♦	•  •	•  •	•						5o  60  45 0  15,5oo	1  9  22  9  7	2  2  2  2  2		4,5oo 107,898 42'5,155 2o5,o i 7 258/175 149,616	13,156 •V5.927 80,570 10,266 4,654 1,801	89,780 36,889 1 4,6l 2 6,-806 1,765
	•  •	•  •	•  •	•  •	•	67,750 5o,8oo 45,55o 48,ooo 4i,5oo 39,000 58,5oo 56,25o 69,0 0  53,75o  1 44,ooo 6o,5oo  121,000 642,000 288,000  100	35,691  73,677	2,000  6,85o  105,602 220,989 45,363  5.641  14.098	10,000 5o,352 76,556 261.727 4o6,5i 1 250,760  24,520 12,282  4,762  15,8 45 5,ooo  24.028	10,000 147,901  75,448 155,407 422,815 564,5 7 581.4.54 147^148  55,211  8.896  700 66,586 14,278  53,o59	8,000 i.5,ooo 20,000  4,ioo 5.000	2  1  5  9  12	2  2  2  2  2	' 17.088  54,66o 44,535  8o,56i  207 168  24  1 3,oii  5,895	41,859 82,814 69,064 80,107 126,752	24o 7,585  1,017	5 m  458  10,476  2»759  676  90,337
K-Ciitucky c ♦	• •	• •  Ohio 		 Indiana ....... Illinois ....... Michigan (Territ.) *)	.	.  Nord-Westra (Territ.) . . Missouri 		 Arkansas (Territ.) , . . Missouri (Territ.) .... Oregan eU. Westra (Territ.) Columbia (Territ.) . • .							5 086 6.916 8,706 9.071 18.409  5oo 14,707 200,000 120,000	14  3  1  1	2  2		190  955  10,222  1,617  6/76	t 899 090 615  120  ^°7  2,549	
Summa		2,076,400	3,929,326	5,5o5,666	7,259,906	9,666,855	456,642		48	1,191,564	1.544,97 1	iöb,54b|20ö,o29	

10,125,477.	260.

Be- )
folk-1
nin- I
gens )
tor- I
del- I
ningj

I
all-
män-
het.

Hvita menniskor	5,172,091	4,307,507
Färgade, fria d:o	59,538	io4,554
slafvar .	697,697	89.5,605
Indianer ...	—	— —.—

Summa j5,929,526/5,506.666

5,861,9951

186,546

1,191,564

7,259,906

7,885,835
253,029

1,544,971

456,612

10,126,4771

/Engländare, Skottar och Irl
För 1 Tyskar och Schweitzare .
Eu- 1 Frausmän....................
ropé-J Nederländare...............
er, \ Svenskar ...................
sär- i Italienare.................
skildl I Spaniorer ......

I Alla andra (obestämdt) .	.

Summa

7,060,000
6’07,000

111,000
58,ooo

10,000

2,000

2,000

55,835

7,885,855

Qu. mils om-

>8«’, icke iagttagit denna förändring,	„angden i hvardera varit obekant.

, 8oo;OOo peiner. Bri-

Xd påstår äfven (388) att blandningarne, Mestizos, nästan öfvervaga de svarta i antal, Imlket uetk s^nes osamm

221

in tilldess en Congress-act år i8o5 förbjöd densamma
för hela Unionen, från början afår 1808. Efter detta
förbud, ökar sig den svarta folkmängden blott genom
sig sjelf och den otillåtna införsel, som möjligen kan
äga rum Slafveriet är val, genom lagarne, mycket
mildradt och, vid de stora planlagerna, har slafven,
i kroppsligt afseende, bättre vilkor, än den fattigare
Europeiska landbrukaren. Slafvarne begagnas icke blott
till tyngre arbeten, utan äfven till uppassning på värds-
hus m. fl lätta förrättningar, och blifva, i de nordli-
gare staterna, val klädda och födda (K. 4o). Författ-
ningarne lemna dem tid och medel alt förvärfva sig
egendom, och bereda dem följagteligen en möjlig-
het att derigenom kunna köpa sig fria. Dock måste
äfven Förenta Staternas loftalare medgifva, att slafven
städse ar utsatt för de ohyggligaste misshandlingar.
Hans husbonde har väl icke ratt öfver hans lif, men
blotta tuktan sker icke sällan alltför omenskligt: hus-
bonden erlägger endast en ringa penningebot för slaf-
vens dödande. Lagen lemnar honom ej något skydd,
om ej en hvit vittnar till hans fördel. Sjelf är han icke
vittnesbär emot en hvit; och hvarje sådan kan ostraf-
fadt förolämpa honom. I Syd-Carolina är slafvarnes
lagliga bestraffning, för inbrottsstöld och mord m. ra.,
den, att brännas lefvande. Så nyligen, som 1808,
verkställdes det, vid sagta eld, med 2:ne Negrer,
midt på torget i staden Charleston. (B. 154, 155)
Åtskilliga stater, såsom Vermont, Connecticut, New-
lork, Pennsylvania och Delaware, hafva beslutit slaf-
222

veriets afskaffande, merendels på det sättet, alt de
födda slafvai-ne, vid en viss ålder, t. ex. 25 år, för-
klaras fria, och inför lagarne lika berättigade, som an-
dra Americanska medborgare ; eller ock , att slafvarnes
befrielse skall äga rum på en viss dag, som i New-
York är utsatt till den 4 Julii 1827. De fria negrer-
nas afkomma skall lagligen anses lika fritt född, som de
hvitas. I Ohio har slafveriet aldrig varit tillåtet. I de
sydostliga och södra staterna, har det ej kunnat afskaflas,
emedan planlagerna der, hvarest de orkeslösa ägarne
icke aro vana vid att arbeta, svårligen skulle kunna bestå
utan slafvar- Hvarje sådan räknas bland landets red-
bara förmögenhet, och af Bristed till i5o Dollars vär-
de (89). Om det split, som Negerslafvarne förvålla
mellan Staterna inbördes, skall talas i fraga om Stats-
författningen.

Det är isynnerhet Qväkarne, som bidragit till för-
mildrande af slafvarnes öde, och som, före belrielse-
lagarnes utfärdande, årligen friköpte ett visst antal.
Kosciuzko , som dog i America, har, till samma än-
damål, testamenterat 200,000 Dollars, hvilka förvaltas
af Qväkare, och hvaraf årliga räntan, på detta sätt,
användes. Den hastiga öfvergången, från traldom till
jemnlikhet med sina fordna herrar, gör Negern, som
i alla fall är lat och overksam, ännu obenägnare till
arbete. Oagtadt lagen erkänner jemnlikhet mellan
fria menniskor af alla färgor, iagttages dock, i sana-
manlefnaden, den nogaste skillnad dem emellan: sä att
22a

gränsen mellan svarta och hvhå i America är än-
nu mera bestämd , än fordom i de Franska Colonierna.
Negrerna förljena det äfven , genom sin sturskhet och
skamlöshet, hvaruti de öfverträffa den öfriga pobeln
(K. 293-296). Vetande sig äga samma lagliga rättig-
heter, som de hvita, men ingalunda motsvarande an-
seende, och i saknad af all hyfsning, sätta de ingen
gräns för sin näsvishet. Man anförer exempel på? att
Negrer, till vinnande af 80 eller 100 Dollars, med
flit skuffat förbigående, eller eljest förolämpat perso-
ner , som de vetat ej skola kunna återhålla utbrottet
af sin vrede. Ofver de uppburna kappslängarne, haf-
va de genast besvarat sig hos fredsdomaren : beställda
vittnen intyga händelsen; den lägsta hvita classen hål-
ler med Negern; någon Methodist eller Qvakare för-
anledes, merendels af religionsnit, att blifva hans ad-
vocat, och den Europeiske resande isynnerhet får all-
tid orätt, hvarföre han icke nog kan taga sig till va-
ra för dessa menniskor. I staden New-York har det
handt, att illa beryktade Negresser, klädda i nyaste
smaken, visat sig på promenaden, samt, genom sina
åthäfvor och skamlösa utlåtelser, tvingat hederliga frun-
timmer aflägsna sig. Detta ofog har gått så långt, att
man uppenbart klagat deröfver ; och att policen blifvit
nödsakad hämma dessa svarta medborgarinnors oför-
skämdhet (K. 144, 145). Man ser nästan aldrig någon
Neger, eller Mulatt, vara barare, d. v. s. hafva för-
troende att föra saker från ett ställe till ett annat, och
ofta finner den frigifne inga andra utvägar till under-
224

håll, än stöld och rån (K. i58, 2g5). Americas hvita
befolkning känner sig besvarad af de fria Negrerna,
och man är villrådig om sättet att blifva dem lös. t pp
läte man dem någon större jordrymd inne i landet,
så skulle de, inom 10 till i5 år, så ansenligen Öka sig,
att de kunde begära sända ledamöter till congressen.
Deras stat skulle ock blifva en tillflyktsort för rym-
mande slafvar, från de södra staterna. Man har der-
före gripit till den utvägen, att förmå dem utflytta,
dels till Africa åter, och dels till Hayti. Ett sällskap
har, för detta ändamål, bildat sig i New-York, äm-
net har varit under öfverlaggning på Congressen, un-
derhandlingar derom halva blifvit öppnade med Rege-
ringen på Hayti, och fartyg, lastade med Negrer och
förnödenheter till deras coloniserande, afsända, under
escort af krigsskepp, till Bissagos-öarne, några grader
söder om Cap Verd, på Africanska kusten. Ehuru
Negrerna icke äro rätt villiga till dessa utflyttningar,
synes dock företaget vilja lyckas (K. 66, 296, 296. B.
14g, och The North-American Review Jan. 1825. sidd.
191-230), och Europeisk hyfsning, måhända på detta
sätt, kunna spridas bland Africas svarta innebyggare.

Befolkningen, inom Förenta Staternas område, har
belupit och förhållit sig, samt varit fördelad mellan
de särskilda staterna och distrieten, vid de, åren 1790,
1800, 2810 och 1820, anställda folkräkningar, på sätt
hosföljande Tabell utvisar. Den upptager äfven anta-
let af Representanter på Congressen, hvilket af folk-
mängden bestämmes:
Fördelar man Förenta Staternas hela folkmängd,
10,123,477 personerä, pa deras hela område; 47,190 Sv.
Quadrat-mil, sa komma, på hvarje sådan, 214 perso-
ner. Deraf aro inemot 2 bland 9 Negrer, 2 bland i5
slafvar, och något mindre än hvar i7:de person Indi-
an. Mankönet var, äfven 1820, talrikare än qvirikönet,
tvärt emot förhållandet i äldre samhällen, dit inga
eller obetydliga invandringar ske , hvilka , så val till A-
tnerica, som annorstädes, för det mesta utgöras af kar-
lar. Förhållandet mellan båda könen, år 1820, var
sådant, att, Indianerna oberäknadt, svarade, mot 100
karlar, något mer än 96 qvinnor. 1810 var förhållan-
det, mellan de hvita allena, såsom 100 till 98. De star-
ka invandringarne från 1815, till 1820, hafva förmodli-
gen återgifvit mankönet den större talrikhet, det äfven
lillförene haft. Undantag, från det allmänna förhål-
landet 1820, ägde särskildt rum, bland de hvita, inom
åldern från 16 till 26 år, och bland de fria Negrerna,
der qvinnorna voro något flera än manfolken (H. 60).
Af Förenta Staternas hela område, innehafva Indianer-
na mera än f ; och denna rymd kan således ännu, en-
dast i förhållande till främmande makter, anses utgö-
ra en integrerande del af samhället. JemnfÖrelsevis
till innebyggarnes antal, är den svarta befolkningen
starkast i Syd-Carolina, hvarest slafvarne allena äro
flera, än alla andra menniskor. Dernäst kommer Lou-
isiana, hvarest både fria och ofria Negrer samman-
räknade äro flera, an hela den öfriga befolkningen5
vidare Mississippi och Georgia (när de talrika India-
226

nerna undantagas), samt Virginia, der Negrerna utgöra
nära hälften ; sluteligen Nord-Carolina och Maryland,
hyarest deras antal belöper till mer an tredjedelen af
hela folkmängden.

Anställa vi jemnforelser mellan Americas Förena-“
de Stater och Skandinaviens, så finna vi, att de förras
areal 47,190 Sv. qv. mil är 7 gånger så stor, som Sve-
riges (5871,) och Norriges (2,828) sammanlagda 6,699
Sv. mil. Förenta Staternas största längd, från Atlan-
tiska till Stilla hafvet, 45o Svenska mil, ar nära 5 gån-
ger så stor som Skandinaviens största längd, 160 mil,
från spetsen af NordKyn till udden af Skåne. Fören-
ta Staternas största bredd, från gränsen af de Engel-
ska besittningarne till spetsen af halfön Florida. 260
Sv. mil, ar mera än 5 gånger så stor, som Skandina-
viens största bredd, 76 Sv. mil, från Arholma i Up-
lands skärgård, till Bommelö i Bergens Stift. Förenta
Staternas hela befolkning 1820, eller 10,123,477 per-
soner, var nära 3 gånger så stor, som Skandinaviens
(nämligen Sveriges 2,584,690 och Norriges, troligen,
g36,ooo, tillsammans) 5,520,690 menniskor. Men då
dessa stater, öfverhufvud taget, endast hade 214 per-
soner på hvarje Svensk qvadr. mil, hade Skandinavien,
på samma tid och lika rymd, 525. Åtskiljer man våra
förenade rikens område och folkmängd : så hade Sveri-
ge öfverhufvud 667, och Norrige 35o, innebyggare på
samma omfång. Då den mest befolkade af Förenta
Staterna, Massachu setts, med inbegrepp af Indianer
och en betydlig stadsbefolkning, endast hade 2,951 men-
22^

diskor på i Svensk qvadrat-mil, hade vårt starkast
befolkade Lan, Malmöhus, med en forhållsvis rin-
gare stadsbefolkning, dock 4,648 menniskor på lika
rymd. Massachusetts hade således mindre folkmängd
än både Gö theborgs Höfdingedöme, med 5,212, och
Blekinge, med 3,o36 på qv. milen. R h o de-Isl and
med 2,692, och Connecticut med 2,600, svarade när-
mast mot Chris tian s tads Län, med 2,541. New-
J er sey, med 1,779, under Ska ra borgs Lan med
1,904, och Upsala med 1,787, samt var alldeles lika
med Hallands, som äfven hade 1,779 på ^v* niilen.
Delaware, med i,58i, stod under Nyköpings Län
med 1,745, och Linköpings med 1,742, samt närmast
öfver Calmare med 1,529. Maryland, utom Bal-
timore, med i,4o6, stod under Stockholms Län,
utom hufvudstaden, med 1,458, och Elfsborgs med
1,429, samt närmast öfver Westmanlauds med i,4o4.
Staten NeW-York hade, efter afdrag af den likaså
benämnda stadens befolkning, men med inberäkning
af 42,ooo andra stads-innevånare och alla Indianer,
1,194; följagteligen mindre än Örebro Län, som
hade 1,357, Gottlands, som hade 1,317, Jönkö-
pings, som hade 1,279, och näg°t mera an Kronor
bergs, som blott med 1,522 stads-innevånare, dock
hade i,ï45 på qvadrat-milen. Närmast derintill kom
New-H amp s hir e, med 1,111. Efter Werme-
lands Lan, som med blott 4,g4o stads-innevånare,
likväl hade 1,000 på qv. milen, stod Pennsylvania,’
som med 46,ooo stads-innevånare, utom de afdragna
t

Philadelphias, endast hade gSö, Sy d-C a v o lina , soni $
ined 3o,ooo stadsinnevanare, blott hade 756, och Vir-
ginia, som hade 752 menniskor pâ en Svensk qva-
d rat-mil.

Att folkökningen i Förenta Staterna tröttnar, nar
den hunnit halfvägs till den höjd, hvarpa hon befin-
ner sig hos oss i Malmöhus Län, och hvarifran hon
ännu med raska steg fortgår, m. fl. interessanta för-
hållanden, äro redan anmärkta i Odalmannen. Till
ännu flera, kan den bär införda tabellen föranleda.
Starkast i ögonen fallande är befolkningens stillastå-
ende i Delaware, hvarest hon, från j8io till 1820,
endast ökat sig med 75, eller med 7 till 8 personer
om året. I Calmare Lan, som ar dubbelt större än
Delaware, och har dubbelt större folkmängd samt
följagteligen, inom hvarje qvadrat-mil, den största öl-
verensstämmelse med nämnde stat, har befolkningen,
från iSi5 till 1820, ökat sig med 9,001, eller 1,816
personer om året. För ett lika antal meniskor, som
i Delaware, har folkökningen, i Calmare Lan, ut-
gjort 869 personer årligen, eller varit öfver 100 gan-
ger så stark, som i berörde Stat. Belägen på en halfö,
mellan de stora staderna Philadelphia och Baltimore,
samt Atlantiska hafvet, är den i detta afseende bättre
lottad, an Calmare län. Att den icke är mindre bör-
dig, an detta landskap, bör man kunna sluta deraf, att
de Svenska nybyggarne, som ditkommo, kallade den
första orten, hvarest de anlände, för paradiset, och




229

åtL deras afkomlingar, jemte åtskilliga andra i Sveri-
ge fbdda, och derföre till jemnförelse iståndsatta , lands-
män, 5o år sednare^ samfaldt skrefvo hemj alt lan-
det vore inägta kosteligt frugtbäraiide uti
ällebanda slags säd, «amt ömnogt på alle-
handa slags vi 1 d j u r (villebråd), f oglar o ch fisk.
Bristed säger (20) att, i Förenta Staterna, förhåller sig
öfverhufvud de föddas antal till de dödas, såsom 100
till 48. 1 Sverige var, under femårs-talet i8i5-i82o,
detta förhållande såsom 100 till 70. Mycket starkage
var folkökningen t Norrige, hvarest de födda^ i medel-
tal för 4 år, enligt de ofullständiga, men till slut-
följden dock öfverensstämmande, uppgifterna i Biks-
Tidningen, förhållit sig till de döda, såsom 100 till
66. I Förenta Staterna öfverhufvud, dör 1 af 4o (B.
2o) likasom medelförhållandet varit hos oss, under ai-
fela femårs-talet. Då i America, mot iooo födda, sva-
rat 5, som uppnått en ålder af 80 till 90 år (B. 21)
svara hos oss 2X sådäne; och om man dertill räknar
dem, som upphunnit öfver 90 år, hvilket Bristed för-
modeligen afven menat: så svara hos oss 55 dylika mot
iooo födda. Förhållandet, mellan landets och städer-
nas belolkning, här icke kunnat utrönas af de skrifter
förf, haft alt tillgå, och i allmänhet synes Förenta
Staternas Tabellverk, i fl raafseenden, vafa vida min-
dre fullständigt an vårt. Till upplysning, om folk-
mängdens hastiga tillväxt i somliga städer, må dock
änföras: att Baltimore, som^ vid revolutionens början>

Svea V1L	15.
2ÖO

eller för 4o till 5o år sedan, blott hade 5,ooo innevå-
nare, för närvarande äger 62,'too. New-Orleans, som
1783 beboddes af några få fattiga smyghandlare, har
nu 27,000 innevånare; New-York, som samma år,
endast hade 26,000, har för närvarande 125,700. Efter
denna stad, ar Philadelphia, med ii4,4oo innevånare
den 2:dra, och Baltimore den 5:dje i folkmängd. Huf-
vudstaden Washington har blott i5,2oo innevånare
(B. 18. M. 4. The N. Amer. Review, Jan. 1825, p.
100). Betraktar man förhållandet med Förenta Stater-
nas befolkning i allmänhet : så befinnes, att den, bå-
de i det hela, och för hvarje class af hvita, färgade
fria, och slafvar, sarskildt, ökat sig mindre under
det sista tiotalet, än under det föregående. I Sverige
är befolkningen mera samlad och jemn, måhända nå-
got mera seglifvad; men långt mindre hastigt tillta-
gande än i de Förenta Staterna.

(Fortsättn. följer.)
251

Uttteratur:

samtal med mig sjelf OM VERLDEN, MENNISKAN
och gud. Upsala, Palmblad & C. 1824. 288
sidd. 8:0.

(Forte, och slut fr. Svea VII. I. b. 116.)

T re efiighe tefi.

Författaren anser Treenigheten ”vafa grundad i Guds
ord och ganska väl kunna bestå både med det sam-
ma och med förnuftet, blott den ej tankes alltför
materiell, hvartill det obibliska ordet person lätt kun-
de förleda, af hvars bruk neml. en obotelig förvillelse
uppkommer genom den ende Gudens verkeliga sön-
drande i den menskliga tanken i tre serskildta väsen-
den eller personer”. Han medgifver såsom ”ganska
sannt och ovedersägligt, att en annan år fad ren , en
annan är sonen, en annan den helige ande, och att
de ingalunda kunna eller böra i tanken sammanblan-
das.” Han finner äfven ”lika otvifvelagtigt, att Gud är
en, men att ock i Honom är en nödvändig trehet,
hvilken aldrig kan bestridas” (sidd. 120, 121). Detta
är Bibiens lära. Så lära ock Symboliska böckerna,
men försvara derjemte troget, att Deus är spiritualis in-
divisa essentia (pag. 780, isamma upplaga, som Förf,
nyttjat) hvarföre de ock aldrig med rättvisa kunna be-
skyllas hafva söndrat den ende Guden i tre serskildte
väsenden. Och enligt sjelfva Athanasii Symbolum,
B
■

232



hvilket dock för Förf, är eu så apokryphisk och miss-
tänkt skrift, är ju det IIL Fides Catholica, ut unum
deum in trinitate et trinitatem in unitate veneremur. IV*
Neque confundentes personas> neque substantiam sépa-
rantes. XVI. Et tamen non tres dii, sed unus deus. (1.
c. p. 2. sq.) Och här skulle, enligt Förf:s för all sund
känsla verkeligen upprörande anklagelse, ”en dubbelhet
i själen, ett verkligt skrymteri” uttala sig» ”Efter ut-
tryckliga ordalydelsen i detta Athan. Symbolum skulle
Gud verkeligen tänkas såsom tre serskildta, blott
man aktar sig att säga annat, än att de ändå aro en
Gud” (s. iS/). Anm. förstår ej, huru denna för-
skräckliga beskyllning kunnat undfalla Förf:s fromma
och toleranta sinne. — Hvariöre stadnade icke Förf,
vid Bibelns lära om Treenighetens mysterium? Hvar-
före till förmån för en obevislig metaphysisk hypothes
åter upptända den låga, som i århundraden brunnit i
Cathedrar, på Kyrko-Möten, i strids-skrifter, ja på
sjelfva bålet? Hvarföre förglömmer han den varnande
väckelse han nyss förut (s. 116) sjelf gifvit sitt förnuft,
då det ville proteslera mot möjligheten af Gudomlig-
hetens iklädande i mensklighet: ”Hvad förmår Du väl
fullt utreda och inse, jemval i naturliga ting, som när-
mast omgifva Dig?” Hvarföre öfverträder han här in-
consequent det stränga förbud han sjelf utfärdat: ”att
på något sätt göra sitt inskränkta förnuft till mått-
stock för Guds eviga väsende, Hans oändliga vishet
och sättet af Hans uppenbarelse”? (s. 112J. Hvarföre
får icke äfven denna Treenighetens hemlighet, liksom
233

försoningens mysterium, ”hvila hos Gud, efter den
ej kan vara i bättre händer” (sid. 211). Alla dessa
hvarföre har Förf, förut, för sig sjelf, men sanno-
Iikticke för alla tillfredsställande, besvarat med detta
påstående ; ”jag får med mitt förnuft söka tränga in i
de djupaste mysterier” och ”så sannt mysterier verke-
ligenblifvit oss sagda, måste deraf vara en nödvän-
dig följd, att de ock skulle blifva oss klara” (s. 111).
Huru nu Förf, förklarar Trinilets-mysterium, förtje-
nai' begrundas. ”Antingen”, så lyder hufvudsakligen
hans förklaring, ”har Apostelen Paulus orätt, då han
säger, att i Christus bor all Gudomens fullhet lekam-
ligen, ellei' ock måste hela Treenigheten bo i
Honom. Något dylikt (?) har han ock aagt sjelf:
”Mig är all magt gifven i himmelen och på jorden.
Går lord enskull ut och döper i Fadrens, Sonens
och den helige Andes namn. Detta fördenskull
hade alldeles ingen betydelse, om det ej utmärkte det
samma, som Paulus sagt. I Honom är således Fadren
och aldrig utom Honom, Han sjelf är Sonen, som
aldrig verkar annorlunda, än af Fadren, och af Ho-
nom utgår på sådant (hurudant?) sätt den Helige An-
de, och de tre är o i Honom så nära och o-
s'kiljagtigt för en te, som i h va roch en lef-
vande inensklig person, hans själ, hans
kropp, och den af dem båda förenta utgå-
ende verkningen eller allt h v a d han af sjä-
len genom kroppen gör såsom 1 e f v a n d e
menniska” (sid. 121). Denna trinitas personæ är
2 «34

förut antagen af Svedenborg (de Tell, in univers, p.
56), Såsom ett ibland de många andra philosophemer
eller Thealogumener, sorn vilja begripa det obegrip-
liga, kunde nu väl denna Trinitets-Lära med sina
syskon ostörd lå vandra ned till glömskans flod; men
då den ännu vill kämpa mot sin förgängelse, då den
finner hägn icke blott ibland tanklösa eftersägare, u-
tan af Lutherska Theologer, som ej höra till denna
class af menniskor, då den förklaras sammanstämman-
de med hvad Luther' och våra Symboliska böcker, ja,
med hvad Frälsaren sjelf och hans Apostlar (s. 121)
lärt, så må väl en, om ock malt, röst höja sig till
försvar för det bibliska i Reformatorernas åsigter och
för det misstydda Guds orcU renhet.

På alfvar kan aldrig Förf., ehuru han åberopat
Symboliska böckerna, mena, att hans Trinilets-lära öf-
verensstämmer med deras anda eller ordalydelse. Det
skulle likväl bevisas af delta Luthers uttryck: extra,
hunc hojninem (Christum) nullus Deus reperitur. Förf,
känner sammanhanget på detta ställe. Han är dess-
utom ärlig och ”medgörlig” Man. Då skall Han ock
ej neka, att dessa Luthers ord uttrycka ingen ting an-
nat, än hvad i det närmast föregående (s. 778) fram-
ställes såsom ’’den gamla orthodoxa Församlingens tro
och lära”, nemhgen: ”quod cum tota Divinitatis ple-
nitudo in Christo habitet corporaliter ut in proprio
suo corpore, etiam omni sua Majestate, virtute, glo-
ria , oper at to ne f in assumta humana natura liberrl-
s55

me lucent, et in ea, cum ea et per earn divinam su-
am virtutem, majestatem et efficaciam exercent, o-
peretur et perjicint”, Luthers ord åberopas här, en-
ligt bevisningens omisskänneliga sammanhang, endast
till styrka för denna hufvudsats. De säga ej, att ”Fa-
dren och den hel. Ande icke kunna vara Gud”, hvil-
ket Förf, anser vara en ”1 iglig lögisk slutsats”, utan
blott alt Gudomens herrlighet, höghet och fullkom-
lighet bodde, framlyste och verkade i Christi mensk-
liga natur. För öfrigt kan xAnmärkaren, utan att svi-
ka sin lörbindelse, åtaga sig att inför alla Lutherska
Kyrkans Theologer, som läst Symboliska böckerna,
bevisa, det ingenstädes i dessa böcker, hvarken kktk.
to ^tov eller xaroc.	Treenigheten på ett ute-
slutande sätt försälles i Christus.

Men vi vilje lemna detta nödvärn, hvarpå Förf,
sjelf icke mycket synes lita, och begifva oss till gransk-
ning af några vigtigare den hel. Skrifts vittnesbörd,
dem han till skydd för sin Triniletslära åberopar. ”1
Christo bor all Gudomens fullhet lekamligen” skall,
efter Förf:s eXegetik, betyda: i Christo bor hela Tre-
enigheten. Språkbruk och sammanhang förena sig att
bestrida denna tolkning. Författaren och hvar och en
annan, som förstår Pauli Grekiska språkidiom och sätt
att uttrycka sig, behöfver Anm. blott hänvisa till det-
ta	som står per antanaclasin i omedelbart
sammanhang med det misstydda uttrycket. Man jem-
före dessutom parallels Lallet JEph. 3 ; 19, der samma ord
s 56

förekomma. Vore Förf:s exegetik den rätta, så skulle
Colosserna (2, 9.) var a och Ephesierna (3, 19) upp-
manas att blifva fullkomnade till treenighet i Gudo-
men, hvilket är orimligt. Det har ock förundrat Anm.
ätt då Förf, exegetiserade öfver Gol. 2: 9 i Honom
bor all Gudomsens fullhet lekamliga, han
icke kastade en återblick på föregående 8:de vers och
der läste lör sig ett varningsord: ’^Ser till, alt ingen
langar Eder genom en lom och bedräglig vishetslära”
eller såsom det i gamla öfversättningen heter: ’’Ser
till, att Eder icke någor bortröfvar med Philosophia
och fåfängt bedrägeri”; 1y en bedräglig philosophia,
ehuru i annan mening och af olika art, än den Pau-
lus antyder, ligger dock här till grund för Förf:s exe-
ges- Förf:s exegetiska blick kunde ock hafva blifvit
upplyst, om han jemfört tredje och fjerde med åttonde
och nionde verserne i delta samma Capitel. De ’’vis-
hets och kunskaps skatter, som der sägas vara
förborgade i Christus, svara emot ”all Gudomens full-
het” i v. 9. Dessa uttryck jemförde förklara hvaran-
dra. Vidare åberopas Matlh. 2g: 18, 19, hyarest det-
ta fördenskull, da Jesu ord: ”Mig är gifven all
magt” föregått, skall bevisa, att hela Treenigheten bor
i Christus. Anm. ser sammanhanget annorlunda. Sym-
bol. böckerna hafva ock så fattat det (p. 785): Jag är,
vill Jesus säga, af min Fader förherrligad och för-
klarad; all Gudomens höga herrliga magt bor hos
mig. Fördenskull eger jag magt att befalla. Alla
de Bibelspråk Förf, för öfrigt citerar, äro af enahan-
^7

da art. De bevisa oemotsägligen. att Jesus är den En-
de evige Guden sjelf, uppenbarad i ren mensklighet
(se sidd. 144, 14/, 149); men också icke mer, så län-
ge den sunda Exegetiken tillätes vara ostörd af hy-
permetaphysiskt grillfängeri. I flere af dessa Skrifte-
nes rum lillkännagifves dock lika otvifvelagtigt, att
en annan är Fadren, en annan är Sonen en annan
den helige Ande (hvilken hos FÖrf. kallas blott V er-
kan *) s. i4o) ; men de tre äro Ett: t. ex. Matth, 28,
19. 1 Cor. 8, 6, 15, 25. följ. 1 Tim. 2, 5. Joh. i4
Cap. Job. 16, 7. Skulle icke Förf, kunna tillåta, att
Christenheten bibehölle denna Bibliska föreställning
och tro, vid hvilken dock alltid något mysteriöst står
qvar, oagtadt alla menniskovishetens förklaringsför-
sök ? Är det mindre lätt att tro Bibelns Gudomliga
Trinitet, än Förf:s menskliga förklaring af denna lä-
ra? Förf, ifrar sjelf med rätta emot ”obibliska tillsat-
ser” och ”menskliga uppfinningar” (sidd. 124 och 125).
Gör Han dock icke hvad han sjelf fördömer, nemli-
gen förvandlar det, som är en samvetssak för hvarje

*) Är den helige Ande en blott verkan, en efficacia, ej
effrciens; så förstår Anm. icke, huru Jesus i samma
yers, Joh. 15: 26, kallar denne sanningens Ande (ro nviv-
/ncc t^s ak» Se iocs') med ett concret och personligt namn :
0 7taçaK\»ros , (jfr. Joh. 16: 3, sKtivos, to nvev/aa)] ällilU
mindre, huru denna verkan kan sägas tala, tala af
sig sjelf fOTT«), tåla hvad han hört och häm-
ta eller taga af Jesus och förkunna Verlden. Se
Joh. 16: 13, 19. Alla dessa bestämningar, hvilkaje-
sus sjelf framställt, sammanstämma svårligen med be-
greppet om en abstract verkan utan personlighet.
258

alfvarlig Christen, till en Scholastisk strid blott i an-
nan form ? Anm. erkänner ock en enda och odelad
Gud. Han medgifver också icke, alt Gud kan delas i
tre personer, i den mening serskildt tänkte, som Ire
menskliga personer. Han tror ock pâ en enda Fräl-
sare och på Hans ord: ”Jag och Fadren ärom ett”.
Men när nu Förf, häraf drager sin slutsats: ”Ergo
bor Treenigheten i Christus”, så förstår Anm. icke
och kan aldrig erkänna denna slags Logik; han finner
der vid dessutom ingen annan vinning för Religionen,
än en ny förvirring och samvetsbekymmer för de en-
faldiga, ingen annan vinning för Theologien, än en ny
obiblisk tillsats, hvilken, såsom en mensklig uppfin-
ning, icke har högre värde, än ordet person, ehu-
ru Anm. visserligen ej nitälskar för detta theologiska
bestämningsord, ulan blott för helgden af Bibelns Tre-
enighets Lära. Man må säga hvad man vill, man må
hölja sina förklaringar i hvilken fromhetens drägt som
heldst; så snart man vid framställningen af Religio-
nens högsta ideer afviker frän det Ord man erkannt
för Guds ord i egentligaste mening, så är detta dock
ingen ting annat, än en, om än aldrig så hemlig el-
ler omedveten, dyrkan åt menniskoförnuftet, såsom
vore det något högre an den Gudomliga visheten. Den
skarpsinnige Luther föresåg klart den tid, då det i si-
na asigter inskränktaj men stolta, jordiska förståndet
skulle ”sätta sig i Guds tempel såsom en Gud och gif-
va sig ut för en Gud’’. Just i afseende på den lära,
hvilken Mnu är i håga, talar han prophetiskl om manien
sog

all förklara eller neka: ”O wie sollen sie allererst
recht schwärmen, taumeln und poltern, Wenn sie hie-
her (neml. till Treenighets-läran) kommen. Da sol-
len sie zu deuten linden” . . (Luthers kurzes Bekentn.
v. heil. Sacr.) Förf, beskyller, icke otydligt, men o-
rättvist', de gamla Orthodoxerna för den förvillelsen i
Trinitetsläran, ”att man borde väl tänka tre, men
ändock efteråt säga, att de äro en”. Delta sidohugg
åt Athanasii Symbolum, som synes vara en påle i
köttet för Förf., hai’ dock det missödet att icke träf-
fa de gamla Orthodoxerna mera, än dem, som vilja
gifva oss en Neo-Orthodoxie. Har man icke en hö-
gre ståndpunkt, än att man tänker trehet och enhet i
jordisk mening numeriska, så blifva Bibelns och Sve-
denborgs Trinitetsläror lika svåra att begripa

Men hvilken är då Din oförnuftiga och obibliska
treenighetslära? frågar Författaren. Anm. är också vis-
serligen lika litet, som Förf., vän af ”obibliska tillsat-
ser, af onödiga finheler och distinctioner, af hårklyf-
verier, strider och på förhand insupna menniskofun-
der” (sid. 145 och fl.), ehuru han under dessa cate-

*) Till förklaring af Svedenborgska Treenighetsläran kunde
likväl da tjena den djupsinniga undervisning en Svensk
Lärare i Theologien, enligt berättelse, dä han afhand-
lade Artikeln de Deo Triuno, skall hafva gifvit sina
Lärjungar, neml. att han sjelf var En, men likväl Tre :
'Iheologiæ Doctor, Lector och Prost. En mera authen-
tik berättelse, en pendant till Anecdoten om Hårfrisö-
ren i Köpenhamn (sid. 126), finnes i Göthes Aus
meinem Leben. 3:r Th. (om Basedows bittra hat
emot Treeßighets-Läran.)
s4o

gorier icke innefattar en systematisk terminologi, hvil«
ken han tvärtom anser högst nödvändig. Han känner
också icke, Gudi lof, hos sig ”denna olyckliga centri-
fugala söndringsätrå, som oupphörligt vill åtskilja
hvad G u d på det innerligaste förenat”. Enligt dessa
grundsatser har han i Guds ord helt enkelt funnit den
Gudomliga Treenighetens Gudomliga lära uttryckt:
”Gud är En. I begynnelsen var Ordet; Och Ordet
var när Gudi; och Gud var Ordet. Genom det äro all
ting gjord. Och Ordet vardt kött; och bodde ibland
menniskorna, och de sågo Hans herrlighet, såsom en-
da Sonsens herrlighet af Fadrenom ; full med nåd och
sanning. Ingen hafver någon tid sett Gud; ende So-
nen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.
Ingen kommer till Fadren, utan genom Honom. Han
helgade sig sjelf för menniskomen, att de skola ock
vara helgade i sannirigene. Han gick till Fadren och
sände af Fadrenom Hugsvalaren, sanningens Ande,
som utgår af Fadrenom och som leder uti alla san-
ning”. Denna tro och bekännelse må synas icke nog
förnuftig; obiblisk är den åtminstone icke. För An-
märkarens förnuft är den tillfredsställande, för hans
hjerta tröstfull, utan alla tillsatser och förklaringar.
Anm. finner i dessa samlade Bibelspråk Jesu Gudom
klart och ovedersägligt uttryckt, men icke läran om
”hela Treenighetens boende i Christus (sid. 121) eller
”hela Gudomlighetens förening i Jesu person” (s. 144).
Denna föreställning har Förf., ulan anförande af ett
enda bestående skäl, sammanblandat med beviset lör
*241

Jesu Gudom, Detta grundfel i hela denna försökta be-
visning inses lätt af hvarje tänkande fördomsfri Lä-
sare. Det enda Anm. funnit möjligtvis kunna förvilla,
ar följande skenbart stränga bevismethod : ”Jesus böd
Lärjungarne döpa i Fadrens, Sonens och den b. Andes
namn (Matlh. 28: 19), hvilken befallning de trodde sig
efterkomma, dâ de döpte i Herrans Jesu namn (Apost-
lag. 8: 16). De skilde da icke den förherrligade Je-
sus frän Fadren, och lörstodo utan tvifvel ratt den
uppståndne och förklarade Frälsarens uttryck, hvars
hela tendens ty ckes (?) vara att förena i sin person
hela Gudomligheten” (sid. 144). Detta klingar i san-
ning väl, men det är dock endast tom klang.' Först
och främst är Anm. öfvertygad — och denna öfverty-
gelse har Författaren sjelf (s. i45) - ratt Lärjungar-
ne ej voro så spitsfundige, att de i Jesu ord sökte onö-
diga finheter och distinctioner”. ”De följde ock, så-
som Förf, sanningen till ära vidare medgifver (s. s ),
sin Mästare och Hans anvisningar troget och voro
dermed nöjde”. När då Mästaren uttryckeligen hade
befallt: Döper i Fadrens, Sonens och den hel.
Andes namn, hade de då troget följt Hans befall-
ning, om de döpt blott i Herrans Jesu namn? Hade de
icke då spitsfundigt konstlat med Mästarens ord, sökt
onödiga finheter och distinctioner och inblandat ett
menskligt hårklyfveri i efterlefnaden af det mest kla-
ra och bestämda Gudomliga bud? Anmarkaren vädjar
tryggt till Förfis egen oförvillade sunda tanke och
fromma känsla. Denna vederläggning vore redan till-
242

räcklig j ty den hat sin djupa rot uti Jesu Lärjungars öf-
verallt i ord och handling âdagalagdo character. Anm.
är fullkomligt Öfvertygad, att Jesu Apostlar döpte,
såsom Mästaren uttryckligen befallt, i Fadrens, Sonens
och den hel. Andes namn. Att döpa i Herrans el-
ler i Herrans Jesu namn uttryck, som ymsoni
förekomma i Apostlagerningarne » mer än på det enda
ställe Förf, citerat, utmärker ingen ting mer och
ingen ting mindre, än hvad vi kalle det christ na
dopet, det af Herren Jesus Christus stiftade döpelsens
Sacrament, och är således likbetydande med: döpa
till Christendom, genom dopet inviga till tron på
det Jesu namn Apostlarne lärde, det Enda, i hvilko
vi kun ne salige varda. Så länge språkbruk och
sammanhang ega något vitsord vid den hel. Skrifts
tolkning, är detta otvifvelagtigt i ApostlaG. 19: 3*5,
hvarest ock motbilden af Johannis döp el se full-
komligt upplyser saken *).

Uti en Bok, som har till titel: 5’0rdning och Böner
vid den Allmänna Gudstjensten uti den nya För-
samlingen, hvilken i Uppenbarelseboken förstås med
Det nya Jerusalem”, Stockholm, tryckt hos Carl De-
leen 1823 och innefattar 43 sidor; är löreskrifvet så-
som nya Församlingens Dopformulär: ”Jag döper dig i
Herrans Jesu Christi namn, hvilken tillika är Fader,
Son och Helig Ande. Amen”. I deniia Dopritual få ladd-
rarne följande förmaning: ”Låt barnet ofta umgås med
att med all flit läsa och umgås med det heliga ordet
och nya Jerusalems himmelska lära, sådan som den är
uppenbarad af Herren i Dess tjenares Emanuel
Svedenborgs skrifter”. Denna märkvärdiga Liturgi
tillkännagifver således, att Svedenborgska eller så kal-
lade Nya Församlingen har sin serskildta T ro she-


243

Men härmed nog öfver denna punkt. Anm. kan
dock ej afslnla detta stycke, ulan alt hembärå Förfat-
taren sin oskrymtade tacksamhet tor hans öppna fri-
modiga bekännelse af vår Herres och Frälsares Jesu
Christi Gudom, och för det bidrag af förenad lär-
dom och fromhet, hvarmed han befäster vår högsta
Troslära. Denna afdelning om Gud i Christo (s»
97-177), bör’, med undantag af de inblandade förut-
fattade Trinitets-âsigteCna, till det förträffligaste, som
pa vart språk blifvit skrifvet öfver detta ämne. Den
utmärker sig genom sträng och klar bevisning, genom
väldig och from nitälskan och genom kraft att emot*
stå dem, som deremot säga.

Försoningen«

Detta lärostycke, som i Förf:s Samtal med sig
sjelf förekommer uti den afdelningen, hvilken har till
inskrift : M e n n i s k a 11 s b e s t ä m m e 1 s e (s. 2o5-255),

kännelse (sidd. 18, 19, 31) och allmän Guds-
tj en st. Hvilken oilenlelig sanction den erhållit, är Anm.
obekant. Sannolikt hägnas den endast under egiden af
Nittonde århundradets tolerans. Tolerans behöfs också
lör gamla församlingens Biskopar, Prester och Lärare
att höra denna bön Irån nya Församlingen : ’’Vi anrope
Dig, Allsmägtige, att i nåd se neder till alla Biskopar,
Prester och Lärare af den förra Församlingen samt till
de Församlingar, som dem anförtrodde äro. Omvänd
dem, vi bedje Dig, o Herre! till Din kännedom” m.
m. (s. 17). Gamla Församlingens Medlemmar äro såle-
des alle oomvände-? Jesu Christi sanna kännedom till-
hör således uteslutande dem, som bekännna sig till Sve-»
denborgska åsigterna af Christendomen? (Sic!)
s44

afhandlas dels the tiskt, dels an tithe tiskt eilet
polemiskt. I sednare hänseendet framställer Förf.,
med tydliga men i grunden falska hänsyftningar pa
vår kyrkas orthodoxa föreställningar, en Försonings-
lära> som, om den ock i denna crassa form kan fram-
visas i någon enskild Theologs system ellei' i någon en-
skild Brests predikan, dock icke finnes i vår egenleli-
ga läronorm, de Symboliska Böckerna. Anm hänvi-
sar i synnerhet till Apolog. August. Confess. Art. II.
& III. samt till Epitome Arlicul. IIL och till Solid,
plan, ac perspic repetit, etc. II. III. IV. Der lares
ej, att ”endast slrafflöshet, icke befrielse från synd
ar menniskans mål”. Tvärtom sages, att justi fi-
care (hvarmed, såsom bekant är, i Symb B. utmär-
kes sjelfva actus Dei i afseende på menniskors förso-
ning) är absolvere a peccätis et æternis pecca-
torum suppliciis Form. Cone. Art. III. Jfr. Apolog.
A. C. Art. II. Der läres icke en försoning med ”den
förderfliga practiska tendens att hos menniskof upp-
häfva allt samvete”. Tvärtom. Der säges väl, hvad
ock Förf, erkänner, att fides est unicum medium il-
lud, quo illa bona (försoningens välgerningar) appre-
hendimus, accipimus, nobisque applicamus (F. Conc.
III), men denna Tro bestämmes såsom viva, efficax

polens ita ut fieri non possit, quin semper bona
operetur (F. C. IV). Den blott historiska, blinda tron
fördömes här på nästan otaliga ställen, kraftigare än
hos Förf. — Ibland falsa dogmata, som förkastas, nam-
nes uttryckligen den ”fides in homine, qui ve ra pœ-»
245

nitcntia care l, & ubi caritas non sequatur,
aed qui co ntra conscientiam in peccatis perse-
veret” (Epitom. Art. III. pp. 586 , 687). Är detta en
lära, som ”gör all inre sedlighet om intet, all lefnads
bättring onödig, all kärlekens och trons förening omöj-
lig” ? Är detta en ”själlös yttre tanketro på ett factum
utom oss’’? ”Upphäfver den all moralisk förbindelse
till iakttagande af pligt”, denna tydliga lära: Credimus,
docemus & confitemur, omnes homines ad bona opera
facienda debitoros esse (p. 589), fastän vissa stränga
fördömelseord contra Pharisaicam 8c Papisticam fiduci-
am in propria opera merita, uti hvilken stränghet
dock Förf, sjelf instämmer, kunna misstydas till
en motsatt mening. Så vida gör Förf, de ihärdiga
gamla Orthodoxerna orätt, om han inbillar sig, att
de framställt ’yttre stralfiöshet, utan inre helgelse, så-
som försoningens ändamål.” Skulle de icke läsit eller
icke förstått 2 Cor. 5: 15 och Tit. 2: ii-i5, — desse
män^ som sa troget och träget ransakade Skrifterna?
Från denna anklagelse äro åtminstone Symboliska Böc-
kernas Författare fullkomligt frie. Förf, i fortsättnin-
gen af sin polemik fördömer ytterligare uti Förso-
ningsläran följande satser och uttryck: a) Jesu li-
dande allena utgjorde försoningen. De först
författade Symboliska böckerna, nemligen Augsburg.
Bekännelsen och dess Försvar, énoncera bestämdt den-
na lärosats, t. ex. peccata remitluntur propter Chri-
stum, qui sua morte pro peccatis nostris satisfecit,
2-16

(A. C. IVJ Anm. liar hilüls trott, ej mindre all det-
ta instämde med Jesu försäkran, all han gal sitt
lif till återlösen för många Mallh. 20: 28
och att hans blod utgjöts till syndernas för-
låtelse c. 26: 28. än att Jesu Lärjungar så förstått
Mästarens ord, dä de säga: Petrus, alt vi äre atei-
löste med Christi dyra blod 1 Pet. 1: 17, alt
Jesus sjelf offrade våra synder i sin leka-
men på träd och alt vi genom hans sår äre
helbregda vordne 1 Pet. 1: 24; och Johannes, att
Jesu Christi blod renar oss af alla synder 1
Joh. t : 7. Det Evangelium Paulus hade fåll ’’genom
vårs Herres Jesu uppenbarelse”, var i samma anda ,
i enahanda ordalydelse Rom. 3: 25 4: 25. 5 cap. 2
Cor. 5 cap. Eph. lî 7 jfr. Col. il 14. Detta talet
om korset, Judomen en förargelse och Grer
komen en galenskap, denna för daragtig (d.
ä. t h e o r e t i s k t orimlig, såsom det nu heter s.
221) ansedda predikan, med hvilken dock Gu-
di täcktes frälsa dem, som tro, har Anm. en-
faldeliga ansett för Försoningens dyra hemlighet, b)
Guds lam har en gång för alla borttagit
ver Idens synd: är ock en af de fördömda läi01 na.
Joh. (Ev. 1: 29) säger: Si, Guds lam, som bort-
tager ve r 1 d e n e s synder. A tterligare hetei det i
i Hebr. 10: 10 Vi äre en gång («^) helgade ge-
nom Christi kropps offer. Jfr. Hebt. 9: 12, 28. 1 Pet.
5: 18, der samma: en gång förekommer, c) ”Chri-
stus har blidkat F ad ren; (”Fadren behöfde al-
fdrîg blidkäs’ .) Uttrycket: recoiiciliarc Palrehi förekolYi-
mer verkeligen i Symbol. Böckerna. Skriften kallar
Jesum i samma mening försonare i Joli. 2: 4. 4: io.
Jfr. 2 Cor. 5: 18. Col. 1: 20-22. cl) Jesus har åtagit
sig deil ö f v e r oss beslutna fördömelsen
(’’ingen sådan har ölver oss kunnat vara besluten”).
Delta står på gränsen af ordgrak Fördömelsen kan dock
sägas vara besluten lika visst, som synden skiljer men-
niskan från Gud, lika visst som Gud är rättfärdig, e)
Jesus har stillat Guds vrede (’’Guds vrede är
aldrig någon ting i Gud sjelf”). Talesättet är bibliskt.
Att det kan misslydas, nekas ej. En upplyst Christen
vet, att Guds vrede ar en nödvändig verkan af hans
kärlek hos en menniska, som ej emot lager den. f) Je-
sus medlar (”Fadren sjelf hafvcr oss kär”). Dock
•säger Paulus: ”En är medlaren emellan Gud och
menniskor, nemligen Christus Jesus 1 Tim. 2 : .5. Och
den Johannes, som bättre, än vi alle, visste, alt Gud
är kärleken och alt Fadren hafver oss kär,
kallade likväl Jesum ”en försvarare nar Fadrenom” i
Joh. 2:1. g) Förf, slöter sig vidare i denna lära på För-
soning med blod och på ett offer, som fallit* för
menniskornas synder. Jesus talar likväl sjelf om silt
blod, som utgjutet vårder till syndernas förlåtelse*
Johannes , hvilkeiis Uppenbarelsebok synes vara Förf*
synnerligen kär, nämner ock der om detta blod* ge-
nom hvilket Jesus igenlöst oss Gudi, c. 5: 9. Och Pau-
lus lörklaiar beslämdl: ’’Honom* som af ingen synd
visste, hafver Gud för oss gjort till synd-offer 2
Cor. 5: 21. Ii) Ändlligen förargas ock Förf, såsom öF
ver ’’ett olänkbart och mot all rättvisa stridande”, öf-
ver ”en oskyldigs lidande i den brottsliges ställe”«
Dock ’’led Christus, rättfärdig för orättfärdi-
ga” i Pet. 5: 18. Och Paulus tror enfaldigt, att ”Gud
just deruti bevisat sin kärlek, alt Christus är död för
oss, när vi ännu vorom syndare, ja ännu ovänner.
Rom 5:8, io. Nya Testamentets Förlattare äro envi-
sa Orthodoxer; ingen form af neologiska ås gter vill
passa in i deras läi osatser: rationalisier blifva de ej
utan trug och tvang. Lat Jesu eget vittnesbörd om
sitt tid syndernas förlåtelse utgjutna blod och Apost-
larnes derpå grundade Försoningslära stå; — eller ock
— förklara Jesus för svännäre, Johannes, Petrus och
Paulus för bedragare, blinda eftersagare och ljugare;
och, om delta är upproriskt för den ringaste eftertanke
och hvarje sund känsla, så tala om bildspråk ur Judi-
ska offertjensten, om accommodationer, om nödvän-
digheten att ikläda Gudomliga sanningar i sm yttersta
bokstaf uti en drägt, söm har någön likhet med den
groft sinnliga menniskans sätt att känha och tanka.
Säg, attåterlösa betyder: undervisa geilom lä-
ra och efterdome, alt Jesu blod utmärker san-
ning, gör våld på språkbruk öch sammanhang, tag
med Dig in i skriftens tydning ett stycke eller ett
helt system Metaphysik. Kan något sundt mennisko-
förslånd eller känsla, någon philolögi, historia eller
philosophi öfverensstämma med en sålunda uppbyggd
religions-theori? Anm. tecknar icke här Författaren,
249

inen han är öfveiiygad, alt den härjning han anställt
på försoningslärans bibliska uttryck och bestärqningar,
consequent genomförd, i sina yttersta x-esultat feder
till det Skriftens behandlingssätt, som Anm. beskpifvit.
Besynnerligt har det förefallit Anm,, att samme För-
fattare, som enträget med Skriftenes språk vill bevisa
sin Trin i te t slära, icke gör ett enda försök att med be-
vis-ställen ur Nya Test, rättfärdiga den förstörande åt-
gärd, med hvilken han griper in i Kyrkans hufvndlä-
ror om Jesq försoning.

Det positiva i denna afdelning kan, så vidt Anm.
insett sammanhanget, reduceras till följande hufvud-
gatser, af hvilka det öfriga blott är en utveckling.
Anm. nyttjar Förf:s egna ord: ”Inom sig bär menni-
skan sin bestämmelse och hennes väsendes utveckling
är en utveckling af densamma. Ursprungligen beror
ej denna af henne, emedan hon sjelf beror af sitt ur-
sprung. Men den inre frihet, hvilken utgör hennes
väsende såsom menniska, ger henne dock ett nödvän-
digt inflytande på utvecklingen af hennes egen be-
stämmelse. Hon kan, genom ett af Guds ord upplyst
förnuft, i full frihet rent uppfatta densamma, och i
mån hon det gör på fullt a 1 v a r, g a r d e n s a m-
ina hos henne i fullbordan. Tron frälsar, tion
allena, men en äkta tro, som hvilar i bjertat och om-
vandlar hela menniskan, verksam i goda gerningar,
dem Gud verkar. Denna tro, som är ett Guds eget
verk i oss., fpryandlande çoh pånyttfödande, äy den
fallna mennitik.an& besläwmehe. 1 Guds ord kallas, den
ett Jesu armammande, hvarigenom lian ger oss makt
att blifva Guds barn. Delta är nu försoningens och
återlösningens hemlighet *), hvilken väl alltid för-,
blifver oss en hemlighet; men Jesus har dock lofvat
Qss, att uppenbara sig sjelf för dem, som varda hans,
rätta Lärjungar, och då blir väl småningom allt mer
och mer af försoningens, hemlighet och vår stora be-
stämmelse oss klart.. Imellertid må den hvila hos.
Gud.. Hvad vi till vår omvändelse och nya födelse bi-
drage, är platt intet, ty vi hafve ingen egen kraft
och förmå utom Jesus intet. Men hans försoning må-
ste dock af oss amiammas. —■ I Jesu person var det
Stora ålerlösnmgsverket fullbordadt, försoningen e-
mellan Gud och menniskan fullkomnad genom
den rena me ns kli g h e t en s innerligaste och
fullkomligaste förening till ett med Gu-
domligheten. Att Guds lam. icke en gång för
alla borttagit verldeus synd och försonat oss. med
Gud **) , måste väl hvar och eu känna hos sig; men
att Han oupphörligt borttager den och för-
sonar, då Hans frälsningskraft i hjertat annammas
får ock hvar och en kraftigt erfara, som ingått på.

*) Denna hemlighet förblandas af Förf. (s. 21 och 11.. st.);
med den nya födelsens hemlighet, hvilken Jesus,
tecknar i Joh. 3: 7, 8..

**) Tvärtemot delta uttryck (s.. 226), såsom det synes,
mcdgifver Förf, förut (s. 213), att ^den fullkomligaste
försoning verkeligen är skedd”, och sid. 232 säges för-
soningen vara ”en gang gilvcii”- Huru skall detta sins,
emellan förenas ?
nya födelsens väg. Icke endast i lidandel bestod förso-
ningen, ehuru den derigenom fullkomnades, all Chri
stus förödmjukade sig sjeif, var lydig inlill döden, ja
intill korsens död, hvarigenom hans antagna mensk-
lighet bief en fullkomlig lydnad för den inneboende
Gudomligheten. Att häri följa honom efter, så
att vår själs innersta blir en fullkomlig lydnad för Je-
sus, är visserligen vår slora bestämmelse och
vår förening med Gud genom Honom. All
de andeligen döda lefva genom att höra
Guds Sons röst; detta är menniskans för-
soning med Gud genom Christus’'.

Då, enligt Förf:s lära, frihet är menniskans vä-
sende och hennes väsendes utveckling är utvecklingen
af hennes bestämmelse, som åter är försoning med
Gud; så synes det visserligen, som detta föreställ-
ningssätt leder till inbillning om en s j c 1H ö r s o n i n g
Men häremot protesterar Förf, kraftigt. Väl gifver
han menniskan genom sin frihet ett nödvändigt infly-
tande på utvecklingen af sin bestämmelse; men han
frånkänner henne dock all egen kraft all bidraga till
sin omvändelse. En annan, dock med denna nära
sammanhängande fråga är, om Förf, känner och ei-
känner någon annan Jesu försoning, änden, som sker
oupphörligen genom eftérlefnad af Jesu lära och lö-
resyn. Med antagande af consequens i asigler och
sammanhang i bevisning, har den noggrannaste forsk-
ning af Förf:s skrift icke gifvit Anm. annat resultat,
än alt försoning är lydnad lör Jesus. Läsaren prök e
2^2

fördomsfritt och dome! Anm. är for sin del säker
på sitt i’esultat, intill dess andra lagar, än de hittils
gällande, för omdömen och slutföljder stiftas. Skedd
är försoningen af Jesus, af honom til ämpas den, af
menniskan varder den genom hans andes kraft annam-
mad; men detta trefaldiga måste bestämdt åtskiljas,
för att undvika begreppsförvirring och i religiöst hän-
seende falska åsigter och vådliga förvillelser. Också
ligger grundfelet i Förf:s forsoniagslära enligt Anmrs
tanke deruti, att han icke skiljer frälsningsmedlet- från
sjelfva frälsningen , att han sammanblandar den förän*-
dring, som under helgelsen föregår i menniskans hjer-
ta, och den förändring i verldens förhållande till Gud,
der menniskans omvändelse ieke ingår i någon beräk-
ning. Paulus (Rom. 5 och 2 Cor. 5 Cäpp.) nyttjar
samma ord (xuvocWK^aeiv, xocTaW&aveaScci') i dessa olika
bemärkelser. Det är ett välbekant caractersdrag i hans
skrifsätt; men han sammanblandade icke Lärans huf-
vudbegrepp *•).

I afhandlingen om Försoningsläran inskjuter FörR
ock sin åsigt af den hel Nattvarden. Den, som
läsit Calvi ni Institatio Relig. Chrùtianae y skulle
tro, att Förf, derutur öfversatt sin Nattvardslära. Det
är bekant, att Zwingli ansåg Nattvarden såsom ea
blott mnemonisk ritus. Calvins 3 j älanj utning ell.

*) Anm. hänvisar till Dr. Ödmanns str. Försök öfv.

N. T. hel. skrifter, 3 Band, der denne Författare
med sin kända klarhet och skarpsinnighet utvecklat,
hvad Anm, ofvantill endast antydt.
a n d el î g Spis var ett till de Lutherska Confessions-
skrifterna sig mera närmande, men dock med dem o~
förenligt, uttryck för den Zwingliska åsigten, att bröd
och vin äro endast tecken, symbola. För Förf, är
Nattvarden, den han kallar ett ”start mysterium”, ie^-
ke en tom yttre ceremoni, utan en symbolisk rilus,
”ett kroppsligt ätande och drickande, som innebär och
föreställer den inre hel. Nattvarden d. ä. det andeliga
åtnjutandet af Jesus sjelf, af hela hans försoning; den-
na nattvard, hvilken en sann Christen oupphörligt be-
går. Jesu blod, som här meddelas, är Hans ord
och lifgifvande Sanning. Vi blifva verkligen
på ett ©fvernalurligt sätt, z, med och under det le-
kamliga njutandet af bröd och vin, delagtige af Jesu
lekamen och blod i högre mening, d. ä. af Jesus sjelf
och Hans försoning, Hans nåd och sanning’’. Detta
skall nu, enligt Förf:s försäkran, vara ”ett förnuftigt
sätt att fatta Nattvardens stora mysterium’*, ja det
skall vara sjelfva ”den Lutherska föreställningen”.
Anm. påminner sig härvid Luthers egna ord: ”Was
sie vom geistlichen Essen plaudern, ist alles dahin ge-
richt, dass sie solchen Schaden und Gift zudecken und
schmücken wollen, dass man denselben nicht achten,
noch sehen, sondern sie als die sonderlichen und besten
Christen achten solle”. Luthers derefier följande hårda
ord må utelemnas. Den, som läst Art. VII. i Form.
Conc., vet, att ”Lutherska föreställningen” om Natt-
varden aldrig kan förenas med Calvins. Luther och
de förste Lutheraner ’’logo, för att låna Förhs ord,
sin Jesus pâ orden såsom en Sanningens man”. De
trodde enfaldigt, att, om Jesus vid Nattvardens stif-
telse sagt: lekamen och menat kärlek, sagt: blod
och menat sanning *), hade han, som försäkrat:
’’Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet”, icke
lemnat sitt symboliska språk oförklaradt. De funno
det obegripligt, om en fader skulle lemna sina barn
det dyrbaraste af sin egendom i sin sista vilja ej verk-
ligen , utan bildligt. Mindre obegriplig fann deras af
jordiska ideer obesmittade förnuft läran om en him-
melsk andelig Jesu kropp, en förklarad lekamen ge-

*) I den förut nämnda Nya Församlingens Liturgi, hvar-
esl ock de hufvudsakliga trosläror och dogmatiska be-
greppsbestämningar , som af Nya Församlingen äro an-
tagne, ofta inskärpas, läres (s. 38) att ”med Kött, Blod,
Bröd och Vin förstas i naturlig mening lidandet på
korset, till hvars åminnelse de böra annammas; men i
andelig mening förstås med Kött och Bröd det
goda af kärleken och i en högre (himmelsk neml.,
dessa tre Ordets meningar äro genom motsvarigheter
förenade, så att i hvardera meningen är en Gudomlig
Sanning lämpelig både för Englarne i de tre himlarne
och för menniskorna på jorden) mening Herren sjelf
i anseende till de t Gudomliga goda af hans kärlek,
och genom Blod och Vin det sanna af Iron samt i
högre mening Honom sjelf, i anseende till det Gudom-
liga Sanna af hans vishet”. Sjelfva meddelningsformu-
lairet vid Nattvardshandlingen är i samma anda affat-
tadt: ”Vår Herres Jesu Christi lekamen, som är Hans
Gudomliga kärleks Gudomliga. Goda, (V. H. Jesu Chri-
sti Blod, som är Hans Gudomliga Vishets Gudomliga
Sanna) föde och bevare Eder till ett evigt lif. Tager
och äter detta (Dricker deraf alle) till åminnelse deraf,
att Herren lörherrligade sin mensklighet och derigenom
blef Gud ölver himlarne och jorden
wanUrangd af Gudomlig helig kraft. De sågo med
öppna ögon den hela Johannis Evangelium genomgri-
pande Läran om Christi utomordentliga natur och fö-
delse och med tron härpå funno de läran om Natt-
varden i Nya Testamentets skrifter förenad. Mot
den beskyllning, att de antogo ett capernaitiskt ätande
och drickande, förklarade de sig i bestämda och kraf-
tiga ord Med den djupt fromme och djupt forskan-
de Luther insågo de, ehvad den naturliga menniskan
ock måtte invända: ”Der Text ist zu gewaltig da; und
will sich mit Worten nicht, besser' aus dem Sinn reis-
sen’’. Hvar och en, som intéresserai' sig för en Theo-
logisk forskning, hvilken i sig förenar den mest oskrym-
tade religiositet med den grundligaste lärdom , hänvisar
Amn. till den berömde Breslauer-Theologen Schei-
bels herrliga Bok: Das Abendmal des Herrn,
hyarest Luthers Nattvardsåsigt framställes i oförfal-
skad renhet och försvaras med skäl, som alltid skola,
bdifva svåra att vederlägga..

Men — Anm. bör sluta, för att icke alldeles, ut-
trötta Läsarens tålamod. Wisserligen återstår ännu i
denna innehållsrika skrift mången hade ljus- och skugg-
sida att utmärka. De negativa bestämningarna af det
Onda och , i sammanhang deemed, af det mest posi-
tiva och verkliga för menniskan, neml. af friheten så-
som en skenbarhet (sid. igo-soå), äfvensom förklarin-
gen af det onda och skadliga i naturen (sid. 2G6 följ.)
halva icke för Anm. varit fullt tillfredsställande. I
jemförelse med utförligheten i det föregående, synes
250

ock Förf, alltför perfunctoriskt afhandla Guds För-
syn och lifvet efter detta (sid. 277-285). Den
förra framställes mest ur asketisk synpunkt. Om det
sednaro säges egentligen intet annat, än att, då men-
niskan lefver, redan här i verlden, det högre lifvet i
Gudi, frågar hon ej ängsligt om lifvet efter detta.
Mången from Christen har dock i detta afseende be-,
kymmersfulla tvifvel och vig tiga spörsmål. — Â andra
sidan äro deremot många partiella framställningar både
interessanla och lärorika; det hela är, oaktadt det, efter
Anmärkarens här uttalade mening, sväfvande eller ir-
riga i vissa theoreliska åsigter, genomgjutet al sannt
alfvar, af innerligaste fromhet och af den renaste nit-
älskan för praktisk Christendom. Dictionen är enkel
och labt flytande; men den antagna samtalstonen ned-
sjunker stundom dels till trivialitet, dels till ironiskt
gäckeri med ogillade meningar, bäggedera icke värdigt
de höga alfvarliga ämnen, som här afhandlas»
Mémltga Handlingar iïôrandé till Sveriges
Historia efter Konung Gustaf iii:s antrå-
de till regeringen; Tredje Delen: eller
Handlingar till historien om revolutio-
nen I SVERIGE 1772 , TILL STÖRRE DELEN AN-
TINGEN HEMTADE UrFrANSYSKA ARKIVER EL-
LER GRUNDADE PA ACTER , SOM I DEM FÖRVA-
RAS ; förut icke PÅ Svenska utgifne, Stock-
holm, Ecksteinska tryckeriet1825. 56o sidd 8:0.

Herr *’J. È. Schartau^ Kapten,»’ hvilken underteck-
nat företalet till denna tredje del af de beryktade Hem-
liga Handlingarna rörande Konung Gustaf iii:s rege-
ring, lämnar der åt allmänheten den något oväntade
underrättelsen, att han utgifvit de tvenne föregående
delarne. ”Under mitt vistande i en aflägsen landsort”
säger han , ”hade jag händelsevis råkat öfverkomma en
samling af handskrifter, som tydligen röjde sitt upphof
från de sista åren af Konung Gustaf in:s regering.
Stödjande mig vid tryckfrihets-lagen, beslöt jag att ut-
gilva dem från trycket och skickade dem i denna af-
sigt till en van i Stockholm, som hade den godheten
att icke allenast jämnföra dem med de i der varande
samlingar befintliga afskrifter och att derefter rätta och
corrigera dem, men att äfven till dem förskaffa mig
en förläggare.” Kungörandet af dessa handlingar väck-
te genast ett allmänt uppseende, och klandrades af
mängen, hvadan Herr S. nu funnit nödigt att söka
258

rättfärdiga det. Vi vil ja granska hans försvarsskal $
men derförinnan må vi förklara honom var aktning
för hans frimodighet, att omsider namngifva sig så-
som upphofsman till ett företag, hvilket gissningarne
hade tillegnat en annan idog ulgifvare af händelsevis
öfverkomna skrifter. Denna Hr S:s redliahet, ehurii
något sent uppenbarad, hade gjort honom förtjent af
en bättre lycka både i fyndet af Handskrifter och i
valet af den rättande och corrigerande vän, som skul-
le befordra deras utgifning; ty om han sjelf i den av-
lägsna landsorten icke haft tillgång till mera interes-
santa och mindre opålitliga hemliga handlingar, än
dem han händelsevis råkat öfverkoinma, så
hade dock hans van i Stockholm, ifall denne varit det
honom uppdragna vänskapsprofvet vuxen, bordt kun-
na i d er var a nd e samlingar och af opartiska män
inhämta sådana säkrare underrättelser, som skulle haf-
va föranledt honom att Irån tryckningen utesluta åt-
minstone de argaste och derjemte tråkigaste smäde-
skrifterna. Detta namn tro vi oss vara befogade att gif-
va, väl icke åt alla, men åt ”vissa” af de ifrågava-
rande Handlingarna, sedan Ur S. nu också insett och
medgifvit dessas ”af partisinnet stämplade ensidighet.”

Men i ”Posselts och andras panegyriker” hade Gu-
staf hi blifvit öfver all höfva prisad, innan 1809 års
revolution ”öppnade banan till en friare behandling af
samtidens historia.” Den stund var kommen, då ”en-
sidigheten i klandret ägde lika rätt alt höras soni
25g

ensidigheten i berömmet.” Om också de bittra
Handlingarna icke innehölle något enda ”guldkorn, som
vid pröfningen i den historiska degeln , kunde dragas
derutur/’ tjenade de dock i allmänhet att caractérise-
ra partierna och tänkesätten, samt följakteligen till nå-
gon del äfven tiden.” Ville man, i detta afseende,
frånkänna dem allt värde, så ”återstode likväl alltid
den fördelen af deras utgifning, att, då tvifvelsutan
flere personer, i stånd att vederlägga deras ensidiga
och i följe deraf origtiga uppgifter, ännu lefde, desse
derigenom finge tillfälle att göra sig förtjente af den
historiska sanningen, genom att antingen straxt med-
dela dessa vederläggningar eller alt förvara dem i post-
huma anteckningar, hvilket uleblifvit om dessa hand-
lingar, som så många andra, hvilka man i en aflägsen
framtid sett uppträda med mer eller mindre historisk
auetoritet, förblifvit okända för sin samtid och såle-
des fått i hemlighet förvilla eftceverlden.” Här, inom
detta retranchement, dit Herr Kapten S., efter ett
malt försvar på fältet , dragit sig i säkerhet, tror han
sig stå oöfvervinnerlig. Men hans bröstvärn, de kun-
gjorda Handlingarnas förra hemlighet, är något
svagt. Dessa handlingar, som han i en aflägsenlands-
ort händelsevis råkat öfverkomma och som hans vän
i Stockholm hade tillfälle alt jämnföra med afskrifter
i dervaraude samlingar, künde väl icke gerna vara o-
bekanta for Gustaf iii.s samtidiga, ännu lefvande,
anhängare. Borde man då icke vänta, att de redan län-
gesedan vore i posthuma anteckningar vederlagda, sa
sCe

fràmt någon funnit dem vardâ en Vederläggning* Dö
hade, såsom det säges i företalet till första Delen >
fordom '’i afskrifter kringflugit landet”; do ”träffades
-ännu icke sällan i enskildas förvar/’ Var det då nö-
digt , att de just ifrån bokpressen meddelades sådana
personer, åt hvilka Hr S:s beställsamhet velat bereda
•ell tillfälle attgöra sig förtjente af den histo-
1'iska sanningen? Var det, till detta ändamål, nö-
digt att den för Sveriges ära så varma Konungens
minne i Svenskt tryck skändades, trettio år sedan lian
sjelf fallit för en Svensk nidings hand? Att, inför
hans fordna folk, hela hans regering vanställdes och
hans uppsåt förtyddes? *) Att deremot förräderiet e-
mot honom och fäderneslandet försvarades?**) Här
är icke stället att anmärka allt det osannfärdiga och
vrängda, som förekommer i de tvenne första delarna
af dessa såkallade Hemliga Handlingar, dem Herr S.
bragt till en vidsträcktare allmänhets kännedom, sedan
de hunnit blifva glömda eller föraktade af den min-
dre, bland hvilken de, såsom partiskrifter, under par-
tiernas yra, kringfördes af fronderiets hjeltemodiga
renskrifvare och colportörer. Det är Hr S’s delen-
sions-sätt, som vi nu egentligen undersöka» Efter detta
skulle en missdådare också kunna försvara sitt brott,
destobättre ju gröfre det vore, med det föregifvandet >
att han velat bereda domaren ett tillfälle att göra sig

*) För att blott citera ett enda ibland många ställen, hän-
vise vi Läsaren till sid» 182 i i:sta delen.

5*) Se skrifterna oni Anjala-fö 1 bundet i samma del.
iortjent af rättvisan* Det gifves intet ofog, intet skam-
löst tillbud, ingen brottslighet, som ej ifrån en så ut-
sträckt nyttans princip kan rättfärdigas. Men, då vi
anmärka delta, sker det ingalunda med afsigt att ”sam-
la sorl pä Hr 8.” Han var, såsom han upplyst, en
ung man, när han gjorde fyndet af de hemliga hand-
lingarna; ty han ar ”knapt mer an född under Gu-
staf iii:s regering,” och första delen af hans collec-
tion utkom redan 1821. Han ar ännu, såsom vi läng-
re fram skola ådagalägga, föga bevandrad i Historien.
Det är då mycket sannolikt, att han sjelf icke förstått
alt bedöma sitt hittegods, utan på god tro, efter an-
dras sagen, ansett det äga något värde. Nu försvarar
han sitt företag, så godt han det förmår, och detta
må gerna vara honom unnadt. Men det är likväl af
någon vigt, att hans härvid använda sophistik undan-
rÖjes; emedan den, en gång godkänd, kunde sederme-
ra nyttjas af hvarje smädare, hvilken, under föregif-
Ven välment afsigt alt uppkalla rättsinnige män till
smädelsernas vederläggning, skulle emellertid fästa dem
i denna tro på det onda, som vanligen åtföljer en half
upplysning.

Om 1809 års revolution och om dess syftning tyc-
kes Hr S. hafva uppfattat begrepp, som icke öfver-
ensstamma med våra. Denna regeringsförändring, hvar-
förutan Sverige hade inom några dagar upphört att va-
ra en sjelfständig stat, utmärkte sig genom en egen

Svea Vll.	18.
Svensk character a£ kraft, förenad med sans och måtta.
Den står derigenom uti historien rakt motsatt den
franska revolutionen, under hvilken en vild kraft ra-
sade utan hejd. Hvad till Sveriges frälsning var nödigt,
utfördes med dristig beslutsamhet; men det dugliga
gamla, som kunde och derföre borde bestå, skonades
sorgfälligt. Nationens da verkande och radande män
ansågo en ädel moderation vara på en gång det rättmä-
tiga och det skönaste försvaret för ett oundvikligt nöd-
värn. Ingen hämnd, ingen förföljelse tilläto de att be-
fläcka det Svenska namnets ära, och göia den nya
sakernas ordning, inom och utom riket, förhatlig. De
kastade icke det från våldet af en ensidighet räddade
folket under våldet af en annan. Icke blott thro-
nen och den monarkiska principen upprätthöllos; äfven
de dem underordnade inrättningar och lagarnas åldri-
ga, pröfvade, i nationens lynne och seder rotläs tade
system bevarades mot tidens öfverdadiga lusta att om-
skapa. Med andan af denna revolution står ingen en-
sidighet i klandret af framfarna Svenska Konun-
gars regeringar, ingen vanhelgd af deras minnen att
förlika. Uti Sveriges hufvudstad störtades icke de
trenne Gustavernas stöder, såsom i Paris Henric iv:s;
och tolf år framgingo, innan den öppnade banan
till en friare behandling af samtidens hi-
storia beträddes af dessa tryckfrihetens tappre Rid-
dare, som nu någon tid bortåt öfvat mot Gustaf
ni:s rykte, likasom mot Gustaf ii Adolphs och
jCarl Xllis, sin färdighet att kasta publicitetens smuts.
Då Herr S. började siit företag, ställde han det
icke, såsom nu, under skydd af 1809 åts regeringsför-
ändring. Han sade då : ’‘sedan nu en ny dynasti upp-
tradt på Sveriges thron, har ovede-sagligen historien
inträdt i en del af sina rättigheter i anseende till den
gamla, och detibland isynnerhet den, som jag härmed
begagnar.” D å var det således icke ifrån den 13 Mar-
ti! 1809, utan ifrån den il Maji 1818, som han date*
ïade friheten au offentliggöra de gamla förgätna smä-«
deskrifterna met Gustaf iïi. Begrep han dock icke
det oskickliga i denna besynnerliga hyllning åt en ny
dynasti, börjad af en ädel Hjelte, hvilken blifvit till
son upptagen af Gustaf mp.s broder, och högt skat-
tade denna ära af sin själs erkända frändskap med de
stora Vasa-Kon Ungarn as ? Besinnade han icke, att
tryckningen af apologier för Anjala-förbundet vore li-
ka oanständig under hvilken dynasti som besutte Sve-
riges Thron, i kraft af Svenska folkets, och ej
af någon främmande Makts beslut? Eller förstod
han ej, att en dynasti-förändring, tillkommen genom
folkets fria val och ytterligare bekräftad af den förra
dynastiens sista rättmätiga representant medelst den
ntkoradeThronföljarens adoption till son,att, säga vi»
en sådan förändring, långt ifrån att söndra, sam-
manknyter det framfarna med det närvarande och till-
kommande? Förstod han éj, att, vid detta förhål-
lande åtmindstone-, historien aldrig inträder i några
nya rättigheter, aldrig löses från sina gamla pligter?

Vi tala dock här icke om rättigheter och jpligter
a64

efter någon tillfällig ytlre lag, utan efter den eviga,
som är skrifven i hvarje menskligt hjerta. Oss, så-
som endast litteratörer, tillkommer det ej att afgö-
ra, huruvida utgifvaren af de ifrågavarande Hemliga
Handlingarna hordt anses för en ”förbrytare mot tryck-
frihets-lagenlivilket Herr S* förväntar att mången
skall påstå. Vi tillvita icke denna lags väktare någon
”missförstådd långmodighet.” Tvärtom erkänna vi,
att de handlat, förmodligen rättvisligt, och ganska sä-
kert visligen, då de icke genom något juridiskt beif-
rande gifvit en allmännare tillfällig betydlighet at skrif-
ter, hvilka ej länge kunde förvilla en sadan nation,
som den Svenska. Men deraf, att Herr S. kan stödja
sig vid tryckfrihets-lagen,” följer dock ingalunda, att
hans företag varit, lofligt i moraliskt afseende, det en-
da hvarvid vi fästa oss. MissgerningsBalken förbjuder
icke uttryckligen kränkning af död mans heder, men
hvad skulle man val säga om den, hvilken, stödjande sig
på denna lag, frarastode att offentligen skända någon
icke längesedan alliden medborgares allmänt vördade
och älskade minne? Är nu detta heligare än en Ko-
nungs? Eller var icke Gustaf iii, ehuru ladlad afen
aristocratisk faction, likväl vördad och älskad af sitt
folk? Hans ärlige motståndare samlade de sig icke,
sörjande och försonade, omkring hans dödsbädd?

Men om man också anser alla ett Svenskt hjertas
förbindelser till honom numera vara upplösta, om man
tror sig vara berättigad att glömma, hui'u han rädda-
203

de, bildade och frejdade sin nation , borde inan dock
ihogkomma, alt hans Syster och att Here af hans trog-
naste tjenare och vänner ännu lefva. Hade hon ej lidit
nog, den genom sina dygder och sitt fina vett lika
älskansvärda Prinsessan, nu ensam öfrig af sin ätt?
Var det icke en medborgerlig pligt att unna hennes
sinne ett kanhända återvunnet lugn? Man förestäl-
le sig att första delen af dessa hemliga handlingar,
som Hr S. med sin Stockholmska väns biträde utgif-
vit, kommit under hennes ögon. Hon öppnade den
lofvande boken, och hvad fann hon på dess första
blad? En obehaglig brefvexling emellan sin Mor och
sin Bror. Den angick intet allmänt förhållande och
borde följakteligen aldrig hafva blifvitallmänt känd*).
För nära femtio år sedan kunde den tjenatill ett äm-
ne för dagens sqvaller; nu endast till en smärtande
påminnelse för henne, sjelf utmärkt i ett af de vexla-
de brefven, om några af de bittraste stunderna i hen-
nes lefnad. — När berörde bok först utgafs, stodo
främst i spetsen för Sveriges krighär trenne fälther-

*) Den särskilda, nyfikenheten väckande, titel af hand-
lingar hörande till f. d. Konung Gustaf iv.
Adolphs födelse, som Utgifvaren satt ofvanföre
denna brefvexling, är så mycket obehörigare, som den
ger anledning att uttyda misshälligheten emellan de
Kongl. personerna på ett sätt, hvilket EnkeDrottnin-
gen Lovisa Ulrica i det ena brefvet uttryckligen des-
avouerat. I alla fall, om också handlingar funnes som
på en gång kunde förtjena berörde titel och den af
hemliga, fordrade väl ännu en skälig grannlagen-
het, att de ej trycktes i Sverige.
■	>66

yar, Bvilke emottagit sin bildning i Gustaf iïï:s
och som, honom oföränderligt tillgifne, följt hans per-
son i farorna, eller upprätthållit hans makt och ri-
kets sjelfständighet, då villan och förräderiet dem ska-
kade. Ännu lefver en af dem , han,hvilken då och se-
dermera, framfor någon samtidig Svensk man , haft
tillfällen i olika befattningar att göra sina Konnngar
och sitt fädernesland de vigtigaste tj enster. Hvad fin-
go nu dessa den Svenska ärans yppersta vårdare läsa
om händelser, hvartiW de med grämelse och afsky va-
rit vittnen? Jo., att Anjala-förbundet var lagligt ; att ar-
méens befäihafvare då icke borde ^glömma att de vore-
Svenske män, icke lörråda friheten för att såsom trä-
far låna sina armar till’ Regeringsformens kränkande/*
att Svenska folket vore ”skyldigt evig tack och heder’’
åt dem, som, efter att hafva utan anmärkning gått
öfver fiendens gräns och intill murarna af Fredrics-
hamn, der, i stället att storma dessa svagt besatta mu-
rar, foretogo sig ett publicistiskt studium af regerings-
formen, och i kraft af dess bokstaf funno» sig såsom
redlige medborgare förpligtade, dels att sända under-
handlare i arméens namn till Petersburg, dels att yr-
ka det ”arméen genast måste återställas å sina vanliga
ställen oeh landsorter.” *) Så fingo nu Fältmarskai-
karne Grefve Säedingk, Grefve v. Essen och Gref-
ve Wrede, så alle andre ännu fefvande af de ärlige
krigsmän, hvilke då och alltid åtlydde sin Konungs

*) Förbundets föreningsact i de Hemliga Handlingarna. J
del. sid. 427.
befallningar,' på gamla dagar läsa, huru de i sina
yngre år glömt att de voro Svenskar, förrådt friheten,
och gjort sig till trälar. Så---men hvad göres oss
behof af flera bevis pa oanständigheten af dessa pa-
squillers tryckning, medan ännu ett sådant kungörande
skulle särskildt smärta personer med de rättmätigaste an-
språk på hvarje Svensk mans högaktning och erkänsla?

Till sitt försvar åberopar äfven Hr S. uppmun-
trande exempel och deribland detta, som Häradshöfdin-
gen Blix gaf, få år efter Konung Gustaf iii:s död,
genom utgifningen af sin skrift om Sveriges Stats-
hvälfningar. I juridiskt afseende kan detta efter—
döme vara af vigt. Den borgerliga lagens väktare öf-
verlemnade Hr Blix, sasom de nu öfverlemnat Herr
S., åt en rättsinnig allmänhets moraliska dom. Huru
den utföll torde Hr S., som då var barn, icke kanna ;
men vill han derom underrätta sig, sa ma han läsa
denna af samtiden gillade dom uti 7 och 8 af Läs-
ning i Blandade Ämnen.

Ett annat skyddande exempel anför också Hr S.
Ibland skrifterna i andra delen af hans samling finnes
en, kallad: reflexioner öfver Sveriges öde ar
1789. I en not derunder sade Hr S., att dessa refle-
xioner pföregåfvos vara författade af RiksRådet Grefve
Hermansson.” Något förmätet var det att, utan alla be-
vis, offentligen framställa en sådan gissning; men nu
tror sig Hr S. hafva fått den bekräftad. Skriften har
nämligen, på Danska öfversatt, blifvit tryckt i Köpen-
268

hamn år 1790 under titel af; den konglige Sven«
ske ïligsraad Greve Hermanssons tanker m*
m» och denne såsom författare dertill namngifne Her—
le hade ej sökt inför den utländska publiken veder-
lägga en sådan' uppgift.” Men öfver en så liten jor-
disk omsorg, likasom öfver alla andra, var Riks-Rå-
det Hermansson år 1790 upphöjd. Då det honom på-
bördade arbetet ifrån Danska bokpressen utkom , hvila-
de hans läsande öga, tillslutet, och hans skrifvande hand,
förlamad, i grafven; ty han afled den 20 Julii

Herr S s okunnighet härom förundrar oss så mycket
mera, som han sjelf kungjort, jemte den ifrågavaran-
de skriften, en Samlares derpå tecknade annotation,
att ’’auctorn till denna skrift dog i Julio 1789 i Stock-
holm non sine suspicion© ve nen i;” *) åter en
gissning värdig de flesta andra, redan af samtiden för-
aktade, lögner, dem Hr S. funnit sig tillständigt alt
ibland en ny generation utsprida.

Efter dessa allmänna anmärkningar vid Hr S’s fö-
retag, hvartill företalet till den nyligen utkomna tre-
dje delen af hans samling gifvit oss anledning, gå vi
nu att granska denna delens innehåll. Med undantag
af en brefvexling emellan RiksRåden Grefvarne Eke-
blad , Ulric Schelfer och Düben samt Sveriges dåva-
lande Ambassadeur i Paris, Grefve Creutz, och af
ett eller annat föga vigtigt bref ifrån eller till Konung
Gusiai in, äro alla de Hemliga Handlingar, som

*) 2 del. sid. 54,
< IV/

Hr S. nu meddelat allmänheten, förut trycta. Af
bokens 36o sidor inlager berörde brefvexling i original
och öfversättning endast 34. Den särskilda titeln af
Handlingar till Historien om revolutionen
i Sverige 1772 är således ärligare än den allmänna.

Med nöje yttra yi vårt omdöme, att dessa hand-
lingar äga ett ojämnförligt högre värde, än de löregå-
ende af det Verk, hvarmed Hr S. velat sammanbinda
dem. Denna samling innehåller: 1:0 En berättelse om
3772 års revolution af J. H. Stöver, hvilken härvid
följt Sheridan och rådfrågat flera officiella eller el-
jest tillförlitliga skrifter j 2:0 Den ofvannämnde Sven-
ska ministeriella brefve.xlingen ; 3:o Utdrag ur Flas-
sans histoire de la diplomatie Française ; 4:o En hi-
storia om den ifrågavarande revolutionen, författad ef-
ter Sheridan samt efter handlingar ij de fransyska ar-
chiverna af J. Cohen, och bifogad hans fransyska
öfversättning af Engelsmannen Browns, pa orimlig-
heter och falska uppgifter rika, arbete The Nor-
thern Courts; *) samt 5so Åtskilliga bilagor, hvar-

r) Ur detta arbete har ett stycke blifvit förut meddeladt
Svenska allmänheten uti en frän Ecksteinska tryckeriet
utgifven Historia om revolutionen i Sverige
d. 13 Mars 1809. Hr Brown påstår sig hafva med-
verkat till denna revolution, såsom sändebud ifrån ett
parti i Sverige till Engelska Ministeren. Men trovär-
dige Svenske män, hvilke nära känna det som före-
gick berörde revolution, försäkra sig aldrig hafva den
tiden ens hört omtalas en sådan man, mycket mindre
någon honom uppdragen underhandling.
2 7$

ibland förekommer en synnerligen interessant och sann«
färdig, ehuru icke nog utförd, teckning af den allmän-<
na ställningen i Sverige och partiernas förhållande till
hvarandra under den såkallade frihetstiden, hvilken
teckning blifvit lemnad af Canzler, (sona vid slutet af
berörde tid var Sachsisk Chargé d’Affaires i Stock-
holm ,) uti hans berömda statistiska verk : Nachrich-
ten zur genauem Kentniss der Geschich-
te, Staatsverwaltung &c, des Königreichs
S chweden»

Stövers och Cohens berättelser om sjelfva revolu-
tionen och om de händelser, som närmast föregingo
densamma, äro tämligen fullständiga och i det hela
tillförlitliga. Några gissningar om Konungens och de
öfriga handlande personernas afsigter förekomma oss
väl mindre sannolika, några facta, af ringare betyd-
lighet, äro origtiga; men det hufvudsakliga hafva
vi funnit rätt uppfattadt och med oväldighet fram«
stäldt, Samma loford kunna vi ej tillägga Utgifvarens
anmärkningar, här och der spridda i noter under de
främmande författarnes öfversatta text. De vittna om
skefva åsigter samt om begäret att tadla och missty-
da afven det ibland Konung Gustaf Hl:s värf, hvars
nödvändighet, rättmätighet och för Sverige lyckliga
följder blifvit offentligen erkända, också af de samti-

*) Stövers uppgift att Konungen den 19 Augusti först in-,
trädde ibland det sandade Rådet, innan han begaf sig
till Artillerigården, ölverensstämmer cj med andra be-
rättelser.
271

dige utländningar, som sjelfve varit interesserade der-
emot. Ibland sädane må vi nämna Sheridan, hvilken
den tiden var Secreterare vid Engelska missionen i
Sverige och i denna egenskap nära förbunden med
det parti, som Gustäf iii besegrade. I sin historia om
1772 ars revolution gör han den fullkomligaste rättvi-
sa icke blott åt den unga Konungens stora egenska-
per, utan äfven åt hans användande deraf till sitt
folks räddning från ett regeringssätt, ”under hvilket
ingen god förvaltning var möjlig,” men fältet öppnadt
för rofgiriga factioners omvexlande våldsamheter. Se-
dan han beskrifvit den vid 1772 års Riksdag rådande
möss-factionens oförstånd och skamlösa snålhet, säger
han slutligen: ’’Det inflytande som främmande makter
förvärfvat sig uti Sveriges styrelse, denna styrelses fel
och brister, samt deras lösaktiga falhet, som satt sig
i besittning af väldet, syntes rättfärdiga Konungens
företag, likasom, å en annan sida, det bruk han se-
dermera gjort af sin makt, bevisat att han var värdig
sin vunna framgång *). Om han störtade sitt lands
constitution, upprättade han deremot dess sjelfständig-
het; och denna constitution hade en längre tid icke
tjenat till annat ändamål, än att göra Sverige under-
dånigt sina ärelystna grannars eller sina föregifna vän-
ners afsigter.”

Så bedömde Sheridan, ehuru frihetsvän efter En-
gelska grundsatser, **) en händelse, till hvars närmar

*) Sheridan utgaf sin skrift 1778.

**) Derom vittnar hela hans skrift, isynnerhet inlednin-
gen


ste orsaker och fölgder han sjelf varit et åsyna vitne*
Annorlunda dömer nu deröTver den Svenske frihets-
vännen , Herr Kapten Schartau. Ställd, när berörde
revolution timade, vid sidan af den utländske Mini-
ster i Stockholm, som i flera år köpt och styrt det
nu störtade partiet, förtrolig med de flesta andra der-
varande diplomater, och således tämligen väl under-
rättad om alla förhållanden, ansåg Sheridan Sveriges
sjelfständighet ifrån den stunden vara åter upprättad.
Ännu femtio år derefter lefvande i en aflägsen lands-
ort, och derifrån med sitt historiska kram flyttad till
hufvudstaden, vet deremot Herr Schartau, att ”Sve-
rige var i sjelfva verket mindre sjelfständigt efter
1772 års revolution än förut” (sid. 107). Af dessa
stridiga auctoriteter hvilkendera skola vi tro? Den
med händelsen samtidige Britten, eller vår på efter-
verldens domaresäte i det Stockholmska skomakar-
embetets hus uppkfifne landsman? Vi medgifve att
den sednares sats har för sig åtskilligt, somj i våra
dagar hos en viss allmänhet högt gäller. Den är djerf
och ny, den härkommer ej från någon historisk schola.
För att bevisa den, har Hr S. ansträngt sin fintlighet.
Frankrike—så argumenterar han, (sidd. 106, 107) —
arbetade år 1772 på utvidgning af konungamakten i
Sverige, ”emedan det i Konungens tänkesätt hade en
borgen, att hans utvidgade makt skulle användas till
dess fördel.” Således blef Sverige nu ”en kastboll
i en enda makts hand. Förut hade de alla åtmind-
stone gjort det den äran att stämpla om rättigheten


alt fâ kasta med det. Nu upphörde väl dessa stämp-
lingar (och för sävidt kunde förändringen vara nyttig
innom landet), men i sj el fstandighet hade det
visserligen ingenting vunnit. Den, som redan tillhör
e n , har förlorat rättigheten alt eftersträfvas af alla
Härefter, härmande Höpken, utropar Herr S.: *’O
mitt fädernesland! Må aldrig dessa tider återkomma!'’
Men hvilka tider? GusTAF lil:s eller dessa, då alla
främmande makter kunde gorä Sverige den äran
att skiftevis nyttja det till kastboll? Visst inhragte de
täta riksdagarna, så länge Sverige icke förlorat rät-
tigheten att eftersträfvas af alla, ansenliga
summor i landet, så af rubier och guinéer som af
livres tournois; en omständighet, hvilken Hr S., likväl
under halft skämt, fört oss till minnes (sid. no)<
Visst lände detta till omedelbar nytta för mången
patriot, ocll till medelbar för jordbruket, handeln och
slöjderna. Visst borde det verka fördelaktigt på vexel-
coursen, att riksdagsfullmakter och voterings-sedlar
vägde på handelsbalansen med Sveriges jern och kop-
pan Det torde dock förlåtas oss, alt vi ej fördöma
en statshvälfning, hvilken betog vårt fädernesland en
sådan ära, en sådan rättighet, en s a d a n economisk
nytta, och att vi ej anse Sveriges sjelfständighet deri-
genom hafva blifvit förringad»

I en annan not, (sid. 155), säger Hr S., att
Frankrike, som 1766 motarbetade det Svenska Ko-
nungaväldets utvidgning, önskade den 1772, hvarafdet
27^

för honom är klart, att Hofvet i Vêr ailles ”icke ville
ha en vidsträcktare konungamakt för någon annnan än
en Kung, som var Frankrike blindt tilgifveu, emedan
det naturligtvis fann det lättare och säkrare att regera
Sverige genom en enda, än genom Ständer, isynner-
het sedan det funnit alt andra makters guld äfven
kunde stamma dem till deras fördel?” Gustaf m
var således icke annat än en af Frankrike besoldad
och detsamma blindt tilgifveu lydkonung! Och detta
blef han genom års revolution! Den dåvarande
Engelske Legations-Secreteraren i Sverige visste ännu,
sex år derefter intet härom; han, hvilken likväl så-
som Britt var en född fiende till Frankrikes interessen,
och, i följd af sitt kall, bespejade dess afsigter. Men
hvad då låg doldt för en Sheridans blick, det har en
Schartaus skarpare syn nu uptackt.

Emediertid må vi hppinana Hr S. att något när-
mare utreda sitt påstående, alt Frankrike, efter 1772,
styrde Sverige såsom ett lydrike. Det år sannt, att
Gustaf iiï stundom erhöll franska subsidier. Men
huru anvande han dem? Till sitt lands nytta och
sitt folks bildning. De förvaltades såsom statens me-
del, icke såsom Konungens enskilda, hvaröm vitnär
eii, snarare emot än för honom partisk, berättelse af
den efter hans död förordnade Statsberedningen *)s
Med tillhjelp af dessa subsidier skapades en af de an-
eenligaste örlogsflottor som Sverige någonsin ägt. Men

*) Ett sammandrag af denna berättelse trycktes 1809»
stod hon till Frankrikes disposition under det Amerk
canska kriget? Hon hade kunnat gifva öfvervigt åt
Frankrikes styrka på hafvet, som då ännu matte sig
med Englands. Men huru handlade vid detta tilfälle
Gustaf iii? Han föreslog *) och sammanknöt detta
berömda förbund emellan de tre Nordiska makterna
hvilket förnämligast mot Englands anspråk, men äfven
mot Frankrikes, skyddade den Svenska flaggans sjelf-
ständighet samt gjorde gällande grundsatser i afseende
på neutrala nationers rätt, dem de i en sednare tid ej
varit mäktiga, såsom då , at upprätthålla. Den, som
något känner historien, vet huru nära hotven i Ver-
sailles och Wien den tiden voro förenade; men emellan
Gustaf iii och Joseph ii rådde länge en, äfven i

Att Gustaf iii var upphofsman till förslaget om den ar-
merade neutraliteten säger bestämdt, uti Äreminnet
öfver denne Konung, Grefve J. G. Oxenstjerna, hvilken
några fa år derefter förordnades att förestå CanzliPre-
sidents-Embetet och således hade en noggrann känne-
dom af de utrikes ärenderna under detta tidehvarf.
Samma uppgift hafva vi sett bekräftad uti Memoirer af
en annan rigtning än detta äreminne. Der påstås att
Ryska Kejsarinnan ville tillvälla sig hedern af berörde
förslag, ehuru hon minst bidragit dertill, samt att Sve-
riges konung, förtörnad deröfver, ernade låta slå en
médaillé, hvilken skulle föreställa honom såsom presi-
derande vid den gemenäamnia öfverläggningen mellan
de Nordiska Rikena, hvilket likväl den försigtige Canzli-
Presidenten Grefve Ulric Scheöer afstyrde. —» Kund©
också prioriteten till tanken, att med väpnad styrka
skydda den neutrala handeln, göras Gus baf iii stridig,
ar det likväl säkert, alt han verksammast bedro( utfö*
raudet deraf.
276

yttre förhållanden märkbar, kallsinnighet. Vitnar då
den, att Sveriges konung var den franska regeringen
blindt tillgifven, att denna regering, på hvars rigtning
Drottning Marie Antoinette, Österrikiska Kejsarens sy-
ster, sa mycket verkade, numera styrde det svenska
cabinettet? Hvilka makter motarbetade, 1787, Ryss-
lands och Österrikes plan att dela Turkiet? Sverige,
England och Preussen. Frankrike åter ville, efter
Vergennes död, vanda denna plan sig till nytta. Ät sin
lydkonung i Sverige lemnade det icke heller något
bistånd under hans krig med Ryssland och Danmark.
Deremot, i enlighet med sitt hofs afsigter, om också
utöfver dess bestämda instruction , bemedlade Englands
Minister, på kraftfullt sätt, det stillestånd, som räd-
dade Götheborg. Alla dessa och många flera facta be-
visa att Gustaf ni:s politik var oberoende af den
franska, samt att han sjelfständigt valde sina förbin-
delser.

De handlingar, till hvilka Hr S. fogat sina no-
ter, upplysa hvarfor franska ministeren år 1772, eller
rättare några år förut, önskade, att Sveriges Konung
måtte vinna en sådan makt, som gåfve någon säker-
het åt afhandlingarna med denna stat. För Frankrike
var det af vigt, att gränsor sattes för Rysslands till-
växande välde i Europa. Men var icke detta afven
Sveriges ännu närmare interesse? Således, om Frank-
rike medverkade till en förändring i Sveriges regerings-
sätt, hvarigenom detta sednare riket befriades från
det skäudliga inflytandet af Rysslands och dess dåva-
rande Bundsförvandts, Englands, penningar och ränker,
gick val derigenoni Sveriges sjelfständighet forlorad?
Vi liafva sett huru en samtidig Engelsk diplomat be-
svarat denna fråga, och man borde väl derefter icke
behöfva framställa henne till Svenska medborgare.

Sjelfva revolutionen 1^72 var likväl icke ett verk
af franska stamplingar, utan af den Svenska kraften,
åt hvilken en ung Konung med högt sinne, med mod,
med vishet och med hänförande lynne, nu gaf väc-
kelse och bestämd ledning. Hertigen af Choiseul, som
isynnerhet önskat en sådan förändring i Sveriges till-
stånd, hade, då den ändtligen kunde utföras, redan
på andra året varit skild från styrelsen af Frankrikes
angelägenheter och lefvat på det landtgods, dit en hof-
cabal honom förvist. Hans efterträdare, Hertigen af
Aiguillon, ägde hvarken hans förmåga eller gillade i
allmänhet hans åsigter. Också intygar Flassan, efter
authenfika handlingar i de franska archiverna, att ”den
sistnämnde Hertigens biträde till Sveriges revolution
Varit högst indirect”; samt att •”denna revolution var
den unge Gustafs eget verk, hvars eldiga själ det en-
samt var förbehållet att anlägga och verkställa en sa
farlig plan”. Man säger icke orätt, att utgången rätt-
färdigar statshvalfningar. Lyckas de och äga de be-
stånd, så hafva de varit naturliga brytningar af ett
sjukdoms-tillstånd, hvilket den kämpande lifskraften
mäktat besegra. Så ansågs äfven 1772 års revolution
i Sverige af den vise Statsmannen Grefve Vergennes,

Spea prII»
278

Frankrikes dåvarande Ambassadeur vid Svenska hof-
vet. Han erkände att han sjelf haft ringa del i den-
na händelse; han emottog ej de loford, som Hertigen
af Aiguillon tillagt honom. ”Det förhåller sig”, sva-
rade han nämnde Hertig, ”med de politiska som med
de physiska sjukdomarna: när det onda nått sin hög-
sta crise, sâ^ om icke döden blifver resultatet deraf,
infinner sig botemedlet på visst sätt af sig sjelE Detta
hafva vi sett här. Sjelfsvåldet och anarkien hade kom-
mit till sin höjd ; en revolution borde blifva den ound-
vikliga följden deraf. Svenska Konungens sinnesfast-
het bidrog mycket härtill, och han inlade vid detta
tillfälle en odödlig ära. Vid denna revolution gjor-
de honom anlagonisterne en större tjenst, än de anat.
De hade sä väl beredt sinnena på att önska en förän-
dring i regeringsformen, att han blott behöfde visa
sig. för att verkställa den.” Det är troligt att Hr S.,
då han skref sina commentarier, icke kände Sheridans
arbete; men det här anförda afgörande yttrandet af
Grefve Vergennes hai' han sjelf öfversatt och aftryckt
uti den text af Flassan, hvarvid han tillagt de flesta
noterna. Och likväl föreställer han öfverallt den ifrå-
gavarande revolutionen såsom ett alster af Frankrikes
cabinelts-politik ! Man gör cabinetterna för mycken
heder, då man ifrån deras tillfälliga små ränker här-
leder statsförandringar af sådan art, som denna. De-
pecher och äfven vexlar framtrolla dem icke; de ut-
veckla sig ur orsaker, som länge gripit allt djupare
och djupare in i ett samhälles organism. Det hade va-
279

______

14t möjligt för utländska makter att köpa åtskilliga af
det Svenska folkets representanter; men en hel na-
tion är aldrig fal, och kunde icke heller, om den vo-
re det, betalas med alla regeringars användbara skat-
ter. Nu var det den Svenska nationens massa, hvil-
ken, trött vid förtrycket af de skiftevis väldiga factio-
nerna och harmsen öfver sin förnedring, anropade sin
unga Konung om räddning. Också var revolutionen
verkställd samma slund den försöktes. Fröjden der-
ölver yltrade sig lika lifligt inom hufvudstaden och i
hvarje landsort. En så allmän Svensk känsla förmåd-
de sannerligen ingen fransk premier-minister, och
mindst en sådan som Hertigen af Aiguillon , äfven
med en Vergennes biträde, alt uppväcka.

Men icke blott denna revolution, utan afven Ko-
nung Adolph Fredrics död, härleder Hr S., om vi
rätt första hans mening, ifrån franska stamplingai’.
Uti ett bref af d. 20 September 1766 till den dåva-
rande franska Ministern i Sverige, Baron de Brcteuil,
sade Hertigen af Choiseul sig hafva inhämtat, ”att
Sverige befunne sig i el t för detta rike ganska olyck-
ligt tillstånd af anarki, och att för närvarande det icke
gåfves något medel emot denna olyckliga belägenhet,
emedan Konungen, statens chef, vore af en för from
character för att vidtaga de medel, som skulle kunna
bota närvarande olyckor. Patriot erne in sage ic-
ke något annat botemedel an Konungens
död och Kronprinsens uppstigande pä thro-
sSo

nen, samt afbidandet af en ny riksdag, da de kunde
blifva mera lycklige än vid den nuvarande’*. Della
yttrande om Konungens död, upprepar Hr S. i on not
(sid. 136) och utropar: ”hvilket ord! Sedan äPven
det sista försöket (vid 1769 ars Riksdag) misslyckades
för franska partiet, inträffade också det nyssnämnda
botemedlet genom Adolph Fredrics hastiga död
af slag 1771.” Hvad Hr S. med denna anmärkning
menat, har han varit nog försigtig all icke rent utta-»
la; men hans sammanställning af Hertigens af Choi-
seul ord, med den fem år derefter timade händelsen,
kan icke annat än gifva anledning till ännu en af des-
sa ohyggliga gissningar om Svenska Konungars döds-
sätt, hvarmed man så gerna velat göra var historia
rysvärd. Det finnes likväl ingen sakkunnig man, som
tviflar alt Konung Adolph Fredrics hastiga dÖd ju
var en ganska naturlig verkan af hans kroppsconslitu-
tion och af hans sista middagsmål, bestående af såda-
na sammanblandade rätter, som äfven en ung och
sund person icke utan våda kati förtära. Denna na-
turliga dödsorsak blef ock straxt bekräftad genom de
mest trovärdiga läkares undersökning. Om någon af
de män, som Hertigen af Choiseul utmärker under
namn af patrioter, hade år 1766 misströstat om ri-
kets frälsning ifrån en redan då rådande anarki, så
länge den alltför fromme Adolph Fredric lefde, var
det derföre gifvet, att han önskade sin Konungs död,
eller ännu mera, alt han stämplade mot dess lif? Och
på hvilka skulle en sådan misstanke falla ? På det med
281

Frankrike förbundna partiets ledare, de ädlaste af den
tidens ädla, en Axel Fersen, en Augustin Ehren-
svärd, en Ekeblad, en Rudensköld, Bröderna Scheffer
in. fl. Detta parti, likasom det motsatta, begick fel
och var våldsamt när det innehade makten; men det
ägde ibland sig många ridderligt sinnade män. Såda-
ne stodo i spetsen för detsamma ; deras ringare an-
hängare allena voro fale *). Om dessa styresmäns he-
der vittnar för öfrigt säkrast deras önskan, att se slut
på ett tillstånd, under hvilket de kunnat, ifall de haft
rymligare samveten, draga all möjlig enskild vinning
af sina snillen och sin öfverlagsna skicklighet.

Vi vilje ej fördjupa oss i någon vidare gi’ansk-
ning af Hr S’s anmärkningar. Det anförda gör till-
fyllest att visa deras rigtning och bestämma deras
väide. Men Hr S., den stränge domaren öfver Gu-
staf ni och öfver hans ädlaste vanner, huru har han
ådagalagt sin behörighet att utöfva ett sådant kall?
Oss, som tillhöra en historisk schola, den nämligen,
hvilken fordrar en sann kunskap om det förflutna
såsom vilkor för rättigheten att bedöma det, oss må

*) Man böi' anmärka att, isynnerhet innom hattpartiet, de
främmande penningarne användes förnämligast att kö-
pa röster vid Riksdagsmaiina-valeii och fullmakter pä
Riddarhuset, samt att underhålla subalterne personer,
som i Stånden voterade efter föreskrift. Cohens upp-
gift, att ”bland niohundrade personer, som utgjorde
Adelsståndet, funnos icke hundrade som kunde fritagas
från corruption,” är säkerligen mycket öfverdrifven.
Sä djupt var dock icke den Svenska caracteren sjun-
ken. Den hade då aldrig kunnat upprätta sig.
28a

förlåtas litet schol-pedanteri, hvilket oemotståndligen
hänför oss att anställa en examen, för alt utröna hu-
ru Hr S. känner enkla facta frän det tidehvarf, hvars
sammansatta förhållanden han så raskt uppträdt att
-utreda och pröfva.

Vi hafva redan anfört hans fordran att RiksRå-
det Grefve Hermansson, som dog den 25 Julii 1789,
skulle vederlägga ellerj godkänna titelbladet till eu
Dansk brochure, tryckt 1790. Men om Hr S. unna-
de denna Statsman en längre lifstid, an Försynen ho-
nom beskärt, har han deremot velat förkorta Herti-
gens af Choiseul dagar. 1 en af sina noter (sid. 85)
säger han: ”Duc d’Aiguillon hade blifvit utnämnd Lill
Minister för utrikes ärenderna i Frank» ike efter Duc
de Choiseul. Duc de la Vrillière hade, efter den sist-
nämndes död, någon tid förestått denna ministère
ad interim.’’ Hertigen af Choiseul lefde likväl nära
15 år, sedan han aflägsnades från ministeren och för-
vistes till sitt gods, Chanteloup ; ty delta skedde den
29 October 1770 och han dog först den 8 Maji 1785.
Ännu mera, han lefde ganska lifligt, intill Ludvig xv:s
död, på sin förvisningsort, och, derefter, i Paris. Hr
8., som ger sig ut för en djup kännare af Frankrikes
politik och som vill låta oss tro, att han noggrant stu-
derat Flassan, borde väl i dennes arbete hafva an-
märkt de dala, dem vi, just derutur, nu anfört. Äfveti
emot Konung Adolph Fredric utöfvar Hr 8. sitt
jus vitæ & necis. Innan han lät denne monark dö
285

en tvetydig död 1771, räknade lian honom ibland de
redan 1766 aflidna. Uti ett af de bref ifrån Hertigen
af Choiseul, som Hr S. öfversatt, nämligen i det af
den 22 April 1766, förekommer (sid. 112) följande me-
ning: ”den aflidne Konungen i Sverige älskade aldrig
Frankrike.” Nu föreställde sig Hr S., att hans läsare
icke voro nog kunnige i Svenska historien, för att ve-
ta hvilken dä afliden Konung Hertigen af Choiseul me-
nat, och således i en benägen parenlhes tilläde han:
Adolph Fredric. Vi trodde genast, att detta miss-
tag härrörde från någon lapsus calami, men vi
funno en stjerna tecknad vid de anförda orden, och
bon ledsagade oss till en not så lydande: ”derföre”
- emedan den aflidne Konungen aldrig älskade Frank-
rike _ ”satte franska ministeren sig också emot den
i756 tillänmade revolutionen.” Det är. ifran sadana
facta som Hr S. drager sina långsträckta slutsatser. Men
icke nog dermed , att han låter döda uppstå till hf,
och lefvande i förtid dö; han förvandlar äfven till
blotta phantomer handgripliga män, som, efter deias
samtids vittnesbörd, lefvat och haft sin rörelse här på
jorden. Sedan Rådet erhållit underrättelse om den 1
Christianstad började revolutions-anstalten, utfardade
det den 18 Augusti 1772 en Kongl. Majds Kungörelse
och varning i anledning af denna händelse. ’Den är’,
säger Hr S. i en not (sid. 556) ”contrasignerad: Ema^
nu el Deutsch, som troligen är ett diktad t namn.’
Men hvad den skarpsinnige tviflaren Hr S. finner tro-
]igt? — ty scepsis upplöser sig vanligen i tro —, det
2	84

har eu annan svai't att anse möjligt; nämligen detta,
att ett diktadt namn kunde tryckas under en sä of-
fentlig handling. Vi erinra oss att äfven uti liera an-
dra af den tidens acter hafva läst Emanuel Deutsch,
men någon person, hvilken sagt sig hela sä, hafva vi
likväl aldrig med våra egna ögon sett. I denna stund
ligger dock framför oss en Stockholms Stads Calender
för 1772, på hvars 02 sida slår tryckt, alt en man
med det, efter Hr S’s förmodan, diktade namnet, då
verkligen var Expeditions-Secreterare i Justiliæ-Revi-
sionen. På denna gamla präntade uppgift förlila vi
oss i vår enfaldighet, lika last och säkert, som vi tro,
att det finnes en Hr J. E. Schartau, chmu vi icke hel-
ler haft tillfälle att skåda hans kroppsliga gestalt ; och
fullt ut så sannolikt anse vi det vara, att Expeditions-
Secretei aren Emanuel Deutsch conlrasignerat den ifrå-
gavarande Kongl. Kungörelsen, som all Hr J. E. Schar-
tau, Kapten, i en aflägsen landsort händelsevis öfver-
kommit och sedermera ifrån Ecksteinska tryckeriet ut-
gifvit de hemliga han dling ar naj hörande till
Sveriges historia efter Konung Gustaf iii:s
an trä de till regeringen.

För den, som företager sig alt öfversätta handlin-
gar skrifna på något främmande språk, och ännu me-
ra för en historisk domare öfver deras innehåll, är
det angeläget, att förstå delta språket. Häruti hafva
vi dock funnit Hr S. lika svag, som i kännedom af
facia. Då vi vilja anföra elt och annat bevis derpå,


anse vi tjenligast alt valja sådana, som läsare af TTr
S’s bok utan svårighet, kunna contrôlera. Der före-
komma några skrifter både på fransyska och i svensk
öfversältning, och ur dem skola vi framställa ett par
exempel, hvarefler man kan bedöma Hr S’sspråkkun-
skap. ”Le Ministre du Roi de Prusse a insinue un
mémoire’’ (sid. 77) öfversättes sa: ”Konungens al
Preussen Minister har o för märk t mlemnat ett Me—
mo^Ial.,, I manga andra fall kan en utländsk hlini —
ster gå oförmärkt tillväga i det land, dit han blifvit
sänd ; men då han till någon detta lands Statsminister
insinuerai’, hvilket helt enkelt betyder ölverlämnar, en
skriftlig mémoire, sker det icke på samma satt, somen
älskare smyger en billet i sin skönas hand. — Uti ett
bref till Furst Hessenstein af d. 9 Junii 1771 berättade
Gustaf in,alt hattpartiet ernade välja till Landtmar-
skalk Friherre Lejouhufvud (här och på andra stallen
i boken orätt kallad Lewenhaupt). För att utmärka
hvilken, ibland flera af samma ätt, det var, tilläde Ko-
nungen: ”le même qui a été un de mes ménins.”
Dessa ord öfversälter Hr S. (sid. Sog’) med: ’’densam-
ma som varit en bland mina gunstlingar.” Innan
Gustaf ill, efter sin faders död återkommen till Sve-
rise, sjelf fört spiran mera än några veckor, skulle han
redan erkänna att han haft gunstlingar, och en sådan
kunde, i en tid af ytterlig frihet, blifva vald till Landt-
marskalkll! Orimligheten häraf hade bordt drifva Hr
S., alt se efter i någon Dictionnaire, hvad med ménin
förstås, och då hade han fumiil, alt detta ord ulmär-


286

ker eu hoftjeust, den af Cavalier hos eu Furste.
Till Riksmarskalk, före år 1772, gör Herr S.
(sid. 215) Grefve Axel Fersen, fadren, ehuru detta
Embete icke förr än efter revolutionen upplifvades
och då anförtroddes åt RiksRådet Grefve Liewen *).
Det franska ordet Maréchal, utan tilläggning, be-
tyder vanligen Fältmarskalk, hvilket Grefve Fer-
sen var. Såsom OfverStåthållare i Stockholm, när
revolutionen der utbröt, namnes (sid. 5o) Grefve Kal-
ling, men äfven (sid. 5i) Frih. Rudbeck. Den förra
var det dock aldrig, utan blott för tillfället förord-
nad af det rådande partiet till högsta militär-befälhaf-
vare i hufvudsladen. Man kan tycka, att dessa och
många flera sådana öfversätlningsfel, dem man träffar
i Hr S^s arbete, ej äro af särdeles stor betydenhet. De
utmärka likväl måttet af hans kunskap, omdömes-
förmåga och bildning; efter hvilket mått man seder-
mera kan bestämma höjden af hans djerfhet, alt jäf-
va en hel mansålders vittnesbörd om 1772 års revo-
lution, och om den Konung, som då återgaf sitt folk
lugn inom sig, trygghet mot främmande makters stämp-
lingar, och rätt till aktning af Europas nationer.

Men hvadan kommer Hr S’s ovilja mot denna
revolution? Jo, i flore noter, synnerligen i en (sid. ii3)
låter han oss veta at det representativa syste-

*) Alltifrån 1706 till den 22 Ang. 1772 styrdes Konun-
gens hof af Ofverste-marskalkar. Äfven detta
Embete hade aldrig Grefve Fersen beklädt.
287

met derigenom afskaffades, hvaraf âter, i-
bland mycket annat ondt, 1788 års krig bief en löljd.
Men månne icke tvertom delta krig just hade sin yttersta
orsak uti det afven efter 1772 års revolution bevara-
de såkallade representativa systemet. Så har mången
påstått och så påstås äfven uti flera af de hemliga
handlingar, dem Hr S. utgifvit. Vid Riksdagen 1786
hade Konungen rönt, isynnerhet hos Adeln, ett mot-
stånd , som han icke väntat. Hans propositioner af-
slogos, och deribland en, som Svenska folket likväl
i sednare tider inom provincerna frivilligt och med all-
mänt samtycke antagit*). Tillräckliga medel för statens
behof fattades, och istället att bereda dem genom bi-
fall till förslaget om husbehofsbränning emot afgifter,
som nu äro af Ständerna sjelfve stadgade, yrkade det
rådande partiet i Adeln och BondeStåndet, att bränn-
vins-bränningen för Kronans räkning måtte ulan er-
sättning upphöra, samt jordbrukaren ater insättas i
den dyrbara rätt som blifvit honom betagen. ’’Ko-
nungen,,, — sa sager en af den tidens frondörer uti 2
delen af de Hemliga Handlingarna , (sid. j 78)— ”som
härigenom fick öfvertygelse att Adeln aldrig slod att
vinna, så snart det angick frihetens uppoffrande * ),
samt att hans afsigter icke’ kunde verkställas under

*) Den om mötes-passevolancen.

**) Nämligen friheten att säga nej till en anstalt, som
af alla Generalér och deribland den-högt förtjente (se-
dermera Fältmarskalken) Platen ilrigt yrkades, föi alt
288

stalens lugn, beslöt således alt börja något
krig.” En annan förmäler likaledes i samma del,
(sid. 79.) att ”sedan Ständerna icke ville ingå i nya
tillskotler och Liljencrants ville undvika flera utrikes
lån orh obehagliga nyheler, vidtogs den plan, hvars
djupa politik har få likar. Till en begynnelse måste
Liljencrants éloigneras och sattes i Rådet i del ögon-
blick han troddes få afsked. Ruulh , Tollens förtrogne,
sattes istället, och i samråd med dem, Ofverste Kam-
marjunkaren Baron Armfelt m. fl. befanns, att till
vinnande af mera penningar behöfdes mera makl, och
till ernående deraf ett krig; hvilken plan , genom vis-
sas indiscretion, snart blef tämligen kunnig.” Var
nu, efter den dåvarande oppositionens åsigt, 1788 års
krig en följd af 1786 års riksdag, så var ju samma
krig också en följd deraf, att det representativa sy-
stemet, i stället att, såsom Hr S. förmenar, hafva blifvit
afskaffadt 1772, då bibehölls. Men berörde systems
bestånd var en ännu säkrare orsak till de hinder, som
krigets verksamma utförande genast mötte, och hvar-
förulan det kunnat blifva ett af de nyttigaste, som
Sverige någonsin fört. Hvad försvarade Fredricshamn,
hvad betryggade Petersburg? Icke en tillräcklig mot
Svenka gränsen sammandragen Rysk armée, men, in-
nom den Svenska, sådana begrepp, som slödde sig på
en regeringform, efter hvilken magien att besluta krig

göra arniéen rörlig och brukbar samt bevara soldatens
hälsa; friheten att tillverka en sedeförderfvande
dryck, och andra sadane friheter.
28g

icke, såsom i vär nuvarande constitution , var Konun-
gen förbehållen eller (om man fordrar ett med dele-
gations-theorien mera öfverensstämmande ord) anför-
trodd. I denna del agde således det representativa
systemet då en vidare utsträckning, än det nu har.
Dock, om man också kunde antaga Hr S’s mening
att berörde system afskaffades 1772, kan man ej glöm-
ma, huru nationens representanter hade icke allenast,
utöfver nödvändigheten, förlängt Carl xii:s krig med
Kyssland, utan älven börjat krigen i~4i och 1757,
hvilka voro ännu skadligare, an 1788 års, samt icke,
såsom detta, gåfvo Sverige någon ersättning för kost-
naderna, i dess vapens upvätthållna ära Denna hi-
storiska erfarenhet bevisar tillräckligen att del repre-
sentativa systemet, sådant man vanligen föreställer sig
det, icke bättre än något annat skyddar för krig,
hvilket Hr S. i sin fredälskande vishet synes förmoda.

Också vi hylla det representativa systemets idé.

Den form, under hvilken denna idé nu lefver och
verkar i vårt fädernesland, äro vi tillgifne bade af
pligt, såsom medborgare, och af öfvertygelse, såsom
tänkare, ty vi finna den vara afpassad efter Svenska
folkets individuella bildning, och öfverensstämmande
ined dennas utveckling genom sekler. Men just derföte
att vi kanna vår nuvarande statsförfattnings värde,
kunna vi ej fördraga en lösaktighet, som atrar alla
andra representativa styrelseformer, än den, vid hvil-
ken de heligaste band fästa Svenska hjertan. Om vi
ago



också hos några yngre naturer ville ursäkta en sådan
åtrå, när nyhetens ytliga behag retade den, kunna vi
dock icke utan vämjelse se, at man åter börjar fatta
tycke för denna gamla vederstyggliga liber tas vol-
giv aga, som förnedrade våra fäder.

i 1







i" l« 3'u;





Likasom allt annat lefvande inom sinneverlden
fordrar det representativa systemet icke blott en ma-
terie, hvilken utsträcker sig i rummet, utan älven en
kraft, som fortgår i tiden. Den lagstiftande kroppen
(le corps législatif), så rik på lemmar den må vara,
an ej en sann representation af folkets lif, om ej en
nationlig sjal genomtränger honom och sätter alla dess
ledamöter i en organisk vexelrörelse till samhällets
allmänna mål. Detta andeliga qualilativa utgör det
representativa systemets väsende, men icke det endast
qvantitativa, hvaruti en atoraistisk statslära vill lata det
bestå. Folk väldets corpuscler må fylla hvarje vrå in-
om Statens verkningsrymd : deras mekaniska samman-
fattning bildar dock icke ett sannskyldigt representatift
system, när det händer, såsom under den fordna sa-
kallade frihetstiden i Sverige, att de flesta af dessa
maktägande grand endast röras af enskild vinnings-
lystnad, samt att främmande Regeringars inflytande
ar det enda, som sambinder dej as tillfälliga gyttringar.







rsB'!

!


.AF SVENSKA LITTERATUREN FÖR JANUARI,
februari och mars manader ar 1825.

Svenska Litteraturens genom bokpressen bekantgjoida alster
utgöra foi' året icke någon större mängd, än att Svea, utan
att allt för mycket inskränka platsen for egna afhandlingai, hop-
pas kunna upptaga dess granskning inom sitt ringa utiymme.
Men för att med möjligaste fullständighet verkställa detta,
fordras en annan mera inskränkt och tillika mera symmetiisk
plan, än den, som en blott åt recensioner egnad Litteratur-
Tidning behöfver följa. Här kan ej blifva fråga om att ut-
förligt och detaljeradt granska hvarje utkommande, äfven det
obetydligaste arbete; utan hufvudändamålet måste vara, att
med möjligaste klarhet och åskådlighet framställa det veikli-
gen rörliga och lefvande, antingen till ett båttre fortgående,
eller till ett sämre återgående, eller ock åt origtiga sidovä-
gar afgående i litteraturen. Först och främst måste således
afskiljas alla i ett eller annat afseende vigti ga arbeten ■—
och de äro för hvart år olyckligtvis ej manga —— hvilka löi-
tjena att nogare granskas, för att pâ de goda fästa allmänhe-
tens vänliga och gynnande uppmärksamhet, samt motarbeta
de skadligas missledande verkningar. Böi’jan af en sadan ut-
förligare Recension innehålles i N:o I af detta häfte, och fle-
ra skola i närvarande årgång följa. Red. ämnar vid hvarje
sådan granskning, så vidt det med ai'betenas beskaffenhet och
hvar särskild medarbetares åsigter kan förlikas, lägga en ex-
posé af innehållet till grund. Härvid ma man dock ej tänka
på ett blott registerlikt uppräknande af bokens innehåll ——
sådant tillhöi' endast bokhandels-annoncer — ej eller pa en
framställning deraf utan all kritik, hvilket vore ett orimligt
försök. Till dess verkställande skulle fordras subjecter, som
intet annat vore än blotta uppfattningsmedel, utan någon e-
gen mening och utan allt deltagande, med ett ord fullkomli-
ga neutrer inom litteraturens verld, och deras förrättning
blefve densamma, som en transportörs, nämligen att mecha-
2g2

iliskt hopdraga ctl original inom mindre scala, till en minia-*
turbild. Att skrifva alldeles sine ira, när man nödgas vid-
röra det dåliga, eller sine studio, när något godt och för-
träffligt framställer sig, det vore verkligen att skrifva som en
machine» Den, Som här kraft i hufvnd öch hjerta i
bröst kan aldrig med fullkomlig liknöjdhet behandla ett äm-
ne, som äger något värde. Ütart parti kan man således
ej lofva att bli, ehuru vackert ett sådant löfte än kunde lata;
blott att det skall bestämmas af sak, icke af person. Red.
ämnar således i dessa exposéer hufvudsakligen bemöda sig*
att utveckla hvarje arbetes aïl da, i förening med dess me-
thod eller form. En sådan framställning kommer kanske
stundoni att sä göras, att totalomdomet, om också icke i tjuE
liga ord uttaladt, af en uppmärksam läsare likväl lätt derur
kan utvecklas. Skulle sedan en Recensent någon gång ut-
förligare framställa silia egna tankar i det ifrågavarande äm-
net, eller vid betraktelsen öfver en utkommen bok, såsom
grundläggning, fästa en egen afhandlmg öfver samma ämne,
ma det så mycket mindre ogillas, som just delta förfarande
är det, hvilket beredt de bästa Engelska och 'Tyska kritiska
Journaler deras egentliga värde och deraf beroende anseende.

Detta rörande de vigtigare utkommande arbeten. Men
det återstår sedan den större massan af skrifter, af hvilka
Here äga ett, ehuru relatift mindre betydande Värde; andra
åter, såsom bestämda öch beräknade att hastigt verka, för
ögonblicket ådragit sig eii större uppmärksamhet; de öfriga
slutligen, dels äro obetydliga, dels också rental’eländiga. Till
denna större massas granskning äro närvarande, tid efter an-
lïan sammanställda j öfversigter, bestämda. Red. ämnar dervid j
ehuru i en ganska liten skala, följa samma plan, som nyss
blifvit uppgifven för de utförligare Recensionerna. Vi skole
med samvetsgrannhet framför allt tillkännagifva hvad hvar-
je af dessa, enligt vår åsigt mindre vigliga arbeten har eget,
nytt och förträffligt, äfvensom å andra sidan icke sky
att blotta det origtiga , förförande och dåliga.
Men detta kan endast gälla om dem som förtjena någon
uppmärksamhet. Att de öfriga, som sakna allt värde, en-
dast med summariska omdömen aflardas , anse vi så mycket
tillbörligare, som det rum de borttaga egentligen kan anses
såsom bortslösadt. Dels för att pröfvä våra egna krafter,
•ago

Svea FIL

19.

dels för att gifva Allmänhetfen ett prof, hum vi ämna he*
handla dessa öfversigter, hafve vi beslntit, att redan i detta
häfte börja en, som omfattar de tre första mänaderne af å-
ret. Såsom första försöket, isynnerhet då naturligtvis ej en
enda, utan Here medarbetare, efter de olika ämnenas be-
skallenhet, lagt hand dervid, saknar den ännu den jämnhet,
som endast ölhingen kan gifva. Ju större tidrymd man kan
afskilja, desto lättare blir öfversigten att uppställa, emedan
sjelfva den större tillgången på ämnen lättar deras inbördes
jämförelse. För en mindre tidrymd åter möter den svårig-
het, att blott ett enda arbete i somliga kunskapsgrenar ut-
kommit, att således all jämförelse blir omöjlig: och hela
framslällningen kommer att fa ett torftigt och fragmentariskt
utseende.

Vi nämnde en svårighet och vi kunde anföra flera, som
mött vid närvarande företags verkställande; men då Allmän-
heten icke frågar efter några företal, de må nu innehålla
hvilka bevekande skäl som hälst, utan endast, och det med
rätta, hålla sig till utförandet; så vilje vi häldre gå raskt till
verket, i den Öfvertygelse, att om ej dugligheten af det hela
ursäktar enskilda brister, äro alla andra ursäkter fåfänga*
Deremot är förhållandet till de författare, hvilkas arbeten
granskas, mycket kinkigare. Man kunde väl utlofva sam-
vetsgrannhet, ärlighet och rättvisa vid bedömmandet; men
allt detta, om älven i utförandet synbart, hjelper föga. De
flesta författare hafva i alla fall sin egen måttstock, hvaref-
ter de uppskatta sina arbetens värde, och detta bestämma ej
sällan efter den möda och tidsuppoflring de derpå användt*
Det händer derföre ofta nog, att t. e. en dålig öfversättare,
som långsamt och mödosamt med ordboken i hand genom-
tråkat sitt original, är aldra retligast för tadel och bittrast
beklagar sig ölver väld, då man kastar en granskande blick
på hans arbete. I afseende på utmärktare författare är för-
hållandet vanligtvis motsatt. Med manlig känsla af sina ar-
betens verkliga värde, och utan att med barnslig fåfanga yf-
vas öfver sin förtjenst, veta de rätt väl, att det som hvilar
på säker grund ej rubbas af en ellei' annan origtig och skef
anmärkning, om än en sådan skulle undfalla granskaren', men
de veta också tillika att en grundad, den må komma hvar-




sg4

ifrån som hälst, alltid förtjenar aktning och behjertande. Väl
förete äfven kritikens annaler, ehuru sällsynt, exempel af
förtjente författare, som med ölverdrifvet välbehag betrakta
sitt snilles skapelser, och derföre illa upptaga älven den höf-
ligaste, blygsammaste anmärkning. Men så stort det intryck
än må vara, som deras klagan väcker hos allmänheten, så
skall dock småningom, sedan mängdens oöfverlaggda rop ef-
ter första ifvern något tystnat, det rättvisa tadlet fästa den
förståndigares och billigares uppmärksamhet, och kanske äf-
ven på sjelfva den, såsom förfördelad i början ansedda, o-
märkligt titöfva en nyttig inflytelset

En kritik, som menar allvarsamt och ärligt, får ej tanka
sig en evig fred. Detta veta vi lätt väl. Tadel, bitterhet,
och anfall vänta otvifvelagtigt hvarje granskare. Han måste
vara beredd till strid; med en eländig fiende ämna vi dock
ej kämpa om ingen ting. Men utmanade af en motstån-
dare, som förtjenar aktning, skola vi ej tveka att inlåta oss i
ärlig tvekamp för de heligaste föremål, Sanning och Rätt.
När man ej redan i förhand beslutat, att de ovillkorligt
skola finnas på den ena sidan, utan med redlig vilja samt
med en af personlig förbittring icke skymd blick, sökei’
dem; såskola de säkert, ehvad man också med skäl, hämta-
de från vanliga litterära tvister, deremot invänder, genom en
sådan disceptation kunna framträda och skarpare bestämmas.

Slutligen far man anmärka, att titlarne på de böcker,
hvilka anses förtjena utförligare Recensioner, upptagas på si-
na ställen i dessa öfversigter, med hänvisning, i fall Recen*
pionen finnes i en föregående nummer, och med tecknet *
om den i en af de följande skall införas.

Förteckningen på utkomna böcker med deras utsatta pri-
ser, utgör en härifrån alldeles särskild artikel och skall efter
hand fortsättas, omfattande en eller Here månaders litteratur
i sänder. Den är hufvudsakligen grundad på uppgifter öfver
de böcker, som månadtligen komma i Stockholms bokhandel.
Emedan detta stundom ganska sent inträffar, må man ej un-
dra, att t. e. åtskilliga ibland de i Januari och Februari må-
nader utkomna halva tiyckningsåret 1824. Till vinnande af
möjligaste fullständighet vore det önskeligt, att Hrr Boktryc-
kare och Förläggare, isynnerhet i de allägsnare orter, hvar-
ifrån böckerna ofta ej förr än ett halft eller till och med ett
Aï-,

u i



295

helt Sr eftei’ deras ulgifvande hinna till hufvudstaden, ville
tid efter annan till Redactionen af Svea .insända förtecknin-
gar på deras utgifna arbeten, hvilka då rnéd nöje skulle be-
gagnas. På detta sätt/skulle en mängd böckers tillvarelse
långt tidigare än annars blifva känd, hvilket naturligtvis län-
de till utgifvarnes egen fördel.

The o logi.

1)	Passions - Predikningar af Carl P. Hagberg.
Fjerde Sami. Sthm. A. Nordström. 189 sidd. 8:0.

Denna fjerde och sista Samling al Doctor Hagbergs
Passions-predikningar omfattar Femte och Sjette Acterna af
Jesu lidandes och döds Historia. Öfver den femte medde-
las här toll, och öfver den sjette 2:ne Predikningar. Härmed
är denna, lör enskild andakt uppbyggliga, Pi'edikoSamling af-
slutad. Dr. Hagbergs charakter såsom Predikant är dels så
allmänt bekant, emedan hans Predikningar linnas i palats och
kojor, dels i denna tidskrifts föregångare, Sv. Litt. Tidning,
så ofta och allsidigt skildrad, att deröfver nu intet behöfver
tilläggas. De här förekommande Predikoämnen aro upptagne
i allmänna Tidningames anmälan af arbetet. Deruti utmär-
ker sig denna Predikosamling särskildt och fördelagtigt, att
sjelfva ämnena äro uttryckta med en innehållsrika te korthet
och Predikningarne i allmänhet hafva egentligare homilie-art,
som här visserligen kan anses för den ändamålsenligaste. För-
sonaren på Golgatha, Jesu förbön på korset,
Kärleken trogen intill döden, Vänskapen vid
grafven och Den förseglade gr af ven synas Rec. va-
ra de utmärktaste i denna Samling.

2)	Predikningar af Jacob Chr. Forssberg. Tredje
Delen. Upsala, Palmblad & C., 1825. 120 s 4:o»

Denna Del, som innehåller 13 Predikningar, från den
Tredje Söndagen efter Påsk till och med den Femte Sönda-
gen efter H. Trefaldighet, fortsätter kanske den märkvärdiga-
ste följd af Svenska Predikningar, som under det sista tio-
talet i tryck framträdt. Denne Författare synes mera sluta sig
till cyclen af våra äldre Predikanter, från hvilka han likväl
skiljer sig, â ena sidan genom en vida mindre dogmatisk lä-
rorikhet och grundlighet, och å den andra genom en mindre
obeqväm ascetisk rustning. — Christeligt alfvar i anda, och
biblisk trogenliet i utförande utmärker denna, såsom de före*
gående Delarne. liikväl synes det, som den utmärkta talent
i ämnenas uppställning och behandling, de förra Delarne röja,
i denna nägot stelnat och nötts till ett maner, samt den sto-
ra makten öfver bibelspråket någon gång fÖrledt till en an-
vändning, som får utseende af sträfvande efter qvickhet, och
hvilket åter icke alltid undgår faran af att synas sökt. Den-
na homilets individualitet är för öfrigt en fullkomlig obekant-
skap med all verldslig lärdom och vishet, under den förtro-
ligaste bekantskap med Bibeln och Psalmboken ; en charakter,
ur hvilken hans så väl svaghet som styrka härleder och för-
klarar sig. Hans arbete är producten af en ovanlig, icke
fullt utbildad, men också aldrig missbildad, talent. I stark
motsats mot äldre Predikanters Postillor har denna med den
Hagbergska ett enda fel gemensamt, att predikningarne äro
outvecklade och för korta; ett fel som mahända är en recom-
mendation mer i våra dagar, i hvilka man på sin höjd har
en knapp tid för andakten.

5)	Griftetal till undervisning och tröst. Af Samuel
B a ur. Öfvers. af P. A. Sondén. Slhm. iSjö.
H. A. Nordström. 286 sidd. 8:0.

Originalet har till titel: Amtsreden an Särgen und Grä-
bern, zum Trost und zur Belehrung. Für Prediger und Schul-
lehrer. Ulm 1822. Enligt Författarens afsigt, skulle detta ar-
bete på en gång vara en Handbok at yngre Medbröder i Lä-
roämbetet och en Andaktsbok för Christna i allmänhet till
tröst och uppbyggelse vid vänners och anhöriges död. 1 Sve-
rige, der dylika Amtsreden icke så beständigt, som i Tysk-
land förekomma, behöfs ock mindre i detta ämne en Hand-
bok för' Predikanten eller Religionstalaren. Ett griftetal är
dessutom i egentelig mening ett Casual-tal, som till sitt inne-
håll och ämne icke kan läras och inhämtas ur någon bok, u-
tan som måste vara en product af Talarens kännedom af men-
niskor , isynnerhet af den döde, och en omedelbar utgjutelse
af hans känsla. En handledning till författande af ett grifte-
tal kan egenteligen icke gifvas, åtminstone icke i samma me-
ning, som Utkast till en Predikan. Ett griftetal är en konst-
närs uppfattning, beskådning och teckning af en andebild;
denna konstnärsskicklighet läres ej genom någon schematism.
Dock nekas icke, att Baurs arbete kan tjena att leda och rikta
tanken vid författandet af sådana griftetal, som höra till dassen
af beställda arbeten. Dess egen teliga och hufvudsakli-
ga nytta finner Rec. likväl i den undervisning och hugsvalelse
det kan gifva ät sörjande hjertan. I detta hänseende utmär-
ka sig ock Baurs griftetal pä det fördelagtigaste genom plan
och lullsländighet. Enligt Ofversättarens eget tillkännagifvan-
de är Oiiginalet mer fritt bearbetadt, än i en ordagrann tolk-
ning atergifvet, och har, sa vidt ett omdöme utan jemnförelse
är tillätet, vid denna åtgärd vunnit. Läsaren bör vara till-
fredsställd att ölver allt finna icke blott Svenskhet i uttryck
ooh ordvändningar, ulan äfven ett prålfritt, bildadt och sannt
andeligt språk.

Arbetet omfattar 2:ne hufvudafdelningar : I. Begraf-
nings-Tal i allmänhet, till antalet Lolf. 11. Begraf-
n i n g s-T al vid särskilda tillfällen, Öf ver Barn ', öf ver
unga Personer; (hvarför saknas griftetal ölver Medeläldriga ?)
öfver Alderstegna; öfver en Lärare eller Predikant; Öfver go-
da och ädla menniskor; öfver menniskor, hvilkas lefnad lör-
tjent tadel; öfver Husfäder, hvilka efterlemnat Enka och o-
försörjda barn; öfver Husmödrar, hvilka aflidit i sina bästa
år, i barnsbörd m. m. ; öfver dem, som lidit mycket, haft
sjuklig kropp o. s. v. samt ändteligen öfver hastigt döda men-
niskor. Ibland sextio Tal öfver ett och samma, ehuru ur
olika svnpunkter betraktadt, ämne, kunna icke alla ega sam-
ma värde; men de fleste försvara dock sin plats.

4)	Predikan Långfredagen, Öfvers. Stockh. Deleeu.
1826	22 sidd. 8:0.

Väl menad, men icke väl alhandlad betraktelse. Det säl-
lan använda Språket: ”Och deras lekamen skola blifva lig-
gande på galorna i den stora staden, som heter andeliga So-
dom och Egypten, der var Herre korsfäst är, Lpp. B. 11 : 8.
gifver lörf. anledning att Lill ämne föreställa: Jesu Chri-
sti korsfästelse ibland o s s , hvarmed , såsom f örf. sjelf
förklarar, menas, att ordet är dödadt i andelig matto, lika-
som vår Frälsare i lekamlig måtto. Det hela är en allegorisk
af handling, som med andra allegorier har det gemensamt, att
den ofta i särskilda delar ar konstlad. Öfver dessa orden i
Texten : k r i g skn e k L ar n e by tie hans kläder och ka-
stade lott om hans kjortel: allegoriseras salunda: ’ på
samma sätt tillgår det ibland oss. Dragas icke slutsatser och
tillämpningar al Herrans heliga ord, till styrka för tänkesätt
efter hvars och ens stridande ensidiga behof, och Ordets me-
ningar vrängas ju, eiter utseende slumpvis, på tillfälliga an-
ledningar”, Således är i allegorisk mening kjortel likbe-
tydande med Ordet? Fromheten måste vara på eget sätt or-
ganiserad eller stå på en besynnerlig bildningspunkt, för att i
sådana jemnförelser finna uppbyggelse.

5)	Uriel, eller Nytt och Gammalt frän Nådens rike.
En Månadsskrift. Tredje Haltet. Mars 1825. —
fr. sid. 69 till sid. io4.

Denna lidskrilt innefattar i allmänhet I. Bibelspridnin-
gens Historia. II. Missions Historia. 111 Åtskilliga andra re-
ligiösa Anstalters och Föreningars Historia. IV. Biografier öf-
ver fromma personer. V. Religiösa Artiklar af blandadt in-
nehåll. De historiska artiklarne, som utgöra hufvudsaken, ä-
ro import från utländska Journaler. Detta häfte har ett o-
misskänneligt syskontycke med sin förstfödde Broder, med
hvilken Svensk Litteratur-Tidning gjort Allmänheten bekant.
Det utländska äi* af ingen märkvärdighet. Det inländska är
endast Cireulär till Gotheborgs och Lunds Stifts Presterskap
om BibelUtdelning. Enligt Rec:s tanka finnes i Nådens rike
mycket annat både Nytt och Gammalt, som bättre förtjent
en plats i Uriel, än hvad hittills der blifvit behandladt. Uri-
els horizont är alltför inskränkt, i förhållande till det omätli-
ga Nådens rike.

J u r i d i k.

6)	Corrections-Systemet eller Criminal-Lagens högsta
Tendens, af Johan Adoph Gerelius. Sthm.
Scheutz, 1825.

Författaren, som 1819, gjort en resa i England och be-
sett några dess fängelser, tyckes af den erfarenhet han der
inhämtat, blifvit föranledd att arbeta för införandet af ett mil-
dare och ändamålsenligare straffsystem i fäderneslandet. Att
han dertill saknar åtskilliga erforderliga egenskaper, medgif-
ver han sjelf (sid. 10); hvarföre Rec., i medvetande af lika
1'ena afsigter som lörf. åberopar, väntar att de få anmärk-
ningar tid och utrymme tillåta honom anföra, men neka ho-
nom vidare utreda, ej ens af Förf, tillskrifvas tadelsjukan,
som faster sig vid hvarje fel, blott för nöjet att få klandra.
299

Efter en slags inlösning talar Förf, först om lagar i all-
mänhet (s 11-38), der han, efter anmärkningar om hvad
andra sagt om samhällets natur och andras definitioner på lag,
uppställer som lagens grundprincip: Gif Gudi det Gudi
tillhör er, Kejsaren det Kejsaren tillhör ei, Med-
borgaren det Medborgaren tillhörer (s. 18). Eller
några ord om hvad till lags fullkomlighet hörer, anför Forf.
de lagar, ur hvilka man i secier hämtat sina rattsbegrepp,
och dessa lagars historia anföres i korthet; hvarvid i de
Svenska lagarnes historia åtskilliga egna uppgifter förekomma,
t. ex. att Eric Magnusson 14 år efter 134; utgaf medella-
gen, att Carl IX 1608 utgaf en ny Landslag och Gustaf A-
dolph 1618 en ny Stadslag.

Den första fråga en Jurist måste göra sig, vid uppställ-
ning af ett påstående: om den rätt, hvarpå det stöder sig,
ha?Förf, alldeles åsidosatt, då han kommer till sitt hufvud-
ämne, Criminallagens Anda och Tendens (s. 39-46). Den,
som skulle vilja upkasta frågan om Statens straffratt, affardar
Förf, från sin ”upphöjda ståndpunkt” med det korta besked,
att ”ehvad slutsats af en jemförelse mellan äldre och nyare
åsigter skulle dragas, måste man alltid komma till det lesu -
tat: att yttersta ändamålet med all förnuftig be-
straffning kan icke vara någon annan än individens
förbättring” (s. 42). Så sönderhögg Alexander den Gor-
diska knuten !

Sedan Förf, afliandlat brott (s 46-61), hvarvid han mest
följer den classification af de svårare, som förekommer i
Commentaries on the laws of England, London 1819, och
straff (s. 62-84), der han yrkar enskildta och mildare straff i
stället för de offentliga och grymmare, kommer lian till mo-
tiverna för brott (s. 85-io6) och medlen att förekomma dem ,
(s. 107-132), af hvilka senare han, med allt skäl, ger upp-
fostran främsta rummet, och ett underordnadt at aflägsnande
af frestelser och en vaksam polis.

Allt detta är dock, på visst sätt, ej annat, än en vid
lyftig inledning till den nu följande aldelningen : om förbål
tringar uti Staternas C r imin al-L a g ar, der han, ef-
ter en blick på Beccarias och Howards bemödanden, fram-
ställer en teckning af Corrections-systeniets (the penitentiary
system) öden i England och Nord-Amerika, och uppehåller
^oo

R'ig ined särdeles omstäjidlighel vid lh© Royal Penilenliqiy vid
MiAlMnk i Lon don. Om Rec. undantar berättelsen oîn Smith-
Relds-upptiadet den 21 Juli iSicjj som väl ej liär har sm
plats, är det med nöje Rec. genomläst denna del. Rec. delar
ej det förnäma förakt, hvarmed han någon gång sett sådana
underrättelser mottagas. Han anser dem tvärtom för rätt tjen-
liga bidrag till beredande af en ändamålsenlig inrättning af dy-
lika anstalter, som han med samçra ifyer, ehuru ur olika
principer, med Förf., önskade se införda i fäderneslandet«
Men huru en dylik berättelse, jemte några ömsom sanna,
halfsanna och falska raisonnementer öfver en mängd ämnen,
kommit till den prunkande titel som boken har, det är vis-
serligen ej så lätt att utgrunda.

Slutligen tecknar körf. (s. i86-2o3) systemets fördelar.
Förf, har väl ej ämnat att skrifva ett vetenskapligt arbete.
Han ville bland Allmänheten sprida sina åsigter. Det är ock
derföre vi ej anmärkt något emot den ordning här blilvit följd,
då den för ett sådant ändamål torde vara tjenlig nog. Men
satserna maste dock på något bevis stödjas, framför allt vara
sådana att de åtminstone kunna det. Ilade Förf, försökt en
vetenskaplig deduction, åtminstone för sig sjeR, af sina sat-
ser, hade ett sådant försök troligen visat honom huru t. ex.
statens straffrätt måste byggas pä fastare grunder än dem han
här antagit. Hans bok hade ej behöft förlora i popularitet,
hvilken dessutom ej synes särdeles aktad genom den besyn-
nerliga blandningen af Grekiska, Latin, Franska, Engelska
och Italienska; men icke heller stött den vetenskapligt bilda-
de Juristen. En declamation (se t. ex. s. 85), ett maktspråk
(se ofvan beviset för straffets ändamål), få nu bevisa både
hvad som kan och hvad som icke kan på riktig väg bevisas.
l)e liknelser Förf, ur andra vetenskaper laut äro särdeles
olyckliga. Åtminstone hade Rec. ej här väntat den märkvär-
digheten: att medelpunkten i cirkeln ä.i en del af alla radi-
erna (s. 48), eller att lasterna ligga bredvid hvarandra soin
punkterna i periferien (sid. 89).

7)	Strödda, men fria Tankar öfver den frågan: Om
Ö!ver-Slåthaliare-Embetets Kungörelse, angående
hvad som i Hnfvudstaden bör iakttagas å Trak-
törs- och Näringsställen vid försäljning af Mat
oçh Dricka .samt starka Drycker till Tjeustebjon,
ÛO1

Gesäller, Soldater och alla dem som höra till ar-
.betande klassen rn. 11 ujjpfjHl del dernied asyl —
tade goda ändamål ? jemté några anmärkning ir
om Näringsh ihet; Fönbud, m. m Sthm. Elméns
och Granbergs Tryckeri 1020. 52 sidd. 8:0.

Hvilken glades ej vid åsynen af menn iskos lagtets furäd-
ling och skänker ej högaktning ät de män, som arbeta der-
pa ? (s. 7.) Förf., som icke lär vara sä ung i Constitulionens
vagga (s. 23), har önskat, att till någon del ktmna blilva en
liten osynlig länk uti den stora kedjan al Nationens värdige
män, soin velat tillvägabringa en allmän Näringsfrihet (s. 5),
och tror att, om Bränvihet är den last, som förorsakat det
största förderfvet hos nationen , sä är den stigande luxen, som
dagligen ökar sig, den andra (s. 23). Han inskärper* förde-
larne al tällan mellan krogarne, hvarigenom renlighet och
ordning skulle uppkomma (s. 25). Försedd med 2 företal och
ett efterspräk, slutar brochuren med en rimsaga, som, säger
Förf. (s. 28), ehuru gammal och längesedan tryckt, egentligen
icke hörer till ämnet, men torde likväl för någon kunna va-
ra sedelärande och interessant, hvilket dock ej varit lallet
med Recensenten.

(Fortsattn. följer.)

SKSSSKa
Rom. Byström har nu fulländat tvenne af sina stora Carlar,
nämligen Carl den tionde och Carl den elfte. Den senare är i sit-
tande ställning, såsom lagstiftare, den förre i Romersk drägt. År-
betet af Carl den tolfte är äfven betydligen avanceradt. Likaså den
store von Linnés Statue för Upsala Akademi. Artisten har vid Carl
den tolftes figur, så vidt möjligt, bibehållit den honom egnadrägten,
med kappa och stora stöflar. Man kan således inom nästa års slut
med säkerhet hemförvänta dessa, i Rom redan mycket värderade,
Statuer. Hr Byström lärer då äfven sjelf besöka fäderneslandet, men
endast på en kort tid. Konstens vänner i fäderneslandet torde
dessförinnan få glädja sig åt anblicken utaf tvenne af hans senast
i marmor utförda arbeten, hvilka lära vara på vägen till Sverige,
för att der inträffa denna sommar. Dessa stycken äro den af honom
under senaste vistandet i Stockholm modellerade grupp, Harmo-
nien *), samt den af honom likaledes der i modell utförda Hero.
Vid utförandet i Marmor har Artisten dock något förändrat dessa
båda stycken. Vidare förekommer en Hebe, hvilken i Rom an-
setts såsom ett af de yppersta arbeten, som denne konstnär fram-
bragt. Den är redan huggen i marmor, och Artisten lärer äfven
hafva för afsigt, att geuom Carbonneau i Paris deraf låta gjuta
ett exemplar i brontz, — Det första arbete, hvarigenom Hr Fo-
gelberg i Italien stadgat sitt konstnärs-rykte, är en Mercurius,
Argus-dräpare, i naturlig storlek, och tillhörig Hr Grefve Bonde
på Sälstaholm. Artisten har föreställt Guden i det ögonblick, då
han med sin flöjt söft den hundra-ögda väktaren och räcker ned
handen , för att fatta sitt svärd. Denna statue äger mycken förtjenst
och har af den bildade publik, inför hvilken den varit exponerad,
blifvit väl emottagen. Lyckligtvis blifva vi i tillfälle, att sjelfve
snart öfvertyga oss om dess värde, ty denna statue lärer vara en i-
bland dem, som denna sommar hemförväntas. En A mor sittande
i en snäcka, hvilken uppbäres af en delfin, är det andra arbete,
som ådragit Hr F. uppmärksamhet af den Romerska konstnärs-pu-

*) Tillhörig Hof-Marskalken > Baron Ridderstolpe.
3o3

bliken. Det berömmes såsom lijca originellt i uppfattningen af idén,
som gratiöst och intagande i utförandet. Det senast i marmor ut-
iörda arbetet, en Paris, i något mindre än naturlig storlek, har
äfven gjort mycken lycka. En af Hr F. modellerad Hebe är ännu
icke arbetad i marmor, Grefve Mörner har, — utom de tvänne
Oljefärgstallor, han sistledit år hemsände, nämligen: Bataillen vid
Denneviiz för H. M. Konungen, samt 2:ne smärre stycken, tillhö-
rige Artistens fader, Generalen m, m. Herr Grefve Gustaf Mörner,
och föreställande , den ena en Romersk Soldat hvilande på sitt ge-
vär, och den andra en gubbe, som emottager en almosa af en lör—
bigående flicka, — målat en större composition, som har till ämne
en folkscen vid Monte Testaccio i Rom, (för Protocolls-Se-
creteraren von Wahrendorff,) samt en historietafla, föreställande
Carl den tolftes calabalique i Bender, hvilken är bestämd för Ban-
quieren Labouchère i England. — Herr Michelsen, en
uug sculpteur från Norrige, är sysselsatt med fyra stycken basre-
liefs, för H. K. H. Kronprinsen, hvartill ämnena äro hemtade ur
den heliga Skrift,

Stockholm, — På lång tid har Stockholm kanske ej ägt att
uppvisa så många föremål för konstälskarens interesse, som i bör-
jan af detta år. Nästan hvarje atelier har inneslutit en större mängd
förtjenta stycken , än vanligt, och vi tro oss derföre göra våra lä-
sare utom Stockholm ett verkeligt nöje, genom uppräknandet af de
förnämsta utaf dessa arbeten, hvaraf åtskillige troligen snart sko-
la intaga ett rum i den Svenska konstens historia. Fahlcrantz’s
pensel har åter i 15 nya tailor förevigat den Nordiska naturens skön-
heter. Ibland dessa förekomma; En utsigt af Trollhättan, i
Galleri-storlek (om denna benämning får nyttjas) tillhörig Kammar-
herren v. Schinkel; 2:ne utsigter af Rik sten, målade för Kam-
marherren, Grefve J. Gyllenborg; en vue af Pau, H. M. Konun-
gens födelsestad; 2;ne vuer af Forssmark, för Herr Grefve af
Ugglas; 2;ne vuer af Gripsholm och Rosersberg, för
H. M. Konungen; en vue af Fituna, för Herr Grefve Bonde; en
vue af trakten kring Norberke kyrka i Dalarne, för StatsSecretera-

■	VM W
3o4

ren Skogman ; en mindre utsigt af Gripsholm , målad för Danske
Ministern Krabbe; ett landskap af egen composition, mSladt lör
Herr Grefve Posse; samt en utsigt af Stockholm lör Americanske
Ministern Hughes, (hvilken derjemte uppdragit ät Hr Fahlcrantz,
att måla för honom 3;ne andra landskap efter eget val.) —Fullstän-
diga och äfven till det mesta rättvisa omdömen öfver Hr Fahlcrantz’s
stil och maner såsom landskapsmålare, och hans stora konstnärs-
värde, hafva så ofta blifvit uttalta , att vi här gerna kunna förhålla
alla sidare yttranden deröfver, och anse oss blott böra försäkra att
ofvsnuppi äknade stycken äro fullkomligt värdiga Herr Fahlcrantz’s
pensel. De gifva tillika en glädjande bekräftelse på den sats, att
den sanna talentens perfectibilité är obegränsad och att den aldrig
är för stor, att icke ännu kunna vinna något. Sålunda synas oss
några af dessa tailor ännu skönare, än någon af dem Hr F. ännu
frambragt; men kanske är det en egenhet i Hr Fahlcrantz’s pensel,
alt åskådaren alltid finner den tafia vackrast, som sist flutit ur den.
samma. Vi uppmana hvarje åskådare med öga och omdöme, att
bestrida oss detta, sedan han sett de nyssnämnde utsigterna af
Trollhättan, Pau och Ri k s t e n. Kanske få vi framdeles till-
fälle att återkomma till en mera detai'lerad granskning af dessa
herrliga natur-scener. Professor West in, som uppburit ett så
förtjent och allmänt lolord för sin Altar-tafla i KungsholmS-kyrkan,
har emottagit en ny beställning i samma genre, nämligen utförandet
af en Altar-tafla för kyrkan i Söderhamn, Detta arbete är nu
nära fullbordadt. Artisten har valt till ämne ‘’Frälsaren på Oljo-
berget”, i det ögonblick då Engeln ifrån himmelen nedstiger till
Honom, lör att styrka Honom i bönen. I förgrunden synas lärjun-
garne sofvande, och längre bort ses Judas i antågande med bcväp.
nade n än. Frälsaren är utmärkt af det milda majestät, som beteck-
nar ljusets Konung, och på Hans anlete målar sig en innerlig för-
tröstan och ett barnsligt ölverlåtande till sin Fader i höjden. En-
geln . som nedsväfvat på^m sky, sänker sin ena hand, liksom för
att tioitande upplyfta bedjaren, och visar med den andra åt det
land, der Han snart segrande skall framstå efter jordens slutade
■tiider. — lin stor familje.talla ådrager sig dernäst åskådarens upp-
märlsamhet. Den framställer Sex i grupp utförda porträtter af den
Grefliga Wachtmeisterska Familjen. Figurerna äro i naturlig storlek.
DS tallan änuu är föga mera än halfläidig, skulle ett omdöme dei —
öfveri alla afseenden vara för tidigt. Af sannt konstvärde synas Ref.
porträterna af H. K. Kronprinsen, H. K. H. Kronprinssessan , och
Grefve Wedel-Jarlsberg, hvilka nyligen af Hr W. blifvit fullända,
de. Det andra af dessa torde isynnerhet lörljena kännarens upp-
märksamhet. Det är sä till likhet, som i lif, tekning och colorit,
måhända det lyckligaste, som uppstått under Hr W’s pensel, och
torde tillräckligen vederlägga det kanske förhastade omdöme, soin
någon gång blifvit yttradt, att Hr W. ej skulle kunna fullkomligt
ly<kas i porträttering. Hr W. har älven gjort ett par esquisser, till
2;ne för Rosersbergs Capell, hvaraf den ena skall löreställa Olof
Skötkonungs döpelse vid Husaby källa, och den andra Lutherska Lä-
rans antagande i Sverige. Afven har Hr Westin lemnat en croquis
föieställande D. D. K. K. H. H. Kronprinsens och Kronprinses-
sans höga förmälning i Stockholms Storkyrka. Da man känner Hr
Westins sällsynta talent för den större Historiska compositionen,
måste man önska, att han snart matte utföra dessa tailor i natur-
lig Scala. 1 Hr Westins attelier har man dessutom haft tillfälle,
att se trenne ritningar i sepia ai en amatör, Herr hy dings va rd,
som, i sin art, fullkomligt kunna sättas vid sidan af en god mål-
ning. Styckena äro copior af Hr W.s båda Altartaflor, samt ett
porträtt af II. M. Konungen. — Hos Professor Sandberg »kall
konstvännen finna en icke mindre rik skörd. Hvad som genast o-
motståndligen måste fängsla hans uppmärksamhet, äro tvänne tailor
föreställande Svenska folkscener, målade lör Grefve Bonde pa
Säfstaholm. Den ena af dessa målar en midsommarsafton, då fol-
ket samlat sig på planen utanför Slottet, och dansar omkring Maj-
stången. Denna tafla ar utmärkt af sitt rika och omvexlande lif, af
en lycklig gruppering, ett sannt Charakters—uttryck och en klar kolo-
rit. Helgdags-drägterna i Vingåker äro anbiagte i en behaglig con-
trast med åtskilliga uniformer, och gilva ett alldeles eget uttryck
åt det hela. Det naiva i bondfolkets lekar är väl atlraperadt, och
liera små detaljerade scener bidraga, att höja total-eftccten. Det
3o6

andra stycket utgör liksom denna taflas andliga del, och föreställer
folket församlade på kyrkbacken, en helgdag. Man påminnes ovil.
korligen om den sköna teckningen i Tegnérs Nattvardsbarn, af en
Gudstjenst; på landet, då man ser denna tafia. Men ämnet är oli-
ka, ty målaren har här infört ett bröllopståg, och ett stycke der-
ifrån en likprocession, som äfven nalkas kyrkan. Ehuru ändamålet
härmed till en del kan vara, att måla folks-drägterna vid dessa bå-
da olika tillfällen, har dock artisten lagt en djupare betydelse deri
vid utförandet, och åskådaren fattas medvetslöst af den stilla och
djupa andakt, som herrskar hos de flesta personerna på duken. Den
der symboliserade tanken , att lifvet är en död och döden är ett lif
öfverraskar honom. Utaf dessa båda taflor äro copior begärde af
Engelska Ministern, General Bloomfield, hvarjemte samme Minister
lemnat Professor Sandberg uppdrag, att för honom måla tvänne taf-
lor, efter eget val, hvartill ämne hämtades ur vår historia. Enligt
en redan gjord esquisse skall den ena af dessa taflor föreställa Gu.
staf den I., i det ögonblick då han, vid sitt afsked till Ständerna
på Rikssalen, uttalar orden *’att den tid kunde komma, då de
skulle sakna honom.” — Den andra är ett upprepande af det utaf
Artisten förut behandlade ämne, då bomben faller in i rummet, der
Carl den tolfte dieterar för sin Secreterare. Herr S. har vidare un^
der händer Sex st. porträtter af Sverges märkvärdiga Regenter, Gu-
staf den förste, Gustaf II Adolph, Carl X, Carl XI, Carl XII och
Gustaf den tredje, hvilka alla äro tillhörige StatsSecreteraren Skog-
man. Slutligen vittnar en samling af icke mindre än 12 andra ny-
ligen målade porträtter, hvaribland vi blott nämna det af Hr Hjorts-
berg och Hr Crusell om denna förtjenstfnlla konstnärs berömliga flit,
hvilken så lyckligen blifvit förenad med hans talent. — Herr Pro-
fessor Fors e 11 ämnar oss äfven tvenne gåfvor, hvilka säkert sko-
la bereda ett lika stort nöje, som de skola hedra den Svenska kon-
sten. Han är nämligen sysselsatt med utgifvande af tvänne större
gravure-samlingar, hvaraf den ena skall innefatta porträtter af Sve-
riges berömdaste män, och den andra utgöra en suite af Svenska
National-dragter. Den historiska samlingen skall, enligt planen,
bestå af io Häften, hvaraf hyarje häfte innehåller 3 plancher. De
5o7

personer, Hr F. ämnat upptaga i denna samling, äro Engelbrecht,
Sten Sture den yngre, Christina Gyllenstjerna, Gustaf I, Erik XIV,
Per Brahe, Carl IX, Jacob Pontusson De la Gardie, Gustaf II A-
dolf, Oxenstjerna, Torstensson, Baner, C. G. Horn, Claes Flem-
ming, Drottn. Christina, Stiernhjelm, Carl X, Dahlberg, Carl XI,
Carl XII, M. Stenbock, Polhem, Gustaf III, Linné m. fl. - Natio-
nal-drägterna åter, hvilka ritas af Hr Sandberg och graveras af Hr
Forssell, komma att utgöra 12 häften, hvaraf hvarje innehåller 4
plancher, med text till hvarje planche, innefattande en liten loca-
liserad novell, antingen historisk eller fingerad, för att gifva ett
större intresse åt de personer, som framställas. Så t. ex. före-
kommer, i sammanhang med Daldrägterna, en och annan anekdot
ur Gustaf den förstes Historia, o. s. v. De hittils lemnade berät-
telser, äro af Hr Grafström. Önskeligt vore, att hinder, som ligga
utom konstens område, icke måtte vålla uppskof eller på något vis
afbryta dessa Prof. Forssells berömvärda företag. — Herr Prof. Gö-
the är for närvarande sysselsatt med en Statue af Kejsarinnan Ca-
thrina II, i sittande ställning, hvilken skall sändas till Petersburg,
samt med en liggande Bacchante, hvilken Artisten lärer hafva bör-
jat under dess senaste vistande i Ryssland. -- Hr Prof. Krafft har
till största delen fulländat sin stora tafla, föreställande H. M. Ko-
nungens Kröning, hvilken bland annat är intressant för den stora
mängd porträtter, som der äro träffande framställda. -- Herr Prof.
Hasselgren är äfven sysselsatt med en större tafla, föreställande
Erik den Heliges landstigning i Finland, hvaraf en esquisse, om
Ref. ej felar, var uppställd på vår senaste Konst-exposition. —Hos
Hr Berggren har konstälskaren ägt tillfälle, att se en Altar-tafla
målad för en landskyrka i Wermland, och föreställande Christi upp-
ståndelse, samt 3;ne historiska compositioner i olja, den ena En-
gelbrechts död och den andra föreställande Carl den tolfte, i
det Ögonblick då han under slaget vid HoloFzin lemnar sin häst åt
den sårade Gyllenstjerna, för att sedan fortsätta striden till fots.
Denna senare äger isynnerhet förtjensten af en lyckad composition ,
och sanning samt säkerhet i utförandet.
5o8

BÖCK ER,

UTKOMNE I MARS, APRIL OCH MAJ MANADER iSîXÎ.

Afhandling öfver Theater, Musik och SSng. Öfversättn. Sthm i8a5.
Tryckt i Marquaidska Boktryckeriet. 54 sidd. 8 o. 16 sk.

Vela eller den osynliga ledsagerskan. Deis Familje-händelse, dels Ro-
binsonade. Ofvers. Sthm iSah. Tryckt i Marquardska Tryckeriet.
14? sidd. 8:o. 4o sk.

Underrättelser för Landtmannen om sattet att bereda Lin och Hampa
utan rötning, ai Christian, Directeur i Franska Academien för
Slöjder och Handtveik. Ofvers. Andra Uppl. Sthm 1814. Deleen,
35 sidd. 4:o. Med plancher 1 R. 16 sk.

StiÖdda men fria tankar öfver den frågan: Om ÖfveiStåth, Embeteta
Kungörelse, angående hvad som i hufvudstaden bör iakttagas å
Traktörs och Näringsställen med försäljning af mat och dricka samt
slarka drycker till Tjenstehjon, Gesäller, Soldater och alla dem
som höra till arbetande klassen m. fl., uppfyllt det dermed åsyfta-
de ändamål? Jemte några anmäikningar om Näringsfrihet, för-
bud ro. m. Sthm iSaS. Elmén & Granberg. 3a sidd. 8 o. 8 sk.

Asigter i Philosophien af C. A. Björnram. Sthm iSaS. Hörberg. 15
sidd. 8 o. 4 sk.

Pris-skrifter belönta af Samfundet Pro Fide & Christianismo 1824.
Sthm 1825. Rumstedr. 183 sidd. 8:0. 1 Rdr.

Grilïetal till undervisning och tröst. Af Sam. B a u r. Ôfvers. af P.
A. Sondén, Sthm iSaö. Nordström. 286 sidd. 8:0. 1 R. 16 sk.

Gabriela. Roman, af Johanna S c h o p e n h a u e r. Öfveis. Fjerde
Delen. Upsala 1825. Bruzelius. 76 sidd. 8:0. a4 sk.

Svenskt och Tyskt HandLexicon af C a r 1 H e i n r i c h. Andra fötbät-
trade och med 5 ark tillökta upplagan. Örebro i8à5. N. M. Lindh’
692 sidd. i2;o. wb. 3 Rd.

Mac Benac ell. det positiva i Frimureriet, af F. W. Lindner. Ôfv.
från 3:dje Upplagan. Sthm 1825. Tryckt i Marquardska Tryc-
keriet. 170 sidd. 8:0. 1 R. 8 sk.

Sappho. Sorgespel i Fem Akter af Franz Grillparzer. Ôfv. af
O. E. Bergius. Strenguäs 1825. Ekmark. 112 sidd. 8ro. 52 sk.

Handlingar till Historien om Revolutionen i Sverige 1772 , till större
delen antingen hemtade ur fransyska Archiver, eller grundade pä
Acfer, tom i dem förvaras; förut icle pä-Svenska utgïfne. Utgö-
rando Tredje delen af Hemliga Handlingar till Sveriges Historia
efter Konung Gustaf III:s anträde till Regeringen. Sthm 18^5.
Tryckt i Ecksteinska Tryckeriet, 56o sidd. 8:o. a Rdr ra sk.

Nittonde Århundradets krönika > af Venturini. Fjortonde Band, in-
nefattande året 1815. Ôfversattn. Örebro i8a4. N. M. Lindh, 228
sidd. 8:0. 3a sk»

Svenskt och Latinskt Lexicon al Carl Heinrich. Örebro 1815. N.
M» Lindh. io55 sidd. 8:0. wb. 4 Rdr»

Minnos.ord öfver Pehr Ulrik Kemell, talade på östgÖtha NationsSal
i Upsala d. 22 Maji 1824. Af A t ter b om. Andra Uppl. Upsala
iSaö. Palmblad & C, 116 sidd» 8;o. 56 sk.

Sfeå. Tidskrift för Vetenskap och Konst. Sjunde Häftet. Upsala
iSaS» Palmblad & C. 160 sidd. 8;o» 40 sk.

Säkra och tilHörliteliga medel till att bortdrilva och utrota alla alag
af ohyra och skadedjur ur hus, kläder, trädgårdar, åkrar, ängar»
*kogar och iält; såsom: vägglöss, loppor, löss på menniskor och
i kläder, löss på boskap, mått i kläder och böcker, flugor, korn-
tnaskar, mullvadar, myggor, mjöl-maskar, spy flugor, kött och ost-
maskar, små råttor, stora råttor, mårdar, visslor, myror, snäc-
kor, jordloppor, sparfvar, åkerråttor, bladlöss och lölmaskar» ge-
tingar och andra sktdeliga djur. Med ett Bihang, innehållande åt-
skilliga lör Ekonomen nyttiga uppgifter. 1 stöd af en säker,
mångårig erfarenhet till Lands- och Stadsboars nytta uppgifna.
Öfvers. från 4tde Originäl-upplagan» GÖtheb. i8a4, Torbjörnsson’
88 sidd. 8.0. 20 sk.

PassionsPredikningat af C. Ï1. Hagberg. Fjerde Sami» Sthm 1835.
Nordstrom. 189 sidd. 8;o. pb. 1 Rd. 4 sk,

Sörta Berättelser oeh lustiga afventyr, af C lau ren» Innehållande;
Pistol-lektionen, Resan till lägret, Utseendet bedrager ofta,Korf-
balen, PanloVvna , Den Holländska Juden m. E. Sthm. i8a5’
Tryckt i Ecksteinska Tïyclferiet. 513-644 sidd. 8;o. 4o sk»

MalteserRiddaren. Roman af Van d. Veide. Författare till Arfved
Gyllenstjerna, Drottning Christina och hennes Hof m. fl. Sthm
1825. Tryckt i Ecksteinska Tryckeriet. 253-512 s» 8:0. i Rd.Ssk.

AtninnelseTal öfver Landshöfdingen , tillförordnade StatsSecreteraren,
Commendeuren af Kgl» Nordstjerne Orden, Svenska Academiens
ÄTa riL	20.
Û10

Secreterare, Välborne Hr Nils ron Rosenstein, hållet vid inträdet
i Svenska Academien d. 21 Febr. 1825, af L. M. En berg. Stinn
1825. Hörberg. 56 sidd. 8:0. 16 sk.

Kenilworth, af Sir Walter Scott. Ôfvers. 3:e Delen. Sthm 1820.
Nordström. 24y sidd. 4 Del. 2Ö2 sidd. 8:0. 2 Rdr 24 sk.

Praktisk Lärobok iör Nybegynnare i FortePiano-Spelning, efter Cra-
mers, Dusseks och Steibelts methoder, ölversatt af C. G. Kjell-
ström. 36 sidd. 4;o. Stentryck af Kjellström. 1 Rdr 16 sk,

Corrections-systemet eller Criminal-Lagens högsta tendens af J. A. G e-
relius. Sthm 1825. Scheutz. ao5 sidd. 8:0 med 2 pl. t R. 36 sk.

Berättelse och utlåtande om det nya kolningssättet. Till Herrar Full-
mägtige i JernContoiret ingifne af Frih. Aug. Ankarsvärd och
C. D. af Uhr. Sthm 1825. Grahn. 4/ sidd. 8to med pl. 3a sk.

Athenæum. Månadsskrift för det nyaste i Litteratur, Dramatik, Konst
och Moder. N:o j. Sthm. 1825, Hörberg. 48 sidd. 8;o,

Utdrag af General Minas lefverne, utgifvet af honom sjelf. Ofvers.-
från Spanskan af J. P. Wåhlin, LegationsPredikant i London«
Sthm 1825. Rumstedt. 31 sidd. 8:0. 12 sk.

Uriel eller nytt och gammalt från Nådens rike. En Månadsskrift. 2ia
Häftet. Sthm iSah. Rumstedt, sid. 37-68. 80. 10 sk.

Om Kreaturs gödning, sättet att i England och Irland insalta smör och
kött samt om methoden att röka Nötkött i Hamburg, Till nytta
för Oeconomer, Sjöfarande, Garfvare och Husfäder, Belönt Pris-
skrift, af Christian Mactfeld. Ôfvers, Sthm 1825. Nestius.
g5 sidd. 8:0. 28 sk.

Sju Ar. Bidrag till ett Nordiskt Rikes Hemliga HofHistoriaj ur eiï
afliden Diplomats Portfölj. 1824 utgifvet af L. Kruse. Ofvers.
Första Delen. Sthm 1826. Tryckt i Marquardska Tryckeriet. 148
sidd. 8:0. 4o sk. — Andra Delen. 15o sidd. 8:0, 4o sk.

Clara v. Alben. Af Fru Co t tin, Författarinna till Mathilda, Prinsessa
af England, Amalia Mansfeld m. fl. Ofvers. Sthm, 1825. Wenn-
lundska Boktr. 176 sidd. 8:0. 1 Rdr.

Den ofornöjda eller Fiskaren och hans hustru. Saga på vers af J. M.
Stiernstolpe. Sthm 1825. Hörberg. 48 sidd. 8;o. 16 sk.

Hämnd-Svärdet. Romantisk Skalde-digt. Linköping 1825. Axel Petre'.
18 sidd, 8;o. 8 sk.

Haji Baba från Ispahan. Romantisk skildring af Persien. Af James


511

Morfier. Ôfvers. Första Del. Sthm i8a5. Scheutz. 155 sidd. 8:o.
i Rdr.

Toilette-Spegel< Damerna tillegnad af Cavaljererna. Slhm i8a5. Hör-
berg. 72 sidd. 12;O» 16 sk.

Sjöröfvaren. Roman af Walt e r S c o 11, öfvers af K W. D j u r-
ström. Första Del, Carlscrona 1824. Flygare. 146 sidd. 8:0. 28 sk.

Elementar-Cours i Mathematiken af E. Harfvefeldt. 4 del. med 16
pl. i;a delen innehåller Algebra. 3:a d. Geometrie. 5:e d. Trigo-
nometrie, Inledning till högre Geometrien samt Differential- och
Integral-calculen. 4:e d. Mechanik. Tills. no5 sidd. 8:0. 8 R. 16
sk. B:co.

Fordna och närvarande Sverige, af The rs ner. H. 24. (Upland H. 1.)
5 Rdr B;co. Deléen. (endast för Prenumeranter.)

Praktisk Geometrie för Lancaster-Skolor af A. G e r e 1 iu s.' Sthm.
Nesiius. 106 sidd« 8;o. h. 24 sk. Bjco.

Om taktäckning pä Landobygden , jemte Stats-œconomiska betraktel-
ser af C. H. Anckarsvärd. Orebro, Lindh. 31 sidd. 8:0 med 1
pl. h. 16 sk.

Tankar om följderna af en vidsträcktare frihet uti Tackjerns-handeln
och uti Slångjerns-tillverkningar än Författningame medgifva, af
L. A. Mannerheim, Sthm, Nordström. 28 sidd. 8.0. h. 8 sk.

Mylhologiska Spelkort. Slhm. Nestius. 1 Rdr 16 sk.

Predikan pä Långfredagen. Ofvers. Sthm. Deléen. 22 sidd. 12:0 h. 4 sk.

Predikan om Yttersta Domen. Öfvers. Sthm. Deléen, h. 8 sk. 3o sidd.
12:0,

Quintin Durward, af Wal t er Sco t t. Öfv. 3 delar. Götheb. Nor-
berg 1825. 8:0. i:a d. 222 sidd. 2:a d. 272 sidd. 3:e d. 286 sidd,
tillsammans 2 Rdr 36 sk. Btco,

Tal vid Westerås Gymnasii Andra Secular-fest, den 4 October 182t.
Hållet af G. Ni b el i us. Westerås. Björkbom. .31 sidd. 8;o. S^sk.

Den flekta trollpackan. Saga med titelfigur. Btt hallt ark. 2 sk.

En afliden gammal Doktors anteckningar, oförändrade utgifne. Första
Sami. Sthm 1825. Ecksteinska Boktr. 86 sidd. 8:0. 28 sk.

Riksdagshistorien , ifrån och med 1627 till och med 1813, i samman-
hang med samtelige Landtmarskalkars Porträtter; copierade efter
de Original-taflor som förvaras på Riddarhuset, jemte dessa Her-


s



1

Si

rara Biographier. Af F red r. B o i j a. Sthm 1825. Deleen. 102 sidd *
8:0 med 16 pl. h. 3 Rdr B;co.

Nyare Dikter af Vi t a 1 i s. Sthm iSaS. Marquardska Tryck, 65 sidd. 8jo.
24 sk.

Biskop Wingårds Tal vid invigningen af Göthiska Förbundets Fri-
skola i Mölndal d. 1 Decomb. 1824, jemte Bön hållen vid samma
tillfälle. Götheborg, Norberg, 1S24, 19 sidd, 8;o.

Tankar om Menniskans Frihet m. m. af Em. Swedenborg. Sthm
Deléen, 18 sidd. 12:0. 4 sk.

Kort vägvisare inneh. Marche-Ruter till do förnämsta Städer i Sverige.
Sthm j8a5. Wennlundska Boktr. 58 sidd. 12:0. 12 tk.

Försigtighetsmått att bruka i West-Indien och andra orter mot gula
Febern eller andra sjukdomar, under de tider dessa äro derstäde»
rådande. Af Frih. Carl af Wetter sted t, Sthm i8a5. Nestius
3i sidd. 8:0. 8 sk.

Dikter af Karl August Nicander. Första Häftet. Sthm 1825. Ne-

W U



stius.

Rob Roy,
Delen.

Afsked till

56 sidd. 8:o. a4 sk.

Af Walter Scott. ÔRors. efter Eng. Originalet. Tredjo
Sthm 1825. Schentz. 206 sidd. 8:0, 1 Rdr 8 sk.

St. Clara Församling; af Carl P, Hagberg. Sthm iBaS»







Nordström. 70 sidd. 8:0. 20 sk.

Den sanna nyttan och stora förbindelsen för alle Christne, isynnerhet
för lärare, att läsa Gamla Testamentets Ord, i afseende på en
rätt Christelig lära och lefnad. Sthm iSaö. Marquardska Tr.’ 69.
sidd. 8;o. 18 sk.

Frithiofs Sagn af Esaias Tegnér. Sthm iSaö. Nordström. 167 sidd.
8;o. 1 Rdr 16 sk.

Äktenskapets Gyldene ABC. Skaldestycken i 12 Sånger af F re dr.
Möhn. Ofvers. från Tyskan. Sthm 1825. Hörberg. Sy sidd.
8:0. 20 sk.

Hönsgården, eller Sättet att uppföda och sköta Fjäderfä. Öfvers. Med
ett kopparstick. Sthm iSiS. Rumstedt. 80 sidd, 8:0. 28 sk.

Memoirer af Franska Generalen och Adjutanten hos Kejsar Napoleon,
Grefve Jean Rapp; efter hans död utgifna af hans familj. Ofv,
från andra Franska Upplagan. Sthm i8a5 i Ecksteinska Tr. 5o5
sidd. 8;o, 1 Rdr 24 sk.

«

De mindres gunst eller Baktrappan. Komedi i En Akt. Ofversättn,
Tryckt i Wennlundska Tryckeriet. 48 sidd 12:0. 12 sk.


515

Resa genom Sverige, Norrige, Lappland, Finland och Ingermanland,
Sren 1817 , j8i8 och 1820. Af F r. W i 1 h. v. S c h u b e 1 t. Öfv.
Andra Bander. Resa genom Norra Sverige och Lappland. Sthm
1825. Scheutz. 678 sidd. 8;o. 5 Rdr 28 sk;

Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, för §r 1824. Sthm 1824.
Norstedt & Söner. 5og sidd. med 7 Tabeller. 2 Rdr 8 sk.

Praktisk Fransysk Grammatics, hvarigenom man på ett alldeles nytt
och ganska lätt sätt kan på en kort tid lära språket. Af Job.
Val. Mei dinger. Ôfvers. ifrån den 28:de förbättrade och till-
ökta Tyska Upplagan med tilläggningar af C. Deleon. Orebro 1825.
Lindh. 451 sidd. 8;o. ex. 1 Rdr.

Johan Val. Meid inge rs Praktiska Frans. Grammatika, till tjenst
så väl för den spädare Ungdomen, som för dem , hvilka redan gjort
några framsteg i språket. Från Tyskan öfversatt och omarbetad
af N. Akerman , Med. Doct. och Professor. Andra Upplagan. Sthm
1824. Marquardska Tr. 278 sidd 8;o . ex. 32 sk.

Kapten Segerstolpes Upptäckts-Resor, Öfversatta från Tungusiskan. i:a
d. Sthm 1825. Joh. Hæggstrôm. 58 sidd. 8;o. ia sk.

Rikets Höglofl. Ständers Justitiæ-Ombudsrnans F.mbetsberättelser for
åren 1828 och 1824. Sthm. Kgl. Boktr. 61 sidd. 4;o. 24 sk.

Julia eller förnuftets seger öfver Passionerna. Ofvers, från Ryskan.
Sthm 1824. Holm. 4g sidd. 8:0. 12 sk.

Underdånigt förslag att genom en Sjötransports öppnande till inre de-
fame af Södertörn, jemte utförsel af Landtmanna-produkter göra
80,000 tunnland hittills obegagnad skog tillgänglige för Hufvudsta-
dens behof. Sthm. Nestius. 16 sidd. 8.0 med 1 pl. 12 sk.

Väckelser till Andakt. Ofvers. af A. Bernh. Collin. Phil. Mag.
Predik, på Ingarön. Första Häftet. Sthm 1825. Rurnstedt. 74 ss.
8:0. 24 sk.

Luther och Zinzendorff af GeheimeRådet Hillmer. — Sluteligen 2:nö
Bref. Götheb., WahlstrÖmska Boktr, 1825. 46 sidd. 8;o. 16 sk.

Fredmans Epistel om Krig och Bardalek. 4 sidd. 8:0. 1 sk. 6 rst.

Tiggaren : Yngling du som dansar mig förbi. — Tiggarflickan ; Den
stackars Nelly satt och gret. 1 sk. 6 rst.

I skogar och täckaste lundar. Det var en tid jag kallades den lilla.
Till lif och själ jag Sjöman är. Låt veklingen tala om sorg och
besvär.
DISPUTA T I ONER

UTGIFNE I UPSALA, VÂR-TERMINEN iSsS.

Under Theol. Professorn, Doct. And, Hultén:

De Æterna Dei Prædestinatione Specimen Theologico-Dogmaticum. P«
I. Pro Cand. Theol, Mag. Joh, Ad, Save, Theol. Docens Gothl.
2 ark.

Under E. O. Theol, Prof. Doct. $ o h. Thortander:

Diss. de Forma Procurationis Ecclesiæ Christianæ Apostolica a Phil,
Melanchthone in Appendice Articulorum Smalcaldicorum allata.P. I.
Pro Candw Theol. Mag. And. Norden, Skolelärare vid Svea Artilleri,,
Regemeute , Werml. i och ett halft ark.

Under Med, och Botan. Prof. Comm, af K, W. O. Doct. Carl
P, Thunberg:

Florula Javanica. P. I. Leop. Winberg, Gothl. i, 3-4:dels ark, —
P. II. Fr. 01. Widmark. Bothn. i, 3-4;dels ark.

Florula Cejlanica, Jon Joh. Engholm, Werml. i, 3-4:dels ark.

Examen Classis Monæciæ. P, I. Joh. Lidén, Werml. 1 och ett halft
ark. — P. II, Jac. Bågen holm, Werml. i, 3-4;dels ark.

Examen Classis Dioeciæ. P. I. Chr. S ö d e r b e r g, Werml. i, i-4:dels
ark. — P. II. Fr e dr. W, Kjell e nbor g , Bruks läkare vid Söderfors,
OGoth. i , 3-4:dels ark.

Insectorum Homilytrorum tria genera jllustrata, Petr. Car. Pontén.
Smol. i, 3-4;dels ark,

Examen Classis Polygamiæ. P. I. Elis Hedren, Werml. i, i-4;dels
ark.____P« II. Jonas Berggren, Werml. i, i-4jdels ark.

Diss. Botanica de Palmis. P. I. Otto Ulr. Marin, Gothob. i och
i-4;dels ark.

De Acido Hydro-Cyanico Diss. Med. P. Gr. M. Auct. Carl Gust,
Lodin, Med. Licent., Underläkare vid Uplands Regim:te. OGoth,
i, i -4:dels ark.

Under E. O. Med. Prof. Doct. Adam A f {e l i u s :

De Origine Myrrhæ controverse. Sp. IV. Carl Magn. Åkerblom,
Bothn. i, x-4:dels ark.

Under LL. OO. Prof, Doct. Gust. Kn8s‘.

Ad Loca selecta e Genes. XII-XV; iS Sveth. vert. Obs. P. UI. D an,
Arosenius, Vestm. Dalek, ij, i«4;dels ark.
515

Epistola Kahirensis ad Bonaparte data, Arab, et Lat. P. IL P. Gr.
Ph. Joh. Fredr. Svedberg, a Saoris. Sudeim. Ner. i, i-4;dels
ark. — P. III. P. Gr. Ph. Niel. 01. Törnblom, Westm. Dalek,
i, 1-4: dels ark.

linder Mathes. Prof. L. N. O. Mag. Jini Svanberg:

In solutionem Æquationum Algebra icarum Dis^uisi Liones. P. X. And.
Källström, Westm. Dalek. 1 och ett hallt ark.— P. XI. Carl
Dan, Arosenius, Westm. Dalek. 1 och ett halft ark.

Under Log. och Metaphys. Prof. Mag. Sam. Grubbe:

Under D. D. K. K. H.H. Kronprinsens, Academiens Cancellers och
Kronprinsessans vistande i Upsala, Theser till allmän gransk-
ning framställde al Carl Thom. Järta, Westm. Dalek. i,
i-4:dels ark.

Under Jur. Patr. och Rom. Adj*, Doct. Edw, B oe t hiu e :
De ære alieno, ex Conjugum bonis solv endo. In Cap. XI. Tit. De
Matrimoniis commntntis. P. 1. 01. Axel Thauvon, OGoth. i,
l-4:dels ark.

Under Prof. Litt. Human. Adjuncten Mag. J o h. Tran er:
Sapphus, Græcanicæ Poetriæ, quæ exstant residua. P. XI. Carl O I.
Kolmodin. WGoth. 2t i-4:dels ark.

Secundum Odarium Anacreotitis, Melier Vatis, Dars Broman, Su-
derm. Ner. 1, i-4;dels ark. —Tertium Odarium, Carl Job. Ed-
man, Rosl. i och ett halft ark. -- Quartum et Quintum Odarium,
Job, Wide, i , i-4:dels ark. — Sext« et Septimum Odar.,Paul
Fredr. Watz, OGoth. 1 och ett halft ark.

Under Hist. Litt. Doc., Bibi. Aman., Præfectus Numophylacii,
Mag. Joh. He nr. Schrtder:

Numismata Anglo-Saxonica in Numophylacio Acad. Ups. adservata,
P. I. Carl Ake Hööken berg, Westm. Dalek« i, i-8:dels ark.
— P. Bernh. Ulr. von Oelreich, Nob. Suderm. Ner. i, 5-8.
ark c. Tab. (in 8;o.)

Under Eloqu. et Poës. Lectorn vid Gelle Gymnasium, Mag.
Er. Sam. 0 dm a n n :

De Auspiciis Romanorum Diss. Carl 01. Bjorling. Gestr. Heis,
i, 3-4:dels ark.

Under E. O. Bibi. Aman. Hist. Univ. Docenten, Mag. P. W.
A f ^eIiu s :

De Imperio Trapezuntino Diss. P. V. Seth Ad. Brantenberg,
WGoth. i och ett halft ark. — P. VI. Joh. Chr. Lindskog,
WGoth. i, 3-4:(lels ark.
3i6

Under Coll. Scholæ, Mag. A n dt Ad. LSthman*.

Liber Hjobi. Sveth. Trad. P. IV. Joli. Gabt Höglind, UpL i och
ett h. ark. — P. V. Carl K n. Bosin, Nob. Holm, j , 1-4. ark.

Under Schole-läraren vid Svea Artill. Regimente Mag. And.
Norden:

Diss, de forma procurationis Ecclesiæ Christian® Apostolica a Phil. Mea
lanchthone in Append. Artic. Smalcald. al lata. (Ex spec. S. R. M,
gratia). P. II. Sam. Norlin, A Sacr0 Werml. x och ett h. ark.

Under Mag. Pehr Rosenblad:

Do dictionis Novi Testament! Præcipuis Elementis Diss. P. I. Carl
Anton Ferlin, Rosi, i och ett halft ark.

Under Theol. Cand, Mag. Niclas Theodor C a s s tr 8 m:
Propheta Hoseas in Vernaculam metr. Versus. P. II. And. Fredr.

Dalin, Saderm. Ner. x o. ett h, ark — P. 111. Fredr. Fryxell,
Werml. x , x-4:dols ark.

Under Mag. Gust. Svanberg:

Do correctionibus, quæ per Sphæroidicam Telluris Figuram in Parallax!
Diurna oriuntur, Diss. Sect. I. Sten Isr. Böös. Suderm. Ner«
1 och ett h, ark. — P. II. He n r. C h r i s t o p h. H j o r t h e r. OGoth,'
1 och ett halft ark.

Under Mag. Johan Isr. Str tme ri ten t

In Librum Koheleth. Cap. XI et XII. Comment. P. I. Carl Chri-
stoph. Hörnstein. OGoth. x , i-4;dels ark. — P. IL Isr. To U
lin, OGoth. x och ett halft ark.

Rättelser:								
Sid.	176	rad.	4 uppifrån		står Passammaqvoddy,		läs ;	Passamäquodd^
	J?		16	«		Alloghany	,»	Alleghany-
•r‘~	180	•»net	13	>»	,»	hSjden		hSjder
	182		8,9			brdnnandi		brânnattde, och
	192		J9	,»	»	Reservat gebiet	»,	Reservat-gebiit
	xg5	——	i?		»,	tobaksstdngef	H	tobakstdnger
	201	——	6	nedifrån		Idt	,»	Idto
*•	292		4	»	»	utfärdades	»	affdrdade»

UPSALA, Palmblad & C., 1825«