AGNES SCHALLENFELDS METOD FÖR UNDERVISNING I HANDSLÖJD ÖFVERSÄTTNING FRÅN SJETTE FÖRBÄTTRADE ORIGINALUPPLAGAN MED I TEXTEN INTRYCKTA FIGURER JEMTE 6 MÖNSTERBLAD Stockholms Universitetsbibliotek 30001 010010685 STOCKHOLM OSCAR L. LAMMS FÖRLAG. Pris 1 kr. 50 öre. 8.255 Wug Se omslagets sista sida. EJ HEM STOCKHOLMS UNIVERSITETS BIBLIOTEK AGNES SCHALIRNFELDTS METOD FÖR UNDERVISNING I HANDSLÖJD ÖFVERSÄTTNING FRÅN SJETTE FÖRBÄTTRADE ORIGINALUPPLAGAN MED I TEXTEN INTRYCKTA FIGURER JEMTE 6 MÖNSTERBLAD STOCKHOLM OSCAR L. LAMMS FÖRLAG. ISAAC STOCKHOLM MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG 1886. FORORD. Ändamålet med föreliggande arbetes öfverflyttande till vårt språk är att härigenom erbjuda en handledning åt de lärarinnor, som ön- ska använda den berömda Schallenfeldtska metoden utan att dock ega tillräcklig tid, vare sig att för detta ändamål genomgå särskild kurs eller att sjelfständigt utarbeta densamma. Vid genomläsning af arbetet märker man snart, att författarens syfte varit att äfven på handslöjdens område vänja barnen vid att göra sig reda för, såväl hvad de göra som orsaken och ändamålet dermed. Som afsigten med boken ej varit att fastställa regler, hvilka slafviskt skola följas, utan endast att angifva en viss plan, hvarefter undervisningen bör ske, har någon omständligare bearbetning ej ansetts nödig. De förändrin- gar, som olika förhållanden kräfva, göras lättast af lärarinnorna sjelfva. Så t. ex. förekommer i förra afdelningen, angående stickning, vissa uppgifter om förhållandet mellan strumpans olika delar; här ligger vigten naturligtvis icke derpå, att alla lärårinnor skola enas om rigtigheten af just dessa proportioner, utan på att ett sådant för- hållande bör finnas, och detta för barnen framhållas. Sådant, som uteslutande gält för tyska förhållanden, har dock, så vidt möjligt va- rit, lämpats för svenska. Utom för lärarinnor torde boken äfven för barn, som genom- gått skolan, vara ganska välkommen som en hjelpreda för det ofta svikande minnet, och den torde äfven kunna vara en god fingervisning för många mödrar, som önska sjelfva handleda sina barn i denna gren af undervisningen, derigenom, att den påvisar, hvilket förstånds- bildande element, som kan inläggas häri. Öfversättarinnan. FÖRRA AFDELNINGEN. STICKING ef STICKNING AFDELNING I. Inlärandet af teknisk färdighet. FÖRSTA ÖFNINGEN. Inlärandet af uppläggsmaskor. Undervisningsmateriel: En lärlapp af groft garn, brokigt ullgarn, stora trästickor, prof på god och dålig stickning, svart tafla, krita etc. Öfningsmateriel : Ett nystan groft, oblekt eller åtminstone enfärgadt, ljust bomullsgarn, t. ex. Estremadura n:o 2, samt två stickor n:o 7/0 eller 8/0. Smuts och felstickning märkas lättast på hvitt eller ljust, enfärgadt bomullsgarn. Till att förvara arbetet användes ett ark groft papper eller en vaxduksväska. hvarpå står lärjungens namn. Lärarinnan pekar på en stor och grof, stickad lärlapp. Lärarinnan: Hvad är detta? Lärjungen: Det är en stickad lärlapp. L. Huru har alltså denna lapp åstadkommits? Lj. Den har stickats. L. Hvaraf består en stickning! Lj. Den består af maskor. L. Hvad är maskor? Lj. Maskor äro slingor af garn. 8 L. Huru åstadkommas maskorna? Lj. Maskorna åstadkommas genom omkastning af garnet med stickorna. L. Hvad behöfves alltså för att kunna sticka? Lj. Man behöfver garn och stickor. L. Det hvaraf något tillverkas, kallas material, det hvarmed något tillverkas, kallas redskap. Hvad är alltså garnet, och hvad är stickorna? Lj. Garnet är materialet, hvaraf något stickas, stickorna redskapet, hvarmed man stickar. L. Maskorna kunna göras på olika sätt (pekande på de olika maskorna i lärlappen), här finnas räta maskor, afviga maskor, kedjemaskor samt grund- eller uppläggs-maskor. Huru många olika slags maskor är detta? Lj. Det är fyra olika slags maskor. L. Hvilka af dessa måste Ni först lära Er, om Ni sjelfva skola lägga grunden till Edert arbete? Lj. Vi måste först lära oss grund- eller uppläggs-maskorna. Sedan lärarinnan öfvertygat sig om, att barnen kunna skilja på höger och venster hand, samt känna namn på de olika fing- rarna, lär hon dem de handrörelser, som förekomma vid stickning, dels genom att sjelf göra dessa rörelser och sedan låta barnen göra dem efter, dels genom beskrifning. Vid inlärandet häraf bör lärar- innan alltid stå vänd i samma riktning som barnen. Ar klassen talrik, visar hon samma rörelse för två rader samtidigt, derpå för åter två o. s. v. Lärarinnan visar först greppet att lägga tråden öfver pekfingret. Tråden ligger öfver lillfingret, under tredje och fjerde samt öfver pekfingret. Lärarinnan går bakom bänkraderna och ser efter, om barnen göra rätt samt hjelper till rätta, om så behöfves. Nu ligger tråden på pekfingret, tummen fattar tråden och föres uppifrån nedåt, så att tråden korsas, d. v. s. bildar en slinga. Hvarje grepp öfvas, tills det går raskt och säkert. L. Tag nu en sticka i högra handen, lägg tråden om de fyra fingrarna, så som Ni lärt Er, och gör en slinga med tummen. 9 Instickning, omkastning, genomdragning, afsläppning, åtdragning. En maska fordrar alltså, huru många rörelser? Lj. Fem rörelser: instickning, omkastning, genomdragning afsläppning, åtdragning. (Barnen lägga upp ett visst antal maskor, rifva åter upp samt omvexla härmed tills maskorna blifva någorlunda jemna.) L. Lägg nu två stickor på hvarandra, lägg upp 20 maskor (eller så många lära- rinnan anser lämpligt, men det är rådligt att bestämma ett visst antal, emedan barnen derigenom samtidigt lära sig att räkna maskorna), drag nu ur den ena stickan. ANDRA ÖFNINGEN. Inlärandet af rät stickning. L. Hvarför hafva Ni ta- git två stickor, då Ni ändå åter hafva dragit ur den ena? Lj. På det att maskorna ej skola sitta så hårdt om nålen, vi skulle eljest ej kunna träda in den andra stickan. L. Lägg tråden om ven- stra handen. Den lägges uti- från omkring lillfingret, der- y Ii 10 efter om alla fyra fingrarne samt åter en gång om pekfingret. Tag nu stickan med de upplagda maskorna i venstra handen och en tom sticka i den högra! (Lärarinnan tar också en stickning, trä- der långsamt stickan in i maskan, under det hon förklarar, hvad hon gör.) Första maskan stickas nu, stickan inträdes från höger till venster (framifrån bakåt), stickan i venstra handen drages ur maskan, tråden lägges framifrån bakåt. Nu: Instickning, omkast- ning, genomdragning, afsläppning. Huru många rörelser fordrar en rät maska? Lj. Fyra rörelser: instickning, omkastning, genomdragning, afsläppning. Den räta maskan öfvas, tills lärjungarne ernått färdighet deri. Sedan lärarinnan en stund angifvit de rörelser, som af lärjungarne skola utföras, låter hon lärjungarne sjelfva angifva dem, men till- ser dock, att lärjungarne följa med samt hjelper emellanåt till. (Kedje- eller kantmaskans stickning upptages ej här som sär- skild öfning. Rätta sättet att lägga tråden, sedan första maskan på hvarje sticka aflyftats, läres vid början af rätstickningen. TREDJE ÖFNINGEN. Inlärandet af afvig stickning. Lärarinnan går till väga som vid förra öfningen. Lärjungarne göras uppmärksamma på, att tråden före instickningen ligger öfver nålen, samt att instickningen sker i motsatt riktning. För att på lärlappen bättre kunna skilja denna öfning från den föregående, bör man omvexlande låta sticka en sticka rätt och en afvigt. L. Hvarigenom skiljer sig stickandet af en rät och af en afvig maska? Lj. Vid den räta maskan för man stickan från höger till venster (framifrån bakåt), vid den afviga från venster till höger (bakifrån framåt). L. Hvad är det för skilnad med afseende på trådens läge? 11 Lj. Vid stickandet af den räta maskan ligger tråden bakom stickan, vid stickandet af den afviga framför densamma. L. Huru ser en rät maska ut? Lj. Som en liten rund båge. L. Huru ser en afvig maska ut? Lj. Som en liten vågrät linie. FJERDE ÖFNINGEN. Sammanbindning af räta och afviga maskor. Före denna öfnings början bör lärarinnan tillse, att alla lär- jungarne hafva lika många maskor på stickan. Maskornas antal bör vara så afpassadt, att man kan börja hvarje sticka med två räta och sluta den med två afviga maskor. Lärarinnan räknar: räta 1, 2; afviga 1, 2; o. s. v. Barnen måste läras att noga aktgifva på att räta komma ofvanpå räta, afviga ofvanpå afviga. Så snart ett barn märker, att detta ej inträffar, måste det säga till, ty då är ett fel begånget. Felen undvikas lättast genom att låta stickningen ske i takt. Till denna öfning hör äfven stickandet af bakranden, hoptag- ningen, hälen och affällningen (se afbildn.). Äro undervisnings- timmarne i veckan få och klassen fåtalig, kunna de senare öfnin- garna, med undantag af affällningen, äfven uppskjutas till strum- pans stickning. Fortsättning med uppöfvandet af den tekniska färdig- heten genom strumpstickning. Samtal. Materialet är det samma som vid föregående öfningar. Lärjungen stickar ett par strumpor på egen hand. Barnen sticka alla lika kragar och sådana, som utgöras af 12 regelmässigt omvexlande räta och afviga maskor. I lärarinnans händer är en af groft garn stickad strumpa. Strumpans hufvuddelar. L. Hvilka delar af vår kropp bekläder strumpan. Lj. Strumpan bekläder benet och foten. L. Man delar derföre strumpan i två hufvuddelar. Hvad skulle man kunna kalla den del, som kläder benet? Lj. Den del som kläder benet, skulle man kunna kalla strump- benet. L. Hvad skulle åter den del kallas, som kläder foten? Lj. Den delen skulle kallas strumpfoten. L. På hvarje hufvuddel har man åter att särskilja mindre delar. Hvad kallas första delen af benet? Lj. Första delen af benet kallas kragen. L. Hvad kallas fotens första del? Lj. Fotens första del kallas hälen. L. Hvad kallas fotens sista del? Lj. Fotens sista del kallas tån. De olika slagen af maskor. L. Hvilka slags maskor användas i strumpan? Lj. I strumpan användas: uppläggsmaskor, räta maskor, af- viga maskor, hoptagna maskor, kedjemaskor och omvändt stickade maskor. L. Hvilket slags maskor förekommer mest i en strumpa? Lj. I en strumpa förekomma mest räta maskor. L. I hvilka delar förekomma afviga maskor? Lj. I kragen, i bakranden och i hälen. L. Om flera maskor ligga bredvid hvarandra, uppstår ett 13 hvarf, om flera maskor ligga ofvanför hvarandra, uppstår en rad, eller en rand af maskor. Hvilken riktning har alltså ett hvarf? Lj. Ett hvarf har en vågrät riktning. L. Hvilken riktning har en maskrand? Lj. En maskrand har en lodrät riktning. L. Visa en maskrand och säg, hvad den liknar! Lj. Den liknar en fläta. L. Räkna 4, 6, 10 maskor i bredd; 3, 5, 7, 9 maskor i höjd; räkna efter, huru många hvarf hög kragen är, samt huru många räta och huru många afviga maskränder den innehåller. De enstaka med räta omvexlande af vigm askorna, som ligga ofvan- för hvarandra, bilda bakranden. Huru långt sträcker sig bak- randen ? Lj. Bakranden börjar omedelbart efter kragen och sträcker sig ända till slutet af hälen. L. Hvar förekomma hoptagna maskor? Lj. I benet på båda sidor om bakranden, i hälen, i stycket närmast hälen och i tån. L. Hvarföre gör man hoptagningar på strumpan? Lj. För att strumpan skall blifva smalare. L. Huru många slags hoptagning hafva Ni lärt Er på lär- lappen ? Lj. Vi hafva lärt oss två slag. L. Hvilka då? Lj. Det ena: aflyftning, stickning, öfverdragning; det andra : sammanstickning af två maskor till en. L. Huru många maskor bortgå vid en hoptagning? Lj. En maska bortgår vid hvarje hoptagning. L. Men huru många maskor fordras för att kunna göra en hoptagning. Lj. För att kunna göra en hoptagning fordras två maskor. L. Hvad liknar hoptagningen till sin form? Lj. Hoptagningen liknar till sin form en sned linie. L. Hvem kan upprita hoptagningen? Hvilket slags hop- 14 tagning framställes genom den linie, som går från höger till ven- ster uppåt? \ Lj. Den linie, som går från höger till venster uppåt, fram- ställer: aflyftning, stickning, öfverdragning. L. Och hvilken hoptagning framställer den linie, som går från venster till höger uppåt? / Lj. Den linie, som går uppåt från venster till höger fram- ställer två maskors hopstickning till en. Kännetecken på god stickning. L. Ett föremål, som man kan utdraga eller tänja på längd och bredd, kallas tänjbart. Hvarföre måste en väl stickad strumpa vara tänjbar? Lj. För att den tjockaste delen af foten skall kunna gå genom den smalaste delen af strumpan. L. Hvarigenom omintetgöres strumpans tänjbarhet? Lj. Derigenom att man stickar för hårdt. L. Hvilken är den vanligaste orsaken, till att stickningen blir för hård? Lj. Antingen drager man för hårdt åt tråden vid sticknin- gen, eller har man för fina stickor. L. Hurudan blir åter stickningen, om stickorna äro för grofva, och tråden ej drages åt tillräckligt? Lj. Då blir stickningen för lös. L. För lös stickning krymper mycket i tvätten, ser illa ut och är ej stark. Se på denna stickning! Hvad se Ni på den?* Lj. Vi se fel på den stickningen. L. Få fel förekomma på ordentlig stickning? Lj. Ordentlig stickning måste vara felfri. * På det att barnen må lära sig att gifva akt på feien, är det rådligt att visa dem felaktig stickning. Dessutom bör man låta hvarje barn se och igen- känna de fel, som det gjort samt åskådliggöra dem genom ritning, t. ex. en tappad maska, en vriden maska, en ökning (se afb.). 15 L. Räkna upp några fel, som bruka förekomma! Lj. Tappade maskor, orätt upptagna maskor, sammanstick- ning af maskor och tråd, omvända maskor på orätt ställe, afviga och räta maskor på orätt ställe, oriktig hoptagning, underlåten hop- tagning, ökning, halfva maskor. Fig. 1 Den vridna maskan, „ 2 Den tappade maskan, „ 3 Ökning. Maskans återupptagande: Fig. 4 Maskan ligger 3 hvarf ned. „ 5 ,, ligger 2 hvarf ned. „ 6 „ ligger 1 hvarf ned. „ 7 „ är återupptagen. L. Huru skola felen rättas? Lj. Genom att rifva upp, genom att sticka tillbaka, eller genom att släppa ned vissa maskor tills felet påträffas och sedan åter taga upp dem. L. Hvilka fel kan man rätta genom nedsläppning ? Lj. Den vridna maskan, sammanstickning af garn och ma- ska, de oriktigt anbragta räta och afviga maskorna, halfva maskor. Upptagning af maskor kan åskådliggöras genom ritning. En lär- junge ritar upp några rader af maskor, stryker ut den felaktiga raden till felet och gör derefter så många vågräta linier mellan *) De tecken, som här valts, motsvara ej den felstickade maskans utseende, men äro lätta att igenkänna och framställa. 16 de pâ båda sidorna liggande maskraderna som antalet hvarf öfver den tappade maskan, t. ex. tre hvarf. Nu förklarar lärjungen: med stickan, som jag håller i högra handen, träder jag framifrån in i maskan, lyfter tråden på stickan och drager maskan öfver tråden med den sticka, jag håller i venstra handen. När maskan sålunda tagits upp ett hvarf, utstrykes ett tvär- streck, och en maska ritas i stället, sedan upptages maskan åter ett hvarf och alltjemt så, tills maskan är på sin plats (se afb.). L. Hvad se Ni i första, andra och tredje hvarfven öfver denna tappade maska? Lj. Vi se trådar. L. Hur ligga maskraderna längre upp? Lj. De ligga tätt bredvid hvarandra. Man ser ej längre några trådar (se afb.). . L. Häraf följer, att man kan taga upp en tappad maska, om den ej ligger långt ned, men ej om många hvarf äro stickade öfver densamma. Det fattas garn till maskorna. Hvad måste man då göra för att rätta felet? Lj. Man måste rifva upp. L. Vid hvilka andra fel måste man också rifva upp. Lj. Vid hoptagning på orätt ställe och vid ökning. L. I stället för att rifva upp kan man också sticka tillbaka; d. v. s. man tager upp hvarje maska för sig utan att släppa den från stickan. Hvilket tar längre tid att sticka 10 hvarf tillbaka eller att rifva upp dem? Lj. Det tar längre tid att sticka tillbaka. L. Hvilket tar längre tid att sticka tillbaka eller att rifva upp två hvarf. Lj. Att rifva upp 2 hvarf. L. Hvaraf kommer det sig, att det går långsammare att sticka tillbaka än att rifva upp ett stort antal hvarf, då det går fortare att sticka tillbaka än att rifva upp några få hvarf. Lj. Deraf att man vid upprifning åter måste upptaga alla maskorna i hvarfvet, och härvid låter man ofta trådar blifva lig- 17 gande, hvilket fel sedan måste rättas; vid tillbakastickning före- kommer ej så ofta fel. L. När bör man rifva upp och när bör man sticka till- baka för att rätta fel? Lj. När det stickats mycket öfver felet, bör man rifva upp, när det stickats litet, sticka tillbaka. Lärarinnan visar olika stickningar samt fäster uppmärksam- heten på längre och kortare maskor, på smalare och bredare mask- rader. L. Hvartöre blifva maskorna ojemna? Lj. Derföre att man vid stickningen drager åt tråden än mer än mindre. 2 18 L. Genom ojemna stickor blifva de äfven sâ. Hvar förekomma de alltför breda maskränderna, de s. k. rännorna mest? Lj. I början och slutet af stickorna. L. Huru uppkomma de? Lj. Derigenom att man ej drar åt träden tillräckligt vid stickans början. L. Huru kommer man derhän att kunna sticka jemnt och felfritt. Lj. Derigenom att man är uppmärksam. L. Hvilka äro kännetecknen på god stickning? Lj. God stickning måste vara tänjbar, felfri och jemn. AFDELNING 2. Strumpans form. 1) Fruntimmerstrumpan. L. Hvarpå bör man först rikta sin uppmärksamhet, då man vill sticka en strumpa? Lj. På garnet och stickorna. L. I hvad förhållande böra stickornas och garnets groflek stå till hvarandra? Lj. Stickorna böra vara 14 gång så grofva som garnet och alla fem lika grofva.*) *) Om lärjungarne äro något försigkomna i stickning, torde man göra klokt i att lemna dem garn och stickor af olika groflek för att låta dem sjelfvà välja stickor till garnet. Stickornas rätta groflek är af stor vigt för en god stickning. Föräldrarne lemna vanligtvis med för fina stickor. Derigenom blir strumpan för hård, blir svår att tvätta och laga samt drar dessutom mera garn, hvarigenom den blir dyrare. 19 L. Hvad är det första, man har att göra? Lj. Lägga upp maskorna. L. Hvaraf beror antalet maskor, som man bör lägga upp? Lj. Af garnets’ groflek, af tjockleken af benet, för hvilket strumpan är afsedd, och af mönstret i kragen. L. Hvarföre måste man äfven fästa afseende på mönstret i kragen ? Lj. Emedan maskornas antal i ett hvarf måste jemnt kunna delas med antalet maskor i en mönsteromgång. L. Om en mönsteromgång i kragen har 4 maskor, huru många kan man då lägga upp? Lj. 100 maskor, 104, 120, 160.5 L. Huru många på hvarje sticka? Lj. 25, 26, 30, 40 maskor på hvarje sticka. L. Och om mönsteromgången innehåller 5, 6, 8 maskor? Lj 100, 120, 128 maskor. L. Om 128 maskor behöfvas för strumpans vidd, och en mönsteromgång i kragen innehåller sex maskor, huru många om- gångar innehållas i 128 maskor ? Lj. 21 omgångar, hvarefter 2 maskor återstå. L. Kragen måste börja och sluta med en hel omgång. Hvad skall man då göra med de två återstående maskorna? Lj. Man måste taga bort dem. L. Man lägger då upp två maskor mindre. Regeln är denna: återstå färre maskor än en half omgång, lägger man upp så många maskor mindre, återstå flera än en half omgång, lägger man ytter- ligare upp så många maskor, som fattas i en hel omgång. Är denna ökning eller minskning oförenlig med strumpans vidd, så bringar man vid kragens slut genom ökning eller minskning maskorna åter till deras ursprungliga antal. L. Vi göra kragen af räta och afviga ränder. På ull- och karl-strumpor gör man sällan andra kragar. Hvarföre detta? * Hvarje antal hvari fyra jemnt innehålles. Öfvers. anm. 20 Lj. Emedan en sådan krage drager ihop sig och sluter väl till om benet. L. Hvarföre brukar man göra krage? Lj. Dels för prydnaden, men äfven emedan strumpan skulle rulla ihop sig, om man genast började med räta maskor. En krage, som sammandrager sig, ger bättre form åt strumpan än en, som vidgar sig. En krage, som mot grundlinien bildar spetsar, bågar eller uddar, är i synnerhet behaglig för ögat. L. Lägg nu upp. Tag två stickor i handen, lägg dem på hvarandra och lägg upp det antal maskor, en sticka skall hafva, drag ut den ena stickan, lägg dem åter på hvarandra och lägg ånyo upp det antal maskor, en sticka skall hafva. Tag sedan två andra stickor och förfar på samma sätt. Drag nu ur den första stickan, så långt som den ligger under den andra och sticka ihop maskorna, så att de bilda en ring. Låt uppläggsändan följa med vid stickningen af de sex första maskorna. Sedan två stickor äro färdiga, så drag ur den tredje stickan, så långt som den ligger under den fjerde. Sedan två hvarf stickats rätt fram, börjar kra- gens mönster. Hvarför lägger man två stickor på hvarandra, när man läg- ger upp? Lj. För att man med lätthet skall kunna föra stickan in i maskorna. L. Hvarföre drager man vid stickningens början först ur för- sta stickan och ej samtidigt ur både första och tredje stickan? Lj. Stickorna skulle falla ur de lösa maskorna. L. Hvarföre stickar man in uppläggsändan? Lj. För att fästa den. L. Hvad skulle inträffa, om man klippte af den utan fästning? Lj. Några maskor skulle gå upp. L. Huru hög stickar man kragen ?* * Kragens bredd är egentligen en smakfråga. Så många hvarf hög, som stickan har maskor, är i min tanke en för ögat behaglig bredd. Har kragen ett mönster, som bildar omgångar i höjden, så måste man sluta med en hel omgång. Är hvarfvens antal ej tillräckligt, så stickar man hellre för många än för få hvarf. 21 Lj. Kragen stickas så många hvarf hög, som en sticka har maskor. L. Hvad kallas den delen, som följer efter kragen? Lj. Det släta stycket efter kragen (tjockbenet). L. Af hvad slags maskor består det? Lj. Af räta maskor; blott en rand, som äfven innehåller afviga maskor och utgör den s. k. bak- eller afvigranden, löper derigenom. L. På huru många olika sätt brukar denna afvigrand göras?* Lj. På fyra olika sätt. L. Hvilka äro de? Lj. 1) En maska bred och hvarje hvarf omvexlande med det föregående. 2) Två maskor bred, och hvarje hvarf omvexlande med det före- gående. 3) En maska bred, och hvart annat hvarf omvexlande. 4) Två maskor bred, och hvart annat hvarf omvexlande. De olika slagen af bakrand. . 1 2 3 4 00 o 00 CO sands exc-0 n 00 Q o n no 00 ∩ —un - n 00 0 = •* L. Huru långt går bakranden? Lj. Till slutet af hälen. L. Hvarför fortsätter den ej i foten? Lj. Emedan man bör undvika alla ojemnheter under foten. L. När börjar hoptagningen? Lj. När strumpan hoplagd har lika höjd och bredd, alltså när arbetet är qvadratformigt, börjar hoptagningen. * Lärarinnan visar strumpor med prof på de olika slagen, eller visar ritade mönster. 22 L. Hvilken förändring undergår nu strumpans vidd? Lj. Strumpan blir smalare. L. Hvaraf kommer detta? Lj. Af hoptagningen. L. Hvarför måste strumpan göras smalare. Lj. För att likna benets form. L. Hvar ligga hoptagningsmaskorna? Lj. De ligga på båda sidor om randen? L. Hur mycket minskar man? Lj. Det minsta är fjerdedelen af maskornas antal i ett hvarf, det mesta tredjedelen, allt efter benets tjocklek. På barnstrumpor minskar man blott fjerdedelen. Man gör alltså lika många hop- tagningar, som en sticka har maskor.* L. Hur många slags hoptagning märka Ni. Lj. Vi se två, den ena: aflyftning, stickning, öfverdragning: den andra två maskors sammanstickning till en. L. Hur många maskrader ligga emellan bakranden och hop- tagningen ? Lj. En rad på hvarje sida. L. Hoptagningen måste alltid ske åt det håll, der de maskor ligga, som skola tagas ihop. Hvilket slags hoptagning måste då användas till venster och hvilket till höger om bakranden? Lj. Till venster om bakranden: aflyftning, stickning, öfver- dragning. En sådan hoptagning sker åt venster och maskorna, som skola hoptagas, ligga till venster. Två maskors sammanstickning till en sker åt höger och användes derföre också till höger om bak- randen. L. Hur många hvarf finnas i denna strumpa mellan två hop- tagningar? Lj. Först några gånger 8, så 6 och sedan 5 hvarf. Li Antalet hvarf mellan två hoptagningar beror af strum- pans längd och garnets groflek. På ullstrumpor för barn några * Genom att räkna hoptagningarna i en normalstrumpa och derefter be- räkna, kan man finna detta, men om barnen ej ännu hunnit så långt i räkning, må lärarinnan säga det. 23 gånger 5 och sedan 4 hvarf; på ullstrumpor för fruntimmer först några gånger 7 och sedan 5 hvarf; på bomullsstrumpor för barn först 7 sedan 5; på bomullsstrumpor för fruntimmer några gånger 9 eller 8 sedan 7 och så 6 hvarf. L. Huru lång måste vaden vara? Lj. Vaden måste åtminstone vara en fjerdedel längre än kra- gen och det släta stycket efter kragen sammantagna. L. Hvad kallas den delen, som följer efter vaden?* Lj. Efter vaden följer det släta stycket öfver vaden, smal- benet. L. Hvilken annan del af benet liknar detta? Lj. Det släta stycket öfver kragen, tjockbenet. L. Om man kan sticka tolf hvarf i timmen på tjockbenet, hur många hvarf i timmen kan man då sticka på smalbenet, se- dan fjerdedelen af maskorna tagits ihop?** Lj. Man kan då sticka 16 hvarf. L. Hur långt bör smalbenet stickas? Lj. Smalbenets .längd bör vara | af tjockbenets vidd. L. Hvilken hufvuddel slutar med smalbenet? Lj. Dermed slutar strumpbenet. L. Hur långt är då detta? Lj. Benet är 2| gång så långt, som tjockbenets vidd. L. Med hvilken del börjar foten? Lj. Foten börjar med hälen. L. Till hälen tager man hälften af strumpans vidd och just den hälften, som innesluter bakranden. Hvad bör man då först göra vid påbörjandet af hälen? * För lärjungarne bör framhållas, att eftersom under stickningen förhål- landet mellan strumpan och benet är omvändt, blir äfven förhållandet mellan delarne omvändt. Ofv. anm. ** Klargöres lättast på följande sätt: Då maskornas antal i ett hvarf på smalbenet blott är tre fjerdedelar af antalet i ett hvarf på tjockbenet, åtgår till samma antal hvarf naturligtvis blott tre fjerdedelar af den förut använda tiden, d. v. s. man stickar nu 12 hvarf på tre fjerdedels timme, sålunda 4 hvarf hvarje qvart, alltså 16 hvarf på en timme. Öfv. anm. 24 Lj. Man måste forst dela maskorna. L. Hvad får härvid icke medräknas? Lj. Bakranden får ej medräknas.* L. Är den två maskor bred, medräknas likväl ej någon af maskorna. Kan maskornas tal ej jemnt delas med fyra, sedan man tagit ihop fjerdedelen af maskorna, så må man taga ihop en gång till vid slutet af vaden; tager man ihop tredjedelen, så må man taga ibop en gång mindre. Har man vid slutet af vaden glömt att beräkna, får man taga de öfverblifna maskorna på de båda bakstickorna. L. Hvilka stickor använder man till hälen? Lj. Man tager första och fjerde stickan i hvarfvet till hälen. L. Huru ligga de i förhållande till bakranden? Lj. De ligga på båda sidor om bakranden. L. Hvad kallar man dem, då de användas till hälen? Lj. Man kallar dem bak- eller häl-stickor. L. De båda andra betäcka den del af foten, som kallas vrist. Hvad skulle man kunna kalla dem? Lj. Dem kunde man kalla vrist- eller fram-stickor. L. Hvarmed börjar hälen? Lj. Hälen börjar med venstra randmaskan. L. Hvad kallar man de afvigränder, som ligga på sidorna af hälen ? Lj. Dem kallar man sidoränder. L. Huru breda göras dessa? Lj. På barnstrumpor en, på fruntimmerstrumpor två maskor i bredd. L. Huru långa stickar man dessa sidoränder? Lj. Sa manga afvigmaskor som en framsticka har maskor. Pa bainstrumpor och ullstrumpor kanske några hvarf mindre. Gör man bakranden en maska bred, bör denna maska ökas vid kragens slut, då delningen ej möter någon svårighet. 25 L. Hvilken öfverensstämmelse måste alltid finnas mellan bak- randen och sidoränderna.* Lj. Stickar man dubbel bakrand, d. v. s. en, som omvexlar med två hvarf räta och två hvarf afviga maskor, måste äfven sido- ränderna vara dubbla. * L. Huru många kedjemaskor bildar hvarje dubbelhvarf. Lj. Hvarje hvarf bildar en kedjemaska. L. Nu skall hälen afslutas. Utom randmaskan stickar man sjettedelen af antalet maskor på en sticka, minst två maskor, tar derefter ihop genom aflyftning, stickning, öfverdragning, stickar derpå en maska, vänder arbetet, lyfter första maskan, stickar så många maskor på andra sidan om bakranden som på förra sidan, stickar afvigt ihop två maskor till en, stickar derpå en maska, vänder om, stickar rätt (randmaskan dock afvigt) till en maska före hålet, som uppkommit vid vänd- ningen, lyft denna maska, sticka nästa maska, som kommer efter hålet, drag öfver, sticka en maska, vänd, sticka afvigt till en ma- ska före hålet, sammansticka denna och den följande afvigt till en ma- ska, sticka en maska, vänd, och fortfar sålunda tills alla maskorna tagits ihop. Derefter upptagas kedjemaskorna, men alltid bakre delen af maskorna. Kedjemaskorna stickas omvändt. Hälften af de från hälen återstående maskorna kommer på hvarje sticka. L. Hvarför stickar man i hälen omvexlande en sticka rätt och en afvigt? Lj. Emedan man i hälen äfven stickar på afvigsidan. L. Huru skulle hälen se ut, om man stickade rätt på både rät och afvigsidan? Lj. Den skulle omvexlande få räta och afviga hvarf. L. Hvarför söker man att undvika detta? Lj. Det skulle se illa ut och allt för mycket skilja sig från den öfriga delen af strumpan. * Det antages, att bakranden och sidoränderna förut öfvats på lärlappen, hvarföre dessa frågor kunna göras. 26 L. Hur mänga maskor ligga vid afslutningen af hälen mellan första och andra hoptagningen, om två maskor äro stickade efter en enkel bakrand? Lj. Mellan båda hoptagningarne ligga fem maskor. L. Och huru många, om tre maskor äro stickade efter en dubbel bakrand ? Lj. Då är det åtta maskor mellan hoptagningarna. L. Hur kommer det sig, att efter hvarje hoptagning ökas de mellanliggande maskornas antal med två? Lj. Emedan efter hvarje hoptagning stickas åter en maska. L. Hvilken riktning har hoptagningen? Lj. Hoptagningen till venster om bakranden går uppåt till venster, den till höger uppåt till höger. L. Hvad liknar detta? Rita upp det. Lj. Det liknar ett hjerta. L. Hvad skulle man derföre kunna kalla en sådan häl? Lj. Man skulle kunna kalla den hjert- eller kilhäl. 00000000000000 Non 1) Kilhälen. L. Man kan äfven afsluta hälen på annat sätt. Man stickar en tredjedel af maskorna på ena stickan och stickar ingen maska efter hoptagningen. Hur många maskor skulle vid en så- dan afslutning ligga mellan första och andra hoptagningen, om hvarje baksticka har 21 maskor? Lj. Med enkel bakrand 15, med dubbel 16 maskor. L. Hvilken riktning kommer en sådan hoptagning att er- hålla? Lj. Den kommer att erhålla en lodrät riktning. 27 L. En sådan häl kallar man brohäl eller rak häl. Hvem kan rita upp en sådan? 2. Pxonond 2) Brohälen. L. Efter hälen kommer kilen. Så många maskor, som bak- stickorna hafva fler än framstickorna, måste åter tagas ihop. Hur många maskor måste tagas ihop, för att strumpan åter må er- hålla samma vidd, som närmast före hälen. Lj. Så många som återstå på bakstickorna efter hälens af- slutande. L. Hvar gör mao kilen vid hoptagningen? Se på strumpan. Lj. Vid slutet af första och början af fjerde stickan. L. Hvilken hoptagning använder man på första och hvilken på fjerde stickan? Lj. På första stickan: två maskors sammanstickning till en; på fjerde: aflyftning, stickning, öfverdragning. L. Hur många hvarf är det mellan hvarje hoptagning? Lj. 4 gånger ett hvarf mellan hvarje, sedan 2, men på ull- strumpor och grofva bomullstrumpor blott ett. L. Hur lång bör kilen vara? Lj. Kilen bör vara en tredjedel af fotens längd. L. Hvad kallas fotens öfriga delar? Lj. De båda delarne kallas släta stycket och tån. L. Hur långt stickas släta stycket? Lj. Det stickas några hvarf längre än kilen. L. Huru åstadkommes tåns form? Lj. Den åstadkommes genom hoptagning. L. Hvilket slags hoptagning användes härvid? Lj. Aflyftning, stickning, öfverdragning, emedan maskorna, som skola hoptagas, ligga till venster. 28 L. Hur mänga gånger har hoptagning skett i hvarje hvarf på denna barnstrumpa af ullgarn och på denna fruntimmerstrumpa af bomull? Lj. 10 gånger på dem båda. L. Hur många maskor är det mellan hvarje hoptagning? Lj. 4, 6, 7, 8 maskor. L. Hvarefter rättar sig detta antal? Lj. Efter antalet maskor på en sticka, L. På ett hvarf måste vanligtvis finnas 10 hoptagningar, då tån hvarken blir för tjock eller för smal. Om 10 ej jemnt inne- hållas i antalet maskor i ett hvarf, kan man också göra 11, 12 hoptagningar. Hur många hvarf är det mellan två hoptagningar? Lj. Så många hvarf, som maskor mellan hvarje hoptagning på samma hvarf. L. Är dessas antal alltid detsamma? Lj. Nej, efter hvarje nytt hvarf af hoptagning minskas af- ståndet mellan två hoptagningar såväl i bredd som höjd med en maska. L. Hvar sammanlöpa hoptagningarna. Lj. Hoptagningarna sammanlöpa i tåspetsen. L. Då sålunda hoptagningsränderna löpa samman i en punkt, som strålar i en stjerna, kallar man detta strålformig hoptagning. Här är ett annat slags afslutning. Hur är den gjord? Lj. I hvarje hvarf äro fyra hoptagningar, mellan hvarje så- dant hvarf ligger några gånger 4, sedan 3, så 2 och slutligen 1 hvarf, hvarefter hoptagningen skett hvarje hvarf. L. På hvilka stickor och hvarest på dessa har hoptagningen skett ? Lj. Två maskor från slutet af första stickan och två maskor från början af andra; två maskor från slutet af tredje och två maskor från början af fjerde stickan. L. Sådan hoptagning kallas bandlik hoptagning. Hvad skall man göra med garnändan, sedan strumpan är färdig? Lj. Den skall fästas. L. Kan detta ske på samma sätt som vid strumpans början? 29 Lj. Då man ej har några maskor för att sticka fast den med, måste den sys fast. L. Hur lång är foten i förhållande till benet? Lj. Hälften så lång som benet, L. I huru många lika långa delar kan alltså strumpan sam- manläggas ? Lj. Strumpan kan sammanläggas i tre lika långa delar, hvaraf två tillhöra benet och den tredje foten. 2) Karlstrumpan. Material: oblekt Estremaduragarn n:r 4, stickor n:r 7/0. Vid stickningen af karlstrumpan, halfstrumpan eller sockan följas samma regler, som vid fruntimmerstrumpan, förhållandet mellan delarne är dock olika; under det att benet i fruntimmers- strumpan är dubbelt så långt som foten, äro de i karlstrumpan lika långa. Fotens tjocklek bestämmer antalet uppläggsmaskor. Eftersom vaden eller hoptagningen nästan ej förekommer i karlstrumpan (man kan högst taga ihop 2—4 gånger), så lägges blott upp så många maskor, som behöfvas för vidden ofvanför hälen. 20—22 maskor är tillräckligt. På karlstrumpor liksom i allmänhet på ullstrumpor stickar man för att de skola sluta bättre till alltid en krage med omvexlande räta och afviga ränder. Kragen stickas så många hvarf hög, som halfva antalet maskor i ett hvarf, men se- dan stickas med undantag af bakranden rätt ända till hälens bör- jan. Afståndet mellan kragen och hälen är vanligen 2 gånger så långt som kragens höjd, dock förr längre än kortare. Foten stic- kas etter samma regler, som på fruntimmersstrumpan. På karl- strumpan torde för lagningens skull den s. k. utvidgade hälen och i tån den bandlika hoptagningen vara att föredraga. 30 Sedan lärjungen stickat tvä eller tre par strumpor, är det skäl att låta dem sticka en annan, ej endast enkelt randad krage. Se- dan samtalet öfver strumpan slutat, visar man för barnen under vidare samtal olika kragar, hvilkas mönster utgöras af räta och afviga maskor, såsom rutor, sneda ränder, sneda fyrkanter, trekan- ter, bladbârd o. s. v. Härmed kan man företaga flera olika öfnin- gar. Ett barn säger upp, ett annat ritar mönstret. Lärarinnan ritar, barnen säga upp: 3 räta maskor, 3 afviga, 3 räta, 3 af- viga o. s. v. 2. 20 :co-0000000Q () -—CXY)—m Ett annat mönster: 2 räta, 2 afviga; andra hv.: 1 rät, 2 af- viga, 2 räta, 2 afviga, andra maskan rycker ett steg till venster, så att den kommer på den första räta maskan (se afb. fig. 1, 2, 3). Stickning af genombrutna kragar bör ock läras, och detta så som vi redan förut sagt genom uppsägning, ritning, stickning. I högre mångklassiga skolor gör man klokt i att repetera stickningen i någon af de högre klasserna. 1 eller 1 år är fullt tillräckligt härför. Strumplagningen, d. v. s. istickning af häl, till- stickning af fot och tå samt andra delar, bör då äfven läras. Vid tillstickning måste barnen noga tillhållas att undersöka, om strum- pan är skör, der man ämnar sticka vid densamma, i hvilket fall ännu några hvarf måste rifvas upp, samt att tillse, att det nya garnet så mycket som möjligt liknar det gamla till färg och grof- lek. Är grofleken något olika och föräldrarne, som ofta händer, ej hafva något riktigt passande, måste man i första hvarfvet och detta på jemna afstånd, öka eller minska ett visst antal maskor allt efter garnets groflek för att erhålla den rätta vidden. Det ser högst illa ut, om strumpan blir vidare, der den stickas vid. På sin höjd kan den nystickade delen få vara så mycket vidare, som den har sannolikhet för att krympa mer än det öfriga i foljande tvätt, men 31 detta är blott obetydligt, kanske ett par maskor. Derjemte måste bakranden och hoptagningen, såvida en del af vaden äfven stickas till, göras på samma sätt, som förut gjorts, äfven om barnen ej äro vana dervid. Vid stickning af mönster måste man noga komma ihåg att räkna antalet maskor i en mönsteromgång, innan man lägger upp, och att sedan söka ett tal, hvari detta antal jemnt innehålles. Re- geln lyder: antalet maskor i en mönsteromgång måste jemnt inne- hållas i antalet maskor på ett hvart. Det är 8 maskor i en mönsteromgång, kragen börjar med de s. k. rått- tänderna eller väfranden. Efter uppläggningen stickas först 12—16 hvarf rätt sedan ett hål- hvarf /(omkastning, af- lyftning), derpå åter 12— 16 hvarf rätt. En stickad maska sam- manstickas rätt med en omslagsmaska. Efter sammanstickningen kan man åter göra ett hål- hvarf eller ock sticka tre Mönster på genombruten krage. hvarf afvigt. 1 hvarfvet: 2 afviga maskor, omkastning, 4 räta, 2 maskor sammanstickas. • 2 hv.: 2 afviga maskor, 1 rät, omkastning, 3 räta, 2 maskor sammanstickas. 3 hv.: 2 afviga maskor, 2 räta, omkastning, 2 räta, 2 maskor sammanstickas. 4 hv.: 2 afviga maskor, 3 räta, omkastning, 1 rät, 2 maskor sammanstickas. 32 Mönster till olika ändamål. 5 hvarfvet: 2 afviga maskor, 4 räta, omkastning, 2 maskor sammanstickas. Det är 9 maskor i mönsteromgången. 1 hvarfvet : 2 maskor sammanstickas rätt, 2 räta maskor, omkastning, 1 rät, omkastning, 2 räta, 2 sam- manstickas. 2 hv.: Rätt fram. 3 hv. : 2 maskor sam- manstickas rätt, 2 räta, omkastning, 1 rät, omkast- ning, 2 räta, 2 maskor sammanstickas rätt. 4 hv. : Rätt fram. 5 & 6 hv.: Lika med tredje och fjerde hvarf- ven, derpâ två hvarf af- vigt. Materialet. Bomullen. Bomullsplantan, hvars botaniska namn är Gossypium, lemnar oss största delen af det för våra öfningar så nödvändiga materialet. Den uppträder än som ört, än som buske och äfven som ett 5— 54 meter högt träd. Redan i urminnes tider var växten känd för att dess fibrer kunde användas till väfnader. Dess egentliga hem- • 33 land är Indien, men äfven i Persien, Arabien, Egypten, Mindre Asien, Grekland och södra Italien odlades den med framgång. För den nu mera så allmänna utbredningen af det ur denna växt hemtade materialet hafva vi att tacka upptäckten af Amerika, ty der äro både klimatets och jordmånens beskaffenhet utomordentligt gynsamma för odlandet af denna växt. Den örtartade bomullsbusken, den allmännaste och nyttigaste arten, är en ettårig växt, som sås på sandig, ej fet, men torr och väl plöjd jord. Stängeln, som upptill delar sig i små sidostänglar, blir omkring 1 cm tjock samt 1—11 m. hög. Bladen äro lång- skaftade, femflikiga, grofva samt påminna om lönnblad. De blek- gula, hos några arter purpurröda, blommorna framkomma ur blad- vecken och likna till formen vår malva eller stockros. Frukten, som hos alla arter består af en fyrrummig kapsel, innehåller ett fjun, som omsluter frökornen, och detta fjun är just det, som gör växten så dyrbar för oss. Den rundade kapseln är i början föga större än en hasselnöt, men uppnår vid tiden för mognaden, då fjunet starkt sväller ut, storleken af ett vanligt äpple. När kapslarne äro mogna, d. v. s. då de börja brista, afplockas de, skalen och frökornen borttagas, och bomullen sändes i stora balar till sin bestämmelseort. De olje- haltiga fröna kokas stundom till gröt och ätes, användas äfven så- som läkemedel men på många ställen blott till föda åt boskapen. Förarbetandet af den råa bomullen till garn och tyg, spin- ning och väfning, har på sista århundradet undergått en väsendtlig förändring. Det äldsta och enklaste redskap, hvaraf man betjenade sig för att spinna, var sländan, som väl först användes i Indien, men sedermera äfven af den grekiska, så väl som af den tyska qvinnan. Första större förbättring af detta så ytterst enkla red- skap gjordes af stenhuggaren Johan Jürgens från Wolfenbüttel i Braunschweig, som tillverkade den väl nu blott för qvinnor på lan- det kända spinnrocken. Den stora utsträckning, som i synnerhet bomullspinneriernas verksamhet erhållit, förskrifver sig från, senare hälften af förra århundradet och är en följd af maskinernas upp- finning. 3 34 • , Den första spinnmaskinen uppfanns af Johan Wate 1730, men kom först i allmänt bruk genom James Hargreaves och Richard Arkwrights förbättringar. De olika operationer, som ligga till grund för spinnandet, äro: rensning och uppluckring, kardning och kamning, hvars ändamål är att lägga fibrerna parallela, samt sträckning eller utdragning af den bandlikt sammantryckta bomullen; derpå grofspinningen som utdrager bomullen i grofva, lösa trådar och slutligen finspinningen. Det så erhållna garnet ordnas sedan i nummerföljd, härfvas och lemnas i handeln för vidare spridning. Ojemförligt största delen af garnet användes till väfnader, såsom kattun, shirting, gingham, muslin, piqué o. s. v., äfven band, spetsar och snodder göras deraf. Snodt eller tvinnadt kallas garnet, när flera enkla trådar samman- tvinnats för att sedan användas till stickning, virkning eller söm- nad. Ju flera trådar, som sammantvinnats, och ju finare de sär- skilda trådarna, ju bättre blir garnet. Antalet trådar vexlar mel- lan 3 — 10. Sex trådar är det vanligast förekommande. Det tvin- nade garnet, som äfven ordnas i nummerföljd (n:r 2 det gröfsta), användes dels blekt, dels oblekt och dels färgadt till de mest olik- artade föremål* Med ullen förfares på samma sätt som med bomullen. Den senare erhålla vi från växtriket, den förra från djurriket och i syn- nerhet fåret måste släppa till af sin klädnad. Bästa ullen lemnar spanska fåret, derefter det långulliga engelska fåret och det tyska "Marsch-schaf", mindre god ger hed-fåret (Heide-schaf) och ungerska steppfåret. * ”Väfva” och ”bleka” afhandlas i häftet för sömnad. 35 Redskap. Stickorna. Stickorna, af hvilka de bästa göras af stål-, de mindre goda af jerntråd, måste vara väl polerade och något spetsiga mot än- darne för att lätt kunna trädas in i maskan. Fem stickor af samma groflek kallas en omgång och betalas i handeln med 12—25 öre. Stickorna inpackas vanligtvis grosstals, och för att skyddas mot väta och fukt inslås de i oljadt papper, ty olja hindrar syret från att förena sig med metallen, skyddar alltså mot rost. Stickornas groflek bestämmes genom nummer. Bland de gröf- sta är n:r 8/0, sedan finare 7/0, 6/0, 5/0, 4/0 o. s. v. Till stickning af gröfre saker af ullgarn, såsom sjalar, koftor, kjolar, gördlar och i allmänhet till sådant, som bör vara mjukt och tänjbart, begagnar man trä- eller ben-stickor, på senare tiden har man för deras lätthet äfven försökt använda guttaperkastickor. Några pedagogiska råd. Så snart barnen öfvervunnit de första svårigheterna med upp- läggningen och den räta maskan, bör man förelägga dem en be- stämd uppgift. Arbetet vinner derigenom betydligt i intresse för barnen. Hvarje menniska, som ej är en lätting, sträfvar till ett mål, och äfven denne har en sträfvan: att undvika arbete. Men- niskan bör sträfva till ett mål. Sjelfva spatsergångaren har van- ligen ett mål, dit han går. Endast drömmaren vandrar sin väg fram utan mål och utan vetskap om, huru långt han gått. Bar- 36 net arbetar ifrigare, när det vet, bur mycket det skall uträtta och gläder sig vid uppnådt mål åt det vunna resultatet. Jag har i dag stickat 6 stickor, 10 stickor, 20 stickor, 20, 30 hvarf. Hvilken glädje! Skickligheten växer, uppgifterna likaså, önskan att allt- jemt hinna mer, och glädjen att kunna detta, tilltaga ock. Barnet lär att bedöma sina krafter, lär att skatta tidens värde. Fem mi- nuter, tillbragta med onödigt prat eller begapandet af något är till förfång för arbetet, följden blir; ett oupphunnet mål. Barnens upp- förande blir bättre, prat, odygd och lätja förekomma mindre ofta eller alls icke. Arbetet utföres bättre och fortare, när det arbetas flitigt derpå. Den som vill öfvertyga sig om, huru förträffligt det är att arbeta på och sträfva till ett bestämdt mål, må blott gifva akt på en klass, som är van vid flit! Hur samlad är ej barnens hållning, så fort händerna röra sig, och så ögonen tindra, när de hunnit sitt mål! Man må gifva akt på huru glad rösten ljuder, när barnet ropar: jag har slutat, och klockan är blott half, blott tre qvart, d. v. s. det felas ännu en half timme eller en qvart in- nan sticklektionen är slut. Får jag sticka litet till? Skall jag sticka mer i morgon? — Se deremot på en klass, der det icke frågas efter, huru mycket barnen gjort: De sitta slappa, tyckas hafva tråkigt, eller roa sig på egen hand. Om man frågar ett af barnen: Hur mycket kan du sticka på en eller på två timmar? Intet svar. Hur mycket har du stickat i dag? Intet svar. Hvar började du i dag? Intet svar. Jag har ännu ej sett något barn, som ej gerna fullgjorde sitt förelagda arbete och fann nöje i flit. Det kan lyckas bättre med en, sämre med en annan, fortare med den ena, långsammare med den andra, men äfven de trögaste och långsammaste naturer kunna besegras, om lärarinnan blott vill och förstår att göra början. Det är naturligtvis klart, att man ej kan uppställa som mål alla lär- jungarnas lika utbildning, anlag och krafter äro dertill allt för olika; men hvar och en så långt hans krafter medgifva. Man bör vara försigtig vid föreläggandet af en uppgift, ej fordra för mycket samt taga i betraktande de afbrott, som uppstå genom förevisning och synande af arbetet. Men hvad man fordrat, 37 det skall ock utföras. Den, som genom eget förvällande ej med- hunnit det bestämda arbetet, får arbeta utom tiden. Att gifva efter i de uppstälda fordringarna verkar skadligt på barnets sedliga ståndpunkt, det slappar pligtkänslan. Man bör förse hvarje arbete med en lapp, hvarpå utom lär- jungens namn äfven står dag och timme, då arbetet börjades. Deraf synes, huru mycken tid, som användts på det helas förfärdigande, samt huru arbetsdugligheten ökas. Äter en uppmuntran till flit. Stickningen bör lemnas qvar i skolan, och först det färdiga arbetet tagas hem. Härvid bör man noga fasthålla och ej gifva vika för några invändningar, böner och föreställningar. Är man blott bestämd, så upphöra dessa äfven snart. Tages arbetet hem, så komma mor och syster, barnjungfru och köksa för att hjelpa och ställa till rätta, klandra och rifva upp, och hela arbetet blir förstördt. Och den skada sjelfva arbetet lider är dock den minsta. Värre går det barnet. Det börjar vackla i sitt förtroende, när två auktoriteter, mor och lärarinna, ställa sig mot hvarandra. Modren rifver upp och ogillar, hvad lärarinnan gillat. Hvem skall barnet tro? Modren säger så, lärarinnan annorlunda. Hvem skall bar- net lyda. På ett fullbordadt arbete hafva mödrarne sällan något att klandra. Om barnet önskar och har tillfälle att sticka äfven hemma, så må det för detta ändamål hafva en särskild stickning. Mera öfvade lärjungar kunna sticka den ena strumpan i skolan, den an- dra i hemmet och emellanåt visa äfven hemarbetet för lärarinnan, så att denna kan se till att båda strumporna blifva lika. Man bör ej lemna minnet utan afseende under arbetet. Bar- net måste kunna göra reda för arbetet. Det måste sålunda veta, hur många maskor det lagt upp, hur många hvarf hög kragen är, hur ofta det tagits ihop på vaden, hur många hvarf det är mellan två hoptagningar, huru många maskor äro i ett hvarf på smal- benet o. s. v. Någon bisysselsättning bör ej tillåtas vid undervisningen. Alltså ingen läsning, intet inlärande af sånger eller franska ord o. d. Allt detta splittrar krafterna. Ett fullt medvetet arbete fordrar full 38 kraft. Den som tror, att barnens fulla kraft ej tages i anspråk vid' undervisningen i stickning, utan kan användas för andra ända- mål, den förstår ej att rätt sysselsätta dem. Läsning, sång och berättelser kunna vara på sin plats i verkstäder för att skingra ledsnad och trötthet. Då intet mer är att lära, utan man blott skall utföra, hvad man med största lätthet kan, så är en bisyssel- sättning tillåtlig, men ingalunda vid undervisning. ANDRA AFDELNINGEN. II AFDELNING 1. Förberedande öfningar för linnesömnad. (Första afdelningen: Inlärandet af olika slags sömnad. Fordrar 1 år med 6 arbetstimmar i veckan.) Undervisningsmateriel: Svart tafla. Prof på groft och fint, väl och illa väfdt lärft, en afbildning af linplantan och om möjligt äfven af de maskiner, som fordras för lärftets tillverkning. Öfnings materi el: För hvarje lärjunge 50—60 cm medelfint lärft, 2 slags tråd, t. ex. n:r 70 och 80, synålar och knappnålar, sax, fingerborg samt en skruf- eller klump-dyna. Lärarinnan: Betrakta tyget, Ni hålla i händerna. Hvad kallas det? Lärjungen: Tyget kallas lärft. L. Hvaraf göres det? Lj. Det göres af lin. L. Huru göres det? Lj. Det väfves. L. Ligga alla lärftets trådar i samma riktning. Lj. En del ligga lodrätt, andra vågrätt; de skära hvarandra. L. Vid väfning uppsättas först de lodräta trådarna och kal- las ränning eller varp. De särskilda trådarne kallas rännings- eller varptrådar. De trådar, som gå tvärs öfver ränningen, kallas inslag och dess särskilda trådar inslagstrådar. Hvad är sålunda en varptråd? Lj. En varptråd är en tråd, som hör till varpen eller rän- ningen, och som går längs efter lärftet. 42 L. Hvad är en inslagstråd? Lj. En inslagstråd är en tråd, som hör till inslaget, och som går tvärs öfver lärftet.* L. Att taga lärftet längs efter är att vid klippningen lägga det så, att de långsgående trådarne hafva lodrät riktning, så som fallet är på väfstolen. Hvad är att taga det på tvären? Lj. Taga det så, att inslagstrådarna ligga lodrätt. L. Hur många kanter eller sidor har detta stycke lärft? Lj. Det har fyra sidor? L. Se noga på kanterna, och försök att draga en tråd ur lärftet! Hvad för skilnad märka Ni? Lj. På två sidor äro några trådar lösa och kunna dragas ur, på de båda andra sitta trådarna fast och kunna icke dragas ur. L. De fasta kanterna hafva uppstått genom trådens fram- och tillbakagående vid väfningen och kallas stader; de rispiga kan- terna hafva uppstått genom trådarnas afklippning och kallas klipta sidor. Hvad är alltså en stad? Lj. En stad är en fast kant, som uppstått genom trådens fram- och tillbakagående vid väfning, och från hvilken ingat rådar kunna urdragas. L. Hvad är en klipt kant? Lj. En sådan kant, som uppstått genom trådarnas afklipp- ning, och från hvilken man kan urdraga trådar. L. Löper första tråden på den klipta sidan af Ert lärft- stycke från ena staden till den andra? Lj. Nej, på olika ställen ligga olika trådar främst. L. Drag ur alla trådar, som ej löpa från ena staden till den andra, så att första tråden är den samma från ena staden till den andra. Ett sådant förfarande kallas att göra lärftet trådrätt. Hur lång är första tråden om den klipta kanten är trådrät. Lj. Första tråden är lika lång som den klipta kanten. * På många tyger t. ex. klädningstyger är ränning och. inslag af olika slag, såsom ylle och bomull, ylle och silke. 43 L. Hur gör man en klipt kant trådrät? Lj. Man drar ur alla trådar, som äro kortare än hela sidan, så att första tråden är densamma och löper utefter hela sidan från den ena sidokanten till den andra. L. När är en klipt kant trådrät? Lj. När första tråden är lika lång som sjelfva sidan. L. Blir en kant trådrät, om man klipper den efter lineal? Drag en linie och se efter, om den alltid följer samma tråd. Lj. Nej, den klipta sidan blir ej riktigt trådrät, om man klipper den efter lineal. L. Detta kommer deraf, att lärftet blifvit något draget vid stärkningen och manglingen, så att trådarne ej bilda en fullkom- ligt rät linie. Huru ligga på denna söm de vågräta styngen i förhållande till de vågräta trådarna? (Lärarinnan visar en efterstyngsöm. Lj. De ligga alltid mellan samma trådar. L. Och dessa sneda styng? (Lärarinnan visar en fåll). Lj. De ligga alla öfver samma trådar. L. Hvarföre gör man kanterna trådräta? Lj. Emedan styngen alltid måste antingen ligga mellan samma trådar eller gripa om samma trådar. L. Är det likgiltigt, om man vid tillklippning af lärft klip- per mer eller mindre snedt? Lj. Nej, det är ej likgiltigt. L. Hvarföre ej? Lj. Om lärftet är mycket snedt klipt, måste man draga ur många trådar. L. Hvad förlorar man derigenom? Lj. Tid och lärft. L. Man bör derföre akta sig för att klippa snedt. Hur bär man sig åt för att kunna klippa trådrätt? Lj. Man klipper alltid mellan samma trådar. L. Ja, men det är ej lätt, synnerligen för nybörjare, hvilkas öga och hand ej ännu äro så öfvade, man gör derföre klokt i att draga ur en tråd, der man skall klippa, då man har en säker led- 44 ning. Ni hafva gjort edra kanter jemna genom att draga ur de kortare trådarna. Man kan äfven göra på annat sätt, om kanten är mycket snedt klipt. Man drager ur den längst ned liggande lösa tråden och klipper bort det öfriga med ledning häraf. Hvar- före är detta förfarande att föredraga, när tyget är mycket snedt klipt ? Lj. Härtill behöfves mindre tid, än om man skall draga ur en stor mängd lösa trådar. L. Hvad framträder, då man genom urdragning af trådar gör lärftet trådrätt? Lj. Längre och kortare ändar af ränningen. L. Klipp af dessa ändar. Akta Er dock för att klippa i lärftet. Tag nu lärftet, så att den klipta sidan bildar en vågrät linie,* sök midten och utmärk den med en knappnål? Lägg hvarje hälft i tre lika delar och utmärk äfven dessa delningspunkter med knappnålar. Drag nu, der knappnålarna sitta, ur en tråd från den ena klipta kanten till den andra. Klipp nu itu lärftet, der trådarna äro urdragna. L. Hur många trådar hafva Ni dragit ur? Lj. 5 trådar. L. Huru många gånger måste Ni då klippa itu lärftet? Lj. 5 gånger. , L. Hur många lärftsremsor erhålla Ni dervid? Lj. Vi erhålla 6. L. Huru kan man erhålla 6 remsor genom 5 snitt? Lj. Vid sista ituklippningen erhåller man 2 remsor. L. Hur lång är hvarje remsa? Lj. 65 cm lång. L. Hur bred är den? Lj. Sjette delen af lärftets bredd. L. Lärftet är 83 cm bredt. Hur mycket är sjette delen af 83 cm ? Lj. Omkring 14 cm. * Jag brukar klippa lärftet längs efter, på det att staderna ej skola blifva sonderklipta. De användas sedan för att öfva öfverkast. 45 Efterstyng. L. Tag en af remsorna, sök fjerde delen af bredden, och drag der ut en trâd. Nu skola Ni lära Er efterstyng. Tag af träden n:o 70 en tråd omkring 38 cm läng, och träd den på en synål. Synålen hålles i venstra, tråden i högra han- den; sedan tråden tillspetsats föres den in i nålen, (icke nålen på tråden, som barnen vanligtvis göra). Sätt fingerborgen på högra handens tredje finger, fatta synålen med tummen och pekfingret, skjut på med tredje och drag åt med fjerde och femte fingrarna.* Stick nu synålen nedifrån uppåt samt 3 trådar från kanten i den genom trådens urdragande uppkomna randen (Lärarinnan visar detta), håll fast trådens yttersta ända, tag 3 gånger om de 3 trå- darna för att fästa tråden, stick upp nålen 3 trådar framom de föregående; stick så ned nålen 3 trådar tillbaka samt åter upp den 3 trådar framför de föregående o. s. v. Härigenom bildas så- dana styng: _ _ _ (Lärarinnan ritar upp styngen på taflan). De kallas efterstyng eller stickning, den söm, de bilda, kallas äfven efterstyng, stickning, eller efterstyngsrad. I hvilken riktning ligga efterstyngen ? Lj. I vågrät riktning. L. Hur många trådar omfatta de på framsidan, äfven rät- sidan kallad? Lj. De omfatta tre trådar. * Män må ej anklaga mig för småaktighet med anledning af dessa nog- granna förhållningsregler. Sättet att hälla och föra nålen är vid sömnad lika vigtigt som sättet att hålla och föra pennan vid skrifning. Vänjer man icke barnen från början vid rätta sättet, är det sedan ganska svårt att vänja dem af med ett oriktigt. Och om ett oriktigt sätt att hålla och föra nålen än ej hade någon annan olägenhet, än att det är stötande för ögat och strider mot bruket, så bör man dock göra afseende härpå. Jag tror ej, att lärarinnor i handslöjd sjelfva hålla och föra nålen illa, men jag vet af erfarenhet, att de ej alltid hålla tillräckligt strängt på, att barnen föra nålen, som sig bör, och detta ej endast unga lärarinnor utan äfven sådana, som undervisat en längre tid. 46 L. Öfver hur mänga trådar ligga de på afvigsidan. Lj. De ligga öfver sex trådar. L. Huru ligga de i förhållande till hvarandra? Lj. De ligga tätt bredvid hvarandra. (När första efterstyngsraden är färdig, kan man låta sy ännu en eller två i samma rand, derpå en eller två utan ledning d. v. s. utan att urdraga någon tråd. Första sömmen bör för likformighetens skull utgöra midtsömmen. Raska och -flitiga lärjungar kunna sy en eller par sömmar mer än de andra, så att de ej blifva tvungna att med afsigt sy långsamt eller rent af sitta sysslolösa. Sedan 3—4 cm. äro sydda, bör sydynan användas.) L. Sammanbindas eller sammansys två stycken genom denna söm ? Lj. Nej! L. Tjena de att tillsy en kant? Lj. Inte det heller. L. När efterstyngen hvarken användas till att sy ihop två stycken eller för att tillsy en kant, användas de till prydnad. Hvartill användas alltså efterstyng? Lj. Efterstyng kunna användas för att pryda ett föremål. (Sedan efterstyngen nog öfvats, för hvilket 3—5 sömmar är fullt tillräck- ligt, sys de sex remsorna åter ihop med efterstyng. Efterstyngen användas nu till sammanfåstning af två stycken. Vid den första af dessa sömmar måste åter alla lärjungarna i klassen eller afdelningen börja samtidigt). L. Lägg nu två remsor på hvarandra så, att ingen af dem skjuter fram om den andra, således så att kanterna ligga noga på hvarandra; fästa ihop båda remsorna vid början, vid slutet och 4 gånger dessutom. Gör nu ett efterstyng, omkring 10—12 trådar från öfverkanten! Härvid bör man noga gifva akt på, att den ena remsan ej hålles vidare (hvilket kallas att hålla in,) än den andra, och att den ena remsan under sömnadens fortgång ej glider längre ned än den andra. Hvad skulle inträffa, om Ni hölle in den öfre remsan; med den undre är detta ej att befara? Lj. Den undre skulle då skjuta fram vid slutet. L. Hvad skulle inträffa, om Ni hölle den undre remsan ett stycke till höger eller venster om den öfre? 47 Lj. Sömmen skulle ej blifva trådrät på afvigsidan, utan skulle gå i bugter. L. Genom dessa efterstyng sammanbindas två stycken med hvarandra. Hvad kan man derför kalla denna söm? Lj. Man kan kalla den sammanbindningssöm. L. Tycka Ni, att kanterna kunna få vara, som de äro? Lj. Nej. L. Hvarför icke? Lj. Trådarna skulle rispas upp. L. Ja, derför måste utom denna sammanbindande söm äfven göras en, som fäster kanterna. Vid mindre noggrann sömnad, som på underkjolar, kläder o. s. v., gör man efterstyngsömmar så, att man tar stynget längre framåt och blott hälften så långt tillbaka, så att styngen ej be- röra hvarandra utan hafva ett mellanrum af ett styngs längd, dessa kallas ock efterstyng. Vid linnesömnad böra de dock ej användas. Rätsida —» — — —, Afvigsida -======- Man gör äfven sömmar, hvarvid ej tages tillbaka utan stän- digt framåt. T. ex. man tager upp 3 trådar med nålen, hop- par öfver 3, tager upp tre, hoppar öfver 3 o. s. v. Dessa styng kallas förstyng. De användas vid lättare sömnad t. ex. på mod- varor, dessutom äfven då man rynkar. För detta ändamål använ- das de äfven vid linnesömnad. Som de äro ofantligt enkla att ut- föra, är det ej nödvändigt att öfva dem särskildt — —--------; rät- och afvig-sida äro lika. Sedan de sex remsorna sytts ihop med efterstyng, läres fållen. Remsorna måste vara så hopsydda, att den ena staden ligger upp- åt, den andra nedåt. Fåll. Till fällning måste man hafva klipta kanter. För att erhålla dessa klip- per man itu tyget 6 gånger. L. Klipp nu itu tyget 6 gånger, hvaraf 4 gånger alldeles midt emellan sömmarna, upptill midt emellan staden och sömmen 48 samt nedtill midt emellan sömmen och staden. Huru mänga rem- sor hafva Ni nu? Lj. 7 remsor. L. Huru breda äro de? Lj. 2 remsor äro blott hälften så breda som de andra 5. L. Hur många långsidor hafva dessa 7 remsor? Lj. 14 långsidor. L. Hur många klipta sidor och hur många stader? Lj. 12 klipta sidor och 2 stader. L. De förra skola nu fållas. Drag ur en tråd 6 trådar från kanten. Vik in lärftet noga efter denna rand, men åt samma sida, på hvilken sömmen gjorts. Vik lärftet än en gång, så att fållen blir 12 trådar bred. Stick nålen i fållen, lägg ändan af tråden mellan fållen och lärftet och gör första stynget dubbelt för att fästa tråden. Tag vågrätt upp två trådar af lärftet, tag en tråd i fållen, lemna två trådar, tag åter upp två trådar, tag en i fållen o. s. v. Den sida, man syr på, är baksidan eller afvigsidan, den an- dra är framsidan eller rätsidan. Huru ligga fållstyngen på rätsidan? Lj. De ligga vågrätt, täcka två längsgående trådar och hafva mellanrum af ett styngs storlek. ===---==-= L. Hur ligger tråden på afvigsidan? Lj. I sned riktning från höger till venster nedåt. ///// L. Detta är fållstyng. Sedan Ni sytt 6 sådana på detta sätt, skola Ni få lära Er sneda fållstyng. L.*) Vid sneda fållstyng tar man en längsgående och en *) Vid hvarje nytt slags söm måste alla lärjungarna börja samtidigt. Un- der det att de långsammare lärjungarna fullborda det bestämda antalet sömmar, få de raskåre på den öfverblifna tiden sy hålsömmar. Att det härvid blir nöd- vändigt att lära en eller flera af lärjungarna hålsöm, upphäfver ingalunda klass- eller sam-undervisningen, och det vore väl pedantiskt, om man för att undvika denna lilla afvikelse ej toge individualiteten i betraktande, utan ville tvinga de raskare att arbeta långsammare än de kunna. Tvärt om bör hvarje lärjunge sätta sin ära i att hafva många hålsömmar på sin syduk som bevis på sin flit. 49 tvärgående tråd, alltså ett kors, på nålen, sticker en tråd in i fål- len, lemnar derpå två trådar och tar åter ett kors på nålen. Rät- sidan WWI Afvigsidan ///// Man kan äfven sticka till fållar, dervid ligga efterstyngen 2 trådar från fållens nedre kant. Sådan fåll kallas tillstickad fåll. L. Hvarför fållar man klipta kanter. Lj. För att fästa dem. L. Till hvad slags söm hör fållen? Lj. Till dem, som tjena till att fästa kanter. Fällsöm. L. Träd på nålen af N:o 80. Tag en af remsorna, som äro ihopsydda med efterstyng, stryk ned sömmens båda delar från hvarandra och klipp bort halfva söm- men af den sidan, påhvilken de långa styngen äro, vik med tummen den breda sidan om den smala och fålla till det på lärftet. Söm- men bör på afvigsidan vara upphöjd, men på rätsidan alldeles slät. Fållstyngen böra ligga 4 trådar från första sömmen. L. Hvartill tjenar fällsömmen ? Lj. Att tillfästa klipta kanter. (Om fållstyngen äro raka eller sneda, kan vara likgiltigt.) Öfverkast. L. Tag en af remsorna med de för prydnad afsedda efter- styngen och en med hålsöm, lägg fållarna noga på hvarandra och fäst ihop dem med 6 knappnålar. Tag af tråden N:r 70. Stick nålen bakifrån framåt 2 trådar från fållens yttre kant, lägg ändan af tråden utefter fållens kant och sy fast den med de första 6—8 styngen, lemna en tråd i lärf- tet, stick åter in 2 trådar djupt o. s. v. Styngen i öfverkast ligga lodrätt, den öfverhoppade tråden i lärftet täckes af tråden, hvar- med man syr, så att styngen komma att ligga tätt bredvid hvar- andra. 4 50 Sedan de fem remsorna med fällsöm i midten sytts ihop, syr man fast de båda stadremsorna. Styngen i öfverkast måste dragas hårdt till, så att delarna ej skiljas åt vid begagnande och i tvätten. Många taga styngen blott en tråd djupt. Söm- men blir härigenom visserligen smalare, men mindre stark. Det må dock stå hvar och en fritt att bestämma sig för det solidare eller för det prydligare. Vid lättare sömnad t. ex. vid påsättning af kanter, spetsar o. s. v. lem- nar man små mellanrum mellan styngen, hvarigenom styngen komma att ligga snedt och ej lodrätt. L. Nu återstår att fålla sydukens klipta sidor. Kunna Ni här draga ur en inslagsända? Lj. Nej! L. Hvarföre ej? Lj. De många sömmarna hindra det. L. Gör fållen lika bred som de öfriga fållarna i syduken. Sömmen på invikningen måste härvid ligga i fullkomligt rät linie med den öfriga delen af sömmen, eller som man ock uttryc- ker sig, sömmarna måste ligga noga på hvarandra. Sålunda |_L__L_L ej så 1 Syduken skulle nu kunna vara färdig, men är ännu tid öfrig af den för sömnad bestämda tiden, så kan man sy knapphål samt sy i knappar och ett band för att hänga upp den i. Äfven kan som öfning i lagning en lapp sättas i. Att beskrifva hålsömmarna anser jag öfverflödigt. Kan lära- rinnan göra reda för de öfriga olika slagen af sömnad, kan hon det äfven med hålsömmen. Dessutom sy icke alla lärjungarna samtidigt samma hålsöm, hvarföre alltid mycket måste läras hvar och en för sig. Vid hålsöm på linnen förekommer äfven vanligen hålfåll, ty hålsömmen sluter sig i allmänhet till fållarna och fäster dessa. *) När man syr på randigt tyg, måste man iakttaga detsamma med rän- derna, som här med sömmarna. Rand måste ligga på rand, och ingen får dragas på sned i fållen. Till handdukar, bolstervar, brokiga sängtäcken, förkläden o. d. användas ofta randiga tyger. 51 Så som här visats på syduken, förekommer den ej som hål- fåll, detta kan dock åstadkommas, derigenom att man gör 10 släta och två hål-fållar, af hvilka för symmetriens skull den ena sys öfverst den andra nederst på syduken. Några Repetitionsfrågor. L. Hvad kallas de olika slags sömmar jag lärt Er? Lj. Efterstyng, fåll, fällsöm, öfverkast, hålsöm. L. Hvilka 'slags styng hafva Ni lärt Er? Lj. Stickstyng, glesa efterstyng, förstyng, raka och sneda fåll- styng, samt öfverkaststyng. L. Huru många olika ändamål hafva styngen? Lj. 3. Att pryda, att sammanbinda och att fästa. L. Hvartill tjena efterstyng? Lj. Att pryda, att sammanbinda och att fästa. L. Hvad hör till en efter sty ngsöm, om den sammanbinder klipta kanter? Lj. En fällsöm. L. Hvad kallas den förra i så fall? Lj. Första sömmen. L. Hvad kallas efterstyngen, då de användas på fållar? Lj. Stickstyng eller stickning. L. Hvartill tjena glesa efterstyng? Lj. Til 1 sammanbindningssömmar på sådant, som ej räknas till tvättkläder. L. Hvartill tjena de enkla förstyngen? Lj. Till sammanbindningsöm, till fållsöm på lättare sömnad och till rynkning. L. Till hvilket slags söm hör fållen? Lj. Till fällsömmarna. 52 L. Hur många slags fållstyng finnes det? Lj. 2. Raka och sneda fållstyng. L. Vid hvilka sömmar användas fållstyngen? Lj. Vid fållen och fällsömmen. L. Hur många slags fall finnes det? Lj. 3. Vanlig fåll, tillstickad fåll och hålfåll. L. Huru skiljas dessa 3 slag? Lj. På vanlig fåll ligga fållstyngen dels under dels öfver sjelfva fållen, på tillstickad fåll ligga styngen på fållen, på hål- fåll åter bilda de, genom omtagande af trådarna nedanför fållen, små runda hål. L. Hvilken söm tjenar samtidigt två ändamål? Lj. Hålfållen är på samma gång fällsöm och prydnadsöm. L. Hvartill tjenar kastsöm? Lj. Till att förena två fasta kanter, vare sig stader eller fållar. L. Hvilka styng ligga vågrätt? Lj. Stickstyngen, glesa efterstyng, förstyng och raka fåll- styng. L. Hvilka ligga lodrätt? Lj. Öfverkaststyng. L. Hvilka ligga snedt? Lj. Sheda fållstyng och glesa öfverkaststyng på lättare söm- nad. L. Till hvilka af dessa sömmar använder man finare tråd? Lj. Till fållar och fällsömmar använder man finare, till öf- verkast och efterstyng gröfre tråd. L. Hvarföre gröfre tråd till de sistnämnda? Lj. Emedan styngen måste vara starka. . L. Hvarföre finare tråd till de förstnämnda? Lj. För att styngen ej skola synas så mycket. 53 Något om materialet. Lärft. Som öfningsmaterial för sömnad föredraga vi lärft, dels eme- dan det är glatt, och dels emedan de särskilda trådarna i detsamma äro lätta att urskilja. Med lärft förstår man i allmänhet en pro- dukt, som erhållits genom linets och den samma behandlingsätt underkastade hampans förarbetande. Båda bestå af bastfibrer från växtstjelkar, hvilka genom en följd af behandlingsätt brägts derhän att kunna spinnas. Vanliga linet (Linus usitatis- simum) är onekligen en af våra nytti- gaste växter. Man skiljer mellan trösk- lin, hvars fröhus förblifva slutna och springlin, så kalladt, emedan de mogna frökapslarna med ett knakande ljud springa upp af sig sjelfva. Springlinet har kortare stängel och ljusare frön än trösklinet, men ger finare, mjukare och hvitare garn. Linets ursprungliga hem- land är okändt. Redan i äldsta tider kände man i Indien, Egypten och Grek- land till linneväfnader. I Spanien fin- ner man linet växa vildt bland säden, men det odlas väl dock mest och med största framgång i nordliga länder. Li- net är en ettårig växt, hvilken i all- mänhet blott skjuter en stängel, som uppnår olika höjd och tjocklek allt ef- ter landets och klimatets olikhet. De smala lansettlika bladen sitta spiralformigt kring stängeln; blomkronan är femtalig och blå till färgen och frukten en femrummig kapsel med två frön i hvarje 54 rum. Såningen eger rum i slutet af April eller början af Maj allt efter linets beskaffenhet, här i Sverige äfven i slutet af Maj. Förnämsta rummet bland de linodlande länderna intages af Irland, derefter af Holland, Liftland och Kurland. Det odlas dock äfven i stor myckenhet i Westfalen, Sachsen, Schlesien, Böhmen samt i vissa delar af Polen. Sedan stänglarna ryckts upp ur jor- den, hvilket går lätt, emedan de i allmänhet blott hafva en rot, borttagas frökapslarna. Ur linfröen pressas den bekanta linoljan, och de urpressade skalen användas till foder åt boskapen. Äfven som läkemedel kunna linfröen användas. För att med lätthet och utan att skada dem kunna skilja bastfibrerna från hvarandra, läg- gas stjelkarna först i vatten eller utsättas för dagg eller ånga, hvarefter de utbredas i luft och solsken eller utsättas för konst- gjord uppvärmning för att åter torka. Detta kallar man rötning, vatten- dagg- eller ång-rötning allt efter det olika förfaringsätt, man härför användt. Vid linets derpå följande bråkning aflägsnas de sönderbråkade trä-artade delarna af stjelken visserligen till en del; något stannar dock' qvar i fibrerna, men aflägsnas fullständigt genom skäktningen och kallas då skäktfall. Sist kommer häcklin- gen, som har till ändamål att bortskaffa de korta trådarna, blå- norna kallade, samt att skilja de ännu sammanhängande fibrerna och ordna dem parallelt. Allt detta var fordom handsysslor, nu förrättas det med maskiner; produktionen blir större, och produk- ten billigare men ingalunda bättre. Förarbetandet af det häcklade linet till garn sker på samma sätt som med bomullen, och äfven detta sker nu med tillhjelp af maskiner. Väfning, sättet att konstmässigt förena snodda trådar till täta tyger, var redan bekant för forntidens folk, och gamla sägner be- rätta för oss om de gamla Phenikiernas praktfulla och fina väf- nader. Ehuru i och för sig temligen enahanda kan väfningen dock åstadkomma de mest olikartade tyger. I hvarje tyg sammanträffa trådarna under räta vinklar, der förekomma sålunda alltid lodrätt och vågrätt löpande trådar. 55 De trådar, som löpa lodrätt längs genom väfven, kallas med ett gemensamt namn ränningen, de som gå vågrätt, inslaget. Ef- ter trådarnas olika korsningsätt skiljer man på tre olika slags väf- nad: lärftsväfnad, mångskaftad väfnad samt damastväfnad. Lärfts- väfnaden är den enklaste, naturligaste, äldsta och derjemte den starkaste, ty trådarna korsas här tätast, en inslagstråd täcker om- vexlande hvar annan af ränningstrådarna. Lärftslika väfnader äro: taft, kläde, moare, kattun, musslin och linong. I de mångskaftade väfnaderna täcker en inslagstråd 2, 3, 4 t. o. m. 5 trådar af ränningen. Hvarje nytt inslag af tråden rycker en, två eller tre trådar (beroende på mönstret) till höger eller till venster, härigenom uppstå sneda ränder, som allt efter mönstret gå än till höger än till venster. Hit hör: kaschmir, ti- bet, dräll m. m. Damasten skiljer sig från den mångskaftade väfnaden, derige- nom att inslaget, som på denna ligger öfver och under 2, 3 eller än flera trådar, på damasten väl kan ligga öfver 4, 5, 6, 7 ja 8 trådar af ränningen, men dock aldrig får ligga under mer än en, samt derigenom att de trådar, som lemnas fria, ej få ligga bredvid hvarandra, utan alltid måste vara skilda åt. Atlas, satin, lasting och engelskt skinn räknas till damastväfnader. För att gifva linet, hvars naturliga färg är gröngrå, bättre ut- seende och äfven för att göra det lättare mottagligt för andra fär- ger, blekes det. . Detta kan ske på flera sätt; antingen på naturlig väg, genom konstblekning eller genom blandad blekning. Vid blandad blek- ning, som nu är det vanligaste sättet, blötes lärftet först i kall lut, kokas sedan i pottaska, tvättas ur och lägges derefter tre till fyra dagar på bleket. Detta upprepas 6—8 gånger och först derefter styfvas, manglas och rullas lärftet ihop så hårdt som möjligt. Lärftets pris beror på varans bredd, godhet och täthet. Det säljes dels styckesvis och dels metervis. Ett stycke innehåller 34 —40 meter. Holländskt lärft samt irlandslärft har hittills ansetts för det förnämsta. Priset vexlar mycket och beror utom af tygets bredd äfven af linets beskaffenhet och tygets finlek. Sålunda kostar 50 1 meter 0,60 — 4 kr. och derutöfver. Bredden vexlar mellan 72—160 cm. Synålar. Synålarna, detta i alla länder och af alla folk använda red- skap, förfärdigas såsom strumpstickorna vanligtvis af ståltråd. Den följd af behandlingsätt, som en synål har att genomgå under sin utveckling, är långt större än den linet har vid sin beredning. 60—80 gånger måste en nål gå genom händerna, innan den erhål- lit de egenskaper, som fordras för att vi kunna bruka den vid våra syöfningar. Vi taga dem såväl från Tyskland som från Eng- land, hvilket senare land dock ansetts lemna de bästa. Nålarnas groflek utmärkes genom nummer; ju högre nummer, ju finare nålar. N:o 7, 8, 9 äro de allmännast begagnade. Sy- nålarna läggas 25 tillsammans vanligtvis i oljadt papper, som fal- let var med strumpstickorna. Ett sådant paket kallar man ett bref. Priset på nålarna beror dels på materialets godhet dels på den omsorg, hvarmed de äro förfärdigade. Ett synålsbref kostar 5—25 öre. Knappnålstillverkningen sker hufvudsakligen på samma sätt som syn ål stillverkningen, men materialet utgöres i allmänhet af messingstråd. Den vigtigaste förrättningen vid knappnål sfabrika- tionen var förut åstadkommandet af hufvudena, men nu har man uppfunnit maskiner, som af sig sjelfva, ur den i dem upplagda tråden, frambringa nålarna fullt färdiga. Knappnålar säljas efter vigt eller ock i bref. . Anmärkning. Största delen, af livad som är att säga angående materialet, har jag ej framstält under form af frågor och svar. Orsak. Det som ej kan förstås genom åskådning, slutledning eller efter- tanke, kan man ej draga fram genom detta utvecklande undervisningsätt, det måste sägas t. ex. här priset på lärft, sättet att bestämma nålarnas groflek o. s. v. Vid undervisningen kan man visserligen äfven härvid inskjuta många, frågor för att göra sig underrättad om, hvad barnen i och utom hemmet hafva hört angående dessa saker. Jag kunde ej på förhand antaga något som all- mänt bekant. Vid repetition förhöres naturligtvis äfven häri. 57 AFDELNING IL Märkning af tvättkläder. (Tre månaders kurs med 4—6 timmar i veckan.) Undervisningsmateriel: En svart tafla med rutor af 3 cm i qvadrat, upplinierade med rödt, krita, svamp, väggplanscher med smala bårder och olika slags alfabet *). Öfningsmateriel. En märkduk af bestämd storlek ungefär 28 cm i qvadrat. märktråd N:o 7, synålar N:o 7, sax, fingerborg. L. Se på märkduken och säg hurudana dess sidor äro. Lj. 2 äro stader, 2 klipta. L. Hvad måste Ni göra med de klipta? Lj. Vi måste fålla dem. L. Hvarföre det? Lj. Eljes rispas de upp. L. Härtill kunna Ni använda den röda märktråden, ty ef- tersom märkduken rundt omkring har en röd bård, och eftersom allt, som skall märkas på den, ock blir med rödt, så passa de röda styngen väl på den hvita bottnen. Nu skola Ni få lära Er märkstyng. Denna rutade tafla framställer Er märkduk i förstorad skala. De röda strecken föreställa tygets trådar och de svarta rutorna mellanrummen. Märkstynget måste betäcka en ruta med 2 trådar i längd och 2 i bredd, de röda trådarna måste på såväl fram- som bak-sidan bilda ett snedt kors. För att åstadkomma ett märkstyng behöfvas 3 eller 4 sär- skilda styng: understyng, hjelpstyng och öfverstyng. *) Väggplanscher för undervisning i handslöjd efter Schallenfeldska meto- den 14 blad till ett pris af 11 kr. Äfven lösa blad säljas. Frankfurt a. Μ., Moritz Diesterwegs förlag. 58 Understynget går från venster uppåt till höger / . Öfver- stynget från höger uppåt till venster \ . Hjelpstynget kan hafva lodrät, vågrät eller sned riktning, men alla öfverstyng måste som på tapisseri-arbete1 ligga åt samma led. För att göra så att det äfven på afvigsidan bildas ett snedt kors, måste man på denna sida göra lodräta eller vågräta styng, hvilka dock aldrig få gå öf ver mer än två trådar. Ett mellanrum får aldrig, ej ens då trå- den fästes, betäckas af en tråd. Vi rita först upp stynget på taflan X. Vi utgå från en viss punkt, gå öfver två korsade trådar uppåt till höger, sticka deref- ter tillbaka med nålen till utgångspunkten, härigenom uppkommer såväl på fram- som bak-sidan ett snedt styng, alltså halfva kor- set // *), understynget. För att nu kunna göra korsets andra halfva, öfverstynget, måste tråden ligga nedtill åt höger, men nu ligger tråden nedtill åt venster, derföre fordras ett hjelpstyng för att bringa oss till den punkt, hvarifrån vi måste utgå. Vi sticka än en gång uppåt till höger, taga två trådar af tyget lodrätt på nålen och komma sålunda dit vi önska, sålunda S . Som nu un- derstynget är dubbelt, men öfverstynget blott enkelt, så gör man för likhetens skull äfven öfverstynget dubbelt, så att hela märk- stynget fordrar 4 styng. (Sedan nu flera lärjungar uppritatmärkstyngen och äfven muntligen redo- gjort för desamma, börjar man med märkduken.) L. Tag nu Edra märkdukar, så att en fåll ligger uppåt och en stad till venster, gör första stynget 4 trådar nedom den upptill inväfda bården och tätt intill venstra sidobården, samt fortsätt der- efter med en vågrät rad af styng ända till högra sidobården. (Raden är färdig.) L. Gör nu en bård, som är 2 styng bred, styngen skola sitta vexelvis, sålunda X X X ' X X X *) Det styng, som uppkommer på afvigsidan, och som ej synes på rät- sidan, tecknar jag lätt bredvid det andra stynget på taflan för att visa barnen, hur det ser ut på afvigsidan. Sålunda: % 59 När första märkstynget härvid är färdigt, är man ej med nå- len i den punkt, hvarifrån man mäste utgå för att kunna göra det andra nedanför liggande stynget. Denna punkt ligger 2 trå- dar under; för att komma dit är ett hjelpstyng af nöden, som göres sålunda . Nu göres stynget som vanligt, hjelpstynget medräknas ej, men som detta ligger åt samma håll som öfverstynget, är det ej nöd- vändigt att nu göra detta dubbelt, så mycket mindre som ännu ett hjelpstyng måste göras för att komma till den punkt, hvar- ifrån nästa styng, som ligger i öfre raden, måste göras. Detta hjelpstyng går på framsidan nedifrån uppåt till venster, på baksi- dan täcker det vågrätt två trådar — . Sedan lärjungarna genom ritning på taflan visat, att de för- stå saken, sys bården på märkduken. Med den andra bredare bår- den göres på samma sätt. Mönstret ritas först på taflan; lärjun- gen, som skall rita upp detsamma, måste då först tänka öfver, huru man skall göra hjelpstyngen för att ej öfverskrida de gifna reglerna. När ordningen kommer till bokstäfverna, gör man bäst i att låta en lärjunge diktera och en annan rita upp. Härigenom lära barnen att obehindradt använda de uttryck, som beteckna de särskilda styngens ställning till hvarandra, t. ex. O2 Lärjungen dikterar: 1 styng 16 trådar eller 8 styng nedom bården samt 6 trådar eller 3 styng till höger om den inväfda sidobården. Nu tre styng nedtill, vågrätt åt höger. Vidare 2 styng i sned rikt- ning uppåt till höger. 3 styng vågrätt åt höger, hvaraf det för- sta står rakt öfver det sist gjorda stynget. 3 styng snedt uppåt till höger, hvaraf det första står på det andra i den vågräta ra- den, 1 styng vågrätt bredvid det sist gjorda. 1 styng rakt under detta. 1 styng snedt nedåt till venster, 1 styng rakt under, 1 styng snedt nedåt till venster, 1 styng rakt under, 2 styng vågrätt till höger i sned riktning från det sist gjorda, 1 styng snedt uppåt till höger. Sedan lärjungarna ernått så stor färdighet i uppteckning, att de med lätthet inse, hur hjelpstyngen skola göras, så kunna de ut- 60 föra de på väggplanscherna förekommande bokstäfverna och siffrorna utan att förut uppgifva, huru detta skall tillgå. De som arbeta fort kunna fortsätta siffrorna längre än till 10 eller ock upptaga äfven de romerska siffrorna; de som arbeta långsamt kunna ute- lemna ett af de olika slagen af siffror, antingen de lutande eller de upprätt stående. Siffrornas ställning under bokstäfverna måste åter läras af alla samtidigt. Om bokstäfvers och siffrors ställning vid märkning af tvätt- kläder. L. Huru märker man tvättkläder? Lj. Med bokstäfver och siffror. L. Hur många bokstäfver använder man vanligtvis? Lj. En, ofta två bokstäfver. L. Hur många siffror gör man? Lj. Så många som fordras för det tal, man önskar framställa, vanligtvis en eller två. L. På värdshus påträffar man äfven serveter och handdukar med tresiffriga tal, men i vanliga hushåll förekommer sällan mer än två siffror. Hur stå bokstäfverna och siffrorna i förhållande till hvarandra? Lj. Bokstäfverna stå, om de äro 2, bredvid hvarandra, siff- rorna likaså och under bokstäfverna. L. Det finnes olika slags bokstäfver, som Ni veta, små och stora, skrifstil och tryckstil, latinsk, tysk och anglo-saxisk stil. Hvilka bokstäfver föredrar man vid märkning? Lj. Stora latinska och anglosaxiska äro de vanligaste. L. Hurudan blir den linie, som uppifrån nedåt delar de latinska bokstäfverna midt itu? Lj. En sned linie. L. Och den, man på samma sätt drager genom anglosaxiska bokstäfver ? Lj. En lodrät linie. L. Huru indelas siffrorna med afseende på deras ställning? Lj. I lutande och upprätt stående. 61 L. Hvilka väljer man till latinska och hvilka till anglo- saxiska bokstäfver? Lj. De lutande till latinska, de upprätt stående till anglo- saxiska bokstäfver. L. Man kan märka med en eller två bokstäfver, med en eller två siffror. Huru många olika fall kunna nu inträffa? Lj. Fyra. 1 bokstaf och en siffra, 1 bokstaf och 2 siffror, 2 bokstäfver och 1 siffra, 2 bokstäfver och 2 siffror. L. Regeln för deras ställning är nu denna: i första fallet måste den sneda linie, som delar bokstafven midt i tu äfven dela siffran på samma sätt X. I andra fallet måste den gå mellan de båda siffrorna. 7 I tredje fallet måste den gå midt emellan de båda bokstäfverna och dela siffran midtitu 48. I fjerde fal- let måste den gå mellan såväl de båda bokstäfverna som de båda . BW siffrorna 15 . Vid de anglo-saxiska bokstäfverna följas samma regel, blott - . - . . - 1 . S W med den skilnad att den skarande limen har ar fodrat, 119 1 30 L. Hvarför märker man tvättkläder? Lj. För att egaren skall kunna igenkänna dem som sina och skilja dem från andras. L. Hvad beteckna bokstäfverna? Lj. Begynnelsebokstäfverna till egarens för- och till-namn. L. Hvad betyda siffrorna? Lj. De skola angifva, hvilket i ordningen af ett eller flera dussin plagget är. L. Känner Ni till några klädesplagg, af hvilka 2 bära samma nummer? *) Se mönsterbladet II (märkduk.) 62 Lj. Af sänglinne hafva stundom två stycken samma nummer. L. Hvilka då? Lj. Örngotsvaren och lakanen. L. Hvarför hafva två samma nummer? Lj. Emedan två af hvardera höra till en fullständigt uppbäd- dad säng. L. Hvarför numrerar man i allmänhet tvättkläder? Lj. För att veta hur många man har af samma slag. L. Fins det något annat skäl? Lj. För att man skall kunna begagna dem i ordning efter hvarandra. L. Ja! Ordentliga husmödrar använda linnet, som de hafva i bruk, i ordningsföljd, och sedan ett eller flera dussin begagnats och åter tvättats, börja de åter med N:o 1. Hvarföre detta ? Lj. För att kunna veta, huru mycket som är begagnadt, och huru mycket som ännu är rent. L. Hvarför är detta nödvändigt? Lj. På det man ej må försumma att låta tvätta i rätt tid. L. Man tvättar vanligtvis ej först, när sista eller näst sista plagget är i bruk. Det skulle åtminstone knappast vara möjligt att samtidigt hafva begagnat alla olika slags plagg. Hvad skulle då kunna inträffa, om man ej begagnade sakerna i ordningsföljd? Lj. En del saker skulle ofta komma att användas oupphör- ligt, andra åter komma att ligga obegagnade. L. Hvilka följder skulle detta hafva? Lj. De ofta använda plaggen skulle blifva utnötta under det att de, som fått ligga obegagnade, ännu skulle vara som nya. L. Men då kunde man ju ersätta med nytt, det som blifvit utnött och sålunda ifylla det felande. Lj. Ja, men det nyköpta blir alltid till utseende något olika det äldre. L. Hvar märkes det isynnerhet? Lj. På borddukar, serveter, handdukar och näsdukar. 63 L. Man har äfven vissa regler för, hvarest man gör märket. Hvem vet, hvar man märker näsdukar? Lj. Nedtill i venstra hörnet. L. Ja, men just sâ, som Ni tagit Er näsduk, d. v. s. så att staden, ligger till venster och fållen nedtill. Är det något annat, man märker på samma sätt? Lj. Ja, borddukar och serveter. L. Hur sker det på sänglinne? Lj. Lakan märkas nedtill i venstra hörnet, örngotsvar nedtill på midten af de fållade sidorna. L. Hvar märker man handdukar? Lj. Upptill i venstra hörnet. L. Hvar märkas skjortor? Lj. Nedtill i venstra hörnet. L. Hvar märkes lintyg? Lj. Midt under halsringningen. L. Ja, och på lintyg med bröstveck sättes märket midt un- der detta. Sedan alfabetet och siffrorna äro färdiga, syr hvarje lärjunge sitt namn i en sybåge, hon sammansätter det sjelf af de bokstäfver, hon har på märkduken. Hon räknar då efter, hur många styng bred märkduken är, och hur många styng namnet intager. Namnet sys derefter så, att lika stort rum lemnas till höger och till ven- ster om detsamma. På samma sätt med årtalet. Som prydnad sys derefter äfven två hörn eller monogram; dessa kunna dock utelemnas af de långsam- mare arbetande lärjungarna. Något om materialet. L. Hvad för nytt material hafva Ni lärt känna vid märk- ningen ? Lj. Märkduk och märktråd. L. På hvad sätt har märkduken tillverkats? Lj. Den har väfts. 64 L. Hvilket tyg har samma slags väfnad ? Lj. Lärft. L. Hvilken skilnad är dock dem emellan? Lj. På lärft ligga trådarna tätt bredvid hvarandra, på märk- duk deremot glest. L. På märkduk äro färgade trådar inväfda upptill, nedtill och på sidorna. Saker med sådana inväfda kanter kallar man af- mätta. Näsdukar äro äfven afmätta, men der äro bårderna ut- märkta med finare och gröfre trådar, mera sällan äro dessa fär- gade. Af hvad för slags garn göres märkduk? . . Lj. Af bomullsgarn. L. Märkduk är mycket stärkt eller, som. man ock säger, ap- preterad. Hvarföre detta? Lj. Om tyget vore mjukt, skulle man draga ihop det under arbetet. L. Känner någon till en väfnad, som liknar märkduk? Lj. Stramalj. L. Hvartill användes stramalj? Lj. Till tapisseriarbeten. L. Hvilka styng användas på tapisseriarbeten? Lj. Korsstyng. L: Hvad är skilnaden mellan tapisseri- och märk-styng? Lj. Tapisseristyngen bilda intet kors på afvigsidan. Märktråd. L. Märktråd kallas äfven turkiskt garn med anledning af dess lysande röda färg, som äfven kallas turkiskt rödt. De gamla folken, Phenikierna, Babylonerna och Perserna, som bebodde nu- varande asiatiska Turkiet tillverkade skönt färgade väfnader. I bibeln läsa vi om kostliga babyloniska mantlar, och än i dag äro turkiska sjalar synnerligen dyrbara. Från dessa berömda färger härflyter namnet, turkiskt rödt. Märktråd är bomullsgarn och säljes i dockor eller än oftare i nystan. Dessa nystan äro antingen nystade på trärullar eller ock sakna 65 de underlag. Vid partiköp säljas de i askar. En ask innehåller 32 nystan (stora nystan utan underlag) och kostar 1,60—2,50, styckevis 6—10 öre *). AFDELN1NG III. Stoppning. (1 års kurs med 4 timmar i veckan.) Undervisningsmateriel: Svart tafla, krita och väggplanscher **). Öfningsmateriel : En större lapp af groft lärft, ***) 26 cm i qvadrat. Ett stycke lärft, 83 cm bredt och lika långt, klipper jag två gånger längs efter och två gånger tvärs öfver i lika delar, då man erhåller 9 stoppdukar. Engelsk linnetråd (lantråd) N:o 30 eller 40 och röd märktråd N:o 3 eller 4, några stoppnålar N:o 7 eller 8, en liten med vaxduk öfverklädd dyna, fingerborg, sax och knappnålar. Förutskickade anmärkningar: Det förefaller måhända mången, som skulle stoppningen afbryta följden af de arbeten, som äro nödvändiga för att kunna fullständigt framställa det färdigsydda linnet, samt att den på det hela taget ej borde följa närmast efter linnesömnaden. Jag vill nu i korthet angifva mina skäl härför. 1) I skolan kan stoppningen ej drifvas ända till färdighet i svårare mönster- stoppning, till konststoppning. Dertill är tiden för kort. Dessutom kan den ej utföras på fint tyg, dertill saknas utom tid äfven med få undantag tillräckligt starka ögon. Jag låter derföre blott göra 9 stoppar, 3 lärftstoppar, 3 fyrskaf- tade och drällstoppar och 3, som framställa damastbotten. Från undervisningens synpunkt sedt, är grundsatsen följande: gå från det lättare till det svårare, ty stoppning är svårare än märkning, men lättare än broderi. 2) Jag anser det fördelaktigt, att tillklippning och sömnad af linne, som fordrar mest tid, utan afbrott förlägges till de sista skolåren. *) Dessa äro de hos handlanden Meeths gällande priser. **) Jemför noten sidan 57. ***) De som hafva svaga ögon kunna i stället begagna stramalj. 5 66 3) Det är nyttigt för hemmet, om en 11—12 års flicka åtminstone kan stoppa sina egna eller äfven sina yngre syskons strumpor och på så sätt något hjelpa sin mor. I välbergade familjer begagna sig mödrarne väl icke häraf, men i medelklassen och den lägre klassen är det säkerligen högst välkommet. Skall stoppningen drifvas till högre grad af fullkomning, så bör den följa närmast efter linnesömnaden. 2. Gör nu på alla sidor af stoppduken en enkel hålfåll. Dela den längs efter i tre delar och utmärk hvarje del med en knappnål, drag nu vid första tredjedelen en röd tråd genom märk- duken, på så sätt att två trådar tagas upp med nålen, två ligga qvar, två tagas upp o. s. v., samt ännu en tråd tätt bredvid denna, men så att de trådar, som förut öfverhoppades, nu tagas upp med nålen och de förut upptagna nu öfverhoppas _ _ — — Gör på samma sätt vid andra tredjedelen. Dela nu stoppduken äfven på bredden i 3 delar och drag på samma sätt röda trådar äfven här. Hur många fält har det uppkommit härigenom? Lj. 9 fält. L. Hvilken form hafva de? Lj. De äro qvadratformiga. L. Räkna, hur många trådar hvarje ruta har i längd och bredd, klipp derefter ur en ruta 40 trådar lång och lika bred, men så att på alla sidor om densamma lika stort rum lemnas qvar. Stick nu fast rutan på Er kudde. Nu öfvergå vi till stopp- ningen. L. Hvarpå använder man vanligtvis stoppar? Lj. På linne eller andra klädesplagg. L. På hvad sätt har det trasiga tyget tillverkats? Lj. ■ Det har väfts. L. Hvad skall alltså stoppen ersätta? Lj. Den felande väfnaden. L. Hvem vet, hvilka trådar finnas i en väfnad? Lj. Långsgående och tvärgående trådar. L. Hur kallas de vanligtvis? Lj. Ränning och inslag. L. Hvilka skola först uppspännas? 67 Lj. Ränningstrådarna. L. Hur skola trådarna vara beskaffade, eftersom de skola ersätta väfnaden ? Lj. De måste motsvara trådarna i tyget. L. Ja, och detta så väl hvad groflek som hvad färg och material beträffar. Hvarmed skall man alltså stoppa lärft, skirting, tibet och taft. Lj. Lärft med linnetråd, skirting med bomullsgarn, tibet med ullgarn och taft med silke. L. När man vill stoppa klädesplagg, tar man helst trådar ur samma tyg, ty silke, ullgarn och till och med bomullsgarn fin- nes sällan om någonsin att köpa så fint, som trådarna i tyget, man måste då klyfva garnet, äfven passar färgen bäst, när man till stoppen tar trådar ur samma tyg. 1. Stopp, som föreställer lärftsväfnad. Se pl. III fig. 1. Spänn nu upp ränningstrådarna. För att fästa dem måste de såväl upptill som nedtill dragas genom sjelfva tyget, detta utgör kanten på stoppen. Gör den 10 trådar bred. Kanten göres på samma sätt som sjelfva 4 stoppen, en tråd upptages alltså och en öfverhoppas. Sedan en tråd spänts upp ‘vändes arbetet’ och nästa tråd spännes upp; i kanten upptages nu den förut öfverhoppade tråden, och den förut upptagna öfverhoppas, vid vändningen lemnar man en liten ögla, som fästes med en knappnål. Detta sker, dels på det att man ej skall draga ihop stoppen, och dels på det att den ej skall hopdragas i tvätten, i händelse det nya garnet skulle krympa. Hur många sådana trådar måste Ni spänna upp? Lj. Så många som felas. (Lärjungarna hafva uppspänt ränningstrådarna.) L. Nu komma vi till inslags- eller tvär-trådarna. Ni kunna väl säga mig, huru dessa skola göras? Lj. Man gör kanterna på sidorna äfvenledes tio trådar breda, tar i kanten som förut omvexlande upp en tråd, lemnar en o. s. v., Vid vändpunkten lemnar man äfven nu en liten ögla. Man gör så många tvärtrådar, som felas. Innan något utföres, ritar en lärjunge upp en del af stoppen på taflan. 2. Stopp, randig lärftstopp. Se pl. III fig. 2. L. Ni skola stoppa röd- och hvit-randigt tyg. Ränderna skola vara lika breda. Hur göres ränningen?» Lj. Man måste spänna upp röda och hvita trådar, lika många af hvarje slag. L. Klipp åter ur 40 trådar i qvadrat, samt spänn omvexlande upp 8 hvita och 8 röda trådar. Om ni börja med hvita, hvarmed skola ni då sluta? Lj. Med hvita. L. Inslaget göres helt och hållet i hvitt. Om de röda rän- derna skola vara hälften så breda som de hvita, hur skola Ni då göra ränningen ? Lj. 8 hvita, 4 röda, 8 hvita, 4 röda trådar o. s. v. L. Huru skall man göra ränningen, om två röda ränder, skilda åt af blott två hvita trådar, ligga bredvid hvarandra, och den derpå följande hvita randen skall hafva samma bredd som denna sammansatta, röda och hvita? Lj. 8 hvita, 3 röda, 2 hvita, 3 röda; 8 hvita, 3 röda, 2 hvita, 3 röda trådar o. s. v. 3. Stopp, rutig lärftstopp. Se pl. III fig. 3, L. Nu skola. Ni stoppa rutigt tyg, rutorna skola hafva 7 trådar i fyrkant. Hur skola Ni spänna upp dem? Lj. 7 röda, 7 hvita, 7 röda, 7 hvita o. s. v. L. Hur många trådar skola Ni klippa ur till denna stopp? Lj. 49 i qvadrat. L. Hvarföre ej 50 trådar? Lj. För att erhålla 7 ränder, 7 × 7 = 49, då återstår inga trådar, och vi kunna sluta så, som vi börjat. L. Hur skall inslaget göras? 69 Lj. Pâ samma sätt som ränningen: 7 röda, 7 hvita, 7 röda, 7 hvita... . L. Hur mänga rutor kommer hela stoppen att erhålla? Lj. 49 rutor. L. Hur många slags rutor uppstå härvid med afseende på rännings- och inslags-färgerna? Lj. 4 slags rutor. Helt och hållet hvita, helt och hållet röda, hvita med rödt inslag och röda med hvitt inslag. L. Hur många rutor af hvarje slag? Lj. 9 hvita, 16 röda, 12 röda med hvitt inslag och 12 hvita med rödt inslag. 9 + 16 + 12 + 12 = 49 rutor. 4. Stopp, fyrskaftad stopp. Se pl. III fig. 4. L. Ränningen som vanligt. Inslaget: 1 hvarfvet: Tag upp 2 trådar, lemna 2, likaså i kanten. 2 hv: Lemna första tråden, tag upp 2, lemna 2 o. s. v. 3 hv: Lemna de båda första trå- darna, tag upp 2, lemna 2 o. s. v. 4 hv: Tag upp första tråden, lemna 2, tag upp 2 o. s. v. På så sätt komma äfven ränningstrådarna att omvexlande ligga öfver och under 2 trådar af inslaget, och härigenom bildas snedränder. Innan inslaget utföres, böra några lärjungar rita upp en del af stoppen på taflan. . 5. Stopp, fyrskaftad stopp i uddar. Se pl. III fig. 5. L. Denna stopp utföres som den förra, utom att man efter att hafva gjort 8 hvarf ändrar riktningen af snedränderna. Rita upp stoppen och beräkna, hur många trådar böra klippas ur, för att mönstret skall gå jemnt ut. Det 8:de, alltså det sista hvarfvet i första riktningen är på samma gång det första i mot- satt riktning. Håll Er så nära 40 trådar som möjligt. Lj. 8 hvarf från höger till venster och lika många åt mot- satt håll gör, då ett hvarf är gemensamt, sammanlagdt 15 hvarf, till andra udden behöfver man blott 14 hvarf, då sista hvarfvet af 70 första udden, på samma gång är det första i andra udden. Vi behöfva sålunda till 3 uddar 15 + 2.14 = 43 hvarf och måste derföre klippa ur 43 trådar. L. Utför stoppen. 6. Stopp, gåsögonstopp. Se pl. III fig. 6. Lärarinnan ritar upp följande figur. L. Ilvar ändras liniernas riktning i denna figur? Lj. Midt på hvarje hvarf och midt på sjelfva stoppen. L. Hur många trådar behöfver Ni till stoppen för att stanna så nära 40 som möjligt? På midten, der riktningen ändras, upptages blott en tråd. Lj. 2 trådar upp, 2 ned, gör 4 tillsammans, 10.4 = 40. Bör- jan och slutets skola vara lika, alltså upptagas 2 trådar vid slutet, 40 + 2 = 42, men på midten upptages blott 1 tråd, afgår sålunda 1 från 42, återstår 41. L. Rita upp hela stoppen på taflan och utför den derefter. 7. Stopp. Damastbotten. Se pl. III fig. 7. L. Klipp ur 50 trådar i qvadrat och gör hvit ränning. In- slaget göres rödt. 1 hvarfvet: 1 tråd tages upp, 4 öfverhoppas, 1 tages upp o. s. v. 2 hvarfvet: lika med föregående, 1 tråd tages upp, 4 öfverhoppas, men så att den tredje af de i förra hvarfvet öfverhoppade trådarna nu tages upp. Första hvarfvet kunna alltså endast 2 trådar öfver- hoppas. Fortfar sedan på samma sätt. Hur många trådar behöf- ver man härtill? Lj. 4 öfverhoppas, 1 tages upp, detta blir sammanlagdt 5 . således 10.5 = 50. L. Rita upp stoppen. Hvilken färg blir den rådande, om man gör ränningen af hvitt och inslaget af rödt garn? Lj. Den röda. 71 L. Och hur kommer det att se ut på afvigsidan? Lj. På afvigsidan blir den hvita färgen rådande, om den röda är det på rätsidan. L. Man kan äfven utföra damaststoppen så, att man tager upp fyra trådar och hoppar öfver 1. Hvilken färg blir då rådande, •om ränningen är hvit. Lj. Den hvita. L. Skulle det ej blifva någon skilnad, om man med hvit ränning och hvitt inslag gjorde en del af stoppen så, att man hop- pade öfver 4 trådar, den andra så, att man toge upp 4 trådar? Lj. Jo! I första delen af stoppen skulle de långa trådarna komma att ligga vågrätt, i den andra åter lodrätt. 8. Stopp. Randig damast. Se pl. III fig. 8. L. Klipp ur 50 trådar och gör hvit ränning. Inslaget göres τ0dt. Lemna först 4 trådar, tag upp 1 och fortsätt sålunda 10 hvarf. Tag derpå upp 4, hoppa öfver 1; detta äfvenledes 10 hvarf. Byt på detta sätt om hvart tionde hvarf. Hur många ränder kommer stoppen att erhålla? Lj. 5 ränder. L. Hur många hvita och hur många röda? Lj. 2 hvita och 3 röda. L. Hur skulle man göra för att få 3 hvita och 2 röda? Lj. Man skulle först taga upp 4 och hoppa öfver 1. Vid -elfte hvarfvet åter skulle man lemna 4 och taga upp 1. Der- igenom skulle på 1, 3 och 5 randen hvita färgen blifva rådande. L. Få Ni på detta sätt ränder på längden eller på tvären? Lj. Vi få tvärränder. L. Men om man nu önskar halva ränder på längden, hur skall man då göra? Lj. Då skall man spänna upp tvärtrådarna som ränning och draga igenom längdtrådarna. L. Rita först upp stoppen och utför den sedan. 72 9. Stopp. Rutig damast. Se pl. III fig. 9. L. Ränningen göres hvit, inslaget rödt. Om stoppen skall erhålla 4 rutor, hur många gånger måste man då byta om med upptagning och öfverhoppning på längden och bredden? LJ. 1 gång på längden och en gång på bredden. L. Hur ofta, om stoppen skall hafva 9 rutor? Lj. 2 gånger på längden och två gånger på bredden. L. Hur många rutor skulle det blifva, om man bytte om 4 gånger? Lj. 4.4 = 16 rutor. L. Huru skall man göra första hvarfvet, om ränningen ut- göres af 50 trådar, och stoppen skall hafva 4 rutor? Lj. Man tager upp 1 tråd, lemnar 4 och upprepar detta 5 gånger, lemnar derefter 4 och tager upp 1, detta äfvenledes 5 gånger. L. När skall ombytet på längden göras? Lj. När halfva stoppen är färdig, d. v. s., när 25 trådar äro genomdragna. L. Hur göres 26 hvarfvet eller det första på andra hälften? Lj. Man lemnar 1 tråd, tar upp 4 och fortfar härmed 5 gånger, lemnar derpå 4, tar upp en, likaledes 5 gånger. L. Huru skulle första hvarfvet göras, om stoppen skulle hafva 25 rutor, och ränningen utgjordes af 50 trådar? Lj. Man skulle taga upp en tråd, lemna 2 och upprepa detta två gånger; derefter taga upp 4, lemna 1, äfven detta två gånger samt fortsätta på samma sätt. L. Hur många hvarf göras på samma sätt? Lj. 10 hvarf, derefter byter man åter om. L. Rita upp sist beskrifna stopp och utför den derefter. Stoppduken är fårdig. L. Ni hafva klipt ur de hål, som Ni stoppat, men hur upp- komma de på linne, andra kläder o. s. v.? Lj. Genom långvarigt begagnande och äfven genom tvättning blifva trådarna tunna och gå slutligen sönder. 73 L. Kunna häl uppkomma på annat sätt? Lj. Ja, de kunna brännas eller frätas, derigenom att ett glö- dande kol, en gnista eller en droppe af någon frätande vätska faller på tyget. L. Och ännu något sätt? Lj. Tygen kunna våldsamt slitas sönder, genom att man- fastnar på en spik, en krok eller något annat hvasst eller spetsigt, föremål. L. Och om det är ylletyger? Lj. Malen kan äta hål. L. Hafva alla hål samma form? Lj. Nej, de äro olika. L. Då ger man dem icke alla, som på Er stoppduk, formen af en qvadrat, men gör dem likväl fyrkantiga genom att klippa kanterna trådräta. Om man fastnar på en spik eller något annat hvasst föremål,, rifves ofta blott en remsa eller ock två, som bilda rät vinkel med hvarandra, så att det afslitna stycket på två sidor sitter fast vid det öfriga tyget. Skulle Ni i sådant fall först klippa ett fyrkan- tigt hål? Lj. Nej! L. Hvarföre icke? Lj. Vi skulle derigenom göra skadan större. L. Hur skulle Ni då stoppa? Lj. Vi skulle stoppa ihop refvan genom att stoppa i tyget på båda sidor om refvan, så som vi göra på kanterna af ett hål.. L. Hvilka trådar skola Ni träda i? Lj. Blott en sort. På en längdrefva inslagstrådarna, på en tvärrefva ränningstrådarna. L. Äfven på nötta ställen äro hålen ej alltid lika utan ena slaget trådar, vanligtvis ränningen, är ofta qvar, under det att det andra nötts bort. Hur skola Ni laga i så fall? Lj. Vi träda blott i de felande trådarna. L. Vi hafva sagt, att stoppen skall likna väfnaden i det 74 stoppade tyget. Med ett plagg gör man dock vanligtvis ett undan- tag härifrån. Vet Ni med hvilket? Lj. Med strumpor. L. Ja man stoppar vanligtvis strumpor med lärftstopp, fastän stoppen äfven kan efterhärma stickning. Dessa stoppar kallar man stickstoppar. Senare skola Ni få lära äfven dem, men som de gå mycket långsammare än lärftstoppen, användas de mera sällan. Angående materialet för stoppning är föga att säga, tyg och garn känna Ni till förut. Men ett nytt slag af nålar har tillkom- mit. Hvilket då? Lj. Stoppnålar. L. Hvarigenom skiljer sig stoppnålen från synålen? Lj. Den är längre än synålen och har långt öga. L. Hvarföre måste stoppnålen vara längre än synålen? Lj. Derföre att man måste på en gång upptaga en större mängd trådar med stoppnålen än med synålen, som vanligtvis blott gör ett kort styng. L. En stoppnål måste vara mycket glatt samt hafva skarp och fin udd för att i kanterna lätt kunna trädas in i tyget. Ögat måste vara långt för att man genom * att pressa garnet platt skall kunna träda på detsamma. En del garn, t. ex. ullgarn, kan blott med stor svårighet trädas in i ett rundt öga; derföre hafva också, i förbigående sagdt, tapisserinålar aflånga ögon. AFDELNING IV. Broderi och märkning med klumpsöm. (1 års kurs med 4 timmar i veckan.) Undervisningsmateriel: Tafla och krita. Öfningsmateriel: En s. k. broderduk af medelfin skirting, på hvilken äro uppritade några alfabet, siffrorna samt några kronor, 75 rosetter eller hörnmönster och utomkring det hela en rad af uddar; röd märktråd N:o 7 och 9, synålar N:o 8 och 9, fingerborg, sax. L. Träd först uddarna med garnet N:o 7 *). Vid trädningen göres på rätsidan långa, på afvigsidan korta styng. / Sedan inre och yttre kanten af uddarna är --- trädd, så träd ännu en gång deremellan. Man träder sålunda, för att broderiet skall komma att ligga högt. Styngen göras uppifrån nedåt; nedtill med en snara. Som den yttre kanten af udden har större omkrets än den inre, så göres styngen upptill något tätare än nedtill. Midt-stynget i udden samt stynget mellan uddarna skola vara lodräta, de öfriga mer eller mindre sneda**). / Stynget med snaran kallar man languettstyng ; att göra sådana kallas att languettera och med sådana styng utförda uddar kallas languett. Hvarföre är broderduken försedd med uddar? Lj. Uddarna tjena till prydnad. L. Om den ej vore languetterad, hvad måste man då göra för att tyget ej skulle rispas upp? Lj. Man måste fålla det. L. Hvartill tjena sålunda äfven uddarna, då de ersätta fållen ? Lj. Till att fästa trådarna i kanten. L. Hvem känner till några saker, som man languetterar för att fästa kanterna och äfven för prydnadens skull? Lj. Broderade kragar, fina näsdukar, underkjolar, äfvensom ärmar och linningar på lintyg. Lj. Languettera nu broderduken. Nu komma Ni till märkning af bokstäfverna. Hurudana streck gör man, då man skrifver bokstäfverna? Lj. Fina och grofva. L. Huru kallas de? Lj. Grundstaplar och bindestaplar. L. Vid denna märkning måste äfven fina och grofva streck *) Till uddarna kan man äfven taga kvitt brodergarn. **) Detta åskådliggör lärarinnan genom ritning och genom att sjelf sy. 76 utmärkas. De fina eller bindestaplarπa utmärkas på ritningen med ett streck, de grofva eller grundstaplarna utmärkas genom tvä pa- rallela linier. Styngen läggas snedt och skola alla ligga i samma riktning. I bindestaplarne göras de längre, i grundstaplarna kortare och tätare. De af styngen täckta trådarna i tyget räknas ej som vid märkning med korsstyng eller vid tapisseri utan rätta sig all- deles efter ritningen. Intet styng får tagas utom denna, derjemte skola de ligga så tätt bredvid hvarandra, att tyget ej synes mellan dem. Tag till bokstäfverna märktråd N:o 9. (Det tyckes mig obehöfligt för lärarinnan att förklara huru kronorna skola ut- föras. Pä 4:de mönsterbladet är detta antydt genom streck. Man har här gjort afseende på att upptaga alla förekommande slag af linnebroderi. Vanliga stjelk- styng, sneda styng, delade eller ådrade blad, klumpar med vågräta styng, knutar o. s. v. Man bör låta sy kronorna i rödt och hvitt för att äfven kunna lära kantning med annan färg.) L. Ni hafva nu lärt Eder märkning med korsstyng och märkning med klump; hvilketdera är lättare? Lj. Märkning med korsstyng. L. Hvarföre det? Lj. Vid märkning med korsstyng räknar man trådarna och vet sålunda, hvar man skall sticka ned; vid märkning med klump måste man först efter ritningen för hvarje styng söka, hvar man skall sticka ned. L. Hvilken är vackrare den med korsstyng eller den med klump märkta bokstafven? Lj Den med klump märkta. L. Hvarföre det? Lj. De med korsstyng märkta bokstäfverna hafva alltid ett kantigt utseende, och grundstaplar och bindestaplar kunna ej åtskil- jas, båda äro lika grofva. L. Hvad beträffar det 7 styng höga latinska, stora alfabetet, lilla alfabetet och siffrorna, är sista anmärkningen alldeles riktig; men på det 11 styng höga latinska och på det anglo-saxiska alfabetet finnes skilnad mellan grund- och binde-staplar. De först- 77 nämnda aro 1 styng, de senare 2 styng breda, men bindestaplarna äro likväl ej så fina ej heller formerna tillräckligt behagliga för att tillfredsställa skönhetsinnet. Det står alltså fast, att de med klumpsöm märkta bokstäfverna äro vackrare. Hvarföre använder man då ej alltid detta sätt, när man vill märka linne? Lj. Märkning med korsstyng är lättare och går fortare. L. Dessutom kan man svårligen sy klumpsöm på stickade saker. Strumpor märkas derföre med korsstyng. Med afseende på bokstäfvernas ställning bör man iakttaga, att på föremål, som bilda en qvadrat, t. ex. på näsdukar, serveter o. d., sätter man, vid märkning med klump, bokstäfverna snedt efter hörnet. Sålunda S. A. under det att de vid märkning med kors- \ / styng stå sålunda ∣A, S. 1. AFDELNING V. Tillklippning af delarna och sammansättning af de olika delarne af de i förminskad skala framstälda pappersmönstren. (1 års kurs med 4 timmar i veckan.) Undervisningsmateriel: Svart tafla, krita, svamp och vägg- planscher, samt om möjligt äfven ett färdigt plagg lika det, som skall klippas till. Öfningsmateriel: Några (omkring 6) stora ark gult, ej mjukt, men ej heller allt för styft papper, något tjockare än vanligt skrif- papper, ett pappmått, 11 gång så långt och indeladt på samma sätt' som metern; synålar, tråd, sax och fingerborg. L. Nu skola Ni först klippa till sänglinne och sedan sätta ihop de olika delarna. Ni veta väl hvad linne, som fordras till en säng. . Lj. Ja, ett par lakan *) samt 2 örngotsvar. L. Hvilket af dessa är minst sammansatt? Lj. Lakanet. 1 L. Det skola Ni nu göra. (Om man har ett lakan till hands, mäter man det inför lärjungarnes ögon, eller låter en af dem mäta det.) Till ett lakan fordras 4 m. 66 cm af 83 cm bredt lärft. Begagna nu Edert pappmått och mät upp af Ert papper en längd af 4 m. 66 cm med 83 cm bredd. Men som ett ark ej har denna längd, måste Ni sätta ihop flera sådana, tills Ni erhållit den nödvändiga längden **). Vik nu itu längden och klipp af den på midten. Hur lång är nu hvarje del? Lj. 2 m. 33 cm. L. Sy nu ihop de båda delarna längsefter. Hvilken söm skola Ni använda? Lj. Öfverkast. • L Hvad återstår sedan? Lj. Sedan skola de klipta sidorna fållas. L. Gör fållen ungefär 1 cm bred. Örngotsvar. L. Till ett örngotsvar åtgår 1 m. 66 cm af 83 cm bredt lärft. Klipp af Ert papper en remsa af de uppgifna måtten. Nu skola Ni börja sy. Sök midten af längden och sammanvik der *) Här förekommer i tyska upplagan s. k. täcköfverdrag i stället för öfver- lakan, men som sådant ytterst sällan förekommer hos oss, har det ansetts obe- höfligt att här upptaga detta. Öfv. anm. **) Det är rådligt att första timmen klippa papperet i 83 cm breda rem- sor, sy ihop dessa och sammanrulla dem som lärft. 79 tyget tvärs öfver *), så att det bildar en qvadrat. Hur ligger nu tyget ? Lj. Det ligger dubbelt. L. Hurudana äro qvadratens sidor? Lj. Tre sidor äro öppna, men den sida, der tyget vikits, är sluten. L. Sy ihop staderna på långsidan med öfverkast och fålla sedan den öppna sidan. Fållen göres lika bred som på lakan. Kasta nu ihop fållen omkring 12 cm på hvardera sidan, och sy derefter 3 par band i den återstående öppna delen. Sätt första paret midt på fållens båda delar, de andra paren midt på de båda halfvorna. Man kan äfven säga: dela det öppna rummet i 4 lika delar och sy i första, andra och tredje fjerdedelen hvar sitt par band. Hvarje band bör vara 20 cm långt. De sys fast på fållens afvigsida, tre sidor med fållstyng, den fjerde, närmast öpp- ningen, stickas fast på rätsidan. På nedre kanten göres en helt smal fåll. Man kan äfven fasta ihop ett örngotsvar med snören eller knappar. Till förra sättet fordras snörhål, till det senare knappar och knapphål. Repetitions- och öfningsfrågor angående sänglinne. L. Hur många skiljda delar höra till sänglinnet? Lj. 4. L. Hvilka äro de? Lj. Två lakan samt två örngotsvar. L. Hur långt och hur bredt är ett lakan? Lj. Det är 2 m. 33 cm långt och 1 m. 66 cm bredt. L. Af huru många delar består ett lakan. *) Att sammanvika tyg tvärs öfver är att sammanvika det så, att bredden förblir densamma, under det att längden mer eller mindre förkortas. Att vika ihop det längs efter eller på längden är åter att vika det så, att längden för- blir densamma, men bredden deremot minskas. 80 Lj. Af 2 delar *). L. Hvad slags söm förekommer derpå? Lj. Öfverkast och fäll. L. Hur mycket af hvarje. Lj. 2 m. 33 cm öfverkast samt 3 m. 32 cm fållsöm. L. Beskrif ett lakan. Lj. Ett lakan bildar en rektangel, hvars långsidor äro 2 m. 33 cm och kortsidor 1 m. 66 cm hvardera. Längs efter midten går en kastsöm. De båda långsidorna hafva stader, de båda kort- -sidorna fållar. X. Hur många meter måste sys på ett lakan? Lj. 2 m. 33 cm + 3 m. 32 cm = 5 m. 65 cm. L. Hur länge måste Ni sy på ett lakan, om Ni kunna sy 50 cm på en timme? Lj. 11 timmar och 18 minuter. L. Hvar märker man lakan? Lj. I hörnet längst ned till venster, om man tänker sig lakanet som en stående rektangel **). L. Hvad veta Ni om örngotsvaren? Lj. Till ett örngotsvar åtgår 1 m. 66 cm lärft af 83 cms bredd, det bildar en qvadrat ***) med 83 cms sida. Tyget ligger dubbelt, två motstående sidor äro öfverkastade, på den tredje uppåt liggande sidan är tyget viket, nedtill är 2.12 cm öfverkast, den öfriga öppna delen är fållad och försedd med 3 par band. L. Hur mycket tyg åtgår till en omgång sänglinne? Lj. 9 m. 32 cm till båda lakanen, 3 m. 32 cm till båda örngotsvaren, detta gör tillsammans 12 m. 64 cm. L. Hur många stycken lärft behöfver man köpa till 4 om- gångar, om stycket innehåller 40 m? *) Nu finnes äfven särskild lakansväf af 1 ni. 60 cm—2 meters bredd, då lakanet består af ett helt stycke. **) Sys märket så, att det tillika, utgör en prydnad, sättes det midt på öfre kortsidan, strax under fållen. Öfv. anm. ***) Många göra äfven örngotsvaren rektangulära. Öfv. anm. 81 Lj. 1 stycke, 10 m 56 cm, eller två stycken, dâ man får qvar 29 m 44 cm. L. Hur skulle Ni klippa till de 4 omgångarna? Lj. Först de 4 paren lakan, derefter de 8 örngotsvaren; eller också först en fullständig omgång, derefter hvar för sig de tre öf- riga. L. Hur mycket får man af ett stycke på 40 m? Lj. Till 4 par lakan åtgår 37,28 meter, återstår sålunda 2 m 72 cm, hvaraf 1 m 66 cm åtgår till ett örngotsvar, hvarefter återstår 1 m 6 cm. L. Sedan derefter 6 örngotsvar klipts af de 10 m och 56 cm, återstår här 60 cm, hvilket tillsammans med den förra resten, 1 m 6 cm, nu skulle skarfvas ihop till 8:de örngotsvaret. Vill man nu ej skarfva, måste derföre 1 m 66 cm köpas till det åter- stående öfverdraget; hade man på förhand gjort denna beräkning, kunde dock de öfverblifna 60 cm ingått häri, så att man i stället för att utom det hela stycket köpa 10 m 56 cm + 1 m 66 cm köpt tyg till 7 hela örngotsvar, d. v. s. 11 m 62 cm. Än bättre hade varit att af det hela stycket klippa 6 lakan och 7 örngots- var, hvartill sammanlagdt åtgår 39 m 58 cm, då blott 11 m 8 cm behöfts dessutom till 1 par lakan och ett örngotsvar. Sålunda bör man alltid på förhand beräkna för att ej för- klippa sig, som det heter. Beräkna nu, hur man skall klippa 3 fullständiga omgångar sänglinne, om lärftstycket innehåller 34 m 66 cm. Lj. Till 3 omgångar åtgår 37 m 92 cm, således 1 stycke samt 3 m 26 cm, men som 3 m och 32 cm åtgå till 1 par örn- gotsvar, måste detta köpas utöfver det hela stycket, om man vill undvika att skarfva. L. Beräkna nu, hur mycket lärft man behöfver till 6 full- ständiga omgångar, om stycket innehåller 40 m samt huru mycket om stycket innehåller 34 m. Lj. 6.12,64 = 75,84 = 1 stycke på 40 m samt dessutom 35 m 84 cm, och när stycket innehåller 34 meter, 2 stycken och 7,84 m. 6 §2 L. Beräkna nu, hur man måste klippa till, när stycket inne- håller 40 m. Lj. Enligt förut gjorda beräkningar användes ett stycke på 40 m bäst till 6 lakan och 7 örngotsvar, då det blir en återstod af endast 42 cm; detta kommer nu emellertid att fattas för att man skall kunna af de 35 m 84 cm klippa de återstående 6 la- kanen och 5 örngotsvaren, sålunda måste man för att undvika skarf i stället lör 35 m 84 cm köpa 36 m 26 cm. L. Hur skulle man klippa, om stycket innehölle 34 m 66 cm. Lj. Till 6 omgångar åtgår 6.12,64 m = 75,84 m lärft. Således åtgå 2 hela stycken samt 6,52 m härtill; för att undvika skarf måste dock 6,64 m, som fordras till 4 örngotsvar, köpas utöfver de två styckena. Öfversigt: Om stycket innehåller 40 meter. 1 stycke: 6 lakan och 7 örngotsvar, rest 42 cm. 36 m 26 cm: 6 lakan och 5 örngotsvar. 1 stycke, 36 m, 26 cm: 6 par lakan, och 6 par örngotsvar, rest 42 cm Om stycket innehåller 34 m 66 cm. 2 stycken: 6 par lakan, och 8 örngotsvar, rest 12 cm. 6 m 64 cm: 4 örngotsvar. 2 stycken, 6 m, 64 cm: 6 par lakan, och 6 par örngotsvar, rest 12 cm. L. Hur märkes sänglinne? Lj. Lakan märkas antingen nedtill i venstra hörnet eller också midt under fållen. Örngotsvar midt under fållen på den öppna sidan. L. Af hvad slags tyg gör man sänglinne? Lj. Af lärft och af bomullstyg. , L. Hvilket af dessa är starkare? Lj. Lärft. L. Hvilket är billigare? Lj. Bomullstyg. 83 L. Hvad kostar lärft till 6 omgångar sänglinne när 1 m kostar 90 öre? Lj. Kan man få köpa lärftet så, att ingen rest uppkommer, åtgår härtill 75 m 84 cm, hvilket då kostar 68 kr. 26 öre. , Gånglinne. Lintyg. Sedan ett lintyg förevisats, betraktats och mätts, framgår deraf följande: Till ett lintyg behöfves 2 m 50 cm lärft eller shirting af 83 cm bredd. Till lintyg med slät urringning kan smalare tyg an- vändas. L. Mät nu af 2 m 50 cm tyg åt Er. Klipp af detta stycke en remsa, 16 cm bred. *) Af denna klippas ärmarna; de återstående 2 m 34 cm äro beräknade till bål och kilar. Från detta stycke afklippes längs efter en remsa 16 cm bred. **). Det 2 m 34 cm långa och 67 cm breda stycket är nu bålen. Af den 2 m 34 cm långa, smala remsan afklippes nu 50 cm, de återstå- ende 1 m 84 cm användas till kilarna. Stycket till kilarna delas i två lika långa delar. Sätt i den smala öfre klipta kanten en punkt, eller en knappnål, 2 cm från venstra kanten, likaså i nedre kanten, men här 2 cm från högra kanten, rita nu upp eller vik en sned linie från ena punkten till den andra, så att den går genom midtpunkten af det hela. (Se 5:te mönsterbladet), klipp sedan efter denna linie. Af den först afklipta remsan klipper man nu ärmarna, hvarje ärm göres 34—36 cm vid och 16 cm lång ***) (Se 5:te m.bl.) *) Se väggplanschen. **) Är tyget 83 cm bredt och urringningen skall vara slät, klippes denna remsa 20 cm bred. ***) At äldre personer kunna ärmarna göras 30 cm långa. 84 Sedan kilarna klipts, återstår nu en 50 cm lång och 16 cm. bred remsa; gör man ett lintyg med halslinning, så klipper man i tu denna remsa längs efter och syr ihop de båda delarna, detta blir nu halslinningen, som bör vara 6 -8 cm bred och 1 m lång. Till linningen tages vanligtvis tyget på tvären. Att taga ett tyg på tvären är att taga det så, att inslagstrådarna löpa vågrätt, ränningstrådarna deremot lodrätt. På randiga tyger måste linnin- gar, kanter och kragar tagas på tvären, ärmar deremot på längden. På hvita enfärgade tyger med lärftsväfnad är detta visserligen också en regel, men ingen nödvändighet. Kan man spara tyg ge- nom att afvika härifrån, gör man det, utan att det räknas som fel. Nu skall urringningen göras. Tag på staden reda på midten af bålens längd, vik tyget trådrätt efter bredden, eller hvad som är ännu säkrare, drag en tråd derigenom. Sätt en punkt der tyget- vikits, 8 cm från hvardera långsidan samt åter en punkt midt på bålens bredd på framsidan 8 cm från vecket och på baksidan 4 cm derifrån. Drag nu från den på midten liggande punkten en linie till den högre upp belägna så, att halfva linien drages våg- rätt, hvarefter den fortsätter i en båge uppåt. På framsidan blir ringningen naturligtvis djupare än på baksidan. Af det stycke tyg, som här bortklippes, göras båda ärmkilarna (ärmspjellen). Dessa skola vara 12 cm i qvadrat. (Se 5:te m.-bl.) Detta är nu en slät urringning ; på ett lintyg med halslinning göres urringningen lika djup bak som fram, 8 cm; på framsidan göres dessutom midt på bålens bredd ett sprund 16 —18 cm långt. (Se 5:te m.-bl.) Vecket till detta sprund tages af det, som blir öfrigt af tygets bredd, sedan man klipt till ärmarna. Ett annat sätt att klippa ett s. k. mönsterlintyg är följande: Bålen behåller nedtill tygets bredd; från midten af längden klipper man uppåt axeln halfkilar, hvars största bredd är 8 cm. Ärmen göres i så fall ej trådrät, utan rundas något, när den sys in. (Se 5:te m.-bl.) Om man klipper till flera lintyg på en gång, kan man klippa så, att man icke behöfver 2 m 50 cm till hvarje lintyg. Af det lärft, som åtgår till 6 bålar, klipper man efter längden en remsa, 15 cm bred. Hur mycket åtgår till 6 bålar? 85 Lj. 6. 2 m 335 cm = 14 m. L. Den afklipta remsan är alltså 14 m lång. Hur mycket behöfver man till 6 dubbelkilar? ' Lj. 6. 1 m 8344 cm = ll m. L. Huru mycket återstår? Lj. 14 m — 11 m = 3 m. L. Ärmlängden är lika med remsans bredd. Huru många ärmar kan man klippa af den 3 m långa rem- san? Lj. Till en ärm behöfves 34—36 cm.*) Man får således 8 ärmar af remsan. L. Hur många ärmar återstå? Lj. 4 ärmar. L. Hur mycket tyg behöfves härtill? Lj. Af 36 cm lärft får man 5 ärmar. Det blir sålunda tyg öfrigt till en ärm. . L. Hur mycket tyg åtgår således till 1 dussin lintyg med slät urringning? Lj. 6. 2 m 334 cm + 36 cm == 14 m 36 cm, hvaraf åter- står en bit, 36 cm lång, 16 cm bred. L. Huru mycket mindre tyg har således åtgått, än om man klipt till hvarje lintyg särskildt. Lj. Om hvart och ett klipts för sig, hade 15 m behöfts; men då de, som man säger klipptes i hvarandra, behöfdes endast 14 m 36 cm, hvarföre 64 cm tyg inbesparats. L. Beräkna nu, huru mycket kan sparas in på ett halft dus- sin lintyg med halslinningar. Lj. Till 6 stycken, som klippas i hvarandra, behöfvas 15 m och lika mycket, om de klippas hvart för sig. Således kan man ej inbespara något. L'. Räkna nu efter, om 6 mönsterlintyg med halslinningar kunna klippas med besparing. Lj. På mönsterlintygen afklippes ej bredden på lärftet. Till *) Ärmens och tinningens vidd rätta sig vanligen efter de personers storlek, för hvilka lintygen äro bestämda. 86 6 bålar åtgår 6.2 m 335 cm == 14 m. Kilarna sneddas ur bå- larna, till dem fordras sålunda ,ej mera tyg. Nu skola dessutom ännu 12 ärmar, 6 linningar och 12 skoningar klippas. Af 72 cm lärft får man 10 ärmar. 1 m är längden af en halslinning, dess bredd är 8 cm; 6 linningar == 48 cm; återstår således af 1 m en remsa, 1 m lång 35 cm bred, hvaraf 2 ärmar klippas, det öfriga användes till skoningarna. Till 6 st., i hvarandra klipta mönsterlintyg åtgår 15 m 66 cm lärft, till 6 st., klipta hvart för sig, åtgår 16 m. Således in- bespar man 33 cm lärft. L. Hur kommer det sig, att man kan spara tyg, när man på en gång klipper flera lintyg med slät urringning. Lj. Sedan man klipt ett sådant lintyg, återstår ett 50 cm långt och 16 cm bredt stycke. Om nu 6 sådana stycken hänga samman, kan man deraf klippa ärmar och derigenom spara tyg. L. Hvarför kan man ej spara tyg, när man klipper lintyg med halslinningar? Lj. Ett sådant lintyg kan man klippa så, att intet blir qvar, hvarföre man ej heller kan inbespara något genom att klippa 1 dussin. L. Hur många lintyg med slät urringning,, kan man klippa af ett stycke lärft, som innehåller 40 meter? Lj. 14 m 33 cm åtgår till ⅛ dussin, således 28 m 66 cm till 1 dussin, hvarefter återstår 11 m 34 cm. 2 m 50 cm, som åtgår till ett lintyg, innehålles 4 gånger i denna återstod, hvar- efter 1 m 34 cm återstå. Således får man 16 lintyg ur ett så- dant stycke lärft och dessutom återstår 1 m 34 cm. L. Hur många mönsterlintyg kan man klippa af ett stycke lärft, som innehåller 34 meter. Lj. 2 m 66 cm åtgår till ett sådant lintyg, detta innehålles 12 gånger i 34 m, hvarefter återstår 2 m 8 cm. På 6 sådana lintyg kan man inbespara 33 cm, på 12 alltså 66 cm; detta lagdt till återstoden räcker till ännu ett lintyg. Ett stycke lärft på 34 meter lemnar således 13 mönsterlintyg. 87 L. Hur mänga lintyg med linningar kunna klippas af ett stycke lärft på 40 m? Lj. 15 lintyg kan man klippa deraf. Huru de olika delarna af ett lintyg med slät urring- ning skola sammansättas. (Se 5:te mönsterbladet.) L. De båda halfvorna af en kil sys ihop med sina trådräta kanter, staderna med öfverkast, de klipta kanterna med fällsöm. Den, som ej vill hafva en öfverkastad söm bland de andra fall- sömmarna, kan klippa bort staderna och äfven göra fällsöm. Syr man flera lintyg, sätter man i det ena två kilar, hopsydda med öfverkast, i det andra åter två, hopsydda med fällsöm, så att halfva antalet lintyg sakna öfverkastade sömmar, i det andra halfva an- talet finnas deremot två i hvarje lintyg. Nu sättas kilarna fast vid bålen, nedtill på kilarnas snedsida klippes 4 cm trådrätt, detta sker, på det att fållen ej må erhålla några veck. Sätt nu in ki- len, bålen sättes framfor, kilen bakom och så långt in på lintyget som längden af sömmen på densamma. Hur lång är denna söm? Ni kunna räkna efter. Lj. Tyget till de båda kilarna klippte vi 1 m 83 cm långt, på en kil kommer således hälften, 91 cm ungefär. L. Hur lång är halfva bålen? Lj. 1 m 16 cm. L. Hur mycket återstår således, sedan kilen insatts. Lj. 25 cm. L. Detta är halfva armhålet. Kilens sneda sida är längre än den del af bålen, med hvilken den hopsys. Detta öfverskott hålles in, genom att man under söm- men håller kilen något vidare, dock måste man väl se till, att härvid inga veck uppkomma. På första och sista sextondelen får man ej hålla in. Sätt fast kilen, med knappnålar på ett afstånd af omkring 8 cm från hvarandra, och fördela härvid jemnt det, som skall hållas in; men akta Er väl att taga för mycket till den öfre delen, hellre då något mera nedtill. Man håller på detta sätt in en del, på det att fållen på lintygets nedre kant skall få en våg- rät riktning och icke skjuta in vid sidosömmarna, d. v. s. bugta sig uppåt. Vi skola nu söka göra klart för oss, hvarför fållen skulle bugta sig uppåt, om man ej hölle in kilen. Mät huru mycket kilens sneda sida är längre än kilens höjd? (Kilens längd eller, hvad som är detsamma, dess höjd mätes alltid på den trådräta sidan, som går midt igenom kilen.) Lj. Den sneda sidan är omkring 6 cm längre. L. Skulle man nu sätta kilen 6 cm högre upp, än den är lång, skulle den dragas upp 6 cm på midten, der dess verkliga längd gör sig gällande. Kilen insys med en efterstyngs- och fall-söm. När bålen har stad, göres första sömmen blott hälften så bred, som Ni lärt Er på sydukens klipta kanter. Den bakre klipta snedkanten låter man deremot skjuta fram något. Hvarför gör man första sömmen så smal? Lj. Emedan staden ej kan löpa ur, den behöfver således ej vikas om mycket. L. Hvarför låter man den sneda kanten skjuta fram? Lj. Derföre att den skulle löpa ur, om"den vore lika smal. L. Sy in båda kilarna. Hur många sömmar behöfvas här- för ? Lj. 4 Sömmar, om man räknar fällsömmens båda sömmar såsom en. L. Sedan kilen sytts fast, göres på lintyget en fåll, 1 cm bred. Sedan kommer urringningen, hvilken man tillstickar med en fåll, hvars invikning kommer på afvigsidan, men som sys på rätsidan; på den bugtade delen af ringningen göres fållen något smalare än på de vågräta delarna. Man kan äfven sätta ett band kring ringningen, detta fastsättes då på afvigsidan och tillstickas på rätsidan två trådar från bandets öfre och nedre kant. Nu sys ärmarna. Ärmspjellet sys fast vid en af ärmens kort- sidor och lägges härvid bakom denna. Den öfverskjutande delen af ärmen kommer då att ligga till venster. Sedan ena sidan af kilen sålunda fastsytts, sys ärmen ihop, äfven då så, att kilen lig- 89 ger bakom. Derefter fållas ärmen med en vanlig fåll, en tillstic- kad fåll eller en hâlfâll. Skall den hafva hålfall, urdragas trå- darna till denna, innan ärmen sys ihop. Ärmens insättande. Hur vid är ärmen? Beräkna det. Lj. Ärmstycket är 34 cm, dertill komma två sidor af ärm- spjellet, hvardera 12 cm, sålunda tillsammans 24 cm 34 + 24 — 58 cm. L. Hur stort är armhålet? Lj. 50 cm. L. Spetsen af ärmkilen tillstickas 3—4 cm långt på bålens kil, och så att spetsen noga träffar in på kilens midtsöm. Sedan derefter den smala delen af denna kil vikits in, stickas ärmen fast vid densamma, så att det bildas en trekant Δ. Innan ärmen sys in, tråcklas den först in eller fastsättes med nålar. Mid- ten af ärmen måste noga sammanträffa med armhålets midt. Är- men hålles bakom och måste vändas på rätsidan, innan den sättes in i armhålet. Lintyg med halslinning. Endast halsringningen skiljer sig från ofvan beskrifna lintyg. Vid denna förses först sprundet med slag. Den högra sidan af sprundet lägges öfver den venstra och för- ses med ett slag, som stickas fast på rätsidan och fållas på afvig- sidan. Venstra sidans slag lägges under och sys fast, vikes sedan öfver och faststickas på rätsidan af bålen. Vid sprundets nedre del invikas båda slagen, och det öfre faststickas två gånger på det un- dre. Derefter drager man med förstyng igenom en tråd rundt om- kring ringningen samt stryker upp rynkorna med nålen såväl fram som bak. Linningen delas i 8 lika delar och vikes in på båda sidor; 2 trådar från invikningen urdrages en tråd för att tjena till ledning för, stickningen. Första, fjerde, femte och sista åttondelen stickas hvar sida för sig innan linningen påsättes. Första åtton- delen upptager första hälften af bröstrynkorna, andra och tredje åttondelen tillstickas slätt öfver axeln, fjerde och femte åttonde- larna upptaga bakdelens rynkor; sjette och sjunde åttondedelarna sys fast slätt öfver andra axeln, och sista åttondelen upptager an- dra hälften af bröstrynkorna. Rynkorna fastsys med fållstyng. 90 Hvarje fjerdedel af linningens vidd måste noga sammanträffa med hvarje fjerdedel af bålens. Façon- eller mönster-lintyget. Kilens trådräta sida fastsys vid bålens trådräta del. Då båda sidorna äro stader, hopsys de med öfverkast. Sedan de fyra halskilarna fastsytts, sammansys bålens båda halfvor på hvardera sidan med en sned fällsöm, som går nedifrån ända upp till armhålet. Genom denna sneda söm skulle lintyget få två snibbar nedtill. För att undvika detta klippas snedsidorna trådräta nedtill ungefär 4 cm långt. Ärmen kan nu ej tillstickas på kilen, utan insättes så, att yttersta spetsen inträffar på fällsömmen. Som hvarken ärm eller armhål äro trådräta, kan vid ärmens insättande någon trådrät söm ej komma i fråga. Man kan äfven afrunda nedre delen af arm- hålet och ärmspjellet, hvarigenom sömmen blir trådrät upptill. På de senare två slagen af lintyg är det mycket brukligt att languettera halslinningar och ärmar. Ärmarna fållas dock först, så att lärftet ligger dubbelt i languetten för att göra det starkare. Skjortor. (Se mönsterbladet N:o VI). När man betraktar en skjorta, visar sig, att den är samman- satt af följande delar: bålen, båda ärmarna, båda ärmspjellen, båda ärmskoningarna eller ärmlinningarna, kragen, båda axelstyckena, axelstyckenas båda kilar, bålens och ärmarnas båda steglappar samt slagen. Till en skjorta åtgår 3 m lärft af 83 cm bredd. Till bålen användes hela bredden, och den göres 2 m lång, 56 cm åtgår till båda ärmarna, 16 cm i qvadrat till hvartdera ärmspjellet, hvardera sko- ningen till ärmarna är 26 cm upptill och 22—24 cm nedtill samt 12 cm hög; på linningsärmar är hvarje linning 22 — 24 cm lång, 12 cm bred; kragen 40—44 cm lång, 16—20 cm bred; hvartdera axelstycket 20—22 cm långt, 12 cm bredt, hvartdera axelstyckets kil 8 cm i qvadrat, bålens båda steglappar 8 cm i qvadrat, ärmens båda steglappar 4 cm i qvadrat, båda slagen till 91 halssprundet (en på skjortans rätsida, en på dess afvigsida) 2 cm breda, 6—10 cm långa. Huru dessa delar skola klippas med största besparing, synes af mönsterbladet VI. L. Hur mycket lärft behöfves till ett dussin skjortor? Lj. Till ett dussin behöfves 12.3 m. = 36 m. L. Vi skola se till, om man ej kan spara in något genom att klippa 1 dussin i hvarandra, m. cm. 12 bålar med 2 m till hvarje ............................24 — 12 par ärmar med 54—56 cm till hvarje par ................7 — 12 kragar, 4 ur en bredd ........................................... 1 22 24 axelstycken 6 ur en bredd ........................................— 83 24 ärmlinningar lika stora som föregående ........................— 83 24 ärmkilar 5 ur en bredd .......................................... — 83 24 kilar till axelstyckena fordra 24.8 cm. Af den remsa som blir öfrig, sedan axelstyckena klipts, får man 10 kilar samt likaledes 10 af den remsa, som återstår sedan linningarna klipts och slutligen 4 kilar af resten från ärmkilarna, således åtgår till dessa kilar ytterligare .......................................... .................... 0 00 24 steglappar till ärmarna ) , - ( bada knappast — 16 24 slag ) 4 . 34 87 Jag har här tagit steglapparna och slagen något större, eme- dan det lätt kan hända, att några trådar gå bort såväl vid till- klippningen som vid invikningen, i synnerhet då detta utföres af mindre öfvade lärjungar. L. Hur mycket kan man spara in vid tillklippningen af 1 dussin skjortor. . m. cm. Lj. Om man klipper 12 skjortor hvar för sig åtgår 36 00 Klippas de i hvarandra åtgår ..............................34 87 Besparing ..................................................1 13 Skjortan sammansättes på följande sätt: Stycket till bålen sammanlägges i två lika delar, en tråd urdrages, der tyget sam 92 manvikits. Pä hvarje sida sammansys staderna med öfverkast ett stycke, 50 cm långt, så att nedtill lemnas öppet 16 cm och upptill 33 cm. Dessa 33 cm utgöra hälften af armhålet. De båda klipta sidorna fållas, men bör fållen vara helt smal, endast 6—8 trådar bred. Nu klippes midt på lärftets bredd från den urdragna tråden en öppning af 40 cm, men endast på framsidan, baksidan är fort- farande sluten. Det härigenom bildade sprundet förses nu med en tillstickad fåll, som vanligtvis göres 2 cm bred. Invikningen göres på afvigsidan, men tillstickningen sker på rätsidan. För att fållen ej skall skjutas upp eller ned, tråcklas den först och lägges två trådar nedanför den urdragna tråden, som utmärker sticknin- gen*). För att få tyg till denna fåll klipper man nedtill tvärs öfver sprundet på båda sidor in i bålen samt rynkar eller veckar tyget nedanför detta tvärsnitt, lägger sprundets båda fållar nedtill öfver hvarandra samt sätter på såväl rätsidan som afvigsidan en liten tvärslå för att fästa de klipta kanterna, måtten på denna har förut angifvits. På rätsidan stickas den fast, på afvigsidan fållas den till. Ett annat sätt att sy sprundet är, att så småningom göra fållen smalare nedåt och sålunda låta den följa rundt om hals- sprundet; för att skydda sprundet mot att rifvas upp stickar man fållen nedtill i kanten och sätter omedelbart derunder ett hjert- formigt lärftstycke, som påsättes på afvigsidan och tillstickas på rätsidan. Nu skola axelstyckena påsättas. Först urdrages en tråd på midten längs efter stycket, derefter urdrages rundt om en tråd för att utmärka invikningen samt dessutom ännu en tråd, 2 trådar från de långa sidornas och lika långt från den ena korta sidans invikning samt på andra korta sidan, 10 trådar från invikningen, ytterligare en tråd. Axelstycket vikes nu rundt omkring och påsättes, så att midten af detsamma noga sammanfaller med midten af bålen, och *) På hvarje sida om sprundet kunna dessutom stickas några veck, men i så fall rynkas ej den främre delen af bålen. 93 sa att den korta sidan, pâ hvilken en tråd är urdragen 10 trådar från invikningen, vändes åt armhålet. Derefter stickar man fast stycket, i det man följer de genom urdragning af trådar utmärkta ränderna, först på midten, der man dock lemnar osydt ett stycke af 7 cm inåt halsen, och derefter rundt omkring. Nu klippes upptill på bålen från halssprundets fåll 7 cm in på axelstycket, således till den punkt, der midtsömmen på axel- stycket börjar. På axelstyckskilen urdrages på alla sidor en tråd samt på två, bredvid hvarandra liggande, sidor ännu en tråd, 2 trådar från den förra, man viker nu alla fyra sidorna och fast- stickar på rätsidan de båda sidorna med den dubbla randen, kilens spets lägges noga på axelstyckets midtsöm, och slutet af de båda sidorna sammanträffar med slutet af axelstycket. På afvigsidan fållas kilens båda återstående sidor fast. Sedan båda axelstyckena med sina kilar sytts fast, drager man med förstyng en tråd igenom bålens öfre öppning, styngen göras något längre på kilen. Rynkorna strykas derefter upp med nålen. Sedan kragen för prydnadens skull på ena långsidan försetts med två rader efterstyng, 10 trådar från den invikta kanten och från hvarandra samt vikits in på alla sidor, tråcklas den först fast och sys derefter fast med fållstyng. Hvarje ijerdedel utmärkes med en knappnål. Första fjerdedelen kommer midt på första axelkilen, midten infaller midt på ryggen, tredje fjerdedelen midt på andra axelkilen, början och slutet sammanfaller med kanterna af hals- sprundets båda fållar. Första hälften af framstycket intager 3/16 af kragens vidd, första axelkilen 2/169 r'yggen 6/16% andra axelkilen 2/16, framstyckets andra hälft 3/16. Den med de båda efterstyngsraderna försedda delen af kragen vändes utåt bålens rätsida, den andra inåt afvigsidan. Den fastsys äfven med fållstyng, hvarvid man syr i hvarje rynka. Kragens öppna kortsidor hopsys med öfverkast. Nedtill på kragen sättes på högra sidan en knapp, på den venstra sys ett knapphål. Knapphålet klippes trådrätt och förses rundt omkring med knapphålssöm. Snaran på stynget vändes inåt knapphålet; man kan dessutom äfven på halssprundet sätta två 94 knappar och knapphål på lika afstånd från hvarandra för att der- rned kunna knäppa igen detsamma. Nedre öppningarna på bålen förses med steglappar, de äro, som redan förut nämnts vid tillklippningen, trekantiga. De fast- sys vid bålens raka öppna sidor ända till midten; man vänder härvid kilen åt sig samt lägger spetsen på bålens sidosöm, derefter vändes kilen om och tillsys på afvigsidan med fållstyng. Nu gå vi till ärmarna. Staderna på det 83 cm breda och 56 cm långa stycket hopsys med öfverkast. När man kommit till midten af sömmen, vänder man om tyget och syr andra hälften af sömmen på motsatt sida. Derefter lägger man stycket med den hopkastade sömmen uppåt, så att den går längs genom stycket midt på öfre sidan. Lärftet ligger nu dubbelt, viket till höger och venster samt öppet upptill och nedtill. På den nedre öppna sidan afmätes 13 —14 cm från venster och utmärkes med en punkt, på öfre sidan likaså, men här från högra sidan; derefter drages från den ena punkten till den andra en sned linie, som måste gå genom midtpunkten af den öfverkastade sömmen; i denna linie klipper man sedan och erhåller sålunda de båda hufvuddelarna till ärmarna. (Se mönsterbladet VI). Upptill klippas snedsidorna trådräta så långt, som ärmkilen går, denna ärmkil fastsys med fällsöm på ena sidan. Kilen lägges bakom, och den öfverkastade sömmen, som går genom en del af ärmen, vändes uppåt. Skoningen fastsys nedtill med efterstyng på ärmens rätsida, men så, att skoningen ligger framför ärmen. Sömmen strykes derpå slät, skoningen vändes om, hvarvid man låter ärmen skjuta ett par trådar fram om denna, som fållas till på afvigsidan, hvarefter man på rätsidan gör en efter- styngsrad, 10 trådar från fållen; för prydnadens skull kan man göra ännu en sådan rad, 10 trådar öfver denna; innan man syr dessa, urdrager man en tråd som ledning för sömmen. Nu gör man på hvardera sidan af ärmen en mycket smal 4 cm lång fåll från skoningen räknadt, hvarefter ärmen hopsys med en fällsöm ; härvid måste alltid kilen läggas under den raka sidan. Ärmsprundet för- ses sedan i likhet med öppningarna nedtill på bålen med s. k. steglappar eller skyddskilar, och i den med skoning försedda delen 95 sättes 2 knappar och 2 knapphål, hvilka göras så att man, när skjortan sitter på, knäpper underifrån uppåt. Linningsärmar göras vidare nedtill och dragas öfver handen. Linningen delas i tre lika delar, och ärmens rynkor fördelas jemnt på andra tredjedelen. Som prydnad gör man nedtill på linningen 1 eller 2 rader efterstyng, hvarefter den påsättes på samma sätt som kragen. Sprundet göres 8 cm långt och förses med skyddskil. Man kan älven göra ärmen så, att man till densamma tager 3 af lärftets bredd, gör den 54 cm lång samt insätter en kil, 12 cm i qvadrat, hvarefter man förfar som med en linningsärm. Till en sådan åtgår visserligen något mer tyg, ty man kan ej få två ärmar ur en vanlig lärftsbredd, men i stället blir den rikare på rynkor vid linningen och saknar öfverkast. Ärmen insättes så, att spetsen af ärmkilen inträffar på bålens öfverkastade söm och ärmens midt på midten af axelstycket. Från spetsen af ärmkilen till axelstycket sättes den slät, den öfriga delen rynkas, hvarvid rynkorna skjutas in mellan axelstycket och bålen samt tillsys på såväl rät- som afvig-sidan med fållstyng. Anmärkningar. Jag anser det öfverflödigt att beskrifva såväl stärkskjortan som andra linnepersedlar. Om lärarinnan och lärjungarna hittills fattat uttrycks- och framställnings-sättet, bör det öfriga ej möta några svårigheter, och hur en stärkskjorta sys, måste alltid lärarinnan veta. Repetitions- och öfnings-frågor och uppgifter. L. Hur mycket lärft behöfves till ett lintyg med slät ur- ringning ? Lj. 2 m 50 cm af 83 cm bredt lärft. L. Och till ett lintyg med halslinning? Lj. Likaledes 2 m och 50 cm. L. Och till ett mönsterlintyg (façonlintyg) med halslinning? Lj. 3 m 66 cm. L. Vid hvilket slags lintyg kan man bespara tyg genom att 96 klippa flera lintyg efter hvarandra, och vid hvilka kan man ej detta ? L.j. Pä lintyg med slät urringning kan man på ett halft dussin bespara 66 cm lärft, men ej något på lintyg med halslin- ning, deremot kan man på ett halft dussin mönsterlintyg bespara 50 cm. L. Hur kommer sig detta? L. Efter ett lintyg med slät urringning blir en remsa, 50 cm lång och 16 cm bred, öfrig. Om nu flera sådana stycken hänga tillsammans, så kan man klippa ärmar deraf och kan derigenom bespara tyg. Efter ett lintyg med halslinning blir intet öfrigt, följ- aktligen kan ej heller något inbesparas genom att klippa ett halft dussin på en gång. Efter ett mönsterlintyg återstår ett stycke, hvaraf man kan klippa linningar, derföre kan man bespara något tyg genom att klippa ett halft dussin sådana lintyg på en gång. L. Räkna upp delarna af en skjorta efter deras storlek. Lj. Bålen, ärmarna, kragen, axelstyckena, ärmskoningarna, ärmkilarna, axelkilarna, bålens steglappar och ärmens steglappar, samt skoningarna till halssprundet. L. Räkna upp dem i ordningsföljd, så som de vanligtvis sys. Lj. Bålen, axelstyckena med deras kilar, kragen, ärmarna med deras delar, steglapparna. L. Hvar förekomma öfverkastade sömmar på en skjorta? Lj. I bålen, i ärmarna och i kragen. L. Rita upp ett lintyg i förminskad storlek på taflan. Ut- märk de båda kilarna*) och deras genomskärning. Upprita små- delarna till en skjorta i naturlig storlek. Jemför de färdigsydda bålarna till ett lintyg och till en skjorta. Lj. Bålen till ett lintyg är, då den är färdigsydd, 16 cm längre än en skjortbål, samt har kilar och är derföre vidare ned- till än upptill; skjortbålen är lika vid upptill och nedtill; lintygs- bålen har vanligtvis 6 sömmar, skjortbålen aldrig mer än 2. Den *) Hvarje kil i bålen består af två halfkilar. 97 senare är öppen nedtill på båda sidor, men lintygsbålen är hop- sydd ända ned. L. Hur lång tid behöfva Ni för att i skolan sy ett lintyg med slät urringning, om Ni hafva 4 timmar för handslöjd i veckan och kunna sy 66 cm i timmen af såväl efterstyng som fällsöm och öfverkast? Lj. Ett lintyg har 6 sömmar i bålen. Som hvar och en af dessa sömmar först sys med efterstyng och derefter fälles till, så måste man antaga sömmarnas längd dubbel, 12.90 cm = 10 m 80 cm, hvarje ärm omkring 1 m, båda 2 m. Att sy in ärmarna gör tillsammans 2 m, urringningen 1 m 33 cm, fållen nedtill på bålen 2 m; det hela utgör 18 m 13 cm. Således behöfva vi sy omkring 27 1 timme. L. Räkna nu dessutom 8 1 timmar till klippning, ordning- ställande och uppritning. Lj. Då behöfva vi 36 timmar eller 9 veckor *). (Många andra frågor och uppgifter kunna naturligtvis ställas till lärjun- garna, dessa lemnar jag åt lärarinnans eget godtfinnande). Materialet. L. Med undantag af saxen hafva vi redan talat om de red- skap, som användts i denna afdelning. Hvaraf är en sax gjord? Lj. Den är gjord af stål. L. Är stål en särskild metall? Lj. Nej, det är ett slags kolhaltigt jern. L. Kan man använda någon annan metall till att skära och klippa med? Lj. Nej, ingen annan metall kan göras så hvass och spetsig. L. Hur många slags saxar finnes det med afseende på stor- leken ? *) Jag anser det nyttigt och sporrande till flit, om lärjungarna veta, huru länge de arbetat pä hvarje sak. Äfven om de för hvarje gång få en viss mängd arbete sig förelagdt, sakna de dock en öfyerblick af det hela. Äfven råder jag till att på arbetet fästa en lapp med uppgift på dagen, då arbetet börjades. En jemförelse mellan raska och långsamma samt flitiga och lata lärjungar under- lättas äfven derigenom. . 7 98 Lj. Små och stora saxar. L. Hvad skilnad märka Ni, om Ni betrakta uddarna? Lj. En del saxar hafva två hvassa uddar, andra hafva en hvass och en afrundad. L. Hvilka äro lämpligast vid märkning, broderi och stopp- ning, och hvarföre äro de detta? Lj. De små med fina, hvassa uddar, emedan med dem kan man klippa af de fina trådarna tätt intill tyget, och vid stoppning måste man till och med ofta föra in saxen mellan trådarna, innan man klipper af garnet. L. Hvarför använder man vid tillklippning af linne gerna en sax med afrundad udd? Lj. För att ej, när tyget ligger dubbelt, af misstag klippa eller sticka in i den undre delen. L. Angående priset på saxar kan intet sägas med bestämd- het; det beror af saxarnas storlek och i synnerhet af stålets godhet. Mycket goda stålvaror tillverkas i Solingen. AFDELNING VI. Förfärdigandet af iinneplagg. Tidslängd. Denna måste rätta sig efter skoltidens utsträckning, som ju är olika i olika skolor, i de lägre till fylda 14, i de högre till fylda 16 år. Antager man, att skoltiden börjar vid 7 år, blir detta 7—9 års skolgång. Om man ej utelemnar någon af de upp- tagna afdelningarna, behöfvas 5 år för att komma till 4 häftet (tillklippning af linne). Sålunda återstå härför 2—4 år. För att blifva säkra på sig är det väl nödvändigt, att flickorna sy 2 lintyg och 2 skjortor hvar. Sedan detta skett, må äfven andra 99 linneplagg sys, såsom nattmössor, nattröjor o. s. v. Särskildt vilja vi anbefalla att af dessa 2—4 år använda 1 år till lagning. Vid linnesömnaden är ej vidare några regelbundna samtal af nöden, ty sammansättningen af delarne har redan behandlats vid tillklippningen och förfärdigandet af pappersmönstren; dock är en repetition häri att rekommendera allt efter behof. Äfven bör man hålla strängt på, att flickorna sjelfva klippa till och ej föra med sig sådant, som blifvit tillklipt i hemmet. AFDELNING VII. Lagning. L. Man lagar genom att stoppa, lappa eller sätta i nya delar. Om hvilket slags lagning hafva vi redan förut talat? Lj. Om stoppning. L. När bör man lappa? Lj. Antingen när hålet är mycket stort, eller när flera små hål och halfslitna fläckar ligga nära hvarandra. L. Den trasiga delen urklippes trådrätt; lappen, som skall sättas i, klippes rundt omkring två sömsmånar större än hålet och sys fast med efterstyng eller fällsöm. Lappen håller man från sig, och ger noga akt på att inga veck få förekomma i hörnen. Till lapparna använder man hållbart men ingalunda nytt tyg. Skilna- den mellan det nya och det begagnade tyget skulle blifva för stor och skulle hafva till följd lappens afslitande. På allt slags linne, det må vara gånglinne eller sänglinne, nötas vissa delar mer, under det att andra nötas mindre, och dessa senare använder man med fördel till lagning. L. Hvarföre klipper man lappen större än det skadade stället? % 100 Lj. Emedan man behöfver tyg till sömmen, hvarmed man skall fastsy lappen. L. Hvilket var det sist omnämnda sättet att laga? Lj. Insättandet af nya delar. L. Säg några delar, som äro lätta att göra nya. Lj. Kragar, axelstycken, skjortlinningar, delar af ärmarna samt hela ärmarna på lintyg. L. Ibland kan man äfven helt och hållet taga bort skadade delar, utan att plagget derför blir obrukbart, om det än förlorar något af sin ursprungliga storlek. Har t. ex. en fåll blifvit nött i kanten, kan man rifva bort den från ett lintyg, en skjorta, eller en underkjol och göra en ny fåll. Plagget blir visserligen här- igenom något kortare, men kan dock ännu nyttjas. Lakan blifva vanligtvis tunna och nötta på båda sidor om den öfver- kastade sömmen, man klipper då bort den tunna delen, syr ihop de båda sidostaderna, hvilket då blir midtsöm och fållar sidokan- terna. Detta kallas att stadvända lakanen, som härigenom visser- ligen blifva något smalare, men fullkomligt brukbara. Angående lagning genom insättning af nya delar är föga att säga, ty dessa klippas, sys på, sys in eller sys fast på samma sätt som de delar de skola ersätta. Ännu något om strumplagning. L. På hvad sätt lagas vanligen strumpor? Lj. De stoppas. L. Hvad hafva vi förut sagt om strumstoppning ? Lj. Att man i allmänhet stoppar dem med lärftstopp, ehuru detta ej liknar stickning. 101 L. Man kan äfven med stoppen efterhärma stickning. En sådan stopp kallas stickstopp, och fastän den sällan användes, skola Ni dock lära den. Hålet klippes så, att maskorna ligga klara upptill och ned- till samt att till höger och venster samma maskrad går nedifrån uppåt. Garnet bör vara något finare än det i strumpan. Tvär- trådarna spännas upp; på hvardera sidan lemnar man en rand om- kring 3 maskrader’ bred, som, sedan stoppen är färdig, fastsys fram och tillbaka med fint garn, så att den ej blir besvärlig vid strum- pans pådragning. För hvarje hvarf spännes en tråd, och sedan detta är färdigt, gör man längdraderna. Man börjar till höger nedtill, går 2 tvärtrådar uppåt, tar med nålen om den öfre af dessa uppifrån nedåt, i det man lägger tråden till höger, och fortfar så- lunda alltjemt två trådar uppåt och en tillbaka; när man kommit ända upp, sticker man nålen i maskan, vänder om arbetet, går åter 2 tvärtrådar uppåt och en tillbaka o. s. v.; arbetet vändes vid hvarje hvarfs slut. Två hvarf fordras till hvarje maskrad. — Ett annat sätt att göra stickstoppar. Man spänner först upp de lodräta trådarna så, att 2 utgå från hvarje maska, men så att man sticker in nålen uppifrån i den öppna maskan, sticker sedan upp nedifrån i den bredvid liggande och likaså på motsatta sidan. De 4 första och sista trådarna måste täcka hålets kanter, så att stoppen får tillräckligt fäste. Första hvarfvet börjas äfven nu till höger nedtill. Man tager då de båda trådar, som utgå från första maskan, på nålen, sticker derefter ned i maskan mellan de båda trådarna och upp i nästa maska, äfvenledes mellan trådarna, tar derefter åter två trådar på nålen och fortfar på samma sätt. Se- dan hvarfvet är färdigt, vänder man om arbetet och gör på samma sätt som i första hvarfvet och fortfar sålunda tills stoppen är färdig. Istickning af delar. Vill man sticka i ett stycke, gör man först hålets kanter raka efter maskraderna och hvarfven, tager der- efter upp på stickan de nedtill liggande öppna maskorna och dess- utom 3 på hvarje sida för att kunna fästa hålets kanter, drar der- efter garnet genom första maskan och stickar först några maskor 102 med dubbelt garn. Vill man undvika dessa dubbelmaskor, kan man också efteråt med en nål fästa garnändan i kanten. Sista maskan lyftes, den bredvid liggande sidomaskan tages upp och stickas, hvarefter den förut lyftade maskan drages öfver denna, derefter vänder man arbetet, stickar afvigt och sammanstickar sista maskan afvigt med sidomaskan bredvid ; vid början af hvarje sticka förenas likaledes första maskan och sidomaskan med hvarandra. Man stickar lika många stickor som antalet hvarf, man klipt bort. Förekom i det borttagna stycket hoptagna maskor och afvigrand, måste detta äfven göras på det istickade stycket. Till sist sam- manmaskas*) maskorna på stickan med de upptill liggande maskorna, hvilket sker sålunda: man sticker från höger nedifrån upp i första maskan på stickan, derefter uppifrån ned i den första af de öfre maskorna och samtidigt nedifrån upp i nästa maska, sedan upp- ifrån ned i första maskan på stickan och nedifrån upp i andra maskan, sålunda sticker man två gånger i hvarje maska, ena gån- gen nedifrån upp, andra gången uppifrån ned. När man stickar i en häl, sammanstickas sidomaskorna blott vid slutet af hvarje sticka, och första maskan lyftes, så att två hvarf på hälen endast bilda en kedjemaska. Vidstickning eller tillstickning af vissa delar. Man stickar till fötter, detta vanligtvis tillika med en del af benet, samt tår. Vid tillstickningen måste man noga gifva akt på att strumpan ej här blir vidare, ty det ser mycket illa ut, om strumpan blir vidare öf- ver den smalare delen af benet, och dock taga många sig ej i akt härför. På sin höjd kan den tillstickade delen få vara så mycket vidare som en maskrad, d. v. s. så mycket som det nya garnet kan krympa mer än det redan tvättade. Man måste derföre noga tillse, att det nya och det gamla garnet är lika groft. Hvad är att göra, om man blir tvungen att använda finare eller gröfre garn? Lj. I förra fallet måste man öka, i senare fallet taga ihop några maskor. * Se stickplanschen. 103 L. Ja, och detta redan i första hvarfvet och på lika afstånd från hvarandra. Huru skola Ni härvid öka och taga ihop? Lj. För att öka skola vi taga upp och sticka en maska från föregående hvarf. För att taga ihop skola vi sammansticka 2 maskor. L. Hvarföre? Lj. Emedan detta sätt att öka och minska är det minst i ögonen fallande. Härmed slutar jag min praktiska “handledning för undervis- ning i handslöjd efter Schallenfeldska metoden“. Att i en särskild afdelning framställa tyllstoppning, konst- stoppning, plattsöm m. m. d., anser jag öfverflödigt. Detta före- kommer endast i få skolor och der detta sker, kan lärarinnan nog framställa äfven detta, sedan hon arbetat efter föregående anvis- ningar. Måtte mitt arbete kunna bidraga att lyfta den ståndpunkt hvarpå handslöjden för närvarande står! Många år ligga mellan första tillämpningen af denna metod och utgifvandet af detta arbete. Under denna tid hafva maski- nerna förbättrats och nått en stor utbredning samt skola framgent vinna allt större användning. Mången torde derför fråga: hvarför skola väl flickorna lära sig att sticka och sy, när det finns stick- och sy-maskiner? Jag svarar: ju flera och ju fullkomligare maski- ner, desto förr måste menniskan upphöra att sjelf vara en maskin, d. v. s. att arbeta tanklöst som en maskin. Hvarföre lemnar väl samma maskin väl och illa sydt arbete? Tänker den måhända, för detta ändamål och åt denna person är det tillräckligt väl gjordt, äfven om det föga duger? Eller är den ibland ej hogad för arbete? Nej, det väl utförda arbetet hade lagts under maskinen af en person, som sjelf förstod att sy, att klippa till, ställa i ordning, vika och fästa ihop; den, som hade arbetets ledning om hand, var skulden till att arbetet, som maski- nen utfört, var illa gjordt. Alltså, i trots af maskinerna, ja än mer, med anledning af maskinerna gör undervisningen i handslöjd så beskaffad, att den väcker eftertanken, att den lyfter handens ar- bete till tankeverksamhet. Fordom gjorde dottern alldeles på samma sätt som modern före henne, dotterdottern som mormodern, och mormors mors lin- tygsmönster kunde mycket väl användas af dotterdotterns dotter. Nu hör ombyte och vexling till ordningen för dagen. Derföre bör undervisningen i handslöjd vara så beskaffad, att den leder till eftertanke, till skicklighet, till sjelfständigt arbete och till förmåga att kunna eftergöra, hvad man sett. Om en flicka i skolan lärt sig att sticka, sy, stoppa o. s. v., så kan hon gerna begagna sig af maskinernas hjelp, hon kan då använda den med fördel och får nog ändå tillräckligt arbete öfrigt för sina händer. -— Rättelser. å första sidan står: Schallenfeldts läs: Schallenfelds. å tredje sidan, tredje raden nedifrån står: derigenom, läs: derigenom - 3 - ! s 3 is +> N UN BSE 5 - > - > , > S r > 5 N s is is ⅛ 8 - 2 5 5 8 1 i 5 9 5 i 1 1 I ≡B .= 1 s STOPPDUK —ne A H AT hi WAL il - 1 A -an-eo- Puig | H pettitSn 14 | H19 HR 9 2r fee umie tp op+de • fivpHe P-t - — 1 0 - - 1 - — | --t=t fust -------------------------------------------- n MMPPPPRMEER m — -— H HL 1. ret — I 17. y - - CH eo- - th. 1 4 1s + PEE — — H - -1 i I 4esk 11 21 1 tores solde -—+ — =- s== 95 — 1 1. 1 : o 7 00 4 - - - es * Ss r * • 1 cd t 1 PRE 1 th Pro 1 tr 050220200003 h 22111 ter bvw ares 1 • 6 * ries - € Noxe ex 00i0 ad 4 4 -— - - ST sorerree A - 9 H==== reexenuorer 4= Hee ThHerith HL--L-I 1229 H - HH IT 1 HE — - : - - R t - 9 - • - — —- th o'eo st s - - 4 - e 1 P — H - - — 1 RS* - - , - - 1 p-les qupi H 1 L+ --- — - i - t - - R-ACCALELAE.P.L Y J-P-Pt-Yh - HE HHT s e-cecxiaalaonlmlaecoadesledast| At — HH ; e 1112etr 4 • = 1 * • - - 1 • > - % - -1 ===It 1 — -et- * 2 * sis *21 - o HE H H t 1 Sth ws “hr %A, ded Bung Ren mame Mirem Ta men 'FS At rd -=- wetelr TOP—HLE8 HHHHTH, OLE HAH = te e -1..=11--------1=- .1 8 3 she 1 - ee-ke 1 —e echve 117 41 1* ter try 1---* 1 by -o- J. 1 * * • * e NI 7. y er- 71 I h es 621 3 diet et 23! 05, 1: At —— H THt 1 EUP WERTL ansuristr' 4os,t sterenal dapwnPmPra wabsir"sleral 917 t HE, 1 • * wised reght waren Poral upita ahe unsiioninsnirinipning “dareurteriepsipionoise iour-usieriienibesierttedsour moginpseniianiepiodusilerst u-neaibdiisnencilenilonitnikse ucapuppbrrisnpe repepmpocinnidsring Nedtpiing pibcepin ouedtar Alsrilrite urtedted duditrih babroan plactrr uphrind mertrst 'arieriiest iiertantte wondne A002 Nptlernias pouirsiarne brudina dislirs - - - Y 8 1 lap idy lap idt 1ed -1-h HI Heplop-n.1, A ——-+S 1 - - 4 - 1 - ----- uCroneurieriferils otsrilestrenisplsdilerterbun Bigr-iniler-riplinsip"tarit irhtesslessrepboriobtariiepsiar BuarorrstcstrtedlnirClerste aporpingspiidiianier ooinike Pestions 8 wain e • • — -- - are -- enks se-1dh 1 th i - .5 IL ops 1 des Tte es ass 1 1 — s T 1 soliste * “Tas 1 1. Te est 7 . 1 * t vo 1 -A — rex rr Pre — Hs t o-f-ce- kots th — a Me s se * ter • cher 4 — — - - - 1 —5 . - - 12 - — 1 t A — cen 4 1 — HI- HI Les 9 - 44-1 1 - - 17 - - - - _ 2 1 1 1=1ereloie--1--1------------8 H F⅛ — I AHE dlr amts 4 H AT. a — -— —- — a —+ De Hit - ⅛⅛ - it f 1 e " : 1 3 3 1 - s at - * - - - - else -7 s-pes - mil Is 1 tllem] -11 to 1 - sr 1= 2 enmh th 9 e. - - - 1 - - 1 1 e 1 5 = - - we w s’ - - 55 Er , - — 1 9 1 1 - - = = = - - - - | 1 1 7 i - t T s - 1 3 = = - e - i - • - • "I. - - 3 - 2 — - 1 : s 1 omen 1 + - - ex - + 3 - — - = • 5 - - - R - unter'l IC3 hulln HCTI mud MBMI •EI num BEEE! Enal •Em •! •mm amu •me •AI sit 1BIE IC-a0 EJUI EBE: BCE: CES 22501 SHE. 0C2 ICZI CEC01 ITE IC25 CZSul E3BE JUICE ICEA E38E I 3965 ICE2 cram C3BE 2E5E 95=5 2NCE BC-I CZ M NC TICE BC-3 c.3m EHC 3L. BC-3 C.5W ! u aha III nun BE •• la in ml BE •E te RE =5 im HE CZ 53 HE CE =2 BE -1 1m HE. CE 52 Be ME C.2 52 me E. di Mr c. 2 30 BBC G. 22 28 ME E 5. 2 er E- Si t E. oiled aior'n urines dbdh Ums meet mans moE •CE •me •BIN 2og BE. all hs ==n= arts T.5m 2E5T 55m 2BC. BC.2 Salt 2Nr5 9CEI CE30 EBC JMr. BC-I K53m Eamr EBLE EC=5 =anr 58c: NIC=5 LEI COME 58c: BC55 CE30 E3mr 20E5 NE-3 CE20 =30E in-e IC53I salt E-2 IC=30 Mir -ERP= wrLas else -1 --Te silens T2 — = els 1 e - - - - - we - - - eu nt me mu BI •I mi me •0 •I BI mi un •I mu an 19 •I Eil 30 i II a •i 3 •E me 30 25 BE fill 1 •II •I mB 20 El aiI ml si 25 MI XI ME Heneuem Jin IEEONCSINECSNI CEEIBSLGE II neeieeeeeeesuntet E munnnusmm ((-ElCMI BibCIISIII IE •ereesnsu it ETTE TSE •3-BZEBNE:1 •EECII TORTCTTCTICCSSO MAY ISECTEICFIO LHINEE) 1EEEEEESUI II 19ESE Hu II 1ISECBCMII 19FCIESZEOLMHI EEECI II ICERE ESICSS IENI ia IITETOFOOTRHAIT •99 IEIIEOC TIBI I ITTHICZSILI II •ZEEIMII 9EEt9I ISseEECCEREI 10 THEEEI 10 IFOISICICCaI IECSECOCCII 1meememm TEEOTEIOLEMI ITCOSOIEOCEISEL 1EBEECI IECECIIGIASI 10 H======M •@@u III IIITHGBICI II 1SCE88 TOECSECICCII EFEECIEAEI .A BCICLE ECECE BI J0 mun-nsonusintun Tennessee" IECSIIISII II BEEN uessn-i SIRIAMi -FESCEN ill FEIEFISEMMI CFSCOLCOSURI •EECIE EHESSSMI it -EECISEE IEEOISCGHCBU JEFCIINSU0 RECESTIBI NOESESIOOOIEEC CECHCOECISEMABI JueESM EuBY 1 EGE it BBNECHILISL 1EEEHCOBEI eesESur II eeennmn: iI TEEEIS ISRISCEMI BEEECMMMI HNIHE-Ig BEIFEECLAI II ICECEC OONO IACTi 1EEECM EEHCEIi JEESCEHETEI IF ISHSGREE I EURE GEICSPI EECEHI in EBESEEREEL• T eq-mm PT HHH= HER - 1 1 { ml. end LlTO T raw 1 OTA 9 E 1 1 1 - = T = - - 7 — = - • _ = 1 y - — : . - oles- sole 1 - - - 7 4. de 4. - 1 2 — HT 1 C1es e — F 1 521 74 ales . 9 - • - — • -T T - H - • 2 - 2 - 1 - - = , - - - • s 1 4 1 - • 1 - 1 5 w 3 1 55 - - me s - : = 3 - - - - - 1 13 1 1 - - E 1 — • 1 - -FT — - 2. - Th waioem serves IemwJexe 1en e HE 1 — IE are s the HEH AX - -L= - 11= C= 5 Tun 5 AFL Tut ” - - in — - - - - re - - — - - - - — -- : L — 1 - 1 - H TIE - - 172 — - gu — - - e — - r 1 vatiis 1 =-r = t - = 7 Sh. - — — 1 a A e re 1 — — 1 — — == — + — 1 1 = - - - — - T - - - e - — = - Ie — - wr - - - 1 — - — — - -47 T - 1I-1HHHHH-HH-HL--H--HHHHY - A H ——— - — -— - F - - C - — 32. - — = 1 — - - 3 eeaHe5 xiceim EMumE •ein •HIE Reue FEBSCW sEI esE masmoonu •GLuE CIOME am BE EE am HE i FE ag • E 5 | i I 3 • • • • • ry E • I • • • • • s 1 5 • • B • • • I • g die CE BE • • •• HE E • anee e5ad •EM BEE msE •im Rumi Bu MIME BMW uone and 21 I BI BI •I •I •I • Fil -lswes l49-u - 4 ram all Hull i Jun mil •E mune Bii Bull am But e=======I-ec-m 1HHEC39E-er21 BDEEZEECEZNEEINCE CEEENIEJGE ESSIEEIBKCm 1BEIC3BEZ2eKE1 E=EEEGumanu EHEH=IEISIM =E=EECmMG BGHELbImal =========G==EEEE - —— ta es 20 FS ai 30 • •I # wehes theusse enteisnen en 0-0E5 54c2mbee5 NEE3E ECETEEEEE siull siitn ialesgind. SBE. The- she I 2H mai E35 ZE. ad can En. MIL "!! ESH ME -staled 30 it-2 AME • E itiese HESSE i 17 - - - H — - - — - H 1 h - 1ntt ALL HI = — 1 t — 1 i + - h — — — - — 5 L. - - — — — - —— 5 H HH 1 — - a is. — - - - WA" TH 8 H AH W 1 X H HE P i 815 H 1 THE - 1 - - — 1 1 7 HE —1 dm = 5 i i - - — - - • - 29613 mccul moG •min sees •BE ESRCSE Ie IBTEI EER== ac=e -estes Ear, ME5E5 L2=-5 EZERE IEEE: 5365 R.332. EICEE i," E=-=T EC-: 2-90 EsE= C--ET EZEE= T6=25 =-IcE C2-55 C- EzaE IEEEE ==2E= 556=2 Etat SEELE F35. KE-.7 adne IT--, cart 55==l ac=at CERCE ch ==E 2 Hit. E35a0 ACEE5 ti — t i - - = c = - = ... ex - a t = • € • m = e = • = • - - - BNZ Cum 239m35 JP, SIZE BDCA TSE •GbimM •u FUFII CESSE •EE CEEOTM -FARE E=-Eir safse= is ==E=== 565955 SENC-= 5===IE -===-p= 165255 =E3r25 £2.520 EIRE = ZE5CE 15==== E=255E =1F=== ass=== CE5L3K EEEEEE HEICE 252257 -aCt= C--EEC =255E 322:.2 CEHC- KZE*t ECEE EELICE 2023-1 EC CEERC E2C9- as=ars EE9C-= CECIC 531-EE =E-ICE 2L25ha 235E5 E===AL 4 - t mens t 1 4 F. — see - 7 - i me -2 - - . e st t - - 5 - = s = m a w i a = Ee e = - = 5 45 a - w me • - 9 me 1 i e me • I - - • ë a - = = - 5 = - = - - 5 th — - mg - — 1 a e - - - st. 1 non t = t 1 ass e + — - 5 • - = = • = = - - = = - = ace s - 9 re - — ""IE •ELZ •ini •mi sen I9EE wmue boru IBBW •BE ic=5 FEE =25= ===E SICE ICE. EEJE C25. EICE se=0 FEBE 55c= 3253 ICE. g=aE IDE -52 The CE-E ALE =222 IC=E =edE E2-E SICE Etc I095 FEIC 55c= 2=5 ICE. ==JE 5e= ared GEXE Cede 505 202E -IL SBEN Dusse eses monE rspason • ad 1 — — SMEI 2ul THEE MCI RATE iE MI ueeg I EBE I ug ==- ==Es A.: i==s =255 ICE5 -Ea =25: Tc=: E2at ICE.: 20E- SEE: ear 1022. ICE :2575 ACE. L ICZE5 EICE -=-=I 255 =2Le 7635 2225 ILZE. L- ZE51 ACE. red =dE- 5r= ==ak IE32. -act .2-5 35 K 555 C. EBSEE 1SiESEE EE Baas B--m alls 9 1EELMs ts 1ECE =5===S t=i=ces --=s se=255 e=dline E5K-=5 ===I- EE=Ear ECEs: ===2EE It E===5E ===E=== 265==5 g==5ur =EE=== 56=25, *-* r=HEme *6=155 E5eesr 5255ee HEneee IE2=ar =IE-=t 32=255 E53053 L===it ==E9== RE==== sneune BE susen e----= me" SE . EE EIBE BEL ih Ehe A. Ext 565 re: =5 365 red 5E= Eh =al 965 sh 565 eel =E HE5 Ea GEE =25 at: 5 : see ICZE =ät re Far an I - - - - wer 4 - - - - - = - = • a on - - w. = we 3 me = e : - = i - - T HHHT - HI - H HH 1 — HH 1—it in 1 — ==1 -—— -+ —1 - = H ——- H- HE FHi," HH==, HE E -HH H - • am 1. 14 - 1 th - 1= = E th. — i. -29 •me: •CEi BBM MQ-H 551GBB1 il 2=2 =EL mes —ci Exe HEE tu •uC BCI TME MEC SE ine Cea Prm* Sac it, 2=2 =E5 TE= 1 sed 23 === 15 CEE 5rs PEE Gutl oasen MEE - 1‘s - - - * = - - F P TT- s = - — Te 9 1 H 4 u ster — ar + — — —- - - - - -1— — 2 —- - HH — — me - — - H1 i - 1 - - = - 1 H - - 1 - - - - * . 1 — 1 - - - e : - • - - . - - - HE — - -- 71- - 1 smart Ham 1HETE HE —- At t add P — - t r H — — 1f-t*- — ---------— HHN— E HHLLE+E E H E th - — HE -H-=- --- == — a - H= tatet LET +F=" 1 5, - F - L - - - — - 1 - 1 E - - = - m st — - - si s 4 - • --T — — - - - e 1 — — . . - Tes = 1 1 e f — — 1 - - - — -. 1 it = - - - - it mat 1 | th —-- - - - — — - - s - 5 a 1 - - L - - FT 1 1 - 1 =7 me - aeeocqosgoo@dekss:ppopcncocppocdd:eeddnordppCqpOPSfrPPRBr =--------t== HHHHHH+HIHLH= IL—-—HDMSMOECAAHH HAY HHA HH4 TH 11 — gre — ----------- - -- 1 - — - - 7 220rdos — coo - th — - — - - - — ck* 2 . — — ---------- — - D =- FT r — — HIT HE sacks — be - - - - - H—I——t — -— 1 - 1 -—- - 1.--- t—- —- w anesnscezan t - DR • — — — - 7 - r Gur — 1 — 1 L1 LULL cowe — me - — so H - — - t - h --he .o-===-=-o-o-o-4 ---------------------- 14Cfm 'Of CO 8 Hvarje T ru Lin a antages vara me kila dra B frai tint enkläd Linning. er. med en kil . 0 co Bröst- veck. kilar Ctm. 2 Mtr. 32 : o d korta kilar. 8 ' Ctm. m 18 Ctm .lå ng. Lintyg med 2 långa A r 34 Ctm. b red co -OJ) C o(o / Bålen Gtm.i qva 1 MARKDUK X T XXX XX X Th EESRIN Muberenmm mene mes HITLEE ≡ E-E-E ITTCOESCETSS LOE EBBS-LLC, ESSICHI ••EGEII ICCRE !■■■» MEN CFCEZCI 1E1EEEI OTCECOPCIN TENOIIOSIRI Fersnom CXTETSC EI JIPE22EI1 Bå len Arm m. Tvärslå ti Armens steglapp 40tm. 9 a 7 3 04 01 E 5 61 NN C C Central-Tr.Sto ckholm. K404. > Som införandet af den Schallenfeldska metoden på hand- slöjdens område tyckes hafva blifvit en fråga för dagen, har -utg. trott sig till mötes gå mångas önskningar genom att föranstalta en svensk upplaga -af detta arbete, som på tyska „ utgifvits till handledning för lärarinnor. 1Utom , för lärarinnor torde boken, äfven för barn, som genomgått skolan, vara ganska välkommen, liksom den äfven är en god fingervisning för de mödrar, som önska sjelfva handleda sina barn, derigenom att den påvisar hvilket för- ' ståndsbildande element, som kan inläggas äfven i denna gren af undervisningen. :