VETENSKAP OCH KONST. /K O N G L A. (Äktenskaps \Ac ADEMIEN. y Andra hafteï. UPSALA Palmblad och C. naaiias Innehåll. Xe Om Hinduernes Foimhåfder. Af W. F. Palmblad. Sid. ii. Om mhemslca Silfvergrufvors bear- betning. Af * (insändt). III. Feodalism och Republicanism. Ett Ridrag till Samhålls for fattnin- gens Historia. (FoxdsäHning.) Af E. G. Geijer. IV? Om Hmor och Psyche, samt Faun, arbeten i marmor af S er g el l. Af A. A. Grafström. i. 169. 189. 5x5. OM HINDUERNES FORNHÂFDER. l’or or do Det gifves ingen verldstrakt, om hvilken Europe^ ernes kännedom, sedan ett halft århundrade tillba- ka, Inera utvidgat sig, an Hindostan. De upptäck- ter, som i detta land blifvit gjorda, kunde man i Serfaldigt hänseende kalla omätliga, ty deras om- fång kan ej genom ett visst antal qvadratmil eller något annat menskligt mått bestämmas. Man har här upptäckt en literatur, om hvars tillvarelse man förut knapt hade en aning: en literatur, som blom- strade kanhända ett årtusende förut, innan Europas äldste Bard på gruset af det brända Tlion slog sina första harposlag; en literatur af så ofantligt omfång, att man ännu, efter mer än trettio års forskning, ej ■engång kunnat finna dess gräns än mindre noggrant beskåda de skatter, som inom denna omkrets äro förborgade. Man har, i tempelgrottarna på Elephan- te, i Illura träffat minnesvårdar af en tid, från hvil- ken ej det svagaste sagoljud framträngt till våra da- gar: minnesvårdar, som, genom sin djerlhet och för- vånande storhet, öfverträffa alla, som af mennisko- . Svea II, I, hand hittills blifvit utförda: ett slags lapidarisk lité-î ratur, hvars ålder synes gå långt tillbaka före deil skriftliga. Och i det slägle , som annu beträder den- na jord, har man med undran lärt kanna ett folk, som i tre ellei1 fyrå årtusenden bibehållit sin uråldrigä samfundsförlattning, sina fäders gudsdyrkan, seder och lynne, och, fastän ofta underkufvadt, stundom skakadt anda till roten af sin existentej ändock, i trots af alla ödets slag, aldrig blandat sig med någon främmande slam, aldrig lånat ett enda drag af de vilda eröfrare, som öfversvämmade dessa rika länder. Men i samma mån, som det fält vidgat sig, hvilket den europeiska forskningen åt sig eröfrat, i samma mån halva det aldrig hvilande kunskaps^ begärets förhoppningar å andra sidan tillväxt. Man liar smickrat sig med den förmodan , att i Indiens häfder finna en nyckel till de gåtor , på hvilkas upp- lösning menniskoslägtet sedan flera årtusenden vän- tat; man har hoppats, alt skönja ett ljus, som sking- rade den skymning, hvilken hvilar öfver vårt slag- tes barndomsålder» Ja, man har Ined alltför stor förmätenhet vågat inbilla sig, att här traffa de äld- sta rena spåren af den gudomliga Uppenbarelsen, än- nu icke grumlad af menskliga tillsatser, och att i Hin- duernes uråldriga visdom finna en polstjerna, som 5 îc^de forskarens osäkra ban. till det mâl^ hvilket mensklighelen, ehuru genom många irrvägar, lång- samt nalkas, utan att någonsin kunna hinna» I eftèrfoljàndè tfppsats skall Forf. bemöda sig ått Utreda, huruvida den vanligen niéra beundrade ån äfven till sitt innehåll bekanta sànskfit-lîtefàtùreh^ åtminstone så vidt den ähmi ar känd, lofvar- ett svar på dessa och någrA andra delåned beslägtade Trågor; att angifva, hvilken den virist verkligen varit, som ïhan hittils skördat af denna vitterhet, för philosöphi, konst och historia ; alt gifva något slags begrepp örn. *dèn egentliga ärten, höjden af Hinduernes vetten- skåpliga odling, om hufvudiunehälkt af deras heliga skrifter, grrinddragen af deras dogmatiska lärobygg- nad; öch ått slutligen, genom pröfning af dessa böc- kers åldér, och jemförels'e med dessa redan omtalta s t en- nr k under a n t'y d a, I mru en ti 11 k om mandeli âfdateek - hare må kunna bevara hoppet, att åt historien etöfra ett vidsträckt land af fabelålderns vidunderliga rike, vch alt en dag kunna sträcka forskningens faöklå längt öfver den mörka gräns, vid Imlken häfdörnas röst sin åningom dô'e kn ar» Q;n å ena sidan sånskrit-literatureh numerå, då alla andra historiska folkslags urkunder med så 4 mycken flit blifvnt bearbetade, är ett af de föremål, som rikast skall belöna en ärelysten forskares mödor; så är åter det lätt att inse, att ingen lager på dettä falt är för den att skörda, som ej åt dessa ämnen egnar hela sitt lifs Studium , och , kännare af språ- ket, äger en rik tillgång på skrifter författade på sjelfva grundspråket. Förf., som varit i intetdera fallet, och dessutom i vårt bokfattiga land måst sakna mången upplysande skrift, är således långt ifrån att smickra sig med, att åt denna ä[’handling, bestämd för en tidskrift, kunna gifva deh märkvärdighet, soni väcker kännarens uppmärksamhet. Han lofvar em- dast här, att till en enda tafla sammanhämta resulta- terne af andras undersökningar, så vidt de varit ho- Uom bekanta; han kan blott JofVa ett flyktigt utkast, en förberedande inledning till dettä studium. Men dessa ämnen hafvü på vårt språk aldrig blifvit vid- rörda; det intresse de medföra är så allmänt, att det torde förlåtas Förf, om han inlåtit sig i undersÖk- ningar, hvilka, på ett tillfredsställande sätt afhandla- de, skulle upptaga tjocka band och fordrat en belä- senhet, hvaral mm är i saknad ; äfven med medve- tande att for denna uppsats hafva förskaffat sig så många källor', som det varit honom möjligt, och med allvarlig flit hafva begagnat dem. Dâ man vill betrakta gängen af ett folkslags fram- skridande pa odlingens bana, da man vill lära kän- na den höjd af bildning det redan uppnått, då man vill undersöka dess slägtskap och stamförvandtskap med andra folkslag; gifves det ingen säkrare väg- ledning än språket. Språket är sjelfva andan af nationens innersta lif: det emottager pregeln af hvar- je skifte, som den i vettenskapligt eller borgerligt hänseende undergår; det är ett af historiens elemen- ter: en af menniskoslägtets urkunder; det slocknar ej, förrän nationen sjelf upphört att vara till i hi- storien. Elt underkufvadt folk antager vis'serligen af sina besegrare en myckenhet ord; men tungomålets rot, dess inre väsende förblifyer vanligen detsamma, och. dessa nya tillsatser visa sig endast såsom främmande tillympningar pa den ursprungliga stammen. Olika skiftningar måste tydligtvis uppstå i språkets förän- drade skaplynne, allt efter som den öfversvämman- de stammen, i hänseende till sjelfva massan, är mer eller mindre stark an den undertryckta, eller efter måttet af den bildning, som hvar och en af dem uppnått. Om båda dessa fördelar förena sig hos de nykommande, så sammansmälta vanligen efterhand båda stammarna, såvida inga religiösa fördomar der- vid ligga i vägen; de hemfödde, isynnerhet om inga lysande fornminnen förläna dem mod att bära olyc- kan utan- att förlora all inre sjelfständighet, mista, efterhand all nationel betydelse, ehuruväl sparep. af språkets, fordna egetidomlighet äimu kunna vara synbara under mänga arhundraxlen. Aro åter inkräk.^ tarne- vildar och hafva de besegrade redan humait en piärklig höjd af odling,, så ser man, liksom i China,, de förye antingen helt och hållet tillvinna sig de se-? Klares höfsning, eller ined, sm egen sammanbinda inr födingarnes. I Hindostan måste kännedomen af språket vara af en så mycket vigtigare betydelse, som dess inbyg« gare, från de äldsta tider, hållit sig strängt af skilda från alla främlingar, utan alt hvarken härma ulländ^. ningen eller sträfva att sjelfve göra proselyter. Dçt år således m d så mycket större skäl, som. vi börja denna undersökning med sjelfva språket,. Öfver den stora halfon, som., är belägen mellan Sind (Indus) och Buramputer samt i norr begränsas af Himålaya-bergen , hvilket land vi uteslutande be- teckna med namnet Indien i) eller Hindostan^ talas en myckenhet, till en del från hvarandra be- tydligt afvikande tungomål, hvilka dock alla hafva 1) Den östliga haifön, hvilken man vanligen, i förlägenhet om ett mera lämpligt namn, plägar innefatta under namnet In-, dien, har med den vestliga halfön, endast namnet, men för öfrigt, i hansigt till invånarnes religion, härkomst, språk, lynne ingenting gemensamt» 7 sin rot 2) i ett äldre, numera utdödt språk, kalladt Sanskrit 3). Det står i samma förhållande till vulgata-språken, som i de södra europeiska länderna La- tin till modersmålet, isynnerhet under medeltiden 5 ty alla Indiens heliga religions-urkunder äro på detta tun- gomål författade; det läres endast af de andlige, livil- ka här, liksom fordom i Europa, äro i besittning af all lärdom och visdom. Sanskrit talas icke mer; men såsom ett lardt språk, läres och förstås det öfver hela Indiska halfön, från gränsorna af Kasgar och. Butan ända till cap Comorin, den sydligaste spetsen af Hindostan, och användes öfverallt vid gudstjenst 2) Förf, upprepar här hvad alla försäkra, som. skrifvit! öfver d ssa ämnen. Men kanhända är Europeernes kännedom om alla dessa provinciella munarter, ännu icke tillräcklig, för att med fullkomlig säkerhet kunna afgöra denna fråga, 3) Detta namn skrifves af Kircher Hanscr et ; af Wahl Schanscrit ; af Anquetil Samskretan; afPaulino a S. Bartolomeo Sams-krdn eller i Neutrum Sums-krdam; af Will. Jones och de Jleste jnedlemmarne af Kalkutta Samfundet Sanskrit; af Fr. Schle- gel Sonskrito o, s. v. Enligt Pater Bartolomeo's förklaring be- tyder Sams_krdam det noga sammanbundna, fullkom- liga språket (af sam, conjunctio, a cl verbialiter simul, con- juncttm, unitim och kr da res perfecta, accurate disposifa, S är ett sammanbindningsord, hvilket, enligt W. Jones, isyn- nerhet inskjutes da man vill gifva det sammansatta ordet en betydelse af skönhet, fullkomlighet). Sistnämde forskare för- klarar Sanskrit med cultum^ expolitum (polished). Såsom bok- och skriftspråk nämnes det Grantham ; Schlegel skrifver Gronthon, 3 irr och liturgi, i religiösa och vettenskapliga skrifter ? ja, äfven pa andra sidan hafvet, pä ön Ceilon och pä vestra kusten af den östra Indiska halfön, är det, under namn af Bali-sprâket, (en munart, som foga skiljer sig derifrån) herrskande bland alla de högre class erna. Flere Européen, som studerat detta språk, tve- ka ej att tillerkänna det främsta rummet bland alla tungomål i verlden. Det öfverträffar i rikedom pä ord och böjningar Grekiskan och Latinet 4), lika tjenligt till uttryck af de finaste poetiska skiftningar, som af de skarpaste metaphysiska begrepps-söndrin- gar. Och då i andra tungomål fantasien först tyc- kes hafva varit den skapande kraften, så är tvert- om forn-indiskan, i synnerhet i de äldsta skrifter- na, allt mer och mer philosophiskt klar och bestämd, u- tan att derför vara liflös eller abstrakt 5). Den har endast ett par hundrade enstafviga stamord, men genom dessas ombildningar, alledningar och omställningar, genom flexioner och sammansättningar äger det en beundransvärd förmåga, att på ett högst otvunget satt organiskt uttrycka alla möjliga förhållanden och begrepps-beslämmningar. Denna inre alslringsför- 4) The Sanscrit language is of a wonderfull structure ; more perfect than the Greek, more copious and more exquisitely reformed than either; — yttrar sig W. Jones, Asiatiek Re- searches. I. 422. b) Fr. Schlegel, Sprache und Weisheit der Indier, s» 65-7®. 9 ja aga är så stor, att det i Sanskrit gifvas ord, till hvil- kas öfversättande Europeerne behöfva sexton til tju- ge : dervid bör dock anmärkas, att sådana i sjelfva verket bestå af flera särskillta, som genom slutstaf- velsens förändring sammanväxt till en enda skenbar ord-kropp. Med alt detta röjer sanskrit, i hänseen- de till dess inre byggnad, en sådan förvånande, alla andra språk öfverträlfande, rikedom på former, förenad med en hittills okänd symmetri och regelbundenhet, en så enkel men tillika högst konstrik structur, att tvifvelsmål uppstått, om detta språk någonsin varit lefvande, eller om det ej fastmera vore skapadt af elt antal prester, som ville bilda sig ett eget tungo- mål, obekant för menigheten, och mera lämpligt än något annat att uttrycka de klyftigheter, som utmär-* ka den hinduiska gudaläran. Man har dervid åbe- ropat analogien af hieroglypherna, såsom bekanta endast för de egyptiska presterne. Men om detta var förhållandet i Egypten, så voro tvertom hiero- glypherna allmänneligen kända och nyttjade bland Ethioperne, af hvilka Egypterne lånade dessa sym- boler 6)- Sanskrit skulle således förete det hittills o- 6) Tw <1/ vu? ocyocX/u.xTwv liïexs xxt tois twv y g x m. (a oa - T u v rvnois Kiyvnriots ov^ 'TUV , T« fxtv TT^O^xyo^SVOfAfVX -KXVTOtS: , TX d Clgx XxXoV/XtVX TTX^X fitgv VOIS ÅiyVTSVltUS jävets yivwirxeiv rovs ctoovs nx^u rwv Tzxregiüv sv gérais fitxv^xvovTxs f rtxçx claircissemens sur le Voyage de Norden. III. 257, nouy. édita iO erhorda föredömet af ett språk, som, fastän utbredt öfver mer än rinnelse hade se mellan ett der. Mindre tjuge stora riken, endast för sin upp- att tacka en tillfällig öfverenskommel-' inskränkt antal vise, frankare och skal- orimlig, men ändock osannolik, är den förmodan, att Sanskrit väl fördom haft ett verk- ligt historiskt hl, men icke i Indien, der det va- rit lika främmande för menigheten, som hierogly- pherna i Egypten för alla opresterliga kaster. Det är pa Sanskrits bekanta likhet med de fornpersiska tungomålen, som man egentligen byggt denna giss- ning 7). Men om Sanskrit öfverens stämm er med det gamla Zend, sâ öfverenstämmer det ju äfven med alla andra Indiens ännu lefvande provincial- idiomer ? Kanhända skulle en sammanlikning mellan de bada nyssnämda röja, att de visa sig såsom hvarandra liknande, måhända ungefär jemnäriga döttrar af sam- ma moder, — troligtvis ett äldre, nu mera alldeles utdödt högasiatiskt tungomål; — hvaremot de ännu i Indien talade munarter, vid en framtida forskning torde alla visa sig, såsom urartade döttrar af de- ras gemensamma stammoder, Sanskrit. Dock anse vi för vår del högst sannolikt, att man i detta land skall upptäcka idiomer, som stå i intet slags förbindel- se med det uråldriga fornspråket, och detta torde ej allenast inträffa i vissa bergstrakter, bebodde af stam- mar, som synas röja ett olika ursprung med Hindu- 7) Langles finner den icke osannolik. Catalogue des manuscripts samskrits de la Bjblioth. impériale. Paris iSwy, s. 102, enie, utan äfven bland de lägsta folk class erna, Pa- riahs, hvilka, numera förströdde öfver större delen af halfön, kanhända hafva varit Ilindostans äldsta bebyggare, till sitt ursprung af ett mongholi&kt släg-- te: men hvilka genom mäktigare inkräktare fran norden (de nu herrskande kasterna), blifvit störtade ned i detta djup af förtryck, slafveri och för- akt, i hvilket hittills intet besegradt folk pä jorden än- nu befunnit sig. Ty annorlunda än såsom en följd af öfvermodiga segervinnares straffande dom, kan man svårligen förklara sig den ställning, hvaruti dessa o- lycklige, från samfundet utstötte befinna sig. Vi skola, under loppet af denna afhandling, anföra skäl, som torde gifva en ökad vigt ät den.uamening« Det sannolikaste man i delta ämne bär tänka > synes, efter min mening, vara detta; att Sanskrit, ehuru Visserligen på sin tid ett lefvande språk, dock aldrig blifvit allmänt taladt med den renhet och den lullkomlighet, hvaruti det på samma tid och ännu årtusenden derefter, visar sig såsom bok-språk. Så- dant Mr ungefär förhållandet med de flesta tungomål hos folkslag, som äga eller ägt en literatur : redan Ci- cero klagar någorstädes, att det på hans tid knapt, fanns tio personer i Rom, som talade rigtig Latin; och denna skiljaktighet mellan bok- och umgängssprå- ket måste i Indien hafva varit så mycket större, der all högre bildning egentligen var förbehållen åt €tt enda stånd, och det lärda språket af en så konst-» 12 rik structur, att det, såsom sådant, svårligen krm nat vara allmänt gängse. Märkvärdig är i sanning sjelfva denna Sanskrit- språkets öfverensstämmelse med Zend, med Grekis- kan och. Latinet, och ännu mer med de germaniska eller skandinaviska tungomålen ; ty alla dessa folkslag äro äldre eller yngre utgreningar af en Kaukasisk ur- stam. Detta försök att återföra Europas stammar till deras ursprungliga asiatiska säten, har af några blifvit tadladt såsom ett nytt påfund, ehuru den för- ste, som beträdde samma bana, redan var Moses. Att våra förfäder härstammade från dessa nejder, är allmänt bekant; att Parserue voro ett tatariskt berg- folk, som ännu på spetsen af sin cultur bibehöllo flera spår af sin nomadiska upprinnelse; detta kan icke nekas af den, som med någon grundlighet kän- ner deras författning, religion, gestalt och lynne. Der- till kommer ett uttryckligt vittnesbörd af Ammianus Marcellinus 8), som försäkrar att Parserne voro ur- sprungligen Skyther — således HögAsiater. Hindu- erne medgifva sjelfve, förmodligen efter en fornsägn, att de mottagit vettenskaperna från norden 9). Att de högre kasterna i Hindostan invandrat från nor- den, från Persien, anade NV. Jones 1); och denna förmodan, som den tiden syntes allt för mycket vå- 8) XXXI. 11. y) Les Indiens disent généralement, que les sciences leur sont venus des contrées septentrionales. Anquetil. 1) Såsom detta culturens stamland antages Persien af Anque- til och W. Jenes-, Skytien af d' Hancarville' och de Pauw; gad, har blifvit bekräftad genom en persisk foVfatta- re 2), som försäkrar, att hans landsmän och Hinda- erne i de äldsta tider utgjort ett enda folk, haft samma religion och samma borgerliga författning. Och ehuru ett djupt mörker hvilar öfver Hellas och Italiens befolkning, kan man dock svårligen betvifla, att ej några af de mäktigåre stammar, hvilka bosatte sig i dessa länder, kommo från Svarta Hafvets nej- der eller Vestasiatiska hålfön och voro narslägtade med de horder, hvilkas nuvarande gräns är 1 vester Kaukasus, i öster snöfjället Mustag. Mindre förvånande bli Tver det sålunda härige-» Vom, om folkslageri Vid Ganges, kring berget El- hordsh, i Hellas, vid Tibern och kring Östersjöns stränder, i sm språkbildning skulle bibehålla någrä minnen af det gamla hemmet, oaktadt alla omskif- ten, som hvart och ett af dessa språk, under den långväga vandringen och genom blandningen med ett nordligare land, som i början (Hist, de 1’Astron. anc.) sattes under 4g:de breddsgraden, men sedermera flyttades i granskapet med Novaja Zemlia, (Lettres sur Atlantide de Pla- ton , Paris 1779) af ßäilly. Holweil, Halhed arvensom fiere nyare Tyskar härleda atiting, språk, vettenskaper, religion, från Indien, och Paul, a S. Bartolomeo ansei- Br ah mirier-» ne såsom stiftare af en gudsdyrkan, som utvidgat sig öi- ver halfva verlden, Indien, Pegu, China, Japan, ja, Grekland och Italien, Jfr. Eichhorn, Gesch, der Litteratur V. 235. a) Mohhamed FfuU, anförd af Langlés i hans anmärkningar till Recherches asiatiques", fransyska öfversättn. II. Sa. -■/_______________ främmande nationer, under en läng följd åf årlmn- dradeu, begripligtvis mäste undergå. Denna likhet mellan Sanskrit och otvannämde tungomål 5) är ock- så ingen, blott materiel likhet, utan den sträcker sig ända intill roten af deras innersta väsende 4) och framlyser starkast, om inan jemför detta språk med det, hvàrpâ de nämda europeiska folkslagens äldsta häfder äro författade.. Så gifves det t, ex. i grekiska • och romerska spr^kön månget aïledt ord, nvartill stamordet gått förloradt 6) ; mången oregelbunden Verbal-form, hvars radix icke mera finnes; mången Comparativ eller Superlativ 6), bildad af en numera alldeles obekant positivus ; men med förvåning träf- fat nian i Hinduernes heliga språk den grund-form^ hvarifrån alla dessa senare ordbildningar utgått 7)1 En ung kännare af delta tungomål 8) har valt 5) Sanskrit-språket röjer också någon likhet méd Armenianskan, Slavonskan och Celtiskan , men den är vida mindre betydlig. 4) Denna öfverensstämmelse röjer sig ej blott i flexionerna, t-, ex. ayotiton, euntem , yati ell. eti it (han går) ulan äfven, på ett förvånande sätt i sarhmanSatta ord; t. ex. tvarstheto Thiirsteher-, cntvrtvari , inn'ere Tbüré o. s. v. 6) Så härleder sig t. ex, dét latinska prandium af Praïinoh, frukosh sammansatt af pron oöh öhnoh , en böjning al ohoh , dag; mbnile sannolikt af nipp ; sponte är indiska ablativuS zÇ svaftts, ett ord söm härleder sig af svo, suus och onto , h* nis, quöd Eutin suém in se hab U. '6) So i nedanstående ordlista t. ex. ut ta ni a, ’y) Så är sånskrit.ordet trasoh af samma starn med fpxw ) ,£*w, latin tr(.mo, pers, tresiden ; i Samudron^ hal, ligSa bade det tyska See, sjö , och det grekiska vdwp, 8) Eopp » Conjugationssystesa der Sanskritsprache; Frankf« am M. 1816. ett énsMHt, mfen i hvarje grammatik vigtigt ele* ment5 tids-ordet (Verbum), och visat, pa hvilket förunderligt satt den sanskritska conjugationen sam- manträffar med den grekiska, latinska och tyska. Vi skola nedanföre, dä vi hinna till sanskrit-språkets byggnad , anföra några af dessa öfverensstämmelser> De flesta Etymologers raseri, att af några enskilta liknande -ord, hvilka ofta alldeles icke likna hvarandra, uppgöra hela linguistiska systemer och på dem åter grunda nya, äfventyrliga byggnader, har i våra da- gar gjort den högre philologien misstänkt eller bemö- dandet att af språkens inre skyldskap, således ej blott genom ljudlikheten mellan vissa särskilta ord, sluta till folkslagens och de bland dem gängse ideernas. yi erkänna gerna, att i hvarje tungomål, bland tu- sen ord, lätt kan finnas ett eller annat, som, afven njan den omflytfnmg eller förvexling af bokstafver, hvarjgcnom Idymolcgerne af ett ord kunna skapa In dkel möts\aiandc de behaga, visserligen i ljudet ka'û jehiföras med något likbetydande ux* ett annatJ Vi erkamia ridare, att vissa öfverensstämmande ord kunnat från det ena landet till det andra öfver- fiyH.as genom handeln, isynnerhet hamn på förut der ohekautä alsier, vapen, konstsaker o. s. v.; afvensom a!t i alla Språk, soin äga en littefalui’, det mindre bddade lånar, från eft fullkomligare, uttryck för ide* ér och begrepp, hvilka, vid språkets daning, lågo utom kretsen af nationens fattning. Så ha Turkiskan och fersiskan riklat sig från den djupsinniga, på abstrak- ta begrepp rikäre, men till en licit annan spr milj hörande Arabiskan, och alla höfsade europeiska tungomål, älven de mest fjerrslägtade, fran Grekis- kan och Latinet. Men dessa nyskapade ord, dâ de icke organiskt utgå från språkets egen rot, förråda sig, i trots ai alla ombildningar, till skiifsätt och böjningar, dock i alla tider såsom blotta lan5 under- sökningen derom, äfvensöm den om de nya språk- inympningarna, samtidiga med de nya varorna, år visserligen al ett stort värde, ty de hänvisa på bild- ningens gång och de orter, fran hvilka nya ideer och ny cultur utvandrat; men den sammanhänger ej med den fråga vi här behandla : nationernas ursprungliga frändskap ; den visar endast graden af deras intelli- genta eller industriella. Det första förhållandet röjer endast slumpens afsigtslÖsa spel och kan aldrig leda till något allvarligt mål. Ett annat utseende vinner denna Öfvetenssläm- melse mellan ur särskillta tungomål sammanstälda ord, då män visar att deras likhet gar djupast ned ända till språkbildningens första gründet; då denna analogi hvarken. ar trugad eller med konst framska- pad: då de anförda orden mestadels äro stamord; da det ena språket gifver det andra en förlorad förbin- delse-länk med det tredje 9) och då änteligen mäng- den af dessa parallela ord är alltför rik, för att blott g) Se t. es i nedanstående ordlista, ordet Pad. 19 .lahran,Jahr, år,(Zend.) jalire. J uga, jugunii Juva, juvana, jung; ju- vadi, juvfcnis. Kamohy (pers.) guiâm, (be- gär). Keshoh. Cæsa(ries), (hår). Kalla, callus. Kalpa, culpa, (skuldoF- fer). Kan ja, K an i ( fö rm o dl. eftsr Schlegelska uL- talet konja, honi^, ko- na, (qvinna); Karanan, Icorono > xe/aw, cresco,crevi,ere-* turn. (Zeud.) kerete, (han gör)) korete, (gö- rande). Hindost. kera- •ve, göra, (lat.) gero; (Pers.) kerdi, (gjord); (angelsax. ) gearvian, (parare), gérberi; kü- ren, köra. Ketta (band), kedja. Koil, (tempel), KoxX^, (hå- la). De äldsta tenipel voro troligten, så väl i Indien som i Egÿp- len, i klippor huggna groitor. Krschra, kreischen; Kum , c um, (med). Loab, (begär), Liebe. Lolcote, (er) lüget, i gam- maityskan: han ser. Labho, Labliote (tager, slägt med) X«/Sa>, ßM'U. Muda, pers, mader, (lat. o. sla von.) mater, mo- der. Madja^e^. pa ; mvin);(zen d) medo (vin), mjöd. Maja (Tjusningens gu- dinna); deraf M««, Hermes’ moder, må- naden Maj,(i)mago. Ma,la, malum, Radix: ma^ ll, , (svart). M an, m an, Mon us c hy o menskja; Mensch. Marhha , mark (i bety- delse af grans). Masch, fini'. Meddlira, ^17matrix. Mishroti, (er) mischet. Mita, matat Mithra, (Zend, Parsy:^ Mitra (sol). Modyah, médius^ 20 Monoh, inens ; monyaü) han mente; motih, amodoh, Anmuth; unmadohj i st* f. ut- madohf exmens, (eng.) mad. Mormor oh murmur. Mr it a > ß gor os, h vilket i grekiskan ej har något stamord. Muni (enslingj eremit); fAOVQS t fAOVU^OS. Na, no, non. Naba* (luft); Ne- beL Ndga, nagel* Nama nomo , namn, no- men, (ojvofix. Mar, nar a i (pers.) nar, G)^« Masa, näsa, Nase* Mav, navy on, voeu s, na- vis. Mese, votros. (Ulph.) naus; (den döde), nesun, (genesen). Midhih, nidus. Ogni, ignis* Ondàni, die Enten, (isl.) Ôndr, accusât, ônd. Oruma^ (endrägt; deraf), Ormuzd, dengodeAn-r den i persiska guda-* läran. Oshonon, (das) Essen. Osmi, osi, osti j tspA tccij tSTti Osthi , oaftovi Ottu, öde. Out) ut, aus. Pad, Pado, Podon i i fot, (nedert. och fran- syska) Patte; deraf Pfad, väg; (pa). Panschet, wet. Parasah(Chald.) Pars; ( nedertysk.) Pärd, Pferd; ït. En Perser* Patacàm, peccatum. Pavakoh, (pers. ) pak, (ren)* Pida, pitir, Pater. (Ju)pi- ter Div-pater, 3 : deorum pater* Piyoti, ntie. (dricker) Poti, nori, sedan vgosi Potih, potens. Pria, (käresta; deraf) Freja, Brud. Pri-jadi (alska), Ulph. fr ij u n fria. Pur, före, vor* (Deraf Purånah , fornhafd, yorgeschichte). 21 Pura, Burg, Bury. Purnori, (pers.) pur, full. Put, puss, (grop),puteus. Putscha, vulg. pus, (katL). Raclam, radan, rota, Had. Radia, (melodi). Ulph. rodjan, reden. Radin , radius. Ragia, (sang), Reigen. Radsjah, (hebe.) Rosch, B-ex, (Recke?) Rat ha, rheda , (vagn), Re, Rede, Riti, ritus. Rodsjo (pers.) rousjen, ljus. Rolsko, RahshosQ, Rec- ke , rese, Rotho, rota, Rad. Rosq/i, (saft), ros. Sam, det svenska sam i s am tal. Sar pa, sorpoli, serpens, Sapta, Strix, septem. Schaff ana f skaffa, skapa, (ordna). Schachhoh, (pers.) scliakli, (gren), Scharhara , axx^x^ov, Schira, (forste), (frans.) sire, (eng.) sir, (pers.) sar, ser, (rysk.) Zar. Schiroh, (pers.) scher, (hufvud). Schlüssyoti, Çerjschiesset. Schrityoti, (er) schreitet, Schushuoti, sugit. Schvosa, svostri, Schwe- ster, Schyamoh, (pers.) siu, (svart). Sevyoti, fftßtn Sigia, siegend. Sindu, (flod, hafj deraf) sund, sinus. Si ris , (ömnighetsgudjn- nan), Ceres, Son , cvv, Soroh, series. Stala, stalle, stall. Stamma, stam, (stirps). Stana, (ort, land); (pers.) i Hindo s t a n, Khu- sis tan o. s. v. (Bengal.) Star, Sterne, (eng.) star, (plattysk.) Stere. Sthiero, Stier, Suapa , schopno , ( isl. ) svefn, sömn. Sopio, (isl.) sofa, ek sef, ek såf; (angelsax. ) svefian; (fornsax.) suef, sömn ; (Ulph.) suei- fan, suevit, han sol- ver; ablat. sueva, som- no, —besuefet, sopo- ratus. (Glossar. ïups. ap. Reinwald) suéfn- born. Sv ono r sonus. Suru , (sol; deraf Egypt.) Sur go, (böjd; deraf) sur- go, sursu m. Swad, (anglos.) swaete; (eng.) sweet; suavis; söt. Svedoh, svett. Tal, tai, Zahl (und Zeil). Tandovon, Tanz. Tarant, tärna, Dirne. Tareki, (eng.) dark. Taru, dpvr, träd, tyre. Tit, (nedertysk.) Tiit, tid, Zeit. To«n7z,(pers.)ton, (kropp). Topu, ronos. Torsho, törst. Trejo,, tri, tre; tridea^ tredje; trijah,, trias. Tschai ida, i Bayern, sçha- ra, (arbeta). Tschianda, Sehande. Tschiangalam, cingulum» Tvari j Thiire. Ttimuloh tumultus? Tatadif tundo, futudi. T]da, Udadi, (haf), u« dus; våt; Hilda; IJlsclia, Ochs, oxe. Upa} ell. upo, upp , (under). Upar, su- pra , öfver, über. (Zr, ort, (stad). U"&cha, urus (stut), TJt, ut. Utba, \^xwL^uttajna op-, timus. TJidorori, det yttersta, (nedertyska) ütteren. Superlat. uttomon > ul- timum. V aharii^m^^ciganam, vehicul um, vagn; validi, vehi. J7amathu ^A.yomath upro- merç. Tana, vanus (tom) ; (ö- demark). Tara, Taraha verres ? (svin). Tart lia, veritas. Teda, vettenskap, viden- skap ; (lag), Tetsi, vetti, (du) vest, (han) vet. Vettl, vett. yidhava, vidua, Wittwe. Vigea, isl. Vig, (seger) Viria^ vires. Taje, isl. vig (krig). l^ocho, vak, vaku, verbum, dictum j ^3, (saga), (a)^«x¥r> ( stum). Polioti, vehit. vomit. /^«Zya^nedertyska : w äh- lig, väldig. arsja , ansigte : (deraf: bli) varse. JVastrd, vestis» W ejam vi. Wei, (‘Spjut), pil. Widi, (bredd), vidd. Padja, vettenskap, deraf Witz. Fir oh, vir. Tortute, vortitur, verti- tur. Yauvonah, juvenis. Yugon , jugum af yunkte, juugit o. jungitur. Yuam , yuyon,yoo.s, (ne- dersax.) yu$ (eng.) you. Sanskrit-språket är ett fierst af vig t sprak och skiljer sig således endast derigenom fran de tungo- mål, som talas i China, Tibet, och öfver hela den östliga halfön, med undantag af B al i-spraket, en ännu föga bekant munart af Sanskrit, som är prester- nes och de lärdes språk i Ava, Pegu, Siam o. s. v. Det har 8 casus, 5 numeri, lo conjugationer, 5 tem^ pora, äfvcn prassens. hvilken nian i de flesta asiatiska språk aquars icke finner. I præséns står stamordet naket, ulan allt bibestämmande, emedan subjectet än-r nu är i full åtnjutning af det genom stamordet betecknade predicatet. Af stamordet, en gemensam moder för alla falsdelarna, bildas också Præsens endast genom bi- 24 fogande af person-kännetecknena, hvilkas ändels&r bestämma talet (nunierus), men icke tiden (tempus). Sålunda bildas af grundstafvelsen Ad infinitivus at^. tum (egentl. adtum} äta, och på följande sätt Tem- pus Præsens : atti (eg. adti} lian äter ; adsi, du äter, ad,mi jag äter: attah feg. adtali) de båda äta, atthah, Jbåda äten, ad^ati, vi bada ata^ adanti de äta, at- tha (i st. f. qdihati) J äten, admah, vi äta, I första conjugalioiieii tiliågges till hufvudstafvelsen ett a (jAt-. schAi, han kokar, af patsch}, Dermed öfverens-. stämma i grekiskan de tidsord, ihvilka ett t, k el- ler o inskjutes mellan grundordet och personal-käi^ nemärket. I tredje conjugationen upprepas dess fÖiv ßta bokstaf, t. ex. d'd’ti han gifver, af dl^ tische th^ti y han star, al stha^std^, , larvipt af Jw, cto;, Samma likhet återfinnes äfven i andra tempora. Sa uttryckes i præler. imp. uti grekiska verbet och i första och andra præteritum uti sanskrit, det förf]ut-, na genom en kort vocal, stäld framför stamslafvel-. sen : (fordom i sanskrit adad^m. I per-! feeta antaga begge språken så kallade augmenter, T«™*« ell. riTvcpu.—tutupa, af tup. Liksom grekiskan och latinet, har Sanskrit två verba substantiva, hvilka i båda språken blifvit hopslagna till ett enda, så att tempora blifvit lånade från beggedera formen. Roten till sum, och de deraf afledda tempora är es : man sade verkligen esum i st. f. sum, Etruskern© tsume^ Sanskrit-formen är asmi, hvarmed äfven i grekiskan tap.t och taiAM-. tredje person osti —est, öfverenskomma. I impcrf. och fut. star eram, ero, i st. f. esam, eso, med förvandling af R till det när- slägtade S. I båda språkens præterita betecknas per- sonerna med A; Fui jemte de deraf afledda tempora härleda sig af Fuo, hvilket förekommer hos Plautus n. a. Grundordet är Fu, i sanskrit bhu 2). Imper» fectum af Bhcwami (jag är, heter obhaoon, efter ana- logien af ehA»/; futurum bildas, liksom i gre- kiskan, genom ett infogadt s, t. ex.: hor omi, jag gör; loroshyami, jag skall göra; 5 pers, imperat. är i sing. otu, i plur. oritu} 3 pers, particip. 1. är 0/2; infiniti- vus tun, som äfven nyttjas som ett supinum, ôfyey- ensstämmer med latinska supinum in tum. I persiska språket träffar man i första personen af verba ett slut-m, som saknas i latinet, men åter- finnes fullständigt i de indiska och grekiska mi} ! af andra personens si i nämde språk har i latinet endast s qvarbjilvit; tredje personen uttryckes isan- skrit genom t eller d, i plnr. genom nd, liksom i latin och tyskan, afvensom i grekiskan, i den äld- sta formen, genom 7# och wi. De sanskritska termi- nationerna karo, var o, dharo, motsvaras af de persi- ska qui ear, var, dar; mano, particip., det persiska mån; particulæ pegativæ no, ni, ma = ne, ni, ma; a privativum = « i grekiskan och latin; 2) Bopp, über das Conjug. Syst. Vi hänvisa till denna snillri- ka skrift de lasare, som ännu hysa några tvifvel om pfyer^ ensstämmelsen mellan sanskrit och cfvaijnämde språk. 26 vi privativ, cs bii persiskan; ontor y ontoron, (in[d]re) — en der, en der un; kri — quer den; göra, kti är sannolikt roten till det romerska creare. Annu vigtigare analogier med sanskrit skulle troligtvis en kännare af Zend och Pehlvi finna; äfvenså vigtigt skulle det vara att undersöka, huru nära den äldre Persiskan, Parsy, hvilken efter Muhamedanernes er- öfring af Persien lemnade rum lör den nu brukli- ga Persiskan, sammanträffar med Hinduernes heliga språk. I allmänhet liknar Sanskrit mera Isländskan än dess dotter-språk, och bland dessa närmast sven- skan, som bibehållit det gamla norräna-målet renast, Declinationen framter deremot färre likheter ; dock har man anmärkt följande: 5:te casus atzz ate ablativ. i latin; yrde casus., plur, eshu, ishu ~ sa t, oiai^ 4:de oçh 5:te cas, hhyoli (i construction ofta bhyos) — bus (dativ. o. ablat. i latin); dativ. ayo = aï (dal. an- tiqu. ilat.); ändeisen au = w o. s. v. Beständigt är i Indiskan s, liksom i svenskan och tyskan, nota geni- tivi, och n, liksom alltid i sistnämda språk, nota accusativi. I allmänhet märke vi, att den indiska formen, såsom vanligen ar förhållandet i de äldre språken, merendels är den. längsta, livilket man i synnerhet skali finna, då man sammanliknar de nedanför an- förda nypersiska orden: ett språk, som i detta afseende förhållersig till Sanskrit, som portugisiskan till spanskan. Ty genom brak och nötning förlora språken, liksom 27 opolerade mynt, en halt, men antaga dereniot en mera glatt och jemn yta 3). Sa har Sanskrit i den förmodligen yngre prakrit-dialekten un- dergått en märklig förkortning. Således har i per- siskan ändeisen merendels bortfallit (apoh^ pers, ab, yatten); af det indiska robtoh har blifvit det tyska roth, af pchlesmo i svenskan slem, och det mångstaf- viga vohuhoiori hafva Tyskarne sammandragit till vi el 4). Ofta örverensstämmer detindiska ordet,i denenaböjnin- gou, mer med ett ur något af de hithörande språken, men i en annan böjning närmare med ett ur ett an» nat språk. Så liknar chindqnti det latinska scindant, pien infinitivus diet tan det tyska scheiden. Tomi kommer närmare tenuis, än det tyska dünn', men for- men tonoti är tvertom mera lik dehnet än extendit. Tisthoti (han är rak) är närslägtadt med , men substantivet sthanon, ort, återfinnes i det persiska sthdn ell. s;than. Af sanskrit skulle man kunna sluta, att video i latin förlorat sin ursprungliga bemärkel- se; ty delta ord tyckes vara det samma som det indi- ska vedo, det tyska och svenska wissen eller veta. Vestitus kom utan tvifvel, liksom i sanskrit ve~. sthitoh, af ett ord som betyder be täcka; modhu och mjöd äro troligen samma ord, men det förra bety-r der boning; modhuroh, modhura^ modhuron, är vis- 3) Schoell, Tableau des peuples, qui habitent l’Europe., das. scs d'après les largues qu’ils parlent. 2:e édit, Paris 1812, p- 121, 4) Schlegel, Welsh, 11. Spr. s. 15. serbgen identiskt med maturus, ay itm, fastän det förra betyder ljuf. I persiskan betyder l)hu skön lukt, och boustan t r a g å r d, af sanskrit-ordet pouspho, blomma; så äfven div en ond ande, men devo, i sanskrit, en god. Mig synes sannolikt att detta ord i Persien öfvergått till denna bemärkelse, då den äldsta zoroastrjska läran bortträngde den ännu äldre gröf-? re naturdyrkan, på samma sätt som i de nordiska tun- gomålen , åtskilliga ord, hvilka i asa-språket voro he- dersnamn, efter christendomens införande, erhållit en smädlig bemärkelse, Nästan alla sanskritska pronomina kunna jemfö- ras med dem ur de nyare språken t. ex. Olion, celt, on (jag); 5. moia, ^01; 4. me, me, Svo, suus, tyska: sein; svon, suum ; svan suam, Eschoh, es chah, etot, is, ea, id; iste, ista , istud, Koh (eil. kos}, ka, kon; qui, quæ, quod; kan , quam, kirn, quid; pers. ki. Soh, som, i äldre tyskan so (samma pronomen fin- nes äfven i arabiskan och hebræiskan): i genitiv, tosyo, dessen (på tyska); i accus, ton, rov, i ty- skan: den; i plural, fe, die, de; tot ell. fui, i plat- tyskan: dat, i svenskan: det, Så äfven räkneorden : Uiotur, quatuor , i slavon. khetyr; eko,ponsho} shoto, sohosro,i pers. yck,pen- di, sad ; hezar; ett, fem, hundra, tusen. Tvitiyoht yiedertyska ; tweete; tritiyoli, isl. triPia. ^optomos , 29 soptama > soptamonj seplimus, um 5 ducidosho1 duodfecim 5)* I Sanskiit-Iörfattarnes dramatiska arbeten träffar man vissa stycken, författade pa nagra fran det das— siska språket afvikande idiomen Dessa äro 1) Pra^ h-if, hvilket tyckes varit det hvardagliga umgängs- språket på den tiden, då Sanskrit var ett lefvande tungomål) och derföre lägges i munnen på uppträdan- de personer af ringa värdighet, qvinnor o. s. v. Ï sig sjelf skall denna munart vara lenare och mera välljudande, men mera enkel än dess förnämare sy- ster. 2) Paisdtchi^ ett trollspråk, som talas af de onda Andarne, som framträda på skådebanan 5 och 5) Mdgadhi ell. Jpàbhransà, hvaraf endast den samsta pöbeln betjenar sig, en förderfvad rotvälska, som slitit sig lös frän alla grammatiska réglor 6), Det äldsta Sanskrit alphabetet har nu troligtvis gatt fbrloradt: möjligtvis innchålles det i de anda hittils oförståndliga inskrifter, sohi läsas på klippväggarna 1 Mavalipuram 7). Nu förtiden betjenar man sig pa olika orter af olikå alphabetet, hvilka dock i sina grunddrag förråda ett gemensamt ursprung. De för- nämsta af dessa alphabéter äro 1) Deva Nagarif (af 5) Fr. Schlegel, anf. skr. s. 23* ft) Colebrooke, On the Sanscrit and Pràcrit languages. As? Research. T. VIL 7) Copierade af GoJdinham, och aftryefcte i Asiat» Re®. V. ffo 00 gücïômlig^ Ndgarl en stad), som anses som det äldsta, mest Öfligt i nordliga Indien, liai' 51 enkla charakterer : 2) Telcnga-alphahetet, brukligt pä mel- lersta hallon, samt 3) Malabarisla eller Grantham- vedertagen af Brahminerne i söder, och af nåvre ansedd såsom närmast liknande den förlorade ursprungliga skriften. De båda sista alphabeten haf- va 53 tecken ; men af dessa enkla tecken, samman- sättes en stafvelseskrift, som bestar af flera tusend® charakterer, af hvilka hvar och en utmarkes med ett eget, enkelt tecken. Sa har Malabariska alphabe- tet inemot 10,000 sammansättningar, som vid uttalet uttrycka de oändligt fina nuapcerna 1 ljudet, tonvig- ten och stafveisernas dryghet, men också ansenligt försvara lärandet af detta språk. Des a trenne, af Brahminerne bildade Alphabcter, nyttjas endast för sanskrit, icke för vulgar-språkem Således har man ännu en vulgar-Nagari-skrift {Aleer-Nagara}, ett Te- lenga och ett malabariskt, som betydligt afvika frâri de heliga alphabeten. Deruti likna dock alla indiska alphabeter hvarandra, att de skrif— vas från venster till beger, och de ölverens tämman- de bokstäfvernas följd är i alla munarterna densam- ma. — Föröfrigt skrifva Hinduerne, liksom redan i Alexander den stor s tid, pä palmblad med en jem- griffel. Man bétjente sig också af ett slags bomulls- papper, som drogs genom ris-spad och glattades. De äldre kouurigarne nyttjade till papper äfven tyg^r 5i så vål af silke som bomull: ett sadant skickade ko- nung Puru till kejsar Augustus 8) För fullständigheten af denna tafla, anse vi nöd- våndigt, att jemväl taga en flyktig öfversigt af de förnämsta i Hindostan nu lefvaride tungomål, hvilka alla, eller åtminstone de flesta, som redan nåmdt är, utgå från den heliga stammodern. Dessa äro: i) M o n gh o 1-Ind i ska n , en blandning af hemspråket med arabiska och isynnerhet persiska; tidsorden låna- des mestadels nr indiskan och persiskan, nominal-orden ùr persiskan och arabiskan ; detta språk brukades under Stora Moghols tid i skrift och tal med de inledde, och. kan ännu, ehuru ordfattigt, stelt och oböjligt, betrak- tas som ett i N"ordlndien allmant hol— oci cunat— språk för alla icke infödde. Afven under Musselmän- hernes herravälde i Indien, nyttjades detta blandade språk ej i böcker (med undantag af poesier), ej hel- ler vid lïofvet, hvarést endast persiska talades gk Högindiskan, ÇH'mdvi, afven kallad) Hindu- ernes eget språk på nordliga halfön ända till Gu- Kurät, talades och skrefs i sin största renhet, löre Muhamedanernesinbrott^ vid hofvet i Agra och der- e ft er i Benares. Detta tungomål tros öfver hela Indien varit gängse i umgänge med de högre standen, och allmänt nyttjadt som vetlenskapsspråk. Också kom- mer detta, likväl mera i hänseende till ordens likhet 8) Fra Paolino. Zend, div; (Egypt.) âtvs, (grek.)^m; deus, divus. Samma ord be- tyder jemval djefvful), Teuf(el). Devtaj Deitjas, Dili sö- ner, Titaner. Divespetir, Diespiter (gu- darnes fader). Djo, (luFt, himmel) öf- rigt i: sub di o. Druh, drumoh, ^§vs. Due y Dugida, Duhitcd dotter. Dur, ^vs (pers.) dusch. Jjurmonah ( pers. ) duschmen, (illvillig). Dura, ännu i vissa pro- vins-dialekter af Sveri- ge: durra, lat. du- rare; Dauer. Dvar (öppning), dörr. Etoron, stxçdv, Findoti, (han) finner. GavJi, (pers.) kö, Kuh. Garon, cantus; gi (pers.) khanderi, (sjungaj, läsa. Genu, gemi, knä. Ghormo, (pers.) guerm, warm. Gula, gula. (strupé);Ittkùlat Herda, Herz. Ido, . S) Anf. st, s. 34jk 48 Mi mån s à visas, h vilka handlingar äro renâ eilet? orena, hvilka föremal med rätta böra eftertraktas el- ler icke,och genom hvilka medel själen skall uppsti- ga till den Första Principen: — således religiöst-mé- taphysiska morälsystemer 6). Det vigtigaste i deii samling, som innehålles i Nyåya, är författadt af Gö- tarna och Kanada^ hvilkas skrifter skola innehålla en sublim, vettenskapligt bygd dialektik. I södra Persien och nordliga Indien går den sägeh,att bland andra nyheter, hvilka Greken Källisthenes hemförde till Aristoteles, var äfven en technisk systematisk logik, hvilkenhan lärt af Brahminerne, och alt denna sedan bléf grundvalen lör denne philosopha namri- kunniga lärobyggnad 7). Af ett högre spéculatif! intresse ar Mimånså, hvars förslå bok är författad af Jaimini och den aiidra af Vyåsa, Vedås ryktbara samlare. Deras system heter V e d an ta (såsom hvi- lande på de metaphysiska texterna — Upanischads— i Veda), och står bland alla philosophiska skolor i In- dien i högsta anseende. Purdlm^s , hvilka intaga första rummet bland Upanga’s, och i hänseende till deras värde älven an- ses såsom de ypperste bland denna samling af gärn- la commentarier, innehålla en följd af raytholögiska legender från verldens skapelse till Buddhas avâtaf (incarnation), tillika med inblandade stycken af di-« 6) Cani, anf. skrift. 7) W. Jones, As. Res, IV. 170. 4g claktiskt innehåll* De stå således i midten mellan, epopeen och lärodikten 8^ : formell är dialogi.sk. „Jag ville gerna veta, säger konung Parikyta till den vise Suka, Vyàsa’s son, på livad satt kroppen är förenad med själen? huru guden Brahma uppstod ? Huru han skapade verlden? Huru han erkände Vischnu och hans attributer? Hvad är tiden, hvad mennisko- och Verldsaldern? Huru kommer själen tili gemenskap med gudomen? Hvilket är verldsrymdens mått och stor- lek ? Hvilket solens, månans, stjernornasj jordens ? Hvilket konùngarnes antal, som herrskat på jorden ? Hvilken skillnaden mellan rasterna? Hvilka voro al- la de gestalter, som Vischnu antog? Hvilka äro de tro grundkrafterna? Hvad är Ä'eda? Hvad är dyg- den och goda verk? Hvad är det Helas ändamål 9)? Alla dessa spörsmål, hvilka till störte delen aiinii af ingen philosophi blifvit förklarade, hafva Puranah’s författare förelagt sig till besvarande. Hvarje bok in- nehåller en kosmogonij, en guda-genealogi, en fabel- chronologi och vanligtvis en art heroisk historia öf- ver halfgudarnes och hjeltarnes bedrifter Dock är i den ena boken det ena ämnet utförligare behänd- ladt an i den andra. Så innehåller Matsia-Purdnahä 8) Heeren, îdeen îï. ir. s. 315. 9) Bhagavadam , par Obsonville , a. 1) As* Res. VIL 203,, «Pen IL 5o den. första och vigtigaste, ett samtal mellan Memi och Vischnu, öfyer veritlens upphof, gudarnes och dæmonernes. Vidare en konunga-historia ; beskrif- ningar ö£ver fester, öfver gudarnes boningar, jor- dens delar, Schiva’s och andra gudomligheiers histo- ria. Den i8;de, Bhagavat-purdnah , (B bagav a t är ett af Krischnas binamn), är indelad i 12 skan- dha’s eller böcker; och innehåller historien om Gu- den Krischnas åttonde avatar eller incarnation i formen af en mulasna, författad af B o padè va 2); åtminstone synes urskriften förråda en senare ålder än de föregående. En af de vidlöftigaste Puranah’S heter Agni-Purdntth, afven, ehtiru mindre tigtigt^ lVisclui-Pur. Den är delad i 5g3 (eller 568J) små capitel, och innehåller ett inbegrepp af hela Hindu-* ernes vetande 3). I vissa andra af dessa Purå nah’s afhandlas lagar, läkarkonst, oftet-ceremonier ; älven, mennisko-ofter förekomma 4J; de äro, med ett ord, en encyklopedi af den tidens Vettehskap. Säkert var intet folksjag pa joruen da visare ; men tre tu- sen år halva derefter förflutit, och ej ett enda steg har nationen sedermera framskridit ! 2) Enligt Colebroöke‘s gissning. Hinduerne vilja dock ej érkänna mei än en författare till alla Putanah’s. Se om dess innehåll Wilkins’ Catalogue of orient, mannscr. N:o 6; Works afW. Jones VI. 445; Hamilton,i Catal. de* Man use. Samskr. p. 44. 4) Heeren, anf. skr. a. 356 f. Sådana offer förekomma ock- så 1 Ramayan, Bopps fragment, i hans Conjugationsyst. 3. 210. f. 5i Genom dessa skrifter antog indiska gudalaraii fett helt annat skick, vare sig att dessa compilationer — ty såsom sådana erkänner man Puranah. s ät o häm- tade ur äldre „episka” skald ev er k 5) eller såsom mitt troligare synes — sjelfvä källor, hvilka skal- deiiie begagnat; emedan Författaren af en stor folk- dikt icke gerna sjelf uppfinner amnêt och den hand- lande guda-personaleil, sa mycket han an kan pryda och utvidga deil förhanden varande sagan ; åtminsto- ne har man intet föredöme, att en sadan villkorlig fantastisk skapelse ingått i religionen och blifvit folk- tro. Också synes det mera ÖfverenSstämmande med sakens art och all historia, att Poesien fäster sin grundval på Religionen, men ej tvertom. Poesien kan icke uppfinna en ny mythologie utan endast smyc- ka den, som i folktron redan är förhanden. Der- med icke nekadL, att författarne af Purånahs icke begagnat i omlopp gående, vare sig skriftliga eller i minnet och inbillningen förvarade gudasàgor 6J; men vi tro endast ej, att de, som gåfvö indiska my- ihologien detta förändrade skick> egentligen voro hvad 5) SSdan är Heereids tanke, s. 36o. Han anser Pnrsuah’s vida yngre än Ramayan och Mahåbhårat. Enligt den tradition, iom Görres fpljt, Upptecknades Veda för 4goo “r sedan; 1000 Hr derefter skrefvos Anga’s; 5og Sr dere.fler Upaveda’s och Puranah’s. Vyàsa, i 16:de Srh. for Chr. namnes Ster såsom samlare af de sistnämde. 6) Gudasagor; säga vi: eller religiösa legender: icke egentligen episka qväden. 52 vi kalla i,episka skalder”, utan prester och. religions- lärare. I alla fall är det tänkbart, att denna för- ändring ej pä engång, ej genom ett eller annat ,,e- piskt” skaldeverk uppkom, utan långsamt och i sam- ma mån, som sinnlighet och en förderfvad fantasi öfvervaldigade nationen. Nog: himlen, jorden, hela naturen uppfylldes med gudar, halfgudar, andar, jättar och dæmoner, fördelade i mångahanda afdelningar. Derigenom upp- kommo tvenne religioner: en esoterisk, en Brah- min- eller prest-religion, i grunden monotheistisk till formen naturdyrkan, ehuru ej utan antagande af pantheism 7J, stödd på Veda, hvars läsning blef de lägre classerna förbuden; och en ex o te risk, folkreligion, som, åtminstone till en del äiitog såsom lefvande väsenden, den oändliga skara af gudoni- ligheter, hvarmed en djerf fantasi befolkade den in- diska Olympen, och hvilka man i början blott tank- te sig såsom emanationer af det högsta Väsendets krafter. Mellertid halva dessa båda systemer visser- ligen punkter, hvaruti de beröra hvarandra. Veda^s lära har till och med hos sjelfva Brahminerne icke bibehållit sig i sin renbetå Elementernas och plane- ternas dyrkan har lemnat rum för Rama’s och Krisch- nas; andra religions-bruk, böner och ritualer, häm- 7) Fr^n denna förebråelse söker Fr. Schlegel , ehuru kanhän- da Icke till alla delar med fulla skäl, att skydda Brahma!*« ska trosläran. Spr. u. Weish, s. i4o. 53 tade ur Puranah’s och Tantras hafva följt pa dem, som Veda föreskrifver 8). Hvad menigheten âter be- träffar, så är väl alltid älven här fantasien hos den ôfvêrvâgandç öfver förståndet, och således sinnet benäget att uppfatta allt efter bokstafven: dock sy-, nas också hos de lägre casterna alla ljusare begrepp om den ursprungliga läran ej sa hafva slocknat, att åtminstone ej de mera bildade ännu bibehållit en renare föreställning om det högsta Väsendets enhet. Den fjerde bland Upanga’s är Dharma Sja- stra: utgörande hela Hinduernes corpus juris; ett fulländadt religiöst-politiskt system. Bland de skrif- ter, som innefattas under detta collectiv-namn, inta- ga Menu’s Lagar det främsta rummet: de öfriga skrifter, som räknas hit, äro endastcommentarier till Menu's bok; ja, den skattas öfverhufvud, näst Ve- da’s, såsom den heligaste af alla sj as t ras under denna benämning innefattar man de hittills anförda sanskrit-böckerna, fastän detta namn stundom tages i ett trångare, stundom i ett mera vidsträckt begrepp. I sjelfva verket äro också dessa förordningar märk- värdiga ej mindre genom sitt innehall än sin höga ålder. en ovärderlig urkund, för alla dem, som grund- ligt vilja lära känna Hinduernes ur aldsta och ännu, nästan helt och hållet beståndande religiösa och bor- 8) Colebrooke? As« Research, VIII. 495, gerliga pligts-system, samfunds-förhållanden 9), se* der7 meningar, moraliska åsigter, fastän ofta höljda i metaphysiska gåtor: med ett ord, den utgör ännu grundvalen ej blott for Dharma sjastra, utan äfven för hela indiska lifvet. Menu ? säga Hinduerne, var Brahma’s son eller sonson: af gudens egen mun emot« tog han de himmelska lagarna i 100,000 sloka's eller vers-par, hvilka han genom sin son Brighu, kun« gjorde för Ridsji’s och desse för det nyskapade men- niskoslägtet. I företalet till Nârêda’s Afhandling om Lagfarenheten berättas det, att sedan Menu fullän-, dat uppskriming^u af delta vidlöftiga lagverk , öfver« lemnade han det. till Nârêda, den visaste af gudar- ne, söm förkortade det ii än 100,000 verser till 12, 000. Denne gaf sitt sammandrag till Sumanti, en af Brighu’s söner, som. ytterligare, for menniskoslägtets beqvämlighet, sammandrog dessa stadgar till 4ooo verser, under det att de himmelske Andarne betjena sig af den heliga urkunden i sin ursprungliga gestalt. Den codex, som nu är förhanden, b står dock en- dast af 2685 verser och utgör således ej engäng tvä tredjedelar af Sumanti’s verk. Dessa stadgar föregås af en skapelse-historia, som redan i och för sig är högst märkvärdig: de stödja sig pä Veda’s, hvilka tidt och ofta åberopas; samma mythologi, som der förekommer, råder äfven här. Den herrskande an- g) De lagar Hinduerne på Malabariska kusten följa, innehållas i böckerna Maha Tobassi, Dharma-radsja Guru, samt i peguanska texten af boken K a m u v a, Fra Paolino. dan i detta lagverk är mildhet och menhiskokärlek , ehuru de flesta föreskrifter, som meddelas, åsyfta y tre pligter och ceremonier i). Här och der fram- skymtar ett och annat drag af råhet och vildhet, och i aï mänhet har den herrskande Brahmin-casten låtit gudonen förbehålla sig företräden, bland hvilka mångå måste bhfva tryckande för de öfriga standens frihet och cultur-utveckling* Olta förefalla oss de här staugade straffen icke motsvara brottets beskaf- fenhet: på den ceremoniella lagen lagges en undrans- värdt stoj vigt och många af dessa formaliteter äio småaktiga och orimliga. Men det hela röjer dock, att samhällsförfattningen vid den tid, då denna lag- samling ordnades , efter asiatiska begrepp maste hal- va hunnit till tämmefig mognad 2); mon den bär til- lika stämpeln af århundradernas langa rost. W , Jo- nes har försökt bevisa, att dessa lagar först blefvo ut- gifna omkring 1280 år for Chr. och att de 800 före Chr. erhöllo sitt närvarande skick 5). Hans gissning stödjer sig hufvudsakligen på språket, som hos Menu skall förhålla sig till Veda’s sanskrit, som 1) Började då den ursprungliga andan redan försvinna? I Ve- da’s heter det tvertom : „Genom ensligt, begrundande vinner visserligen en Brahman helighet; men hvarje välgörande man, han må fullgöra eller uraktlåta de^a ceremonier, bbr med rätta nämd en Brahman”. W. Jones’ Abhandl. ubers. v. Kleu- ker, I, aGö, ayöi IV. 2.3, 24. 2) Heeren, Ideen I. ii, Ups. 1818, s. Su, h 3) Hindu Gesetzb. Vorrede. Troligtvis var Brighu deras egent. liga författare. 56 Lucretii språk till de XII Tall ornes lag, och till de yngre classiske skaldernes språk, som Lncrctii latir till Uoiatn och Virgilii 4). Sedan Jajur—veda, eller den äldsta al dessa urkunder, i följd af ofvananförda skal, blifvit antagen alt vara författad i58o år löre vår tideräkning, drager' han den slutsatsen, att lika laag tid föiLutit medan Veda och Menu’s stxdgar, som emellan de romerske licmaimeme oeh Lucre— tins. Man ser det osäkra, och, som mig vik synas, det osannolika i detta lörntsättaude» Ty det är föga tankoart, att sedan sanskrit-språket hunnit den stad- ga, hvilkçn det otvifvelaktigt, genom en kx'ift af den storhet och ondattning spm Veda, nåste uppnå, Ge' ’ inom eu sa kort tid, skulle så förändra sig, som ett språk, hvilket, med undantagaf några histo- riska anteckningar och dramatiska stycken, ej ägde någon egentlig hteiatur. Att i Menu's skri fler eldgevär fö— J ek ömma, äf vensom att i Mahabharata nam nes om Alexanders irdall i Asien, kan ej tjena till inkast mot dessa skrifters höga ålder; ty beggedera kunna vara moderna interpolationer, helst Europeiska for- skare ofta klaga, att nyare skaldei’ och afskrifva- re pläga förändra de gamla böckerna för att inskjuta egna tillsatser. IIvem föröfrigt denne Me- nu verkligen var, kan numera icke utrönas : han är ett af dessa namn, som, likt en ensam stjerna, fram- strålar ur seklernas natt. Man har än jemfört ho- 4) Fr. Schlegel anmärker dock, att akillnaden ej är alldeles så stor. H 5/ nom med Minos och Mnevis : han äger, liksom dessa, till följeslagare eller attribut en oxe, och under den- na bild dyrkades Kretas livilkas namn hafva en man ansett honom, dâ med tillnamnet A d i m a och Egyptens lagstiftareS), märkvärdig likhet ; än har han stundom förekommer (o : den förstskapade) , för Hebræernes Adam, än under binamnet Satiavra- ta 6) förNoah 7). Men tvifvelsutan var Menu, med hvilken de mythiska konungarne begynna, ett binamn, som blifvit flera tillagdt: det synes komma af samma stam som mens (i latin) och mind (i engelskan), hvars rot igenfinnes i sanskriUordet men, det sven- ska mena, förstå: åtminstone medgifva alla Pandi- ter, att Menu betyder Intelligens, isynnerhet i Ve- da’s lära,hvilken författaren af Dharma Sjastra sy- nes hafva grundligen studerat 8). Hinduerne erkänna sjelfva deras episka poesi såsom en gren af deras andeliga litteratur. De äga också ett talrikt förråd hjeltedikter 9); men liksom i grekiska vitterheten lliaden och Odysseen vida öfver- glänsa alla medtäflare, så äfven i hinduiska hjeltepoesi- en de båda skaldeverken: RamAJANA och MAflåsHa- 5) Enligt Diodorus, jsaml Lykophron och dess Scholiast. 6) Se nedanf. 7) Eichhorn, Gesch. d. Liter. V. 256. Ô) W. Jones» y) Langles, Catal. d. manuscr« samscrits, p. 91. 58 RÀTA. Af den förstnämd^ hjeltedikten åter äger man sa väl på Sanskrit, som på vulgata-språken, gan« ska många, som hafva titel af Ramajana och behandla samma ämne i). Det förnämsta och mest lästa är dock Valmiki’s, Ämnet för den förstnämde är följande: De onda Andarne (Rakschus) hade tagit öfverhanden öfver de goda, och kunde af dessa ej besegras, emedan de engång erhållit löfte, att de af dem ej skulle an- gripas. Således stod det blott en dödlig öppet att begynna en fejd mot Rakschu-försten Ravuna, men han måste vara mer an menniska, i fall han hoppades segra. Derföre vände sig gudarne till Vischnu, med begäran, att han måtte varda menniska. Vischnu delade sig, i följd deraf, i fyra delar, hvaraf blcfvo fyra bröder ; af hvilka den äldsta Rama besegrar och dödar Ravuna. Detta är diktens hufvudmnehåll. Huru rikt denne epopee är prydd med äfventyr, och romantiska beskrifningar, må dominas af följande utdrag ur första boken. Den begynner med en skildring af staden Ujadhija, der den fromme Du- scha Rutha 2) herrskade. Den var bygd af Menu, menniskoslägtets förste herrskare. Dess gatoi’ och gångar voro underbart anlagda, och rikt vattnade, 1) Åtta på sanskrit och flera , på tamul och högindiskan, anfö- ras af Dalrymple, Oriental Repei't, II« 5a5 f» Jfr. Hamiltons anm. hos Langles, Man. Sansc. p. 16. s) Schlegel strîfver Doshorotho, ul 59 Dess murar med brokiga fjädrar liknade ett schack- bräde. Den var full af köpmän af alla slag ; af dan- sande män och qvinnor; af elephanter, hastar och vagnar: prydd med ädelstenar, fylld med rikedom, försedd med lifsmedel, prunkande med tempel och palats, hvilkas coupoler liknade bergens toppar, med trägårdar, rika på mango-trän, och med bad. Den ångade af vällukt, af blomsterkransar, af välluktan- de offer. Var bebodd af de återfödde 3), djupt lär- de i Veda’s; begåfvade med förträffliga egenskaper; fulle af sanning, ifver och medlidande; jemhke de store Vise ; fullkomlige herrar öfver sina begär och lidelser. I Ujadhija fanns ingen girig, ingen lögna- re, ingen bedragare, ingen illasinnad. Ingen lefde der under tusen år; ingen var oförsonlig; ingen utan en talrik afföda; ingen gaf Brahminerne mindre än tusen rupier ; ingen undandrog sig sitt stands skyl- digheter. Ingen gick der utan örringar, utan kran- sar, utan halsband, utan vällukter, utan pi y dliga kläder. Duscha Rutha, redan 9000 år gammal, skul- le varit den lyckligaste af menniskor, om han blott haft söner. Ett Uschvameda — offer al en häst beslutes ; men denna stora högtidlighet, hvarlill flera års förberedelser erfordras, kunde ej gå för sig, förr- än konung Sjanta’s dotter förmälde sig med Rischya Schringa, en eremit» Att locka detta unga helgon från sin ensbghet och forskningen af Veda s ski^fter, 3) Så heta de högre classerna, egentl. Brahminerne, Go befalltes ett antal flickor, att, förklädda som vise män, besöka Rischya. Han hör deras sånger, bju- der dem in i sin hydda, rusas af deras vin, bortfö- i-es och. blir den lotosögda Sjanta’s gemål. Offret fullbordas; och dess lyckliga utgång gifver D. Ruthå visshet att erhålla söner. Skalden flyttar derpå skå- deplatsen till Brahmas boning, dit alla gudar och him- melske vise, närvarande vid offret, begifva sig. Be- vekt af gudarnes böner, lofvar han en incarnation af 321,000 år, och låter sig afD. Ruthas gemalei" fyr- fällt födas, men stannar ändock qvar såsom ande i himlen. Derefter gifver han lif åt apornas talrika slägten, hvilka han för framtiden utsett till sina hunds för vand ter. Då nu Rama och hans broder blif- vit fullvuxne , infinner sig vid hofvet en vis af ko- nungslig härkomst, men hvilken genom botölningar höjt sig till helgon och Brahmin, och begär att fa medtaga den unge Rama, hvilken ensam kunde be- segra de fiender, som hindrade honom att på lagligt sätt begå hans offer. Ogerna gifver den gamle konun- gen dertill sitt samtycke. Under deras .vandring gif- ver Vischva Mitra, så hette den visa mannen, sin unge följeslagare de himmelska vapnen, som äro af den beskaffenhet att de straxt infinna sig, då Rama med en viss formel påkallade dem. Hans första hjel- tebragd är segern öfver trollqvinnan Taruka. Under mångahanda episoder, som äro till en del konstigt sammankedjade med hufvudhändelsen, anlända de till Ganges, och sedan de öfvergått floden, till konung 6i Inuka, som, i besittning a£ den stora bagen, hvilken ingen mägtade spänna, tillreder ett stort offer och hö- geligen fägnar sig ölver ankomsten af den namnkun- nige, vördnadsvärde Vischva Mitra och de bada henv liga ynglingarne, ty afven Ramas yngre bror var följaktig. Nu framdrages af åttahundra män den åt- tahjuliga kista, hvaruti den stora bågen låg: priset för den, som förmådde spänna den, var konungens dotter den undersköna Sita. Med en hand fattade Rama bågen; spände den; och med ett skräll, som liknade ett störtande bergs, brast bågen i tu. Äkten- skapet var nu afgjordt; inom fyra dagars förlopp an- kommer Duscha Rutha med sina Vise, sitt rad och sin här; förmätningen firas och Rama delar thro- nen med sin svärfader. Så långt första sangen. I de följande begynner Rama, som genom ränkor fördrif- ves ur riket, sina stora botöfningar i öknen. RaVu- na förälskar sig i Sita, som Varit sin gemål följak- tig, och bortför henne till sin ö Lanka (Ceilon). Ra- ma’s sorg och äfventyr fylla flera böcker. Han för- binder sig med Honuman, apornas härförare, som hemligt ilar med ett budskap till den bortförda sköna. Tåg mot Lanka. En brygga slås öfver hafvet, och Rama, i förbund med Apförsten, rycker mot Lan- ka. Kriget föres på jorden och i luften: äntligen, fal- ler Ravuna från sin stridsvagn. De segrande intåga i staden; Sita ådalägger sin oskuld genom eldsprof- vet. Brahma och alla Gudarne visa sig och gifva sin välsignelse. Duscha Rutha anländer och alla be- I gî^a sig till Ujadhija, men Rama, i stället för ätt bestiga thronen, vänder, beledsagad af hela sitt idk* tillbaka till hinimelen. Sådan är andan äf denna hjeltedikt, hvars för- fattare nämnes Valmiki, men hvars léfnadstid helt och hållet faller inom den mythiska fabelaldern. Frau en senare tid uppgifves Hinduer ties ändra stora gu^ daqvade härleda sig: MAHaBHaRATA. Såsom dess för- fattare anses Vy ås a, densamme hvilken Puråuahs tillskrifvas. Hjelteh är här åter Vischnu . under namil af Krischna, för åttonde gången incarnerad. Vid den tiden hade den onde Dürsjohn, ai huset KorOj be- mägtigat sig thronen i staden HastnapUr (vid Dsjum- iia), derifran bortträngande sina stamforvandter, Pan- duerne 5), hvilka han ville inbränna De härstam- made från den gamle konung Bharata, hvilken gif- vit sitt, det annu bland de mlödde enda gängse, narmi åt Indien: Bhåratä-Varscha* Men de undkommo, och samlade så stor magt, att tyrannen med denl fann för godt att dela sitt rike. Ahmdsjuk öfver deras stigande lycka, bjuder Dursjohn sina fränder till sig på en fest, hvärvid han, genom fäiska tär- ningär tillspelar sig alla deras besittningar. De bedragne, så var villkoret vid det sista kästet, dra- ga sig i öcknen ochlefva der i 12 ar. Men da valds- Ê) W. Jones gör uppmärksam pa likheten mellan den inctska sagan oCh den atheniska om Pandioris lördrifvahde As. Res. I. 426. 63 Verkâren, sedan de åter visat sig, icke tröttnar att förfölja dem, gripa de omsider till vapen : i aderton da- gar varar slagtningen: äntligen stupar Dursjohn, Panduerne sätta sig i besittning af sitt atfrike, och Krischna uppsvingar sig till Baikunt, sin himmelska boning. — Detta är det magra skelettet afen rik och herrlig dikt, bestående af 100,000 verser (andre säga: 4oo,ooo), indelad i aderton böcker, om hvilkas blot- ta innehåll vi förofrigt sakna både pålitliga och full- ständiga uppgifter 6)* Hinduerues poesi tyckes hafva tagit samma gäng, som hos Grekerne och kanhända hos hvar och en vittert Utbildad nation. Först religionspoesi : Veda — Orpheus, Unos ; derefter epos: Ramajan och Ma- habharata“ Ilias och Odysseia, ochafvenderutiäro dessa skaldestycken lika hvarandra, att de hos båda natio- nerna öfvergått till folkpoesi, ty ännu sjungas styc- ken ur Ramajan för folket, vid ingången till tem- plen 7). Vidare lyrik: Dsjajadéva ” Pindaros, samt slutligen poesiens blomma, drama’t : Kalidas — Sophok- les. Verkligen leide D s j aja dé va, Hinduernes yp- perste lyriske skald, före Kalidas 8); och slutligen Öfverensstämma också deruti Indernes religiösa hym- 6) Något utförligare underrättelser kunna läsas hos Heeren (Ideen I. ii. 34o £). från livilken vi hämtat det mesta som yttras Öfv«r de båda episka dikterna. Om Mahabharata jfr. Langles, Catal. d. Mscpts Samskr. p. 62. 7) Fra Paolino, Gramm, Samscred» s, 70, 8) Jones , Works I, 461. 64 ner med Grekernes , att de i början, likt de Orphi- ska, mestadels bestodo i epitheter. Redan i Veda’s äro de äldsta spåren af den indiska lyriken synbaras de äro skrifna i mångahanda versarter, sa väl rim- lösa som rimmade; från början var denna skaldeart älven har oskiljaktig från sång och musik; likväl har i Indien den egentliga visan aldrig hunnit till utbild-» ning 9). Ty Dsità-GOVIndà (o: visan om Govinda eller Krischna), som anses för Dsjajadéva’s mäster- stycke och således såsom den herrligaste skaldeklan- gen af den indiska lyran , närmar sig redan, ehuru till sin form icke dramatisk, till skådespelets natur* Det är en art idyll blandad med lyriska qväden, i rimmade stancer. Amnet ärhämtadt Ur Mahabharata* Den firar Krisehnas alskogsnöjen, under den tid han > likt Apollon, förklädd till herde uppehöll sig bland herdinnorna. Dess läsning, ehuru vi förflyttas till en oss alldeles främmande natur, der i stallet för lef- vande blommor vi blott finna linnéiska örtnamn, och ehuru i öfversättningen versmåttens och rimmets be- hag gått förloradtjgör på oss samma intryck, som om vi stode för en Guarinis och Tassos arkadiska målningar. Afven Indieriles dramatiska litteratur är måhän- da rikare an någon annan nations, som hittils lefvat på jorden. Mer än trettio stycken anföras såsom blomman af denna vitterhet, och af dessa kän- na vi endast några få till namnet och blott ett g) v. Dahlberg, über die Musik der Indier, s. go. 65 enda är för Européer läsbart. 'I mer än ett halft sekel hade Britterne lefvat i Indien, innan de erfo- ro, att Inderne ägde en Sophokles, innan de ens hör- de, alt de ägde en dramatisk vitterhet. Denna upp- täckt g jordes blott tillfälligtvis. En Brahmin, som i Kalkutta såg ett engelskt skådespel, yttrade händelse- vis, att äfven hans landsmän ägde sinaNâtak’s, som un- gefär voro af enahanda beskaflenhet. Hittils hade man ansett dessa Nâtak’s för historiska dikter i)* Men lyckligtvis var den, som hörde dessa ord, den förträfflige W. Jones; hans nyfikenhet väcktes och ho- nom äro vi skyldige njutningen af och kännedomen om ett skaldestycke, som hör till de herrligaste snille- verk, som af någon skald i verlden blifvit alstrade* Styckets namn är Sakontaiå eller Odets Ring, ur hvilket, då det på flera språk är tillgängligt, vi anse onödigt att meddela något utdrag 2). Mägtigt flyttas läsaren tillbaka till urverldens under, oeh midt ibland dess gigantiska, skräckfulla bilder, andas en mildhet, en ljufhet, som icke finnes hos någon Grek-f med blomsterkedjor har skalden sammanbundit den- na hotande trollverld med Arkadiens oakuld och smäl- tande idyllier. K alidas hette denna magtiga Ge- 1) Den dramatiska konsten är i Indien urgammat. Man härleder den från en Vis, vid namn B h e r â t, hviiken äfven uppfunnifc ett musikaliskt system, som bär hans namn. 2) Bland de infödda anses isynnerhet fjerde akten, dch särdelea fyra stancer i denna akt, s&scm dan dramatiska konstens tri- umph. » Svea II. 5. 66 nius. Han lefde under k. Vikramaditya (f 56 f. Chr.), under hvilken sanskrit-litteraturens perikleiska ålder inföll; han var samtidig med Amera Kos j a, författaren af Amera Sinha, eller den stora sanskrit- ordboken. Det berättas äfven, att han skall hafva lagt handen vid Valmîki’s och Vyàsa’s verk, och gifvit upplagorna af dessaböcker det skick, som denn äga. Af hans öfriga dramatiska arbeten finnes nu blott ett enda Skådespel qvar, hvilket ännu väntar sin öfversättare; i Kalkutta är dock ett annat stycke af honom , tryckt på origiual-språket, att tillgå, men i Europa är det endast kändt genom de loford, som W. Jones tilldelar det för dess yppiga colorit, dess herrliga naturmålningar och dess, ända till de min- sta delar, fulländade verskonst. Dess titel är Ritasan- HARA eller Årstiderna. Äfven vid det indiska drama’t erbjuder sig en annan punkt till sammaulikning med det grekiska. Liksom desses tragoeder för sin framställning heist valde den cyclus af hjeltehändelser, som tillhöra de trojanska och thebiska krigen, så synas de indiske skådespels-skalderne isynnerhet hämtat sina ämnen ur de stora national-örlig, som Ramajans och Ma- habhârat’s sångare fira. Så ligger en episod ur det sistnamda till grtmd för Sakontala, men Kalidas har behandlat detta thema, med en frihet och på ett för hans skaldeart så lämpligt sätt, att det fullkomligt 6/ hlifvil hans eget 5). Således är äfven här folkspoe- sien källan lör det nationella dfama’t. Desigenom att de indiske draniaturgerne egentligen sysselsatte sig med rayther och gudahandlingar, öfverénsstamma de med de äldre hélleniske (t. ex. Aischylos, i Prometheus) ; men deruti ägde de förte ett mera lelvande företräde, att deras mythologi var hade mer utbildad och las- tare sammanväxt med sjelfva roten al nationaliteten , än den någonsin var i Grekland.  andra sidän ater bibehålla de senare ett intresse, söm blott Éuropeer förstå vardera, det, att det onaturliga, äfventyrliga och gudomliga, här ehuru mindre an i epöpeeu, är sammanblandadt med det blotta menskligt tragi- ska; hvarigenom, så mycket det indiska dràma’t vin- ner i mångfald, romantisk rikedom, ömvexling och färgprakt j så mycket förlorar det i det deltagande h varm ed m e n n i s k o r blott för ni e n h i s k ö r ktmnä känna sorg, hopp, lidande öcli gläd- je. Så väl i afseende på den frihet j livarmed Kalidas , utan aning om senare konstdomares dröm- mar öm de tre enheterna, anoidnar tid och rum^ hvarmed han låter det sublima och rörande omvex- la med det komiska och scener ur hvardagslifvet* närmar han sig till Shakespedr. Men han har gått längre äh. denne kunnat eller vågat gå. Höll lånar både lustspelets och tragediens språk — huruvida de äfven i behandlingen blifvit åtskilda # är för öfrigt 3) Man kan göra denna jemforelsö, då man hållar detta drama bredevid den episod ut Sakoatälaj soiri En Schlégél öfversatt. Spr. und Welsh < s, 3q8s 68 ♦ss obekant. Sa talade gudarne och styckets hjel- tar blott sanskrit; qvinnorna prakrit, och de öfrige af de lägre stånden den dialekt, som tillhör deras land. Den sista anmärkningen, hvarmed vi sluta den- na jemförelse, är att de sanskritska skådespelen hade samma bestämmelse, som de helleniska, nemligen, att, uppförda vid högtidliga fester, på engång förskaffa folket en förädlande njutning och fas- tare sammanknyta nationalbanden. Ty skådespelen äro, bland alla sanskritskrifterna, de,som egentligen äro egnade åt menigheten, för hvilken det icke är tillå- tit att sysselsätta sig med den öfriga, såsom mera helm aktade litteraturen. O Märkvärdigt nog är, att vi i Hindostan ålerfin- O O 7 na fabelns fädernesland. Vi äga, under namn af HitOpädesa , en sådan samling, som tillskrifves Vi sch nu sarman, som skall hafvalefvat ungefär 20 år för Zoroaster ‘ och varit konung Daschelims mi- nister. I 6;te århundradet för Chr. blefvo de på Kosroes Nuschirvan’s befallning öfversatta på per- siska, och derifrån, genom nya öfversättningar på mer än tjuge asiatiska och europeiska språk, stän- digt mer och mer vanstälde , så att till och med dess författare omdöptes till Pil p a i. Denna är en sedel- bok i fabler, skrifven för några af naturen illasint® förstesöners undervisning, afdelade i fyra böcker, hvilka lära, huru maai skall förskaffa sig vänner, och hum man kan förlora dem, samt huru man skall 6g {Öra krig o. s. v. En stor del af dessa fabler aro desam* nia man finner hos den persiska Lokman och den grekiska Aisopos : endast djurens handlings- och talesätt ratta sig i Hitopadesa mindre efter deras med- födda lynne , och vissa djur halva , pä olika ställen, mot andra mera bekanta djurslägten blirvit ut- bytta; sä alt dä vi i Phædrus läsa om ett lejon, som snärjt sig i ett jägar—nät och befrias al en tacksam ratta, sa är i Indien en elephant den fängne hjelten, Oss återstår numera endast alt bestämma, huru vidt man i Europa ännu år berättigad att tro sig äga en öfversigt af sanskrit-litteraturen. Denna kännedom kan endast grunda sig pa enskiltd, spar- samma litterär-notiser och de imiehälis-utdrag, som en och annan forskare i denna litteratur, hvars studium dock ännu endast är börjadt, meddelat oss; äiven- som på öfversättningar. Och hvilka äro des- sa? — Af Veda’s, af hvilka man i sjclfva Indien med svårighet kan erhålla ett exemplar, förvaras i Brittiska Museum en sannolikt ostympad alskrift; men ännu har det djupsinniga till en del abstrakta ämnet, det föråldrade språket, de n tjocka banden tillbakaskrämt hvarje tolkare. Iy de öK ersättmn- ^ar eller rättare imitationer, hvilka M . Jones med- O delat af några hymmer ur Veda’s, kunna icke här komma i betraktande. Förmodligen halva dessa melaphysiska undersökningar också mindre retat Engelsmännens pa det praktiska mera riglade vetten- ■ WIM 70 skåpsbegär. Det länder Fransmannen Anquetil, den- samme som invigt oss i den gamla persiska eldsdyr- kans mysterier, till så mycket större ära, alt haf- va gilvit oss ett begrepp om den pliilosophiska af- deluingen af denna, den vigtigaste bland Indiens urkùh^ der. Anquetil kämle icke sanskrit; han måste bilda sin öfversättning efter ett utdrag på persiska,(för- fattadtaf AurengZebs broder, Mohamed Darali ScFah- koh, som blef aflifvad år 1667), men ett utdrag, som, i latinska tolkningen, upptager 2 quart-band. Det värde, som AnquetiPs arbete äger, beror således på, huruvida man kan trygga sig vid, att den persis- ka tolkarn rigtigt fattat och återgifvil originalste an- da; ty på Anqueiil's kännedom af persiskan synes man kunna lita och hans latinska språk bär alla spår af ordbunden trohet. Härvid möter oss dock den betänk- ligheten, atf Upu e k'ha t. 4) — så heta på persiska de theolo uskt metaphysiska afdelningarna i Veda’s, hvil- ka i sanskrit nämnas Upanischads — väl innehålla utd ag ur alla fyra Veda’s, an ur den ena, än ur den anefra ,,och således utan all ordning och systema- 4) Oüpnek’hät, i. e, Secretnm tegendum. Studio Anquetil DuPerron. Argentorat. 1801. — Ett utdrag deraf har Rixner utgifvit i Nürnberg , 1808. BIqnd hithörande skrifter har lörf. sett närnnas: L’Ezout Vedam, tra^, du Satnsoretan par un Brame. Yverd. 1788. 2 del. 12, Qfyer^. på tyska af Ith. Men om den kritiska beskaffenheten af denn a öfversättning, hvilken ej anföres af Heeren, saknar han all underrätteke. 71 tisk öfversigt”, säger man 5). Men detta följer ic- ke, så länge det ej är bevisadt, att ordningen i ori- ginalet verkeligen är den mest genetiska । ty det lå- ter lätt tänka sig, att den strängare vettenskäpllga constructionen lättare kan verkställas, genom de sprid- da partiernas hopsamlande under gemensamma syn- punkter. Mellertid neka vi ej, alt en noggrann oi- versättning, från sjelfva urskriften, skulle vara oss högst önskvärd, för att häfva alla tvifvelsmäl om pålitligheten af den persiska tolkningen. Spridda fragmenter ur Veda’s läsas i White’s Institutes of Tamerlan, Oxford, 1780; — i Hal bed’s Code of Gentoo Law pref. 1781 *); — i As. Research., of- versatta af Colebrooke, och från engelskan pa tyska af J. M er k e 1 i Bopps Conjug. System. Af de fyra Upaved^s är ännu ingen i Europa bekant. Endast öfver Indiemes musik har W. Jones anställt vettenskapliga forskningar ur grundkällan; 5) Heeren , anf. skrift, s. 3oo. Diese Auszüge , yttrar han vi- dare , hat Anquetil in einer durchaus wörtlichen lateinischen Uebersetzung so unverständlich wiedergegeben, dass er selbst sehr oft dem unverständlichen das verständliche Latein, in Klammern geschlossen, beyfügen musste. Nun denke man sich diese Verfahrungsart bey Materien, die an sich schon abstract und dunkel sind; und man würde es wenigstens nicht befremdend finden können, wenn bisher, äusser dem Verfas- ser und Setzer, noch kaum Jemand den Upnek’hat durch- gelesen hat ! — Detta lärer svårligen Görres medgifva. Huru lätt löper ej en vettenskaps-man, hvilken egentligen blott sys- selsätter sig med ett favorit-studium, fara att missakta olik- artade forskningar! C) I sig sjelft är denna skrift ett utdrag af en persisk öfvers. af Vivadarnava Setu’s commentariei öfver indiska Lagen. 7^ Frlh. V, Dalberg har ofrersatL cdi med rika anmärk* ningar försett denna skrift 7). -* OmPurdnah^s äga vi endast några sparsamma notiser^ meddelade af W\ Jones, Colebrooke och Hamilton. Blott den -sista, eller Bagliavat-Puruna känna vi, genom en fransysk tolkning 8) från tamul, hvilken skall blott in- nehålla ett utdrag, och dessutom, med Undantag af bör- jan, som äi' lemligen noggrann, öfverflöda af fel. De öfri- ga Upanga’s äro ej mer än tillnamn och innehall bekanta. Deremot äga vi lyckligtvis en fullständig och tillförlitlig öfversättning af grundvalen för den Hin- duiske lagstiftningen, af Menigs Lagar 9) ; hvarefter Colebrooke företog sig bearbetandet af vissa balkar ur ett ännu större lagverk: de såkallade indiska Pandekterna 1). Det var neml. att vänta, det Brit- terne förr skulle utbreda ljus öfver denna vettenskaps- gren, än öfver någon annan. Den kosmogoni, som börjar Menu’s Lagar, är äfven metriskt ölversatt af Fr. Schlegel, 7) On the musical modes of the Hindu’s,! As. RerJ III. 55. — lieber die Musik der Indier vom F. H. v. Dalberg. 1802. Mit einer Sammlung indischer Volksgesänge. 3) Baghavedam, on doctrine divine; ouvrage indien canonique (p. Obsonville). Paris 1788; Langlès, Manuscr. p, g. g) Instituts of Hindu Law; or the Ordinances of Menu, accor- ding to the gloss of Culluca; containing the Indian System of duties, religious and civil. Verbally translated from the original Sanscrit; with a preface by sir Will. .Tones. Cal* eutta 1794, 4.; eftertryckt i London 1796. 8. —(Original-upp- lagan kostar pS stället 206 rupier). — PB tyska öfvers. af Hüttner, med anmärk, Weimar 1797, 8. ï) A Digest of Hindu Law, or contracts and successions; with a commentary by Jagunnätha Tercapanehårtana. Transi, from 75 En episod ur Mahâbhdrata af pliilosopliiskt in- nehåll 2) utgaf den berömde Wilkins, och länge gjorde man sig förhoppning, att genom honom äfven blifva bekant med hela det öfriga skaldeverket. Men denna önskan gick tyvärr icke i fullbordan, och man har ännu om detta ofantliga verk ett dunkelt och oredigt begrepp, hvilket är så myc- ket mer att beklaga, som de indiska hj el te dikterna äro de enda källorna till landets äldsta historia. — En ung, redan af oss nämd Tysk Lärd, Bopp, har dock lofvat att meddela innehållet af detta epos, och har, såsom prof, i förväg meddelat en episod: — der Kampf mit dem Riesen 5). Ett annat fragment ur Sokuntola’s historia läses hos Fr. Schlegel 4). Deremot har den lärda verlden oförmodadt emottagit en viglig skänk genom en prosaisk öfversättning på engelska af Rarnajan:^ x:sLa Sång 5); hela dikten är the orig. Sanscrit hy H. T. Colebrooke, Esqu. eftertryckt Lond. 1801. 3 Voll. W. Jones hade förut pä engelska utgif- vit Raghunandana’s compilation. Om senare öfversättningar af indiska Lag.samlingar, se Leipz. Lit. Zeit 1817, N:o 77. 2.) The Bhaguat Geeta, or dialogues afKreeshna and Ardjoon; transi, from the origin, sanskreet, by Ch. Wilkins. Lon. don 1785. 4. På tyska i Sarnml, Asiat. Originalschrilten Bd. I. (Zürich ]8oi) samt i Klaproths Asiat. Magaz. Th. I; på fransyska af Par rand, Paris 1787. Ett fragment af denna Dialog är öfvers. af Schlegel. Originalet är nyligen utgifvet i Kalkutta. 5) Ueber das Conjngat. System. S. sög.6g. 4) Ueber die Sprache u. Weisheit der Indier. Heidelb. 1808. 5) The Ramayuna of Valmîki, translated fr. the orig. Sang- skrit, with explanatory notes, by W. Carey and J. Mar- fördelad i 7. Början deraf är efterbildad a£ Fr. Schle- gel 6), samt en episod derur pä lika satt tolkad a£ Bopp, med öfverskrift: W ismamitra’s Büssungen. 7). De bada nyssnämda Tyskarnes tolkningar hafva der- igenom ett icke ringa värde, att de, utarbetade i li- ka versmått och med all den trohet, hvarmed Tys- kan, främst bland alla andra lefvande språk, förmår smyga sig efter urskriften, kunna gifva oss ett nog- grant begrepp oip den ursprungliga formen och tilli- ka en synpunkt till sammanlikning af det sätt, hvar- på Britterne förfarit. Obekanta äro i Europa, om ej i England, tvenne endast till namnet kända indiska epopeer, hvilka i Kalkutta blifvit utgifna af Wilson 8). Af Hinduernes lyriska poesi har först W. Jo- nes meddelat oss några rimmade efterbildningar ; se- sham. Vol. I, containing the first book. Serampoor 1806, eftertryckt i London 1808. Den indiska upplagan har också original-texten. Den andra delen lärer sedermera vara ut- kommen. 6) Fr. Schlegel, anf. skrift. „Erscheint hier zum erstenmal ü- hersetzt”. Hans skrift utkom samma år, som det Londonska eftertrycket af de båda Britternes tolkning. y) Bopp, anf. skr. s. 161-235. Flera fel i engelska öfversätt- ningen angifvas här vara rättade. 8) Magha Kavrey, an epic Foem in Sangskrit; och Mégha Dùta or Cl oud-messenger, a Poem in the Sanskr. Langu. by Câlidàsa; transi, into english verses w. notes and illustrât, by H. H. Wilson, Calcutta 1813. ;5 derméra har Fra Paolino, i åtskilliga af sina skrifter, meddelat några profbitar bade pa urspråket, och i ordbunden öfversättning. \ ida dyrbarare var den skänk som Europeerne emottogo af den lörstnämde, modelst en trogen, prosaisk tolkning af Dsjajadévas beundrade dikt: Dsltci G-o^iridci 9). Det skönaste af alla blomster, som denne store man frän Indien öfverflytlat, är dock utan tvifvel (validas berömda drama : Salontalä 1). — Af den indiska fa- belboken Hltopadesa äger man deremot tvenne sär- skilda öfversättningar frän urskriften : den ena af W. Jones 2), den andra af Çh. Wilkins 3). 9) Gîtagcmnda, pastoral Drama of Jayacléva , i Asiat. Res. Vol. Ill, samt Jones’ Works I. 463. På Tyska af Frih. v. Dalberg, Erfurt 1802. 8.; af Fr. Mayer i Klaproths As. Magaz. B. I. samt af Riemschneider (metriskt), Halle 1818, Originalet har för få år sedan blifvil utgifvet i Indien. 1) Sacontalà , or the fatal Ring , an indian Drama by Calidas i Asiat. Res. samt W. Jones Works VI. På Tyska öfversatt al Ge. Forster, Frankf. a. M. 1791; 2-dra uppl. utg. af Herder ders. i8o5. På frans, af A. Brugière , i8o4, 2) Works , Vol. VI, 3) The Heefopades of Weceshnop Sarma; in a series of connected Fables, interspersed with moral, prudential and political maxims; transi, from a ancient m:spt in the Sancreet lan- guage, with explan, notes by Ch, Wilkins. London 1787, På frans, af Parraud , 1787, och af Langles, Fables et contes indiens avec un discours prélim. Par. 1790. Ori- ginalet, den första t r y c k t a sanskrit-bok, är utgifven i Seram- pour i8oi af Carey, och tryckt med Devanagari-alphabetet. 7^ Vi nalkas nu, icke utan fruktan, ett ämne som är det svåraste, som i denna verldstrakt möter oss: framställningen af Hinduernes religiösa lärobyggnad. Många omständigheter förena sig, att göra denna forskning dunkel och invecklad. Ämnets egen mörk- hetär dock ej det största hindret: delta är bristen pä öfversättningar just af de skrifter, som för detta än* dam ål vore vigtigast alt känna: de fyra Veda’s. Hu- ru kan man utan dessa urkunder, som Inderne sjelf- va erkänna såsom grundvalen för hela deras dogma- tiska rcligionslära, våga en framställning af detta sy- stem? Da vi således äro slängde från ursprungs-käl- lan, synes det naturligare, att hamta af den, ehuru kanhända stundom nog grumlade flod, som Anquetil för oss öppnat, än att endast taga vår tillllykt till de rännilar, som flyta palangt alstand lian denna kal- la. Vi skola således först meddela en sammandra- gen öfversigt af den äldsta läran, sadan som den med- delas i Upuek’hat 4), och skola derefler lemna nå- gra andra mer eller mindre dermed sammanstämman- de philosophiska åsigter ur yngre urkundei. 4) Vi hafva i r a ii m. Jfr. Görres, (anf, skr.), hvärs framställning vi älvon här be- gagnat, i saknad af Anquetils bok. 77 Före begynnelsen var B r a h in 5) (Parabrahm, Ai- ma), Väsendernas Vasen, själarnas själ, formeinas form, gestaltlös utan qualitet, i evig ro lefvande, u- tan andedrag, pä ingen ort uppenbarad ; men fjerran ocli när bor han, allvetande, allskadande. Sjelf rör- lig och orörlig , hvälfva kring honom verldskretsar- na; han låter tiden gå under, och dödar Döden. Före tidens begynnelse satt detta Urväsende, slutet inom sig: men det beslöt uppenbara sig, och Om 6^, det stora skapelse-ordet, blefuttaladt. Och med Om, uppstodo de tre verldarna och paradiset, hvilka äro hans hulvud; atmospheren är hans nalle: jorden är hans fot, solen hans öga. Men i vattnet är verl- den förborgad, och vattnet i Atma: och vattnet, som emottog eldens frukt, blef hafvande och födde verlden. Endast Atma, verldens urbild , är sann ocli verklig; men Audia, gestalt och namn, bedräglig. Men grunden till denna sken-existens ligger i Maja, Brahm’s längtan, den eviga kärleken, utan början men icke utan ända, tyder kunskapen begyn- ner, upphör kärleken. Jfon är i allt och utom allt; genom henne visar sig Sanningen som Lögn, Lögnen som Sanning: universal-existensen såsom icke-varan- 5) Bör noga skiljas från Brahma, Brahms son, ach första per- sonen i trimurti« 6) ’’Okunnige säga, att verlden blifvit, beslår och förgås genom sig sjelf; de säga att verlden hade, jemte Skaparen, icko va- rande varit, och sedan varande varit; men huru kan Vara varda af içke-vara ?” Upaekhat, I. 026, de och det icke-varande sâsom ëxisterande. Genom Ljusväsendets blandning med henne, blef 'rrimurti synlig: Brahma, rödhvit med fyra munnar; Wi s c h nu, eldsfargad, med fyra armar, och S c h i- va eller Mahadeva, treogd, hans ljus likt chry- stall. Genom de tre qualileternas rörelse, föll ur midten en droppe, och denna droppe blef Haran- g u e r b eh a h, productionens princip, (materia primaj. Genom honom frambragtes Pra cl sjapat, längtan efter hela verldens figur. Och da sinnena frågade denne Pradsjapat, hvem han vore, svarade han : Ja g; men detta Jag är en samling af de gröfre, sammansatta élementerna ; och derlör är året hans figur, i honom verldskretsen främsiald och det stora verlds-agget fulländadt. Men då en- dast det varande Väsendet ville uppenbara sig, visade sig ett ägg: efter ett år sprack det i tvenne delar: af den ena hälften af skalet, som var af gull, blef himmelen, och af den andra, som var af silf- ver, jorden. Af det, hvaruti kycklingen var inne- sluten, blefvo bergen; af hinnan skyar och blixt, af ådrorna floder, af hans fuktighet verldshafvet; men äggets foster blef solen,som, beskinailde jorden , väck- te en stark hetta, af hvilken stenar, vaxter och djur frambragtes. Dock ämm saknade verlden namn och figur ; men genom Prädsjapats rörelse uppkom elden, af hans säd vattnet och af skummet jorden, i hvil- ken Atma blåste sin anda; och då Haranguerbehah ville äta de späda fostren, ropade hon i förskräckel- ro sen: bli an, och deraf uppkom talet ; lian delte dem i Veda’s och i dess matt (metra). Men elden födde vattnetoch vattnet jorden med dess fem cpialite- ter : färg, smak, lukt, känsla, ton. Vattnet har endast fyra, ty det saknar lukt; elden tre, såsom utan både lukt och smak; vinden liar endast tvä, ton och känsla, och ur-ethern blotta ljudet. Af dessa eleraenter hafva alla veildsformer sitt upphof. Men Pradsjapats söner voro af trefaldig art: i). Fe- reschthehha ell. Devta, goda andar till antalet 55o6, af hvilka Indra är den ypperste, molnhimlens För- ste och beherrskande Lupalam, de fyra verldstrak- ternas genier. 2. Dsjenian, Asoran de onda andar- ne, som liksom de föregående fördelas i mä nga ordnin- gar; och 5. Mennislorna. Deras upphof var följande. Alla gestalter funnos i Haranguerbehah, och dä intet väsende fanns utom honom , blef lian förvissad , att han vore detta väsende, och sade till sig sjelf: Jag, och blef sa Pradsjapat. Nu längtade han efter umgänge med qvinnan; i sin vilja befann han sig med qvin- nan pä ett ställe, och, delande sin kropp i tvä hälf- tei’, formade han Man, P at (mans-gestalter), och Sa- trup a, P a 11 i (qvinnor), och da dessa förenade sig, upp- kom menniskoslagtet. Men Satrupa flydde Man och förvandlade sig i en ko ; Man tog dâ pä sig skepna- den af en oxe, och sa frambragtes detta slägte. Sa flydde Satrupa, förföljd och träffad af Man, genom alla former, ända till dess han genomgått 84o,ooo afdelningar, ty så många äro existensernas original- 8o slägter. Menniskans själ är en droppa, ocli i den finnas Brahma, Wischnu och Mahadeva i deras tre qualiteter, boende i hjertat, i midten af menniskans kropp, som är en stad med elfva portar. Organis- men är en af bild af hela universum, en verld i smått, Guds stad. jMen del gifvas två verldar, en i döden, den andra i vakandet och en tredje, denj sammanbindande, sömnens. Och der ingendera af dessa tre gifves, der ingen finnes som säger Jag, der är Teria eller Laut, den audomlica verlden. Men två vägar äro, som föra till Brahm: den sanna vet- tenskapen och döden. Endast i det ögonblick, då själen (Dsjiv-atma) utgår ur sin form, öfverfaller henne häftig ångest, ty stor är hennes vänskap till krop- pen. I följd af sina gerningar vandrar Dsjiv-atma till fädernes verld, och slutligen till solen genom ögat, strål-likt, med tankans hastighet; liksom gullsmeden sönderbryter ett nytt, så antager gamla kroppen, strå till strå, så första ord, som gammalt kärl och deraf bildar ett Dsjiv-atma, sedan hon lemnat den en ny: liksom masken kryper från hon från form till form. Men det hon säger vid sitt inträde i en ny kropp, ärAgam o: Jag. De renaste själarna komma efter döden, sedan de genomvandrat ljusets, den till- tagande månans, den uppgående solens rymder till Brahma’s verld och stanna ge denna Brahmand varar. De åter, goda verk och offer för belönings skull., och blixtens der, så län— som förrätta måste, efter att hafva genomirrat rökens , nattent, den aftagandô 8i månans, den nedgående solens vertdår, qvärblifva i månan; ocli sedande der blifvit belönade för sina goda gerningar, drifvas de ner till jorden, och till Dsje- hennå i denna verlden, för att straffas lör deras orätt- färdiga handlingar, och der i gestalt af en orm, mask, skorpion, hund eller fjäril 7). Denna är den äldsta lära, sådan som Upnék’hat meddelar oss, och med henne sammanstämma äl- ven, i hufvuddragen, de kosmogoniska systemer; soni man träffar i B agavedam och Menu’s lagar. Vi skola antyda hufvùdinnehàllet af bada. Lngång, säger Menu, var detta allt mörker, obegränsadt; outveckladt, oigenkänligt ; liksom ännu helt och Lallet sänkt i slummer. Då var det den saligt bjelirädige; som sjelf outvecklad, utvecklar allt; lian, Väsendei — nas ursprung, som städse växer, var det som verksam skingrade natten; Han, Som med sinnena ej kan fat- tas, den osynlige, den Obegriplige, ett AllVäsen så otänkbart,som Haii sjelfverkligen är. Eftertänkande; ville han ur sin egen kropp skapa mång väsenden; skapade så vattnet först , och ljusets säd blefafladS); 7) Görres, enligt ÖupneVhat. Mytiiengescli. I. 71-117; Jfr; nedanföre ett hithörande fragment ur Jadsjur.Veda; 8) Meningen är dunkel. W. Jones Öfvfersättöt : „först skapade han med eil tänka vätthet, och lade i det 'en fruktbärandö säd. Denna säd blef ett ägg” ... Fr. Schlegel gör följande förklaring: „das Wasser ward zuerst hervorgebracht, in diesem erzeugte cdftr regte sich der Liclitsaamcn, der dann Svea XL 82 ett ägg glänste som gull ocli lyste som den tusenstrå- liga solen; och i det. lefde, genom egen kraft, Brah- ma, ättverldens allfader 9). Ett år satt overksam den gudomlige, då bräckte han genom sin själs tänkande äggef i Ur de klufna styckena bildade han jord och himmel, i midtenluft och de åtta länderna och vattnets eviga hus. Tog ur sitt Sjelf den Anda som är och icke är, och Jag’ets kraft, en varmare och konung. Skapade först ursjälen, väsena af trefaldig art, de fem sinnena, och verktygen för de sinnliga intrycken. Genomträngande de minsta delar af dessa sex omät- ligt verksamma väsenden, med utflödet af sitt Sjelf; bildade han så allting, och deraf röra sig de stora grundämnena och själen i oändliga Verkningar, ____________ de oförgängliga orsakerna till alla yttre former. Der- för utgår allt från dessa sju manna-krafter, det för- änderliga ur det eviga. Hvarje element antager den föregåendes art, och dess art prisas alltefter det stäl- le, till hvilket det hunnit. Och alla väsendens namn ochgerningar söndrade han oCh tilldelte dem, såsom han i. Veda’s ord från begynnelseil bestamh Skapade der- på. Han, de lefvandes hufvud , dygdöfvande Gudom- ligheter ; de rättvise Andarnas rena slägt, och före- zu jenem glänsenåen Ei zusammensclioss und sich gestaltete. Das Ei muss wohl als im Wasser schwimmend gedacht wer- den.” I ç) I Menus lagar är Brahma den Evige Anden, Skapare och fader, Han. 1 »enara skrifter spela Vischnu oeh Schiva första rolen. 83 skref det offer, som från början förordnadt var. Ur luft, ur eld, ur solens kraft, den eviga gùda-treenig- lieten, mjölkade han Risch, Jadsjur och Saiham ij). Tidernas, tidernas afdclaingar, sljernor och irrstjer- nor; hafvet, strömmarna, bergen och de ojemnå dalarna; andakt, språk, Järigtan , kärlek och vredens raseri; detta skapade haii, ty dessa slägten och den- na verld ville han skapa. För alt söndra gerningär- na, skillde han rätt Iran orätt, och underkastade des- sa varelser, tvåfaldigä stridiga krafter, äfvensoni fröjd och smärta. Men den drift som Skaparn till- delte hvar och en, följer honom städse, sa ofta han än omskapas. Lycka och olycka, grymhet och mild- het, ratt och orätt, sanning och lögn: allt såsom hvart och ett blef bestämdt, sa blifver hatis lott. Liksom årets tider, vandrande i sitt jemnä mått, af sig sjelfva skrida till sitt mål, så äfven den omkrop- pades handlingar 2). — Alltså är äfvön här tanke- gången följande: Först mörker och dvala; det obe- gripliga, sjelfständiga Allväsendet skapade först, ur sitt eget väsen, verldsägget och deruti fruktbarhetens säd; derutuf framgick storsjälen med de tre grund- krafterna; ur Allväsendets gruiid gick dörnäst Anden 1) De tre äldsta Veda’S; Schlogél skrirveri Rig, Yoju och Sam. 2) Menu’s Lagar c. i. enligt Schlegels rhythmiska öfversättnmg, hvilken dock knapt är begrplig utan jemförelse med W. Jones, som i texten upptagit, fastän särskilt utmärkta, scho- lier. Vi hafva vid detta utdrag begagnat Hüttners tyska öf- versättning. Jfr. Görres Mythengèsch. I. 117-19; Majifs jnyth. Lexicon, I. 252-58. 84 fram* af honom jagheten : atma, mano, agänkata. Sä följa de sju naturkrafterna, den stora verldssjä- len, de fem sinnligheterna (elementerna), och utflö- dena — Matra — af hans ursprungliga Sjelf, Atma. Sist hela myckenheten af särskillla Väsenden och motsatta naturer, alla underkastade en oundviklig, en outforsklig skickelse 3). Sa äfven Bag aved am. Före skapelsen var Gud i sig sjelf försänkt i stilla contemplation, utan attri- but och accidens; mindre än en Atom, större än he- la Universum, som i hans sköt låg förborga dt. Ge- nom en lek af hans försyn 4) framträdde först de tre Gunam (qualiteterna), och i dem skapelsen, uppeliål— landet och förstörelsen af hela universum. Allväsen- det, utan attribut, act och qualitet, åskådade sig sjelft i sin intuitiva kunskap, och genom denna å- skadning blei Prakriti, den activa magten i naturen fljusets sad); acten af denna magt är ödet, som ej är någon essentiel attribut till gudomen, utan passioner- nas och alla sträfvande krafters grund (Maja ?). Af honom Magalu; derifrån Hangaram. Så framträda ur Agankara (jagheten) de tre Gunam. En af des- sa principer födde det första elementet, tonen; denna luften ; båda elden ; alla tre vattnet med smaken ; alla fyra jorden med lukten; sedan dæmonerne och alla Ge- nierne, som bo i rummet* Det andra Gunam fram* 5) Fr. Schlegel, üb. d. Spr. u. Welsh, s. 273. 4) Durch ein Spiel seiner Vorsicht, QÖrre«, bragte viljan (hjertat), månan, de inre tonerna, anden,' minnet, och de dermed förenade gudar och genier; den tredje Gunam memiiskorna och djuren 5). I grunden med hvarandra enahanda, men mer eller mindre utbildade aro dessa kosmogoniska åsig- ter. Att Hinduernes skrifter ej röja en ännu närma- re sam mans t ämm else, bör mindre förvåna oss , dä man högst troligt i sjelfva Veda’s, om man kände dem, skulle finna stridiga uppgifter , oundvikliga i ett verk, som är skrifvet af olika författare, hvilka kanhända till en del icke kännt hvarandra. Sä väl för att medde- la ännu några punkter till jemförelse, som for att gifva något begrepp om detta uråldriga verks skrif- art , meddela vi här nagra prof, pa engelska öfver- satte af Colebrooke. ”Då var hvarken Väsenhet eller icke-Väsenhet —> ej verld, ej himmel eller något deröfver; ingenting, ingenstädes, i någors lycka inneslutande (omfattande) eller innesluten (omfattad) ; ej heller vattnet — djupt och farligt. Död var ej, icke heller var da odödlighet, också icke skillnad mellan dag och natt. Men DENNE andades utan andedrag, helt allena med henne (Svadha), som derinom var hållen i honom. Annat än Han fanns intet. Mörkret yar — detta Hela var omhÖljdt af skymning och var oåtskiljeligt (likt vätskor blandade i) vatten. IVlen denna massa, hvilken var betäckt med ett skal, vardt (omsidei) 5) Görres, Mytheng. I. 122. Jfr. Majer, myth. Lex, I. 24/. 86 skapad genom betraktelsens kraft. Först vardt Lust bil- dad i hans själ , och denna blef den ursprungliga af- lingssäden, hvilken de Vise, honom begripande ge- nom förståndet, i sina hjertan åtskiljde i Icke-Vasen- het såsom Väsenhetens gräns. Utbredde sig den ljusa strålen af denna (skapelseact) i midten? eller ofvan- tiil . ebei nedan? Denna aflmgssäd blef på engång Försyn (eller kännande själar) och ämne (materia (eller elementerna)): Hon, som hållen blef i ho- nom sjclf, var lägre; Han, som haller, yar högre. Ho vel noga och ho skall i denna verld uttala, hyar- ifrån och hvarför denna skapelse skedde? Gudarne följde efter på denna skapelse. Ho kan vidare veta, hvarihån de frampngo, och hvarifrån denna mång- faldiga verld tog sitt upphof? om hållen, eller icke? Han i den högsta himinelen, herrskaren öfver detta Hela, vet det visserligen, meningen annan kan haf- va denna kunskap 6).” Ett annat: .... ”Frambragt blef först Gajatri, förenad med eld; derefter Solen, med henne Ushui; derpå den glänsande Månan mpdAnpshtubh och med böner. Mellertid beledsagade Vrihati talekraften från Vnhaspati (planeten Jupiter). Vrihati blef störtad af Solen och Vattnet; men (mellersta) delen af Dagen och Irishlubh blefyo här Indrag följeslagare ; Ingati följde alla Gudarne, och genom detta (allmänna) of- fer blefvo de Vise och menniskorna bildade. Då det- 6) Merkel hos Bopp, sid. 274. 87 ta ^amla offer var fullbordadt, bletvo Vise och men- niskor, samt vare Förfäder och Åltföräldrar af ho- nom bildade 7) • • • Ur Jadsjur Veda: ”Elden är det (orsaken) som Solen är; äfvenså luften; likaså månan, - och sä är del äfven denna rena Brahma, och delta vatten, och denna varelsernas herre. - Ögonblick (och andra tidsmått) hafva sitt ursprung frän den strålande per- sonen, som ingen begripa kan, ofvantiU, rund lom- kring och midtuti. Af honom, hvars ara ar sa stor, «dfves det ingen bild. Han är det, som lofsjunges i mångfaldiga heliga sånger. Han är den samme Gu- den, som genomvandrar alla regioner, han ar den förstfödde ; Han är det, som i kroppen är. Han, som född är, och Han, som aflad varda^skall, Han som särskilt och i allmänhet varder beståndande i perso- nerna. Han, före hvilken intet var födt ; och som vardt alla väsen; Han sjelf, kreaturens Herre, med en kropp sammansatt af 16 lemmar; välbehagad genom skapelsen skapade han de tre ljusen (solen, månan, elden) ... I Honom är denna verld inbegripen, af Honom utgår hon; i varelserna är han inflätad och inväfd med åtskilliga Varande Is gestalter. Hvilken som känner sina tre tillstånd (skapelse, vidmakthål- lande och förstörelse), hvilka äro gömda i hemlighet, han är faderns fader; denne (Brahm), i hvilken gu- darne vinna odödlighet, under det att de förblifv 7) Ders. sid. 276. 83 den tredje (eller himmelska) regionen (ver) ds trakten), ar var dyrkansvarde fader, och den försyn, som styr alla verldar. Ett annat siycke nr samma Veda bekräftar, sä vidt det sträcker sig, rigtigheten af det utdrag vi of- vanföie 8) meddelat ur Upnek’hat. Först berättas huru i början var lutet, verlden omringad af Döden, begärlig att uppsluka; huru Han bildade Själen, samt huru han, vändande sig rundtomkring, sade: Jag är ’ och deriör var hans namn Jag, Han kände rädsla, och derför fruktar menniskan, da hon är al- lena. Dock tänkte ban: dä intet är utom mig, hvarför skulle jag frukta? Och da vek hans rädsla ifrån honom. Han kände ingen glädje i och derfor gläder sig icke menniskan, da hou är allena. Han pnskade tillvarelsen af ett Annat, och straxt blefhan så , som man och qvinna äro i vexlande omfamning. Han delte sitt väsende i tvenne hälfter, och blefvo sa man och qvinna. Han nalkades henne, och deraf blefvo menskliga väsenden aflade. — Tviflande tänk- te hon: huru kan den, som aflat mig af sig, nalkas mig? Jag vill taga en annan gestalt.— Blefså en ko; han eu tjur, och uppstod deraf ko-slägtet. Pa lika satt hästen, asnan, gelen, fåret, och. alla djurslägten ända till myrorna och de minsta insektep q). 8) Sid. 78. $) Bars, sid, aSo-Sd. $9 ï SamaVeda åter träffar man andra, till en del afvikande ideer. I början var VerldsAnden ensam. Tänkte: ”jag vill skapa verldar”; och skapade dem. Tänkte: ”jag vill skapa väktare öfver verldarna”, Och han bildade nr vattnet ett bekroppadt väsende: dess mun öppnade sig som ett ägg ; af munnen gick talet, och talet blefeld; af dess lemmar alla verldens delar. Men dessa Gudomligheter, (de nyskapade verlds- beslandsdelarna), kommo, hungrande till honom och begärde mindre gestalter. Han visade dem ko- och häst-gestalten, men de vägrade den. Han visade dem mennisko-skapnaden, och da ropade de: „Val- bildad! Ack, underbar!” — Uti denna gestalt gick elden genom näsan ochbleftal (sprak) ; luften genom näsan, anda; solen, genom ögonen, synförmåga; rummet hörsel, inlagande öronen; örter och trän blefvo här pä skinnet ; månan blef Ande och tog sitt säte i bröstet. Döden vardt uppslukelse och inträng- de genom naflen. Och vattnet blef fruktbärande sad, och gick in i aflingslemmen . • • Hvad är själen ? att vi måtte vörda henne. Är hon det, hvarigenoni menniskan ser, hör, talar, skiljer dofter och olika smak? Ar hon bjertat, andan, känslan, kraften, ön- skan , längtan? — AUt detta äro blotta olika namn pa uppfattningen (apprehensionen). Men Andan (sasom själ, bestående i uppfattningsförmågan) är Brahma; han är Indra; han är (Pradsjapat)kreaturens herre . . . . Grundadt på förnuft är hvart och ett ting ; verlden go ar fornufleis öga, förnuftet är dess grund. Intel- ligens ar (Brahma) den Store i). ! Märkvärdigt och betydelsefullt är ett fragment, som HolWeJl 2), „nästan ordagrant (?) öfversatt”, meddelar ur Brahma’s S c harta h B had, en af Hin- duernes äldsta sjastras. ”Gud är evig och en. Gud är skapare till allt hvad som till är. Han beherr- skar, regerar hela skapelsen genom en försyn, efter förut bestämda, oföränderliga lagar 3J. Forska icke efter den Eviges väsen , och naturen af hans existens ; icke efter de lagar, enligt hvilka han regerar. Bå- dadera är fåfängt och straffbart. Nog, att du hvar- je dag och bvarje natt skådar hans vishet, magt och godhet. Detta tillhörer din frid. — Den Evige och Ende, försänkt i åskådandet af sin egen existens , beslöt i tidens fullbordan att medde- la sin herrlighet och sin natur åt väsenden, som vo- re mägtige att deltagit i hans salighet, och att tjena hans väldighet. Ännu voro icke dessa väsenden; men den Evige ville, och de voro. Han bildade dem till 1) Ders. sid. 3oi-og. 2) Interesting histor. Events, relative to Bengal and Hindostan II. 5i. Denne författare antog indiska mythologien såsom en sann och oförfalskad religion, och såsom jemngod med cliris lendomen. 3) Fatalismen är ett grunddrag i Hinduernes religion. De tro, alt det lidande, som vederfares dem i denna verlden, är straff för de brott som de begått i ett föregående lif. Schlegel, Spr. u. Weish. *. 279. 91 en del ur sin egen natur, mägtige till fullkomlighet, men också med kraft till ofullkomlighet: bådadera beroende af deras eget fria val. — Den Evige skapade först Brahma, Vischnu ocli Schiva ; sedan Moisasnr och Andarnes 4) skara. Hög- sta värdigheten tilldelade han Brahma, Vischnu och Schiva. Brahma satte han till öfverhufvud öFver Andarnes skaror, och gjorde Andarna honörn under- dånige; honom insatte han älven till sin. ståthållare i himlen, och gaf honom Vischnu och Schiva till medhjelpare. — Den Evige indelte Andarne i vissa skaror och ordningar, och satte ölver hvar och en ett öfverhufvud. I ordning och hvar eiter sin vär- dighet tillbådo de kring den Eviges thron , och har- moni var i himlen. Moisasur, höfdingen för den första engla-skaran, anförde lofsången inför Skapa- ren, och. horsamhetens sang inför Brahma, hans förstfödde, Och den Evige fröjdade sig öfver sm nya skapelse, Fröjd och harmoni omgafden Eviges thron efter andeskarornas skapelse. Detta varade en oändlig löljd af år och skulle hafva varat till tidernas ända, om ickeafund hade bemägtigat sig Moisasur och himla-ska- rornas ötrige höfdingar. Bland dem var Rhåbun, närmast Moisasur i värdighet. — Men utan känsla för den heliga skänk de erhållit genom sin skapelse och för de dem föreskrifna pligter, förkastade de fullkomlighe- 4) Devta. 92 tens pligter, som den EJ vige nådigt hade förlänat dem. De yttrade de krafter de ägde till ofullkomlighet och gjorde ondt inför den Eviges ansigte. De förvägrade honom lydnad, nekade att lyda hans ståthållare samt den- nes medhjelpare, Vischnu och Schiva, och talade sa till hvaramlra: Vi vilja herrska. Utan fruktan för deras skapares allmagi och vrede utbredde de si- na onda tankar bland de himmelska skarorna, bedro- go dem, och förledde en stor del af dem till alfall frän deras pligt. Och da uppstod tvedrägt inför den Evi- ges thron. Sorg och bekymmer öfverväldigade de trog- na himmelska Andarne, och nu, för första gängen, var jemmer i himmelen. Den Evige, hvars allvetande, förutvetande och inflytelse sträcker sig öfver allting, utom öfver de fria väsendernas handlingar, säg med vrede och be- kymmer Moisasur’s, Rhâbun’s samt de öfrige himmel- ske Anforarnes och Andarnes affall. Afven i sin vre- de full af barmhertighet, befallle han Brahma, Visch- nu och Schiva, alt förebrå dem deras förbrytelse och genom öfvertalande ater öra dem till deras pligt. Men de, stolt triumpherand© i inbillningen om sitt oberoende, fortforo i deras hårdnackenhet. Och då böd den AUsmägtige Schiva, fördrifva dem ur högsta himlen och störta- dem i mörksens djup (Onderah), fördömde till oupphörlig jemmer under en oändlig Ipljd af år. En hel evighet suckade de olydige Andarna i mörksens djup under tyngden af Skaparens vrede. Men under denna lid upphörde aldrig Brahma, ViSch- nu och Schi va jemte de öfrige trogne Andarne, att bönfalla om förlåtelse och om deras återkallelse. Slutligen lät, genom deras förböner, den Evige beve- ka sig. Ehuru han ej kunde förutse verkan af sin nåd på de brottsliges tillkommande uppförande, förklarade han dock, i hopp alt de skulle göra bot och bättring, sin vilja på följande sätt: att det skulle stå i deras magt, att återvinna räddning och salig- het. Den Evige kungjorde då sina nådiga afsigter, öfvergaf högsta styrelsen öfver Stor-himmeln åt Brah- ma , och blef femtusen år osynlig för de himmelska skarorna. Efter denna tids förlopp uppenbarade Han sig å nyo, i det han åter tog ljusets thron i besittning och visade sig i all sin herrlighet. Och de trogna Himla-skarorna firade hans återkomst med glädjens sånger. Och när allt tystnat, sade den Evige: Varde allverlden med de femton planeterna till luttrings- och renings-boningar förde olydige Andarne! Och det vardt så. Den Evige sade: Stig ned, Vischnn, omgärdad med min magt, till den nyskapade verlden och lös de ohörsamme Andarne ur mörkrets boningar, och sätt dem på den lägsta af de 15 planeterna! Vischnu trädde för den Eviges thron och sader Herre, jag liar gjort, som du befallt hade. Och alla de trogna himla-skarorna .stodo förvånade öfver den nya ska- pelsens under och glans. Den Evige talade pä nytt till Vischnu och sade: Jag vill bilda kroppar för hvar och en af de fallna Andarne, till deras boning och fängelse, uti llvilka de, eftei' storheten af deras brott, ma varda underkasta- de naturliga lidanden. Gack och befall dem , att de skola bereda sig derpa j och de skola lyda dig. Vischnu trädde åter för den Eviges thron, böjde sig och sa- de; Evige! dina befallningar äro fullbragta. Och de trogna himla-skarorna stodo fulla af häpnad öfver undren, som de hörde, och söngö den Eviges nåd och pris. Då allt tystnat, talade den Evige åter till Viscbnu: de kroppar, som jag bereda vill de olydige Andar- ne till boning, skola, i följd af det grundämne hvar- af jag vill bilda dem, vära underkastade förändring, förfall, död och förnyelse. Genom dessa dödlige kroppar skola de fallne Andarne fullända sju och åt- tatio vandringar, och i mån af deras förbrytelser, ef- ter såsom deras handlingar i dessa vexlande kroppar svara mot de inskränkta krafter, hvarmed jag be- gåfvar hvar och en, vara mer eller mindre under- kastade det naturliga och moraliska onda. Detta va- re deras tillstånd, under deras straff och lüttring!- Och när de olydige Andarne hafva genomgått dessa sju och åttatio vandringar, då skola de, efter min outsägliga bannhertigliet, Hytta i en ny kropp, och denna kropp, Vischnu, skall du. kalla Is.o. Och når kons dödliga kropp genom en naturlig händelse upp- hört att lefva, då skola de fallna Andarne efter min ännu större nåd upplefva i en menniskas kropp. I denna kropp vill jag utvidga hennes förståndskraf- ter, likasom då jag först skapade henne fri. Detta vare högsta tillståndet under deras pröfning och re- ningstillstånd. Och kon skall af de fallne Andarne hallas he- lig, ty hon skall, gifva dem en hy och ljuflig löda, och lätta det arbete, som jag dem vill pålägga. Och de skola icke äta af kon, ej heller1 kött af någon af de dödliga kroppar, som jag vill bereda till deras bo- ning, han må kräla på jorden, eller simma i vatt- net eller flyga i luften. Deras näring skall bestå i kons mjölk och jordens frukter* t)e dödliga kroppar, i hvilka jag vill innesluta de fallne Andarne, äro min hands verk; derför skall man ej förstöra dem, utan öfverlåta dem åt deras naturliga förfall. Hvilken således bland de fallne An- darne genom uppsåtlig våldsamhet förstör dödliga, af sina fallna bröder bebodda kroppar, hans mot- spänstiga själ skall du, Schiva, nedstörta i mörkrets boningar. Der skall han en tid dväljas, sedan å nyo genomgå de nio och åttatio vandringarna, till hvilken höjd han än må hafva hunnit, da han begar öS ett sådant brott. Meri hvilken af de fallne Ariclar- iie, som vill vågä, att våldsamt befria sig från den tropp , i hvilken jag honom inneslutit, honom skall du för evigt nedstörta i det mörka riket. Välgernin- gen af de femton luttrings-, pröfnihgs- och renings- rëgionerna skall icke falla på hans lott. Jag vill åtskilja de dödliga kropparna, som jag till straff bestämt för de fallna Andarne, genom släg- ten och arter, och jag vill gifva dessa kroppar särskilta gestalter, egenskaper och krafter. Och de skola blanda sig och i sin art fortplanta sig, enligt den drift, som jag hos dem vill inplanta; och af den- na beblandelse skall uppslå en rad af kroppar, hvar och en efter sitt slägte och sin art, på det att de fallne Andarnes vandringar aldrig måtte hvila. Men om en af dem blandar sig med en kropp utom sin ärt skall du, Schiva, för en tid nedstörta den brottslige anden i mörkrets djup, och han skall blifva dömd, att å nyo genomgå de nio och åttatio vandringarna, till hvilken fullkomlighet han än må hafva hunnit, då han föröfvade detta brott. Och om en af de fallne Andarne vågar, att i trots af den naturliga drift jag inplantat hos de kroppar, som äro bestämda till de- ras boningar, att blanda sig på ett så onaturligt sätt, att fortplantningen af deras slägte och art derigcnom förhindras; skall du, Schiva, för evigt nedstörta ho- nom i mörkrets djup, oeh välgerningen af de fem- ton luttrings-, pröfnings - och renings-.regionerna [ skäll icke falla på hans lott. Dock skall det stä i de fallne och olycksalige Ah- tlarnes magt att mildra och försötma deras straff och sorger genom sällskapligt umgänge och förbin- delse. Och när de inbördes visa hvarandra karlek, ömhet och ömsesidiga tjenster, och de uppmuntra och bistå hvarandra i ångeV öfver deras brottsliga olydnad; da vill jag styrka deras goda föresatser och de skola finna nåd för mig. Men förfölja de hvar- andra, så vill jag trösta de förföljda, och förföljarne skola aldrig ingå i nionde regionen, ja, i reningens första region» Om Andarne iihder deras åttationionde vandring i menniskans kropp genom ånger och goda verk bru- ka min nåd sig till nytta; sa skall du, Viscnmi, ta- ga dem i ditt sköt och föra dem' i straficts och lut— tringens andra region; och sa skall da fortfara, ända tills de gradvis genomgått straffets, luttringens och prölinngens åtta regioner. Då skall deras straft upp- höra, och du skall föra dem i nionde, ja, i renin- gens första régioii. Men om de motsfräfvige Andarne, under den åttationionde vandringen genoni metmiskans kropp , i följd af den kraft hvilken jag skall förläna dem, icke bruka min nåd sig till hytlä; sa skäll du, Schiva, på en tid nedstörta dem i det mörka djupet; och ef- ter en tid, som jag vill bestämma, skall du, Visch- nu, derifrån åter till andra pröfningen flytta dem till straffets och reningens lägsta region» På sådant satt skola de lida, ända till dess de genom ånger Svea II. 7’ 98 och ihärdighet i goda verk, under deras 89-.de van- dring i menniskans kropp, anlända till den nionde regionen, ja till den första af reningens sju regio- ner. Ty det är mitt fasta beslut, att de ohörsannne Andarne icke skola återvända till himlen och trä- da inför mitt ansigte, förrän de genomgått straffets åtta och reningens sju regioner. Och då de trogna himmelska skarorna hörde allt detta, som den Evige talat hade och beslutat Öfver de motsträfvige Andarne, så söngo de hans pris, hans magt och rättvisa. Då allt var tyst, talade den Evige åter till de himmelska skarorna: Jag vill fastställa en viss iide- rymd for min nåd mot de motsträfvigeAndarne, och denna tiderymd vill jag afdela i fyra verldsperioder (Jogs). I den lörsta af de fyra jogs skall deras piöf- votid, uti den 89-.de vandringen i menniskans kropp, sträcka sig till hundra tusende år ; i den andra af de fyra jog’s vill jag förkorta deras pröfvotid i menniskan till tio tusende år, i den tredje till tusen, och i den fjerde till hundrade. Och de himmelske skarorna prisade med högljudt jubel den Eviges barmhertighet och långmod. Då allt tystnat, talade den Evige: Om på den dagen, då den tiderymd, som jag besiamt för allverl- dens varande och den tiderymd, som min barmher- tighet beviljat till profiling för de fallne Andarne, ge- nom de fyra Jog’s omlopp ar fulländad 5 om då en 99 af dem finnes, som, hårdnackad i sina förbrytelser > icke genomgått straffets och pröfningens åttonde re- gion , och icke hunnit i den nionde, ja reningens första region; då skall du., Schiva, Ined min magt be- väpnad, för evigt nedstörta honom i mörksens bo- ningar. Och då skall du. utrota straffets, luttringens och pröfningens åtta regioner, och de skola icke me- ra till vara» Men dn, Visclmu, skall an en tid upp- rätthålla reningens sju regioner, tills de Andar, som hafva. brukat, min nåd sig till nytta, genom dig blif- vit renade från deras synder. Och på den dagen» då detta är fullbordadt och de åter hafva ingått i de- ras förlorade tillstånd och trädt inför min närvaro; skall du, Schiva , utrota reningens sju regioner, och de skola ej mera till vara. Och de trogna himmelska skarorna darrade för den Eviges magt och ord. Den Evise talade vidare och sade: Jag vill icke draga min barmhertighet undan Moisasur, Rhåbun och de öfrige höfdingarne för de olydige Andarne; men emedan de törstade efter magt, sa vill jag ut- vidga deras krafter till det onda. Det skall stå dem fritt, att genomvandra de åtta pröfnings- och lut- trings-regionerna, och de fallne Andarne skola va- ra underkastade samma frestelser, som först förled- de dem till uppror. Men bruket af de utvidgade krafter, som jag vill tilldela de ohörsamme Anfö- rarn©, vare för dem en källa till desto större synd. 100 och förbrytelse; och de förförde An darnes motstånd mot dessa frestelser vare för mig det stora profvet pä upprigtigheten af deras ruelse och anger! Den Evige teg. Och de trogna skarorna söngo prisande och tillbedjande visor, blandade med sorg och klagan ofver deras fallna bröders öde. De råd- slogo sins emellan, och med en röst, genom Visch- nus mun, bönföllo de hos den Evige, att det mätte varda dem förunnadt, att då och då nedstiga i straf- fets och luttringens åtta regioner, der påkläda sig menniskans gestalt, och genom sin närvaro, sitt råd och sitt efterdöme skydda de olycksalige, för- derfvade Andarne mot Moisasur’s och de ohörsamme höfdingarnes vidare frestelser. Den Evige beviljade deras bön, och de trogna himla-skarorna söngo med högt jubel glädjens och tacksägelsens sånger. Då allt tystnat, talade den Evige ytterligare och sade: Stig ned, Brahma, beklädd med glansen af min herrlighet och med min magt utrustad, i straf- fets och luttringens lägsta region, och förkunna de olydige Andarne de ord, som jag sagt hafver, och den dom, som jag öfver dem fällt hafver, och se dem intaga i de kroppar, som jag åt dem beredt hafver. Och Brahma trädde inför den Eviges thron och sade: Evige, jag gjorde, som du mig befallt ha- de: de fallne Andarne jubilera öfver din barmher- tighet, bekänna rättvisan i dina rådslag, betyga de- ras ånger och bekymmer, och hafva tågat in i de dödlige» kroppar, hvilka du dem beredt hafver.”. 1O1 Med ljuft svårmodig bafvan förnimma vi dessa tuâldriga skaldeljud från menniskoslägtets morgon- ålder : ännu äro de icke vanstalda af en skrämd fan- tasies rysliga skräckbilder, eller af en utsväfvande bildningskrafts brokiga , förvirrade spel. Och manne det ej synes, som i dessa ursagor en fläkt hviftade af samma anda, som talade ur Moses biöstj eller månne det icke synes, som läste vi här de första bladen, liksom prologen till den hebræiska Prophe- tens skapelse-historia? Dessa öfverensstämmelser äro icke de enda ; vi skola nedanföre anföra ett prof, som röjer en än mera ovedersäglig s ammans t ämmelse. Allt återför oss till den urverld, da religion och vet- tenskaper, såsom gemensamma solar lyste förbrödra- de nationer, hvilka nu, mångfaldigt förspiidde, i kla- rare eller dunklare färgor bryta stralarna af det uräldsta ljuset. Men vi skola nu kortligen samman- fatta hufvudpunkterne af den indiska dogmatiken. Det gifves endast en enda Gud (JBrahrn). Alen detta högsta, enda Väsende uppenbarar sig i tre for- mer, såsom Trimurti, (trefaldighet), sasom skapare, upprätthållare och förs törare: under namn af Brah- ma, Vischnu och Schira, men dessa tre äro ett och emellan dem gifves ingen skillnad. Att vända sig till en af dessa former, är att vända sig till dem al- la, eller den Ende 5). Den Evige är i allt, och allt i honom: verlden är allenast hans form. Fastän 5) Bagavedam, 102 lian sjelf antager manga, former, sa bliv han dock sjel£ städse oförandci lig. 1 honom äro åskådningen (Trusclieten ås k å/h ■ i r gens organ (Truku) och ask åd- nmgens föremål (l ius. nain) Ett; han är sjelf Tru- scheten, Prakn ooh I rus c hi am. Gud, simman-» de pa vattnet, askadade sig sjelf, och då öfverväldi-, gades han al atra alt skapa. Denna act är ödet. Ô- det frambragte den skapande kraften, och denna af- lelse-acten. Och då födde de tre qualileterna, princi- pierna eller krafterna. Och så skapades den fria viljan, smnena, sinnenas föremål, rummet, tillika med ljudet, luften, tillika med rörandet, elden, tilli- ka med synkrafton, vattnet, tillika med smaken, och jorden på samma gång som lukten. Genom den- na elementernas förening framgmgo alla synliga och osynliga väsenden. Allverlden varder, sedan den existerat, formtad, och blifver ånyo återstald genom den gudomliga nödvändigheten. Hvad, som vid al- la tingens upplösning, icke varder förintadt, är af en annan natur än de synliga tingen ; ty det är osyn- ligt och evigt. Vid slutet af den stora verldsåldern vänder allting till sin ursprungliga källa, gudomen, och vid begynnelsen af en ny skapar Gud allting anyo. Gud är begynnelsen, midten och ändan af allt; döden och odödligheten, varandet och icke- varandet. ’ Så mycket, icke mer kan man säga om dessa höga mysterier” 6). 6) Bagavedam, i:Sta, 2;dra, 3:dje Boken. Fr, Majers mytholog, JkexiC. I. aio. Ast’s Geschichte der Philosoph., s. 22. io5 Man ser, alt donna ursprungliga bild af det Hög- sta Väsendet, ehuru sedermera vanstäld af vantrons och diktens villkorliga förvillelser, är djupsinnig, värdig och så klar, som den menskbga tankekraften förmår skapa ;). Derför byggde man inga tempel ât d en * Högs te Guden — hela naturen var hans tem- pel- __ man hade inga afi/dduingar, ty i hvarje na- turalster var hans bild intryckt, och endast hela uni- versum är hans form och bild- Men då den sinnli- ga hopen åstundadé se och känna den Oändlige, så personifierade man det Högsta Väsendets grundkraf- ter, och en mythologi uppkom, som är den rikas!e i verlden, och med de vildaste inbillningsfoster före- nar de skönaste och klaraste ideer. Ordningen al gudomens emanationer synes dock aldrig vaiit till- räckligt. bestämd; ty i Menu’s lagar tdlerkännes Brahma, i Bagavedam äter Visclmu det främsta rum- met, och denna skiljaktighet gaf upphol åt flera sek- ter. Snart synes dock Brahma’s dyrkan förfallit 8), emedan intrycket af den skapande kraften for det sinnliga folket är mindre synbar; och menmskorna, ■endast lefvande i det närvarande och fruktande fram- tiden, delade sig i tvenne sekter, som annu hafva bestand, af hvilka den ena tillägger Visclmu, den andra Schiva, de högsta natur - attributer. Men att dock ännu hvarje icke alldeles obildad Hinduer i sm 7) Jfr. hvad Fra Paolino samlat om de egenskaper, som tillag- dst Högsta \ åsöndet» 8) Sonnerai , I. 129. loi gad ser afbilden af den högsle, Ende Guden och Holt anser de mångfaldiga gudabilder, hvarmed dik- ten .smyckat deras tempel, såsom personißcationer, såsom strålbrytningar af det sanna Enda Urväsendet, synes af de underrättelser som flere resande medde- lat oss, mer an sannolikt g). Emellertid är det qnekligt, att det i Indien 1-4- der en ganska väsentlig skiljaktighet mellan menig- hetens och de Vises trosbekännelse. Och älven bland de senates religiösa åsigter trähas en, kanhända ännu storre oenighet än emellan Europas Philosopher, med den skiihiad dock, alt då i vår verldsdcl nya systemer ständigt byggas på grundvalarna af fallna, göra Indiens skriftlärde urgamla skolors meningar till ett slags arf, som de bevara och. skydda som en egen dom. Vi vilja här anföra ett och annat drag af Brah- mmernes esoteriska visdom. I Nyàya, den andra bland Upanga’s, antages den actuella existencen i den mening den vanligen tages; Vedånta-skolan nekar väl ej heller materiens existens, men, rättande mäng- dens begrepp derom, påstår den, att materien icke har något egen-väsende (essence) oberoende af den sinnliga uppfattningen (mental perception); att exi- g) Haafner’s Landreize in eenen palankin. — Lettere suit’ In- die orient. 3:dje brefvet. I denna asigt sammanstämma, utom Hesse, de fleste Resande, t. ex. papi, Fra Paolino, Perrin ib. fl.. Kanhända har det bland folkslag, som hunnit till ng. gon visa odhng, aldng funnits någon egentlig polytheism. stens och uppfattlighet (perceptibility) äro föränder- liga termer; att allt yttre sken och alla sensationer aro bedrägliga och skulle försvinna till intet, om den gudomliga kraften, hvilken upprätthåller allt, blott ett ögonblick upphörde att verka i). Följakt- ligen gifves det, med undantag af Gudomen, ingen- ting verkligt existerande, och verlden ar endast en synbar realitet ; liksom en menniska i drömmen ska- dar en mängd inbillade föremål och deraf erfar tu- sen ideala njutningar eller qval, sa förhåller det sig älven med allt hvad hon ser: det finnes blott ett enda strålande ljus, som antager mångfaldiga uppen- barelse-former (apparences), och dervid lika många namn 2), Deremot beskyller man Buddha's anhängare, hvilka också äga en egen metaphysisk literatur, att h a fva fallit i motsatta förvillelser; de neka, enligt Brahminernes påslående, helt och hållet tillvarelsen af Intelligens och tro att ingenting, absolut och i Verkligheten existerar , utom den materiella substan- sen. Men för det lilla vi vela, så val om de hetero- doxa Buddhisternes philosophi som om sjelh e Brah- minerne, hafva vi nästan endast att tacka den odöd- lige FY. Jones 5), och han tillstår sjelf, alt tiden ej 1) W. Jones, As. Res. IV. 171. 2) Langlès, s. 87. 3) Dervid bör dock jemföras Ayeen Acberi II. 428, hvarest de philosqphiska systemerna i Indien uppräknas. De der med- delade uppgifter om Ilinduernes philosophiska skolor ötverens- io6 tillåtit honom, annat än ait blott kasta en flyktig blick öfver dessa, i sig sjelft, invecklade och dunkla ämnen. Sä mycket synes man kunna taga för af- gjordt, att hela den Hinduiska philosophien hvilar pâ de heliga skrifterna, i synnerhet Veda’s, men att dessas mörker och obestämdhet lemnat ett fritt ut- rymme åt grubblerier, fina distinctioner, dialektiska klyftigheter, hvaruti österlandets, i verklösa åskåd- ningar försänkta, vise vida öfverträffa till och med de ypperste af medeltidens skolastiska kämpar. Vi frukta dock icke mycket att misstaga oss, då vi an- gifva, att del praktiska resultatet af hela den mysti- ska lära, som, wider olika namn och former, i grun- den enahanda, vördas öfver hela Hindostan, östra Indiska halfön, Tibet, China och en del af Japan, grundar sig på följande satser: menniskans högsta be- stämmelse är att blifva lik Gudomen, och med honom träda i den möjligast närmaste förbindelse. Men Gudo- men är ett rent, immateriell, oföränderligt Grund- Väsende, i evigt lugn och verklöshet 4), och man kan endast derigenom närma sig detta rent andliga • stamma dock icke med livad. W. Jones anfört. Heeren 1,516. De vigtigaiite upplysningar or» Vedanta och and a philosophic ska systemer innehållas i ett at D:r Taylor från Sanskrit öf- versatt allegoriskt drama: Rise of the Moon of Intellect. Wmdischmaniis föret, t. Bopp's Conjugations-system, s. xxxxrn. 4) ”Utan förstånd och dygd,” tillägga Ro’s lärjungar. De Guig- nes, Hist, des Huns I, ii ^6. Detta Väsende, säga de, kan jeke aihild- , icke engång tillbedjas, ty det är uppliöjdt öf- ver all dy i kan. Väsende, alt man krossar alla fjättrar, som fängsla menniskan vid sinnverlden, genom det att man be- friar sig från alla lidelser, känslor, begär och önsk- ningar under sträfvande, att genomvandra lif ve t utan förbindelser, ”likt en simmare som fr&mflyter utan hinder af kläder 5)”; att man med aflägsnande af all verksamhet och egentligt tänkande, sänker sig i en innerlig, lefnadslang åskådning af Gudomen. Den menniska är fullkomligast, som mest närmar sig till stenens natur: — heter det i Fo’s visdom. I följan- de ordspråk ligger kärnan af Hinduernes lefnadsvis- het: sitta är bättre än springa, ligga bättre än sit- ta, sofva bättre än vaka, men det bästa af allt är döden 6). — ”Det bästa af allt är döden!” — åter- Ijuder det från de dystra hvalfven af Orientens vis- hets-tempel unien döden återförer, genom många gestalter af straff och belöning, till detta Stora En- da, som ensamt existerar, och bredvid hvilken allt lif blott är lånadt sken, ’ffåk ett rör, kastadt från dess fosierstrand, lik vaxet skildt från den ljufva honingen, beg] åter mermiskosjälen sin skilsmessa fran höjden med en sorglig musik, och gjuter heta tarar, lik en brinnande fackla, trängtande efter det ögonblick, då hon slocknar, och, fri från jordiska nät, återgår till den enda Åls ka de.” Detta är andan af Ve- danta's visdom ; så sjunga Indiens och Persiens skal- der,. den ömme Hafiz och don store Maulavi ; så lä- 5) Asis’. Res. It. 62. 6) Lottere sull’ Indie orient, ijide Brefvet, 10$ id Sufis, en talrik sekt, spridd öfver Iran ocli Hin- dostan 7). Men livad är hoppet om odödlighet utan löfte om en evig sjelfvarelsc ; livad är detta Stora Enda, som uppslukar allt hf5 som, lik Saturnus, äter uppäter sina foster ? Då Lamacrnes prophet kände sitt slut nalkas, samlade han omkring sig al-- la sina talrika lärjungar, och förkuimade dem, att allt hvad de hittills hört, vore endast bilder och gå- tor, hvarmider han hittills i fyratio år dolt saimin- gen, men att det gåfves ingen annan orsak för tin- gen än det lomma och Intet; derifrån hade allt ut-- gatt och dit skulle allt återvända : der vore hamnen for alla dödliges hopp och önskningar 8). En mindre tröstlös evighet öppnar sig för Hin- duej-ne, som efter mangtusen-årlga vandringar hop- pas återsjunka i Gudomen, hvars grumlade åfbild är verlden. Lifvet i sig sjelft är således af intet värde; ty det gifves endast ett enda: det är, en- ligt denna åsigt, hvad Pindarus kallade: drömmen om en skugga. Menniskan måste sträfva att för- inta sig sjelf, såsom sinnlig varelse, att från ofull- komligheten, sinnligheten, uppstiga till en större höjd af fullkomlighet. Ty verlden sjelf är, enligt emanationssystemet, som ligger till grund för hela den Hinduiska visdomen, ett tillstånd af osalighet, ett fall Iran gudomens fullkomliga lycksalighet; natur- krader, djur och vaxter äro förklädde andar och 7) Will. Jones, As. Res. II. 62, 8) Du Halde, Descript, de la Chine, III, 35. log livad man nämner form, (efter Menu), ’’ett mång- gestaltadt mörker.” En tänkande forskare af Asiens äldre religioner 9'', liar bemödat sig att visa, att emanationssystemet väl står i ett nära sammanhang med metempsycho- sen, men på intet satt med pantheismen ; emedan indivi- dualiteten i hinduiska läran alldeles icke är upphäfd eller förnekad; och emedan de särskilta väsendernas återfall i gudomen enligt densamma väl ar möjligt, men alldeles icke nödvändigt, sa att det ständiga on- da evigt blifver åtskiljdt och förkastadt: eller, en- ligt ett skenbart nyare theologiskt uttryck: att helve- tesstraffenas evighet ingalunda är oförenlig med ema- nationssystemet, utan tvertom utgör en väsentlig be- ståndsdel deraf. — Denna åsigt synes oss dock vara rakt stridande mot andan af den indiska religionen. Ty, sa vidt vi förstått den, är det onda blott en ne- gation, ett fall frän det goda; detta fall har ej med- fört eviga följder; straffet är endast en lullring, ett villkor för uppstigandet till en högre fullkomlighet, och sjelfva denna verlden endast en sådan förbättran- de reningsanstalt. Men eiter en lang kedja af tider skall den brottsligaste bland sjelfva de onda andarna, friad från all syndabefläckelse, ingå i den eviga full- komligheten, hvai’ige nom således det ondas rike helt och hållet försvinner 1). Likaså segrar, enligt den 9) Fr. Schlegel, Spr. u. WeSsh. s. 97. t) Det fragment ur SchartaBad, hvilket vi meddelat enligt Hol- wells öfversattning, tyckes ju tydligen bekräfta denna vår mening ? no gamla parsiska Ijüsreligionen, efter enviss ti cl Ormuzd, och den onde Ahrimans välde upphör fullkomligt. Om åler den indiska läran, ehuruväl dessa stöd falla, derföre nödvändigt maste vara pantheistisk, äi atei en ny fraga. Det är sant, allt är visserligen, enligt detta system, i grunden go dt, men det onda existerar ju ändock i denna sinnverlden ; rätt och o- rätt är ju, enligt pantheistiska föreställningen, ej ett blott sken, en tom illusion, utan en positiv realitet, som endast icke är evig? I varändets dystra verld, som städse djupare sjunker i förderf,” vandra alla väsenden, medvetan- de af döden och sin skuld. ”Medan Han vakar, som är allt varandes Lif, da utvecklar sig verlden och törer sig, men förgås, försvinnande, då han inslum- rat.” Fy ”tallösa verldsutvecklingar gifves det, ska- pelser, förstörelser 5 hvilka blott liksom äro ett spel al den Högste,” som ”sjelf oföränderlig, framkallar och dödar lifvet 2)/’ Verlden har således ingen be- stämmelse t dess vexling är, som man i senare sy- stemer uttryckte sig, den högsta grundkraftens om- skiftande contraction och expansion — verldssjälens pulserande 5) ; det hela ett evigt kretslopp. Men mån- ne deraf äfven följer, livad samma forskare tyckes förutsätta, att de enskilta phænomenerna röra sig i samma kretsgång, att de oupphörligt äro stadda i ett ständigt upp- och nedstigande till fullkomligheten ; att de, sedan de engång uppnått denna höjd och 2) Enligt Menu. 5) Schlegel, s. 116. således blifvit cohærenta med gudomen, äter skola affalla? Se der frågor, hvilka förmodligen ej ännu kanna besvaras; frågor, hvilka mahända Indiens tänkare ej engång förelagt sig sjellva. Men om än Hinduernes pvighet, genom tron på själens odödlighet, är mindre förtviflansfull än Lama-dy;karnes; om an Lifs-Engeln, vid det slock- nade bålet, emotlager den föryngrade menniskan ur dödens band: så var det endast christendomen förbehållel, och de tänkare, som vandra i ljuset af dess heliga fackla, att försona döden med lifvet, alt for menniskans ögon uppenbara en kärleksrik Fader, som ej gaf henne lifvet, lör att snart ater- kräfva det som sitt offer, och för att hon, ständigt begråtande den otackvärda gålvan och sin skilsmes- sa från det himmelska hemmet, skulle mörda den sinnliga existencens kortvariga fröjder. Onekligen är föröfrigt, i Indiska gudaläran, Öf- Vertygelsen om själens odödlighet icke framstäld så- som en blott aning, eller en a fl ägs e dikt om en obe- stämd skuggverld 4,’, ulan innerligt sammanvald med hela deras theosophiska system, och detta lif anses, liksom af de christne, såsom en pröfvotid, för hvil- ken man i det tillkommande skall uppbära straff el- ler belöning. Slraxt efter själens skilsmessa från kroppen, kommer hon till Jamapur o: Jama’s stad. Det är han, som dömmer, om hon skall föras i 4) Fr. Schlegel. Sprache und Weisheit, s. io3. 112 Sverga, de gode aiidanies boning, eller till Nàrak, qvalens och de ondas hemvists Dâ den elaka själen der i en lång följd af ai* blifvit straffad i man af hen- nes synder, sa begynner lion sin langa vandring ge- nom sten- växt- och djurriket ända till menniskan, den sista pröfningen. Består hon profvet, ingår sjä- len i reningsverlden: faller hon, måste hon ånyo nedsjunka till den mörka afgrunden och aterbegyn- na den stora vandringen. Endast de olycklige, som da den tid, hvilken den Evige bestämt för Universum ar förfluten, annu icke öfverhunnit sin pilgrimsfärd, blifva evigt förtappade 5). Denna lära om en beständigt fortgående utveck- ling har derigenom, att man (såsom det synes) tänk- te sig detta fortstrafvande nedifrån och uppåt och upp- ifrån nedåt, som en ständig cirkelgång, alstrat be- greppet om denna verldens ändamålslöshet, såsom Guds blotta spelande verksamhet. En sådan åsigt igen- känner man redan hos Menu, äfvensom denna fata- lism., som är den asiatiska verlden egen , och som i svaga själar upphäfver all inre spänstighet, och be- drager sinnet med gycklet om lyckliga och olyckliga dagar, stjerntyderi, besvärjelser och andra mörka magiska konster. 5) Se öfvätianfcrda fragment urScliarta Bhad. Endast i åfséendö på dem, hvilka sakna all förmåga till förbättring, gäller Schle- gels ofvanföre bestridda mening, öm Hinduernes föreställ- ning om helyetesstraffens evighets 115 Jemfor inan âter Veda’s enkla, med spéculât!vä klyftigheter och mystiska abstraktioner sällsamt blan- dade lära, eller den derpa grundade, ännu subtilare Vedänta-skolans religionsphilosophi, med denna vaf- nad af djerfva dikter, hvilka, i en senare tid, fanta- sien skapat och folktron hyllat; så skulle man, vid första anblicken, knapt tro, att dessa så vidt åtskill-■ da åsigter af Gud och Natur tillhörde en och sam- ma nation. Också gifves det verkeligen gudomlig- hcter, hvilka, äfven på samma ort, icke äro allmänt erkända: sådan är t. ex. Maria ta le, koppornas gudinna, som, ofta med vansinniga ceremonier, blott firas af Pariah’s och de lägsta iblkclasserna;, Sällsamt contrasterar den Indiske Kärleksgudens bild, som ej allenast i sinnrik betydelse, utan äfven, med uteslutande af några mindre väsentliga bisaker, i verklig lägrinv och mildt behag ölverträhar Helle- nernes, mod de skräckfulla afbildningarna al gudin- nan Kalpi och den förstörande Schiva, -- gudomlig- heter, hvilka fordom, en ryslig åminnelse af en för- vildad naturdyrkan, endast försonades med mennisko- blod. En flyktig teckning, — antydande huru de af- bildas, och hvilka föreställningar man fäster Vid hvår ocli en af dem — af de förnämste bland Hin- duernes gudomligheter skall gifya läsaren något bë-1 grepp om den nu herrskande pandemiska mythologiem & IL 114 Sjelfva Trimurti (den indiska treenigheten) före- ställes såsom en nian ined tre hufvuden. Brahma bär fyra hufvuden • sittande på en svan, håller han i den ena handen en ring (såsom symbol af evighé^ ten), iden andra en eld, en bild af styrkan; medden tredje och fjerde skrifver han på palmblad. På en äldie bildstod, som man beskref för Greken Barde— sanes, af bildade man honom bermaphroditiskt 5). Vischnu föreställes till hälften som menniska, till hälften som fisk, emedan det var han som under den stora öfversvämningen i 3:dje verldsåldern räd- dade Veda s 6). Da han föreställes som menniska, är han en skön yngling, men blå till färgen och med fyra armar, som bära en snäcka, en loiosbloinnia, en klubba, och den strålande ringen Sudarsun. Då han äi vakande, sitter han pa en glänsande thron; sof- A ande hvilar han på den tusenhöldade ormen Seis— nang ; då han lemnar sin himmelska boning, bäres han af örnen Garud, fåglarnas konung. Schivas lifsfärg är röd : han afbildas dels bermaphroditiskt, dels gräsligt omgifven af blixtar, med tre ögon, åtta armar, hållan- de en sköld, ett svärd, en treudd, lingam , ett af hugget hufvud, en hjort o. s. v. Sasom halsband hänger en 5) Porphyrius de Styge ap. Stöb. in Eclog. phys. I. c. 4. 6} Föivandlad i^en hornfisk, slet guden med sitt horn upp jät- ten Hajagrivas buk och uttog de 4 Veda»s , som han uppätit. (Bagaved.S bok. ) En annan saga förmäler, att, blott tre kän- de erhållas , emedan de/t 4:de redan var smält. (Sonnerat I. 154). 113 kedja af menmsko-skallar Snda ned till föltema, hvilka trampa på en slagen jätte, («riden sitier på en tigerbud, och hans kropp ar täckt med en tlfpoant— hud. Detta må vara nog för att visa den herrskan- de smaken i Hinduenles heliga scnlptur. Brahma anses på engång som Skapare, och som Ödets gud beslämmande memiiskornas lefuadstid och den dem förunnade skickelse. Under honpm i^der ett otaligt antal Genier, fördelta under b h ät förare., t. ex. Indra, geniernas, öfverhufvnd, fiem.amqulels konung, beherrskande Sverga. eller den ösiliga ur- len af verlden; Kuvera, radande öfver Kuyerar loga i norr m. fl. Brahma, som först hämtade Ve- da’s, vördas älven som meimiskos,lagtets förste läro- mästare. Denne gud dyrkas ej i något tempel: han synes redan tidigt blifvit förblandad med Brahm, liksom i Edda-läran Asa-Oden med Allfader. I na- tionens mythiska skaldesagor spelar Brahma ingen role, emedan man ej känner några incarnationer af honom. Det säges, att Brahm låtit förbjuda hans dyrkan, emedan Brahma, högt uppflygande på sin svan, försökt utspana det högsta. Väsendets natur: men om han ej är föremål för den yttre eulten, är han så mycket heligare för den inre meditationen, i synnerhet för Brahminerne, hvilkas egentliga gudom han är. — Hans gemål år Sara sv adi VisnétenS'', vettenskapernås och harmoniens gudinna* — Som K^‘ch~ nit’s symbol anses vattnet, liksom jorden för Bi;ah- mas, och eldep. för Sahivas. För att ver.ksamt upp- 116 iylïa sîtt Mil, verldens skydd och upprätthållande, har den förstnämde undergått 21 förvandlingar, som Jhornfisk, som sköldpadda, som vildsvin, som halfle- jon, som menniska, som Buddha, som Krisclma, ständigt i kamp med jättar och dæmoner, om hvil- kas strider och förvandlingar vidlöftiga legender aro upptecknade. Hans säte är Baikunt. Gudens an- hängare aro delade i tvenne sekter, hvaraf den ena under Vischnu’s namn dyrkar det högsta Väsendet. Hans gemål är J^aksdiimi, skönhetens och rikedo- mens gudomlighet. Hon heter äfven Sri (Ceres?)7;. Föröfrigt tog Vischnu sig under en af sina förvand- lingar 7 hustrur och 16,000 frillor. — Schiva eller Rudren, äfven Mahadeva, hvara. Har a, Sambhu, har en dubbel charakter; han är på engång lifvets och dödens fader, emedan Hinduerné tidigt in- sågo , att lifvet utvecklar sig af förgängelsen. Der- för bär han lingam, aflelsens symbol och ett oxhuf- vud; såsom hämnare åter treudden. Hans boning är Kailas Parbut: hans gemål heter Parbutti. Tillika ar han, jemte underguden Jama, de dödes domare» Schiva har ännu en annan gemål: Bhavani. Sym- bol af naturen är hon, liksom sin make; hon fram- alstrar och omstörtar allting ; hon är både Ceres, Proserpina och Hekate. Efter några traditioner är hon äfven gudarnes moder. Derför är hennes bild förfärlig, med stora ögon, svart ansigte, långa fram- 7) Ajij Res. I. 117 slående betar, haren uppstående och genomflätade med ormar. I äldre tider offrade man henne menni- skor; nu tuppar och nagongang oxar. Såsom lyck- salighetens och vattnets gudom, bär hon binamnet Gcmga och af bildas sa skönt, som den Indiska bildnings- kraften formar skapa: såsom en på vattnet vandran- de nymph med tvenne lotosblommor i handen. — Mot Grekernes Hermes eller Romanies lanus 8), svarar på visst sätt, i Hinduiska gudaläran, Gané- sja, Sohivas käraste son, klokhetens gud, som gifver ett företag en god eller olycklig utgång. Han har en ofantligt stor buk ; bär ett elephant-hufvud och ridfer stundom på en råtta, hvilken fordom var en af honom besegrad jätte. — Kärlekens gud heter Kama, son af Vischnu och Majah, (Illusionen). Hans gemål är Retti (ömheten), hans stallbroder Ressent (våren). Det ar en yngling med koger och båga af sockerrör, omlindade med rosor; äfven. strängen är en blomster-ranka; hans pilar, hvilkas spetsar äro blomster, äro lika många som sinnena; den sjette, central-pilen, är doppad i honing. Han rider på en påfågel. — Indiens Hercules heter Su- brarnanja, åt hvilken Sjustjernorna ("Björnen) gafvo di ; dygdens och rättvisans gudom är Darma', i un- derverlden nämd Jama^ han dyrkas under bilden af en oxe, på hvilken Schiva rider. Rikedomens gud, Ruderu , rider på en hvit häst; guden Sani, bestraf- faren, på en korp. 8) Om likheter mellan dessa b^d a gudomligheter, se As. Res, I. 226. 118 Eit namiiKegister på indiska gudomlighet er skul- le lätt förlora sig i oändlighet, ty det giftes nästan intet ting i den pliysiska, eller någon egen- skap i den moraliska verlden som ej är ett föremal för dyrkan. Så halva clementerna, vindar^e, hafvet, stjernorna, nalnrphänomenerna, h varje sjukdom, dygd eller las.t, hyarje konst och vettenskap, hvarje dag i veckan och om aret sina egna gudaväsenden; icke norr harmed: äfven döda menniskor förgudas; hvarje stad, hvarje ims har sina egna penater; och i djur - och växtriket ar, utom kon och lotosblomman, ett icke obetydligt antal heliga. Dessa Devas och Devanis (manliga och qvmJfgA dæmoner) äro lörst indelta i tvemie motsatta slägten: goda och onda — endast af de goda räknas 3oo millioner —; seoerme- ya i 5 gillen eller ordningar. Indierne hafva älven sina troll, jättar, tomtgubbar och andra gestalter, som. vantron och vidskepelsen skapar. Läsaren finner lätt häraf, hvilket omätligt ut- rymme denna yppiga och med underbara äfventyr inflätade mythologi öppnar lor skalden, Men äfvenså mycket, som Hindu rnes gudasagor i allmänhet Öf- verträffa Örekernes i rikedom och symboliskt djup ; så mycket sta de, i. europeiska domares Ögon, tillba- ka i plastisk och symmetrisk skönhet. Här felar* det rent menskliga, hvilket äfven i en af dikten och för dikten skapad mythologi icke får saknas. För att i samma bild, liksom i naturen, kunna uttrycka flera ideer, här man i Indien nödgats uppfinna dessa vidunderliga skepnader, sammansatta af allalianda gestalter, med mångdubbla hufvuden, tunga dragier, hopade attributer, och en ofta vidrig omgifning. Än- nu mera vild och utsväfvande lärer den heliga bild- konsten vara i Tibet. Samma charakter äi synlig i de gamle Assyriernes, Phoeniciernes och Egypter- nes gudasagor; ja, äfven Grekernés äldsta plastik bär synbara spar af sitt asiatiska ursprung 9). Efterhan'd lärde sig dock deras konstnärer, sä i poesi som sculp- tur, att förbinda skönhet med djupsinnig betydelse?; att med enkla symboler uttrycka stora ideer; alt, utan vidriga tillsatser och utskott, förädla men msk o- gestalten till en bild af gudomligheten, och att ge- nom betydande kroppsdaning, anletsdrag och ställ- ningar uttrycka detsamma, som Orientalerne blott ge- nom mångfaldiga attributer och olikartade composi- tioner kunde symboliskt framställa. Var dock en utländsk gudomlighet alltför mångtydig och begrepps- rik för att i en enda bild efter skönhetens lagar kun- na försinnligas, (måhända kunde också Grekerne icke q) Det har GU och med ofta förekommit Förf., att liksom Grekerne, äfvensom i allmänhet alla bildade polytherstiska folk- slag, ägde en högre oçh en populär rehgæn, så synas do äfven ägt en esoterisk och en exoterisk plashk. Den forra vav Konstnäre nes, men torde aldrig, hvarken i eller Kom, blifvit fullkomligt populär; forst efter Penkles tid synes den första hafra småningom undanträngt den råars bildkonsten. Förf, saknar dock tillräcklig kännedom om det- ta ämne, för att ännu kunna yttra detta annat an som en blott förmodan. 12p rätt fatta enheten af ett sådant grundväsen), delad© de den ofta i flera former, efter antalet af de huf- vudegenskaper eller naturkrafter, som i den förra innefattades. Så jemlördes Syriernes Stora Gu- dinna, hvars rätta namn a Var g at i s, an med Vpnus, än med Çybele, än med Diana eller Lima, an med Mmerva, Rhea, Nemesis, oefl än oftare med Juno: — gudomligheter, födda af samma naturåskåd- ningar, hvilka alla voro concpntrerade i den Stora Gudinnan, ty hon. vår sjellya ”naturen , grundorsa- ken som ur vai tuet utvecklar frön och ele- menter till allt i)”, Pet öfvprsinnliga, som ej annars än genom grolva teckeii kunde uppenbaras, uttryck- te man. hellre alldeles icke, än ined uppoflring af fprni pch skönhet, I indiska gudaläran träffar man föröfrigt vis- sa förvånande likheter med nästan alla äldre folk- slags mythologier: den parsisika, syriska, egyptiska, hebiæiàka, pnoemciska, grekiska och fornitaliska, ja åfv ep. med den skandinaviska 5 sa att man tydligen finner, alt vissa grundjdeer varit det äldsta menni- skpslägtets gemensamma egendom, hvilka hos qlika nationer pa ett egendomligt satt kladt sig i olika ge- stalter. Detta ’ålt är ailtloy omätligt, för att vi här skulle vaga beträda det. Endast en indisk saga vilja vi här meddela: om den hos nästan, alla folk- slag gängse traditionen om den s tor a floden, hvil- s) Plutarch, in Vita Çrassi. 121 ken hos Ilhidüerne allranärmast öfverensstammer med den i mosaiska urkunden upptecknade. Först berättas huru Brahma, för att befolkuMirt- lok o: jorden, söndrat sig i. Svaiambhua, (Man eller Menu), Satarupa, (Prioriti, aiven Adima kallad), den förstfödde, båda menniskosläglets första föräldrar. Svaiambhua födde tre döttrar, och till deras männer frambragles, genom de tre öfvergndarpes incarnation ner, tre förstår, af hvllka den ena ihjälslog den an- dra 2). Med. den tredje, Uttanapada, (liksom med Selb) begynner en ny slägtföljd. Derpa följde en lid af oskuld, ulan straff och överhet, älvensom utan brott och öfverträdeiser. Men, dä vällust, hat och ondska efterhand blefvo radande , och ingen följ- de Veda's, skref Brahma de heliga Sjastras, tillnien- plskormis rättelse, och befallte Biruja att vaka öfver verkställigheten samt, dömma öfver rätt och orätt. Men Biruja flydde i öckncn, äfven som hans son. sonson och sonsons son. Dennes son, Bein, tog en qvinnä af Brahmin-stammen till äkta, och, förled-? de af hans föredöme, förbundo sig män och qvin- nor af olika slammar, och så uppstodo manga (42,) oäkta stammar. Ânleligen blcf våldsverkaren af Brah- minerne afdagatagen. Af hans blod föddes, genom Vischnu’s regeneration, Prithu, densamme, som i Bagavedam och Padma-puråna, nämnes Satiavrata, hvilken i sanima skfift namnes solens son 5), Under 2^ A«. Research. V. 24g. ä) As. Res. I. 23o. Denna berättelse utgör också hufvudäninet för den första Purina. 122 dennes tid hade men niskornas ondska natt sin höjd , och Haiagriva bortstulit Veda, den Eviges ord. El- ler, som det annorstädes berättas 4) : vid slutet af för- sta Kälpa, föll Brahma i en djup sömn, hvarunder alla hans skapade varelser drogos ned i hafvet och Haiagriva bortstal hans lag, Veda. Dä beslöt Gud att dränka allt hvad lif och ande ägde, endast Satiav- rata hade funnit nad Inför Herrarnes Herre. I skapnad af en liten fisk, sap’har1, uppenbarar han sig för patriarchen, ”hvilken var sa from, att hans enda dryck var vatten,” och, sedan han njutit nya prof af dennes fromhet och rättskaffenhet, förkun- nar han honom att inom sju dagar skulle den stora floden inträffa, men han ville skicka honom ett skepp, pä hvilket han skulle rädda sig, samt ett par af hvarje djur, äfvensom af alla nyttiga plantor. Och nu inbröt den stora oceanen, men Satiavrata fastband sin ark med ett ofantligt kabeltag vid bergstoppen Nav-banda (a: skeppsband eller fäste) i Kaschmir 5), och stiger, sedan vattnet förminskat sig, lyckligt i land 6). Satiavrata (o: jordens herre) — heter det i Purånas — aflade tre söner : äldst var Sjerma (Sem), dernäst K’harma (Ham) ; yngst liåpeti (Japhet). Och 4) Asiat. R. I. aSo. 5) Annu vallfärda pilgrimer dit från alla trakter iveriden, och anse de duTvor, som der kringflyga, som afkoinlingar af ar- kens dufvor, sända för att visa dera på rätta vägen. 6) Görres Mythengesch. IX. 538, f. 12.5 alla voro de raiUkaffens ocli dygdige män, i krig allahanda vapenbragder förfarne.. Men emedan Satiavrata's sinne var böjdl för ensliga ocli gudakti- ga betraktelser, cell emedan lian säg, alt hans soner voro skicklige att regera, sä lade lian herraväldets börda dem uppä, under del lian sjelf vördade och hedrade gudarne, presterne och korna. Och del. lan- de sig en dag, genom Försynens skickelse, alt kon ungen hade druckit mycket mjöd, blef sanslös och inslumrade naken. Bief sä han sedd af sin son K’harma, hvilken ropade pä sina bröder, och sade till dem: Se, hvad nu händt bafver; och i livad till- stånd ligger icke der vår herral Men de båda an- dre öfvertäckle honom med kläder, och aterkallade hans sinnen. När konungen inhämtat, hvad skett var, förbannade lian K’harma, sägande: Du skall blifva trälarnes träl. Och, såsom du i deras närva- ro varit en begabbare, så skall du af begabbelsen be- komma ditt namn. Sedan gaf han ât Sjerma alla de stora länderna söder om snöberget; gaf ål Iiapeti alla norr om snöberget; och erhöll denne genom ihär- dig andakt stor framgång och lycksalighet 7). Se W. Jones enmädn. lilt Wilford’s Diss, on Semirami, frem the Hindu sacred books. Asiat. Res. III. 465. Senu- ramis heler dor SamiRamosi. Nimrod: NimaRudra. SaUavrata förekommer också under namn« Menu, i hvilket man af- ven velat finna likhet med Noah (pä syriska MA), «medan första «iafvelsen Ms - ■ sanskrit är demonstratirum. W. Jo- nes jemför deuue Satiavrata med Italiens Saturnus. Bn annan bsrâttelse förtäljer ©in den stora flo- den sålunda: Guden Ruthren hade beslutit fördränka hela menniskosiägtet, för dess ondskas skull. Visch- nu upptäckte detta för S af fia Varti, som derför, när floden kom, steg pa ett högt berg* Vischnu för- skaffade honom ett skepp, hvaruti han förvarat och gömt fyratio millioner själar och grundamnpii till varelser för jordens besättande ånyo 8). En hel Pm åaa är egnad åt berättelsen om den- na stora händelse, I en annan af samma skrifter Jiar man trott sig finna ett spår till minne om den Babelska tornbyggnaden gj : namnet Kusch eller Kus förekommer bland Bralima's söner. Om, åtminstone så vidt man ännu känner, Hin- duerne icke äga några egentliga historiska urkunder, så har dock denna forntid, från hvilken ingen saga ljuder, rest sig eviga minnesvårdar i dessa, redan i och för sig sjelfva högst märkvärdiga Tempel- grottor, i hvilka fordom ett förgätet slägte firade sina dunkla gudahögtider. Nästan Iivart och ett folk- slag, hvilket höjt sig till en viss grad af odling, äger en sådan lapidarisk historia, som ännu länge, sedan det skriftliga ordets ljus slocknat och den muntliga sagans röst, ständigt mattare bland ny-uppväxande 8) Tollessons Handbok i Bibi. Literat. I. 261. 125 släglen bortdött, qvarstâr, ett underbart vittne om en förgången forntid. Hinduernes monumenter aro eviga «om de klippor, i hvilka de äro bildade. Sadana marmor - hafder böV ingen tänkande forskare likgill- tigt förbigå, äfven om han ej förmår tyda de gator, som i sitt stumma språk tala till honom fran väg- gar och murar, eller om han ej igenkänner de bil- der och förgångne gudar, som icke lefva annorstä- des än i dessa underjordiska fjällsalars skymning. Redan vid första anblicken af dessa ofantliga, i den hårda klippväggen konstrikt, men med en ännu me- ra beundransvärd möda, ihärdighet och kraftan- strängning uthuggna tempel med dess kamrar, capell och nischer, och af alia dessa i sjeHva berget danade gestalter, insei’ man med full visshet, att det folk, som så skapade för evigheten, aldrig kan hafva stått i någon frändskap med det, som vid Kiang’s och Hoang-ho’s strand i alla tider byggt hus, förgängliga Som de rör, hvaraf de äro sammanlimmade i). En aning hviskar : stamförvandter voro desse berg-bygg- mästare med dem, som af oerhörda klippstycken reste Istakhar’s kungaborg, och med dem, som på ömse sidor af öfra Nilen i bergen byggde boningar åt sina gudar, och hvilokamrar för sina från förgän- gelsen räddade kroppar. Men djerfvare, ihärdigare, voro dessa nu så mak lige och arbetsskygge Hinduer, för hvilka sjelfva graniten måste öppna sina innan- i) Likväl ansagW* Jones Chineserne som utvandrade från Hin- dostan (Menu’s Lagar). 12Ö dömeii ; då deremot vid Nilen en lösare stènai't lät- tare gaf vika för ett mindre ansträngde bemödande. De indiska Templen äro af två slag: antingen bergtempel, uthuggna i klippan, dels ofvan dels un- der jord, eller vanliga byggnader. De mest namn- kumrige bland de förra aro följande : Tempelgroltorna på Elephant^ 2), egentl. Kal- puri, o: klippstaden, en liten ö utanför Bombay. Den stora fyrkantiga tempelsalen har 120 fot i bredd och längd, samt 14 och en half fots höjd; på alla sidor stå dermed birum eller kapell al g lots höjd i förbin- delse : alltsammans uthugget i sjelfya klippan, en hård ler-porphyr. Berget, som utgör grottans tak, understödjes af 8 rader koustenligt och i god smak bearbetade pelare, hvilka byggmästaren lemnat obort- huggna. Ungefär midtuti, i sjelfva hufvudbyggnaden, finner man en kammare med fyra ingångar, hvars väggar också äro af sjelfva berget, och hvilka man från början låtit blifva qvarstâende. V äggarna bära inga inskrifter, men aro betäckta med bildverk till en del af så upphöjdt arbete, att figurerna endast med ryggen sammanhänga vid bergväggen. Alla dessa sculptur-arbeten, som bära spår af den största ål- derdom , föreställa scener ur den ännu lefvande indiska 2) SS kallad aF en elephant af svart sten, hvilken står vid Ingången till hamnen. Hinduerne sjelfve kalia denna holmen Gali Puri, enligt Anquetil. 12; gudaläran; de bevitùia tillika att detta tempel, det äldsta af alla i Indien, är egnadt åt Sclnya, som har, omgifven af hela sin hofstat af devas och de- vanies, Brohar i Kailas - parknl, han s öfverjordiska residens. Gudarnes gestalter, synas ej här, som annars i en senare lid öfverallt, belastade med tunga kläder och ornamenter: de äro fullkomligt oklädde, en- dast försedde med sin hufvudbdnad, gördel, hals- arm- och ör-ringar, samt, öfriga attributer5). I enahanda stil, men äf ett vidå slörré omfång ar den underjordiska pagoden på den närbblägha on. Sals et, endast genom ett smalt sund i non* skild från ön Bombay. Utan en noggrann grundritning kan man ej göra sig ett begrepp om den myckenhet salar, rum och gångar, dels liggande, dels stående statuer, vaser och cisterner, trappor, öppna plat- ser, som i denna klyfta, genom en mer än mensk- lig kraftansträngning, äro urhålkade. Den såkallad® stora Pagoden håller loo steg i längd, 4o i bredd. 3) Heeren, s. 222. Dock träffas midtför hufvudijngàngen en tre- hötdad bröstbild af hela trimurti : en al dem bär mustacher, alla tre liksom de flesta figurerna i denna grotta, ha mycket tjoc- ka underläppar. Hufvudfigurerna halva antingen intet har eller är det gömdt under den höga hufvudbonaden ; dere- mot hafva nästan alla bifigurerna — som i jemförelse med hufvudgestalten likna dvärgar— ganska yfvigt 1kr , eller, som det synes, verkliga peruker. Denna chevelure liknar helt och hållet den, hvilken bäres af personerna vid Pejsepobs; en likhet, som ingen, mig vetterligt, förut anmärkt. Stället ar väl beskrifvit af Niebuhr, xdra B:det. 5a—42. 123 Ôfver hvalfbågen vîd dorren är ett förister a£ 4o alnars bredd, således lika med pagodens bredd. Vid yttersta andan slutar den sig i en cirkelrund form. Der träffas en art coupole inhuggen i berget, men invändigt icke ihålig. Inuti finnas oo pelare, hyar- af 18 bära eapiteler med elephanter, hvilka liksom aßbilja rummet i tvenne. Två andra pagoder brede- vid äro endast obetydligt mindre, här och der i vå- ningar öfver hvarandra afdelade. Dock hvad som för forskaren gör dessa väggar ännu mera märk- v ai d. öa, äro deras inskrifter. Men, skrifna.i ett helt och hållet okändt alphabet, hafva de ännu saknat sin Oedipus 4). Halfväges mellan Bombay och Punah, i Karli träffar man ännu en tempelgrotta♦ der arbetet synes vara mera fulländadt, ehuru i mindre scala, men un- gefär enahanda, stil som i Sakset. Den stora tempel- salen håller har 126 fot i längd och 64 i bredd. .Lord Valentia, söm först beskrifvit och af bilda t det- ta tempel, anser det, liksom dess förebild på ön Salset, hafva varit helgadt åt Buddha. Men ett annu undransvardare stentempel träffar nian i sjelfva hjertat af Indien, i de Gautiska ber- gen: pagoderna i Illura, (Engelsmännen skrifva Kllore). De äro belägna 8, andra uppgifva 4, k o s n. v. 4) Dessa tempel äro vidlöftigast beskrifna af Amjuetil (Zend Av. I, 1. -4g) och Lord Valentåa. 129 från Aurangabad, invid den befäslade släden Deo- gur eller Doltabad, livilken för sin uppkomst har alt tacka sammanflödet af pilgrimer, som lordom besok^ te dessa pagoder 5). Berget, som är fullkomligt lod- rätt , liar här skapnad af en hästsko, hvars ändar äro belägna en half tysk mil fran hvaranura. I hela den- na omkrets är klippan uthuggen till en otrolig mycken- het af salar, pelargångar med gallerier, förmak, ka- pell m. m., så att man snarare tror sig vandra i en ofantlig stenbyggnad än i innandömet af ett berg. Ungefär midt. i hästskon eller half Kretsen , tr allai man en stor sal, 84 par. fot lång, 65 bred, laket, lik- som hvälfdt i skapnad af ett uppnedvändt skepps- skrof, bäres af 5o pelare, i höjd 26 fot, och mer än 2 och en half fot i tvärlinia. Fram manför denna del af grottan öppnar sig en 56 fot lång och 6 fot bred hvälfd gång. I bakgrunden af templet slår ett annat litet tempel eller kapell, med ett rundt tak. Man kallar det Vischnu’s grafvård. Den här befint- liga Gudens bild är colossal, sittande, rödmålad, med två tjenare på sidan. Mellan dettä gräfkapell och sjelfva templet är en fri plats. Fjorton fot Iran marken rundtomkring väggen går ett galleri, betäckt med hålfupphöjdt bildverk ur Vischnu’s historia. Vid sidorna af detta stora teinpel äro 8 små kam- Svea IL 9’ 5) Dess läge ar under 16° 42' n. k och, enl. Rfinnefs ta, 81Q 12' long. v. om Greemvich* IÛO rar, hvardera 8 fot i fyrkant, på hvilkas väggar Viich- nu i sällskap med sina gemåler är afbildad. Det skul- le blifva vidlöftigt, att beskrifva hela den följd af tempelrum, som man träffar pä ömse sidor om den- na grotta. De i borgets högra arm äro hvarken sä talrika eller sä sköna och väl bevarade. De llesta äro helgade åt Schambar, Vischnu's tjenare, och in- nehålla, i bildverk, hans legender. Många och prakt- fulla visa sig de rum, som befinna sig i den ven- stra bergflygeln. Ingenstädes har den indiska mei- seln arbetat i större stil och med mera fulländning i de minsta delar. Allt hvad architektm en ofvan jord bildat stort och förvånande, träffar man har under jorden: förgårdår, trappor, bryggor, kapell, pelar- gångar, obelisker och öfverallt på väggarna mythi- ska legender i reliefs. Det gifves knapt någon en- da gudom, som ej här har ett tempel: endast Schi- va mér än 20, Trimurti 2:ne, samt Lill och med Brah- ma, emot den vanliga plägseden, ett. Det synes hafva varit ett indiskt Pantheonmen ett jätteverk i jemförelse med det romerska. Icke menniskors svaga slägte , ulan en tallös ska- ra af mägtiga Andar, beredde har bergfasta bonin- gar åt Indiens gudar. Så säga de kringboende. Och i sanning, när man genomvandrar denna milslån- ga sträcka af bergpalatser, salar och pelargångar, när man besinnar, att det med vår utan tvifvel stör- re tillgång på fullkomligare verktyg, kanhända skul- le behöfvas ett sekel för att i hårda hälleberget ur- 1Û1 halka ett enda af dessa rum — af hvnka manga i vidd öfverträHa våra göthiska kyrkor — och att — visserligen efter en egen smak, men med den ytter- sta fulländning i hvarje form — konstigt, i ojupet al berget, skapa en sädan otrolig mängd af bildstoder och ornamenter; — är detta den sam-å, som iedaii al sig sjelft forst tillbjuder sig. Enligt den upp..ut, som eh lärd Brahmin meddelade en resande Engelsman, skall detta jätteverk för 7894 år sedan 6) ai Radsjah Là blifvit fulländadt; enligt en annan uppgift i som en indisk nruhamedan lemhade samma resande, skulle alla dessa anläggningar uppstått under en Radsjah II, hvilken skulle lefvat för blott 900 ar sedam In- gendera af dessa berättelser äger lör eii kritisk for- skåre någon afgörände grtmd, ända tid dess meiå bindande skal tillkomma 7). Men så mycket synes vara afgjordt, att sådana anläggningar ej under cri menniskas lefnad kunnat begynnas öcli slutas. Såsoni éri högst märkvärdig omständighet lörtjenar anföras, ätt vi, bland den lapidariska mythologi, som betäc- ker dessa väggar, igenkänna Hanuman, apornas kori- ung, de fem Pandu-bröderné och andrå oss redan ur Ramajana och Mahabharata bekanta scener och personer. Således äro dessa bergpalatser senare än båda dessa hjeltedikteb 8> och man har skarpsinnigt 6) Malet, i As. Res. VI 385. Ötversatt i Sprengel - Ehrmann« ska Bibl. d. Reisebeschr. B:d. xxxn 7) Heeren , s. 23g. &) Heeren, s. 241. Men manne ej lîlura’s architekt möil’h- vis j äfvenså väl «om Ramas och det stora krigets saris gissat, att de for o.ss oförståndliga 9) inskrifter, söm stå öfverallt pä väggarna, äro verser ur dessa epo- peer. A h en är det icke tnindre anmärkningsvärdt, att man i detta pantheon, der armars hvafje gudom erhållit sin plats, icke, liksom i Elephante, Salset och Karli, träflar någon afbildning af Buddha. Var således hans lära redan fördrifvgn från halfön? Af alla dessa omständigheter, hvartill slutligen kommer den i allt synbart mera fulländade konsten, har man dragit den slutsatsen, att pagoderna i 1 ilura härleda sig från en vida yngre tid än de, hvilka vi i det före- gående beskrifvit 1). På kusten af Koromandel, en dagsresa söder om Madras höja sig, till hälften uppslukade af hafsvå- gorna, de namnkunniga Sju Pagoderna eller ruinerna af Mavalipuram, hvilka på något afstånd tyckas gare, kunnat följa samma uråldriga, redan bekanta traditio- ner, utan att med livarandra stå i direkt sammanhang? 9) IVIed tillhjelp af en bok, som skulle inneJiSlla nyckeln till flera gamla indiska alphabeter, har Wilford uttydt ett par af dessa inskrifter. I fall hans förklaring är pSlitlig, bekräftas den anmärkningen , att dessa inscriptioner hafva afseende på de bildverk, som föreställa scener ur Mahabharata, och att språket är en föråldrad sanskrit. l)Illura*s gröttor äro beskrifna afThevenot, Voyages, $. 220-29; vidlöftigare men otydligt af Anquetil, Zend Avesta, Disc, prél. 233-50; af Malet i Asiat. Res. VI. 382. f. med ritning gar, tecknade af en infödd Hindu; jfr. Fra Paolino, Reise 11. Ostind. s. 4o; Kleuker, Darslell. des Brahm. Religions- »ystems, s. i4i. 155 likna en förstenad stad. Men liar är icke allt tem- pel; här stod, innan en jordbäfning sänkte kanhän- da större delen af dessa urhålkade klyftor i hafvets djup, en blomstrande stad, en mägtig konungs säte. Man igenkänner en till en. underjordisk tschultri uthuggen grotta; högst pä bergspetsen ett säte, som man vill anse för en konungathron; man ser äfven ofvan jord öfverlefvor af murar, pä forntidens vis, bygda af stora öfver hvarandra lagda hällar. Till den underjordiska staden, pa hvars tak nu mastträn växa, leder en i berget bruten 20 alnar bred och 15 alnar djup gång, hvars väggar äro be täckta med reliefer af allahanda heliga djur. Der den slutar, finnes en liten rund plats; vid den ena sidan träffar man några trappor, pa den andra öppna sig tvenne andra gän- gar af 7 alnars bredd och 12 alnars höjd. Alla des- sa vägar k da till det inre af bergslottet. Det är för- deladt i många salar, af hvilka sju äro de betydliga- ste, hvar och en afskild från den andra genom klipp- väggar; dock så att alla med hvarandra stå i förbin- delse. Här skådar man, hvad man i de öfriga un- derjordiska pagoderna träffar: colossala bildstoder, väggsculpturer ur Mahabharata. De hafva afseende på både Vischnu’s och Schiva’s dyrkan, men icke, så vidt man känner, på Buddha’s. Det påstås till och med, att denna stad, såsom herrlig och blom- strande, under sanskrit-namnetMahabalipur2), o: den 2) I Tamuliskan utslutes det felande h och i stället för b sät- tes v. 154 slope Bali stad, omtalas i sjelfva hjelteqvädet, Ålven har man i det Maliarpha, som Ptolemaios i denna trakt nämner såsom en ”handelsstad,” velat igenkänna det nu till en del försunkna Mavalipuram. Enligt den inhemska fornsägnen tillskrifves dess anläg- gande konung Judister, den äldste af de fem Pan- duerne och Bali. Låda Krisçhna’s slägtingar 5\ S' !an en läng följd af århundraden hafva dessa tempel icke varit besökta af pilgrimer; de sta allde- les öde, och tigrar och ormar tihbakaskrämma den djerfve, som ensam vägar intränga i det inre al des- sa klyftor. Bildverken i liera af dessa kamrar, ehuru den stenart, hyaruli de äro huggna, hör till de hårdaste i naturen, äro till en stor del förfallna och förvittrade, — huru mänga årtusenden måste icke hafva förbigått, innan denna förvandling kun- nat inträffa! Så väl sjelfva ideen af dessa underjor- diska anläggningar, som många drag i utförandet på- minna om den egyptiska arçhitekturen. Så äro väg- garna , åtminstone i Illura, öfverdragna med ett mur- bruk, som med tiden allt mer och mer hårdnat; afvenså är efTeclen af bildverken, liksom i Egypten, upphöjd genom färgor 4). 3) Detta tempelslott är beskrjfvit af Chambers, As. Res, t. 145; Goklmghani, ders t. V. 6g; Haafner, Reise II, 192; Fra Pao- lino; Langlès efter Daniell, Monum. des Indes, planches aS & 24; Ehrmann Allg, geogr. Eph. 180g S»pt, ; Frih. Dal- berg, derst. 1810 Maj. 4) För de historiska resultater vi af dessa monumentet häm- tat, hafva vi till större delen att tacka den skarpseenda 155 Vi komina nu till de Pagoder, hvilka, ofvan jord, helt och hållet äro uppförda af menniskohän- der, bland hvilka vi endast nämna dem, som göra ett större eller mindre anspråk pa ålderdom. Det heligaste af alla Indiens tempel, under vissa årsfe- ster besökt af millioner pilgrimer, är det ryktba- ra templet i Jagarnaut på nordändan al Koroinan- del, hvars svarta murar redan långt ut i hafvet glän- sa öfver den hvita sanden. Dess läge är vid utloppet af en liten arm af Mahavadi fl., under 190 és' hr. och 86° 5o' fr. Gr. Denna undransvärda byggnad hål- ler 1122 par. fot i längd och 696 i bredd. Grun- den beslår i ett berg, som är hugget spegeljemt. Bvggnaden har skapnad af en parallelogram, hvilken dock genom de 2^6 arkadernas öfvergangar, har ut- seende af en cirkelformig plan, hvars väggar om- gifväs af ett galleri. Mest beundransvärd är pyra- miden vid stora ingången, bygd af granitblock, al hvil- ka några innehålla 10 till 12,000 kubikfot. Ilvil- ken tid, hvilka oerhörda krafter måste icke halva erfordrats för att uthugga, glätta, från grufvan till stället 68 fransyska mil forisläpa, och sedan anda till pyramidens spets, 544 fot i luften, uppvräka sa Granskare, som med '’or*kn>ngens fackla, för hvars sken dik- tens och undernas skapnader ordna sig till klara gestalter eller skygga tillbaka i siil ovissa töcken, inträdt i dessa, of- ta med häpnad, sällan med lugn pröfningsblick sedda och beskrifna troglodytiska gudahus. Heeren, Ideen, I. aio-zGa. 156 perhörSa stenmassor 5). Intet slags murbruk sam^ mänbinuer 'stenärni. Detta tempel är belgadt Krisch- na, hvars beläte af sandeltrad är betäckt af diaman- ter, rubiner och perlor. Dess- inkomster äro så an- senliga, att ej allenast en stor skära Brahminer derafför- sörjas, utan äfvcn tusentals faltiga pilgrimer deraf förplagas 6). Det berättas, alt aba kaster här kunna äta med hvarandraj utan att de högre derigenorn orenas. Vi öfvergå beskrifningen af många andra bc- rönida pagoder, såsom t. ex. den i V halan.broi, 9 fr. mil s. om Pondicheri, bland andra märkvärdig genoni sin fyrdubbla guirlande af granit, hvar je kedja 155 fot läng eller tillsammans 548 fot, ur ett enda stycke; i Doltabad, i Tansjor och R a mis er an 1 en holme mellan Cellon och fasta landet, alla ur- gamla, uppförda utan kalk och ulan utvändiga prydna- der. Det byggnadssätt, som ar alla dessa tempel gemensamt, är ungefär följande : Ytterst euhög, fyr- kantig, fast mur, med mer och ipindre prydnader; fre eller fyra ingångar ef|er väderstrecken; öfver hvarje ingång ett högt pyramidaliskt torn i flera 5) Le Gout cle Flaix, Han beräknar den tid, som till hela byggnadens uppförande skall halv^ åtgått, till aöou år! Utan tyifvel öfverarifvet. 6) Tavernier, live. III. ch. ii ; Anquetil, Reise, s. 122; Sonne- rai, I. 185; Paulino Mus. ßorgh. p. 152 ; Le Gout de Flaix; Lord Valentin. AFritadt Los Langlès , pl. 10. Om den vilda gudstjenst, som här firas, se Buchanan, om Christendomens tillstånd i Asien. våningar, beiacit af mythôlogiskt bildthuggevi. Då dessa pyramider under festliga nätter illmnm ias, frambringas ett skadespel, som öfvergär all före- ställning. Inpå tempelgården träffas tangs eller re- ningsbrmmar, arkader ocli hvdoplatser för pdgii-r merne, boningar för templets tjenare öch danserskor, (hvilka byggnader stundom finnas utanför ringmuren), samt sjelfva helgedomen, vanligtvis bestående a' en grupp af tempel, hyaraf ett är det förnämsta. Dess form tycks visa, att ideen för den äldsta byggnads-r konsten varit pyramid - formen. Utanför, nedvid på murarna, skådar man mythiska bildthuggerier al den gudomens segrar ocli bragder, at livilken stal- let är invigdt, Alla äro bygda i form af en paral- lelogram , hvars langa sidpv lörhalla sig till de tr en-r ne mindre som 5 till 2. Inuti templçt, som endast genom en otrolig mängd lampor erhaller sitt ljus, ser man. gudens colossala bildstod, merendels i säll- skap med sin gemål, samt lägre, under honom ståen- de diver. De flesta pagoder äro på Malabariska ku- sten uppförde af marmor eller svart basalt från Ghauterne och täckte med koppar, af rund skapnad; de på den östra kusten, hvilka äro vida präktigare, äro antingen af granit eller gnaderslen, och omvex- la mera i sin yttre form. I Bengalen och det nord- liga Indien, just i de trakter som synas vara den indiska eulturens fosterland, träffar man minst otta uråldriga tempel och andra architektoniska minnes- märken: en följd af Muhamedanernes religionsraseri, 15$ fran livilket den egentliga lialfon varit mera för- skonad. Skillringen af dessa öfver-och underjordiska tem- pel har gifvit läsaren ett begrepp om Hinduernes forntida arch i te k tur. Dock, har en dotter af religionen, visar den endast vid anläggningen af tempel, äfVensom någongang vid uppbyggandet af förstliga slott, sig stor och. gigantisk; ehuru nu me- ra i en ojemförligt mindre scala än fordom. DaHin- duernes Gudar bo i bergtempel eller hus af mägti- ga quaderstenar, lefva de sjelfva inskränkt men be- qvämt, i lätta, sirligt färgade hus af soltorkadt tegel, eller med halm sammanältad lera. Deremot äro de Chinesiska gudarnes pagoder nästan ännu uslare än folkets egna boningar, Om Hinduernes ofriga artistiska och vettenskap- liga bildning böra vi här med sa mycket större skäl yttra några ord, som allt, hvad den nu varande Hindostanen vet och kan utföra, är el! arf af fäder- ne, sä att han t. ex. i astronomien mechaniskt be- gagnar reglan. och formlen, ulan att kunna göra sig reda för orsaken och principen. Så känna ej engång de lärdaste Brahminer de örter, hvilkas namn före- komma i de äldsla medicinska och poetiska skrifter- na. Afvenså beror deras ofta beundrade konstskick- lighet nästan helt och hållet på Vissa, slagte från slägte lånade handgrepp. Sculp tur. Då modelen för hvarje gud, som skall af bildas, icke ankommer på konstnärens fanta- si, utan genom lagar på det nogaste är bestämd, sä inser man lätt, alt denna konst i Indien ej kun- nat göra stora framsteg. Så lår t. ex. en bildslod af Visclmu, som danas i år, icke i den minsta om- ständighjet, vare sig i form eller klädedrägt, smyc- ken eller attributer, afvika från den för ett eller två årtusenden tillbaka skapade bilden. Ehuru konstnä- rens uppfinning på detta sätt är sluten inom de Lian- gaste gränsor, saknar dock detta folk icke medfödd fallenhet för hildtliuggerikonsb n ; hvilket bevisas af deras utmärkt vackra bas - rehets, cruçifîxer o< h el- fenbens - arbeten, vid hvilka konstnären ägt full- komlig frihet 7). Hvad vi ofvanföre anfört vid be- skrifningen om hinduiska gudomligheter, kan föiöf- rigt gifva något begrepp ora den i denna konst här herrskande smak, I samma stil, som är rådande öfver hela det sydliga Asien, utmärker sig älven Indiens maleri, en konst, som dock här står i ganska litet anseende 8). Färgorna äro ganska lifhga, och sa starka, att de, hvarmed gudabilderna i berggrottorna på öarna Ele- phante och Salset äro öfverstrukna, ännu bibehållit hela sin glans.. Europeiska arbeten aftecknas här med samma förundrans värda skicklighet som i China. 7) Fra Paolino. S. Fra Paolino såg likväl, på yttre sidorna af tempelmurarna, flera sköna och rigtigt tecknade målningar. i4o Musik. Da man öm de sköna konsterna skall fälla ett omdöme, endast efter andras uppgifter, fin- ner man sig mer än annorstädes i osäkerhet. Få af de resande som besökt Indien voro väl egentligen musici: och biand dusse få, månne de icke hafva orätt, som domina Asiens konster eiter europei- ska lagar ? Visserligen gifves det äfven i konst- vérlden en bestämd gräns emellan det sköna och det fma g), emellan det sanna och naturstridiga; men så stort år omfånget af konstens rymd, att vi, Euro- peer, icke ensamme må tro oss hafva utmätt den. Förflyltadt till det gamla Athen och det folk, som med förtjusning lyssnade till den Orchester, som gaf en chor ai Sophokles, månne icke månget, äfven bildadt öra skulle funnit denna musik sträf och vi- drigt underlig? Den sångmö, som stämde Homeros och Sophokles , skulle löga blifvit aktad af ett folk, för hvilket Firdusi och Kalidas skrefvo sina odödliga qvaden : hafva dessa senares namn blifvit mindre berömda, så bör detta icke tillskrifvas deras ringare inre värde, utan den omständigheten, att de helleniske skaldernes dikter äro och skola alltid vara med vårt lynne närmare befryndade. Att den indi- ska Tonkonsten, åtminstone fordom,utgjort en vetten- skap, och tillika, liksom hos Hebræerne, en del af g) SS kan man t. ex. utan allt betänkande säga, att den smak, som rader i indiska bildthuggerikonsten är, icke allenast efter vå- ra begrepp, utan äfven absolut ful, emedan den grundar sig pa vanställning af menniskogestalten. 141 gndstienslen , känner inan af irsta afdelningen äf Upa- Veda, som derat helt och haltet är egnad, samt af fle- ra andra om denna konst pa sanskrit författade skrif- ter i). Den musikaliska konsten ar delad i tre de- lar: gdna, vddya^ nrîtya eller sang, spel, dans 2). De mänga instrumenterna 3), som ännu äro i bruk, synas bevittna, att Indernes musikaliska system är afen stor omfattning— deras scala bestar af 8 toner — och att det hvilar på helt andra grunder än den eùropei- ska musiken. Man räknar 6 sångstämmor. I. afseen- de på den rådande Charakteren, hafva några 4) fun- nit åtminstone åtskilliga bröllopsarier, Ijnfva och me- lodiska: andra åter skrålande och olidligt larmande. Då vi i del föregående redan lart kanna den bland detta folk herrskaiide andan i Po es ien, kom- ma vi nu till dess vettenskapliga odling. — Indiens äldsta astronomiska system innehålles i Surya Si.ddantha} som tillskrifves V ar aha Mihira- Någre bland de infödde Panditerne sätta honom langst till- baka bland fabelålderns öfrige Vise; andre göra honom åtminstone samtidig med k. Vikramaditya, i i:sta seklet före Chr. ; enligt W. Jones lefde han omkr. 1) As. Res. III. 58. 2) As. Res. III. 58. f. 3) Att deras form är urgammal, syries af bi'dtliuggerier i Illu- ra, hvarest de der albildade instrumenter fullkomligt likna dem, som nu äro allmänt brukliga. Malet, As. Res. Vol, VI. 4) Tennant. 142 4q9 e. Chr. 5). Yngre europeiske llirde hafva, ehu- ru utan bifall, försökt att flytta honom tillbaka i ii:te seklet före var tideräkning 6): andre 7) hafva veder- lagt denna hypothes, men i stället sökt bevisa, att den indiska astronomien vore af arabiskt ursprung; Förr än ofvannämde skrift blifvit tillräckligt känd och, dess författares ålder någorlunda kritiskt bestämd, kan ingenting med visshet sägas hvarken om Inder- nes mathemätiska insigter ej heller om deras chronologi. Vid en sådan undersökning måste man noga skilja de uppgifter, som meddelas af Paurctmka’s3 de poe- tiske fabulisterne, från det system, som är kändt af Dsijautishikcesj eller de egentlige Astronomerne. Då de förre säga, att vår jord är platt, hvilar på 8 berg och är omgifven af 7 sjöar som bestå af mjölk och nektar ; att det land vi bebo är en af des- sa 7 öar, under hvilka 11 mindre öar höra; alt hvar och en al. dessa 8 regioner beskyddas af en gud , som rider på en ofantlig elephant; att ett strålande gull- berg (Meru) höjer sig i midten; — så lära de sena- re, att jordens gestalt liknar frukten af Kadamba, (att den således är spliæroidisk)^. omgifven af 4 salta 5) As. Res. II. aga. 6) Bentley, As. Res. VI. 54o, Denne fötfattare har sökt be- visa, att Ilinduerne före 6:te århundradet eft* Chr. icke haft någon vettenskaplig astronomi. 7) Schaubach i Comment. R. Soc, Gotting. Voll. I. 11, samt _ v. Zachs monathl. Correspond. 1813, Febr. u. Mars. 145 haf, bestående af liera stora lialföar ined otaliga öar; att, dâ de förre påstå att mån förmörkelser uppstå ge- nom en ofantlig drake, som uppslukar manan, ve- ta de senare ait denna inbillade drakes bufvud och svans blott betyda de knutar (nodes) och punkter, som bildas af incisionerna i ekliptikan och månans banaS). ”Deras system — sade den lärde Pandit, som härom undervisade W. Jones, är helt och i al- lot phantastiskt; — vi åter antaga ingenting, som ej med de starkaste bevis kan bestyrkas ’g). För det obetydliga vi ännu känna om Astrono- miens närvarande skick i Indien, halva vi nästan endast att tacka den Fransyske Astronomen Le Gen- til, som omkring år 1769 uppehöll sig i Pondicheri och tog undervisning af en Brahmin 1). Ingenting förvånade honom mer än den skyndsamhet och den noggranhet, hvarmed detta lands stjernkunnige med tillhjelp af en formel på vers och en mängd muss- lor, som de lade framför sig, kunna utföra de mest invecklade calculer. Det är amnärknmgsvärdt, att Brahminerne med större noggranhet, än sjelfva Eu- ropeerne, efter Maiers tabeller, kunna utsätta tiden 8) As. Hes. II. 291. 9) Enligt Bailly var det Copernicanska systemet inhemskt i Indien, ehuru någre Brahminer anse jorden för stillastående. 1) Le Gentils afhandl. är införd i Mom. de 1’Acad. d. Scienc. för år 1773. Jfr. Bailly, Hist, de PAstron. ancienne liv* IV. XII-XIX. 144 for en förmörkelses varande. De indiska tabellerna utsätta solbanans lutning till 25 gr. j eller hallannan grad mer än hon nu verkligen har. Da hon nu pä 1900 år (från Hipparchos till vår tid) aftagit unge- fär 20 minuter, så skulle hon, ifall —som man van- ligen förutsätter — hon tagit lika af, behöft en tid af 7600 år för att nedfalla till sitt nuvarande värde. Man har deraf velat sluta, att Hinduernes observa- tioner vore lika gamla 2). Så mycket är åtminsto- ne säkert, att ekliptikans obliquitet och 4ßgjemnhi- garnas framryckande här från uräldsta tider varit bekant. Djurkretsen är indelad i samma tecken som hos Araberne 5). 1. sina calculer betjena sig landets Lärde af perioder af 60 och 36oo år; äfvmsom al' 452 och deraf utgående tal. I Grekland gjorde Me- lon, uppfinnarn af den ig:åriga måncyklen, genom sitt så kallade Gyllene Tal, detta ial berömdt: i ba- byloniska urhistorien träffa vi åter talet 43a,000. Be- undransvärd och tillika högst enkel är deras lätta method, att beräkna månans rörelse: en af de mest invecklade theorier i nyare stjernkunskapen. Och likväl inbillade sig^ att denna kropp är mycket län- gre bort belägen än solen. Man har äfven velat be- visa, att man här kände binomial-theorien 4); äfven 2) Schubert, Ansichten von der Nachtseite der Natur-Wis* senschaft. Dresden, 1808, s. 3o. 3) As. Res. II. 289. 4) Burrow, A proof that the Hindus had the binomial Theo- rems. jfr. Davis, on the astronomical computations of the Hindus; samt Playrfair, Quest, a. Remarks on the Astrono- my of the Hindus^ 145 som ideen om negativa qvantiteter samt nummers expression genom tecken, liksom i algebran. Mera säkert är, att Hinduerne känna attractionsprincipen och solens centrala läge; besynnerligt nog äger den philosoph, Achdrya^ som på dessa grunder skrif- vit en bok om verldssystemetbinamnet Yavan (den loniske), emedan hail, såsom det berättas, reste ät Jonien. En sanskrit-bok om astronomien, som för- modligen äiveiiledes hvilar på sarnmä principer, he- ter Y a vaii a Jåticä, o: den lotiiskä sekten 5)» Det tropiska aret Utgör 565 d., 5 Lj 5o', 54' 6), och är således vida noggrannare an iDpparchos’ öch Ptole- maios’ år, och icke stort mer än 2 min. för langt. Året indelas i 12 månader af olika längd; veckan i 7 dagar, efter planeterna, hvilkas namn föl'a i samma ordning som hos oss; dygnet i 6o timinar^ timman i 6o minuter, och 6 andedrag räknas att Utgöra en minut. Aret begynner med solens inträde i väduren (i A- pril), och fredagen är deii första dagen i veckan. -- Hinduernes astronomiska reglor ärö författade på vers, söm under räkningarhe uppläsas ; de aro dö- da formler, hvilka män numera mechaniskt använder, Utan att förstå grunderna, hvarpå de hvila; instrU- menterna bestå nästan blott i gnomer och qvadranter, af sten, anda till 2ö fot höga, med stor noggranbet afmätta och liggande jemt i meridianen 7). Svea II. IO. 5) As. Res, I. 4Bo. 6) Enligt Niebuhr: 365 <3., 6 t. 12rii.(Reîsebeschf. H. 26). 7) Man läse Barkers och le Gout de Flöix’ beskrifiling af ob^ sgrvatprieti Benares. Zimmermann, Taschenb d. Reisen, I. i§4. ,146 Sedan le Gentil gjort sig bekant med dessa i Asien ovanliga insigter, trodde han sig med säker- het kunna försäkra, att Hinduernes astronomiska kunskaper åtminstone vida öfverträffade Chinesernes, Att denna vettenskap numera af gycklare, teckna- tydäre och propheter missbrukas till astrologiska uträkningar minskar ingenting af dess värde. — En ära, som man aldrig gjort delta folkslag stridig, ar uppfinningen af Dekadiken (tiotals-räkning) och i allmänhet afen genare arithm etisk method. Dessa kunskaper tillegnade sig derefter Araberne, hvilka se- dermera meddelade dem at Grekerne. Tre' ting är det, säger den arabiske författaren Alsephadi, af hvil- kas uppfinning Inderne isynnerhet berömma sig: fa- blernas, räknekonstens och schakspelets. Ännu i dag räkna Banianerne (vexlare och köpmän), med en hastighet och säkerhet, som är förvånande. Pä sanskrit och på flera af folksspråken författa-? de, äger denna nation en mängd geo graphe ska böc- ker 8) ; åtskilliga afdelningar af sjelfva Puranah’s äro Man har dock velat sluta, att man i forntiden känt télesco- per, emedan några folkslag velat om berg i månan, vinterga- tans beskaffenhet, »3som en samling af ett oändligt antal små stjerhor, ätvensom af deras kännedom om åtskilliga stjernor hvilka med blotta ögonen endast kunna upptäckas. Deremot känna Tibetanern© Jupiters månar endast genom tradition, och några af deras astronomer förvånades ej litet, då do så- go ett telescop. 8) Wilford, As. Res. Vol, Vill. 14/ ä£ dylikt innehåll. Men eil jordbeskrifning, förfat- tad efter sådana källor, skulle ej blifva mera veil en- skapligt upplysande, än oln man ville skrifva en grekisk, efter Homerös och Hesiodos g). Likasom Asiens öfrigä folkslag, bekymrä sig Ihdérne blött om sitt eget land, och göra sig om kringliggande verlds- trakter de mest vidunderliga föreställningar. Hela jorden (Haratd Khåndct) är, enligt deras gamla geo- graphi, indelad i 56 desà’s eller länder. Utom Hin- döstan, filmas i dénha lista tipp tagna Iran, Mekka- landet) Mnselmännernes land, Tibet och China. Indiens friska luft och det mattliga lefoadssätt) som de infödde föra, i förening med deras enkla uppfostran, måste utan tvifvel verksammare föi- qväfva fröet till sjukdomar, än den läkarekonst) som der är känd. Alt denna vetlenskap dock lor- dom på ett allvarligt sätt blifvit studerad ) intyga de ännu på sanskrit förhanden varande medicinska skrif- ter. Den äldsta heter Chereca, hvars författande tillskrifves Schiva. Ehuruväl äfven denna kunskap nu behandlas på etl handtverksmessigt sätt, och of- ta i förbindelse med häxerier och tFollniedel, förtje- nar den dock troligen icke det förakt) hvarmed eti del Resande derom talat; ty ulan tvifvel skall man i dessa böcker finna mycket uppteeknadt om växter- nas natur och egendomliga krafter, som förtjena^ europeiske läkares uppmärksamhet. Också be^aghar 9) Heeren] üb. d. Inden 148 man sig nästan endast af hetsiga och stimulerande örter; nästan aldrig af åderlåtningar, vomiliver, o. s. v. Sa känner man i detta land så säkra medel mot ormbett, att dessa ganska litet fruktas. Åfven febrar, som rasat i hela månader, liafva genom ett par bägare dekokt helt och hållet afstannat. Mera vådligt torde dock vara, att efter de indiske läkarnes salt, använda arsenik, ej allenast mot elephantiasis, ulan äfven mot rheumatismer, förlamningar, nerf- sjukdomar; ja, till och med mot den persiska fe- bern; sä kalla Hinduerne den smitta, som man i några Europas länder kallar den fransyska. Flere indiska chirurger (ty alla doctorer aro här både chirurger och apothekare) hafva väckt engelska läkares beundran genom deras säkra sätt att sticka starren, och genom deras artiga uppfinning att på- sätta nya näsor, utan den gräsliga behandling som i Europa förut var bekant genom Italienaren Tag- liacozzi, enligt hvars föreskrift den blifvande näsan skude skäras ur örra armen, sammanbindas med an- sigtet, pa det att den nya näsan ur armen så länge kunde hämta näring, till dess hon äntligen hade sam- manväxt med gamla nässtommen, då först den bryg- ga , som förenade ansigte och arm, afskars i). Flera i) Öfver Starrens operationer i Indien har H. Scott i Journ. yf the roy Inst III, iSiS infört en afhandling, och öfver den jnd.ska methoden att påsätta nya näsor , har Carpue utgifvit en sarskdd bok (London, j8i6), hvaraf ett utdrag läses i Oken’® Isis, 1817, N.i 13; och 143. 14g resande omtala med beundran dylika undercurer. Ingen läkare betalas, förrän den sjuke är aterstäld.— Icke sällan händer dock, att dâ alla läkemedel finnas kraftlösa, man tager sin tillflykt till häxerier och trollmedel. — I allmänhet hinna Inderne en hög ål- der, och man träffår bland dem hundraåriga gubbar med medelålderns hela kraft. Bland mechaniska yrken aga Hinduerne en för- vånande skicklighet i väfverier, ehuruväl de äf- jten här, liksom i andra handtverk, betjena sig af de enklaste verktyg. Den här brukliga väfstolen är utan tvifvel en urgammal uppfinning. I nationens episka dikter omtalas kostliga kläder, af siden, bom- ull och ylle. Med de sista förstås ulan tvifvel de shawlar, som ännu tillverkas i Kaschmir: de förra fördes till Tyrus och Babylon 2): Grekerne, i Alex- anders tid, beundrade deras utomordentliga hvithet, och köpmannen Arrhianos, som tre eller fyra ar- hundraden derefler besökte detta land, omtalar den myckenhet tyger, hvilka der förfärdigades 5). En 10— mersk skald, som såg dessa gazer, kallade dem sinn- rikt ett ventus text Lis et nebula lintea, kru Pom- padour erhöll engans1 till skänks ett halit dussin lin- tyg, inlagda i en snusdosa af vanlig storlek. Ett stycke af 5o famnars längd kan, sammanpressadt,be- qvämt hållas mellan händerna. Utbredda på mar- ken, äro dessa musseliner sa genomskinliga, att man 2) Eze^h. 27: 23, 24. 3) Heeren, s. 45g. lika redigt skönjer del finaste grässtrå, som genom det klaraste glas. Ett sönderslitet stycke lagar man jned sa mycken händighet, att det skarpaste öga ej marker stället, der hopsättningen skett. Redan i äl- die tider förstod man konsten, att genom starka och lysande lärgor öka prakten af dessa ”väfda skyar.” Alan fäigar egentligen dessa tygex* icke, utan målar oem med en pensel ai kokosbark. Masujipatnam. har ständigt varit berömdt lör sådana konstarbeten, och hvar och en, som reser genom nämnde stad, försum- mar ej gerna alt lörse sig med några af dess till— verkningar. I guljsmide, juveler-, och i allmänhet alla fili- gramsarbeten visa Hinduerne jemväl eu utmärkt skick- lighet. Ai agi a mena, ait de för denna färdighet haf— va att tacka sina mycket fina händer och fingrar. — Deremot ar glas - tillverkningen har okänd: en spe- gel, ett par glasögon, en kikare är inuti landet en anständig skänk. "V i komma änteligen till besvarandet af den si- sta bland de frågor vi. här förelagt oss: hvad har historien vunnit genom alla dessa undersökningarj hvad känna vi ännu om det indiska folkets äldsta ?iden, tillstånd och odling? Vi hafva redan ofvanföre anmärkt, att Hindu- ^me aldrig ägt några häfdatecknare j åtminstone hafva 131 ■fleras arbeten numera alldeles förkommit: ty det ar icke troligt, att Brahminerne, som icke förvägra främlingar tillträde till deras öfriga urkunder, en- dast skulle hafva undandolt de historiska, ifall nagm sådana verkligen funnos förhanden. Blott några konungalängder hafva på en eller annan ort bhfvit upptecknade, men de äro, åtminstone de flesta, en- dast compilationer ur äldre skaldedikter, och inne- hålla ingenting, som tillfredsställer vettgirigheten. Väl påstodo, vid Alexanders tid, de nordliga Inder- ne, sig äga kongliga genealogier från 6000 år tillba- ka (från Dionysos till Sandrokotlos skulle 6o42 år förflutit 4); väl berömma sig ännu Kaschmirerne 5), att äga tideböcker, som gå fyra och ett halft årtu- sende tillbaka: äfven öfver riket Magada ager man en ättlängd 6) öfver konungar, som begynte 2100 år f. Chr. med Pradiota och upphörde år 456 f. Chr. med konung Chandrabija. Men dessa chrono- logiska uppgifter stödja sig pä ingen annan grund, 4) Arrhian. 5) DS Akbar d. Store intog deras land, öfverräckte man ho- nom en p8 sanskrit författad konungalängd, hvilken Kepa, ren lät öfversätta pä persiska. Dessa kungar sku! e hafva varit 191, utgjort 9 ätter och tillsammans regerat 4109 år, „ mån. och 9 dagar. Med undantag af den iorsU dyna- stien, är hvars och ens regeringstid utsatt samt några biom- ständigheter anförda. Så berättar Abu Faze! 1 A\een Achen, 11. s. 157. Och äfven i denna krönika tror sig Heeren igen- känna en efter Muhamedanernes eröfring företagen compilation ur bekanta episka skaldesagor. 6) Will. Jones, öfver Hindu Chronol. i As. Res. Vol. H- 152 Jln gissningar: Öfver den indiska tideräkningen svaf- var en skymning, som nästan synes tilltaga, ju djupare man sträcker sin forskning. Frågar man ßiahixdnprne sjeL ve, num manga ar förflutit sedan denna verlden genom Guds admagt uppkom, sä sva- ra de följande: tre åldrar (Jugs) har verlden re-, dan .genomlefvat, och i den fjerde lefva vi nu. Den jöisia, ILrifa begynto med de första menniskor- na I urio och Farkuti, och slutade med deras söner Biahnun, [vhsetria, \aishia, och Schudra, hvjlka förhärd^ sig öfver sin rikedom och lycka. Och då Vaish.a äfvm företog sig all bygga pagoder och nppl'hia afgudastoder j vredgades den Allsmagtige ; elu och haf öfvertäckte jorden och de dödliges krop- par blefvp fordran k ta , men deras atomer samlade den JLvige i sitt sköt.-— Då beslöt den Högste att framkalla väsenden af en ädlare natur än de föregående: och ur jorden framkomma Brahma, Vischnu oçh Schiya. Ï millioner år leide dessa tre mägtiga ensame på jor-, den, da en dag Brahma kände häftiga plågor: äntli- gen öppnades hans sida, och derur gingo Menu och Se- terupa. Desse fortplantade menniskoslägtet, och lärm ge lefde man fromt, badade ofta och iakttog de stadgar, som den Evige genom Brahma utgifvit, Men omsider utbredde sig förderfvet; och då Brah- mas varningar ingenting hatade, befalltes Schiva att lossa vädrens bojor: och sa bortsopades menniskor- nas slägte från jorden och den andra verldsåldern li eta-Jug upphörde, — Vischnu hade dock afBrah- 153 min- och de tvenne lägre kasterna räddat ett menni- skopar — men intet ur den gudlösa Radsjah-stam- men — och dessa befolkade åter jorden, begynnan- de den tredje epochen: Dvapar-Jug, sedan förstö- relsens spar voro utplånade. Men på det förste- stammen icke för alltid skulle utdö, befadte den Evige att ur ß rahm in -ståndet utköra den första Radsjah’n. Det skedde, och länge var verlden from och lycklig. Men afven nu utbredde sig ondskan, och pä den Allsmägtiges bud öppnade sig jorden och uppslukade de vanslägtade. — För sista gangen ha- de den Allsmägtige beslutit alt prÖfva, om det dår- aktiga menniskoslägtet kunde lefva, utan alt göra pndt. Han hade tillåtit en konung, benämd Kistnei, att med några få undkomma det stora jordskalfvet, Under bans lefnad blomstrade gudaktighet och rätt- färdighet. Men snart märkte man, att dygden, som i verldens första tidehvarf gick pa fyra fotter: san- ning, botöfningar, kärlek och almosor, men sedan vid hvarje ny epoch förlorat en af sina fotter, nu äntligen icke ägde qvar mer än ett enda stöd, gif- mildheten; — och som äfven denna blifver med hvar- je dag mera sällsynt, måste man snart befara, att den stund nalkas, da Vischnu skall komma pa sin himmelska häst och nedrida de gudlöse konungarne; den sköldpadda, på hvars rygg jorden hvilar, sänka sig åt hafsbottnen ; och ormen, som sammanhåller henne, lossa sin ring, och verlden genom svärd, ,eld och vatten förgås. Derefter skall en ny jord och 154 en ny verldsåJder begynna, nar solen, månan, Ve- nus, Jupiter och de öfriga planeterna råka hvarandra i samma tecken af djurkretsen 7). Ï uppgifterna, om huru länge dessa verldsåldrar varat, råder föröfrigt mycken osäkerhet: vi medde- la här följande betydligt afvikande underrättelser om antalet af de år, som hvar och en af dessa perioder innefattar, nemligen: enl. Le Geni il 8). Bernierg). Dowi). Halheda). NiebuhrS). Krita - Jug .• 1,720,000. 2;5oo,ooc/. i4,ooo,ooos 5,200,000. 1,728,000. Treta-Jug : 1,296,000. 1,200,000. 1,080,000. 2,4oo,ooo. 1,296,00a. Dy apar - Jug: 864,ooo. 864,000. 72,000. 1,600,000. 864,000. Kaii-Jug kommer att räcka: .... .... 56,ooo. 4oo,ooo. 452,000. Enligt Bentley 4), skall det första tidehvarfvet hafva börjat år 5164 f. Chr.^ deruti finnes ingenting 7) Fr. Majer enligt Henri Lord’s utdrag ur en sjastra, i dess Relig. of Banians. 8) Mém. de 1’acad. d. scienc. 1772. II. 1. 176. Med Le Gentil sammanstämmer Roger, Offne Thür zu dem verborg. Hei- denthum, s. 284. Båda hämtade sina uppgifter af Brahmi- ner 'rån Koromandel. De följande, utom Njebuhr, härleda sina från Benafes eller andra orter. g) Voyages , 11. 160. a) Hist, of Hindustan, I. 2. 2) Preface to the Code of Gentoo Laws, s. 31 i tyska Öfversättn. 3} Reise, II. 26. OfverensVämmer således med Le Gentil« 4) As. Res. VIII. 19g, f. historiskt utom sagan om floden; — den andra verld»- aldren , hvaruti Sol- och Mänbarnen, Bwghu , Indra, Wischwamitra m. fl. uppgifvas ha lefvat, horjade är 22O4; — Treta-Jug, i hvilken kriget mellan Koros och Panduerne Inträffat, samt Vyasa och andra Vise Ridsji’s skola lefvat, tog sin början ar 1484, och Kali-Jug ar ico5 f. Chr. Dessa uppgifter grunda sig på en nog villkorlig 5) sammanlikning mellan tre särskilta çhronologiska systemer, som af Brahmwer- ne aro antagna, och stå i betydlig motsägelse mot hittills antagna tidbestämningar. Så skall, enligt W. Jones och Niebuhr, den nuvarande verldsäldern re- dan hafva börjat Sioi före vår tideräkning. De före- gående åter har man ansett för fabelaktiga ; eller, om dessa tal hafva någon mening, trott, att en astronomisk betydelse för dem legat till grund. De utgå mesta- dels från talet 452, som är den arithmetiska medeK punkten lör det indiska systemet, och antyder him", mclens revolutioner. Då nu Brahminerne antaga, att dagjemningen inträffar 55 see. tidigare, sa eifoi- dras för hvarje sådan himmelens totala omhvälfning en period af 24,ooo år, och då hvart och ett af de 4 verldsepochernas tal (enligt Le Dentil’s upp- gifter) låter dela sig med 24,ooo; så tyckes vara klart, att dessa uttrycka lika många perioder för stjer- nornas rörelse framat 6). Den epoch, fian hvilken 5) Heeren, s. 5g8. 6) Le. Gentil, anf. skr. s. 191. Hos en genialisk tänkare (Wag- ner, i Kanne’s System der indischen Mythe, Leipdg 1813, 15G Brahminerne utgått, skulle således infallit 2.V01 år f. Chr. eller 2o,4oo är, d. v. s. 54 sådana sexliun- dra-ariga revolutioner, före Kali-Jag 7') z o / /• Senare forskares undersökningar, som beträdde denna bana, hafva hittills endast lärt oss, hvad den för- ste fran begynnelsen redan fann, att indiska Chronolo- gien utgick frän en vidunderlig orimlighet 8). Da härtill kommer, att dessa jug’s icke finnas i de äld- sta skrii terna, åtminstone icke i Veda’s; att de en- dast grunda sig pä poetiska sagor och endast inne- hålla myther, men inga egentligen historiska händel- ser, så försvinner nästan alldeles hoppet om de för- delar man för historien lofvat sig af indiska chrono- logiens utredande. Det återstår oss således, att med försakande af hoppet om en säker tideräkning, till en enda tafla samla de få rent historiska strålar, som ur de in- hemska sagornas natt framskymta. Den fiaga, som i hvarje f ilkslags historia är den första, år otvifyelaktigt den om dess härkomst. Van- ligen lemna oss här de skrifna häfderna utan svar; men det gifves dock utom dem säkra spår, som med temlig visshet vägleda oss till målet. Ett bland dem s. 585) träffas öfver detta ämne åsjgter, som synas förtjena Astra- ii o ni ers iiogare prÔfninç» 7) Bail’y, Hist, de 1’Astron, anc. éclaire. xr; 8) W. Jones, As. Res, II. 126. är språkst. Vi hafva ofvanfore visat, att Hindo- stans uräldsta språk omisskänligen är beslägtadt med det gamla parsiska, grekiska, italienska och de skan- dinavisk -germani.ska tungomålen: således med olk- slag, hvilkas ältläder bebott vestra delen af llög- Asien, man må kalla denna stam Skyther, Tatarer eller Kaukaser. Till detta bevis, liämtadt från språ- ket, kommer afven Hindostanens kroppsbildning, hvilken vid en sådan undersökning icke är den minst vigtiga. Hans växt är hog och stor, utan att vara reslig: men mera smärt, smidig, slapp, således min- dre last och musculös än Européens. Den skön- het, som ar detta folk egen, skönjes tydligast i den spädare åldern, innan ännu tillfälliga orsaker, såsom tidig älskog, kraftlös och ofta osund föda, brist pa rörelse, strängt arbete rubbat jemvigten mellan de ursprungliga formerna: ”ett indiskt barn liknar en underskön genius, som småningom förlorar någon del af sina öfverjordiska behag” g\ I det hela är Hindostanen i ansigtsbildning, ställning, rörelse och gång Syd-Européen så lik, att ej engång färgen gör någon märklig skillnad. En ung Brahmin är icke mörkare än en fransysk gosse 1J. I de högre stånden ar ungdomens färg ljusbrun; öfvergar se- dan, i synnerhet i de lägre kasterna, till gul-, olive- eller till en smutsig kopparbrun, ja stundom till svart- brun. Men den glänsande negersvärtan antager al- g) Perrin’s Preise, I. 163. i) Ders., sid. 164, 158 drig den hinduiska nienniskogestalten, som föröfrigt helt och hallet afviker Iran de på andra sidan haf- ven i öster och nordvest boende folkslagens. Detta folk skiljer sig följaktligen helt och hållet från Mongo- lerne, af hviika Chinesare, Tibetanare och de lägre stamnnn na pa östra hallön härstamma j äfvensom från Aiaberne samt invånarne på den gentemot liggande Afrikanska kustem Således synes tydligt, att Indien ©mottagit sin befolkning från norden, och dit hän- v sai äiven den här allmänna fornsägen vi ofvan- före anfört 2); och detta bevittna äfven uttryckli- gen Kaschmirernes tideböcker 5) ; så att alla dessa sammanstämmande vittnesbörd måste till en säker historisk sanning upphöja den satsen, att de nu i Indien herrskande casterna invandrat från Iranska bergländernaj vare sig att de med dessas zend-talan- de innevånare då utgjorde ett enda folk, eller att denna frändskap upphörde vid bådas utvandring från deras gemensamma fädernesland : Hög-Asien 4). Vi nämde Indiens herrskande caster; ty om dem endast gäller det olvan sagda. Flera omstän- digheter synas tala för den meningen, att de folkslag ïnan vanligen innefattar under det gemensamma nam- 2) Sid. 12, not. g. 3) Ayeen Acberi, II. iSy. 4) Förf, ämnar framdeles vidare utföra sina tankar om de Asia- tiska folkslagens hufvudstammar, utgreningar och inbördes slågtskap. 15g net Inder, icke leda sitt ursprung frän eil och sam- ma hufvudstam. Sådant är i allmänhet förhållandet i hvarje land, der cast-inrättningar gifvas. Annu utmärker den mörkare färgen de lägre classerna synbart frän de högre 5): och denna ljusare färg och samma anletsdrag, som skilja Brahminen och Bama- nen frän de öfriga stammarna, är ej blott märklig i nordliga Indien, utan äfven i mellanlandet och dju- past i sydligaste delen af halfÖn 6). Redan for tien- ne årtusenden tillbaka gafs denna åtskillnad; sa skill- rar Ramajana’s sångare en Pariah s (eller Isjandala) såsom en menniska med en mörk, vedervärdig fäi g 7)» Denna stamskillnad finnes ej blott mellan Brahmi- ner och nyssuämde, såsom orena, oheliga ansedda menni- skor, hvilka, ej räknade till nagon cast, pa malaba- riska kusten heta Pariah’s och annorstädes Isjanda— la’s, äfvensom mellan de i bergstrakterna bosatta vilda 5) Niebuhr, I. 45o; Perrin anf. skr. m. fl. 6) As. Res. VI. 4a6. 7) Als verflossen die Nacht sodann, sieh! da wurde der Fürst alsbald Ein Tschandala zu schaun — Rama ! — scheusslich entstel-' let Tag’s darauf. Blau ein Untergewand trug er, und ein schmutziges Ober- kleid , Roth sein. Augen, gleich Kupfer, war er so, wie ein Affe braun; Sich in ein Bärenfell hüllend, und mit eisernem Schmuck geziert. Wismamitras Büssungen, fragment ur Ramajan., übers, von Bopp, i skriften über das Conjug. der Sanskritspr. s. i6o stammar, hvilka i språk, religion, lynne, kropps- och själs-bildning helt och hållet afvika från de öf- rige inbyggarne, utan älven mellan casterna sjelfva. Åtminstone synes en sådan ursprunglig skillnad aga rum mellan de tre första casterna, och den fjerde el- ler Schudras-casten, genom hvars blandning med qvinnor af andra slammar, Tsjandala’s, enligt Me- nu 8), skola uppkommit. Troligtvis var Tsjetrija- casten den, som först invandrat. Sagorna tala be- stämdt om en häftig strid mellan denna cast och Brahmineriie, under hvilken de senares anförare, Pa- rasu Rama, efter tjuge segrar alldeles underkufvat krigars tamm en, så att den var nära att blifva utro- tad 9). Också tros, att den äkta stammen af denna cast nu mera är alldeles utslocknad. På malabariska kusten upprättade Brahminer en egen aristokratiskt- republikansk stat, som föll genom inre oenighet 1). Till hvilken hufvudstam åter Indiens äldsta innebyg- gare hört — om de varit Mongoler, Malayer eller Kuschiter — denna fråga kan åtminstone icke ännu afgoras, förrän mail samlat mera äf de på denna halfö bosatte vildars språk, äfvensom de lägre stam- marnas. Förf, anser melier tid den senare föreställ- ningen såsom den troligaste; men den vidloftighet# h vartill denna af handling redan Vuxit, tillåter ho-* 8) IV. 79; VIII, 373; X. ii, 16, 26, 5i, f. 9) Polier, Mythoi, des Indous I, 188. Flera «tallen sS val Ramajana som Mahabharata bära vittne om denna strid* 1) As. Res. V. 5. 16i nom icke här, att anföra några grunder för denna hans gissning. . Redan lâng tîd hade förflutit,, sedan Brahmin er- ne upphöjt sig till den radande stammen • redan ha- de de genom Veda’s lagt gründen till sitt herraväl- de och tryggat de rättigheter hvilkä de genom va- pen er o ftat, på eri iherä fast grundval, religionens heigd och folktrons triait; redan bloriistrade åter fie- detiS lyckliga yrken, i förening med välstånd och öfverflöd, då det stora, af Indiens Urgamla Skäldér förevigade kriget mellan Koros och Pandiferne in- föll. indraput (Dehli) var de senates hufvudsate; Hästnapur (i Bahar) de förres. Åfven Ramajan för- lägger skådeplatseri i hördliga halfön. Î Üjàdhÿa (Audhé) herrskade Duscha Rutha; honom besöka förstärne äf Käschi (Benäfes), af Magada (Bahar), àf Sindhu, af Surashtra (Surat), af Unga och Sùvira (enligt gissning, Ava och en trakt mellan Indien Och Persien), äfvensöm flera llerrar från söder «^der Dekan. Man ser således häraf, att detta störa land, då, likasom nu, vät flera regenter underdånigt4 och mail får icke villa sig af skalderne, som Stundom nämna dé Uräldsta konungarne, såsom In- dra, Menu och amlra mythiska personer , om hvilkä föröfrigt ingenting bestämdt förtäljes; lör hela Indi- ens herrar; då man här träffar urgamla, bredevid hvarandra beståndande stater. I 15oo år hade Aj«- Svea IL 11 dhyå varit konungars säte, dâ en bland dem, af Stiraja* stammen eller solbarnen, byggde Kauodsj och dit förläde sin hofhallning. Redan förf, af Ramajan kän- ner denna stat såsom gammal; ännu ar 600 e. Chr* skall den halva haft 5oo,ooo betel- bodar ; den föll år 1018 lör Gasnaviderne. Samtidigt nied Ajudhya var Mågada eller Ba- här, som Brahminerne erkänna för silt stamland. 8i konimgar skola der liäfva herrskat. Öm de för- sta 2o säkiias alla chronologiska nppgiflcr; den 21 :e, Pradiota, skall hafva tillträdt regeringen 2100 ar f. Chr. och deri sista Upphört att regera 456 ar för Chr. 2). — Då Alexander, 627 år f. Chr., inföll i nordliga Indien, fann han 9 stora nationer och 5oö städer, ingen mindre än hufvudstaden på ön Kos. Man räknade ditintills 154 konungar, som skulle hafö va regerat 6o42 år 5), eller, enligf en annan uppgift, 6451 år och 3 månader 4). Besegrande Assakerne, som vid gränsen gjorde honom ett tappert motstånd, framryckte den macedoniske hjelten mot den mägti- ga konungen Poros, hvilken han afven, ined bistånd af Taxiles , en infödd mot Poros fientlig förste, i en. stor drabbning besegrade. Men i Hinduernes Urkun- der är ingenting om detta krigståg antecknadt: en- dast i namnet Pur, som liksom Pan do i det gamla 2) Will. Jones, enligt Puranah’s. As. Res. II. iSy. 3) Arrhianos. 4) Plin, VI. c. 17. Bailly nedsätter dessä 6451 är, enligt Kbw- tons grunder, hyilken räknar 20 år för hyarje konung, 163 beldh och Pharao i Ägypten,tyckes Ullhort en har regerande dynasti, har man trott sig igenkanna den grekiska Poros, men föröfrigt träffas intet spar Ull detta för lieht den véstiiga verlden så markvardiga tåg. Icke underligt dock, om denna eröfring för det ofriga Indien blef föga mhmësvârd, dels emedan en nations häfder helst uppteckna glada eller for sig hedrande händelser, dels emedan Alexander, fram- trängande till floden Bejah i Lahor, blott lade under sig en jcmföreiseyis obetydlig sträcka af detta stora land, och slutligen emedan dennä eröfrmg blott ha- de ett kort bestånd, utan alt, som det synes, haf- va haft något synnerligt inflytelse på Indien. Sedan Alexander måste se sig nödsakad att lemna Indien, upphäfde sig på thronen i Palibothra, Prasiernes hufö till 5o8o tr. Han antager, att Indernes i öfverensstam- melse med hvad i Grekland, China och Kamtschatka var 0 - ligt, endast utgjort 6 mlnader, då dessa 6451 ar blott skul- le blifva 3226 år, hvilket teniligén sammanstämmer med Newtons beräkning, så att Nord - InderneS första konung skulle hafva lefvat 3555 h Chr. Efter denna nog godtyckli- ga chronblogi uppdrager han följande paralie . a c irono o L des Indiens, Ou fö rogne de leurs rois, commence par nos calculs l’an 3553 avant J. C. Celle des Chinois parOrt deyotr remonter au moins à Pan 3357, ou même à l’an 3801, et, ce qui est très - singulier, c’est què la chronologte (les Per- ses assez suivië et assez détaillée, remonte â 1 an 35o7, tan- dis que celle des Egyptiens, fournie par Hérodote, et refor- mée suivant les différentes révolutions employées a la mesure du temps, donne pour l’époche de Mené?, premier roi dEgypt»5 Fan 3545.... Ainsi, que tous ces empires ont ete fondés sur la terre presque en même terns.” Hist, d© iv. g. xi, samt cclaiiG, 1. no ym» 164 vu dstad, och utjagade det obetydliga antal troppar som Inkräktarn hade qvarlemnat. Staden Pali- brotha söker man i trakten afBoglipur, i Bengalen mellan Cossimbazar och Perneah5); andra, med sannolikare skäl, tro sig upptäcka den i nuvarande staden Patna, eller, som den fordom hette, Patali- putta, vid Soan 6); äfven i den i infödda skalde- sanger besjungna Chandra Gupta vill man igenfinna denne Sandrakottos, men det finnes dem emellan in- gen annan likhet än namnens 7). Då, efter Alexan- ders död, hans vidlÖftiga eröfringar skiftades mellan hans fältherrar, och Indien, bland andra länder, äf- eii fallit pa Seleukos Nekator’s lott,» gjorde demie ett försök att öka sina besittningar genom inkräkt- ningen af denna rika verldstrakt. Också framträng- de Seleukos verkligen längre än Alexander, men snait inseende sin våda, att begifva sig djupare in bland käcka och stridlystne fiender, som anfördes af en sa stor fältherre som Sandrakottos, nödgades han med honom ingå en förlikning, enligt hvilken denne betalte en skänk af 5oo elephanter 5 hvarefter den grekiske härföraren återvände till sina persiska be- sittningar* Det ljus, som genom dessa tag, och ge- nom den undersökningsresa utför Indus, hvilken 5) Wilford, As. Res. V. 27!* O Rennel och Männert, Geogr. V. loö. Grekern« nämde flo. den, som genomflöt donna stad, Erannoboas : Wilford anser den för nuvarande Kusa i de både senare för Saon. 7) Heeren. 165 Nearchos på Alexanders befallning utförde, började sprida sig öfver Indien, slocknade nu för ett artusen- de och Indiens historia insveper sig åter i sitt my- thiska mörker. Ungefär 200 år efter Sandrakottos nämnes Iramaditya, såsom beherrskare öfver samma trak- ter. Den nordliga gränsen för hans rike sträckte sig till Kaschmir; men då han älven öfver det nordli- ga Dekan till Tagara eller det nu varande Deogur, ville utbreda sitt välde, reste sig de der herrskande Radsjah’s och drefvo honom tillbaka. Hans hof och medelpunkten för hans rike synes Palibrotha och Kanodsj varit: hit församlade han Indiens beröm- daste skalder, lärde och snillen af alla slag: under honom firade Indien sin sista perikleiska ålder. Från hans tid försvinner ånyo äfven diktens skimmer, och i Indiens häfder inträffar åter en stor lucka, som sträcker sig ända till Mongolernes inbrott, och som förmodligen aldrig skall fyllas. Men dessa underrättelser, så torftiga de än äro,' angå endast länderna kring Ganges. Öfver den egent- liga halfön hvilar ett fullkomligt mörker: de episke hjeltesångarne skillra sjelfva Dekan som ett fabel- land, bebodt af andar, guda-apoi’ och underbara väsenden. Och likväl förråda bergtemplen på Ele-’ pliante och Salset en uråldrig cultur och Brahmi- nernes mäktiga inflytelse. Gåtor, som aldrig skola uppdagas, förrän man fattar det språk, som stumt 166 pch oförståiidligt till oss talar från bergväggarna î Illnra. Blott om malabariska kustens historia, äger man några historiska underrättelser, som dock icke tyckas vara af någon hög ålder 8). Dock om Indiens urkunder bedraga deras vän-s tan, hvilka här hoppats erhålla vigtiga uppgifter ur urverldens första häfder, så lemna de likväl ett åskåd- ligt begrepp om dessa Liders samfundsförfattning, cultur och lefnadsanda. Fråga torde också vara, om ej sådana lefvande taflor ersätta bristen pä nå- gra nakna konungaläneder, edler berättelser om en mängd för efterverlden föga vigtiga krig eller inre fejder. Redan igenkänner man, i stånds - eller cast- fördelningen, första grundvalen till Indiens statsför- fattning. Redan visar sig den monarchiska rege- ringsformen, såsom ett af presterlig aristokrati in- skränkt välde 9). Väl är konungen härens befälhaf- vare, men han sjelf står under den högre stammens pppsigt och ledning. Brahminérne ärp hans mini- stray; af dem måste han hämta r^d. fl varje stad eller bylag har sitt eget öfverhufvud, som af sitt di- strikt erhåller sin föda, dryck oçh ved; ett öfver- hufvud dönpner Öfver 10, ett högre öfver 20, — pfyer 100 — öfver 1000: -- och än i dag utgör, i södra Indien, hvarje by för sig en liten republik, med sin egen domare, registratpr, yäktare eller upp- S) As, Res. IV. g) Menu, VII. 75-9, 145-6, ai5 - 26. Heeren, s. 551. '167 syningsman, vattenfÔrdelare, astrolog, smed, vagn- makare, tvätlare, barberare, krukmak are, gullsme , hvilken pa andra orter ersättes genom en byskald och en skolmästare. Redan förstod man, att pa den- na tiden lika konstigt tillverka ej allenast Imne - och bomulls-tyger, utan äfven siden. Redan nu blom- strade så väl inländsk som utländsk handel; mot ädla metaller och rökelse tillby tte sig främlingen detta rika lands kryddor, ädelstenar och per lor, tyger, färgämnen såsom cochenille och indigo, samt indiskt stål. Redan från de uräldsta tider gick en handelsväg öfver Balkh åt vestra Asien: denna förbindelse blef afbruten genom stora mongoliska horder, som, utdrifna från China, år 126 f. Chr., bosatte sig i länderna kring Sirr 1). Chinesiska varor omtalas redan i de äldsta skrifter. Forst sedan kort tid tillbaka känna vi den väg, som denna karavan tog^ Den gick genom öcknen Kobi; först nordost till 4o0 br., sedan öfver Kaschgar genom öcknen ända till Se- tschu vid Chinesiska gränsen 2). Ännu finnes det Stentorn , under lika polhöjd som Byzanz, hvilket redan Ptolemæus omtalar såsom en hnfvudstation för han- deln, sju månaders väg aflägsen från Serernes huf- vudslad. En kortare, men vida besvärligare vag gick genom Tibet utför Ganges (eller Burramputer? - hvilken de gamle icke kände?. - Med östra halfön idkades sjöhandel; Nord-Indiens beherrskare stod 1 1) De Guignes, Hist. d. Huns. 2. ) Heeren, enlig1 Wiltord. 168 nära förbindelse med den mäktiga Radsjah’n af Un, ga. (Ava). Mellan Indien och Arabien finner man spär af en urgammal förbindelse: och under Romar- nes valde öfver Egypten blef äfyen handeln med det- ta land ganska liflig; re^an långt förut hade Ara- berne med egna skepp fraktat indiskt gods till ocH ifrån det sydostligare Afrika 3), 3) Heeren. W» F. Palmblad» JNHEMSKA SILFVERGRUFVORS BEARBETNING, Innan Européenne lärde kanna vägen till Peru’s rika silfverberg, sökte de att i dagen hämta det sill ver, som deras egna berg innesluta. Man känner af gam- la historien, huru rika pyreneiska halföns siliver- grufvor voro. Bebulo-grufvorjia sägas hafva gifr vit Hannibal ett årligt utbyte af 100000 löd. m:kr. De karpathiska bergen, de böluniska malmbergen (Ertzgebürge), EJartzbergef, och Skandinaviens berg innehålla silfvertillgângar, hvilka blifvit mer eller mindre tillitade, allt efter som bßhofven dertill ma- nat, och förmågan, alt kunna skilja silfrçt fran sina tillsatser, gjort arbetet lönande och möjligt. I allmän- het torde man kunna antaga perioden för en sorg- falligarp efterletning af bergsilfver hos de nationer, som derpå aga tillgång, såsom varande samtidig med deras bekantskap med främmande natur- och konst- alster, som fallit dem i tycke och som de önskat att kunna tillegna sig. Upptäckten af Peru’s rika silfvertillgângar gaf en annan rigtning åt Europas lordna idoghets- och handels - förhållanden. Spaniorerne , de peruanska grufv.ornas .npplâçkare och ägare, försmådde nu att bryta sina egna grufvor och upphörde jemväl, att sjelfve, såsom tillförene, förfärdiga sina konstalster. Ägande silfver i mängd från Amerika och produk- ter från indiska öarna, hvilka på handelsvågen gäll- de som silfver, lato de nationerna kring Rhenmyn- ningen och Britterne förse sig med konstalster och senare äfven mod lifsmedel, hvaraf behofvet växte i samma mån som naringarne aftynade och folksloc- ken minskades. Britterne och nationerna kring Rhen blefvo lian dl verka re och. fabrikanter åt det södra Eu- ropa , senare äfven åt det norra, och slutligen åt al- la de länders invånare i de öfrjga verldsdelarna, till hvilka europeiska bruk blifvit öfverflyttade, sågo snarl sin folk stock växa utölVer förhållandet till jord- wlrymmel. De läto nu östersjö-ländernas invånare bereda råa ämnena till sina tillverkningar, och häm- tade slutligen äfven ifrån dem den spanmål som de tillförde del södra Europa, samt fyllnaden i. det eg- na ständig! stigande beholvet af lifsmedel. Från det öfverrika södra Europa flödade silfret till det med- lersta Europas lika sparsamma som arbetsamma in- vånare, hvilka åter läto en del deraf komma till det norra Europa, men under förhoppningen och bemö- dandet, alt, i den mån som tycket blifvit väckt hos dessa yngre nationer för do mer utbildades konsl- akter, återvinna det silfver, som det tillfört dem. Silfret, hvilket hitintills och inom en trängre krets visat sig vara en lämplig varornas representant, 171 ffeîràe älg nu, «Wt verldshanJelns stBrro varande sjelft en vara, Slkomlig. «» -- i allmänhet, pâbylesvâg. Småningom b.ldade .g n» den tron att Europas silfvergrufvor mke beho.de be- arbetas, sedan Peru’s grufvor, belägna i ett land med ymnig växtlighet, och der arbetaren fick atno- ja sig med träldomens inskränkta lott, vrd mmdre kraftansträngning, gâfvo en ymnigare skord Man slöt att del vore kraflförspillnmg, att pä mhemska grufvors brytning använda arbete, sa snart det von na silfret kostade mera arbete än de varor skulle kosta mot hvilka det i verldshandelns kanaler lö- pande silfret på bytesväg kunde erhållas. Ja! man uppstälde den sats: att eftersom silfret sjelft, alla varors representant, kunde pä bytesväg mot natur- eller konst-alster erhållas, sä skulle också hvilka for- nödenheter som helst pä denna väg sökas, och att derföre nationerna ingalunda borde ellerstrafva all 1 afseende pä sina behof göra sig oberoende af andra, utan borde hvarje nation sägodt som uteslutande sys- selsätta sig med de tillverkningar, hvarhli de af lo- cal- och üds-förhällandenia närmast föranleddes. Det är lätt att finna, alt dessa åsigter voro den sä kallade verldshandelns foster. Också var det verlds- handeln, såsom yrke belraktadt, och dess syssloman, som af dessa åsiglers allmänlighet och deras uppta- gande bland styrelse-grundsatserna, skördade slörsta vinsten. För de i verldshnndeln deltagande nationer- 172 na var förmanen deraf högst olika. Verldshandeln, hvilaiide pä ofvannämde grundsatser, var ett verk- ligt behof för de nationer, hvilka egentligen bedref- vo den, och hvilka derjemte, såsom tillverkare af de fleste, inom den handlande verlden brukliga konst- alster, borde önska att tillgängen pä råämnen och på lifsmedel alltid skulle forblifva enahanda. Lika- ledes blef verldshandeln en välgerning for de natio- ner, hos hvilka idoghets - krafterna ännu slumrade; men de nationer, hvilka till industriell bildning sto- do midt emellan, torde icke alltid haft så stor förmån deraf, att de blifvit indragne på verldshan- delns vådliga bana. Det påstående nemligen som verldshandeln, så- dan den hittills varit, gjorde till sina deltagare, att hvarje nation skulle hufvudsakligast befatta sig med sådana tillverkningar, hvartill natur och omstandi^- lieterna — det vill liar säga verldshandelns intresse — närmast föranledde, och hvarunder den afsigt låg dold, att varutillverkningen, i allmänhet förrättad för det möjligen lägsta pris, rpåtte åt varuomsättaren lemna den möjligen största förhoppning om vinst, skulle naturligtvis medföra den verkan, att de natio- ner, hvilka i verldshandeln hade subalterna rôler att utföra, i afseende på idoghetsfärdigheter, näringsgre- narnas antal och capitalerna till deras bedrifvande, skulle alltid komma att sta pa något nara samma punkt; i följe hvaraf åter dessa nationer, dels i af- 17^5 seende på en del af sina förnödenheter, dels i afse- ende på capitaler och förlager, skulle lorblifva i be- roende af de nationer, som egentligen bedrefvo verlds- handeln samt disponerade om capilalerna ocli om krediten. Detta olyckliga beroende har adagalagt sig i Spa- niens, Portugals, och jemväl de skandinaviska natio- nernas mångfaldiga lidanden, under de krig, hvar- till Englands och Frankrikes taflan oni första iiim- met inom den så kallade verldshandlande republiken föranledt; dâ deremot de stater, hvilka i verldshan- delns gäng mindre activt deltagit, såsom de Itali- ska staterna och Ryssland vunnit pa dessa strider. Man har sagt, att, genom en liflig verldshandel, idlfret hålles i ett jemt omlopp; att det alldrig skall tryta der arbetshåg och arbetsfärdighet finnas; man har, for att beteckna silfrets rörlighet, lanat bilden af vattnet, som samlar sig der det fins rum till dess mottagande i). Ej heller denna sats kan uthäida en strängare granskning. Att silfret genom verldshan- delns pulserande kraft kan drifvas in i kanaler, der det förr ej funnits, är visserligen en sanning; men deraf följer ej, att alltsammans från dessa nya och trånga kanaler återkommer i de stora. Antagom en i) Hvad vore det för en kraft, som skulle verka på silfver- ytorna, såsom solen verkar på vattenytorna? törutan solens kraft, som volaùliserar vattnet, skulle vattencirkujationen snart upphöra. üüg ïiaiion , söhl fattat tycke för de mänglaldjgå korisU alster* hvarmed verldshandehi gjort deiisamma be- kant. Detta tycke skall i begynnelsen yttra sig med häftighet. Hvad hon vunnit pä råämnen, aterbär hoiï för konstalster. Kanske skall det väckta njut- ningsbenäret mana att använda än mora kraft nå råämnens frambringande» Meii niellànât skolå till- gångarna till förnöjandet af detta tycke tryta. Em tertänkan skall dä mana att sjelf tillverka en del af dessa nya föremal. Nya näringar skola bilda sig* inom hvilka tjenstskyldighetssystemet icke är änvand* bart, såsoni vid råämnens frambringande, och man skall finna sig nödsakad ätt till dessa nya näringars bedrifvande qvarhålla en del af det silfver, som lör råämnen eihålles» Från sådana lander åter, hvilka blott tillfälligtvis komma inom vefldshandelns bana, såsoni förhållandet lärer vara med barbariska ktisten och med de nyodlade sädesländernä kring Svarta haf- vet, torde silfret sällan återkomma inom verldshan« deins omloppsbana. Fiågan blir då huruvida samma tillgångar, hviU ka under de sist förflutna trenne sekler ersatt deri årliga minskningen i verldshaiidelns rörelsecapital * framdeles lika säkert som hitintills ktmna påräknas* Men huru svagt är icke delta hopp ! Förr eller se- nare skall det södra Amerika bilda sig till sjelfstän- diga stater. Dessa stater skola då sjelfve tillverka de konstalster/ som de hittills genom moderlandet och genom Britternes smyghandel från Europa hållit, och sedermera hvarken kmma eller oeno^v^ till Europa erlägga sin vanliga silfvertribuL Det ar sannolikt att amerikanska siifyergrufvorna, under det första halfva seklet efter förvärfvad sjellstäudighet, skola mindre ifrigt bearbetas än tillförene. Ea ung stat, hvars invånare nyligen tillkämpat sig. irdiet, som har jord i myckenhet, ett herrhgt klimat, men ringa arbetsstyrka, har hvarken samma åtrå efter silf- ver eller samma behof deraf, som en gammal stats- machine. Ej heller är det anledning att förmoda, det handeln emellan Europa och det friblefna sodra Amerika skall bli riktande för den förra verldsdelen. För närvarande kunna i södra Amerika inga stoia capitaler finnas i omlopp, ehuru der kunna hnnas individer med stora skatter, som de ämnat olverlo- ra till Europa. De industriela krafterna slumra eller äro de vände på några få föremål. Det silfver som framdeles kommer att hämtas ur grufvor, qvarstan- nar till inhemska näringars lifvande. Så länge be- hofvet af konstalster varar, lärer det bli Norra Ame- rika, som kommer att dera! skörda vinsten. Och nar änteligen Södra Amerika sjelf engång kommer att uppträda på verldshandelns bana, blir det att förmo- da, vid den ofantliga mängd af naturprodukter som detta land äger, att vinsten på den handel, som möj- ligen kan bedrifvas emellan Södra Amerika och Eu“ ropa, blir på Amerikanernas sida. 176 Sannolikt förestår det eii stor förändring i verlds- handelns gång, och synes det derföre vara tid och behof a!t undersökä huruvida de grundsatser, i af- seende på varutillverkning för den yttre handeln och sökandet efter silfver* hvilkä hittills i somliga sta- ter varit gällande, äro lämplige ätt âfvëll framdeles tjena till rättesnöre* Ett förhållande, sådant sont alla de trenne sist förflutna seklerna framställa, är en verkan af hvad man i historien kallar nodvånd^glietén. Den fria viljan och reflexionen liar föga del deri. Liksom fordoni vid mötet i Clermont $ fattades Etiropeerne^ vid åsynen af Peru’s rika silfverbérg, af ett mäk- tigt begär, och fördes, sig sjelfve ovetande, till mak hvilka fötst senare, gehom deras återverkan, kunde bli synbara* Ert sädart lid kan ej sagas bafva haft något syftemål; deri får sin charakter allenast genoiri den åstadkomna verkan* Den förflutna tidens, eller verldshandels-periö^ dens verkan har varit den, alt oliklieterrte i natio- nernas bildningsgrader blifvit jemiiade. Från Ame- rikä, der silfrets lämplighet att tjena såsom en all- män varornas representant ännu var okänd, kord det till det södra Europa; paralytiserade genom sin myckenhet dess fordom så idoge invånare, och loc- kade derigenom andra nationer, hvilka, utan egen tillgång på silfver, insågo att det af dem endast ge-* ^77 bom arbetsskicklighet kxinde atkommas, att foi konst-” alster tillbyta sig hvad slumpen tillfört det scdra Europa; snart sysselsatt öfver förhållandet till folk- stocken ocli jordutrymmet, kallades det noria Eu- ropa till nledvCrksanihet och väcktes ur siri dvala. Nationerna, sökande hvarandra för att tillfredsstäl- la yttre behof, sont förut voro dem obekantä, fun- no livad de ännu ieke lörslodö att sö* a, nenlligen begrepp, verkande till inre förädling. Geilom silf- réts tillgänglighet och spridande blefvö alla iil- dilstriela förhållanden förenklade ocli fullkomnade. Då förut, Under det endast arbetsförmåga i allmän- het och tjelistskyldighel kuiide betingas, varans vär-» de bestämdes eiter den till dess frambringande an- vända tideil, kunde nü hvarje särskildt arbete vär- deras eller den at detsamma gilna fullkömligbet. Man behöfde ej nu mera några trälar, några lilegne. De band man förr nödgals lägga pa -aibetskiafleil kunde lossas, äfvensom å andra sidan skyldigheten kunde upphöra att underhålla och sysselsätta den- samma. En hvar hanvistes att till egen lörkofrail utveckla och begagna sina naturanlag. Sidret har be- redt frihet åt idoghetskrafterne. I spåren på den industriela friheten har förståudsfriheten utbildat sig och beredt samhäilsfÖrhallandetl, som skola grund- lägga en ny period for meimiskoslägtet. Vérldshandelu, livilkeU, sådan den hittills varit, har blifvit ansedd såsom en väsentlig beståndsdel i S'Vea II. 12 178 den allmänna meiiniskoslägtets hushållning, såsom grundval för allt strafvande efter storhet, i hvars lörflytlande 2) från en del af jordklotet till en annan man velat se förebud till ett annalkande barbari, skall ock en dag på tidens bana synas såsom blott ett förbiskymtande pheiiomen, lika med folkvandrin- game och med korstågen; skall synas såsom blott ett påskyndande medel i Försynens hand att göra meiiniskoslägtets yngre bröder delak lige af de högre begrepp om mensklig bestämmelse som hos de äl- dre redan hunnit utvecklas. I den mån som olikheterna i nationernas bild- ningsgrader förminskas, skall ock verldshandelns omfång förminskas, och dess befattning slulligen in* Skrankas till jemnandet af de klimatiska olikheterna. När verldshandelns befattning blir inskränkt till de klimatiska olikheternas jemnande, så torde ock 2) Verlclshsndclns förflytlande från ett folk till ett annat, el- ler lättaro varustaplarnas förflyttande, kar sîn förnämsta or- sak deri, att verldshandelns kröts vidgat sig. Den förstå inskränktare kretsen för sjöfarten utgjordes afhafsvike« emel- lan Indien, Arabien och Afrika, Den vidgade sig sedan så, att den äfven omslöt Medelhafvet. Slutligen har den om- sattat Atlantiska oceanen. En tid funnos varu-staplarna längs denna oceans nordöstra kustländer, eller i Europa. Hädan- efter kamma de att ligga längs dess vestra kustländer, eller Arn.er>k..r -åläng fr all klagar, fv^r Europas förestående velar det, Han, som öppnat alla Amerikas ofanthga , den uppgående solan till mötes. Och har ej sjlfict utom ämrupa uirkUaï, hvad siUret förmår uträtt’? veXelrörelseb bli nlindré användbar, och sâsoni Uù emellan China och nationerna^ sont bebo Atlantiska hafvets kuster, silfret utgör köparens förnänista by- tesmedel, så torde afven framdeles pa nårmaie hall npphandlmgarne af naturprodukter fordra siöne sill— verförrad än som biltills behöfts. Delta, sammanlagdt méd minskningen i silfver* tillgången från södrä Amerika j samt med silfvferaf- gången, dels till nya nationer, hvilka verldshandehi uppkallat på idoghelsbanan, dels till sådana äldre na- tioner, hvilka vid en förändrad verldshandels gång lära finna sig föranlåtne alt oka antalet at inhemska idoghetsgrenat, skall sannolikt i det helå oka slit- verb oh of vet. Kännbarast blir detta beliof för de mmdre för sig komne nationer, hvilka på verldshandelns sceii haft subalterna idler att utföra. De kapitaler,^som de hittills under titel af kredit och förskott, uppa si- na i den stora handeln ingående tillverkningar, er- hållit ät de verldshändeln egentligen bedrdvande el- ler varuomsättande nationerna, torde framdeles icke under -mdra vilkor, än såsom dyrköpta lan kunna erhållas. England börjar ju nu att pa låneväg gö- ra sina kauialer fruktbara, sedan varuförsändningar- iie oke mera lau». “gA’ samma satt som orJom Gv a, Venedig eoh städerna kring Schelde-myn jungen nödgats göra> då haudelsslaplarna flytte^''- till andra stall en. Men en lânt million, inom 12 till 16 år, kostar två millioner, och den låntagande nationen skall på denna tid blifva en million fattigare på silfver än hon var innan lånet gjordes, om ej under i iden och genom lanet en sådan tillökning i varuproduktion blifvit beredd, att både kapitalet oeli räntan kunnat dermed gäldas. Ett svårt vilkor att uppfylla för Europas min- dre stater. Förminskade till jordutrymme och folk- mängd, under det att de större staterna, dels på de mindres bekostnad, dels genom inre kraftutveckling så betydligen tillväxt, kunna likväl sällan de utgif- ter, som erfordras till uppehållandet af statens vär- dighet och till dess försvar, bestämmas af förmågan, utan måste de bestämmas af yttre förhållanden. Det lår derjemte icke förglömmas, att nationer, hvilkas utkomst-medel mesladelen beslå i produkter, bered- de genom naturens alstringskraft eller i produkter hämtade geiiom jordbruk, sällan äro så måne att För- värfva och behålla den förtjentä penningen, som handtverks- och labriksidkande nationer. De senare veta att deras utkomst och förkofran helt och hållet är grundad üppa de färdigheter som de äga, uppå deras uppfinningslörmaga och deras sparsamhet. Up- pa produkterna af det förra slaget åter yttrar väder- leken ofta ett mer än vanligt gynnande inflytande , äfvensom tillfälligheterna uppå deras pris: förhållan- den som merendels verka menligt uppå arbets-ifvern och på sparsamheten. i8i An svårare är det alt under sadana yttre för- hållanden fâ sparsamhetsandan väckt, der det fins näringstvång, som öfverallt motar förkofringshagen, och qvarhåller honom inom trånga banor. Det är verldshandeins genius, som lagt dessa band pa natio- nerna, styrelserna merendels ovetande. De silfver- rika nationerna, som kunna betala uppfinningsgeniet, kunna för en tid undkomma tvångets verkningar; de silfverfattiga nationerna förblifva tranande sa län- ge styrelserna låta statens intresse stå tillbaka för den lefvande generationens fordringar. Efter dessa allmänna åsigler vill det synas mig, att de nationer, som äga inhemska silfvertillgångar, icke nii mera borde anse dem med den liknöjdhet, som de i följd af den af verldshandeln uppställda theorien hyst. Lät än vara, att en million, hämtad i dagen ur egna grufvor, kostar två millioner. Det. samma kostar ju denna million efter 12 till 16 års förlopp, då den såsom lån tages ur den silfverrika nationens hand. Men, erhållen gpnpm lån, är det icke gifvet, att de t venue vilkoren för möjligheten att engång afbörda detta lån utan förlust skola kun- na uppfyllas; nemligen en ökad arbetsfl.it oçh en större sparsamhet; då deremot hvad som vid grufve- brytningen inom landet påkostas utöfyer hvad som hämtas i dagen, åtminstone glltid kommer den in- hemska arbetsfliten till godo. Förlusten på brytnin- gen må anses såsom en uppoffring, som den lefvande generaiiöDcn gör åt d^w kommau lej ty utan silfver Ur nu mera, seda n tjeustskyldighûls-ystemet blifvit bprtlagdt., ingen tillväxt i utbik «mg uti hoppas. Men äy det så gifret, alt de europeiska silfver- grufvprna icke löna brytningen, såsom yerldshan-r deins genius vill låta oss trp? Vetlenskap och konst, h vilka för andra nä rings löre tag oupphörligt tillbaka- flytta gränsen för det möjliga, skulle de ingenting förmå inoni denna? .Map länker icke sa i andra län- der, der man, slängd från haf och ett närmare del- tagande i verldshandeln, funnit sig tvungen att upp- spka pch begagna alla me.del, hvarigenom en stän- digt växande folkskara kan sysselsättas och inhem- ska idogheten kan skyddas mot verkningarne af han- delns ebb och flod. Ifrån år 1762 till år ißon har utbytpt, spm Sachsens silfvergrufvor gifvit, med hvar- je quinquennium siigit — ptt ofelbart bevis för hvad ^tigaqde vellepskap och konst förmå. Det första quinquenniurp under denna period gaf 91,970 löd. m:kr; det sista gaf 277,694. Inalles har ur dessa grpf- yoi-, från 1762 till i8o3, silfver till ett värde af 22,447,658 Reichsthaler blifvit häpitadl j dagen. Herr Bergshauptniannen af Forsellcs har nyligen ïemnat oss en intressant berättelse om så väl Sala grufvas äldre historia, som om dess nuvarande till- 185 Enligt densamma gâfvo Sala grufyorna i i5:de seklet 1,797,609 löd. m:kr. i 16.de seklet i,i3i,95o. i 17-.de seklet 5o6,6oo. i i8:de seklet 172,528. frän 1801 till 1817- 5o,5i9. 5,568,797 m:kiy Frau de malm fall, som ännu brytas, och livaraf, efter skedd undersökning, sannolikt hälften ännu är obruten, har man på 5oo:de år erhållit 1,649,197 löd. in:kr. De ännu obrutna malmfallen hmeslula således silfver till ett värde af omkring 15,000,000 R:dr sp. Herr af Forselles tar för gifvet, att genom rörbättrin- gar i processen , griifvorna skulle kunna brytas utan förlust. Ja ! han tror att de vid en ökad malmbryt- ning skola gifva vinst. Så mycket bättre ! Men lå- tom oss icke hoppas för mycket. Så tramt de nya kapitaler, som man hämtar ur egna grufvors skote, icke kosta hvad utländska lån kosta, får man icke i det större hela kalla någon uppolfrmg för förlust. Må det vara mig tillåtit, att här framställa min asigt af de ekonomiska grunder, uppå hvilka silf- verbrytuingen i detta land bör hvila, ty lörmodcli- gen ligger orsaken till de senare tiders mindre gyn- nande resultat icke ensam uti en felaktig vettenskap- lig process. Såsom Herr af Forselles redan anmärkt, hgger en stor svårighet för Sala grufvas behöriga bearbet- piiig deri, alt dess natur nödvändigt fordrar, att uiu der det man pa ena stället hämtar malm till smält- ning, sa måste â andra ställen kostsamma förbere- dande arbeten göras, hvilka först efter en längd af år återbetala sig, hvadan förlaget blir vida större än som till andra näringsföretag kan behöfvas. Men denna tillökning i förlagskostnaden är icke den enda. Undanrödjandet af verkningarne af förflutna tiders arbete, vattentappningen ur grufvans tomheter, be- lastar ytterligare den löpande tidens rakning. I ett land som England skulle allt detta ingenting bety- da, sa framt den sats star fast, att arbetet i det hela tagit och pa eh längd af tid lönar sig. I Sverige gör det tillfyllest att afskräcka den privata speculationen och kanske äfven att tänka på saken» Jag tar för gifvet, att staten, som är ägare till gruf- van och som icke kan vaga att åt privata afstå full dispositionsrätt öfver densamma, emedan desse stän- digt skulle vara frestade att inbespara de utgifter, som grufvans bestånd för framtiden kan påkalla, också bör ingå såsom medintressent i grufvearbetet. Sta- tens bidrag borde bestå deri, att den bestrider kost- naden till vattenuppfordringen och kostnaden till de stöi re föi beredande arbeten för kommande tider. En viss andel i det gående arbetets produkt kunde der- före tillerkännas staten. Den andra sjelfskrefne intressenten icke allenast t Sala silfververk, utan i alla andra silfververk i ri* 185 Jcet, om livilka man äger anledning att förmoda det någon betydlig quantitet silfver skulle kunna vinnas, är nationens Bank. Banken söker silrver; enligt det år 1818 antagna system, icke för att at sina utelö- pande sedlar kunna gifva ett högre värde, än de nu äga, utan för att kunna dels vidmagthälla deras kre- dit, dels komma i tillfälle att kunna öka landets rö- relsekapital. Banken ma dä blifva silfververkets pen- nin ge förläggare och för hvarje löpande år förskjuta silfververket i transportsedlar värdet af det silfvei, som Banken det föregående aret, efter insättningsda- garnas kurs, af silfververket tillhandlat sig. Föi för- skotten under det löpande aret, torde ej nagon ränta behöfva beräknas, efter som silfververket, om ej transportkostnaden derigenom skulle blifva nog stor, skulle kunna mänadtligen insända sin tillveikning. Dessutom kunde väl Banken göra någon liten uppoff- ring till befordrande af inhemsk silfvertillveikning, då dess upphandlingar af silfver utomlands gravera densamma rped en betydande kostnad, som helt och hållet, åtminstone i bank or äkningen, är förlorad. Men skulle omständigheterna göra ett förskott nödvändigt, som öfverstiger det löpande arets räkning, sa toide Banken derföre böra åtnjuta ränta, öooo löd. markers årlig tillökning i Bankens silfverfönd, en tillverkning som Herr af Forselles anser sig kunna påräkna, sy- nes väl icke betyda så mycket, men 76,000 löd. m:kr på 26 år, ellei’ 6000 R:dr sp. skall visserligen icke vara utan fördelaktig verkan uppå Bankens kreditrö- reise. Man pâmhme sig att 1776 års realisation linf- vudsakligast grundades på ett silfverlån af 1,300,000 R:dr Holl. curant, Sccjan dessa trenne stora utgiftstitlar blifvit på- förde staten och banken, synes det icke svårt att gö^ ra den, till årsprodukten hörande, grpfvebrytningen lönande for den tredje intressentep, Nal’ Sala bergsstad i i7:dc seklet anlades, var af- siglen den, att stadens invånare med sina drängar, under ledning af statens embelsmän, skulle förrätta det arbete vid grufvan, som tillförene, till en del åt- minstone, bcslriddes af kringboende allmoge. Små- ningom har detta förhållande upphört. Till malm- brytning och silfrets rengörande hafva särskilta arbe- tare blifvit antagne. Alla behof af spannmål och an- dra materialier hafva blifvit för kontant upphandla- de. Medlen härtill ägde man i det öfverskott på det faststälda arrendet, som de af kronan förlän ta rän- tor gåfvo. Bergsmannens tjenstskyldighet inskränktes till några körslor och till en Jefverans af hö till de hästar, som nyttjades vid grufvan. När behållning fanns i kassan, utdeltes den under titel af grufveut- byte. Som dessa utbyten voro högst tillfällige, al- dcles icke slodo i något förhållande till bergsmännens till grufvedriften lemnade åtgärder, och derpemte ver- kets ekonomi, till större delen stående under Bergs- Collegii ledning, blef mer och mer främmande och Uta» intresse för de så kallade intressenterne 5 så 187 Äiisågos utbytena icke såsom en avance på gjordt ai> bete, sow kunde mana till ytterligare ansträngning, utan sâscrn en skänk af slumpen, för livilken març ingen räkning höll, utan som blotl retade begäret eiter mera, och födde missnöje när detta begär icke kun- de tillfredsställas. Detta förhållande torde bora andras, om, jem— te Staten och Banken, en tredje intressent anses nö- dig, och denna intressent göras till verkligen dçlta- cande i grufvedriften. Arbete i sjelfva grufvan och vid rengöringspro- çessen kan väl nu mera icke komma i fraga, sedan de fleste bergsmanstomt-rägare öfvergått till andra be- fattningar med handtverkerier eller jordbruk, och till- gång fms på skicklige arbetare mot lega. Men der- emot borde lefveranserne af alla sadana beständiga verkets behof, hvilka möjligen af intressen lerne kun-^ na åstadkommas, uppå bergsmännen fördelas. Deii- genom bereddes ett intresse för grulvan hos beigs- mannen som nu icke fins; kostnadsråkningen biel ve mindre föränderlig och grufvedriften mindre beroen- de af andra näringsidkares godtycke. Sadana behof äro spanmål och ved. Jag förmodar att, om vedupp-r handlingen hos kringboende allmoge partiell besöij-r des af intressenterne, tillgängen pa detta mateii- al, hvarpå möjligheten gf en utvidgad brytning helt och hållet hvilar, skulle blifva mera säker äu den är nu. En del bergsmän skulle förmodeligen, för att 188 göra sig säkra för framtiden, köpa skogsparker och sjelfve transportera veden. Lösningspriset för dessa lefveranser torde böra bestämmas för 5 eller 10 år. Hvad bergsmannen, efter gjord sluträkning för året, kan fa i utdelning, det blefve hans avance pâ sitt lemnade bidrag till grufvedriften : en avance, för hvil- ken lian haller bergslagsstyrelsen och sin egen flit och omtanka räkning. Den ekonomiska organisationen bör äga till syf- temål att sa sammanbinda grufve-delägarens, bergs- manstomt - ägarens och jordbrukarens särskilta intres- sen, att de förblifva oupplösliga och inbördes stödja livarandra. Den omständighet ma icke förglömmas, att intressenternes jordbruk är af den betydenhet, att den redan ger en produkt af emellan 4 till 5ooo tun- nor, som i en framtid skulje kunna ökas. De äga således inom sig bade den arbetsstyrka och en del af de förnödenheter, som grufvedriften skulle kunna påfordra. I en framtid torde sjelfva rengöringen af den uppbrutna malmen eller hytlprocessen, äfven så väl som kopparsmältningen i Fahlun, kunna behandlas såsom en särskild näring. * 189 FEODALISM OCH REPUBLICANISM. (Fortsättn* frân Esta Haft.) D et ar om uppkomsten af det Konungsliga Enväl- det, som vi nu ha att tala. Feodalismen, ehuru utgången ur en familje- makl, kände dock intet oinskränkt valde; Iivilket i allmänhet för hela medeltidens författning var främ- mande. Inom feodalismen kunde ett sådant ej upp- komma,; dels emedan det hushåll, hvarur den ut- vecklade sig, var ett krigiskt konungahushall af fria manner, hvilkas ära ej tålde förnedring och för- tryck; fiels emedan alla underdånighets - förhållanden mom systemet förenles med egendom (länj och biet- vo ärfteliga, samt derigcmnn fmgo en säkerhet, och fasthet, som satte dem öfver en Herres enskilda god- tycke. Också är del iilnäckeligt bekant, huru li- tet gynnande denna författning var för konunga- makten. Men delsajnma gällde om vasallernas egen öfver deras uudergifue, så långt som i denna kedja af underdånigheter krigisk ära och ärttelig eger ! "..i bibehöll sig, det vill säga, inom hela systemet i in- skränktare mening. Ty allt, hvad som ej var kri- gare och på ett eller annat sätt bdanadt, låg egen- teligen utom det. Utom denna gräns återstår såle- des, som det synes, blott ett oinskränkt husfader- igo ligt välde öFver dem , som sjelfve till sina personer vöfo ärftelig egendom och tillika titeslötoS frän väp- nens kamratskap och ära, nemligen dc lifegne. Men först är det origtigt , att älven under perioden af den mest herrskande fcodalismen föreställa sig hela massan af folket såsom hörande i sträng mening till denna class: för det andra skapades ej en så- dan class af feodal-inrättningarna, Utah öfvergick i dem från den gamla Germaniska författningen, öch ostridigt är^ att det under Christendoraens inflytelse utbildade feodalsystemet mildrade trälarnes vilkor, jemnförda med hvad dessa förut varit. Kyrkans förtjenster i detta afseende äro kända, dä den, öp- pet förklarande att alla menniskor voro frie, eme- dan Christus lika återlöst alla, dels uppmuntrade frigifningar såsom ett gudeligt veik, dels utverkade att åtminstone arbetaren ej personligen som träl kunde säljas, utan följde med egendomen, dels i c:i mild och billig behandling af underhafvande sjelf föregick med exempel i). Till mildring af lifegen- skapen bidrog dessutom hufvudsakligen sjelfva det feo dalis tis k a begreppet om egendom. Att en menniska ages såsom ett ting, är delsom emot träldomen uppror alla menskliga känslor. Och detta förhållande är i sig sjelft så onaturligt, attm 'il ej skulle kunna förklara dess uppkomst, om ej tr 1 från början varit detsamma som krigsfar e -- underkufvad fiende, öfver hvilken den rätt i hela dess vidd gjordes gällande- Ock . i minner igi sjelfva traldoincns namn Iios åtskilliga nationer om en sådan dess första uppkomst 2). Liksom den ock ar odrågligast ocli hårdast i sådana länder der en herrskande nation låter bruka jorden af en annan un- derknfvad 5). Från denna träldom bör en annan afhängighet, till uppkomst ocli natur olika, skiljas. Som ej berofvär menskliga, men väl politiska rät-* tigheteroch egeuleligen bör kallas ofrihet. Fri-* heten var hos våra förfäder ett noga beståmdt posi- tift begrepp, — (tvertemot hvad den är i nyare siats- läran, der friheten blott är ett negatift begrepp, nend. : att la göra det som ej är förbudet, men det förbudna deremot eller ofrihëten det positiva). Fri helte och var i gamla bemärkelsen den, söm i alla möjliga förhållanden svarade för sig sjelf eller var man för sig — ofri hvar och en, hvilken délia ej tillkom, ulan som stod i en annans försvar och be- skydd. Ofriheten var således liar endast ett nega- titt begrepp, och såsom sådant högst vidsträckt och obestämdt : ty med den fulla frihetens frånvaro kun- de dock mångfaldiga grader af ofrihet, eller mer och mindre beroeilde af en annans skydd och vilja gif- vas, och ha verkeligen Under medeltiden gifvits; livar- löre ingentitig är origtigare ån att i fråga om den- na tidsålders författning sammankasta all slags ofri- het för att deraf görä en stor massa af träldom. —f Den positiva ofriheten eller traldomen har bland menniskoma uppkommit af krigets ohyggliga vålds- den blott negativa eller politiska har deremot utgått ur en familje-afhängigliet ; ty sa långt en hus- faders skydd sträckte sig, så långt sträckte sig oek enligt gamla begreppet hans familj, för hvilkeu han och ingen annan inför lagen ansvarade. Det är så mycket nödigare att från början skil- ja dessä båda olika förhållanden, som, just genom de mångfaldiga under medeltiden sig utbildande mel- langraderna, gransorna öfverallt flyta in i hvaran- dra; så att det ar nästan omöjligt att bestamdt upp- ge skillnaden mellan träldomen och ofriheten, och åter mellan denna och sjelfva friheten. Öfverallt lig- ga mångfaldiga skiftningar emellan. Det är feodal- systemet sjelft, som öfverallt medlar dessa öfvergan- gar : sjelft ar denna oupphörliga skiftning mellan fri- het och ofrihet. Det kommer isynnerhet af tveiine dess egenheter: att grunda hela samhällsbyggnaden på en till sin natur oinskränkt personlig förbindelse och afhängighet, och att för de mångfaldiga grader- na af denna dock blott äga ett begrepp, nemligen: begreppet af egendom, hvilket användes på per- soner som på saker, ja ursprungligare på de förra än på de senare. Den högsta Vasallen var konim- gens man, den xångaste lifegne var sin husbondes man: båda stodo i ett personligt och arfteligt under- dånighets-förhållande : och likväl hvilken pmätelig skillnad! — Det synes följa af sig sjelft, att. en egen- domsrätt till personer ej kan vara annat an inskränkt# eller måste innebära en ömsesidighet i förpligtelscr; också visaz’ oss feodalsystemet en oupphörlig gradation igS àF sadanä inskränkningar, ända tills de hos trälert synas upphöra och en full egendomsrätt såsom till ett ting inträda. Den enda skarpare gräns, som i denna gradation kan bestämmas, är den vi redan uppgifvit, neml. rättigheten att bara vapen och gö- rä krigstjenst, som var det allmannasle känneteck- net al' frihet inom systemet. Men att åfven detta kännetecken ej är fullkomligen säkert, skall hvarje kännare af denna tids författning medgifväi Det återstår att tillse, om ej i sjelfva den fuU laste egendomsrätt enligt feodalbegrepp nagrå in— Skrankningar lägö , som vi dervid ej i allmänhet lä- sta. Sådana funnos visserligen; ty en absolut privat- egendomsratt vär i feodalsystemetom ej okänd, dock alldeles ej deil herrskande. Massan äf all egen- dom var förmedlad genom persoiiligä lörbindclset , eller var pa god tro upplåten (fidel commissum) : och det i mer an ett hänseende^ Först i älseende pa en skyddsmart eller länsherre j af hvilken egeridomeri. endera frän början såsom län blifvit gtfveil j eller hans skydd och försvar med atagände af länspligt underkastad (feüdum oblatum): i afseende på slagt och efterkommande, för hvilkä länet biel ärftligt, och af hvilkas gemensamma rätt den närvarande iniie- hafvaren var förvaltare: sluteligen, i afseende på egendomen sjelf, som bestod i årfteligä underdånig- heter af åtskilliga underhafvande och skyddsförvandter. På hvilken sida man således betraktar feodalegeudo- Svea II. 15’ men,’ så försvinner öfverallt den rena, oinskränkta egendomsrätten såsom öfver ett efter godtycke an- vändbart ting. Det ägda är liksom på alla sidor omspunnet med ett nät af personliga förhållanden, som förvandla all sak rät t i en personlig rätt, och med detsamma bandet emellan ägare och egen- dom i ett ömsesidigt och till sin grund moraliskt band. Ty hvem kan neka att en ärftelig, ofcryt- terlig, vid personliga förbindelser mot staten fästad slägtegendom, äger ett eget ädlare värde som ej åt- följer blotta privat - egendomen ? Ser man till, hvar- af detta egna värde kommer, så är det egenteligen af ett moraliskt band emellan ägaren och egendo- men, som gör alt han i den måste akta cn ge- mensam ja en offentelig rätt, och som, då det in- skränker hans godtyckliga herravälde, fäster honom med andra än egennyttans bevekelsegrunder vid sin besittning och förädlar’ denna till ett moraliskt före- mål. — Och nu komma vi till resultatet: just eme- dan i feodalismen saker äfven ägdes på ett per- sonligt sätt, kunde också i den personer ägas un- der sakrätt, utan alt deraf all den ohyggliga men- niskoförnedring nödvändigt följde, som från de mo- derna köpmansbegreppen om egendom, i fall dessa på personer användas, är alldeles oskiljaktig. — Så maste hvart och ett tidehvarf dömmas efter sina begrepp. Da med borgareståndets uppkomst feodalismens motsats i samhället inträdde och blef verksam, y t- trade sig detta afvea i ett förändradt begrepp oni egendom, i hvilket nu den rena sakrätten öfvervag- ] de, liksom det personliga förhållandet i ieodalegen- domen varit det Öfvervägande. Sjelfva den borger- liga egendomens uppkomst förklarar denna olikhet. All feodalegendom var i synnerhet fästad vid jor- den; men den första och enklaste productionen ge- nom åkerbruket har det utmärkande, att den bibe- håller menniskan hel, splittrar hvarken hennes kraf- ter eller behof, fordrar sin man och bibehåller ho- nom såsom man, utan att sjelfvä handteringen någon- sin förvandlar honom till ett blott verktyg* Derföre förenar sig allt landtbruk så lätt med personliga be- svär och skyldigheter, emedan sjelfva yrket lordrar en odelad personlighet. Annorlunda förhåller det sig med productionen i andra handen, som har att gö- ra med de första produeternäs förvandling — fabri- ken , handtverket. En oändlig mångfald af verksam- hetsämnen tar här den första enkelhetens plats: och den, som väljer ett af dessa ämnen (och mer kan ej gerna väljas, emedan hvartenda ämne i denna sfer blir en konst för sig), måste för denna sin konst kunna påräkna att ej blott förvärfva, af den lorsta productionen, hvad som är af nöden för de första behofven, utan äfven af öfriga konstprodueter, hva som fordras till andra naturliga eller genom kon- sterna sjelfva födda behofs tillfridsställande* Med ett ord: arbetets fördelning uppstår. Då ett sådant arbete genom konsten egenteligen först lägger v^rde till materialet, eller åtminstone oändligen förhöjer det, i det stället, att i den första productionen vär- det egenteligen ligrer i ra-ämnets eller natur-al- strets frambringande ; sa ar denna andra production, eller förädlingen, nödvändigt förknippad med en oin- skränktare dispositionsrätt öfver sitt material och med detsamma öfver egendom i allmänhet. Derfö- le, da vi i den feodalistiska hemisferen af samhället se all egendom ikläda sig en slags personlig natur, hvarigenom den stränga ägande rätten, förmildras och underkastas åtskilliga inskränkningar; sä antar tvert- om i den borgerliga hemisferen all egendom natur- ligen Charakteren af en absolut privat-egendom, och den rena sakrätten herrskar. Men hvad äganderät- ten sålunda vunnit i kraft, har den förlorat i om- fattning. Hvar och en äger närmast sin production; men da denna här genom arbetets fördelning i flera slag bhfvit skiftad pä mänga olika händer, sä for- drar livarje enskilds production alt completteras af alla de Öfrigas, om den enskilde skall kunna exi- stera, och just derföre att han äger oinskränkt den sak, som han förstår att göra, har han pä samma gäng kommit i beroende af alla öfriga saker, hvilka han behöfver, men ej kan göra. Ett utbyte blir så- ledes af nöden, och för detta utbytes skull en sak par excellence, som föreställer alla öfriga saker, för hvilken de kunna förskaffas, och genom hvilken den nyss omtaha, oundgängeliga complettöringen kan gå för sig. En sådan sak är penningar: låt dun för- J97 çfrigt vara hvad som helst. Ty den födcs och far sitt värde, såsom penningar, egenteligen genom den nödvändiga utvexling af prodnctioner som den för- medlar, d. v. s. är utan sin circulation icke pennin- gar. Den borgerliga hemisferen i samhället är före- trädesvis penningens region; ej som skulle den för- sta produclionen alldeles kunna undvara den ; men denna är dock utan penningen tänkbar — den an- dra deremot ej. Sedan vi nu se-tt, huru i. regionen af arbetets för- delning sakerna complettera hvarandra för beliofven genom penningen, återstår likväl ännu samma frå- ga i en högre ordning: hur blir menniskan sjelf i delta tillstånd complet terad? — hur kommer den fullständiga menniskansgenom arbetets fördelning lik- som söndersplittrade, på olika händer delade elemen- ter åter för hvar och en tillhopa? Man inser lätt att frågan ej är öfverflödig. Ty samma missförhållande, som den enskilta konstproductcn har till summan af en menniskas bebof, samma misslörbållande har. den enskilda företrädesvis utbildade konstfärdigheten till det hela af menskliga förmögenbeterna ; och såsom en hel, fullständig menniska vill dock hvar och en gälla, vill kanna sig sjelf i hela kraften af sin mensk- lighet och sin personlighet, och begär således äfven i detta afseende en complettering, i fall han varit nödsakad att blott utbilda en viss del af denna kraft. Svaret är; hvarje enskild kraft kan ej annorlunda ernå denna fyllnad, än så vida den känner sig ajelf i det hela. Men denna känsla, som, genom- trängande livarje enskild, gör honom äfven i det inskränktaste tillstånd delaktig af det helas rikedom och säkerhet, är hvad man kallar samfundsanda (public spirit). Denna företräder således i en högre grad penningens ställe, ja den är sjelf den högsta, osynliga penningen i samhället, hvarigenom äfven den materiella först får säkerhet pch kan uppfylla, sitt ändamål 4). Genom bada dessa representativer, hvilka ge- nom ett fritt borgarestånd isynnerhet utbilda sig, ar det också, som detla stånds och derigpnom i all- mänhet det tredje ståndets författning är vâsçndteli- gen représentatif; emedan ingen här gäller i och för sig sjelf, utan i pch genom det hela, och såsom sjelf varande, genom egendom, samfundsanda och deraf följande förtroende, en representant deraf. — Derföre var det naturligt, att borgerskapet, då det först inträdde till deltagande i lagstiftningen, skulle utöfva denna sm rätt genom fullmäglige; liksom det pckså var naturligt, att sanjma inrättning ej kunde användas inom feodalismens region. Ty här var sjelf- va egendomen, såsom vi sett, ej représentatif och af en allmän natur (likspm penningen) utan person- lig; hela bijdningep dessutom genom fcpdalsyste-r mets krigiska natur beräknad på utvecklingen af per- sonliga företräden, pch utan behpf af tredje stån- dets completteringssystem i detta afseende; hvarföre ock feodalismen ej kände egenteligen annan borger- 199 lig beteckning än den af man, i ordets odelade be- märkelse. Men personligheten kan blott represen- teras af personen sjelf. - Sa kan betraktelsen af författningens historia lära oss, hvarlöre ^det repre- sentativa systemet, utgånget ur borgareståndet, der- igenom blifvit det tredje ståndets egna system, hyar- före detta äter ej kunde äga rum inom den samhalls- class, som är grundad på politisk personlighet; och hvårföre i allmänhet adelsmannen för stat en gäll- de i och genom sin person — borgaren ater blott, i massa och såsom representant af denna. Och här låg nyckeln till det oinskränkta väldet, så snart den personligt gällande classen i samhället upphörde att vara dess motvigt, och dermed tilhka den opposition mot adeln, som underhållit borgrar- nes republikanska anda, förlorade sin mening oc kraft. Ett omedelbart förhållande uppstod emellan tredje ståndet och konungamagten, af alla det mest oynnande för denna magts utvidgande utöfver hvar- ^e gräns. Ty med slocknandet af den hfliga sam- fundsanda, som förband borgaren med sina likar till ett renublicauskt helt, med statsförbundens upplös- ning eller försvagande, var han som enskild man och undersåte lemnad i konungamaglens hand. Men in- «en konungamagt aktade borgaren såsom person; emedan han i sig sjelf saknar politisk personlighet. Han blef för högsta magten en slags politisk abstrac- tion 5) , ett penningevärde, en viss summa af industri eller mechanist kraft och skicklighet, med ett ord: 200 verktyg, medel. — Sa är hela despotismens theori färdig blott genom det nakna förhållandet emellan en konung och ett treuje stand. Och här yppar sig den dolda nödvändighet, som gjprt fordran af en slags medlande klass, etc aristocratrskt, feo dalis tiskt, genom politisk personlighet ptmärkt element i staten, till en den praktiska politikens grundsats, hvartill den stän- digt mast återvända. Det var ej, emedan man öfverträdt denna grund-, sats, utan emedan man ej ännu kommit till den, ej emedan en samhällsklass sadan som den nämnda fattades, utan emedan den i öfvermod och råhet ge- nombrutit all ordning, all laglig gräns, som efter medeltidens stora samhällsstrider en utomordentlig magt biel lagd i konungarnes hand. Deodal — adeln hade under den herrskande feodalismen varit allt, ville ej bli mindre. Redan genom sin krigiska natur och sipa personliga rättigheter lockad till sjelfs, vald, retades den ytterligare dertill al de uppblom- strande fria städernas motstånd, och förvildades till en våldsamhet och anarchi, som gjorde den för sig sjelf och andra ohdelig. 1 de häftigaste inre strider förgjorde sig en stor del af detta Titaniska slägte, innan en mera stadgad samhällsordning kunde upp- stå. Man paminne sig de Engelskt-Fransyska kri— gen (ipoS i45o), som tillika voro inre faetions- kng i Frankrike, och gjorde detta herrliga land till en skådeplats för hundraårig förvirring och forödel- ÄC . i England striden emellan husen Lancaster och 201 York eller röda och hvita rosen (1452 — 87), som rasade med sa mycken förbittring, kostade 80 Prin- sar af blodet pa slagfältet eller under bödelshand lifvet, och förstörde blomman af den Engelska adeln: tillståndet i Spanien före Ferdinand Catholicus, i Norden under Calmar - unionen, i Tyskland, i Ita- lien uti iå:de århundradet. Så vidt hade förvirrin- gen, osäkerheten, eländet stigit, att alla medel syn- tes lofliga, som kunde återföra ett lugnare tillstånd. Derföre bära de Förstår, som i denna våldsamma tid lade eller försökte lägga konungamagtens grun- der — till en del utmärkta herrskaresnillen — alla mei' eller mindre tyranniets drag: Frankrikes Lud- yig XI, Englands Henrik Vli, Spaniens Ferdinand, Christiern Tyran , Cæsar Borgia (den siste — Ma- chiavells Prins). Allas politik var våldet och listen å en sida, säkerhet och ordning å en annan, använ- da enligt följande grundsats : ”förstör de stora, skyd- da de små?’ 6). Denna kungsprincip och en gemensam fiende, iieml. Feodaladeln, skulle nödvändigt göra Förstar- nes och städernas sak gemensam — åtminstone för en tid. Uppriglig kunde föga föreningen länge vara. Ty liksom feodalsystemet, ehuru det hade i konun- gen sin medelpunkt och i sjelfva verket föreställer ett stort kungshushåll, dook genom den personlig- het, som var dess väsende , ända till sjelfsvåld gyn- nade utbildningen af individuell sjelfständighet; så yisar sig äfven det borgerliga systemet i statsförbun* 203 den frän början såsom en ren, blott pä annat satt till sjelfständigliet sträfvande republicanism. Ingen- dera ville således befordra den oinskränkta konuu- gamagten. Adeln såg i den blott ett löst och obe- stamdt länsherrskap , borgaren blott en högsta skydds- inagt, hvars försvar köptes med vissa afgifter och skyldigheter, b varemot han fordrade att efter sitt behag, i förbund med sina likar, få ordna sina egna, sin stads, sitt samhälles angelägenheter. Det var en stor, ja obändig sjelfständighets - anda hos denna ti- dens menniskor i allmänhet, hvilket gör utsigten öf- ver samhällets hela förvirrad och oredig, just eme- dan den erbjuder en nästan oändelig rikedom af en- skilda med hvarandra kämpande krafter. En stor Ömsesidig förstörelse var närmaste följden — mest ibland den class, som på engang hade att strida med konungen, med borgaren och med sin egen oregerlighet, nemt den gamla Feodal-adeln. Dess öfverlefvor slöto sig för eget bestånd till konungar- na, och ined dessa så förvärfvade bundsförvandter vände sig Monardierna emot sina förra, eller borgrar- na, söndrade deras förbund, afklippte deras privile- gier, och q väfde deras sjelfstandighets-anda, som, ef- ter den gemensamt med konungarna tillkämpade se- gern öfver adeln, förgafves på liera ställen bröt ut i häftiga uppror. — Och nu kunde det först bli tyd- ligt, att det oinskränkta väldets båda medel egente- ligen genom det borgerliga ståndet öfvergått i kon- ungames hand. Hvilka äro dessa medel? Svar: penningar och soldater. 203 I feodalsystemet voro alla besvär öfverhufvud personliga, all last ocli tunga tjenst. Skatt kom blott i fråga, der man ej kunde betala med sin pei- son; och vi vete hvilken personlig betalning i hela systemet var den allmänt gällande, neml. krigstjenst. Skattskyldighet var således ett begrepp, som blott vidhäftade den, hvilken ej, såsom krigaren, betalte med sin person; och, då med den gamla nationalfri- heten äfven det fordna nationalinfanteriet eller landt-r värnet upphört, och all feodalkrigstjenst företrädes- vis var hofmanstjenst, eller till häst (hvarföre i nor- den fordom hofman och ryttare var liktydigt 7); så fordrade denna dyrare utrustning så mycket snara- re bidrag genom afgifler af alla dem, som deii ej sjelfve kunde deltaga. Detta var den historiska grun- den till skattskyldighet och skattfrihet, skälet hvar- före adeln, såsom krigsstånd, var med de sina i det-, ta afseende frälst, det öfriga folket åter ofräls tö). Icke dess mindre var ett bestämdt beskattningssy- stem för fepdalismen helt och hallet okändt. hörst och främst ingick ej ett sådant i Förstarnas under-r håll. Kommgarne drogo sina inkomster al sina do- mäner - af åtskilliga på olika ställen mer och min- dre vidsträckta regalier (myntväsende, berg- och saltverk, skogar, jagt, fiskerier, m. m.) - af den kungliga andelen i sakören och sammanskotten till hofvets underhåll på tåg och resor, — af det, som från Vasallerna vid läns gifvande, bekräftande, öf- verflyttande inflöt. Och man ser att ingen af dessa 2o4 inkomster Iivilar pâ egentelig beskattning. För det andra, der en sadan beskattning ägde runa, hade den dds frän början den utomordentliga natu- ren ai en krigsgärd, ehuru sedermera äfven fordrad lör andra behof, dels der den med liden förvandla- de sig i ständiga besvär, hade dessa likväl derföre ej straxt egenskapen af offentlig last och tunga, utan voro en privat-inkomst för länsherren af sina underhafvande, och njötos af konungarna såsom läns- herrar ej i annan egenskap, dels slutligen utgingo dessa afgifter merendels i naturalier och voro deri- genom nödvändigt bundna vid locala omständigheter och behof; hvilket redan i sig sjelft skulle hindra deras utkräfvande eller någon allmänt gällande och bestämd måttstock 9). Med elt ord, hela medelti- dens llnansförfalining bär Charakteren af det enskil- da hushållet, med alla de olikheter, som särskilda omständigheter inom olika hushall med sig föra, och blott deri cfverensst^mmande, alt personliga be- svär voro hufvudgrimden till all inkomst, och af des- sa k rigst j ens t e n nästan den enda, som tillika var ett offen leb' gt besvär. Allt detta skulle förändras genom uppkomsten al borgerlig egendom och penningens dermed för- knippade större inflytande. Penningen är nemligen det souverama skiljemedlet i samhället; hvarigenom inenniskor öfverallt kunna komma ifrån hvarannan, Utan att behöfva betala med sin person. Represen- terande det arbete, hvarmed saker för behofven fram- 2o5 skaffas, sätter penningen sin ägare i stånd, att kun- na lemna sitt arbete i arbetsvärde, och derige- nom eftei’ godtycke liksom afsöndra en del af sin förmåga (förmögenhet), utan att det hela för livar gång följer med: i det stället att i den personliga betalningen arbetet tar med sig armen och armen hela personen. Sä är del först genom penningen som de partiella, a bs tracta öfverenskommelserna, som ej omfatta hela den personliga förmågan utan ett bestämdt quantum deraf, lemnande allt det öfriga ograveradt och fritt, bli i någon större mån möjli- ga. I samhället äro de lika nödvändiga som deras motsats, eller de ursprungliga, lefvande, person- liga förbindelserna. Icke dess mindre är det just den nyare statslärans hufvudfel, att ha velat fatta hela samhällsförbindelsen såsom ett sådant abstract, partiellt contract; hvaraf äfven naturligen följt att staten blott vore en yttre mechanism, ej en inre lef- vande ordning. Att inom sig sjelf bilda en sådan lefvande ord- ning, derlill hade likväl det borgerliga ståndet i för- sta friskheten af sin kraft en omisskännelig syftning, sa länge som den högre penningen, den republican- ska, allt uppoffrande samfundsandan i stadsförbunden var lefvande. Men för staten i det hela ansågo de s-ig på visst sätt såsom främlingar, och åstundade blott köpa dess beskydd eller åtminstone dess tål- samhet, emot rättigheten alt sjelfve få ordna sin inre styrelse och fritt la sysselsatta sig med sitt förvärf. 2o6 Konmiganie kommo dem i detta hänseende sa myc- ket hellre till motes , som hcda samhällets pennioge- styrka hos borgrarne företrädesvis begynte ihmas, och Förslarne iramfÖr allt ville begagna sig af detta nya magîiga medel; hvarjemte de från början i hvar- je fri commune, i hvarje stadsförbund, som löst sig ur feodalafhangighetens band, med tillfridsslällelse sågo omedelbara undersåter lo). Skyddsköpet skedde genom skatt (bvaribland tullarna isynnerhet gåfvo kungarna en betydlig inkomst, sedan genom adelns försvagande de hunnit göra dem till ett regale) och genom bevillning; i början i följe al öfver- enskommelse, hvilket gaf borgrarne först del i repre- sentationen eller egenteligeu först skapade en sådan, då förut representationsrätten var personlig bos a- deln; sedermera, nar inre stridigheter kufvät hade adelns magt och borgrarnes sjellsländighetsanda, och tillika gjort konungens beskydd lör det hela nöd- vändigare, återstod, såsom ett resultat af penningens ökade verksamhet och inflytelse hos alla classer, ett allmännare, ständigt beskattmngssystem, hvartul un- dersåtarnes samtycke dels ej mera behöfdes, dels^ såsom en nästan Öfverflödig formalitet, inhämtades. Men ingenting bidrog mer till Utbildandet af be- skattningssystemerna an krigs tj en stens förändrade skick; och denna förändring utgick likaledes Iran borgrar- ne, från den beväpnade stadsfrihetem "Vi ha sett, att all krigstjenst i feodal-mening var en personlig skyldighet, ja företrädesrätt, som man derföre hvar- 2o; ken ville eller kunde öfverflytta på en annan. Det är borgrarne, som först infört en representation, ett fnllmägtigskap älven i kriget. — Dock måste man älven härntinnan göra en skillnad emellan den för- sta, friska republicanismens tider, och den senare tomheten — emellan en tidsålder, dä samfundsandan, och en annan, då penningen var lör borgaren den högsta representant af det allmänna väsendet. Un- der den förra, då staderna shäfvade till republicansk sjelfständighet, visar sig väl genast den skillnad Iran fcodalismen, ait krigstjehsten ej meja var en per- sonlig utan en borgerlig pligt, och kunde således äfven åt en annan uppdragas, blott den i allmänhet fullgjordes. Dock voro utan tvifvel sadana uppdrag i de första frihetskraftiga tiderna sällsynta, k apnens med frihetens sjelfförvärlvade rått utgjorde borga- rens ära, hvilken han inför riddare och adelsman var stolt alt visa. Ett förändradt krigssått var dock genast följden. Såsom öfverallt gällde älven i kri- get borgaren blott i massa, och han ställde äfven derfore först militäriska massor mot den enskilda ridderliga lapperheten, mot del på personlig kraft och skicklighet beräknade feodalrytteriet. Dermed begynte infanteriet återfå sin vigt i kriget. Vi- dare — borgaren bodde inom murar, dag och natt hans sköldar mot fiendtligt anfall; inom deras säkra värn skötte han sin verkstad, sin syssla, sina enskil- da och de allmänna angelägenheterna, trygg, om ock- så derute det ridderliga öfvervåldet herrskade på vå- gen eller nedtrampade skörden. Att försäkra dessa mil- rar, skulle snart bli en egen högst vigtig angelägenhet* Befästnings - och den denned förknippade belägrings-- konsten är först utgången ur städerna och var en borgerlig konst. Så väl till försvar och belägring af murar, som i strid å öppna fältet, voro borgrarne afven de första att begagna sig af det nya förfärliga medel, som skulle småningom skapa en ny krigs- konst, neml. krutet. De första kanoner, i början af en o fante! ig caliber, förfärdigades och nyttjades i staderna, liksom handgevären afven först genom borgrarnas skyttgillen kommo i bruk n). Deii gam- la adeliga tapperheten värjde sig med lagande harm mot dessa förderfliga nyheter, som förstörde allt hittills gällande krigsbruk, Förgäfves. De belästa- de murarna gjorde den i belägringskonsten oerlarne Riddarens fört villan, det i djupa massor slutna fot- folket bröt hans rytteri, och krutet, hvdket han för- bannade som en gudlös, djefvulsk uppfinning, sprid- de en förstörelse, mot hvilken han vai’ utan vapen, dä deii i striden syntes jemna den tappres och deil feges lott. Men alla dessa började förändringar skulle först utbildas çenom konungarna, sedan bruket af vä rf- Va dt krigsfolk blifvit allmänt: och afven deruti ha- de städerna varit deras föregångare. En represen- tation äfven för kriget har visat sig höra till det borgerliga ståndets natur. Denna krigiska represen- tation, till hvilken i de första frihetstiderna hvarje 'Sog borgare meà ifrer trängde sig, stolt att ieM ocU dö lör det hela, blef sedermera, dä samlimdsam.au föll och den materiella penningen med det enskndla intresset begynte intaga dess piats, dLven en ) ] «entation af och lor pennihgar. Kriget blef lego- knektens (soldatens) goro. Sä stridigt var likväl det- ta med alla förut gällande samhällsbegrepp, alt yr- ket ansågs i början for oärligt, och att de, som for penningar drefvo det, logos utom samhallet. De första soldater voro lösdrifvare, meiniiskor utan lag och hem, främlingar, afskummet af allehanda folk, som de stora inbördes krigen i medeltidens si- sta period kastat af sig, och som sålde sitt h£ och siii ijenst åt den mestBjüdande. Att i de nyare sta- terna fesdrifvaren är förfallen till krigstjenst, i stäl- let att denna tjenst fordom, så inom feodal systemet, som det republikanska, var en företrädesrätt, är ett ännu gällande bevis H de stående ärmeeruas foga ärofulla anor. - Liksom de Italienska städerna före- gått de öfriga i Frihetens förvärfvahde och försvar, så voro de älVcn de första, hos livilkä användandet af legoknektar blef tecken till frihetens och de re- publikanska dygdernas förfall. Man Hmer della bruk redan från början af det i4:de seklet i Italien. Dit cfverkommo då hopar äf krigiska äfventyrare från Sicilien, mest Spaniorer eller Almogavarer (så kab- lades afkomlingame af Christna och Saraceniska för- äldrar), som i de Spanska - Moriska krigen bb b n Svea IL 210 uppfödda till yrket, efter en fred mellan Sicilien och Neapel (1002) förblefvo tillhopa under sina an- förare, sålde sm tjenst till den mestbjudande, lika farliga för van och ovän, emellanåt röfvade på egen hand, och lefde som menniskoslägtets fiender. Med dylika band försvarade sig redan republiken Florens mot Kejsar Henric VII af Luxemburg (-f-iöiö). Alan hörde redan de rika Florentinarne saga, att tapper- heten ej vore någon borgerlig dygd : den kunde pas- sa sig for Tyskar, Fransoser och andrai deras ö- gon, Barbarer 12). Med sådana tänkesätt, som allt mer spridde sig i de Italienska republikerna, (och som allt från denna tid, jemte bristen på ett natio- nelt sammanhang, verkat, att tapperheten, som en nationaldygd ännu mest saknas hos Italienaren, eller ock blott visar sig i de första ännu i Italien renast bibehållna plantskolorna för soldater, neml. (röfvare- banden) var det naturligt, att de lejda hoparna, som handterade kriget som en födkrok, skulle förökas. Snart afgjordes all fejd blott genom sådana (bruket att leja Banditer ar i Italien blott den gamla seden bibehållen 1 smått), afgjordes, säger jag, föga blodigt for de stridande,* ty alla dessa band skonade hvarandra såsom kamrater, och man såg häftiga slagtningar, der blott en enda man skadades, och denne — genom ett fall af hästen; — men så mycket förderf- hgare for landet, som de gemensamt plundrade. Au- förarne för sådana band, de så kallade Condottieri, bestämde mer än engång i dessa tider Italiens öde. 211 bildade likäom en uppfostrings- anstalt för landets och städernas mänga små tyranner, förVarfvade valde och förstehattar, och bonden frän Cottignuola, som bort- kastat hackan för att gripa till det krigiska handU verket, kunde med namnet Sforza (vald) lemna sin son en makt, som gjorde dehne till Hertig af Maj- land (i45o). Frän Italien spridde sig seden att nyt- tja lejdt krigsfolk vidare. I Frankrike föddes sådana skaror isynnerhet al de Erigélska kiigens elände. De så kådade stora rotarna (les grandes compagnies) uppkominö, förande kriget, för sold och plundring, -Belials söner, krigare af åtskilliga nationer, utan namn,” säger den författare, som först riamner dem 15) fvid år i56o). Sedan förekomma de under många bcriämnihgar, bland hvilkä flere — t. ex. Ribalder och SkinnaVe — bära stäihpelii af deras bandtverk. De voro länge en landsplåga i Frankri- ke, som kriget beständigt framkallade och ater lem- nade efter sig. Vi fmha dem i Nederländerna, i Spa- nien, och i femtonde århundradet i Tyskland, der de af sin beväpning kallades Lansk nektar y oca voro för sin tapperhet öfver hela Europa fruktade och eftersökta. Särdeles berömd gjorde sig den un- der hamn al det stora, eller det svaiL. gaidet (Le gio Nigi'a, Les Bandes noires) bekanta soldatförenin- gen, ursprungligen Tysk, snart bestående af krigare ur alla nationer 14), som i tjeiist än hos en an hos en annan makt i åtskilliga delar af Europa (afven i Sverige under Konung Hans, emot Sten Sture den 212 äldrej i mer ärt ett halft årh un cl racle bibehöll sig tills den i Frans I:s nederlag vid Pavia förstördes (1520) i5). .Frankrike var den första stat, der man försökte att al sådana ströfvande band bilda ständiga soldater. Det skedde efter stillestandets afslutande med Eng- land (1444). FÖr att pâ en gång sysselsätta soldat- skarorna, (Les Armagnacs) som efter detta stillestånd ölversvämmade landet, och sin egen oroliga son (se- dermera Ludvig XI), släppte K. Carl VII dem lösa pa de ocmveitziska republikerna ’’dessa svurna fien- der till all al Gud föranstaltad makt och all adel” heter det i Fransyska manifestet 16). Här förstör- de slaget vid S:t Jacob an der Birs (det Schweitziska 1 neimopj læ) — lör Ludvig blodigare, dyrare än mån- gen seger, -- en stor del af dem, ohyggliga utsväf- mngar ig) , väns och fiendes förtvrflan och lörbittrin0' o & manga andra. De öfriga upplöstes under strängt för- bud att vidare stilta egna band, eller ock upptogos de i de sa kallade ordonnans-compagnierna (i44ö) och frisky [tar ne (Les Francs Archers 1448), genom hvil— ka i Frankrike lorst af alla stater grunden lades till en stående här, af konungen besoldad, och en- dast af honom beroende. Förändringen var liktidig med beständiga skatter (Taille perpétuelle i Frankrike fran 1445); och bägge dessa inrättningar äga ett så naturligt sammanhang, att de Öfverallt varit samtidiga. Redan Ludvig XI mer än fördubbla- de både utlagorna 18) och den ständiga hären, som han förstärkte med att taga i sin tjenst (från 1479) ett antal Schweitzare 19). Bondtactiken, att slåss for frihet och fädernesland, hade under mer än hundra- åriga strider mot Kejsare, Förstår och Adel af dessa republikaner skapat det yppersta fotfolk i Europa. Frän denna tid begynte de sälja sina armar, isyn- nerhet for Fransyska penningar, och ha se’n alltid gjort det. Tios ett pä engång fattigt och krigiskt folk kunde seden synas mest ursäktelig. Dock var dess införande redan ett tecken , att det gamla Schweitzi— ska ryktet för oöfvervinnerlighet snart skulle upphö- ra. Det upphörde ock efter slaget vid Marignano (1515). Men Frankrike hade gifvit alla stater ett exempel, som så mycket mindre skulle sakna efter- följd, som denna öfverallt var genom lika orsaker förberedd. Sedan ha i Europa beskattningssystemer- nas och de stående härarnas utbildning alltid hållit jemna steg. Så hade den ursprungligen republikanska repre- sentationen i kriget, nu blifven en betald repre- sentation , ett soldatvälde, gifvit konungarna det mäk- tigaste vapen i händerna. Annu voro likväl beskatt- nings - och soldatväsendet, dot oinskränkta väldets båda medel, svårt handterliga, endast ofullkomligt kända — och detta skulle fortfara, tills, med ökad näringsflit, handel och det 5:dje ståndets verksamhet, penningen, tillräckligt genomträngt hela samhäl- let, för att göra statens förmåga i alla riktningar lätt användbar. Ännu hade detta allmänna lösnings- medel alltför litet verkat. För mycket hängde ännu 214 qvar vid jorden, vid det gamla, obeqväma tillstân- det, vid de fordna personliga besvären. Konungar- iies inkomster voro väl ansenligt ökade, och att bat- tre beräkna sin stat hade deras Ministrar lärt af borgrarna; ty all statsräkenskap är utgången från stä- dernas kammar- och dretsel-väsende samt handels- husens bokhålleri 20). Dock voro ännu länge stats- inkomsterna alltför pjemna, för olikartade, i det he- la för obetydliga att kunna svara emot de utomor- dentliga utgifter ett krig efter nya sättet fordrade. Ännu länge bestod härarnas förnämsta styrka i för tillfället lejdt manskap, som i brist af sold genast var upprorsfärdjgt, och byars contanta allöning var svårare i den man penmngebi isten var stor och rän- torna på lån omådiigaai). Ej under, om man der- före i denna den Europeiska förste-politikens barn- ^oms^lder ser de största förelag hastigt afstadna, få en ringa, obetydlig, ja löjlig utgång, endast af en ögonblicklig penningförlägenhet, ser Fransyska vap- nens framgång i de Italienska krigen ofta bero af Schwejtzarnas sold för dagen, ser Kejsar Maximilian, pförmogen att betala sina lansknektar, nödgas sjelf tjena såsom frivillig i sin bundsförvandts (Henric VIII:s) lyär, och Carl V, beherrskaren af Mexicos och Perus skatter, ofta sta förlägnare iuföf sina sol- dater, an inför fienden. Felet låg hos Förstarna sjelf- va lika mycket, som i statsinrättningarnas ofullkom- lighet. Nyss inom samhället kämpande med så mån- ga mäktiga enskildta anspråk och knappt segrare öf- 215 ver dessa, hade de ej ännu lärt att i statens intresse se sitt eget, ulan lälo oftast bestämma sig af enskild- ta och rent af personliga afseenden. — Sådant ver- kade ombytlighet i planer, på samma gång, som kän- slan af nyförvärfvad makt ingaf böjelse for djerfva och äfventyrliga företag, och godtycklighet i all slags styrelse. Allt delta utmärker derföre ej blott konun- gamaktens första stränga grundiäggare, utan isynner- het den Förste-generation, som derpå följde, och som njöt hvad de förra beredt. Jag påminner - för att rättfärdiga detta omdöme — om de Fransyskt- Italienska krigen, i nyare historiens början, ut lorda för äfventyrliga eller orimliga ändamål, med så myc- ken blodsutgjutelse, så föga beräkning, så manga om- vexlingar af förbund och motförbund, lika lätt upp- lösta som ingångna: jag påminner om Henric Vill i England, med tyrannisk barnslighet smakande pä en- väldets alla frukter, om Kejsar Maximilians mång- faldiga planer, ibland andra den, att sjelf bh Påfve, om Frans Estes att bli Tysk Kejsare, om Carl V:tes att stycka Frankrike, o. s. v. — Afven sedan den ofantliga makt, som lyckan tillsammansgift och ho- pat i Carl V:s hand, syntes böra ge politiken mer omfattning och större ändamål, sedan dengenom den rivalitet emellan Österrikiska huset och Frankrike var grundlagd, som sedan genomgår hela nyare hi- storien, med huru föga skäl lägger man in i denna strids början alla en senare statskonsts betydelser! Eller hvem kan neka, att den så långvariga, så be- 216 römda «Iriden emellan Carl V och. Frans I börjades iner af personliga och tillfälliga än politiska skäl, fort- sattes af personlig förbittripg, och slutade utan att ens ha gifvit ett resultat angående det j em för else vis obetydliga Mailand, som dock var hufvudföremålet for en mer an tjuguårig kamp ? Man ser väl ofta menskbga företag ha do vlg’igaste föijder, fast dessa följder ej äro desamma, som upphofsmännen haft för ögonen, ulan ofta helt andra. M^n denna följ- dernas fruxlbarhet, än en om det närmaste ändamå- let misslyckas, gäller isynnerhet om de yttre föran- âringar, soin tillika äro inre förändringar i folksla- gens tänkesätt, tip oçh seder, och om de händelser, i hyilka ett stort menskligt eller nationelt intresse tilli- ka griper in, och är den osynliga makt, som upp- höjer ßem öfver all enskild beräkning. Idvarest ett sådant intresse fattas, (oçh, det fattas nästan helt och hållit i den Jhipopeiska politikens preludiçr, hvar- till oçk CarU oçh haps rivals strider hörer , hvarest blott Furstarna, oçh ej ti|li.ka nationerna, äro i fråga, der är all stpid i sig sjeff omärkvärdig, och har från tidens början blott gett nytt $käl till användning af pydspråket: h vad konungarna fpr skylla, l'å fo.lk en be- tala. (Quidquid delirant Reges, pledimlur Achi vi). Af Förstarnas större mak(, huru också använd, fpljde dock sjehmant ett större sammanhang emellan staterna. Detta stora statssammanhang, som redan begynte yttra sina verkningar, öppnade for den mest af enskildta tillfälliga afsigtpr ^pnu styrda politiken ^-7 likväl ett oändligt• storre fallt an förr5 och det ai af denna motsägelse — stora krafter styrda af sma in- tressen — som den första Europeiska politiken fick sin egen charakter. Motsägelsen, som ej kunde häf-, vas, skulle dock skylas, en Minister, som egente- ligen hade att arbeta för sin herres enskilda tycken, skulle dock tala och handla i namnet af statens väl. Deraf den stora vigt, som kom. att läggas pa for- merna -r- välgörande, sa snart formerna äro verk- liga, om än aldrig sa obeqväma rätts former -- dess- förutan blott ledande till konsten att under anstän- diga former bedraga. En sådan konst i stort blef nu politiken; och Förstarnas läromästare dçri hade Pr ester na varit, Ingen magt i Europa borde beßnna sig i större förlägenhet emellan hvad den var och hvad den skulle föreställa, emellan skenet och verkligheten, än den Påfliga vid nyare historiens början. Alltsedan den stora Schismen, alltsedan Concilierna, efter hvilka de Transalpinska och Nordiska nationerna redan förlo- rade allt hopp om en från kyrkans hufvud utgåen- de reformation, som så länge varit yrkad, blélvo Påfvarna till sina egentliga Interessen Italienska Föi- star, mest betänkta på bibehållandet eller utvidgan- det af sin verldsliga magt. De hade derigenom i sjelfva verket ombytt förhållande till Cbristenheten, ulan att hvarken kunna eller vilja tillstå det; emedan Rom aldrig går ett steg tillbaka, och emedan deias andeliga myndighet alltid förblel hufvudmedlet föi 218 vinnandet af deras verldsliga afsigter. Det var en falskhet i sjelfva förhållandet, som alltid föder dub- belhet och falskhet i handlingssätt. I Italien var dess- utom kyrkans öfverhufvud omgifvet af en mängd smärre oroliga stater, för hvilka, just genom gran- skapet, Påfven af ålder gällde minst somPåfve, och mot hvilka han måste bruka listens och klokhetens vapen; hvarföre det också egentligen var Påfvarne, som, begagnande sig af sitt stora Europeiska infly- tande, drogo för egna afsigter främmande magier in i Italiens angelägenheter, än använde dem mot Italienarne, än åter dessa mot de främmande barba- rerna, — sjelfva såsom en presterlig, det vill säga, till si i t väsende fredlig magt, alltid i behof af ett lånadt, underhandlad!, genom allehanda utvägar vun- nit biträde. Lägg härtill, att allt preslerskap genom de svårt förenliga andeliga och verldsliga fordringar- na, och den klokhet, som denna motsats oupphör- ligen skärper, i följe af sin natur, är det mest poli- tiska af alla stand, eller åtminstone endast genom den renaste christeligaste enfald kan undgå att vara det; och man kan föreställa sig, eller rättare man kan ej utan historien föreställa sig alla de medel, som ett gammalt förderfvadt prestvälde, satt i detta förhåilandp till Europa i allmänhet, till Italien isyn- nerhet , har använd t och behöfde använda för sina afsigter. Här är den schola, hvari Machiavell sjelf har gått. Så var Italien medelpunkten och lärosätet för en politik, till sitt väsende Machiavellism, som med Italienare och Prester, med Italienska Prinses- 219 sor (man iliogkomme Catharina Medicis) med Car- dinaler, som Ministrar, (och derföre finna vi under en läng tid sä många sådana af andeliga ståndet) med Jesuiter som biktfäder, spridde sig och styrde i Europa, så vidt menskliga sakerna med list och våld låta sig styras. Det går aldrig länge. Det har blott under vissa mellanrymder i historien, liksom då mensklighetens Genius slumrat, gått an att herrska genom de små medlen (alla de stora äro Rättvisans); och denna politik är så mycket vanskligare, som den sjelf med ail sin finhet ej ens är förmögen att ana sin egentli- ga fiende, och derföre, så snart denna rör sig, blott fäktar i luften. Grundad på egoismens beräkningar, är den också blott väpnad emot dessa. Dess första konst och kraft är att söndra, att sätta hvar man mot hvar man, att försvaga, upplösa de stora natur- liga och moraliska banden emellan menniskor, att förvandla allt i en massa af enskildta intressen, och — då menskliga väsendet alltid fordrar någon enhet — satta denna enhet i herrskarens enskilda intresse, i den klokaste och starkaste egoismen. Systemet hän- ger tillhopa så långt som dess förutsättning gäller, och faller öfver ända med denna, det vill säga, fal- ler så snart det högre gemensamma i mensklig- heten blir lefvande och eldar folken — och man kan nästan vara säker, alt ju mer den egoistiska po- litikens upplösningsprocess i samhället synes ha lyc- kats, ju närmare är utbrottet af den inre själarnas flamma, som, plötsligt utplånande, försmältahde, före- 220 nainle de«nskildU intressena till ett högre gemensamt, i lågorna till ny hérrlighet liksom omgjuter mensk- lignelens bild. Och hur skulle Machiavellismens an- hängare vara beredde pâ en sådan förändring! då den ej blott ligger utom deras beräkningar, utan äf- ven utom grunden för alla dessa beräkningar, nem- ligen det enskildta intresset, och hvars sjelfva möjlig- het det således är deras första grundsats att förne- ka . Också nalkas aldrig en sådan förändring, utan att de liksom genom ett hemligt mflytande förlora concepterna, mista sansningen, och i någon stor dår- skap och orimlighet sjelfva mest förstöra sitt välde. Det ar den egna åskluft, som föregår revolutioner och förvirrar sinnena hos de mägtiga på jorden. (Quos Jupiter vult perdere dementat). Jag har al- drig i historien kunnat betrakta delta egna fenomen, utan att ihogkomma det rysligt sköna och sub- lima stallet i Odysseen om det rasande skrattet af Förstarna, Penelopes friare, innan Minerva lemnade dem såsom dödsoffer i UJyssis hand. Skalderna äro Profeter. Så sitter äfven en slags vansinnighet (hämndstraffet för egna, ofta för förfäders skulder) via branten al alla stora samhällsbrytningar, och lyss- nar man till hennes stämma, så är det i förvända, förvirrade ljud den gamla rösten ur Orcus: ”Akten dödlige! Rättvisan — och förakten ej Gudarna!” (Discite justitiam moniti et non lemnere Diyos') Virg. VI. Dessa anmärkningar, i allmänhet lämpeliga på ^ila stora ur menniskans inre utgående revolutioner, 921 ma har isynnerhet vara på sin plats, då ti gå titt betraktelser öfver den märkeliga förändring af denna art, som i nyare historiens första tider träder oss till möte; Reformationen. Det är blott dess politiska sida, som här ligger inom gränserna af vår skärskåd- ning, dess religiösa endast så vida den från denförrä ar oskiljaktig. Derföre är det äfven ur den politi- ska synpunkten som vi betraktat llierarchiens för- derf, hvilket yttrade sig i den presterliga Machia- vellismen, hvars hufvudsate var Rom, och soni derifrån lörgiitade hela Europa. Vi ha genom våra betraktelser öfver denna Machiavellism och dess förhål- lande till ménsklighetens högre intressen, för hvilkas kralt och verksamhet den, (annars så skarpsynt), ej har ögon, älven charakteriserat den Påfveliga po- litiken i den tiderymd, som närmast föregick re- formationens början eller med denna var samtidig. Och vill man ha exempel på den svindel och van- sinnighet, (brottets eller dårskapens, eller begges), som i révolu i ionsluften fattar de förderfvade väldig- heterna; sa paminne man sig Alexander VI:s Nero- niska utsvafningar, Juhi II:s obändisa krigslust, Eeo X:s slöseri och sedelöshet, Clemens VILs, Paul den Mes och IV:s förblindade nepotism förenad med det ytterligaste, omattligaste nit för den Romerska sto- lens rättigheter — allt Påfvar, som regerade nyss före, under eller efter reformationens utbrott — al- la (såsom merendels Påfvarna) män af utmärkta egenskaper, — alla dock, dels ej erkännande, dels 222 föraktande, dels med oskickliga medel angripande den fara, som hotade eller som redan var för hand, och, genom den tygellösaste hunger efter inkomster och verldslig magt, gifvande christenheten af alla partier en oupphörlig scandal, under det förändrade tänkesätt undergrafde sjelfva grundvalarna föi' deras välde. Så kunde ett anfall pä éiflatet tända en löp- eld, som öfverfor Europa och förvirrade, kringka- stade, förstörde hela den hittills varande både ande- liga och verldsliga politikens byggnad. Reformationens väsende i religiöst afseeilde ar högst enkelt och ligger i följande grundsats: hvar och en är sjelf närmast ansvarig för sin salighet — ingen menniska, ingen kyrka, om hon ock kallar sig den enda saliggörande, ingen yttre, ingen andel ig myndighet kan åtaga sig detta ansvar. Men denna grundsats, som hänvisar menniskaii på egen förbät- tring, är den practiska christendomens eviga grund- sats. Att reformationen återkallade den, gjorde den åter lefvande i menniskors sinnen, är dess oförgäng- liga förtjenst, och derföre hade den en så oemot- ståndlig och varagtig verkan. Ty all förändring, som ej återförvisar menniskorna på det eviga, på vissa enfaldiga grundsanningar, är sjelf och till sina frukter föraängelig. Reformationen var ett sådant återförvisande på det väsendthga, practiska, lefvan- de i christendomen, och i afseende på denna sin in- nersta natur var den, ehuru nödvändigt börjande med en protest emot den gamla döda cerimonial- 225 tjensten och all munchristendom, dock i sig sjelf oberoende af det ena eller andra partiets theologi- ska system, är det än i dag och har till sina väl- görande verkningar ingalunda varit till någon viss bekännelse eller kyrka inskränkt. Det är af vigt, att fästa uppmärksamheten på detta universella i dess egenteliga väsende (ehuru offa det af partibitterheten biel bortblandadt och oigenkänligt), för att kunna för- stå det likaledes allmänna och oinskränkta i dess politiska verkningar, hvilka man merendels äfveii blott ensidigt uppfattat. Så hör man allmänneligen anmärkas, att reformationen gaf Förstarna större magt. -- Sannt. — De inre religions-oroligheterna i alla länder skulle nödvändigt (liksom allt hvad i en stat upphäfver den vanliga ordningen) lägga en utom- ordentlig magt i de redan mägtiga styrandes händer, da tvenne motsatta partier af dem hoppades allt, och pa visst sätt laue sitt öde i deras händer, villiga att med uppoffrandet af många andra rättigheter kö- pa sin tros seger. Sa gjorde det Spanska nitet for Catholicismen Spaniens Monarker, Catholicismens be- fästande i Frankrike och Österrike dessa länders För- står enväldiga, liksom Protestantismens seger i Eng- land, i norra Tyskland, i Sverige äfven stärkte och utvidgade Förstarnas magt. Utom dessa af sjelfva striden beroende fördelar inskränkte reformationen, i sig sjelf betraktad, det andeligas myndighet. Stån- det upphörde att i anseende till sina inkomster, sitt politiska inflytande, sin afhängighet af Romerska ■ * 224' stolen, bilda en af den verldslïgâ inAgten oberoende stat i Staten ; och om äfven detta egentligen gällde om de Protestantiska länderna, sträckte sig dock sam- ma Verkan, i följe af Pafvemagtens allmänna för- svagande , äfveii i sin man till de Catholska. Allt det- ta har sin riktighet; och onekeligt är, att reforma- tionen hade genom sina omedelbara och medelbarå följder kraftigt bidrog alt sladga konungamakten. Ic* ke dess mindre ar della blott en sida af saken, och med fullkomligt lika skäl kan â den andra påslås, att reformationen höjde, stärkte och befästade folkets frihet och magt. — Det är sännt, Hierarchien hade upphört alt vara en motvigt mot det verldsliga en- väldet-, och hvad af den återstod, slöt sig tvertom, för eget bestånd, till Furstanw, helgade, försvarade deras magt, och riktade den till trosförföljelser. Der- einot hade i den religiösa öfvertygelsens kraft en ab- solut gräns blifvit satt för allt godtyckligt välde. Det fanns åtminstone en punkt, hvarvid våldet, listen, ja äfven den grymmaste förföljelse-anda eller an- vändandet af alla sina medel måste med förtvillan om framgång tillstå: här är slutet. Det var i frå- ga om tron. Det fanns åtminstone en punkt, hvar- vid hvarje man var färdig alt säga: här måste mail mera lyda Gud än menniskor: — åtminstone en en- da punkt, der öfvermagten med beröfvande af lyc- ka, egendom, iif, allsiiilet hade vunnit; emedan man uppoffrade allt detta för sin öfvertygelsé; Och en enda sådan punkt är i fråga om friheten allt; ty 225 det godtyckliga värdet existerar blott genom från- varon af all fast gräns: en enda sådan upphafver det. En osynlig öfvertygelsens och tänkesättens magt hade uppstått, som, antingen den närmare förente Förstarna med folken, eller skiljde dem, eller sön- drade dessa senare sins emellan, dock alltid skulle sluta med att erkännas och göra sig, ej blott i re- ligiöst utan äfven i borgerligt afseende, gällande. Jag påminner om. de stora religionskrigens resulta- ter, Nederländernas frihet, Englands författning, det fattiga Svenska folkets genom striden för religions- friheten förvärfvade ära och magt. Så hade Refor- mationen på engång ökat konungamagten och folk- magten. Och här är stallet att fästa uppmärksamheten på en stor, af hela historien vitsordad, men föga beaktad sanning. Hvar och en förändring, som i allmänhet ger den religiösa principen hos menniskan nyttlif, höjer tillika på engång hela samhällets verk- samhet, ingjuter förnyad energi i alla samhällets elementer 22). Detta kommer både af religionens gudomliga oskuld i afseende på verldsliga nyttor och interessen, som också gör den i'ent likgiltig i afse- ende på formen af ett eller annat samhällssystem, författning, o. s. v., och tillika af dess alltomfattan- de, upplifvande väsende, hvarigenom den är all sam- hällighets rot; ty ingen gemensamhet emellan men- ..niskor är tänkbar, utan den högsta: en Gud, ett Svea II. 15 hopp, en tro. Den liknar deri ljuset, som upplif- var hela naturen, men, allt efter de föremål som det möter, brinner i olika färgor, utan att i sig sjelft någonsin upphöra att vara samma rena ljus. Så äf- ven religionen, den moraliska verldens ljus. Den lifvar allt, men skiftar i färgor, allt efter de olika sinnen, som emottaga dess strålar, ja kan, i de orena, råa, tända alla passioners brand; och genomgår likväl verlden — oskyldig. Strömmar af blod hafva men- niskornäs raseri gjutit i hennes namn, ulan att de kunnat sätta en fläck på hennes klädnad. Ve derföre dem som nyttja henne för verldsliga afsigter, som i henne vilja bruka ett politiskt medel i ett eller an- nat afseende! Sjelf undgår' hon väl deras råa till- grepp: hon gripes med menskliga händer lika litet, som himmel ens ljus. Men det är deras anda, som ur hennes strålar i förvillade själar blåser upp alla lidelsers flamma, och förvandlar till brand verldens ljus. Lemnen derföre henne i hennes eviga frid — J Statsmän, och utom edra egennyttiga beräkningar! Hon duger blott att tillbed j a. Tron er ej kunna förpakta ljuset, J Prester! Den minsta gnista J der- af förmån söndra från dess himmelska källa för jor- diska afsigter, blir en låga, som slår tillhopa öfver edra hufvuden. — Och ingen skall understa sig att leka med elden ! Med hvilken skickligare betraktelse kunna vi väl hänvisa så väl på religionskrigens ohyggligheter, som på de stora välgörande verkningarne af den nylif- yade religionen i allmänhet! 327 Vi sade att reformationen, såsom hvar och en förändring, hvilken medför ett upplifvande af den religiösa principen hos menniskorna, gal mer ener- gi åt alla samhällets elementer, förstärkte a ena sidan konungarnas och å andra sidan folkens magt och rättigheter. Liksom vi äfven sett den Calholska kyrkan under epochen af sin fulla verksamhet på engång utbilda feodalsystemet, och tillika under sitt skydd framkalla det borgerliga republikanska ståndet* Dermed ha vi äfven uttryckt reformationens för- hållande till de båda motsatta samhällssystemer, hvars utbildning under medeltiden vi betraktat, och efter hvilkas inre strider i nyare historiens början komm- gaine grundkide sin oinskränktare magt. Ty allt, hvad af feodalismen ännu återstod, hade samlat sig kring konungamagten. Adeln hade i detta afseendé mera återvändt till sin ursprungliga gestalt och be- stämmelse, sådan denna var innan med länens ärfte- lighet den af konungarna gjorde sig nästan oafhän- gig. Den hade åter blifvit en krigs- och hof- adel, hos hvilken den ridderliga andan tog en ny rigtning. Krigskonstens förändrade skick gynnade ej mera uteslutande den individuella kraftens utbild- ning. Man måste finna sig i det hela och sluta sig dertill. Detsamma var fallet i anseende till sta- ten i allmänhet, som fått mera enhet, hvarigenom den enskildtas betydelse och sjelfsvåld alltmera för-* svann. Nu var likväl adeln, såsom vi sett, till sin uppkomst och natur, ett stånd framfar de andra ut* 228 märkt genom politisk personlighet, det vill saga, fordrade att i staten personligen aktas och vara gäl- lande. En sådan fordran hvilar nödvändigt på den grundsatsen, att staten sjelf ej blott är ett allmänt, abstract väsende, utan äi’ en personlighet. Och hvar- igenom är han detta, om ej genom konungens per- son? Konungen är det personliga samhället; och kunga-orden: Jag är staten, som stundom blifvit hörda till allmän förargelse 20), kunna innefatta bå- de en ganska lofiig och en högst förkastelig mening, allt efter som de tagas. Det förra — om dermed förstås, att konungen omfattar alla statens intressen såsom sina personliga: det senare — omförhållandet är det motsatta, om konungen ej erkänner något annat statens interesse än sitt enskildta. Den förra meningen är, isynnerhet i en ärftelig monarchi, den naturliga, — så naturlig att den af enskildta afsigter styrda politik, som vi i början hos konungarna tad- lat, deri hade sin förnämsta ursäkt, alt nationerna, uttröttade af medeltiden« stora samhällsstrider, ännu ej voro någon ting, alt inga stora, allmänna, nationella intressen visade sig verksamma, och att således Förstarnas enskildta hade fritt spelrum och saknade en ädlare rigtning. Denna brist afhjelptes genom reformationen och de stora krafter den hos folken för och emot satte i rörelse. Det var omöj- ligt att ej erkänna, det härigenom i allmänna tänke- sättet en magt hade bildat sig, som nödgade Fur- starne att handla i en större mening, efter hvad den allmänna rösten utmärkte såsom det helas väl- färd, och således att utvidga, upphöja och förädla sina personliga ändamål till öfverensstämmelse med statens egna. Denna förädlade personlighet hos kon- ungarna bestämde adelns nya anda, eller var åt- minstone den idé, hvaraf denna anda lifvades. Ty konungen var sjelf på detta sätt en idé, en ideell personlighet, den personifierade staten; eller borde åtminstone i egna och andras ögon vara det, om också ej verkligheten alltid svarade mot denna nöd- vändiga fordran. Och da, om man engang funnit rätt på härftråden i det borgerliga samhällets laby- rinth, äfven de minsta saker få betydelse af det he- la och på ett naturligt sätt gripa in i den stora öf- versigten, så var det utan tvifvel denna fordran al en ideel, högre, förädlad personlighet hos konungar- na , (hvilken fordran tillika med en utvidgad konun- gamagt redan nödvändigt skulle uppstå) som i nya- re historiens början gaf dem den nya Titeln Maje- stät — ett ord som utmärker en egen blandning af magt, rätt, och nåd, och som man kanske lämpeli- *rast öfversätter med den personliga rättvisan, ö Denna skall nemligen Monarken i staten löreställa, det vill säga, ej blott den abstraeta lagen och dess utöfnmg, sasom af en embetsman, utan den lefvan— de rättvisa, som är lagens anda, nch som kan läm- pa, böja, mildra hårdheten af dess bokstaf, i de många fall, då högsta rätt vore högsta orätt. Derföre a5o är rättigheten att gora nåd en så väsendtelig Maje- statsrätt, att utan den Majestätet sjelf upphör; hvar- före äfven det var ganska consequent af den Lag- stiftande församlingen i Frankrike att neka konungen titeln af Majestät, sedan den Constitue- r a n de f ö r s a m lingen förut beröfvat honom rät* tigheten att göra nåd, och med detsamma upphäft allt det personligen adla i statens rättvisa. Så, om adeln utmärker det personliga systemet i såinhället, visar sig konungens Majestät, sjelft till sin ide- den högsta och ädhste personlighet, såsom detta systems glänsande medelpunkt och sol, till hvitken allt hänförer sig- Personlig trohet i Uf och död niot konungen blef adelns högsta ära, som den i uppofftingar och krigiska bedri't'r fiämför allt sökte ådagalägga, Sedan den gamla religiösa riddare- andan, mod den fordna författningens och den gam* la kyrkans lif slocknat, och adeln genom nafrättens våldsamheter en tid urartat fill den förskräckligaste vildhet, blef med den inre ordningens återställande inom staterna denkungliga Riddare-andan de» adlande princip, som åter höjde detta stånd till en stor glans och förträfflighet, Hvad var ej den Spanska adeln, innan Philip och fanatismen hämma- de, fördystrade det ädlaste folks krafter? Och livad var den ej ännu länge derefter? Hvad var ej den Engelska adeln under Elisabeth? Den Fransyska un- dep Henrik IV och i början af Ludvig XIV:s tide— s5x hvarf? Den Svenska under den store Gustaf Adolf? — Den Portugisiska tidigare, under detta rikes korta men sa rika hjelteâlder, de stora upptäckterna, och i glansen af de dagar, som Camoeiis besjungit? — Man kunde kalla det den adeliga perioden af Euro- pas historia. Om en sådan glans ej i lika mått spridde sig pä Tyskarnas och Italiens adel, så kom det deraf, att dessa länder mest saknade både en nationell och monarchi.sk enhet för rikedomen af sina enskildta krafter. De hade ensamna deri bhfvit efter, och skulle nödvändigt bli det. Begge hade nemligen va- rit brännpuncterna för hela medeltidens politiska sy- stem, det ena sätet för Påfve -, det andra for Kej- saremagten. Då ett nytt system uppstod, grundadt på en starkare konungamakt, och ett derigenom upp- kommet större politiskt sammanhang emellan stater- na, återstodo Tyskland och Italien, liksom det gam- la systemets ruiner, utan statsborgerlig enhet, och af sin fordna politiska vigt blott bibehållande det förderfliga företrädet att framgent vara en strids- och tummelplats, der de Europeiska magiernas fej- der utkämpades. Båda de politiska ideer, for hvil- ka Tyskland och Italien voro hufyudsatet, Hierar- chi och Kejsaremagt, voro föråldrade, hade mistat sin betydelse. Och om man äfven ej kan neka att don tankan sväfvat för Carl V, (och var det enda stora i hans politik) att återställa den gamla Kejsare- magten, som medeltiden åtminstone till ideen kan- 202 de såsom ett Europeiskt principal; så uppehölls lik- väl ej mera en sådan tanka af tidens anda och för- hållanden, måste derfore blott leda till krig, och hade, isynnerhet genom de hinder reformationen la- de i vägen 24), aldrig kunnat utföras, utan att, i stället för det sökta principatet i den gamla Kejser- liga betydelsen, leda till en despotiserande univer- salmonarchi: en tvetydighet, som gaf anledning till att, med rätt eller orätt, beskylla Österrikiska huset for sådana planer. Denna tvetydighet kan också en- dast förklara Påfvarnas högst besynnerliga förhållan- de. Man ser dem oupphörligt vackla, än understöd- ja Kejsaren för att genom hans magt dämpa refor- mationen, än åter plötsligen draga sig tillbaka, eller förbinda sig emot honom, intagna af den gamla af- unden mot Kejsaremagten, och befarande att denna magt, engång stadfastad, skulle förkrossa deras egen. Så skulle dessa båda magtei' med halft biträde och half fiendllighet förnöta tiden, tills reformationen genom sina både religiösa och politiska verkningar införde en ny sakernas ordning. — Sådant är ibland historiens lärorikaste skådespel. Det upprepar den vigtiga läran; att en gammal, förderfvad magt ej kan annat än fela, lika mycket hvartut den vänder sig, och hur den bar sig åt, med ail klok- het och list, ja till och med alldrasäkrast, om den någon gång för ombyte nyttjar redlighetens vapen 25); ty det ar dess obotliga sjukdom, att afven det go- da för den blifvit ett gift. Den är på alla håll i 255 sina egna nät fången. Här ligger förklaringen af historiens förskräckliga sanning, om huru fädernas missgerningar vedergällas inpå barnen. HVärje missgerning spinner en trad i detta föideif- liga furiernas nät, som håller ut genom tiderna. Hvarje skuld blir ett sänklod derpå, tills spånaden är färdig och i sina garn till fall insveper den per- sonligen skyldiga och oskyldiga. Hos Gud må den olyckliga, som bär på förfäders skulder, hoppas barm- hertighet. Historien känner ingen. Bort derföre med den förderfliga lära och statskonst, som undervisar hvarje närvarande slägte att blott tänka pa sin för- del, utan att tänka på efterkommande! Hvart och ett förvaltar allas gemensamma arfvedel, är derföre inför alla ansvarigt. Och just derigenom gifves ett minne, en efterverld, en historia, och en tidernas dom. (Die Weltgeschichte ist das Weltgericht. Schiller). På ett nytt sätt blef Tyskland ännu medelpunk- ten för de Europeiska angelägenheterna, derigenom att det födde reformationen och sålunda i annan mening förnyade sm gamla opposition under Kejsar— ne emot Rom, som naturligen var hufvudsätet för reactionen emot de nya meningarna: en reaction, som efter den första bestörtningen tog genom Jesuiterna en ordentlig form, ett system. — De 8o-äriga re- ligionskrigen följde först, (efter det tidigaste utbrottet och den derpå följande osäkra förlikningen i Tyskland) isynnerhet förda om Nederländernas frihet, under inre grufliga oroligheter i Frankrike, och under det Philip af Spanien å ena, Elisabeth af England â an- dra sidan, den mägtigaste Catholska, den kraftfulla- ste Protestantiska magten föreställa hufvudkampar- na — sedan, fortsatta och upplagande till ett äll- mänt Europeiskt krig, etter de bada Habsburgska herrskareslägternas, den Spanskas och den Österriki- skas, försoning, den deraf uppstående faran för den protestantiska saken, och sluteligen det hittills för Europa nästan främmande nordens afgörande delta- gelse i striden. Hvad skulle sluteligen kunna medla i denna strid? Efter inga hittills gällande grundsat- ser kunde numera, sedan Påfvars, Kejsares, kyrko- mötens alla bemödanden blott ökat oenigheten, de 2:ne religionspartiernas strid biläggas. Nödvändig- heten återstod, som sist slutar alla strider., hvilka ej annorlunda kunna afgöras. Men denna nödvän- dighet skulle vid partiernasjemnastyrka leda till er- kännande al ömsesidig rätt, sa mycket snara- re, om genom en Catholsk hufvudmagts, Frankri- kes, deltagande pä protestanternas sida i kriget, det- ta sjelf slutligen upphört att äga den förbittrade Cha- rakteren af ett blott religionskrig, utan mer fatt po- litiska ändamål, på hvilka allmänna rättsgrundsat- ser lättare låta sig användas. I detta afseende grun- dade den Vestfaliska freden en Europeisk folk- rätt; ej blott derigenom att den med uttryckliga fördrag bestämde Tysklands inre och en så stor del af de Europeiska staternas förhållanden till livar- andra (ty inånga sådana blefvo likväl ännu oafgjor* da, såsom striden emellan Frankrike och Spanien, emellan denna magt och Portugal, hela Österns föi- hållande till det Europeiska statssystemet) ; utan isyn- nerhet genom de grundsatser hvarpå den hvilade, emedan man i ett så nytt fall, som afgörandet af 2:ne stora religionspartiers anspråk, måste laga sm til- flykt till de allmänna reglorna af ömsesidig rättvisa och billighet. Af en praktisk folkrätt hade val Eu- ropa förut och under medeltiden ej alldeles varit i saknad. En medlande förlikande magt hade Påfven såsom Christenhetens erkända öfverhufvud utöfvat. Äfven öfvades denna ofta af Kejsarne, såsom Chri- stenhetens högsta verldsbga beskyddare. Men båda dessa magier hade i den närvarande striden, som skulle tillintetgöra deras gamla myndighet, tagit par- ti. Väl ser man ännu, genom on öfyerlefva al det fordna anseendet, Påfven uppträda såsom en (ehuru af Protestanterna ej medgifven) medlare i Vest'ak- ska fredsunderhandlingarna. Men hvad politiskt in- flytande kunde en magt väl bibehålla, hvilken, så- som den Påfliga, ej erkände och ännu i dag ej er- känner denna stora fred, som i så många alseenden grundade och bestämde det Europeiska statssyste- met? Kejsaremagten hade också i följe äf denna fred blifvit, äfven inom Tyskland genom de rättig- heter den gaf Furstarna, förvandlad helt och håller till en titel utan myndighet. Det fanns således ej ms skuggan af någon viss i högsta instansen dömman- s56 âe, verksamt medlande Europeisk magt qvar, och da den, som under medeltiden till ideen mer än i verkligheten funnits, blott varit inom Catliolska kyr- kan inskränkt (ty utom den fanns lika litet någon ratt som salighet), sä skulle, med detta bands bry-» tande och rättigheters erkännande äfven för kättare, helgden af rättighet blott som sådan och i sin all- männa menskliga betydelse också bli erkänd. Men detta är hvad först i egentelig mening förtjenar namn af Folkrätt, hvarmed ju i allmänhet menai en rätt oberoende af en särskildt stat, och just derföre äfven användbar på förhållanden emellan de stora, oafhängiga individer, som kallas stater och nationer? Denna rätt känner ej någon positiv domstol, lika litet som någon executif magt. Den har sin helgd och magt afvensom sitt ursprung endast och allenast af rättvisan i det allmänna tänkesättet. Så kunde en författare, d. v. s. en för snille och kunskaper röstägaude medborgare inom det all- männa tänkesättets republik, genom den stora ver- kan han hade på utbildandet af folkrättens idé, re- dan förvärfva sig en historisk vigtighet framför mån- ga Förstår. Det var Nederländaren Hugo Grotius genom sitt berömda verk: de Jure Belli et Pacis. Under det häftigaste religionskrig som rasade öfver hela Europa, under en partiernas bitterhet äfven e- mellan de olika tänkande inom samma kyrka, som Öfvergår allt begrepp, och för hvilken han inom sitt eget fädernesland nära blifvit ett offer 26), skref han, 25; landsflyktig, denna bok, hänvisande en förstörd, af passioner förhetsad verld uppofver sig pa det milda ljuset af den Gudomliga rättvisa, som pa alla mensk- bga förhållanden är lämpelig. Och så stort var be- hofvet af att finna någon ömsesidig föreningspunkt i strider, som synts utesluta allt begrepp om förso- ning, att få böcker haft en större, en mer välgöran- de inflytelse. Den fick en stor allmänhet, och snart erkändes dess stora värde älven bland de hcgi e och styrande, af båda partierna; ehuru den, författad af en uppriktig, men billig och mild protestant, med skäl kan räknas ibland reformationens egentligaste frukter. Derföre vann den också det ut märktaste bifall af Reformationens hjelte gerate Luther den stör- sta), af den odödlige Gustaf Adolf, i följe hvaraf Grotius, Oxenstjernas vän, sjelf älven lastades seder- mera vid Sverige, som, då det under nära 11 ar å den vigtigaste plats ägde hans tro och tjenst (såsom Svensk Minister i Frankrike (1654— 45), ej utan skal kan tillegna sig någon del af hans ära. Men på samma tid var hans aktning äfven stor inom oen Catholska kyrkan. I sjelfva Rom åberopades hans ar- bete med beröm 28), och småningom fick det ett slags classiskt anseende i alla folkrätten rörande fi å* gor, som det behandlar. Sjelfva bokens vetenskap- liga brister voro förenta med företräden, som gjoi de dess verkan allmännare. Ty förgäfves söker man i detta berömda arbete ett strängt vettenskapligt sam- manhang. Grotius gör sig ej minsta samvete af att for sin folkrätt antaga en flerfaldighet af prmdper? dâ han härleder den dels ur memiiskans samhalliga natur under förnuftets styrsel, dels ur folkslagens öfverenskommelser, dels slutebgeii ur Guds vilja 29)* Han betraktar sitt ämne mera som statsman än phi-» losoph, livilket redan synes af det ur tidens bchof hämtade skäl, som föranledde honom till arbetet 5o)* Eu hög politisk och praktisk anda ger detta den en- het, hvilken det i iheoretiskt afseende saknar. Det är ideen om en christelig Europeisk repu- blik, eller ett system af oberoende, men sins emel- lan genom Christendomens milda lättvisa förbundna stater, och sa inom som utom sig öfvande denna christeliga rättvisa. Har djupt en sådan försonande idee var föi' tiden ett behof, huru praktiskt vigtig den afven derföre ansågs och ej blott som ett theo- retiskt drömmeri, synes bäst deraf, att en konung sådan som Henrik IV i Frankrike kunde, redan in- nan den sista stora striden i det 00 - åriga kriget ut- bröt, ej blott ur sin egen stora själ fatta denna idee, utan äfven underhandla och rusta för dess utföran- de, då Ravaillacs dolk satte ett mål för hans dagar* Och hvem kan neka att denna herrliga, höga tanka hade efter Vestfaliska freden ett stort och högst hälsosamt inflytande på den Europeiska politi- ken? Man skall kamke skynda sig att anmärka un- dantagen för att bevisa, det ej rätten men våldet och intresset alltid styrt verlden: och gerna medges, att äfven nu dessa undantag blefvo alltför många. Lik- väl påstår jag, att ett statssystem, der, såsom i det nu bildade Europeiska, äfven den svagare njöt akt- ning och säkerhet, ett statssystem, under hvars skydd en blott oskyldig, ej meramägtig, frihet, sådan som den Schweitziska, små republiker sadana som de ita- lienska ända till San Marino, det lilla, men föi Europeiska tänkesättets historia sa vigtiga Geneve, de Tyska, fria riksstäderna, så många smärre stater i Tyskland och Italien kunde oafhängiga bestå join- te de mägtigaste monarchier; alt ett sådant system ej var möjligt, utan att vördnaden för den gudomli- ga rättvisan också var en magt ibland magterna. Exempel, sådana som de anförda, äro derföre i min tanka den Europeiska historiens triumf, oän- deligt öfverglänsande alla segrar och eröfringar, och allt hvad eljest i så rikt mått gör den utmärkt och Ivsande. Ty vill du ha en mattstock pa ett statssy- stems såsom på den enskildta statens verkliga lycka, fråga ej de mägtiga, de rika! De ma ölverallt, an- tingen rätten eller magien regerar, väl. Fraga den. ringa mannen, den laltige, om hans hydda, hans torf- va, hans skärf äro för honom lika skyddade och säkre, som för den mägtige hans palats och hans ägodelar, och har du funnit att, i ett statssystem, i en stat, vörd- nad finnes för någonting så heligt som den svages rätt, säg då djerft eller prisa med tårar, att ännu ej rättvisan är flydd från jorden! — Derföre är äf- ven här först stället att nämna ett ord om det be- römda Europeiska jemnvigtssystemet; ty det är utan en folkrätt otänkbart: otänkbart, såsom en blott jemnvigt af magt, utan att tillika vara en jemnvigt af rätt. Såsom sådant hade Vestfaliska freden först grundlagt det, som sådant befästades det, (efter den slutligen nästan allmänna reaclionen mot Ludvig XIV:s eröfringsplaner), genom Utrechtska freden, såsom sådant bestod det ännu, åtminstone till for- merna, ehuru med en alltmera försvagad, flyende anda, tills Polens högst skändliga delning (hvars brän- nande infami hvarje redlig man bör så långt ett minne, en historia går, intill tidernas ända föreviga) skulle yppa ett förderf hos jordens väldige, för hvil- ket den himmelska eller underjordiska Nemesis i våra dagars förstörelser haft det förtjenta hämnde- straffet tillreds. Man kan i allmänhet föreställa sig detta Euro- peiska jemnvigts-system äfven såsom en på jemn- lik rätt grundad jemnvigt emellan de strängare mo- narchierne, som tillika bibehållit mest af den gam- la feodalismen, och de genom en större frihetsanda ocjh republikanska grundsatser tempererade staterna. Dâ de förra höllo sig fast vid den gamla kyrkan, och de senare deremot isynnerhet utbildades genom reformationens inflytande, så var den stora religions- striden äfven en strid mellan dessa begge olika för- fattningars principer och friden, om ej en försoning, likväl en mildring af motsatsen dem emellan genom aktning för ömsesidig rätt. Det är i detta afseende oj utan betydelse, att en sjelf på Catholsk grund från sii början upprunnen och redan sa gammal rephbjjkj som det SchweiIziska Edsförbundet, först i Westfali- ska freden fick sin sjelfstähdighet uttrybkhgéri er- känd. Och hvilken ofantlig inflytelse hade ej den Nederländska Republikens efter sä långvariga stri- der vid samma tid erkända frihet! Blef ej denna Re- publik annu sedermera länge medelpunkten för he- la den Europeiska politiken? Hvåd vi nÿss an- märkte om det ena eller det andrå religiösa parti- ets politiska tendens, galler likväl blott om den Öf~ ver vägande syftningen, ty det är foröfrigt ej svårt att visa spår till b egge de motsatta politiska prin- cipernas verksamhet â hvardera sidän och äfven in- iiom den gamla kyrkan, hvilkèt mail likväl afven här har att tillskrifva Reformationen, mot hvars ty- sta mägtiga verkningar och det nya både religiösa och politiska lif, som derigenom i allmänhet väcktes^ den ej helt och hållet kunde värja sig. Af alla stater höll sig Spanien strängast vid det gamlà i alla af- seenden, q valde oblidkeligast h varje andedrag efter ny lifsluft, men dermed småningom ock i despotis- mens slummer sina egna krafter. -- Förgafveä flÖtö Mexicos guldådror genom den stelnade statskroppen: de lifvade den lika litet som (efter Portugals eröf- ling) Indiens skatter. Bada följde tvertom frihe- tens magnet, och tömde all sin rikedom just i det land j som, genom den kraft Reformationen lifvade, lösryck^ tes från Spanska monarchien, — hëml. de förenta Nederländerna. Hvad den stränga enheten verkadö Svea IL 16 242 i Spanien, följde på ett annat sätt i det söndrade Ita- lien genom upplösning vid ett likaledes uteslutet in- flytande af Reformationen. Det nedsönk i obetyd- lighet och gaf blott skådespelet af ett allt mera slock- nande religiöst och politiskt lif. Närmast kom till Spanien i grundsatser den Österrikiska moriarchien, utan att likväl, oaktadt Ferdinand II:s cch Leopold I:s förföljelser, lyckligtvis kunna* i anseende till den- na monarclhs så olika beståndsdelar, vinna samma dödande enformighet. Deremot träffa vi i Frankri- ke, under och efter de häftiga inre religionskrigen, jemte de stränga Catholikerna, som tillika här som nästan öfverallt voro en Spansk faction, äfven ett betydande parti m o d e r a ta, sotn , ehuru tillgifnä deri gamla kyrkan, voro tålsammare mot de nya reli- gionsmeningarhä, och äfven ined deras anhängare dela- de om ej helt och hållit de republikanska grund- satser, hvärtill dessa redan genom sin ständiga strid både med Hierarchien och konungamagten i Frank- rike skulle drifvas, dock en viss böjelse för borger- liga rättigheters: yrkande' och försvar. Delta parti höll medelvägen emellan det stränga Catholska eller Guisiska och de republikanskt sinnade Huguenotter- na, och är tillräckligt både betecknadt och hedradt genom den ädle Cansleren de l’H opil als namn 51), och derigenom att det var detta partis menskliga, rättvi- sare grundsatser, som med Henrik IV intogo thronen och slutade i Frankrike de 5o-åriga inbördes krigens för- skräckliga elände. Richelieu bröt sedan Huguenotterna 243 såsom ett politiskt parti; upphäFvandet af Nante.siska Edictet (1685), Ludvig XIV:s dragonuader förstörde dem såsom ett religiöst parti i Frankrike. Men den nämnda motsatsen emellan de stränga ocli modera- ta Catliolikerna upphörde ej derföre, ja så mycket mindre, att vara badö i religiöst och politiskt afse- ende verksam. Den yttrade sig i de långvariga häf- tiga stridigheterna emellan Jesuiterna och Jan- s e h i s t e r n a, afhvilka de föfra genom alla möjliga me- del bemödade sig att oupphörligen besvärja fiam den stränga Catholicismens fanatiska anda till stöd för Romerska hierarchiens myndighet; och deri hos Re- genternå alltför mycket lyckades ; under det deras casuistiska moral hös alla vältänkande väckte afsky, deras skygghet för allt ljus åtlöje; de senare deremot, yrkande på en mera praetisk, innerlig christendom, i allmänhet vida öfverträflande sina motslândarè^sâ i snille som bildning, både genom sinå mildare reli- giösa ocli friare politiska tänkesätt påminde derom, ätt de, ehuru uppriktiga Catholiker, likväl värmt sig vid det ljus, som de stora Relormatörerna upp- tändt Sa); Afven i borgerligt hänseende blef denna motsats mellan Jesuiter och Jansenister märkvärdig. Ty omisskänneligt är, att Jahsenismen bildade och underhöll i Frankrike en politisk opposition, som i- synnerhet ytttade sig i parlamenlerna, — sedan Ri- chelieus tider de enda, svàga motvigterna mot. en godtycklig konungamagt ; och det är bekant, att des- sa stridigheter fortforo tills förebuden af denna sista- alla sakers omhvälfning redan begynte i Frankrike visa sig. Att denna förskräckliga omhvälfning följde, att ej de bâcla motsatta partierna, hvilka, såsom vi straxt skola se äfven ibland protestanterna, och bos dem vida ärligare och kraftigare, yttra sig, icke inom den gamla kyrkan kom, såsom pa flera ställen mom den nya, till någon constitutionell jemnvigt, det bevisar bättre än något annat att Reformationens anda var hos folken det egentligen bildande och skapande i fråga om statsförfattning; hvarföre ock,hvarest den- na anda ej fick rum, följden var ett alltmera af ty- nande, endera i härda former sammankrympt eller i upplösning stagnerande samhällslif; hvarest den ater qväfd ej på sitt ratta sätt fick verka, utan sökte sig en re- volutionär utgång. Det kom i frankrike deraf, att den Fransyska staten, mer än någon annan Euro- ropeisk, förlorat all religiös hållning. I de prote- stantiska länderna grep religionen mer än någonsin in i statsförfattningarna, ja de hvilade egenteligen på densamma. Detta närmare inneiligaie sammamiang emellan kyrka oeh stat var en bland Reformationens vigtigaste verkningar. Âfven i de Catholska stater- na blef detta sammanhang efter Reformationen star- kare, innerligare än förut. Den Fransyska staten var deremot i sjelfva verket utan all religiös gaianti. jag säger i sjelfva verket; ty det är väl bekant, att den så kallade Gallicanska kyrkans friheter, som e- gentehgen skulle vara det utmärkande i den fransy- ska Catholicismen, endast hade politiska ej andeliga a45 fërem®, och hvad religionen sjelf angick, så uteslöt Frankrike allt verkligt afseende derpa fran sin poli- tik, ellei’ brukte den blott såsom ett politiskt medel. Frans I, Henrik IT (hvilka afven ej försmådde ett förbund med Turkarna på en tid, da dessas fanati- ska magt utgjorde en stor och verkelig fara för he- la Christenheten), förföljde, brände protestanterna inom Frankrike, på samma tid som de sökte och knöto utom Frankrike med dem politiska förbindel- ser. Richelieu, sedan han genom deras km vande, inom riket stadgat enväldet, grundläde genom prote- stantiska sakens understöd i Tyskland Frankrikes der- på följande Öfvervigt i de Europeiska angelägenhe- terna, och förberedde detta lysande Ludvig XIV:s tidehvarf, som likväl fläckades af de på engång grym- maste och orimligaste förföljelser mot den religiösa protestantismens sista öfverlefvor i Is rankrike. Med ett ord: af reformationen ville i allmänhet de l i an- ska Regenterna tillvälla sig blott och bart de politi- ska och yttre fördelarna, under det de från sig stötte och förföljde allt dess väsenddiga och inre; ja man kan kalla hela deras statskonst för en blott politisk protestantism. Denna fullkomliga skillsmessa mellan religion och politik (snarare detta underordnande af den förra under den senare) anföres gemenligen så- som ett särdeles prof på fördomsfrihet och såsom ett stort framsteg i en sann statskonst. Oss ger det- ta blott ämne till den i vår tanke högst vigtiga an- märkning, att intet i s j e 1 f v a saken falskt och dubbelt 246 förhållande gifves och fortfar, hvars förderfliga verk- ningar genom någon personlig skicklighet kan upp- häfvas. Det kommer af den stora s ak er nas ärlig- het, som är äldre än menpiskans och är naturens egen. Derföre hänmar sig allt i historien. Ty den- na samma blott politiska protestantism, utan allt re- ligiöst yasende, hvayi Regenterna föregått med exem- pel, blef sedermera i folkets sinnen förnämsta resul- tatet af alla Frankrikes religiösa och borgerliga oro- ligheter: förbittrades af kopungamagtens efter Lud- vig XIV förskräckligt tilltagande förderf: närdes ge- nom ett beständigt inflöde af de reformerta republi- kanernas politiska meningar från samma ort, hvari- från fordom de religiösa i Frankrike mest inträngt (nemligen från Geneve) 53) : bemägtigade sig efter Jesuiternas fördrifyande (1764) alltmer det allmänna tänkesättet: fick efter Frankrikes deltagande i det Ame- rikanska frihetskriget öfverhand och beredde så en revolution, hvars läror ej äro historiskt förklarliga, om man ej tillika betraktar dem såsom en öfversätt- ning i blott politisk mening af det mest republi- kanska protestantiska partiets grundsatser, utan den religion, som var sjelfva dessa grundsatsers lif och inre väsende, Sjelfva den atrocilet ^ordet har ej nå- got motsvarande svenskt), som i de revolutionära blodsscenerna kom för en dag, sedan den allt från de grufliga Huguenottkrigen 34) syntes ha slumrat, liar ett i en naturligen vänlig, glad, tapper och god- Iijertad nations character genom den Fransyska stats- konsten inristadt rysligt drag, en afkomling af delta samvetslösa boleri mellan politik och religion, som allt sedan Philip den Skönes tider i århundraden sa ofta utmärkt den Fransyska styrelsen. — F anatis- men är äfven såsom ärlig och pa egen hand förskräck- lig: men gjut i hans ådror intrigens gift och man har tigern färdig. Den rent af religiösa förstör, men medför möjligtvis sitt eget botemedel: den med en falsk och försåtlig politik beblandade, eller sedan al- la religiösa bevekelsegrunder äro uttorkade, rent po- litiska, dunkla, skarpa fanatismen är den bittraste frukt, som menskliga själen kan föda. Vi sade, att den både religiösa och politiska motsats, hvartill vi äfven finna spår inom den gam- la kyrkan ännu lifligare och kraftigare yttrade sig inom protestantismens eget område, och der födde på rättsgrunder bildade fria statsförfattningar : och det är detta yttrande, som vi nu gmria rättfärdiga. Redan de båda protestantiska kyrkorna, den Luther- ska och Reformerta, bilda tjll hvarandra en sadan motsats. Deras olika politiska rigtningar, da den re- formerta läran, ursprungen i republiker, äfven i sa- dana, i Schweitz, i Holland, i det republicamseraue England, isynnerhet utbildades, hvarepiot den Luther- ska mer gynnade den monarchiska magteu, hänvi- sa på en djupare olikhet i character dein emellan än man vid första anblicken skulle förmoda. Märkligt är äfven, alt nästan alla de serskildta seder prote-- 248 stantismen födde äro ursprungiia ur den Reformer« ta kyrkans sköte, i hvilken redan från början en princip af föränderlighet odi fortskridning visade sig vida mera verksam än i den Lutherska. En skarp- sinnig författare anmärker 55), att sjelfva grunden till denna skiljaktighet redan ligger i den första olikhe- ten mellan bada partiernas lära, så obetydlig denna olikhet ock kan förefalla den ytliga betraktarens öga. Den Lutherska läran om Sacramentet är derigenom vigtig att den erkänner liksom en hemlighetsfull kär- na i religionen, som för förståndets forskningar all- drig är fullt genomtränglig; emedan religionen vänder srg pâ engäng till det hela af menskliga förmögen- beterna och derföre ej ensamt af förståndet kan fattas, Men allt hvad i sacramentet enligt denna å« sigt är ett mysterium, försvinner nästan helt och hål- let enligt den reformerta förklaringen, som gör det blott till en bild, ett tecken. .Tag tillägger: skiljagtig- heten ligger ännu djupare, Ty besinnar man hvari denna religionens kärna, hvarom vi talat, denna o- förgängliga halt, som genom ingen förståndets söp- dringsprocess nånsin åtkommes eller går åt, egente-, ligen består, så är den ingen annan än G uds per-s sonlighet. Denna är det första enda, alla de an- dra omfattande, religionens mysterium, hvarpå alla mysterier (såsom sacramenlerna) hvila, emedan de vilja förutsatta ett Gudomens personliga förhål- lande till menniskan. Denna föreställning, i kraft af hyilken Qud ej är endast ett begrepp, en lag, ep srdning, ett abstract väsende, utan i natur och verk- ningar ett lefvande, personligt väsende, är väl för all christendom så gemensam, utgör så dess utmärkande kännetecken, att i ingen christelig be- kännelse den uteslutes eller ej erkännes. — Dere- mot kan den vara mer eller mindre rådande; och onekligt är att den reformerta kyrkan visar sig i detta afseende mer än den Lutherska såsom en blott förstånds religion, det vill säga utgår från en ab- stractare, opersonligare föreställning om Gudomlig- heten, ehuru den i ord och lärosatser i detta högsta Stycket af Gudaläran ej det minsta skiljer sig från den förstnämnda. Det märkes, utom hvad som är anfördt om sacramentet, isynnerhet af Calvinister- pas hårda lära om det ovilkorliga nådevalet (pre- dcslinationen), som i den milda och kärleksfulla chri- stendomen införer en dunkel och bitter fatalism» Men fatalismen i en eller annan gestalt, det vill sä- ga en blind lags eller regels eller nycks högsta oblid- kdiga herrskap är just det resultat, hvartjll hvar och en blott förstånds-religion, b var och en ur blotta begrepp förfärdigad Gudalära nödvändigt, om den är consequent, kommer; ty lårlekep, förbarmandet kan blott tänkas hos den per mdiga lefvapde Guden. Väl är det oss ej obekapt, att den nämnda hårda Calvins lärosats alldrig blef bland de Reformerte full- komligen alhpän, emedan de öfverhufvud alldrig kun* de, såsom Lutheranerna, förena sig om ett visst sy- Me.m, ptap tidigt söndrade sig i flera partier, men att. samma anda, som i denna sats yttrar sig hos dem var i början den herrskande, det visar den slags dy- stra fanatism för det abstracta, som röjde sig i hat och förstörelse - ifver mot allt hvad i Gudstjensten talade till känslan, all bild, all prydnad: ett hat, som gick så långt, att det äfven förviste musiken, såsom en verldslig styggelse, ur de nakna kyrkorna, och i allmänhet yttrade sig fiendtligt mot all lifvets oskyl- diga glädje; då deremot Luther, sedan han räddat det hufvudsakliga, det vill säga, åter aftäckt den eviga sanningens springbrunn, som uppväller ur det lefvande Guds ord, enligt sin gladare och menskli- gare charakter, i kyrkans yttre inrättning och sinn- ligt verkande medel ej mer skilde sig från det gam- la än nödigt var. Häri öfverensstämde på ett märkvärdigt sätt, i- bland de Reformerta sjelfva, den Engelska Biskopli- ga kyrkan med de äldre Lutheranerna. Orsaken till denna afvikelse är yäl förnämligast att söka i det sätt, hvarpå reformationen begynte i England, neml. med konungens förklaring, att han vore kyrkans öL verhufvud, hvaraf följde att nästan hela den gamla kyrkoinrättningen och de andeliga värdigheterna, oaktad t det sedermera förändrade lärobegreppet, blef ett monarchiskt arf, som från konungamagten an- sågs oskiljagtigt. Deraf den politiska charakter, som kyrkan i England fick mer än på andra ställen och allt sedan bibehållit; så att den Biskopliga kyrkans pch det likaledes i England snart mäktiga, strängt re- 151 formerta, puritanska partiets anhängare i allmänhet bestämdt äfven utmärka 2:ne motsatta politiska par- tier. En omständighet, som, da skillnaden emellan bägge hufvudsakligast syntes ligga blott i Gudstjän- stens och kyrkoregementets yttre inrättning, visar, att i fråga om religionen äfven mindre olikheter ofta häntyda på en djupare skiljagtighet i anda, än man skulle tro. Derföre ha theologiska systemerna spillt i verlden så mycket blod 36). Da i intet land den nya energi, som reformationen gifvit både åt det mo- narchiska (samt det dermed förenade feodal-elemen- tet) i samhället och åt det republikanska, yttrade sig i större strider, hade vigtigare verkningar än i Eng- land, så vilja vi förnämligast dröja vid betraktandet af detta exempel, såsom det fullständigaste historien hittills haft att uppvisa så väl på motsatserna, som deras slutliga rättsjemvigt, om ej fullkomligt inner- liga förening. Ingenting är märkligare än jemnförelsen emellan Tudorska ochStuartska husens regemente i England. Regenterna af det förra öfvade den mest oinskränkta magt; de af det senare mindre öfvade den, än gjorde i allmänhet anspråk derpå. Likväl förde blotta ansprå- ken de senare i förderfvet, då sjellva saken ej med- fört minsta fara för de förra. Orsaken är ej blott att söka i de personliga egenskaperna, hvari de Tu- dorska Regenterna öfverträffade sina efterföljare. De förre voro af naturen despotiska; man kan på dem alla lämpa den döende Voiseys ord om Henric VIII; ”han har ett rält försteligt hjerta, som ej vill sakna någon den minsta del af sin vilja.” De Stuartska (der ej fanatismen såsom hos Jacob II verkade mot- satsen) voro snarare utmärkta af milda böjelser. De- ras olycka korn deraf, att de med denna mindre energi i Charakteren likväl uttalade den oinskränk- ta konungamagten, såsom en trosartikel. Men theore- tiskt af de magthafvande uttalade prerogative!’ äro vida farligare, än de praetiskf verkligen öfvade* Man märker ej sammanhanget emellan de senare, som passera en efter annan. Först då de efter en prin- cip yrkas, blir delta sammanhang klart, och gör pre- roga^ivet i det minsta som. i det största for de an- norlunda tänkande lika olideligt. Man känner ueml. nu systemet, och delta gör, att det helas vigt och tyngd äfven kännes i hvarje dess minsta del. Striden blir straxt spelad in på den allmänna opinionens sto- ra, stormiga område- Derföre äro de theoretiska statshvalfningarna de mest genomgripande. Derföre ha bland de styrande ofta efterträdarne mer pliktat för despotiska begrepp, an deras föregångare för desp o tiska h an d 1 i n ga r. I det Stuartska huset var en viss monarchist, theori ärftelig, så mycket tjenligare att med och mot göra intryck på sinnena, som den. enligt tidens anda yar byggd på en iheologisk grund. Att Jacob I sjclf var tbeolog och författare bidrog dertill. Principen tog han från den egna läran i Engelska kyrkan om konungen såsom kyrkans hufvud, h varigenom konunga- magten uttryckligen helgades, ja fastades vid him me.- len. Det motstånd och besvär han al de fanatiska puritanerna i Skottland hade redan rönt, belastade ho- nom i den absoluta magtens grundsatser, och, från en främmande thron uppstigen på Englands, begyn- te han och fortfor med att vid hvarje tillfälle för- tälja sitt parlament, det alla dess och nationens rät- tigheter voro en gålva af kunglig nåd, och kunde återtagas liksom de voro gilha: alt konungamaglen var af Gudomligt ursprung, oinskränkt genom Gu- domlig rätt och öfver all lag 07), ehuru han med- gaf att en god konung ville inrätta sina handlingar efter lagen af eget fritt behag och för ett godt exem- pel. Denna monarkiska princip var tillika en hierar- kisk, och den absoluta monarchien ansågs från den höga kyrkan (the high Church) så oskiljagtig att blott den ena med den andra kunde stå och falla; hvadan satsen: ingen biskop, ingen kung ino bishop, no king) bief såsom ett valspråk i Stuartska huset. Sådant var det religiösa politiska system, som Ja- cob! nöjde sig med att öppet framställa, utan alla ty- ranniska afsigter, det är sant, men. också utan allt förstånd att kunna göra så höga anspråk gällande. Af den oinskränkta magtens practiska medel ägde och vårdade han inga. Icke penningar: — under det hans löjliga, slösande favoritism satte honom, midt under en alldrig af bruten fred, i ständigt behof, och bero- ende af detsamma parlament, för hvilket han predi- kade läran om den passiva lydnaden. Icke soldater; 254 dâ England ännu, saknade en slående har, och han sjelf fruktade en blottad värja. Ej engang ett lysan- de hof, då hans eget uppförande var utan värdighet, och han tillika hade den konungsliga enfald, att af- råda de höga från hoflefnaden, i stället för att deri- genom göra dem afhängigä 38). Med ett ord: af det absoluta väldet hade Jacob blott théorien, och var blott despot, jemt så mycket som han var pedant. Sä mycket snarare skulle läran blott verka såsom lä- ra, utkastas som ett stridsämne för allmänna opinio- nen, och blott tjena till en brynsten, hvarpå ett par- ti af helt motsatta tänkesätt ständigt hvässade sina vapeiù Detta parti var det strängt reformerta eller pu- ritanernas, som först i Skottland och sedan äfven i England fick öfvérhänd. Afven de ställde sig emot det förra partiet på en theolögisk grund. Talade för det kungliga den Engelska-Biskopliga kyrkans theo- ri och det föregående Tudorska husets pracliska regé- ringsgrundsatser, så talade för detta senare deremot en demokratisk theori i afseende pä kyrkans författ- ning, den lifligaste afsky för allt hvad om hierarchi äfven i det minsta yttre tecken påmint©, och ej minst sjelfva de olägenheter och förföljelser, för hvilka al- la non-conformiste!', d. v. s. alla som ej öfverens- stämde med den herrskande Biskopliga kyrkan, isyn- nerhet om de voro prester, så ofta utsattes.— Åbe- ropade sig det förra konungens gudomliga rätt, så åberopade sig det senare likaledes sin gudomliga rätt 255 att ej tvingas i sin öfvertygelse, och att de ej in- skränkte denna rätt blott dertill, det visade sig ge- nast, så snart de (såsom tidigt i Skottland) blefvo de mägtigare. Det visade sig nemligen att det presby- terianska presterskapet blott afskaftåt Hierarchien in- nom sig, för att så mycket väldigare öl va den i massa. Stat, regering, seder, allt ställdes under den oinskränktåste, andeliga censur, hvars bittra väsende man redan kan lära kännä af stiftarens, af Calvins och hans Consistorii regemente i Geneve: ett exem- pel, hvars efterföljd Johan Knox och de Skottska Reformatorerna låto vara sig om hjeriat. Det röjes bäst i deras behandling af den olyckliga Maria, af- ven innan hennes lifligheC upprorisk mot deri dödli- ga ledsnad och de sinnésplågor, hvarmed ett dystert, hatfulit nit å alla sidor henne onlgaf, störtat henne i bi ottets armar. Allt ägde desse män utom Evän- gelii andai Om ingen christelig sect kan med så mycket skäl sägas: ätt den var under lagen, i den theologiska bemärkelsen af detta uttryck* Deraf äf- ven dess märkvärdiga företrädeskärlek för det gam- la testaméntetj livars exempel och läror, isynner- het de stränga och hämndfulla, beständigt fördes i munnen. Från lagens ok räddade de sig blott genom att fly till en ännu högre, dunklare lag, nemligen den hårda predestinations-lärans fatalism. Och lär ser man tidens theologiska yttranden om de utval- das rättigheter att utföra Guds straffdomar 4o), så 256 kaii nian ej misskälina, alt förnämligast i denna ra fröet låg till den fanatism, som skulle yttra sig i sa förskräckliga verkningar. Det föttjenar anmär- kas, att det motsatta partiets^ den Biskopliga kyrkans förnämsta ledare i England voro just i fråga om pre- destinations - läran böjde för det mildare så kallade Arminianska 41) begreppet, som, i Nederländerna uppkommet, der först varit ett mål för de stränga calvinisternas fanatiska förföljelser, hvilka bidrogo att föra Oldenbarneveld på schavotten, och att göra Gro- tii olycka. I England utmärkte denna enda afvikel- se en så stor skillnad, att Arminianer sattes af det puritanskt sinnade parlamentet i samma class med Papisten, — (bägge förklarades lika för fäderneslan- dets förrädare och fiender (redan 1629) — och att isynnerhet från denna punkt liksom från tvedrägtens inre kä-rlia dess bitterhet spridde sig till det ytlie« Utan afseende på denna inre, enda väsendtliga olik- het kan man alldeles ej förstå, huru i sig sjelf lik- giltiga eller oskyldiga yttre handlingar och tecken -- ringen i giftermålet, korstecknet i döpelsen, bugnin- gen vid Jesu namn, den eller den snitten på pre- sternas kläder o. s. v. — kunde från början bli ämnen för en så häftig , ja rasande tvist. Det var en stor inre fiendskap, som här afladdade sig i de ytligaste punkterna, liksom den finaste spets kan electriskt lad- das med den dödande blixten. Den hårdare eller mildare tydningen af predestinations-läran var den inre hufvudsàkliga skillnaden, hvilken, derifrân utgå-' ende, röjde sig â ena sidan i en mer till känslan ta- lande Gudstjenst, i böjelsen för kyrkans, de andeli- ga värdigheternas, ceremoniernas yitre glans, i tal- samhet för all lifvets oskyldiga glädje, å den andra i en abstract fanatism, i hvars öga ej blott hvarje Spår af hierarchi, titan äfven all bild, all ceremoni, allt till sinnena talande var en styggelse, och allt nöje synd -- målning en äfgudadyrkan — musik ett skrän af oskäliga djur ej af menniskör — dans, lika mångä steg till helfvetet — theatrar satans capéller — folkfester, jullekar, slotteröl, majstänger—saker söm ledde till evig fördömelse 41). Under det en sådan sinnesstämning alltmer grep omkrihg sig i nationen, hvad verkan skulle ej en Lands 12) okloka företag, att alltmer återbilda den Engelska kyrkans hierarchi och ceremonier till likhet med den gamla, af den olyck- lige Carl I understödt med den monarchiska mag- tens hela vigt, föda? Isÿiinerhèt, som detta var be- ledsagadt af förföljelser mot alla nonconförmister, och visar den stora orimligheten, att möd hårdhet vilja göra de mildare grundsatserna gällande* Jag känner knappt något märkligare exempel derpå, än den förordning, hvarigenom Carl, för att tämja Purita- nernas dystra sinnelag, mindre tillät än påböd alle- handa lekar och nöjen för folket oni söndagsaftnar- na efter Gudstjensteil. Att neka deltagande häri^ var redan att görä sig misstänkt för åfvikelse från den herrskande kyrkan, och de puritanskt sinnad© Svea IL 7 préster, som vägrade uppläsa och befordra förord- ningen, straffades med afsättning eller suspension 43). Hvarest, såsom här, glädjen sjelf blir en partibitter- het, der är vansinnet i staten ej långt borta. Vi hä uppehållit oss med dessa betraktelser, för att sätta den i England följande hvälfningen i sin rätta dag. Det är nemligen onekligt, att den strid, hvars häftigaste utbrott här skulle yttra sig, föddes af en ur protestantismens eget sköte utväxt religiös motsats, — onekligt, att stridens theologiska betydel- se var den första och hufvudsakliga (hvilket äfven Hume erkänner) och att dess politiska verkningar blott voro deraf oskiljagtiga följder. Enligt den refor- merta kyrkans skarpare, mer revolutionära natur, som dref allt till det yttersta, ser man här en strid emellan ett ultra-protestantiskt, och ett annat (ehu- ru i protestantisk mening) ultrahierarchiskt parti, hvars ' politiska grundsatser härflöto ur deras religiösa. Det hierarchiska var nemligen genom konungens Supre- mat öfver kyrkan tillika ett ultrarojalistiskt parti, som predikade konungamaktens gudomliga, absoluta rätt ooh den oinskränkta hörsamhetspligteii, (the pas- sive odedience) för undersåtärne* Det andra redan genom sin ställning i staten uppfordradt att yrka lä- ran om motståndet (the doctrine of resistance) funno genom sina religiösa principer* ej blott ett sådant mot- stånd rattfärdigadt, utan, då ingen magt och rätt på jorden gick Öfver den, som tillkom de utvaldas för- Samling (the godly, såsom de sjelfvé kallade sig)? i dessa samma grundsatser snart ett ansprak att h e r r - ska; Och skulle då ej den författhing de i verlds- ligt afseende funno sig befogade att yrka, inrättas efter- mönstret af deras kyrkolötfatlning, lilvas af en repablicänsk, democratisk anda? Det abstractä väldet af en lag, en regele skulle nödvändigt i ena soin andra afseendet götfä sig gällande. Sa var det af en theologisk princip, som först deri borgerliga fri- hetens försvar mot eh godtycklig magt fick i Eng- land sitt egentligä lif; den derpå följande republica- nismens seger var tillika ett theologiskt systems ögon- blickliga seger; och lörkläringen både af detta mot- stånd och denna seger är af ett stycke, och kan ej ges förträffligare än med de ord en ledamöt af un- derhuset nyttjade i samma märkeliga pärlänient (1629), som i the petition af Right återfordra- de undersåtens säkerhet till person och egendom: om en man möter en hund allena, sade talarenj så är hunden rädd. Men har hunden sin herre ined sigj så skall han ängripä Säiiime inan, för hvilken Kari hyss flydde. Detta visar att lägre naturer tillväxa i mod och styrkäj öm de i högre väsenden ha ryg- gen fri: och sannerligen menhiskah, om hon i All- magten har ryggen fri, är ett slags allsmägtigt vä- sende. Alla ting ärö möjliga för den som tror, och hvar alla ting äro möjliga, der är ett slags allinägt, ”låtoni oss derföre” etc. 44). Dessa besynnerliga örd hå. ett omäteligt innehåll > så i sanning som villfarelse ? a6o lika glädjefullt i den förra, som högst fruktansvardt i den senare meningen; men de förklara allt^ för- klara, hvarföre oaktadt all föregående gäsning, upp- roret emot Carl I först bröt ut, sedan han i det va- deliga försöket att i Skottland införa den Engelska Biskopliga kyrkans författning och liturgi (1637) vä- gat angripa Puritanernas hela religions-begrepp — förklara hvarföre detta uppror, spridt till England och der utkämpadt i det långa parlamentets borger- liga krig, slutade med en act, som hittills ansetts o- möjlig och var utan exempel: ett konungamord un- der lagliga formel' (164g). Det var ett specimen af de utvaldas summariska process: ett prof af hvad den kan våga, äfven i villa och brott, som tror sig i Allmagten ha ryggen fri. Har man engång funnit en viss enhet i de menskliga sakerna — (och beror ej all historia på förutsättningen af en sådan ?) — så är ingenting in- tressantare, an att äfven betragta de hvaran- nan motvägande ytterligheter, hvari denna enhet söndrar sig och dock i sjelfva söndringen uppen- barar sitt väsende; nemligen derigenom att hvarje ytterlighet nödvändigt öfverspringer sig sjelf och uppjngad till sin högsta spits omedelbart förvandlar sig under uppjagarens händer till sin egen raka mot- sats. Den ratta meningen af det gamla ordspråket: alla ytterligheter röra hvarannan (les extrêmes se touchent) ligger djupt, ja i centrum af alla saker. — 201 Hvarföre röra de vid hvarannan,' om ej, emedan äfven ytterligheterna aro bundna af den lefvande en- hetens mått: hit skall du ga och icke vidare. Derföre framkalla de ovillkorligt sin egen mot- sats, störta den sjelfva med blind åtrå till mötes. Det är i sådana brytningar, som sakernas egen kraft (La force des Choses. Napoleon) kännbarast låter sig förnimma, — som den nödvändighet, hvars dol- da kraft eljest aflägse fruktas, stryker så lågt, att man känner sig fattas och föras af dess oemotstånd- liga fart. Det händer alltid, då den naturliga ord- ningen, jemnvigten på något stort och märkligt sätt blifvit rubbad, och ytterligheten är los samt drifver sitt förstörande spel. Detta förklarar ett besynner- ligt fenomen, vid revolutioner, hvilket hela historien bestyrkt. Betraktar man nemligen dem som förtje- na namnet, så skall man alltid finna att, sedan de kom- mit i gång, en afgjord minoritet i och ge- nom dem herr ska t. Hvari har hemligheten af dessa färres magt legat, i ett tillstånd, da alla van- liga band lossnat och mängden således syntes böra verka med den starkares rätt? — Den ligger i yt- terligheten, i det mod eller raseri som djerfs att uppkalla, lössläppa och påskynda dess fruktansvär- da magt. I en revolution herrskar den ende för ög- nablicket säkert, som med största kraft drifver den oaflåtligt framåt. Han herrskar med sjelfva sakernas kraft, — men måste också vara beredd på att under 26-2 ßet stormande hjulet hvarje Ögnablick kunna krossas. Ty alla ytterliga medel lia det egna, att de bli mä- stare öfver den som använder dem, och engäng sat- ta i fart, framskynda sig sjelfva tills den brytning inträlfar, som de med en hemlig dragningskraft stör- ta emot. — Så finna vi äfven, sedan den Engelska revolutionen kommit genom Puritanerna i gång, ett till antalet vida mindre parti, en minoritet såsom herrskande; emedan den genom de ytterliga grund- satserna och medlen förstått att bemägtiga sig den engång lÖsgifna revolutionära kraften. Det var de så kallade Independenter na, som först med sträng çonsequens genomdrefvo Puritanernas lära, och med detsamma öfverdrefvo den till ett motsatt resultat. De förra, som afstyrde all hierarchi i afseende på personer och ceremonier, yrkade den blott så myc- ket häftigare och med den hätskasle otålsamhet i det hela, såsom kyrkans, det andeliga ståndets, ett visst theologiskt systems absoluta herrskap; ty ehuru de i församlingens styrelse jemte de andeliga äfven upp- togo lekmän (presbyteri, äldste), stodo dock desse under det strängaste presterliga inflytande 45). Ett steg längre förde deremot Indepcndcnterna att jem- te hierarchien förkasta allt presterligt kyrkorege- mente, upphäfva all verkelig skillnad emellan ande- liga och lekmän, under åberopande af en inre upp- lysning och kallçlse, att i allmänhet förneka all an- nan skillnad emellan, menniskor, än den som upp- kom af deras framsteg i nåden, och med detsamma förkasta äfven i verldsligt afseende all annan rege.«» ring an de utvaldas; ty i strängheten af predesti- nationslärans fatalism öfverträllade de om möjligt Puritanerna. Detta och ett gemensamt hat mot hie- rarchi och papisteri var det hvari bägge ölverens- stämde. För öfrigt fördes Indepcndepterna genom sina grundsatser nödvändigt till tolerans i troslä- ror, då de mer åberopade sig på omedelbar jngif- velse än på något system eller på sjelfva det skrift- liga ox'det, och voi’o således härutinnan alldeles ve- derspelet af Pui’itanerxia —— de intolerantaste af men— niskor — ehuru de ur denna sect sjelfva utgått. Så ser man den mäst abstracta fanatism för en blind lag och regel plötsligen tända sig i motsatta ändan såsom fanatism för det oinskränktaste andeliga sjeLs- våld, detta, äfven vändt mot det verldsliga samhäl- let, i början föda hela den kraftyttring, som atlöljer hvai’je lossad, regellos styrka, sluteligen söndr^dt, splittradt, fÖrfinadt, ur anarchiens djup hastigt mog- na despotismen till mötes. Gången var densamma, som man i senare tider sett upprepad, med den enda skillnad, att den Engelska revolutionens religiö- sa halt här gjorde krisen ärligare, kortare, lättaxe, till hälsa öfvergående, hvartill Englands läge, som concentrerade dess krafter, äfven bidrog. Gången var, sade vi, densamma. Puritanerna, som blott åstundade lägga sin disciplins harda betsel i komm- gamagtens mun, eller, om de häftigare äfven hade en republicansk författning i sinnet, dock tänkte den 204: med bibehållande af det aristocratiska elementet i parlamentet ocli staten, nyttjade de af dem för gal- nmgai ansedde Independentern.a, att såsom ett slags enfans perdus lössläppas mot kqmmgsllga myndighe-j ten. Men dessa gjorde först brottet emellan parla-» mentet och konungen oboteligt, herrskade sedan ge- nom de ytterliga grundsatsernas magt, stiftade i si- na Comitéer Öfver hela landet lika många klubbar för dcias utspridande och revolutionära domstolar för deras utöfvande, vunno soldaten genom jemnlikhe- tens fanatism, förde konungen på stupstocken, pro- clamerade republiken, kufvade parlamentet genom arméen. -- Arméen och England kufvades afCrom- Well, en Imperator under republikanska former. Blott det christeligt - seeteriska tillsnittet tillhör hans tid. I hafven tagit hela statsmachinen i stycken — sade den olycklige Carl I till Parlamentet — hvilket af skicklige konstnärer ofta sker, för att rena hju, len från rosten. Verket kan återställas till sitt för- ra bruk och sin rörelse; men blott om det åter sammansättes helt, så att ej en nål fattas. — Lyck- ligt det folk, som efter en stor samhälls — hvälfning ännu äger malerialier qvar att återställa statens bygg- nad ! Det var ingen omöjlighet att ej detta kunnat ske efter Stuartska husets restauration på Engelska thronen. Folkmagten, som under revolutionen ut- mluat sig, ägde afven efter ytterlighetens försvag- ning tillräcklig kraft qv?.r, gtt ge en nödig mot vigt 265 mot ett godtyckligt valde. Cromwells usurpation var för kort (han hade den lyckan att slippa öfver- lefva sig sjelf) för att kunna förstöra genom inbrän- nandet af den militäriska despotismens vanor, var föröfrigt genom energi och glans helt och hållet eg- ïiad att höja national-andan. Jag skall göra Engel- ska namnet i verlden fruktadt som Roms, hörde man honom säga; och hans gerningar svarade ej illa mot så stolta yttranden. Alla Imperatorer äro till sin be- kännelse Romare. — A andra sidan fick det konungs- liga partiet, — neml. största delen af adeln, som hvarken utvandrat eller i olyckan förnekat sina tän- kesätt, — och äfven pluralité ten af folket, som gammal tjllgifyenhet, ledsnad vid borgerliga oredor, medli- dande ölyer ett oerhördt öde fästat eller återfört till den kungliga saken, — naturligen genom restauratio- nen ny kraft. Ögonblicket syntes vara inne att bå- da de statens krafter, som genom dessa partier före- ställes, skulle kunna sälta sig i det rättmätiga för- hallande till hvarandra, i den jemnvigt som utgör dep sanna friheten, sedan olyckans läror borde å bå- da sidqr bortslipat den öfverdrift, som forstörer* Att det ej skedde, dertill får man hvarken soka or- sakçn i den lörsummelse, hvarigenom man i första glädjen underlät att bestämma författningen, — den hade kunnat godtgöras — eller i Carl Ihs föraktli- ga, Jacob II:s inskränkta charakter, som förmådde den ena alt hemligen undcrgräfya den andra, att öp- pet angripa nationens frihet. Mot det ena som det 266 andra kunde man lära alt försvara sig. — Allt detta medverkade; men förnämsta orsaken till den följan- de katastrofen, som beröfvade Stuartska ätten thro- nen, var ostridigt denna slägts hemliga, snart öppet uttalade tillgifvenhet för Catholicismen, hvilken gjor- de en uppriktig försoning omöjlig, och emellan det- ta konungahus och folket skulle uppresa en oöfver- stiglig skdjemur. Redan Jacob I hade en frän sin monarcluska theori härledd böjelse för den gamla kyrkan, hvilken han ansåg för konungamagten mera gynnande, och leddes af denna böjelse till den för- vändaste politik, att neml. sluta sig till Spanien, den mäst Catholska magt i Europa, genom hvars be- kämpande England undei' Elisabeth först grundlagdt sin magt och sin ära och intagit sin vigtiga plats i det Europeiska statssystemet. Reformationen hade bestämdt denna plats, hade blifvit Englands politi- ska lifsprincip; och ingen Monark försyndar sig o- straffadt i detta afseende, försöker ostraffadt att kasta ett folk ur den bana, som dess anda och läge för det- samma bestämdt. Det gifves en stor naturlig, det vill säga, på sakernas väsende grundad politik; och denna är dess första grundsats. Jacob var det egent- ligen, som grundläde sin ätts förderf. Elan gaf he- la dess statskonst en onationell, främmande rigt- jaing. Derföre kunde, i det inre, vida obetydligare, egenmägliga tilltag, än dem Elisabeth utan fara til— sig, göra hans sons olycka. Hon handlade i 267 samma rigtnmg, livari nationen framgick, och det- ta gaf en känsla af säkerhet, kraft och lycka åt det hela, som vida öfvervägde enskildta olägenheter. De Stuartska Regenterna gingo en annan väg, nemli- gen mot strömmen; derföre var hvarje beröring e- mellan dem och nationen en smärta. Afven Carl I närde inom sig en böjelse för Catholicismen, un- derhållen af hans politiska theori och af hans Fran- syska gemåls inflytande. Hans Fransyska allians ska- dade honom lika mycket som den med Spanien sök- ta förbindelsen skadat hans far. Hans öfverlenman- de af några få skepp åt Ludvic XIII att brukas i belägringen af Rochelle, — hvilkas alla besättningar på ögonblicket deserterade, då de skulle strida mot sina trosförvandter Huguenotterna, gaf redan straxt i början af hans regering anledning till första bryt- ningen emellan honom och hans parlament (i62ö)46). Den visserligen högst ogrundade misstankan, att han gifvit anledning till Catholikernas rebellion och rys- liga blodbad på Protestanterna i Irland (i64i) var det som i England störtade honom. Den eländiga Carl II var en hemlig Catholik, på Englands thron en Fransysk pensionär, och stod i köp med Ludvic XIV om att mot en viss rund summa samt Ludvics bistånd mot hans eget parlament och Engelska na- tionen offentligen öfvergå till Catholska kyrkan 47). Jacob II, som gjort det af öfvertygelse (1671) och, ej nöjd dernied, i förtröstan på den Franska alliancen sokte införa Catholicîsinen i i’iket med ett så blindt, så hårdnackadt nit (på en tid då de från Frankrike fördrifna Protestanterna öfversvåmmäde Englands kustër och fyllde folkets öron med klagorop), att Spanien, att sjelfva Påfven förgäfves rådde honom till varsamhet IB), — drefs af denna fanatism , då kyr- kan och författningen på det nogaste sammanhäng- de, till de obetänksammaste, våldsammaste, grym- maste angrepp på allt hvad lag och frihet heter, el- ler för menniskor är dyrbart, och måste, — då Vil- helm af Oranien, kallad af hela nationens önsknin- gar, landsteg — öfvergifven af armeen, flottan, pre- sterskapet, adeln, af embetsmannen, af folket, af sina egna barn, från hvilka äfven religionen skill- de honom 4g) — när han ensam, utan att qvarhål- las , utan att fördrifvas, åt sig sjelf lemnad, gick om bord att i främmande land efterfölja sin flyktade gemål och späda son, måste, säger jag, då erfara, hvad det vill såga alt hafva slitit emellan konung och folk alla band. Så långt förde genom en kedja af oupphörligt stegrade fel en onationell statskonst det Stuartska huset. Likhet har med denna olyckliga konungaätts öde det som i Sverige träffade den till Catholicis- men öfvergångua grenen af Vasahuset. Och betän- ker man, att Johan III var såsom Jacob I och kon- ungarna af Stuartska huset sjelf en kunglig Theolog, som från det honom egna hierarchiska system för- û Gg des till papismen, och höga beprepp om sin kon- unsslisa maat — alt hans son genom dessa grund- satser, älven om han ej blifvit konung i Polen, nöd- vändigt skulle sättas i ett fiendtligt förhållande till den nationella rigtningen och med detsamma till svensk ratt och frihet: betänker man, att både far och son hade, liksom det Stuartska huset, (hvilket Sigismund äfven till Charakteren helt och hållet lik- nade) ett betydligt parti bland den högre adeln och presterskapet för sig; och att Hertig Cai'1, hufvud- mannen för det populära partiet, visade en tydlig böjelse för Calvinismen, dess läror och kyrkorege- mente, liksom Johan med sin lithurgi närmade sig till den höga Engelska kyrkan, så blir likheten än- nu mer i ögonen fallande. I Sverige som England stötte Protestantismens befästande såsom statsreligion och fastställandet af en protestantisk succession den från de dyrbaraste nationella intressena affallna kon- ungagrenen ifrån thronen. I Sverige som i England begynte efter dessa revolutioner, som på båda stäl- len återgåfvo folken åt sig sjelfva och slutade lång- variga borgerliga oredor, en ovanlig nationell kraft- yttring, som beredde Sveriges och har sedermera beredt Englands mäst lysande tidehvarf. Så långt går likheterna, — ej längre. Skillnaden är, att, en- ligt det nordiska mindre concentrerade både sam- hällslynnet och läget, i Sverige för den inre för- fattningen blott de första råa dragen skedde till det samma, som i det rika inom sig slutna England, — 270 under nära ett århundrade lemnade ät afgörandet af egna stridigheter — fullkomligt utkämpades, utbil- dades och kom till stadga. Hos oss kom en eröf- ringsperiod emellan. Och frän denna period och de förhållanden, hvari den inflätade oss, aro alla vå- ra inre hvalfningar, intill de senaste, förnämligast att härleda. Vi ha ett århundrade pliktat för att med 2 millioner menniskor en kort tid ha varit den första nation i Europa. Vi få trösta oss med, att en ärofullare skuld ej gifves att draga. Men just det- ta, att vår ära fått olyckans vördnadsvärda helgd och med dennas andakt bör i hjertats innersta be- varas, borde lära dem, som i ett tomt skryt oupp- hörligen föra den till torgs, att de ej känna hvar- ken hvad den har Gudomligt, eller hvad den har rörande. En svensk, som skryter, är utan tvifvel den odrägligaste varelse ; då både en gammal ära och långa olyckor borde hos honom ha inplantat den själens adel, som ejbehöfver göra sig gällande, eme- dan den är* Revolutionen i England af år 1688 ar isynner- het derföre märkvärdig, att den skedde efter en så lång genom inre oroligheter vunnen politisk erfaren- het hvarföre äfven frågor rörande sjelfva samhäl- lets väsende, som i andra statshvälfningar, der mag- ien och händelsen på förhand afgöra allt, ej ens kun- na uppkomma, eller bli undertryckta, här komma till fett offentligt nationellt afgörandé. De begge af oli- 2;i ka grundsatser utmärkta partier, som hittills, ömse- vis herrskande, delat samhället, hade derigenom slut- ligen fått en, äfven i theoretisk mening, rent poli- tisk betydelse. Denna hade alltmer utvicklat sig ur den religiösa differens, hvarmed de begyntes. Vi igenfinne både det fordna hierarchiska och det puri- tanska partiet, eftei* restaurationen och under Carl II:s regering, såsom ett hof- och ett land parti, sedermera kallade Torys och Whigs (från 1680); benämningar, hvilkas ursprung likväl visa, att skill- naden i religiösa grundsatser alldrig upphört att an- ses för ett hufvudsakligt kännetecken 5o). T venue motsatta samhälls —systemer hade genom dessa par- tiers under ett eller annat namn öfver ett halft århun- drade fullföljda stridigheter practiskt i staten ut- bildat sig, och visa ett af de interessantaste politiska fenomener. Hufvudskillnaden låg i det olika begrep- pet om den rättmätiga statsmagtens natur och ur- spiung, som a ena sidan härleddes från Konun- gens gudomliga rätt, och a den andra sidan från folket. Den senare grundsatsen hade Independenter- ha, under deras kortlifvade republik, redan offent- ligen uppställt i hela sin stränghet, nemligen i den mening, att äfven folket skulle regera^ hvilket också genast hade hfölje med sig den starkates rätt eller samhällets sättande uhder krigslagen och militarväl- det. Den hade efter restaurationen blifvit, ehuru i en mildare betydelse, fortplantad på landlpartiet, och hos dem, då Carl II var en ärelös förrädare af sitt ■ 272 folks frihet, sjelfständighet och alla rättigheter, fun- nit ny näring i det nödvändiga motståndet mot re- geringens förderfliga planer. Isynnerhet visade sig detta motstånd i deras upprepade försök att lagligen (genom the Exclusion bill) utesluta Hertigen af York, sedermera Jacob II, såsom Catholik från thronföljden : försök, som naturligtvis ägde det in- nerligaste sammanhang med den frågan: huru vida nationen äger att efter godtycke förordna om den högsta magten eller ej. Det Royalistiska partiet, som tillika var den höga kyrkans, motsatte sig ihär- digt dessa försök, tills följden verkligen visade att Jacobs bigotta Catholicism lände till statens oundvik- liga förstörelse. Dessa befunno sig då i del märkli- ga läge, att nödgas låta personen fara, lik« val med bibehållandet af den Royalistiska principen, som i Toryska partiets politik intill senare tider i England visat sig verksam. Revolu- tionen var derföre till sitt egentliga väsende ett för- drag emellan de tvenne olika samhälls-principer- na , eller deras representanter — men för att rätt- färdiga och förklara detta yttrande är först nödigt att ta de politiska theorier i betraktande, som i och genom dessa stridigheter utvicklade sig. Naturligt vär att eii sådan angelägenhets stora praktiska intresse, i nationens närvarande belägen- het, ej blott skulle gora alla dermed sammanhängande frågor offentligen och enskildt till ämnen för lifliga tntuldtliga debatter 51), utan afven for »ch mot syssel- 275 sälla skriftslällanie. Dem vi först vilja namna, ärö Sir Robert Filmer Och Algernon Sidneys Den förre hade i en nü längesedan förgäten skriftöa), men söm en tid både af hanä eget parti och mot- partiet ansågs för den bästa förklaring äf den rent Rojalistiska trosbekännelsen, bemödat sig att visa den konungsliga mägtelis Gudomliga ursprimg; tian åberopade sig pä Bibeln oeli Guds folks histöria. Men aa, ä Veii hos detta, koiiuhgainagien blott täck- te till en viss tidpunkt, gick han tillbaka till Patrik åreherna, med påstående att Abraham, Noach och framför alla Adanl redan Varit konungar. Deti koh- tmgsliga mägten härledde sig nemligeh från den fa^ derligä, hvarlöre ock det tillköinme konungarna eii lika omskiänkt magt ölver undersatarhä, soin en far öfver sina barri. Liksöm barri rëdan genörii fëdsëïn stå under den faderliga hiagteri j så afveii ùridéfsâ- tarne natürligeri rinder den konungs]igä: och lika öiri- Skränkt; sä att ingeri födeä fri^ ütah alla både till per- sorier och egendörti arö eil kühglig tillhörighet, hväf- öfver könungeri eftëf behag kan förfoga, utan ätt rinderSåtärne i något fall künhà göra ett rätimäligt inotståndj äldraminst afsälta sin Regent. — Man ser ätt det är deh theölögiska inoriarchismen genoiri »ar- iistridigheter framhetsad till sin yttersta stränghet; Eri ädlare representant af det rnotsattä tänkesättet kan ej finnas än frihetens hjelte och martyr Alger- non Sidneys och hans Dis c o urses Öii G över rist Svea IL i8 Ml en t äro ett så mycket mer rörande vittne för ho- nom, som i den orättfärdiga process, hvarigenom han fördes under bilan, just dessa skrifter användes i vittnens ställe emot honom 55). Han var en lå- gande republikan, al en sträng och. hög anda. Hans på dåd och skilten så rika lefnad, hans valspråk: — — Manus hæc inimica Tyrannis Ense petit placidam sub libertate quietem *) charakterisera honom ännu bättre än hans skrifter. De äro ställda mot Filmers påstående om konunga- magtens Gudomliga härstamning; hvaremot Sidney lärer, att Gud från början at menniskorna lemnat valet af regerings sätt: att således det ar enligt natu- ren, att folken regera sig sjelfva eller välja sin rege- ring: att all öfverhet (magistratical power), för att vara rättmätig, måste komma genom ett uppdrag från folket, dess magt således bero af de lagar, som det- ta ger sig sjelft, och dess form kunna af folket för- ändras, inskränkas, upphäfvas. Ehuru Sidney en- ligt dessa grundsatser äfven erkänner monarchien för en rätts-enlig författning, döljer han dock ej att han ger den republikanska företrädet, och söker med många grunder ådagalägga dess fördelar. Dessa bägge författare ha mer en historisk, än en philoso- phisk märkvärdighet, innehålla mer de genom parti- striderna practiskt å båda sidor utbildade begreppen, än nagon deras grund och härledning, äro mer mening *) Denna Land, Tyranners fiende, söker med syärdet frihe- tens milda ro. än lära. Märkvärdigare äro i vetten skapligt afseeii- de tvenne andra: Thomas Hobbes och John Locke 54). Den. förre, hvars lära i allmänna me- ningen blifvit liknamnig med den absoluta despotis- mens, är likväl, märkligt nog, den första, som theo- retiskt grundat samhället pa ett fördrag. Detta, sammanhänger åter på det närmaste med ett annat begrepp, som han älven först införde i vettenska- pen, och. lade till grund för samhällets theori, nem- ligen det så kallade na lu r-tills tåndet, såsom men- niskans ursprungliga* Vid ett så mångtydigt begrepp, som det om natur-tillståndet, skulle man vänta, att någon iakttagelse ur erfarenheten behöfde läggas till grund, liksom man äfven senare ser Philosopherna, under en viss period, isynnerhet i detta afseende ha vandt sin uppmärksamhet pä Amerikas och Sö- derhals-öarnas vildar, hvilkas rent naturenliga till- stånd con amore analytiserades och beundrades; ehuru, sasoin en författare (Fr. Schlegel) anmärker, det ibland dessa meumskor nästan alimänneligen ut- bredda menniskoatandet eller Cannibalism en, för den- na beundran innefattade någonting störande, hvilket man behöfde öfvervinna. Men d®t förhåller sig ej sa. Ideen om natur-tillståndet är en civiliserad rent Europeisk - philosophisk product; och då man sena- re vande sig till erfarenheten, var det för att på en redan fattad idé söka bekräftelse* Betänker man hvar- ifrån Hobbes närmast tog den, så synes mig den förklaring sannolikast, att den utgått ur Independen- 276 ternas Kira, som, uppliafvande alla genom samhället uppkomna skillnader, åberopade menniskornas ab- soluta likhet. Det var en ideernas hvälfhing utom både det borgerliga och naturliga samhällets grän- sor, som hade den förunderligaste sakernas omhvälf- ning med sig i följe. Floden dämmdes sedermera inom sina gränsor, men ett abstract begrepp åter- stod, såsom ett minne af detta genombrott, och har i de politiska theorierna speit den utmärktas te roll. Födt af den abstractaste religionsfanatism, hvarpå historien visar exempel, förlorade detta begrepp un- der philosophernas behandling afven det lif, som hvar och en känsla, förvänd eller sund, alltid ger åt tänkesätten, (sa fick t. ex. Independenternas lära, att graderna i nåden äro den enda afven borgerliga rang-ordning emellan menniskor, dock derigenom en verklig inre halt för känslan); blotta stommen, det nakna begreppet blef qvar, och fylldes efter god- tycko med ett än så, ån så sammankommet inne- håll; hvarföre ock ingenting är skiljagtigare än phi- losophernas meningar om rätta beskaffenheten af det- ta natur - tillstånd, ehuru de komma öfverens i att sätta det emot staten. Vår mening är ej att förneka detta begrepp all realitet, och vi komma i följden af denna afhandling att deröfver ytterligare förklara oss. Endast i den betydelse, neka vi motsatsen emel- lan natur-tillstånd och stat, att de skulle utesluta hvarandra, dâ tvertom de alltid äro lik t id ig a motsatser, och staten ständigt både inom och utom 2^7 sig är i arbete med ett alldrig fullkomligt upphöran- de natur-tillstånd, och deri just civilisationens fram- steg består*). Att tvertom fatta det, såsom ett blott yttre, staten föregående och genom dess inrättning helt och hållet dödadt tillstånd, är en lära, som ge- nom sina resultater upphäfver sig sjelf. Att Hobbes så skulle uppfatta och använda detta begrepp, der- till låg orsaken i hans philosophi. Han var nemligen en abstract Empirist, det vill säga, en af de philo- sopher, som af det yttre, ytliga i menniskan vilja sammanbygga hennes inre. Då detta härleder sig från den tankan att bäg- ge ej kunna födas ur någon gemensam enhet, att den- na enhet således blott är ensidigt möjlig, eller så att det ena är allt eller åtminstone det första och ursprungliga, det andra blott någon ting secundärt och tillfälligt, men då, om från början det inre ej är taget med, man från det yttre alldrig kommer till det utan genom en absurd förutsättning (t. ex. den, hvarigenom Empirismen af en bundt intryck gör ett begrepp, af en knippa sinnen — en själ); så är denna lära, ehuru mycket den åberopar er- farenheten, dock i sig sjelf den abstractaste lära, och tillika den som mäst utmärkt sig gènom grund- lösa hypotheser 55). Blottad på all själ och inner- lighet kan den blott förklara ett yttre genom ett an- nat yttre, en oväsendtlighet genom en annan ovä- ») I hvarje natur - tillstånd ligger fröet till stat, i hvarjo stat fortfar än ett natur-tillstånd. sendtlighet. Så fördes Hobbes på en blott ytlre, oväsendtlig förklaring af borgerliga samhället, och be- gynte med ett tillstånd, hvari han försatte den ab- stracta menniskan, sådan denna vore, ledig från al- la samhälliga förbindelser. Huru föröfrigt detfa till- stånd af Hobbes skulle fattas , derpå var troligen hans eget förhållande till Independenlerna, ur hvars jemn- likhets - fanatism han utbildat sin idé, ej utan infly- tande. Han afskydde nemligen hade genom sina grund- satser , som fastade honom vid det monarchiska par- tiet, och sitt läge, sasom Carl II;s lärare, och sin charakter, som var naturligen fruktande och mild, detta partis tänkesätt på det högsta. Så mycket sna- rare blef natur - tillståndets jemnlikhet lör honom blott en allmän förstörelse. Af de oinskränkta mensk- liga begären skulle i detta tillstånd födas en allas li- ka ratt till allt, och deraf nödvändigt ett krig af al- la emot alla. Ett sådant tillstånd skulle förstöra slag- tet, om det ej upphörde. Det kunde blott upphöra medelst ett fördrag, hvarigenom alla de enskildta viljorna underkastade sig en yttre tvingande högsta magt, såsorn uttryck af den gemensamma, säkerhet astundande, viljan. Detta underkastande vore åter nöd vändigt oinskränkt; ty inskränktes denna hög- sta magt, så måste det endera ske af en lika— då hade man åler den fordna striden — eller af en högre — då vore den högsta magten, ej den högsta. Häraf slöt Hobbes ocmotståndligen consequent: att demia magt ej af undersåtarne kunde bindas till nä-. 279 gra lagar — ty hvilken magt skulle förbinda den att hålla dem? — Tvertom, då först genom den ett till- stånd af fullkomlig rättlöshet upphörde, vore den sjelf på engång all magts och all rätts kalla, och i allt afseende obegränsad 56). Sa kom Hobbes från ett motsatt håll i statens theori till en ännu strän- gare despotism, än den Filmer härledt ur konungar- nas gudomliga ratt och det faderliga väldet: sträai- gare säger jag, emedan fadersväldet naturligen äfven innebar mildhet, här deremot all regering blott be- fann sig till undersåtarna i förhållandet af en ab- solut yttre tvångsmakt. Man ser att denna stat, som upphäfver natur-tillståndet föi’ att inrätta sig, äl- ven uppbäfver sig sjelf; ty osäkerheten mot väldet, hvilken dock skulle vara bevekelsegrunden för sta- tens inrättning, är det enda som i denna stat är säkert. Genom 2:ne grundsatser biel dock Hobbes fader för de sedermera herrskande politiska theorierna, och har haft det största inflytande; nemligen: sta- ten är en yttre tvångs - och säkerhets-anstalt — och: denna ansialt är genom fördrag uppkommen. Begge höra till det slags halfsanna satser, som just genom sin famlande halfhet äro särdeles tjenliöa att vidt och bredt spridas, och trifvas i den halfdag, som all- tid utgör massans upplysning. Det är derfore inte- ressant och högst nödigt att följa alla dyhka menin- gar på spåren till deras ursprung. Der kan man vara säker om att träffa dem i deras mäst bestäm- da, kraftigaste gestalt; ty ulan en ursprunglig kraft och bestämuhet banar sig ingen mening i början väg. Gar man nu till Hobbes’ theori, sä finner man ej blott de tvenne nämnda grundsatserna med stor klar- het uppställda, utan äf\en med en sa sjelflorstöran- de consequens utförda, att sjelfva det vidriga resul- tatet kan gälla fir deras gillliga vederläggning, Men denna consequens hos upphofsmannen yar för efter- följarne förlorad, De bibehöllo lika fullt principer, na, hvilket redan är ett bevis att de ej mera lika klart och bestämdt fattades; eljest hade Hobbes, som ur borgerliga oroligheter blott sökte en förtviflad ut- väg, bhfvit både den förste och siste anhängaren af sin egen theori, Betänker man orsaken, sa är den endast att finna i det allt större inflytande, som det abstract-empiriska tänkesätt vann, hvilket vi ofvan. före charakteriserat. Det förhöll sig till samhället som till menniskan, sökte sammansätta begges inre genom ytligheter, och kunde ej annorlunda; der- förc var det blindt för följderna af sitt eget system. Att staten är en säkerhets-anstalt kan ingalunda ne- kas; ja delta är utan tyifvel pfvprallt dess yttre, handgripliga sida. Emellertid befunne sig den, som endast ville sa förklara den, alldeles i samma villfa- relse, som den hvilken i menpiskan blott yille se den yttre, physiska varelsen, utan det lefyande sam- manhang, hvari denna står med den odödliga inre. Den mechaniska åsigten af staten är en blott på ett 281 större föremal använd materialism, som i samhället, om den äi’ consequent, nekar Gud, sjal och frihet. En blind, yttre nödvändighet återstår, och då denna ej kan förklara sig sjelf, så inkallas friheten endast i det behof, att inrätta den och sedermera sjelf gå un- der, d. v. s. den oemotståndliga tvångsmagten upp- står ur ett fördrag. Att detta fördrag, så fattadt, är en orimlighet, är väl lätt visadt. Ty hvart och ett fördrag skall äga någon ting förbindande, någon garanti; och då denna lära ej erkänner annan ga- ranti än en genom en yttre magt gifven, så förut- sätter ju redan sjelfva samhällsfördraget denna sam- ma högsta magt, som genom fördraget först skulle inrättas? Statsmagten, såsom en tvingande magt, måste alltid ha tvingat, eljest hade staten ej uppstått, och hvart och ett fördrag i detta ändamål varit utan kraft och verkan. Så ser man hur desamma, som, låtande samhället uppstå genom upphafvandet af ett så kalladt natur-tillsiand, i sjelfva verket beröfvat det all natur, och öfverlemnat det såsom en yttre tillfällig inrättning åt den fria öfverenskommelsen, sjelfva ej kunna fatta det annorlunda än såsom en blind nödvändighet, friheten blott såsorn sjelfsvåld, och lagen blott såsom despotism. — Så lider hvar- je ytterlighet ej blott silt eget qval, ulan nödvändigt älven den motsattas, liksom frossan också är feber. — Så drifver den ena motsatsen, för sig tagen, oupp- hörligt inpå den andra. — Försoning, enhet, frid, der andra blott se en yttre kamp oth förstörelse, finnas 2Ö2 endast for den, gom fallar sakerna i deras lefvande medeipunkt. Da denna helt och hållet saknas i det abstract-empiriska tänkesättet, så kan man redan på förhand vänta sig, att den förbättring den beröm- de Docke företog med Hobbes’ theori ej skulle kun- na häfva dess grundfel, hvilket är att fatta alla för- hå-ianden blott sasom yttr'e. För att på engång und- vika det despoliska resultat, som uppstod af Hobbes’ samn dls - tö. d ag, i hvilket folket gaf allt och behöll intet, hvilket åter nödvändigt följde af den grund- sats, att högsta magten vore odelbar, och endast odelad åt en regering kunde uppdragas, — för att, säger jag, på engång undvika denna ytterlighet, och den andra democratiska, som röjt sig i Independen- Lernas lära, enligt hvilken högsta magten ej kunde öfverlåtas, utan odelad förblef hos folket, — gick .Locke en medelväg, som förde till läran om stats- magiens delning; hvars egentliga upphofsman lian ar. Den högsta magten, anmärkte han, skiljde sig i Lagstiftande och Utöfvande magt. Den förra tillhörde folket eller dem, åt hvilka folket ville den uppdraga, den senare regeringen : och en higlik- mätig, fri författning vore endast den, hvari dessa båda magier funnos åtskilda. Man ser således att han i stället för den absoluta öf v er vig t, som Hob- bes inrymde åt högsta magten, ville genom delning införa «n j em avigt: och det är från denna tid som balancen emellan magierna i staten spelte en sa 285 vigtig roll i theorierna, och blef politikens högsta uppgift och egentliga arcanum. Om denna jemnvigt skall äga någon verklig betydelse eller ej, kommer likväl helt och hållet an på sättet burn den fattas och yttrai' sig. Den kan ha en ganska sund mening. Men menar man dermed blott tvenne eller liera i staten hyarann motvägande yttre magter, eller i all- mänhet en jemnvigt af magt, så är jemnvigten sjelf endast en förklädd för ögonblicket hvilande fiendskap, och Hobbes skulle med skal kunna invända, att det- ta blott tjente till alt inom sjelfva den högsta magien förlägga den strid, som just genom inrättandet af en högsta magt bordt upphöra, och utan hvars upp- hörande natur-tillståndet, som alltid yttrar sig i strid af like mot like, ej heller upphört. Inka- stet är ovederläggligt, så snart man, såsom Locke, befinner sig med Hobbes på lika grund. Ett tredje måste kunna uppvisas, hvari dc skdlda magierna aro ett och kunna förenas. Men uppfattas det!a tredje blott på ett yttre, mechaniskt sätt; så är dermed hel- ler intet vunnet. Af fruktan för despotismen skulle Locke bredevid delta tredje högsla ännu alltid behöf- va sätta ett fjerde såsom motvigt, Hobbes af fruk- tan för anarchien öfver dessa bägge ett femte, såsom åter det högsta; och så i oändlighet. Sådana aro den mcchaniska statslärans oupplösliga svårigheter. Alt åler Locke befinner sig på denna grund är klart af hela hans philosophies charakter, som nödvändigt skulle leda honom (ehuru hans adla practiska lif in- galunda var inrättadt efter dessa grundsatser) att hos staten såsom hos menniskan öfverse och förneka det innerliga och ursprungliga: hvarföre den också för honom endast är en yttre isynnerhet till egendomens säkerhet gjord inrättning, utgången genom fördrag ur ett abstract natur-tillstånd, hvilket han antar li- ka med Hobbes, ehuru olika beskrifver; det är yt- terligare klart genom följderna af hans lära. — Hvad var det politiska hufvudfel, som efter Generalstater- nas sammankallande, i stället för omskapandet af den godtyckliga magten i en laglig, och införandet af en fri författning, redan genom första Constitutionen stör- tade Frankrike in i revolutionens hvirfvel, och med hvarje följande constitution dref det allt längre fram pä samma bana, tills det revolutionära kretsloppet var fullbordadt? Var det ej framför allt det blott bok- stafliga, mechaniska begreppet om den Lagstiftan- de och Utö f vande magt ensnödvändiga söndring, som gjorde, att man trodde sig ej nog strängt kun- na uppdraga begges gränsor, för att få hvardera ren, så att de constitutionella paragraferna egentli- gen föreställa skyldtvakter emellan tvenne fiendlli- ga magter? Också förhöllo sig dessa begge abstrac- ta, från sin enhet lösryckta magter, till hvarandra såsom fiender; och den lagstiftande magten förstör- de den exsecutiva (hvilket var Republiken), för att sedan i sin ordning af denna bli undertryckt och pppslukad (hvilket var Napoleonismen). Och kan 285 man neka att ej dessa grundsatser voro consequent utvicklade ur Lockes theori ; liksom den Fransyska materialismen i allmänhet blott var ett utbildande af den Lockiska philosophien? — Man hör nu i Frank- rike de hasta skriftställare påstå, att man alldrig der* velat annat än den Engelska Constitutionen. — Detta yttrande innefattar en tvetydighet, som det lönar mö- dan att upplysa. Ej den Engelska Constitutionen vil- le man, men väl ett fullkomligare utbildande och an- vändande af den theori, pa hvilken man trodde denna constitution grundad, fast ofullkomligen grun- dad. I sig sjelf ansåg man sig ha gjort ett steg Iram om den, så stort, att det kunde jemnliknas med ste- get från politiskt barbari till upplysning: och äfven ur Madame St a els äldre skrifter skulle man kunna anföra tillräckliga bevis på denna tanka. Att den theori, som låg till grund för de revolutionära con- stitutionerna icke var den hvarpå Englands hvilade, blef bäst genom resultaten af dessa constitutioner klart. Emellertid voro dessa från början consequent utbildade ur den Lockiska theorien; och denna inne- höll ju ock den Engelska författningens principer? Derpå tillåta vi oss att tvifla; snarare skulle vi med- ge att Lockes politiska skrifter innehålla den Engel- ska författningens resultater. Och detta senare, hvilket åtminstone till en del «å förhåller sig, förklarar äfven hvarföre hans poli» tiska theori just i England fick ett Classiskt anseende«- Lockes Treatises o f G o v e r n m e n t ? som utkom- mo i68g, voro nemligeu ämnade att rättfärdiga den revolution, som stadgade Englands lyckliga författ- ning. Författaren hade derigenoni den stora fördel, att de resultater, hvartill han skulle komma, redan voro i verkligheten gifna; han underlade dem blott sina principer. I sammanhanget mellan bägge lig- ger hans svaga sida; ty detta sammanhang är löst, otillräckligt och finnes ofta blott genom en stor tve- tydighet, hvarigenom han förutsätter det som skulle bevisas. — I det hela är hans skrift en partiskrift, full af snille, författad i andan af Whigska grund- satser, men tillika innehållande mycket, som hvar- ken consequent följer ur hans egna eller hans par- tis principer, ulan som var för alla partier en ge- mensam följd af Engelska statens stora politiska lif. Och detta gemensamma goda, practiskt mildrande al- la en ensidig theoris ytterligheter, anse vi för det bästa i hans skrift. Förhållandet ar märkligt, i af- seende pa hela den Engelska philosophien efter Locke. Ty hvem känner ej, att alla de djerfva, ja farliga Philosophemer, som utgingo ur det abstract-empiriska tänkesättet, och i Frankrike onekligen hade ett högst menligt inflytande, från England leda sitt ursprung, och der först visade sig i sina bestämdaste och för- vägnaste yttringar? Icke dess mindre ser man dem der ej på långt när ha samma förstörande verknin- gar, utan liksom genom en egen hemlig kraft neu- traliseras , göras för staten oskadliga. Ingenting be- 287 visar bättre, att Engelska författningens väsende låg djupare än alla dessa theorier, och af dem. ej kunde nås eller antastas. Men dess kraft var det, som gjorde alla deras förvillelser oskadliga; dess sto- ra practiska lif var det, som fällde alla abstractio- nens bubblor, så snart de kommo det nära. Då der- emot i Frankrike man ville lägga det till grund, som i England blott var drägt och yta. Ty vi ha egentligen i den afsigten genomgått de anförda theorierna, att kunna skilja ytan från det vasendtliga. Menniskors meningar förändra ej blott sakerna, utan lägga sig afven, sedan en förändring är skedd, utanpå det skedda, och ge det sin drägt, sin färg. Likväl måste nian skilja emellan denna meningarnas föregående och efterföljande verkan. Ty ingen förändring i verkligheten ar ett rent resultat af en menings eller visst tänkesätts inflytande, utan af en conflict mellan olika verkande meningar. Af- ven den segrande är modifierad af sin motsats, har måst erkänna och med sig i gemenskap äfven upp- taga sin fiende, ehuru i mildrad form. Sådant är öf- verallt det verkliga förhållandet. Deremot är det i färg och klädnad af det skedda, som den rådande me- ningen visar sitt obegränsade herravälde. Ty den till- skrifver sig allt, från den utgår det ljus, hvari hela förändringen synes, och den ytliga betraktaren tar färg för sak. Särdeles lärorika aro dessa betrak- telser, tilläijipade på vårt närvarande ämne. Den En- 288 gelska revolutionen var fullkomligt en national,sak j ej en partisak. Försvararne af det konungsliga väl- det och af folkets rättigheter , Torys och Whigs, voro i hufvudsaken fullkomligt ense ; i fråga om form och satt visade sig inflytandet af de olika meningar- na. De förra eller Torys, som måste medge ett undanlag från sin politiska lära för det allmänna bä- sta, sökte naturligtvis på allt möjligt satt att rädda sin consequens, att så skickligt, som sig göra lät, för- binda det nya tillståndet med de gamla meningarna^ De senare eller Whigs befunno sig deremot i för- hållande till hvad som skett på sin egen grund; ocli af deras lara skulle nödvändigt hela revolutionen få sin färg; så mycket iner, som denna lära af ett så öfverlagset snille som Locke theoretiskt framstäl- des. Så kom Lockes theori att gälla för Engelska constitutionens theori; ehuru det utmärkande i den- na constitution var, att, jemte det republikanska ele- mentet i staten, i organisk verkan och motverkan upp- taga det feodala - monarch iska $ som i Lockes theori consequent utförd, alldeles ej kan äga någoii plats. Vi belägga med historiska bevis dessa yttran- den. — I den convention eller det interimsparlament, der år 1688, i anledning af Jacob II:s flykt och Stu- artska husets nödvändiga uteslutande från thronen, de högsta politiska frågor med så lärorik utförlig- het debatteradesi finna vi båda lärorna, såväl deras, som från folket genom ett fördrag härleda all magt, som deras, livilka i den högsta magten se en Ur- sprungligen Gudomlig ordning före allt fördrag, med tillämpning på det närvarande utomordentliga fallet, emellan Whigs och Torys yrkade. Det hörde till den feodalistiska naturen af de senares princip, att man skulle finna de fleste af dem i öfverhuset, eller i det constitutionens element, som utmärktes af per- sonlig représenta lion och arfteliga företrädes-rättig- heter. — Så förhåller det sig ock. — Det hufvud- sakliga innehållet af underhusets uppsända bill: i)att statsmagten vore genom ett fördrag, 2) att genom detta fördrags brytande och sin flykt ur riket kon- ung Jacob II afsagt sig kronan, blef i öfverhuset äm- ne för lifliga debatter, ej derföre att man icke ville förändringen, utan emedan man ville i formen vara consequent, hvarföre isynnerhet förslaget om ett regentskap bragtes, ehuru förgäfves, å hane. Blott med en pluralitet af 53 röster mot 46 afgjordes den förra frågan jakande: den senare väckte ännu större svårigheter, i och för sig sjelf och emedan öfvevhu- set, i stället för afsagt sig, ville om Jacob nyttja uttrycket öfvergifvit (deserted) kronan, [såsom skickRgare. Det antogs ej; och i allt hvad farg och mening angår , var naturligtvis revolutionen de Whig- ska grundsatsernas triumf. Men liksom de Toryska modifierat sjelfva saken, det vill saga, hade ett vig- tigt inflytande på den nu bestämda Constitutionen j sa bibehöllo de sig äfven i en constitutionell mening, lika- Svea IL väl som de andra. Bagge genöm långvariga stridig- heter practiskt i samhället utbildade fortforo alt in- vm nu afmätta områden yttra sig såsom lefvande, verkande statskrafter; och detta satte i England feo- dal - elementet i staten i ett så skönt förhållande till det republikanska. Engelska Constitutionen erkänner dem bägge för sina lifsprinciper: konungen tillhör lika bagge. Derlöre var ock revolutionen 1688, om ej till formen, dock till saken ett fördrag emellan båda dessa principer eller deras representanter i sam- hället. Följden af denna af handling skall visa, huru- vida ej ett sådant är det enda verkliga sam- hälls-fördrag, som kan slutas. Två världshändelser ba ända till de senaste hvalf- hingarna isynnerhet bestämt de Europeiska staternas inre och yttre förhållanden. 1) Reformationen. 2) Upp- täckten af Indierna. — Vi ha nu betraktat den för- ra af dessa stora förändringar i dess verkan på de politiska begreppen. Det återstår att betrakta den senare ur samma synpunkt, eller hvad handeln och de dermed sammanhängande föremål i lika af- seende verkat. Detta skall härnäst bli vårt ämne; då vi hoppas att i ännu klarare dag kunna framstäl- la mycket, som hittills ej kunnat uttryckas nog be- stämdt. Emellertid, tills detta skett, anhåller jag, att man ej ville öfverila sig ilied alt draga slutsat- ser af hvad redan sagdt ar; och finner mig så myc- ket aacr befogad töi denna varning, som ingenting 291 är så utsatt for motsatta parti - utläggningar som opartiskheten, och jag åtminstone har bemö- dat mig att iakttaga denna stora historiska pbgt. (Fortsättning följer.) E. G. G El 7 ER. ^<=aSS® O > BEVIS OCH ANMÄRKNINGAR. i) Derfore ägde äfven de sa kallade Homines eccle- siastiçi, coloni a casis Del, Gotteshausleute (kyrko- bolshjon) högre mansbot och kunde sjelfve svara för sig inför domstol. Potgiesser de Slalu Ser- vorum. Lemgo. i756. 8:o. p. 177. Sådana före- trädes -rättigheter öfvergingo dernäst på de kung- lige hlegne — homines proprii Regii didi vel Fiscalini. Konungarna följde äfven kyrkans exem- pel i ait uppmuntra frigifningar. I allmänhet gäll- de, att den lifegnes vilkor voro bättre, ju högre hans Herre var. — Var dock Mmislerialitets-för- hållandet till konungen öfverhufvud ett slags lif- egenskap t — De kungliga Min is terialerna (eller hofbeljeningen i sin senare bemärkelse) uppkom- 1110 af konungens egne män, sedan de fcrdna kungsmännen ur det gamla kunga följet förvandlat •'!ig i Lansadel. Ministcrialitets-förhållandet var en personlig ärftdig underdånighet, förenad med hof- embete. Rainen föddes bade till föräldrarnas af- hängighet och heder, och att det hela var analogt med ett slags lifegenskap ses deraf, att äfven den- na afhängighet endast genom frigifning kunde upphöra. — Jfr. Eichhorn 1. c. T. II. s. 904. — Likväl uppkommo ur dessa Ministerialitets-sysslor de högsia embeten i staten, såsom Drots (Truch- -- egenteligen Erog-sättare — den som bar in faten— dapifer), Marskalk (egenteligen stall- mästare) o. s. v. Inrättningen var densamma på adelshofven, som i det kungliga hofvet, med den skillnad, alt de kungliga hofsysslorna med tiden blefvo rikssysslor. Man påminne sig de Tyska Churfurslarnas hofbeställningar. Så utbildade sig feodal-författningen ur det kungliga hushållet. — I Allemanniska lagen har Hofmastaren (Seneschal- lus), Marskalken, Ôfversvinherden, Ôfverfâraher- den, Kocken och Guldsmeden lika rang och vär- dighet. Likväl voro dessa hofsysslor, så hetero- gena än namnen lata, tillika militäriska. I L i e d der Niebelungen nämnes en hofkock så^om en duglig krigshjelte. 2) Mancipium (manu captus — krigsfånge) het slaf- ven hos Romrarna. Denna sista benämning Slaf är hos Germanerna uppkommen af de Slaviska folkens nationella namn, liksom man finner att Lydus, Thrax o. s. v. det vill säga nationer, ur hvilka slafvar ofta togos hos Romrarna, ikläda sig bemärkelsen af slaf i allmänhet. Hos Germa- nerna uppkom det nämnda betecknandet efter det långvariga forstöringskrig, som af dem fördes mot de 1 östra och norra Tyskland invandrade Sla- ver. — Slafvar voro äfven af ålder en handels- gren just hos de Slaviska nationerna, och man köpte sådana af dem. Träl är ursprungligen sanno- likt detsamma som Troll (Thröl, såsom det ock finnes skrifvit). — Men att Troll var från början ett folknamn och namn pâ de råa, vilda, se-d er« mera underkufvade, fördrifna stammar, som före Göther och Svear bebodde Skandinavien, bar N e i k- ter gjort högst sannolikt. Diss. Acad, de Gente Antiqua Troll. 5) Så ar eller var den Lifländska lifegenskapeu vida hårdare än den nationella Ryska ; emedan den för- ra var grundad på landets eröfring af Tyskar, hvilka förslafvat infödingarna. — Letter, Liver, Ester. 4) Och här ligger finansernas moraliska sida, som ännu ej funnit sin Adam Smith. De enda förar- beten till denna högre national-economi, som jag känner, är den genialiske Adam Müll ers skrif- ter. Jig kallar dem förarbeten, emedan Polemiken mot de gamla theorierna ännu är deras förnämsta styrka. — Vi sade att samfunds-andan är den högsta penningen, som garanterar den andra, och först ger dess circulation säkerhet och ordning. Man torde fråga, i hvad form af penningar denna samfunds - anda visar sig. Derpä i korthet till svar: Hvad är samfunds - anda annat än det full- komligaste ömsesidiga förtroende? Detta förtro- ende visar sig som penningar i Credit en, och, hvad hela samhället angår, i Na tio nal-C redi ten. National-Crediten är sjelf det renaste uttryck af samfunds-andan och t. ex. hvarje statspapper egen- teligen en växel dragen på national - Charakteren, 295 4Ïen nationella ordningen, fliten, den en»Hldtahtis^ hällsamheten, fosterlandskärleken; — Utan dessa garantier hjelper ej metallernas garanti, och hin- drar ej penninge-väsendet att bli en samhällets kräfta* S) Ett Bonapartiskt uttryck, enligt berättelse, i sam- talet d. 10 Mars 1813 med Gref Bubna, som efter .Napoleons återkomst från Ryssland af Österrikiska hofvet var sänd till Paris. ”Menniskorna äro i deras beherrskares ögon blott abstractioner, hvaraf de betjena sig att lösa vigtiga politiska pro- blemer.” Det metafysiska uttrycket förklarades genom en bild: — ”Ofta äro de i hans ögon ej annat än to s s o r” (des Grenouilles). €) I följe af denna grundsats var d.et äfven, som de kungliga domstolarnas ökade verksamhet, genom en säkrare, snabbare rättvisa, blef ett hög?t iig- tigt medel till konungamagtens utvidgande5 isyn- nerhet i Frankrike. 7) ”Dn har föregifvit, att i Sverige funnos inga h of- män”_______sade Christiern Tyrann till Thure Jöns- son vid infallet i Sverige 1532 ’ han sa? det Svenska rytteriet nalkas. — ”Hvad äro nu desse, som jag ser, mån de äro käringar f’ Tegel. D. I. s. 3oi. ß) Man påminner sig förhållandet med rust tjän- st en i Sverige. 295 g) Hüllman Historische und Staats - Wissenschaft- liche Untersuchungen über die Natural-Dienste der GutSunterthanen nach Fränkisch-Deutscher Verfassung, und die Verwandlung derselben in Geld-Dienste. Berlin. i8o5. 8:o. T allia, Taille, utmärkte i allmänhet alla utomordentliga, utom de personliga præstationerna, â egendom häftande be- svär» Ordet kommer af Tälja (tailler) och be- tyder den kärfstock (talea), hvarpå räkningen uppskars, hvarefter hvardera parten behöll hälften af den pä längden midt ituskurna stocken, och räk- ningen controlierades derigenom, att skårorna å bå- da hälfterna vid sammansättningen svarade emot hvarandra: såsom ännu smeder, kolare och dags- verkare å flera orter föra räkning. Denna afgift, i Frankrike kallad la Taille, i Tyskland T a 11 i a, eller å landets språk Bede (precafia, frivillig gåf- va), i England Tallage — var ursprungligen en krigsgärd, menfordrades sedermera äfven för an- dra utomordentliga tillfällen. Du Cange in voc. Tallia nämner isynnerhet fyra sådana (Taille à quatre cas), i h vilka dylika bidrag af länsunder- hafvande utgingo. i) Om Länsherren drog åt det heliga landet. 2) Om han blef fången, till hans lösen. 5) Då han bortgifte sin dotter. 4) Då hans son emottog riddarevärdighet. Men utom dessa gärder förekomma äfven åtskilliga andra dels nödtvungna, dels frivilliga, de senare taille à merci i Frank- rike, i norden Villat o 11 (vängåfva). Ordet Toll, $97 Tull, ar i grunden detsanïma soin Taille. Ôf- vergângen märkes i deo Engelska Tallage. Toll betydde ursprungligen hvar och en algdl, och har ännu i Isländskan denna bemärkelse. Liktydigt med Taille och Tull är älven Accise, egentligen A dci si o, skärning, emedan räkenskapen för- des pä karfstockar. Af samma orsak heta rän- torna på de offentliga slatslänen i England ännu Stocks. 10) Ludovicus VIII reputabat omnes civitates suas esse, in quibus çommuniae essent. Du Cange ad voc. Communia. 11) I Augsburg var konsten att gjola och begagna skjutgevär en hemlighet inom ett särskildt skra, och redan 15/8 skola der 3:ne canoner af ofantlig caliber blifvit gjutna. 1577 begynte eldgevär bru- kas i Lübeck. Sedan hade nästan hvar stad sin byssemästare, som förfärdigade grofva stycken, ur hvilka man i början sköt sLenkulor. Uppfinnin- gen af smärre gevär, pistoler,' musketter är sena- re och frän slutet af i4:de seklet. I de Fransysk- Italienska krigen i början af i6:de seklet blefvo handgevären militäriskt vigliga. De äldsla Stock- holms stads räkenskaper, som man funnit, af ar 1451, visa att man då redan i Stockholm ej blott hade canoner och krut, utan äfven en Byssemä- stare och Byssegjutare på ordentlig stat. Muhr- berg Vitterh. Acad. ÏÏ. 4 D. 15) Sismondi Histoire des Republiques Italiennes du Moyen Age. T. 4. p. 355. Jfr. Gibbon foi» denna tidrymd. 15) Jfr. Henault Abrégé Chronob de iTIist. de France, T, I. p. Sag. 14) Satellilarum congregatio ex omni quasi natione, quæ sub coelo est, säger en gammal Chronist, Schiphower OIdenb. Chron. i Menkens Scriplor. Rer. Germ. T. II. p. 189. Vastatores, manus ho~ irinum impia, quæ nihil sacrum putabat. Alb. Kr a nt zi u s Sax. L. i3. c. 20. Vand. L. 14. c. 27. 15) Jlr. Krause Gesch. des heut. Europa. Th. J. ss. 153. 372. Dalin Sv. R. Hist. D. II. s. 832. 16) Müller Schweitz. Gesch. T. 4. s. 53. 17) Se Müller 1. c. s. 124. 18) Carl VILs Ordonnans -Compagnier utgjorde gooo man till häst, friskyttarne 16000 man till fot, till- sammans 25ooo. Ludvig ökte det ständiga rytte- riet till i5ooo, fotfolket till 25ooo, Remer an- märkn. till Robertson (efter Comine«); men Du- clos uppger den här, Ludvig lemnade, till 60,000 man. — (Hist, de Louis XI. T. II. p. 423.) Ut- lagorna ökte han från 1,800,000 till 5,700,000 Liv. 19) Se innehållet af den första subsidie - tractaten emellan Frankrike och Schweitz år 1^74 hos Duclos ^99 1. c. p. 124. Scbweitzarne betingade sig nlom ar- liga subsidier ett visst pris lör b varje soldat (fyia pch en half Rhenska floriner i månaden). 20) Ilullman. Deutsche Finanz-Geschichte des Mit- telalters. Berlin. i8o5. 8:o. s. 4o. 2i) Då Carl VIII i Frankrike till sitt, lialienska tag 1495 länte af Genueserua 100,000 Ducater, maslo han ge dem på 4 månader 14,000 Duc. i intéressé. Remer Mittl. Gesch. s. 629. Få samma tid kun- de likväl Venetianerna få låna livad summor som hälst för 5 proC:t — : ett bevis att konungarnas credit ej var den bästa. 22) Derföre, då, ehuru under bibehållandet afen mängd former, det politiska samhället är till sitt väsen- de förderfvadt, yttrar den nylifvade religionen en allmämieligen förstörande inflytelse pa hela denna förderfvade samhällsordning, som endast derigenom, att den gar under, kan beieda ett fu- skare lif mm. Så var ostridigt Christendomen än- nu mer än barbarerna en hulvudorsak till det-Ro- merska rikets förstöring och hela gamla verldens förfall.— Deraf den fiendtliga dag, hvari Christen- domen gemenligen synes sa hos de gamla, som moderna Romerska Historieskrifvare (Gibbon), hvilka hänga vid namnet Rom; liksom glansen af detta namn kunde betala för ett under sekler öf- vey en så stor del af mensklighelen utbredt elände I 5oo Ty hracl var af ven Antoninernas tid eh va rf an- nat än ett oförsäkradt tyranniets stii’eslaud ? 25) L Etat c est moi. (Ludvig X.IV. Napoleon). Det Spanska: lo el Rey (jag konungen). — Man be- hofde ej sa stöta sig vid sjelfva orden; ty den tanka de uttrycka ar den gamla monarchiska, så länge Monarcher funnits. Allt kommer an pa meningen, 24) Hvårföre äfven Carl V gjoi'de det yttersta, an- vände alla möjliga medel, att genom någon me- delväg och förlikning bilägga religions-striden. 25) Ostridigt skadade den ärlige Adrian VI:s upprig- tiga bekännelse inför Christenheten af Romerska hofvets förderf och brister Påfvemagten lika myc- ket, om ej mer än de föregående och efterföljan- de Påfvars laster. Hvilket äfven af Påflige Histo- rieskrifvare erkännes. Pallavicini Hislor. Conc. Trid. L. II. c. 7. 26) Hugo Grotius f. d. 10 April 1585 i Delft. Ju- ris Doctor och practiserande Advocat innan 17 ârs ålder. i6i5 Syndicus eller Råds-Pensionär i Rotterdam. Moritz af Oranien använde det strängt Cal vinis tiska eller Gomaristiska partiets hätskhet mot Arminianerna, som Barneveld skyddade, att föra denne sin gamle välgörare på stupstocken d. 15 Maj 161g. Grotius invicklades i hans fall och dömdes d. 18 Maj s. a. till evigt fängelse och egendoms confiscation, flydde till Frankrike räd- dad af sin hustru, återvände efter flere år till Holland, måste återfly, gick 1634 i Svensk tjeilst och var nära 11 år Svensk Minister i Paris, rap- pellerades i följe af en hofintrig i Stockholm, och dog på resan derifrån d. 28 Aug. 1645 i Rostock. Hans bok de Jure belli et pacis utkom i Paris 1625. 27) — Inom 20 år 7 upplagor — i allmänhet många öfversältare och commentatorer. Den berömdaste af dessa Barbeyrac anmärker att 5o år efter Auctorns död hans verk de jure belli et pacis ut- kom cum notis variorum (af Beeman iGgiJj en heder på hvilken han lägger stor vigt, då den blott plägade vederfaras de gamla classiska Aucto- rerne. Traduction de Barbeyrac. Préface. 28) Barbeyrac 1. c. Emellertid blef likväl till en början Grotii arbete 1627 förbudet i Rom. Bayle. Gustaf Adolf älskade det så högt, att han ståndigt förde det med sig. Archenholtz Mem. de Chri- stine T. I. p. 6. 29) Jfr. De Jure belli et pacis. Prolegomena. 3o) Videbam per Christianum orbem vel barbaris gentibus pudenda in belli licentiam, levibus aut nullis causis ad arma procurri, quibus semel sum- tis, nullam jam divini, nullam human! juris reve- renliam, plane quasi una edict© ad omnia scelera emisso furore, ibid. 5j) Mill detta parti hörde i allmänhet de stora Fran* ska Junslerha under denna period. Juridiken ar en republikansk vettenskap. Sa) JaDsenins, Biskop i Ypern, C. 1585 1683 d. 6 Maj. Hans bok Augustinus, hvari han försva- rade denne kyrkofaders begrepp om nåden och deri närmade sig det Protestantiska lärobegreppet, utkom först efter hans död. 55) Hela Rousseaus politiska theori, som i Frankrike hck ett så utomoMentligt inflytande, är ej endast tänkarens ulan ock Genever - borgarens, 54) Dc grymmaste i nyare historien förda krig. Hvar- före? Jo! Emedan hofvets samvetslösa intriger, emedan politiska factioners intressen blandade sig i det kämpande religionsnitets raseri, här mer än pä något annat ställe i verlden. Frans ll:s, Carl XLs, Henric III:s — eller i stället för alla Catharinas de Medicis, — hvilka regeringar! Det linnes många enskildta drag ur dessa tider värda det Parisiska brölloppets minne. 55) Fr. Schlegel Üeber die Neuere Geschichte. 56) Hvad som först, skiljde Conformister och Noncoii* for mister, deli Biskopliga kyrkans anhängare och Puritanerna, var ej engång den Biskopliga hierar* chien, som dessa sedermera så afskydde, men ej i början ännu vågade angripa. Det var Biskops* oöa a krude n mer an värdigheten, mössan, stafven etc» och prestemas mässhakar. Det var angående des- sa ting, som den Skottska kyrkan i en allmän re- nxmslration sade: ”Hvad har Christus att göra med Belial? Mörkret med ljuset.” — Vidare voro al- la symboliska bruk i Gudstjensten ett mal för Pu- ritanernas högsta afsky, korstecknet i döpelsen, Hngen i giftermålet, knäböjandet vid sacramentels ànnanimelse, bugningen vid namnet Jesus. Då i parlamentet år lågi några puritanska ledamöter gjorde en motion angående afskaffandet af dessa bruk, och hofmannen invände, att det tillkom Drott- ningen såsom kyrkans öfverhufvud att bestämma kyrkoceremonierna, yttrade en medlem af under- huset sig vara på det högsta scandaliserad, att man kunde med så mycken lättsinnighet behandla miss- bruk af så grof art, isynnerhet knäböjningen och korstecknet, frågor som angå saligheten och mot h vilka kronor, kungadömen , ja hela verldens herr- skap blott vore ett lappri. Hume Hist, of Engl.— Vid sådana saker fastade sig i början en parti- skillnad, som sedan skulle ha så vigtiga följder for staten. 5;) Då sådana uttryck väckte för mycken ovilja, plä- gade han. äfven göra skillnad emellan en konung in abstr acto och en konung in concreto. En abstract kung vore oinskränkt, en concret kung bunden vid landets lagar. King James’s Works cit. af Hume L c. Jacob var en absm-aet kung. 38) Gentlemen, sade han till de förnama, i London ären J like skepp i öppna, sjön, som se ut som in- genting. A landet pä edra gods aren J like skepp i en flod, som se ut som stora ting. Hume 1. c. Sg) ”Samuel (sade Knox till Maria) fruktade ej att sla Agag de Amalekiters feta konung, hvilkeu Saul hade frälsat: ej heller sparade Elias Jesebels (sä brukade Knox offenteligen kalla Maria sjelf) falska profeter och Baals prester, ehuru konung Achab var närvarande. Phineas var ingen embets- fnan, dock fruktade han ej att slå Cosbi och Zim- ri i sjelfva hordomssynden. Och sâ må Eders Nåd se, att andra än höga embetsmän ma lagligen ut- kräfva straff â sådana brott, som i Guds lag aro fördömda.” Hume 1. c. ad an. 1561. — Det var samma grundsatser, att hvarje andeligen för död- lig ansedd synd af de utvalda Guds redskap utan vidare omständigheter kunde verldsligen straffas, som hade legat till grund för Hussit-krigens grym- heter i Tyskland. Huru olika Luthers lära: ”med vald och storm skolen J det icke utträtta.”------ ”Magten skall ingen bryta utan den henne insatt hafver.” — Det minst kända och likväl skönaste draget i Luthers charakter var denna stora, mäg- tiga, brinnande andas lifliga högsta afsky för allt våld, som sådant, och isynnerhet i hans egen sak. 4o) Jacob Arrainius eller Herrman född i56o. TheoL Prof, i Lejden, f 1609. Hans mildare lära om 5o5 nådevalet fördömdes på Synoden ïDordrecht iGiS-ig; Från den tiden voro Arminianerna i Reformerta kyrkan Separatister. De utmärkte sig genom tolerans. 4i) Allt detta är satser, som Advocaten Prynne framställde i sin bok Histrio - mastix, hvari han i allmänhet med största bitterhet angrep den höga kyrkan. Han hade ett stort anseende bland Puri- tanerna, men blef dömd att stå på skampålen och mista öronen i London 1653. Detta barbariska straff kunde blott förvärra det andra partiets sak» Hume 1. c. 42) Biskop i London, sedan Ärkebiskop i Canterbury,1 halshuggen 1645. 43) Hume 1. c. Parlamentet förbjöd sedan all för- lustelse på söndagen, och lät genom bödeln brän- na konungens förordning derom. Jul förvandla- des ifrån en glädjefest till bot och fasta. Att äta vissa förr brukliga julrätter var äfven i Purita- nernas ögon ett högst syndigt bruk, och blef ett partikännetecken. En sträng förordning mot Maj- stänger utkom. De kallas en hednisk fiärd. 44) Hume 1. c. ad an. 1629. 45) Det var en vanlig politik af det Presbyterianska Presterskapet under perioden af deras oinskränkta Svea II, 20 Valdes att tillsätta Huspredikantet, hvilka tillika voro spioner pä sitt herrskap och gafvo underrät- telse om allt livad mom familjen föreföll. I samma afsigt användes tjenstefolket af Près!erna. Det var i anledning af denna presterliga despotism, svår- ligen af något presterskap i verlden lika pe- dantiskt öfvad, som i Skottland; ett uppträde löre- föll, hvilket val ej har sin like, och vi eiter Hume (ad an. iGöi) berätta. En synod af prester var samlad i Perth och stämde folket., som yttrat miss- nöje med deras andeliga regemente, inf r sig. Mannerna voro ur vägen, hvårföre qvinnoina be- slöto att svara för dem. Pä utsatt dag kommo 120 qvinfolk beväpnade med goda knölpåkar tillstädes? omringade och belägrade kyrkan, hvarest prester- na voro samlade. Dessa utsände en af de sina ätt underhandla, men, da han botade med bann- lysning, pryglades han, och togs till fånga af qvin- folken, som derpa sände ett parti af 60 ibland sig in i kyrkan, hvika drefvo presterna på flykten, slogo dem illa, och logo allt deras bagage och 12 hästar, såsom byte. — 13 af de flyende samlades först 4 (Eng.) mil derifrån, sammanträdde och vo- terade att det ställe der detta handt, skulle hädan- efter alldrig ha en synod, utan vara förbannadt? samt att hela könet ej mer skulle räknas till th© godly ellei' Guds barn, ulan vore ett ogudaktigf slägte. 46) En enda Engelsk artillerist bief qvar på de tiü Dieppe ankomna Engelska skeppen, vid underrätt telseUj att de skuile brukas met Rochelle.________He- la England höide med nöje att denna karl sedan biel skuten i belägringen. Man uttydde det som ett straff* 47) Carl JI fordrade 200,000 pund Sterling, såsom pris för sin offentliga religionsförändring. Ludvic ville blott ge löo.ooo* Men man kom öfveréns. För- draget, beredt emellan Carl II och hans syster Hen- riette af Orleans i Dover, afslöts den 1 Jan. 1670 och innehöll tillika en delningstractat af de fören- ta Nederländerna och Ludyics löfte att bistå Carl mot Parlamentet, Flassan Histoire generale et raisonnée de la Diplomatie Française (det Tyska Sammandraget àf Bèn ze 1 -S t éril a ü B. I. s. 421). Den betingade offentliga religionsförändringen vå- gade Carl ej verkställa. Men hela hans poli- tik bestämdes sedermera, för eller mot Frank- rike, af utbetalningen eller uteblifvandet af den pen- *ion, 100,000 p. st., hvarom i ett hemligt fördrag Ludvic försäkrat honom. Afven hans Mini- sterium (den bekanta Cabalen), var af Frankrike besoldadt öch utgjorde med kbnungeti tillsammans eil verklig conspiration mot staten och folket. En infamare Prins, en infamare Ministère har histo- rien svårt att uppvisa. 4g) Spanske Ministern Ronquillo varnade konungen att ej för mycket lyssna till sina Catholska Pre- sters råd. Ar det ej sed i Spanien, att konungen tar råd af sin bigtfader, frågade kungen? Jo, sva- rade Ambassadören, det är derföre vara saker gå sa illa. Jacob utnämnde det oaktadt sin bigtfader, en Jesuit, till Privy Counsellor. ég) Maria förmäld med Wilhelm III, Anna med Prins Georg af Dannemark, Jacobs döttrar af för- sta giftet, bägge uppfostrade i protestantiska lä- ran. Då Jacob fick veta, att hans Mag Georg hemligen flytt till Prinsens af Oranien läger, och Anna likaledes begifvit sig från London, brast han i gråt och ropade: Gud hjelpe mig! mina egna barn ha Öfvergifvit mig. 5o) Hofpartiet förebrådde deras antagonister slägtska- pen med de fanatiska bönbröderna i Skottland , som voro kända under namnet Whigs. Landpartiet fann åter en likhet emellan det hierarchiska hof- partiet och de Catholska Banditerna i Irland, som kallades Torys. Bägge namnen voro- från bör- jan skällsord. 51) Lärorna om passiva lydnaden och. motstån- det (the non-resistance och. resistance) eller om den undersåtliga hörsamheten och den kungliga magtens gränsor voro alltifrån 1670-talet och den tiden, då verkan af Carl ILs och cabalens hemli- ga förbindelser med Frankrike begynte visa sig? Sog ofta ämnen för de lißigaste debatter i parlamentet. Afven Caffe husen fingo genom politiserandet en sådan betydlighet, att Carl II lö/S förböd dem. ) P a t r i a r c h a, or the natural power of Kings utgör en del af författarens afhandlingar: Political Discourses of Rob. Filmer Ba- ronet, Loud. 1682. — Den i texten lemnade kor- ta expositionen, sa väl af hans, som -Sidneys grund- satser, är efter Heeren: Deber die Entstehung, die Ausbildung und den praktischen Einfluss der Politischen Theorien in dem neueren Europa. Kleine Hist. Schriften 2:1' Th. Göttingen i8o5. 8:0. ) Algern. Sidney, son ât Grefven af Leicester, var född 1622, ifrån sin ungdom en enthusiastisk fri- hetens dyrkare — tog lillig del i d.et borgerliga kriget emot Carl I, satte sig oförskräckt emot Cromwells usurpation, emigrerade sjelfvilligt vid restaurationen, återkom 1677 — bief anklagad för planer till en insurrection samt för deltagande i den så kallade Ryehouse - complötten 1685. — Ingen- ting kunde honom bevisas. Blott ett vittne fanns. Lagen fordrade två. Man fann hans Discourses on Go verneine nt ibland hans papper. — De ansågos ersätta det andra vittnet. Sidney blef dömd för högförräderi till döden och led den. Under Wilhelm III:s regering casserades domen, och Sidneys skrifter utkommo i tryck. M) Thomas Hobbes, född 1538, Carl lbs lärare,, under den tid då Prinsen befann sig landsflyktig i Frankrike. Man har här isynnerhet afseende på hans bok: de Give, som han under sitt vistan- d i Paris författade och utgaf 1642. Idans Levia- than sive de materia, form i et potestate civitatis 3 651, inn ng 1er en ytterligare utförning af samma ämne, — John Locke i Philosophiens Historia sa berömd, var fodd 1652, studerade i sin ung- dom Medicinen, tillbragte en del af sin levnad ut- om England, i synnerhet i Holland, der han för- fattade sitt berömda verk om menskliga förstån- det — återvände till England mtd Vilhelm af Oranien 1688, utgaf följande året sina Two Treatises of Go ver nm en t, och rigtade sina landsmäns uppmärksamhet på national - ekonomien genom sina Considerations of the conse- quence of lowering the interest and rai- sing the value of money — var en af the Commissioners of trade från 1690 till 1700, då han nedlade sitt emhete för sjuklighet Log den 28;de October 1704. Life of John Locke framför hans samlade Verk, London 1777« åm. 55) Empirismen i denna gestalt är blott den bakvän- da abstractionen. En falsk philosophie är alltid den, som förlorat ideen om den lefvande enhet, som förbinder begrepp och sak, det inre med det yttre. Detta kan röja sig på 2:ne sätt, endera dognjatiskt, då man ur det tomma, formella begrep- pet vill härleda saken, eller empiriskt, dä man låter sakernas mangiald och mörja endast skapa begiieppet. Den rätta Theorien är densamma som dm rätta Empirien, och de öfverensstämma begge deri, alt i sjelfva verkligheten se och följa den lifvande ideen. Den största delen af dem, som. i all vetenskap ropa sa myckel pa erfarenheten, äga för den intet sinne, utan styras i sjelfva ver- ket af de abstractaste, tommaste begrepp. — Det herrskar som oftast en stor naturens ironi och lustighet i det allvarsamma lärda väsendet. 56) Hobbes förenade i den högsta magten, ej blott den lagstiftande och domaremagten, ulan äfven mag- ten att bestämma hvad som för undersåtarne skul- le i allmänhet synas rätt och ovätt, således äfven ett absolut valde ölver meningarna- De c i ve c. VI. §. 16. — Villfarelsen är förskräcklig; men har deri någonting storartadt, att Hobbes dock sålunda ej skiljer moral och politik åt, ulan tveslom påstår begges enhet, ehuru denna en- het i hans system ej kap vinnas utan den lörras eller moralens förstörelse. Till sidan 207, r. 1. Likväl är märkligt, att ej blott denRepubbcanska andans, utan äfven förut Feodal- systemets förfall hade begynt yttra sig genom lej dt krigsfolk. Sedan, ifrån början af i2:le århun- diadet, handeln hade gjort penningen allmännare, låto förnäma Riddare, Grefvar och Förstår finn* 512 att mot betalning föra krig for andra — konungar eller sina likar. Flera exempel derpå kan man se anförda Iios Hü 11m ann, Geschichte des Ursprungs der Stände in Deutschland. II. D.? s. 24o. Enda skillnaden mellan denna soldtjenst och den sedermera af Städerna använda bestod deri, att den förra var, enligt Feodalsystemets natur, tillika ett penuinge - vasallskap. Länet var ett stående lan och räntan betaides af Låntagaren ge- nom krigstjenst. ibid. Ô F V E R. AMOR och PSYCHE SAMT FAUN ARBETEN I MARMOR AF S E R G E L L. AMOR OCTI r S Y CH E. (Se gravuren till första Häftet.) Detta så rättvist berömda arbete af vår odödlige Sergell föreställer Amor i det ögonblick, da han .‘tar färdig att Hy ur Psyches armar. Med en sträng, aif- varsam blick vänder han hufvndet tillbaka och ser ned på den vid hans fotter knäfallande Psyche. För- gäfves sväfvar en innerlig bön på den öfvergifnas läppar, förgäfves lindar hon sin arm om hans lif, han skjuter den bort och flyr, för alt först, sedan, dess älskarinna genom langa lidanden och pröfningar blifvit värdig hans kärlek, återfinna henne hos Zevs. Yid Psyches fötter ligger lampan kullslagen, och den olyckliga dolken, hvarmed hon, enligt Apuleji be- rättelse, velat mörda sin osedde älskare. Men innan vi försöka utveckligen af de rika skönheter, som den- na grupp innehåller, är det nödigt att förutsända några anmärkningar öfver den myth, som gifvit Konstnären ämnet derför. Denna är visserligen den högsla, underfulla blomman i kransen af Grekiska myther. Näslan mera till sin idée och inre charakfer grekisk, ufgör den liksom öfvergången till den ro- mantiska konstbildningens period, och framställer en 514 âsigt klarare fattad i den moderna än antika verlden. Liksom mången annan djup och betydelseniU sym- bol, leder den sitt ur p w.g ur mysteriernas dunkel; o h först da dessa mer och mer kommo i dagen, i greki ka konstens skonasletid, finna vi den af konst- nären upptagen, o h till sitt inre och yttre lif mång- faldigt bearbetad. Bland skriftslälaie är Apu lejas den förste, som nämner den. Den finnes i fjerde, femte och sp tte Boken af hans M tamorphoser, ut- förd i formen af af en .slags M lesik Sega. Dm omständigheten, att ingen af den akLe tidens Skalder eller Mythographer anfört d n, har gifvit mången anledning alt anse Apulejus för dess uppfinn re; men förevarande K on sim omim enter, äldre än Apu- lejus, som lefde under Antonhierna, bevisa tydligt, att han lånat sin berättelse ur någon oss obekant källa. Åfven beskaffenheten af hans framställning röjer, att mytbens högre betydelse varit honom alde- les obekant. Han har för att roa sin tids läsare, ut- smyckat berättelsen med en mängd prydnader och tillsatser, för mythen helt och hållet främ- mande. Amor är också hos honom endast den sin- lige Sonen af Venus Pandemos. Att han låter, efter deras återförening, Vällusten födas af Psyches ©ch Amors omfamning, beviser huru litet han fattat ÄHUaa af den myth, .om han upptagit att bearbeta, Vmecdertiu är man Apulejus tack skyldig, att han bevarat alminstone några, grunddrag till denna myth. Det liai' derigenom för konstkännaren blifvit lättöre att förklara de icke så få monumenter af bil- dande konst, som Snnu finnas qvar öfver detta äm- ne. Äfven kan man icke neka att Apuleji berättel- se, ehuru i sig sjelf betydelselös, kan gifra måla- ren förträffliga ämnen för dess konst. Till exem- pel det bland Psyches straff, då hon dömmes af Ve- nus, att ur sjelfva den af klippor omgiina otillgäng- liga Slygens källa hämta henne vatten i en kristall- skål. När den arma står trö tiös pa branten af khp- pan flyger Jupiters örn till hennes hjelp. Smen pa dess rygg nedsyäfvar hon utföre klippväggarna och hinner den mörka vågen. Hvilket herrligt motstyc- ke till Ganymedes lyftad af samma örn mot him- melen i Vill man deremot finna mytlien i sin renhet, måste man rådfråga de för handen varande sculp- tur-monumenter. Märkvärdigt är att alla dessa bör- ja mod Psyches irringar och straff. Intet enda fram- ställer orsaken till dess fall. Att något mysterium li^aer till grund för Apuleji berättelse härom är klart, ehuru det hos honom blifvit fördunkladt af främmande tillsatser. Att Psyche ville s e den Gud, med hvilkeu hon lefde förenad, var hennes brott. Vetandets begär är i denna myth, liksom i den Israelitiska och Egyptiska af samma art i), det onda, som störtar henne i synd och lidan- ä) Se Nordens Voyage d’Egypt® et de Nubie. de. Forst efter utslåndna pröfinngar, sedan hon nedstigit till Orkus, och der blifvit renad penom eld, är bon värdig att åter förenas med den Gnd , livil- kens karlek hon njöt i tidens början. ~ Vi vilja ge- nomgå de £ rnämsta konstmonumenter, som uppen- bara denna åsigt af mythen. I Capitolinska Museum förvaras en marmorsta— tue, sannolikt Iran Skopas och Praxiteles’ tid, som föreställer Psyche i nedböjd ställning, med ansigtet vändt uppåt. Anletsdragen utvisa rädsla. Hon tyc- kes fly för en högre, magtigare varelses förföljelser. Man har länge trott, att denna Statue föreställde en af Niobes döttrar, men spår efter vingar på skul- drorna tillkännage tydligt en Psyche. En gemme hos Ale s s a n dro Maffei (IV. Tab. 74). Psyche bindes här, af en Amor, med händerna på rygg611, vid ett träd. Bredevid sitter Cldho att be- teckna straffets ovillkorlighet. Och en annan hos G or i (Mus. Florentinum, Tab. 79, 7.) föreställer Psyche släpad vid håret, och misshandlad af en Ge- nius i A mors gestalt. Äfven en gemme hos Win- kelmann (Monumenti inédit. I: 54) visar henne dömd till hardt och mödosamt arbete. Hon föreställes stående lutad mot en tvauddad hacka. En Genius vid bennes fölter leker med en hjelm, alt beteckna kiigels löi^uelser. Men den arma öfvergifnas slraff äro ännu icke slutade. Psyche måste äfven nedsti- 317 ga till Orkus, för att, eul. ApiÜejus, Iran Proser- pina hämta Sköiilietssmiuk åt Venus. Hon består profvet, men nyfikenheten kommer henne, att öppna den tillslutna Urnan, och i ögonblicket öt^erfaUer henne den stygiska sömnen. Derilrån väckes hon af Amor. En Gemmé hos Eckhel (Pienes giav. du Musée imperial , Tab. 29) framställer henne sof- vande med urnan i sin famn. Amor star Iramför henne och blåser på en dubbel flöjt, att väcka hen- ne ur sin slummer. På sidan framskjuter ett berg, som sannolikt skall föreställa Taenarus i Laconien, dér de Gamle trodde att nedgången till Tartarus var. Men den yttersta reningen är änteligen genom eld. Själen skall genom den befrias från alla kropps- liga band, hvilka hindra dess fria flygt upp till den eviga kärleken. Ett stort antal Gemmer och Mar- morsReliefs föreställa Psyche under symbolen af en fjäril, hvilken af Amor brännes öfver en fackla. Hos Gu att a ni i des Monum. inediti, årgången 178^ Tav. 2 och 3, ses Amor med bortvändt ansigte ned- fälla en fjäril öfver en brinnande fackla, och Ne- mesis, den allt vedergällande, stående på den ena sidan och Hoppet pa den andra. Änteligen äro pröfningarna slutade och Psyche värdig att återförenas med den Gud, som hon så länge saknat. En antik Glasgemme, fordom tillhö— rig Baron von Storch, och algjuten i Lipperts 3ig Dactÿlîothek, visar henne i drägten af en i mysteriet na invigd person. En Genius blåsande pâ en dub~ belflojt âîerfor henne till Amor, som ernottager hen- ne sittande pâ en klippa, med en Lyra i hand* — Sa se vi henne' nu återvända till den eviga harmo- niens Gud. Hon ar nu blifven mägtig att fatta sam- klangen af den eviga verldsharmonien, hvaraf hon redan i sin jordiska omklädnad hade en dunkel a- ning. ”Själen” — sade de gamle — ”bär med sig inom kroppens band, minnet af den musik, som hon i himlen hört innan hon fastades vid Jorden” 2). Herrligt fulländas sluteligen mytbens monu- ment-cyclus genom den sköna, ofta förekonlmande och bekanta grupp, hvilken föreställer Amors och Psyches kyss. De Gamle uthöggo den i relief på grafvar, med en nedfabände fackla derbrédevid. Mr- morgrupper af d nna förestälhling äga vi flera. De torde dock alla Vara copior, men från Grekiska kon- stens skönaste tid. En fins i Florens, en i Dres- den 5), och efter kännares utsago den bästa i (lapi— tolmska Museum. Amor år här stående, och Psy- che smyger sig öfverlåtande till honom. Deras blickar hvila druckna mot hvarandra. Med högra 2) Anima in corpus defert memöriam musicæ, cujus in coela fuitconscia. Macro b i us in Êomnium Scipionis Lib. IL Cap. 5. 3) Se Beeker« Augusteum II: 64 och 65. îianden omfamnar hon hans Uf, och med den ven- stra trycker hon hans hufvud sagt a till sitt. Ingen tanke kan vara med mera innerkgt be' ag utförd. En sådan myth var värd att fulländas med ett arbe- te af sådan skönhet. Dessa aro de förnämsta monumenter af Grekisk plastik, som vi äga qvar öfver delta ämne I ny- are tider är det knapt någon stor Konstnär, som icke försökt sig derpå, fi an Raphael ända till Ger- ard. S erg ell gjorde under sitt sednare vistande i Paris 1778, första esquissen till sin Statue, och in- lemnade den till Akademien. Grefvinnan du Barri, Imdvig XV:s namnkunniga mailresse, hade uppma- nat flera Sculptörer att bearbeta nå ot ämne ur Psy- ches historia. Af alla modeller, som hilemnades, vaml Ser gell s företrädet, och del blef honom uppdra- get, att utarbeta den i marmor. Till Sveriges heder korn hans Arbete likväl sedan alldrig till brankiike. 1 Konungens Museum utgör den nu en al dess förnäm- sta prydnader. Der förvaras älven Proporfions-mo— dellen (1 och en fjerdédels aln hög), samt tvänne va- rierade esquisser, alla i bränd lera. Tvänne copier i marmor, af samma storlek som proportionsmo- dellen, hafva utgått, den ena till Ryssland, den an- dra till England. 4) En fullständtg föUpckning p? dem aHa lemnar ThorTa- cins (Fabula de P vche et C pidine, 18^2), samt Hirt, (ü- ber die Fabel des Amo und Psyche, uli Berlinska Velen- Aaps Akademiens Handhaßar för 1812- 15, Berlin 181G-) 320 13 i and lagarna for ett sant konstverk är visser-» ligen den ai stor vigt, att del bör vara inom sig fnbändadt, halva sin egen förklaring inom sig sjelf, och kunna bestå och verka pä känslan, utan tillhjelp af något yttre. Ser ge Ils arbete, oagtadt det hör till klassen af m yt hiskt-allegoriska framställ- ningar, uppfyller, om man betragtar endast det rent menskliga deri, fullkomligt detta villkor. Det be- höfver icke mythens hjelp för att förstås och kän- nas. En skön yngling, flyende ur en flickas armar, hvilken med en innerligt ångerfull bedjande blick sö- ker att qvarhålla honom, är då allt hvad denna grupp framställer. Dolken vid flickans fot beteck- nar tillräckligt hennes brott. Och huru har nu Ser- gell utfört denua tanke? Med sitt djupa konstnärs- geni har han fulländat den till en bland sina herrli- gaste productioner. Något mera idealiskt an den- na ynglings-gestalt kan man väl icke se ; i synnerhet ar ölre delen al figuren alldeles gudomlig. Hvilket försmältande behag andas icke och lefver genom al- la dessa former! Huru skönt är icke hufvudet ! O- agtadt den befallande stränghet, som är ansigtets ut- tryck, har Sergell dock med en sann mästerlig konst vetat bevara dess skönhet ostörd. Det alfvar- samma gjuter sig deröfver endast som en sval vind gjuter sig öfver ett blomsterfält. Ingen af den eviga ungdomens blommor har vissnat för dess anda« En hög gratie ar to lal-expressi oil af denna figur 5). Deremot kan etl. strängt öga visserligen finna mycket ait anmärka vid Psyche. Något af manér röjer sig lätt derail. Så fullkomligt rena former har den ic- ke, som t. ex. samme konstnärs Venus (nu mera förvarad på Säby hös H. Exc. Friherre G. C eder- hjelm). Af alla Sergells qvinnofigurer är den- na utan tvifvel den mest fulländade* Den kan sät- tas i bredd med antikens herrligaste stycken. Ock- så ansåg Sergell sjelf den vara utarbetad under hans lyckligaste ingifvelser. Skada att marmorbloc- ket, hvarur den är huggen, är mindre lyckligt valdt. Oagtadt således i Psyches figur af ett vanare öga lätt skulle kunna upptäckas fel, fördunklas de dock af en mängd partier utmärkta af en skön fulländning och ett innerligt behag. Man behöfver blott betrak- ta hufvudet och det förtrollande uttryck, som ligger i det sköna ansigtet. Hon lutar det för sista gången mot den himmelska Ynglingens arm. Hennes öga synes svälla af tårar, och man tycker sig se de skö- na läpparna bedjande röra sig. I allmänhet röjer hela denna composition, huru djupt Sergell fattat och förstått sin idé, och huru mästerligt han ve- Svea IL 21 ü) För att rättfärdiga dessa omdömen, hänvisar Förf, lasåreil till Originalets betraktande. I den teckning, som är bifogad till första Häftet af denna Skrift, liar ty värr! allt för mycket af dess skönhet gått förlorad. Endast dat helas gruppering &Én dwaf ses. tat ul i öra den. Pa den högsta grad af utarbetning, ai detaillerad fulländning, som han gifvit sitt arbete, har likväl icke dess djupare anda gått förlorad. För formernas skönhet har han icke uppoffrat det inre Wvet och charakterens uttryck. Denna förmåga ut- gör också just Serge Ils stora värde. Striden e- meHan ideen och formen har han herrligare än nå- gon annan Nordisk Konstnär bestått och vunnit. I en gudomlig frid hvila de tillsamman i hans arbeten. F A U N. (Se g-avuren till detta Häfte 6).) Såsom ett fullkomligt motstycke till föregående grupp kan Serge Ils berömda Faun framställas. Den ut- gör likasom den motsatta polen af lians konstnärs-* talent. I den förra har an vasat, huru villigt gra- tierna följde hans hand, här, huru uttrycket af styr- kan och det gigantiskt djerfva i compositionen, med samma magt kunde utföras. Dessa båda fullända be- 6) Teckningen är besörjd af Conducteur Sandberg, gravu. ren a Pidfessor Forssel t- 525 greppet om vidden och storheten af det Snide, som lagade inom honom. Faun utarbetades af Ser gell under hans vi- stande i Rom. Utom den djupa anatomiska känne- dom, den bestämda säkerhet i proportioner, som mei än någo t an nat arbete af S e r g e 11 s han d u tm är k e t delta, är det äfven beundransvardt genom det sanna charakters-nttryck, det äkta bnmiska lii , som andas deri. Det gifves , som bekant är, i den antika i,oii- sten flera grader af Fauns-idealet. T mer ellei min- dre ädla former hafva Grekerna lemnat oss dess Cha- rakter. Bland de skönaste, till Bacchus-kretsen när- mast gränsande statuer af denna art, aro de copior och efterbildningar, som sluta sig omkring Praxiteles’ berömda Faun, af Grekerne kallad prisade). Enligt Pausanias fanns den ännu q var uti Athen vid hans tid, omkring ar 174 efter Christi födelse, och såsom den säkraste copia deraf, anses allmänt den ifrån Capitolinska uiiiseurn till faris flyt- tade, och i M o nu m e n s a n t i q u e s d u M usée N a- p o 1 e o n 6) samt i M u s é e François par R o b 11 - lard Peronville aftecknade statue. J depua cyc- lus, till hvilken kan räknas den på flöjt blåsande Faun i Capitolinska Museum, samt en raun i Dres- dner-galleriet 7), är den sinnliga njutningens ullryck, 6) Tom. 2. pf 13« 7) Be«kers Augusteum. Tom- I, Tab. 25 och 26. iörädiadt genom en oskuldsfull intagande naivetet , ett mildt ungdomligt behag, gjutet öfver alla bildens foimei. höjets vekliga hf uttrycker sig i mjuka nedstämda conturer, i en drucken hviFande blick och ett ljuft småleende öfver den fulla, skont tecknade munnen. Till den andra, från Guda-idealet mera aflägsna klassen af Fauner höra de, hvilka Win-r kelm ami tyckes vilja utmärka med namnet Si mi. De kännas al sitt breda, flacka ansigte, djupt lig-^ gande ögon, korta trubbiga näsa, och breda i skratt uppdragna mun. Deräs^öfriga bildning är meren- dels star^, men nagot kort.- Muskler och senor äro kianigt antydda. Bland de lornämsta arbeten af den- na charakter, som oss återstå frän antiken, anses allmänt den sol vande, så kallade Barberini sk a faun (aftecknad i Piranesis stora verk), vara den bästa5 och näst denna en Faun i Florens, tram- pande pa en Scab ilium 8). Till denna klass af Fauner hörer Sergells. — Drucken hvilar han högra armen på en svällande vinsäck och håller den venstra öfver hufvudet. Han tyckes vara på vägen att raglande nedtumla, men håller sig med ansträng- ning ännu något uppe. Högra handen, i hvilken druf-, van hvilar, nedsänkes mattad öfver nebriden, som är bredd under honom. I anletsdragen, afven som i hela figuren, uttrycker sig det rusiga lifvet mçd eu 8) Wiseuni Florentinuni Tom. IH, Tab. 58 och 5g. förträfflig natursanning. Man tror sig höra del vil- da skrattet, och se, huru vinet sväller i hans ådror och pulsarna slå högre och starkare. Genom be- mödandet, att hålla sig uppe, sättas vissa muskler i rörelse och spänning ; andra ligga nedstämda i hvila. Det är i synnerhet i delta studium som Sergell här år beundransvärd. I intet annat af alla sina ar- beten har han nedlagt så djupa anatomiska kunska- per, som i detta. Unga sculplörér hafva har det yppersta mönster alt studera; när de veta att be- dömma de proportioner, som figurens Charakter gjort nödvändiga. 1 det så kallade nedra Galleriet af Konungens Museum, kan delta arbete beses. Der förvaras många hittils okända produeter af den o- dödlige konstnärens hand. Vi tro oss göra den bildande konstens vänner en .tjenst, att här lemna en fullständig förteckning derpå, sådan som samlingen vid Sergel Is död öfverlemnades åt Konungen. Den är sa mycket mera dyrbar, som don innehåller alla hans esquisser, i hvilka i syn- nerhet hans konslnärslif med en förunderlig storhet och kraft uppenbarar sig. O r i g i n a 1 - A r b e t e n ; Statuer: i. Amor och Psyche. 2. Dio- 111 e d es, som borttager Palladium. 5. O t h r y a d e s. 4. En Faun i marmor. 5. Gustaf m j gipS, b. Axel Oxenstjerna och Historien. 7. Mars 526 och Venus. Hautrelief: En Q vinna, som stiger ur badet. Esquisser i bränd lera : i. Mars och Venus. 2 Achilles och The- tis. 5. Achilles och Chiron. 4. Jupiter och Juno. 5. Venus och Auch is es. 6. Psy- che och Mercurius. 7. Diomedes. 8. Ve- nus. 9 och 10. Tvenue varierade esquisser af Amor och Psyche. 11. Öfver "VVärelä- Freden. 12. Oxenstjerna och Historien. 15. En Trophée. 14. Ceres, som med fack- lor i handen söker Proserpina. 15. En C ariatid. 16. Christi Uppståndelse. 17. Cartesii Monument. 18. Tvenne Änglar. 19. Eh- rensvärds monument. 20. Tvenne Lejon. 21. Tvenne Genier. Copier: Den Farnesiska Hercules och Germanicus. A. A. Grafström. RÄTTELSER: Sid. i rad. ig står tempelgrottarna., läs tempelgrcttornd 31 - ig framför HSgindiskan txllägges 2) - 67 - 2 i noten st. Sakontala 1. Mahâbhârat - 82-8 st. varmare 1. varnare - 85-4 st. Tidernas 1. Tiderna - 146 - 5 i not. st. endast 1. icke - 160 not. g. r. 2 , tillägges i framför Ramajana - 164 rad. 1 tillägges Sandrakottos efter hufvudfiad - 170 - 11 st. blefvo 1. blefne . 185 - 28 st. 6000 1. 600,000. - 207 • 6 st. tomheten 1. tamheten 210 - 17 och 18 borttages paienthestecknena 225 - 1 st. värdet I. våldet - 226 - g st. hafva 1. har - 233 - 27 comma efter först flyttas fram efter följde - 244 - 14 borttages utan - 248 - 27 st. vilja I. alla «• 268 - 23 st. odedience 1. obedience 262 - 15 st. afstyrde 1. afskydde - 203 - ig st. förfinadt 1- försinadt - 270 - 1 st. lemnade 1. lemnadt - - " ^7 st- komma 1. kommo fa ,u.