
Bibliotek

STOCKHOLM

A. L.

Tidskr.

Sv.


S V E A.

tidskrift

FÖR.

VETENSKAP OCH KONS T.

8 JET TE

UPSALA

Palmblad & C.

1825.

Innehall.

i.	Om fahle och sann L/iheralism, Po-
litisk Betraktelse. (Skrifven i Aug. 1822) Sid. j;

ir. Om Förberedelserna till Corpus Juris
Sveogotliorum eller en Samling af
Sveriges Aldre J^agar. Berättelse lil'1

Hans Exc. Justitiæ-Statsministern.

Af H. S. Collin och C. J. Schlyter. «56.

III.	Venetianaren Pietro Quirinis Resa
till Norden år 1452.

Af J. H. Schröder. 185.

OM FALSK och SANN LIBERALISM

FOI, ITI S K BBTRAKTBLSE.

-Fa frågor synas i våra dagar närmare påkalla ett

svar, än den: livad är sann ; hvad är falsk Liberalism?

Det är ej nog, alt skriket, och dess amma, princip-
lösbeten , bortskymmer sanningen : båda bidraga älven
mera, än man förmodar, att. göra den förhatlig. Ofver-
driften är icke blott sjelf falskhet : den kaslar äfven
skugga på den sanning, som är dess grund och dess
förevändning.

Mot det sanna, som utan uppehåll stråfvar att göra
sig sjelf i det offentliga lifvet gällande, finnes en re-
action, i det redan beslående, hvilket man vill förbältra:
denna reaction är naturlig: den är nödvändig, och för
mognaden af det som skall blifva, fördelaktig. Men
denna reaction får vanligen en tillväxt i styrka och
bitterhet, hvilken icke är naturlig och alltid skadelig,
af deras oförstånd eller illvilja , som bara på sina läp-
par förbättringens tungomål. Denna parasitiska växt
på upplysningens trad bör undanrödjas ; den är på dub-
belt sätt farlig: först derigenom, att den mycket smakar
den tanklösa mängden: för det andra derigenom, att den

Svea VI.	i.
2

ger ett skenskäl för sjelfva illiberal Ismen. Det gar med
liberalismen, som med allt annat godt i den svaga
mensklighelen: dess vänner äro för saken sjelf ofta far-
ligare, än dess ovänner.

Hos medborgare, som ej sjelfve regera eller i re-
geringen deltaga , är den politiska liberalismen i våra
dagar, åtminstone i vårt land, mera talande än handlan-
de. Vi vilje ej deraf göra den någon förebråelse. Fri-
villig eller tvungen, gille vi af allt vårt hjerta, i båda
fallen^ denna inskränkning. Tiden sjelf tage vi ock,
såsom han är: men tro honom, såsom talande, såsom i
tal yttrande omdömen och anspråk , kunna vara eller
åtminstone blifva bättre. Vi vilje derföre följa honom
just i denna egenskap : ty vi vete väl, det i våra dagar
äfven talet är en betydande magt. Uti republikanska
statsförfattningar har det alltid ägt inflytande. Det har
återfått detta inflytande i de moderna constitulionella
Staterne: och det har återfått det i ett afseende betydli-
gen förökadt. Fordom verkade nemligen talet endast
omedelbart och i rak rigtning : det brukades, då vigli-
ga statsangelägenheter öfverlades, eller då ett beslut
skulle tagas, som afgjorde en eller flere individers öde.
Nu verkar det äfven medelbart, äfven på långt håll; äf-
ven i sned rigtning; på tusende vägar ; genom dagliga or-
ganer. Och denna talets medelbara verkan har det tyd-
liga sträfvande att leda och hänföra äfven det omedel-
bara: det medelbara skulle icke ogerna, om det förmåd-
de, sätta sig i det omedelbaras ställe: och icke ens i
detta bemödande har lusten att verka och äga ett in-
flytande saknat framgång eller förmåga. Med andra
ord: publieismens, och, hvad som sedermera icke ger-
na uteblifver, afven den publicistiska demagogiens tide-
hvarf har inbrutit. Såsom all ung magt har dock talet,
i synnerhet i denna medelbara egenskap, ömsom genom
flärd och lättsinne , ömsom genom tilltagsenhet , utan
gräns och mått, missbrukat sina krafter : der före har
det, till och med i constitutionella Stater, sväfvat mel-
lan tillståndet af fri och tolererad magt. Bast hafva
sannolikt de regeringar gjort , som , i förlitande på sin
egen och på sina institutioners styrka, vågat se detta
väpnade foster af tiden, så mycket möjligt är, i sin fri-
het lemnädt, något närmare under ögoneii. Denna
drislighet har i längden belönat sig sjelf, såsom den
enda klokhet. Vapnets egen magt hat derigenom blif-
vit bade delad och förslöad. Det räknade många seg-
rar, medan det sjelf ängsligt bevakades eller blott tole-
rerades. Det har redan på några ställen lyckats vanan
och motståndarens lugn , att bryta dess kraft och hejda
eller sansa dess bruk. Det samma skall visserligen ske
ännu oftare i en framtid. Tutet vapen, ingen taktik är
beräknad för evigheten. Med det samma desse blefvo
förgängelsens verktyg , voro de afven sjelfve hemfallne
åt föjgängelsen.

Men innan talet hinner eller sjelf söker denna
matta i kraft och inflytelse, skulle väl tankans lugn ,
opartiskhet och grundlighet alls intet förmå för att. på-
skynda det resultat, vi här redan tillkännagifvit vara
del önskeliga ? Skole vi upprigtigt säga vår mening, så
hafve vi till ett sådant försöks framgång lör ögonblic-
ket få eller inga utsigter. Inkastad i tidens ström är
den granskande tankans alfvar endast ett ganska svagt
motstånd. Det rörliga lifvet ligger i ytterligheterna: af
båda dessa — ty de äro altid tvänne — misskännes den
sunda tanken , såsom vore dexi en halfhet. Den må vara
äfven lifvets grundval: men såsom utsagd eller ännu mera
såsom använd sanning är den för det yttre lifvet föga an-
nat, än en anticipation af hvad, som en gång, när dessa
vågor lagt sig, och andra uppstå , i hänseende till de re-
dan stillade, skall blifva och måste blifva allmänt erkändt.
Någon omedelbar omvändelse-förmåga äger således den-
na sanning, äfven såsom utsagd , ganska sällan. Den
öfvervinner ej lidsögonblicket : hvarföre? ty den bedö-
mer och tror sig aga förmåga att bedöma tiden sjelf.
Men också behöfves, förmode vi, denna om vändelse icke
alltid , aldraminst för alla. Sanningen har sin kärna :
medborgerlighelen , tänkt såsom personlig , äfven sin.
Och dem båda förenar eit sympalhiskt förbund. A i
den tankas grundmening, om hvilken vi har tale, är
delta förbund således ock sjelf. redan genom en slags
instinct, delaktigt. I mer eller mindre rediga begrepp
uppfattad, är det denna tanke, som liggei’ i hvarje sund
medborgares hjerta : den är det upprätthållande, det i
och för sammanhanget talande momentet i mensklig-
helens politiska utveckling. Sundhetens charakter i det
medborgerliga är, att äfven i patriotiska önskningar,
hvarken yra, eller fjäska, eller storma. Den begriper •—
denna sundhet — liksom af sig sjelf, att det sannas be-
vis ligger i det förflutna : att dess bekräftelse ligger i
5

det tillkommande: men att det närvarande sjelf alldrig
är annat, au en fråga. Till denna, ännu oförderfvade,
känsla vände ock vi oss, icke för att väcka en öfverty-
gelse, som der redan finnes, icke ens för alt stärka
densamma : men för att utreda hvad den sjelf , både i
sitt gillande och i sitt ogillande , hitlils visserligen anat.
Ett enda skulle man nämligen kunna af detta bemödan-
de utan orimlighet vänta : det vore att genom klarhet i
begrepp ingifva denna sundhet, utom den passiva styr-
ka, den redan äger, något mera äfven af actift mod.
I>etta kunde för den goda saken vara af någon vigt :
halst mau väl må erkänna, alt det öfverdrifna, publici-
stiska skriket redan till en viss grad förmått förlama
den sunda medborgerlighetens tunga, om det ock, så-
som vi hoppas , icke hunnit förderfva dess hjerta och
tänkesätt. Ett exempel af mod , i denna rigtning gif-
vet, må ock dessutom, icke ens i detta sista afseende ,
något det minsta verka — vi anse denna utgång san-
nolik, och den kan ej smärta den, som tror sitt lifs
betydelse ligga utom det närvarande — men i alla fall
är dock , våge vi förmoda, detta exempel, med verkan
eller utan verkan, i fall det annars skulle vara ett ord ;
i sin tid uttaladt, härigenom berattigadt att anses såsom
ett icke mindre passande än karleksrikt offer på fäder-
neslandets altare. Vi sade: fäderneslandets: måhända
hade vår blygsamhet förmått oss alt i stället saga p u-
blicitetens, om denuas altaren icke redan vore öfver-
lastade , eller om vi trott, att bådas kunnat stå i bredd
med hvarandra.
Vi nämnde, alt vårt ämne var liberalismen såsom
talande : derföre nämligen , att talet var dess egentliga
handling. Vi hafve dock dermed icke erkänt, att älven
dess verksamhets lust ar, sa vidt den på förändringar i
det offentliga syltar, inom denna spher inskränkt. Men
vi anse det tillhöra den kärna af med borgerlighet, som
är all beslående regerings naturliga bundsförvant, att
använda hela sin både activa och passiva kraft, för att
inom spheren af tal eller skrift hålla den politiska li-
beralismens förändrings åhåga. Försummas uti en tid,
sadan soiji den närvarande, denna skyldighet; eller lyc-
kas det icke att här uträtta, hvad som likväl altid bor-
de kunna uträttas ; sa är ingalunda omöjligt, att vi äf-
ven kunde fa erlara eller upplefva ett handlande af an--
nan art, på egen Jiand och i revolutionär mening bör-
jadt. Ingen magt nämligen , som börjar i det yttre gö-
ia sig gällande, inskränker sig frivilligt eller utan strängt
bindande motivpr. Denna på egen hand började verk-
samhets frukter yilje vi dock ej nu beskrifva; tidens bok
har sjelf teknat dem i blodiga drag och teknar dem o-
upphörligen. Det egentligen olyckliga i en sådan , säl-
lan utan något fel hos väktarne sjelfve möjelig, katastrof,
beslår derulinnan, att den falska, utan mått och tygel
fiamfarande, liberalismen har , såsom lika oförmögen
alt hejda sig sjelt, som de verktyg, den i rörelse sätter,
under en sadan period en, om än ögonblicklig, dock obe-
läkneligt stor förmaga öl ver den sanna, äkta och pro-
gressiva. Misslyckas således, såsom vanligt är, ett så-
dant förelag, eller står vinsten deraf i intet förhållande
till uppoffringen c sa har detta misslyckande ellei* miss-
7

förhållande tvänne orsaker: först den, att företaget är vå-
gadt pä egen hand : d. v. s. i utsagd opposition mot det
redan bestående: för det andra den, att det falska och ytliga
i sjelfva verket vunnit ett ögonblicks seger öfver det
sanna och grundliga. Derföre är det ock sannolikare
att hela företaget misslyckas , an att det lyckas. Och
denna sannolikhet är här så mycket grufligare, som
sjelfva försöket, redan såsom försök, är den största mo-
mentana olycka, som kan tänkas : d. v. s. i hvad ställ-
ning som helst, hvarken mer eller mindre, än en ande-
lig jordhäfning. At likväl äfven i denna allmänna fri-
släppta liberalistiska verksamhet, eller rättare sagdt
under den samma , den falska liberalismens handlingar
kunna urskiljas ifrån den sannas, måste vi erkänna, och
hafve vi redan på sätt och vis medgifvit. Denna gräns
är dock i det hela lätt utstakad : ty den kan ej, för ett
arbete, som i denna rigtning handlar, vara mer än en ,
och denna gräns är lika oåterkallelig som afgörande.
Naturens och menniskans Herre har sjelf uppdragit den
samma : all falsk allmän verksamhet är har immoralisk
och till immoralitet syftande: all sann verksamhet är
moralisk och i moralitetens tjenst. Vi vilje ej, vi kun-
ne ej någon annan gräns här uppdraga än denna. Man
skall säga oss : denna gräns är genom sin allmänhet fö-
ga eller intet bestämmande. Vi svare : så stort är vårt
förtroende för den högsta andeliga lags både fullstän-
dighet och ‘djupa väsentlighet, att vi för hvarje oför-
derfvad känsla, för hvarje af sophismen oförvilladt
omdöme anse den samma på en gång vara den säkraste
och den bestämdaste al alla. Den är allmann endast
K

8

genom immoralitetens egen mångfald , eller ock genom
förledelsens oberäkneliga följder. Och skulle man vi-
dare fråga , uti hvilket eget slag af immoralitet visar
sig allmännast och förnämligast denna på egen hand
och i revolutionär mening verkande falska liberalism,
så skulle vi på denna fråga svara: den visar sig all-
männast i den immoralitet, som , efter det att ett än-
damål blifvit utslakadt, icke det ringaste bekymrar
sig om de dertiil ledande medlens moraliska gillbarhet.
Denna immoraliska maxim , som erfarenheten så ofta
redan visat vara af den falska liberalismens glatta yla
upptagen, ar i åtskilliga afseenden ganska vigtig att

anmärka.

Såsom gillad uppenbarar den sig

i sjelfva de theoretiska principer, hvarefter

troget
samma

liberalism

talande bedömer vigtiga och inflytelserika po-

Jiliska handlingar eller händelser. Derföre är det ock
ett sammanhang mellan praktisk och theoretisk åsigt ut-
af politiska ämnen , som gör att de aldrig rent kunna
ahkiijas ifrån hvarandra. Derföre är ock sjelfva talet
ett slag och ett betydande slag af handling. Denna sam-
ma maxim väcker dessutom alltid en skälig misstanka
emot det inre motif, som ligger i bakgrunden för hela
denna liberalisms sammantagna rörlighet. Ty i alla ti-
der, mene vi, har det varit erkändt , att denna maxim
a arit favorit-grundsatsen för alla dem , som sträfvat att
kcmma till åtnjutande af ett orättmätigt herravälde a).

a)	Derfcjre gaf en man , spm i början sjelf verksamt deltog i den
Franska revolutionen, då hans patriotiska hopp så snart kom på
skam, på kela revolutionen följande definition: ’'C’etoit un grand
9

Hvad ändamålet sjelf äter angår, såsom theoretiskt vtt-
radt och på tungan fördt, samt tiden, ordningen och me-
thoden för dess utförande , så få vi derom tillfälle att

mouvement de l’antichambre au salon”. Annu bittrare yttrar sig
Jacobi; ”Eine Nation, die unter die Influenz ihrer Journalisten
steht, gleicht einem Hofe , wo die Antichambre und der Gewis-
sensrath die erste Rolle spielen”. På invändningen, att desse dock
aio utan magt, svarar han: ”Die Mangel äusserer Gewalt bedeu-
tet wenig, und kann fürchterlich ersezt werden. So umgaben kei-
ne Häscher mit Beilen und Ruthen die Volkstribunen der Römer;
und kein Heer stand ihnen zu Gebot. .'Iber was vermissten sie
daran ? Eine thörichte Menge und eine glatte Zunge war ihnen
mehr als das. Da ertönte jede Versammlung vor Gefahren, womit
andere Bürger der allgemeinen Wohlfart drohten, und vom Ruhm
ihrer eigenen Rechtschaffenheit und Tugend. Rollen, die sie an-
gerichtet hatten , um die Menge sicherer zu fesseln, verschafften
ihrem eigensüchtigen Willen jene Entscheidung , welche man die
btimine Gottes nennt. Mit diese Stimme verläumdeten sie, schän-
deten sie, mordeten und verwüsteten sie , und liessen nicht ab,
bisse vollendet hatten, und das Werk den Meister preissen konn-
te ” Annu märkligare äro haus utlåtelsei om deins theoretiska dels
tendens, dels ock lörmåga: ”Das goldene Zeitalter jener Verkünder
dürlte wohl noch erscheinen: und neuebiaher nie gewesene Verfas-
sungen mit sich bringen : vollkommene, unveränderliche, feste, wie
jene der Ameisen und Bienen.-----Alles muss so der Erde gleich
gemacht werden ; was sich über sie erhebt, das ist vom Uebel.
Tempel und Altäre, nicht nur die sichtbaren, sondern auch
die unsichtbaren , müssen allmählich einsinken , zuletzt ganz ver*.
schwinden. Dann erst ist das goldene Zeitalter wirklich ein-
getreten, wenn von Gott und Göttlichen Dingen gar nicht die
Rede seyn kann.” — — ”Menschen , die in ihren engen Sphä-
ren gemeinlich sehr hell denken und leicht sehr hell denken


IO

vidare yttra oss i vår egentliga betraktelse. Dessa an-
märkningar halve vi likväl trott oss böra forutskicka
om den falska liberalismen , såsom på egen hand utom
talet verkande.

Allt tal, sade vi, var handling. Men, såsom omedel-
bart blott ämnadt alt verka på öfvertygelsen, har det
likväl i sin egen natur anspråk på att vara och anses
såsom den stillaste och oskyldigaste af handlingar. Man
kunde förutsätta, att det, hos en bildad memiiska , med
det samma jämförelsevis vore den sedigaste af dem alla.
Redan anständigheten , det inre godas närmast i dagen
slående yta, har bundit talet, må hända, inom flere och
strängare gräiisor^ än hvarje annan handling. Man talar

können, pflegen auf die hartnäckigste Weise die Gränzen ihrer I-
magination für die Gränzen der Möglichkeit, und die Gesetze ihrer
Imagination für die Gesetze der Natur und Vernunft halten. Ihrer Er-
fahrung— dem was sie so nennen, — muss alles widersprechende Rai-
««nnement, und ihrem Raisonnement alle widersprechende Erfah-
rung— die sie alsdann läagnen—auf der Stelle weichen. Was ih-
rer eingeschränkten Vorstellungsart nicht gemäss ist, das ist nicht,
das kann nicht seyn, das ist überhaupt nicht denkbar. Sie wür-
den eher ihre Sinne als ihre vorgefassten Meynungen verläugnen :
und würden in die That, wenn sie diese verläugneten , den Ver-
stand, den sie haben, aufgeben müssen*’. Vi hafva så mycket häl-
dre anfört dessa yttranden af Jacobi , som han , ehuru sällan i
politiska ärrenen uttalande sin mening, dock nedsteg i sin graf
med en stor och fulländad celebritet af liberal och philosophisk

tänkare. När han fällde

dessa yttranden , hade han ännu icke

hunnit upplefva 5o:de delen af den politiska erfarenhet,
af nyaste tiders historia inhämtat. Men han vidkändes
ven vid slutet af sin bana , och hade under denna långa
haft anledning att löiändra sin öl'verlygelse.

som vi

dem äf"
tid icko
11

icke ens allt hvacl man tänker: ännu mindre utfalar man
allt hvad man önskar. Atl tekna den falska liberalismen
såsom talande, är således visserligen med det samma att
uppfatta den ifrån dess mildaste sida: men det är äfven
att uppfatta den ifrau dess säkraste och mest documen-
terade : ty i ingen annan verksamhets rigtning har den
lemnat sa rikliga eller sa sins emellan öfverenssläm—
mande prof utaf sig sjelf och sin egen beskaffenhet,
Man kan ej här döma den samma ohörd, Tekningens
riglighet kan i alla sina drag controlleras,

Gerna skulle vi således här genast sluta, eller ve-
lat hafva slutat, med all slags omedelbart moraliseran-
de discrimination , om det vore annars möjeligt, utan
att hos den rätt och ädelt tänkande blottställa oss sjelf-
ve för beskyllningen af en alltför handgripelig ofull-
ständighet. I allt politiserande tal gifves det nämli-
gen ett flyktigt, men dock ganska märkbart element, som
af ingen annan sann eller genomgripande profiling är
capabelt, än af den omedelbart moraliska. Vi kalle
detta talets beståndsdel dess ton: och vi tro att vare
läsare begripa detta ord, om vi ock ej skulle ingå i nå-
gon noggrannare förklaring deraf. Hvårföre dock delta
element af talet sjelf bör omtalas, måste vi nämna , på
det hvarken ofullständighet måtte oss förevitas eller för-
tigenheten kunna tillraknas oss såsom ädelmod.

Att all liberalism åsyftar att åstadkomma förändrin-
gar, är naturligt; och detta tadle vi icke, då förändrin-
garne åro verkliga förbättringar, tänkte och utförde i
sammanhang både med det hela och med de ännu
12

qvarstående eller bepröfvade delarne af e(t förflutet.
Hvad, som åter äger sådan värdighet eller icke, det
bedömes theoretiskt ; och dei-med hafve vi icke ännu
all sysselsätta oss. Sällan kan ock den goda tonen svi-
dande våldföras i ett posilift ^-oject till en ny inrätt-
ning eller en ny föreskrift. Men ilen liberalism , soni
åsyftar förändring, måste ock hafva eu polemisk sida,
riglad antingen mot det redan varande eller ock mot
det skeende. Detta är lika naturligt och kan lika litet
klandras: men härvid är en anständig ton under sjelf-
va den klandrande offensiven en omedelbart moralisk
medborgarepligt. Vi anse detta påstående för bildade
och rält tänkande män icke ens behölva bevisas. Också
bestrides det sällan i allmänhet: men följes, da inan för
det anständiga fordrar icke en blott yta utan en fri
inre grund, så sällan, alt föga i någon annan punkt den
falska liberalismen så tydligen och kännbart afsöndrar
sig sjelf ifrån sin motsats. Äfven här visar sig således
det falska, såsom immoraliskt. Vi pröfve dock för vår
del ingalunda afsigter : vi döme handlingar : vi döme
ej ens dessa, dä de äro tvotydige eller kunna på flere
sätt utlydas. Af aktning för denna grundsats utesluta
vi ock ifrån vår moraliserande granskning den falska
liberalismens polemik emot det redan varande. Vi vilja
erkänna, alt man här i sjelfva tonen icke förmår att
mer än för sitt eget samvete strängt och säkert åtskilja
ensidighet i föreställningen ifrån afsigtlig förtydning: och
att den förra, eller ensidigheten tillhör hel och hållen
den Iheoretiska granskningen. Vi vilja ock erkänna,
att det vanliga förebärandet af redlig, Göthisk , ända-
13

frainhet kunde, när elL sådant ämne förehafves, i fleres
tanka icke blott bemantla det grofva eller ock förmildra
det bittra i tonen , utan äfven besticka det inre, annars
qvicka, moraliska bedömandet. Men vi bafve likväl då
erkänt allt, livad vi kunna erkänna Återstår således blott
alt fråga: kan man, med hvad benägenhet att ursägta som
helst, säga eller tro det samma om den falska liberalis-
mens polemiska ton emot det s ke e n d e : d. v. s. emot Re-
geringars, emot Ämbelsmanna-Corpsers, emot Ämbets-
mäns omedelbara åtgärder, handlingar och beslut?

Vi göre nämligen ingalunda det påstående, att dessa
böra vara fria ifrån det publicistiska klandret. Ett så-
dant påstående skulle, om det än vore något mindre
orimligt, än mången förmodar, sätta oss utur all vid-
rörelse med den moderna liberalismen, som, vare sig
sann eller lalsk, har sina allmänna axiomer, dem det vo-
re antingen orätt eller åtminstone oklokt att bestrida.
Aldraminst slode härutinnan den falska liberalismen
att till ett tvekande öfyertalas. Det skulle här icke det
minsta hjelpa alt säga: att det finnes äfven andra, och
andra med ideen af ett stadigvarande heligt helt mera öf-
verensstämmande klander, ände publicistiske: nämligen
både de constitutionelle controllernes, och de controllers,
som ligga i all regerings natur och derlöre ock omedel-
bart höra till dess skyldighet. Folket, skall man svara,
ehuru redan en gång i ordentlig väg constitutionelt re-
presenteradt, måste dock nödvändigt hafva ännu en or-
gan : äfven regeringarne måste hafva omedelbare väc-
kare, daglige folk-Censorer: och denna dubbla, i. härledd
mening representerande och regeringarne omedelbart
väckande värdighet, tillhör otvifvelagtigt (detta är den
än uteslutna, än öppet erkända minor uti denna slut-
sats) publicisterne. Desse äro dessutom de omedelbare
representanternes uppfostrare : de utgöra constitutio-
nalismens lifvakt och seminarium : funnos icke sadane
stundeligen vakne väktare pä det politiska Sion , hvil-
ken genomgripande garantie skulle väl folkens rättig-
heter hafva? och hvilken underrättelse, hvilken påmin-
nelse om folksinnet skulle väl i delta fall hinna fram
till Regenternes öron ? — Vi antage dessä skäl : och vi
antage dem på alfvar , öm vi ock fördristat oss att i en
half-skämtande ton dem förebringaVi hafva trott, att
onl det fulla skämtet äger sitt rum, då det obetydande
göres till ett betydande, så kunde det halfva äga att
utkrafva sin ratt, då det, som i siil användning liar för-
måga att blifva ett nyttigt verktyg, étt godt bidräg eller
ett prydeligt bihang, upphäfver sig sjelf såsom det med-
borgerliga lifvets grundval. Men på skämtet följer alf-
var : på ett alfvarligt antagande ett ännu alfvarligare
förbehåll. Detta förbehåll tillägge vi ock derföre, om
vi ock derigenom skulle blottställa oss sjelfve för före-
bråelsen, att i otid upprepa en längesedan utnött mora-
lisk läxa. Vi fordre nämligen, icke blott med hjertats,
utan äfven med förståndets och, sasom vi hoppas, med
det omkring sig seende förståndets fulla öfvertygelse, att
publicisterne utöfva det censorskap, vi här omtalat, med
vördnad för Majestätet och med aktning för all äm-
betes auctoritet. Göra de det icke, eller vilja de icke
åtminstone låta sig derutinnan rättas, så erkänna vi öpr

;
15

pet, alt vi, trots all den idealitet, som publicisterna till-
skrifva sin egen publicitets åtgärd, ännu anse det kunna
ganska alfvarsamt sältas i fråga, om icke det vore bätt-
re, alt hela detta sjelltagna, af Constitutionen väl under
förutsättning af anständighet tillåtna , men dock i intet
afseende direct beräknade^ censorskap alldeles upphör-
de. Fragan sjelt besvare vi icke: ty i alla frågor, som
angå en öfverräkning af bruk och missbruk, anse vi li-
den vara en premiss uti beslutet : och beslutet anse vi
tillhöra den regering, som, mer eller mindre constitu-
tionellt begränsad, för h varje ögonblick äger i detta eller
di t hörande mål det omedelbara afgörandet. Men det må-
ste vi, da vi tanke på sjelfva de begynnelser till det goda,
som hos oss finnas, likväl beklaga såsom en olycka, att
liberalismen i denna punkt har i nyaste tider så få akt-
ningsvärda exempel att uppvisa. För en ännu slÖrre
olycka anse vi det vara, alt, om vi skole finna sådana
aktningsvärda exempel , måste vi gemenligen uppsöka
dem uti de tider, då tanken och dess yttrande var vida
mera fjättrad, än den är det för det närvarande b). Vi
vele det: den begynnande friheten behöfver vanligen
en längre scholtid, mellan lära och aga vist afvägd, för
att småningom afvänja sig sitt första yrvakna sjelfsvåld:
och af dessa scholar äro, ty värr! ännu blott få hos oss
tilh'yggalagde. Tidens egen lycka har härunder upp-
muntrat det falska hjeltesken, som för ungdomen och
den ytliga bildningen alltid så mycket betyder. Så gif-
ven år för öfrigt den dragningskraft, som talare och

b)	Vi an fö re hos oss det ännu oupphundna exemplet af; ”Läsning
iblandade ämnen”.






iß

åhörare eller skriftställare och läsare utöfva på hvar-
andra, att de, under det de bilda hvarandra, behöfva i
lika grad den högre gemensamma uppfostran , vi nyss
omtalade. Tiden, icke tidsandan, måste ombesörja den-
na sednare, hvilken ock alltid står i någon motsats mot
den bildning, som af publicisterne inledes. Under Schol-
aren, som för båda parterne aro gemensamme, måste
man icke ens deröfver förvåna sig, om det så kallade
publicum väntar och på fordrar af sine tribnner åtminsto-
ne några periodiskt återkommande drag af det slag öf-
vermod, som uppsåtligen öfverträder all moralisk gräns;
och om det fordrar dem, till och medför sjelfva grund-
läggningen eller bibehållandet eller uppfriskandet af den
publicistiska hederspunkten. Vi kunna beklaga, och
beklagandet saknar sannerligen icke all grund, att denna
i hufvudstadens centralljus belägna relativa bildnings-
anstalt, hvilken , såsom vi nyss anmärkt, utgör endast
den ena sidan af den totala, redan , såsom enstaka, hun-
nit så långt i förmåga och inflytande : vi kunna frukta,
att, motverkade ingen tid, ingen vishet, intet alfvar, in-
gen motsägelse, så skulle denna sjelf ensidiga anstalt,
medan nyheten ännu är nyhet, hinna än längre i verk-
samhet; och det, naturligtvis, isamma mon, ju fullkom-
ligare den harmonie utbildades, hvari publicisterne, eller
andre på deras skuldror uppträdande ögonblicks hjellar,
skulle förstå att sätta mängdens beräknade passioner
med sina egna. Men alla dessa missbruk, ehuru be-
klaglige , ehuru bebjertansvärde, ehuru för ögonblicket
smärtande måste dock , vi medgifve det, tålas för det
bruk, som mindre är än oupphörligen bl if ver: dessa




yra barn mâate väl eil gång blifvä män : någon gång ar
till och med yrlieten sjelf ett förebud till kraft: men ia-
nan dessa barn fylla sin ålders mått, kan Läromästarens
upsigt dock icke umbäras : äfven hans konst är mång-
faldig : hans medel omväxlande : och då han skall be-
döma, om lärlingen ännu är mogen man eller icke, så måste
han icke låta sig bedragas af den förmåga, någon gång
äfven ynglingen har förskaffat sig, att i ord och åthäfvor
spela en mans rôle.

Alten föreställning i delta ämne skulle kunna gora
nagot inlryck på den falska liberalismen sjelf, vänte vi
således för vår del visserligen icke ännu. Då den före-
bråelse icke kan göras oss, att vi förkasta saken, så
skall man sannolikt svara oss, att vi, med hvad vi sagt
endast velat väcka en förhatlig insinuation : eller att vi
i hvad vi sagt ingen annan afsigt visat, an den att reta
Regeringen till förföljelser. Att delta sker eller kan
försökas, vår bön förutan, vore må hända lika olämpe-
ligt att svara, som otillräckligt. Vi fråga derfote endast
tillbaka, om det bör kallas insinuation, att i bestraffan*
de, men såsom vi hoppas, med det samma tröstande, orda-
lag halva nämnt, hvad alle menniskor redan hafva sig
bekant, och hvad alla rått tankande, hos hvilka ännu en
gnista af Svensk Konungakäilek glöder, djupt och ömt
beklagat. Dessutom insinuerar man, påminna ock vi, endast
hvad man Önskade kunna till näpst befordra: ar hand-
lingen åter antingen redan satt utom lagens näpst, eller
ock, der en lag kan användas, redan flere gånger af

Svea VI.	2
högsfa mag len med vederbörlig näpst ansedd; så är,
skulle vi med det samma tro, insinuationens tid för en
sådan handling längesedan förbi. Detta ändamål kan
således nu mera i intet afseende vara vårt. Också äga
vi ingen bundsförvant utom saken sjelf: vi vänte oss
icke heller någon annan. Den frihet, som icke kan
bära eller styra sig sjelf, kunna vi dock icke heller så-
som ännu mogen anse: och om någon tuktan skulle
denna vederfaras, medan den under denna oförmåga
ligger, så kunna vi lika litet en sådan ogilla, som vi be-
höfve förifra oss öfver de jämmerrop om våldförda rättig-
heter, som den kiltslige patienten, under sjelfva handlägg-
ningen, kunde vara frestad altuphäfva. Men ett skulle
vi alfvarligen önska, om det vore oss tillåtet alt önska allt,
hvad som rimligen kunde önskas: det vore, att den alf-
varsammare delen af vår allmänhet häjdade sig ett ö-
gonblick, innan den, inom denna sjelf bildbara och
visserligen ensidiga bildningsanstalt närmare inkommen,
late en dygd, som i Sveriges ärofullaste tidehvarl alltid,
stått i oskiljagtigaste sammanhang med dess mannakraft,
småningom genom ovarsamt utstälda snaror spelas ut-
ur sina hjertan. En regering kan göra et t misstag: hvem
nekar det? denna vanskelighet är äfven det högsta, som
af menniskor skall utföras, underkastad t. Få personer
torde dock, om man än skulle förutsätta en god eller
oskadlig vilja, vara så litet i tillstånd att bedöma, om ett
sådant misstag är af Regeringen verkligen begånget eller
icke, som de publicister, hvilka lejt sig sjelfve till det
sorgliga goromål, att dageligen, så vidt tillgång finnes,
upvakta sitt publicum med angifvelser eller underrättel-
19

ser af denna art. Det är ej nog, att opartiskheten här
måste misstänkas: äfven tid och förmåga felas dem van-
ligen för en sådan granskning: de kunna merendels och
på sin höjd utsäga, att det eller det steget befinnes slå
i någon slags skenbar opposition emot något af libera-
lismens grund-axi om er, eller ock i verklig opposition
emot någon af den falska liberalismens egna charakte-
ristiske principer: principer, af hvilkä det roaste förlå-
tas oss, om vi ännu tro det Regeringen sjelf, såsom
öfver det tidsögnablick upböjd, hvari densjelf verkar, ännu
ingen enda här antagit eller kunnat antaga. Men lät
vara, alt ock ett verkeligt misstag vore uptäckt Och be-
visligt: i hvad ton passar det den upträdande indivi-
den att inför sitt publicum bringa en sådan angifvelse?
Passar det att göra den i den ironiskt stickande eller
ironiskt hänvisande ton, som , förstådd af alla, genom
sjelfva sin lömskhet trotsar lagens näpst, och hvilken
förölrigt af samhällslifvet knappast gillas, då den använ-
des emot den redan af det allmänna föraktet träffade
mofslåndaren? Är det på detta sätt, som den tilväx-
ande generationen skall föras sitt heligaste medborger-
liga föremål^ sin öfverhet, till mötes? I en constitution,
som sökt att sätta den högsta magiens elementer i möj-
ligästé harmonie med hvärandrä, Och som utstakat det
progressive sätt,- på llvilket denna harmonie allt fullkom-
ligare och fullkomligare skall kuna utbildas: bör det,
fråga vi,vara patriotismens hufvudbemödande att sälta
beståndsdelarne sjelfve i harnesk emot hvarandra? och
om det än det vore, eller kunde vara,hvilket det aldrig
kan vara, måste detta bemödande nödvändigt vara sjelfva




20

det patriotiska dagsverkets? Eller skall bitterheten mellan
delarne, om den än Runde tändas, upphjelpa kärleken till
det hela? Skall man t. ex. behöfva tåla, det en dagbladshjel-
te, under den anticiperade masken al en hislorieskrifvare,
försäkrar del Svenska Publicum, alt Ständer och Regering
på de sista tolf åren ännu icke det minsta uträttat Lill fä-
derneslandets förkofran ; alt de tvertom fortsatt eller än-
nu mera förökat dess oredor? Eller menar någon, som
har en praktisk eftertänka, att den sunda reflexionen
skall kunna, äfven hvad Öfverhet och Regering angar,
gilla ett enda ögonblick den sophistiska ålskillnad, man
har är så färdig att inskärpa, emellan idén in abstracto,
och den personliga individualitet, som i verkligheten
den samma föreställer? Regering, påstå vi, är en lef-
vande function: det som regeras, vela vi, är det icke
mindre. Vi äro här, hvad båda sidorne angår, på fri-
hetens och på personlighetens gebiet. Äfven i frihetens
lagbundna Rike träder nödvändigheten, såsom nödvän-
het, i bakgrunden: den är der sjelf lefvande, såsom



den
och
het
kan

ock ar det redan i all natur, ehuru frihetens lif i
för sig är ett annat, än naturens. Den nödvändig-
åter, som frihetens lag innebär, är helighet: den
egentligen blott lefva uti hjertat. Har lifvet derut-

ur flyktat, eller är det pa vägen att derulur flykta, sa
återkallas det ej genom en i rörelse satt krets af juridi-
ska contrôler, vore denna sednare än sluten sa strängt,
som menniskolifvet kunde den bara. Det juridiska har,
för sig ensamt taget, ingen själ; machinen ar ännu in-
gen organisation: äfven i machinen är drifhjulet ett

. ■ ,	. g
annat; ett annat är visaren, som aftecknar machinens
gäng eller afmäter dess verkan.

Detta allt borde dock de belänka, som med så myc-
ken förtröstan sälta statens lif i den publicistiska con-
trölen. Vi lefva i contrölernas tidehvarf: utom de gamle,
länge bekanta, har älven tidsandan framkallat denna
nya, som vara dygdiga fornfäder måhända skulle utan
tvekan hafva såsom en farlig utväxt äfven på constitu-
tionernes blomma förkastat. Men är den nu mera nöd-
vändig, eller, rättare sagdt, oundviklig: så lärom oss
åtminstone att med måtta och varsamhet föra ett va-
pen, som i sin natur tveäggadt, låfvar med sin ena ägg
att skydda folkfriheten, men med sin andra hotar at i
grund förstöra den qvarlefva af patriotisk moralitet, som
blifvit oss af ädle förfäder i arf lemnadt c). T y en stat,
der förtroende och ömsesidig kärlek mellan regering och.
undersåtare råder, är en friskt vandrande jätte, som seende
framför sig, icke ens märker de små ojämnheter, som
möla hans väg: den åter, der magten är af misstroen-
dets oändliga vaktposter omskansad, är en krympling,
den afven mullvaden med sina mödosamt upstaplade berg
sällan sparar sig den lörnöjelsen alt plåga.

c)	Wenn an das Gute

Das ich zu thun vermeine, gar zu nah.

Was gar zu schlimmes grenzt, so thu’ ich lieber

Das Gute nicht, weil wir das Schlimme zwar

So ziemlich zuverlässig kennen , aber

Bei weitem nicht das Gute.	Lessing

Nathan der Weise


'V

22



Derföre omfattom Regeringen icke blott med akt-
ning, utan älven med kärlek. Kärlek väcker kärlek:
förtroende väcker förtroende. Denna sinnets frivilliga
stämning är var medborgerlighets högsta moraliska stö-
djepunkt: denna stödjepunkt kan ingen stat umbära:
har den undanfallit, sä är den af intet ersättelig : aldra-
minst af ett juridiskt machineri, vore det äfven det an-
deligaste, det i sina pä hvarandra lurande delar konsti-
gast flätade, konstigast invecklade af alla. Ty i sanning
det moraliska är intet tomt ord : uti det moraliska har
verldens högsta andeliga sammanhang uttalat sig sjelf
omedelbart. Ett misstag om den positiva Lagens me-
ning; ett missgrep i förhållandet mellan den juridiska
hierarchiens i hvarandra ingripande länkar, kan lälte-
ligen rättas. Men en missklang i det moraliska för-
hållandet mellan öfverhet och undersåtare tystnar ej
utan att hafva utspelt sin ton: och denna tons längd
förmår ingen beräkna: ofta hafva dess spelande dall-
ringar blifvit verkliga rörelser: ofta rörelserna resnin-
gar : alltid resningarne omstörtningar. Ty misstroendet
har ett naturligt sträfvande att utvidga sig sjelf: det
saknar alldrig heller sysslolöse underblåsare. Patriotiske
masker omföra dess gift; det har länge tärt statslifvet
i sin rot, länge, under retad strid och motstrid , här-
jat alla dess frukter, innan kronan vissnad eller af den
sista stormen bortsopad till marken nedfaller. I den
yttersta instansen äger dock endast andan magt öfver
sig sjelf.* och endast andan beherrskar andan. Icke den
regerar, som ritar constitutions-former eller dem ef-
terstafvar: ensam åstadkommer han icke ens en Rege-




25

ring: den regerar, som genom sin anda befaller öfver
andan. Och denna andans magt öfver andan heter
aktning, förtroende och kärlek. Redan i det enskilda
samhällslifvet, som förenar individer, är hat och
misstroende den största olycka : och denna olyckas för-
nämsta sliftarinna, förnämsta befordrerska är en giftig
tunga. I det offentliga statslifvet, som sammanbinder
delarne med det hela, är de förras misstroende till det
sednare eller till dess representant, Majestätet, en ännu
större olycka; och, bedragom oss icke, veiktyget lör
denna olycka är har detsamma, som i det enskilda
lifvet.

Äfven Statens Embetsmän äro på ena sidan Rege-
ringens andeliga verktyg: pä den andra har ock deras
magt utflutit ifrån Statens egen. Och just derföre kun-
na vi icke ens undgå att för dem, hvad sjelfva Embetet
angår, fordra någon afpassad del af aktning och för-
troende. Detta påstående, vi veta det mer än väl,
skall för den falska liberalismen synas ännu mera an-
tingen torrt och ofruktbart, eller äfven misstänkt, äu
det föregående. Desse Embetsmän-tänker man vanligen,
och det liberalistiska hjeltemodet, som alltid söker de lät-
taste segrar, upmuntrar detta falska tänkesätt ~ desse
Embetsmän äro redan med många contrôler besvarade,
och måste vara det. Öfver deras hufvud sväfvar först
och främst den constitutionella contrölen: 2:0 den con-
trol som af Regeringen omedelbart öfver dem, såsom
dess ombud betraktade, utöfvas : 3;o den control, som
genom sjelfva Embelsmanna-hierarchien är inom den-
s4

nas eget sköte organiserad : 4:o den publicitets control,
som hvarje interesserad eller oinleresserad privat part
ledan eiliallit i afseende pa utfordrandet och framläg-
gandet af alla de acier, uti h vilka el t embelsmanna-be-
slut eller en embetsmanna-âfgard hunnit uttala sig sjelf.
Det kan ej, menar man, komma sig sa noga, om de
bhfva besvärade af ännu en 6:te, och denna nya, tvif»
velsutan den qvickaste och verksammaste af dem alla,
bör kunna emot dem utöfvas med ännu mindre skon-
samhet, än emot Regeringen. Den tyngd, hvarmed re-
geringen i allmänhet besvarar och måste besvära folket,
utminuteras ju af desse Embetsmån i dagliga portioner»
Så mycket nödvändigare är derföre, att folket äfven
på sin sida måste kunna emot den dageliga vådan sätta
sina dagliga trumpeter i rörelse. Efter denna mått-
stock synes den falska liberalismen afvaga både sitt tal
och sin tpn emot Embelsmän. De stå på etl betydan-
de afstand ifran Regeringen sjelf: i samma mån måste
ock dem en bittrare kalk iskänkas. De bevärdigas säl-
lan med ironiens vapen: de kunna öppet gisslas med
invectiver, eller åtminstone af den höga censpristiska
visheten behandlas, såsom Scholgossar behandlas af en
butter Spholmästare.

Äfven moralen har dock några ord att säga om he-
la detta företags natur och gräns, Vi förvånas nemligen
föi' var del allsiçke deröfver, att, hvad embetsmäns möj-
liga felsteg angår, publicismen springer Lagen och de
ordentlige Auctoriteterne i förväg. Försprånget är
här en verklig triumf: och det har blifvit möjligt ge-
kW

2b

¥

nom de dagliga utposter, denna schola utsatt: det vore
i sjelfva verket en grymhet, att förneka densamma de
kittlande frukterna af denna anstalt. Vi ämna ock icke
ens klandra dessa frukter sjelfva, sâ vidt de i dagsljuset
kommit. Må hända har denna anstalt haft sin båtnad
med sig: ma hända kan båtnaden i en framtid blifva
ännu större. Sannolikt har den någon gång väckt den
sofvande upmärksamhelen eller ock den slumrande rätt-
visan. Men har Lagen eller den i Lagen utstakade
auctoriteten redan bemägtigat sig det angifna felsteget,
så gilla vi redan mindre det fjäsk, hvarmed publicister-
ne skynda att föredocera denna lagliga auctoritet, huru
den bör bedöma, och under hvilken synpunkt, den bör
åse detsamma. Vore vi stränge, det vi icke behölva
i detta ämne vara, kunde vi till och med belägga detta
fjäsk med namnet af en olagligt inflytande , så helig och
allmänn än den opinion måtte vara, för hvilken desse
publicister ulgifva sig sjelfve att vara organer. Är ma-
let ändteligen afgjordt, så klandra vi dock ännu mera den
ytterligare , har vanligast för parten försvårande
granskning, hvarunder de lägga sjelfva domen; och an-
se denna åtgärd vara i de flesta fallen ett uppenbart för-
närmande af mensklighet och rättvisa. Har Embels-
mannen blifvit af Lagen frikänd, bör han, mena vi,
i hela sin vidd njuta den uprättelse till godo, hvarige-
norn han blifvit åt medborgerligheten återstäld : är han
skyldig förklarad, så har han genom sjeltva sitt straft
blifvit, så vidt ske kunnat, med samma medborgerlighet å-
terförsonad. Vi inse icke att emot dessa fordringar med
skäl några invändningar kunna göras. Men Embets-







■




L

26



pl

t



nià’ii kunna, såsom äfyen andre medborgare, hafva eller
begå fel, dem Lagen ej alkpnjmer. Antalet af sådane
möjliga fel ar hos Embeismannen naturligtvis äfven
större, än hos andre medborgsman, hyilka icke dela
dennes särskilda förbindelser. Af Embetsmannen for-
dras både talenter och själsegenskaper, som icke med
samma rätt kunna af en annan väntas eller påfordras.
Dessutom inträffar icke sällan, alt publicisten, som un-
der det ödmju a namnet af opinionens organ vanligen
döljer sitt anspråk att vara dess styresman, och alltid
inför silt publicum spelar den dubbla rôlen af angifva-
re och domare, gerna ville se ett felsteg till beifrande
befordradf, som den lagliga auctoriteten dock icke alls
tror sig kunna under sitt skärskådande uptaga: har fel-
steget äfven af publicisten först blifvit anmäldt, så kan
dock ännu en mogen öfverläggning behöfvas hos Lagens
väktare, om ock han skall saken uptaga eller icke.
Uti dessa förhållanden, under hyilka Lagen antingen
alls icke kan åtkomma Embetsmannen, eller tror sig bö-
ra vägra det, eller ännu tvekar, borde, mena vi, äfven
•publicisten roåtleligen ropa och under sjelfva ropet
dessutom iagttaga någon anständighet. Samvetet och
den moraliska grannlagenheten borde åtminstone säga
honom, att det endast för råheten kan vara en fägnad
att hopa bördor på den, som redan har tillräckligt
många , både i arten af sina förbindelser och i mängden
af laglige på alla sidor spitsade contrôler och i sjelfva
den våda, hvari flere af hans class stå, att kunna, äf-
ven utan all dom och ransakniug, förlora sin Regerings
föitroende: de borde vidare säga honom, att en under

i.




sådane förhållanden olfenteligen yttrad skadeglädje är
inför den sanna hederns domstol oförlåtelig; säga ho-
nom derjemte, att allt i skuggan ut förd t anfall emot en
värnlös är ett moraliskt lömmiord ; vi nämnde värn-
lös, ty, så föraktelig än ämbetsmannen i sin blotta
egenskap af Embetsman måtte i folktalarens öga va-
ra , så står han dock redan såsom sådan på den värdig-
hets punkt, att han emot, denne icke skickligen kan sig
i någon slags strid inlåta : ändteligen borde de säga ho-
nom, att det måste högeligen intressera både Slat och
Regering att i sina Erabetsmän kunna räkna på en
Corps, som äger icke mindre en ära att uprätthålla, än
ett förtroende att vårda och motsvara: hvarföre ock,
mena vi oförgripeligen, allt otidigt anfall emot denna
Corps’ ledamöter, all sqvallrande beställsamhet, allt i
förväg fäldt, på rykten eller angifvelser eller ofullstän-
dig kännedom hvilande domslut, och i allmänhet all oan-
ständig ton, icke blott är en orättvisa emot personen,
utan älven ett försök att, med eller ulan tillbakakastad
skugga på Regeringen sjelf, i hvars namn Embetsman-
nen sin magt utöfvar , i sin mon skaka eller undergräfva
den moraliska grundval för Statens lif, hvilken vi re-r
dan påstått i alla sina länkar ytterst hvila på ära, kär-
lek och förtroende.

ü !

I



Vi tillägge, för att, om möjligt vore, i alle redan
nämnda förhållanden ännu ytterligare inskärpa denna
lärdom, följande anmärkning. Det är oss icke obekant,
att liberalismen, i sitt för sig sjelf oförstådda skaplynne,
och således den falska i synnerhet, är mycket benägen,



p


att järnte den verklige Souverainen, anlaga ännu en an-
nan och vida högre Souverain, som den kallar 1'olket.
Vi granske icke ännu denna tanke theoretiskt, lika li-
tet, som vi vilje följa de vändningar eller uttryck på
sporen, hvari den söker dölja för sig sjelf eller andra,
att den gjort ett sådant antagande. Vi antaga ännu sä
länge på god tro denna Souverain, hälst den i nyaste
tider visat Here prof på narvarelse, och det under en
ganska concret gestalt. Men skall denna .nya Souve-
rain kunna hoppas något stadigare vistelse i verlden^
sa anse vi det båla honom sjelf alt anlaga åtminstone
nagra af de egenskaper, som man vant sig att anse
såsom ädla drag uti de fordna Souverainernes Charak-
ter. Åtminstone skulle vi hjerteligen beklaga honom,
om han debuterade med det påstående, att samma hand-
lingar, som i afseende på andre Souverainer eller i de-
ras tjenst begangne, hittills varit, såsom fel eller laster,
med allmänt förakt stämplade, skulle i afseende på ho-
nom och i hans tjenst begångue anses såsom dygder.
Liberalismen sjelf har, såsom vi med nöje förmärkt,
visat en ganska berömlig och i hög grad förtjenstfull
omtanke, uti sitt bemödande alt ifrån hittills Regerande
Souverainer aflägsna allt slags spioneri- och delations-
syslem. Vi fråga den på dess samvete, om den visat
samma omtankauti att aflägsna samma system ifrån den-
ne nya ÖfverRegent ? Häfderne hafva annars för oss
afmålat denna sednare, såsom en ganska nitisk, miss-
tänksam, vankelmodig och ostadig personlighet. Det
vore således fråga, om detta klandervärda system icke
vore just i afseende på honom ännu farligare, an i af-

-r* - « x
jy

29

^7

seende pâ någon annan: och det anspråk bor ju ej ens
denne mägtige Herre, i fall han annars vill vara en mo-
ralisk Regent, göra, att kunna för sin båtnads skull upp-
och nedvända sjelfva de sede - begrepp, hvilka, så-
som man borde förmoda vara erkandt, en ännu högre
Herre i menniskors hjertan inplanlat.



Vi fortgå till betraktandet af den falska Liberalis-
mens theoretiska sida. Uplyftad, såsom den visserligen
med sanning föregifver, pa tidens vingar, bar den lik-
väl, sannolikt på denna uppfart, lärt sig en viss
oart i raisonnementet , den vi redan ifrån början
måste allvarsamt förehålla dess härolder. Vi belägga med
detta namn den förnämhet i slutledning, som tror sig
kunna redan på förhand tillbakavisa all discussion. Det
är klart, alt detta sätt att förfara icke kan behaga ve-
tenskapsmannen, som trott sig böra vänja sig att se en
sak ifrån flera sidor an en, och dessutom haft en lång-
varig erfarenhet af den möda, den strid och den piöf-
ning, som redan en enda fast öfvertygelses bildning,
fattande och användande kostat honom. Vi skulle kun-
na upräkna flera prof af den förnämhet vi här klandra:
men vi ålnöja oss med ett enda; ty i sjelfva verket har
den samlat sin hela styrka uti ropet på tidens anda,
betraktad såsom argument uli hvilket möjeligt strids-
ämnc som hälst. Man måste förlåta vetenskapsmannen,
som lärt sig begripa hvad en minut vill säga på tidens
långa ur , om han halfleende emot detta argument
tror sig finna, att allt sådant rop bevisar en enda sak
och den till fullo, alt nemligen hvar och en, som i


«

.J&i



delaillen af magtpaliggande tvisteämnen på alfvare bru-
kar detta cardinalskäl och deemed menar sig kunna
nagot utratia, sjelf ingenting annat är eller kan vara,
än en rastlös surra pa tidens hjul. Tidens anda är
nemligen sjelf något helt annat, än tidens historiskt

förstådda
minst af

tendens. Vanligast begriper ock den aldra-

denna sednare,

som onpliörligen jollrar om

den förra och vemodigt klagar öfver den ringa aktning,
naturen eller styrelsen eller händelsernas gång synes
bevisa densamma. Af deii förra begrafves och qväfves
vanligen förståndet: den senare utVeklas och förklaras



i

efterhand af den erfarna och tåliga tanka, som lärt
sig alt hväikeii bradstörta eller i otid använda sina öm—
dömeii. Derföre igenkänner man ock utan möda i des-
sa sa ofta pakallade argumenter en modern, om än
lättsinnig och odrägeligen förfuskad ölversättning af
fordne vida strängare tänkares dock längesedan förkas-
tade avrof ty så subjective synas de vara, att de
knappast kunna ens uphinna värdigheten af en logisk
cirkel eller af en petitio pfincipii. Sorgeligt vore det
emcdlerlid alt inhämta, det sadane personer hädanefter
skulle komma att inga i öfverläggningar om vårå of-
fenleliga angelägenheter, hvilka trodde, att Öfverlågg-
ningsämnet redan förut vore afgjordt genom den blinda
naturnödvändighetens första sig krusande bölja, eller
sadane, hvilkas vishet bestode derutinnan, att afkläda
sig sjelfva det menniskan väsentligen tillhöriga attribut ,
att vara både tidens och naturens frigjorde son. Ingen
tid är fullt god: ingen är eller fullt ond: samvetslöst
herrskarebegär eller folköfvermod ingripa ömsom i





- i
a





dess kuggar: menskligheien fortgår under sjelfva de
straffdomar, hvarmed andans mägtiga Nemesis oupbor-
ligt förföljer alla ytterligheter. Men derföre är ock
menniskan fri, derföre är boil menniskä, på del, hon
måtte kunna pröiva förvillelserne och efter denna prof-
iling välja det goda och undfly det onda. Denna tan-
ka om menniskans värdighet och bemödandet ätt den-
samma uprällhålla, kalla public is terne alt styggas vid
tidens anda. Vi tilltro oss sjeffve äga en politisk
theori, som känner och aktar Naturen mera äii våra
motståndare det göra: i synnerhet vete vi, livad desse
endast lösligen synes hafva hört omtalas, att Naturell
mmiligen, utom de mechaniska, afven har andra, vi
kalle dem så länge dynamiska krafter, hvilka äro högre
au de förra: men detta oaktad! bafve vi dock icke på
långt nar, i den grad, som de publicistiske raisonne-
menterne tillåtit sig sjelfve, trott oss kunna afsaga oss
vår vetenskaplighets, eller älven vår blotta individuali-
tets redan nämnda högsta menskliga prorogatif.

N

Ki

K



ill

11 iii

f i lä

Huru nu den skall förstå , med hvilken sans eller
Öfverblick den skall bedöma tidens mening, som på ena
sidan naift bekänner sig, äfven såsom tänkare vara
ett passift barn utaf tiden, och på den andra gravite-
tiskt eller i orakelton bröstar sig öfver sjelfva denna
inskränkning, det kunne vi emedlertid lemna hvarje bil-
dad och sjelfständig man att öfverväga. Att den falska
liberalismens egenteliga statsvishet är en empirisk ,
icke upfattning utan eflerstafning af den yngsta tidsmi-
nutens ©bestämdaste eller ytligaste läror, ar med det-








52

samma på forhand tillkännagifvet Den är ung, sade
vi, denna lära, såsom uti en kritisk öfvergångsperiod
all osmält samling af klagomål och aningar måste vara:
men vi erkänne det, den har på en kort lid så full-
ständigt genomvandrat sin egen bana, så vidt något
eget under bristen af allt positift kan tänkas, att den
nu mera, såsom vi förmoda, är slutet af sitt förgäng-
liga herravälde något närmare, än sin början: och ehu-
ru, såsom en snillrik författare yttrat sig, del , som i
den fastare delen af Europa redan är på vägen att
bortdö, ännu länge, under formen af ett echo, plägat
återskalla i de Nordiska Bergen, så hoppas vi dock, att
sjelfva den inre håligheten uti denna lära, äfven hos
oss, skall utaf det öfvermåttan intensiva lif, som den
jämförelsevis, medan den lefver, brukar att föra, ut-
kräfva sin rätt. Sväfvande mellan ljus och mörker,
mellan sanning och lögn, tillbragte den ett par tre de-
cennier af det sista århundradets sednare hälft for att
utbilda sig sjelf och för alt bemägtiga sig sinnena. Den
var fullväxt och färdig att larmande i lifvet ingripa, i
detsamma den hunnit till den grad upvärma känslan
af det ännu fortlefvande regeringssystemets missbruk
och öfverdrift, att tidehvarfvets lättsinne glömde jämte
de sanningar, som bilda lifvels ordning, äfven sin egen
grundval. Läran räknade således ock anhängare öfver-
alt, men upslog bopålar och vann fäste egentligen hos
tvänne af Europas CenlralNationer, den Franska och
den Tyska : hos den förra, som genom sin flygtighet
och lättfärdighet redan länge varit den tongifvande i
Europa blef delta fäste snart praktiskt : hos den sednare.
ännu icke

er La

det falska :

Svea Kl.

5

«öm, varsammare och grundligare i sin charakter,
välvilligt utlånade sitt förstånd för att gifva alla läror
deras systematiska form, var och förblef det mera theo-
retiskt. Sin rôle i lifvet spelade derföre läran hufvud-
sakeligen hos den förra af dessa Nationer. Men denna rôle
var pâ en gång kort och ömkelig och förhatelig: den
spelades så illa, att systemet sjelf med sin hela breda
yta, i sin enstaka consequens, måste efter ett enda de-
cennium lemna plats åt sin egen motsats, den icke min-
dre förderfveliga, men dock då lugnande och lisande,
militai-despotismen. Sedan denna äfvenledes efter ett
ellei halftannat decennium utspelt sin rôle, kom den nya
laian något sansad tillbaka och började att ingå en ca-
pitulation dels med det sanna, som varit dess förevan-
ning men icke dess mått, dels ock med sjelfva det gam-
la, som i sina missbruk redan börjat att vara ett utlef-
vadt. Sin lust att skrika, sitt begår att älven herrskan—
de öfvertaga det offenIliga lifvets ledning, sin förmå-
ga alt sälta statens elementer i jäsning har den dock

förlorat. Men sakens natur, erfarenhetens

styrka och Regenternes förbund har i Europas hj
brutit dess

magi : det sanna kan nu mera skiljas ifrån
det gamla sammansmälta med det nya: man

kan ulliuna en vag till förbättringar, som ej går genom
eld och rökande molnstoder. Detta är den korta hi-
storien af denna yngsta hos oss ännu återSpökande lä-
rovishet: dessa dess historiska anspråk på samtidens
hyllning och beundran : dessa dess egna ut sig 1er för
det närmast tillkommande. Den är, såsom all till in-
flytelse genom tingens egen ordning kommen ensidig-
het, ett förbigående tids-phenomen, enuplösnings-pro-
cess : endast såsom sådan kan den stilla tidens genius hafva
påräknat densamma: denar sjelf ettskal, som utom sig,
i tidens fruktsamma sköte, har sin kärna: på den lösa
sand, uti hvilken den upväxt, har ingen regering varit
byggd, kan ingen byggas, ens för ögonblicket, mycket
mindre för evigheten. Och för denna bräckliga idol,
som på egen hand icke ännu lyckats i ett enda orgaui-
sations-försök, skulle dock äfven tänkaren, som hvar-
ken sjelf vill påtvinga andra sin öfvertygelse eller kan
tillåta andras öfvertygelse sig. påtvingas, nedfalla och i
hjertats andakt böja sina knän 1

I ett system, som så af sjal och hjerta älskar för-
ändring, redan såsom förändring, att det sätter tidens
enda olycka uti dess seghet att mottaga de förändringar det
sjelf föreslår, då tvertom största delen af dess olyckor
förskrifver sig ifrån den färdighet, hvarmed det lätt-
sinne, som följer ett gifvet intryck, går den ytlighet
till mötes, som vill gifva detsamma: i ett system, soin
för allt bestånd och för allt sammanhang har ett enda
mått, den formella mechaniska enheten, hvilken dockbar
allt verkeligt sammanhangs andelösa, grimacerande vål-
nad: uti ett sådant system, säge vi, är det icke blott
svårt, utan, strängt taget, äfven omöjligt att upplacka
ett sådant n§wTov ^tuSos, som pa ena sidan ägde ett äm
ne eller ett innehåll, och på den andra vore grunden
eller principen for dess constructioner. Systemet o. i
sig sjelf, genom Vetenskapens öga sedt och på Veten-
skåpens vanliga språk uttryckt, hvarken mer eller
dre, än en négatif, mot all materia indifferent, arbi-
trär, uplösande formalism. Ifrån det ögonblick veten-
skapsmannen inför sin opartiskt granskande blick fun-
nit och. elkant det såsom sadant, är det, hvad detaillen
angår, egentehgen under hans vetenskapliga kritik:
han kan endast behöfva visa, att det är sådant: d. v. s.
han kan, såsom logiken uttrycker sig, endast behöfva
bevisa sin minor; både major och conclusionen kan han
med förtroende öfverlåta åt den allmänna vetenskaps-
odling, med hvilken han sjelf, såsom länk uti densam-
ma, maste hoppas sig sta i någon berörelse. Besvärli-
gare är hans kall, om han ock skall tala inför ett stör-
re publicum: han behöfver då icke blott vidlöftigare
bevisa sin minor; och denna vidlöflighet torde icke utan
på stränghetens och bundenhetens bekostnad kunna ut-
föras: ulan han måste ock förklara sin major: d. v. s,
göra handgripeligt att en. négatif blott form är en tom-
het i stafssammansällningens organism. Endast conclu-
sionen kan han nu mera åt den allmänna kunskapsbild-
ningen öfverlemna»

Del bör synas, af hvad som redari är tillkäilnägif-
vrt, att vi med den falska theori , hvilken vi åtagit oss
att bestrida, egentligen icke kunne hafva mer än tvän-
ne punkter oafgjorde. Den ena angår sättet och me-
thoden af med borgerlige, rättlige eller politiske lö: än-
dringars införande uti en stat: öen andra, och den i en
redan reglerad, constitutionell, historiskt lefvande stat,
sannolikt vigtigare; arten och beskaffenheten af samt fört-
50

målen för dessa samma förändringar. I båda dessa bufvud-
punkter är, säge vi, den falska, stormande, okloka, orätt-
visa liberalismens theori väsentligen åtskild ifrån den
sannad stilla’, granskande och rättvisa liberalismens.

Den stat ar i sanning att lyckönska, för hvilken
den förra af dessa frågor äger endast ett underordnadt
intéressé. Denna stat är, såsom vi förutsatt, redan
constitutionell: och i Constitutionen måste den äga en
väg utstakad, på hvilken de förändringar, som behöfvas
och befinnas nödvandige, skola införas. Har den con-
stitution, som den för det närvarande njuter, om än i
sin sista upränniug ny, dock i det hela en historisk ba-
sis, som blifvit uti den samma respeeterad, så har den-
na stat i detta afseende allt hvad den kan önska sig och
begära. Endast i tvanne rigtningar kan den förra frågan
intéressera en sådan stat: först och främst i afseende
på de omdömen, som i en sådan kunna göras om hvad
som sker, händer eller företages uti andra stater, hvil-
ka ännu icke äga samma lycka, ännu icke hunnit eller
upnått en dylik jämvigtspunkt. : för det andra i afseen-
de på det sammanhang den förra frågan, äfven inom
denna lyckligare stat, äger med den seduare. Ty njutes
der lyckan eller erkännes nödvändigheten af en histo-
risk continuitet i det förra afseendet, så är det
sannolikt, att denna icke heller kan blifva utan allt in-
flytande på de förändringars beskaffenhet och föremål,
hvilka dersammastädes för det offentliga lifvets trefnad
eller förbättring föreslås. Af samma orsak måste ock
båda frågorne i förbindelse med hvarandra besvaras: e-
huru vi väl vete, att den sednares besvarande icke helt
och hållet beror af den förras : hvarföre vi ock ansett
denna sednare såsom en särskild och i sin natur ännu mera
omfattande fråga än den föregående. Också är det all-
mänt bekant, att intet begrep är i det hela för den fal-
ska liberalismen så förhatligt eller blifvit af densamma
så förlöjligadt, som just detta af en historisk continui-
tet. Det är för öfrigt i principen detsamma, som man
i våra dagar menat med den tvetydigare och vanligast
i en ensidigare rigtning tillämpade benämningen af st a-
bilitet eller legitimitet. Det kan, mena vi, icke
förvåna tänkaren att se just det, som i liden är repre-
sentanten af rättvisans egen evighet, väljas af ytlighe-
ten och lättsinnet till föremål för bespottelse.

Statslifvet anses af den falska liberalismen såsom
ett punkllif både i tid och i rum. Det förra är dess
falskhet i den förra frågans besvarande: det sednare i
den sednares. Den sanna liberalismen hyllar ett con-
tinuum både i tid och rum. Kortare, må hända, och
allmännare kan bådas åtskillnad theorelice icke uttryckas.

Det är Vetenskapen, som construerar staten ge-
nom fördrag. Detta constructionssatt må den sjelf bå-
de i saken försvara och i meningen bestämma. Det kan
försvaras, vi äro derom öfvertygade, uti vetenskaplig
mening, och det måste altid kunna försvaras: hvarfö-
re? ty i det hela ar det ju ingen anordning , hvarken i
d»‘ enskildta eller i det offenkliga lifvet, hvai keu i smått
58

eller i stort, som ej af naturen sjelf är åt den mensk-
liga friheten i actif eller passif mening öfverlåten. Na-
tmens nödvändiga och sakens eget inre fömuflsenliga
sammanhang må derföre vara så mägtigt och så talan-
de det någonsin vill ; så är det dock åt menniskans fri-
het, redan i verktyglig mening tagen, öfverlemnadt alt
finna och ärkänna delta sammanhang och alt efter det
ärkända bilda och utbilda sina förhållanden, Derutaf
ock den oändliga skiljagtighet mellan dessa både bild-
ningar och utbildningar af det ohenlliga lifvet, som
redan sysselsätter historien: en oändlighet, som på ena
sidan icke, utan i den mest svafvando af alla allmän-
heter, tillåter historien sjelf alt uttala sig uti cönstru-
ctioner, och på den andra sidan lör resukaterne ingen
annan gräns tillåter, än naturens och förnufts - sam-
manhangets egen; och i det afseende, kunde man tilläg-
ga, icke ens denna, efter det. under dessa omständig-
heter maste gifvas en mängd af misslyckade försök,
hvilka dels af naturen och förnufts-sammanhanget sjelf,
dels ock åtei' al frihetens egenvilja förstöras. 1 ingen
tid och pa intet ställe lefver dessutom menniskan hel
och hållen utom alla samhälliga förbindelser: i in-
gen tid och på intet ställe lefver hon heller hel och
hållen inom dem: hon lefver alltid och allestädes i
några afseenden inom och i några utom dem: och
sjelfva den punkt, inom hvilken . denna samhäliighets-
förbindelse är Stat, och utom hvilken den icke är det,
är för reflexionen i Here afseenden arbiträr. Aldraminst
bör man i historisk mening antaga, att något sådant
genomgripande och systematiskt fördrag i allmänhet el-
1er genast ifrån början legat de upkommande staterne
till grund, som i det schema innebäres, hvaruppä stats-
rättslärare, under mangfaldiga afvikelser sinsemellan,
arbetat ifrån Grotii eller Hobbesii tider ända ned
till Rousseaus och våra egna. Sa träng är icke ens
rättens spher: ännu mindre är historiens det. De fle-
ste i synnerhet af de stater, som på en rymligare lo-
cal upförde i det hela tagit den monarchiska utveck-
hnesformen, hafva itrau början intet annat vant än ett
aggregat af Here enstaka fordrag och natuihga afliän—
gighetsförhållanden, småningom sammanfattad! och i
ordning bragt under andan eller begrepet af ett slags
patrimonial välde. Enheten sjelf har härunder altid va-
rit historisk och grundat sig på en naturlig basis; den-
na basis må i sitt naturspråk hafva hetat antingen vis-
het eller tapperhet- eller det i allmänhet relatift största
oberoende. Man kan ga ännu längre och pasta, att
de störste och fleste af Europas Monarchier anda till
våra dagar bibehållit icke blott spåren af uenna up-
komst, utan ock hela den inre andan derutaf. Är man
van vid någon öfveiblick, och sätter man icke ensi-
digt hvarkeu formen öfver lifvet, eller ett lif under en
enda form , så bör man äfvenledes medgifva , det ock-
så under denna gestalt, såsom i det hela ännu oförän-
drad, ideen af stat kan uphitma en hög grad både af
utbildning och af sammansättning. Den bar många for-
måner, denna gestalt, som en meia ceutialiseiad styrtl—
seform saknar: den har ock brister, som af denna sed-
nare afhjelpas eller förbättras. Många af de förmåner,
som den sednare behåller och kan behålla äro verklige
lån eller öfverlefvor af den förra. Att staten i stort
liknat ett hushall i smått, ar lör tanken och för san-
ningen i alla fall ingen oädel bild. Ingen äger så stort
intéresse i famillens väl och bestånd, som husfadren
»jelf; i honom är det helas förnuft och det helas vilja
samlad: han är ordningens kalla och rörelsernes drif-
fjäder: alla afhängighetslörhållanden äro här naturli-
gen bildade: och den menskliga konst, som sammanflä-
tai olika personers interessen, hvad är den annat än en
bainlek emot hvad naturen sjelf i samma ändamål stif-
tat och dagligen stiftar? Hvem missbrukar ock, kunde
någon fraga, förr sin magt, han, som har den såsom
egen, eller han, som har den, såsom ett lån eller så-
som ett depositum utaf andra? Hvem bevakar den
ängsligaie, han, som äger en säkerhet lör densamma
redan i tingens och förhållandenas naturliga gång och
utveckling, eller han, som fått den genom mennisko-
uträkning af misstroendet begränsad och af misstroen-
det med ännu mera sorgfällighet bevakad ? Hvem är
benägnare att gå utöfver sin gräns och att sträcka sin
styrelseåtgärd äfven till sådane saker, som i positif me-
ning icke ligga eller borde ligga derunder; han som förval-
tar egna rättigheter, och i dem alltid finner dels en natur-
liggräns föi' sin magt, dels ock en lika naturlig för sin ön-
skanj eller han, som i öfvertagaudet af oändliga plikter fin-
ner ett behof af eller åtminstone en förevändning för oänd-
liga rättigheter? han, som i sina uudersåter ser natur-
liga vänner, naturliga anhängare, hvilka stå till honom
i kända, ärfda eller sjelfvalda förbindelser, och hvilka
dessutom i det hela ieke kunna, utan att skadan skul-
4i

le drabba honom sjelf, af honom skadas; eller han,
som utrustad med en borgad magt och stundeligen af
misstroendet retad finner bördan oläglig och på ena si-
dan vet, att till all verksamhet fordras en påstötande
kraft, och att all påstötande kraft måste vara en och
ifrån en utgången, antingen drifhjulen för öfrigt äro ett
eller flere, och i det sednare fallet, antingen de åro e-
nige eller oenige; men på den andra sidan i ganska
många fall icke vet eller kan veta, om han skall sjelf
gifva eller emottaga och af bida denna påstötande kraft;
med andra ord, om han är Herre eller Embetsman,
efter han i sjelfva verket är båda delarne d)? Sådane
frågor kunde göras i oändlighet: de vore åtminstone
tvistige: den patrimoniella styrelsegestalten vore, histo-
riskt upfattad , mera trång än förkastelig, och efter o-
lika samhällstillstånd olika förkastelig: frågorne hafva
ock i sjelfva verket endast ett moraliskt eller psycho-
logiskt svar: alt juridiskt tvång, all juridisk beräkning
är i det hela ingen ersättning för en bristande morali-
tet, eller ens för den tact, som i och med seden bibe-
håller eller förlorar sig sjelf; utan endast ett nödvärn
emot bristerne i någondera. Förtroendet for den sty-
randes personlighet kan blifva i flere stycken bedraget,

d)	In summa fortun* æquîus , quod validim.	Tàc.

Se vidare v. Hallers Re st? u ration der Sta tsw is sen-
se ha ft. Vi frukta icke att citera denna bok. Sielfve gilla vi
den icke: ännu mindre taga vi derifrån våra principer: men
visserligen önska vi att den slnderas, innan den förkastas. Den
är, vSga vi försäkra , en bland d» till materialierne lärorikaste
böcker, sem i sednare tider utkommit.


XSSSEEaE

4a

kan i det hela mera bedragas i den ena tidepunkten än i
den andra: mep hvem ville derföre göra misstroendet
sjelf till en grundval för statsförfattningen, säsom en-
sidigheten dock a’ldrig uphör att föreslå? Förtroendet
kan tillfälligtvis straffa sig sjelf, och gör det ofta i en
tid? som är full af brytningar: misstroendet gör det å-
ter alltid och kan icke undgå att göra det. Förtroendet
har i det förflutna och i tingens egen ordning en bunds-
förvandt. Misstroendet är i detta afseende mera vanlot-
tadt: utom det lika olyckligt stämda sinnet och i allmän-
het utom den i statens yttersta kretsar boende medborga-
ren räknar det ingen naturlig bundsförvandt : det har dess-
utom i det närvarande lidsögonblicket en ouphörlig re-
telse och i det tillkommande har det ett icke mindre
fiendtligt än gäckande spöke att ömsom smeka och öm-
som öfvervinna. Tmellan dessa klippor hvälfver sig e-
mellertid det offentliga lifvets flod: ingenting är i den
svaga menskligheten beständigt, utom det, som lauai
sin sammanhållningspunkt ifran anderikels egen, eher
fört sin jordiska princip, så nära möjeligt är, till den-

na.

Derföre ma ock eLt konstmässigt regeringssalt va-

ra på den juridiska vågskålen så klokt afvägdt det vill:
den ädle måste dock altid önska sig ett ädlare. Han vet
det — den köpslagande klokheten är ännu ingen stor Cha-
rakter : deltagandet i medborgerliga ärender, ännu intet
medborgerligt tänkesätt: det för ögonblicketupflamman-
de, merändels stojande, lifvet ännu ick^den varaktiga
och i sin stillhet storartade verksamhet, som går igenom
tiden utan att rubbas af dess skiften. Vi uprepa det;
i ingen regeringsform, hvarken patrîmonicil eller ron-



■
45

stitutionell — ty man kunde i principen sålunda dela
dem alla - kan det rättliga vara sin egen garanti.• man
höpar med alseende deruppå förgäfves motsatser pä
motsatser: cirkeln af juridiskt tvang går i sig sjelf all-
drig tillbaka. Då allt i menskligheten måste vara ett
halft, så synes den ena mera underordna rättigheterne
under plikterne: den andra mera plikterne under rät-
tigheterne: men ingendera saknar motvigter, liggande
inom dess eget sköte; inlagde hos den ena mera af
naturens, hos den andra inera af konstens hand: först
då tiden bortryckt de motvigter, som den lörra inom
sig sjelf hyser, under det samhällsförhållandena lika-
fullt fortfarit att allt mer och mer inveckla sig sjelfve,
kan det blifva hög tid att fråga om den förras öfver-
gång till den sednare. Under båda kan för öfrigt den
intellectuella och sedliga utveklingen, all regerings och
allt samfunds yttersta ändamål, all regerings och allt
samfunds lika behöfliga garanti, trifvas och forlga. Be-
traktar man regering ur synpunkten af en amma för
sjelfva denna utveckling, hvilket man kan göra, utan
att dertöre neka bådas lika stora och ömsesidiga infly-
tande på hvarandra; så vore det till och med omöjligt,
att i allmänhet och på förhand med säkerhet bestämma,
hvilkendera formen, i sin princip och såsom lefvande
tankt, battre eller säkrare upfyller denna skyldighet.
Företräden finnas på båda sidor: olägenheter på bada.
Öfvervigten mellan dessa är icke densamma hos olika
Nationer, eller hos samma Nation på olika lider. Hi-
storien förvarar stora exempel på båda sidornes resultalcr,
om än färre på den sednares, åtminstone hos de nyare, der
denna form i det hela taget varit dels sällsyntare, dels
ock yngre, foljagteligen också ännu mindre hunnit be-
styrka sig sjelf. Och hvad den varagtighet angår, som
historien hittils haft tillfälle att vitsorda, har den ena
formen jämförelsevis ingenting ännu att frukta af den
andras medtäflande. Det ingår dock, vi vete det mer
än väl, såsom beståndsdel i menniskans lycksalighet,
att i hoppet kunna hylla det närvarande såsom en nior-
gonrådnad för ett bättre: denna lycksalighet vilje vi ej
störa, mycket mindre afundas: hoppet sjelf förklara vi
ock derföre ingalunda för grundlöst : men merendels
har det närvarande en egen olycka med sig, kortsynt-
het, ensidighet, förmätenhet: vi önskade att hoppet vo-
re rnera än en dröm, och just derföre önskade vi att
borttaga fran hoppet just det samma fel, som i verkligha-
ten vanligast och aldramest bidrager att förvandla det-
samma till en tom skuggbild.

Derföre hafva vi ock, drifne af vetenskaplig öf-
vertygelse och styrkte af historiens vitnesbörd, icke ens
at den nu omtalta stora åtskillnaden emellan regerings-
former, hvilken i våra lider i synnerhet af det kortsyn-
ta nyhetssinnet blifvit utropad såsom den absoluta skil-
jegränsen mellan mörker och ljus, kunnat medgifva an-
nat värde, än ett relatift, på tid, omständigheter och
förhållanden beroende. Vi hafve derigenom velat re-
dan på förhand antyda, att vi för vår del ingalunda in-
stämma i de skribenters larm hvilka i tid och otid poc-
ka pa ett ögonblickligt införande al den sednare sty-
relseformen, äfven i de riken, som hittils med sin bild-
45

jiing fortgått på den motsatta banan; och, hvad som af
ett sådant ensidigt pockande är den vanliga följden,
med detsamma anse alla medel likgiltiga för vinnandet
af detta hufvudändamäl. Vi äro stränge moraliske be-
dömare: och hvad vår politik angår, hafve vi bemödat
oss att igenom vetenskap åtminstone utvidga vår syn-
krets utöfver det första färgskenets. Vi vete således
eller tro oss veta, att Statsförfattning, tagen i den vid-
sträckta bemärkelse, att den under sig inbegriper bå-
da de hufvudformer, som vi hittils omtalat, ingenting
i det väsenteliga är hvarken mer eller mindre an skep-
naden (configurationen) af den slags personlighet, som
i ordets vidsträcktaste bemärkelse regerar: vi vete, att
denna personlighet måste i sakens natur vara en, den
må för öfrigt vara antingen enkel eller sammansatt, an-
tingen physisk ellei' moralisk: vi vete, att det, i det
hela taget är politiken och icke rättsläran, som skall
afgöra detta sednare alternatif, och att ingen politik
gifves , i ordets modernare betydelse, som kunde, såsom
sådan, göra for sig sjelf anspråk på att vara strängt
allmänn, utan att med detsamma vara en tom abstra-
ction : vi vete ändteligen , att politiken, såsom sådan, är
©ch måste vara både moralens och rättslärans naturliga
undersåte. Dessa äro våra axiomer: och hvad vi lör
Öfrigt önskade, vore, att regeringen sjelf uti hvarje bil-
dad stat, den måtte föras ai en enkel ellei’ af en sam-
mansatt personlighet, skulle, så vidt mensklig beräkning
härvid något lörmår, halva någon utsigt för sig, att
endast kunna tillhöra blomman al statens egen eultur:
eu utsigt, hvilken sjelf borde vara sä mycket mindre
46

hopplös, som förståndets magt öfver den blinda naturen
i alla dess rigtningar sjelfmant synes gynna densamma.
Det vi pä sin höjd dessutom skulle kunna medgifva,
vore det, att statsförfattningen, utom det göromål, hvil-
ket vi redan tilerkänt densamma, såsom det allmänna-
ste, ägde, i synnerhet då den loges i den sednare huf-
vmlformens mening, att proclamando bestämma äfven
det quantum af magt och verkningsförmåga, som till-
hör den väsentligen ena Stats- eller Regeringskraften.
Vi säge med flit och icke utan öfverlaggning, att den
endast proclama n d o äger denna bestämningsförmåga :
ty i detta afseende beror, mena vi, bestämningen sjelf
i det hela tagen egentligen af samhällets bildnings-
eller utvecklingsgrad. Ju mera förvecklade nämligen och
i hvarandra inflätade allas enskilda förhållanden härige-
nom blifva, desto nödvändigare blifver, att en magt
finnes, som förmår utstaka och sammanjämka dessa för-
hållandens lagar, samt att i enlighet dermed lösa alla
upkommande collisioner. Culturens framskridande sträf-
var derföre nödvändigt att öka det odeldt tänkta quantum
af magt, som här'omtalas. Detta är till den grad saunt,
att äfven Vetenskapen, som står på den inre bildningens
spets, tilltror sig äga vid denna sednare bestämning en
vida mera afgörande röst, än vid den bestämning, som
vi närmast förut omtalade. Med andra ord: Statsrätts-
läran tror sig i frågan om detta odeldt tänkta quantum
stå hardt nära i samma förhållande till de verkeliga
Statsförfattningarne, som det, hvari den enskilta Rätts-
Läran står till en positif Rätts-Codex. Den sednare til-
lämpar, säger man vanligtvis, eller bestämmer närma-


re, men förändrar icke den förra. Pâ samma satt tror
äfveu dsn vetenskapliga läran sig hafva hufvudordet i
bestämmandet af det här i fråga satta quantum: de verk-
lige const.tutionerne uttala endast dels den grad af iu-
sigt de sjelfve hafva i denna vetenskapliga bestämning,
dels ock, och i anledning deraf, det relativa erkännan-
de de göra af statsändamålens egen omfattning: en in-
sigt och ett erkännande, som vi för öfrigt, antingen
det, är tal om dess vidd eller dess säkerhet, redan med-
gifvit med sjelfva cnlturen fortskrida j liksom ock i all
positif Rälts-Codex samma fortskridande måste i afseen-
de på privaträtligheterne medgifvas.

Lät nu således an vara, alt den ofveigang, vi om-
talat ifrån den ena styrelseformen till den andra, vore
denna tid af mägtigare bevekelsegrunder tillstyrkt, än
någonsin lörut; bçvekelsegrunder, hviîka vi i det löl—
jande skole närmare bestämma, på det icke ens desse
måtte ses uti ett falskt eller förbländande ljus: hvem
ville dock förvånas deröfver, att de ännu beslående rc-
geringarne uti sådane stater, som hittils statt under
den lörra eller lösare formen, sedan de egenmägtigt,
men utan motsägelse, eller oek eiter eu histcnice utiöid
strid, i enlighet med culturens fortskridande, stadgat ba-
de sina pligters och sina rättigheters omkrets, nu mera
visa någon betänklighet, innan de plötsligt inkasta sig
sjelfve i el t motsatt och i väsendet lika i-iatiil. system,
hvars utgång, hälst under en jäsande feberlik tidepunkty
ingen metmiska med säkerhet kan förutse, hvartill ännu
i localt eller historiskt afseende ingen egentelig förbere-
48

delse blifvit gjord, och som i alla fall måste medföra
betydeliga förändringar i alla förut bestående förhållan-
den ? Hvilken opartisk skulle våga att i denna betänk-
lighet urskilja hvad som tillhörde tröghetens eller herr-
skarebegärets fruktan på den ena sidan ifrån rättvisans
egen nödvändighet eller vishetens vakande varsamhet
på den andra? Vi vete det, i folktalarens mun har
denna högre eller mångsidigare klokhet förevitelsen af
egenkärlek; och denna förevitelse måste den upbära,
efter den i sitt förhållande är kallad att stödja ett re-
dan bestående. Men har tidens och opinionens hjelte,
under det han uphäfver sig till straffpredikant mot en
egenkärlek , den han utan bevis antager såsom afgjord,
sjelf intet enskildt ändamål, intet ensidigt nyhetssinne?
är det omöjeligt, att det ena här kan gå i motberäk-
ning emot det andra? och om detta an icke vore att
förmoda, har han, tidens och opinionens hjelte, någon
lust till eller någon förmåga utal den omsigt, som i det
offentliga lifvet intet borttager eller förändrar, utan att
äga en passande länk att i dess ställe insätta? Och om
en förändring måste ske, kan den, i denna vigliga an-
gelägenhet, mera än i någon annan af mindre betyden-
het, ske utan den sammanstämning i vilja och insigt,
som, under det den åstadkommer resultatet, med det
samma är dess varagtighets enda möjeliga garanti? Hög-
Ijudt yttra vi derföre ock den öfvertygelse, alt hvarje
tvångsförsök på sådane staters Regenter i det afseende ,
vi här omtala, hvarje förmodan, att en sådan förän-
dring derstädes kunde införas emot deras vilja, eller un-
der någon annan hufvudsakelig ledning än deras egen,
4^

måsto af hvarje välsinnad, som äger det minsta förstånd
uti sakens egen natur, med bestämd vedervilja förka&tas.
Och detta ogiliande uttala vi icke blott i moralens namn,
utan älven i politikens: vi vete att dessa alldrig kunna
vara söndrade: men om vi det afven förutsatte, så stark
är vär öfvertygelse i denna punkt, att vi i ingendera
vishetens namn densamma ålertoge.

Naturen, såsom magt, älven såsom blott öfverva-
gande magt, kan icke i ett enda hugg af’huggas. Den
kan icke alls, om den med den menskliga frihetens
anspråk råkar i strid, afhuggas t den måste uplösas,
och endast härigenom kan den sednare komma efter-
hand till något herravälde öfver den förra.

Men äfven under en bibehållen hufvudform, äro
dock staters både skick och skickelser ifrån början och
under deras hela utveckling icke mindre i hvarje ögon-
blick olika, än under tidsföljden i rigtningarne växlande.
Någre stater hafva nemligen redan ifrån begynnelsen
haft på engång en friare och en mera sammanhållen Cha-
rakter : då äfven desse stater, såsom de fleste andre, ut-
vecklat sig sjelfve undei' ett beständigt molvägande af
politiske massor, hvilkas relativa oafhängighet kunnat
i någon mån mäta sig med den högsta länkens inre
sjelfbeslåndsförmåga ; så har derigenom händt, dels att,
under den växlande utgången af en sådan strid, huf-
vudfprmen sjelf lidit betydande förändringar, dels ock
att det ursprungligt jämnvägande moment, som är all

Svea m
1

5o







efterföljande konstmässig constitutions enda dugliga hi- /
storiska basis, ofta under fortgången blifvit stördt och
vacklande: men den friare och sammanhållande andan,
närd af ett historiskt lif, har dock, dessa växlingar
oaktadt, hos dem aldrig kunnat försvinna: den har be-
ständigt äter upvaknat och visat sig i föryngrad gestalt.
Sådane stater hafva haft, om vi ej bedragc oss, den
lyckligaste upfostran för att engäng fâ en fast monar-
chisk constitutionell författning. Hos andra har en re-
nare och i det hela oblandad monarchisk form varit
resultatet af dessa samma politiske elementar-massors
historiskt förda strid sinsemellan ; måhända ock någon
gäng det enda sätt att dem sluta eller bilägga. Hos nå-
gra har ändteligen samma resultat upkommit af flere full—
danade eller uti daningen innebegripne yttre Statsmas-
sors tillfälliga förening under ett och samma hufvud.
Bada dessa sednare gä med mindre lyckliga förebud det
constitutionella system till mötes, som liberalismen i
allmänhet i våra dagar sa högt, om än ej alltid på de
bäst förstådda skäl, beprisar. Vi säga med flit: libe-
ralismen i allmänhet; ty på den ena sidan gilla vi vis-
serligen äfven för vår del den önskan, att, ju mera
statslifvet sjelf gjort sig mägtigt att genomtränga alla
delar af samhället, desto mera måtte ock statslörfatt-
ningen vara eller blifva ett foster icke blott af ena-
pirien, utan äfven, såvidt rätten och rättens utveckling
det någonsin tillåter, af konsten och den beräknande klok-
heten: men på den andra sidan och just derföre är det,
aom vi derutinnan klandra den falska liberalismen, att
den inbillar sig, att det ögonblickliga, i hvilket tidsmoment
5i

sona hälst skedda, för öfrigt, pa hvad salt sona hälst
åstadkomna upraliandet af en constitution , antingen den
slår i öfverensstämnielse eller motsats med det lif
staten redan hislorice lefvat, antingen den grundar sig
pâ en négatif eller positif åsigt af saken, antingen den
radar en liflös abstraction till en lika lillös massa, eller
efter naturens ledning organiskt genombildar elementer-
ne sjelfve; redan i och för sig kunde, såsom på pap-
peret utsiakadt eller med munnen eftersvuret formulär,
anses antingen såsom principen för alla statsförhat-
tringar, eller ock såsom universal - läkemedlet för sam-
hällets alla lidanden. Endast de stater anse vi i histo-
riskt afseende och i rigtningen på ett förflutet äga en
fullare frihet, än någon af de redan nämnda, hvilkas
medborgare, ifrån skötet af en redan bildad fadeine—
slat utgångne, och ledamöter af det der med sina per-
soner äfven som med sin egendom rörligaste tredje Sian-
det, colonisationsvis, kommit till stadgande af ett eget
oberoende samhällsskick. Naturen är rik pa bildnin-
gar: det som i historien sjell är natur är det icke min-
dre. Det tillhör vår eftertid att bedöma denna sista ut-
vecklingsform. Men märkeligt är det, att de Nord-A-
mericanske Staterne i våra dagar varit de moderna fri-
hetsan språkens historiska vagga, sedan desse ansprak
likväl länge varit i theoretiske läror förebildade. Ifrån
desse stater utgick nemligen icke blott anspråkens hi-
storiska impuls, utan älven till en betydande del deras
historiska form. Och detta sednare har i synnerhet gran-
skaren, som öfverskådar tiden, utan att sittande på dess
rygg derntaf bortföras, måst, i de IS länkar, hvara1
$2

han sjelf varit ett lefvande vitne, djupt beklaga. En
styrelsegestalt, som endast i desse stater, af redan nämn-
de orsaker, kunde såsom motiverad anses, bief i det
hela, detta oaktadt, för ett ögonblick det tysta modellet
för den skarpa förändringslust, hvars fagra men bittra
frukter det Europeiska moderlandet under de sednaste
3:ne decennierne sorglöst slukat. Derföre var ock den-
na historia, såsom ett eget inom sig rundadt helt, på
en gång så kort och så rik på varningar och lärdomar
för den upmärksamme. Den har tillräckligen för den-
ne visat, att icke allt passar, icke allt bär sig på en främ-
mande grund, som gör det på en inhemsk: visat, att
ett afseende, som för den lösryckta individen kan bort-
falla, för den i det hela ännu qvarstående är af obe-
räknelig vigt: visat, att föraktet för det historiska, äf-
ven som föraktet för rättvisan, för den, som lefver- i en
historisk continuitet, och som, om han än ville, icke
kan sig densamma afskudda, bittert hämnai’ sig sjelf:
visat, att en tom, abstract juridisk form, utan inre håll-
ning, utan historisk basis, i strid med den hela mate-
riella omgifning , ur hvars olyckor eller uplösning den
upstigit, användbar eller ursaglelig på sin höjd, der hos
ett nytt slägte ännu det physiska lifvet fordrar menni-
skans omsorg odelad och det moraliska är ett fragment
eller en tradition ifrån fordna men nu sönderslitna sam-
hällslörhållanden, väl kan i sin stojande, kraftlösa an-
strängning blifva äfven på andra ställen ett jäsningsäm-
ne för samtid och efterverld, utur hvilket, genom För-
synens ledning, till och med ett hälsosamt frö till om-
skapning kan komma att utbilda sig sjelf 5 men att den
55

dock detta oaktadt i och för sig alldrig annat i en redan
gammal jord utsådd kan verka, än ett nytt chaos el-
ler ock^ sä vidt den någon gestalt tager, annat blifva,
än en försvinnande bubbla på tidens haf.

Olyckan har på den ena sidan, såsom den i mensk-
ligheten alltid är, varit ett straff för en föregående tids
svaghet och missbruk; men på den andra har den, så-
som upmanande till eller uttryckande sig uti handling,
anspråk och på egen hand började bildningsförsök, icke
mindre bestraffat sig sjelf.

Discite justitiam moniti et non temnere Divos.

Redan i Europas förutgångna hvälfningar var den
rörliga och sig ouphörligt tillbildande medborgareklass,
som vi kalla Medelstånd eller tredje Sland, det af ut-
vecklingssättets egen nödvändighet inkastade ouphörliga
jäsningsämnet uti en styrelseform, som ursprungligen
utgått ulur familleförhållandels schema. I historisk me-
ning har ett sådant stånd icke funnits, förrän i nyare
tider: ty b varken kände den äldre historien detsamma
i denna motsättning; eller värdet lör Medeltidens egen
första och herrskande anda annat, än en främmande,
om an naturligen påkallad utväxt, upkommen hulvud-
sakeligen genom Christendomens sunda, stilla, frihets-
görande förmåga, inom den förras sköte, och sam-
manfogad, så god t det historiskt kunde ske, dels med
dennas egna institutioner, dels( ock med de traditionell^
öfverlefvorne af en inom en annan historisk period lig-
gande municipalforfattning» Jäsmngarnes resultat be-«
5^

a

rodde ock foi’namligast af denna tredje magts förening
med de före densamma bestående. Lyckades det de
äldre under patrimonialchefen underordnade elementar-
magterne, att pa ett stadigare sätt förena sina interessen
med denna nyare tillkommande, emot Konungen, hvil-
ken dock hufvudsakligen bidragit att fostra den sedna-
re: sä vanns med detsamma merendels den lyckliga hi-
storiska basis, vi redan beprisat, för en icke tom eller
nivellistisk, utan innehållsrik och i sina elementariska,
massor ännu jämt vägande constitution. Lyckades det
åter patrimonialchefen sjelf att förena den nya tillkom-
mande magtens interessen med sina egna, emot de mag-
ter, som genom sin första sammansättning höllo honom
motvigten: så var följden derutaf ett stadgadt, bada
parterne underkufvande och derigenom öfvervägande
konungavälde. Härigenom bief på den ena sidan Rege-
ringens enhet lättad och försäkrad, hvilkel i och för sig
måste anses som en lycka, antingen det ar fråga om
befordrandet och påskyndandet eller om ordnandet och
samlandet af cultureus välgerningar : men på den andra
sidan lemnades ock visserligen derigenom ett rum öppet
för denna enhets möjliga missbruk och urartande till
enskildhet: en olycka, hvars motvigt sedermera endast
kunde ligga antingen i qvarlefvorne af de politiske eller
i vidden och säkerheten af de civile rättigheter, som
blefvo åt de ännu qvarstående elementar - organisatio-
nerne liksom ersättningsvis försäkrade. Den enskildhet
i styrelseinteresse, som följer på ett sönderslitet eller i
vigtiga hufvuddelar förändradt och till chefens förmån
55

utvidgadt famille-herravälde> är, om än af detta sed-
nare historiskt motiveradt, dock dermed icke enahanda.
Den här i tiden föregående enheten lefver i de enstaka
tingens omgifning, och är, hvad dessas utsträckning angår,
mera passif än actif, mera afbidande än pådrifvande. Den
i tiden efterföljande bildar sjelf sin omgifning, utvidgar
ouphörligen sin verksamhet i de kretsar, som den bi-
dragit alt tillskapa, men synes ofta sammankrympa
inom egna interessen, i samma man, som bildningsför-
magan, under de naturlige motvigternes bortfallande,
tilltagit. Detta phenomen har flere grunder, och räk-
nar en hufvudsaklig uti den större växelverkan, hvan
med detsamma flere af desse statsenskildheter rakat att
sinsemellan komma. Ty ingen växelverkan saknar an-
ledningar till frånstötning: och tvänne enskildheter sam-
manstöta i den moraliska verlden alldrig med hvarandra,
utan att vid återstudsningen sammanträngas uti en allt
trängre och trängre krets af egenvilja. Detta bör med-
gifvas , om man än skulle i flere stycken kunna sätta
i fråga den genomgripande Charakteren af det sa myc-
ket Öfverskrikna moderna enväldet, eller fraga, t. ex. om
krigslusten visat sig starkare i de Cabinetter, som Re-
genten allsvâldigt styrde, än uti dem, som sammansat-
tes al en constitulionellt ansvarig ministère; eller om
mod stalernes financer och de förskott, som togos på
tillkommande generationers bärgningsförmåga, hushålla-
des sämre i de förra än de sednare o. s. v. Sådane, om
än mera enstaka, dock i det hela ganska vigtiga frågor
kunna visserligen göras: deras besvarande kan vara, sasom
allt på en öfverrakning beroende, tvifvelagtigt : ersättnin-
gar pa andra hall och inifrån sökta kunna upvisas för en
gemensam, för en pa y(an äfven större olycka: och man
skulle kunna söka bevisa, att ett visst tidsskick, enviss
politisk allmännare ställning upslukar alla ålskilnader uti
styrelseformer. Men med allt detta förblifver dock den
enskildhet, vi här omtalat, och hvars extremum legat
i nyare tiders häftigt Öfverklagade säkallade Cabinetts-
politik, ett ondt. Det har likväl, det måste vi icke
glömma, ett annat extremum midt emot sig stående,
och detta tveka vi icke att anse såsom en ännu större,
en ännu vildare caricatur: det formeUa, negativa, lar-
mande folkväldets. Den förra ytterligheten har åtmin-
stone ett historiskt motif, en historisk basis: det är ett
på naturliga vägar tillkommet urartande af en primitif
historisk form: den sednare svafvar, så vidt den icke
sjelf ar en förbigående krisis, hel och hålleu i luften,
har intet håll och intet substrat, är en theoretisk, ab-
stract villfarelse, och har såsom praxis varit en lika otvif-
velagtig som genomgripande olycka; en olycka, som
oc k deriöre halt och mast halva sin enda motvikt i

O

kortheten af sitt i sig sjelf omöjliga herravälde Om på
ena sidan äfven en revolutionair rörelse i Försynens
hand kan vara, i mån till och med af sin egen häftig-
het, en hälsosam väckelse af domnande politiska kraf-
ter; sa förblifver det dock på den andra sidan, och till
en stor del af samma orsaker, lika visst, att despotis-
men, sa vidt den i nyare tider varit möjelig, och icke
tillfälligtvis varit föranlåten af Regenternes egen osä—
57

kerhet om fortvarandc-t af sin magt, då, icke mera an förr,
haft någon annan stadigvarande källa, an den den all-
tid i bildade stater haft; tidehvarfvets, sedernes , grund-
satsernes inre slapphet eller uplösning : en olycka, som
i alla tider mera framkallat despotismen, och gjort den
på sätt och vis nödvändig, än sjelf af densamma blif-
vit framkallad. Har man något förtroende för histo-
riens vitnesbörd, så skall man dessutom merendels fin-
na, att i all bildad, och vi vore färdige att tillägga, äl-
ven i all obildad stat, står regeringen, den må vara
sammansatt eller icke, och mer eller mindre samman-
satt, i fall den annars äger någon stadga och conti nui-
tet, på sitt tidehvarfs och på sin nations spets ; denna
spets må för öfrigt sjelf vara god eller ond. Vore re-
geringen icke sammansatt, så är i det fall, all tidehvarf-
vet eller nationen befunne sig i ett uplösningstillstand, föga
annat åt den förras personlighet ölverlemnadt, an det
alternativet att antingen samla dåligheten inom sig eller
ock att ibland det dåliga jämförelsevis vara det bästa:
ett alternatif, hvilket så mycket mera måste anses som
en lycka, som man svårligen af en regering kan ens
begära, att den skall förbättra det, hvars försämring
den icke vållat utan medföljt. Också äger detta histo-
riens vitnesbörd sin grund i sakens eget nödvändiga
sammanhang: ty, såsom vi redan sagt, det juridiska
bäres i ingen form af sig sjelf: det bäres af det mora-
liska, som ensamt bär sig sjelf och allt annat. Ingen
inensklig institution, vare sig större eller mindre, är
sämre eller bättre, än de moraliska krafter, som ytterst


HRH



58

upbära densamma. Endast ytligheten talar har om ett

yttre juridiskt tillstånd, som skulle i



sig innehålla an-

tingen påstötningen till eller borgen för en moralisk
utveckling ; eller som skulle föra det goda och dugliga
ifrån det yttre till det inre, ifrån omkretsen till medel-
punkten: liksom ett sådant tillstånd, så vidt det vore
möjligt, vore i och för sig något annat än producten
utaf denna samma utveckling, eller något, som sjelf kun-
de gifvas åt menniskan, och som hon ej, såsom allt
annat, vore anvisad att både gifva sig, och att, sedan det
blifvit af egna krafter åstadkommet, med de fortvarau-
de och beständigt tilltagande uprätthålla.

I detta det Europeiska samhällets skick inbröt doc k
öfver detsamma, länge beredd, den falska, grundlösa
liberalismens stormfackla, som, under löfte om hjelp,
endast var och endast kunde vara en ny olycka, en rå-
ga på det i sina källor misskända lidandet. Sjelf del
sista fostret af tidehvarfvets förslappade tänkesätt och
af dess halfva eller uplösande uplysning, inbillade den
sig kunna bota de sår, som dess egen moder slagit mensk-
ligheten. En grundlig botare ville den för öfrigt åtmin-
stone i det afseendet vara, att den skulle omstöpa el-
ler till intet göra alla hittils bestående förhållanden,
och förvandla den, om än hårdnade, dock ännu ar-
ticulerade statskroppen till en lös massa, öppen icke
mindre i hvarje punkt än i sin hela omkrets för form-
vishetens hela fingerklåda : den kunde liknas vid en van-
sinnig läkare, som ville söndcrtaga den menskliga or-




59

ganismen, för att inblåsa i densamma ett nytt lif. Så-
dant förmår dock den svaga menniskans konst lika li-
tet med den moraliska och politiska, som med den phy-
siska kroppen: det är höjden, vi uprepa det, af politiskt
vanvett, att tro, det en allmän förutfattad theori, ab-
stiact derföre, alt den passar antingen på intet tillstånd
eller på sin höjd endast på ett nytt och ungdomligt,
der dessutom de physiska behofvens tillfredsställande
är omtankans medelpunkt, skulle kunna, i hvilket hi-
storiskt ögonblick af tiden som bälst, i afsigt att åter
sammansätta samhället, uti en redan bildad eller växan-
de stat inforas och i verket ställas. Den hetta, denna
falska liberalism i sin första genomgripande praxis in-
förde, måste den dock snart, tvungen af sakens eviga
natur, hvilken i verldshändelsernas lopp icke länge drö-
jer alt uppenbara sig, ansenligen hejda. Altaren och
throner föllo för densamma genast, då den gripit ty-
geln, i stoftet: historiens minnen och inrättningar bort-
blåste i rök: och det i stycken sönderfallna närvarande,
som den åtagit sig att åter sammansätta, organiserade
den så, att äfven den första och enklaste af rättsväl-
gerningar, den privata säkerheten, vi vilje ej säga om
egendom, utan om lif, blef under dess regeringstid en
gunst af lyckan eller slumpen. Förmodligen har ingen
osammansatt personlighet i verlden utölvat det tyran-
ni, som den Proteus utöfvade, hvilken först regerade
i liberalismens namn. Det dröjde derföre icke heller
länge, innan den måste Öfverlata sin magt at en pei-
sonlig despot, som på den banade jämlikhetsgrunden


6o

väl upförde ett hårdare herravälde, än det liberalismen
n^ss förut nedrifvit, men hvilket dock i sig sjelf var i
dubbelt afseende försonande: först och främst i jämfö-
relse med det närmast förflutna; sedan ock i jämförelse
med det näst förut nedrifna samhällstillståndet: ty
arfvet af den dervid skedda Usurpationen qvarstamiade,
och kunde han , denne personlige despot, borde han kan-
ske låta qvarstanna i de enskilta men till antalet mång-
dubblade personers hand, som njöto dess frukter. Det
ar för öfrigt en gammal erfarenhets sats, som ganska
latt står att förklara, att ingenstädes herrskar en de-
spot lättare eller friare, an der allt förut står framför
honom af sig sjelf jämnt, eller af händelsernas lopp
jämnadt till jorden. Dock fann afven denne klarseende
despot, att, för att genom ärftligheten varagtiggcra sin
nyvundna magt, måste de underordnade jamnheterne
efter hand ojämne göras: nya elementarmassor skapas,
med åtskillnad i magt, förmåga och prerogative!': med
ett ord en historia skapas a priori, på eller' utaf den for-
lidnas ruiner. Men innan detta, i det hela fåfänga och
afven för Ögonblicket ovissa försök, kunde vinna någon
stadga, föll han, den på tidens motsatlaste vindar up-
burue, högt upflygande mannen, ett offer antingen för
det begär all ny oerhörd magt har att blifva en verlds-
magt, eller ock för de lärdomar han mottagit af sin
magts närmaste liberalistiske företrädare, att universali-
sera ett regeringssystem, det han dock sjelf redan för-
ut nära till motsatsen af dessas glatta yta förändrat. I-
från delta ögonblick återstod for det land, som spelat

Bï

»
61

denna oerhörda tragedi, endast en utväg: den att för-
medla det gamla med det nyaste : det skedde genom en
vis, af den återkallade konungaätten g if ven constitu-
tion, som följde, sä mycket möjligt var, spåren al det
rivaliserande lands (Englands) constitution, hvilket verk-
ligen sett en sådan inom sitt eget sköte utdanas, och
minst måhända af alla nationer utplånat ifrån sin egen
författning ett enda historiskt eller juridiskt moment,
innan det utbildat det i det aldrayttersta och sökt af-
vinna detsamma allt det hf, som lag inom dess kärna
förborgadt. Den Franska statens lefverne har sedan länge
varit ett blott inre, i rörelse satt af slitningarne mellan
det gamla och nya på ena sidan, och mellan detta nyas
sinsemellan olika förfäkiare pä den andra: det nya, i
liberalismens mänglärgade klädebonad uptradande, har
synts efter hand, äfven i sjelfva representationen, för-
lora sin ölvervigt emot det gamla, och ännu mera emot
det till fasthet och stadga strafvande: i allt vidare men
färre kanaler sammanflöt den omkastade privatförmö-
genheten, hvilken i och med detsamma antog en aristo-
kratisk hållning : liberalismen har således i det hela blif-
vit satt på defensiven: den har synts, äfven såsom så-
dan , blifva allt svagare och svagare : man har förespått
den, att den skulle hasta allt mera och mera radicalis-
mens öde i England till mötes. Och om detta än vore
i Frankrike en olycka, derföre att den sanna libera-
lismen derunder kunde hotas att blitva invecklad i sam-
ma katastrof med den falska, sa äger den dock derföre
ytterst att anklaga denna sednarC) som icke blott redan


62

stiftat oberäknelig skada, utan ännu fortfar att väcka
misstroende , ännu misstankes att lura pâ alla tillfällen
att förnya sina anspråk. Ty den har tillräckligt, äfven
sedan den utspelt sin första handling, visat i andra län-
der både sina önskningar och sin förmåga. Utan af-
seende på medlen, utan någon ens försökt jämkning
mellan det fordna och del närvarande, eller mellan det-
ta sednare och det abstracta, formella i sjelfva begre-
pet; med uppenbart bortseende ifrån tid, minnen, för-
hållanden och folkcharakter; m.pd ett ord, i sin vanli-
liga uniform uptradande , och beväpnad dessutom med
det soldat-majestät, som den sjelf, medan den ännu
sökte materiella vapen, men inga hade, så ofta och så
ifrigt fördömde: har det lyckats densamma att åstad-
komma revolutioner, hvilkas följder varit antingen blot-
ta olyckor, nu mera icke ens för fantasien ersättlige,
eller ock högst ovisse, och visserligen icke utan någon
slags jämkande reaction möjlige, njutbare^ för Livet
tillgänglige välgerningar. Det förra blefvo desse följder
i de svagare stater, der de nye constitutionernes var-
agtighet, af allsingen basis, icke ens af en i någon rigt-
ning böjlig massa understödd, måste redan derföre blif-
va lika ephemerisk, som det infall var, hvilket dem infört,
eller ock som den högre politiska magts tålamod visade
sig vara, hvilken ur sin synpunkt dem bedömde. Det
sednare blefvo desse följder i de starkare stater, der
hvälfningarne sjelfve, ännu fortgående, uti en kraftfull
nation ömsom gillade, ömsom granskade, ömsom ogil-
lade, under up växande borgerliga krig, förtorkade inre


65

hjelpkällor och forsvagadt yttre anseende, trösta, genom
hoppets och bilornas bleka spegel, med framtida be-
talningar för de sår, som de redan slagit. Genom de
bestående regeringarnes styrka, eller ock. derigenom ,
att historien redan sjelf gifvit någon liknelse utaf och
något samtycke till det, som denna theori utropar el-
ler erkänner såsom sin egen grundval, har uti andra
stater den falska liberalismen måst inskränka sin verk-
samhet eller hejda sin framfart: men borla har den in-
genstädes varit: den har hängt sig vid allt och i allt
funnit en förevändning : öfver allt har den ock fört sam-
ma lätt igenkanneliga tungomål.



Derföre, finner du män, som tro sig nar som halst
kunna hel och hällen söndertaga hvilken stals organism
som hälst och förmå att, ifrån det yngsta ögonblicket
räknadt, framgent inuti det oändliga tillkommande för-
vandla densamma till ett inom juridiska gränsor slutet
perpeluum mobile, i rörelse satt och i ordning hållet
genom ett halft dussin ämbar af in- och utrinnande
evigt identiskt æquations-vatten: så har du i ett enda
drag den träffande afbilden af denna, någon gång genom
afsigt, ofta ock blott genom instincten sammanförda
schola. Olyckan är visserligen den, att det är något
lefvande, som skall constitueras, och som måste i tiden
construera sig sjelf: men denna svårighet, hvem ville ,
begära att den ens skulle falla dessa reformatorer in ?
Begripa de ens den olycka, som de skulle söka att afhjel-
pa? Har någon sagt dem, eller hafva de kunnat säga
»ig sjelfve, att denna olycka, historiskt uttryckt, är den4
MFiSSmiEZ



64



att den strid, som forut var en yttre stid, och derföre
genom ett i reflexionen afven ouptaget inre kunde för-
medlas, nu sjelf blifvit genom reflexionens magt en in-
re strid? med andra ord, att oordningen nu inträdt
inom sjelfva den region, hvarifrån fordom ordningens
källa utsprang ? Hafva de häraf dragit den slutsats , att
en genom sjeltva erfarenheten begripen eller till begri-
pande framstäld religion ensam löser denna gâtas för-
virring; att denna ensam nu, som alltid, om an med
mera besvär, under en sådan i det hela nödvändig kri-
sis, förvandlar liât till kärlek, misstroende till förtroen-
de; att den ensam, under samma förhållanden, dem
den sjelf skall i vidgad enhet framställa, skingrar när-
varande och förekommer tillkommande villfaielser; att
den ock ensam åt den gräns, som synes inskränka,
ger gestalten af en i och för ordningen söndrande verk-
samhet, och åt gestalten väsendet af ett inre mått;
att den följakteligen ock ensam åt staten förlänar en
icke inskränkande, utan befriande, icke mechanisk, u-
tan organiserande, icke död, utan lefvande, och inom
sina gränsor sig sjelf med glädje utvecklande charakter?
Sådant är för kännaren problemet : en yttre construction
betyder för kännaren intet eller något, allt efter som
han finner eller ock icke finner, det en lefvande eller
lifvet underhållande princip varit constructionens anled-
ning och rättesnöre. Men derom bekymra sig icke våra
förbättrare : det yttre skall hos dem vara principen, vara
garantien för det inre: för nAgot annat.inre, än för tan-
kens och tankeväxlingens friska omlopp sakna de allt
65

sinne: derföre skall ock det yttre när
huru som hälst kunna i lifvet införas:
skall hafva, i hvad fall som hälst, en
eller åtminstone ett bestämdt schema.

som halst och
och detta yttre
bestämd form,

Detta schema

är åter i korthet följande: Först och främst skall den
lagstiftande magten med sä mycken skärpa, som möj-
ligt, söndras ifrån den handhafvande eller egentligen
regerande: sedermera skall ock denna sednare söndras i
tvänne delar, af hvilka den ena skall, åtminstone i den
falska liberalismens uttydning, föreställa den heliga och
oklanderliga moraliska marionetten sjelf; den andra åler
den konstens skiftande färgor ouphörligt undeikastade,
egentligen personliga spelare-hieraicbien, hvilken och
derlöre i hvarje ögonblick skall kunna dragas till rätta
både för åskådarena sjelfve i allmänhet och för dessas
i lagstiftande mening periodiskt utsatta församlingar i
synnerhet. Detta schema, såsom skelett betraktadt,
ogilla vi visserligen icke: det ar oss en gammal poli-
tisk bekantskap. Men det kan uttydas väl eller illa : det
kan hafva lif eller icke lif: det kan vara användbart
eller oanvändbart eller missanvändbart ; derföre kunna
vi ock ej förr af hjertat fägna oss deråt, innan det sam-
ma lif, som inom denna construction skall samlas, haft
en historisk upfostran, innan det vunnit en histoxdsk
stadga och en historisk hållning. Har detta varit hän-
delsen och är skepnadens egen uprinnelse denna; så
skall den sjelf begripa, hvad den falska liberalismen aldrig
förstår, att det, som i denna mening ar en helig doc-





Sved VI»

5
ÖS

ka, d. v. s. en i orden ofrivilligt gifven? men hycklan-
de gärd åt det lefvande i ideen; i den sanna liberalism
mens munn och i dess oförstalda mening är en verkelig,
en högre, en sjelf lefvande personlighet, samt att denna
personlighet lika litet kan lefva i en andelig , soin i en
timelig fångenskap. Med andra ord: den skall veta att
det gifves en trängsel mellan juridiske och moraliske
contrôler, som måste vara skarp, måste vara oundvike-
lig öfver allt, der detta schema är en tom, eftera-
pad form, men kan vara mild och sammanflytande, der
det är en historisk och folkenlig product: 1y i detta fall,
men ock i detta enda, är det en lika glädje för giän-
sen, att vara ett mått för en verkelig och för en lefvan-
de energie, som det är för denna sednare att äga en osökt
och i principen redan uptagen måtlbegränsning. Der-
före kan ock ingen constitution något lif vacka , utan

att sjelf vara pä lifvets vä;

född : ingen kan vara en or-

sak till verkningar, utan att sjelf vara

en verkan af
som den vill

w

krafter, som stå i slagtskap med dem*

framkalla: med ett ord, all constitution skall vara det

nationella lifvets förkroppsligade ordning.

Ensidigheten

är i alla hithörande omdömen lika oförmögen att at-

skilja

som vanmägtig att sammansätta: begrepen af ge-

mensamhet.

ömsesidighet och växelverkan feia den—

samma alldeles

: och skilja förmår den icke ens mellan

en orsak och en anledning, en orsak och en verkan;
ännu mindre mellan det döda och det ledande, eller
mellan det sjelf lefvande och det lif emottagande. Lik
en blek och stel hamn, men buller och fräsande i hvar-


je ögonblick, star der nu det juridiska ; ville gernà har*
ma ljuden af det moraliska, men kån lika litet förträn-
ga detsamma, som dermed sämmansmältå. Det är ej
nog, att pä jorden intet himmelrike kan eller skall va-
ra: jorden skall älven vara ett helfvete i smått, som i gri-
nande calculer lånar gestalten af de förklarades boning»
Calculû, det veta vi alle, träffar säkrast det döda, der-
näst det lif emottagande, och alldraminst det sjelf lef-
vande: derföre beräknas och uttömmas alldrig al mensk-
lig konst hvarken anledningarne eller drifhjulen till det
moraliskt lefvande. Det som liar icke kan ske i det pri-
vata , sker annu mindre i det offentliga : det söm der
ar omöjligt redan i det liktidiga, år ännu mera ömöjiigt
i det successift handlande. Behöfves derföre, fråga vi
icke ulan någon ängslan, något mera an de förväxlin-
gar, dem vi redan antydl, för att förvandla det som
år och måste vara ett sakta fortgående, det, som under
sjelfva utseendet af sldleständ, dock ar växt, till en
ry ckning eller en paroxysm, som kunde blifva återgån-
gens eller sjelfva uplösningens förebud? Fine, graunsedde;
skonsamhet, hushållning, ordning och menniskokonst
underlydande äro icke mindre de politiske kräflerne än dd
physiske. Det gifves ett slöseri, en bullrande verksam-
het, som kan dem förspilla: det gifves en klok Verk-
samhet, som kan dem uprätlhålla och befordra; om än
i det hela af den andeliga naturen dessutom äfven fin^
nes en halsoförmåga, h vilken för de förra icke grimât
svigtar, eller för den sednare någon rigtning behöfver
förändra» Det gifves ock* vi veta det, ingen ensidig-?

■■


68

hetsom ej bär en relatif sanning inom sitt sköte: vi
tro oss begripa pa engång detla rätta och dess relativitet:
vi ifra ej mot det förra, utan mot den föifäklaie deraf,
som ville förvandla ett relatift till ett allmänt och ab-
solut, som ville slå allt lif under en form och som vil-
le göra denna form till ett ögonblicks product. Han
borde dock veta, denne hjertnupne älskare af den för-
sta tanke han råkat tänka, eller råkat i andras sällskap
af en, om än glädjande, dock bestämd och concret er-
farenhet abstrahera; att färgen väl har en realitet, jäm-
förelsevis emot den vattenbubbla, som bär den, men
att den dock i sin ordning är blott ett phenomen utaf
det ljus, som sjelf måhända icke engång, utan att af
högre, dunklare , i naturens eget sköte hvilande kraf-
ter vara framkallad t, blifvit hvad det är: källan till det
yttre lifvets rörliga skepnader.

M





Kanske skall man säga oss, att vi hiltils icke strängt
bevisat den historiska continuitetens nödvändighet eller
moraliska vigt i alla politiska förändringar. Vi erkän-
na det: må hända har den bevisning, vi sökt astadkom-
ma, sjelf mera varit historisk än vetenskaplig: och i den
del, hvari den lånat vetenskapens språk, har den må-
hända mera åsyftat att uplysa frågans vidd och natur,
än tjent att afgöra densamma eller att freda den ifrån
invändningar. Den afsigt, som fört oss att utsäga vaia
tankar, har dock gjort det förra åtminstone lika nöd-
vändigt som det sednare. För tänkaren Kr det här möj-
liga? pä engång allmänna och slränga? beviset dessutom




E3E25

lätt utfördt: det är ock ej ens hos våra motståndare
okunnigheten, som vi tadla: det är det instinctlika un-
danhållandet af sanningen; och hos våra läsare vore det
på sin höjd en lika afsigtlös som ofrivillig glömska,
hvilken vi skulle önska oss kunna till någon del undan-
rödja. Tänkaren vet, såsom sådan, att vi i hela den-
na fråga vistas inom det andeligas, inom de moraliska
krafternes gebit: han vet, att det andeliga, trots sin öf-
riga olikhet med det physiska, dock derutinnan är der-
med fullkomligen lika, att det både står under allmän-
na, eviga lagar och är beräknad t på en utveckling,
hvilken sjelf är dessa lagars närmaste ämne och före-
mål : han vet, att den märkeliga och utmärkande om-
ständighet, det dessa resultaters vinnande här är åt den
menskliga friheten, såsom högre verktyg, öfverlåtet,
val gör, for att menskligen tala, vägen längre, de syn-
bare mot- och tillböjningarne flere till antalet och för
den menskliga kortsynthet en mera vacklande i sin be-
tydelse; men derföre ingalunda rubbar eller antastar
dessa lagar sjelfve: han vet ändteligeii, att, om icke ens
de physiske lagarnes täckelse snart eller långt kan up-
lyftas, så är ett dylikt hopp i afseende på de andelige
krafternes lagar i sig sjelf ännu aflägsnare och mera
långsträckt. Allt praktiskt vetandes ära måste det dock
vara att småningom undanlyfta äfven denna slöja: och
menniskoandan har under delta bemödande en hjelp,
som hon icke ens hur i de physiska lagarnes undersö-
kande: hon har i det djupaste af hjertat en moralisk,
lag inskrifven, inseglet af sin värdighet, den förutfat-
7^

tade idéen af anderikets innersta sammanhållning, den
hon pvilkorjigen måste vörda, om hon än icke eller en^
dast cade’s begrepe den samma i dess rot och i dess
djup. Till theoreliska forskningar i de andeliga kraf-»
ternes sammanhang, ulve kling och ulvecklingsförhållan-,
den, kan, det är sannt, icke denna lag egentligen i po-e
siiif mening, såsom ock sjelf varande en anticipation,
tjena: meii den är dock, â^ven under denna forskning,
ett mägtigt iillbakahåll; en tygel pa forirringar; en vaiv
ning emot all förmäten kortsynthet: och i delta asseen-s
de är verkan af delta synglas, så ofta det än under po-
litiska djscupsipner föraktas eller bespoltas, föi tançai en
sjelf vida vigt i g^re, äu den ensidiga verldsmenujskan det
någonsin förmodar. Och derfore hatva vi ock kallat det
allmänna bevis för lätt ulfördt, som, for att inses, en^
dast behöfver detta stpd: och vi hyfva ickç ens trott att
lättheten uti dess utförande skulle ligga i vagen fur dess
stränghet. Det är nemligen, måste härunder älven den
politiske tänkaren säga sig sjelf, omöjligt, att rättvisans,
heliga lag och ett historiskt resultat af andeliga krafters
utveckling kan sinsemellan stå uti verklig motsägelses
det är omöjligt, att en lycklig eller fortväxande frukt
ntaf denna utveckling kan i positif memng vara berak^
nad på ett våldförande af denna eviga sannnanhällnings,
lag: endast det är möjligt, då Försynens beräkning icke
är\år beräkning, då vi skåda delar, der Försynen sett
ett helt, vi ögonblick, der Försynen omfattar evigheten;
att det enskildta onda vändes i Försynens hand till en
medelbar länk uti det godas oändliga kçdja. Men mtet
71

andt kan såsom sådant bestå: det innehaller inom sitt
eget sköte, afen evig nödvändighet, fröet till sin egen
uplösniiig : endast det goda är seger och frö till seger:
endast det goda består, efter det är grundkraften för
allt bestånd. I den Alsvåldiges ögon är derföre ock men«
niskofriheten sjelf visserligen af oändligt värde, tecknet
till skapelsens fullbordan och dess slut minut: men betrak«
tad i sitt yttrande och jämförd dels med sin verkan dels ock
med sin utvecklings stora ändamal, är den icke annat än en
länk , ett redskap i en tingens högre ordning. Det passar»
mena vi, den vise att göra detta erkännande, och ingen är
vis , som ej detta erkännande gjort. Gudsfruktan, halve vi
tänk!, är all moralisk, d. v. s. all i sig sjelf bestående hand-
lings källa; all vishets begynnelse, all andelig forsknings
närmaste och omedelbara controll. Redan ur denna syn-
punkt, hvad är, halve vi frågat oss sjelfve , aktning för den
historiska çontinuiteten i det moraliska och politiska lif-
vets utveckling annat, än religion och rättvisa förena-
de? hvad är dess motsats annat, än dessas motsats ; lätt-
färdigt, orättvist och gudlöst öfverdåd? Eller om en
stat först och främst i sin egen natur är den högsta
och mest sammansatta af menskh’ga anstalter, der en-
skilie arbeta för generationer, och det enstaka godtycket
försvinner under Försynens egen ledning uti den bestän-
digt blifvande produeten, liksom cn droppa uti hafvet; och
om för det andra staten uti sin utbildning följt en be-
stämd, för menniskoögat öfverskådlig rigtning ; varit uti
ett gifvet utvecklingssystem innebegripén, utarbetat en
gifven form, uti bestämda organiska skapelser utlalat
sitt eget lif: hvilket lättsinnigt, öfvermod hos den sv^
72

ga, i ett ögonblick lefvande tidsmenniskan, och vi til-
lägga, hvilket hädiskt fuskande i Försynens egen stora
verkstad, att vilja eller tilltro sig kunna på en gång i
ett gi vet tidsmoment sönderbryta dessa former, förstö-
ra dessa långsamma skapelser, förändra denna rigtning,
bit lör bit söndertaga machinen, för att åter samman-
sätta den efter former; hvilka med den förras inlet
sammanhang äga; hvilka måste söka sig ett ämne, det
de skola up fylla, då i den föregående skapelsen form
och ämne vänligt mötte hvarandra ; hvilka måhända in-
tet sådant kunna eller skola finna, efter de sjelfve äro
en tom ram, en ingenstädes passande andelös skepnad?
Hvem vågar, hafva vi vidare frågat oss. säga om se-
klers arbete: det har till intet båtat: det allt hade, i af-
seepde på det närvarande, varit bättre ogjordt: det är
icke erçs en länk i den framgående kedjan : här måste
hon, sådan hon är, sönderbrytas och ringlas å nyo:
icke ens en öfyergång ifrån den förra modellen till den
sednare skaf! sökas, skall förmedlas : det vore att dag-
tinga med sanningen, hvilken, ifrån detta närvarande
ögonblick, genom blolta böjningen af statshjulets figur,
skall segrande inträda i verlden, skall underkasta sig
allt ämne, skajl kunna till och med lefva utan allt äm-
ne, med punkter i stället för organiska massor, med
sentenser i stället för almospher, med de kortsynta men-
niskofundernes enhet i stället för Guds lag och plan?
Uti ett sadant tal, — och skulle den falska liberalismen
öppet utsäga sin innersta tanka, så vore det denna, —
är det svårt att säga, hvilken som mera smädas, Gud
sjelf eller menniskofriheten, såsom verktyget föi' Guds


73

högsta afsigter: och hvilken sanning som djerfvare för-
nekas, den att all andelig skapelse star under en utveck-
ling, eller den, att denna utveckling sjelf följer stadi-
ga lagar. Derföre tro vi ock religionen ensam kunna
vederlägga detta lättsinniga foster af tidens uplysning:
och vi hafva ingalunda blygts att såsom sjellva kärnan
af vårt bevis bruka denna vederläggning: ty religionens
ståndpunkt, veta vi, på den ena sidan, vara på engång
den djupaste och allmännaste af alla: på den andra, pas-
sar ock falsk blygsel ingen mindre, än bekännaren af
den högsta sanning. Blott i ett alseende star den mo-
raliska vederläggningen här under den religiösa: ty för
öfrigt är ingen moralitet sann, som ej utgått ifian reli-
gionen : de stå eller falla således i det hela med hvar-
andra. Klart är nemligen, att de organiska gestalter,
vi hitlils omtalat, såsom utur tidens sköte genom hi-
storisk utveckling framgångne, icke kunnat framträ-
da, utan att hafva efter sig och sin form bildat och
bestämt rättsförhållandena sjelfve mellan de sam-
manlefvande, både i deras ämne och i deras propor-
tion. Dessa gestalter kunna ej sönderbrytas, utan
att med det samma rubba och förstöra dessa rättsför-
hållanden för det tidsögonblick sönderbrytandet sker.
Att denna betänklighet när som hälst är af tn betydan-
de vigt, är lätt att finna: och det är denna som här
närmast påkallar moralens särskildla upmärksamhet. Den
är stor, säga vi, denna betänklighet: den blir sa myc-
ket större, ju djupare man är öfvertygad derom, att in-
tet bestående resultat af den menskliga frihetens egen
utveckling kan stå i motsägelse emot rättvisans heliga
Jag: den fogar sig således ock vänligen intill den reli~
giösa betänkligheten: inen (len står i det afseende inun-
der denna sednare, att den endast darrar för den när-
varande generationen, dåden sednare tillika ser genera-
tionernes och ulvecklingens egen continuitet genom det
enstaka menskliga öfverdådet sättas i våda. Denna dju-
pare ögonblickliga skälfning har dock, vi erkänna det,
den religiösa ståndpunkten tiUräckligen betalad genom
sin högre säkerhet. Den mäter tillika förelagets egen
fåvitskhet: den moraliska synpunkten kan, för sig ta«
gen, endast svida vid de sår, dem ett ögonblick slår,
men, såsom det synes, intet blott Ögonblick kan läka.

Vi vänta oss den invändning, eller, rallare sagdt,
den beskyllning, att vi under religionens egen mantel
vilja införa en politisk fatalism, som skall motsätta sig
sl'a genom, vishet och menniskoberäkning asladkomna
förändringar i statens form och organiska skapelser. Det-
ta har så mycket mindre varit vår mening, som vi i
detta fall bort vända vårt tal emot utvecklingen sjelf,
och det redskap, som skall den utföra. Derföre för-
moda vi icke heller, att det är tänkaren, som skall gc«
ra oss denna förebråelse : skrikarens akta vi åter icke;
redan af don orsak, att den minsta vändning i talet
är på hans sida oss förut väl bekant och beräknad. Det
är ej de historiska formernas böjningar och utvexling ;
det är det lättfärdiga förakt, som i hvarje punkt af ti-
deji är benägen och tror sig kunna dem krossa, hvilket
vi afråda och ogilla : det är ej deras evighet i och för
aig; det är nödvändigheten af saktare öfvergångar ifrån
den ena till den andra: det. är med ett ord aktningen
förhistorisk continuitet, «om vi predika. Lemnas, un-
der dc^sa nu nämnda vilkor, eu lorm al sin egen ut-
daning, sedan den sjelf sä tillkommit, att ämnet och
formen äro liktidige, eller alt det förra föranledt den
sednare och den sednare endast sammanhållit det förra: sä
försvinner, mena vi, icke formen, utan att hafva ut-
vecklat allt det lif, spm kunnat under dess fostrande
tkugga trifyas: den vidgas, sa länge den kan vidgas utan att
brista, om det lefrande ämne, som inom densamma ömsin-
tes, sjeff genom sin tilltagande kraft det fordrar: den m-
skränkes, om delta lefvande ämne sjelf lörmmskas eller
ock söker sig med en ny riglniug äfven en annan omgrans-
ning: med andra ord; den följer i alla sina förändringar det-
ta ämnes skiften; och den dör icke, utan att ånmet^f-
verväxt densamma: i detta sista fall behöfver den ater
sällan af menniskohand krossas; innan della behof up-
kommer, har det öfverflödande ämnets lif merändels
redan valt sig sjelf eller ock redan färdig för sig funmt eu
nybostad. Sådan är naturens gång: sådan ordningen for
både kroppsliga och andeliga krafters utveckling : ostraffad
sårar man den alldrig: man bestormar den lorgälves;
man larmar ett ögonblick, och måste tvungen af de la-
gar, man i sin yrsla misskänt, ater söka sig en vag
för att på den gamla banan ånyo inkomma. Tiden, hvd-
ken, redan såsom närvarande, desse vise pockande på-
stått hafva på förhand afgjort deras lärors sanning skall
derföre ock sjelf i ett nytt ögonblick bhfva deras lorsta,
deras bittraste tuktomästare : leende i sin^ varning skall
hau icke länge dröja, innan han störtar lärmme och e-
76
ras predikanter i den glömskas afgrwnd tillbaka, utur
hvilken de sjellve förtidigt eller uproriskt upstego.

Dessutom, hvad är all, äfven i stort tagen, stats-
forms förhållande till statslifvet sjelf? Ingen form lefver
af sig sjelf: ingen form har skapat sitt eget lif: ingen
meddelar eus, såsom sådan, lif: den mottager sitt lif
af ett annat, af en inneboende anda, och lefver med
sitt ämne, men icke utom detsamma: den är sjelf en
product, en sammansmältning på den ena sidan af jäm-
nade och i ordning bragla rättsanspråk, och på den an-
dra en ännu innerligare sammansmältning af juridiskeoch
moraliske elementer. Det är en frihet, som inom den-
na ram sammanhålles : det är en annan, som sjelf bil-
dat den: den förra är en frihet, som behöfver förmed-
las, den sednare den frihet, som sjelf förmedlar: och
denna är åter intet yttre, icke heller en blott beräk-
ning, en prutande eller contrôler afvägande fyndighet:
den kunde intet inskränka, utan att hafva inskränkt sig
sjelt, intet bilda, utan att vara sjelf bildad: den är släg-
tets i nationerne, nationernes i sina natur-ombud sam-
lade, men för öfrigt i alla delar spridda, i alla ordnin-
gar fortlefvande moralitet. Inser man ej detta allmän-
na förhållande, erkänner man ej det sammanhängande
i denna växelverkan, eller erkänner man det i orden,
utan alt förstå det i dess grund och i dess följder; hu-
ru skall man i någon statsform se annat än en yttre
infattning för ett yttre? huru skall man med oväld kun-
na sinsemellan jämföra de i tiden växlande eller de i
rummet olikartade ? huru skall man utan vidskepelse
77

pâ den ena sidan, utan köld och likgiltighet på den an-
dra kunna bedöma en enda? eller huru skall man i den-
na punkt veta alt lasta med måtta och att berömma
med förstånd? Har man blott yttre matt alt anlägga,
så ar all olikhet redan ett fel, och det enda fel: all
likhet genast förtjenst, och den enda förtjenst: det
gifves ett lif och en form, och båda äro toma ab-
stractioner: berömmet är icke mindre ytligt än tad-
let, och, om möjligt vore, i det afseende ännu yt-
ligare, efter själen i det värde, som verkligen till-
hör den statsform, som uphöjes såsom den enda och
normala och ojämförliga, i samma mån, som det är en
bättre själ, redan derföre måste för desse beröm mare
vara af allt det aldraminst förstådda. De, som åter sä
dömma, hvart leda de dem de ville föra? Föröka de
eller minska de deras lycka: minska eller föröka de de-
ras olyckor: föröka de eller minska de känslan af bå-
da delarne ? upbygga de eller nedrifva? förbättra de el-
ler oroa? upfriska de^ gifva de stadga åt den sundare
kärna af nationen, som, i samma mån den sjelf är sund ,
lockar allt flere och flere till delagtighet i sitt lif; eller
förleda de de lemmar, som ännu vandra i lösare floc-
kar uti granskapet af statens peripheric, att vilja lika
obehörigt som otidigt förtränga den förra och sätta sig
i dess ställe? Vi måste icke misskänna det: intet in-
dividuum i staten finnes, som icke, med eller ulan sär—
skildt medvetande utaf sjelfva processen, är invecklad i
den ouphörligen fortlöpande förmedling mellan allmänn
och enskild frihet, hvilken, såsom förmedling, förkun-
nar sig i hvad vi kalla allmänn och enskild rätt. Och
del med borgerliga lifvet betyder, isin adta o'ch fnensk^
liga bemärkelse, sjelfva medvetandet af denua inveck^
ling. Ty menliiskans ära är det alt känhä silt lif ocli
att åtminstone ana dess betydelse. Hon skall ej vara
en medvetslös länk i den kedja, sum på alla sidor om-1
slutar henne: ej heller blott mottagande ett lif, utan
afven giFvande, och känna det hon år båda tielarnci
Med ett ord, det hela skall ej blott sjelf vara ett lif, det
skall ock kännas såsom lif i alla sina deläf. Men der-*
före måste ock detta lif långsamt utbildas, långsamt
sprida sig sjelf i sammanlöpande, oni än mångfaldige
och på olika tider sig ringlande kretsar : derföre är för
olike nationer icke heller ntvecklingsbanau den Samma t
derföre förvarar ock historien minnet af stora periodi-
ska omväxlingar; sjunkningar och höjningar i sjelfva
det intensiva och simultana af detta lif hos samma na-
tion eller hos flere liktidige. Det. finnas olyckliga pe-
rioder i historien, då delta inre lif synes vara i det
närmaste utdödt. Alen då synas alla former med det-
samma döda, och den ena lika dÖd som den andra: till
tecken deraf, att från formen sjelf intet lif utgick; att
all form var hvarken mer eller mindre än den rörliga
andans bädd. Tag i detta olyckliga ögonblick en ny
form , och sätt den i stället för den andra synbart
utlefvade; låna den älven ifrån en nation, som blommat
eller ännu blommar: denna nya form, skall visa sig
i sin födelsetima död. IIvårföre ? ty ingen inre kraft
hade framkallat eller kunde uprätthålla densamma: det
var qvacksalfvaren, som föreslagit och infört den: och
det sönderfallande lifsämnet kunde nu i sin uplösnkjg
79

mottaga hvilken skenbar gestalt som hälst : afven den
inre reaetionen hade försvunnit: endast en yttre åter-
stod: eller ock måste man albida det motstånd, som
utgår omärkligt, men i detta fall ganska hastigt, ifrån
tingens eviga ordning. Måhända skall ock den nya
formen endast förvirra och ännu mera plåga den döen-
de kraftens sista ryckningar: endast genom olyckans
pinsamma närvaro skulle den sjelf kunna astaokomma
något lif. Det gifvas andra perioder, då lifvet ännu
friskt och växande söker sig, med mer eller mindre
oro, under sak tare eller hastigare böjningar, nya vägar
och nya ändamål. Mildra, sa vidt du kan, denna oro,
och, forssar floden för starkt, sök att genom sidoled-
ningar sakta dess gång: den skall småningom finna sig
sjelf sin brädd: och denna skall vara sa mycket varag-
tigare, ju långsammare det arbete varit, som graft den-
samma, och ju mera parallel dess närvarande riglning
löper med den föregåendes. Det gifvas ändteligen ännu
andra perioder, då det lif, som varit, visar de föista
svmptomerna till aflagande, eller det lil, som flyktat,
förebådar ett åter upvaknande. I det förra fallet, huru
skulle man benämna det foretag, som plötsligt ledde
det på en ny, ännu oförsökt bana och med detsamma
entledigade det antingen ifrån all upsigt, eller ifrån den
det vant sig att hörsamma? I det sednare, hvem ville
välja just denna epok af ett återkommande lif, hx ilkei,
liksom allt nytt lif, är svagt och måste sakta stärkas,
valja den, säga vi, för att rubbande experimentera pa
Ufvets egen lag : d. v. s. för at t försöka, om icke nu
8o

ra än förut, en konstform kunde framkalla ett lif eller
uprätthålla detsamma, sedan det hvarken sjelf framkal-
lat formen eller kunnat af denna framkallas? Ett språng,
som den friska menniskan alldrig behöfver göra, och
livilket man i alla fall borde afrada henne, skulle man
tillstyrka att det gjordes af den ur dödsdvalan upvaknan-
de menniskokraften? Och är språnget icke ens ett språng;
är det en mechanisk lyftning af en död eller döende ma-
teria ifrån den bostad, den innehade, sasom lefvande,
till en annan: måste man ej atminstöne fördöma den
gycklare, som ville inbilla någon, att detta vore antin-
gen sjelf elt lifsyltrande eller kunde föra till ettsadanl?

Sådant ar i allt stats-lif förhållandet mellan orsak
och verkan, mellan form och ämne, mellan garantien
sjelf och det, som en sådan behöfver eller kan emot-
taga. För våra påståenden hafva vi tingens natur till
grund och historien till vitnesbörd. Vi upmana tän-
karen att ifrån någondera gensäga oss. Ingen blott
form, påstodo vi, förmår framkalla ett lif. Är den
medborgerliga andan åter i sin egen utvecklingsgång lef-
vande, så skapar den sjelf sin form: all konstinbland-
ning, som ej har ett historiskt lif till sin grundval, är i
detta fall en förvirring eller en skenbarhet. Är denna
anda ändtligen döende eller död, så är samma inbland-
ning , genom sin fruktlöshet, a nyo endast en källa till
alternativiske skenbarheter; bedräglige. som förut, för
öfrigt med eller utan afsigt att bedraga på skådeplatsen
införde. Förstår man dessa sanningar, och vet man
dessutom; att hvad man här vanligen prisat, om än un-
Si

der den ärbara titeln a£ en blott anledning, icke em
detta är för dem, som ej sjelfve skapat denna anled-
ning, ej förstå dess mening, ej äro efter det stycke af
utbildning som de genomvandrat, i stånd att derutaf
manas: med ett ord: känner man all utvecklings psychi-
ska lag; känner man, att menniskan icke är bestämd
att blifva fri ulan att göra sig fri : så kan man ock med
detsamma begripa värdet af det försök, som vill med
konst och beräkning skapa statsformer och institutioner
efter en abstract bild, hvilken sjelf i nationens lif in-
gen motsvarighet äger. Ingenstädes äro nemligen, så-
som här, och i den innerlighet som här, existens och
bestånd, det innehållande och det innehållna, värde och
grad af värde,, skick och anda ett och uti ett samman*
löpande. Formen, som består, har endast en borgen; den
gemensamma anda, som bildat densamma: den, som
växlar, åter en enda; denna andas inre och successiva
utveckling : continuitelen är bådas vilkor, bådas band
och bådas enhet. Den plötsliga Öfvergången vore har
sjelf ett störande, om den an blifvit af inre orsaker
framkallad: ännu mindre varde har den, om den af en
främmande kraft åstadkommes: den vore ock då för ö-
gonblicket vådligare, så vidt icke vådan sjelf funne en
naturlig gräns i den här annu snarare vundna ärfaren*
heten af försökets egen fruktlöshet. Med andra ord :
ingen annan åsigt tillbjuder sig i det politiska, an i det
moraliska och juridiska: andeliga lagar kunna ej, det
vete vi redan på förhand, motsäga hvarandra: de stå

S^ea VI,

6
8s



alle sinsemellan i ett evigt förbund: alle stå de ock uti
religionens underdånighet.

”Staten, säger Adam Müller, är ett continuum
i tid”. Ingen nekar, vid minsta eftersinnande, att så
verkligen är ; men ofta nekar man, eller underlåter åt-
minstone att påyrka, det denna charakter tillhör sjelf-
va statens väsende. '’Derföre beklagar jag ock, fortfar
han, att denna sanning så sällan och så litet behjertas,
Zanligen tänker man, alt begrepet om en stat är ut-
tömdt, då den tänkes såsom en genom ratt samman-
h ?Jlen mängd af liktidigt på ett rum sammanvarande
n-enskliga individuer, hvilka för ett allmänt ändamål,
så eller så bestämdt eller bestämbart, blifvit förenade:
ntan att man tillägger, det denna förenings lif i sitt in-
nersta sammanhänger med de generationers lif, som fö-
re de nu varande utgjort samma stat, och med deras,
som efteråt skola utgöra densämma. Hade man om
denna sednare sanning så djup öfvertygelse, som ve-
derborde; kunde val då någon tilltro sig sjelf eller en
annan inom samhället lefvande ledamot förmågan att
begifva sig liksom på ett ställe utom staten, der han
kunde stå, protesterande emot ett sammanhängande verk
af årtusenden, och företecknande statskroppen en ny
bana, hvilken den, med rakt lemnande af den gamla,

borde gâ för att vinna en i den abstracta tanken fun





nen fullkomlighet? Med andra ord: skulle han, utan
att ana, det han företoge sig ett fåfängt göromål, kun-
na ställa sig liksom vid början af all tid, menande, att



. iw x n h r ■
85 -

det nu först komme an pä att uptätta en stat; att hans
byggnads-ämne vore ett blött virke, hvilket han kunde
gifva hvad form som halst; att allt föregånget vore en-
dast en kedja af försök, som for honom utpekade hvad
som mer eller mindre nalkades hans eget ideal? Eller
skulle han tilltro sig äga förmåga att ställa sig vid slu-
tet af all tid, lör att sjelf undervist af alla föregångna
generationers vishet och erfarenhet så i sin person be-
gränsa denna sednare, såsom vore intet nytt lif, som
aterstode att utveckla, och såsom kunde nu mera en
absolut lagstiftning göras, den de efterkommande, vid
vite af sitt förnufts charakter, måste hylla och aldrig
kunde, utan till sin skada, förändra ?” Müller målade
pa sin tid sitt lands publicister. Är det annat än ett
echo af dessa, som vi hos oss ännu höra? Mel sam-
ma Ijumhet eller med samma räddhåga antaga vi ännu
samma sanning. Vi skulle kunna erkänna, att det för-
flutna och det tillkommande måste i någon mån på vå-
ra beslut inflyta: men den storartigare och fordom icke
sällsporda predikan, att de hafva äfven en gifven rät-
tighet att såsom röstägande vid våra öfverlaggniugar
höras, skulle vi nu mera icke utan med löje ellei' för-
våning emottaga.

Folket, säger man sig sjelf beständigt,ar icke blott
den högsta och ursprungliga, utan äfven den allestädes
och i all tid närvarande souverainen. Derföre, ihenar
man, kan ock på dess befallning, eller, hvad som of-
tast varit detsamma, efter ett infall af dess tysta, än i
84



;

i

mörkret smygande, an i ljuset vandrande padrifvarc,
när som hälst, all historia, all bestående rätt försvinna
och staten följagteligen med detsamma constituera sig
till en enstaka punkt i tiden» Detta sista påståendes eg-
na och inneboende orimlighet, älven när det klädes i sin
mildaste drägt, hafve vi bemödat oss i det föregående
att ifrån de allmännaste sidor uppvisa. Till undersök-
ningens fullstänclighet skulle nu ock höra att granska
den förstnämnda satsen om folkets egen högsta och ur-
sprungliga souverainilet : en sats, hvilken af den redan
vederlagda orimligheten förutsattes, men hvilken, äf-
ven antagen, sjelf icke nödvändigt leder till de slutsat-
ser, som vi nyss ogillat. Vi maste fatta oss i koithet.
ty icke engång de allmänna principier, som vi omfat-
tat, eller de allmänna påståenden, som vi göra, kunna
vi vid detta tillfälle närmare tillämpa. Hvad den sist-
nämnda satsen åler angår, blefve vi måhända, äfven
vid dess allmänna granskning, alltför vidlöftige, om vi
tillika skulle upptaga alla de vändningar, som begagnas
för att öfverskyla eller undandölja dess antagande. Den
falskhets-princip, som ligger i denna mer eller mindre
förklädda premiss, maste vi dock ataga oss att utpeka,
på det att det sanna eller oskadliga åtminstone för begrepet
måtte äga något skiljemärke.





Vi hafve redan anmärkt, att mänga stater, utan
att derföre i rättsgiltighet brista, ännu icke kommit till
något sådant genomgripande allmänt fördrag, som i la-
gar uttalat regeringsmagtens vidd och skaplynne. Att
folket i sådana stater, hvarken facto eller jure, i nagot
85

det minsta afseende är souveraint, hoppas vi oss, efter
den särskiljning vi nyss gjort af de bada till gransk-
ning uppkastade frågorne, icke ens behöfva bevisa. Ulur
det rättstillstånd, som härunder råder, kunna icke hel-
ler sådana stater komma; utan antingen igenom en re-
volution , hvilkens rättsgiltighet i och för sig endast kan
factiskt bedömas, och hvilken i allmänhet sjelf endast
af en ölver hufvud hängande nöd kan ursägtas ; eller ock
igenom ett ordentligt af den verklige souverainen sjelf
inledt statsfördrag. Men äfven i de stater, dar ett sådant
allmänt statsfördrag finnes, torde man hafva svårt, vid
ringaste eftersinnande, att tilldela folket, i nagon läm-
pelig mening, den ringaste grad eller art af souveraini-
tet, såsom ursprungligen ägd eller bibehållen eller för-
värfvad; om man med souverainitet annars det minsta
mera menar, än statens egen slutenhet eller yttre oaf-
hängighet. Det olycksaliga half-begrep, som till alla så-
dana, mer eller mindre skumma, föreställningar sjelf
förledt eller till förledande varit brukadt, ligger i det
schema af en uppdragen, delegerad magt, som man tänkt
sig uttrycka väsendet och resultatet af ett sådant i idéen
fattadt eller i verkligheten afsluladt fördrag. Detta pri-
vat-rättliga delegationsbegrep påstå vi åter i ett ganska
hufvudsakeligt afseende vara högst oskickligt aU uttryc-
ka det offentliga förhållande, hvarom i denna punkt är
fråga: och i samma grad, som det är oskickligt, mena vi
det ock vara förvillande. Man uppdrager nemligen, man d e-
1 e g e r a r en magt, som man sjelf förut haft: men absolute
ingen annan : begrepet är således falskt och falskt användt,
så snart det är fråga om någon magt af annan beskaf-
fenhet än denna. Men af denna beskaffenhet kan rege-
ringsmagten, om man tager densamma i lika vidsträckt
bemärkelse med statsmaglen sjelf, aldrig vara: tänker
man åter denna i sin fullhet betraktade statsmagt för-
*

delad, d. v. a* sammansatt, så att den så kallade rege-
ringsmagten sjelf skulle deraf endast bilda en särskild
function; så är det4 om denna del af statsmagten lika
falskt, som om hvarje annan del deraf , och om hvarje
annan del, lika falskt som om denna, och i allmänhet
lika falskt om det hela, som om delarne, att säga, det
den tiljhört, innan den så kallade delegationen skedde,
folket sjelf. Hade folket åter ingen sådan magt att i sin
helhet eller i sina delar bortlemna, så är bibehållelse-
begreppet af det hela eller af en del lika falskt, och om
möjligt vore, ännu falskare än begrepet af ett ursprung-
ligt ägande, Det man ej ens i en del äger, det kan
man icke hellex* i någon del bortlemna : och det man ej
ena i någon del kan bortlemna, det kan man ännu min-
dre i en annan del behålla, Statsmagten är, fördelad
eller icke fördelad, en på engång sammanhållande och
sammanhållen, en concentrisk magt, som nödvändigt
står gent emot det materiale, hvars i strid råkande
eller utan strid sig utvecklande krafter den åtagit sig alt
styra eller förmedla. Är den odelad, så slår den i mot-
sats emot dem, öfver hvilka den upkommit: är .den
delad, så står den det icke mindre i hvarje sin del,
än i sitt hela. Med det samma folket constituerar sig
till folk, constitueras den ifrån folket väsentligen åt-
skilda statsmagten : utan det förra vore lika litet det sed-
nare möjligt, som dçt «ediaare utan det förra. Folket
8?

skulle såsom folk ingen enhet hafva utan i och igenom
statsmagten» Statsmagten sjelf skulle ater ingen stats-
magt vara, utan alt för sin del hafva folket, såsom
aggregat betraktadt, till ett gent emot sig stående. Sön-
dringen är har enhet och tecken till enhet. Motsatsen
är nödvändig för tanken: i verkligheten är den genom
sjelfva den enhet, som vi kalla statsmagt, och endast
genom denna, uphäfven. Den, som ville tilldela folket
Charakteren af souverainitet, skulle således ock i och
med detsamma påkläda det anarchiens bojor: tygenom
motsatsen, tänkt såsom verkelig och ouphäfven, vore
folket allt lif, all enhet berÖfvadt: uplösningens vilda
krafter skulle i samma ögonblick återtaga sitt herra-
välde. Den som i dessa påståenden ville försöka att
gensäga oss, skulle således behöfva bevisa, antingen,
att något sådant, som här tänkes delegeras, nemligen
en coneentrisk, allmänn och dock i personlighet klädd
magt, sjelf i någon minsta del af sig förut legat pa den
andra sidan; ett bevis, som vore en orimlighet redan
att företaga: eller ock skulle han bevisa, det den efter-
åt visserligen tänkbara fördelningen af den concentri-
ska magten på flere personligheter, hvilka tillsammans
utgjorde en moralisk person, ägde något sammanhang
med eller någon förmåga att förändra naturen utaf det,
som likaväl förut var som efteråt fortfar att vara ett
aggregat, samt endast uti sjelfva statsmagten finner sin
enhet: ett bevis, hvilket vore lika omöjeligt; efter den-
na fördelning endast och allenast afser skaplynnet af den
i alla sina elementer efter begrepet nya slatsmagtens
personlighet, och detta skaplynne sjelf kan vara ganska
88

mångfaldigt, utan att rubba den enhet, hvarigenom den-
na constituerade magt är pâ engäng ett concentriskt och
med det samma ett all magt inom sig bärande gent e-
mot stående. Det fördrag, som här tänkes, måste så-
ledes ock, så vidt det med nagon reda eller sanning
skall tänkas, i alla afseenden tänkas såsom constituti ft
och icke såsom translatif t. Endast fragmen terne af den
physiska magt, hvilken sjelf till en enhet sammansatt
utgör verktyget för statsmagten, kunna tänkas förut haf-
va legat på den andra sidan. Utom detta physiska bi-
drag lafvas ock pa den andra sidan åt statsmagten intet
annat än det negativa af undergifvenhet: och det enda
förbehåll, som kan göras, jemte eller utom fastställan-
det af statsmagtens personliga skaplyni e, är uttalandet
af statsmagtens eget quantum, jemföielsevis mod den
vidd, hvarunder statsändamålet sjelft är af folket kändt
eller ärkändt. Skiljer man åter, såsom någre gjort,
för begrepet, uti statsfördraget, mellan ett så kal ladt
subjectionsfördrag och ett annat såkalladt constitutions-
fördrag, så är lätt, af redan nämnda orsaker, att finna,
hvårföre det sednare för reflexionen nödvändigt lånar
formen af ett i sin art och beskaffenhet tillfälligt för-
drag; då det förra åter, såsom uttryckande sjelfva vä-
sendet af föreningen har ingenting af denna tillfällighet;
är ett allmänt och nödvändigt, både till form och inne-
håll, hvilka har sjelfve sammanfalla: hvarföre ock det
förra förutsätter det sednare, på samma sätt, som all
fråga om huru något skall ske förutsätter den frågan,
såsom förut afgjord, att detta något skall ske: subje-
ctionsfördraget förutsätter åter aldrig constitutions för-
«9

MW,-*	mw

draget, utan framkallar det endast, såsom all erkänd
nödvändighet deraf, att något skall ske, framkallar en
individuell fullbordan derutaf, sedan det är gifvet, att
det, som skall ske, kan pä Here sätt verkställas. Så-
dant är förhållandet, då detta fördrag tankes, och så
vidt det kan tänkas, såsom man vanligen säger, i ideen
eller in abstracto. Icke en gång efter denna idée kan
folket, såsom folk, sägas någonsin hafva halt eller be-
liållit den minsta del af souverainitet: hvårföre ock re-
dan härvid delegationsbegreppet är ett falskt och för-
villande begrep. I verkligheten åter motsvarar i någor-
lunda rättlig fullständighet icke något enda concret fall
det abstracta i begrepet, utom måhända det sällsynta,
då en redan bildad mängd af medborgare, utgående ut-
ur skötet af en redan danad, den de lemna, komma i
tillfälle att skapa en ny stat. I alla andra fall, finnas,
såsom redan är tillkäimagifvet, då man bortser ifrån en
våldsam omstörtning, hvarvbd det rättliga sjelf intet ge-
hör eger, äfven äldre fullt rättliga förhållanden, som
ovilkorligen fordra att respecteras. Har t. ex. förut en
ren, i sin uppkomst-timma, såsom i sitt hela fort varande,
patrimonieltgestaltad Monarchie existerat, hvilken äfven i
magtkan vara ganska begränsad, utan att vara det genom all-
männa hela stalslifvet omfattande fördrag: och Monar-
chen här sjelf inledt och samtyckt till ett allmänt stats-
fördrag, hvarigenom hans förra magt antingen bestäm-
mes eller inskränkes eller förändras ; så blir delegations-
begreppet för den sålunda förändrade och i vissa de-
lar alltid qvarstående magten tydligen så mycket mindre
9°

passande, jeni fö reise vis mot livad det var redan för ab«
stractionen, som magtens grundval nu både varit och
annu fortfar att vara en egen rätt, hvilkens icke upp-
häfvande och åter emoltagande, utan blotta inskränkning
eller bestämning eller förändring Regenten sjelf bifallit.
Men inskränkningen eller förändringen kan åter sjelf i
intet annat bestå, än antingen i förvandlingen af en o-
samm-msatt statsmagt till en sammansatt eller i för-
vandlingen af en så sammansatt till en annorlunda sam-
mansatt: och vi hafve redan visat att denna olika figur
uti statsmagten icke föranleder det aldraminsta anspråk
hos folket, såsom folk, på egen souverainitet: ty folket
förblifver i alla fall, och i det ena fallet lika mycket
som i det andra, ett gent emot souverainiteten slående
materiale.



Ett enda allmänt, val icke strängt rättligt, men
likväl politiskt och historiskt skäl till den förvandling
eller inskränkning, vi här omtalat, kan anföras: och ro-
par den så kallade tidsandan på constitulionella tör-
fatluingar uti monarchiska stater; så har den, mena vi,
till detta rop ett enda lika allmänt som vigtigt skäl. De
patrimonielle, i Europeisk stil uppförde, Monarchierne
hade nemligen en gräns för sin magt i sin egen histori-
ska basis. Då de uppkommo och började sin utbildning,
hade hvarken statens lif och sammanhang, eller dess
sig derefter vidgande ändamål den utsträckning, som bå-
da delarne igenom samhällslifvets stigande utveckling
sedermera undfingo. All högsta statsmagt har åter en






9l

naturlig grans just uti gränsen för denna omfattning. Då
dessutom palrimonialcliefen sjelf, såsom den relatift
mäst oafhängige, endast stod, lör att sa säga, pa den
pyramids spets , hvars stigande ordningar i jemförelse
med hans egen, utgjorde en kedja af intensift mindre
oafhängigheter, men detta oaktadt voro i grad bestän-
digt uppåt växande: så låg i sjelfva denna organisations
gestalt en icke mindre betydande gräns för chefens e-
gen magt. Jämnade nu på den ena sidan samhällets e-
geu utbildning dessa underordnade förhållanden; eller
fick patrimonialmagten, som måste följa samma impuls,
ett stöd uti en ny magt, hvars sträfvande var att till
denna jämnad bidraga; och var pa den andra sidan eu
högsta afgörande magt lika nödvändig, da statsändamå-
let och samhällslifvet fick en större omkrets , som då
den slutat sig innom en trängre; och kunde ändteligen
denna högsla magt ingen annan tillfall:', än den, som
redan under det inskränktare statslifvet densamma in-
nehade: så finner man lätteligen härutaf, huru, äfven
utan egentlige usurpationer — ty sällan omfattar en u-
surpation det allmänna — Konungamagten kunde eller
måste, genom blotta de naturliga gränsernas successiva
bortfallande, med statslifvets egen utbildning i grad till-
växa. Emot den våda, som igenom denna naturliga ut-
sträckning skulle kunna anses uppkomma , aro i vår
tanka de genom ordentliga statsfördrag införda consti-
tutioner den enda naturliga motvigt : de införa en konst-
gräns, der den naturliga sjelf historiskt bortfallit, de
fördela, genom införande af det ifran republikanska
staUinrättningar lånade sammansättniugs-begreppet, en
H HH







ft.

95

total njagt, «om pâ bredden af sig sjelf tillväxt. Det,
som var lämpeligl för staten såsom en lösare massa, ar
det icke längre för staten såsom system. Det, som var
en pliysisk enhet., såsom det relatilt högsta, måste blifva
en moralisk enhet, såsom det absolut högsta. Ju mera
i lifvet. ingripande, ju vidsträcktare regeringsfnnctioner-
ne blifvit; desto betänkligare måste ock beständigt be-
sluten och beslutens normer blifva: en endas privata in-
sigt är till den öfverblick , som härtill erfordras, icke
längre tillräckelig: och den samvetsgranne Fursten må-
ste vara interesserad derutinnan, att halva sjelfva det
moraliska ans varet delad t emellan here. Detta hufvud-
skäl skall i våra for samhällsbildningen känsliga dagar
alltid tala för den önskan, att Regeringarne måtte, så
vidl som med deras lika nödvändiga kraft och enhet kan
bestå, blifva conslitutionella. Men aldrig skall det tala
för en våldsam statsförändring eller för en sådan, den
Regenten sjelf ej inledt: aldrig skall det heller tala för
någon mer eller mindre gömd förmodan om folkets egen
antingen högre eller ock i bredd med slatsmagtcns stå-
ende souverainitet. Om nu ock äfven af folkets medel
den corps tages, hvilken, såsom i lagstiftningen ingåen-
de, härigenom ined detsamma förvandlar statsmagten
sjell till sammansatt; om vidare ock folket, såsom folk,
eller i den mera framstående delen af sig sjelf väljer si-
na ombud, så liggei’ icke ens i denna verksamhet den
minsta del af souverainitet förborgad: ty endast den
verkeliga beslutsrätten är en del derutaf : och man har i
alla constitutionella stater, som haft den klokheten att
strälva till eget bestånd, insett och erkänt den nöd-
vändighet att göra desse folkets fidhnägtige fidlkomli-
gen oberoende af instructioner ifrån committenterne
sjelfve.

Vi tro oss kunna efter denna förklaring med till—
försigt fråga, om, under bibehållande af den minsta
noggrannhet för tanken, det olycksaliga begreppet af
en magidelegation bordt i dessa frågors utredda förhål-
lande eller ännu kan af tänkaren begagnas ?. Olycksa-
ligt halve vi kallat detta begrep, och, såsom vi förmo-
da, med rätla: ty det har i våra sednare tider tjenat,
såsom tyst grundval, till förevändning för alla slags re-
volutionnära företag : det har varit, mer eller minore
upputsadt, favori Ischemat för den falska liberalismens
påståenden, hvilken, såsom all i grumlet fiskande lära,
mer än väl vetat, att till sin förmån använda obestäm-
da, tvetydiga, halfsanna eller helfalska begrepp: det har
gäckat den tanklösa mängden med den förmodan, som
skulle samma fictiva personlighet, som en gång, efter
denna läras förebärande, uppdragit sin egen magt åt
en annan, äfven i hvad ögonblick som halst, kunna å-
tertaga den, för att sedermera behålla eller under be-
ständigt förändrade vilkor åter bortgifva densamma.
Med andra ord: det har bidragit, mera, an man nå-
gonsin» förmodar, att undergräfva icke blott all Rege-
rings bestånd, utan ock all stals väsende och idée. Och
ännu i dag, ehuru besinningens period så vida synes
hafva återkommit, som äfven skrikaren tyckes anse sig
behöfva något utseende af lärdom och granskning; lig-
ger dock denna tanke i bakgrunden för många raison-
g4

nementer, beräknad såsom en förstärkning for premis-
sen eller såsom en tyst lucka mellan denna och conclu-
sionen. Vägen till det ratta är en: det rättas följder ä-
ro enahanda: endast det falska är i bada rigtningarne
ett oändeligt. Vi hafva bjudit till att anvisa det rättas
väg, att klart utpeka det falskas hufvudkällor. Vi kun-
na ej åtaga oss att tillika följa detta sednares oändliga
utgreningar. Men så sanne, så allmänne och så nöd-
vändige aro här de principer, hvaruppå vi byggt, att
de, ehuru i exemplet närmast lämpade på de monar-
chiske förfatlningarne, dock i grunden och väsendet äga
samma charakter äfven i afseende på de republikanske:
ett bevis, som lätt vore gifvet, i fall ej tänkaren bär-
utinnan redan hade förekommit oss.

Vi hafva klagat öfver den falska liberalismens idée-
löshet och öfver dess benägenhet att i idéens ställe in-
skjuta ensidiga begrep, eller, hvilket är detsamma, öf-
ver dess raskhet att construera ideen uti halfva och ge-
nom sin fattigdom högst tvetydiga begrep. Och i san-
ning , hvad kan vara på en gång idéelösare och be-
grepsfattigare, än att i det stora offenteliga endast se
ett enskildt; uti det långa sammanhängande frihetsar-
betet för generationer, endast ett närvarande, en punkt
i tiden? Och kan den förmätenhet, som åtföljer all stor-
ordig inre tomhet, tydligare i dagen lägga sig sjelf, än
då den försöker att utgifva sådane constructioner för
statsvishetens krona; då den vill beprisa dem, såsom
den välgörande, evigt flytande källan till Nationernes
upplysning och förbättring?
Men med detta redan beskrifna begrepsarmod är
ännu icke pâ långt när nog. Man skulle kunna, om
det gåfves äfven för tanken ett ädelmod, förlata den
kortsynte, att lian ville förvandla staten till en konst-
product i och för det närvarande ögonblicket; ilall han
ägde någon förmåga att ens i denna inskränkta asigt up-
kasta en verkelig konstbild. Ä äl är här just denna in-
skränkthet sjelf af den djupt gående art, som fÖJslör
d^p inre möjligheten af det återstående problemets till-
fridsställande upplösning: ty mankan lika litet har, som
i något annat, ,och i allmänhet lika litet i liivet, som i
vetenskapen, halfvera ett sammanhängande problem;
eller lösa dess hälft, sedan man förnekat dess ena del,
och således icke ens begriper att det är en hälft. Vi vilja
dock för vår del icke begagna oss af denna strängbet i
raisonnementet : man skulle kunna säga oss att den vo-
re en blott förevändning för alt undvika granskningen
af allt det öfriga. Också hafva vi sjelfve ett skäl lör
det vidare inlåtandet. Det närvarande, halva vi sagt
oss, ar åtminstone en del af all tid: pa alla stäl-
len är väl icke detta närvarande af samma art, men pa
alla ställen finnes dock ett närvarande: konstbilden sjelf
borde åtminstone passa in på nagon tid, och han bor-
de passa in på en i civilisationen framskriden tid; ty
detta predikat gifves åtminstone alltid den närvarande.
Låtom oss se, huru statens konstbild, under denna a-
sigt, uppgöres af den falska liberalismen. Sasom den,
under den förra aspeeten , sammankrympte till en punkt
i tiden, så sammankrymper den ock, frukta vi, och
hafVft redan påstått det, under denna sednare, ännu yt-
terligare till ett aggregat af punkter i rum.

Man har i alla tider liknat staten med en lefvande
organism: och det ined rätta, om staten än på olika
ställen och tider med olika fullkomlighet uppfyllt denna
bilds motsvarande idée. Man har derföre ock räknat
graden af denna motsvarighet såsom ett mått på statens
egen fullkomlighet. All organism åter, physisk eller
andelig, är bunden vid en allmän lag: organisationen
sker nemligen närmast uti och består äfven igenom e-
lementariska massor, hvilka sjelfva utgöra olika organi-
serade gestalter: smärre Hela, som förmedla och upp-
göra den totala enheten. Men ingalunda sker den uti
eller består den igenom organiska punkter; ehuru det
visserligen på den andra sidan ingen punkt är eller bör
gifvas uti hela organisationen, dit ej, genom denna i
kedja gående anstalt, det organiska lifvet inträngt. An-
tingen tror nu den falska liberalismen, det ingen or-
ganisation alls behöfves, eller ock tilltror den sig äga
en förmåga, den icke ens naturen sjelf äger, att ge-
nast organisera ett lefvande helt uti och utaf blotta
punkter: en vishet och ett försök, som just derföre ock
blir i utgången med det förra ibland dessa alternativer
ett identiskt, efter detta resultat aldrig kan sluta sig i
en organisk, utan uti en mechanisk enhet; hvilken,
sedan den sjelf gäckat naturen, icke heller bör misstyc-
ka det naturliga straff, att af henne ännu grymmare
blifva gäckad tillbaka.
$7

F8i‘ îHiikuVert i som sjelf vet, att ett djupt aammahs
hang råder i all både physisk och andelig naturs Väsende
öch utveckling, och som gar icke med en ytlig eller
ÿrvàkcn, utan med en ödmjuk, stilla och Ölvad blick
ntt uti delfå sammanhangs lagar forska, visar sig här-
vid ett i sanning mårkeligt skådespel. Lat det andeliga
och politiska, som, trots alla den enskilda frihetens yt-
tringar, likafullt äger en Natur, utan politiske konst-
lares åtgärd, framgå sin naturliga bana; låt de förhål*
landen, som naturen sjelf h:ir bildar, synbarligen vara blot-
ta aggregaterj låt de förhållanden, som enstaka, men i na-
turlig ordning föranledda menskliga fördrag bilda, liksom
deras närmaste anledningar, icke heller för den enstaka syn-
barhtdèn üigâ ütur aggregaternes kedja : så är dock naturen
sjelf har så magtig , att den i tänkarens öga redan skapat ett
system, der den menskliga kortsyntheten såg endast en
tilllällig hopfogning; en tidsenlig och frön till högre or-
ganisationer bärande sammanhållning, der denna ännn
intet sådant försporde. Men på den andra sidan: låt
en politisk kousllare, el'er en sammansättning af såda-
ne. komma öch våldsamt i tiden ingripa ; på ruinerne
•al den historiska conlinuiteten bygga en egen byggnad,
med ämnesvirken, efter deras egen vishet sammanföga-
oe, nytillagde tiler omkastade eller i bilar brutne : det-
ta i menniskoskaparens ögon visa, måhända afven or-
ganiska system; livad är det i den högre, af dem för-
tktaie, Véikmåstarens ögon, som tillika skapade Natu-
ren och gaf all slags natur sina lagar annat an en
tom mechanism, som af tiden mc4 samma hastighet
‘Svea


98

bortföres, som det

bildades ; beräknadt, i fall det till-

; : >



läts att komma till ett ögonblicks bestånd, af Försynen
sjelf, mera må hända på nödvändigheten, att lära men-
niskorna ödmjukhet, än såsom en uppmuntran till e-
genvillig verksamhet; mindre följakteligen, såsom en
retelse till skyndsamhet —, ty i det hela skyndar in-

j än såsom en länk i den uppfostran som liktidigt
med verksamheten inskärper dess gräns och mått. Och i
sanning, den Schola, som skall lära menniskan verk-
samhetens mått och gräns, är en vigtigare, en nöd-
vändigare, en långsammare, en mera djupt påkostande
schola, än den, s^m blott uppmanar den menskhga kraf-
ten till rörelse. Den närvarande tiden uppfyller merän-
dels ensam tillräckligt detta sednare kraf. En msigt 1
alltid, en reflecterad jämförelse emellan hvarje af dess
stationer, behöfves åter, så vidt på menniskans egen
verksamhet ankommer, för det förra: och är denna in-
sigt icke vunnen, innan verksamheten börjas, så lar
man sig den endast genom den oklokt började eller 0-
klokt styrda handlingslustens eget tillbakaslag uti sina
frukter. Naturen har, jämte visheten, förordnat erfa-
renheten att vara menniskoslägtets ledsagarinna : bindas
före handlingen icke båda tillsammans uti mensklighe-

tens företag

sa rubbar den förra icke derföre sin lag:

den bevarar, liksom'i bakhåll, en ny erfarenhet i verk-



samhetens egen verkan, och den har gifvit åt denna nya er-
farenhet det updrag att vara en ömsom varnande, ömsom
straffande, ömsom lugnande, mén alltid pa sin egen a äg
menskligheten förande eller återförande läromästarinna.

Derföre är det ock ingalunda, för att insöfva det

■

ät’-
99

medborgerliga sinnet uti Veklighet och tålfärdighet, ti-
tan för att uppmana detsamma till ett på en gång stilla
och grundeligt arbete, som vi bär fÖrütskickat denna
anmärkning. Den larmande verksamheten är merän-
dels med det samma ylelig: äfven välmeningen kan e-
mol sin afsigt göra ett ondt. Naturen belade den sjelf,
sedan den försummat förståndsbildningen, med detta
straff. Vi kunna för vår del ej med den bästa vilja
mildra detta naturs!raff. Det gifves i statens storä
verkstad, såsom öfver allt, ett fuskeri, som tror sin e-
gen litenhet mera än naturens storhet. Vi vilja, med
allt möjligt undseende for den välmenande litenheten *
gå att granska den konstfärdighetsom i densamrnä
hittills uppenbarat sig*

All slät har, såsomsådan, elt gemensamt, ett i nå-
gon medelpunkt sammandraget interesse. Men detta in-
téressé är sjelf intet abstract intéressé • d. v. s. hvarken
blott formelt, utan innehåll, utan rikedom i innehållet;
icke heller ett enda bestämdt och enstaka ändamål, som
af ensidigheten blifvit uphöjdt till ett allmänt och ute-
slutande. Den enhet, den gemensämhet, det centralä
skick som här omtalas och åsyftas, bör ej heller tän-
kas negalift utan positift; det vill säga, denar ingalun-
da en genom liktidig nedtryckning eller liktidig försum-
melse åstadkommen likartighet emellan de menskliga in-
teressert, dem staten ärmars skulle tänkas vårda eller
besörja: utan den är en sammansmältning igenom för-
medlande konst, ett fredligt sammanbestående af denl


le©

alla i deras hägsta utveckling, och ett, genom den
bjelp, alle kunna gifva en och en alle , åstadkommet
positift underlättande och uppstegrande af dem alle. Upp-
giften ar således visserligen oändelig: och det inuti
hvartannat gripande, som här bildar sîg sjelf, ett icke
mindre oändeligt : redan derföre är ock gränsen mellan
negation och position här i hvarje enstaka i all oulsälte-
lig; efter verkan och orsak, i en stor sammanlänkad
kedja, så snart denna är en organism eller dertili syf-
tar, såsom sjelfve i alla punkter sammanflytande, icke
längre kunna, icke heller behöfva ifrån hvarandra åtskil-
jas: det, som här i ett afseende är verkan, är i eu
annan orsak, och tvertom: det, som lör begreppet och
såsom enstaka visar sig såsom orsak kan vara ett po-
silift, utan att det, som i samma jemförelse visar sig
såsom verkan, kan tänkas annorlunda, än som negatift,
och tve!tom. På samma satt, som , inom det skonas
gebit, det sköna sjelf icke kan mätas genom blotta en-
heten, såsom på hvad sätt som hälst åstadkommen; u-
tan allmännast, under förutsättningen af ett andeförmö-
cet innehåll, genom enhetens intension uti det mang-
faldigas extension; så kan ock i statens natur och full—
koinii^hets grad icke det förra måttet användas, ulan
endast det sednare. Och i den menniskokonst, som i
båda dessa regioner visar sig såsom productif, hvad
har väL fråga vi alla tiders erfarenhet, varit stympa-
rens allmännaste charakter? Den, svara vi, att söka
euhelen på mångfaldens bekostnad. Det gilves, vi er-
känna det, visserligen älven ett motsatt fel: men dels


101

är detla sällsyntare; dels ock ligger det i sjelfva itlveck-
lingens natur, att småningom afhjelpa delsamma; dels
cck änddigen ar det, för att menskligen tala, i många
afseenden ett vida förlåtligare fel. Ty skulle ock båda
felen vara och visa sig i formen utaf försök, så innebär
dock det ena vanligen en glömska af sjelfva problemets
natur: det andra åter ett blott missförhållande mellan
förmåga och afsigt: ett missförhållande, som på engång
är menniskobemödandets vanliga lott och äggelsen till
ett högre; medan glömskan åler både sjelf är ett till-
baka fallande och såsom om sig gripande, i fall verkan
annars skall motsvara sin orsak, eller konstbilden sin
modell, till intet annat, än en allt fullständigare och
fullständigare nullitet kan leda. Det är ock just delta
svårare och mindre ursägteliga fel, som vi hos den fal-
ska liberalismen klandra. Statens interessen kunna ej
vara hvarken Here eller färre, än menmskans egne. De
måste alla i statens förenas: intetdera får för det andra
uppoffras: allas nedstämning skall ej heller köpa allas
sammanbestånd» Men derföre maste ock hvarje slot t
intéressé hafva sin sarskilta organisation,, och icke allas
kunna sammansättas eller eniormas ined alias. Och det
ar, hade vi hiltils menat, dessa i jemförelsen med det
hela smärre, men i jemförelse med hvarje enskild men-
niskas sjelfve i classer sammanslagna interessen tillräck-
ligen stora organisationer, hvilkas hvarandra mötande
och på hvarandra beräknade förening utgör statens e-
gen organism» Fåfängt skulle man, hade vi ock hiltils
tänkt, försöka, att ulan sådane intermediära, det helas
t -	-

102

begreps elemenler sammanlänkande, skapelser omedel-
bart sammanfläta hvarje enstaka, punktvis tänkt och uti
individuerne updeladt, interesse till ett enda organiskt,
hvilket i sammaubeständet af sina delar bure en bor-
gen för sin egen.

Redan i subjectift afseende har naturen genom oli-
ka anlag utdelat mensklighetens mer eller mindre sam-
mansatta interessen pâ olika personer att vårdas och
ombesörjas. Är menniskan samhällig, så har hon ock
intet enskildt, som. ej står i någon vidrörelse med ett
samhälligt. Genom dessa olika anlag gat således ock
naturen, en vink till förening mellan alla i anlagen likai —
tade menniskor att gemensamt sköta de Interessen, som
närmast uppburo eller starkast lockade hvarandra. Sa-
ken sjelf, såsom redan erkandt föremal för verksamhe-
ten, förenade ännu närmare det naturen först förenat:
och konsten, mensklighetens ensak, drilven genom ge-
mensamt bemödande, belastade genom reglor förenin-
gens varagtighet. Staten uptog villigt i sitt sköte dessa
börjande organisationer: ty alla mensklighetens Interes-
sen vårdade staten, i mån af sin egen utveckling, lik-
tidigt: den fann sig behöfva och fann silt bestånd bero
på dem alla. Ju omslutsammare åler staten sig dem
tillegnade, desto mera var den män att afhålla dem ifrån
att störande infalla på hvarandras gebit: desto mera var
den angelägen om deras fredliga sammanvaro med hvar-
andra: desto grannlagare var den ock i följe harat alt
bibehålla hvarje serskildt organisation vid dess egna och
af sakens natur merendels beroende bildnings och ord-

n«i
loS

nings lagar. Under skuggan af samma fostrande trad
växte de småningom livar och en efter sina lagar till
mognad : medborgares interessen stodo för staten i mas-
sor närvarande: det var lätt att öfverse dem: lätt att
bringa dem alla till en gemensam medverkan, för statens
högsta ändamål: och växlade än detta ändamål efter
olika tiders behof och förstånd, så var den liktidiga im-
pulsen till det, som för hvarje tid öfvervägdei nödvän-
dighet, under en sådan bildningsmethod, lika lätt gif-
ven på den ena, som mottagen på den andra sidan.
Och i sanning, en anordning, som icke ens den enskil-
te styresmannen af menniskokrafter, hvilka i ett enda
cnartadt yrke skola förenas, kan umbära, skulle denna
ej för staten sjelf, d. v. s. för den i magt och lörmaga
beständigt tilväxande medlaren och befordraren af alla
menskliga interessen sammantagna, vara i ett annu
mycket högre mått nödvändig? Så hade man ock i
forntiden tankt: ingen satte sig emot hvad mennisko-
krafternas andeliga utvecklingssätt sjelfmant medförde.
Staten hade ock egenteligen intet skapat: den hade en-
dast med sin vård omfattat och under sin öfversigt ta-
git det, som bildat sig sjelft: de bildningsband, som hvarje
skapelse följt eller uttalat, aktade ock derföre staten, sa län-
ge derigenom intet annat intéressé orättmätigt skadades, el-
ler intet annat lika nödvändigt Interesses skydds-lag antasta-
des. Ett medlare-kall mellan dem alla skulle staten visserli-
gen företräda: den skulle ock gifva dem alla den böjelse,
som förde dem att sammanverka till ett ändamal : men groft
oskickligt, och, vi tillägga det, ganska lättjefullt skulle den
hafva upfylt dessa tvenne sistnämnde åligganden > om den




KHI





tilltrott sig genem en så våldsamt enkel ulvåg kunna
dem upfylla, so n den, att binda alla interessen och
alla interessens sjelfbjldade organisationer genom sam-»
ma i form oçh materia likstälda lagar. Del iinnes, på^
stodo vi nyss, en enhet, som är konstnärns: del linnes
en annan, som är stymparens, och den våldsamme,
bullrande, opåkallade reformatorns: den ene samlar i ett
konstverk naturens anda och känner i h vad ögonblick
han bör ingripa i naturens långsammare gäng: den
andre känner endast enhetens stela form, och jemnar
derföre utan tvekan allt framför sig: men tror sig dock
i denna knapphändiga vishet vara mångfaldigt visare än
naturen sjelf. Sitt problems natur bar han likväl an-,
nu ingalunda begripit: de quantiteter, hvilkas æquation
han söker , förutsätter han såsom likartade, det de ej äro i
dä han söker en form, vårdar han ej alt fiåga, hvilka
ämnen han har att sammanbinda: det blott vet han, att
det är ett ämne, som han skulle binda; och all allt äm-*
ne har samma form, det tror han i sitt hjerias çiifald
eher grämelse : hvad under, om han nu igenom en a;-»
quation ville lösa det, som endast genom here roqua-,
tipners æquation kan vinnas? eller, h vad som här är det
«amma, om han på problemets lösning bortfuskar den
tid, han bort använda för alt lära sig halva derföre nå-»
gon aktning ?

Man hade ej föreställt sig, under den ansprakdösa-»
re tid , som, uti aktningen för utvecklingens egen bådq
mångfald och lag, dolt så mycken naturlig vishet; att en
ann&n tid skulle kommadå, i anledning af de


ningar mellan alla dessa ordningars lagar inbördes, dem
dels samhällets med tidsföljden närmare till en medel-
punkt sammanlöpande skick, dds ock dessa ordningars
eget växande myndighets-tillständ. dels ock ändteligen
de inre af utvecklingen följande förändringarna i deras
förhållanden till hvarandra sjelfmante påkallade, den
stormande lära skulle, under den kala förevändningen
af alla inenniskors lika rättigheter, blifva predikad: a!t
organisationerna sjell’va, med alla de band, som gjorde
dem till lör sig bestående länkar af det hela och be-
stämde deras inbördes ingripande uti hvarandra, kunde
rent af bortsopas ifrån den civiliserade statens område,
för att lemna plats åt ett nytt, det hela omfattande,
men i punkter coustrueradt och eiter den blotta juri-
diska euhetsformeu fortlöpande sammanhang. Detta är
dock den inre tanken uti det skri, som i våra dagar
uphöjt sig emot allt, hvad man i en ädlare stil kallat
Stand, men hvad man vanligast, för att gilva sakenen,
som man trott, genast i namnet förhatelig stämpel, fört
under rubriken af Corporationer och Privilegier. Med
andra ord : rigtningen al dessa organisationer må vara
mera alhnäun eller mera enskild: de invecklas, såsom
sinsemellan åtskilde gestalter, uti samma fördömelse.
Hafva de i sin uppfostran ulgjort särskilta scholor, så be-
tyder allas myndighets-lillstånd frånvaron icke blott af
all öfveruppsigt, utan äfven af all inre olikhet, af all o-
lika ordningslag: det gifves ett chaos, ùtur hvilket de
alla utgått; det gifves elt annat, i väsendet lika, knap-
past ens på ylan poleradt, dil de skola återvända: och
4etU återvändande är alla-s högsta fullkomlighets-pun^t.
io6

Sa, for detta lätta köp, pâ denna alla svårigheter icke
lösande, men omgående eller förnekande väg, har det
ena här tillvällal sig charakicm af eLt helt: den slä-
ta y Lan skall ej blott fördölja; den skall äfven bortta-
ga den inre olikheten: väsendet, som sjellt äi mångfal-
digt, skall i denna yta uppgå, och ytan skall man prisa
såsom rätts-likhetens egen triumf. Det var en tid, då
man på sjelfva de inre väggarna uti våra hus kunde
uptäcka konstbilder och en sammansättning af konstbil-
der: nu skola dessa af nymodets enfärg öfverstrykas:
och öfverstrykningen skall man anföra såsom beviset af
vår smaks öfverlägsenhet.

Vi vilja ej här uppehålla oss med att särskilt an-
gifva eller upmäla de förvaringsrum, som dessa orga-
nisationer innehålla lör ett omedelbart moraliskt, ifrån
den uppfostran , som tillhör hela menskligheten, i alla
tider oskiljaktigt lifsämne. Lyckligare pennor e) hal-
va dem redan aftecknat: ledigare skulle efter en sådan
anvisning kutma med mindre möda fullfölja teckningen.
Vi vilja föl- vår del icke heller i det yttersta drifva vå-
ra fördelar: vi taga staten såsom uppförd på mora-
litetens grund: vi veta, att endast den ytligaste tänka-
re föreställer sig alla dess former, såsom redan i väsen-
det juridiska: vi veta, att med ett blott juridiskt ägde orga-
nisationen sjelf dels ingen grund, dels ock ingen tillräcklig-
het. Men om vi äfven glömde, hvad vi härutinnau veta,
skulle vi dock derföreicke upphöra att kalla de påståenden,

e)	Svensk Litt. Tidning. 1822. N:o
loy

vi i dessa punkter dagligen höra göras , för ett skri, för en
lika grundlössom stormande lära: och vi skulle sasom
försvar lör denna benämning knappast tro oss behöfva
mera än akfgifvandet pä eller åberopandet utaf den när-
maste erfarenheten. Ty har den åtnöjt sig, fraga vi,
denna lika tröttande som skriande jemlikhetslära, med
de jemkningar, älven konsten och regerings visheten, i
anledning af de naturliga förändringar, hvilkas källor vi
nyss angåfvo, mellan dessa ordningars lagar inbördes
och i afseende på det hela kunde ävägabi inga? hai den
med någon tacksamhet hyllat eller med nagot förtroen-
de emotsett de frivilliga medgifvanden, som desse oid-
ningar sjelfve, bragte genom utvecklingens egen gång
i ett gifvet läge, lälteligen göra och ofta gjort hvaran-
dra eller det hela? Den åtnöjer sig, halve vi fruktat,
med ingenting mindre, än med ordningarnes eget full-
komliga försvinnande, såsom sådana, och i egenskap af
organisationer betraktade. Denna fruktan, vi bekänna
det öppenhjerligt, hafva vi icke haft, utan fatt; icke
intalat oss sjelfve, utan funnit genom aktgifvande pa
skrikets egen beskaffenhet beständigt bestyrkt : och vi
upmana härigenom hvarje tänkare, som af detta rop
något erfarit eller granskat, att döma, om vi i denna
beskyllning göra de konstfärdiga rösterne någon orätt-
visa. Om vi i öppenhet kunde någon slags motsvarig-
het vänta, så skulle vi säga oss sjelfve och andre, att
vi härigenom endast förhjelpa dem till ett allvarligt ut-
sägande utaf den tanka, som icke blott ligger i deras e-
gen innersta önskan innesluten, utan är älven den en-
da möjliga grundvalen for deras läras bestånd och sam-
io8

manhang. Vi vilja ej ens roparen någon orättvisa gö-
ra: men, begriper han ej sjeif saken, sä skulle vi åt-
minstone önska oss kunna göra del för hans åhörare
begripligt, det man icke af ljuden bör döma till tingen;
icke af tingens yta till deras beskaffenhet; icke af tin-
gens Först i ögonen fallande verkningar till deras vä-
sende; altman ändlligen icke ens af de i naturens tjenst
gående menniskomedlens svaghet bör sluia till den för-
ras missvisningslust eller till de sednares umbärlighet.
Vi välja ett exempel i det likgiltigaste måhända af
alla, för att vara den slags liberalism, som vi bestri-
da, så mycket gynnsammare: ty det ar klart, att
ju mera ett visst specifiskt interesse sjelf är enskildt,
underordnadt, mechailiskt och genom mechanismen eu-
artadt, desto mindre nödvändigt är det anspråk det gör
att bilda en egen sammansluten och under nya under-
delningar tillsammanslänkad organisation : derföre har
ock, livad man icke bör undra på, detta anspråk varit det
mest omtvistade af alla, så gilvet det ock på den andra
sidan varit, att det historiée både behöft och hatt sam-
ma uppfostrings-lag, som allt annat mera andcligt in-
téressé. Tiden fordrade således ock visserligen, om
något, äfven dessa såkallade skrå-lagars reformation. Vår
regering gjorde den ock i den visaste anda: och höil
den medelväg, som har både i historisk och juridisk
mening borde hållas, mellan bibehållande al saken och.
den billigaste förändring af formen. Huru bedömdes
denna vishet af dagbladsropet ? Föll någon af dess hjel-
tar ens på den idéen 4 att en sådan reform kunde vara
åtminstone ett historist «teg till framdeles vinnande af
yjågot, som i den liberalisfiska theoriens tanka vore ett
annu bällre; sa problematiskt an detta ännu bättre kun-
de vara lör andra ljusare hufvuden, hvîlka lärt sig att
här tänka ett ögonblick utom det närvarande, eller vant
sig att se sakerna i stort ? Atnöjde man sig med nå-
got mindre, än med hela sakens ögonblickliga upphaf-
vande? Yttrade man något begrepp om de lå redan
kända, men ock redan betänkeliga följder, som ett så-
dant upphäfvande i andra länder haft, och af hvilka ti-
den måste utveckla ännu flere, dem en philosophisk
statskunskap utan synnerlig möda kan förutsäga? Ändtli-
geu, har man tänkt på något politiskt sammanhang mel-
lan denna fråga och de högre, med hvilka denna sam-
manbinder sig sjelt ? Allt eller intet, var här det ro-
pande oraklets, är måhända ännu dagens språk. Och
i alla högre, ännu vigtigare, men under samma ande-
liga begrepps lagsaga lydande frågor, har man ej visat
samma ensidiga öfverdrift; så vidt man ej lillbakahål-
lits att den yttra af den kunskap, man icke kunde und-
gå att äga, det redan grundlagen lagt vissa bommar för
det sjelfrådiga, alla interessen mcchaniskt behandlande,
alla qualiteler, såsom voro de blotta quaniiteter, till mar-
ken nedjemnande enhels-systemel? Och då lö slag ic-
ke heller kunnat uteblifva för derma grundlags förän-
dring; inom hvilket gehi! , håra vi hafva de af dessa
samm i predikanter bepri a' e för ändringar med så mär-
keligt sjeLhehag dröjt, som inom det hjerlligen efterön-
skade resultatet af alla till politisk bety denket uppsta-
grade organisationers försvinnande, såsom sådana?
Har man öfvervagat, fråga vi således ännu engång,
då man gör dessa stormande förslag; att staten är en
idée: att intet uttryck af en idée gifves, utan i en tota-
litet; och att åter ingen lefvande totalitet gifves, der ej
det i idéen inneboende lif söndrar sig såsom af sigsjelft
i massor af likartade, qualitetsvis fördelade, elementer?
Har man öfvervägat, att just derfore ock dessa massor
icke blott måste hafva sin egen utbildning, utan äfven
för organisationens eget bestånd måste behålla densam-
ma, så länge det hela sjelf lefver? Ty just härutin-
nan ligger den oklarhet eller halfhet i föreställningen,
som ingen falsk liberalism öfvervinner, att den icke
begriper eller vill begripa, det söndring och sam-
manstamning icke blott på en viss tid aro, utan ock
för all tid förblifva lika nödvändiga begreps-enheter af
organisationen sjelf. Den, som ej detta förstår, måste
med detsamma oformarkt ledas till den inbillning, att
söndringen kan bortfalla, och bildningen eller lifvet än-
då icke blott fortgå, utan äfven stiga i fullkomlighet.
Hvad är söndring annat, än massornes isärhållande ?
kunde utan ett sådant isärhållande de olika lifselemen-
terne finna egna sammanhållningspunkter ? kunde utan
dessa sammanhållningspunkter det lif, som skulle ut-
vecklas, i någon ordning eller med någon samdrägt ut-
vecklas? Eller skulle delarnas sammanbestånd kunna
umbära den borgen den för sig har i den likartighets-
princip, som sammanhåller dem sjelfve? Hvad, som
är sant åter om delarne i ett organiskt helt, skulle det
vara osant om de särskilta i massor fördelade interes-
sen, hvilkas organiska skick utgör samhället? Finnes


111

det något ibland dessa, som ej har sin egen lag och sin
egen charakter? Skulle förblandningen af dessa lagar
och charakterer med hvarandra, mindre har, an förväx-
lingen och sammanslaget af de organiska delarna uli en
menniskokropp, åsfadkomma oordning eller stilles!ånd
i det hela? Hvad vore en organisation i sjelfva det i-
deal, som den beständigt söker uppfylla, om det vore
en omöjlighet, att lifvet beständigt kunde inom hvarje
särskild organisk del i kraft tilltaga, medan lifvet i det
hela likaledes i samma grad tilltager? Kalla vi ej rubb-
ningarne i detta strafvandes framgång och möjlighet
sjukdom eller död? och kunna ej dessa såsom sina or-
saker lika väl erkänna en svaghet i den isärhållande,
som i den sammanhållande, i den centrifugala, som i
den centripelala kraften: d. v. s. lika väl en onaturlig
öfvervigt af den sednare öfver den förra, som af den
förra Öfver den sednare? Vi skulle ej förvånas, om vi
hörde det den halfva upplysningen kallade dessa frågor
toma och ljudande phraser i men vi måste för vår del,
så länge fordran af ett organiskt skick uti samhället
icke kan anses sakna en mening, tro, att de äga en djup
betydelse. Och derföre foga vi ock till de svar, hvilka
vi i sjelfva dessa frågor inlagt, den anmärkning, att vis-
serligen äfven en märkelig del af statsutvecklingens gö-
romål åtgår uti att historiskt bringa dessa massor i
den mer eller mindre skarpa formen af sanna motsat-
ser: ett resultat, hvilket, med eller utan all regerings-
åtgärd, mer eller mindre fullkomligen kan lyckas, och
hvilket det kan vara just den tidsandas inre mening att
åvägabringa, som fôr den yilige tahkàren synes vilja
förstöra moisatsema sjelfva. Derföro hafva vi ock. på^*
stall, det deii lära, vi här antastat* i del. hela och vidt
omgripande af sina följder, skulle, om den kunde lyc-
kas alt i sina fordringar göra sig gällande* innesluta i
sitt sköte det förtviflade försök* all under namnet af cn*
liet i ett chaos alersiörla den samhälliga andenaturens
mödosamt bildade och beständigt sig sjelf ännu till-
bildande ordningsproduet. Visserligen är ock allt chaos
en enhet: meu hvarken var det denna enhet, som Irani-
bragte en organisation, eller var det organisationens af-
Sigt att frambringa en sad^n: det var tvertom den en-
het, som organisationen öfvervunnit: och det skall all-
tid bhfva den, som den sträfvar alt öfvervinna. På an-
dans språk åter och inom andans gebit är all platthet
en minialurbild ulaf denna enhet,

Vi kanna det lockande eller trängande nil ögon- I
blickens behof: vi förstä det besvärande i flera interes—
sens sammanstötning, dâ de med större ytor dier perio-
disk hetta resa sig emot hvarandra. Men intet ögon-
blick omfattar dd hela: intet ögonblicks behof är vislj
ännu mididre ar det dlena vist. För att förekomma
massornas sammanstötning* för att undvika de alltid åter-
kommande jemkningsbesvären, vore det, om än möje*
ligt, dock otvifvdaktigt en dårskap alt vilja sönderma«
mala massorna till atomer, f den torna rvunden -Vore
dessa sedaares rifning ännu mångfåldigate, ännu be-
tänkligare. Den verld, som redan hunnit ell stycke på
11J

sin bildningsbana, skulle man härigenom våldsamt ka-
sta i sin bildnings begynnelsepunkt tillbaka. Uti en stat,
som igenomgatt en historisk bildningscykel, förmoda
vi således icke, och önska icke heller, det de söndrade
gestalter, uti hvilka olika delar af dess lif sammanflu-
tit, någonsin skola antingen alldeles upphöra, eller, utan
allt realt fäste, fortfara såsom blott ideala begreps-
åtskillnader. Vi hafva härigenom utsagt vår hufvudtan-
ka om stånds och corporations afdelningar, tagne på en
gång i en moralisk, politisk och intellectuel! betydelse:
väl vetande för öfrigt detta begreps mångsidighet; kän-
nande älven dessa sidors väsendteliga rigtningar, och att
intet af all denna mångfald borttager begrepets enhet
eller bryter dess nödvändighet. Det är ej det Euro-
peiska barbariet, som påfunnit; det är naturen, som ut-
stakat; och alla i en egen och ursprunglig bildning in-
nebegripne nationers erfarenhet, som bestyrkt denna
nödvändighet. Lyckligare eller mindre lycklig har den
i sådan ordning fortgående utveckling varit: åtskillna-
derne hafva afven sjelfve varit skarpare eller mindre
skarpe. Men olycklig har denna utveckling på intet
ställe varit, der ej söndringarne hårdnat till kaster: en
olycka, hvilken på ena sidan i den vestra verlden all—
drig behöft befaras, der sphererne alltid varit öppne och
aldrig tillslutne; men hvilken på den andra sidan, der
den inträffat, om än af den inre bildningens gång aldrig
ensam motiverad, dock för hufvudsakens egen allmän-
na nödvändighet sjelf gifver ett icke ringa eller lätt äf-

S^ea VL	8
114

vadt vitnesbörd. Vi kunna endast tala i exempel: och
exemplen taga vi ömsom af en viss tid, ömsom a£ alla
tider: och känna äfven för de förra en regel. På alla
ställen finnes ett stånd, som närmast sysselsätter sig
med jordens odling eller dess producters omedelbara
samlande: skulle någon önska ellei’ tro det vara möjligt
att detta stånd ägde samma Charakters rigtning, alt det
följt samma bildningslagar, att det varit eller ännu vore
inom samma ordningsband sammanslutet, som det, hvil-
ket dessa producter mechaniskt förädlar; eller att dessa
två hyllade samma ordningslag, som det, hvilket genom
byte och handel, regerande penningen, och af pennin-
gen tillbaka regeradt, dem omsätter; eller att alla dessa
tre ägde samma charakteristiskå enhet och samma be-
stånds vehikel, som det, hvilket genom sin intellectua-
litet skall leda de andra och därjemte verksamt i statens
antingen regering eller förvaltning ingripa? Vi svara
för vår del nekande pa denna fråga och på alla i sam-
ma rigtning gjorda. Det finnas, veta vi val, och veta
vi med sjelfva barnen, gemensamma lagar för alla des-
sa individuer, både såsom menniskor betraktade, och
såsom medborgare, och såsom medborgare i samma
stat : men vi vela också, det de uppblåste manliga
barnen icke synas veta, alt det, utom dessa gemen-
samma, finnas och alltid funnits särskildta både bild-
nings och ordnings lagar för hvardera; att det finnas
äfven särskildta band mellan de förra lagarne och de
sednare; ändteligen att det finnas till och med särskildta
böjningar af de förra, gjorda i och för Charakteren af de
115

sednate f ). Och vi vela icke blott, att allt detta finnes; u-*
tan ock att det måste finnas. Vi veta , att det pä en viss tid
i denna del bestående kan jemkas efter förändrade tider
och förändrade förhållanden ; efter desse genom en följd
af utvecklingen sjelf kunna och måste förändra sig: men att
de i sitt begrepp och i sin nödvändighet aldrig kunna upp-»
höra, det veta vi icke mindre. Dessutom veta vi ock,
att de förra eller gemensamma lagarne icke det minsta
inträng lida af de seduare eller särskildte, endast båda
äro klokt afvägda emot hvarandra: men alt de förras
försök att för sin helgd eller allmängiltighet skull för-
störa de sednare redan derföre är el t barnsligt och för-
hasladt försök, eiter denna helgd och allmängiltighet
derigenom icke det aldraminsta befordras; och dessutom
i det afseendet ett förderfligt försök, efter dess inner-
sta mening är att förstöra eller nedplatta den bildning,
som redan är vunnen. Uti ett stort helt kan ordning
icke tankas, ulan söndring, såsom vilkor för ordnin-
gen, på den ena sidan, och utan lag på den andra, så-
som uttryck af ordningen. Står nu ock vidare denna
ordning, eller någon del deraf, under den menskliga
frihetens ledning, och tillhör den i detta afseende den
menskliga konsten î huru skola vi annorlunda, än vi

f)	Grekerne, som i sjelfva sîn religion uttryckte sina polîfîskS
åsigter, sade att livardera af dessa stand dyrkade särskildte Gu-
dar , men ätt alle dyrkade de allmänna. Skulle de med uttryc-
ket Gudomlighet vid sådane tillfällen hafva menat ett blott ju-
ridiskt likformighets band? Vi hafve ingen anledning funnit att
detta förmoda. Och hade vi det funnit, så hade ock detta be«
styrkt vår mening.


MNMIm

116

redan gjort det, benämna den svartkonst, som antin-
gen lemnar de materiella elementerne i det individuelt
söndrade skick, som naturen ger dem, utan att ens vil-
ja bringa dem i klasser, och ända tror sig emellan des-
sa elementer kunna åvägabringa en ordning; eller ock
mottager dem i det skick, hvari en redan införd ord-
ning bringat dem, deruppå borttager sjelfva ordningen,
och tror sig detta oaktadt kunna bibehålla dess verkan?
Nu skola desse elementer, utan allt mellanhand, genast
kunna sammanhålla sig sjelfve, genom den allmänna
rätts-ordning, som icke rörde, icke kunde röra dessa
förhållanden? Och denna allmänna rättsordning, som
i detta afseende allt hittils, och det med rätta, befun-
nits otillräcklig, skall nu, utan att sakens väsende sjelf
det ringaste förändrat sig, genom ett magtsprak blifva
såsom tillräcklig förklarad? Ordningens verkan vill
man hafva qvar: men ordningen sjelf och ordningens
lag vill man undanrödja: vill man undanrödja, säga vi,
i hvilken jemkad och förändrad, d. v. s. i hvilken, uti
den vundna utvecklingens spärr fortgående, form den än
uppställes? Vore icke, efter vår fulla öfvertygelse, he-
la denna åsigt af ett ibland de vigtigaste statsproblemers
lösning, sjelf en återstod eller en fortsättning af den
ytliga och halfva upplysning, som ifrån den Franska
Encyclopedismens tid oupphörligen, med förkastande
af all idée, upplöst alla real-förhållanden i de tomaste
allmänna begrepp; så skulle vi, måhända med något
hopp om framgång, hvilket nu måste uteblifva, kunna
hänvisa denna nyaste liberalistiska vishets anhängare till
ii?

en vishet, gamlare bådq än denna och än de missbruk,’
uti hvilka den funnit en förevändning — till de stats-
idealer, som forntidens i de friaste författningar lefvan-
de Philosopher, en Plåto och Aristoteles, uppka-
stat för folkorganisationen. Dessa idealer stå dock i
en alltför märkbar, och i denna punkt rakt emotsatt
afvikelse ifrån våra liberalistiske hjeltars yngsta statsvis-
het. Vi skulle önska att kunna fråga dessa sistnämnde,
hvilken orsak de ville angifva till ett resultat, så snör-
rätt stridande mot deras eget? Sannolikt skulle de yn-
gre af våra dagars vise misstänka, de aldrayngste åter
med full säkerhet veta; det orsaken härtill låge antin-
gen i en hos dessa forntidens tänkare fördunklad eller
icke ännu uppvaknad aktning för yttre rätt, eller i en
oförmåga att omfatta sitt ämne, eller i en allmänn des-
sa tider rådande tanke - svaghet, eller ändteligen i en
för nära anslutenhet till det för dem sjelfve närmast
närvarande. Sjelfve försäkrade desse dock mer än engång,
att ’de uppställt ett konstideal, hvilket de så fattat, att
de icke ens hoppades dess realisation. Vi skulle tro det
vara en måttelig möda att vederlägga dessa misstankar,
om vi finge använda mödan för kunnige eller sannings-
älskande män. Men nu felas oss äfven tillfället der-
till: och derföre måste vi ock åtnöja oss med att upp-
mana tänkaren, innan han försöker på egen hand att i
dylika ämnen raisonnera, att, åtminstone på försök,
uppslå de tvåtusend -årige skrifterne. Kanske skulle
han, om än rodnande på egne eller andras vägnar, här
kunna lära sig, hvad idée vore, jemförd med tom be-
118

grepsform; hvad en i sjelfva väsendet: moralisk orga-
nisation är, jemförd med désorganisation; livad det
upphöjande är, jemfördt med det nedtryckande, eller
hvad skapelse är, jemförd med ett mechaniskt skenlif.

Vi hafva tyckt oss blifva varse vissa allmänna skäl,
dem den falska liberalismen, livars hufvudtendens vi
hittils, utan att kunna i dess särskildta tillämpningar in-
gå, sökt att i denna punkt göra kännbar, vanligast a-
beropar, 1er att försvara eller beprisa sin lära. För att
icke betala vare motståndare i deras eget mynt, d. v. s.
för att icke uttrötta dem med ett evigt detsamma; vil-
ja vi ej särskildt ibland dessa skal upptaga den förevänd-
ning de för sin tanka ideligen låna af det missförståd-
da eller snedt tillämpade rättsaxiomet om alla menniskors
likhet inför lagen : ty denna förevändning försvinner
redan genom hvad vi sjelfve nyss nämnt, alt de gemen-
samma lagarne hvarkeu förträngas genom de sarskildte
organiste, eller göra desse sednare umbärlige. Och går
man ännu ett stycke vidare, måste det lör tänkaren ic-
ke blifva mödosamt att finna, det våra dagars vanlige
frihetsvänner, i all den declamation, som i den här
omtalade rigtning stödjer sig på denna förevändning,
beständigt förväxla gudomlig och naturlig lag med den,
som af menskliga behof påkallas och derföre ock med
ingen annan, än en blott mensklig sanction kan utru-
stas. För öfrigt är föi’evändningen lika lätt funnen, som
allmänn och vidsträckt: den låter sig till allt tillämpas,
redan derföre att den intet särskildt angår: den är ock
ng

af samma orsak, val beräknad iör alt fånga den svage
men i sin svaghet lätt uppblossande tankebegynnaren:
liksom ock frihets och jemlikhets skriket, hvilket grun-
dade sig på samma förväxlingar, under den Franska
revolutionen, var ett väl beräknadt rop för att fånga
pöbeln. Hela detta raisonnement kunna vi således med
trygghet öfverlemna åt den säkra fart till odödlighet,
för hvilken dess egen inre styrka ger detsamma en bor-
gen. Ty en viss odödlighet skall det alltid hafva, —
den som det tagit sig sjelf genom den logiska förvriden-
het, i kraft hvarutaf man vederlägger den sak, som man
icke vidrör, och vidrör den, som man icke vederlägger.
Det gifves en olycka för theorien ; den att ej kunna upp-
hinna lifvet. Men det gifves en annan, och ännu våd-
ligare, för lifvet: den, att tankens skarphet eller styr-
ka ofta står i omvändt förhållande mot dess förmåga att
sätta lifvet i jäsning. Så ofta denna olycka inträffar,
är det merändels endast den bittra erlarcnhetcn, som
äger någon magi alt sansa det skelt upprörda tanke-
sättet.

Det ena af de återstående allmännare skäl, som vi
ämnat i granskande mening anföra, står dock redan af
sig sjelf i närmare sammanhang med den förevändning,
hvars oduglighet vi tilltrott vare läsare kunna utan vår
vidare åtgärd bedöma. ”All sådan lägre eller privat
Corporation i staten, säger man, skall nödvändigt i alla
sina punkter hafva en större dragningskraft tiM sitt e-
get sjelf, än till statens: den kraft, som kunde omedel-


■■HMi

120

bart till «tätens eget lif och båtnad användas , skall der-
före igenom dessa mellanskapelser, försplittras och lik-
som på vägen försvinna ; och en tendens i alla statens
delar tillskapas, som sträfvar emot det hela, under det
den upprätthåller det särskildta.” Detta tal, hvilket vi
för öfrigt, i likhet med en annan eller omvänd Mene-
nius Agrippa, önskade oss få sätta i menniskokroppens
mun emot dess constituerande organiske delar, skulle
först i det fall kunna något betyda, att här vore antin-
gen ett val möjeligt mellan organisation och icke orga-
nisation, eller ock mellan lagar för sjelfva organisatio-
nen. Men då ingendera af dessa alternativer i den punkt
vi här omtala, kan tänkas; då det, som är nödvändigt
i det physiska är det till och med ännu mera i det an-
deliga, som efter vårt relativa sätt att se innebär en än-
nu vida större inveckling; då ändteligen ock dessutom
det, som här för det inskränkta enhets- eller enformig-
hets - begrep et synes såsom blott olägenhet, i grunden
icke är annat, än en lika vis, som välgörande nödvän-
dighet: så kunna vi icke undgå att förklara detta tal lör
att vara sjelf lika dårligt och ovist, som det visserligen
är förhastadt och omoget. Det är sannt : ingen sådan
organisk massa, som vi omtalat, kan bibehålla sig sjelf,
utan igenom en uti densamma boende drift till eget upp-
rätthållande, Men utom det att detta icke kan undvikas,
och att en construction uti omedelbart organiske punkter
icke låter sig tänkas, måste vi här för tänkaren uppkasta
följande frågor. Först och främst : skulle den här omtalade
drift kunna borttänkas ifrån det, som i motsats mot den
organiska massan utgör en punkt eller ett individuum?
121

Skulle, om man i en mathematisk quantitet kunde eller
ville uttrycka den kraft utaf privathet, som med det-
samma här utgör frictionskraften, denna blifva mindre
eller större ide tvenne här alternatift uppställde lallen, att
den vore fördelad antingen pä massor eller på individuel’ ?
Hvarföre ansågo vi den organiska massan sjelf nödvän-
dig? Var det icke i den mening, att det, som i det
individuella är likartadt, måtte finna ett rådrum att sam-
la sig sjelf uti en det olikartade vuxen och motvägande
spher? Och, i serien derefter, hvarföre ansågo vi det he-
las uppdelning uti massor sjelf nödvändig? Var det icke
i den mening, att, genom de olika massorna« analoga
motsättning och motvägning emot hvarandra, sederme-
ra och af samma orsaker en hel, älven dessas olikhet
inbördes vuxen och sammanfattande spher måtte upp-
komma, hvilken sjelf i yttersta instansen utgjorde sam-
hällets ordnade lif ? Skulle vi således af dessa satser slu-
ta för mycket, om vi påstode, det slitningen mellan
punkterne på samma sätt uppgår och förmedlas utimas-
sorne, som slitningen mellan desse uppgår och förmed-
las i det hela? Måste det ena icke fÖljagteligen vara
ett steg till det andra? Då detta steg af naturen sjelf
aldrig öfverhoppas, skulle det väl kunna öfverhoppas
af den i dess band gående menniskokonsten ? Föl var
del hafva vi nemligen aldrig i något exempel blifvit
varse, det någon enda natur med ett språng gått ilrån
det concreta till det aldraallmännaste, eller ifrån detta
till det förra tillbaka. Vidare, och fö» att förstärka
vigten af de redan framsatta frågor, önskade vi att pa-
minna vare motståndare derom, att i det organiskt
-dsi



lefvande icke är fråga om annal än krafter; icke heller,
för att här bibehålla det måhända allmännast fattliga
numeriska språket, om dessa enheters enkla summering

eller subLrachuu , utan om en
de nmlliplication och division;

continuerlig sjelf lefvan-
alt följaktligen ock, lör

all. loi Isätta samma symbolik, här ingen blott arithme-
tisk proportion kan sättas i stället för en geometrisk,
och i allmänhet, ingen blott quantitatif i stället för en
qualitatif. Knappast kunna vi begära det, men önske-
ligt vore likväl, det våra likformighets predikanter i
dessa eller några andra samma mening ägande liknelser
sökte uttänka för sig sjelfva delproblem, hvars lösning de
oupphörligen påstå sig hafva funnit; innan de brakade
den begrepsfattiga enhot, som de förmå att tänka, till
allmänt gällande måttstock för hvad de hälst , kallade
eller opåkallade, underlägga sin lineals despotism. Skul-
le de det verkligen och icke i blotta orden hafva gjort;
så skulle vi, i fall de dessutom fattat de svar, som i
våra redan gjorda frågor äro inneslutna, icke behöfva
slutligen påminna, alt det icke heller är eller kan vara
ett eget lif, som staten förer, ålskildt ifrån massornas,
eller cr^s ett eget, som desse föra i motsats emot indi-
viduernas: alt denna särskiljuing är lör betraktaren, och
för saken endast igenom betraktaren: att ingen miss-
guust eller afund i följe härutaf bör tänkas hos det ena
al’ dessa lifsyttranden emot det andra, eller af ordnin-
gen sjelf emot det ordnade och af det ordnade emot ord-
ningen tillbaka: alt all fruktan till och med for ett så-
dant missförhållande, i samma mån är otidig som or-
ganisationen nogare följer naturens egen gång, och icket
12Û

menniskohugskott, hyilka merändels lika våldsamt som
fruktlöst både i tid och natur ingripa. Också lemnar,
mena vi, historien i denna punkt endast ett vitnesbörd :
och det är det, att staten val trifvits i och med det-
samma massorna väl trifvits, och att individuernas tref-
nad på samma sätt varit innesluten uti massornes, som
massornes i det hela. Vore en stat fullt väl ordnad —
och att ett framskridande till denna ordning måste kun-
na tänkas, nekar väl ingen - sä skulle, mena vi, i en
sådan hvarken den ena klassen tnfvas bättre än en an-
nan, eller ett individuum i den ena, efter sitt förhål-
lande, bättre än ett armat i en annan; eller ens i nå-
gondera klassen eller i någoldera indi v id net, en större
dragningskraft till sig sjelf än till det hela, hvarulai klas-
sen eller individuet utgör en del, kunna förnimmas.
Ingen är så litet benägen, som. vi, att förväxla ett meal
med verkligheten; men, skall man uppställa idealer,
måste man väl söka undvika att i sjelfva idealet inlägga
det verkligas armod: och kan man delta icke undvika,
bör man åtminstone icke till verklighetens fattigdom
tillägga diktens eller förblanda båda bristerna mcdhvai-
andra,

Men utom den inbillade olägenhet, som utur den
nu anförda allmänna synpunkt måste bedömas och
sålunda bedömd försvinner; gifves det ännu en annan,
påstår denna falska liberalism, som är en lika no< -
Vändig följd af statens construction uti massor.Li-
kasom man nämligen, enligt hvad vi i det föregaenda
anmärkt, användt tidehvarfvets missledda rallskansla till
ett vapen emot all för ordningen sjelf vasendtelig con-
struction; så liar man ock genom den nya olägenhets
beklagande, som vi nu ämna anföra, trott sig kunna i
samma afsigt begagna sig al tidehvarfvets slappa och
blinda âliâga att hylla eller elterstafva all slags så kallad
humanitet. ”Det är således, har man påstått, en nödvän-
dig loljd af denna ordnings method, att vissa klasser el-
ler massor af medborgare skola blifva mer eller mindre
uteslutne ifrån kulturens, om ej alla fördelar, åtmin-
stone väsende och sjelfstandighel. Skall denna concen-
treras i en eller Here af dessa massor, så kan det icke
ske, utan genom de öfrigas uteslutande. Och denna
hårda dom, Irågar man ändteligen, om den än var nöd-
vändig i menniskoslägtets eller det borgerliga samhäl-
lets barndom, hvilken menniskovän skulle väl våga att
uttala den öfver det nu till myndighets tillstånd fram-
skridna slägtet ?” Vi ämna ingalunda neka denna följd,
tänkt i sin reda och i sitt sammanhang: hvilket åter bör
ske genom uppvisande utaf dess rot. Ty det tillhör,
mena vi verkligen, all organisations väsende att kraft-
fullt och med den hårdhet, som sjelfva kraftfullheten
fordrar, bringa den adla menniskonaturens både sinliga
och andeliga rigtningar, uti organiserade skapelser, ge-
nom afgjorda öfvervigter uti hvardera skapelsen, i da-
gen. Kraftigt kan åter, tillägga vi, ingendera sidan ut-
bildas, utan uti massor, d. v. s. uti framstickande öf-
vervigtspunkter för hvardera af massorne, åvägabragte
genom söndringar, hvartill naturen sjelf gifvit anled-
ning. Icke engang det sinliga i och för sig och det an-
1 25

deliga i och för sig kan annorlunda än i underlydande
massor för sina särskild ta delar construeras: en ny del-
ning , som menniskobegreppet måste tänka sig såsom en
underdelning, om än i verkligheten högre och högre de-
lar beständigt löpa in i hvarandra ; ty, såsom vi redan
anmärkt, allt i och för sig är uti en full organisation
redan sjelf ett relatift. Men alt delta, tänka vi ock just
derföre ingalunda vara eller någonsin kunna blifva en
olycka: vi förmoda, att följden är en lika vis och lika
välgörande nödvändighet, som constructionen det sjelf
är och hitintils varit. Vi vela nemligen derjemte, hvad
den icke synes veta, som missbrukar menniskors med-
lidande till falska föremål; alf här, i hela ordningen,
ingen sida af menniskonaturen, i massa construerad el-
ler ock icke construerad, gifves, som har i jemförelsen
emot det hela mera än en relatif ädelhet: vi veta föij-
agteligen ock, att i jemförelsen mellan de sålunda con-
struerade massorne inbördes, hvar och en i sannaste o-
vilkorlig mening är lika ädel: vi veta, alt igenom sjclf-
va den nödvändiga fullheten uti menniskoväsendet, bri-
sten i den ena massan ersättes af en förman, som den
motstående saknar, och att förmånen i den ena upvä-
ges af en brist, som den motstående icke vidkännes: vi
påstå således, att medlidandet här har intet, eller ett blott
inbilladt rum. I sanning är det ock märkehgt, att det
icke är kulturens fördelar, utan dess sa kallade väsen-
de och sjelfständighet, som den falske philanthropen, i
fall han annars äger någon uprigtighet, här beklagar i-
genom organisationen hafva blifvit eller hota att blifva
120

uteslutande. Vi gilla, att denna åtskillnad götes: till den
sak, hvarom här är fråga, hade ingen rigtigare kunnat
tillämpas an denna. Derfore hafve vi ock, för att vara
opartiske, hälst i denna form klädt sjelfva inkastet. Men?
alt detta oaktadt, ar dock afven denna åtskillnad , i den
mening vi redan förklarat, hel och hållen relatif. Ty,
ehuru mycket den än må innebära: hvad betyder den i
sitt djup och i sin kärna annat än den åtskillnad man
måste göra mellan det sannas emottagna resultat på den
ena sidan, och dess i reflexionen omslutna grund på
den andra? Nu fråga vi således, förutsättande att det-
ta är åtskillnadens vanligaste och rigtigaste kännemärke,
om icke äfven tron och vetandet på engång omfatta
och ersätta hvarandra ? Af den relativité! , som finnes
emellan dessa båda, må tänkaren tryggt kunna sluta till
den, som alla andra åtskillnader vidkännas: ty den är
sjelf visserligen en ibland de högsta. Ginge vi derifrån
längre nedåt, så skulle vi vidare fråga, om en enda
menniska kan i anlaget och verkligheten uppfylla alla
sidor af menniskoväsendets möjligheter och fordringar:
om ett samfund af menniskor skulle behöfvas, i fall
detta vore en möjelig fordran eller en rimlig önskans
om, under förutsättandet af en sådan möjelighet, nå-
gon ordnande menniskoåtgärd i samhällets utbHdning
alls skulle komma alt påkallas? Svaret på dessa frågor
maste aterföra oss till dem, som vi redan flere gångor
uppkastat. Ty erkännes det, att dessa krafter och rigt-
ningar redan äro af naturen fördelade, och att ingen
bildning kan förstöra, att all bildning tvertom påräknar
denna fördelning; är det vidare sannt, att dessa krafter
och rigtningar sjelfmante söka sina föreningspunkter
och utmäta sina särskildta föreningslagar, dem sedermera
utvecklingen sjelf, de i utvecklingen stadde massornes
fortgående inbördes verkan och motverkan, ändteligen
ock menniskokraft och regerings vishet sammanjämkar
och förmedlar: sä måste det, mena vi, visserligen blif-
va en alfvarsam fråga, oin det våldsamma, lika ohisto-
riska, som orättvisa och mot det bildbara i rättens be-
stånd stridiga kullkastandet af dessa medelordningar ic-
ke med det samma vore ett lika fruktlöst som opolitiskt
ingrepp i kulturens eget väsende? Kan kultur nemligen
sjelf icke tänkas ulan ordning eller ulan den organiska
söndring och förening, som är all ordnings närmaste
vehikel; så måste det kunna gifvas och vara att befara
uti sjelfva kulturen ett oväsende, som hycklar väsende,
ulan att äga något; en misshushållning eller missställ-
ning utaf krafter: med ett ord ett chaotiskt antingen
blifvet eller fortvarande tillstånd, hvars kännemärke
skulle ligga uti någotdera af dessa tvänne alternativer,
att man antingen gåfve en identisk, följagtligen otill-
räcklig form åt all materia, likartad och olikartad, el-
ler ock gåfve en bestämd, d. v. s. i ett annat afseende
otillräcklig form åt den obestämda materien: med andra
ord; att man slösade en högre form på en lägre mate-
ria, eller underkastade en högre materia en lägre form;
alt man icke hoppassade båda delarne, utan genom prin-
ciplösheten eller tillfälligheten i all sammanfogning å-
stadkomme en allmänn villervalla. Försummas ordnin-
128

gen, eller nedbrytes han, aro följderne de samma : men
svårare och kännbarare i det sednare fallet, än i det
förra. Och till detta nedbrytande är det dock, som det
falska medlidandet egentligen uppkallas. Skall någon
bot finnas för denna ingalunda naturliga, utan väckta
och tillkonstlade sjuklighet i känslan, så måste man san-
nolikt anlita erfarenheten eller reflexionen att densam-
ma åstadkomma. Erfarenheten kan i denna punkt på
alla de ställen annu icke vara stor eller rätt svidande,
der ordning både varit, och i regeringens egen vishet
funnit et värn emot de bröstgänges försökta anfallen.
Likväl har man äfven på sådana ställen icke kunnat
sakna all slags förkänsla af det onda, som vi nyss sökt
att uti dess källor utpeka. Eller har man icke någon
gång äfven der af den klokare hört ett klagomål öfver
en viss allmän medelmåtta, ellex* öfver en i somliga folk-
klasser till och med skadelig platthet i sjelfva kulturn ?
Äfven denne klokare granskare, har han icke någongång
till och med i skarpare uttryck tillkännagifvit sitt miss-
nöje öfver detta samma misshageliga phenomen ? El-
ler hvad är meningen med hvad man i sednare tider ic-
ke så sällan hört omtalas under benämningen af ett kul-
tiveradt pack? en benämning, den .vi ingalunda gilla ;
tvärtom endast af bitterheten i den känsla, som skapat
uttrycket, kunna ursägta : men hvars andemening vi
ändå icke kunna undgå att uppmana tänkaren att ut-
forska. Och vi fråga: i det, som är föremålet for det-
ta bittert yttrade missnöje, skulle väl någon hafva svårt
att igenkänna dragen af sjelfva det ideal, som likfor-
isg

mighets-ropet, med eller emot sin önskan, syftar att
åstadkomma? Det £r lyckligt, att vi i vårt land än-
nu icke hafva mer än denna erfarenhet alt sätta emot
den kanslo-vanmagt, hvilken man äfven hos oss sökt
alt åstadkomma, men hvilken lyckligtvis hittills, så
vidt vi förmärkt, icke angripit statens egen styrelse.
Måhända skulle således ock, i del närvarande ögonblicket,
reflexionen vara emot det onda, som vill påtränga sig sjelf,
ett säkrare förvaringsmedel än erfarenheten. Men äfven
reflexionen behöfver, om den skall kunna förevarna, ha-
de lif och djuphet. Lifvet kunna vi här icke försöka
väcka, utan genom en motsvarande bild : djupheten ic-
ke föranleda, ulan ett emot våra redan gifna premisser
svarande exempel. I den förra afsigten skulle vi kan-
ske lämpligast uppmana tänkaren alt med oss nedgå u-
li konstens verld. i den sednare åler uti vetenskapens.
Vi fråga derföre helt alfvarsamt i det förra afseendet
tänkaren, hvad han skulle döma om det culliverade huf-
vuds beskalfenhel, som vid läsningen af en Pasloral-
Idyll kände sitt hjerta smälta i medlidande Öfver hjel-
tens och personernas okunnighet ? Och i det sed-
nare fråga vi honom , hvad han skulle tänka ora den
anklagare, som beskärmade sig deröfver, att Vetenskaps-
mannen trodde sig vara jämförelsevis emot andra kal-
lad att undersöka sin tros grund, eller, hvad som år det-
samma, alt omsluta dess innehåll inom en fast och
systematisk reflexions hägnad ? Skulle nu tänkaren i
det ena fallet le åt misstaget, i det andra öfver sjelfva

Svea

9
lOO

klagomålet beklaga sig: så skulle dock, mena vi, båda
delarna hafva samma grund, och anledningarna till löjet
i det ena fallet och till bekagandet i det andra, vara de
samma. Det kan lyckas oss eller icke lyckas att genom
dylika frågor väcka hos den tänkande och i stoit seen-
de delen af allmänheten eftersinningskraften: i alla fall
skola vi för vår del så mycket mindre hasta att instäm-
ma i likformighets-predikanteos förvåning, om han re-
dan i det individuella ståndsinteresset funne ett mer el-
ler mindre lärdt motstånd emot sin lära, ju mera det-
ta motstånd sjelf i vår öfvertygelse ar en nyttig och i
det hela välgörande naturinrättning. Ännu mindre sko-
la vi hasta att beklaga honom, om han misstagit sig i
sin förmodan, att kunna, genom uppkallandet af alla
folkclassers deltagande uti ämnens profiling, dem inga-
lunda alle äro vuxne eller kallade att pröfva, bereda
för sin enskildta öfvertygelse ett sken af allmänhet och
oemotståndlighet. Ledaren sjelf, hafve vi för öfrigt
märkt, åtager sig icke ogerna utseendet af att vara ledd
eller hänförd ; endast han kan bibehålla verkligheten
af den magt han oupphörligen söker att tillvälla sig:
den i sin sjelfständighet sedesamma rôlen af en enstaka
tänkare, gör han, under en sådan förmodan, ingen svå-
righet att utbyta emot den vida osjelfständigare masken
af alla tankars organ och alla länkandes ombud. Dec
gifves, vet han, en intellectuel! styrka, äfven sa väl
som en physisk: och i brist af den verkliga är äfven
skenet deraf en förmån. Förvandlar han sig sjelf här-
101

under ofÖrmarkt eller uppenbart ifrån tänkare till tan-
ke-verktyg och vidare ifrån tanke-verktyg till colpor-
tör lör tankar: så kan dock, tröstar han sig oupphör-
ligen, den numerala utvidgningen, genom det förmånli-
ga eller befallande, som ligger i ljuden af en ryktbar
blifven magt, beständigt öfverväga den naturliga och i
bredd dermed gående sjunkningen uti halt och grund-
Jighet.

’’Men, skall man andteligen säga oss, alla dessa in-
termediära band och ordnings-lagar äro blotta chimerer
för den på mensklighetens högre ståndpunkt upplyftade
medborgaren. Staten har endast ett band; det är rät-
tens: till att göra den gällande syfta alla statens anstalter.
Rätten åter är väsendteligen en, och likartad lör alla:
och att anse densamma, som ett otillräckligt band för al-
la i stat förenade individüer, vore i sjelfva verket in-
genting annat, än att kasta skugga på menniskonaturens
egen enhet, eller på dess Skapares vishet, da han in-
gen annan lag gifvit oss än denna.” Att igenom detta
slut-inkast vägen banas alt aterkomma till den första huf-
vudinvändningen, torde vi icke behöfva påminna läsa-
ren. Att å nyo företaga dess Vederläggning torde der-
före icke heller af oss fordras. Likväl finna vi äfven
sjelfmante, att det kunde tillhöra detta ställe, för att dels
undvika misstydningar, dels ock angifva dessa misstyd-
ningars källor, att korleligen nämna hvad vi menat med
den rättens otillräcklighet, som vi både i förra delen
af vår afhandling och i denna sednare ofta och nästan


1 02

såsom premiss omtalat. I den förra delen menade vi
ock sjelfve ett annat slag af otillräcklighet, än uti den
sednare: och det är nyttigt att äfven åtskilja dessa me-
ningar ifrån hvarandra: ty oredan i begreppen gör här
icke blott förvillelse, utan är äfven hnfvndkällan både
till de falska inkasten och till den falska visheten. Den
förra otillräckligheten, hvilken ock måhända är lättare
insedd, visade sig och måste alltid visa sig i synnerhet
uti den motsättning, reflexionen icke kan undgå att gö-
ra emellan ett juridiskt band och ett moraliskt eller re-
ligiöst. Det tillhör ej detta ställe att försvara och till
sina grunder föra nödvändigheten eller gilibarheten af
denna motsättning; vi kunna taga den, såsom i redexi-
onen gifven: och sedan detta är gjordt, är det lätt att
inse, det vi, genom påståendet om alla dessa bands ge-
mensamma behöllighet för mensklighetens sammanhål-
lande, ingalunda gjort någon orättvisa åt ett enda en-
staka, hvilket vi i och för sig såsom sådant måst för-
klara otillräckligt. I det föregående halva vi dessutom
icke förmodat, alt någon tänkare skulle taga en mot-
sättning i reflexionen för att vara detsamma som en
motsägelse. Delar af ett större helt kunna motsättas
hvarandra, utan att upphäfva hvarandra eller motsäga
det hela. Tager man en del af det hela, så är det möj-
ligt, och i all högre eller organisk sammanlaltning äl-
ven nödvändigt, att, denna del icke ens skulle kunna
vara en del, utan igenom tillhjelp af de öfriga, liksom
t desse öfriga icke heller skulle kunna vara delar, utan

igenom tillhjelp al denna. Derföre, om man an här
utgår blott ifrån den förutsättning, alt menniskans an-
deliga constitution är i ideen en; så är det redan deraf
en naturlig slutsatls , all det juridiska, i afseendepå det
särskildta tvång, som det innebär, icke kan genom en
fullt sluten cirkel garantera sig sjelf: en sanning, den
ock alle tänkare i äldre, nyare och nyaste tider med-
gifvit; måhända med ett halft undantag af en enda ibland
dem, Fichte, hvilkens misslag, eller, snarare sagdt,
öfver-sanguiniska lörhoppning, i denna punkt, utan syn-
nerlig möda kan ådagaläggas. De vidare slutledningar,
vi af denna medgifna sanning dragit, hoppas vi ock der-
före vara salte cfver all betänklighet. Också känne vi
inga lagstiftare i vcrlden, som trott sig kunna öfverse
följderne af ett sådant medgifvande: inga således, som
ens vågat att göra dygdens bud och religionens upp-
muntringar till blott underordnade juridiska eller poli-
tiska vehikel. Della försök var, såsom mycket annat,
förbehållet den Franska liberalism, hvars klokhet och
djupsinnighet ännu återspökar i vår egen nyaste publi-
cistiska vishet. Man bör härutaf ock finna, alt den o—
tillräcklighet, som vi nyss omtalat, ingalunda är någon
inre brislfällighel i rätten eller rättsbegreppet sjelft,
hvars grund tvertom är lika satin som orubbclig, och
inom sin spher visserligen universell: att således ock
endast den här kan beskyllas fer felaglighet, som tilläg-
ger det samma en spher, som det icke äger, eller vill
underordna de öfriga spbererne denna eller lata dem i
denna uppgå. Pa samma sätt är det ock i detta afseen—
de beskaffadt med den andra otillräckligheten, som
yi i den sednare delen af var afhandling synts tillägga
134

rätten eller rättsbegreppet: en otillräcklighet, som ock-
så endast är ställd emot en annan falsk förmodan om
detta begrepps natur och vidd. Inom sjelfva den spher
nemligen, der rättsbegreppet verkligen galler och hvil-
ken således derutaf uppfylles, är det en vida allmän-
nare förmodan, än mången tänkare det skulle kunna
föreställa sig, att rättsbegreppet sjelft skulle förmå något
mera än utstaka rättsförhållandenas allmännaste (orm.
Mången tror, att det dessutom äger förmåga att be-
stämma i allo deras innehåll. I sig sjelf är denna lör-
modan på engång en förmodan om fattigdom och rike-
dom: en stor bestämningsförmåga eller inre bestämd-
het innehåller nemligen med detsamma alltid en in-
skränkning i omfång. Sjelfva föreställningen af en så-
dan förmåga innehåller ock hos den, som hyser den-
samma ett nytt och träffande bevis pä den begrepps-
trängsel, och det begreppsarmod, livaraf vi redan i det
föregående sett flera motsvarande exempel. Gerna
skulle våra publicister vilja inbilla oss, om det annars
stode i deras förmåga, att det funnes endast ett efter
rältsidée giltigt regeringssatt; och att detta enda vore
det de sjelfve föreslogo, hade man sedan att, såsom sam-
ma läras tröst eller frukt eller bihang, förnimma och i-
akttaga. Lika gerna skulle de vilja inbilla oss, alt för-
hållandena mellan alla medborgare inbördes måste va-
ra ett enda och identiskt, bestämdt i alla sina stycken
och delar af rättsbegreppet sjelft, både hvad form och
innehåll angår: derigenom blefve man af inga medel-
eller gradafionsordningar, af inga så kallade corpora-
tioner och privilegier

med den andeliga natuien

vidare besvärad : naturen, till pch

, hade nu blifvit en lineal,

som afveke hvarken till höger eller till venster: man
kunde gifva rätten sjelf, antingen i sin allmänhet tankt,
eller i den concreta gestalt, för hvilken man sökt utpi-
„a elt utseende af allmänhet, förmåga alt emot alla be-
svärande variationer inlägga en högljudd protests me
ett ord: man hade en allmän» rätt, som anUngen tdl-
Ijngit eller lillstulit sig ett innehåll; och dennas anspråk
Idle man sedan begagna sig utaf, ickeblott för alluma
all särskild och igenom särkildhelen verkebg eller bestämd
rätt, utan ock för att för den nyvundna yrka sjelfv
den nedslagnas prerogaliver. För vår del tacka vi na-
turens och menniskans Herre, att han oss mgen sa-
dan rätt tilldelat: att det i det andeliga, afven sa val
och ännu mera, än i det physiska, gifves en vaxhng
af innehåll under enahanda form, och alt det gifvesten
växling till och med af former under högre enhete:
alt andans lag således icke mindre än naturens, och a
andans i alla sina rigtningar vänligen smyger sig m 1
allt delta växlande innehåll, omfattar det i a a sina
lar och binder det i en coda sammanslamnmg, iy ’
ken i och för sig hvarken är blott logisk eller blott
rnecbanisk. Allt försök till et: sådan förvandling ar del-
före ock på engång fruktlöst och kortsynt. Menms o-
frihelen är väl såsom verktyg beräknad pa alt i < en-
na ordning ingripa: men den vinner intet resultat utan
att vara på engång en intelligent, en ödmjuk och en
laglydig organ. Endast såsom sådan har dess veikal
ock i det helas beräkning ingått. Glömmer den denna
högsta anordning, vare sig af högmod eller af enfald,
hvilka bada sta i uppenbar slaglskap med hvarandra :
sätter den sitt begrepps, sin abstractions, sin likformig-
hets enhet emot naturens och menniskoandans objectiva
och innehållsrika enhet, och vill mästra den sednare i-
genom den förra: tror den, att formen ensidigt bestäm-
mer innehållet, under det att dock en och samma form
vänskapsfullt möter ett mångfaldigt innehåll; eller tror
den, alt formernas form bestämmer den särskildta for-
men, då den blott vänskapsfullt sammanhåller dem al-
la: med ett ord, glömmer den att det gifves en allmän-
het, som år fattigdom, äfven så väl som en allmänhet,
som är rikedom; och vill den genom båda allmänheter-
nas förväxling införa fattigdom i stället för rikedom:
sa har den alltid en Nemesis öfver och emot sig; en Ne-
mesis, som den sjelf framskaffar och påkallar; en Ne-
mesis, som pa andans språk heter Despotism, 'l’y det
är för Despotismens begrepp, vare det engång för alla
sagd t, ett tillfälligt, hvem eller hvad soin påkallar den-
samma: dess väsende är att nedtrycka det allmänna in-
nehållsrika under ett enskildt eller enstaka begrepp; det-
ta sednare ma nu sjelft vara en ensidighet i materiellt
eller ock i formellt hänseende.

Vi hafva för tydligheten skull i begreppen ifrån
hvarandra åtskillt det dubbla misstag, som, hvad rätts-
begreppets egen natur angår, beständigt göres af den
falska liberalismen. För öfrigt erkänna vi, det båda


15? ■



misstagen viel de flesta tillfällen förenas och spela lika-
som inuti hvarannan. /ger man någon vana att i or-
sakernes stelaste uppränning läsa följderne; sa behöf-
des ock ingen förklaring utom den vi redan gjort, lör
att begripa den känsla af tomhet, andelöshet och själs-
fortryckelse, som den falska liberalismens theorie sjelf,
sedan man ett ögonblick dermed uppehållit sig, väcker
hos alla med eget lif begåfvade granskare. Vi anse
denna känsla så naturlig och nödvändig, att den maste
meddela sig afven åt den vederläggning, som deraf go-
res, så snart denna sjelf tager tonen af alfvare. Det
naturen skapat fullt af lif och mångfald, vill man ned-
trycka under en enda allmänn form; utan att betänka,
det denna både har andra lika allmänna bredvid sig och
dessutom många under sig, som äro speciella, utan att
derföre utgå niur den allmännas lagar. Den sednare
glömskan är bufvudkällan till donna theories torrhet och
själlöshct: den förra bidrager; hvad den kan, att åstad-
komma samma verkan, men väcker dessutom en ännu
vedervärdigare känsla af moraliskt ogillande. Såsom
exempel af denna afven i våra dagar icke ovanliga li-
beralism, anföra vi försöket att förvandla moraliska för-
hållanden till rent juridiska, eller att gifva dem den
föreherrskande Charakteren af sådane. Anvisa barnen
redan i scholan vägen att formera juridiska processer
med sina lärare: utplåna idéen af det moraliska förtro-
ende staten gifver desse sednare, genom en kedja af
juridiska contrôler: gif projeetet om äktenskapets för-
vandling till ett rent borgerligt, till och med temporärt
contract g): ooh du har handlat i derma liberalisms smak
och anda: du skall höra dig af denna schola berömmas,
medan du hos tänkaren väcker de djupaste känslor af
smärta och vedervilja.

Uti statens politiska utveckling finner man sällan
en station, tidigare eller sednare, hvars förmaner icke
äro åtföljde utaf bristeroch hvars brister icke i sam-
ma man äro ersatte af förmåner. På engång synes
menskligheten i ingen tid kunna vinna allt: endast en
öfvervigtpå någondera vågskålen synes man kunna hop-
pas eller befara: och icke ens denna åstadkommes på
olika tider genom lika orsaker eller lika inrättningar. Sa
mycket farligare mena vi ock redan derlöre all hastig
och skärande öf\ergång ifrån ett system till ett rakt c-
motsatt vara. Under patrimonial - magtens renaste pe-
riod, hade de medel-organisationer, vi omtalat, visserli-
gen sjelfve sin trefligaste period: och de voro under
denna tid både den enda och den tillräckliga motvigten
emot patrimonial-chefeus eget välde: de utgjorde i den
politiska ordningen hvad de efter detta systems idée
skulle vara : d v. s. de i relatif oafhängighet närmaste
ringlar till chefens egen, hvilken af allas var, under
samma fortsatta jemförelse, den största och fullständi-
gaste. Rubbningen och jäsningsämnet, i sig sjelft ett
helsosamt och för utvecklingen nödvändigt ämne, kom,
såsom redan är anmärkt, ifrån medelståndet, hvilket,
för att införlifvas, måste liksom tränga sig in uppå de

g)	Ett project, om vi rätt minnas, af Conrirens Redact io n.
139

förra ordningarne. Det skedde äfven i början lyckli-
gen och, så mycket möjligt var, i enklang med det re-
dan beslående. Rifningarne mellan de gamla och det
nya ståndet kunde dock bvarken uleblifva eller undgå
att längfe vara de inre förändringarnes medelpunkt. Miss-
förhållandet var gifvet redan genom den olika tidsupp-
komsten: det ökades beständigt genom den obestämbart

; I





stora mägt

, hvartill genom sjeUYa bildningens natur

detta stånd var kalladt att sliga.

Behofvet att. införa

i®

ett

ma

mera centralt samhälles skick , hvilket med delsam-
allt mera och mera lät sig kännas, var Ömsom en

ny medbidragande orsak till dessa slitningar, ömsom a-
ter af dem en verkan. Slitningarne måste ock upphö-
ra i samma mån, som det lyckades att fa detta sista
behof på hvad sätt som hälst tillfridsstäldt. Stridens ut-
gång var åler, som vi redan vete, antingen en förökad
och öfvmherrskande, eller en reglerad och på flera si-
dor ordenteligen emotvägd Konungamagl. Båda alter-
naliverne medförde ett tillfridsslällande af det närmaste
behofvet : båda hade ock blifvit afgjorda igenom medel-

ii]



ståndets politiska inflytelse och genom det olika satt,
hvarpå det sig derutaf begagnat. Men den ögonblickliga
hvila, som i medel-ordningarnes rifningar sinsemellan
genom båda de alternativiska resultaterne vanns, erbod
dock icke, för båda fallen, i afseende på organisatio-
egen gemensamma treinad eller helsa, samma föi-
? det hela voro dessa fördelar betydligen både

n ernes
delar.

större
än uti



och visare afvägde uti det sednare alternativet,
det förra. Den föreherrskande Konungamagten



gnagde pä dem alla: atvann dem alla politiska magl-



■

g
s?y<kcn, dem den lade till sin egen; och var föx* öfrigt
icke emot, om den ena hade några borgerliga fördelar
framföre den andra, endast alla hade i grunden samma
politiska obetydenhet. Den jemnvägandc Konungamag-
ten förmådde mindre det förra och kunde derföre icke
heller åvägabringa det sednare. Prerogativerne blefvo
olika? men under otik beten balancerade de dock h var-
andra. Organisationens eget borgerliga bestånd och bor-
gerliga bestånds - lagar angrepos lör Öfrigt af intetdera
alterr.alivet. Medför nu, som ingen böi’ neka, det sam-
manslulnare samhälls-skicket flera förmåner; så torde
man ock böra medgifva att det medför några olägenhe-
ter, dem det lösare samhälls - skick, som gällde under
patrimonial väldets renaste form , icke medförde. Må-
hända är den betydligaste eller kännbaraste af dessa o-
lägenheter , den, hvaröfver man beklagar sig under nam-
net af för mycken regering: d. v. s. att regeringen lik-
som lägger sig uti allt och vill reglera allt. Delta kla-
gomål är, som vi vete, ganska allmänt; äfven den fal-
ska liberalismen upphäfver nfånga jemmerrop i detta
alseende, under det den för ölrigt icke nog kan bepri-
sa del centrala eller centraliserande enhets-systemet;
sällan betänkande, att det man önskar undvika på den
ena sidan, slår i. oskiljagligt sammanhang med det man
upphöjer på den andra; och ännu mindre uppkastande
för sig sjelf frågan : huruvidt friheten ifrån delta onda
kan sammanslå med den hufvudförmån, hvars bibehål-
lande forulsättes? Härvid är dock i historiskt afseen-
de alt anmärka, det sjelfva delta onda lindrigare varit
kändt uli de stater, der eu af medel - organisalionerne
sjelfve balancerai! Konungamagt nîbddaîs, än ni i dem,
der Konunganiaglen i politiskt afseende nedtryckt alla
dessa under sitt eget lierravälde. Den rest, desse oiga—
nisationer uti de förra staterne bibehållit af politisk bc-
iydenhet har icke blott i flera punkter afbållit regerin-
gen, ifrån att egemnägtigt blanda sig i deras egna göro-
mål och ömsesides förhållanden till hvarandra; ulan har
ock berett den ännu ytterligare välgerning, att regerin-
gen kunnat, genom öfverlemnandet i synneihet af jlne
ibland police-magtens vigtigare functioner åt organisa-
tionernes egen omedelbara algärd , l llata, det den föi
den dagliga friheten mest påkostande styrelsegrenen till
en icke ringa del qvarblefve uti folkets händer. Af hvad
vigt för det helas, politiska frihet denna nedifrån uppåt
gående och genom fria organisationer sjelfbundna folk-
magt är, begripa endast de rigtigt, som veta, alt ver-
kelig frihet icke omedelbart, ulan endast igenom de ord-
nade massorne, låter sig meddelas at individuerne. Af
den redan i sin nalur döda tro, som är denna före-
ställnings motsats, kommer den orimliga förmodan,
som sa mången i våra på all ölverurift rika dagar fat-
tat ; att det bäsla och säkraste medlet för den allmanna
friheten vore borttagandet, eller, hvad som är delsam-
ma, nivellerandet af sjelfva de inre organisationer, hvil-
ka dock äro enligt sakens natur och enligt all historias
vittnesbörd, all lefvande frihets trappsteg eller lednings-
canaler. Af blind förkärlek för en verkligen agrarisk
likhet och jemning i alla förhållanden, tillstand och
rigtningar; af hat mot alla slags band, har man vändt
samma slags declamationer, som kunde gillas eller ur-
sagtas, då de fördes emot godtyckliga och onyttiga in-
skränkningar , äfven mot de fria, sjelfbildade, organi-
ska af sakernes natur påkallade och väsendteliga. Med
andra ord; man har trott^ att friheten sjelf vore af en
död , abstract och négatif natur. Lossa blott, har man
tänkt, alla de bestående banden, utom de få, dem rat-
ten sjelf bestämmer på engång i formen och innehållet;
och du har hela friheten genast lifslefvande för dina
ögon.

Vill man hafva ett verkligen centralt samhälles-och
styrelseskick — och detta synes vara ett mål för sam-
hällets fortskridande, soul det icke kan neka sig sjelf •—
så måste visserligen all Individuell kraft uti staten ses
af staten uti det helas för staten sjelf reflecterade syn-
punkt. Genom den oändeliga splittring, som ligger i
allt strängt individuell, vore, hafve vi påstått, redan
en sådan reflexion, som denna, omöjelig för staten att
för sig sjelf och för sin egen åskådning åstadkomma;
om icke det individuella, uti sjelfbundna massor, grun-
dade på likartiga interessen och åtskillde ifrån hvarandrä
genom distinetiva qualileter (ty quantitets och rums åt-
skillnader aro här icke tillräckliga) presenterade sig så-
som ämne för denna samma allt omfattande reflexion.
Man må icke här säga oss, alt interessenas och quali-
teternes abstract a och i sjelfva sina underdelningar ab-
stract kännbara natur, hvilken man någon gång äfven
behagat kalla la force des choses, vore för stats-
magiens reflexion en tillräckeJig ledning. i y, utom
det att denna natur sjelf abstraherar ifrån all tid och
alla tidsförhållanden, samt i allmänhet ifrån alla slags
yttre tillfälligheter: så fråga vi här blott, om icke sam-
ma theori, som gör denna invändning, med detsamma
önskar en représentatif och sammansatt form uti stats-
magtens egen bildning: och i fall detta erkännes, fiåga
vi vidare, om denna representation sjelf kan tänkas lef-
vande, utan att de abstraeta interessen, de distinetiva
qualiteter, som vi här omtalat, sjelfve iklädt sig en let~
vande personlighet, hvilken på hvarje särskildt tid och
i hvilken ställning som hälst är interessenas och quali-
teternas representant och förspråkare ? Halve vi på des-
sa frågor fått ett tillfridsställande svar — och vi hop-
pas, att ingen klok liberalism, som någorlunda vet,
hvad den sjelf vill, skall neka oss det - så påminna
vi vidare, alt det påstående, vi nyss gjorde derom, att
uti allt centralt styrelseskick måste all individuell kraft
uti staten ses af staten uti det helas för staten sjelf re-
fleeterade synpunkt, ingalunda i och for sig närmast
innebär något annat, än påståendet om en åskådning
och om en af åskådningen föranledd beräkning och be-
pröfning. Detta är nemligen, sasom lätt toi de mses,
det. allmänna uti det beslag, hvari staten taget all indi-
viduell kraft, såsom sådan. Det följer således deiutaf
ingalunda, att ju ej, efter denna pröfning, ganska myc-
ket, och sannolikt äfven det aldramästa, kan fortfara
att få bibehålla samma individuella rigtning, som det
ledan före denna beräkning ägde. I samma mån till
dan undangjorda
hvilken ock efter
och bibehailer sig
vi redan vara för
mar upplösa det

och med, som det individuella är i organiska massor
rigtigt sammanslaget, är det att förmoda, det resultatet
af denna beräkning skall komma att luta just åt denna
sida. Blir resultatet åter af pröfningen det emotsatta,
nemligen att det individuella måste mottaga en böjning
eller en inskränkning, för att ingå uti och samman-
stämma med den för det hela fattade synpunkt: så må-
ste ock detta, mena vi, tålas och villigt lydas 5 ehuru
vi förmoda, att dessa böjningar och inskränkningar, så-
som af regeringen budna, skola i samma mån blifva
färre eller mera sällan påkallade, ju mindre besvär re-
geringarne behölva taga sig med de organiska bandens
fastställande för massorna sjelfva , och ju mera regerin-

games beräkning följagtligcn får inskränka sig inom
traktandet al dessa samma bands egna förhållande
hvarandra och till det hela, livad lättnad både i
ction och summa af göromål, genom denna liksom

he-
till
fri-
re-

del af regeringsmagtens åligganden,
vår öfvertygelse aldrabäst både gör
sjelf, måste uppkomma; det hoppas
det förstånd lätt begripligt, som för-
enklaste subtractions problem. Men

hvad ar det, fråga vi nu vidare och sluteligen, i sjelf-
va verket, annat, an just denna samma rest af böjnin-
gar oc!i inskränkningar, hvaremot den falska liberalis-
men sa oupphörligen declamerar? Med hvad skal kan

den
dan
den
och

neka en sådan rest, såsom möjelig och behöflig, se-
den önskat ett centralt styrelse-skick? Eller om
nu på alfvare tror en sådan rest vara både möjelig
behöflig: med hvad skäl skulle den vidare kunna

* z : h i . -a z . /
tro, att den, såsom rest, kunde blifva mindre, sedan
de fritt leivande medei-organisationerne inom sina ba-
nor upphört att verka och medla, än medan de sjelfve
fortforo att i denna samma mening lefva och handla?
Inom dessa frågor vänta vi den moderna liberalismens
svar, i fall den annars är i stånd att gifva något.

All individuell kralt måste således visserligen af sta-
ten för staten beräknas, och i detta afseende med sta-
tens idée införlifvas och deraf genomträngas: ehuru följ-
den af denna beräkning kan vara en antingen i sin fri-
het qvarlemnad eller ock en lör statens ändamål modi-
ficerad individuell verksamhet. Det förra alternativet fö-
refaller den sjelf individuella reflexionen, såsom c me-
delbar lycka, sasom den enda frihet: det sednare uppta-
ges med ogunstigt öga, såsom tvång; ehuru det i sjelf-
va verket är en välgerning, en, om än med uppoffrin-
gar köpt, dock med reell vinst återvunnen individuali-
tet, äfven för den private sjelf. Hvad hvar och en
nemligen efter ett sådanr öfverslag bidragit till den all-
männa kraftens förökande, förbättring eller samman-
hang, det återfår hanför sitt eget bästa förstärkt genom
alla de öfrigas kraft och sundhet. Med alla de vackra
enhets-phraser, som den theorie, vi bestrida, brukar eller
efterstafvar, ser den dock just derföre, att den aldrig
förmått tänka denna enhet såsom verkligen lefvande,
staten endast och allenast under synpunkten af en sum-
ma eller af en summerad sammansättning utaf flere på
engång varande individuer: hvarken tänker den ett lef-

Sveci VI.

to
vande fövhålläude mellan ett förflutet och ett tillkom-
mande, genomskuret af den närvarande tidspunkten 5
eller kan den uttänka tanken af ett lefvande förhållan-
de mellan enskilta, bestämdt af det helas för det hela
uppfattade idée; eller kan' den urskilja uti införlifvan-
det sjelf dess väsende ifrån dess ena alternativ iska product;
eller kan den uti denna sednare product se välgerningen sjelf
genom någon annan spegel, än uppoffringens. Och förmår
den alls icke eller svagt göra alla dessa begrepps åtskillnader,
så förmår den naturligtvis ännu mindre i ett helt åter sam-
mansätta hvad,reflexionen nödgats åtskilja. År det beräk-
nade införlifvandet i central mening verkligen sk ed t; så är
med det samma ingen individuell kraft längre en blott yttre
kraft: icke heller är den en blott egen kraft, om den än vore
öfverlåten åt sin egen ledning. Det som sedan icke kan
sägas om kraften, kan lika litet sägas om ändamålet:
intet ändamål förblifver längre ett fielt och hållet yttre
eller eget: men hvarken behöfver staten derföre leda
all kraft omedelbart, eller kan den förneka sig sjelf att
i sin beräkning och i sin ledning göra afseende på den
materiella olikheten mellan de åtskillige grenarne af
mensklig kraltanvändning. Utom denna särskiljning
skulle hvarken stat eller kultur kunna bestå. Också
hafva vi aldrig vågat uppmana statsmagten att på egen
hand bilda dessa organiska klassificalioner. Detta skul-
le jnycket öfverstiga dess förmåga: de måste bilda sig
sjelfve: de göra det ock alliid Staten måste beskydda
dem: måste öfverse de särskildte ordningarnes särskild-
ta beständslagar : måste jemka dem och tillåta dem jem-
kas dels efter idéen af ett lefvande och i sina länkar
sammangripet holt, dels efter utvecklingens ändrade och
naturliga förhållanden : för öfrigt måste den lata dem
sjclfve både växa och gå sina nödvändiga förvandlin-
gar till mötes. Menar man med likhet i rätt, det
den falska liberalismen dermed alltid menar, nemligen
enformighet i rätt; så påstå vi, att staten igenom deh-
nas beskyddande endast fullgör en del, och egenteligen
endast en abstract del af sina skyldigheter : ty såsom,
concret är den ej användbar utan på de förhållanden,
der ingen olikhet i rättens innehåll förefinnes. Vi kun-
na således icke ens för vår egen del undgå att påstå,
det staten dessutom är förpliktad att åvägabringa lik-
het i rättigheter. Men med denna sednare mena vi
ingalunda, hvad den falska liberalismen dermed menar,
nemligen en likhet i rättigheternas materia, hvilket i
och lör sig sjelf är samma begrep, som den nyss nämn-
da enförmighetens och dess falskt förmodade tillräck-
lighet: utan vi mena dermed, i negatift afseende, den
lordrän, att, om staten tillåter sig att bestämma, rigla
eller inskränka en individuell kraft, så måste denna mo-
dification ske genom afseende på det helas idée, och
icke genom afseende på en alman individualitet, såsom
sådan 5 i positift afseende åler inena vi dermed ett ge-
nom ett fullständigt genomfördi jemvigtssystem åstad-
kommet lika fullständigt som likformigt upplagande af
raltigheternes hela materia uti det helas idée. Derföte
kunna vi icke undgå att förklara den ai oss bestridda
liberalismens theorie lika falsk, som ofullständig och li-
ka ofullständig som förvillande. Derföre kunna vi ock,
ehvad enstaka publicister an ropa, icke förmoda att sta-
ten sjelf skall låta sig förledas att förväxla en mecha-
nisk slätstrykning med idealet af en sjelf lefvand© jemvigt.

”Men, säger man oss slutligen, denna beskyllning
för ofullständighet är öfverdrifven. Afven vi, fortfar
man, gilla sådana intermediära organisationer, endast
vi få inrätta dem efter vår smak och efter våra princi-
pier: äfven vi påräkna sådana såsom motvigter emot
centralstyrelsens hufvud-olagenhet, all-regeringen, och
bruka i detta ändamål icke sällan beprisa dem.” Vi
svara för vår del, att vi hvarken derom äro okunnige,
eller ens, hvad man må hända om oss skulle förmoda,
derföre oerkänsamme. Vi fägna oss fast mera hjertli-
gen öfver ett sådant medgifvande; höre gerna, att nå-
gon slags organisation anses nödvändig; och tro äfven
upprigtigt att någon organisation är bättre, än allsingen.
Men då detta medgifvande tager sig ett utseende af att
vara ett slags undantag i den falska liberalismens all-
männaste theorie, så måste vi om undantagets natur
göra följande anmärkningar. Först och främst påmin-
na vi således, att organisât!ons-principen i denna oss väl
kända, medgifna och till och med beprisade organisa-
tion är endast och allenast rums-enheten; den lösaste
och tillfälligaste af alla härvid tänkbare enheter, hvil-
ken således icke det minsta afser eller urskiljer någon
inre qvalitet, utan är och förblifver helt och hallet en
yttre : hvarföre vi ock ingalunda förundra oss deröfver,
att den falska liberalismen så godvilligt gör detta med-
gifvande, efter det antingen alldeles icke eller åtminsto-
ne så litet, som möjligt är, emotstrider dess, såsom vi
redan tillräckligen sett, emot allt innehåll, all inre full-
het och lif fiendtliga, formstinna principier. I enlighet
med samma grundsatser är det ock, som denna samma
liberalism så modigt förkastar all princip för domstolars
organisation , utom den locala eller territoriala h). Des-
sa och dylika phenomener förvåna oss således icke: de
aro i full öfverensstammelse med theoriens grundval:
och huru litet de i sjelfva verket äro inskränkningar af
den allmänna theorie, eller medgifvanden gjorde för
idéen af en sundare eller mera genomgripande stats-
bildning , skulle till öfverflöd , om vi ville taga ett hi-
storiskt exempel, kunna bevisas af det nit, sjelfva den
ursinniga,ste Jacobinism, i Franska revolutionens dagar,
val vetande hvad behof den sjelf for sina planers ge-
nomförande hade af sådana inrättningar, visade för in-

h)	Jfr Skrifterna, i frågan om den Academiska Jurisdictionen. Denna
strid, ehuru angSende blott ott special-ämne, blef märkelig ge-
nom det tillfälle den gaf att utveckla principier p8 båda sidor.
Det var i sin ordning, att bildningens bevarare togo bildningens
högre beståndslagar i sitt försvar; det var icke mindre i sin
ordning att den publicistiska upplösnings-ifvern skulle omfatta den
motsatta tanken. Man har på ömse sidor klagat öfver någon
bitterhet i stridens utförande. Det gifves en säkerhet, som
grundad på kännedom och erfarenhet, antingen den tiger eller
talar, måste använda någon tnöda för att qvarhålla den ironi,
som sväfvar på dess läppar: det gifves en annan, som äggas af
ropet och förstärker detta tillbaka. Alt den sednare kryddar sin po-
pulära vishet med det skämt och det orakelspråk, som den lärt
utur samma källor, som denna, bör man icke förtänka densam-
ma. Consequencen fordrar det. Motparten kan tåla dot.
förandet af municipal och communal styrelser. För det
andra anmärka vi, att det härigenom ingalunda är var
mening, att förkasta inrättningarne sjelfve eller ens pä
dem kasta den minsta skugga. Vi anse dem tvertom för
ganska behöflige: vi tro äfven för var del, att de i sin
mån kunna bidraga både att förminska den sa kallade
all-regeringens tryckande börda och att borttaga ifrån
1'egeringen besväret af flere, oftast obehaglige, styrel-
se-detailler : vi neka icke engång att de ju kunna ut-?
göra en egen länk i den önskeliga skapelse, som under
gången nedifrån uppåt, uti det lägre och underordnade
inlägger frön till det helas sundt tänkta politiska frihet.
Men hvad vi påstå, är att de icke utan en viss gunst
eller eftergift, åtminstone i den vetenskapliga sträng-
hetens ögon, kunna bära namn af organisationer^ efter
de nemligen, såsom redan är sagdt, helt och hållet grun-
da sig på en yttre enhetsprincip, hvilken för det strän-
ga organisations begreppet ar främmande eller otillräck-
lig: att de följagteligen sjelfve åtminstone aldrig kunna
anses uppfylla det har i fråga varande behof, hvilket ge-
nom ingen annan construction kan tillfridsställas, än
genom en sådan, som grundar sig på inre eller väsend-
teliga qualiteter : att de, såsom yttre sammanhangs-band,
»åledes ock endast kunna sammansättas med de inre och
mera väsendtelige, för att med dem löpa parallele: att
denna stränga parallelism här är så mycket nödvändi-
gare, som hvardcra af denna dubbla constructions-rad
har särskildta afsigter, särskildta föremål och följagtc-
ligen äfven särskildta lagar, hvilka med de olika be-
stånds principieme stå i närmaste sammanhang: hvar-
före man ock bör tro, att desse lagar ingalunda kunna
med hvarandra sammanblandas lika litet som någon-
dera ordningens införande kau i och for sig göra deu-
andras införande öfverflödig. Vår hnfvudtanke är i det-
ta ämne härigenom utsagd: vi tillägga påminnandet att
staten sjelf, afven hvad desse sednare inrättningar an-
går, mindre är skapande, än tillåtande, uppmuntrande,
öfverseende och beskyddande: att den likväl ma bända,
i samma mån har kunde åtaga sig en activare lagstift-
nings-rdle, ju mera yttre och tillfällig bildningsprinci-
pen sjelf visar sig att vara : att rättens egen allmänna
beskaffenhet och den yltre naturens indelning båda gå
dessa inrättningar lika frivilligt som förtroget till mötes:
alt de i anledning af allt delta i samma mån måste visa
eig såsom välgörande, som de på ena sidan äro vist af-
vägda emot och combinerade med de inre och mera vä-
sendteliga, och på den andra mera äro framkallade al
sakens natur och en frivillig medborgerlig drift, än af
en på egen hand regierende och nybildande regeriugs-
konst.

Vi hafva icke i alla, men i de allmännaste och
djupast liggande , samt i följe härutaf äfven de mast
gynnade och ifrigast försvarade, af denna theories grund-
satser, med vår granskning nedstigit. Någon afsigt att
vilja förleda hafva vi icke, såsom blott theorie, tillskrif-
vit densamma; men att den har en icke obetydande
förmåga alt det göva, .hafve vi måst erkänna, Vihaf-
va funnit den till lid och rum sätta samma jemuskäran-


i5i

de hyfvel: funnit den upplösa statens sammansättning i
båda dessa hänseenden uti homogena punkter: ändleli-
gen funnit den åter sammanordna dessa punkter genom
en öfverslruken fernissa af missförstådd juridisk abstra-
efon Den har vändt en fiendtlig panna emot den form
af hf, som bildar sig sjelf efter sitt innehåll och derfö-
re är mångfaldig, efter detta innehål! sjelf är mångfal-
digt: den har icke begripit att all denna mångfald sjelf
står med den rätt tänkta juridiska enheten i vänligaste
loibund: mot det ännu högre och stillare lif, som
»om Uds-sammanhanget omgriper sjelfva slägtet, har den
vant, om mojiigt, ännu mera oförsonligt sinnad. Der-
fore har ock den enhet, som den sjelf omfattat, vant
en hflös vålnad, ett mechaniskt skelett. En sådan enhet
måste, såsom den enda återstående, omfattas och hjert-
mnerhgt vårdas af hvarje raisonner, som intet begrepp
har om, ingen aktning hyser för dynamiska krafter el-
ler dynamiska lagar; som ur denna synpunkt icke ens
formår att tanka det menskligheten sjelf charakterise-
rande ethiska, intellectuella och poliliska: för allt ande-
ligt och dynamiskt äger denne och kan han icke äga mw
ån en enda ersättning; den allmänna tröstlösa juridiska
enform, hvilken lika falskt förmodas kunna bilda åt sig
sjelf en materia, som den förutsattes ensam förmå i ett
organiskt sammanhang binda all den materia, som fö-
refinnes. Derföre har ock denna lära allsintet förstånd
om en allmännare historisk eller om en speciellare sta-
tisk organisation : den förkastar båda dessa ideer i sitt
hela hjertas vrede såsom vederstyggliga eller ömkliga
c imerer, hållne emot den juridiska allfärgens bränn-
155

spegel. Några goda declamationer erkäune vi denna
iheorie tidtals hafva hailit, då det aidraallmännaste uti
menskliga rättsförhållanden, hvarorn ock nästan alldrig
en allvarsam eller philosophisk disput kan emellan tän-
kare uppkomma, synts råka att komma i någon våda:
och detta oaktadt har den just igenom det bemödande,
den beständigt visat, att använda detta negativa såsom
motstånd emot allt innehåll , mot allt lif, mot all mång-
fald i lif, 'mot allt positift, och mot all dynamisk or-
ganisation, visat sig äga en vida större förmåga att upp-
lösa, än att uppbygga och construera. Till detta sed-
nare göromål saknar den all inre kraft: det ämne, de
medel, som dertill redan finnas, förkastar den. Sedan
dessa äro förkastade, skaffar den också inga ånyo: dels
anar den sjelf att den ingen skapelselörmåga äger, och
i denna punkt anar den rätt icke blott om sig, ulan, i
de flesta stycken, äfven om sin egen motpart: dels upp-
sväljei’ den allt ämne i den juridiska brunn, hvarutur
ingen ting kan åter uppkomma, sedan allt närvarande
och allt innehåll redan derulinnan blifvit nedstörtadt.
Den i tid och otid uppmanande, den, i fall af fram-
gång, förstörande röien måste den således hafva åt sig
sjelf förbehållen: den bibehållande, frälsande och lång-
samt men grundeligt förbättrande måste den öfverlåta
åt sin vederpart, eller, om här en ordstrid skulle upp-
stå, åt den lära, som håller medelvägen emellan dem
båda.

Vi vilja ej qvälja denna
vetsfrågor, om de än sjelfve

theorie med högre sam-
vore af theoretisk natur.
154

Dels behöfde den ej svara oss derpâ: dels skulle den
utlåta sig beklagande öfver afsigten ined dessa frågor,
och hänvisa^oss pâ de mänga patriotiska predikningar
den sjelf hållit, eller ock på den aktning den alltid yr-
kat böra hembäras åt den allmänna opinionen. För
denna sednare idol skulle vi sjelfv© böja andaktsfullare
knän, om vi visste hvar vi skulle finna honom, eller
ock om vi kunde engång för alla rätt lara oss begripa ,
huru en Gudomlighet kunde uppkomma genom en blott
yttre sammanläggning .af delar. Just derföre, eftei’ o-
pinionen sjelf oupphörligen behöfver att både ledas och
upplysas, hafve vi, hvad det tänkta och slutledda an-
går, aldrig trott den kunna blifva en styrande eller upp-
lysande princip. Ät sig sjelf lemnad hafve vi ej heller
någonsin funnit den tillvälla sig en sådan magt : den gör
det icke förr, an den, af den falska liberalismen i samma
ögonblick smekad, som förledd, hunnit inbilla sig, det
all fråga om hvad andeligt eller politiskt ämne som haldst
låter reducera sig till en pri^trälllig eilet“ pä sin höjd
abstract rättsfråga. Principier, som vi ej känne eller
erkänne, kunna vi åter ej företaga oss att granska eller
följa. Derföre spara vi ock, haldst vid detta tillfälle, al-
la sådana högre eller mera om sig gripande frågor,
hvilka fåfängt skulle för det närvarande vanta sig an-
dra svar, an de redan angifna. Vi göra det dock oger-
na, haldst det visserligen kunde vara i flere afseenden
interessant att inhämta denna liberalisms tankar dels
om all stats ändamål och ethiska rum i allmänhet, dels
ock om allt majestäts verkliga mening uti staten. Må-
hända vore det ock fö* oss sjelfve båtande att i'denna
liberalisms sällskap undersöka, huru vidt desssa stora
begrepp kunna anses uttömda genom dc bestämningar,
som i dess mun hittils vanligast blifvit dem gilne. De
förberedande betraktelser, vi redan anställt, öfverlata
vi emellertid för vår del med lugn, äfven åt den af oss
bestridda theories skärskådning. Vi äro förut berodda
på alla svar, utom dem måhända en grundligare efter-
tänka på våra motståndares sida kunde åvägabringa: af
alla öfrige skall intet enda förefalla oss främmande el-
ler oförmodadt; det må spela på hvilken sträng som
hälst, genom alla föraktets eller declamationens eller
förebråelsens oss redan väl kända loner. Utaf sådane
svar kunna vi således, då de mindre skära våra öron,
äu man i allmänhet är van att låta sig af dem skäras,
icke heller lofva att göra något annat bruk, än att upp-
teckna dem i den bok, vi för oss sjelfve hålla om ti-
dens tecken, böjelser och symptomer. Skulle dock e-
mot vår förmodan de anmärkningar, vi redan gjort,
hos den hittils toma och ropande liberalismen, väcka
något eftersinnande eller någon lust till grundelig un-
dersökning; så äro vi beredde, att broderligen med ve-
tenskapens och historiens fackla gä den redliga aisigten
till mötes.
OM

FÖRBEREDELSERNA

TILL

CORPUS JURIS ANTIQUI SVEOGOTHORUM

ELLER

EN SAMLING AF SVERIGES ÄLDRE LAGAR.

BERÄTTELSE TILL HANS EXC, JUSTITLE-STATSMINISTERN.

Da Kongl.	pa satt Dess till Eders Exellence
under d. 29 Augusti förledet ar aflåtna Nåd. Skrifvelse
innehåller, uppå E. Exc:s derom gjorda underdåniga
hemställan, i Nåder förordnat, att undertecknade, hvil-
ka atagit sig att anställa alla nödiga undersökningar och
forskningar i afseende på Sveriges fordna Lagar, skul-
le af Statsmedlen erhålla en anslagen summa, hvilken
under tre års tid komme att qvartalsvis af oss uppbä-
ras , så är det vår pligt att lemna E. Exc. underrättel-
se om fortgången af del arbete vi oss åtagit.

Högstberörde Kongl. Maj:ts Nåd. Bref, hvaraf E.
Exc. täckts lemna oss del, skulle väl kunna synas ut-
märka ett så vidsträckt omfång för de forskningar, hvil-
ka vi oss atagit, att desamma hvarken af vissa bestäm-
da personer, eller inom en bestämd tid möjligen kunde
fulländas, utan i sjelfva sin natur inneburo en oände-
Jig uppgift; men då E. Exc., hvars underdåniga hem-
i57

ställan i det Kong). Brefvet är åberopad, nogsamt har
sig bekant så väl det ändamål Kongl. Maj.-t genom det
oss i Nåder beviljade anslag velat befrämja, som hvad
vi oss i detta hänseende åtagit, nemligen att fråga nu
endast är om utarbetandet och utgifvandet af en ny upp-
laga af Sveriges fordna lagar, så är det endast for vårt
arbete till detta ändamål som någon redovisning kan
äga rum.

Det var i Mars månad förledet år, som, genom
Herr Förste ExpedilionsSecreteraren och Ledamoten af
Kongl. LagComitéen J. G. Richert, vi blefvo tillfrå-
gade, huruvida vi skulle vilja åtaga oss nämnde arbete.
Då under den tid vi, handledde af Juris Professorn i
Lund, Herr Doctor Joh. Holmbergson, studerat Lag-
farenheten, studium af Fäderneslandets äldre lagar va-
rit vår käraste sysselsättning, och då vi der vid, lika
med alla andra, som önskat att vinna en mer än ytlig
kännedom af denna del af vårt Fäderneslands Lagfaren-
het och Historia, måst erfara det nästan oöfvervinnei-
liga hinder som möter delta studium, så länge ej på-
litligare editioner af nämnde lagar finnas, än de hittills
utkomna, voro vi, lika mycket som någon annan, m-
teresserade deraf, att detta både af Svenskar och ut-
ländningar så länge och så lifligt efterlängtade verk
måtte kunna bringas till fullbordan, och vi förklarade
derföre, att vi, utan alt tillbakahållas af ett billigt miss-
troende till vår skicklighet, utan att afskräckas af de
oss väl bekanta mödor och svårigheter, som med ett
158

sådant företag voro förknippade, med nöje skulle åta-^
ga oss detta arbete, endast vi erhöllc ett sådant under-
stöd, att vi, fredade från nödvändigheten att genom an-
nat arbete förvärfva vårt uppehälle, kunde åt det ifrå-
gavarande uppoffra vår tid, och äfven företaga de re-
sor till in- eller utrikes orter, som kunde blifva nöd-
vändiga. Efter någon tids förlopp erhöllo vi underrät-
telse, att Hans Maj:t Konungen behagat yttra Sin be-
nägenhet att genom anslag af Statsmedlen befordra ett
för det allmänna så vigtigt verk. Då vi således anså-
go saken såsom nästan afgjord, voro vi genast betänkte
att sätta vårt arbete i gång.

Vid de gamla lagarnes utgifvandö anse vi deii grund-
sats böra följas, att dervid begagnas, ej några få utval-
da, utan alla manuscripter, som finnas i behåll, äldrö
och yngre, bättre och sämre. Bland alla dessa utväl-
jes det, som synes äldst eller felfriast, och lägges till
grund för texten; olikheterna i de öfriga anmärkas i
noter, på vanligt satt. Det är således nödvändigt, ej
blott innan en lag utgifves, utan ock innan ens texten
kan bestämmas, att halva jemnfört alla i behåll varan-^
de manuscripter af samma lag, så vida det är möjligt
att om dem erhålla kunskap, lör att utröna, hvilket af
dem bör läggas till grund för texten. Det första, som
sålunda är att göra, är att förskaffa sig en, så vidt möj-
ligt ar, fullständig kännedom om alla de msepter, som
ännu kunna vara att tillgå. Det är ock åt delta mal,
som vårt bemödande till en början har varit rigladU
î

f* . s	B i ,

159

Vi hade oss bekant, att utom den å Kongl. Eibiwtbcket
i Stockholm varande, i synnerhet pä mscptcr af land-
skapslagar rika sainlingeu, mscpter af äldre Svenska
lagar firmas, ej blott â de Akademiska Bibliothekerne i
Upsala oeh lamd^ Utan äiven i Köpenhamn. Vi ansä-
go oss derfore böra, i så god tid som möjligt, begifya
oss till sistnämnda ställe, för att undersöka det derva-
*
rar.de mscpt-förrådet* Ehuru frågan om anslag af Stats-
medlen ännu ieke var afgjord, begåfvö vi oss d. 5 Jim.
sjöledes på ångfartyget till Ystad , hvarvid tillfället be-
gagnades att besöka Gymnasii-Bibliolheket i Calmar,
hvarest dock ej fanns något mscpt af det slag vi efter-
sökte, — och anlände den i2:te i s. m. till Lund, der

;	V

vi blott ämnade afhida Kongl. Maj:ts ÎSad;ga beslut i
omförmälta fråga, för att genast begifva oss tiill Kb-
penhämn. Emellertid samlades underrättelser om de på
särskildta ställen i Fäderneslandet varande mscpt-samlin^
lingar och de på Axad. Bibliolheket i Lund vainnde
handskrifter granskades. På delta Bibliothek finnes en
codex membran, af Konung Magni Erikssons lag (BibL
Nov. 4:o N:o 58). En codex chartaCeus af Stadslagen
(Bibi. Nov. 4:lo. N:o 29), fem codices af Landslaged
(Bibi. Nov. fol. N:o 7., 4:o. N:o 5i., 8:0 N:o 2. samt
2:ne, på ingen catalog upptagne, i fol.), alla chartacei, __
Utom den i 8:0, som är en membran; hvartill kom-
mer en Dansk öfversältning af samma lag, äfven pa
pappfer (Bibl. Meck. föl. N:o 4) samt fehl codd. chart,
af Skånelagen ölvérsatt på nyare Danska (BibL Nov. 4;o.
N:o 3o och 46., Bibi. Meck. 4:o. N:o 11, E liée. BibL
4:o. N:o 8, och en, soin hade nyligen blifvit skänkt till
Bibliotheket af Radmannen Chr. Segerström, men än-
nu ej i catalog upptagen). Af dessa mscpter är endast
det förstnämnda, som troligen är skrifvet i i4:de år-
hundradet, af synnerligt varde; alla de öfriga äro af
i6:de århundradet.

D. 15 Junii underrättade vi genom bref den för
sin edition al Siellandslagen och flera andra skrifter be-
römde Juris Professorn i Köpenhamn D:r J. L. A. Kol-
derup Rosenvinge, om vårt förehafvände samt vår
tillämnade resa till nämnde stad, och begärde några præ-
liminära underrättelser om de derstades befintliga co-
dices af Svenska lagar. Härpå erhöllo vi d. 14 Julii ett
svar, hvarigenom vi belastades i öfvertygelsen om nöd-
vändigheten al den tillämnade Köpenhamns-resan, hvil-
ken vi dock nu, äfven sedan vi d 21 Julii från Stock-
holm erhållit sådana underrättelser att vi med trygghet
kunnat resa, måste uppskjuta, i anseende till de vid
Universitetet i Köpenhamn inträffade feriorne, under
hvilka de offenteliga Bibliothek erne äro tillslutna. E-
medlerlid lato vi, uti de i Lund, Malmö och Christian-
stad utkommande Tidningar för d. 24 och 27 i nyss-
nämnde månad införa en kungörelse om vårt förehaf-
vande, med anhållan till dem afortens innevånare, som
kunde innehafva mscpter af Svenska lagar, att derom
meddela oss underrättelse. I anledning häraf erhölls
från HofRätts-Fiscalen C. Schmidt i Christianstad un-
derrättelse om ett honom tillhörigt msept af Landsla-
gen från i6:de århundradet, äfvensom Herr General-
Lieutenanten m. m. Grefve Jacob De la Gårdie be-
hagade låta, genom en vid dess Bibliothek på Löberöd
anställd Student, meddela oss underrättelse om de på
detta Bibliothek varande juridiska mscpter. 1 detta dyr-
bara, af Herr Grefven sjelf samlade Bibliothek, fanns
väl blott ett mscpt af det slag, som nu var egentliga,
föremålet för våra forskningar, nemligen en cod. chart«
af Stadslagen, skrifven i början af i7:de århundradet.
Men vi kunde ej försaka den hedern att, till följe af
Herr Grefven och Generalens förut oss gifna gunstiga
invitation , d. 8 Ang. infinna oss på Löberöd och taga
kännedom af ställets åtskilliga märkvärdigheter.

Sedan lästerminen vid K ö p e n h a m n s Universitet åter
börjats, begåfvo vi oss den 20 i samma manad till
nämnde stad. Efter ankomsten blefvo vi genom Hr
Professorn Kolderup Rosenvinge införde uti de tvenne
offentliga Bibliotheker, hvarest mscpter af Svenska la-
gar voro att finna, nemligen det stora Kong!, och Uni-
versitetsBibliothekel. Förste Secreteraren vid Kongl.
Bibliotheket, Herr JustitiæRâdet E. Chr. Werlauff och
Universitets-Bibliothekarien Herr Professor R. Chr.
Nyerup behagade med den mest förekommande godhet
och beredvillighet gå våra önskningar till möte, och för
oss öppna tillgången till de i dessa dyrbara samlingar
förvarade skatter. Vi träffade här ett antal af ej min-
dre an sextiofem codices af Svenska lagar, Skånelagen

Syect Vl,	t	11
16a

inberäknad, af hvilka fyratio funnos på Kongl. och tju-
gufem på Universitets-Bibliotheket. På Kongl. Biblio-
theket aro flera sarskildta samlingar af msepter, öfver hvil-
ka ingen, gemensam catalog finnes. Ölver den ursprung-
liga Kongl. Samlingen finnes en skrifven catalog, hvil-
ken vi, genom Herr JustitiæRàdet Werlauffs godhet
fingo se; öfver Thottska samlingen är catalogen tryckt;
men öfver den afven till Kongl. Bibliotheket inköpta
Suhmska Boksamlingen, åtminstone de der befintliga
msepter, skall ej finnas någon ordentlig catalog; hvarföre,
och då det ej är främmande personer tillåtet alt i sjelf-
va msept-rummen anställa några undersökningar, vi
måste åtnöja oss med Herr Werlauffs försäkran att i
sistnämnde samling ej funnos flera Svenska lagar, än de
som blifvit oss till granskning meddelade, äfvensom att
sådana msepter endast funnos i de trenne anförda sam-
lingarna. Hvad vi sålunda på Kongl. Bibliotheket fun-
no, var: En codex membr. af Södermannalagen (Suhm-
ska Sami. 4:o N:o i flera afseenden bättre än det
enda hittills kända, på Kongl. Bibliotheket i Stockholm
förvarade msept af denna lag, hvilket Åkerman i sin
år 1666 utgifna edition följt; hvarförutan KyrkoBalkar
af denna lag funnos i åtskilliga msepter af Skånelagen
och Konung Magni Erikssons lag; vidare en i sednare
tider gjord afskrift af Gotlandslagen (Kongl. Sami. 4:o
N:o 5563), hvartill en i UniversitetsBibliotheket förva-
rad äldre afskrift slutligen befanns vara originalet; Tre
exemplar af Wisby Sjörätt: alla afskrifna tillsammans
med Skånelagen (Kongl, Sami. 4:o N;o 5123 och 5125
165

samt Tlioltska Sarnl. 4:o N:o 1977). Tjuguen codices
af sistnämnde lag, hvaraf tre membran. (Kongl. Sami.
4:o N:o 5121-2 oeh -5) och aderton cliartacei (Kongl.
Sami. fol. N:o 1119, 4:o N:o 5124, -25, -26, -27, 28,
-29, -Sy; Thottska Sami. fol. N:o 1160; 4:o N:o 1977,
-78, -79, -80, -81, 82, -85, -84, 2125); endast de tre
förstnämnde syntes vara frân i5:de århundradet ; alla de
öfriga ärö yngre afskrifler i öfversattning pâ nyare
Danska; N:o 5125 innehåller afven en latinsk Öfversalt-
riiîlg. Vidare sex codices af Kon. Magni Erikssons lag,
fyra membran. (Suhmskä Sami. 4:o N-.o 156, 157.
Thöltskä Samt 4:ö N:o 2196, 2198), en membn en chart.
(Thottska Sami. 4io N:o 2199), och en chart* (Kongl.
SainL 4:o N:o 5157); af hvilka dock ingen syntes äldre
än ifrån i5:de århundradet; fyra codices af Stadslagen,
två membr. (Suhmska Sami. 4:o N:ö74, Thottska Sami.
4:o N:o 2197) och två chartäc. (Kongl* Sami. fol. N:o
1210. och Thottska Säml. 4:o N:o 2200) jemte en i of-
vännärrtnde cod. af K. Magni Erikssons läg N:o 156 be-
fintlig afskrift af SkipmalaBalken ; af dessa syntes de
tvenne förstnämnde vara från i5:de århundradet; N:o
7^ hade gerlom ett missförstånd blifvit ansedd att vara
en Trosaby Stadslag, till dess vi, som redan förut miss-
tänkt oriktigheten af denna uppgift, upptäckte missta-
get. I Catalogen öfver Kongl. Sami, är under N:o 556a
upptagen ännu en codex af Stadslagen, hvilken numera
ej finnes. Slutligen sju codices af Landslagen, två mem-
bran. (Kongl. Sami, fol. N:o 1209, Suhmska Sami. 4:o
N:o 155), och fem chart* (Kongl. Sami. 4:o Nto 5561
t 64

Thöttska Sami. (4:o2N:o 2200, 2201J-2, - 4.). Af
dcssa har den förstnämnde en hög grad af märkvärdig-
het, emedan den icke allenast, såsom man kan finna af
stilen, är skrifven vid samma tid som Landslagen utgafs,
utan ock har tillhört då varande Riksmarsken och Upp-
landsLagmannen sedermera Riksföreståndaren Bengt
Jönsson Oxensljerna till Salestad, hvars vapen här äf-
ven finnes måladt; hvaraf anledning är till den lörmo-
dan, att detta msc. är det ursprungliga aulhenliska ex-
emplar, hvarifrån alla öfriga msc. af Landslagen i flera
eller färre led, härstamma,

Pä Universitets-Bibliotheket finnes i den allmänna
mscpt-samlingen blott (under N:o 136 4;o.) en membran
af Skåne-lagen, eller den af Kofod Aucher så kallade
Rantzous'ka handskriften (beskrifven i dess Lov-Historie
I. D. p. 60. o. f.) ; men Arnæ-Magnæanska legatet ar
vida rikare på Svenska lagar. Utom en af Arne-Mag-
nusson sjelf gjord afskrift af nyssnämnda RaniZouska co-
dex (4:o N:o 27), finnas här Nio codices af Skånela-
gen, fem membr. (4:o N:o 07, 5g, 4o, 41, 8:0 N:o
28), af hvilka N:o 3/, som innehåller Andreæ Sunonis
latinska så kallade paraphras och N:o 4i synas vara från
i4:de århundradet om icke äldre; N:o 28 är den med
Runor skrifna, af Kofod Ancher så kallade Worm sk a
Handskriften, hvars ålder ar ganska tvistig; och fyra
chart. f4:o N:o 55, 36, 42, 43), af hvilka N:o 45 är
cn afskrift af den AVormska Handskriften. Utom dessa,
skulle enligt catalogen, under N;o 54 4:o, finnas en
membran af Skånelagen, men denna saknades redan i
165

Kofod Anchers lid (Lov-Hist. I. D. p. 62). Särskildt
finnas (under N:o 58 a, b, 4:o) tvenne afskrifter a£
den Skånska KyrkoRätLen. — Af Gotlandslagen finnes
har en är 1387 gjord afskrift ;(4:o N:o 54) efter en år
i47o skrifven codex, hvilken’betydligt afviker från den
Stockholmska af Hadorph ulgifna. Efter denna här
befintliga afskrift är det som, eiter hvad vi genom jemn-
förelse kunde finna, den lörut omtalade, i Kongk Bi-
bliotheket varande alskriften är tagen, äfvensom en an-
nan likadan, hvilken fanns i framlidne EtalsRadet A.
Kalls Bibliothek, och hvarom vi i det följande få näm-
na. Äfven finnes här en Dansk öfversättning af Got-
landslagen (4:o N:o 55) , öfverensstämmande med den
â Kongl. Bibliolheket i Stockholm varande Danska öf-
versättning. Vidare fem Codices af K. Magni Erikssons
lag, (re membran. (4:o N:o 5i, 52, 55), en membr. en
chart. (4:o N:o 4g) och en chart. (4:o N;o 46). - Af
> dessa synas N:o 51 och 53 vara fran i4:de århundradet;

i den förra upptäcktes en KyrkoBalk öfverensslämman-
de med den på Skokloster befintliga, hvilken i Acta
Litter. Sueciæ blifvit tryckt med Titel: Fragmentum
legis Smolandicæ, och hvaraf hittills endast nämnda msc.
varit kändt. Af Stadslagen tvenne codices chart, från
i6:de århundradet (4:o N;o 44, 45), och dessutom
Skipm. och Rådst.Balkarne, såsom tillägg i den förut
nämnda Cod. N:o 46 af K. Magni Erikssons Lag. Slut-
ligen af Landslagen tre codices chart. (4:o N:o 47, 48,
5o). alla från i6:de århundradet. Utom dessa i de of-
fentliga Bibliolhekerne förvarade msc. fingo vi, genom
166

Herr Etats-Rådet ß. Thoplacii ynnest, tillfälle att se
några codices, som fimnos i framledne Etats-Rådet A.
Kalls efterlemnade Boksamling, hvilken nu mera lar haf-
va blifvit köpt af en Bokhandlare i Hamburg. Dessa
voro tre afskrjfter af Skånelagen (4:o N:o 548, 54g,
55o), hvaribland N:o 54g, som var den äldsta, syntes
vara från slutet af i6:de århundradet, och N:o 55o var
en af Kofod Ancher egenhändigt gjord afskrift efter den
förut nämnda cod. N;o 3/ i Universitets Bibliotheket,
samt efter ett så kalladt jus ecclesiasticum Scanorum in-
ter clerum et laicos, i N:o 5124 på Kongl. Bibliotheket,
hvilket är en Dansk öfversältning af Kyrko-Balken i
Södermanna-Lagen,— samt (under N:o 65o) en afskrift
af Gotlands-Lagen efter N:o 54 i Univ. Bibliotheket
af samma hand som N:o 3565 på Kongl Bibliotheket.

Sedan vi sa noga granskat och genomgått dessa msc.
och öfver dem uppsatt sådana beskrifningar, alt vi äg-
de en tillförlitlig kännedom om deras allmänna beskaf-
fenhet, återstod har för det närvarande ej mera för oss
att göra. Innan vi reste, föreställde vi vederbörande
den ömsesidiga nyttan deraf, att de i Danmark varande
msc. af Svenska lagar kunde lånas öfver till Sverige
medan de här begagnades vid en under arbete varande
ny redaktion, mot det villkor att samma förmån från
Svenska sidan beviljades. De Danske Lärde, hvilka sys-
selsätta sig med dylika arbeten, gillade detta förslag, af
hvars verkställighet de hade samma intresse som vi, e-
huru de, lika med oss, insågo de svårigheter som der-
vid kunde möta. De förberedelser till en ministeriel
167

underhandling i detta ämne, som sedermera ägt rum,
lära ligga utom gränsen för denna berättelse.

Den gtde Sept, återkommo vi till Lund, hvarifran
vi den ig:de i samma manad anträdde aterresan till
Stockholm land vägen, i afsigt att under denna resa be-
söka de Bibliotheker, der vi visste eller förmodade nå-
got för oss vara att finna. Den 2o:de kommo vi till
Strö, en nära Christianstad belägen Sätesgård, tillhö-
rande Herr Baron A. S.Rålamb, hvars fordom på Hög-
sjö förvarade utmärkt dyrbara Boksamling numera blif-
vit flyttad till förstnämnde gård. I detta Bibliothek
finnes en af Herr Baronens barfar, Presidenten Baron
Gustaf Rålamb, år 1702 egenhändigt gjord afskritt af
det på Skokloster förvarade mscpt af en KyrkoBalk,
hvarom vi i det följande få nämna (4:o N:o 17),—en
cod. membr. af K. Alagni .Erikssons lag, fian i5.de år-
hundradet (4:o N:o 14), hvilken åfven innehallei fyia
Balkar af Stadslagen ; två fullständiga codices chart, af sist-
nämnde lag från iGjde århundradet (4.o N:o 77 och 14^)
samt tre codices chart, af Landslagen fran samma tid
fol. N:o 126, 151, 4:o N:o 99).

På GymnasiiBibliotheket i Wexiö, hvilket den 22
September besöktes, funno vi emot förmodan, emedan
sådant ej är tillkännagifvet uti det i Handlingar höran-
de till Skandinaviens historia tryckta Utdrag al Catalogen,
en codex af Skånelagen f4:o N:o 80), en af K. Magni
Erikssons lag (4:o N:o 5l), en af Stadslagen (Fol. N:o
55) och en af Landslagen (4:o N:o 120), alla, utom den
förstnämnde som är ännu yngre, fran i6;de arhundr*
4

168

Den 24:de i samma månad konmio vi till Linkö-«
ping, och använde följande dagen pâ dervarande
Gymnasii Bibliotheket, ait sammanlcta de uti de betyd-
liga mscpt-samlingarne, öfver hvilka ingen fullständig
catalog finnes, då kringspridda lagcodices, granska de-
samma, och öfver dem upprätta en catalog, hvaraf ett
exemplar på Bibliotheket qvarlemnades. Bland de sjut-.
ton der befintliga codices, af hvilka de tio första N;rne
pllhöra Bibliothekets allmänna mscpt-samling, och de
sju öfriga, det så kallade Gahmska legalet, voro fem af K,
Magni Erikssons lag, tremembr. (N:o 4, u, 17, denna sisU
nämnda tillsammans med Stadslagen), och två chart.
(N;o 1, 8,) ; af dessa var N:o 11 af högt värde och san-
nolikt från medlet af i4:de århundradet, N:o 4 och 17
syntes vara från i5:de århundradet, samt de båda pap-
pers—codices från det i6:de; sex af Stadslagen, två
membr. från i5:de århundradet (N:o 12 och den ofvan-
nämnda N:o 17) och fyra chart, från i6:de århundradet
N:o 2, 9, 10, i4) samt åtta af Landslagen, alla charta-
cei och ingen äldre än från i6;de århundradet (N:o 5,
6» 7»	14, 15, 16). Sistnämnda band innehåller
äfven Ragvald Ingemundssons bekanta Latinska öfver-
sättning af Landslagen.

Under resan genom Södermanland hade vi ämnat
att besöka det i grannskapet af Strcngnäs belägna Bergs-
hammar, tillhörigt Herr Baron J, G. Sack, äfvensom det
ej langt fran Nyköping belägna Torp, hvarest finnes
det af framlidne StatsSecreteraren Baron Schering Ro-
senhane efterlemnade betydliga Bibliothek, numera dess
Syster saint Svâgei’, Herr IIofMarskalken J. Jennings
tillhörigt. Men dâ enskildta angelägenheter gjorde det
för oss nödvändigt att föro September månads slut vara
i Stockholm, måste vi till en annan gång uppskjuta re-
san till Bergshammar; och som vi under resan erhöllo
Muderrättelse att Herr Hof Marskalken Jennings för det
närvarande vore boende på Täckhammar, beläget nära
Nyköping, begåfvo vi oss den 27:de i nämnde månad
till d äckhammar, hvarest vi af Herr HofMarskalken er-
höllo det besked, att för det närvarande ingen person
funnes på Torp, som kunde för oss öppna dervarande
Bibliothek och måste således besöket äfven pa detta stäl-
le uppskjutas till nästa sommar. Följande dagen anlän-
de vi till Stockholm.

Då vi i början af October månad hade äran att up-
vakla E. Exc., täcktes E. Exc. lemna oss del af K:gl. Maj:ts
förberörde Nåd. skrifvelse jemte befallning att till E. Exc.
tid eiter annan afgifva berättelser om fortgången af vårt
arbete. Vi begynte nu att noga genomgå och granska
den å Kongl. Bibliotheket härstädes varande samling af
Lag-codices, om hvilka vi förut endast hunnit taga en
ytlig kännedom. Det allmänna resultatet af denna,
först i dessa dagar fulländade granskning få vi i det iöl-
jande omtala. Derjemle har den sedermera förflutna
tiden blifvit använd dels att ställa i ordning de under
r?san gjorde anteckningar, dels att taga kännedom om
de i Stockholm i enskilt ägo varande Lag-codices, dels
hafva vi oçk i sistl. November månad företagit en resa
till Skokloster och Upsala. På förstnämnda ställe,
dit vi den 6:te November ankommo, finnas numera
tvenne Bibliotheker, det Wrangelska och Braheska,
hvilket af ålder varit här för varad t, samt det Bjelkeska,
bvilket af nuvarande ägaren, Hans Exc. Herr Grefve
M. F. Brahe blifvit hilflyttadt från Salstad. Här möt-
te oss det hinder för vårt förehafvande, att nycklarna
till de till sistnämnda. Bibliothek hörande mscpt-skåp ej
funnos på stället, utan, enligt uppgift, särskildt förvara-
des af ägaren som bodde på Salstad. Vi måste således
nöja oss njecJ att genomgå det till Wrangelska och Bra-
heska Bibliolheket hörande mscpt-skåpet, hvartill nyc-
keln var tillstädes. Öfver de tryckta böckerna i dessa
Bibliotheker fimnos på stället Calaloger, af hvilka den
öfver Bjelkeska Bibliotheket är af H. Exc. Herr Grefve
Brahe egenhändigt skrifven 5 men dessa cataloger sträc-
ka sig ej till mscpterna. De codices vi i Wrangelska
och Braheska Bibliotheket funno, voro: en i 17:de år-
hundradet gjord afskrift af WestgötaDagen, hvilken,
ehuru främmande den ock syntes oss, vi dock, under
granskningen af mscplerne å Kongl. Bibliotheket i Stock-
holm, sedermera funnit hafva till original den Stjern-
hjelrnska codex (N:o å Kongl. Bibi.), hvilken visser-’
ligen med den af Sljernhjelm utgifna upplagan ej eger
mycken likhet; tre codices af K. Magni Erikssons lag,
två membr., båda från i4:de århundradet, den ena i
folio och den andra i qvart, och en chart, från i6:de
århundradet i 4:o., i den förstnämnda af dessa codices
(den i folio) finnes den KyrkoBalk, som, under titel:
171



”Fragtncritum legis SiHolandicæ, Tit. de jure Ecclesia—
stico continens”, blifvit utgifvenafM. Celsius och tryckt
i 3:dje Bandet af Acta Litter, et Scientiarum Sueciæ,
och hvaraf vi lörut omtalat såväl den a<f Baron G. Rä-
lamb gjorda, nu på Strö varande afskrift, som ett an-
nat, å Universitets-Bibliotheket i Köpenhamn funnet
gammalt mscpt; två codices af Stadslagen, en membr.
från i5:de århundradet och en chart, från del i/sde;
samt sju codices af Landslagen, en membr. från i5:de
århundradet och sex chart., alla skriihe omkring slutet
af Het i6:de, — Den 7 November fortsattes resan till
Upsala, der vi följande dagen begynte våra under-
sökningar på Akademiska Bibliotheket. Uti fyra sär-
skildla samlingar finnas här mscpler af Sveriges aldre la-
gar, nemligen i Akademiens allmänna mscpt-samling,
i den så kallade Gustavianska Donationen, eller Riks-
Rådet Grefve Jac. Cronstedts Bibliothek, som af Rik-
sens Ständer år 1707 inköptes för KronPrinsen Gustafs
räkning, och af Honom såsom Canceller tio år dereftcr
skänktes till Akademien, samt i Celsiska och Nordinska
Samlingarne- Ôfver de trenne sistnämnde samlingarna
funuos cataloger, men ej öfver den första, hvarfore vi,
på Bibliothekariens Herr Prof. P. F. Aurivdhi anmo-
dan, öfver alla mscpterne af Svenska lagar upprättade
en särskildt catalog, hvaraf ett exemplar på stället lem-
nades. I dessa samlingar funnos tillsammans fyratio co-
dices, förutan några stycken af tvenne särskildta codices
membr. af Östgötalagen, hvilka fordom vant limmade
vid permarne af andra böcker, och genom E. O. Ama.
nuensen Mag. C. E, Aurivillii berömvärda omsorg blif-
vit derifrån skiljde och förvarade. Bland dessa codices
voro: en membran af Upplandslagen (Allm. Sami. N:o 12),'
skrilven, efter utseendet, ej långt efter det denna lag
blifvit författad; af WestgÖtalagen en i i7:de århundra-
det gjord afskrift, lik den vi funnit på Skoklosteroch
hvartill den Stjernhjelmska codex är originalet (Allm.
Samb N:o 5), samt fyra särskild la Balkar på pergament,
i sammanhang med K. Magni Erikssons lag (Allm. Sami.
N:o 20); af Skånelagen en Dansk öfversättning från
i6;de århundradet (Allra. Sami. N:o 11); af K. Magni
Erikssons lag tretton codices, hvaraf blott en chartac.
från i6;de århundradet (Nordinska Sami. 4:o N:o 998),
och alla de andra merabr., dels från i4.:de århundradet
(Allm. Sami. N:o 6 och 10, uti hvilken sistnämnde fin-
nes en KyrkoBalk al Westmannalagen, Gustavianska
Douât. i:sta Skåpet N:o 49, och Nordinska Sami. 4:o
N:o 658), dels från det i5:de (Allm. Sami. N.o 7, 9,
18 och 20, uti hvilken sistnämnde äfven finnas de of-
vanomfÖrmälte fyra Bajkarne af Westgölalagen; Gust.
Donat. N:o 55 och 5g samt Nord. Sami. 4:o N:o 851
och 977); af Stadslagen åtla codices, en membr. (Gust.
Don. N:o 58), och de öfrige chart. (Allra. Sand. N:o 4,
ig, och 21; Gust. Don. N;o 57, Nord. SamL 4:o N.o
664 och 749 samt Celsiska Sami. N:o 15), hvaribland
N:o 21, 58, 664 och 749 syntes vara från i5:de århun-
dradet men de öfrige yngre; samt af Landslagen fem-
ton codices, fera membr. (Allm. Sami. Nro 5,8, 15
och Gust. Donat, N:o52, 60) och tio chart. (Allm. Sami.
N:o i, 2, 14, i5, 16, 17, och Nord. Sami. fol. N:o 15,
go, 257, 4;o N:o 968); bland dessa syntes NîO 5 och
13 vara från i5:de århundradet, alla de öfriga aro från
det i6:de och 17:80. Nordinska Catalogen upptager
dessutom under N:o 518 i 4:o en Landslag skrifven ar
1535, hvilken dock nu ej kunde igenfinnas *). Utom
nämnde, Akademiska Bibliolheket tillhöriga m sep ter, fin-
go vi se en cod. chart, al Landslagen Iran 16.de ai hun-
dradel, tillhörande Bibliolh. Amanuensen Mag. Doc. J.

H. Schröder*

Sedan vi slutat våra undersökningar i Upsala,
återvände vi den 22 November till Stockholm, der
vi sedan oafbrutet oss uppehållit. Jemte det vi här
fortsatt vårt förut påbegynta arbete på Kongl. Bibho-
tbeket, hafva vi sökt göra oss underrättade om de en*-
skildta Boksamlingar i hufvud.staden- hvarest lagcodices
kunde finnas, livad vi sålunda hittills fått tillläile att
se är: i Hans Excellence Herr StatsMinistern m. m.
Grefve L. v. Engeströms Bibliothek, tvenne Danska öf-
versälfningar af Skånelagen från i7:de århundradet; en
membr. af K. Magni Erikssons lag från i5:de århun-
dradet; fem codices chart, af Stadslagen fran 16.de åi-
hundradet, och fyra codices chart, af Landslage n , Iran
samma århundrade; i Herr ÔfverKammarherren Baron
A. L. Stjernelds Bibliothek, hvilken äfven tackis lem-,
na oss del af de i dess förvar varande mscpt-cataloger,
en cod. chart, af Landslagen, från i6:de århundra-
det (fol. N:o 16) ; i Herr KammarRådet L. O. Fäger-

*) Sedermera återfunnen»
stens Boksamling, tvenne codices chart., den ene i fol.
innehållande Landslagen, den andra i 4:o innehållande
både Lands- och Stadslagen, båda från i6:de århun-
dradet; samt hos Herr KrigsJustitiarien C. Livijn en
codex membr. en chart, af Landslagen från i5:de år-
hundradet.

Ï dessä dagar hafva vi ändteligen slutat den förbe-
redande granskningen af mscpterne å Kongl. Bibliothe-
ket härstädes. Alla mscpfer af Svenska lagar finnas å
detta Bibliothek i skåpet 26, nedersta Galeriet under
Lilt. B. (Litt. A. i satnma skåp innefattar andeliga böcker
och kyrkohandlingar). Denna oskattbarå samling inne-
håller, utom åtskilliga ej hit hörande mscpler, åttatiosju
codices af äldre Svenska lagböcker, nemligen en cöd*
membr. af Upplandslagen, efter utseendet yngre, an den
som finnes i Upsala (N:o 62); en d:o af Södermännala-
gen (N:o 55), hvilken, såsom bekant ar, år oläslig på
några ställen i KöpmalaBalken, och älven i ändra af-
seenden synes vara af mindre värde anl den. som, enligt
hvad ofvanförmäldt är, finnes å Kongl. Bibliotheket i
Köpenhamn, ehuru bådas ålder tyckes vara lika; tre
codices membr. af Westmannalagen (N:o 55, 56, 5 7)
alla, efter utseendet, från förra hälften af i4:de århun-
dradet: N:o 56 synes hafva blifvit följd af Åkerman vid
dess år 1666 utgifna upplaga; en d:o af Dalelagen, från
i4:de århundradet, utgifven af Hadorph (N:o 54.); en
d:o al Björköa Rätten, från i4:de århundr. (N:o 58 ef-
ter Westgötalagen), äfven utgifven af Hadorph; två
175

codices af Östgotalagen, en membr. från i4:de århun-
dr. (N:o 5o) och en chart, från det i6:de (N:o 5i), hvar-
förutan lemningar af en membran af denna lag finnas
på permen till en cod. af Landslagen (N:o 24); tven-
ne codices membr. af Westgötalagen, af hvilka den ena
(N:o 5g) som, eftei' ulseendet, ar skrifven i i4:de år-
hundr., och hvaraf tvenne i i7:de århundr. gjorda aif-
skrifter finnas under N:o 60 och 62, på visst salt blifvit
följd af Stjernhjelm uti dess år 1663 ulgifna uppla-
ga, som dock, i anseende till de förvånande friheter
Utgifvaren tagit sig att omflytta och ändra, är ti-
tan värde, och äger föga likhet med originalet; den
andra åter (N:o 58) , troligen något yngre an den
förra, och hvaraf äfven en i 17:80 århundradet gjord
afskrift finnes (under N:o 61), hvarefter en af Herr
Professorn Dr. Holmbergson gjord afskrift, blifvit till
en del utgifven af numera Philos. Professorn Herr E. S.
Bring; hvarjemte, för att här icke nämna KyrkoBalkar,
eller mindre stycken, hvilka af Westgöta lagen, så val
som af andra Landskapslagar, blifvit Intagna i sednare
lagar, under N:o 6 finnes en sammansättning af Westgö-
talagen och K. Magni Erikssons lag, med några Balkar af
den förra jemte de flesta Balkarne af den sednare; —
Trenne codices af Gotlandslagen, hvaraf tvenne membr.,
en på landets gamla språk , möjligtvis från i5:de århundr.
(N:o 64) utgifven af Hadorph, hvars edition blifvit ny-
ligen omtryckt af Professorn Dr. C. Schildener i Greifs-
wald, och en Platttysk öfversättning (N:o 65), skrifven
år i4oi och jemte den omtryckfa Gotländska Texten äÉ
Dr. Schildener; samt en chartac. (N:o 68), en Dansk
öfversältning, hvilken ej öfyerensstämmer med den här
varande Gotländska texten; men väl med den å Uni-
versitets Bibliotheket i Köpenhamn befintliga Danska öf-
versättning; - tvenne codices af Wisby StadsRätt på
Tyska, en membr., skrifven i ,i4:de århundr. och utgif-
ven af Hadorph (N.o 65) och en chart, från i6:de år-*
hundradet fN:o 67);— en Dansk öfversältning af Wis-
by Sjörätt från i6;de århundradet (N:o 66) samt ett frag-
ment af samma lag, på Tyska, efter Skånelagen i ne-
dannämde cod. N:o 74; tjugu codices af Skånelagen, elf-
va membr. hvaraf tvenne synas vara från i4:de århundr.
(N;o 69, 76) och de öfriga från det iå:de århundr. (N:O
70-75, 77~79) ni° chart., Danska öfversättningar
alla från i6:de århundr. (N:o 8o-84, 86-89); Tjugotvå
codices af K. Magni Erikssons Lag, sexton membr. (N:o
1-4, 5 a och b., 6-i5) och sex chart. 16-20, 55), hvar-
till komma några Balkar, hvilka i Nio 4o, som det sy-
nes, af misstag blifvit sammanblandade med Landslagen.
Af dessa synas N:o 5 b, 6 (hvilken innehåller ofvan*
nämnde sammansättning af K. Magni Erikssons lag och
Westgotalagen} 9, 10 och 12 vära från i4:de århundr*,
de öfriga åro dels från i5:de dels från i6:de århundradet*
Uti N:o 1 finnes en del af KyrkoBalken i Östgötala-
gen, och i N:o 10 KyrkoBalkcn af Weslgötalagen. Vida-
re elfva codices af Stadslagen, sju membr., hvaraf fyra
aro tillsammans med K. Magni Erikssons lag (N;o 1 ,
2, 4, 5 b,) och tre lör sig sjellva (N:o 44, 45,46) samt
fyra chartac. (N:o 45, 4/, 48, 4g); hland dessa synas
N:o 56 vara frän i4.de århundradet’, N:o i, 4, 44-48
från det i5:de, öch de öfriga yngre. Slutligen nitton,
codices af Landslagen, hvaraf tre membr. (N:o 22, 2.5
och 25,) fem chartac, ett membr. (N:o 21, 24, 26, 54,
55, hvilken sistnämnde har KyrkoBalk af Wcstgöta-
lagen), och elfva chart. (Nio 27, 28, 51, 52, 56-42);
af dessa synas N:o 22, 25 och 55 vara från i5:de år-
hundr., och alia de öfriga från det i6:de. Det torde
älven böra nämnas, att under N:o 96, 97 och 98,
finnas Finska öfversättningar af Landslagen och Stads-
lagen.

Sedan vi nu framställt de allmänna resultaferne af
de förberedande undersökningar', hvilka vi hittills hun-
nit anställa, angående de ännu i behåll varande mscpter,
af Sveriges äldre lagar; torde det tillåtas oss att från
en annan synpunkt meddela en öfversigt af de Mscpter
hvilka vi hittills haft tillfälle att granska. Af Uplands-
lagen hafva vi sett tvenne Codices , en i Stockholm och
en i Upsala, hvaraf den sednare synts vara äldst. Sar-
skilta Flockar af denna lag hafva dessutom funnits i. åt-
skilliga codiceS af sednare lagar. Af Södermannalagen
tvenne Codices, en i Stockholm och en i Köpenhamn,
af hvilka den sednare både är fullständig, och i andra
afseenden bättre än den förra. Dessutom har ett be-
tydligt antal af KyrkoBalkar, hörande till denna lag,'
funnits i mscpt, särdeles af K. Magni Ericssons lag, i

Svea Kl»
178

Stockholm, Upsala, på Skokloster och i Köpenhamn.
Af Westmannalagen tre codices i Stockholm, samt en
Kyrkobalk uti ett mscpt af K. Magni Ericssons lag i
Upsala; af Dalelagen och BjörköaRätten hvardera en co-
dex i Stockholm ; ’af Helsinge-lagen har deremot ej nå-
got mscpt blifvit funnet; af Öslgötalagen två codices,
jemte en KyrkoBalk uti ett mscpt af K. Magni Eriks-
sons lag i Stockholm, jemte några mindre stycken i
Stockholm och Upsala; af den så kallade Småländska
KyrkoBalken, tvenne gamla msepter, ett på Skokloster
och ett i Köpenhamn, samt en afskrift af det förra på
Strö; af Westgötalagen två gamla codices i Stockholm,
samt fem särskilta afskrifter af desamma i Stockholm,
Upsala och pa Skokloster ; flera Balkar tillsammans med
K. Magni Erikssons lag i 2:11e mscpt af denna lag i Stock-
holm oen Upsala, samt KyrkoBalkar och andra min-
dre stycken, i åtskilliga sednare lagar ; af Gothlandslagen
tvenne gamla codices den ena innehållande Golhländska
texten, den andra en Tysk öfversättning, i Stockholm;
en afskrift af en annan Gothländsk text, samt tvenne
derefter tagne ännu sednare afskrifter i Köpenhamn,
samt tvenne msepter af en Dansk öfversättning, det e-
na i Stockholm, det andra i Köpenhamn; af Wisby
StadsRätt på Tyska tvenne Codd, i Stockholm-; af Wis-
by SjöRätt sju afskrifter på Tyska, Svenska eller Dan-
ska i Stockholm, Upsala, på Strö och i Köpenhamn;
af Skåne-Iagen, dels på gamla språket, dels öfversatt
på nyare Danska, dels i Andreæ Sunonis latinska så-
kallade paraphras, sextiofyra msepter, hvaraf tjugutvå
i Stockholm, ett i Upsala, fem i Lund, ett i Wexiö,
och trettiofem, utom tvenne särskilta afgifter af Kyr-
koRätten, i Köpenhanm; Af K. Magni Erikssons lag
femtioåtta msc., hvaraf tjugotre i Stockholm , tretton i
Upsala, ett i Lund, fem i Linköping, ett i Wexiö
tie pa Skokloster, ett pa Strö och elf va j Köpenhamn ; Af
Stads-lagen fyraliofyra cod., hvaraf sexton i Stockholm,
atta i Upsala, en i Lund, sexi Linköping, en i Wexiö, två
på Skokloster, tre på Strö, en på Löberöd och sex i Kö-
penhamn samt af Landslagen siutlioåtta codd. hvaraf tju-
gosju i Stockholm, sexton i Upsala, sex i Lund, åtta
i Linköping, en i Wexiö, sju på Skokloster, tre på
Strö och tio i Köpenhamn,

Utom dessa nära Trehundrade msc., hvilkft vi alla
granskat, hafva vi erhållit kunskap om en cod. mem hr.
af Östgötalagen , hvilken Herr I .ieutnanten B. Rosen-
blad köpt på auctionen efter framlidne HoTnten-
denten P. Tham, ett mspl. af Landslagen tillhörigt
HofRätts - Fiskalen C. Schmidt i Chrislianstad ; fyra
codd. af Lands-och Stadslagen , som skola finnas å Gym-
nasii Bibliotheket i Skara; en codex af Wesfgötalagen,
en af Stadslagen, och en ej namngifven lagbok på Torp,
samt en cod. af Landslagen och fyra ej namngifna la-
gar på Bergshammar.

Då vi nu sålunda, så vidt det hittills varit oss möj-
ligt, fulländat den förberedande granskningen af de än-
nu i behåll varande mscpter af Sveriges äldre lagar,
hafva vi måst vara betänkta på att företaga redactio-
nen af nâgondei’a af dessa lagar. På grund af den kän-
nedom om mscptme vi liunniL inhämta , hafva vi för det.
närvarande, då vi ej äga tillgång till några andra än de
å Kongl. Bibliotheket härstädes varande codices, ej
funnit oss kunna företaga någon annan an AVestgöla-
lagenj, hvaraf de vigligaste codices utan tvifvel äro de
å Kongl. Bibliotheket härslädes, under N:o 58 och 5g,
befintliga; och är till den ändan afskrifning af N:o 5g,
eller den Stjernhjelmska codex, redan begynd.

Vi hysa det hopp att Eders Excellence af denna
berättelse, ehuru den ej kunnat upplaga mer än de all-
männa resultaterne af våra undersökningar,'likväl torde
kunna inhämta. a’t vå’-! bemödande går derpå nt alt
kunna utföra det oss Nådigt anförtrodda värf på ett
sätt, som, om möjligt vore, svarade både emot den
Konungs väntan, som genom Sin Nådiga omsorg be-
fordrat verkställigheten af delta förelag, det Folks he-
der, hvilket det både i afseende på dess föremål , och
medlen till dess utförande tillhör, och den Vettenskaps
stränga fordringar, åt hvilken vi halva uppoffrat vårt
lif och våra ringa krafter. Om vi ej kunna annat än
finna detta mål, i jemforelse med vår förmåga oupp-
hinneligt, så torde åtminstone denna insigt i förening
med vår kärlek för sjelfva saken , kunna vara en borgen
derföre, att vi ej skola spara hvarken möda eller något
annat som står i vår förmåga, för att korama målet så
nara som möjligt. Och då vi troget göra h vad vi förmå
våga vi äfven hoppas , att å det Allmännas sida, hvars
sak detta företag ar , det ytterligare blir gjordt, som
181

som vi, såsom enskilta, ej kunna åstadkomma, och utan
hvilket det oss anförtrodda verk, huru mycket vi sjelf-
ve skulle beklaga det, blott högst ofullkomligt skulle kun-
na utföras. I detta hänseende torde oss tillåtas anföra
följande: Innan vi kunna anse någon lagbok sasom re-
digerad till utgifvaude, är det nödigt — vi åberopa hela
denna berättelsen såsom bevis härpå — att vi haft tmiälle
att noga granska alla msc. som finnas i behåll afa Ila
de äldre lagarne, och emellan dem anställa sådana
jemförelser, som ej äro möjliga, utan att man har dem
samlade på ett ställe. Det blir således nödvändigt att
erhålla en , så vidt möjligt är, fullständig kännedom om alla
codices som numera finnas, och att förskalfa oss en så-
dan kännedom, dertill äro de medel vi såsom enskilte
hafva i vår magt, ensamma ej tillräckehga. Vidare blir
det nödvändigt alt få alla dessa codd. samlade på ett ställe.
Hvad de i publik ego varande msc. beträffar, lär ingen en-
skildt härutinnan kunna något uträtta. Hvad åter angår
de enskille personer tillhörande msc., kan naturligtvis
något tvångsmedel i afseende på dessa msc:s utlemnan-
de ej komma i fråga; men då man hos ingen sådan en-
skilt man kan förmoda ett så inskränkt förstånd, el-
ler sådan motvilja för sjelfva saken, att han ej skulle i
sin mån vilja beforda densamma genom el t eller flere msc:s
öfverlemnade för någon tid i säker vård, kan dock mscmes
transporterande väl i allmänhet ej utan publikt bitrade
verkställas. Och slutligen kunna msc. från andra hall ej
här samlas, förrän tillgång finnes till något publikt
rum, der de kunna vara under säker vård; ty fastän
det vore beqvämast för oss att hafva alla dessa böcker
182

hemma hos oss, hvartill vi ej sakna utrymme, så skuU
le vi, hvarken för vår egen eller Egarnesskull, vilja till-
styrka att denna ovärderliga skatt af msc. skulle samlas
i hufvudstaden för att underkastas alla farorna för för-
storing i ett enskildt hus och under en enskilt vård. I
afseende på dessa omständigheter är det som vi vaga
hoppas att Staten, som för ifrågavarande verk redan
gjort det mesta, icke velat hjelpa blott till hälften, och
vi ega för denna förhoppning ett säkert stöd i den kän-
nedom vi hafva om Deras upplysta och ädla tänkesätt
at hvilkas visa omsorg den högsta vården af det all-
manna bästa är anförtrodd. Stockholm d. 27 Janua-
rii 1825.

H. S. Collin. C. J. Schlyter.




VENETIANAREN PIETRO QUIRIN IS

RESA TILL NORDEN ÂR 1452.

Hvad Memoirer äro för Historien, äro Resor för
Jordbeskrifningen och Statskunskapen. Begge härleda
de sig också i mer eller mindre mån från subjecliva a-
sigter. Att vid ett gifvet tidsförhållande bestämma dessas
inverkan, utgör icke det . minst graniaga föremålet for
den kommande granskarens uppmärksamhet.

Resor till Norden möta forskaren redan i aflågs-
na århundraden. Sådana äro Others och Wulf-
stans Resor hvaraf vi äga Alfred den stores An- .
„loSachsiska öfversättning, och som jemle en annan Re-
sa af P y t h e as från Marseille 2), länge vant föremal
för flere skarpsinnige lärdes undersökningar. Säkrare och
; närmare beröring med Norden är den skildring af Skan-
dinavien, hvilken Adam från Bremen elterlemnat,
som i det mästa bär spår af sannfärdighetens stämpel ehu-
ru här och der något bortkymd af den latinska i a la ig-
hetens ypp>ga skrud.

Från det nite århundradet, då den sistnämde skrei
sin bekanta bok, De situ daniæet reliquarum
,) I de« AnselSaeh.»ka Oron- Fö.kl.rsd af P o r t h a n i, Wit-
terh. Histor. och Antiqu. Acsd. Handlingar. Sednast af kask,
i Skandinaviska Litteratur Sällskapets Skrifter.

2 ) Förklarad af J. Ph. Murray i Göttingska Vettensk. Société-
tens Cornmentationer,
184

trans Dam a in regio num nat ur agrundad både på
egna och Missionairernas efterrättelser, möter oss ingen
Resande åt Norden förr än i början af i4oo:talet
Väl började med Christendomen i Norden en närmar©
bekantskap emellan det Nordliga och Sydliga Europa,
och Romerska Stolen försummade ej att temligen tidigt
hitsända legater af högre värdighet. Från dessa och dy-
lika sändebud inkommo visst underrättelser, som , i hän-
delse de i våra dagar vore tillgänglige, skulle lemna o-
skattbara om än isolerade bidrag till kännedomen af
Nordens äldsta culturlillståud. Något helt och sam-
manhängande geographiskt-statistiskt bidrag, hafva vi
mellerUd jcke qvar, som kan täfla i värda med Vene-
tianaren P j et r o Q u iri n i’s Resa. Också är det i sin
ordning, att söka några underrättelser om Norden just
hos det Handelsfolk, som med skäl kallas Medeltidens
Phoemcier, Pietro Quirini’s resa intraflade också i
det århundrade, som man kan anse vara det sista af Ve-
netjanernes stora handelsvälde.

Denna resa var den första sjöresa som Venetianerne
företagit ål Norden. Väl må anmärkas, att Historien om-
talar en äldre Venetiansk expedition till dessa farvatten,
neml. Bröderne Z e n i’s af år i58o; men berättelsen der-
om är, oaktadt F ors t ers bemödanden, ännu att an-
se som eii outredd kedja af dunkelheter och vilkor-
ligheter. På den icke egenteligen hör till vårt föresatta
ämne, måste vi lemna den i sitt värde, åt framtida for-
skares förklaringar.


185

Pietro Quirini, eri Veneliansk ädling, var
köpman och skeppsredare pâ Candia, hvilkeu ö Venedig
sedan i20o:talet innehade. Här utgeck han i början af
år 1431, lör alt, i förbindelse med elt handelsföretag,
göra en uppläcktsresa åt Norden, som för honom och
hans talrika följeslagare aflopp så olyckligt. Efter mån-
ga motgångar, redan vid utgången ur medelhafvet, och
i synnerhet efter att hafva uthärdat rysliga stormar i
November och December, förgicks hans skepp i Nordsjön
d. 17 Dec. Med möda räddade han sig sjelf, med några
få af besättningen, i en båt på öppna hafvet, samt efter
många utståndna faror hann han en af de yttersta öarne
vid Norriges nordligare kuster d. 6 Januar. 1452. Be-
rättelsen om denna sin resas vidrigheter, sitt uppehåll
i Norrige , och sin hemresa genom Sverige, har han sjelf,
äfvensom tvenne andra af hans följeslagare, Christoph
Fioravante och Nicolo di Michiel, h var för sig
upptecknat vid hemkomsten till Venedig.

Dessa i mer än ett hänseende märkvärdiga Rese-iaktta-
gelser hafva blifvit införde i den i sitt slag första sam-
ling af Resebeskrifningar, som Ramusio i Venedig ut-
gjfvit, under titel R a c o 11 e della N a v i g atio n i, T. II.
På Tyska hafva de tidigt blifvit öfvepsatte i H ier, Me-
g js er i Septen trio No v-A n ti q u us, oder die neue
Nort Welt&c, Leipz. 16x3 , sedermera ånyo uti N e u-
entdecktes No rd en, Frankf, o. Leipz, 1728, och med
kritisk noggranhet at J.R. Forster, i dess G e s c h i elite
d.er Entdeckungen und S c h i f f a r t e n im Norden
186

Frankfurt an der Oder 1784. Pä det Språk, som demaa
Resa närmast angår, har den temligen sent blifvit bekant-
gjord. Genom den förtjente Gerhard Schönings
försorg blef först meddelad i det Trondhiemske Sel-
skabs Skrifter, Del. 2. Köpenh. t763. Begagnande
dessa föregångare hafva vi trott dessa underrättelser
äfvenväl förtjena att pa Svenska blifva kände, och vi
hoppas, att följande sammandrag deraf icke må befinnas
alldeles ovärdigt de Svenska läsares uppmärksamhet,
som veta huru fa och torftiga de underrättelser äro, som
äldre till våra dagar bevarade Historieskrif\are hafva att
meddela, då fråga blir om ett närmare utredande afcul-
turtillstandet i Skandinavien vid det oroliga i4oo:talet$
början, då Eric af Pommern på sitt svaga hufvud bar
Nordens tredubbla Konungakrona.

Den 25 April i4äi afseglade Pietro Quirini från
Candia, med en skeppsladdning, af Malvasier-vin, Cy-
pressträd och specerier, som han ämnade att med för-
del aisätta 1 b lundern. Vidriga vindar uppehöllo honom
vid Afrikas kuster, så att han först den 2 Junii passera-
de Gibraltars sund. Ej långt derifråu stötte Skeppet på
grund, och började taga in vatten, alt han med möda
hann inlöpa i Cadix, för att i ståndsälta sitt skepp,
hvartill nära en hel månads Lid åtgick. Här mötte ho-
nom dessutom en annan obehaglig underrättelse, att
kiigsoioligbeter ater utbrustit emellen de begge afund—
samma Haudelsrepublikerna, Venedig och Genua, hvar-
I87

.ÿV. -	\

före han nu mäste vara betankt pâ, alt starkare be-
manna sitt skepp. Den 14 Julii lemnade han ändteligen
Cadix, efter att hafva försett sig med 68 mans besätt-
ning. Knapt hade de hunnit Cap St. Vincent, förr än
de af svåra Nordostliga stormar drefvos ända till Ca-
nariska öarna. Under 45 dagars tid , drefvos de på det-
ta sätt omkring på vida hafvet, till dess de omsider
fingo Sydvest-Vind, så att de andteligen den 25 Au-
gusti inkommo lyckligt i hamnen för Lissabon.

Sedan P. Quirini härstädes ersatt sitt nog medtag-
na skeppsförråd, och en och annan nödig befunnen re-
paration å sjelfva skeppet föregått, gick hau den i4
September' åter til! sjöss, Uppehållen i sin resa af mot-
vind, inlopp han i hamnen för Muros, på Galliciskaku-
sten. Då han här fick veta, att San jago de Compo-
stella ej var långt härifrån belägen, företog han, i följe
med 15 personer, en andaktsresa till detta märkvärdiga
siälle. Efter förrättad andakt, hastade han ulan uppe-
håll till de sina, och gick åter till segels med god syd-
vest vind. Våra sjöfarande hurmo lyckligt Cap finis-
terre. Men olyckligtvis gjorde de sig nog myckel säkre
på vindens beständighet, så att de i ett för dem främ-
mande farvatten, vågade, emot den tidens vana, för myc-
ket aflägsna sig från land, för alt, som de frodde, sna-
rare och genare inkomma i Canalen. Aien olyckligtvis
slog vimlen for hastigt om , sa alt ( e blefvo diifiie af
vädret, långt ur sin kosa, ål Sorlingska öarna, nedom
Engelska kusten, af den sena årstidens häl liga stormar


188

kastades de alt längre ut i Nordhafvet. Den 10 No-
vember utstodo de i synnerhet en häftig storm, med hög
sjö, som lyftade rodret af hakarne. Sedan de ersatt
denna skada, sa godt de kunde, af de materialier de ha-
de om bord, trodde de sig, ännu med godt hopp, kunna
hålla sjön; men detta varade ej länge. Den 26 Novem-
ber råkade de ut för en ännu rysligare storm, som med
häftiga orkaner räckte i flere dagar, och alldeles förderf-
vade rå och segel. Då dessa voro förlorade, kunde skep-
pet med möda hålla sig uppe mot vind och våg, utan
började taga in vatten. I denna nöd visste de ej annan
låd, an att kappa stormasten, for att derigenom skalfa
skeppet någon lättnad, som ock till en del lyckades, så att
det nu, när hafvet också började blifva stillare, lycka-
des för dem, att få skeppet fritt från vatten.

Men olyckligtvis, sedan stormasten gått förlorad,
började skeppet lägga sig på sidan och äunu mera
taga in vatten. Deras redan uttömda krafter voro nu
vidare ej tillräckliga, att kunna hålla sjön, och de sågo
omsider ingen annan räddning för sig öfrig, än att, om
möjligt vore, försöka att frälsa sig i de tvenne skeppsbå-
tarne. J den bålen, som var försedd med både segel och
åror, gick P. Quirin i med ett folje af inalles 4/ personer.
I den mindre gingo 2r personer. Såsom hafvet än-
nu fortfor att vara temligen lugnt, så kunde de från
skeppet beqvämt förse sig med nödig proviant. Den 17
Dec. då sjön började åter blifva orolig , måste de lem-
na det sjunkande skeppet som, efter P. Quirinis berättelse,
i8g

innehade en dyrbar last af 800 fat Malvasiervin, Cy-
pres sträd, Ingefära, Peppar, och andra kostbara varor.

Följande natten, under svår storm, skiljdes den min-
dre bålen ifrån dem, och om deras deri varande kam-

raters slutliga öde hade de sedan ingen den minsta un-
derrättelse kunnat erhålla. Sjelfva nödgades de samma
natt kasta ofver bord en del af sitt förråd af vin, lifs-
medel, till och med sina klädespersedlar. Vädret sakta-
de sig, och de styrde åt öster, i tanka att hinna Män-
ska kusten: men af föränderliga vindar vräktes de snart

ur deras kosa,
utseende, och
mån minskas

Nöden antog med hvarje dag ett svarare
deras vinförråd började efter band 1 den
att de måsle vara betänkte pa den yt-

tersla förknappning , sa

att blott två gånger i dygnet.

litet malt deraf. Med an-

utdeltes bland manskapet ett

dr.. lifsmedel, såsom salt fläsk. ost och skeppsskorpor.

vo-

ro de väl bättre försedde; men den salta födan uppväckte
i Stället den odrägligaste törst. IMill med började
snart döden att rasa ibland dem. och bortryckte dagl.gen
flere personer. Den 29 Dec. utdeltes det sista y vmfor-
rådet, och en hvar beredde sig nu, all me< uncc.niiven
het gå den snart förestående döden till möte. Mgra
försökte att dricka det salta hafsvattnet, hv.lkct annu ha-
stigare påskyndade deras hädanfärd. Andra försökte . sm
nöd att slilla den grufliga törsten med deras egen mm-
Dessa, anmärker P. Quirini , bergade sig 1 det langsta.

I detta förskräckliga tillstånd uthärdade de likväl


älandakhgt ännu fem dygn, livarunder de allt stadigt
seglade i Nordostlig rigtning, tilldess de omsider d. 4 Jan.
fingo land i sigle. Det var eu af de yttersta och minstå
al de oar , som innefattas under namn af L o f o t e n vid
Norriges nordliga kuster, i Malströmmen, grannskap
ungefär vjd 65:te Latituds graden.

Ehuru aflägse våra Sjöfarande ännu voro från dessa
kbppiga ooh ofveralit snöbetäckla stränder, voro de än-
da en skön och efterlängtad syn för dessa söderlän-
nmgar, livdka, så vamnägtiga de än voro, ansträngde
sma yttersta krafter, för alt, om möjligt innan da-
gens slut, hinna till lands. Men vinden var emot, och
manskapets krafter för mycket medtagne, för alt kun-
na bkuka årorna med eftertryck. Dagen var dessutom
denna arshden. i dessa trakter, ganska kort, så atlmörk-
ret påkom hastigare än de väntat. Om natten dréfvo de
af och an på sjön, tröstade af hoppet, att nästa dag få
stiga i land.

Den 5 Januam vid dagsgryningen blefvo våra Sjö-
farande varse, att de under nattens mörker förlorat sin
forra landkänning; men sågo i stället helt nära fram-
för sig ett annat land, bergaktigt och snöbetäckt såsom
det förra. Vinden gynnade dem denna dag; men icke
ulan den största lifsfara kunde de komma till lands, i
anseende till de starka bränningar, som mellan dessa
klippor, utan uppehör, hotade deras bräckliga farkost.
Helt nara land stötte de på grund, men fem af be-
«attningen som befunno sig i fören, sprungo i sjön och
i gi

kommo lyckligen i land, hvarest de genast började ait
sluka i sig snö, för att afkyla den brännande törsten. Till
sina kamrater öfverskaffade de ock en sior skeppskettil
fyld med snö, som af dessa med stor begärlighet för-
tärdes. Efler denna släta vederqvickelse ansågo de
för rådligast, att då de nu voro under land, tillbringa
natten i båten, i afsigt att förekomma det den ej skulle
blifva mot klipporna sönderslagen, eftersom de hvar-
ken hade ankar eller tag att fästa den med vid stranden.

I första dagningen den 6 Januarii 14^2 , som var
Hel. Tre Konungars dag, stego de i land vid Norrska
kusten, pâ en obebodd ö, Sandö, en af de manga sma
öar, som omgifva Röst-ön, ej långt från Lofoten i
AVestfjorden. I sin Resebeskrifning kalla Venetianer-
ne den förra ön Santi och den senare Rus t ene. Af
46 personer, gingo nu de 16 öfverblifne i land och ka-
stade sig i snön, tackande Gud, scm låtit dem, etter sa
mången utstånden nöd, få komma pålandigen. Sedan
gjorde de opp åt sig af några qvarblefnä skeppsbräder
en eld, vid hvilken de vederqvickte sina nästan förstel-
nade lemmar, hvarefter de genomsökte båten för att
efterse, om de hade något det ringaste qvar a£ pro-
viant, för att stilla hungern, som hård t började ansätta
dem. De funno också i en säck ett litet förråd af skepps-
skorpor, fläsk och ost, hvarmed de framför elden nu
kunde släcka den värsta hungern.

Men den tröstande utsigten till räddning, som de
192

skeppsbrutne i början erfarit, varade kort. De upp-
täckte för sig snart, alt de voro stadde på en allde-
les obebodd ö. Af en uppstigen rok, som de på långt
hall blefvo varse, slutade de likväl, att der måtte bo folk
pa ett afstånd, som de sjelfva beräknade till 5 italienska
mil, hvarföre de genast följande dagen, som var den 7
Jan., beslölo att i genaste rigtning begifva sig ditåt. Men
som ingen under natten haft uppsigt öfver Båten, så
hade den blifvit så illa stött emot klipporne, att den,
ehuru de försökte att laga och stoppa den, började genast
sjunka, da de skulle lara astad. Genomvåta måste de
söka land igen, det bästa de kunde, fulla af missmod och
förtviflan ölver den förestående döden, som de på det-
ta ödsliga ställe väntade såsom deras vissaste gäst, då
allt hopp att komma derifrån, var dem betaget, och de nu
ej hade det minsta, hvarmed de kunde uppehålla lifvet.

Dock som lifvet. är menniskan kärt, äfven i det
aldrayttersta , så försökte de, att draga båten på land,
för att deraf kunna göra sig ett nödvarnsskjul mot köl-
den. Detta lyckades ock, efter långvarig möda; bålen
Lief sönderhuggen, och med tillhjelp af segel och öfver-
blefna klädespersedlar beredde de sig tvenne hyttor. J
den större rymdes 13, men i den mindre allenast 5 per-
soner. Hvad af öfverblifna brader och annat skepps-
virke kunde vara öfrigt användes till bränsle. Men den
varme, som de derigenom förskaffade sig, kom att blifva
dem ganska dyr; ty de våta bräderne och det myck-
na beck, hvarmed de voro bestrukne, gåfvo en tjock
och gräslig rök ifrån sig, hvaraf deras ögon och ansig-
ten sa uppsvällde, att de knappast kunde se; deimed
förenade sig en ännu större plåga — en förskräcklig
oliyra, som på det grufligaste angrep isynnerhet
skeppsskrifvaren , på hvilken de åto köttet kring halsen
så att han deraf mätte sätta lifvet tilh

Forts, i e. a. H.

J. H. Schröder.

S^ea

15.