Officiel vanställning' af ett verlds-
historiskt skåltal

eller

Falska diamanter i vältalighetens diadem.

Af BENEVOLUS.

Det fans en gäng vid en af våra högskolor en
lektor i vältalighetens grunder, känd för sina egen-
domliga frågor i literaturhistorien. Bland annat sporde
han: »Hvem har skrifvit den â/â boken?» — Sv.:
Geijer. — »Mycket riktigt. Nå fins det någon an-
nan svensk författare, som skrifvit något b/ått?» —
Ja, Atterbom, Fågel blå.

Då denna lilla anekdot runnit oss i minnet,
kunna vi derjemte icke undertrycka en önskan, att den
ädle Atterbom med sina anti-radikala tänkesätt kunde
få sig förunnadt att uppstå från de döda för att
skingra alla de blåa dunster hvilka utgå från den
falska liberalismen, i det nämligen denna söker in-
billa sig att den absolutistiska principen skulle ha
öfverlefvat sig sjelf. Det storartade skådespelet i
somras, då verldens mäktigaste monark omfamnade
vår konung midt i den högtidsklädda Mälarstaden,
är lyckligtvis bland mycket annat ett intyg på mot-
satsen. De som sett denna gripande syn hafva här-
utinnan erhållit ett intryck för lifvet, och de som
sjelfva hört hvad den höge värden och den figurligt

Ur Dagens Krönika. VIII. 9—10.	45
698

taladt ännu högre gästen sade hvarandra vid dinern
på Stockholms slott, kunna icke nog prisa sin lyck-
liga stjerna att dervid fått räknas bland de utvalde.
Men så mycket angelägnare är då, att icke bilden
på något sätt grumlas, naturligtvis framför allt icke
af dem som med allvarliga pligter af ett eller annat
slag äro satta så att säga i tronens omedelbara
närhet.

Såsom mäktig utländska språk, är konung Oskar
II känd och erkänd från Nevans stränder till Tajos,
liksom hans oratoriska snille gjort sig gällande ända
från Biskra till Malmö. Så mycket mera upprörande
är hvad vårt officiela blad tillåtit sig i ett antagligen
förhastadt ögonblick, glömmande den stränga sjelf-
kontroll som härvid borde varit en oafvislig pligt.

I Posttidningen för den 27 sistlidne Juli möttes
man nämligen af följande officiela tillkännagifvande :
»Då åtskilliga morgontidningar tagit sig före att på fri
hand öfversätta h. m. konungens skåltal vid galamid-
dagen, föranledas vi att ordagrant på originalspråket
återgifva detsamma».

dhe,

££u Den acPvöndten unD tåeuetåten Etinnetungen
'meinet «SeßenA tecPme wK Die fießevoffe ^eåinnun^ Die
Sw. 91Laje5ta{5 'tuåmteicået unD veteåtie-t ^toåAvate-t
l’ii t micK dcåon af^ ^un^ftn^ an Den ^a^ Cegte, ^etnetKin
Jut micå afa 9TLann unD Jfomg ßekieft unD aucå Die
tteue SåeunDåcåa^t Die 8w. STLaJeitätA eDEen j etxt in ^ott
-tuåenDen ^atet Aet t Panten ^aåten mit mit veteinte !

OLn Diesen Stinnetun^en AcRPteåAt Awå ja do na-
tiitfwå Die mit do tåeuete TteunDdeåalt 8w. 9TLaJedtätd
unD meine SDankßatkeit |iit ©edden micK unD Dad
TanD do Rocå BeeåtenDen unD et|teuenDen €Beducå.
0TCoge ^ott 8w. dlbajedtät em Panned, cjPitcßPtcPied «£eßen;
699

eine cjCotteicfie unD cjeAegnele ÖleLpetuncj vetfeifven, unD
mogen Dem unàtvgen enfoptecRenDen (^e^uR-fe 6lcK ogucK
«-wtAcIVen Öj’etmocmenÄ ^öCI^-etn unD Den rßtuDet V^oCfLetn
Det dcanDvnavucKen D’CafBtnàeC in ßeAtnnung unD t-m
k^?vtFien vmmet me^t entuucRein.

I det sålunda ordagrant återgifna talet, lika
lydande i Aftonbladet och Nya Dagl. Allehanda för den
28 juli, förefinnas icke mindre än tre grammatikalfel:
»sich schliessen an» fordrar ovilkorligft ackusativ, 2fe-
nitiven »Majestäts» är mer än barbarisk, och »ent-
sprechend» skulle naturligtvis ha varit böjdt efter
starka adjektiviska deklinationen (entsprechende), enär
intet bestämnino-sord forerår. Dessa äro de mest i
öo-onen fallande felen i ofvanstående anförande, hvar-
vid man också kan anmärka smärre oegentligheter
såsom »Brüder Völker» i stället för »Brudervölker»,
äfvensom »dessen» i st. f. »deren», refererande sig
till den falska maskulinformen »Majestäts».

Märkvärdigt nog upptog icke tyska pressen
konung Oscars tal in extenso. Framför oss IDo-er
ett nummer af Fh^Ar/^^ Zeitung, hvilken o-enom
rubriken »KöniMich privilegirte Berlinische Zeitung»
vittnar om sin högt betrodda egenskap. I detta blad
finnes blott ett kortare telegram om ifrågavarande ut-
talanden, och samma torde förhållandet varit i andra
tyska tidningar. Det antagandet torde nu icke vara
alltför långsökt, att tyska pressen låtit afskräcka sig
genom den besynnerliga form hvari Posttidningen
återgifvit talet, om hvars höga vigt och värde man
lätt kan göra sig en föreställning, om man besinnar
att det blifvit öfverlemnadt åt Utrikesministeriets
arkiv, för att der utföra ett sannskvldDt monumen-
tum ære perennius.

Att »Europas mest bildade monark» icke till
700

den grad bortglömt sin Lyth eller kanske Filén,
som Posttidningens ordagranna aftryck låter på-
skina, är ju alldeles sjelfklart. Vore man emellertid
nog enfaldig att taga Posttidningens ord för kontant,
skulle talet i föreliggande form svårligen kunna an-
nat än ingifva högst besynnnerliga begrepp om ve-
derbörandes språkkunnighet, och hos en framtida
historieskrifvare skulle deraf lätt kunna uppstå svåra
dubier angående en viss sak, om talet nu verkligen
är ordagran/ återgifvet. Alla på samma gång språk-
kunniga och lojala undersåter hafva också. — det
tro vi oss tryggt kunna försäkra — känt sig smärt-
samt berörda af hvad som inträffat. Saken har
nämligen väckt ett kolossalt uppseende, ehuru den
hittills dryftats endast man och man emellan. En-
ligt hvad vi bestämdt veta har frågan kommit på
tal äfven bland den studerande ungdomen vid statens
läroverk, der man t. o. m. säges ha användt detta
språkprof såsom materiel för rättelser till skolgossar-
nes öfning, hvarvid en tillfrågad yngling genast sva-
rat, att fel i böjning icke kunna rubriceras som
skriffel, utan måste betraktas som »bock».

Huru kan nu Posttidningen, som i sin egenskap
af Svenska akademiens stödjepelare måste tänkas
nitiskt verka för att skydda oss från befarad språk-
lig- vandalism, vara nog- g;lömsk af sin ställning, att
den genom sin oaktsamhet låter dessa grofva »boc-
kar» insmyga sig i ett dylikt verldshistoriskt doku-
ment ? Genom sin säkra ton, som förutom en oar-
tighet mot andra tidningar tillika innebär en djerf
ofelbarhetsförklaring, förvärrar den ju endast ytter-
ligare sin skuldbörda. Vi vänta derför, och många
med oss, ett beriktigande i Posttidningen, en öppen
och ärlig förklaring af sakens rätta sammanhang.

Till sist taga vi oss friheten hemställa till den
701

ärade tidningen, om den ej i dylika fall borde taga
till ovilkorlig regel att begagna sig af den riksbe-
kanta förmåga, som kritiskt verkar inom hennes
spalter och hvars diktaresublimitet till icke obetydlig
del torde bero pa dess djupa studium och smak-
fulla försvenskningar af tyska sammansättningar (t. ex.
vemodsfager, svårmodstung, förnyelsehelgad). Visser-
ligen måste det tyvärr erkännas att signaturen C.
D. W. i Posttidningen icke alltid visat sig lyckad i
behandlingen af tyska språket. Sålunda minnas vi
med ledsnad hur nyssnämde signatur i en redogö-
relse (den 6 Augusti 1884) för tvenne föredrag —
»Über die Grenzen des Naturerkennens» och »Die
sieben welträtsel» — af den ryktbare Emil Ei Bois-
Reymond tillät sig följande, minst sagdt vårdslösa
öfversättning: »Man kan ej förstå annat än att det
för ett antal atomer af leo/s/q^', vattenstoff, syresto^
m. m. (kursiveringen är D. K—s) borde vara ab-
solut likgiltigt, huru de förhållit, förhålla och skola
förhålla sig.» Man kunde ej förstå hur en sådan
bjesse, som märket C. D. W. eljest är i kritik när
det gäller andra, kunde vara så okritisk mot sig
sjelf att, när han kom till en terra incognita, cl. v. s.
i detta fall vanliga kemiska termer, icke ta^a fram det
allra enklaste lilla tyska lexikon för att utforska hvad
dessa termer hette på svenska; eller också gillade
C. D. W. icke de gamla benämningarne kol, väte
och syre, utan ville i stället importera leolstof, vat-
tenstoff och syrestojff såsom bättre. Öfversättningen
väckte på sin tid mycket uppseende och framkal-
lade åtskilligt ,skämt, hvartill »stoff» hemtades dels
från titlarne på de båda föredragen — således ytt-
rades att öfversättning från tyska ginge -»Über die
Grenzen des CD Wer kenn ens-» samt att //^ achte
Welträtsel vore att kunna veta hur C. D. W. fått
702

betyg i moderna språk — dels från Johan Olof Wallins
bekanta : » Underligt har Herren hulpit mig, under-
ligt på denna lifvets stig, underligt i p^radualexamen
(pastoralexamen) ».

Men här gäller det något vigtigare och vi tro,
att C. D. W. icke skulle genialisktvårdslöst behandlat
ett uppdrag berörande någonting sådant som det
ifrågavarande verldshistoriska Ögonblicket.
Den stridande kyrkan.

Det är onda tider för kyrkan och Ragnarök tillstundar.
Auktoriteten har flytt sin väg, himmelrikets nycklar säljas
i dussintal olika former i den allmänna marknaden, utili-
sterna sända sina heretiska förklaringar till sjelfva kyrko-
mötet, utan att ens herr Per Axel Bergström förmår lyfta
lagens svärd emot dem. Och dock härstamma ju vår kyr-
kas män — låt vara på sidolinien — från de store fäder,
som på sina möten satte in sonen och den helige ande vid
fadrens sida i himmelen, som genom sitt anatema lemnade
at förödelse och undergång hela landsdelars befolkning då
separatismens ande innästlat sig, som utstakade salighetens
väg för orientens och occidentens folk.

Det är icke derför att den elektriska lampan, uppfun-
nen af en amerikan som aldrig hört talas om den rena
evangeliska läran, belyser kyrkans representanter som de
förefalla så små, då de sända en saknadens suck efter kloc-
kareposten, söka utfundera huru de skola reda sig med
några stackars folkskollärare eller huru de skola värna sig
mot åtal för tjenstebrott. De ha verkligen blifvit små.
Det är icke blott tiden som ilat ifrån dem, utan de ha
sjelfva krymt ihop och glidit baklänges. Och är det någon
stackars prelat som tror sig kunna undvara tiden och för-
kunnar, att det är bättre att slå ihjel barnen än beröfva
dem dopet, så ryser' icke verlden öfver den heliga straff-
domen: den endast undrar om karlen är riktig i hufvudet.
704

Det är förfallets, dekadensens intresse både vår stats-
kyrka och dess representation erbjuda.

Det är med orätt man tillägger kyrkomötet epitetet
medeltidsaktig. Det hvilar öfver medeltidens kyrka äfven
på förfallets dagar det drag af stolthet och grandiositet som
den sjelfmedvetna styrkan skänker. Denna kyrka bar dock,
oaktadt allt, verldens kultur, den räknade bland sina tjenare
allt som fans af snille och begåfning och mensklighetens
store buro dess hederstitlar. Det fans äfven här mycket
smått och lumpet och med kyrkans tro togo äfven dess
egna män det icke alltid så noga, men byggnadens impo-
nerande storhet och prakt kunde väl öfverskyla en och
annan skröplighet och inom dess vida murar var plats äfven
för individuell frihet och egendomlighet.

Det är sannerligen icke om denna tid våra kyrkliga
förhållanden erinra. Men det kom en annan efter den och
derifrån ha våra prelater in petto hemtat sina mönster. Se-
dan reformationen brutit fram, buren af en innerligare religio-
‘ sitet, än den katolska kyrkan fostrade, understödd af lågande
frihetsbegär, hänförelse för vetenskaplig forskning och icke
minst magnaternas lust till kyrkans rika egodelar, kom pro-
testantismens konsolideringsperiod. Kampen för andlig fri-
het aflöstes af käbblet om symboler, de store reformato-
rerna voro döde — åtminstone andligen — och hade aflösts
af ett prestparti, som visserligen svor vid andra gudar än
katolicismen men som ännu mera än denna saknade begrepp
om reformatorernas stora idéer och icke mäktade något
annat än sätta en papperspåfve i stället för den lefvande.
De skötte detta värf med affällingarnes fanatism och den
separerande klickens småsinnade inskränkthet. Intelligensen,
som varit med då rörelsen började, hade redan dragit sig
ifrån den vanslägtade reformen.

Det är desse prester som i våra dagar äro föredömet
och då biskopen i Vesterås fantiserar om en ny symbol-
bildande epok inom kyrkan, så vittnar det om en viss om-
705

domesförmåga rörande kyrkans män. Att epoken icke kom-
mer beror endast derpå, att verlden, fastän man inom den
svenska kyrkans synvidd icke märker det, har något för-
ändrat sig de sista trehundra åren. På femtonhundratalet
voro de bildade och kunnige varmt intresserade för de kyrk-
liga differenserna och väntade af teologerna lösningen på
lifvets högsta frågoi- — då kunde symboliska böcker skapas.
Ännu i förra århundradet skulle det kunnat ske: då var
man ännu tillräckligt intresserad, för att tidens bäste män
skulle gyckla med dogmerna och föra en satirens kamp
mot kyrkorna. Men i våra dagar; när man endast rycker
på axlarne och då »den rena lärans» detaljer för dem som
äro med i utvecklingen endast ha samma intresse som alla
andra religioners, från Zoroasters till Brigham Youngs, —
då är det något sent att tänka på nya symboler.

Liksom för de nämda andliga fäder, från hvilka repre-
sentanterna för vår kyrka närmast räkna sina anor, är det
för dessa icke längre religiositetens utan prestpartiets in-
tressen, som äro de afgörande. De se derför sina värsta
fiender icke i de religiöst indifferente eller fritänkarne utan
i dem, som tro på konkurrerande dogmer eller till och med
blott konkurrera i ämbetet. En statskyrka, inom hvilken
prestbanan är en bland de vägar att försörja sig som pre-
sentera sig för hvarje skolyngling, der således ekono-
miska förhållanden bestämma öfver kallelsen, och inom hvil-
ken presten är halft religionslärare, halft civil skrifkarl, är
alltid ur stånd att tillfredsställa de menniskor som ha dju-
pare religiösa behof. Hos oss som i alla protestantiska
land ha derför dessa mestadels sökt i enskilda föreningar
vid sidan af eller i motsats mot statskyrkan vinna en form
för ett fylligare religiöst samlif. Det är desse »separatister»,
hvari kyrkans män se sina värsta fiender, och det herskar
mellan båda partien en teologisk hätskhet, som är föga
uppbygglig att skåda. Gent emot dem, som äfven i reli-
giösa ting tänka egna tankar; stå de visserligen samman,
706

men i dagliga verksamheten släs de helst med hvar-
andra.

Det är ock naturligt att sä skall vara. Förklaringen
till denna högkyrkliga vrede ligger ej blott i konkurrensen
utan vida djupare. Det är icke nu som det var för femtio
år sedan, att de goda hufvudena vid universiteten taga sin
grad och sedan bli prester. Det är i allmänhet de klenare
begåfningarne, som välja den teologiska vägen. Der undan-
tagsvis ett ljusare hufvud af andra än enbart ekonomiska
skäl blir teolog, stegrar sig kyrkligheten naturnödvändigt
till fanatism. Man kan ej alltid värja sig för känslan att
stå utanför hvad vetenskap och utveckling verka och söker
sin tillflykt i att med våld tvinga sig allt djupare in i den
riktning man valt, allt innerligare hänge sig åt den tro man
en gäng besvurit. Då blir allt annat falskhet och när man
mest sysslar med religiösa ting och hemtar all sin andliga
näring från teologiska källor, sä är den falskhet man oftast
stöter på just det som i dessa ting läres af andra, annor-
lunda troende teologer. Att det utanför detta teologiska
bråk rör sig en vetenskap, en konst, ett lif, till hvilket
teologien ej har någon relation, det märker man knapt
eller söker tvinga sig att icke se det — ty det kunde vara
farligt att se för mycket deraf.

I denna afsigtliga exklusivitet ligger också hufvudsak-
liga skälet till den presterliga vreden mot »den usla tid-
ningspressen och den usla literaturen». Dessa det lefvande
lifvets alster kunna i vära dagar icke ens teologerna undgå
och dä de deri finna en och annan hiskligt oteologisk tanke,
så tro de, att det är något som denne författare eller denne
publicist hittat pä, de föreställa sig att dessa ofta omed-
vetna och obetydliga reproducenter af till allmän egendom
blifna tankar äro revolutionära illgerningsmän som gå ut
för att förstöra det heliga och dyrbara i lifvet.

Ett så eklatant bevis på denna teologiska tankegång
föreligger från kyrkomötet, att vi ej kunna undgå att redan
707

i detta sammanhang nämna det. Hofrattsrådet Widström,
en bland de mest teologiska naturerna vid hela mötet, kan
i en motion icke underlåta att omnämna den sedeförderf-
vande och oheliga verksamhet studentföreningen Verdandi
i Upsala utöfvar. Inom denna förening har, som allbekant
är, debatterats hvarjehanda frågor på dagordningen och
dervid ha refererats eller försvarats både mycket gamla
och mycket nya meningar, naturligtvis alla hemtade från
hvad talarne lärt eller erfarit från skäligen allbekanta håll.
Sä går det goda hofrättsrådet hän och tror, att dessa ung-
domar bilda en samhällsvådlig montagnardklubb, som sysslar
med att utfundera och utsprida hittills oerhörda irrläror!

Mera direkt blir naturligen kriget mellan kyrkans män
och de icke-konfessionella åskådningarne, när någon af dessa
äfven organiserar sig såsom kyrka, anordnar regelbundna
predikningar och föredrag etc. Då varsna de teologiska
andarne att en ny och hemsk fiende uppstått och de gripa
till svärdet. Så har det senast gått med utilisterna, hvilka
tyckas ärna i vårt land införa en ordnad folklig propaganda
för fritänkeriet.

Till och med justitieministern Bergström grep då till
lagens svärd — i detta fall visserligen jemmerliga rostadt
— och slog till. Det vore dock säkerligen orättvist att
tro, det hr Bergström härvid leddes af samma motiv, som
presterskapet. Han har säkerligen förut någon gång hört
talas om utilistisk åskådning eller i alla fall åtminstone icke
trott, att denna åskådning var något som herr Viktor Lenn-
strand funnit på. Skälet till hr Bergströms ingripande torde
ha varit en omåttlig ärelystnad. Han har sannolikt reson-
nerat så här: »Jag har varit med om rätt mycket här i
landet och har skaffat mig ett visst rykte men mitt namn
är dock ej fäst vid något betydande verk, som efterverlden
skall minnas. Men jag vill ha ett namn i historien. Något
måste göras.»

Och han har lyckats. Om några hundra år, då man
708









glömt både kyrkomöte och grundskatter och landshöfdinge-
uniformerna förmultnat i statens historiska museum, då skall
ännu hvarje skolbarn i sin lilla kulturhistoria finna ett par
rader om, att det i slutet af nittonde århundradet i Sverige
fans en konung som hette Oscar II med en minister som
hette Bergström, hvilken för sista gången väckte till lif en
förordning den der belade med fängelse och böter perso-
ner, som förnekade en gud och något som kallades den
rena evangeliska läran, hvarom man visserligen saknar
närmare kunskap, eftersom intet af den tidens bevarade
literära alster sysslar dermed, men som synes ha varit en från
Tyskland införd religion, vid hvilken många fäst stor vigt.
Och barnens ögon skola öppna sig stora af förundran, hvar-
för man icke fick förneka den läran, och de skola fråga folk-
skolans professor i kulturhistoria, om det verkligen fans en
sådan lära som alla trodde på och om man på den tiden
brukade straffa menniskor för det de inte trodde den. Nej,
skall professorn säga, det var, egentligen icke på det sättet
längre, men derför är också tilldragelsen så mycket märk-
ligare och han I icke lärt det ordentligt fån I baklexa.
Då skola barnen gå hem och flitigt läsa öfver sin lexa och
de skola somna med namnet Bergström på läpparne.



^

Vi ha förut nämt att det
tiets icke religionens intressen

hufvudsakligen är prestpar-
som upptagit innevarande

års kyrkomöte. Förhållandet har flera gånger erkänts af
representanterna sjelfva med en rörande naiv uppriktighet.
Biskopen i Karlstad, en af de 18 i Svenska akademien,
Rundgren har lidit mycket af konkurrensen från personer
som predika religion eller utöfva prestverksamheten utan
att staten betalar dem. »När man», utropar denne repre-
sentant för snille och smak, »inom alla andra områden hade
befogenhet att med borgerliga medel söka tillförsäkra veder-
709

börande uteslutande rätt att utöfva den dem tillkommande
verksamheten, hvarför skulle icke detta få gälla äfven om
de kyrkliga handlingarnas handhafvande? Borde icke hvarje
person som förgrepe sig på andras rätt straffas?» Herr
Rundgren anförde exempel på hur illa det stod till. En
gång hade i hans stift en person efter slutad gudstjenst
begärt att få hålla en predikan i den kyrka presten nyss
lemnat. Denne hade naturligtvis nekat men — kan man
tänka sig en sådan ondska — personen i fråga hade sedan
hos klockaren skaffat sig kyrkonyckeln och användt kyrkan
för sitt syfte. Om presten möjligen var oduglig, om den
frivillige predikanten möjligen var ifrig anhängare af den
rena läran, derom ansåg talaren ej nödigt nämna något,
han blott konstaterade detta ohyggliga faktum, att det hål-
lits en predikan utom ordningen. Och dock kunde han
icke få personen dömd till straff af domstolarne! Vexiö-
biskopen Andersson — han innehar den biskopsstol en
gång Esaias Tegnér beklädt! — hyllade icke heller så ab-
strakta teorier, som att kyrkliga »förbrytelser» endast skulle
medföra kyrkliga straff: bra mycket riktigare vore att me-
delst borgerliga straff möta dylika brott. Biskop Billing
hade varit nästan ändå värre ute. Det hade i hans stift
inträffat att en baptistpredikant omvände en fjortonårig
flicka från herr Billings metod att blifva salig till sin egen.
Domkapitlet tog saken om hand och förmådde beskedliga
konungens befallningshafvande i Vesterås att springa åstad
och åtala den opåkallade konkurrenten. Denna blef fri-
känd och det af en så tarflig anledning, som att något
straff för en dylik handling icke finnes i lagen. »Kunde
man verkligen tro», utbrast herr Billing, »att icke bittra
sår skulle slås i samvetsömma församlingsmedlemmars sin-
nen genom en dylik tilldragelse. » Om samme Billing hade
herr Bergström ett par dagar förut sagt att han var så
skicklig att plädera, att om han blifvit jurist han skulle
hunnit lika långt på den banan som nu på den presterliga.
710

Herr Bergström var dâ ännu chef för Sveriges jurister —
det kunde vara intressant att veta, om de eller herr Billing
kände sig mest smickrade af omdömet.

Nog af, skydd mot konkurrensen, det är kyrkans vig-
tigaste intresse. Åt krigsknektarne skulle, om kyrkomötet
finge råda, öfverantvardas hvar och en som faller presten i
embetet genom utöfvande af religiösa handlingar. Från alla
kyrkliga rättigheter skulle uteslutas en hvar som ej tror
eller låtsar sig tro — hvilketdera är likgiltigt från kyrklig
synpunkt — att de svenska presterna allena känna rätta
metoden att bli salig. Kyrkan vill blott i ett hänseende
ha med en sådan att göra — den vill ha hans pengar.
Och helst så mycket af hans pengar som möjligt. Tror
man inte på den rena läran, borde man egentligen betala
mest till densamma, ty då kan man göra presterna mera
besvär.

Det är hvad tredje trosartikeln kallar en helig allmännelig
kyrka, inom hvilken den helige ande verkar.

Genom bemödandet att skaffa annorlunda troende böter
och fängelse har kyrkomötet visat sin uppfattning af den
kristliga kärleken. För att det äfven skulle få tillfälle visa,
huru det fattar den menskliga kärleken, väckte hr Torelius
en motion. Man har i våra dagar alltmera börjat luta till
den meningen, att ett äktenskap mellan man och qvinna
borde hvila på kärlek, den borde vara förutsättningen
för dess ingående och för dess bestånd. Kyrkomötet bi-
trädde hr Torelius i att ytterligare åtgärder böra vidtagas
att tvinga makarna till fortsatt sammanlefnad, vare sig
kärlek fins eller ej.

Med religionsfrihet menar kyrkomötet att ingen som
tillhör kyrkan genom verksamhet eller underlåtenhet gör
opposition mot dess lära och reglementen. Och till kyrkan
böra alla höra, framför allt de som ej tro dess lära, ty —
sade mötet med anledning af hr Fehrs motion att fritän-
71t

kare skulle få utgå — kyrkan älskar desse villfarande så
mycket att den ej kan släppa dem.

Bland mötets öfriga verksamhet i religionens intresse
må nämnas beslutet, att prester böra ha laga förmånsrätt
för sina löner hos utarmade medborgare, att kyrkorna böra
vara stängda mellan gudstjensterna, att presterna fortfarande
böra svärja på att alltid hålla fast de dogmer man lärt dem
i skolan — det är betydligt tryggare, om de aflagt ed
derpå, menade hr Sjöbring — att katekesen fortfarande
skall läsas som utanlexa o. s. v.

Vi skola ej uppehålla oss dervid. Dertill är det alltför
betydelselöst. Det 1888 hållna kyrkomötet har sitt intresse
för alla som en kulturbild. För de kristne har det sin vigt
allena som ett bevis, hur vår kyrka förverkligar det guds
rike på jorden Jesus af Nazareth predikade och de skola
säkerligen djupt känna sanningen i den store mästarens ord:
ve de skriftlärde och fariseer!

/I. Harald son.
Panegyrisk oeh opanegyrisk Karl
Johans-literatur.

A Blomberg, Marskalk Bernadotte, skildringar
ur hans lif och tid, h. 1—3.

G. Svederus, Konung Karl XIV Johans histo-
ria, h. 1—4.

A Ahnfelt, Två krönta rivaler.

0. Alin, Karl Johan och hans tid 1828—44.

J. Mankell, Fälttåget i Norge år 1814, kritisk
belysning.

Da man i rikssalen ser Gustaf II Adolfs och Karl Jo-
hans bildstoder som vakthållare på hvar sin sida om tronen,
gör man gerna den reflexionen, att dessa båda män; så olika
de än i öfrigt må hafva varit, dock haft några rätt anmärk-
ningsvärda likhetsdrag. Både vasasonen och gascognaren
voro »hommes extraordinaires», båda inledde för vår histo-
ria ett nytt tidehvarf, båda förenade politikerns begåfning med
fältherrens. Och — last, but not least — för dem båda
har det varit lika svårt att af efterverldens historieskrifning
erhålla en helgjntet objektiv, opartiskt tecknad karaktersbild.
Öfver dem båda finnes det, från svensk synpunkt sedt, en
officiel och en kättersk häfdateckning, hvardera med sin en-
sidighet. Medan vi äro vana att se Gustaf Adolf, »prote-
stantismens hjelte», afmålad som ett slags byzantinsk hel-
gontyp, hvilken genom sjelfva sin öfversvinneliga fullköm-
lighet blir stel, kylig och ointressant, är han i den utländ-
ska historieskrifningen den hänsynslöse organisatören, den
ärelystne planläggaren, den verldskloke, i politikens konster
välbevandrade statsmannen, som nog inger lifaktighetens in-
tresse, men med helgonen har föga gemensamt. Som den
»fräjdade stamfadern» har Karl Johan fått äreminnets pane-
gyrik i fullaste mått; »ingen har fylt en bana liknande hans».
713

Ä andra sidan har lofprisningens öfverdrift framkallat sin
motsats i gestalten af en historieskrifning, som hänsynslöst
påpekat den fräjdade personens skuggsidor och karaktersfel.
Bada riktningarne äro representerade i de här ofvan upp-
räknade arbetena. En af den kätterska riktningens mest
bemärkte hufvudmän hafva vi nämnt sist i raden af de fem
författarne, liksom förrädaren Judas Iskariot plägar nämnas
sist bland de tolf apostlarne. Och det är icke mer än rätt
och billigt; ty kapten J. Mankell har ju förgripit sig både
på Gustaf Adolfs minne och på Karl Johans samt har der-
för mer än en gång stämplats som ett slags riksförrädare.

I sjelfva verket gör den officielt panegyriska häfdateck-
ningen, sådan den hos oss ibland framträdt, genom sitt för-
farande både sig sjelf och sina dyrkade föremål en stor
otjenst. Hjeltekarakteren skulle framstå vida mer sympa-
tisk i den rent mänskliga färgbrytningen af ljus och skugga.
Sant yttrar dr Blomberg i sitt företal: »Det är ej längre i
den mon en bild är vacker, utan i den mon han är sann
och mänsklig, som han förmår tillvinna sig vår sympati.»
Äfven skulle sjelfve historieskrifvarens begåfning visa sig
i klarare glans genom uppletandet och framhållandet af dessa
karakterens centralkrafter, ur hvilka både förtjenster och fel
med samma nödvändighet framgingo, samt genom uppvisan-
det af karaktersutvecklingens många vexlande tillflöden, så
väl de orena som de rena. Och just derigenom, att den
officiele panegyrikerns ställning är så fördelaktig för honom
sjelf, verkar den menligt för hela den historieskrifning, till
hvilken han lemnar bidrag. Instämmandet i den officiela
lofprisningen är en säker väg till hofgunst, utmärkelser, be-
fordran och allehanda timliga förmoner; men också är den
lycklige, innehafvaren af denna ställning utsatt för frestelser
och misstankar, hvilka hårdt drabba sjelfva historieskrifnin-
gen och röja sin obehagliga verkan i den bland allmänheten
allt mer gängse föreställningen om en i dynastiskt och byrå-
kratiskt intresse förfalskad rikshistoria. Oppositionsmannen,
hvilken vill följa och uttala sin kätterska öfvertygelse, måste
deremot från början taga farväl af hvarje utsigt till yttre
förmon och utmärkelse samt får vara nöjd, om han undgår
vederbörandes förföljelse, hvilken har många bepröfvade
vägar, hemliga och uppenbara, slingriga och räta, att anlita,
då det gäller att »klämma efter» den misshaglige. Han
äfventyrar att blifva ensidig, bitter och klandersjuk, men

Ur Da^ews Erômta. VIII. 9—10.

46
714

han är ej utsatt för servilismens frestelser, och han kan
återställa det historiens anseende, som panegyrikern förspilt.

Dessa förhållanden sakna ej sin tillämpning på bidra-
gen till Karl Johans historia, om än hvad vi yttrat om den
officiela panegyriken lyckligtvis ej gäller om något af de
här uppräknade arbetena. Med glansen af stamfaderns rykte
måste vår regerande dynasti ersätta bristen på lysande anor;
genom att lofprisa honom gör man sig förtjent af den väl-
sinnades belöning, genom att klandra honom drager man
öfver sig den illasinnades vanrykte med deraf följande obe-
hagligheter. I det stora, nu af prof. Ålin afslutade verket
»Minnen af Sveriges nyare historia», har den, så att säga,
officiela framställningen af stamfaderns lefnadssaga fått sin
grundläggning, och ett rikligt källmaterial har stått till de
ärade utgifvarnes förfogande. Den oppositionela riktningens
båda banbrytare Crusenstolpe och Lindeberg råkade bägge
naturligtvis rätt illa ut, men lästa hafva de blifvit, isynnerhet
den förre, hvars »romantiska skildring» af »Karl Johan
och Svenskarne» under detta årtionde utgått i en ny, an-
senlig upplaga. Under förtrytelsen öfver blottandet af vissa
skuggsidor, som bort vara förtegna, stiftades Karl Johans-
förbundet, som nu lär hafva en fond (man talar om 20,000
kr.) samlad för att understödja och honorera utgifvandet af
ett panegyriskt arbete, som skall utplåna alla fläckar och
låta hjeltebilden framstå i den renaste glans. Helt visst är
ej meningen att dermed fresta till förräderi mot historisk
sanning, ty i motsatt fall blefve Karl Johans-förbundets
stora honorar en verklig judaspenning.

Den gamle, nyligen aflidne forskaren G. Svederus, som
redan under Karl Johans tid började sin bana som politisk
skriftställare i strängt konservativ riktning och sedan i ett
lärdt arbete försvarat dennes politik, hade ämnat egna sin
sena ålders dagar åt utarbetandet af ett grundligt historie-
verk öfver Karl Johan, hvilken han af varm öfvertygelse
beundrade. Karl Johans-förbundet hade väl bort kunna
blifva belåtet med detta arbete, som genom sin värdiga håll-
ning och frånvaron af panegyrisk svulst bär sann häfda-
tecknings prägel, hur ensidigt det än må vara. Men den
gamle, i fattigdom råkade literatören torde ej hafva ansetts
som fullt »presentabel» för ett så lysande företag. Han
klagar i sitt företal öfver mot honom visad oginhet, särskildt
huru han vid sitt försök att hemta upplysningar af de hi-
715

storiska uppsatser, dem konungen sjelf samlat, »möttes af det
bestämdaste motstånd hos den förtroendeman, som hade do-
liumenterna om händer» och äfven vid ett senare försök
»icke blef lyckligare i sin forskningsifver». Af det i flere
afseenden förtjenstfulla arbetet utkommo endast fyra eller
fem häften, omfattande Bernadottes historia till år 1800.
Under titeln »Marskalk Bernadotte» har nu utkommit samma
tids historia, utarbetad af dr A. Blomberg och i liknande
anda, men med mer färgrika skildringar af de förhållanden
under hvilka hjelten lefde. Till en del har dr B. begagnat
Svederus som källa; än mera har han hemtat ur revolutions-
tidens rika, lifliga memoarliteratur. Det nyutkomna tredje
häftet slutar vid den tid, då Bernadotte blifvit direktorial-
regeringens ambassadör i Wien. »Äreminnets tid är förbi»,
yttrar dr B. i sitt företal, tydligast påminnes man derom
genom tillvaron af dr Ahnfelts och hr Mankells arbeten, i
hvilka den oppositionela uppfattningen skarpt nog tagit till
orda.

Om man nu, vägledd af hrr Svederus och Blomberg
genomgår begynnelseskedet af »marskalk Bernadottes» histo-
ria, får man intrycket af en alltigenom fläckfri karakter,
den enda klara stjernan i mörkret af revolutionstidens styg-
gelser och brott. Den förre förklarar sig utan inskränkning
»gifva utslaget till förmon för denna individualitet, som
jämte snillet och talangerna framstält endast det ädla i
handlingen under en tidslängd af tolf lustrer, fylda af en
storartad och djupt human verksamhet». Dr Blomberg fram-
håller redan på titelbladet uttrycken af en till hänförelse
stegrad beundran, då han i sina motton antyder, att den
store mannen egde »gudomlig inspiration», och citerar hans
egen förklaring om sin lifsuppgift att »tjena humanitetens
sak». Derjämte anför han på samma titelblad ett af Botti-
gers grannaste lofqväden: »mer tapper och mer mänsklig
fins det ingen» än »den höge», som »med sin tjuskraft fängs-
lar alla så», och hvars »bild är dyrkad allestäds». Det hade
dock ej skadat, om förf, till dessa motton äfven lagt ett
citat ur Tegnérs beundrande, men också manligt frimodiga
sång till Karl Johan:

Din storhet skall mitt öga ej förblinda ;

Som hvarje stor man har du dina fel.

Dessa fel framhållas deremot så mycket bjärtare i dr
Ahnfelts arbete »Två krönta rivaler», hvilket tager vid, unge-
716

fär der Svederus och dr Blomberg sluta, och hufvudsakligen
behandlar den tid, då Karl Johan var svensk kronprins.
Men äfven för uppfattningen af den föregående tiden får
man här helt andra synpunkter. I förhållandet mellan Bo-
naparte och Bernadotte ser Svederus endast den nödvändiga
motsättningen mellan den maktlystne, hänsynslöse egoisten
och den laglydige, hänsynsfulle medborgaren. Han ser i
Bonaparte den förorättande, den förföljande, mot hvilken
Bernadotte alltid handlar lidelsefritt och ädelt, och i Napo-
leons fall uppenbarelsen af en moralisk verldsordning, hvars
redskap Karl Johan enligt försynens vilja blef. Dr B. ser
den börjande beröringen mellan de två männen ungefär med
samma synglas. Dr A. ser deremot i förhållandet dem emel-
lan en djupgående, personlig rivalitet, hvilken hos marskalk
Bernadotte röjde sig i den otillfredsstälda ärelystnadens dolda,
halft vanmäktiga förbittring, hvartill kom grämelsen öfver
den förolämpning, som Napoleon tillfogade honom efter slaget
vid Wagram; hos kronprinsen Karl Johan skulle då denna
stämning gifvit sig luft i en oförsonligt fiendtlig, af person-
lig hätskhet genomträngd politik, hvilken sammanknöt den
stora alliansen till Napoleons störtande. Här gäller nog
emellertid något det gamla ordstäfvet: »Har man sagt A,
måste man säga B.» Ty mot den skoningslöst stränga do-
men hos dr A., skall nog i framtiden en gensaga gifvas af
dr B. Kanhända hafva de också hvar sitt stycke af den
historiska sanningen.

Man märker väl, hurusom dr B. alltigenom vill låta
Karl Johans ljusa bild bryta sig mot en mörk bakgrund;
sålunda äro revolutionstidens personer, med hvilka Berna-
dotte stod i närmare eller fjärmare beröring, nästan alla
tecknade med öfvervägande skuggdrag, endast han sjelf är
helt ljus. Men ett betänkligt missgrepp synes det vara, då
dr B. så hårdt dömer direktorialtiden, som just var tiden
för Bernadottes största upphöjelse, och starkaste inflytande,
liksom denne också till nämnda författnings försvar i det
längsta ville motsätta sig statskuppen den 18 brumaire.
»Aldrig», utbrister dr B., »hade Frankrike varit under-
kastadt ett mer förnedrande ok än direktoriets. Visserligen
kunde intet vara olyckligare än skräckregeringen; men de
makter, som försvaga ett folk, äro kanske ännu förderfligare
än de, som tyrannisera det». Men här torde man nödgas
att säga A, då man sagt B. Ty tvifvelsutan måste man
717

här beakta, hvad dr A. erinrar, da han skrifver: »Att Ber-
nadotte, som gjort sin egentliga skola som statsman under
direktoriets tid och riktigt kan betraktas som en typisk re-
presentant af franska revolutionens karakter, sådan denna
under direktorium utbildade sig, ej blott skulle väl förstå
penningens användbarhet, utan tro allt med denna kunna
uträttas, var äfven naturligt». För den, som verkligen vill
sätta sig in i Karl Johans karaktersutveckling, är denna er-
inran tvifvelsutan värd att väl taga vara på.

Öfver åtskilliga mystiska åtgöranden sprider dr A:s
bok en rikare belysning genom offentliggörandet af en mängd
bref och aktstycken, som hittills varit okända eller förbi-
sedda. Sålunda utredes fullständigare den af Signeul med
begagnande af Fournier som mellanhand ledda »subaltern-
intrigen», hvarigenom Karl XIII, mer än till hälften dupe-
rad, förmåddes att föreslå, och ständerna att företaga Berna-
dottes val till svensk tronföljare; man skulle dock kunna
anmärka, att förf, uraktlåtit omnämnandet af Funcks och
Grewesmöhlens ej oväsentliga medverkan. Czernicheffs be-
skickning i dec. 1810, hvarigenom Karl Johans förtroliga
närmande till Ryssland inleddes, har hittills endast relate-
rats i de schinkelska Minnenas korta resumé, »hvarigenom
man dock knappt får en aning om verkliga beskaffenheten
af de meddelanden, som utbyttes». Genom sina i Peters-
burg gjorda arkivstudier har dr A. blifvit satt i tillfälle att
derom meddela lika utförliga som intressanta detaljer; han
offentliggör sjelfva aktstyckena, hvilka utgöras af bref från
Romanzov, från Stedingk och från Czernicheff sjelf. Deraf
framgår, hurusom Karl Johan redan då förklarat för Czerni-
cheff, att ryska kejsaren hädanefter »kunde betrakta Sverige
som sin trogna skildtvakt», samt att han till Alquier rent ut
sagt sig vilja »kasta sig armarne på Ryssland». Karl Jo-
hans politik får äfven sin flersidiga belysning genom de
många i arbetet offentliggjorda brefven från och till van
Suchtelen samt genom dennes utförliga biografi, hvarmed
det inledes. Likaså får man genom aftryckta aktstycken
fullständigare besked om Löwenhjelms beskickning till Pe-
tersburg i febr. 1812, för hvilken de schinkelska Minnena
framlagt diplomatens egen redogörelse i temligen stympadt
skick. Från hvilken synpunkt dr A. ser »1812 års politik»,
är af det föregående klart, liksom äfven, att han samlat och
publicerat åtskilligt material, som kan tjena till stöd för hans
718

uppfattning. Sjelfva familjetraktaten i Äbo finnes här in-
förd in extenso och med bifogad öfversättning.

Karl Johans egendomliga finansoperationer utgöra ett
ämne, som den officielt lofprisande historieskrifningen högst
ogerna vidrör. Dr A. har deremot lemnat nya, pikanta bi-
drag till utredningen af detta ämne, pa samma gäng han
sammanfört och i mer ordnadt skick framstält hvad redan
förut varit i den saken kändt. Sålunda meddelas, huru »re-
belfondens annektering» försiggick, huru de pommerska do-
mänerna »gaspillerades», huru Guadeloupefonden tillgodo-
gjordes som kronprinsens enskilda tillhörighet, huru man
efter hand lade beslag på Barthélémy fonden. Förf, af slutar
sitt arbete med en detaljerad, på riksgäldskontorets aktstyc-
ken stödd redogörelse öfver de egendomliga, stundom något
»oegentliga» transaktionerna vid »riksskuldens liqvidering».
De många sifferuppgifterna äro för läsaren kanske något
hårdsmälta; »men vi hafva», skrifver förf., »föresatt. oss att
sprida fullständigt ljus i ämnet», och han har åtminstone
nystat upp en Ariadnetråd för blifvande vandrare genom den
labyrinten.

Af fälttåget i Norge 1814 har kapten J. Mankell gifvit
en »kritisk belysning», hvilken nära ansluter sig till hvad
från norsk sida i det, ämnet skrifvits. Undersökningen har
här ett politiskt intresse som inlägg i frågan om Norges
ställning i unionen med Sverige. Man vill nämligen visa,
att Norge 1814 ej gaf sig på nåd och onåd, enär det vid
krigsutbrottet hade tillräckliga krafter att försvara sig mot
svenskarne samt förde kriget på sådant sätt, att en slutlig
framgång ej behöft anses som otänkbar. Särskildt vill hr
M. visa, att misstagen i den norska krigföringen mest varit
att tillskrifva prins Kristian Fredriks oduglighet, hvaremot
de norske befälhafvarnes åtgärder tagas i försvar; dessutom
vill han lägga i dagen, att Karl Johan både i utförandet
och i sjelfva planen begick felgrepp, som lätt kunnat vålla
honom ganska svårt bryderi, samt att konventionen i Moss
i sjelfva verket utgjorde det medel, hvarigenom han hjelpte
sig ur en iråkad förlägenhet. A andra sidan har man i
liknande politiskt intresse, dertill äfven i panegyriskt syfte,
med en viss häftighet förfäktat, att Norge saknade försvars-
kraft, och att konventionen i Moss utgjorde en handling af
ädelmod, hvarigenom norska hären räddades från en annars
oundviklig undergång eller kapitulation. Vi kunna emeller-
719

tid på intet vilkor tillerkänna nämnda politiska intresse nå-
gon befogenhet att för sig tillgodogöra vare sig det ena eller
det andra resultatet. Norges politiska ställning till Sverige
beror i alla händelser icke af krigföringen eller maktställ-
ningen .1814, utan af ordalagen i konventionen i Moss, så-
dan den faktiskt afslöts, samt af den derefter antagna riks-
akten. Norges genom dessa aktstycken bestämda ställning
i unionen är densamma, antingen den erhållits af segrarens
ädelmod eller genom norrmännens egen uraktlåtenhet att
med begagnande af sina resurser tilltvinga sig en fullt
separat ställning. Tystar man än talet om »tacksamhet» mot
dynastiens höge stamfader, så fås deraf ingen politisk vinst;
ty »tacksamheten är ingen faktor i politiken », har Bismarck
mer än en gång upprepat. Ur sjelfva den officiela lofpris-
ningens synpunkt kan framhållandet af denna tacksamhet
lätt undvaras; ty om Karl Johan vid Moss ej finge pri-
sas som den ädelmodige segraren, så skulle man i stäl-
let så mycket mer beundra den skicklige underhandlaren
samt leda tacksamhetens känslor upp till den försyn i
hvars hand han äfven på sådant sätt var ett utvaldt red-
skap för åvägabringandet af de skandinaviska rikenas lyck-
liga förening.

Men om vi ej kunna förena oss med hr M. i den nu-
tidspolitiska uppfattningen af detta krig, kunna vi ännu
mindre instämma i det skarpa klander som mot honom rik-
tats derför, att han från norsk synpunkt och med beredvilligt
erkännande åt norrmännen berättat detsamma. Den fejd, hvars
händelser här berättas, är sannerligen så obetydlig i rent
militäriskt hänseende, att vi, som hafva att uppvisa tillräck-
ligt med krigsbragder på vida större skådeplatser, ej be-
höfva tvista med norrmännen om den ena eller andra par-
tens öfvervigt i dessa småstrider. Ryssarne, som väl gent-
emot oss tänka på samma sätt, hafva ju skrifvit finska kri-
gets historia med största erkännande åt Sverige, ja nästan
från svensk synpunkt, och lära förbereda en mot oss lika
välvillig framställning af Karl XII:s ryska krig. Det vore
väl ej då så illa på sin plats, om äfven vi, då det gäller
att upplifva minnet af en fejd med vårt broderfolk, så myc-
ket möjligt är tänka oss in i dess ställning, göra rättvisa åt
dess förehafvanden, ja tillochmed söka göra oss bekanta med
dess egen synpunkt. Genom ett sådant förfarande skulle
ömsesidig vänskap och aktning tvifvelsutan bättre befästas
72Ö

än genom en småaktig och for motståndaren nedsättande
detalj paradering med vår öfverlägsenhet.

Mankells framställning af detta krigs militära enskild-
heter har bekämpats i en brochyr af G. Svederus ; den har äf-
ven i åtskilliga punkter fått motsägelse i en uppsats i hi-
storisk tidskrift. Uppriktigt sagdt, saknar anmälaren både
tid och lust att fördjupa sig i dessa frågor; han har icke
gjort några militära fackstudier, ämnar icke heller göra dem.
Dylikt torde vara bäst att hänvisa till de militära fackmän-
nen; kunna de ej deri komma öfverens, så har man väl icke
heller att vänta sig något afgörande genom »civilistens»
domslut.

Slutskedet af Karl Johans historia är behandladt i den
af prof. Ålin utgifna volym, hvilken utgör 12:te delen af
de schinkelska Minnena; den åtföljes af tre dryga band
tryckta arkivhandlingar, dels officiela skrifvelser, dels en-
skilda bref. Officielt kan väl detta arbete i viss mening
kallas, men med den officiela panegyriken har det ingenting
gemensamt. Det sysselsätter sig egentligen högst obetyd-
ligt med konungens person och nästan endast för att angifva
hans ställning till regeringspersonalen eller till misstänkta
sidoinflytanden (»Braheväldet»). Till den Karl Johans-
literatur, som har till hufvudsyfte att skildra Karl Johans
personhistoria och karaktersutveckling, är sålunda detta ar-
bete knapt att räkna.

Säkerligen blir det ingen lätt uppgift att en gång skrifva
Karl Johans historia med opartisk fullständighet och att åt
hans skiftande karaktersbild gifva den rätta blandningen af
ljus och skugga. Den, som vill försöka sig på den uppgif-
ten, måste först och främst kunna sanningsenligt säga om
sin ställning till hvarje materiel makts innehafvare det
samma, som Tegnér skref till Karl Johan:

Jag är ej hofman, är en svensk man bara
och blott som man för mig din man jag kunde vara.

O//o /ÿôy/rc».
Kristiania teater.

Reseminnen, med. reflektioner.

Vara tidningar innehålla ofta — och detta med rätta —
referat från utlandets teatrar, detaljerade redogörelser för
styckenas grundtanke och handling, uppgift på hufvudrollernas
innehafvare m. m.; men dessa referat hafva också enligt
min åsigt gått för långt i beskrifning öfver mera oväsentliga
ting, såsom kostnad för uppsättning, publikens elegans o. d.
i stället för att hålla sig till det vigtigare: en kritik i sak.
Hvad som felas i dessa notiser är försöket att gifva vår
allmänhet en föreställning om de utländska scenernas presta-
tioner med afseende på spelsätt, jemfördt med det vid våra
teatrar, om de fordringar, man der uppställer, jemförda med
våra. Med andra ord: jag saknar i dessa referat en hel-
gjuten bild, detaljerna äro öfvervägande. Jag syftar nu
särskildt på Paris, verldsstaden, der konsten — efter alla
hörsagor att döma —står på höjdpunkten af hvad vår tid
förmår.

Men jag börjar hysa mina tvifvelsmål angående riktig-
heten af de föreställningar, vi hafva om denna af ryktets
gloria omstrålade stad. Skulle det ej möjligen vara så, att
der finnas enstaka konstnärer, som betydligt höja sig öfver
sina kamrater i alla länder och glänsa som obestridliga första-
rangs-stjernor, hvar de än uppträda, men som på samma
gång äro liksom ett lifsvilkor för den teater de tillhöra,
och som utan dem skulle spela för tomma väggar?

Jag vill med ett exempel närmare belysa, hvad jag
menar. Jag har aldrig — Théâtre français undantagen —
hört någon Pariserteater nämnas som särdeles framstående
« sin helhet. Denna ära — den största som väl kan veder-
faras en teaterpersonal — åtnjuter blott en trupp, och det
722

är Meiningarne. Meiningarne nämnas alltid »i klump»;
aldrig hör man någon bland dem frarnhällas särskildt. Det
är denna jemnhet, som är sa berömvärd och långt att före-
draga framför en scen med en eller högst två »äkta perlor»,
infattade i oäkta metall, d. v. s. sekunderade af medelmåttor.

Jag tror ej, att dessa mina ord skola jäfvas af den
publik, som minnes Ristoris, Sarah Bernhardts, Judies upp-
trädanden i Stockholm. Jag tror, att vi svenskar äro allt
för benägna att underskatta allt hvad svensk konst heter
och i stället med en öfverdrifven vördnad blicka upp till
allt utländskt. Detta gäller såväl i fråga om den dramatiska
som lyriska scenen och ej minst om konsertsalen. Hit
komma Europas och Amerikas »stjernor», föregångna af
mer eller mindre klumpigt uppfunna berättelser om deras
»lefnadsöden», som hafva sitt rätta hemvist på Strakoschs
m. fl;s skrifbord, — diamanter såväl af renaste vatten som
af glas. Och publiken? — ja, samma publik, som tjusas
af miss Thursbys fina sång, hänföres af Trebellis herrliga
röst och gedigna föredrag, Albanis fulländade makt öfver
sin organ, — samma publik applåderar frenetiskt åt —
Lucca och —— Mierzwinski!

År detta omdöme?

Och vice versa. — Från Sverige »exporteras» många,
som man tid efter annan återfinner under rubriken »Svensk
sångare (sångerska) i utlandet». Ofta medelmåttor, som långt
ifrån att här hemma väcka någon uppmärksamhet, med rätta
betecknats som mer eller mindre »omöjliga». — De komma
ut, göra lycka, ibland furor. —

Här stå vi inför tvenne alternativ: Antingen ljuga de af
utlandets tidningar, ur hvilka de svassande notiserna äro
hemtade; eller också måste man fråga sig: Hvilka fordringar
hafva de derute? Om dessa äro stjernor, hvad äro då våra
egna?

Men låtom oss återtaga tråden. Jag talade om Meinin-
garne, särskildt med afseende på deras berömda samspel,
och det är just detta, som för mina tankar till mitt senaste
reseminne, till Kristiania teater.

Vill man nämligen söka utröna, hvilken eller hvilka
det är, som egentligen kunna kallas denna scens stödjepelare,
72ä

måste man — nämna dem nära allesamman. Mest bekant
hos oss är af helt naturliga skäl Johannes Brun; dernäst
Beimers, Ibsensskådespelaren ex professo. Lika utmärkta
äro — jag börjar med veteranerna — herr och fru Gundersen
i den allvarliga stilen, den förre såsom karaktärsskådespelare
(Werle i »Vildanden», Harald Jarl i »Sigurd Slembe» m. fl.),
den senare isynnerhet såsom tragedienne (Hjördis i »Hær-
mændene», Inga i »Mellern Slagene», Maria Stuart m. fl.).

Från den period — 40- och 50-talen — då Kristiania
teater inom sig hyste nästan endast danska krafter, återstår
den gamle Nielsen, i sina yngre år en Jeronymus-framställare
som få, mästerligt sekunderad af sin gamla kamrat fröken
Parelius, Norges fru Phister, hvars Holbergsfigurer och i
sam-ma stil hållna Grete i »Kjærlighed uden Strömper» länge
skola fortlefva i traditionen.

Ännu en af den gamla stammen: Fru Lucie Wolf
glänser i det komiska facket, har skapat och skapar fort-
farande typer af det slag, som tyskarne kalla »Komische
Alte», t. ex. Madam Rundholmen, tant Ole i »Nya systemet»
o. d. i mängd.

Ehuru ej gammal till åren, har dock Henrik Klausen
nyligen ‘ firat sitt 25-årsjubileum vid teatern, der han löst
ett stort antal olikartade uppgifter. Han bar utfört titelrolen
i »Per Gynt», bisp Nikolas i »Kongsemnerne» m. fl. karak-
tärsroler, men har hufvudsakligen varit uppburen som farce-
skådespelare, och som sådan intager han en hög rang.

Fru Gundersens yngre pendant och sjelfskrifna efter-
träderska är utan tvifvel fröken Constance Bruun, ^led
ett ungdomligt, behagligt och ståtligt yttre förenar hon en
talang, som redan infriat många vackra löften och innebär
ännu större för framtiden. Återstår att hoppas, att hennes
tyvärr något svaga helsa måtte stå henne bi vid sträfvandet
efter mästerskapet. En sådan Julia, en sådan Audhild, en
sådan Svava har teatern ej råd att mista. Konstvännerna
äro — på tal om detta — redan ytterst smärtsamt berörda
af att — huru länge, är omöjligt att säga — behöfva sakna
herr Hammer, teaterns ypperlige lyriske älskare. Gringoire,
Ambrosius har tystnat tills vidare; Julia får en annan
Romeo, Svava har redan en annan Alf; ty herr Hammer
måste på grund af sjuklighet på en längre tid hålla sig
borta från der tiljor, dem han varit en sällsynt prydnad.

Hans plats har intagits af herr Halvorsen, ganska ny
724

i hufvudstaden, men med god scenvana från sin verksamhet
vid Bergens teater, der äfven många af hans nuvarande
kamrater gjort sin lärospån. Herr Halvorsen besitter mycken
talang, som visar sig i ett naturligt, ledigt och lifligt gpel.

Den gemytligt-komiska genren representeras af herr
Schanche, mycket användbar som »försmådd älskare» och i
dermed beslägtade uppgifter. Fritz Triddelfitz i Reuters
dramatiserade »Lifvet på landet», grefve d’Outreville i
» Giboyers son » förlänar han en lagom anstrykning af ömk-
lighet, utan att karrikera.

Framstående som komiker är äfven herr Selmer. Oemot-
ståndligt skrattretande är hans namnlösa person i »Villa till
salu» med sin intensiva, tydligen kroniska snufva; likaså
hans utförande af betjentens rol i »Gamla minnen», Maréchal
i »Giboyers son» m. m. Herr Selmer har ock en annan
sida, hvarom jag på tal om »En handske» vill nämna
några ord.

En ofta använd, ovanligt intelligent yngre förmåga vid
Kristiania teater är fröken Alma Bosse, som oftast — dock
ej alltid — har komiska roler sig anförtrodda. Hon spelar
dessa med en humor och all qvinlig fåfänga åsidosättande
realism, som förråder samvetsgranna studier och känne-
tecknar den äkta konstnärinnan. Frk. B. har svingat sig
upp till en af publikens afgjorda favoriter. — Bland hennes
roler vill jag framhålla Åne i »Geografi och kärlek», Marie
Möller i »Lifvet på landet», Mette i »Kjærlighed uden Strömper»,
m. fl. Fröken B. lofvar äfven att blifva en Holbergsskåde-
spelerska af betydelse, hvilket ej hindrar henne att på ett
utmärkt sätt gifva lif åt Sven Asleivsson i »Sigurd Slembe»
och andra elegiska figurer.

Jag går för ett ögonblick tillbaka bland veteranerna
för att med dem införlifva herr Tsachsen, hvilken i egenskap
af »teaterbof» kompletterat uppsättningen af månget stycke
och varit samt är scenen till stor nytta i mången uppgift.

En genre, som ingalunda saknas vid Kristiania teater,
är konversationskomedien. Denna konstgren idkas — för-
utom af de ofvannämda — på ett mycket tillfredsställande
sätt af fru Selmer, fröknarne Reimers och Rynning, herr
Hans Brun samt — last but not least — herr och fru
Hanson, bland hvilka herr Hanson med rätta intager en
dominerande plats på grund af sin särdeles vårdade replik-
725

behandling och sitt naturliga spel. Herr Hans Brun får
många uppgifter att lösa; men han löser dem, och detta
con amore.

Som af förhållandena helt naturligt framgår, intager
Björn Björnson en alldeles säregen ställning dels till teatern,
dels till sina kamrater. Han är nämligen på samma gång
skådespelare som — och detta hufvudsakligen — scen-
instruktör.

Jag vill ej med bestämdhet yttra mig om, hvilket af
sina båda värf han fyller bäst; men är det någotdera, som
jag skulle anse företrädesvis lämpa sig för hans skaplynne,
vore det utan tvifvel sceninstrukt.örens. Som skådespelare
är han god, ja utmärkt: i det allvarliga dramat, i den franska
salongskomedien, såsom Sigurd Slembe, framställande Shake-
spere-karaktärer o. s. v., det är kändt och erkändt; men som
sceninstruktör är han enastående, det är notoriskt.

Till ingen står Kristiania teater och dess publik i så
stor tacksamhetsskuld soiû till honom för den höga plats,
denna scen intager i den norska odlingens historia. Få
teaterledare — om ens någon — ha haft så stora vansklig-
heter att bekämpa, så mycket motstånd att öfvervinna som
Björnson, innan han vid teatern uppnådde den ställning,
han ansåg sig behöfva till genomförande af sina storslagna
planer, och innan han fullt kunde hos sina sujetter ingjuta
denna till all uppoffring färdiga vördnad och obegränsade
aktning för sin och deras konst, som nu besjälar dem alla,
stora och små.

Gränslös energi, förenad med strängt ordningssinne och
omutlig rättvisa äro kännetecknande för Björn Björnson;
och otvifvelaktigt är, att dessa hans egenskaper utöfvat sitt
inflytande på hans omgifning. Man säger ju, — och detta
troligen icke utan skäl, att stora sceniska talanger hafva en
viss tendens att i sina roler — isynnerhet i de tacksamma
— vilja glänsa på bekostnad af sina medspelande. Sådant
förekommer aldrig vid Kristiania teater; det goda samspelet
störes ej af dylikt. Detta är ju alltid till en stor del instruk-
törens förtjenst, ehuru han ju visserligen ej kan uträtta
mycket, om ej de, han har att instruera, äro intelligenta
och gedigna konstnärer; äro de det åter, inse de gifvetvis
726

sjelfva riktigheten af att ej hvar och eu bör få »sjunga sin
egen behagliga melodeja», utan att ledningen måste, — för
att resultatet skall bli helgjutet — vara på e/i hand. —

Men det är ju sant! Det för sitt goda samspel så
berömda sällskap, Meiningarne, har ju räknat Björn Björnson
bland sina medlemmar. — Applet faller icke långt från
trädet.

*	..

Kristiania teater öppnades innevarande spelar med Björn-
sons »Sigurd Slembe». Då jag förutsätter innehållet såsom
bekant och ej kan begära att få mig utrymme anvisadt till
en utförlig kritik, måste jag inskränka mig till att söka
återgifva några af de lifligaste intrycken.

Det var en mönsterföreställning. Herr Gundersen
framstälde mästerligt den stackars Harald Jarl, hvars för-
stånd till hälften omtöcknats af sorg och lidande. Hans
dämpade tal, hans drömmande åtbörder verkade hemskt.
Men Harald är ädelmodig — och listig; han dör hellre sjelf
än han ser sin broder lömskt mördas af sin moder Helga
och hennes syster Frakark, styckets »bof». Han lurar till
sig den förgiftade skjortan, stänger sig iune med den och
återkommer med döden för ögonen. Denna dödsscen —
kanske styckets svåraste — utför herr Gr. med en beröm-
värd måttfullhet, som just genom sin frihet från all öfver-
drift verkar så mycket mera gripande.

Haralds trogne ledsagare, den unge Sven Asleivsson
(fröken Bosse), är en rörande naiv företeelse. Gossens gräns-
lösa hängifvenhet för sin älskade husbonde, hans stumma
förtviflan vid dennes gräsliga död voro särdeles naturligt
återgifna. »Der växer din baneman», säger Sigurd till
mörderskan Frakark, och denne Svens hela väsen tycks
bekräfta hans spådom. Figuren är allt igenom sympatisk

Husets goda ande, Audhild, spelas poetiskt och vackert
af fröken Constance Bruun, som på ett utmärkt sätt fram-
håller alla de fina skiftningarne i den unga flickans själslif:
hennes blyga tillbakadragenhet, hennes okufliga kärlek till
Sigurd, hennes rädsla för honom, då hon får bevittna ut-
brottet af hans vrede och hersklystnad, tolkas konstnärligt
af denna talangfulla skådespelerska.

Som en sannskyldig kontrast till den milda, veka Audhild
727

star Sigurd -- styckets hufvudperson — i all sin vilda och
oböjliga kraft, ständigt förföljd af ett oblidt öde, slutligen
bruten af dess öfvermakt. I raska och kraftiga drag tecknas
denne Sigurd af herr Björnson, skaldens son. Måhända
har ock pieteten för hans store faders mästerverk gjort sitt
till; faktum är, att man ovilkorligen ryckes med af denna
framställning af den obändige ynglingen, den energiske
mannen, som i orubblig tro på sin medfödda rätt till konunga-
namnet uppbjuder allt för att nå detsamma.

Jag vill särskildt nämna ett par kontrastställen, dem
herr B. ypperligt markerade; det ena, då han i ett öfversvall
af oemotståndligt befallande kraft visar den trotsiga Frakark
på dörren och — seende huru Audhild, i sin förskräckelse
öfver hans vilda uppbrusning, stum drar sig undan — derpå
försöker, så godt han kan, för den älskade dölja sin otyglade
häftighet; det andra hans hejdlösa förtviflan, då han för sent
upptäcker, att Audhild — i den oriktiga tron, att han vill
fly henne — har genom den olycksdigra dörren kastat sig
i afgrunden, med den derpå följande slappa reaktionen, då
han viljelöst går att sälla sig till de utanför sjungande kors-
fararne och med orden »Ja, nu kommer jag» apatiskt lemnar
det olycksaliga huset.

Fröken Parelius’ tolkning af Frakark är en prestation
af hög rang; hon kom mig formligen att rysa, så sann syntes
mig denna djefvul i kvinnogestalt, på detta sätt framförd.
Och huru tydligt såg man ej den makt, hon hade öfver
Helga, som också i fru Gundersens händer blef på samma
gång en öm moder mot Harald som ett viljelöst eko af sin
blodtörstiga och ränkfulla syster, en halft motsträfvig med-
hjelperska vid verkställandet af hennes onda anslag. Helgas
glänslösa sorg öfver att mot sin vilja vara orsak till sin
son Flaralds död var förträffligt framstäld.

Tora, Sigurds mor, spelades enkelt och flärdfritt af
fröken Beimers, lugnt och värdigt biträdd af herr Isachsen
i Koll Sæbjôrnsons gestalt.

Mindre roler innehades dessutom — Sven Vikings af
herr Jean Berg och Kaares af herr Hans Brun, a^ hvilka
den senare smakfullt föredrog Nordraaks i stycket inlagda
sånger. — De till detta solo hörande, äfvensom de i sista
scenen förekommande chörerna gingo med renhet och precision.
728

Ännu ett norskt stycke hade jag nöjet se pa Kristiania
teater, nämligen »En handske». Jag kan inte säga, att jag
förstår mig på detta alster af Björnsons penna. Författaren
kallar det sjelf hvarken drama, lustspel eller sorgespel, och
vanskligt vore äfven att söka hänföra det till någon af
dessa kategorier. Närmast kommer väl stycket den sist-
nämda; i mina ögon åtminstone är »En handske» ett sorge-
spel, huru man än tänker sig det af författaren utelemnade
slutet.

Antingen räcker Svava sin hand åt Alf för att dermed
rädda sin far från »hvad folk skall säga»; eller också stöter
hon bort honom, som hon ändock älskar, och blir derigenom
olycklig. I begge fallen är hon — från dramatisk synpunkt
sedd — onekligen tragisk. En tredje upplösning kunde
tänkas på det sätt, att Svava insåge möjligheten af att Alf
genom deras ömsesidiga kärlek kunde så förbättras, att
deras äktenskapliga lycka blefye varaktig. Man lär ju ha
exempel på att prostituerade kvinnor blifvit goda hustrur;
Alf, som är af samma, om ej af ännu sämre kvalitet, kan
således blifva en god make.

Men jag undrar storligen, om Björnson velat lemna en
sådan möjlighet öppen; åtminstone borde han i så fall —
tycker jag — ha markerat detta något tydligare.

Utförandet var på nästan alla händer godt, på somliga
utmärkt. Ej riktigt lyckad var herr Björnson; han talade
nämligen så fort och otydligt, att jag, som dock fullkomligt
kan följa med hvilket norskt samtal som helst, gick miste
om många af hans repliker, särskildt i första akten. — I
allo tillfredsställande var herr B. deremot i den svåra inkvi-
sitionsscenen med Christensen, hvilken af herr Gundersen
gjordes till en riktig rakknif, hotande att ställa till den ena
skandalen för att nedtysta en annan.

Hans fru — i både pjesen och verkligheten — hade
fått den för hennes skaplynne särdeles olämpliga uppgiften
att framställa en karrikatyr af maka och mor, tanklös och
lättsinnig, till hälften komisk. Fru Gundersen är dock för
stor konstnärinna för att kunna skämma bort någon rol.

Att återgifva fru Riis är ingen lätt sak; jag tror äfven,
att detta öfversteg fröken Beimers krafter, denna djupa
förtviflan, hela tiden våldsamt undertryckt, men slutligen
oemotståndligt frambrytande. Det är ej min afsigt att
klandra frk. R.; snarare har författaren skuld i att figuren
729

är sâ svär att fä fullt klar. Fru Riis är ej nog dramatisk;
det är för mycket känslostämningar, för mycket enformig
elegi öfver henne. I den män detta varit skaldens mening,
har ju frk. R. haft rätt i sin uppfattning.

Fröken Bruun är i alla afseenden berömvärd för sin
tolkning af Svava. Èfter en sorglig erfarenhet jublar hon
öfver att ha funnit en ung man, som hon kan älska och
akta. — Så tror hon och blir derför desto mera förtviflad,
då hon upptäckér sitt grundliga misstag. Rolen passar
förträffligt för frk. Brunns intelligenta talang, och hon lemnar
— liksom författaren — åskådaren i fullständig ovisshet
om, hvad Svava till sist besluter sig för.

Herr Halvorsens Alf var en gestalt af kött och blod,
den klaraste af hufvudpersonerna, till ytterlighet lättsinnig,
t. o. m. simpel och rå, men med en jargon, en polerad
yta, som låter folk — och framför allt Svava — tro, att
han är en »hederspojke». Utmärkt var denne Alfs sjelf-
försvar i sista scenen med Svava, hans cyniska tillit till sin
makt öfver henne, hans trotsiga harm öfver det sår, hon
slutligen tillfogar hans inbillade värdighet.

Och nu vill jag begagna tillfället att i tankarne räcka
en stor lagerkrans åt herr Selmer för hans mästerliga åter-
gifvande af den arme Hoff. Denne förekommer blott i en
enda scen, men denna scen skall jag aldrig glömma. Hvad
jag deremot då för en stund glömde var, att jag befann
mig på teatern, så lifslefvande var detta spel, denna dämpade
förtviflan, denna med våld qväfda1 gråt — jag mins särskildt
repliken: »Tuttlingen, det er jeg, det» —, den stackars
mannens tydliga bemödanden att endast upplysa Svava om
fakta utan att låta henne märka hela djupet af sin sorg. —
Det var en perla af dramatisk konst.

Jag måste nu något flyktigare förbigå de öfriga stycken,
jag hade tillfälle att denna höst se på Kristiania teater, dels
emedan jag fruktar att eljes d:r Ahnfelt rynkar ögonbrynen
vid åsynen af manuskriptet och lägger det i papperskorgen,
dels för att ej trötta läsaren.	.

I »Landtmansliv» uppträdde efter en längre frånvaro
publikens gunstling Johannes Brun såsom Bræsig. Han är
oförbränneligt rolig i denna rol, och såsom äkta konstnär

Ur Dagens Krönika. VIII. 9—10.
730

lika utmärkt i allvarliga uppgifter (t. ex. Michel Perrin),
det vet ju också vår allmänhet. Det är inte heller hans
fel, att salongen ej blott i tid, utan äfven i otid lägger sin
— för öfrigt fullt berättigade — sympati i dagen och ständigt
applåderar »på replik»; detta verkar onekligen störande.

Om det hela vill jag endast säga, att alla — ingen
nämd och ingen glömd — bidrogo till en rask och hurtig
framställning af denna dramatiserade Reuter-roman.

»Durand och Durand» är en på sina ställen rätt rolig
fars; sjelfva uppränningen — kusinernas förväxling — tem-
ligen osannolik, men många situationer rätt muntra. Ett
hejdlöst skratt framkallade bl. a. herr Hans Brun, den
stammande Javanon, som slutligen måste använda sin —
n. b. i pjesen — för sång föga lämpade röst för att fa fram
sitt ärende till advokaten Durand. —• Fru Wolf var en
utmärkt »enkenåd» från den gamla »goda» tiden, fru de—
quelque chose, ett högfårdshöns af första klassen. ■—

Till efterpjes gafs den lilla lustiga bagatellen »Landsted
till Salgs», nu äfven känd för Stockholmspubliken under
namnet »Villa till salu», och spelades på alla händer med
lif och lust.

På herr Klausens jubileumsafton upptog programmet
trenne enaktsstycken: vaudevillen »Gamla minnen», Nansens
»Kamrater» och slutligen »En söndag på Amager».

Girard, f. d. dansören Gambetti, numera godsegare och
kyrkovärd, står i begrepp att gifta sig med sin granne
markisinnan och måste derför — så tror han — dölja sin
forntid för att ej den fina frun skall taga sitt löfte till baka.
Men just ett gemensamt »gammalt minne» af mycket ömtåligt
slag gör hennes beslut ännu fastare, då hon får veta, hvem
hennes trolofvade är eller rättare varit. Girards ångest och
slutliga öfverraskning voro förträffligt skildrade; illusoriskt
framhöll herr Klausen, att denne gentleman, denna samhällets
pelare varit en hängifven dyrkare af Terpsikores konst.

Jubilaren biträddes med smak och god uppfattning af
sina medspelande, särskildt frk. Rynning i den nätta dan-
sösens tacksamma rol och herr Selmer såsom den enfaldige
betjenten.

Nansens fina lilla proverb fick en prägel af natur och ,
sanning genom det konstnärliga arbete, som frk. Bruun och
herr Halvorsen nedlagt på detsamma.

I »En söndag på Amager» hade aftonens hjelte, herr
731

Klausen, såsom Rasmus ett godt tillfälle att ådagalägga den
mera burleska sidan af sin komiska talang.

Slutligen vill jag med några ord omnämna ett gästspel.
Man gaf »Giboyers son» af Emile Augier. Författaren kallar
det skådespel, men komedi vore ett riktigare namn. Ty
såsom i de flesta franska »skådespel» behandlas äfven här
ingen fråga med allvar, utan allt beröres endast med be-
handskade salongshänder.

Utförandet var bättre än stycket förtjenar. Främst vill
jag nämna herr Garmann från Bergens teater, som fram-
stälde den gamle Giboyer, den beryktade skandalskrifvaren,
som — åtminstone delvis — blifvit det för att skaffa sin
icke officielt erkända son bröd och uppfostran, för den skull
uppträdande med förvridet namn. Jag kan ej annat än
berömma herr Garmanns tolkning af den till hälften afsig-
komne mannen, den uppoffrande fadren, men måste på samma
gång erkänna, att jag ej förstod mig på hans spelsätt. Masken
var ypperlig, spelet Iconseqvent och lifligt, men för lifligt.
Det gjorde på mig ett oroligt, litet nervöst intryck. Också
kontrasterade herr G. rätt betydligt mot sin omgifning, och
detta störde det helas enhet, som jag så högt värderar.

»Giboyers son» är en konversationskomedi; derför är
också herr Hanson i sitt esse såsom markis d^Auberive.
Den tafatte d’Outreville spelades utmärkt af herr Scheinehe,
förföljd och kurtiserad af fru Hanson i baronesse Pfeffers
väl tecknade gestalt. Herr Selmer gaf en mycket rolig bild
af herr Maréchal, som är än aristokrat, än demokrat, allt
efter omständigheterna; och fru Maréchal, som har — Gud
vet huru många anor och i grunden är förtviflad öfver sin
grufliga »mésalliance», kunde ju ej komma i bättre händer
än fru Wolfs.

Maximilien, Giboyers son, är en ganska svår uppgift,
men lyckades särdeles godt för herr Halvorsen. Frk. Ryn-
ning var äfven tillfredsställande såsom hans tillkommande,
den unga Fernande.

»i*

Innan jag nedlägger pennan, kan jag ej underlåta att
uttrycka en tanke, som hos mig mer och mer antagit fasta
former, ett önskemål, hvars förverkligande — troiss onekliga
svårigheter — ej ligger utom möjlighetens område. Jag
732

anser nämligen, att det såväl för fackmän som for allmän-
heten vore af ofantligt intresse att fa se Kristiania teaters
personal en corps gifva ett antal föreställningar i Stockholm.
Ensidighet är alltid skadlig; att se något annat vidgar vyerna
och gifver tillfällen till jemförelser, som kunna bära rika
frukter.

Spelsättet vid Kristiania teater skiljer sig i flera af-
seenden från det vid våra teatrar; en naturlig sak är ju,
att specielt norska stycken der gifvas med mera stilenlig upp-
fattning än hos oss; och det vore naturligtvis hufvudsakligen
alster af den norska litteraturen, som borde ifrågakomma
under ett eventuelt gästspel

Men huru skulle väl detta kunna gå till? fråga antag-
ligen många. — Jo, vore det då så omöjligt, att t. ex.
Dramatiska teaterns och Kristiania teaters resp, styrelser
komme öfverens om att på en tid upplåta sina scener för
hvarandra? Fördelarna af ett sådant samtidigt gästspel ligga
i öppen dag: Ingenderas personal behöfde under tiden vara
ur verksamhet, och alla — annars måhända krångliga —
underhandlingar om hyresvilkor o. dyl. blefvo derigenom
öfverflödiga.

Anbefallande detta framtidsförslag i vederbörandes be-
nägna åtanke, slutar jag nu med den förhoppning, att jag
ej fÖrgäfves anlitat denna tidskrifts utrymme, utan att jag
i min ringa mån måtte ha kunnat bidraga till spridandet
af kännedom om en konstanstalt, hvars ärliga och gedigna
verksamhet i sanning är en connaissance à faire.

Stockholm, september 88.

7or/e/f.
Herr Daniel.

Af

J. H. Hooijer.

Från holländskan
af

J. Granlund.

(Forts, fr. föreg. häfte.)

XXVIII.

Fran detta ögonblick gjorde Daniel sitt bästa att för-
sona sig med sitt öde. Hans moder räckte honom härvid
en hjelpsam hand, i det hon skaffade sin son goda böcker
och intresserade honom för konst och litteratur med den
brinnande hängifvenhet, hon sjelf kände derför. Hon egde
ett smycke af högt värde, ett perlband, en gammal familje-
klenod, från hvilken hon aldrig kunnat skilja sig. Hennes
mor hade varit smyckad dermed som brud, det hade varit
i hennes slägt sedan århundraden. Icke så mycket för
värdet af det vackra ' smycket, som icke fast mer för det
minne, som dermed var förbundet låg det henne så mycket
om hjertat. Den, som icke är fäst vid till exempel en gam-
mal möbel, denna relik, vid hvilken ett stort stycke men-
niskolif är förknippadt, detta vittne till såväl glädje
som smärta, den, fruktar jag, känner sig lika litet bun-
den af andliga eller moraliska band. Sätt intet förtroende
till en person, som slänger ditt porträtt hit och dit. —
Detta smycke sålde hon. För penningarna derför lät hon
Daniel taga lektioner. En lärare från en större plats infann
734

sig hos honom tvä gånger i veckan. Sa fick Daniel öfva
sig pa piano och violoncell. Allt hvad som stod i mo-
derns förmåga giorde hon för att godtgöra den orätt, som
hans faders sorglöshet tillfogat hennes sistfödde.

XXIX.

Imellertid började kontoret allt mer taga Daniels tid i
anspråk. Hans fader visade sig der så sällan och så flyk-
tigt, som det någonsin var förenligt med nödvändighetens
kraf. Motgången, som sätter sporrarne i sidan på en del
menniskor, verkade i stället enerverande och slappande
på hvad han ännu hade qvar af karaktär. Hans sociala
tillbakagång, förlusten af två af hans mest älskade söner bi-
drogo blott att ytterligare öka hans behof af förströelser.
Hans vårdslösade yttre, den irrande blicken och de slappa
dragen voro pinsamma tecken till förfall hos mannen. Hans
omgifning såg honom så småningom sjunka till en punkt,
dit visserligen kärleken följer, men der aktningen gråtande
slår ned ögonen och vänder sig bort. Stadskassören förde
ett svirrande lif, satt vid spelbordet till sent på nätterna
och försummade allting, men förblef trots allt afhållen af
sina församlingsbor för sitt hjertegoda sinnelag och sitt
öppna väsen. I hemmet var han god och vänlig samt
slundtals ångerfull. Han såg upp till sin hustru med naiv
beundran och stundom äfven med sjelfförebråelse. Det fans
något hos denne man, något oemotståndligt bedårande, som
gjorde det omöjligt att man icke, trots allt, höll af honom.
Han ryckte visserligen upp sig tid efter annan, såg öfver
sina räkenskaper, tog ledningen af sina göromål om hand,
låste in sitt jagtgevär, afsvor biljardkö och kort, kom i god
tid på kontoret, höll ut der till middagen och stannade
hemma om aftonen. Men det töfvade icke länge, innan han
återföll i sina gamla vanor. När oron åter visade sig, och
när Daniel hörde sin far draga till porten och kom hem
först sent på natten, så underlig och så upprymd, vågade
han knapt se på sin mor. Hon satt blek och nedlutad, på
det sonen ej skulle se de tårar, som brännheta föllo ned på
hennes handarbete.

XXX.

Hans moder höll sig vid honom såsom vid den enda
skatt hon ännu hade qvar från sitt lifs sorgliga skeppsbrott.
736

Näst barnslig vördnad kände Daniel ett outsägligt medli-
dande för sin mor. Hans karaktär, luttrad i de husliga
sorgerna till offervillighet och sjelfförsakelse, intog hastigt
ett drag; som gjorde honom främmande for stadens ung-
dom. Stilla och inåtvänd mer än som var förenligt med
sin ålder; räknades han icke till de unge.

I staden fortfor man att kalla honom Daniel. Han
förblef en yngling för de goda menniskorna långt sedan han
redan var en man. Stadskassör Daniel vardt aldrig fullvuxen
i allmänhetens ögon.

Sin ålders nöjen måste han försaka. Man vände på
slanten mer än en gång i hemmet, innan man gaf ut honom.
Daniels moder förrättade en pigas sysslor men förblef lika-
fullt den bildade damen. Fattigdomen kunde icke föröd-
mjuka hennes stolthet. I sin tarfliga drägt förblef hon all-
tid qvinnan af stånd. Det gifves hem, som ej väcka an-
stöt, om kläderna äro litet trådslitna eller möbelöfverdraget
en smula urblekt. Det är vi, som bära upp kläderna, och
icke kläderna oss.. Att i olyckan bära hufvudet högt utan
bitterhet i hjertat mot sina medmenniskor och med ödmjuk-
het inför Gud — det adlar den välborna damen mer än
hennes anrika vapensköld.

När lampan var tänd om aftnarne, bordet skjutet intil
soffan och det lugna lampskenet föll öfver hans bok, kände
sig Daniel försonad med sitt klosterlik Hans fina, känslo-
fulla föredrag på pianot skänkte ofta en stor tröst åt hans
moder; mor och son läste derjemte mycket tillsammans och
samtalade sedan om hvad de läst. Modern tänkte djupt
och fritt, hvilket stundom yttrade sig på ett okonstladt sätt.
När hon en gång fått i handen en bok, i hvilken en person-
lig Gud förnekades, förde hon tankfullt handen till pannan.

»Författaren är ganska skarpsinnig», sade hon långsamt,
»men han kämpar mot en skugga. Gud har ingenting med
tanken att göra; han fornimmes. När vi innerligt älska det
goda, antager det kroppslig gestalt. Det är inom oss mera
lefvande och påtagligare, ja personligare än mycket af hvad
vi se för ögonen. Det älskar oss tillbaka, det omfamnar
oss och det drager oss. Huru skulle vi kunna hålla ut i
våra vedermödor, om vi icke hade Gud att hålla oss till i
våra bekymmer.» Bibeln skattade hon högt och af dess
innehåll framför allt Kristi Bergspredikan. »De orden äro
så underliga och djupa. Det är liksom bilder i ett galleri,
7â6

som i sin upphöjda marmorskönhet stå med slutna ögon.
Man stirrar på dem och hvad de säga oss, det går oss
förbi eller öfver våra hufvuden. Först när man tänkt myc-
ket och trängt till djupet af lifvet — genom lidandet —
öppna de med ens ögonen. Såsom de då se på oss, göra
de intryck på oss... ack, djupare än jag kan säga.» Och
på Daniel trängde moderns ord till ett mottagligt hjerta. Han
hade henne att tacka för det bästa af hvad han har och är.

XXXI.

När han någon gång råkar att tänka på den tidens
bittra sorger, framskymtar genast i det dunkla, gråa fjerran
det friska, fylliga ansigtet af Betje, den tjenstvilliga, raska
och hurtiga sjömanshustrun, som var dem en sådan trogen
hjelp i nöden. »Gubben är på sjön», brukade hon säga,
»och jag har sprungit hit för att se, om jag ej kan hjelpa
frun med något.»

I det lilla huset vid hamnen, der sjömanshustrun, nu
vorden enka, bodde, tillbragte Daniel som gosse mången
lycklig stund. Den gamle sjöbussen visste att förtälja, huru-
som ynglingens hjerta der kunde flamma upp. »Den Alls-
mäktige höll sin hand öfver oss», utlät sig kaptenen, när
Daniel uttryckte sin förundran öfver att fartyget kunnat
undgå stormen. »Jag tror, kapten», kunde stadskassören
stundom skämta med honom, »att ni är herre .... på ert
fartyg. »

»Ja, ja», svarade då kaptenen, i det hans breda, under-
sätsiga gestalt skakade af förnöjelse; »der står min styrman
till lands», hvarvid han pekade på Betje, som på landbacken
höll tyglarne. När Stoete slagit upp sitt tält på torget —
kaptenen var tokig i teaterföreställningar — fick Daniel
följa med sina vänner på teatern. Vid riktigt rörande stäl-
len runno tårarne utför sjömannens kinder.’ Stod det åter
en skälm eller skurk på scenen och skroderade, spände kap-
tenen ett par ögon i honom, som hade han velat uppsluka
den arme syndaren med hull och hår. Unga fröken Stoete
spelade vid ett tillfälle en förnäm dam. Himmel, hvilken
lott var icke beskärd den förträffliga flickan! Beskyld för
otrohet af en niding, som åtrådde henne för egen räkning,
stod hon och vred händerna framför rampen, så att hjertat
kunde brista. Det hjelpte icke att hon grät och bedyrade:
7^7

Mitt hjerta rent som himlen är. Publiken trodde det vis-
serligen obetingadt, ty allmänheten hade de bästa tankar om
fröken Stoete, men hennes motspelare grinade misstroget.
Detta tyckte kaptenen gick för langt. »Hör du, Bet, den
stackars . . . .» ropade han i det hans hårda, valkiga näfve
slog ned på Betjes knä. »Ja visst», svarade denna snyf-
tande, hvarpå han med en ursinnig blick på teaterbofven
skrek: »Jag skall kölhala dig, din bof.»

Publiken ryckte till och såg sig omkring. Några af
åskådarne, som funno sig störda, ropade »sst! sst!» Jo,
det var ett spektakel! Nu ligger den hederlige kaptenen
någonstädes i närheten af Sundasundet på bottnen af sitt
högt älskade, men trolösa haf. Det hade uppstått en storm
och den Allsmäktige lemnade fartyget åt sitt öde. Betje
grät båda ögonen röda för sin »gubbe» och förblef hans
minne trogen.

Ett år hade förflutit sedan »Wilhelmina» gick förlorad
på kusten af Sumatra, när Betje trädde in till Daniels mo-
der. »Frun», sade enkan, »jag har kommit att tänka på att
jag åter måste komma till er. Jag sitter hellre i köket
med klädningsärmarne uppvikta än i min kammare, der det
är så tyst. Jag drömde om »gubben» i natt. Han stod
bredvid sängen och sade att jag måste göra det.»

Och till svar slog Daniels moder båda armarne om den
trogna flickan. Vid Betjes axel grät hon ut ocli lättade
sitt qvalda hjerta.

XXXII.

Ty med stadskassören var ingen bättring att hoppas.
Den stöt Daniel fick, när han såg sin fader i detta tillstånd,
när han såg sin stackars svage fader ragla in i rummet, den
stöten var förfärlig. Han kände sig till mods, som om
hela verlden skakats på sina grundvalar och han sjelf med
ett förtviflans skri sträckt ut armarne för att finna något att
gripa fast i. Han hvarken kunde, ville eller vågade låtsa
om, att han hade en aning om den fruktansvärda sanningen.

Men på omvägar, försigtigt och vördnadsfullt och så
finkänsligt, hans sammanpressade hjerta tillät, lockade han
sin fader att stanna hemma om aftnarne. Allt gick bra en
fjorton dagar, men så vardt begäret efter spel och sällskap
åter öfvermäktigt. För att rädda sin faders goda namn
738

och skydda hemmet för vanära och prat, företog sig Daniel
att äfven gå ut om aftnarne. Han infann sig likväl först sent
på faderns stamhåll, der han gömde sig bakom en tidning, och
när så tiden var inne, trädde han fram och yttrade sakta:
»far!» »Ja, visst, min son», var svaret och så lockade han
fadern med sig. Om aftnarne, efter den tarfliga qvällsmål-
tiden, stängde sig fadern inne på kontoret. Vid dessa till-
fällen vakade och vaktade Daniel, till dess dörren knarrade
och ostadiga steg kommo honom att spritta till. Den gamle
mannen stapplade uppför trappan stödd vid sin sons arm ....
Alla sofvo redan och ingen menniska i staden hade en
aning om .... Den trogna tjenarinnan, hon teg som graf-
ven. Ack, Betje, hon visste nog hon, hvarför hon åter-
vände till sin gamle husbonde, hvarför hon stannade och
måste stanna hos honom.

XXXIII.

Den enda trösten och tillflykten för Daniel under
dessa pröfningens dagar var musiken.

I staden fans en pensionerad officer, som med sin fa-
milj lefde i knappa omständigheter. Han hade en dotter,
som genom sin flit och sin ihärdighet stödde den lilla
pensionen med det lilla hon förtjenade på sina lektioner.
Det var en vänlig, glad och intagande blondin, musikalisk
liksom Daniel, hvilken sistnämnda egenskap drog båda
till hvarandra. Om dagarne sprang hon ur hus och i
hus i staden och gaf pianolektioner, och hvart hon kom,
mottogs hon med jubel af småttingarne. Hennes ansigte
var idel solsken och vänlighet; hon hade så mycket tåla-
mod, så mycken godlynthet och så mycket intresse för sina
elever, att de voro alldeles förtjusta i henne, så väl äldre
som yngre. Hela staden var betagen i fröken Anna. Med
sina lustiga infall uppfriskade hon om aftnarne den knarrige
fadern, som led af gikt, på samma gång hon oförtrutet
stickade strumpor åt bröderne. Hennes största nöje var
att kunna lägga en extra gulden till sin mors magra hus-
hållskassa. Sina bröder höll hon- i kärleksfull uppsigt och
betedde sig dervid med så mycken takt, att hon fick dem
att göra allt hvad hon ville. När hon hotande höjde fingret,
rynkade ögonbrynen och dervid såg så bister ut, som hen-
nes blida anlete tillät, fick hon den mest bångstyrige pojke
739

att genast lyda. När Anna kom hem om middagen, rusade
hela skaran utför trapporna emot heline och hängde sig vid
hennes hals och kjolar. Sa brådt hade hon imellertid aldrig,
att hon icke hade tid att uppoffra en timme då och då
på att göra musik med Daniel, som hon lärt känna och vär-
dera och allt innerligare höll af med hvar dag.

Ehuru hon sedermera icke ville tillstå det, hade hon
skrattat åt honom, när hon första gången såg honom, tafatt
och bortkommen som han var.

Hans uppskjutna axlar såg hon icke nu mera; hon såg
endast hans djupa, drömmande, själsfulla ögon och genom
ögonen blickade hon rakt in i hans hjerta. Molnet, som
hvilade på hans panna, förjagades af hennes leende, liksom
dimman af solen. Vid en knyck på det vackra flickhuf-
vudet, upplät sig hans hjerta, liksom blomkalken öppnar sig
för daggdroppen. Om söndagarne musicerade de; hon spe-
lade då piano och han ackompanjerade henne på violoncell.
Då spändes hvar nerv, för att utförandet skulle komma i
jemnhöjd med kompositionen, andhemtningen vardt hastigare,
hvardera täflade om att göra sin sak bäst. Utbytande korta
eller afbrutna meningar sutto de der med lågande kinder
och glödande ögon.

»Hvad han ser ond ut!» sade Anna, när sista tonen
förklingat, i det hon pekade på mästarens byst. »Fader
Beethoven, jag ser nog hvad du tänker; hvarför skola de
der båda fuskarne misshandla mig, tänker du.» Hon
svängde sig omkring på pianostolen mot Daniel och såg
honom skalkaktigt i ögonen.

»Äh», sade Daniel, »han drager ihop ögonbrynen der-
för att han söker finna form för upphöjda tankar.»

»Hvad behöfver han väl se så barsk ut för det. Jag
tycker, att när man kan skapa sådana härliga verk, som
tjusa och trösta tusenden, så måste man se riktigt innerligt
god och mild ut.»

»Ja, han är en verklig välgörare. Hans verk äro lika
många välgerningar. »

»Men hade han icke kunnat lyckliggöra menniskorna
med ett litet mindre buttert ansigte?»

Hon slog upp sina älskliga, glada ögon på honom.
Ljusskenet föll på hennes friska ansigte, på de tjocka hår-
flätorna af hennes silfverblonda hår. Den enkla klädningen,
som omslöt hennes smärta midja, förlänade hennes yttre
740

något barnsligt och oskuldsfullt. Daniels hjerta svälde af
en känsla, som gjorde honom förvirrad. Den som vore sä
lycklig att få känna denna mjuka, fylliga kind mot sin egen!
Det förekom honom, som om ingenting gör menniskan så
stark här i lifvet och så väpnar henne mot ödet, som det
ljufva biståndet af ett ömt, men dock spänstigt qvinnohjerta
med dess glada lynne och dess tålmodighet.

Det stormade i Daniels innersta, ty han såg sig fast-
kedjad vid sina olyckliga föräldrar. På honom hvilade hela
bördan af faderns svaghet, och den bittra hemligheten af
hans lif reste sig som en skiljemur mellan honom och den
känsla, som genomströmmade hans hjerta med outsäglig
ljufhet. Han kämpade mot sitt öde och stred liksom så
många andra af oss mot den jernhårda ordning, som ej kan
brytas af någon enskild utan men för hela samhällsbygg-
naden Hvad hans fader beträffade, hade han till sitt väsen
blifvit en smula skygg och undfallande, som det gjorde en
ondt att se. Den förut så kraftige mannen kunde nu sitta
timtals med sänkt hufvud; den klara, vackra, klangfulla
stämman ljöd nu dof och tonlös, stundom nästan vek.
»Min son», sade han en afton, i det han sköt bort dam-
spelbordet, »jag har fordrat för mycket af dig. Det är tid
att tänka på din framtid. På det här sättet går det inte i
längden. » Han reste sig, tog godnatt af sin hustru med
en kyss och gick till hennes förundran och glädje förbi
kontorsdörren direkt upp till sitt sofrum.

Hunnen halfvägs uppför trappan vände han sig om och
ropade ned till hustrun, som följt efter: »Julie, från och
med i dag behöfs det inte något ljus vidare på kontoret
om qvällarne.»

Ett ögonblick stod Daniel liksom fallen från skyarne
af öfverraskning och glädje. Det svindlade för honom på
hans rum. Hvarför kunde det ej gifvas en vändpunkt?
Det var något oväntadt, något mystiskt i faderns plötsliga
uppvaknande till känsla af ansvar, något som såg ut som
ett svar på de senaste dagarnes lidanden. Sorgen är gu-
darnes moder, hon sliter dem ifrån oss, hon bringar dem
åter. Det är alltid samma svaga barnhänder, som famla
efter hjelp under den brådskande färden. Han slog upp
fönstret på vid gafvel, lutade sig mot fönsterbrädet och
blickade ut i den ljumma sommarnatten. Olyckans barn
bygde luftslott. — Det knarrade i förstugan .... man
74 J

hörde ljudet af fotsteg. Daniel spratt till och lyssnade.
Ljudet kom närmare. Nägon smög sig förbi hans kammar-
dörr; han säg en svag ljusstrimma genom dörrspringan, och
när han öppnat dörren, som stod pä glänt, säg han nägot,
som han aldrig skall glömma, så länge han lefver.

Med ett tändt ljus i den darrande handen smög sig
fadern, stödjande sig mot trappräcket, försigtigt och ljudlöst
som en tjuf utför trappan. Begäret var starkare än den
svage mannens goda vilja; trånande efter retemedlet, som
han icke kunde undvara, ej kunde sakna en enda afton,
smög han sig mot sin fiende, när denne lockade honom ....
han kunde icke annat. Dödsblek, liksom förstenad, såg
Daniel i ändan på den långa förstugan det gråa hufvudet,
svagt upplyst af det flämtande ljusskenet, sjunka .... och
försvinna.

XXXIV.

Två dagar efter ofvan berättade tilldragelse skred vår
vän i den heta middagsstunden utför gatan ned mot färj-
stället. Det var en varm augustidag, gatstenarne brände
under fotterna, icke en själ syntes på gatan. De pryd-
ligt målade och fogstrukna husen stektes i solen, gat-
dammet rök omkring. Likt ett koppartält hvälfde sig
den molnfria himmelen öfver platsen, som låg försänkt i
en dvallik hvila. Urverket i det gamla tornet förkunnade
timmarne och det var som om staden låg försänkt i sin
djupaste sömn. Med långsamma steg och het andedrägt
följde Daniel den väg, som förde ned till floden, hållande
sig i den smala skuggan af de glesa almarne, då helt oför-
modadt en besynnerlig, liflig herre kom emot honom. Han
bar en grå mössa med bred skärm, och en lång natt-
rock fladdrade kring benen; kortklippta, stubbiga mustascher
rörde sig med öfverläppen oafbrutet upp och ned. Daniel
igenkände Annas fader. »Stora nyheter, stora nyheter»,
ropade han redan på långt håll, i det han svängde sin långa
sjöskumspipa i luften. »Anna har fått anbud att följa med
till Indien; hvad säger ni om det, såsom guvernant hos
familjen R . .. ., präktig kondition på fem år. Hon är ber-
gad, min herre, hon är bergad. Alla menniskor sitta hemma
och tjuta. Jag sprang min väg från alltsammans Flickan
är bergad för hela lifvet, säger jag. Här är det bara släp,
742

ett satans släp. Se pä mig. Har man icke satt mig ])ä
svältkur? Hade jag fått komma till Indien, säger jag till
min hustru, sutte de nu kanhända under en kokospalm
med en svart betjent bakom stolen, hviftande med en fjä-
derviska. Då hade jag, anamma mig, nu varit öfverste!
Men hvad skall man göra, fruntimmer tänka aldrig längre
än näsan räcker; men låt dem hållas, så få de väl ögonen
öppna efteråt. Ni är på väg till kontoret, förmodar jag?
En varm dag, satan så hett!»

Kaptenen torkade sig i ansigtet med sin röda silkes-
näsduk. Den andres rörelse vid den sällsamma underrät-
telsen undgick honom. När Daniel fortsatte vägen ned
mot hamnen, stod kaptenen ännu qvar och slog efter flu-
gorna. »Ni tittar väl in en stund i afton?» ropade han
efter den bortgående, och så helt om.

Hvad som sedan hände Daniel på denna promenad,
kan han icke erinra sig. Han gick som i en dröm; hans
själsförmögenheter voro bedöfvade liksom efter ett hårdt
slag i hufvudet. Han formligen dignade under den tunga
bördan. När han om aftonen återvände till färjstället och
såg staden ligga deruppe bekransad af gröna träd, kände
han ett djupt vemod i hjertat. Luften var frisk och sval-
kande. Öfver den krusade vattenytan drog aftonbrisen fram
med lätta fläktar. Små insekter dansade öfver floden, gun-
gande på sina små vingar af silfverskir. Vattnet sqvalpade
drömmande mot landfästena vid färjstället och från ängarne
strömmade den ljufva doften af nyslaget hö. Landskapet
var så lifligt, aftonen så fridfull, solens klot sjönk ned i en
purpurfärgad molnbädd .... och han sjelf kände sig så djupt
olycklig. Var han född endast för att andra skulle lefva,
var han endast en bakgrund för sin nästa att teckna sina
namn på? Ett eget hem, en egen härd, hustru och barn att
älska, denna anspråkslösa lott, som ju kommer äfven den
fattigaste till del, hvarför skulle den vara förmenad just
honom? En sådan ungdom som andra hade han aldrig haft.
Sin frihet hade han af pligtkänsla gifvit till spillo, skulle
nu äfven den högsta lyckan frånryckas honom? Lidelsen upp-
rörde hans själs innersta. Den makt, som lärde honom
känna dess qval och dess sällhet, hade högre rätt, ja, myc-
ket högre rätt än alla pligter, alla band, vore de än aldrig
så ömma. Han visste ej hvad han gjorde; han tänkte ej
på några följder, då han skyndade till hennes hem, med
743

hjertat så fullt, att det hotade att sprängas; han hade ej
längre styrka att tiga oeh lida. Hon såg honom träda in;
hans upprörda ansigte gjorde henne bestört, men han lem-
nade henne knapt tid att göra några frågor. Och i ord,
som darrade af lidelse och smärta, berättade han henne allt
hvad som låg honom på hjertat, sade henne, att han älskade
henne och förklarade, att han ej kunde lefva utan henne.

Den stackars flickan greps af rörelse, skräck och med-
ömkan vid det hon lyssnade till hans ord. I Daniel hade
hon alltid sett vännen och aldrig — någon annan. Hon
hade umgåtts så fritt och otvunget med honom, just eme-
dan det i hennes hjerta dittills ej vaknat någon annan känsla.
Och denna bekännelse, som kom så plötsligt och oväntadt,
förskräckte och förvirrade henne. Den känsla, hon dervid
erfor, var icke den elektriska stöt som framkallas af gryende
kärlek, det var snarare en känsla, som sammanpressade
hennes bröst, en ångest för den leda, hon motsåg skulle
kommit ett förtvifladt, smärtsamt sökande efter ett svar, ett
ord af tröst, som hon, ack! så gerna velat finna inom sig
sjelf, men icke kunde.

»Lemna mig tid att reda mina tankar», ljöd hennes
smekande svar. Dock, det första intrycket bedrager merän-
dels aldrig en qvinna. Huru hon än vred och vände sitt
bultande hufvud på kudden, huru mycket hon än tillfrågade,
ja, nästan gjorde våld på sitt hjerta, som hyste medlidande
med hans qval, för att finna ett svar, som kunde tillfreds-
ställa honom — så, som han önskade det, kunde hon icke
älska honom. Ack, denna högsta och heligaste känsla, hon
kommer ej på vägar och stigar, der skäl och vilja hafva
något att betyda. Med förbigående af hvad vi finna vär-
digast vårt hjerta, gifver hon oss motståndslöst åt det obe-
kanta, som står i motsägelse mot vår egen natur, och det
vi fruktade, förkastade eller undveko, det tjusar henne med
ett oemotståndligt behag. Två eller tre gånger hade hon
sagt ja. Hon höll så innerligt af honom, att intet annat
svar ville flyta ur pennan. Men något, som var star-
kare än hon sjelf, något, som besegrade hela hennes med-
lidande, höll åter hennes hand tillbaka. Hon var för upp-
riktig och äfven för ung för att öfvertala vare sig sjelf eller
andra. Hon kunde aldrig gifva sig, lydde beslutet efter
dagar af tvekan, utan med hela sitt väsen, odelad; på annat
sätt och af andra skäl kunde hon icke göra det. Det bref
hon skref till honom, bar vittne om den hårda kamp, hen-
nes hjerta kämpat för hans skull. »Tillgif mig, att jag be-
dröfvar er», skref hon, »och hata ej er väninna derför att
hon ej kan vara någonting mer för er. Om ni kunnat se
mig och visste, hvad jag lidit under dessa dagar, så skulle
ni icke göra, hvad jag framför allt fruktar — tänka ovän-
ligt på mig. » Daniel kände henne för väl för att icke veta,
att han ingenting hade att hoppas. »Huru», skref han till-
baka, »skulle jag kunna tänka på er annat än med den
största tacksamhet. Ni vet icke, hvad ni varit för mig ....
och fortfarande är i dyrbar hågkomst. Gud välsigne er,
jag glömmer er aldrig.»

XXXV.

Ar hade förgått sedan den dagen. Daniels lif hade
förflutit i hård pligtuppfyllelse, i förtviflad kamp med sig
sjelf. Leda för menniskor, leda för lifvet fylde hans själ.
Han kände sig moraliskt duka under. Allt hvad som sluter
oss inom oss sjelfva, så glädje som sorg, springer ur lifvets
brunn; hemligheten af allt lif är rörelse: att känna, att
sträfva med andra menniskor, hvilkas banor skära vår egen
här på jorden. Framgång och motgång, det mynt, som
ödet låtit falla på vår lott, har betydelse och värde endast
i och genom den valuta vi derigenom tillby ta oss för själen.
Daniels natur hade icke stålets spänstighet, som antingen
slår bort hindren eller springer i bitar; den liknade snarare
jernet, som långsamt lämpar sig efter de former lifvet anta-
ger. Hans eget lif syntes honom förfeladt; omständigheterna
hade så fogat, att hans öde ej var hans eget utan tycktes
utgöra endast en del af andras. Att taga sitt eget öde om
händer hade lyckats honom först då, när han insåg, att
långt värre än hvad som vederfares oss utifrån är den inom
Oss framkallade bitterheten och knotet mot hvad som fallit
på vår lott och ej kan undgås, oviljan mot menniskor, som
blifvit oss förhatliga för hvad de hafva och vi sakna. »Låt
ej sådana känslor få insteg i mitt hjerta o, min Gud!» hade
han ropat när han kände sådana tankar vilja uppstå. »Jag
vill ej känna mig olycklig, jag måste af mitt lif göra, hvad
som ännu kan göras.» Sålunda skapade han sig en egen
verld, i hvilken han lefde med själen och ur hvilken han
hemtade styrka och krafter för att fullgöra sonens tunga
745

pligter, för att bjuda spetsen ât enformiga sysselsättningars
själsmördande tråkighet. Ju mer han förmådde slita tan-
karne från sig sjelf och rikta dem på sina beklagansvärde
föräldrar, desto mindre brände hans eget sår. — Obemärkt,
beklagad af några, begabbad af andra såsom sin faders under-
dånige slaf och lastdragare, förnötte han på den tysta plat-
sen det bästa af sitt lif. Det är i vår tid modernt att tänka
lågt om menniskorna. Men jag tror, att det fins mera godt
hos dem än till och med de varmaste menniskovänner veta
eller ana. Månget martyrskap, öfvertaget med oförskräckt
hjeltemod och buret i hemlighet, är icke bokfördt af dem,
som hafva räkenskaperna om hand. När Daniel såg på sin
fader, sade honom hans hjerta, att han afvärjt den offentliga
vanäran från hans grå hår och räddat modern från värre
än döden. När stadskassören till sist lades ned på den
sjukbädd, från hvilken han aldrig mer skulle uppstå, tillkal-
lade den gamle mannen sin yngste son. Vid det Daniel knä-
böjde vid sängen, lade den döende sin hand på hans hufvud
och hviskade, i det han riktade de bristande ögonen på honom :

»Daniel — min . . . käre . . . son !» Med knapt hörbar
stämma tilläde han . . . »förlåt....!»

»O, fader!»

Det rådde en högtidlig tystnad i kammaren. Ett maje-
stät, döden, tronade derinne. På aftonen inträdde Daniel
allena i det dystra rummet, öppnade fönsterluckorna och
drog undan gardinerna för att för sista gången befinna sig
ansigte mot ansigte med den döde. Aftonljuset föll på de
lugna dragen. Hans fader låg der med detta blida uttryck,
som han mindes från barndomen. Själen, hvars oförgäng-
liga ungdom ej kan oskäras af lidanden eller synd, hade
vid skiljsmessan från kroppen tryckt sin ursprungliga prä-
gel på den dödes drag.

Daniel lade sin hand på den marmorkalla pannan. När
han lyfte ögonen från den döde, hade han frid.

XXXVI.

Efter stadskassörens död — Daniel fick hans plats — fort-
foro mor ocn son att bo tillsammans. De par år, som förflöto
innan äfven hans mor gick bort, voro sköna år. Moderns
största bedymmer var blott att hon fortfarande skulle stå i

Ur Dagens Krönika. VIII. 9-10.	48
746

vägen för honom eller pa något satt fälla honom till last.
Hon påyrkade ifrigt, att han skulle söka sig en hustru.
Men Daniel hörde till dem, som älska blott en gäng i lif-
vet. Det hade tagit för djupt. Han nämde aldrig hennes
namn, men hennes bild låg gömd i hans hjerta. När han
sedermera erfor, att hon förenat sig med en aktningsvärd
man, för hvars moderlösa barn hon vardt en andra mor,
lät han ingen märka sin rörelse, icke ens sin egen moder.
Efter moderns död fortsatte han sitt ensamma ungkarlslif.
Daniels värdinna for tillfället gjorde sitt bästa att bringa
honom på andra tankar. »Jag fruktar, ni kommer derhän
till slut — och till er egen välförtjenta lön och straff får
ni söka er en hustru», sade en väninna. — »Det är mycket
för sent», vardt det undvikande svaret. — »Det är aldrig
för sent», återtog doktorsfrun. »I ären som alla gifta frun-
timmer», fortfor Daniel att försvara sig, »jag menar som alla
fruntimmer, hvilka äro gifta efter sitt sinne. I skullen vilja
se hela verlden gift.» »Ja, det skulle jag verkligen», för-
säkrade värdinnan uppriktigt. »Nej, Daniel, allvarsamt, jag
hade verkligen tänkt.... men nu söker herrn att slingra sig
undan. Ni ,vill icke? Ni är förstockad, ni är en egoist.»

»Jag fruktar, att jag är det. Betrakta mig som förlorad
och unna mig blott af medlidande att någon gång få lägga
till hos er.»

»Det borde jag egentligen icke. I ungkarlar ären all-
tid på kapplöpning efter andras familjelif. Behaget viljen
I ha, men besväret icke.»

»Det fins således besvär?» sporde Daniel leende.

»Sade jag verkligen besvär? Huru kom jag att nämna
det? Naturligtvis får mau göra en hel del för sina barn,
men den som ej behöfver spänna sig i skacklorna för andra,
sitter plågad med sin egen besvärliga person.»

Daniels hjertliga värdinna hade skarpa ögon. Hon
trodde sig upptäcka något ovanligt i hans ansigte. »Jag
har väl icke gjort er ledsen», ropade hon plötsligt med en
så oförstäld förfåran, att Daniel måste le.

»Ah, nej», sade Daniel räckande henne handen, »jag
tänkte bara på, hur god ni och er man och hela er familj
ären mot den gamle, egoistiske ungkarlen. Ni måste unna
honom plats i er familjekrets, dit han får komma och muntra
upp sig någon gång. Låt mig få söka ersättning för hvad
jag saknar hos vänner .... som förstå mig.»
747

Den trohjertade doktorsfrun sag liarvid Daniel rätt i
ögonen. När han tystnade, räckte hon honom handen och
tryckte varmt hans. Amnet togs aldrig vidare upp af henne.

XYXV1L

Doktorns familj var för Daniel vorden ett nytt hem.
Han kunde komma dit när honom lyste och mottogs alltid
som en af familjen. Doktorn, som, alltid färdig att taga
hans parti, var bittida och sent, dag och natt ute pa vägar
och stigar i sin lilla schäs, räckte Daniel båda händerna,
så fort han träffade honom. »Han är en hedersman», sade
eskulapen, »sträng mot sig sjelf och välvillig mot andra.
Det är som jag vill ha det. Jag har en gång sett denne
saktmodige, till utseendet så kroppsligt svage man lida plå-
gor med ett mod, som bjuder aktning. Han har aldrig be-
svärat mig för litet ondt i fingret eller för en stickning i ögon-
håren, likt så många andra karlar i kjolar som jag känner. »

Doktorn påminde Daniel om hans fader: samma glad-
lynthet, samma helsa och lefnadslust, fastän här parad med star-
kare karaktär och mindre lättsinne. Han lefde helt och hållet
för sin konst och sin vetenskap, var något sträf mot sina
bortskämda förnämare patienter, men god och välvillig mot
de fattige. Han unnade sig knapt tid att äta, intog mån-
gen gång sin middag på stående fot och kastade sig derpå
halfmätt i suffletten. Bara i väg! Dessa ord omskrefvo
hela hans lif. På de mest obanade vägar, i ur och skur
kunde man se honom med pelsmössan neddragen öfver öro-
nen; de ljusgråa ögonen tindrade under det ludna pelsbrä-
met och på det röda helskägget frös andedrägten till is.
Belåtnare menniska fans icke på jorden; ingen, som var
känslolösare mot inbillade lidanden, men ej heller någon
som var ömsintare och mera deltagande för det verkliga
lidandet. Hans allvarsamt sjuka patienter lågo honom med
centnerstyngd på hjertat.

Satt han en afton och teg med sammanbitna läppar
utan att röra vid aftonmåltiden, så visste hans hustru, hvad
klockan var slagen. »Går hon inte igenom?» hade hon en
gång vågat hviska. Doktorn hade då ryckt på axlarne, lagt
armarne i kors och kastat sig hit och dit i länstolen. Efter
den betan hade hustrun aldrig frågat vidare.

Två dagar om året tog sig doktorn permission. Han
748

sprang då bokstafligen ifrån sin praktik för att slå sig ned
på ett landställe i närheten, som en vän upplåtit åt honom.
Under dessa två gånger tjugufyra timmar låtsade doktorn,
som om det ej funnits några sjuka. »Louise, jag är ränte-
tagare», voro de första ord han yttrade, när han steg upp
om morgonen. »Hvilket lif! Ah, hvilket lif.»

»Stoppa mig en pipa, jag skall ut och se på mitt jorda-
gods.» Sedan kunde man se honom spatsera fram och till-
baka på sin egendom. Pipan gick dock snart i kras, ty
den gode doktorn stötte emot än här än der, medan han
smög sig mellan blomrabbatterne och till hälften stack fram
hufvudet mellan buskarne, i det han förtjust ropade: »inga
patienter, inga patienter.» Kom någon af en händelse åt
trädgården till, medan doktorn var ute på sin promenad,
så gaf han honom en ilsken eller skygg blick. Blott han
luktade en patient, tog han ögonblickligen till benen; tag
sedan fatt honom, den som kunde!»

Hustrun, frisk och outtröttlig, var som skapad för denne
man. Hon höll sträng ordning i sitt hus. På tjugu dagar
kunde hon dressera den dummaste bondpiga. Hennes dött-
rar sågo på hennes ögon, liksom orkestermedlemmarne på
kapellmästarens taktpinne. Men det oaktadt hade det icke
gått med henne som med honmyrorna, hvilka efter parnin-
gen förlora sina vingar. Hon slog blott ihop sina vingar
om dagen, när hon sysslade i kök och visthus, men hon
vecklade åter ut dem, så snart lampan var tänd.

Sittande mellan sina båda fagra döttrar —den äldsta
var redan sjutton år — framtog hon sin stickstrumpa och
sin bok. Hon läste högt, medan hon stickade, en konst
som kräfver öfning och sådana skarpa fåltherreögon, som
doktorinnan var i besittning af.

Ett och annat quatremains förekom äfven. När Da-
niel infann sig, slog han sig ned vid pianot. »Farbror Da-
niel» kallade flickorna honom. De sleto i honom och höllo
af honom. Han fick knapt tid att öppna dörren, förrän
hans väninnor flögo emot honom. »Mamma, mamma, nu
är farbror Daniel här.» De togo honom imellan sig och
så bar det af till pianot — han måste fantisera, antingen
han ville eller icke. Stundom voro de toner, han fram-
trollade, så friska och känslofulla, att hans älskvärda åhörar-
innor lade bort sitt arbete och sakta smögo sig fram till
pianot. När de sista ackorderna förklingat och han lyfte
749

ögonen frän instrumentet, fiek vår vän blicka in i ett par Ijuft
rörda flickansigten. Flickorna lösgjorde sig långsamt från
hvarandra och räckte honom hvar sin hand med ett: »Tack,
farbror Daniel!» Den kärlek, den ensamme ungkarlen eg-
nade sina vackra väninnor, öfvergår all beskrifning. Han
egnade qvinnan i allmänhet och den unga oskyldiga flickan
i synnerhet, denna fina, ridderliga hyllning, som pryder
mannen och aldrig är en förnärmelse mot qvinnan. De
unga damernas födelsedagar voro riktiga högtidsdagar för
honom. De foregingos merändels alltid af hemlighetsfulla
utflygter a Daniels sida. Någon småsak, hvarmed man kunde
glädja en ung flicka, var det alltid jemförelsevis lätt att
uppspåra i hufvudstaden, och Daniel sökte med en ifver,
ett intresse, en noggrannhet, som hade det gällt att göra
en vetenskaplig upptäckt.

Presenter, som man får, äro som blommor; en del
prunka i de grannaste färger men sakna doft, andra åter
äro blygsammare och hafva en enklare färgprakt, men i
stället ega de denna fina doft af hjertlighet, som gör dem
så dyrbara för oss. »Ser du ickc att flickan vill ge dig
en kyss?» ropade doktorn. »Se så, karl, du går ju redan
på fyrtitalet.» Och Daniel mottog på kinden de friska
läpparnes tack med lika mycken förtjusning, som jag tror
vi skulle göra litet hvar .... ända till våra dagars slut.
Hvilken lycklig familj, hvilket angenämt hem, hvilka goda,
blida, förnöjda, gästfria menniskor! Tänk bara en afton på
senhösten; regnet smattrar på fönsterrutorna, medan brasan
sprakar i kakelugnen. Doktorn sitter i sin länstol och be-
undrar sina döttrar, som omslutande hvarandra, lätt sväfva
öfver golfvet i valsens behagliga rörelser.

Kan det väl finnas någon angenämare syn, tänkte Da-
niel, då han allt som oftast vände på hufvudet efter flic-
korna, medan han skötte pianot, kan det väl finnas någon
behagligare anblick, än två sådana unga väna, smidiga,
väsen, i sin ungdoms fullaste fägring, röra sig efter musi-
kens rytm. De gamle sågo på. och markerade takten med
fingrarne, och på de sträfvaste drag spelar ett leende.

Ungdomen gjorde, att vädret syntes vackert, och för-
länade de långsamt framskridande timmarne vingar, så att
de ilade undan med snabbare fart. Det sammankrympta
hjertat, från hvilket ungdomens vår längesedan flyktat, fyl-
des med sällhet af den ljusa, glada ungdomen, och vid pia-
750

nots tickande inuti rummet och regnets tickande ute pä
rutorna drömde de gamle Ijufva drömmar om sin egen
ungdom,

Men doktorn påstod, att deras mor dansade, bättre, när
hon var ung. Och sa ville döttrarne nödvändigt att mamma
skulle dansa.

»Jag aktar mig nog för att göra mig till ett åtlöje
för de unga», sade husmodern leende.

»Hjelp mig, Daniel», ropade doktorn, »de sakramen-
skade flickorna hafva mig fast. Se så, barn, seså, mina ben
äro för styfva. Nå, så i Guds namn, låt gå då.»

Och doktorn lyfte först det ena benet och sedan det
andra en handsbredd från golfvet, tung i vändningarna som
en elefant och hufvudet bakåt! utadt.

»Nej, se pappa, se pappa!»

»Tyst barn, icke skratta så der», förmanade modern, som
sjelf satt och skakade på sin stol af undertryckt skrattlust.

»Har man sett på, de der näsperlorna göra narr af sin
gamle far», ropade doktorn. »Du har varit klok, Daniel,
som icke gått och gift dig. Och dock, era flickslinkor, kan
jag försäkra er, att det ej funnits någon bättre valsör än jag.»

»Ar det sant, mamma?»

Det var ej rådligt att tvifla på den saken, ty — och det
var det lustigaste af alltsammans — då vardt doktorn ond.

(Forts.)
Silhuetter från 1888 års kyrkomöte.

Jag vet väl, att då man beträder kyrkomötets helgade mark
man egentligen borde ställa ifrån sig skodonen, liksom Moses
vid den brinnande busken, och taga till gåspennan. Jag be-
klägar att jag icke vill göra det förra och icke kan det senare.
Det strider nemligen mot en förklarlig mensklig princip att i
onödan ådraga sig en förkylning, och hvad beträffar gåspennan,
så fear jag icke så godt om gäss som de högvördige fäderna,
i synnerhet vid Mårtenstiden. Och för öfrigt — den lokal,
der de svenska odalmännen fyra månader på året trampa med
sina grofva becksömsstöflar, är icke lämplig att beträda i bara
strumplästen!

Det är icke min mening att leverera en djupgående ut-
redning af de beslut, som 1888 års kyrkomöte fattat. De lag-
förslag, med hvilka det hotar att öfversvämma K. M:t, äro
legio. En sådan utredning tjenar också icke mycket till och
kan endast få sitt hufvudsakliga intresse såsom utvisande den
ställning, som den svenska statskyrkan år 1888 intager, och
de känslor och tankar, som i denna tid af otro och förnekelse
röra sig inom hennes bröst. Det hvilar nemligen ett drag af
bitter ironi öfver hela vår kyrkomötesinstitution. Hela dess be-
fogenhet stannar vid att göra hemställanden till K. M:t. Att
endast få framställa önskningsmål, då man anser sig född att
herska, att vara hänvisad till bönen, då hela ens sträfvan och
traktan kulminerar i det lilla, enstafviga ordet makt — det är
en bitterhet, som endast i ringa mån försötmas genom rättig-
heten att prata. Och pratar gör man — Gud, hvad man pratar!

Nej, det är icke min mening att utreda, endast att lätt
öfverfara denna andliga församling, utgörande blomman af all
landets lärdom, insigter, andlig fromhet, högre odling och snille
— det är icke min mening att modellera, endast att silhuettera.
752

Var det en händelse eller var det måhända något mera
än en ren tillfällighet, att samma dag som 1888 års kyrko-
möte öppnades, ja, samma timme, som det denna dag var för-
samladt i Andra kammarens plenisal, himmelens slussar tycktes
öppnas och ett det intensivaste oväder urladdade sig öfver
hufvudstaden? Det ena molnbatteriet efter det andra körde
upp öfver Riddarfjärden och bröstade af, så att fönsterrutorna
i riksdagshuset skallrade och den erkändt dåliga byggnaden
rent af tycktes darra på sina grundvalar. Det var en stund
riktigt hemskt in i salen. Oaktadt middagstimmen rådde half-
mörker. Den ena blixten efter den andra slog en blåaktig
flamma genom rummet. Sorlet hade förstummats af sig sjelft.
Alla sutto stilla på sina platser, och flere hade omedvetet knäppt
ihop händerna.

Jo, jo, gubbar, så talar Herren Zebaoth, liksom en gång
på Sinai berg, då han vill ödmjuka menniskornas sinnen, och
icke genom era munnar! Derför — hafven era visors buller
bort och tysten era läppars oxar! *

Medan emellertid himlen klarnar derute, så låtom oss taga
den högtidliga församlingen i närmare betraktande.

Främst möter oss då, halft tillbakalutad i den beqväma
talarestolen, en, trots de sjuttio åren, mäktig, imponerande ge-
stalt, inför hvars allvarliga, tänkande ansigte man gerna —
hvilka åsigter man än för öfrigt må hysa och hvilken religiös
ståndpunkt man än intager — vördnadsfullt böjer sig.

Hvad är det som gör, att erkebiskop J.. A-. Sundbergs
namn öfverallt i Sveriges rike, i alla samhällsklasser nämnes
med en till vördnad gränsande aktning och omfattas med så
varma sympatier, som endast sällan komma en man till del?
Är det hans ställning som den svenska kyrkans primas? Långt
derifrån. Tidsandan är icke sådan, att blotta embetet förmår
omgifva sin innehafvare med en nimbus som denna, och minst
af allt är detta förhållandet med de höga presterliga embetena.
Man här blifvit kritisk. Fordringarne hafva stigit. Uppbäres'
icke messkruden tillräckligt, så faller den som en skinnpels.
Men hvad erkebiskop Sundberg beträffar, så är han i besitt-
ning af egenskaper, som skattas högt nu för tiden, emedan de
äro så sällsynta, och som vi kort och godt sammanfatta i om-
dömet: det är en man! Ja, erkebiskop Sundberg är en man,

* Uttrycket är »historiskt» (Schéele).
753

i detta ords bästa och vackraste betydelse. Det tarfvas icke
någon annan karakteristik.

Öfver erkebiskop Sundbergs ansigte hvilar vanligtvis ett
värdigt allvar, som dock stundom ger vika för ett halft humo-
ristiskt, halft sarkastiskt uttryck. Att det äfven kan vara ut-
tryck för andra känslor, det har varit 1888 års kyrkomöte för-
unnadt att i rikaste rnått ådagalägga. Under de långa och
vidlyftiga debatterna, som ofta icke afslutats förr än klockan
öfver 11 på natten, har hr ordförandens ansigte varit en bok-
staflig profkarta på alla de känslor, hvaraf en uttröttad och
otålig åhörare kan vara mäktig. An stiger han upp och går
några steg, än vrider han sig på sin plats^ än beskjuter han
en långtrådig talare med ett helt batteri af bistra, missnöjda
blickar, ja, stundom slungar han med en energisk åtbörd bly-
ertspennan ifrån sig på bordet, under det att hans kraftiga
natur ger sig luft i några halfqväfda — hm! fraser.

Det är icke parlamentarisk takt detta, men ingen annan,
utom erkebiskop Sundberg, skulle kunna bära sig så ogeneradt
åt utan att lida men deraf. Det är icke hvilken ordförande
eller talman som helst, som, då han tycker det börja lida för
långt ut på tiden, med en blick på klockan och med en röst,
som hörs öfver halfva salen, kan förtrytsamt utropa: »här få
vi sitta till midnatt!» eller som, då det gäller, kan gå fram
till en biskop och offentligen ge honom en skrapa för ett alltför
omoget förslag.

Erkebiskop Sundberg är sedan sitt talmanskap i Andra
kammaren känd för att vara en temligen despotisk ordförande.
Jag erinrar mig en anekdot från den tiden, som är karak-
teristisk nog.

Under en debatt höll en skollärare H. från Norrland på
med ett ovanligt långt och tråkigt anförande. Talmannen vred
och vände på sig, ty klockan var långt framskriden. Skulle
då inte karlen någonsin sluta? Nej, H. fortsatte. Slutligen
hade talmannen förlorat tålamodet. Vredgad vände han sig till
den närmast honom sittande kanslitjenstemannen X. och sade:

— Säg åt den tusan d—n, att han slutar!

Den tilltalade tvekade.

— Säg åt honom, säger jag!

Det fans ingen annan utväg än att lyda. X. gick fram
till den ännu orerande H. och lade sin hand på hans axel.
Förvånad och utan att ana något ondt, afbryter denne sitt an-
förande och vänder sig till den förlägne X, då — begagnande sig
af den uppkomna tystnaden, — talmannen lät höra sin kraf-
tiga röst:

— Behagar kammaren åtskiljas? åtföljdt af ett energiskt
klubbslag.

Så långt går hr erkebiskopen visserligen icke i kyrkomötet,
men något despotisk är han äfven här. Och han kan vara det.
Det är den af alla kända och erkända öfverlägsenheten, som
får sitt uttryck i hela hans personlighet. Och om äfven biskop
Rundgren i sitt svar på erkebiskopens afskedstal vid kyrko-
mötets afslutning något spetsigt talade om hr erkebiskopen som
en tyst mötesdellagare, den der endast »med sitt vexlande min-
spel» deltagit i debatterna, så vitnade den djupa, vördnadsfulla
tystnaden vid ordförandens vackra, malmfulla, af en stark rörelse
vibrerande afskedstal och de varma, sympatiska blickarne från
alla håll, att han förstått ingifva icke blott respekt utan äfven
kärlek.

Säkert är, att om ordförandeklubban i den svenska kyrkan
till nästa kyrkomöte för alltid fallit ur den nuvarande ordfö-
randens hand, en blifvande efterföljare skall aldrig komma en
att glömma den vackra, ståtliga gestalt och den manliga person-
lighet som före honom förde denna klubba, lika säkert som
det är, att erkebiskop A. N. Sundberg är en större tyngd i
statskyrkans svigtande vågskål än någon kanske anar.

Vända vi oss från den tyste, endast genom sitt »vexlande
minspel» i debatterna deltagande ordföranden till de mera aktiva
kämparne i den stridande kyrkans tjenst, så delas de officiell
i de bägge hufvudgrupperna: presterliga ledamöter och lekmän.
En närmare mönstring af trupperna i den ordning, som de
under mötet gått i elden, ger dock vid handen en vida mera
tidsenlig och efter strategikens alla regler ordnad slaglinie.

Längst ut på högra flygeln störtar, under väldiga härskrin
och svängande svärden öfver sina hufvuden, en oförvägen skara
fram mot den fruktansvärda drake, som kallas tiden. Det är
de tappraste bland de tappre. Det är arméns berserkar. Blinda
af raseri rusa de fram. Visserligen händer det, att de under
sin framfart stundom hugga i sten och inlåta sig i en för-
tviflad kamp med väderqvarnar, men detta förringar på intet
sätt deras mod. Tvärtom är det egnadt att än mera stegra
dep beundran, de ingifva. Striden mot fantomer och hjern-
755

spöken är alltid den farligaste. —• Här höjer sig främst i ledet
biskop Rundgrens aristokratiska ansigte bredvid biskop Billings
stränga profil och den förstenade schartauism, som talar ur den nye
Göteborgsbisköpens asketiska drag, Smidig och elegant lyfter
biskop v. Schéele sin fruktansvärda spikklubba, under det att
Wexiöbiskopen med en gest af sin feta hand ordnar sina geta-
pojkar och uppmuntrande nämner dem vid namn sådana som
Olbers, Keijser, Widen, Liedholm, Warholm, Torelius m. fl.
Här inspekterar professor Rydin sin juridiska arsenal och så-
som utnämnd fortifikationsgeneral utlägger han ett nät af snaror
och fallgropar, uppkastar förskansningar och befäster de svagaste
punkterna med tiraljörer, rekryterade ur det outgrundliga djup,
som kallas den svenska lagboken, och förlagda i bombfria
kassematter, under det att de bägge adjutanterna, domprostarne
Björnström och Rosell, såsom styfva ordryttare spränga upp
och ned mellan lederna, hvar och en följande sin herre och
biskop tätt i hälarne. Det grofva artilleriet, som ofta spelar
utefter hela linien, står under högsta befäl af biskop Billing;
lösen är »Vårt land.»

Centern utgöres af en rätt försvarlig styrka, till antalet
kanske ännu större än högern, ehuru den på grund af sin
moderatare hållning och längre tillbakadragna positioner ej låter
tala så mycket om sig. Anförarne skulle egentligen utgöras af
triumviratet Beckman — Strömberg — Sjöbring, men den le-
dande chefen är professor Johansson, hvilkens energiska natur
gör honom synnerligt lämplig till denna post. Efter dem komma
på längre eller kortare afstånd domprostarne Brandell, Charle-
ville och Wetter, hrr Staa/f, Lemke, Anjou m. fl. — Det
egentligt utmärkande för denna grupp är, att den inskränker
sig till att göra fienden ett mera passivt motstånd. Den är
visserligen icke nöjd med förhållandena sådana de äro, men
af fruktan för alt förlora något af den mark, den kallar sin
och rädd att blifva alldeles utstängd från de egyptiska kött-
grytorna, intager den en mera afvaktande hållning. Det är der-
för med en viss oro, blandad med beundran, som den iakttager
den högra flygelns djerfva anlopp. Centerns angrepp äro icke
våldsamma och sakna den stränga disciplin, som utmärker
högern. Ja, det händer t. o. m. stundom, ehuru lyckligtvis
sällan, att den gör halft front mot denna flygel, då den går
för långt i sina klerikala excesser. Dessa egendomliga små
kavallerichocker ledas alltid af chefen sjelf med stor skicklighet
och ha icke sällan till hufvudmål den högra flygelns högste
756

artilleribefälhafvare. Märkvärdigt nog händer det ofta i sådana
fall, att det grofva batteriet — som visserligen egentligen är
riktadt mot de frireligiöse, men hvars pjeser dock med en stor
elevation förena en betydlig skottvidd — förstummas och att
t. o. m. en och annan af kolosserna förnaglas.

Komma vi så till den venstra flygeln och här stöta vi först
på f. d. justitieministern P. A. Bergström — bestämdt ett miss-
tag, min käre Anatole! — förlåt, det är intet misstag, lands-
höfdingen Ctirry Treffenberg — ni ljuger! — jag ljuger inte,
presidenten K. J. Berg — det var lögn! — det är ingen lögn,
f. d. ecklesiastikministern C. G. Hammarskjöld — oförskämdt!
— det är inte oförskämdt och pastor primarius B. A. Pehr
— ah! — — ali! Tillägga vi så landshöfding Sjöcrcma, borg-
mästaren Wellandcr och landssekreteraren Bagge, så få vi ju
en rätt aktningsvärd styrka, som, så venstersinnad den än är,
litet hvar skulle kunna umgås med.

Det är sålunda en ganska märklig venster. som kyrko-
mötet består sig med, en venster, som i hvilken annan för-
samling som helst ovilkorligen skulle slungas rakt öfver till den
yttersta högern. Hvad ödet ändå kan vara ironiskt! Aldrig
håfva väl hrr Bergström, Treffenberg, Berg och Hammarskjöld
kunnat drömma, om att de skulle betraktas som venstermän!

Behöfver den stridande kyrkan någon annan karakteristik?
Herr P. A. Bergström är henne för radikal — voilà tout!

Till de reguliera trupperna sälla sig några fribrytareband,
hvilkas djerfva voltiger och i allmänhet hållningslösa stridssält
stundom uppväcka stor harm hos centern och högern. Och
detta med rätta. Ströfkåren Olsson-Barnekoics plundringståg mot
den gemensamma krigskassa, som heter kyrkodebetsedel, kan
sålunda icke nog starkt klandras. Den andra kåren består af
hrr J. K Danielsson, Ola Andersson, J. E. Vikstén och Gustaf
Jonsson — alltså idel landsknektar och såsom sådana sedda
öfver axeln. Bägge dessa kårer hafva för öfrigt det obotliga
felet att icke se allting genom statskyrkans prydliga glasögon utan
att använda sina egna, ärliga, svenska bondögon — ett fel, för
hvilket den ultra-klerikala högern m effigie redan dömt dem
till förlust af lif, heder och ära. (Obs.! De anklagades egendom
skall som konfiskeradt gods tillfalla den svenska statskyrkan
och enkanneligen användas till förstärkande af »Fonden för
ålderstigna prestmän»).

Nämna vi så till sist, att som fältväbel är anstäld dom-
prosten C, A. Torén, som spejare professor F, Budin och som
muntrationsràd professor C'. IF. SkarstecU, vid hvilkens sida
dock — för att glädjen icke skall blifva för högljudd — hof-
rättsrådet C. U. Widström fått anställning som »dämpare», så
torde den effektiva styrkan vara något så när känd.

Vi vilja nu öfvergå till att skärskåda de förnämsta käm-
parnes olika stridssätt och utrustning.

Strax bakom den upphöjda ordförandeplatsen står en stol,
som har starkt slägttycke med den gamla välbekanta skamvrån,
men hvarifrån man kan förträffligt beskjuta hela salen. Det
är v. ordförandens stol, som innehafves af biskop C. II.
Rundgren.

Ser man biskop Rundgren ute, der han går med långa,
något dröjande steg, med den glänsande cylinderhatten lindrigt
tillbakaskjuten i nacken och cigarren i mun, så skulle man
kunna tro honom vara en gammal rik grosshandlare af den fina,
engelska snitten. Inne ser deremot den resliga gestalten mera
böjd ut och det aristokratiska ansigtet får en grubblande prägel.
Herr Rundgren är ock måhända något litet affärsman men ej en
dyster grubblare. Han är prelat ut i yttersta fingerspetsarne. Man
märker det redan på det sätt, hvarpå han talar. Lugnt och
sakta, i en jämnt glidande ström komma orden från hans läppar.
Icke en gest stör det högtidliga intrycket af hans tal, icke ett
ord behöfver omstöpas. Allt är cirkladt, afrundadt och — kallt.

Hr Rundgren har en märkvärdig förmåga att säga elakheter
så att det käns, men allt på samma stillsamma sätt; det låter,
som om han förmanade en skolgosse. En lugn person kan bli
retad, en häftig natur ursinnig. Dessa hans små lena spydig-
heer förskaffade honom mera än en besk replik. Den dråp-
ligaste gafs honom dock af hr Treffenberg under debatten om
katekesutanläsningen. Ty då hr Rundgren på sitt vanliga ret-
samt öfverlägsna sätt menade, att hr Treffenberg säkerligen
icke menat allvar med sin motion om katekesutanläsningens
inskränkande, så brusade den hetlefrade motionären upp och
förklarade utan omsvep, att han satte sig öfver, hvad hr biskop
Rundgren yttrade. Att sätta sig öfver en biskop! Det skall
vara en landshöfding och icke en vanlig taskspelare, som skall
kunna utföra det konststycket!

Hvad hr Rundgrens ställning till tidens frågor beträffar,
så åskådliggöres den bäst genom följande lilla deduktion: då
750

hr P. A. Bergström är för radikal för kyrkomötet, och da
kyrkomötet är för radikalt för hr Rundgren — hur skall då
den senare vara beskaffad? Ty hr Rundgren har sjelf offent-
ligen och bittert under debatten om domkapitlens ombildning
beklagat sig öfver 1888 års reformsträfvande kyrkomöte —
tänk, 1888 års reform sträfvande kyrkomöte! — och påpekat
det vådliga inflytande, som dessa reformsträfvanden kunde hafva
på vår konservativa befolkning (sic!). Detta tal var t. o. m.
kyrkomötet för starkt. Man skrattade, skrattade öppet. Stackars
hr Rundgren! Det var icke med lätt hjerta, han återvände till
sina bygder — han förklarade det sjelf. Stackars hr Rund-
gren, som icke kan hejda tiden i sitt lopp och befalla jorden
att stanna! Stackars hr Rundgren, som icke kan allt hvad
han vill — och lyckliga vi andra, att så icke är förhållandet!

Biskop Rundgren skulle nog vara det hög-ortodoxa partiets
ledare, om han icke hade tvänne fel: det ena att vara för
gammal, det andra att ha för svag röst. Det första felet skulle
väl dock kunna anstå, men det andra är ohjelpligt. Ty chefen
för detta parti måste vara en stormklocka, hvars ljud höres
vida och kommer alla menniskor att lyssna och säga: »nej,
hör hur det låter!»

Man sökte och man fann — biskop Billing.

Det är förunderligt med den statskyrkan. Blind måste
hon vara och döf på båda öronen. Då en menniska märker,
att alltför stora hinder uppresa sig mot henne, så kämpar hon
icke mot strömmen utan inväntar en lämpligare tidpunkt för
att förverkliga sina planer. Om en statsman känner marken
vackla under sig, så sträfvar han icke att föröka sitt maktom-
råde utan att konsolidera sin ställning och att bota gamla refvor
innan han orsakar nya. Det är en stor konst att vänta. Hvar-
för väntar icke statskyrkan? Förstår hon det icke, eller känner
hon måhända instinktmessigt, att framtiden icke hör henne till?
Hur hon nu än gör, men faktum är, att hon måste anse den
närvarande tidpunkten synnerligen lämplig att fiska i grumligt
vatten efter hon går så agressivt tillväga som hon icke gjort
på många år. Denna agressiva politik visar sig icke minst i
valet af chef, ty biskopen i Vesterås, Gottfrid Billing, är fram-
för allt en agressivitetens man.

Hr Billing är utan tvifvel en synnerligen lämplig chef.
759

Ilans ansigte är karakteristiskt nog och ådrager sig redan i
och för sig ovilkorligen uppmärksamhet. Mycket blekt och
magert slutar det med en ovanligt smal och hög panna, som
ger hela ansigtet en sällspord likhet med en långkatekes. Han
sitter gerna med hakan lutad i den hvita, magra handen, eller
också med händerna hopknäppta öfver bröstet och stirrar rakt
framför sig. Man skulle kunna tro, att han satt försjunken i
inre betraktelser, men en uppmärksam åskådare märker snart,
att ingenting af hvad som säges undgår hans uppmärksamhet.
— Nu fälles en replik från det motsatta lägret, han reser sig
långsamt upp från sin plats, tittar på ordföranden utan att
säga något och snart lyder det: biskop Billing.

Denna gång reser han sig icke långsamt, det fälda yttrandet
har retat honom, frågan berör statskyrkans intressen och storm-
klockan måste ljuda.

Herr Billing är en framstående talare, och hans stora ora-
toriska talang understödjes af en stark och klar stämma, hvars
skånska uttal endast ökar skärpan af hans ord. Det ligger en
ovanlig myndighet i hela hr Billings uppträdande. Allting —
från det sätt, hvarpå han reser sig och tar till ordet, till de
långsamma, skarpt pointerade uttrycken och det beslutsamma
sätt, hvarpå han uttalar sina åsigter och sina »allvarliga gen-
sagor» — bär vittne om en märkvärdig tvärsäkerhet och en
lycklig tro på sin egen betydelse. Alt denna tro delas af många
andra framgår af den stora uppmärksamhet, som alltid egnas
hans ord: från hans meningsfränders sida för att få den rätta
signalen, från motståndarnes, emedan de af hans ord med
temligen stor visshet kunna bedöma ställningen inom det
högkyrkliga lägret.

Hr Billing har en synnerligen stor förmåga, att, utan att
genera sig, förneka de mest uppenbara fakta, och att förvandla
svart till hvitt lika qvickt som man byter skjorta. Lika lätt som
han sålunda på ett sätt, som har en betänklig likhet med en
viss jesuitisk regel, förstår alt bortresonnera andras synpunkter
och skäl, lika lätt kan han bära den malheuren att offentligen
bli beslagen med orätta uppgifter. Han vänder sig endast till
den förargliga interlokutören och säger helt lugnt: »jaså, för-
håller det sig på det viset! Nå, det var ju bra då, att jag
begärde ordet, så fingo vi en upplysning!» — hvarpå han fort-
sätter lika lugnt och myndigt som förut. Han låter med ett
ord icke konfundera sig.

Under den diskussion, som egde rum med anledning af
760

hr Björnströms motion om inskränkning af kyrklig rösträtt för
dissenters, fick hr Billing ett lysande tillfälle att visa sin advoka-
toriska anläggning. Det gälde att mot gjorda skarpa angrepp
försvara det berättigade i att, på samma gång man ville från-
taga dissenters kyrkliga rättigheter, kräfva skatt af dem till
statskyrkan. De föregående presterliga talarne i frågan hade
visligen undvikit att gifva sig in på detta kinkiga ekonomiska
spörsmål, förmodligen anseende det vara ett absurditet, som
endast kunde försvaras ur ekonomisk synpunkt, men hr biskop
Billing vågade kuppen. Och hur försvarade han detta oerhörda
skattekräfvande? Hör denna dråpliga logik! »Dissenters orsaka
statskyrkans män så mycket bekymmer och så mycket arbete,
att om några skulle slippa att betala, icke är det de.» Inför
en sådan logik skrattar Loyola, men — gråta englarne, hr
biskopl

Såsom chef har naturligtvis biskop Billing äfven sin Stabs-
chef, hvars hufvuduppgift under detta kyrkomöte endast tycks
ha varit att skenbart opåverkad framlägga sina små högklerikala
funderingar om saker och ting. Men nog kan man om dom-
prosten Björnströms motioner säga, att de »varit i säck, innan
de kommo i påse.» Domprosten i Vesterås har ingenting för-
. lorat af den utsökta elegans, som alltid utmärkte kyrkoherden
i Katarina. Samma svartglänsande, pomaderade hår, samma
hvita, utmärkt väl vårdade händer, samma koketta, qvinligt
mjuka rörelser. Han är med ett ord, nu som förr, en sann-
skyldig »Kristi kavaljer» —- hvarken mer eller mindre.

*

Menniskohjertat ar dock ett besynnerligt ting. Dess känslor
och tycken låta icke befalla sig. Det fattar sympatier och
antipatier instinktlikt, utan föregående kännedom och öfverlägg
ning. Det fins personer, som ega det sällsynta och lyckliga
»något», som gör, att man, redan första gången man ser dem,
känner sig sympatiskt berörd, men det fins äfven andra, som
omedelbart och lika oförklarligt ingifva en motsatt känsla. Man
kan inte hjelpa det, men man tycker inte om dem. De äro
med ett ord — osympatiska.

Hvad är det, som gör, att biskop v. Schéele på — jag
vill icke säga alla men dock på så många gör ett dylikt
egendomligt osympatiskt intryck? Det kan inte ligga i hans
yttre menniska.
761

Biskop v. Schéele är en lång, ståtlig man med ett vackert,
om också något salongsartadt Kristusansigte. Han rör sig med
mycket behag, är elegant, en synnerligt begåfvad könversatör,
har en tjusningsförmåga, som på det täcka könet utöfvar en
sällan felslående verkan, men — ty det fins ett men!

Jag skulle kunna uppehålla mig och äfven läsaren länge
med en uttömmande förklaring öfver detta lilla ordet »men»,
men jag vill lemna den taktiken och låta fakta tala.

Alltså — en historia och hvad bättre är, en sannfärdig
historia. Jag har fått den af en fullt trovärdig sagesman, som
i sin ordning fått den af persons dramatis.

Scenen: Visby. Tid: våren 1888.

Såsom en nitisk själasörjare egnar och anstår läser biskop
v. Schéele sjelf fram barnen, med öm omvårdnad för sam-
hällets högre intressen väljande de s. k. bättre klassernas barn,
och, sin naturel trogen, tagande de unga flickorna på sitt
kapitel. De der läsaftnarne äro naturligtvis till följd af hr
biskopens eminenta förmåga synnerligen intressanta, hvadan
ofta barnens mödrar och andra qvinliga bekanta bruka åhöra
desamma. Nåväl! Det händer, att en af de unga flickorna
vid ett tillfälle säger till en sin väninna: »det skulle gå
mycket bättre, om inte de der kärihgarne satt och hörde på ! »
Det var obetänksamt sagdt, slynaktigt till och med, ehuru väl
meningen inte var så illa, och skulle kräft en mild, moderlig
förmaning. Så hören då, I rättvisa gudar, hvilket straff, som
drabbade den brottsliga! ■— Det fälda uttrycket råkar höra^ af
en annan flicka, som ofördröjligen anmäler det för sin mamma.
Denna ställer hastigt ifrån sig kaffekoppen, sätter på sig hatt
och salopp och ilar med vindsnabba steg till fru landshöfding-
skan. Enligt den gamla kända regeln »katten på råttan» etc.
etc. är denna icke mindre qvick att omtala den ohyggliga saken
för fru biskopinnan, som i sin ordning berättar den för sin
man. Så är då hela kedjan färdig! Nå, såsom varande den ende
karlen i hela denna affär, klappade väl hr biskopen sin hustru på
axeln och sade: »min gumma lilla, så’na der småsaker ska’
vi inte lägga oss i», hvarpå han i all tysthet gaf den brotts-
liga en mild tillrättavisning, som det egnat och anstått en sann
förkunnare af fridens, försonlighetens och — framför allt —
barnens evangelium? Nej, det var just det, hr biskopen inte
gjorde! Vid nästa läsning står han som en sträng domare
framför den förskräckta och darrande flickskaran och spörjer
med vrede, hvem, som fält det oerhörda uttrycket. Offret be-

Ur Dagens Krönika. VIII. 9-10.	49
762

känner. Fortsättande sin inqvisitoriska rol, frågar hr biskopen,
om det var några af de andra flickorna, som sagt på samma
sätt. Då reser sig en af de unga flickorna upp och säger (o,
det fins dock mod här i verlden!): »Nej, jag har inte sagt
det, men jag har tänkt det!» Alldeles okänslig för ett dylikt
vackert drag af öppenhet och frimodighet, ger hr biskopen de bägge
unga flickorna en skarp, offentlig tillrättavisning och varnar (! !)
de andra att umgås med sådana dåliga (!) flickor. Är den
stränge domaren ännu nöjd, är Herren Zebaoths vrede blidkad?
Nej, hr biskopen tvingar (!!!) såsom eforus föreståndarinnan
för den skola, i hvars högsta klass den förstnämnda unga
damen går, att, oaktadt eljes inga anmärkningar förekommit
mot hennes uppförande, —tvingar henne, säger jag, att— sätta
ned hennes sedebetyg. Den stackars flickan kommer ut i verl-
den — hon ämnar blifva lärarinna —med nedsatt sedebetyg!
Nu ändtligen är den hämnande Guden försonad, kärlekens
evangelium är tolkadt!

Men- låtom oss lemna denna vämjeliga historia; den be-
lyser hr v. Schéeles karakter vida bättre än hvad volymer be-
skrifningar om intryck, tal om sympati och antipati m. m. kunnat
göra. Med anledning deraf må det blott tillåtas mig att fram-
lägga en liten gåta: hvilken af de deri uppträdande personerna
var den största käringen?

Af de öfriga till den högkyrkliga falangen hörande perso-
nerna vill jag endast i korthet framhålla fyra, nemligen hrr
Rodhe, Olbers, Liedholm och Widen.

Det rådde stor spänning inom kyrkomötet, då den nyut-
nämnde Göteborgsbiskopen första gången begärde ordet. Var
det emedan man väntat sig för mycket, som man efteråt icke
kunde värja sig från en känsla af besvikning? Voro förvänt-
ningarne för stora, eller var biskop Rodhe för liten? Faktum
är emellertid, att det var en missräkning.

Det väckte en viss förvåning, då, efter biskop Björcks
död, de flesta rösterna tillföllo kyrkoherden i Norrköping. Hade
den store Henrik Schartaus ande vikit ifrån våra ortodoxa
vestkustprester? Man väntade på en förklaring, och den ute-
blef sannerligen icke. Biskop Rodhes nyligen utsända herda-
bref lemnar ingenting öfrigt att önska i strängt schartauansk
anda. Man visste nog hvad man gjorde nere i Göteborg. —
763

Och hur kunde man för öfrigt misstaga sig pâ delta bleka,
asketiska munkansigte!

Herr Rodhe lär vara en utmärkt predikant; som talare
och i all synnerhet som debattör tycktes han dock icke vara
i sitt esse. Det skulle dock vara lika orättvist som vanskligt
att efter de få gånger, han uppträdde på kyrkomötet, ställa
hans horoskop för framtiden. Flera än en dålig eller medel-
måttig debutant har blifvit en storhet med tiden. Man kan ha
rampfeber på scenen, hvarför skulle man icke kunna lida der-
af på ett så stort spektakel som kyrkomötet? Någon »storm-
klocka» blir dock hr Rodhe näppeligen. Liksom ett visst
uttryck af svårmod, man kunde nästan säga lidande hvilar
öfver hans ansigte, så bär hela hans sätt och uppträdande en
pregel af timiditet, som bildar en egendomlig kontrast mot det
prelatensiska högmod, som utmärker hr Billing. Med ett ord,
— biskop Rodhe må vara en religiös fanatiker i den schartau-
anska stilen så mycket som helst, — han inger dock sympati.

Då det ju svårligen kan bestridas, att vår svenska stats-
kyrka i mångt och mycket är en originel företeelse, så kan
det icke heller väcka någon förvåning, att den sluter inom sig
åtskilliga original. Originalens tid är förbi, säger ni. Värdaste,
ni har inte sett domprosten Olb&)'s i Lund!

Hr Olbers har otvifvelaktigt varit en på sitt område och
på sin tid mycket framstående man; han har ansetts som ett
af våra styfvaste teologiska hufvuden, (hvilket väl dock att
döma af professor Rudins fatala öppenhjertighet, då han
liknade våra teologer vid skolpojkar i jämförelse med de tyska,
icke vill säga så mycket!) — ja, malisen påstår t. o. m., att
den store Billing icke är annat än ett språkrör för de tankar
och idéer, åt hvilka hr Olbers genom en ogin naturs nyckfull-
het icke kunnat gifva ett lämpligt uttryck.

Hr Olbers är dock framstående ännu i dag; han var nem-
ligen ulan gensägelse kyrkomötets originelaste företeelse —
hvilket icke vill säga så litet. I det hänseendet skulle kanske
prof. R:s jämförelse — hm! . . .

En af kyrkomötets mest inbitet stockkonservativa medlem-
mar var — underligt nog — en lekman, hospitalsläkaren J.
F. Liedholm från Vexiö.

Läkare bruka i allmänhet vara humant folk, med visser-
ligen solida men moderata åsigter, men hvad dr Liedholm än
är, moderat är han icke. Hvarifrån har den mannen hemtat
alla sina ultra-ortodoxa åsigter? Skulle man måhända vara
764

berättigad att söka en naturlig förklaringsgrund i det enkla
sakförhållandet, att dr Liedholm är gammal — dårhusläkare
och sålunda van att betrakta alla menniskor som stollar, de
der både till kropp och själ behöfva tvångströja?

Komma vi så slutligen till kyrkomötets rikaste man —
lektor IFÄ från Hernösand. Hans karakteristik som kyrko-
mötesledamot göres bäst i fyra ord: lika tråkig som rik. Att
hr Widén kunde få så många röster till biskopsstolen i Hernö-
sand är nästan oförklarligt. Kanske tänkte han med högtsalig
hr Ivar Blå: »ur den pung, jag bär, kunde väl jag skaka fram
en biskop!» . . .

Liksom seglaren från det oroliga, stormupprörda hafvet
längtar att klyfva lugnare vatten, så är det en lisa att från
den kämpande, stridslystna yttersta högern hvila ut i de stilla
vattendrag, hvari centerns farkoster ligga förtöjda. Fritt må
man klandra, att vattnet här är stillastående, gerna för mig
må oppositionen — den komme från höger eller venster —
klaga, att det är mängdt med en del »dödvatten» och att tång
och sjögräs klamrat sig fast vid mer än en köl — frid är
dock bättre än strid, den försonande kyrkan ädlare än den
hätska.

Långt ifrån verldens buller, i en stilla, vindfri vik, om-
gifven af skogklädda höjder, men med ett smalt sund ledande
ut på ett oändligt, trots så många seglares ansträngningar, så
många seklers oroliga tankefoglar ännu lika gåtfulla haf —
evighetens haf — ligger en liten farkost med en ensam gam-
mal skeppare ombord.

Ja, biskop Beckman är gammal, han är kyrkomötets senior,
och det vill icke säga så litet. Biskopen i Skara yttrar sig
icke mycket på kyrkomötet, men då han gör det, så är det
med en svag röst, som dock för en så gammal man har en
ovanligt fast och sonor klang. Men, som sagdt, ofta begär
han icke ordet och inte är det för hans skull, som ordföranden
vrider sig på sin stol. Han sitter stilla och hopsjunken på
sin plats, följer nog med förhandlingarne men stirrar stundom
rätt framför sig med en förströdd och frånvarande min. Ser
han på något? Hvem vet? Kanske skönjer han genom sundet
en liten flik af ett blått haf, vidsträckt och outgrundligt som
intet annat.
765

Förbigå vi den vältalige och poetiske, i de flesta kyrkliga
frågor mycket konservative, i det enskilda umgänget glade, vän-
sälle och derför populäre biskopen i Strengnäs X T. Ström-
berg och den toujoure Kalmarbiskopen Pehr Sjöbring, till ansigte
och gestalt lifligt erinrande om en rund och trind smålands-
prestost, så komma vi till en farkost, som midt bland dessa
fredliga gamla skutor har en afgjord likhet med ett krigsfartyg.

Liten och oansenlig till det yttre är professor — förlåt,
biskop Martin Johansson begåfvad med en själ, som tycks stå
i en oafbruten och liflig opposition med sin kroppshydda. Det
ligger i hans lilla satta figur, i hela hans uppträdande en
energi och beslutsamhet, som än mera framhäfves genom det
runda massiva ansigtet och en kraftig, nästan ljungande organ.
Det fins ganska litet af prest, allra minst af prelat i den
Billingska stilen hos hr Johansson. Hela hans person tycks
vara ett förkroppsligande af det kraftfulla tal, hvarmed han
under debatten om domkapitlens ombildning häfdade teologie
professurens ställning som en vetenskaplig institution gentemot
af hrr Billing, Olbers och Rosell gjorda försök att nedsätta
den till den tvifvelaktiga rangen af blott och bart en »prest-
bildningsanstalt».

Begåfvad med ett skarpt hufvud — af många ansedt som
det skarpaste på hela kyrkomötet —, mycken lätthet att ut-
trycka sig, en oböjlig logik, stor slagfärdighet och — framför
allt — en viljekraft af jern, är hr Johansson en motståndare,
som icke är att leka med. Kommer dertill en oförskräckthet,
som icke skyr att uttala sitt hjertas mening. Med sådana be-
tingelser är det ganska eget, att hr Johansson icke spelade den
rol vid kyrkomötet, som han bort kunna göra. Förklarings-
grunden ligger utan tvifvel att söka i hans icke absolut ortodoxa
ståndpunkt, som icke rätt väl stämmer öfverens med den pro-
nonceradt högkyrkliga anda, som genomgick mötet och — icke
minst — i det hardt när sfinxlika inflytande, som hr Billings
person tycks utöfva på våra prester — alla i grnnd och botten
så benägna, att, om också endast genom en tyst voteringssedel,
träda i härnad mot tidens sträfvanden. Kom så kanske också
det förhållandet, att hr Johansson ännu under mötets dagar
icke kunde uppträda med den pondus, som endast biskops-
kräklan förmår skänka — denna underliga tingest, för hvilken
mötets deltagare både syn- och hörbarligen hysa den djupaste
respekt.

Herr Johansson bär nu kräklan. Af hans märkliga ytt-
766

rande under den nyss omnämnda debatten kan man draga den
slutsatsen, att han icke med uppräckta händer tog mot den
erbjudna utmärkelsen. Han uttalade nemligen som sin åsigt,
att det icke var rätt att draga den ena teologie professorn efter
den andra från deras vigtiga post vid universitetet till befatt-
ningar, hvilka lika bra kunde skötas af andra. Genom sin ut-
nämning har han nu desavouerat sig sjelf och förtagit verkan
af sin spydiga anmärkning mot hr Billing, att icke alla teologie
professorer vore designerade till biskopar.

Men har man ens rättighet att förundra sig öfver, att hr
Johansson antog utmärkelsen? En professur är nog bra, men
bestämdt sitter man inte bättre på en biskopsstol!

Jag har kallat professor TE. Rudin för kyrkomötets spejare,
och denna sin befattning sköter han också som en hel karl.
Hans nit är verkligen beundransvärdt och hans upptäckter
mångahanda. Liksom så många upptäckare skördar herr Rudin
dock oftast otack för sitt besvär. Och hvarför? Jo, herr Ru-
din tycks ha gjort till sin specialitet att upptäcka sprickor och
brister af alla slag i en viss gammal skröplig men högligen
vördnadsvärd byggnad, som heter svenska statskyrkan. An äro
kyrkorna för mycket stängda -—slå upp dörrarne, ropar hr
R., drömmande sig våra kalla, vanligen så litet tilltalande kyrkor
som verkliga bönehus, i stället för som nu, endast dogmatiska
hörsalar; än finner han kyrkomusiken vara på dekadans —
musik måste vi ha, menar hr R., vacker, till hjertat gående
musik, som försätter åhörarne i stämning; än är det fel med
presteden och så vidare -— är det inte det ena, så är det
bestämdt det andra.

Herr Rudin är en religiös svärmare, men af ett mycket
sympatiskt slag. Allt hos honom är känsla, kärlek och hän-
förelse. Religionen är för honom icke en förståndets sak utan
hjertats, icke tanke utan känsla. Hur han bemödar sig att
väcka denna känsla! Der den icke kommer inifrån, der vill
han uppväcka den genom yttre medel. Hela hans verksamhet
vid kyrkomötet var icke något annat än ett uppväckande af
— döda; döda eller slumrande känslor i ett så gammalt för-
stoekadt skrälle som menniskohjertat. Det låg en släng katoli-
cism i alla dessa försök att besticka de yttre sinnena: Man
sade detta på kyrkomötet, men hr Rudin afvisade med indig-
nation en dylik uppfattning.

Underligt dock att hr Rudins alla förslag rönte ett så kyligt
mottagande från den högkyrkliga sidan. Ty på det hållet är
767

man väl, om någonsin, böjd för att bevara kyrkan genom yttre
åtgärder, ehuru man visserligen föredrager bål och stegel.

»Jag behöfver inte befara att misstänkas gilla de folk-
skollärare, som bryta mot den kyrkliga eller borgerliga ord-
ningen» — yttrade dåvarande justitieministern P. Jl. Bergström
under debatten om skolråds befogenhet att ingripa mot folk-
skollärare, som äro djerfva nog att hysa åsigter, divergerande
mot statskyrkans, och oförsynta nog att gifva dem uttryck —
»men jag vill allvarligt varna mot att gå tillväga på det sätt,
som kyrkolagsutskottet föreslagit.»

Och vid ett annat tillfälle uttalade han:

»Erfarenheten i detta land har lärt, att, om man vill
vinna något, så får man icke taga till för mycket på en gång
utan gå varsamt och försigtigt till väga.» •

Dessa bägge uttalanden af en man, sådan som hr Berg-
ström, skulle i hvilken annan församling som helst varit till-
räckliga att åtminstone väcka någon eftertanke. I kyrkomötet
förklingade de ohörda. Ty hr Bergström är jurist, och kyrko-
mötet tycktes afgjordt hylla den gamla satsen: Juristen sind
schlechte Richter. Dessa ultra-ortodoxa herrar, som i sina and-
liga tvister bedrifva det som en själsodlande sport att klyfva
hårstrån — fina som så, hysa ett uppenbart förakt för dem,
som på borgerliga förhållanden tillämpa samma förfaringssätt
— n. b. om kyrkans och samhällets intressen icke äro fullt
kongruenta. Herr Billing t. ex., hvilkens största styrka just
ligger i hans spetsfundighet, och hvilkens hela person är en
förkroppsligad advokatyr, förlorade intet tillfälle att ge sina
medbröder på det borgerliga området den ena dufningen efter
den andra. Ja, det gick så långt, att presidenten i Svea hof-
rätt, IC. J. Berg, fann sig föranlåten att erinra de andliga herrarne
om, att då man ville stifta lagar, så var det först och främst
nödvändigt att vara hemma i lagkunskap. Äfven dessa ord
voro som skrifna i vatten. Kyrkomötet fullföljde lugnt sin
tankegång: Juristen sind schlechte Richter . . .

Det var verkligen en tragikomisk syn att se det juridiska
elementet i kyrkomötet förgäfves streta emot de halsbrytande
borgerliga lagar, som mötets presterliga medlemmar under pust
och låt födde till verlden. Herr Bergström är. nu visserligen
768

ganska humoristiskt anlagd, och mer än en gång under de-
batterna skakades hans kolossala kroppshydda af sådana der
intensivt magstärkande skratt, som gör en glad att se på, men
stundom blef det äfven honom för starkt och med lagboken i
hand protesterade han — för döfva öron.

Men om hrr Berg och Bergström inskränkte sig till att
på det rent juridiska fältet leverera den ortodoxa falangen den
ena bataljen efter den andra, så fans det några, som icke
skydde att angripa den på det rent kyrkliga området; det var
triumviratet Hammarskjöld, Treffenberg och Fehr.

Genast man kom in i kyrkomötet under pågående debatt,
fästes ens uppmärksamhet vid en mager, medelålders herre,
som visserligen tycktes ha sin plats längst ut på venstra flygeln,
men som syntes betrakta denna plats som en rent formel sak,
utan den ringaste praktiska betydelse. Med matematisk nog-
grannhet skär han gångbanan — sexton steg fram och sexton
tillbaka, fram och åter regelbundet som en pendel — ett lef-
vande perpetuwn mobile. Nu stannar han och betraktar talaren
. . . så i väg igen med tummarne innanför vesten — sexton
steg fram och sexton tillbaka. — Men hvad är det? Har ur-
verket råkat i olag? Den högra tummen släpper sitt fäste,
handen börjar gestikulera och slå i luften, och det ser ut som
om fingrarne råkat i den lifligaste opposition mot hvarandra
— det är förberedelsen.

»Herr Hammarskjöld/» ropar ordföranden.

Gestalten skyndar att intaga sin plats. Det blir med ens
alldeles tyst i salen. Biskop Billing vänder sig helt om på
sin stol och stirrar talaren oafvändt' i ansigtet; hvar och en
spetsar öronen — referenterna både öron och pennor, ty nu
blir det säkerligen ord af och inga visor.

Ja, ord blir det — ord, der hvarje bokstaf är en klinga,
hvarje sats en väl riktad stöt in i det fiendtliga lägret!

Med händerna slödda mot den framför honom stående
stolens ryggstöd, vaggande sakta fram och tillbaka med kroppen
och ofta nog med slutna ögon för att utestänga alla yttre in-
tryck och koncentrera hela sin intelligens och tankeförmåga på
det föreliggande ämnet, börjar talaren sitt anförande. Skarpa,
ända till ytterlighet pointerade och sammanbundna med en
oböjlig logisk klarhet och reda, följa satserna hvarandra. Det
769

är nära nog intet tal detta; åtminstone ieke i vanlig mening;
det är en dissekering, som obarmhertigt vänder upp och ned
på motståndarnes argumenter och med oemotståndlig styrka
tränger ned i frågans hjertpunkt. Och när talaren slutat och
som ingenting händt återtager sin promenad, så skall man vara
mer än lofligt dum, om man icke har den ifrågavarande saken
på sina fem fingrar, klar och genomskådlig som ett a-b-c.

I justitierådet Hammarskjöld hade den ortodoxa högern
sin ojemförligt skarpaste och talangfullaste motståndare inom
kyrkomötet. Hans lysande tal under debatten om kyrkliga hand-
lingars förrättande af icke prestmän kan betraktas som en af
mötets glanspunkter. Med en kraft och skärpa, som söker
sin like, tillbakavisade han här kyrkomötets inblandning i rent
borgerliga förhållanden, på samma gång han med bitande ironi
gisslade försöket att införa borgerliga straffbestämmelser för
rent kyrkliga förseelser.

Man lyssnade icke på honom den gången liksom så många
andra. Men det är ju så — hvilket väl kyrkomötet minst af
alla skulle vilja förneka — att den Gud vill förderfva, den
slår han med blindhet.

Säger hr Hammarskjöld sina motståndare sanningen på
ett visserligen skarpt men dock akademiskt, man kunde nästan
säga civiliseradt, sätt, så ger landshöfding Curry Treffenberg
honom icke efter — åtminstone icke hvad skärpan beträffar;
med det akademiska är det både si och så.

Det ligger något af obändig naturkraft öfver hr Treffen-
bergs hela personlighet. Med ett utseende som en cirkus-
direktör — det fattas bara piskan och ridstöflarne, står hans
inre jag i den lyckligaste harmoni med det yttre. Stora gester,
röst och rörelser af öfverflödande kraft ■— storslagen och djerf,
passionerad, häftig, något framfusig kanske, men framförallt
originell — se der en bild af den store Dalahöfdingen. Att
se honom och biskop Rundgren i strid med hvarandra — hvil-
ket man ofta var i tillfälle att göra, var som att åskåda en
kamp mellan tvänne olika element. Fick hr Rundgren rätten,
d. v. s. majoriteten, på sin sida, nog fick hr Treffenberg sympa-
tierna på sin. Hvilket är bäst —• förståndet eller hjertat?
För egen del tvekar jag icke i valet.

Hr Treffenberg höll egentligen under hela mötet endast
två, om jag så får säga, stora tal; det ena till försvar för sin
vid flera föregående kyrkomöten väckta motion om katekes-
utanläsningens inskränkning, det andra i fråga om föreslagen
770

ändring i kyrkomötets sammansättning. Med hvilken robust
hårdhändhet går han icke här sina motståndare inpå lifvet!
Han förebrår de presterliga ledamöterna deras stora omsorg
för ekonomiska frågor, å de kyrkliga intressenas periferi, på
samma gång de visa en oförlåtlig likgiltighet för det kristliga
församlingslifvet, han erinrar dem spetsigt om Bismarcks ord,
att det endast är de dåliga hufvudena, som ej ändra åsigter,
sålunda på ett lika roligt som skarpt sätt afvisande skälet, att
hans motion förut flere gånger afslagits. Och med hvilken
ogenerad djerfhet slungar han icke i det senare talet ut de
riksbekanta orden om kyrkomötets impopularitet! Man skall
stå på säkra fötter för att våga komma fram med dylika saker,
menar ni. Det är sant, men det fordras något mera; det kräfs
både hufvud och hjerta.

Till den venstra flygeln hör äfven en — summa en prest-
man, men denne en är så god som tio andra.

Hvad är det, som har gjort, att pastor primarius F. A.
Fehr på kort tid förvärfvat sig så allmänna och varma sympa-
tier som ingen af hufvudstadens prestmän, ja, kanske ingen
inom Sveriges landamären? Och detta — egendomligt nog —
äfven inom det yngre slägtet, som eljes icke är kändt för att
hysa alltför stora sympatier för prestkappan. Svaren skulle kunna
variera på mångahanda sätt. Jag vill endast framhålla en
orsak, som — så förunderligt det låter — kanske är den be-
stämmande och mer eller mindre ligger till grunden för de
andra. Det låter nemligen icke förneka sig, att oviljan mot
statskyrkan såsom institution, och dermed äfven mot presterna
såsom hennes representanter, är så djup, isynnerhet hos det
yngre slägtet, att en blott opposition deremot är tillräcklig att
stämma våra hjertan till förmån för oppositionsmannen. Kom-
mer nu dertill, att personen i fråga sjelf tillhör denna kyrka,
att han är en af dess främste män, att han är begåfvad,
talangfull och en alltigenom kraftfull och sympatisk personlig-
het, så är det ju icke att undra på, om sympatierna äro vända
mot honom som sidorna i en uppslagen bok.

Säkert är, att 1888 års kyrkomöte bidragit, att än ytter-
ligare öka hr Fehrs popularitet. Gentemot den obskurantism,
den hätskhet och ofördragsamhet, som utmärkt ett stort antal
af de andra, högre och lägre prestmännen, har hr Fehrs upp-
trädande varit som en oas i ödemarken. Med hvilken ljungande
kraft har han icke här fört den religiösa fördragsamhetens
talan 1 I debatten om katekesutanläsningen är han den ende,
771

som med vältalighet understödjer hr Treffenberg och dermed
utsätter sig för ett på förhand afgjordt nederlag; vid behand-
lingen af sin motion att medgifva hvarje till myndig ålder kom-
men person rättighet att utträda ur statskyrkan, går han åter
igen sina motståndare in på lifvet, framhåller de skriande miss-
förhållanden, som nu ega rum, understödjes af hr Rudin med
ett varmt och besjäladt anförande och — lider nederlag; vid
debatten om kyrkliga handlingars förrättande af icke prestmän
är han den ende af de presterliga ledamöterna, som instämmer
med hr Hammarskjöld, gisslar presternas benägenhet alt med
armarne i kors beskärma sig öfver tidens ondska och fram-
håller som en ironisk motsats den segervisshet och troskraft
utan all klagan och ängslan, hvarmed apostlarne undanröjde
alla de svårigheter vid de kyrkliga handlingarnes hållande i
helgd, som stäide sig i deras väg —, men lider naturligtvis neder-
lag; i likbränningsfrågan vänder han sig mot sekelgamla för-
domar — återigen nederlag. Kort och godt, det är en bana,
kännetecknad af idel motgångar och nederlag, men likaväl —
ett triumftåg.

Lika förträfflig hr Fehr är som talare, lika utmärkt är
han som predikant. Det fins visserligen de, som tycka, att
han är för kall, — må vara, men då är också kristendomen kall.
Ty kristendom är det han predikar — klar, enkel och lätt
fattlig, utan öfverflödigt känslopjunk och utan tummande på
pietistiska och sentimentala strängar.

De reguliera trupperna ha passerat revy. Det återstår
endast all kasta en blick på de irreguliera.

Här möter oss då först en liten patrull på två man, hrr
frih. Barnekow och P. Olsson, bägge skåningar, bägge ut-
präglade protektionister, men här i kyrkomötet — förfärligt alt
säga — frihand . . . nej frireligiöse. Frireligiöse i 1888
års kyrkomöte, förunderliga ödets ironi! Och om de ändå
haft det vettet att tiga! Men nej, redan i början af kyrko-
mötet, vid debatten om hr Björnströms motion om inskränk-
ning i de kyrkliga rättigheterna med bibehållande af de kyrk-
liga skyldigheterna, företogo de ett häftigt angrepp mot det
fiendtliga lägret, tillbakaslogos naturligtvis af en öfverlägsen
styrka, sedan de dock först med skärpa hunnit påvisa, huru-
som motståndarnes stora och granna skäl samt och synnerligen
772

hamnade i — penningpungen. Hr Olsson måtte emellertid
snart ha funnit det trist, ty strax derefter försvann han från
skådeplatsen för att, såsom nyutnämnd sénateur de Suède, på
en annan marknad verka i fri ... nej protektionistisk riktning,
och frih. Barnekow sjöng derefter endast brutna strofer ur de
frireligiöses svanesång.

Hvad den andra gruppen beträffar, bestående af hrr yl. P.
Danielsson, Ola Andersson, J. E. Wikstén och Gustaf Jonsson,
så tycktes de förunderligt nog — icke känna sig rigtigt hemma-
stadda i Andra kammarens plenisal. De goda landtmännen
kände tydligen icke igen den aptitretande doft af ladugård och
de gyllene skördar, som eljes bruka känneteckna denna sal.
Tyckte de måhända, att det fans för mycket ogräs i hvetet?
Men i så fall var det ju endast prestkragar, och nog veta
skicklige ' jordbrukare hur man gör med dem — man plockar
bara — si så här — duger . , . duger inte . . . duger . . .
duger inte o. s. v., tills fältet blifvit rensadt och moget för
riksdagens mejande lie.

*	*

Den stora teologiska fältmanövern är nu afslutad. Med
blandade känslor hafva kämparne återvändt till sina ulliga
hjordar och återtagit den angenäma klippningen. Under intrycket
af ett landtligt lugn och saxarnes sympatiska knäppande skingras
alla oroliga tankar och det blir frid i sinnena. Klagomålen öfver
tidens ondska försvagas och dyka endast upp här och hvar
med förminskad styrka. De hjernspöken, som kallats till lif
af 1888 års kyrkomöte, domna så småningom och den svenska
statskyrkan försjunker ånyo i en mild och sakta slummer. I
full sympati med det gamla ordstäfvet: »tyst på läktaren, presten
sofver!» ljuder en välgörande snarkning genom de åldriga mu-
rarne. Man har glömt de många sprickorna, man märker icke,
hur det knakar i fogar och bjelkar . . . tyst på läktaren . . .
stör inte de sofvande . . . sömnen är helig . . .

De dårarne — de veta icke, att det fins en, som aldrig
sofver, aldrig hvilar, och det är tiden!

Anatole de Suède.
Hvems är skulden?

Af

A. F. Å.

Att det nyss församlade kyrkomötet med sina utpregladt
reaktionära tendenser i alla kyrkliga frågor och sina hänsyns-
lösa försök att inskränka och kringskära det begränsade mått
af religionsfrihet, vi ega, icke är ett verkligt uttryck för åsig-
terna och tänkesättet hos det stora flertalet af svenska kyrkans
medlemmar — detta är ett faktum, som ej gerna kan bestridas.
Också ha dess beslut om skolrådens bemyndigande att inskrida
mot folkskollärare för förseelser mot »kyrklig ordning», om de
odöptas uteslutande från kyrklig rösträtt, om straffbestämmelser
för religiösa kultushandlingars förrättande af lekmän och dess
obevekliga tillbakavisande så väl af hvarje försök till inskränk-
ning af den oförnuftiga och okristliga katekesutanläsningen, som
ock af förslaget att afskaffa presteden åtminstone i dess nuvarande
form — m. fl. åtgärder i samma anda — öfverallt i landet väckt
en liflig ovilja, åt hvilken den frisinnade pressen här och hvar
gifvit uttryck. Det för vår andliga utveckling ödesdigra i dessa
reaktionära åtgärder bör ligga i öppen dag för en hvar, som
håller på religion och kristendom, men icke kan identifiera dem
med kyrklig ortodoxi och luthersk konfessionalism. I samma
mån som den kyrka, hvilken det vida öfvervägande antalet af det
svenska folket ännu — åtminstone till namnet — tillhör, afskär
möjligheten att reformera sig sjelf och gör sig omöjlig att vara
ett uttryck för nutidens religiösa medvetande, måste det mate-
rialistisk-ateistiska fritänkeriet nödvändigtvis vinna allt större
utbredning och komma att anställa allt fruktansvärdare förödelser.
Den närvarande kyrkliga religionsundervisningen kan nästan sna-
rare betraktas såsom en lämplig förberedelse derför än såsom
774

en motvigt deremot; ty den bidrager till att döda allt verkligt
intresse och all djupare pietet för det religiösa.

Men. hvems är skulden, att våra kyrkomöten äro sådana
de äro? Orsaken ligger, säga många, i kyrkomötets samman-
sättning, i det oproportionerligt stora inflytande — tillsättandet
af halfva antalet ledamöter —■ som det presterliga elementet
der har, och den äfven så oproportionerliga andel, som det
biskopliga elementet har i den presterliga hälften af mötet.
Ehuru i denna förklaring ligger någon sanning, träffar den dock
icke sakens kärna. Vi böra ihågkomma, att den hälft af kyr-
komötet, som utses af menigheterna, väljes på grundvalen af
en betydligt vidsträcktare rösträtt än riksdagens Andra kam-
mare. Medan endast de, som skatta för minst 800 kronors
inkomst, få deltaga i riksdagsmannaval, får deremot enhvar,
som skattar för någon om än så ringa inkomst, således en
hvar som har rösträtt i kommunens angelägenheter, deltaga —
nämligen för så vidt han tillhör statskyrkan —- i val af elek-
torer till kyrkomötesval. Tillsättandet af lekmannarepresentan-
terna i kyrkomötet är sålunda baseradt på en mera demokratisk
grundval än tillsättandet af den politiska folkrepresentationen.

Men huru begagnas denna rättighet? Och huru uppfylles
den för hela vårt folks andliga utveckling så betydelsefulla för-
pligtelse, som med denna rättighet är oskiljaktigt förknippad?*
Ett faktum är, att endast ett ringa fåtal af de röstberättigade
deltager i elektorsvalen. Särskildt var detta i hög grad fallet
vid valen till det nu afslutade kyrkomötet. I Stockholm t. ex.
var det i de särskilda församlingarna i allmänhet blott några
få, på sin höjd några tiotal personer, som valde elektorer. Sak
samma var förhållandet nästan öfverallt i landsorterna såväl i
städerna som på landsbygden. I några församlingar inträffade
det till och med, att ingen eller blott en valman infann sig, så
att valförrättaren måste i största hast skicka efter en och an-
nan för att något val skulle blifva af.

Visserligen finnes hos ett stort antal — måhända det öf-
vervägande antalet af den svenska kyrkans medlemmar — föga
eller ingen insigt om betydelsen — för vårt folks andliga od-
ling — af de frågor, hvilka kyrkomötet eger att behandla.
Dock gifves utan tvifvel på alla orter inom Sverige äfven ett

* Man ihågkomme blott, att kyrkomötet har att behandla sådana
frågor, som om hvilken lärobok skall begagnas för religionsundervis-
ningen i skolorna, om katekesutanläsningens bibehållande eller afskaf-
fande, om prestedens bibehållande eller afskaffande m. m.
775

ej obetydligt antal röstberättigade medlemmar, som känna och
erkänna behofvet af kyrkliga reformer, som inse det för-
kastliga i att på det andliga området använda tvång, och som
ogilla allt hierarkiskt förtryck. Det är dem ansvaret för våra
reaktionära kyrkomöten och deras resultat i första rummet
drabbar; ty så svagt som deltagandet i valet äfven från kon-
servativ sida varit, kan man knappast betvifla att desse frisinnade
— om de blott på allvar velat — skulle ha kunnat bestämma
valens utgång utefter hela linien. Och då inom den presterliga
hälften af kyrkomötet åtminstone finnas några, som hafva vilja
att verka för kyrkliga reformer, och som äfven under närva-
rande förhållanden åtminstone gjort hvad de kunnat genom
framläggandet af motioner i en reformerande riktning, skulle
säkerligen helt andra resultat i sådant fall der uppnåtts.

Folket inom den svenska kyrkan, som sofver vid kyrko-
mötesvalen och öfverlemnar åt en handfull kyrklige reaktionärer
att i dess ställe välja lekmannarepresentanterna, skall måhända
med hänsyn till sina barns uppfostran och hela den nästkom-
mande generationens andliga odling få skörda frukterna deraf;
men då det knotar deröfver, må man med skäl säga: »du
klagar, men du klagar dumt.»
Lysande frånvaro.

Glömska eller demonstration?

Gejerstoden aftäcktes i Upsala den 31 oktober

l:o. icke i närvaro af Sveriges konung;

2:o. w/vß i närvaro af Svenska Akademiens direktör, kansler,
ledamöter och sekreterare;

3:o. icke i närvaro af Vetenskaps-Akademiens præses och se-
kreterare ;

4:o. icke i närvaro af Musikaliska Akademiens præses och se-
kreterare.

l:o. Geijer var dock »en kong i Aandens rige» och var högt
uppburen af den n. v. dynastiens grundläggare ;

2:o. Geijer var en af de 18 — och — derom kunna väl alla
svenske män enas — en af de allra ypperste i detta lysande
samfund ;

3:o. Geijer hade skrifvit »Svenska Folkets Historia» och »Svea
Rikes Häfder».

4:o. Geijer var en af Sveriges yppersta tonsättare, ursprunglig,
melodiös, full af karaktär, likasom i allt hvad han skrifvit,
och framför allt djupt känslig. Hans tonskapelser skola
aldrig dö så länge sinne och hjerta finnas qvar hos detta
svenska folk, till hvars allra innersta ännu aldrig någon
trängt så som Erik Gustaf Geijer och måhända den, som
låg närmast intill hans sångarbröst, Adolf Fredrik Lindblad.
Återblick på den musikaliska
vårsäsongen.

Af Volontaire.

(Slut från föreg. häfte.)

När läsaren tager kännedom om denna musikrevy är det
väl antagligt att höstsäsongen har kommit på fullt allvar. I
underbara månad maj hade naturorkestern alldeles försummat sig,
åtminstone i månadens förra hälft. Naturen hade varit barm-
hertigare mot konsten, än naturmenniskorna i riksdagen, »van-
dalernas» grandiosa företeelse. Naturen hade vidare visat ett
älskvärdt tillmötesgående mot de k. teatrarne, då hon genom
kyla, hagel, regn och diverse slags oväder sökt mota allmän-
heten från sitt sköte och i stället fösa den in i de k. salongerna.
Af väder och vind beror en teaterchef lika mycket som en
roslagsskeppare, för begge lura grund och dolda undervattens-
skär, begge ha att göra med gastar om inte precis med troll,
men när roslagsskutan gör haveri, går hon inte till kungs,
det är skilnaden. Skilnad bör väl ock göras mellan haveri-
orsakerna, då man erinrar sig att roslagsskutorna ofta råka illa
ut på grund af för mycken last ■—— —

Fast å andra sidan, hvad har k. teatern icke lassat på sig
af talmi-talanger, af duodes-genier? Af tungt gods? Af tjocka,
stora fastager? Af råmaterial, trävaror och pitprops?

Ja det blefve kanske vidlyftigt nog att orda om. Också
lemnar jag saken derhän för att komma till de Behrenska bas-
tonerna, som verkligen lockade ett och annat godt hus till vår
f. d. öde operasalong.

Hr Behrens öfverraskade angenämt med att sjunga mycket
bättre nu än då han senast var här. Rösten tyckes också ha
mått väl af den goda behandling den rönt, ty långt ifrån att
ha föråldrats klingar den lika bra, om ej bättre än vid senaste
Trebelli-stagionen. Naturligt är att stämman ej har kunnat
återfå den klang och glans, som den egde under sångarnas engage-
Ur Dagens Krönika. VIII, 9—10.	50
778

ment vid vår k. opera 1862—1870, men icke dess mindre är
hans röst i och för sig fortfarande ett ståtligt instrument. Om
det också ej eger en Elmblads gigantiska välde, så har det ej
heller de Elmbladska nödropen, hvilket allt torde vara en för-
tjenst, som öfverväger mycket annat. Och som sångkonstnär-
står hr Behrens numera vida högre än sin kollega, som i det
hänseendet var märklig att höra. Hu !

Deremot drager hr Behrens det kortare strået ifråga om
sångens uttrycksfullhet och framförallt som skådespelare. Hr-
Elmblad var som sådan en utmärkthet.

Men lyckligtvis finnes det något som heter rutin, ett slags-
cikoria-medel, utan hvilket jag är rädd verlden ej skulle ega.
många skådespelare — d. v. s. på tiljan. Hr Behrens har en
präktig rutin och så långt dess vingar kan bära hans talang,
flyger den både säkert och snabbt. Men hvad deröfver är, är-
— ingenting alls.

Ett godt hjelpmedel, utan hvilket en andra bas står sig
slätt på scenen, är sex fot. Hr B. har dem inne i fullt mått
och för sig med hakan i vädret, ryggen rak och värdiga steg,,
m. a. o. allt som fordras för »en nobel hållning».

Som Sarastro sjöng hr B. den stora arian med mer expres-
sion än han brukar, särdeles vid dacapokupletten, då hans låga
E klang med stor fasthet. Verdis musik är mindre i behof af
de finare konstnärsegenskaper, Mozart fordrar, hvadan hr B.
kanske i »Ernani» var ännu mer lyckad. Wagnersångare är hr
B. i mindre grad; att han det oaktadt lyckats få en musik-
referent att känna »en fläkt från de stora operascenerna» i en
Wagner-opera, bör ju vara mycket hugnesamt för den gamla
sångaren.

Denna »fläkt» sades uppbära hela akt II af op. Tannhäuser.
Så väl ansågs hr B. gå i land med landtgrefvens enligt D. N.
»korta och härliga parti».

Detta »korta och härliga parti», som många okunniga stackare
(Hanslick, Norman m. fl.) ansågo och anse grymt tråkigt, fordrar
icke mer än stolt hållning, tydligt uttal och pompös deklama-
tion. Hr B. uppfylde alla dessa kraf på bästa sätt, men om
han med sitt långrandiga trontal derför kan sägas ensamt ha
»uppburit andra akten», torde vara dubiöst.

Publiken, som annars visade hr Behrens stor och välför-
tjent ynnest, var i »Tannhäuser» ganska kall mot honom, hvilket
sålunda var partiets fel, det korta och härliga.
779

Efter första aktens slut inropades de spelande och hr Sell-
man fick en bukett. Efter den andra kastades en lagerkrans in,
som hr S. tog upp och vördsamt räckte sin landtgrefve, men
landtgrefven tittade efter adressen och då befans att mäster-
sångar Volfram var adressaten. Adressaten var blyg och stod
i kulissen, med mindre än hr S. tog och visade honom kransen
kom han ej in, men då han ändtligen lunkat in, utbröt en riktig
storm af bravorop, som han ensam mottog med kransen i hand,
till dess hr Behrens och fröken Ek just som ridån föll stego
in från sidan hand i hand, liksom för att se efter hvad i Herrans
namn var på färde.

Dessa små pantomimer roade salongen åtskilligt mer än det
katolska recitativet, under hvars förlopp jag hörde två damer
hviska till hvarandra: Jess’, han skriker ju som det gälde lifvet.
Den andra (antagligen Wagnerian, förebrående): Ja, men det gör
det ju också, vet jag.

Frk. Klemming utförde i denna repris Venus’ parti. Sjelfva
fru Devrient i verlden sade att derutaf absolut intet kunde
göras. Att detta dock är möjligt i något högre grad än nu
visades, uppenbarade fru Bergmans framställning vid operans
première. Hvarför fru B. sedermera lemnat denna rol, der hon
passade så bra, kan jag ej begripa, såvida icke några mått-
bestämningar från bildhuggarkonsten anfäktat teaterstyrelsens
estetiska blick. — — —

Frk. K. är onekligen en måttfull staty. Af marmor.

Men hur den eldiga Tannhäuser kunnat bli så betuttad i
en skulptur, låt vara med speldosa i svalget, är högst svårför-
klarligt.

Han svärmar ju ej för »de fria konsterna» (precis).

Gjorde han det, borde han ej heller blifvit synnerligt be-
rusad af Veneris grotta, sådan den ter sig vid Gustaf Adolfs
torg. En radikal må ha sin fröjd deråt, men annars tycks oss
detta rödt i rödt föga lockande och inbjudande arrangeradt. De
s. k. dimmorna förefalla ock väl påtagliga.

\ »Trollflöjten» förekom samma rolbesättning som vid Elm-
blads gästspel utom Taminos parti, som hr Lundmark^ ehuru
ännu odisponerad efter en sjukdom, sjöng ganska förtjenstfullt
och särskildt den stora recitativ-scenen med en verve, som
lemnar Strandberg och Ödmann långt bakom. Operan gafs mycket
väl och vackert på alla händer. Papageno-Ortengren tycktes nu
ha kryat till sig efter Pariserfärden och var ganska glad och
treflig igen. Särdeles bör han rosas för sitt undvikande af allt
buffoneri under Paminas gudasköna aria, nu som alltid en af fru
Edlings ädlaste prestationer. Deremot hade hennes nattliga
majestät lagt sig till med ett för »en kunglig person» opassande
sätt att dedicera sina fiorityrer enkom ât en ärad parkett.
Det tar sig alltför vänskapligt ut, när det är fråga om grann-
låter i en aria ur en opera-seria och till på köpet i denna passio-
neradt majestästiska musik: En afgrundslåga rasar i mitt hjerta!

I mis-en-scenen ställer man sig icke librettons befallningar
till efterrättelse vid ett mycket vigtigt ställe. När det älskande
paret gått genom eld och vatten och bestått sitt prof med heder,
så sjunger kören: »Kom, templets portar öppna sig». Men det
är just hvad de icke göra. Man ser Tamino och Pamina taga
några steg upp på ett slags källartrappa, men de svarta portarne
i fonden öppna sig ej för dem — i publikens åsyn, åtminstone.
Om hr Christiernson seiZan låter sig angeläget vara, sen ridån
fallit, vet jag ej, men det kan ju tänkas. Men en effekt är
förlorad: ljuset ur visdomstemplet strålande emot det ur pröf-
ningarnes skärseldar lyckligt segrande menskoparet.

Hvarför snålas med visdomsljus? Skulle sådant till äfven-
tyrs — —??

En annan brist är bristen på presentabel orm. Den nu-
varande tjenstförrättande reptilen tycks nästan vara hin sjelf,
så tillvida som denne potentat ju kallas den gamle ormen och
gammal synes den ifrågavarande vara om något. Han har ju
så svårt att krypa, stackare.

Japanska prinsar måtte mer än andra prinsar vara rädda
för dylika kräk, när ung Tamino kan väsnas så för den der
lilla gröna slingrarens skull.

Ja, det tycks stå klent till med det djuriska elementet
inom k. teatern numera. Taminos musikälskande lejon tycktes
ha med döden afgått (måhända i förskräckelsen öfver Trollflöjts-
representationerna på 7O-talet) och Papagenos vidunder voro
hvarken så många eller så förfärande som förr i verlden. Äro
de kanske realiserade till fabulösa pris för utrymmes vinnande?

Annars skulle man nästan tycka att direktionen kunnat upp-
offra en eller annan sångare med obeskriflig röst till förmån för
t. ex. ett par lejon, som kunna ryta så det gör en godt ända
in i själen.

Det saknas lejon vid k. teatern. Om det saknas rytningar
för det, vill jag lemna osagdt.
781

»Den svarta dominon» daterar sig pâ Stockholms operascen
från december 1845. Under detta spelår och de närmast före-
gående och efterföljande bildade de Auberska operetterna reper-
toirens nyhetslista. Den tidens förhållanden orsakade emellertid
att en nyhet icke gaf så många representationer i sträck som
nu. Kort förut på hösten 1845 hade »Kronjuvelerna» f. f. g.
gifvits, men redan i december samma år var direktionen och —
publiken färdig med den operan och »Den svarta dominon» upp-
togs för att mycket snart vika för »Ambassadrisen» och »Sire-
nen», hvilka operor tillsammans upplefde ungefär — 10 repre-
sentationer.

Man lefde ännu i efterklassicitetens ålder inom det musika-
liska området och Auber hade rätt svårt att finna nåd inför
våra svenska smakdomare. »Svarta dominon» ansågs betydligt
underlägsen sina föregångare på svenska operascenen och eget
är att läsa att man den tiden ansåg musiken i denna opera-
comique så — ojemn.

Numera anses »Svarta dominon» som bekant för Aubers
minst ojemna arbete för Opéra-Comique. Men på den tiden ut-
dömde man litet af hvarje såsom dess-dur-kupletterna, finalduon,
dryckeskören, älskarens cantilena (som härom året med hr Öd-
man som tolk ansågs som »operans perla» !) o. s. v. och endast
det rent komiska eller rent allvarliga såsom klosterkupletterna
eller bönen fann nåd för de stränge granskarnes öron och —
ögon, ty då för tiden bedömde man i ej ringa grad musik efter
hur den tog sig ut på papperet.

Teatern hade denna tid en första och en andra koloratur-
sångerska, af hvilken den ena kreerade Ambassadrisen och Sire-
nen (fru Gelhaar) och den andra Kronjuvelerna och Hälften
hvar (fröken Fundin). Ingendera af dessa fick emellertid titel-
partiet i denna opera, som i stället uppdrogs åt fru Liedberg
född Widerberg, en dotter till Henriette Widerberg, hvars par-
tier hon i viss mån ärfde. Fru Liedbergs »Svarta domino» lär
ha varit en täck och behaglig uppenbarelse som allt, hvad hon
utförde, men saknat karakter. Rösten gick ej ut med höjd-
tonerna och koloraturen räckte ej till. Det kan vara skäl att
erinra om flydda tiders prestationer nu då gamla opera-habituéer
klaga så mycket öfver hur det nu är mot hur det förr var.
Fröken Torslow gjorde en lyckad debut som Brigitta. Hr L.
Kinmanson måtte ha liknat hr Pelle Janzon i allt som Gil Penz
äfven i rösten, som han lär ha behandlat så trefligt att man ej
tänkte på att han icke hade någon. Fru Bock var en utmärkt
782

käring som alltid och en sångerska, som nyss förut kreerat Valen-
tines stora parti, sjöng nu — gumman Ursulas. Det var fröken
Ström, hvars sköna röst sä snart förlorade sig. I älskarens
rol, som då heter Eugène, uppträdde Olle Strandberg, som på
den tiden komplimenterades för »ledighet och liflighet i Auberska
operor, som ligga så bra för hans talang». För den som sett
hr S. under senare delen af hans artistlif låter detta nästan
ofattligt, men jag antecknar det som ett faktum, att såväl i
»Hvita frun» som i Aubers operetter berömdes af ganska stränga
kritici hr Strandbergs »dramatiska talang».

Don Julianos parti gafs af hr — Sundberg, som alltså för-
sökt sig också som operasångare. Hr S. lär ha varit »ledig och
liflig» men ej nog elegant för en grand seigneur, eller som en
recensent skrifver: »en hidalgo har dock ej den turnyr, som hr
8. nu visar (!)». (AB. Dec. 45).

Ouvertüren ansågs osammanhängande, orkestreringen ofta sim-
pel. (Tänk om dessa herrar lefvat nu och hört ouverturen till
»Paul och Virginie» eller nutida orkestrering — hade de ej
dött förr, hade det väl händt deraf!)

»Svarta dominon» lades efter fru Liedbergs snart inträffade
död in i garderoben och togs ej fram förrän efter två decennier
att kläda fröken Gelhaars vackra axlar. Hon var charmante i
alla afseenden, ehuru i sången ganska oberäknelig, så att Ludvig
Norman mången gång godmodigt skakade på hufvudet när den
med medfödd koloratur så rikt begåfvade sångerskan drillade och
»skalade» upp och ned så att orkestern alldeles höll på att
tappa koncepterna, utsatt dertill för en gäckande skärseld från
ett det grannaste ögonpar som någonsin blixtrat från vår operascen.

Arlberg var då en elegant Juliano. Om hans turnyr fann
nåd för professor Bauck vet jag ej, men deremot ansåg prof. B.
och många dertill älskaren ganska klen. Det var dock — Ar-
noldson, som kort förut vunnit så lysande segrar i Hugenotterne
och Oberon. Fröken Harling öfvertog denna opera som många
andra efter frk. Gelhaar, men det var först 1873 som Svarta
dominon upplefde sitt andra glans-skede. Olefine Moes tolkning
står ännu i alltför friskt minne för att behöfva många ord. Hon
göt en poetisk charme öfver rolen som ingen före eller efter
ännu och var i alla hänseenden beundransvärd i denna rol. Fru
W. Strandberg var också en förtjusande Brigitta och frk. Agnes
Jacobson en lika duktig Perronella som klen — Nattens Drott-
ning, hvilka begge partier hon samtidigt hade på sin reper-
toar (!).
783

Hr Ohlson hade frân Melchior, som blott har 2 repliker,
ryckt upp i Julianos parti. Icke heller han förmådde tillfreds-
ställa de stränga turnyr-anspråken och »fina Q», som artisterna
kallade N. D. A:s recensent, klagade högljudt öfver Julianos
brist på god ton och Horaces (f. d. Eugéns) brist på god röst.
Det var för femton år sedan, men ej dess mindre sjunger samma
«ångare med ännu i dag i denna opera och tiden har ej ökat
rösten. Hr Ohlson har afstått åt honom sin rol och sjelf
anammat hr Strömbergs, lorden. På detta sätt gör hr O. en
rundresa genom hela operan, så att han kan ge den solo till slut.

Horace har efter Torslow sjungits af hr Ödman, som i
•dramatiskt hänseende Var så naiv att en recensent fann honom
»charmant». Efter Uddman fick Janzon Gil Penz och har be-
hållit den rolen. Deremot har fru W. Strandberg måst lemna
-sin flickrol och som fru C. Strandberg under tidens gång efter-
trädt frk. Jacobsson som Perronella tog fru W. Strandberg genast
•den rolen. »Slägten är värst.» Fru C. Strandberg hade då
intet annat att göra än återvända till sin högmodiga nunna, der
tidningen »Vikingen» en gång komplimenterade hennes »sträfhet»,
■ett sakkunnigt beröm, då man erinrar sig denna avisas norska
•och morska artiklar.

Frk. Vendela Andersson, som gifvit titelrolen i Göteborg
på Blasieholmen, den tid då hr Josephson försökte »operera» der,
och senast å k. operan, har gifvit rolen raskt och lifligt, men
ej med denna skälmska gratie och detta poetiska behag, som var
Olefine Moes hemlighet. Ej heller har frk. Andersson någonsin
förmått ge den stora scenen som hon, kupletterna med denna finess-
fulla detaljering, denna skalkaktighet, som ligger under de fromma
orden och visar hur road den unga flickan i alla fall varit af
alltihop trots rysningarne. Men denna genanta jemförelse åsidosatt,
kan man ej förneka prestationens förträfflighet i många fall, sär-
-deles i spelet. Fru Edling spelade Brigitta med en kraft och
näbbighet, som man ej förr sett hos Brigitta, och sjöng i Auberstil
— en stor kompliment, då man betänker fru E:s mångsidighet,
att ena qvällen jollra: »Vet ni då hvart Ni bör gå?» och den
andra snyfta: O Maria, du smärterika!

Fru W. Strandberg var en lika bra Perronella som förr
Brigitta och höll duktigt reda på — hr Rundberg, Melchior,
han med de två replikerna och de kurtisanta fasonerna mot
Inesilla, som förr hette Leonora. Hr Ohlson var ganska engelsk
i uppsyn och sätt med något svensÄ-engelsk »brytning». I slutet
af andra akten står han alldeles stilla med ett ljus i handen tills
784

hr Rundberg skämtsamt släcker ut det till lordens ogemena häp-
nad. I samma akt omtalar hr Janzon att han sett »fan sjelf»*
och tittar sedan vid razzia-galoppen i en tom — champagne-
butelj om den efterspanade möjligen kan vara der. Detta på-
minde om hr Klinkowström på en annan scen. Hvilka excellenta
bas-buffos desse båda! Skilnad: hr Janzon har alltid reda på
takten.

Frk. Andersson sade med »Svarta dominon» farväl för all-
tid. Hr Josephson sade vid hennes debut att hon var ett geni.
Efterverlden torde väl näppeligen säga detsamma, vare sig om
den ena eller den andra af dem. Men en talangfull utilitet har
den förra alltid varit, mycket talangfull till och med. De sce-
niska snillena göra ingen teaterdirektör glad, sade en sådan en
gång. Men de talangfulla utiliteterna, som kunna användas litet
här och hvar och aldrig skämma bort någonting — de äro teater-
direktörernas balsam. Utom i de stora dramatiska primadonna-
partierna i hj el teoperan har frk. V. A. varit med öfverallt. Hou
har sjungit koloraturpartier af alla slag, italiensk séria, semi-
seria och bulfa, fransk séria och opera-comique, klassiska page-
roler (Chérubin) och — Salomansk lindanserska, sist men ej
sämst. Lägger man dertill att hon spelat fru Kattong i Hitte-
barnet och Madam Angots dotter (det senare kanske ej på k.
operan) — så bör intet tvifvel råda att en mångsidigare dansk
undersåte har k. danska kronan svårt att få i present af den
k. svenska kronan. Jag bör nemligen icke fördölja att ett par
dar efter sen frk. A. med intagande behag sjungit åt sina kamrater
på k. operan

»det himlens vilja är att jag ej hos Er skall bli qvar

-— — och att jag ren i dag en make skall se ut»

— så -—gråten I muser! — utträdde frk. A. en vacker mid-
dagsstund som välbestäld dansk tanddoktorinna ur Östermalms-
kyrkan.

Och alla den intagande sångerskans vänner citera med verk-
lig ledsnad Tegnér, när de —

»vid tåget församlas: Mot söder, mot söder!»

*	*

*

Det Behrenska gästspelet slog bättre ut än vederbörande
uppenbarligen vågat bedja eller tänka. Ända från repr. af »Tann-
häuser» annonserades »hr Behrens’ sista uppträdande». Men
785

som publiken denna Tannhäuser-representation råkade hylla så-
godt som alla de medverkande — hr Behrens i sitt torra parti
exclusive — så fann man förmodligen att man borde söka arran-
gera åt den värderade gästen en mer uppmärksammad sortie.
Hr Behrens uppträdde derefter »för sista gången» än i den ena
operan än i den andra, tills dess den enligt menageri-egarnes
terminologi »oåterkalleligt sista gången» firades den 4 juni. Om
hr Behrens sedan »ännu vidare ytterligare extra» (samma ter-
minologi) uppträdt på k. operan, är mig obekant.

Emellertid — på ofvanstående lilla vis hann publiken få
återse sin gamla bekantskap i flera af hans bästa roler, såsom
Leporello, Tell o. s. v. Det förra partiet har hos oss nu rätt
länge fått undvara stödet af ett myndigt instrument, hvadan
hr Behrens kraftiga toner gåfvo ny glans åt partiets skönheter,
särskildt den spirituelt graciösa katalog-arian. I dramatiskt hän-
seende var prestationen underhållande, om ock hr Janzon, vår
»faste Leporello», i det fallet kan bjuda på mer. I Tell hade
hr B. tillfälle att förvåna med omfånget af sin stämma, som
trots åren ännu ganska godt går ut med partiet, hvilket annars för
en bassångare ej ligger så synnerligen fördelaktigt. Hr Behrens
Wilhelm var i alla hänseenden en fortfarande mycket parant
framställning, visande huru långt en operasångare utan att vara
konstnär i djupare mening kan hinna genom studier, observa-
tioner, rutin — imitationer o. s. v. Den mer hjertliga klangen
i vår ordinarie Tells äfvenledes storartade stämma och fram-
ställningens värme och adel gör dock att åtminstone vi för
vår del »nöja oss» med hvad vi ega. Om man för öfrigt jem-
för »Don Juans» och »Teils» återgifvande dessa aftnar, så torde
priset tillkomma Rossinis operas, der första tenoren, hr Sell-
man, i sitt parti — den del han sjöng — inlade en eld,
som Arnoldson trots sitt öfverlägsna organ ej var mäktig och
der äfven damerna ganska väl gjorde skäl för sig. Deremot
slarfvades med en hufvudfaktor, körerna, hvilkas strålande skön-
het om något borde inspirera en konstförståndig teaterstyrelse-
till omsorgsfull vård.

Sist — åtminstone sist vi sågo honom å k. operan — gaste-
rade hr B. som Plumkett i Martha. Denna är den lättaste-
rolen inom hans repertoar och lyckas honom bäst — nu som
förr. Någon individualisering behöfs der ej, man gör der be-
kantskap — om man ej gjort det förr — med hr Behrens
privata menniska, och lär det väl ej vara indiskret att säga att
det är en mycket angenäm, lifvande och lifvad bekantskap. Lik-
786

som höstens bas-gäst, hr Elmblad, var störst i en sekt-visa, så
var vårens dito, hr Behrens, störst i en porterlied. Hr B. var
vrerkligen oförliknelig i denna visa och våra egna små besked-
liga Plumketter — Söderman, Ortengren och hvad de heta —
sjönko ned genom jorden med sina fridsamma vaggvisor emot
■detta »hurra», som dånade, drillade och fräste som den hvit-
skummande drycken sjelf.

Frk. Almati, som hittills varit en ganska intetsägande Nancy,
inspirerades nu af sin strålande glada motspelare och sekunderade
hans komik i flera fall ganska bra, om också ännu bättre »Julior»
funnits på vår scen, Trebelli och Charlotte Strandberg, t. ex.
Att frk. Almati ej gick ut med sångpartiet var oroväckande för
hennes eventuela engagement utomlands, der af en altsångerska
fordras fullt ut det röstomfång, som Nancys parti utvisar. Må-
hända kan detta register, som förlorat sig under sångerskans
-engagement i Stockholm, genom öfning i tid återupphjelpas.
Frk. Almati uppträdde »sista gången för alltid» denna representa-
tion. Det gör frk. Almati nu hvar vår. Den unga damen är
så skalkaktig att hon dermed narrar sina beundrare i D. N.
•o. s. v. att i deras förtviflan öfver afgången (frökens icke Ny-
heternas) hardt när skrifva nekrologer öfver henne. I år har
känslan gripit t. o. m. Aftonbladet, som i sin beklämning vänder
litet upp och ned på den saknades roler, såsom då sångerskan
förmenas ha sjungit Gertrud i Den bergtagna, Elsa i Svinaherden,
hvilka roler det ännu återstår för professorn-kompositören —
;att skapa.*

»Martha» gafs föröfrigt med samma personal som i höstas.
■Sålunda tvingade teaterstyrelsen fortfarande frk. Karlsohn att
misslyckas i lady Durhams rol, hvilket den i andra partier så
framstående och gerna hörda sångerskan utan vidare kan sätta
på k. teaterstyrelsens syndaregister — om der får rum någon-
ting mer.

Några dar efter denna föreställning hade fru Hvasser sin
.»afskedsrecett».

Jag erinrar mig på tal härom en anekdot om en gammal
onkel i landsorten, som, ifrig Hvasser-beundrare, icke nog kunde
uttala sin hänförelse öfver »hur hon sjöng se n». Det var i
»Egmont» och Clara-Hvasser hade »med sin gudomliga sång rört
mig till tårar, riktiga tårar». Jag kan ej beskrifva gubbens
förargelse, när en något mer teatervan Stockholmare en gång

* Skapa, enligt katekesen = frambringa af intet!
787

dervid förklarade att det egentligen var fru Stenhammar, som
sjöng, »hon stod i kulissen eller satt under bordet» (!).

»Stod i ku — satt under bor — så det är då ingen skam
till hur de stackars aktriserna förtalas på sin bak. Jag ska
säja honom, min gunsti herre, att jag såg Clara öppna mun,
ja det gjorde hon och då var min herre kanske inte född ännu
och sådana tänder hon hade —! Min herre hade vid den tiden
säkert inga alls — !»

En annan recett-tagare var hr Lundqvist. Men han hade
otur med sina program. »Konung för en dag» annonserades
först, men måste i anseende till hinder inställas. Derpå kom
»Lohengrin» och fröken Almati skulle efter sin beklagliga långa
frånvaro i Göteborg och Köpenhamn (l1^ vecka) der göra sitt
högtidliga återinträde på vår scen, hvarjemte hr Behrens skulle
medverka, som vanligt »för sista gången». Men hur det var
så blef det ingenting af med det heller. Fröken Almati reste
till Paris »der hennes föräldrar uppehålla sig», som en tidning
upplyste, på det att allmänheten ej må oroa sig öfver den lilla
stora sångerskans öde i fjerran land. Richard Wagner vek dock
ej från programmet, ty nu blef det »Tannhäuser», som annon-
serades. Hr Behrens skulle medverka i Landtgrefvens rol. Onek-
ligen var detta val af hr Lundqvist klokare än »Lohengrin».
En recett-tagare bör framförallt ha något att beställa i sista
akten, då publikens stämning (med eller utan nedre våningens
inflytande) blifvit höjd och applåderna lättare att få i smatter.
Erinrar man sig nu hur hr Lundqvist uppträder i sista akten
af Lohengrin finner man hur grufligt litet hans situation lämpar
sig för applådsalvor, lagerkastning, bugningar och slängkyssar.
Han bäres ju in på en bår och ligger stilla under ett svart
skynke, en ättehög lik, en qvarts timma, bäres derpå ut och
nedsättes af de pustande drabanterne så fort som möjligt och
till och med förr. I »Tannhäuser» deremot har hr L. en lång
solo-scen i sista akten, ypperligt egnande sig för utbytandet af
tankar m. m. med en charmerad salong. Om det nu till sist
blef »Tannhäuser» som gafs eller icke på hr Lundqvists recett-
afton, har jag mig icke bekant. Jag läste visserligen en notis
derom i Dagens Nyheter morgonen derpå, men med säkerhet
vet jag ingenting derom.

Hr Behrens begynte efter denna recett ånyo sina »sista
uppträden». »Wilhelm Teil» skulle ges, »Martha» skulle ges,
balett-recett skulle ges och mycket mer, »men hur det var må
Gud allena veta». Jag följde icke kungliga svenska operan till
788

grafven och ehuru begrafningen lär ha firats med baletthopp,
gissar jag föga hopp finnes för öfrigt om den lyriska konstens
ordnande på ett våra operatraditioner något så när värdigt sätt.
Fröken Hanna Ouchterlony, en för mig okänd sångerska, lär ha
gifvit in anbud om Operans förhyrande, men om k. m:t bifallit
denna sångerskas ansökan är mig okändt. Det vill emellertid
tyckas att då en &as-sångare icke förmått gifva Operan en be-
tryggande ställning, föga hopp om frälsning kan finnas hos ofvan-
nämnda sopran-sångerska, hvars organisationsförmåga emellertid
säges ingalunda skola understiga de gamla majorers och andra
gamla militärers, som fordom brukat leda vår Operas öden. An-
gående sångerskans repertoar som artist, har jag låtit mig be-
rätta att den skall gå i Louise Michaelis, eller snarare Louise
Michels genre. Verdis »Giovanna d’Arco», den rena oskulds-
fagra jungfrun i spetsen för sin frälsande armé lär vara ifråga-
satt som invigningsopera för den eventuela nya regimen. Som
de gamla harporna i orkestern under den nya direktionen bli
öfverflödiga, komma de i likhet med violiner och flöjter att er-
sättas med nya trummor, trianglar, bjellror, gongonger och ång-
hvisslor, hvilket allt man hoppas skall bli af stor effekt i Richard
Wagners religiösa tonspektakel, som denna direktion enkom är
egnad att introducera i Sverige. Biljettluckorna komma att af-
skaffas, unga, vackra och dygdiga flickor och ynglingar (för femte
raden militärer) skola gå kring med tallrick. Äfven viktualier
mottagas. Naturalia non sunt turpia. Få se!

*	*

Musikföreningen fortsätter med sin lofliga ifver att göra
i patriotism. Att Svenska Dagbladet icke mer senterar säll-
skapets uppsåt än att tidningen emellanåt affärdar dess konserter
med några få rader, emellanåt iakttager en hemsk och olycks-
bådande tystnad !

Sedan »Jesu födelse» firats för andra gången, kom förenin-
gen med mindre pretentiösa, men mer konstfulla svenska verk.

Konserten inleddes med att hr Lundqvists populära gestalt
med någon möda banade sig väg mellan föreningsmedlemmarne och
slog sig ned bredvid (och pa) flygeln, som hr L. troget vaktade
hela qvällen.

Sedan stämde hofkapellet upp en charmant, lätt, skir och
luftig orkestersats, »konsert-ouverturen», med geniets stämpel,
789

som allt af Söderman. Af samme saknade kompositör gafs det
lilla körverket »Hjertesorg». Hur enkelt, lättfattligt, anspråks-
löst, men hur i hvarje ton genombäfvadt af inspirationens heliga
glöd, af ett sannt poetiskt sinnes svärmiska känslorikedom och
fängslande omedelbarhet!

Publiken hedrade sig och verket genom att bissera det-
samma. Det framfördes utsökt väl, sä af kör som orkester. 1
solostämman saknade en och annan måhända frk. Öhrströms
patetiska föredrag, men också fru Edling sjöng med stor för-
träfflighet, som den aktade sångerskan måhända likväl utvecklade
i än högre grad uti »Signes visa», en af Ludvig Normans bästa
inspirationer och — fru Edlings också.

En nyhet för många var hr Svedboms »I Rosengården».
Efter några takters förspel begynner en täck och behagfull kör
med fritt behandlad tenorstämma, hvars sammanfogning med dam-
kören åstadkommer rätt egna harmonier. Harmoniseringen är
föröfrigt kalkylerad på den Södermanska fjellmusiken och bättre
förebild står ej att få. Ett särdeles vackert ställe är rallen-
tandot före fanfarerna, likaså stegringen vid »midsommartider»
mot slutet. I sin helhet är detta körstycke arbetets helgjutnaste
del. Prinsessans klagovisa strax derpå är dock rätt karakteri-
stisk med vackra anklanger från Söderman och Hallström, men
sjelfständigt och dramatiskt utarbetad. Den något för ofta före-
kommande tonföljden af qvart och underdominant ger dock vissa
partier en något maniererad anstrykning. N:o 3, Svennens sång,
börjar karakteristiskt och klingande och erbjuder en särdeles
lycklig modulation i moll, men förlorar sig i fortsättningen. Den
friskhet och omedelbarhet, som texten fordrar, uppnås ej genom
enharmoniska förvexlingar, harmoniska och disharmoniska för-
vecklingar, oklara ackordföljder o. s. v. Vissa vändningar äro
rätt godt funna, men man märker för mycket hur pinsamt de
blifvit sökta dessförinnan. Vi hålla med hr Hallén att det är
skada det fruktan för imitation eller banalitet hindrat komposi-
tören att hängifva sig åt längre, mer flödande och ostyckade
melodibildningar, som rätt hållna, lika godt om ej bättre, karak-
teriserat innehållet, till hvilket hr S. nu begagnar en alltför vid-
lyftig på samma gång som intetsägande apparat. I det fallet
liknar han nästan — rysligt att säga — hr Hallén sjelf.

Aftonkören är mild och lugn med fasta basar som afton-
körer pläga ha det. Munklåten är ganska originell och damernas
pianissimo dervid fint och välplaceradt. Både text och musik
slutar utan någon sluteffekt, svennen säger kungadottern godnatt,
790

denna antyder att idyllen skall börja om i morgon dag, munkarne
repetera, hvarpå allesammans ge sig till att sjunga Ave Maria,
ett fromt, något oväntadt drag.

»Stackars liten sven, som om blomstern har vård», det var
hr Lundqvist, som satt i teten för de unga damerna, hr L. sjöng
vackert med sin vackra röst och det är vackert så. Ungdom-
ligt svärmeri och en viss poetisk entusiasm hade varit af nöden
förstås, men då en ung Upsalastudent, som vi hört i partiet,
var ännu torrare, bör ingen undra på hr L. Hans prinsessa
tog saken ganska kallt och bemödade sig förnämligast att sjunga
i takt och få fram höjdtonerna, der hr Arlberg ännu har diverse
ogjordt. Gud vet om inte fru Edling, som har många fler år
på nacken, hade gifvit verket en långt ungdomligare tolkning.
Det är ett tidens tecken att ju yngre våra konsertfoglar äro,
desto kallare och förståndigare och tråkigare och fatalare sjunga
de sina sånger.

Musikföreningens uppträdande »i rosengården» var alls icke
rosenrasande och k. hofkapellet ackompagnerade. Mirakel !

Men bättre ändå ackompagnerade frk. Sidner, en behaglig
ung pianist, som medverkade i Blommornas undran. De som
undrade voro frk. Klemming (^lajros\ frk. Juell (förgät mig ej),
tre musikväninnor (penséer) och den som gaf svar på tal det var
frk. Karlsohn, som skizzerade Papilios luftiga små koloratur-
språng alldeles som sig borde, fjärilslätt, skälmskt och småroligt.
Penséerna sjöngo särdeles bra, kontra-alten gjorde specielt god
effekt. Hr Lundqvist inledde med några klockar-toner det hela
och hr Strandbergs nästoner saknades ej heller, mera nasala än
någonsin, i blomsterringen.

Damerna sjöngo sedan Snöflingornas kör af Norman. På
frk. Öhrströms stora konsert okt. 86 gafs denna kör under hr
Halléns anförande och äfven med fara att anses partiska till hr
Halléns förmån måste vi tillstå att vi tyckte mycket bättre om
den snön som föll i fjol eller för-fjol än den som föll i Maj.
I allmänhet tycker folk heller ej om snö i Maj.

Ett ganska dundrande slut bestods i Normans Kung Hakes
död, ett af den utmärkte kompositörens mindre framstående ar-
beten för öfrigt. Solopartiet är enkom skrifvet för apotekar
Smith och hr apotekaren hade der tillfälle att briljera med både
höjd och djup, det senare dock ej af Behrens sonoritet och vidd.
Manskören skrek och orkestern gaf hals och publiken började
sitt korståg ut mot det förlofvade landet, jag menar kapprummen,
der de länge och väl belägra sina ytterkläder i den rysligaste
791

trängsel, hvarvid de stackars karlarne särdeles äro illa ut på
grund af damernas mördande — icke blickar, men hattnålar.
Småväxta personer äro i dessa skockningshålor i fara att all-
deles komma bort. En af våra framtida tragedienner såg jag
med oro klämmas hit och dit af hopen, men hon redde sig-
tappert, som Askungen i sagan med de fräcka systrarne. Feta
personer äro skyldiga att allraminst taga tre biljetter för sin
person, detta med hänsyn både till de späda läktarstolarne som<
till kapp-kapp-löpningarne.

Bättre stäldt i det fallet ha de det allt i Upsala, dit en
pilgrimsskara flög med 1 O-tåget ett par dagar derefter med
Margareta och Mefisto i spetsen för att höra och sjunga Rob.
Schumanns »Faust». Mefisto hade tur- och returbiljett, alldeles
så som erfarna personer råda när nyfikna personer vilja anträda
en färd till hans rike — icke Ystads apotek, utan »dernere, ja
dernere», som hr Willman brukade sjunga, innan han kommit
sig upp.

Margareta möttes vid stationen af sin — man, men åter-
fanns icke dessmindre på aftonen i den granna Aulan i ett väl-
klingande samspråk med Faust. Mot slutet uppenbarade sig också
frk. Klemming, som nästan mest sjöng i kören, det lilla der-
utöfver ville ej gå riktigt ihop med den öfriga musiken. Or-
kestern satt högt i vädret och spelade ihjel mycket. Hr musik-
direktör Faust var klok nog att spatsera fram litet mot publiken,
som derför hörde honom bäst. Hr Smith var litet af hvarje.
Än Mefisto, än »ond ande bak Margareta», än pater Profondus,
(»djup region») än pater Seraphicus (»mellanregion») än »arbets-
förman» och till sist Doktor Marianus. »Unna mig att skåda
få nådens hemligheter» skulle doktorn ha sjungit »med hänryck-
ning» enligt textboken, hemligheterna hade dock ej den verkan,
det blef ingen hänryckning af. Jemntjockt och ointresseradt
ointressant föredrog hr S. detta praktfulla nummer. Frk. A^rZ-
sohn uteblef och med henne »den stora synderskan» »Samaritanska
qvinnan» och »Egyptiska Maria». »Sorgen» var dock som alltid
trogen och representerades af f. d. frk. Olena Falkman, hvars
herrliga organ och poetiska sång icke fått många efterföljar-
innor i vårt land. Flera professorskor och doktorinnor deltogo
i utförandet och hedrade sig särskildt genom en väl utförd qvar-
tett, till hvars toner fru Edling och frk. Klemming lyssnade
med tydlig förnöjelse. Hr Lejdström hade Fausts långa parti
som han utförde med stor bravur, d. v. s. mer liffull och in-
tresserad än vanligtvis. Hr S^andbergs tenor klang denna afton
mera rent och fritt än hos Musikföreningen och gjorde smekande
behagfull verkan i Ariels graciösa melodiglänsande strofer. Mindre
lyckades sångaren med pater Exstasicus, (»sväfvande upp och
ned»). Denna sväfning fick uttryck också i röstsväfning, extas
passar dessutom hr S. i allmänhet ganska lindrigt att åskådlig-
göra och att höra hr S. sjunga om »pilar, o stingen mig, lansar
betvingen mig, klubbor, nedslungen mig, blixtar, nedljungen mig»,
gör på det hela taget ett ganska fridsamt intryck. T slutkören
deltog hela estraden, orkestern lyckades icke så som den ville
tuta öfver i detta nummer. Efter denna granna körs stolta slut-
toner applåderades både länge och väl, hr Hedenblad bugade och
fru Edling neg, men vid tredje »inropningen» ville ingen tacka,
då ändtligen damerna med våld släpade fram hr H., som inlagt
största förtjensten vid framförandet af detta förut i Sverige
•ohörda musikverk, och derför har gjort sig ärligt förtjent af
-musikverldens erkännande.
Nytt vin på gamla Ilaskor.

Två ord om den nya ä.^. opera-regimen.

Af Volontaire.

Artilleriplan! Koketta varelse! Som ej begär mer eller
mindre än ett kungligt stall att bepryda dig med. Man lägge
märke till »kungligt». Ty ett vanligt stall anses ju näppeligen
böra till prydnadsaker, liksom det allt är skilnad mellan en
vanlig stallchef och en kunglig, en hofstallmästare är minsann
ingen vanlig stalldräng, han. Icke heller äro kungliga hästar
vanliga hästar lika. Liksom en kammarjunkare är långt för
mer i rang än en professor, så är en kgl. lifhäst vida mer än
en kammarjunkare. En kgl. lifhäst, som går med i sorgen, gör
en långt dråpligare effekt än en kammarjunkare, har sorglig
som helst. Nåväl; var det då underligt att Helgeandsholmen
i så många år med förtviflans envishet kämpat att bibehålla
slik förnäm och elegant utstyrsel, som den hittills haft. Kan
man förtänka holmen dess högst förklarliga nedslagenhet, då
den skall degraderas på det viset och se obskyra bankvarelser
och onda Mammons-trälar hafva sin varelse på samma mark,
hvarpå de kungliga hästarne hafva trampat, gnäggat, frustat
och annat mer?

Svårligen! Men värre vore det dock om den blefve lem-
nad ensam att inkräktas af blomster och blad, liksom den
stackars Strömparterren. Svea Rikes Bank är visst en dålig
ersättning för ett stall, ett kungligt, men något är det dock.
Måtte blott denna kristliga förening icke för snart upplösas på
något rasande sätt, så att bankräntorna falla djupare ned än
önskligt är i den brusande vilda ström, som så länge väntat
på Vasabrons nedkomst.

Men när nu Helgeandsholmen blir sirad med bastanta
granitkolosser, så blir det för rysligt att se Strömparterrens öf-
vergifna belägenhet. — Dock, räddningen låter nog ej länge

Ur Dayens Krönika. VIII. 9—10.

51
794

vänta på sig. Det säges att inom en icke så aflägsen framtid
en filial här skall byggas till pastor Beskows etablissement på
Blasieholmen, hvilket börjar bli för trångt, något som ju alltid
är ett godt lifstecken eller också en filial till Nya Hittebarns-
huset, som också börjar bli så rysligt trångt, också ett tecken
till lifaktighet.

Men öfver dem alla, dessa bank, barn- eller prestholmar,
strålar Artilleriplan, som redan förut ansågs för en vacker plats,
en lunga i kroppen Stockholm, men som derför nu ingår i ett
än mer lysande skede i framåtskridandets trogna tjenst, alla
våra radikaler till synnerlig tjusning!

Men kgl. teatrarne!'. Radikalerna jubla, men de gråta, de
sitta med florshufva det här året, enligt hvad premieraktör He-
din försäkrade i sin afskedspredikan Juni 1888, så sorgligt är
det. Farbröderna förtogo sig på de kgl. hästarnes omflyttning,
inte ett öre hade de qvar åt Euterpe och Thalia, tvenne damer,
som efter att blifvit af farbröderna hittills soutenerade anständigt,
om ock ej generöst, i ett nu befunno sig på bar backe.

Den äldsta skönheten, som nu i öfver 100 år haft våning
i operahuset, fann sig mest kränkt. Hon lät genom sina affärsmän
delgifva själfva Hans Kungliga Majestät sina bekymmer, hvilket
sorgligt nog icke hade några de minsta följder. Kom så hr
källarmästar Bengt Lagman på den tanken att damens be-
undrare, hon hade sådana, nu möjligen skulle reträttera från
»våningen inunder», der de uppeldat sina känslor, om damen
blef vräkt ur huset. Men hr Lagman hade sjelf icke tid med
damen, han har tillräckligt med damer ändå att hålla reda på,
»ett par hushållerskor, en kallskänksförestånderska, ett par
kassörskor, åtskilliga kokerskor och köksor, diskerskor o. s. v.»,
upplyser hr Lundin i Nya Stockholm, som välvilligt tillägger
»uppassarne få sin föda, men för öfrigt----------------» o. s. v.

Alltså, en homme d’affaires måste upptäckas. De gamle
hade efter sin effektlösa litania lemnat damen åt sitt öde, ja,
den ene hade ej mer minne af skön Euterpes 100:åra behag
än att han genast inlopp i äktenskapets hamn för att »köpa
en landtegendom», som hans efterträdare påstår, eller »hyra
en liten lägenhet på Fågelbrolandet», som han sjelf påstår.
Denne efterträdare efterträdde dock egentligen kgl. operans
regimentskrifvare och eger dess värre intet regimente att skrifva
i, men en nyhetsbyrå som vid tillfälle står till den skönas
disposition. Operadirektör blef regementsmusikdirektör Nord-
qvist, som dock ej haft något regimente på länge, utan passerat
795

graderna i Euterpes ynnest som hästryktare (kormästare) port-
vakt (ballet-musik-anförare), kammarlakej (2:dre kapellmästare),
lif-betjent (l:ste kapellmästare) och nu ändtligen — äkta man,
så länge det räcker.

Den nye äkta mannen har med sällsynt artighet gjort allt
föi’ att fruns beundrare måtte finna det riktigt trefligt och
komma i allt större skockar. «En foyer fattas», så ha de
länge klagat. »En foyer», svarar det nya regementet, »ah bah!
två ska ni få, fler till, om det kniper.» Hr Bengt i under
jorden blir inte efter. »Blir deroppe flera lägenheter utan
punsch, så ska här nere bli så många fler med. Här ska bli
gentilt i farstun, speglar, fasoner på tak och väggar, krumilurer
på dörrar och rutor i golf, snygga diskar och stora glas, och
allt — allt har jag förtjensten af.»

Vid åsynen af Euterpes goda belägenhet är det ej under-
ligt att Thalia känner sig smått jalouse. Icke heller hjelper
det vänskapen, att Thalia ålagts betala 15,000 om året åt
Euterpe, åt en konkurrent, och dertill skall hon vid behof un-
derhålla henne med sängar och soffor och bord och stolar och
hr Törnqvist och fröken Zetterberg och hr Norrby och hr Grip
och andra förnödenheter för det högre skådespelet. At en
konkurrent! Oh!

Emellertid har hon dock tak öfver hufvudet. Hr Fredrik-
son har med henne svurit hymens fana och de bo nu Östra
Trädgårdsgatan Numro . . . Herrskapet började sina mottag-
ningar med klassisk komedi, men som detta strider mot Numro
. . . traditioner, så har man nu lyckligt och väl återgått till
de små farsroligheterna, dervid fru Hartman och hr Waldteufel
aldrig fattas på hvar sin sida om rampen att med sitt näpna
kling uppmuntra en ledsen allmänhet.

Sålunda hafva nu våra kungliga teatrar inlupit i ett par
nödhamnar att ligga der ett spelår eller fler, allt efter som
ödet länkar.

Redaktionen har önskat några ord om den nya opera-
regimen, det nya vinet på den gamla flaskan.

Vi ha dock hittills endast högst ytligt kunnat beskåda den
Nordqvistska opera-företeelsen, hvarför vi icke kunna stå till
tjenst ännu med annat än flyktigt skizzerade intryck, eller
med andra ord med — två ord
796

fît* Nordqvist började allaredan sin kormästarebana med
en liten razzia, ganska välbehöflig för resten, och förmådde på
helt kort tid ingjuta anmärkningsvärdt med lif och friskhet i
körens musikaliska prestationer, hvilka närmast från hans embets-
tid bjudit på snygga saker i harmoni och takt, dervid Mozart
och Weber som vanligt misshandlats med största nitet, »Troll-
flöjten» isynnerhet, som säkerligen aldrig någonsin gifvits ynkli-
gare i denna verlden än på svenska operascenen i medio af
7O:talet.

Hr Nordqvist har också nu anstält en razzia, hvarvid flera
obeskrifliga röster bland solisterna förpassats utom hörhåll —
somliga hördes då ej alls, förstås, men de sågos i alla fall så
mycket mera.

Angående de nya krafter, hr N. enrollerat, anse vi oss
böra intaga en afvaktande ställning, beklagande likväl att hr
N. i dessa tider begår sådana otidsenliga handlingar som att
importera råmateriel från utlandet, då egna resurser i den
vägen ej tryta och — Sverige åt svenskarne, k. operan också,
inte sannt, tullpatriotiska pressblommor?

Hvad repertoiren beträffar, är ingenting att klandra. Men
t. ex. »Oberon» gafs likså bra under Willmans tid som nu,
ja än bättre, enär hr Ödman då fans för Hüons rol, den hr
Lundmark visst icke går ut med comme il faut. Så några
lofsånger specielt åt den nya regimen för den operan anse vi
opåkallade. Likaså Mignon, der fru Anna Bergman saknas i
Philines rol och hr Lange i Lotharios. Deremot gratulera vi
Laertes, hvilket lilla parti ej sedan Arlberg haft en så lycklig
representant som nu i hr Linden.

Den nye Mefistofeles i Boitos opera var kanske ej dispo-
nerad den akt, jag åhörde honom, hvarför jag låter honom
fara så länge, i förbifarten komplimenterande frk. Klemmings
»sköna Helena», en verkligen stilfull grekinna, som med aplomb
framstälde sin Troja-scen. Kärleksduon saknade dock Grabows
con amore, ehuru det föreföll oss som relativt sedt frök. K.
var litet mindre is denna afton än annars i sin sång. Hvad
jag såg af hr Bruns Faust förbigår jag med största nöje. Bättre
tiga än illa tala. I slutakten lär han emellertid haft några
lyckade skådespelar-moment, men så länge var jag ej med.
Slutet godt, allting godt, är ju också ett ordspråk, stundom
rätt — beqvämt.

Eget att vår svenske tenor, hr Ödman i samma rol debu-
terade i Danmark som den danske tenoren hr Brun nu i Sverige,
797

neml. Faust i op. Mefistofeles. Begge två vunno endast succès
d’éstime. Patriotismen å sido, tror jag dock danskarne ej be-
höfva afundas oss.

I Gounods Faust-roll har hr Nordqvist haft det goda om-
dömet att ej exponera sin danska eröfring. Det var alldeles
nog med Boitos.

Minnet af hr Bruns medverkan i Gounods opera tycktes
vara så starkt hos vederbörande att de hellre äfventyrade hr
Lundmark efter några timmars förberedelser i den rolen än
återtaga hr Brun; för hvilken man i vintras enkom inöfvade
operan, en complaisance hors ligne d’un ridicul — — — —

Hr Lundmark blef således till sist Faust vid operans
2OO:års jubileum, som föregicks af ett artigt puffande i tidn.
Vårt Land, som börjat visa de kgl. teatrarne en glädjande väl-
vilja, gående så långt att knapt någon enda representation för-
går på k. operan utan ett par hulda rader i den goda prest-
tidningen förut och en sockersöt halfspalt efteråt. Det är
vackert och det är oegennyttigt också. Ty bland tidningens läsare
finnas många »ömma samveten», hvilka icke utan bäfvan be-
trakta tidningens amikala teaterfasoner och mer än en hederlig
abonnent har med känslor af onämnbar smärta sett hur den
ädle skalden Wirsén prostituerat sin penna med teaterkritiken,
der han »blifvit bättre» efter en omoralisk parisiskas presta-
tioner. Märket C. D. W., så ljufligt som literaturdomare, finna
de sorgligt under en teater artikel. Så ha flera »djupare sinnen»
sagt. Och detta teaterpuffande kan ta en ända med förskräckelse,
om tidningen ej betänker kontraktsprostarnes känslor, de ypper-
lige prenumerantsamlarne — —- — —.

Kronjuvelerna. *

Aubers qvicka opera »Kronjuvelerna» var det ett sant
nöje att återknyta bekantskapen med, ehuru en och annan

* I afvaktan på de utförligare recensioner, Volontaire bebådat, har
red. ansett sig böra förskaffa sig några ord om den repris, som ådragit
sig mesta uppmärksamheten.
798

roll icke fullt kom till sin rätt. Detta gäller i första rummet
frök. Ek. Man behöfver icke vara kritiker ex professo, för att
förstå att detta parti icke lämpar sig för hennes naturell.
Hennes af naturen något tunga koloratur är ett väsentligt hinder,
och härtill en alltför trög replikbehandling gör att den charme
Och elegans, som Katarinas parti fordrar, icke fick den rätta
tolkningen. Emellertid eger frk. Ek en så mångårig rutin, att hon
icke förstör rollen. De applåder, som hon fick för sina bravur-
variationer i 2:dra akten, bör hon skrifva på sina gamla vexlar.

Hr Janzon (Reboledo) är ibland ganska rolig, men gör sig
tyvärr skyldig till samma fel som frk. Ek vis-à-vis dialogen, i
synnerhet när han läser upp sin rapport till drottningen, inne-
hållande knuten i hela intrigen. Uppläsningen bör göras så,
att publiken sättes i spänd väntan. I stället hade den alldeles
motsatt verkning. Jag såg mer än en hand på ett misstänkt
sätt föras upp mot munnen.

Hr Lindens Don Sebastian var något affekterad för att
representera en portugisisk ädling och officer. Hr Lundmark
(Enriquez Sandoval) har enligt vår mening det parti, hvari han
lyckas bäst. Hans framställning var både i musikaliskt och
dramatiskt hänseende särdeles aktningsvärd. I motsats till de
andra, undantagande fru Edling, var hans dialog flytande och
lätt, som den bör vara i en Aubers opéra comique. Vi gratu-
lera honom härtill, om ock han i sitt hjerta måste dela äran
med regissören. Fru Edling var en täck Diana, och hr Ström-
berg fylde sin plats.

Med anledning af »Kronjuvelernas» upptagande på stora
Teatern kan det måhända vara af intresse för våra läsare att
se hur Tidning för musik för ett tretiotal af år sedan bedömde
operans utförande å vår kgl. scen med hrr Willman, Strand-
berg, Uddman och fröken Wetterstrand i hufvudpartierna.
Recensionen lyder som följer:

»När Scribe och Auber förena sina bemödanden för tillvägabrin-
gandet af en dramatisk produkt, så kan man med visshet räkna på att
hvad de än vinna eller förfela, vinner dock, alltid allmänheten en glad
afton. Huruvida nu »Kronjuvelerna» förtjena att förvaras i konstens
skattkammare, eller endast ega förmågan att för ögonblicket blända med
sin glans, skola vi i det följande närmare undersöka. Scribe behöfver
som vanligt framförallt en pikant omständighet, som ger färg åt det hela
och som i nödfall får vara hur osannolikt som helst. Men den raskt
framåtskridande handlingen lemnar åskådaren föga tid att anställa re-
flexioner; han förledes lätt till att tro på det otroliga, och finner till
sin belöning sin uppmärksamhet sysselsatt på det lifligaste och mest om-
vexlande sätt. Åskådarens likgiltighet for knutens slutliga lösning är
799

den farligaste klippan för dramatikern och den förstår Scribe förträffligt
väl att kringsegla. Ett bevis på författarens takt som librettist är att
han bevarat stycket för utseendet af en »Haupt- und Staatsaktion»
och så mycket som möjligt låtit hofintrigen träda i bakgrunden; ehuru
ofta af god verkan i en talpjes är en sådan ofta oanvändbar till
musikalisk behandling. Deremot har han i l:sta akten företrädesvis
framlyftat de karaktäristiska zigenarscenerna och Katarinas mystiska upp-
trädande som gifva ett särdeles lyckligt musikaliskt stoff. Äfven 2:dra
aktens eleganta ensemblenummer och konversationsstyckena i den 3:dje
gifva tonsättaren tacksamma momenter för handen, hvaremot ett och
annat enskildt nummer (såsom den första duetten i 2:dra akten) innebär
för den musikaliska behandlingen ofruktbara ämnen. Äfven kan man
ej frikänna den eljes underhållande dialogen från åtskilliga longörer,
hvilka dock i originalet utförda med fransk velocitet, måhända äro min-
dre märkbara. Pjesens rikedom på pikanta och underhållande motiv
återfinnes ock i musiken, hvari det finaste skämt, de qvickaste vändningar
korsa sig under formen af lätta, ständigt skiftande melodier. Men konsten
är lång och lifvet är kort; detta har Auber väl vetat och derför, då
det senare ej kan förlängas, i stället stundom förkortat den förras, hans
pensel har merendels varit för snabb, för att gifva tallan den tids- och
lokalfärg, som just här med så mycken fördel kunnat anbringas, hvar-
för operan egentligen ej eger någon total karaktär och ej frambringar
det deraf beroende intrycket. Zigenarväsendet är skildradt med djerfva
och vilda toner, men de sakna den fantastiska karaktär som man här
väntar; Katarinas romantiska böjelse för det fria lifvet bland skogarnes
barn är den princip, som skall ge någon enhet åt den kameleontarta de
gestalten med dess kapriciösa gratie, dess skalkaktiga lynne — men äfven
härom har komponisten föga att förmäla. Med ett ord, det romantiska
elementet, hvilket isynnerhet icke bort saknas i ett drama från den He-
speriska halfön — dermed befattar sig Auber i Kronjuvelerna lika litet
som i sina öfriga verk, så vidt vi känna dem. Mest obesväradt visar
sig det Auberska lynnet i sista aktens final, der en galoppmelodi funge-
rar såsom portugisisk kröningsmarsch från 1777 och tillika användes vid
drottningens högtidliga förklaring rörande sin förmälning.

Dessa skuggsidor upptäckas vid granskningen, men erbjuda sig ej
sjelfmant under åhörandet. Man förbiser lätt de svagare partierna för
de qvickare och underhållande, hvarpå operan är så rik. Häribiand
nämna vi Katarinas visa i första akten, utmärkt genom behag och ori-
ginalitet, och som har ett effektfullt ackompanjemang af manskören. I
detta nummer förekommer ock en zigenarkör, som är af mycken drastisk
verkan. Duetten, som utgör början af finalen i samma akt, är graciös,
och sjelfva finalen anse vi för det måhända bäst arbetade och intressan-
taste i operan. Här förekommer en vacker kör i katolsk kyrkostil af
de till munkar förklädda falskmyntarne, hvilken sedan vidare utvecklas
genom varierande instrumentation och solostämmornas deltagande, till
en del i lätt figurerad stil. Uti 2:dra akten (vid festen hos grefve Campo
Mayor) utmärker sig ensemblenumret med den briljanta tvåstämmiga
boleron och Katarinas bravurvariationer, hvari hon på ett högst komiskt
sätt afsnäser den bekymrade älskaren. Äfven finalen i denna akt är väl
genomförd och erbjuder täcka melodier. Deremot innehålla de båda
duetterna temligen klena motiv, helst den första, hvari valslusten tycks
ha fått nog mycken makt med författaren. Uti sista akten nämna vi
800

qvintetten, ett lifligt och väl ordnadt konversationsstycke, samt terzetten,
som åtminstone ej saknar effekt, hvaremot den magra sopranarian samt
finalen (hvarom vi ofvan ordat) utan tvifvel utgöra operans svagaste
sidor. Författaren har sålunda minst lyckats uti den sista delen af sitt
verk; han tycks emellertid ha hoppats på de muntra dansmelodierna, och
äfven här har den verldskloke mästaren ej missräknat sig.

Operans utförande vittnar ej öfverallt om troget memorerande och
i det hela ännu mindre om den fart, den élan, som är den franska
speloperans lifselement och fåfängt söker få makt med vår svenska flegma.
Emellertid bör man ej försumma att höra fröken Wetterstrands förträff-
liga koloratursång, hvilken isynnerhet i den vackra boleron och de båda
fiorityrariorna framträder i hela sin glans. Fru Strandberg, fin och liflig
såsom vanligt, bör ock nämnas med beröm; vi erinra henne blott att i
boleron ej låta respirationen förleda sig till att pausera vid förhållnin-
garne, emedan den harmoniska effekten derigenom går förlorad ; äfvenså
tillstyrka vi ett noggrannare iakttagande af ensemblen uti den sista ter-
zetten. — Herr Willman ger här nya och öfverraskande prof på sina
artistiska framsteg; han träffar ganska lyckligt den blandade ton af för-
slagenhet och äfventyrlig djerfhet som ligger i rollen; derjemte bör näm-
nas hans ovanligt tydliga artikulation. — Herr Strandberg, som i all-
mänhet tyckes finna sig bäst, då han undgår den sentimentalitet, hvilken
eljes plägar tillhöra hans fack, ger Enriquez i allmänhet med lynne och
har öfver hufvud här ett af sina tacksammaste partier. Herr Uddman
ger Campo Mayor med sin vanliga teatervana, dock behöfver hans håll-
ning mera grandezza och en mera markerad ton af en intrigant hofman.
Herr Dahlgren har ett biparti, hvari hans röst gör mera effekt än hans spel.

Pjesens uppsättning i dekorationer och kostymer är som vanligt ut-
märkt vårdad. Med tilläggande af något mera lif och precision i ut-
förandet bör denna intressanta opera ännu länge bibehålla sig hos oss.

Ehuru man måste erkänna att recensenten röjer en studerad
musiker, kunna vi dock icke dela hans åsigt i allt. Han miss-
tager sig, så väl som många af våra nuvarande auktoriteter.
anseende att endast den tyska skolan med sin breda stil och
öfverlastade instrumentation är den absolut rätta. Ett bevis
på Aubers genialitet finna vi i ett litet nummer som för det
mesta halkar ouppmärksammadt förbi, sarabanden i 2:dra akten,
hållen i fullt klassisk stil, fint och elegant utarbetad. Skada
blott, att situationen på scenen icke tillåter oss att få höra
den i sin helhet.
Från Parkett.

Man har ibland hört det i höst började spelåret benäm-
nas såsom ett försöksåi’ för de kgl. teatrarne och dervid har
väl närmast afsetts deras ekonomiska status eller möjligheten
för de båda teatrarne att reda sig, sedan de icke längre äro i
besittning af sin gamla hvarken juridiska eller moraliska, men
faktiska plein-pouvoir att från statsverket pretendera hvad de
sjelfva finna för godt. Skulle det under året komma att visa sig,
att affärerna icke ginge i hop, så skulle, förmodligen alldeles med
frånseende från anledningen dertill, tyckes man i sin fåvitsko
inbilla sig, konungens hjerta vekna och riksdagens sinne blidkas
och teatrarne få glida åter in på sådana hjulspår, der arbetskraf-
ten och förtänksamheten i minsta möjliga måtto ansträngdes.
En mindre materialistisk och icke minst från synpunkten af
teatrarnes egen heder och verkliga fördel värdigare uppfatt-
ning vore väl dock att betrakta året som en inledning och
begynnelse af ett välbehöfligt energiskt och entusiastiskt upp-
fostrings-, upprycknings- och nydaningsarbete i alla hänseenden
samt att sedan vid årets slut bedöma resultaten från den syn-
punkten.

Huru det emellertid kommer att utfalla både i ideelt och
materielt hänseende, är nu för tidigt, åtminstone för en utan-
förstående, att yttra sig med någon bestämdhet om, men det
vill synas, som om särskildt operans bemödanden ginge i den
rätta riktningen. Der har vidtagits den sedan åratal trängande
nödvändiga utmönstringen af förbrukade eller redan från första
stunden mindre lämpliga krafter; der synes arbetet, såsom också
en framstående kritiker bekräftat, med kraft och fart bedrifvas
och operans nye chef tyckes vara i besittning af en energi
802

och en praktisk blick, som man just icke varit van att finna
hos en chef för en »kunglig teater».*

Återigen i afseende på Dramatiska teatern torde kanske vara
säkrast att tills vidare förbehålla sig fullt fri och öppen talan. Ett
synnerligen stort plus i styrka är ju alltid återkomsten af hr
Fredrikson, men ett ovederläggligt missgrepp vai* det att vid
associationens bildande behålla så godt som allesammans, i stället
för att söka bygga företaget först och främst på den lilla —
rent af ganska lilla — kärngruppen af verkliga förmågor samt
derefter på de talrikare goda användbarheterna samt så vidt
möjligt frigöra sig från återstoden. Då hade man åtminstone
tagit ut ett steg i riktningen att åstadkomma en elittrupp, så
pass något sådant för närvarande är möjligt här i landet. För
den stora teaterfyllande allmänheten torde det sant nog i alla
fall komma att dröja en tid, innan den vaknar till insigt om be-
tydelsen af denna försummelse, ty den synes ännu ganska barna-
fromt lyssna till de dogmer, hvaröfver teaterns åldrige »hand-
gångne» män ibland recensentkåren esomoftast salvelsefullt
predika, eller att snart sagdt allt hvad som vid Dramatiska
teatern presteras är oupphinneligt af andra och utan vank
och lyte samt att hvareviga en der anstäld i och med sin
ankomst dit och för hela sin vistelse derstädes kommer att till-
höra den verkliga konstnärsaristokratiens tunnsådda leder.
— Dogmer såväl i religion som literatur eller konst kunna
nog vara bekväma hyenden för dem som få hvila derpå, men
verka snart stagnerande i afseende på ett lifligt och fritt pul-
serande lif, som eljest skulle vara mäktigt af verklig utveck-
ling och rikt på framtidslöften ; dock kunna dogmer lyckligtvis
aldrig på längden hålla sig uppe. Och om icke teaterns egna
allvarliga bemödanden gå i riktning af att undanrödja och
förebygga de dåliga verkningarna, som af den förra eller den
senare orsaken skulle uppstå, skall nog publiken ändå till sist
inse beskaffenheten af denna dogm, ty det är nu ett obestrid-
ligt faktum att Dramatiska teatern släpar på åtskillig s. k.
död vigt i krafter, hvilkas vistelse dersammastädes endast kan

* Operan har ock dessutom fått mottaga ett par så nådiga yttre veder-
mälen af hög ynnest, att det bör kännas lätt för densamma att arbeta. Af
hans majestät har den ju till foyern fått låna—litet möbler och till kansliet
högstdensammes hofkorrespondent. Och ej nog härmed, med en annan stor-
makt, kung press, har operan fått gå i hälftenbruk om sin nye sekreterare,
i jpusikrecensenten hr Fr. Cronhamp.
803

vara till förfång för teatern och troligen äfven för deras
egen utveckling.

För att under nuvarande förhållanden icke blott bära sig,
utan ock vara till nytta och ej svika sitt ändamål, är likväl
Dramatiska teatern ingalunda i behof af en dylik konstlad, upp-
skrufvad glorifiering och okritiskt dogmatiserande, utan bör för
sin egen heder undanbe sig all slik väntjenst. Den sitter nämli-
gen inne med så goda resurser och arbetar — för att vara
här i landet — under så ovanligt gynsamma förhållanden, att
vilja blott vederbörande ligga i och arbeta enigt, ordentligt
och med klok förtänksamhet, teatern ej behöfver vara synner-
ligen orolig för resultatet. Hittills åtminstone och så vidt jag
kunnat se, har heller ingenting inträffat, som ger anledning
till antagandet att från teaterns egen sida komme att använ-
das annat än fullt lojala och ärliga vapen i den täflingskamp,
som till konstens gagn bör ega rum med de andra teatrarne.
Huruvida åter alla den offentliga kritikens handhafvare, som
vare sig af rent personliga skäl eller af intresse för den dra-
matiska konsten med sina varmaste sympatier omfatta denna
samma teater, alltid tillbörligen ställa sig opartiskhetens bud
till efterrättelse, lemnar jag f. n. osagdt.

Det gamla systemet vid Dramatiska teatern slöt med en
storartad afskedsparentation: ett högtidligt sorgetal och en ga-
len fars. Det nya systemet tog i stället vid med ett af verlds-
literaturens klassiska stycken och ett svenskt original, men
utan något som helst tal. Och förut vid operans återöpp-
nande icke heller något tal. I stället föredrogo vederbörande
att inleda ett annat, ett nytt system af — artighet och till-
mötesgående mot pressens män, d. v. s. icke blott såsom förut
mot beskäftiga hartassgubbar, utan äfven mot de sjelfständige
och icke fullt ortodoxe. Nej, besväret med talen åtogo sig tid-
ningarna, och det blef i form af ledare. När man vet hur långt
inne sådana publicistiska mästerprof stundom sitta, böra teater-
cheferna verkligen hålla tidningarna särskild räkning härför,*
Beträffande Dramatiska teatern var dock en ledare, hvarvid
jag särskildt fäste mig, af den art, att man snarare skulle '

* Mera nytta kunde de dock ha gjort, om de mera energiskt och en-
hälligt spjernat emot oskicket med höst- och vintercirkus samt sökte genom-
drifva en genomgående ändring i de barocka och parodiska bestämmelserna
ang. bevillning för utländings »konstprestationer». I alla händelser borde icke
underlåtits att egna cirkusprestationerna en kritik, som låtit publiken komma
under fund med att invigningsglansen var af ringa hållbarhet och äkthet.
804

kunna tro att det gälde några små kyttingar, som skulle lägga
bort bruket af gångstol och lära krafla sig fram på egna stac-
kota ben, och icke landets främsta, mest ansedda dramatiska scen.

Skulle en slik uppfattning som sist antydda och ett härmed
harmonierande handlingssätt härefter få ett allmännare insteg be.
träffande den ena eller andra eller kanske båda de kgl. teatrarne,
vore sådant verkligen i hög grad att beklaga, ty bortklemande
och ett tanklöst hållande till godo med hvad för slag som helst
ha aldrig visat sig till nytta på något område. Sin sympati
och välvilja bör teaterpubliken och icke minst kritiken visa
alla ärliga och goda sträfvanden, oberoende af lokal eller per-
soner. Hvad som göres eller uppföres af värde på t. ex. Sven-
ska teatern måste lika oförbehållsamt, utförligt och snabbt er-
kännas, som om det varit fråga om Dramatiska eller Södra
teatern; och hvad som är uselt, ytligt och slarfvigt speladt
eller skrifvet får aldrig i tiden förklaras förtjenstfullt, derför
att det gäller en insinuant teaterdirektör eller min artige och
gode vän och bror X. vid Dramatiska teatern eller spelas der-
sammastädes. Dessa sanningar äro ju alldeles sjelfklara och
göra icke anspråk på någon originalitet, men tyvärr scntcras
de ibland dåligt.

Vare sig det alls icke behöfdes förr eller teaterarbetets
planläggning och igångsättning icke tilläte sådant, nog af,
det dröjde ungefär en månad, innan Dramatiska teatern kom
med någon nyhet. Af de repriser, på hvilka man dessförinnan
lefde, egde väl flera, såsom repriser betraktade, sin förnämsta
dragningskraft i den omständigheten att publiken fick i dem
återse hr Fredrikson. Och det skulle i sanning icke behöfvas
mer än en flyktig tanke på huru experimenten att ersätta honom
under förra året slogo ut, för att kunna förstå att behaget att
ånyo se och höra honom måste för publik och kritik bli inga-
lunda obetydligt.

Hittills (d. v. s. före Galeotto) icke blott den förnämsta,
utan ock i sjelfva verket den enda verkligt betydande al
alla höstens dramatiska nyheter har varit Edvard Branded
»Öfvermakt». — Om jag nu säger, att just denna nyhet
för mig blifvit anledning att förutom på sjelfva pjesen och
återgifvandet äfven något rikta mina läsares uppmärksamhet
på en för sin nobla opartiskhet, ädla flärdfrihet, grundliga
kunskaper och oförvillade skarpa blick samt fasta moraliska
005

grundåskådning allmänt och ovanligt uppburen hufvudstads-
kritiker, så inser naturligtvis tvärt enhvar, hvem jag afser.

»Öfvermakts» verkliga gedigenhet och det förhållande att
det var å Svenska teatern detta stycke uppfördes voro visser-
ligen redan i och för sig en dubbel och nästan trängande
anledning för resp, unike kritiker att afspisa det så kort och
nonchalant, som hans i den vägen ovanligt stora rutin tillät.
Detta hade man nog på förhand bort kunna inse, men ändock hade
jag i min egen känsla för styckets stora värde varit nog naiv
att inbilla mig, att han skulle för denna enda gång låta sina
sedvanliga konster hvila. Då så ej blef förhållandet, tar jag
mig friheten att i det följande något närmare belysa hela hans
s. k. teaterkritiska verksamhet, då den alldeles för länge och för
obehindradt fått drifva sitt med en god smak, ett rättvist,
opartiskt uppskattande och uppmuntransvärda repertoarsträf-
vanden alldeles oförenliga spel. Jag vet för väl, att de spjut,
som jag, »i krigarens ärliga uppsåt att såra och döda», slungar
ut åt det hållet, ej skola mötas med ärliga, öppna genhugg,
utan att mothuggen, som icke skola uteblifva, skola komma
från sidan och bakifrån och på omvägar, men något måste
göras för att få ett slut på ett för pressen nedsättande och
för teatrarnes utveckling skadligt tillstånd, och när jag icke såsom
pjesförfattare, aktör eller delegare i teaterföretag har anled-
ning att krusa för honom eller såsom leverantör af några som
helst teaterrekvisita (literära eller materiella) har utsigt att
förvärfva aflat för forna synder, kan det ju lika gerna vara
jag som någon annan, som säger ifrån hvad de allra flesta
tänka, och dervid göra det något skarpare och uttrycksfullare
än de svaga erinringar, som just med anledning af hans
recension af »Öfvermakt» från ett par håll inom pressen fram-
kommit. En stund får han dock vänta.

Det må vara huru det vill med tillvaron af »blått blod»,
af en särskild adelsras i staterna, men lika väl som på karak-
tärens område, har man på literaturens att spåra en bestämd
rasskilnad mellaa plebejer och aristokrater. Båda slagen ha
sin uppgift och kunna vara till gagn. För individen är det
ofta socialt och ekonomiskt fördelaktigare att tillhöra det förra.
Men kultur och literatur ha större behof af de aristokratiskt
anlagda författareindividualiteterna. Lättare är att känna och
ana än att definiera hvad som gör en förf, till verkligt di-
stingerad. Ej är det ämnet, och ännu mindre samhällsställ-
ningen, som bestämmer, ty härvidlag kan det vara som i
806

»Folkefienden», der sjelfva byfogden var den fæleste plebej
och ej tänkte annat än sina förmäns tankar och menade deras
meningar.

Ett utmärkande drag för en andligt förnäm och, enligt
»Folkefiendens» resonnemang, dermed verkligt frisinnad förf,
är dock alltid det, att han går sin väg fram, mindre bekym-
rad om han dervid är den stora massan till behag och några
af dess literära servitörer och upptågsmakare skulle råka jämra
sig öfver det pinsamma, obehagliga intrycket af hvad han
skrifver. Till vår lilla nordiska författarearistokrati hör
»Öfvermakts» författare och har ifrån första stund så gjort.
Både af den grunden och derför att han här i norden är en
af de få förnämligare representanterna för verkligt modern
dramatisk, diktning och kritik, har han aldrig varit riktigt gou-
terad och begripen på somliga håll bland publik, kritik och
skådespelare. Än i dag ryser jag nästan vid blotta minnet
af den gång då Dramatiska teatern för ett par år sedan gaf
ett så verkligt fint stycke som »En brytning». Trots detaljen
af fru Hwassers värdefulla framställning var totalintrycket yt-
terst nedslående; man kände nämligen huru nonchalant, pie-
tets- och intresselöst samt ytligt man såg på och vårdade sig
om det stycket. Och motsvarigheter i betraktelsesätt kunde
nog uppletas annorstädes. — I Posttidningens redogörelse för
»Öfvermakt» lästes något om att styckets handling var utförd
efter gammal schablon. Vid ett sådant yttrande vore jag i
sanning frestad att utbrista i ett »fader förlåt dem, ty de veta
icke hvad de skrifva». Det är just motvilja för och frihet från
all gammal schablon som är . ett af de utmärkande och di-
stingerade dragen hos denne förf. Hans personer äro inga
figurer efter teaterschablon, utan i regeln fullt individuella,
verkligt lefvande gestalter, och de taflor ur lifvet, han upp-
rullar, äro inga konventionella tittskåpsbilder, utan handlingen
får utveckla sig med strängt logisk konsekvens och obeveklig
opartiskhet ur den första uppränningen. Såväl bakom skäm-
tet som allvaret röjer sig huru han gått till sitt arbete med
samma allvarliga omsorg och aktning för sitt ämne och sitt
författarskap, som tillhöra en författare af rang. Naturligtvis
skall man kunna leta upp, i afseende på »Öfvermakt», ett
och annat att anmärka och betvifla och diskutera, men när det
gäller obestridligt framstående arbeten, bör man väl i de korta
kritiker, som vanligen komma i fråga, ej fästa sig vid annat än de
stora hufvuddragen och verkligt karakteristiska egenskaperna.
807

Och handlar man så i afseende på »Öfvermakt», skall man
finna, att denna pjes är ett nytt uttryck af den omutliga san-
ningskärlek och skarpa, nyktra blick, hvarmed Edvard Brandes
i sitt författarskap brukar se på menniskor och förhållanden,
och att den ock är präglad af hans ovanliga förmåga att säkert
karakterisera och träffa ton och färg samt af hans omsorgs-
fulla sträfvan att naturligt och lefvande forma hvarje replik.

Jag har föga lust att sätta mig ned och söka gradera
förf:s olika pjeser till innehållets värde och ännu mindre till
utförandets teknik. Olika meningar göra sig gällande om
huruvida förfis största styrka ligger i de kortare eller längre
styckena, och särskildt om, hvilket af de bästa sista, »Kär-
lek» eller »Öfvermakt», står högst. Ehuru jag måhända mest
är böjd för att sätta de kortare åtminstone »Ett besök» högst
och »Öfvermakt» öfver »Kärlek», vill jag icke taga upp något-
dera spörsmålet. Alla styckena äro af sådant värde, att man
med största intresse kan njuta af hvilket det för tillfället vara
månde. Att för öfrigt utförligare syssla med hvad ett stycke
eger för tekniska brister eller förtjenster, kan visserligen i viss
mån vara lärorikt och intressant, men är för allmänheten jäm-
förelsevis en bra underordnad fråga, som snarare ej bör dryftas
annat än inom de egentliga fackmännens krets, och ett ifrigare
sysslande dermed kan lätt urarta till pedanteri och konstlad
literär gurmandis, för att icke tala om de tillfällen då dylikt
tal helt enkelt är litet literärt snobberi och begär att visa
sig vigtig och sakkunnig. På det hela taget skulle den teater-
konnässör vara föga afundsvärd, hvars njutning af t. ex. »Det
nya systemet» skulle grumlas för att han råkat läsa eller sjelf
fundera ut att stycket har vissa tekniska brister. — Med allt
detta vill jag visst icke förneka den solklara sanningen, att
det finnes minimifordringar på teknik, som ingen förf, får
försumma, och att ett förträffligt tekniskt utarbetande alltid
är egnadt att dess bättre framhålla den inre halten.

Bland de mest moderna och allmängiltiga och derför äf-
ven intressanta ämnen man kan uppleta är ämnet i »Öfver-
makt» till sin grundtanke. Det är en episod från den ständiga
strid, som i våra dagar mer än någonsin pågår mellan kapi-
talismen, yttermera understödd af samhällsställningens och de
kloka affärsförbindelsernas inflytelserika hjelptrupper, och fattig-
domen med få eller inga allierade. Och huru den striden i
de flesta fall slutar, behöfves ej stor lifserfarenhet att veta.
Att komma här och laga till ett slut i syfte att vara den s. k.
808

ästetiska rättvisan till behag, vöre en tanklöshet och tillika
ett kränkande af den grundlag, som för hvarje modern för-
fattare bör vara den högsta, eller att göra teckningen ur lifvet
sann och följdriktig.—Jag tänker, att det icke är endast i den
danska hufvudstaden, utan äfven i våra många större och mindre
städer, der literatören mången gång får göra samma iakttagelse
som publicisten i »Öfvermakt», eller att: »man är gal, man
siger ett menneskeligt Ord i dette Land istedetfor at icke gale
med de Hunde man er iblandt.» — Väl är, när de i en så-
dan kamp besegrade ändå efter ett nederlag ha så mycken lef-
nadskraft och lifsmod kvar som Josephine och Herman, att
de kunna säga: »nu begynder vi paany, — begynde paany
hver dag, det er den eneste Maade att leve paa».

Utförandet kunde visserligen ge skäl till åtskilliga detalj-
anmärkningar, men det är något som gäller hvarenda repre-
sentation på hvarje härvarande teater. Såsom ett helt be-
traktadt var det mycket godt *och jämt, och äfven andra
mera pretentiösa och uppburna teatrar skulle icke behöftskäm-
mas derför, liksom de för icke bättre spel understundom kun-
nat påräkna vida mer erkännande. När jag nu redogör för spelet,
skall jag begagna tillfället och der så ske kan något ingå på de
resp, spelandes öfriga prestationer under hösten. De som i denna
pjes stodo i främsta ledet voro hr Holmqvist och hr och fru
Selander. För den förstnämnde har nästan hvarenda roll i höst
varit en framgång, en gång t. o. m. en ny stor triumf. Nog vimlar
det af s. k. komiska skådespelare i denna goda stad, men på
dem eger verkligen skriftens ord full tillämpning om de många
kallade, men få utvalde. Jag skulle med någon reservation för ett
par stycken vilja snart sagdt påstå: en enda utvald; och denne
enda är hr Holmqvist, ty denne eger, hvad som man har svårt
att märka hos de öfriga herrarne, en rik fond af verklig känsla.
Han kan så att säga röra både till tårar och löje, och är dess-
utom icke hemfallen till den saftlösa, förtviflade stereotyphet,
som är ett gemensamt drag för alla de andra. Det kan låta
barockt att karakterisera en konstnär, i hvars yrke konsten
att »göra gubbar» spelar en så stor roll, såsom en verkligt
ßn konstnär, men det är ett sant ord. När man betänker
allt det utmärkta, som hr Holmqvist åstadkommit, kan man
icke återhålla en tanke på hvad allt han skulle kunnat uträtta,
om de ovanligt rika anlagen äfven sporrats af något större
energi och ärelystnad. Bland hans roller i den komiska genren
i höst skall minnet af hans Kolmodin, i både dess burleska
809

■och känsliga moment; länge förblifva inpräglad i minnet. Hans
roll i »Öfvermakt» gick i en helt annan genre, men hans bild
af den beskäftige, sangviniske, något fjantige gamle Rud var
ock verkligt karaktäristisk och utmärkt.

Redan vid läsningen af »Öfvermakt» lyssnar man med
fröjd i sinnet till den käcka Josephine, som i sin frimodighet
mindre vårdar sig om talets och fasonernas polityr, men eger
en präktig och ärlig natur och i kärleken till de sina visar
ett hjerta af ädlaste guld. Rollen är tacksam, men hos fru
Selander, hvari teatern vunnit en skådespelerska med förmåga
af uppfattning och med goda anlag, hvilka dock torde mest gå åt
det burleska hållet, hade den ock kommit i rätta händer och
hon var dråplig, om ock med tendens att tangera invid det
simpla och skarpa. Redan i våras, i »Kärlek», vann hr Se-
lander uppmärksamhet för ett karaktäristiskt spel, och som
Vænk betryggade han nu och utvecklade sitt anseende. Gång
■och hållning och icke minst talet hade fått sin vederbörliga
prägel, som verkade oemotståndligt. — Hr Ranft har icke
varit fullt till sin fördel i höst. I »Birger» sökte han mera
sin styrka i ett våldsamt och bullersamt uppträdande än i en
genomförd karakteristik. Och ehuru »Mäster Smith» icke numera
gerna kan anses vara bland de mest inspirerande pjeser, borde
han dock i titelrollen kunnat bestå mera detaljarbete. Hans
uppfattning af etatsrådet var i det stora hela korrekt, men
han spelade för torrt och tungt och äfven här med för litet fin-
arbete. Så t. ex. gjorde sig ej alls hans scen i andra akten
med publicisten. Deri fans dock hvarjehanda bra att säga,
men det hade kräft en finare pointering än hvad hr Ranft
mäktade. — Såsom Konni fick fröken Lundqvist bäst fram
den yttre öfverlägsenheten, nervositeten och det hånfulla ned-
blickandet på de andra, men mindre tillräckligt hjernans tom-
het, och i synnerhet icke sinlighetens öfvermakt; skarpare fär-
ger och ett hänsynslösare spel hade understundom varit mer
på sin plats. — För få torde ett ombyte af skådebana varit
till ett mera tydligt framträdande gagn än för hr Lundberg,
hvilken i höst i nästan hvarje ny roll å nyo visat sig afgjordt
inne på den rätta vägen till att bli en god karaktärsskåde-
spelare. Ännu återstå dock herraväldet öfver detaljerna äf-
vensom hvarjehanda för att få figur och organ mera i
sin makt. Hans Brunke, hans magister Vollmer och nu
sist hans publicist ha varit goda arbeten. Att han mindre
väl lämpar sig för civila älskarroler, skymtade fram både i
Ur Dagens Krönika. VIII. 9—10.	52
denna pjes, der i tredje aktens andra scen utbrottet af hans
passion bort ske mer glödande, och i »Fröken Räf». —
Hr Ohlson har vid flera tillfällen visat sig som en lofvande
skådespelare, hvaraf det borde kunna bli något riktigt. Nu
är han ju icke i saknad af uppgifter och ledning, men det
tyckes behöfvas från hans sida ett allvarligare och mera ener-
giskt intresse för sitt arbete. Framför allt, och det är en oefter-
giflig skyldighet, får han vara god och söka hålla sig fri från
den uppenbara nonchalans och lojhet i uppfattning och ut-
förande, som, mindre visserligen vid premièren, men senare allt-
för stötande stämplade hans Sindal. Han tyckte uppenbarli-
gen det vara bekvämast att slippa undan allvarligare bemödan-
den, genom att till gyckel dra ned, hvad den minsta eftertanke,
för att ej tala om instruktörens anmaningar, borde lärt honom
vara helt annat. »Öfvermakt» är för värdefullt arbete, att nå-
got sådant skulle tillåtas som t. ex. åtskilligt af hans spel i
3:dje aktens sista och 4:de aktens 2:dra scen. Sindal skall
vara genomglödgad af sinlighet, fullständigt i sina passioners
våld, men då skola ock scenerna med Martha få en helt an-
nan prägel än den som kan passa t. ex. för en students vårdslösa
kurtis med en näpen tjensteande. — Fröken Sommar, som några
rec. alldeles omotiveradt velat göra till nybörjerska, hade
både i »Birger» och »Öfvermakt» svårt att få fram någon
uppfattning alls. Det hela föreföll alldeles för mekaniskt och
utan inre lif och skymt af känsla. Och omdömet gäller icke
minst talet.

Nu tillbaka till den åldrige recensentseigneuren.

Nuv. presidenten Forssell ansåg sig en gång kunna, för utrönande
af den svenska nationens sympatier för Frankrike och Tyskland, begagna
ett alnsmått och uppmäta längden af vissa tidningsartiklar i vissa tidningar.
När jag vill förvissa mig och andra om halten af den smak och omdömesför-
måga, antydde föreståndare för en viss inflytelserik teaterafdelning visar i sina,
s. k. recensioner, har jag, såsom en hvar i teaterförhållanden initierad nog ge-
nast inser, synnerligen stor anledning att tillgripa en dylik metod. Materialet
förskrifver sig för denna gång nästan uteslutande från tiden sedan i dec. 1886,
enär han under tiden närmast dessförinnan till allmän fromma var afstängd
från nästan allt recensionsskrifvande. Skemat för dessa, af princip alltid samma
kväll nedskrifna, recensioner är betecknande nog i all sin enkelhet. Man
kan der urskilja tre hufvudafdelningar. Den ena består af en i sannskyl-
dig referatstil hållen redogörelse för pjesens innehåll. På förmågan att
uppfatta och återge hvad som verkligen förekommit i pjesen kan man dock
måhända ha skäl att tvifla, då man t. ex. får läsa om Francillons förmente
älskare, att anledningen för honom att följa henne till Maison d’or var •—
löftet om en fin supé. * Med detta referat och en och annan extra fras från det

* Besökte rec. i sin ungdom maskerader, måtte han ha varit särdeles
811

outtömliga, om ock något förlegade förrådet få de litterära intressena anse
sig tillgodosedda. Den afdelning, som är hans skötebarn, är den, hvari
han, understundom med en rent af rörande ifver, annoterai- antalet inrop-
ningar och buketter, icke förglömmandes nytända gaslågor eller alla nya pur-
purröda sammetsdraperier, som för tillfället uppfiffa den kgl. logen, och som en
obestridlig konnässör af verklig elegans och smak yttrar sig om damernas toa-
letter samt redogör för dekorationer etc., beräknar publikens storlek och profe-
terar om pjesens framgång etc. * Den tredje afdclningen afser återgifvandet
och utgöres uteslutande af fraser. Han har nämligen en principiel motvilja
mot allt hvad som menas med analysering, motivering, karaktäristik, distinktion
o. d. — Detta är som sagdt skemat, men sedan tyckes det komma an på, om
teatern, pjesen eller någon eller några af de spelande ådragit sig hans höghets
sympatier eller antipatier, eller han i ett och annat fall anser sig böra visa
hänsyn. På dessa omständigheter beror, om en eller alla af dessa hufvud-
afdelningar skola florera eller krympa i hop, om det skall strös på tjockt
eller tunt eller ingenting alls med vackra fraser, om en parisisk bouquet
skall förklaras liggande öfver- pjes och utförande (det vet nog han hvad
som menas dermed), om hvarenda en af de spelande skola rabblas upp med
hvar sin lilla blomma eller snöpligt afspisas med ett par ord eller t. o. m.
alldeles begrafvas i tysthet, äfven om bemödandena varit aldrig så beaktans-
värda, om det skall talas om ifall rec. anser det vara mycket eller litet
folk, eller talas om när huset är klent besatt, men icke när det är godt,
om pjesen har att förutse långvarig eller kort framtid etc. Tittar man när-
mare på hans recensioner, faller det genast i ögonen, att verkligt gedigna
pjeser, t. o. m. oafsedt hvar de spelas, inte i allmänhet ligga föi- hans röst.
Undantagen torde i regeln ej vara annat än skenbara och mindre beroende på
några lucida intervall a hos hans ästetiska förstånd, än på den tillfälliga omstän-
digheten att t. ex. den eller den pjesen förekommer i en s. k. ovanligt ledig öf-
versättning af någon intim vän eller spelas eller är tilltänkt att spelas af något
sällskap, som bör hållas bakom ryggen, eller att lämpliga referat ur utländska
tidningar stått till buds utan större besvär etc. I allmänhet befinner sig hans
smak på samma nivå som barns och tjenstefolks, och vid läsningen af hans
teaterartiklar får man en rationel förklaring på uppkomsten af ett visst
mindre artigt uttryck, som understundom framkastas mot den aktade tidning,
som nämde herre disponerar för sin pennas alster.

»Öfvermakt» är i hans ögon värd ungefär lika mycket utrymme och upp-
märksamhet som t. ex. »Ett stjernskott», »Den store obekante», »Durand och

* Vid åsynen af detta hans hufvudintresses karaktäristiska yttringar
skulle man vara frestad der bakom spåra något speciminerande till en gar-
derobiers eller biljettkontrollörsbefattning en gång i framtiden, när det s. k.
själsarbetet icke längre orkas med. Men troligare är det ett oemotståndligt
utbrott af den inre, verkliga kallelsen. Tänk hvad man ändå kan råka att
förfela sin kallelse! Hur som helst synes dock förefinnas ett verkligt be-
hof för hans räkning af någon sjelfregistrerande och ojäfvig apparat för
beräknande af verkliga åskådareantalet, äfvensom för nödiga reduktioner i
afseende på frekvensen i de olika teatersalongerna till något normalmått,
så länge en af de allra vigtigaste omständigheter vid bedömandet af en ny,
dittills af publiken okänd pjes’ värde skall anses vara kännedomen om,
huru många menniskor infunnit sig första gången.

naiv och nästan abnormt litet förstående sig på kvinnokönets lockelser, eller
ock måtte smaken för god mat då ha undanträngt alla andra passioner.
812

Durand», »Vägg om vägg», Småflickor» (!), »Orm i lustgård», »Äktenskap-
lig lycka», repriser af »Våra vänner», »Blommor i drifbänk», etc.; men
naturligtvis mindre än »Askungen» (!) och »Pappa vindböjtel» (!), »Artist-
ämnen», en repris af »Herrarne Leopold», af »Roccambole» eller af
»Onkel Sam». Märkvärdigt nog kom »Tartuffe» med på ett hörn i denna
rangklass. Och icke var det ens värdt för »Öfvermakt» att titta åt sådana
privilegierade som dem jag genast skall nämna.-—■ Jag kan naturligtvis inte
det minsta förundra mig öfver om en sådan sannskyldig nordens parisare
skulle visa sig synnerligen intresserad för vissa franska pjeser. — Plockprogram-
met med »Bröder emellan» etc., »Det var en gång», »Hin och Småländingen»,
»Stål och flinta» och framför allt »John Blund», se dessa pjeser kunde det
vara en fröjd att syssla med och något för snälla barn att se på. — Hvarför »På
hafvets botten», fastän utstyrselstycke, icke fick mer än 25 rader är tyd-
ligt nog. — »Öfvermakt» hor i alla händelser ingalunda till de allra sämst
lottade. På »Otello» i våras, med von der Osten och eljest helt ny roll-
besättning, spildes icke ett ord; anledningen sjelfklar. »Återgång», en ny
svensk originalpjes af värde, afspisades med—14 rader (!!), » Det nya syste-
met», såsom nyhet, med — 22 rader (!!), d. v. s. dessa båda kommo långt
under alla ofvannämda och ungefär i paritet med Ringhs »Teatervurmen»,
nyheten »För pengar» (utpuffades) samt repriser af »Flickorna Blom», »Ro-
chus Pumpernickel», »Kapten Grant», »Barnhusbarnen», etc.

Med dessa fakta för ögonen frågas, om han ändå inte är en riktig kri-
tikens Pumpernickel vår gode vän? Har han sinne för det gedigna? Och
hurudan inverkan måste han antagas utöfva på sina läsares literära bildning,
Smak och omdöme? I sanning betecknande är, att en bland de längsta ar-
tiklar (ungefär en spalt) under ifrågavarande tid på den af honom inne-
hafda teaterafdelningen har varit — referat öfver det utländska sensa-
tions- och utstyrselstycket »La Tosca».

Men kan man, naturligtvis under förbehåll af stort svängrum för hans
subjektivism och kotteriandas nycker och förlöpningar, någorlunda tydligt
se hvartåt i detta hänseende hans smak går, så tyckes han åter såsom ästetisk
väktare öfver sedernas helgd befinna sig på en ordentlig gungfly, ty i det
kapitlet synes rama godtycket, för att icke antaga något värre, vara hans
högsta lag. Han ställer till ett förfärligt oväsen öfver ett och annat ofar-
ligt uttryck i »Amor gengångare» eller »Äktenskaplig lycka», icke för-
glömmandes de hysteriska attackerna öfver »Sommarsagan», men njuter tyd-
ligen af Offenbachiader och gör en mycket lam reservation mot mustighe-
terna i »Kosackflickan» eller en och annan fars på lämplig teater. Det
är viss icke exempellöst, att pjeser kunna ena gången ogillas till sin halt,
för att vid andra tillfällen puffas för. Såväl i fråga om »Tre-par» och
»Francillon», hvilka obehagligt afficierade St. Dbl-.s etiska medvetande och
gjorde Aftonbladscheferna yra i nattmössan och gåfvo 'anledning till recen-
sentombyte, som rörande hvarjehanda franska pjeser af omtvistligt etiskt
värde, har han varit synnerligen litet ömtålig och möjligen gjorda reserva-
tioner ha skett i mycket milda ordalag och förefalla mest gjorda för syns
skull.

Förutom af nu antydda egenskaper färglägges äfven hela hans ifrågava-
rande föreståndar&Xap af ett visst förhållande, som urartat till en snart sagdt
patologiskt märklig art. Det är hans intresse för ett visst landsortssällskap.
Nöjde han sig med att i tid och otid reklamera för detsamma, skulle, huru
ofta sanning, smak och urskilning än finge sitta emellan, jag derom ha
mindre att säga, i synnerhet vid minnet af att det fanns en tid då han fick
813

vara höflig och glad, om han med bekantas tillhjelp kunde i den vägen få
in en och annan modest notis i andra tidningar. Men när detta intresse
alldeles för ofta bryter ut i offentliga förirringar och orättvisor mot andra fullt
ut lika berättigade intressen och sträfvanden, som han inbillar sig icke fullt
väl harmoniera med det förra, kan det icke helt och hållet förbigås. Det
är väl något starkt, att han ohejdadt och alldeles som det för stunden faller
hans lynne in, skall få hålla på och söka vara kitslig mot t. ex. teatrar, som
fått sujetter från antydda sällskap, mot personer, som ej velat eller ens kunnat
stanna kvar derstädes och som velat bevaka sina rättigheter, eller en teater
som ej kunde eller ens fick för tillfället upplåta sin scen och som i det
hela tar sig friheten att efter sommaren 1886 existera, t. o. m. trots hans
höghets öppna förklaring om dess absoluta onödighet eller systematiska, mindre
öppna motarbetningar (exempelvis undertryckande eller omstöpande af no-
tiser, som hos andra tidningar gå orörda, eller nonchalanta, försåtliga anmäl-
ningar etc.). Och äfven de teatermen niskor o. d. äro att beklaga, som dess-
utom af en eller annan, icke sällan ganska oskyldig, anledning råkat ådraga
sig hans nyckfullhets antipatier. Kunna dessa ej genorn krus eller på annat
sätt afleda hans onåd eller hålla honom i schack och neutralisera honom, få
de sannerligen i långliga tider känna att de lefva under hans spira och att
i sin genre hans esprit är synnerligen raffinerad och pikant och icke obetyd-
ligt uppfinningsrik. — Om dessa af mig antydda förhållanden eger hela härva-
rande teaterverld och en hvar i teaterförhållanden något initierad kännedom.

Skaplynnet af den genren är att, under en för den flyktige betraktaren
ganska menlös form, bedrifva en mängd småkitsligheter, som äro hala som
ormar att taga i, men som ändå kännas och framför allt äro egnade att
göra skada. Att tänka sig från hans sida något ärligt, öppet klubbslag —
tro aldrig det. Brusar han ut någon gång, dummar han sig vanligen ka-
pitalt och blir lätt löjlig. Nej, i det försåtliga, icke ogerna i en småfnaskig
form, är han mästare, och då han känner sin publik, har han en stor talang
att med små medel åstadkomma det intryck han vill. Mindre betydande
som vän är han ganska obehaglig som fiende, så länge han får fritt hu-
sera i en vidt spridd tidnings teaterafdelning som på sin privatdomän och
nästan ogeneradt tillgodose sina antipatier och sympatier. Hållning, konst
och rättvisa ! Ah, bah ! Hvad skall man bry sig om sådana bagateller.

»En brytning» af Edvard Brandes spelades på Dramatiska teatern och
fick tjena som piedestal åt hr Fredrikson m. fl.; bestods 85 rader. Hvilka som
spelade i »Ett besök» minnes man ; åt det nära en hel spalt. »En förlofning»
hade lyckan att få en viss öfversättare, derför 64 rader, och »Kärlek», som
uppfördes på en viss turné, fick 120 rader (händerna måhända (?) Esaus, rö-
sten dock alltid Jakobs), men »Öfvermakt», som icke kunde åberopa någon
af dessa meriter, afspisades på 42 rader utan ens den minsta antydan om inne-
hållet. Det var inte något gripande nutidsskådespel som »Kärlek», som
dagligen och stundligen utpuffades. Förf, hade visserligen i »Öfver-
makt» lyckats skildra menniskor, men de voro, »snart sagdt alla utan
undantag så lumpna och föraktliga,* så dukande under för sjelfviskhe-
tens eller passionernas »öfvermakt», att det intresse man från början
fattar för dem slappas akt för akt». — »Stycket qvarlemnar, i kort-
het sagdt, ett pinsamt och nedslående intryck.» ** — Kan man väl tro, att denna.

* Huru var det i det fallet med »Kärlek», om ni vill tänka er för
och vara uppriktig min herre?

** Huru var det med det pinsamma intrycket af »Kärlek» och af
814

recension skrifvits i annat syfte än att skrämma bort publiken från stycket,
trots att han som oftast åt sig sökte sauvera ett och annat litet kryphål i
några knapphändiga, vackra fraser om karaktärsskildring, spel och mottagande.
Efter andra gången kom han med något som skulle föreställa en blandning
af ursäkt, beklagande och uppmuntran, men det var skrifvet försåtligt och
afskrämmande och prägladt af en fariseism som var både ömklig och veder-
värdig.

Sådan är denne herre, kotterikritikens * sublimaste representant.
En tidningsman som få,
En kritiker som ingen.

Nu adjö med honom.

En annan nyhet för säsongen har varit Dramatiska tea-
terns »Stål och flinta», komedi i 3 akter af Frans Hedberg.
Undantagsvis skall jag lemna en redogörelse för styckets in-
nehåll:

Hufvudmotivet är en konflikt mellan fader och son, som tillika skola
föreställas representera tvenne verldsåskådningar. Sonen är 23 år, kommer
efter aflagd fil. kandidatexamen hem sjelfva julafton. Han är stålet. Fadern,
en hedersman af gammaldags typ, är hetlefrad öfver all måtta och repre-
senterar flintan. Sonen börjar snart sagdt genast efter hemkomsten locka
fram gnistor, ibland riktigt stora gnistor. I första akten, eller på sjelfva
julaftonen lockar sonen fram gnistorna genom att svära — hvilket fadern
för sin del också kan göra —, genom att begära fram konjak — hvilken
dryck fadern ibland använder, fastän, ehuru norrländing, enligt uppgift en-
dast mot reumatism — samt till sist genom att — med en alldeles osan-
nolik hänsynslöshet för faderns och familjens naturligtvis af honom kända
tycken — börja orda om sitt ledamotskap i fritänkareföreningar och radikala
klubbar samt diskussionsämnena derstädes. En första stora explosion hotar,
men lyckligtvis staplar gamla mormor, som, i likhet med oldmor i »Leo-
narda», har att fungera som det sunda förnuftets språkrör, in till försvar
för den hotade julfriden. Julfridens bevarande kan också anses vara pje-
sens grundtema. Denna gång räddas julfriden genom att mormor sätter sig
i sin länstol och börjar berätta en from julsaga om gossen, som höll på
att gå vilse på sjelfva julafton. Den unge mannen, som i början af akten
bland andra prof på en föga trolig och af förf, oförklarad glömska haft
svårt att erinra sig gamla mormor, hvars gullgosse han ändå var, vaknar
nu till besinning och lägger sig vid hennes fötter med hufvudet i hennes knä.
Under sagan en andaktsfull tablå med de öfriga i akten deltagande på
ett lämpligt, älskligt sätt placerade kring länstolen, och med denna på kvin-
nosjälar mest anlagda godtköpseflekt faller ridån för första akten, der bland
andra goda saker det för förf, ingalunda sällsporda effektmedlet med »möen
mad och god mad» spelar en, åtminstone hvad tidsutdrägten beträffar, inga-

* Ett riktigt färskt prof förekommer i nrt för d. 29 okt., då på det
mest intensiva sätt puffas för ögonstenen bland landsortssällskap, icke blott
för hvad sällskapet i en ganska olika skepnad fordom gjort, utan ock för
hvad det — komme att göra, och för det ändamål lofordas t. o. m. en
pjes, som kompetent kritik förklarat vära rent nonsens.

»Fadren» ? Rec. måtte då haft något starkare nerver, eller ock ville han
inte i förra fallet och tordes inte i senare fallet vara lika ömtålig.
815

lunda obetydande roll. Dessutom ha redan der förekommmit långa diskus-
sioner om utsträckningen af barnens skyldighet att lyda. I andra akten fort-
sätter sonen sin upprörande, gudlösa vandel genom att ej gå i julottan och
i stället ligga inemot kl. 12 på f. m. och dricka kaffet på sängen samt se-
dan inför modern och en ung flicka hålla långa, men temligen ytliga ut-
läggningar öfver hvarjehanda abstrakta, radikala texter, önska att luften
måtte komma att sjuda af vilda, omogna idéer, som skulle verka väckande.
Han varnas och ombedes att visa undfallenhet samt att besinna, att hvad
som för honom är frisk luft kan för de gamla vara korsdrag. Tyvärr råkar
fadern få höra ett och annat ord och nu blir det rakt etterbefängdt; båda-
deras sinnen komma i häftig svallning med ty åtföljande långa deklama-
tioner, och när fadern får höra att sonen ej vill ta licentiaten, utan —
o sjufaldt ve ! — bli tidningsskrifvare, håller den kära julefriden på att
ohjelpligt förintas. Ett med sjelfva pjesen föga sammanhängande motiv
om en inringad björn, som för julfridens skull författaren låter lefva öfver
till fjerdedagen, tillgriper sonen i förhoppning att det skulle vara lika effek-
tivt medel som gamla mormor och julsagan i första akten, men det förslår
inte alls. Konflikterna voro alldeles för skyhögt upptornade, och man satt
hvart ögonblick i orolig väntan på den afgörande explosionen. Unga herrn hade
innan dessa stora scener emellertid passat på att förklara sig för en ung flicka,
som han påstås ha länge svärmat för, ehuru han i första akten och äfven
i början af den andra visade henne en ganska stor kallsinnighet. Nu finner
auktor intet geschwindtare och verksammare medel att återföra frid och en-
drägt, än att skicka sonen och den unga flickan, som lofvat följa den unga
publicistadepten i nöd och lust, ut på en skridskofärd, hvarunder han stop-
par åtminstone kandidaten, då han sökte rädda en pojke från att drunkna
— jag mins inte riktigt om flickan fick följa med — ner i en vak. En
pojke kommer hem till de gamla och berättar olyckshändelsen ; men gubben
ger sig ändå ganska rundlig tid att ta fram konjaksbuteljen för att veder-
kvicka sonen med en extra konjak och säga till om en häst samt helt om-
ständligt utfråga pojken. Under tiden har dock förf, låtit styra om det
vederbörliga upplockandet ur vaken utan egentliga sviter. Faderns och so-
nens hjertan mjukna upp och efter litet prut och motsträfvighet från faderns
sida förlikar han sig med den hemska tanken på sonens framtida skrifveri
och ger honom tillstånd att egna sig åt det synnerligen afundsvärda för-
fattareyrket. Disharmonien mellan de förut så oförenliga grundåskådnin-
garna är helt lusteligen och gladeligen bilagd — tills härnäst.

Såsom redan af denna redogörelse torde framgå, har
förf, med temligen lätt hand gått öfver fordringen på en icke
alltför ytlig, utan logisk och naturlig utveckling af hand-
ling och karaktärer, och synas dessa hänsyn fått stå tillbaka
för hvad som kunde väntas behagligare tilltala den föga for-
dringsfulla publiken. Dertill var stycket allt betydligt lång-
draget. Men vid sidan af dessa brister och olägenheter funnos
dock hvarjehanda sympatiska egenskaper. Det var först och
främst den naturliga dialogen, något som oftast utmärker förf.,
vidare den goda familjeinteriören och hemprägeln i första ak-
ten, äfvensom de välgjorda teckningarna af fadern och hans
hustru. Och likaledes bör man hålla förf, räkning dels för
816

hans lilla roliga, af Vårt Land hårdt gisslade, skämt med vördig
presterskapet, och dels i synnerhet för att han, ehuru sjelf
tillhörande en äldre generation, dock i pjesen lät äfven de
unga bli tillförsäkrade om sin behöriga andel af publikens
sympatier. — Spelet var på de allra flesta händer mycket
godt och det hela gick med en omsorg och jämnhet, som
man skulle önskat återfinna vid andra af teaterns program.
Bland de spelande är att erinra sig först och sist hr Hill-
bergs präktiga jägmästaretyp, bland de andra fröknarne Klef-
berg och Åhlander, hrr Bæckstrôra (en i synnerhet till maske-
ringen dråplig bondkaplan), Törnqvist och Hamrin m. fl. Fru
Bosin gjorde flera erkännansvärda bemödanden såsom gamla
mormor, men förutom masken fick hon inte en riktigt illuso-
risk ålderdomlighet, särskildt hvad talet beträffar. — Program-
met utfyldes en tid af en fransk fars, »Villa till salu», visser-
ligen obetydlig, men som kunnat gjorts mycket rolig, om de
spelande, i synnerhet fruntimren, haft något bättre förstånd på
den saken, mera saft och yster fantasi.

Bland teaterns öfriga program vill jag begagna tillfället
att något sysselsätta mig med ett par, tre stycken af dess re-
priser. 1 en tidskrift, med dess begränsade utgifningstider
och dess icke minst i följd af den på alla områden rika ma-
nuskripttillströmningen relativt knappt tilltagna utrymme, är icke
en anmälare i samma belägenhet som anmälaren i en stor tidning,
hvilken gemenligen kan, om han endast sjelf önskar eller ides,
en eller flera följande gånger återupptaga till behandling hvad
som ej kunde komma med första gången. Derför får man i
en tidskrift mången gång låta udda vara jämt, både då det
gäller att redogöra för en pjes eller spel, både i fråga om
beröm eller klander.^—I afseende på »Det nya systemet» torde
ett ingående på sjelfva stycket kunna ske ytterst knapphändigt
eller t. o. m. helt och hållet underlåtas, då en hvar med anspråk
på någon literär bildning ej gerna får antas vara okunnig om
detta väckande stycke, som det alltid är en verklig njutning att
läsa och se. Att det å Dramatiska teatern går så bra, beror i
främsta rummet på hrr Hillberg och Fredrikson. Ej glömmer
man lätt den förre i flera djupt gripande scener samt den se-
nare i synnerhet i den präktiga scenen med nattvardsförbe-
redelsen, om ock hans spel då ibland väl ändå var bra starkt
anlagdt på applådknipningar. Redan första gången anmärkte
jag, att fru Bosin, oaktadt öfriga förtjenster, ej kunde riktigt
få fram det verkligt rörande och sant känsliga, som fins hos
817

modern. Denna gång tycktes hon mig chargera och sträfva
efter att låta fjolligheten och löjligheten breda ut sig öfver
rimlighetens och den goda smakens gränser. Fröken Klefberg
hade öfvertagit fru H. Kinmansons roll, tant Ole, gjorde den,
som allt hvad hon gör, vårdadt och naturligt, men det var
ändå icke på långt när den riktiga tant Ole; hon var både
för litet katig af sig och för litet saftig och komisk. I frö-
ken Sandells hand blef Karen åtminstone hvad hon skulle
bli, men icke varit förut, nämligen en ung kvinna, icke något
barn, men trots enskilda fina och intelligenta drag kunde hon
ändå icke letnna denna svåra, af förf, något dunkelt tecknade
roll fullt klar och lefvande ifrån sig. Hr Personne har i
pjesen sedan gammalt en mindre betydande roll, som han ut-
för på ett för sitt vanligaste spelmanér tämligen karaktäristiskt
sätt, d. v. s. med sina egendomliga svängningar och rörelser
på kroppen. Då jag ju genast har att gå in på »Sällskap
der man har tråkigt», der hr Personne är Bellac, men hvilken!
— en Bellac ytterst obehaglig och svår att beskåda och
höra — i synnerhet det första —, kan jag gerna med samma
tillåta mig att allmännare karakterisera hr P:s sedvanligaste spel-
sätt. Vid somliga tillfällen kan han ju vara både rolig och icke
så illa, men understundom är han ytterst befängd och nästan
alltid är han en imitation af någon annan. När han skall
vara liflig på scenen — och det vill han gerna — handterar
han sin kropp på sådant sätt, att man nästan kunde tro det
vara fråga om specimen för anställning vid någon annan sorts
konstanstalt. Hvar han nu fått sina egendomliga, slankiga
och lediga kroppsrörelser ifrån, kan jag naturligtvis ej fullt be-
stämdt säga, men det vill nästan synas, som om de liksom hvar-
jehanda annat af hans konstnärsskap ytterst äro försök att taga
efter hr Fredrikson, hvars rörelser ju äro temligen egendom-
liga och icke de allra vackraste, fastän man dels är van vid
dem och dels kan och bör glömma dem för det utmärkta som
det oaktadt presteras. Som artist betraktad kan hr Personne
förliknas med de der gamla hederliga palimpsesterna, hvil-
ka, om de skrapas här och hvar, visa sig fortplanta min-
net af diverse auktorer. Hr P. tyckes vara af mycket böjligt
och användbart material, ty hos honom är det inte en enda,
utan flera som gå igen: hrr Fredrikson, Hedin och Almlöf
samt, såsom jag utvecklar här nedan, äfven andra. — I Pail-
lerons »Sällskap etc.» var han som sagdt svår. Bellac säges
ju ha till förebild den på sin tid af de parisiska verldsda-
818

merna vanvettigt beundrade och gouterade filosofen Caro. En
förf, benämner denne Caro en mild epikuré, en hysterisk filo-
sof, en sliskigt småleende salongsretor, som hufvudsakligen an-
rättat sina utpyntade, glatta, honungsklibbiga föredrag för en
ytlig, på snask begifven dampublik. Man skall väl kunna före-
ställa sig honom som en insinuant person, som icke blott
genom sina fraser, utan ock genom sitt utseende och sin habila
stämma kan bli fängslande och modern för en massa verlds-
damer. Nu påminde visserligen den Bellac’ska beundrarinne-
skaran på Dramatiska teatern om allt annat än verldsdamer
och finfina salonger, men det är ingen ursäkt att låta Bellac
utmärka sig egentligen genom en massa konstiga rörelser och
svängningar med kropp och armar samt skroderande, som allt
kanske passar bättre i någon bourgeois-uppkomlings balsalong
i Stockholm. Men att vara fin eller att bemöda sig om att
genom ett omsorgsfullt detaljeradt, stillsamt och beherskadt
spel vinna afsedd effekt, är något som ej tyckes riktigt ligga för
denne artist. — Paillerons pjes är nu lyckligtvis i och för sig så
rolig, att man kan se den med nöje trots den Bellac och i
viss mån den hertiginna som nu presterades. Och några anmärk-
ningar träffa icke hr Fredriksons underprefekt eller fru Fahl-
man, som utförde sin föga tacksamma roll fint och vårdadt,
och väl knappast hr Thegerström och fru Hartman, etc. Frö-
ken Sandell var nu Suzanne, och verkade ej ysterheten i bör-
jan fullt naturlig, var hon sedermera desto utmärktare, sär-
skildt då kärleken vaknade till lif och bröt fram. — Det skall
vara svårt att finna någon aktör, som man så snart kan utan-
till, som hr Palme, och det förefaller som om han antingen
inte skulle orka med eller bry sig om den intellektuella an-
strängning, som är förbunden med försök att individualisera
en uppgift. — Fru Bosin skulle vara »1’esprit, le bon sens ai-
guisé, la gaîté ouverte», men inte var hon det; och hon skulle
i all- denna pedanteriets och tillgjordhetens verld införa en
vederkvickande fläkt från det gamla, friska, pikanta gauloise-
riets dagar, men inte blef det någonting af. Hon var torr
och föga uppmuntrande, talade konstladt, och af »romanesk-
heten vid 6o års ålder» fanns intet spår annat än i rollens
ord. — Fröken Zetterberg hade försett Lucy med en stark engelsk
brytning, som onekligen kan anses vara motiverad, men drefs
till den grad, att den verkade tröttande. — Att en sådan
figur, som den hr Grips spiritualitet utfunderat, får visa sig
819

fortfarande i en salongsscen, kan icke annat än väcka den
högsta förvåning och ett bestämdt ogillande.

På allvar kan väl icke mången vilja intala sig sjelf och
andra, att det var med synnerligen förlig vind som repri-
sen af »Mycket väsen för ingenting» nyligen seglade
fram öfver denna scen. Hade inte Hr Fredrikson, fru
Fahlman och de båda rättstjenarne funnits, hade alltsammans
gått i kvaf. Nu bogserade det sig någorlunda fram, men det
vill synas som om äfven de båda förstnämnda, i sina bemö-
danden att hålla det hela någorlunda uppe, sjelfva drogos nå-
got ner. Det var en representation, som lände de dirigerande
och hela associationen för resten till föga heder, och bäst hade
varit att hela försöket varit ogjordt, då man inte vinnläde sig
med större ifver om utgången. Icke kunde man der spåra
den aktning och det intresse, som icke blott ett dylikt oför-
gängligt och ungdornsfriskt mästerverk eger oafvisliga anspråk
på, utan som rent af ha att göra sig gällande vid återgif-
vandet af hvarje som helst stycke, hvars upptagande beslutits.
Öfver detta stycke skall, hvad spelet beträffar, hvila en stämning
af lefnadslustig ungdomskänsla, muntert lynne och spelande
kvickhet, hvilken stämning sedan reagerar på åskådarne och
för dem förvandlar representationen till en verklig högtid af
glad njutning. I stället låg öfver scenen en tryckande atmos-
fer af liknöjdhet och dåsighet, som kanske tog sitt bjärtaste
och mest koncentrerade uttryck i vigselscenen, och hvarmed
vårdslösheten i iscensättning och uppsättning samt den oför-
svarligt slarfviga instuderingen på somliga håll af sjelfva ord-
läxan fullständigt harmonierade. På knappt någon annan
härvarande teater skulle det i detta senare hänseende — rol-
lernas memorering — tillåtits i vigtiga roller framsläppa några
så ofärdiga herrar som hrr Törnqvist och Hartman. Och när
man ser huru lugnt arbetet vid denna teater — att döma efter
de gamla programmen — kunnat bedrifvas, finner man ett
dylikt förbiseende desto oursäktligare och nedslående. Det var
ock ganska karaktäristiskt att se med hvilket lugn de båda nyss-
nämnda herrarna, när de, hvilket icke sällan hände, stakade sig
i sina i regeln ganska säfligt framsagda roller, utan vidare
togo om igen det af sufflören upprepade stycket. Och hvad
deras spel beträffar, så var det i korthet sagdt långt under
medelmåttan, Det fans ett uttryck i pjesen om att talet gick
på kryckor, och man kunde verkligen vara frestad tillämpa
det uttrycket både på deras spel och tal. Och de skulle båda
820

vara raska och lifliga ungdomar och äfven de genast redo att
munhuggas; Claudio (hr Hartman) skulle derjämte föreställa en
ung man, som i krig utfört ett lejons bedrifter och som nu
under en del af pjesen gick som svärmisk älskare,— Det hade
då bestämdt varit bättre att låta hr Skånberg, hvilken, fastän
nybörjare, eger en god hållning och dessutom är utrustad med
en präktig organ samt hvars anlag nästan synas mindre passa
för moderna, borgerliga komedier, försöka sig i en uppgift
sådan som denna. När han ansetts böra engageras, borde han
ock användas. — Bland de öfriga föreföll icke heller hr Elm-
lund så ovanligt intresserad af sin uppgift. Hero represente-
rar visserligen den tysta, tillbakadragna kvinligheten, i motsats
till den frimodiga, stridslystna, uppsluppna Beatrice, från hvil-
ken det sprakar af skämt och hvassa, infall, men äfven hon
är ett barn af sin glada tid och kan äfven för sin del an-
vända sin tunga och saknar visst inte sinne för ett godt
skämt, men genom fröken Zetterbergs behandling blef hon en gråt-
mild, tråkig och jämmerlig företeelse, om frk. Z. ock tycktes rätt
intresserad af sin uppgift. — Hr Personne representerade det
ondas princip, var förste och högste bof i stycket. Han age-
rade i sin tämligen korta roll på ett sådant sätt, att han skulle
varit som klippt och skuren för att göra furore i den tiden,
då man ute i undangömdare landsortsstäder spelte förfärliga
röfvartragedier. I denna roll hade han naturligtvis intet bruk
för sina Hedinska, Almlöfska eller Fredriksonska spelmanér,
utan hade måst af reminiscenser af hr Hillbergs tragiska sätt
att tala och framför allt af den Willmanska mefistotypen laga
i hop en högst bofaktig figur. Man skulle i synnerhet se honom,
när han på sitt särskilda sätt lade armarne i kors öfver brö-
stet och spännande ut sina stora, stora, fasligt rullande ögon,
drog och halade i sina långa, långa mustacher eller ock, så-
som vid vigselakten, gömde hakan i handen. — Ljuspunkter
funnos dock, såsom redan är antydt. Af gammalt är Bene-
dikts roll känd och skattad såsom en af hr Fredriksons för-
nämsta roller, en roll som verkligen gör skäl för benämningen
»glansroll», i ty att han deri rent af glänser genom sin rent
af öfverdådiga behandling af repliken. Och äfven nu var det
fröjd att höra honom, om ock, ifall man vill vara fullt upp-
riktig, det, såsom å annat håll redan påpekats, hade insmugit
sig något ålderdomligt ' och blaseradt i hans spel. Men det
förefaller troligt att det gamla goda humöret nog tagit ut
sin rätt, om icke nyss antydda ogynnsamma förhållanden egt
821

rum. Om fru Fahlman finge tillfälle att mera spela sig in i
rollen och derigenom blefve något lättare och raskare, skulle
hennes Beatrice antagligen bli förträfflig, och om den visser-
ligen icke skulle kunna uttränga minnet af fru Ulffs Beatrice,
dock intaga en respektabel och värderad plats vid sidan.
Men i alla händelser var hennes återgifvande redan nu egnadt
att visa till hvilken verklig nytta hon kan vara vid en teater,
som förstår och vill pröfva hennes krafter på fordrande upp-
gifter och ej af kotterihänsyn eller andra obehöriga' beve-
kelsegrunder skickar af henne bland reserven. I sin ståtliga,
om ock något för yppiga gestalt, sitt utseende och framför
allt i sin utmärkt välljudande organ eger hon ju yttre förut-
sättningar, som de allra flesta af denna teaters nuvarande kvin-
liga artister — ja, hvad organen beträffar alla — kunde ha
skäl att önska sig. Och hvad de inre förutsättningarna angå,
torde nog dessa också godt kunna mäta sig med de flesta
andras, som periodvis höra till de mera gynnade. Och de
lärorika åren vid Nya teatern äro ock icke häller att för-
glömma som ett stort plus för henne. Hon var hurtig och
rättfram här i rollen, och när man besinnar hvilket slag af
Shakespeares kvinnotyper Beatrice tillhör, inser man huru för-
träffligt hennes yttre figur lämpade sig derför. Schlick karak-
teriserar i sitt arbete om S. dessa kvinnotyper bland annat
såsom liknande den venetianska målarekonstens yppiga skön-
heter, de stå ej längre på öfvergången från barnaåren, deras
barm sväller af kraft, alla deras former äro mjuka och har-
moniska, men icke vekliga. — I det dråpliga och kosteliga
rättstjenareparet hade nu hr Bæckstrôm ryckt in och stälde
sig värdigt vid sidan af hr Norrbys af gammalt kända och
uppskattade typ. —

Upptagandet och det ganska respektabla återgifvandet först
och främst af Strindbergs »Fadren» och äfven af »Otello»,
måste alltid räknas till stor förtjenst för den association, som
förra året innehade Nja teatern, numera Svenska teatern, och
egnadt att öfverskyla hvarjehanda missgrepp. Men i alla
händelser var dock tämligen tydligt, att truppen behöfde dels
en literärt och artistiskt omsorgsfullare ledning och dels att
sofras och förstärkas. För våra teaterförhållaaden i deras hel-
het var det ocb af största vigt, att en sådan kraft som hr L.
Josephson ej finge någon längre tid ligga oanvändbar. Med
alla sina egenheter intar han obestridligen en af de allra för-
nämsta, måhända förnämsta hedersplatsen bland det lilla, ack så
822

lilla fåtalet af nu lefvande aktiva eller passiva teaterdirektörer
här i landet, hvilka ined verkligt allvar, sakkunskap och in-
tresse och högre sträfvanden omfatta detta yrke, hvarförutom
han ock eger en energi, som icke af alla motgångar och
utståndna bekymmer låtit slå sig till marken, utan har
en exempellös tåga i sig. Och sedan Nya teaterns affä-
rer arrangerats, stod han ånyo beredd till ihärdigt ar-
bete. Huru sedan emellertid det i början tillämpade, på
associationsprincipen bygda systemet upphört med anledning
af hr Hjertstedts anbud och denne senare öfvertagit sjelfva
teaterföretaget, är bekant. Under vissa förulsättningar synes
mig detta arrangemang mera tilltalande. Namnet Hjertstedt
har snart sagdt aldrig förekommit i mina teaterartiklar, utan
att dervid vara försatt med en viss polemisk bismak. Hufvud-
anledningen dertill var som bekant min bestämda åsigt om
det principielt oriktiga af det dåvarande regementets män att
utan något som hälst föregående kompetensprof, egentligen
endast på grund af personliga sympatier, befordra honom till
en ställning, till en stor del motsvarande den, hvarpå hvarken
hr Fredrikson eller hr Lindberg varit vederbörande till lags.
Men då orsaken är undanröjd, upphör verkan, och så äfven i
detta fall. Och på hr Hjertstedts nuvarande plats tror jag
att han, såsom utrustad med vissa egenskaper, kan under vissa
förutsättningar göra nytta. Hans obestridliga energi, tilltagsen-
het och ärelystnad kunna bli till mera nytta om de användas
på återupptagande af Svenska teaterns goda traditioner och dess
nyttiga och för vårt teaterlif maktpåliggande uppgift, än då
det var fråga om att stötta under det gamla fallfärdiga och
skadliga systemet vid kgl. teatrarna, och i det afseendet in-
lade han onekligen ett stort nit, kanske större än deras, af
hvilka det varit mest att vänta. Nu blir det för honom na-
turligtvis en ambitionssak att visa, att han inte är så bort-
kommen och verkligen vill och kan göra något af värde. Det
stöd han har att påräkna af hr Josephsons erfarenhet och ar-
betsförmåga är en mycket betydelsefull faktor. Och en annan
faktor, som inte precis torde vara att underskatta, är hans
ungdom, då ju de flesta andra nuvarande teaterledare kretsa
kring det betydelsefulla femtiotalet. Svenska teaterns reper-
toar måste naturligtvis vara af ganska eklektisk natur, det sä-
ger sig sjelft. Hvartåt hr H:s egen smak lutar har han ännu
inte kunnat visa, men han skulle göra nytta, om han icke un-
derläte att småningom vänja publiken — och kritiken för re-
823

sten — vid den moderna riktning, som benämnes den natura-
listiska, n. b. i ordets literära betydelse och ej i den, hvari
en okunnig och ytlig jargon brukar fatta det. Der funnes flere
pjeser af värde oeh originalitetens intresse och icke af den
gamla schablonen att hämta, och han skulle nog få ha den
genren mer för sig. Hvarmed han behöfde vara försedd
är, förutom nödvändigt rörelsekapital, en förmåga af uthållig-
het och nya initiativ, ty ehuru Sv. teaterns nuvarande trupp
är ganska respektabel och teatern eger hvad de andra icke
ega, eller en verklig sakkunnig instruktör, hvarigenom in-
öfningen af en ' pjes ofta får en prägel af omsorg och jämn-
het, som ej alltid återfinnes på mera pretentiösa håll, kom-
mer det nog kräfvas åtskilliga upprepade försök, innan tea-
tern slår sig igenom och tillkämpar sig behöfligt erkännande
och artistiskt tryggad position hos vår publik, som gemenligen
är ganska konservativ i hvad den en gång fått för sig, både
till ondo och godo. — Af teaterns öfriga program kräfver en
ny svensk originalpjes något utförligare omnämnande. Helt
hastigt måste jag dock förbigå de andra, bland hvilka både
»Birger och hans ätt» och »Mäster Smith», ehuru gammal-
modig, dock inom hvar sin genre äro representativa och myc-
ket spelbara, i synnerhet det förstnämda stycket. — Att de
tyska possernas tid är förbi — och väl är det — visas bland
mycket annat äfven af »Fröken Räfs» korta lifslängd. Detta
stycke var visst icke af värdelösare eller tråkigare beskaffen-
het än en hel mängd andra dylika, som under andra förhål-
landen gjort lycka. I denna pjes gjorde fru Lundberg, f
Malmgren, sitt återinträde vid en hufvudstadsscen. I likhet
med sin man torde hon haft nytta af sin flyttning från Söder,
der hon i några år spelade en hel mängd unga flickor. Hen-
nes spel var der i regeln ganska näpet och behagligt att åse,
men det var ändå i detsamma något litet cirkladt och sippt
och man liksom kände på sig att hon icke kunde riktigt
släppa löst. Huruvida hon lyckats öfvervinna detta är ännu
omöjligt att säga, men vistelsen i Göteborg har ytterst an-
tagligt varit till nytta, då hon der dels fått försöka sig i nå-
gon annan repertoar -— deribland ett par af fru Hartmans
här återgifna uppgifter — och dels äfven ibland haft det tvif-
velsutan ganska lärorika tillfället att spela mot hr Fredrikson,
De antydda försöken i en allvarligare repertoar slogo visserli-
gen icke alltid ut till Göteborgskritikens fulla belåtenhet, men
voro i alla händelser som sagdt antagligen nyttiga. I »Fröken
824

Räf» var hennes spel ganska vinnande och anslående, kanske
något sjelfsäkert, och teatern synes i henne ha vunnit en god
tillökning.

Synnerligen intressanta vid denna teater ha varit två ovan-
ligt lyckade debuter, den ena af hr Ekelund i »Birger etc.»
och den andra af fröken Grund i »Syrsan». Fel vore visser-
ligen ganska lätt att anföra, men totalintrycket var så öfver-
vägande gynnsamt oeh glädjande, till synnerlig heder för dem
sjelfva och den nitiska instruktören. Båda egde den aldrig
nog högt uppskattade förmånen af en vacker, naturlig organ
och såväl i denna som i minspelet lades i dagen en förmåga
af naturlig känsla och god uppfattning, som verkade ovanligt
sympatiskt. Fröken Grund egde dessutom ett mycket fördel-
aktigt utseende med vackra, uttrycksfulla ögon. Hr Ekelund
hai- sedan visat sig rätt användbar som komiker, om ock
något torr och helt naturligt i behof af ytterligare rutin. För
bådas utveckling bör vistelsen vid denna teater, med rikt till-
fälle till arbete och ledning vara af stor nytta, så mycket mer
som naturligtvis hr Josephson kommer att ställa sig till efter-
rättelse sin i skrift utalade mening (jfr D. Kr. marshäftet i år)
om vådan att utsätta unga krafter för ett slags drifhusutveck-
ling, genom att kasta på dem stora roller, hvilka förutsätta
hos artisten sjelf en mognare karaktär och större bildning och
lifserfarenhet, än det kan fordras af helt unga personer att ha
hunnit förvärfva. Det är dock ingalunda någon ovanlig skötesynd
hos instruktörer att tro, att öfver deras elever har konstens
heliga anda särskildt utgjutit sig och gjort dem dugliga till allt
möjligt, och de förväxla lätt verkliga anlag med lusten och
förmågan att som mjukt vax i stort som smått forma sig efter
och gjuta sig in i instruktörens uppfattning af rollen. För
stunden kunna nog då helt uppseendeväckande resultat åstad-
kommas, men nyttan för framtiden är problematisk. Stommen,
sjelfva byggnadsgrunden måste ju vara den spelandes eget verk.

Sista programmet, »Snygga gossar», är en mycket rolig
fars, der hr Holmqvist är oemotståndligt rolig, men de andra
icke fullt tillfredsställande, dock utan att effekten af pjesen
i större mån lider deraf.

Fröken Emelie LumEergs pjes »Mostrar» bär fullstän-
digt syn för sagen att ursprungligen ha tillkommit under fru
Hartmans auspicier och i syfte att bereda henne en ny bravur-
roll. Förhållandena ha emellertid gjort, att pjesen till sist ham-
nat vid Svenska teatern och att i stället för fru H. det blef
825

fru Lundberg som fick hösta in applåderna och bifallsskratten,
och att döma efter premièren synes knappast troligt att dessa
kunnat vara kraftigare om de gält sjelfva fru H. Men i alla
händelser och ehuru pjesen är skrifven med mycken stor ta-
lang, känner man sig nästan hågad att lyckönska fru H. till
omändringen. I följd af publikens tanklöshet och hennes egen
svaghet och de styrandes slappa oförstånd har ju fru H:s ur-
sprungligen så friska och löftesrika talang, som vore värd ett
vida bättre öde, alldeles för ofta på det oförsvarligaste ödslats
bort på uppgifter, der kvintessensen är att framställa en ung
flicka i eller omkring slynåldern med språk och fasoner som
påminna om gator och gränder. För min personliga del är
jag så innerligt led på hela genren, att skall man nödvändig-
vis ha i sig den fortfarande, jag nästan skulle föredraga den
omväxling som ett personombyte alltid bereder, om det ock der-
vid mest blefve fråga om kopiering af originalet och fastän
fru H. skulle göra rollen bättre och glädtigheten hos henne
komma friskare fram. För resten kan man ju måhända hop-
pas att derigenom skall till bättre uppgifter räddas fru H:s
talang med dess fond af godt humör och friskt lynne. Och
ehuru jag visst inte visat mig vara någon varmare beundrare
af fru H:s artistskap, sådant som det ibland gestaltar sig,
tror jag dock att det är vida angelägnare att taga vara på
detsamma än på fru Lundbergs rätt täcka och smånäpna ta-
lang, som, med all hennes scensäkerhet och mycket fördel-
aktiga apparition, hittills åtminstone förefallit mig mera som
rutin än något egentligen, ursprungligt och individuelt.

Det vill synas, som om bemödandet att skapa en bravur-
roll i den antydda genren till den grad upptagit förf., att hon
ej kommit att egna egentlig uppmärksamhet äfven åt andra
omständigheter icke utan sin stora vigt, t. ex. åt hvad som
fordrats för att ge hela pjesen en verklig karaktär och håll-
ning. Man har svårt för att tro, att förf, verkligen afsett att
i denna pjes slå ett slag för de oäkta barnens sorgliga och
ofta orättvisa ställning. Snarast vill det se ut, som om hon
med ofvannämnda för författarinneambitionen tämligen ned-
sättande hufvudsyfte egentligen endast velat förena bisyftet att
få säga sitt eget kön några oartigheter för den fördomsfull-
het,tillgjordhet och hyckleri, som ofta utmärka detsamma, oartig-
heter som kulminera i flickans cyniska slutreplik om att det
fins nog en hel mängd mostrar, som inte äro en bit bättre än
pjesens, d. v. s. att fastän ogifta och af bättre samhällsställ-
tfr Dagens Krönika. VIII. 9—10.	53
82G

ning ha födt barn i hemlighet. Idén med förkunnandet af
detta antagligen fullt obestridliga faktum kan jag ej fatta, så-
dan som pjesen nu är. En pjes må gerna vara i betydlig
mån hvad man kallai’ rå och cynisk eller befatta sig äfven
med de allra ömtåligaste förhållanden i lifvet, men då bör
ock derbakom kunna spåras att förf, velat fullfölja något all-
varligt syfte med sin framställning och bemödat sig att teckna
lifvet nyktert och ärligt. Men att göra några af lifvets all-
varligare och sorgligare skuggsidor till ämne för fars och gyckel
är mindre sympatiskt eller finkänsligt. Dylika skuggsidor böra
äfven dragas fram i rätt tid på scenen, och t. ex. fru Edgren
har somligstädes i »Hur rnan gör godt» visat att sådant kan
gå för sig, utan att verka rått eller overkligt. Några af per-
sonerna i »Mostrar» äro tecknade på ett karaktäristiskt och
lefvande, om ock onödigt och öfverdrifvet osympatiskt sätt,
och om ett eller annat osannolikt eller oförklaradt drag der-
vid insmugits, har det väl skett för att pjeseffekten skulle göra
sig bättre. Hvad den unga flickan angår, är hon dock till den
grad teaterfigur och så litet en trogen verklighetsbild, som man
gerna kan tänka. Hon påstås ha vuxit upp i den sämsta omgifning
och lefvat som en riktig ränstensunge utan aning till upp-
fostran. Men i sjelfva verket måtte det endast ha varit ett in-
termittent ränstenslif. Ena stunden är hon snarast en betyd-
ligt sjelfsvåldig skolflicka, som inhemtat vissa gatpojksaktiga
fasoner och som ibland har riktigt barnsliga tycken och in-
tressen. Ögonblicket derpå kan hon visa sig som en öfver
samhällets orättvisor och skuggsidor ovanligt reflekterande ung
kvinna med smak och förmåga för långa- sociala tal. Den
unga löjtnanten är delvis väl tecknad, men nog behöfde hans
hastigt påkomna och märkvärdigt nog sedan af intet rubbade för-
tjusning göras sannolikare. Hvari förfts talang egentligen fram-
träder är i replikerna, som ofta äro både roliga och träffande.

Utförandet var på alla händer öfvervägande godt. In-
tressantast var måhända att lägga märke till den verkligt in-
dividuella bild fru Stenfelt kunnat forma af den ena mostern,
det pjollriga, virriga kräket, och detta var desto beaktansvärdare,
som hennes egentliga styrka är af helt annat slag och enstaka
försök på mera allvarliga områden hittills icke slagit väl ut.
Eru Littmark var som Stafva inne på ett fält der hon, liksom
fröken Ählander vid Dramatiska teatern, allra bäst passar, och
der hon flera gånger förut gjort många förträffliga typer, och
nu var hon helt enkelt bra. Fru Juhlin och hr och fru Se-
827

lander lyckades äfvenledes väl. Hr Ohlsson var bra i mycket,
men hade bort i den af förf, temligen rått gjorda »afslöjnings»-
scenen af modern söka i tal och spel dämpa det obehagliga
intrycket. Totalintrycket hade äfven vunnit på, om fru Lund-
berg ibland modererat något och särskildt i sin röst inlagt nå-
gon mindre skärpa. Uti all skådespelarkonst är naturligtvis efter-
härmningsförmågan en vigtig faktor. Men den torde vara be-
rättigad endast för så vida den hemtar sina förebilder ute i
det verkliga lifvet och ej då den är en imitation af hvad en
annan scenisk artist förut gjort. Det torde vara ganska svårt
att uppleta något motsvarande till den imitationsförmåga som
fru Lundberg lade i dagen beträffande denna rolls ogenerade
partier. Det var nämligen fru Hartman upp i dagen. 1 ar-
tikulerade och oartikulerade ljud, i grimaser och flin, i hopp-
ningar framför spegeln eller upp i soffan eller på bordet, i
nickningar, hufvudböjningar och rörelser med fingrarna, i sva-
rens näbbighet och bångmålsordens betoning etc. etc. var det
rent ut sagdt en förvillande likhet med fru Hartmans kända spel-
sätt. Af applådresultaten att döma tycktes det, för att an-
vända en naturvetenskaplig term, verkligen ha varit »förkläd-
nad» och »skyddande likhet». Ehuru fru Lundbergs återgif-
vande af de sentimentala och allvarliga partierna var mera
prägladt af rutin än af verklig känsla och värme och ehuru hen-
nes ansigtsspel då var temligen stelt och ej tillräckligt uttrycksfullt,
så såg jag för min personliga del henne denna gång hällre
der, än i de uppsluppnare, som eljest torde öfvervägande
lämpa sig för hennes naturell, och anledningen dertill var nu
uteslutande den, att fru Hartmans imitationen der icke hade
något spelrum.

Vasateaterns enda dramatiska nyhet för i höst, »Tre
hustrur och en man», kan kortast karaktäriseras såsom synner-
ligen mustig, invecklad och galen, men icke så litet rolig.
Spelet var visserligen icke af någon ovanligare utmärkt be-
skaffenhet, men var åtminstone så pass karaktäristiskt och lif-
ligt, att intrycket icke blef alldeles förstördt. Hr Gründer befann
sig lyckligtvis inne i en rollbransch, der han, oaktadt sin af-
gjorda regress från ståndpunkten af god skådespelare, kan
vara ganska rolig och låta sin olycksaliga omdömeslöshet och
liknöjdhet för hvad som fordras för verklig komik och humor
— ingalunda detsamma som att få en hop okritiskt menni-
skor att gapskratta — göra mindre skada.

Djurgårdsteatern har i sommar varit både lyrisk och
828

dramatisk. Det förra hade den dock ej kunnat, om den ej
fått bistånd af hr och fru Castegrén, och det var verkligen
ett nöje att återse dem, i synnerhet fru C., om man ock
helst sett att det varit i en drägligare och värdefullare operett.
— Motgången, som vederfors Geijerstams fars, »Herrarne
Smith», måste ju till en viss grad anses motiverad, men no-
gare besedt bidrogo väl dertill en god del otur och andra
af förf, oberoende ogynsamma förhållanden. Â ett eller annat
håll har man framhållit felen med en märkbar skärpa och
ifver. Särskildt har man lagt sig vinn om att spåra upp nära
förebilder; den nitälskan har dock understundom varit af den be-
skaffenhet, att man kunnat känna sig frestad att knacka på
den gode upptäckarens eget hufvud och spörja, om icke det-
samma händelsevis nyss spruttit upp ur någon homerisk sömn.
Pjesens hufvudfel synes mig ha legat i en icke tillräckligt sorg-
fällig och tekniskt vårdad utarbetning. Hade förf, nöjt sig
med ett färre antal motiv och pointer och ockrat med dem
han behöll kvar, torde resultatet blifvit bättre. Likaså skulle
han mera vårdat sig om den konsekvensens och samman-
hangets tråd, som hade att löpa genom det hela. Bland de
ogynnsammare, af förf, oberoende omständigheterna var bland
annat dels tiden, dels att icke de spelande kunde tillräckligt
ockra med de tacksamma momenten i sina roller. Hr Sved-
berg, 'som hade hufvudrollen, hade uppenbarligen nedlagt myc-
ken möda och omsorgsfullt utarbetat en karaktäristisk typ,
men olyckan var att hr S. till sitt skaplynne ej alls är så saftig
och rolig som behöfts. Att sjelfva pjesen egde en mycket na-
turlig dialog och aldrig gjorde sig skyldig till sådana svagsint-
heter, som icke bruka vara främmande för en hel mängd im-
porterade, af publiken med god smak mottagna, tyska farser
och lustspel, äro förtjenster, som gerna kunna läggas på minnet.

*

Efterskrift. I denna öfversigts elfte timmes sista kvart
ha här uppförts tvänne märkliga stycken: »Galeotto» å
Dramatiska teatern, »En handske» af det Lindbergska säll-
skapet. Då vår publik, som jag hoppas, väl kan ha mer än
nog af den skandalen att »Öfvermakt» föll så snart, skall
väl »Galeotto» komma att gå så länge, att jag i nästa öfver-
sigt kan återvända till detta storartade, gripande sorgespel.

Nu endast något om spelet. — I detta hänseende hvilar
829

pjesen på tre personer, de båda makarne och den unga skrift-
ställaren, som är hufvudpersonen. Alla dessa tre roller äro
uppgifter värdiga och kräfvande hvar sin stora artist. ■—• Af
de trenne rollinnehafvarne, hrr Hillberg och Palme och fru
Rundberg, är hr Hillberg den enda, hvars konstnärindividu-
alitet är af imponerande slag; de båda andra äro mycket älsk-
värda artister af vanlig medelsort, understundom snarare under
än öfver. Men liksom mottagandet var sådant, att det visar
att den stora publiken verkligen ibland kan bli ryckt med och
förmår uppskatta literära alster af värde, så var dessa båda senates
spel i sin stora helhet en ny bekräftelse på erfarenheten, att
värdefulla uppgifter äro egnade att sporra till ansträng-
ningar och framkalla öfverraskande goda resultat. För hr
Palme slog det dock bäst ut. Båda voro synbarligen intres-
serade och hade nedlagt mycket arbete och fru Rundbergs prest-
ation bar tydliga spår af utanför teatern förvärfvad insigt-
full ledning. Hufvudintresset samlade sig dock kring hr Hill-
berg, som hela tiden var förträfflig, men på sina ställen rent
af mästerlig. I synnerhet sedan i slutet af första akten blodet
började komma i svallning, öfvertog han ledningen. Det var
en glöd och en intensitet i känsloutbrotten, som kunde skaka
och uppröra åskådaren ända i det innersta. Utmärkt maske-
rad, fick han i sitt ansigtspel uttryck, rent af beundransvärdt
karaktäristiska och gripande. Öfverraskande bra var verkligen
som sagdt hr Palme. Intrycket stördes visserligen ibland af hans
gamla olyckliga plastik, fäktandet med armarne och gången, och
rösten är ju ej häller vidare gynsam. Likaså har hans natu-
rell tämligen föga af sydländsk liflighet, och hans uppfatt-
ning håller sig i regeln och höll sig äfven här mest på ytan.
Derför var han mindre tillfredställande, då han hade att verka
genom ett stilla känsligt spel. Scenen i andra akten mellan
honom och Julia gjorde sig ej häller, utan föll till marken.
Ansvaret härför har dock den motspelande att dela. Bäst var
han som sagdt när han fick bryta ut, och i slutakten fick han
understundom en glöd i sitt spel, som ryckte oemotståndligt
med. Hvad den yttre apparitionen beträffar, gaf fru Rundberg
en synnerligen älsklig och behaglig bild af Julia, och äfven i
afseende på spelet i de mindre fordrande partierna, var
hon ganska tillfredsställande. Men ryckte med gjorde hon
egentligen aldrig riktigt. Man har ofta förut i hennes spel
haft svårt att återfinna den rätta resonansbotten och derför
vanligen sjelf setat tämligen oberörd. Detta må ha berott på ett
830

hos henne ännu befintligt mindre naturligt sätt att tala eller
ock af bristande intresse för eller af oförmåga att vare
sig medvetet eller instinktivt tränga djupare in i uppgiften.
Äfven då framstegen varit oförtydbara och mer betydande,
var det gerna något smått och grundt hos henne, särskildt
i fråga om allvarligare och känsligare uppgifter. Och äfven
denna gång blef intrycket i hufvudsak något liknande. Af
sin instruktris hade hon inhämtat en hel mängd af de yttre
konstgrepp, som äro vanliga i sorgespel, och sökte flitigt an-
vända dem så väl i fråga om minspel, hållning och gång och
äfven tal, men det saknades ändock ett något, detta något
som skulle hålla oss i andlös spänning och låta oss känna och lida
med henne. Det skulle vara ett något som angaf tillvaron
hos henne af en underström af verklig värme, ett något som
visade att hon sjelf af den gripande rollen i sitt inre genom-
bäfvades och genomglödgades af en personlig känsla, hvilken
sedan af sig sjelf skulle återstråla i tal och blick. Det var »myc-
ket snält» om man så vill, ett nytt godt framsteg, ett bevis på
flitigt arbete, men, utan att verka störande, var det icke på
långt när tillräckligt, icke hvad en skådespelerska med förmåga
af djupare känsla och karaktärisering skulle kunnat åstadkomma.

— Innan detta tryckes, har frkn Zetterberg börjat alter-
nera i denna roll. Här lade hon i dagen detta något hvarom
jag nyss talat, en känslans inre glöd, sorn stundtals verkade
rent af gripande. Man kunde då, åtminstone var det så fallet
med mig, aflägsna intrycket af allt det ogynsamma som bitit
sig fast vid eller af naturen vidlåder allt hennes sceniska upp-
trädande, glömma bort hennes i synnerhet i vanlig konserva-
tion otillåtligt odrägliga sätt att tala, hennes osympatiska ut-
seende och minspel samt hennes olycksaligt osköna gång och
nästan löjliga staplingar à la tragédienne. Får man frånse
dessa brister, och för en roll torde sådant måhända kunpa ske,
var hvad hon gjorde ibland något verkligt utomordentligt och
vida lofvärdare än de tämligen konstlade framgångarna i Fran-
cillon och andra pjeser. —

Af birollerna gjorde fru Fahlman sin för henne väl min-
dre passande roll vårdadt och med omsorg. Hr Thegerström
— synnerligen litet spansk till sitt yttre —: och hr Personne
spelade efter hvar sin schablon och utan någon detaljerad
och finare utarbetning. — Tapetseraren — nej regissören —
tycktes ha heder af sina anordningar.

En handske. Lyckligtvis behöfver jag icke ett ögonblick
831

tänka på att inlåta mig på »En handskes» lämplighet ss. etiskt
agitationsmedel och kommer icke häller att befatta mig vidare
med stycket ur literär synpunkt, och detta icke blott af bri-
stande utrymme, utan ock derför att det som ur den syn-
])unkten föreföll ganska intresselöst och svagt redan i förra upp-
lagan, tycktes ännu svagare i denna nya, åtminstone hvad klar-
göringen af Svavas karaktär beträffar. Jag antar, att den om-
ständighet att före dir. Lindberg ingen svensk u])pfört styc-
ket mest vållat att hans hufvudstadssejour dermed inledts.
Ty är icke pjesen ss. sådan af ovanligare märkvärdighet, så
var icke häller utförandet, med allt erkännande af dess för-
tjenster och direktörens eget spel, vidare ovanligt. Det vare
långt ifrån mig att på minsta sätt förneka, att uppsättning
och inöfning förrådde den noggrannhet och omsorg, hvarpå
direktörens namn är en borgen och som numéra icke i lika
hög grad torde kunna anses karaktäriserande för någon annan
teatertrupp utanför hufvudstaden och understundom behöfde visa
sig äfven hos de härvarande teatrarna. Men icke gingo de för-
väntningar jag gjort mig helt och hållet i fullbordan. Detta
rättframma yttrande må dock icke tolkas ss. innebärande det
minsta underkännande af det Lindbergska företagets stora be-
tydelse eller truppens duglighet, och jag är frestad att
söka orsaken i truppens korta tillvaro. Jag tror alltjämt sär-
deles mycket på hr L. som teaterledare, och förmenar att det
skulle varit till stort gagn, om han på något sätt kunnat
knytas vid dirigerandet af Dramatiska teatern. Och ss. skåde-
spelare måste han alltid räknas bland våra skådespelare af rang
och i hufvudsak väcker han intresse, äfven om man aldrig så ofta
icke skulle kunna gå med på hans uppfattning eller hans spel-
manér. Men när jag intar den ståndpunkten, är jag, utan
att synas småaktig, berättigad att ställa mycket stora fordrin-
gar på ett af honom dirigeradt företag. Då de forna fana-
tiska hetsropen mot honom från vissa håll tyckas alldeles ha
förstummats, är det så mycket mindre hinder för att markera
en afvikande ståndpunkt från den öfriga härvarande kritikens
beträffande utförandet af »En handske». Mest desillusionerad
blef jag i fråga om Svavas framställarinna ; hon kunde icke
taga för sig hufvudintresset, utan det fäste sig kring hennes
pappa. — Det torde nog med stor framgång kunna bestridas
att den Björnssonska Riis och den Lindbergska är samma
person, men sådan som hr Lindberg tagit sin Riis, är han
ganska rolig, konsekvent, karaktäristisk och intressant, om ock
832

något outrerad. Särskildt i första akten hade utan olägen-
het kunnat komma litet mera lugn öfver framställandet och
ett mindre fjantigt kringspringande. Men specielt i andra
akten, då Riis på sitt sätt utreder sedlighetsfrågan för damerna,
hade han en hel mängd små fina och intressanta detaljer,
som slogo an. —- Fru Håkanssons begåfning tänker väl ingen
menniska på att förneka, om man ock tror det varit bäst för
densammas utveckling, om den åtskilligt tidigare fått pröfva
sig å scenen, ty det gäller för teateryrket som för alla andra
yrken att det är af vigt att i god tid komma ut i praktiken.
Hon spelade enkelt och naturligt, men icke blef det mycket
färg eller individuelt lif hos hennes Svava. Ett specielt gan-
ska betänkligt fel var att de stora utbrotten kommo alldeles
för tvärt på, utan att det af föregående minspel eller annat
var vidare lätt ana att något dylikt var i görningen. I all-
mänhet torde den för vissa ställen af pjesen erforderliga ner-
vositeten markerats för litet. I sista aktens stora handskscen
var det icke hon, utan Alf — till en stor del dock genom
dennes olämpligt högröstade tal, — som blef hufvudpersonen.
Fru H:s synnerligen fördelaktigautseende och vackra, ehuru skarpa
och kalla organ gjorde sig, vill det mig synas, bättre gällande
nu än på Dramatiska teatern. Svava borde emellertid ha
förefallit yngre än hvad nu blef fallet, hvartill väl äfven den
numera något för fylliga figuren torde i sin mån bidragit. —
Med ett för ungdomligt ansigte var frkn Rustan rolig i den
dock af sig sjelf ytterst tacksamma förmiddagstrakteringssce-
nen och hon var nu som en gång förut ett lefvande vittne
på hr L:s instruktörsförmåga. Fru Boström har ett föga till-
talande sätt att tala och både hon och hr Malmgren fingo
icke på långt när fram hvad som borde gjorts af deras resp,
roller. — Sällskapet har något hvarpå hufvudstadsscenerna äro
tämligen vanlottade eller unga ståtliga män. I hr Lundbergs ut-
bildning tyckes återstå åtskilligt, men den ståtliga figuren och
den af naturen vackra organen voro beaktansvärda.

I fråga om Gringoire väntar jag och tar den i nästa
häfte i samband med de öfriga programmen.

Den 28 oktober.

Gas/wone.