N:r 31 (15 Maj)	(1884—85) Arg. II, 15.

NORDISK REVY
tidning för vetenskaplig kritik och universitet sang olägenheter
under medverkan af

Prof. A. M. Alexanderson, Prof. H. N. Almkvist, Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. D:r C. Appel, Fil. Kand. R. Arpi, Doc. S. A. Arrhenius, Fil.
Lic. A. Bendixson Doc. J. E. Berggren, Fil. D:r M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. H. Blomberg, Lektor S. y. Boethius, v. Biblio-
tekar. A. L. Bygdén, Prof. E. C. H. Clason, Prof. P. T. Cleve, Doc. 0. A. Danielsson, Fil. D:r H. Juhlin Dannfelt, Doc. D. Davidson,
Bibliotekar. A. C. Drolsum, Doc. 7. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc. K. B. 7. Forssell, Akad.-Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F.
Gustafsson, Prof. F. Hagströmer, Prof. S. F. Hammarstrand, Prof. S. E. Henschen, Prof. H. H. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt,
Prof. H. Hjärne, Fil. Kand. K. H. Karlsson, Lektor 0. V. Knös, Prof. I. S. Landtmanson, Prof. L. F. Lefler, Bibl.-aman. C. I.
E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. H. Lind, Doc. X. A. Lundell, Prof. C. G. Lundquist, Doc. A. N. Lundström, v. Häradsh. C. O. Mon-
tan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. J. F. Nyström, Prof. O. Pettersson, Doc. K. Piehl, Fil. Kand. E. Posengren, Doc. A. F. Schagerström,
Doc. F. von Scheele, Doc. 7. H. E. Schuch, Lektor J. af Sillén, Doc. S. A. H. Sjogren, e. o. Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U.R. F. Sundelin
Lektor A. L, A. Söderblom, Prosekt. %. H. Théel, Doc. E. Brygger, Lektor P. y. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. 0. Widman m. fl.

utgifven af

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

Förläggare: R. ALMQVIST & J. WIKSELL.	UPSALA R. Almqvist & J. WIKSELL’s BOKTRYCKERI.

Literaturhistoria.

Warburg, Karl, Molière. En lefnadsteckning
på grundvalen af den nyaste Molièreforskningen.
Stockholm. Jos. Seligmann & komp. 1884.

En utförlig svensk monografi öfver en utländsk
skriftställare är naturligen något som hör och väl all-
tid kommer att höra till sällsyntheterna i vårt land. Då
nu ett dylikt arbete framträder kan det också göra an-
språk på ett mera ingående bedömande, och detta så mycket
mer då den ifrågavarande biografien delvis är skrifven
med omisskännelig talang. Men då vårt lands populära
tidskrifter icke lämpa sig för en dylik mera vetenskap-
lig kritik, har jag till någon större utsträckning än van-
ligt vågat taga Nord. Revys spalter i anspråk. Be-
träffande själfva anordningen af denna anmälan har jag
ansett lämpligt, att först meddela de detaljanmärkningar,
till hvilka D:r Warburgs bok gifvit mig anledning, för
att sedermera betrakta arbetet från mera allmänna syn-
punkter.

Sid. 6 säges Molière efter att hafva fått survivance
på fadrens plats hafva inskrifvits i Collége de Clermont.
Men då han antagligen, såsom äfven D:r Warburg sy-
nes förmoda, intogs i jesuiter skolan redan i oktober
1636, skedde denna utnämning först ett år senare (dec.
1637). Jämf. Soulie 288, Schweitzer i Molière-Museum
I, 16, 20, Loiseleur 42. I sammanhang härmed kan
nämnas, att D:r W. synes mig tillmäta Gassendis —
enligt min tanke ganska tvifvelaktiga — undervisning
för stor betydelse. Något inflytande häraf på Molière
kan man näppeligen uppvisa, snarare en animositet där-
emot (Grimarest ed. Malassis 116 ff.). Sid. 9 säges
advokatyrket hafva varit oförenligt med kammartjäna-
rens ställning, men jämför Loisleurs invändning s. 78.
Uppgiften sid. 11 om Molières motgångar på advokatba
nan stöder sig så vidt jag vet endast på nidskriften

Elomire hypocondre och bör således anses som ganska
osäker. Nog hade väl förf, kunnat välja en bättre pa-
rallell till förhållandena i Frankrike 1643 rörande skåde-
spelarkonstens anseende än det bekanta stadgandet i Väst-
götalagens lekarerätt. Påståendet s. 13, att skalden i
nov. 1643 antagit namnet Molière, är orätt. Ända till
juni 1644 kallar han sig Pocquelin. Lika litet kan jag
gå in på den vanliga åsikten, att namnförändringen skett
för att ej skandalisera familjen, ty Molière skrifver sig
vanligen Pocquelin Molière, stundom t. o. m. blott Pocque-
lin. (Jämf. Molièriste I 79, Loiseleur 122, 145, 379,
Fournel Cont. d. Mol. III. 425—426.) Att Jean Poc-
quelin skulle »hafva försvunnit», är således för mycket
sagdt. Ej häller tror jag det vara bevisligt, att famil-
jen »skämdes för Molière». Det af d:r Warburg såsom
stöd framdragna förhållandet, att »blott» fadern och svå-
gern voro närvarande vid skaldens bröllop visar intet.
Äktenskapskontraktet undertecknades å hustruns vägnar
af modern, systern (blott den älsta) och brodern (blott
den älsta) d. v. s. blott af hennes närmaste myndiga släktin-
gar. Sak samma på Molières sida. Hans enda myndiga
nära fränder voro fadern och svågern. Brodern Jean var
nyss död och halfsystern Catherine var nunna. Alt var
således i bästa ordning, och frågan, hvilka fjärmare släk-
tingar på ena eller andra sidan inbjudits till själfva bröl-
lopet, kommer naturligen alltid att stå obesvarad. Men
att förhållandet mellan Molière och hans enda lefvande
helsyster varit godt, framgår däraf, att skaldens hustru
året efter sitt bröllop stod fadder åt sin svägerskas son
(Soulié 63, 205). Samma sida, 13, antager författaren,
att Molière sannolikt gjort Madeleine Béjards bekantskap
1642 i Languedoc, men det är ytterst osäkert, om någon
af kontrahenterna vid denna tid befunnit sig där. Deras
bekantskap kan vida naturligare förklaras däraf, att de
voro grannar i Paris; båda bodde rue St. Honoré (se
Françoise Béjards döpelseattest hos Du Mesnil, Famille
de Mol. s. 67). Till påståendet s. 14, att fem af den gamle
451

NORDISK REVY 1884—1885.

452

Béjards barn gått till scenen, har förf, narrats af Loise-
leur (s. 101). Då förf, anser, att Armande ej var den
gamles dotter, var det blott fyra barn som blefvo skåde-
spelare. Hvad d:r Warburg har för källa till uppgiften,
att Madeleine Béjard öfversatt dramer från spanskan, kän-
ner jag ej. Loiseleur, den som utförligast af de förfat-
tare jag rådfrågat yttrat sig om hennes literära begåf-
ning, nämner intet härom (Loiseleur 101). Samma sida
har författaren upprepat det vanliga påståendet, att Ma-
deleine Béjard smickrade sig med hoppet att blifva grefve
de Modènes maka. Denna antagligen oriktiga åsikt beror
därpå, att man trott grefven vid denna tid vara enkling, men
som Chardon (Troupe du roman comique 11—12) visat,
dog grefvinnan först 1649. Den s. 16 förekommande,
antagligen från Loiseleur s. 142 hämtade uppgiften, att
Molière i Nantes skulle hafva fått gifva vika för en ma-
rionettskådespelare, är, såsom Mangold (Zeitschr. f. neufr.
Spr. u. Lit. II 35) visat, fullkomligt gripen ur luften.
Om Molière spelade i Bordeaux bör detta hafva varit
1645 eller 1647, ej såsom d:r Warburg påstår efter 1648.
Hela detta besök stöder sig endast på en tradition och har
trots efterforskningar ej kunnat bestyrkas af någon ur-
kund (Mangolds uppsats 27—33, Icon. Mol. 119,224). Loise-
leur s. 178 if. har antagligen varit författarens källa föl-
uppgiften, att Conti skänkt Molière 5000 liv. af inkvar-
teringspengarna, men det kan starkt ifrågasättas, om här
icke föreligger .ett falsarium (Zeitschr. f. neufr. Spr. u.
Lit. II. s. 167 if.). Påståendet, att mad. du Parc skulle
hafva ångrat sin hårdhet mot Molière och åter velat
fängsla hans hjärta (s. 18), är en tillsats af moderna
biografer och nämnes ej i Fameuse Comédienne. S. 22
uppgifves, att L’Etourdi uppförts »1653 eller kanske sna-
rare 1655». Detta är naturligen rätt, men för min del
kan jag ej gilla Loiseleurs försök att borttolka LaGran-
ges tydliga uppgift i registret. I företalet till 1682 års
upplaga säger La Grange ju ej annat än att truppen
1653 ankommit till Lyon och att L’Étourdi där (men
ej då) uppförts. (Jämf. Zeitschr. f. neufr. Spr. u. Lit.
II, 39—40, Loiseleur 152 ff., Molière ed. Despois, I 79
ff.) S. 36 uppgifves, att Molière af konungen fått 3000
liv. i gratifikation. Detta är ej fullt rätt. Dessa pen-
gar utbetalades till truppen, ej till Molière personligen
(Mol. ed. Despois II, 30). S. 37 säges, att de precieusa
damerna spelats af Du Parc och de Brie. Så har också
uppgifvits, men sanna förhållandet är att man är fullkom-
ligt okunnig om rollbesättningen. Hvad särskildt Du
Parc beträffar tillhörde hon vid denna tid ej ens Molières
trupp (Mol. ed. Despois II, 40). Samma sida säges Sgana-
relle och Don Garcie hafva författats efter Les Prec.
Rid. (ss. 38 och 39 uppgifves, att Sganarelle skrifvits
1660 och Don Garcie efteråt), och förf, anmärker med rätta,
att dessa båda stycken beteckna ett steg tillbaka. Men
enligt min tanke är åtminstone Don Garcie äldre än Les
P. R., ehuru senare uppförd. Den sistnämda kome-
dien spelades för första gången 18 nov. 1659, men i
Somaizes svar, Véritables Précieuses, säger sig författa-
ren hafva åhört en »lecture» af Don Garcie. Af sam-
manhanget synes framgå, att denna lecture varit före den
första representationen af Les P. R.; i hvarje fall måste
den hafva varit före 7 jan. 1660, då Vérit. Préc. var
färdigtrykt. Under denna korta mellantid af omkring

sex veckor kan Molière omöjligt hafva författat Don
Garcie, ty dels var han upptagen af striden mot alkovisterna,
dels, omarbetade han Les P. R. (Mol. ed. Despois II, 220).
Uppgiften s. 40, att Sganarelle uppförts 40 gånger å
rad, är såsom Despois (Mol. ed. Despois II, 139) påpe-
kat en öfverdrift. I verkligheten gåfvos blott 34 repre-
sentationer. S. 39 säges Don Garcie vara ett spanskt
ämne, hvilket är rätt såtillvida som händelsen spelar i
Spanien, men till missförstånds undvikande hade förf,
måhända bort nämna, att Molières förebild antagligen va-
rit ett italienskt stycke af Cicognini. Något spanskt drama
med detta ämne har ännu ej upptäkts (Mol. ed. Despois
II, 230—232). Sid. 40 har förf, åter följt Loiseleur (s.
286) med en enligt min tanke för stor noggrannhet. Racine
har icke skrifvit om Montfleury: »Il l’accuse Molière
d’avoir epousé sa propre fille», utan hvilket är något
helt annat: »Il l’accuse d’avoir epousé la fille et d’avoir
autrefois couché avec la mère». Så står det i Racines
manuskript, och den föregående frasen är en lika godtyck-
lig som smädlig ändring, hvilken verkstälts af Racines
son, som efter både faderns och Molières död utgaf
den förres bref (Racine ed. Mesnard VI 506). I hela
äktenskapshistorien förefaller d:r Warburg alt för
mycket hafva litat på Lindaus auktoritet; så t. ex.
då han (s. 41) upptager dennes resonnemang: »Men
hvarför skuddade Molière icke anklagelsen från sig? Det
fanns en dopsedel att tillgå, som uppgaf att Armande
icke var dotter till Molières älskarinna, utan till dennas
moder. Hvarför företedde han icke denna? Därmed
hade ju förtalet varit ihjälslaget. Olyckan var, att
denna uppgift var falsk.» Härvid kan man med rätta
fråga: hvar skulle Molière hafva företett denna dopsedel?
Han var aldrig anklagad. Ett rykte smög visserligen
kring, men under Molières lifstid förekom offentligen
endast i Elomire Hypocondre en lätt hänsyftning därpå.
I alla officiella dokument uppträder Armande såsom Ma-
deleines syster. Inför hvilket forum skulle han då hafva
försvarat sig? Uppgiften samma sida, att Armande födts
i mars 1643 är onödigt positiv. Något dopbevis finnes
ej. Enligt äktenskapskontraktet måste hon vara född
i slutet af 1641 eller början af 1642 (Soulié 203); en-
ligt dödsattesten var 1645 födelseåret (Fam. Com. ed.
Livet 225). Anledningen, hvarför d:r Warburg upp-
gifver mars 1643 beror naturligen på urarfvaförklarin-
gen efter fadern Béjard (Soulié 172), men för min del
kan jag ej se någon absolut tvingande nödvändighet att
identifiera Armande med den där omnämda »une petite non
baptisée». Skulle så vara, veta vi blott, att hon i den
föröfrigt ganska lögnaktiga förklaringen — hvilken sär-
skildt lider af böjelsen att göra alla människor yngre
än de i verkligheten voro — säges vara odöpt i mars.
Att hon ej förklaras vara postum synes visa, att man
velat angifva, att födelsedagen inträffat före jan. 1643,
då Josef Béjard dog. Att grefve de Modène icke var
far till Armande kan vara möjligt, men »med säkerhet»
vet man intet härom. Åtskilliga skäl tyckas snarare
tala för ett dylikt antagande — naturligen under förut-
sättning att Madeleine varit modern, hvilket är mer än
problematiskt. Att Marie Hervé på grund af sin ålder
ej kunnat vara Armandes mor antager d:r Warburg för
gifvet. Efter Loiseleur uppgifves, att hon 1643 varit 53
453

NORDISK REVY 1884—1885.

454

år gammal, men så vidt jag vet känner man intet annat
om hennes ålder, än att hon gifte sig 1615, då hon ej
behöfver hafva varit mer än 16 år. Vare härmed huru
som hälst, säkert är att hon 1639 fick en dotter, och
på grund häraf finnes enligt min tanke intet skäl att
anse henne för gammal att 1641 eller 1643 ånyo kunna
blifva mor. Påståendet att Armande under uppväxten
»med säkerhet» gälde för att vara Madeleines dotter,
kan jag ej biträda, ty därom vet man ju intet. Först
efter det hon blifvit Molières hustru hafva vi uttalanden
i denna riktning. S. 52 har förf, åter lockats på villo-
spår af Loiseleur*). »Molière bröt vid denna tid helt
och hållet med gamla vanor, väl inseende, att det var
från honom, som det goda exemplet till äktenskaplig
trohet borde gifvas. Han lemnade samtidigt med sitt
giftermål sin ungkarlsvåning och satte bo med sin maka
i en lägenhet vid rue de Richelieu. Madeleine bodde
icke tillsammans med de nygifta, hon insåg mer än väl,
att en tredje är en för mycket i ett ungt hushåll, i syn-
nerhet när denna tredje på en gång är moder till den
ena parten och f. d. älskarinna för den andra». Sid.
75 uppgifver d:r Warburg likaledes efter Loiseleur (294),
att Molière och hans hustru mellan giftermålet och do-
pet flyttat till Palais Royal-platsen för att bo tillsammans
med Madeleine och den öfriga släkten, hvilket steg War-
burg i likhet med Loiseleur anser vara ett stort fel (une
faute capitale). Emellertid har Loiseleur misstagit sig om
Molières bostäder, i följd hvaraf äfven hans härpå bygda
slutsatser ramla. De uppgifter vi hafva om Molières
bostäder under denna tid äro i ordning följande. Enligt
äktenskapskontraktet 23 jan. 1662 bodde Molière, som
då naturligen var ungkarl, rue St. Thomas-du-Louvre ;
Armande Béjard däremot Place Royal (Soulié 203).
Enligt vigselattesten 20' febr. 1662 bodde de nygifta
vid Place Royal (tous deux de cette paroisse, vis-à-vis
le Palais Royal; se attesten hos Du Mesnil s. 67). Då
sonen döptes, 28 febr. 1664, bodde de ännu »vis-à-vis
le Palais Royal.» (Du Mesnil s. 68). Häraf framgår,
att Molière såsom nygift flyttade ej till rue de Richelieu,
utan till familjen Béjards hem, Place Royal. Där bodde
han kvar ända till mot slutet af 1664; först i november
sistnämda år finna vi honom boende rue St. Thomas.
Så uppgifves i intyget om sonens begrafning (se Du
Mesnil s. 68). De Brie synes hela tiden hafva bott hos
dem. (La de Brie, qui demeuroit dans leur maison et
qui n’en étoit point sortie depuis leur mariage. Se Fam.
Com. ed. Livet s. 15.) Hvarifrån kommer då detta
misstag hos Loiseleur? I Campardons Nouvelles pièces
s. 25 har aftrykts en rättegångshandling, som omtalar
att en italiensk komediant natten 19 maj 1662 mördats
rue de Richelieu i närheten af »la maison du sieur de

*) Då D:r Warburg ej särskildt angifver någon källa för denna
uppgift eller begagnar citationstecken, kan det ej nekas, att han
följer Loiseleur med obehöfligt stor noggrannhet; jämf. Loiseleur
279. Il comprit parfaitement que dans une union si mal assortie,
c’etait au mari d’abord qu’il appartenait de donner l’exemple du
respect du lien conjugal. Il quitta d’abord son apartement de
garçon et en loua un autre rue Richelieu, où il alla s’installer
avec sa jeune femme. Madeleine, au moins dans les premiers
temps, n’habita point avec les nouveaux époux, sachant bien qu’un
tiers, même quand cé tiers est une mère, est de trop dans un
jeune ménage.

Molière». Egendomligt nog har man utan att vidare
reflektera identifierat denne Molière med skalden, ehuru det
borde vara klart, att den senare, som i jan. bodde rue
St. Thomas-du-Louvre, febr. Place Royal, i maj ej gärna
kunnat bo på ett tredje ställe. Det fanns nämligen en
annan »sieur Louis de Molière, musicien ordinaire de la
chambre du roi», hvilken rue de Richelieu bebodde ett
eget hus (se dokumenten Fam. Com. ed. Livet s. 124).
Framför dennes hus var det som italienaren mördades,
och därmed förfalla också alla Loiseleurs hypoteser. S.
67 anser författaren L’Impromtu de Versailles äldre än
le Portrait du Peintre. Det senare stycket spelades lik-
väl förr (Mol. ed. Despois III, 126—131). S. 92 sägas
de tre första akterna af Tartuffe vara bildade efter il
Pedante; det bör väl vara de fyra första (Giornale stor,
d. lett. ital. I, 85). Med Kristinas bref s. 95 bör jäm-
föras det af hertigen af Aumale i le Molièriste n:o 31
och 32 meddelade. Såsom det framgår af La Granges
register, spelades Tartuffe ej 44 gånger å rad (sid. 98),
utan endast 28; under året gåfvos inalles 48 represen-
tationer eller med visiter 55 (Mol. ed. Despois IV, 337).
S. 100 uppgifves, att Don Juan uppförts i Paris af den
spanska truppen. Detta är blott en gissning (Mahren-
holz 175, Mol. ed. Despois V, 13). Samma sida vill
författaren redogöra för Don Juan-sagans historiska bak-
grund, men har alldeles rört ihop denna med innehållet
i Tirsos drama. Historisk har ej uppvisats någon Don
Diego Tenorio eller Gonzalo de Ulloa; dessa namn här-
röra från Tirso. Krönikorna känna ingen amiral Don
Diego Tenorio, men väl en Alfonso Jufre Tenorio, hvil-
ken hade en frände Don Juan Alonso de Benavidès,
hvilken förde samma vapen som familjen Tenorio och af
några identifierats med sagans Don Juan. Att denne
senare varit Pedro den grymmes medbroder i utsväfnin-
gar uppgifves ej i den af Castil-Blaze I, 221 meddelade
andalusiska legenden. (Jämf. vidare Castil-Blaze I, 276,
Schack II, 592, hvilken troligen med rätta synes betvifla
den historiska bakgrunden.) Uppgiften s. 101, att Don
Juan-sagan innehåller stommen till Byrons Don Juan,
har naturligen endast i hastigheten undsluppit författaren.
Italienarne sägas 1657 hafva uppfört en Don Juan i
Paris, men året lär böra ändras till 1658. Måhända
spelades stycket redan på 1640-talet (Mol. ed. Despois
V, 25—26). För samma italienska stycke säges Gili-
bertos bearbetning hafva legat till grund, men riktigare
bör väl sägas Cicogninis (Mol. ed. Despois V, 27).
Dorimond säges samma sida hafva öfversatt det italien-
ska Il Convitato di pietra (stengästen) med le Festin de
pierre (stengästabudet). Måhända är detta ej så säkert,
och troligen kan också saken förklaras på ett annat sätt
än d:r Warburg gjort. Enligt Boileaus uppgift (Mol.
ed. Despois V, 9—10) kallade redan italienarne sitt i
Paris uppförda drama le festin de Pierre, och såvida
man får tro honom var felet således begånget redan före
Dorimonds öfversättning. Anledningen låg nära till
hands. Kommendören heter i deras stycke Pietro, hvar-
för de med Festin de Pierre antagligen menade »Peters
gästabud». Då kommendören äfven hos Dorimond heter
Pierre, är dramats titel ej så meningslös som man af d:r
Warburgs framställning kunde förmoda. Angående Mo-
lières förhållande till sin hustru har man enligt min me-
455	NORDISK REVY 1884—1885.	456

ning alt för mycket litat på smädeskriften la Fameuse
Comédienne. Om denna vill jag blott anmärka följande.
Vare sig denna med obestridlig talang nedskrifna pamflett
härrör från de Brie eller ej, är den under alla omstän-
digheter författad af en person, som stått Molière och
hans hustru mycket nära, men då nidskriftens författare
icke dess mindre kan nästan på hvarje punkt beslås
med lögnaktiga uppgifter rörande Armandes kärleksför-
bindelser, är detta för mig ett bevis, att dennas dygd
varit i det närmaste oantastlig. S. 81 omtalar d:r War-
burg representationen af »prinsessan af Elis» och nämner,
att »några af hofvets herrar därunder torde kunnat be-
römma sig af att ha njutit hennes gunst». Den om hela
Armandes lif så väl underrättade Fam. Com. — vår enda
källa för denna uppgift — namngifva de trenne älskarne,
men för två kan man med full säkerhet och för den
tredje med stor sannolikhet uppvisa ett alibi. Hade
Armande Verkligen haft någon älskare, skulle den mot
henne så fiendtliga författaren, som i öfrigt så väl kän-
ner hennes lif, säkerligen hafva uppgifvit dem, men då
han icke dess mindre nämner två, som bevisligen voro
frånvarande, synes detta endast kunna bero på att in-
genting fanns att i detta fall med sanning anmärka
mot henne. Någon annan slutsats kan jag ej draga.
S. 109 har d:r Warburg efter samma nidskrift upptagit
en konversation mellan Molière och Chapelle, men redan
formen häntyder på ett falsarium, och ännu mer visar
sig dess otillförlitlighet genom en undersökning af några
fakta. Molière säges där beklaga sig öfver Armandes
kärleksförbindelse med grefve de Guiche, men sanna för-
hållandet är, att grefven under dessa år vistades — i
Polen (se Livets anmärkningar till Fam. Com. Loiseleurs
invändning s. 299, att grefven i sept. 1663 var närva-
rande vid intagandet af Marsal, visar naturligen intet,
då frågan rör hvar han vistades i maj 1664. Den 24
jan. 1664 skref han ett bref från Polen och i detta land
dröjde han i två år). Dessutom bör anmärkas att hela
stycket »Jag är född» etc. till »Då hon ännu var helt
ung» etc. saknas i originalupplagan, hvarjämte d:r War-
burg väl fritt öfversatt frasen »Vous me direz sans doute
qu’il faut être père (uppl. 1688 poète) pour aimer de
cette manière» med »Du anser mig kanske för vansinnig-
som älskar henne på detta vis» *). .S. 158 uppgifves
att Molières tredje barn »föddes i oktober 1672», hvilket
bör rättas till 15 sept. 1672 (Du Mesnil 69). Hela
framställningen af Molières sista stunder hafva må-
hända tagit alt för stark färg af författarens religiösa
sympatier och antipatier. D:r Warburg säger: »Han
hade gått hädan utan läkarehjälp och utan presterlig
hjälp. Väl hade man sändt efter tvänne prester, men
de hade vägrat att gå till den bannlyste, en tredje hade
visserligen kommit, men för sent. Detta befriade oss
kanhända från att se en man i en svaghetsstund afsvärja
sin lefnads gärning, sin tro och sitt yrke, Ty det var
eljest vanligt, att skådespelarne i dödsstunden afsvuro
den konst, hvaråt de egnat sig, för att befrias från sitt
bann och få en kristlig begrafning................Jag	nekar

*) Det förefaller som om d:r Warburg ej öfversatt från det
franska originalet, utan från Lindaus tyska öfversättning. Lindau
har nämligen (s. 65). “Ihr haltet mich vielleicht für wahnsinnig,
in dieser weise zu lieben“.

icke till att det skulle varit ett vidrigt skådespel att se
Molière, han som hela lifvet igenom varit en ärlig kämpe
för sitt yrke, sin konst, sitt skriftställeri, hafva i sin
sista stund halft tvungits att afbedja denna sin storartade
verksamhet. Nej, ärligt som han lefvat dog Molière».
........»Presterna vägrade att jordfästa honom, emedan
han dödt utan att hafva afsvurit sin konst». Då Molière
aldrig uppträdde mot religionen (mot hyckleriet är ju en
annan sak), kan jag ej inse, att han genom att i döds-
stunden påkalla presterlig hjälp skulle hafva förnekat
sin tro. Men skulle så vara, »afbad han verkligen
sin storartade verksamhet». Strax efter hans död blef
nämligen med vitnen styrkt, att han själf (icke man)
skickat upprepade gånger efter prester, och att endast
döden, men ej hans egen vilja, hindrat honom från att
mottaga kyrkans välsignelser; vidare styrktes, att han
föregående år i kyrkan St. Germain begått nattvarden
(se Armandes klagoskrift hos Taschereau). Detta om
Molière. Beträffande den katolska kyrkan, har denna så
många synder på sitt samvete, att man ej behöfver hopa
sten på bördan. Molière var aldrig bannlyst. Detta
framgår redan däraf, att han fått gifta sig, döpa sina
barn, begå nattvarden m. fl. kyrkliga ceremonier. Dess-
utom förbjöd den gallikanska kyrkan alla kollektiva
bannlysningar (Livet 173—177). Egentliga skälet, hvar-
för kyrkoherden i St. Eustache vägrade att jordfästa ho-
nom, var väl också, att han misstänkte, att Molière ej
kommunicerat, men då Armande bevisat, att han föregå-
ende påsk, ehuru i annan församling, gått till nattvar-
den, lades ej längre några hinder i vägen.

Arbetet är i allmänhet fritt från tryckfel, endast
rörande namnen hade en större uppmärksamhet varit
önsklig. Följande rättelser kunna göras: s. 10 Fiorelli
för Fiorilli, s. 21 Routrou för Rotrou, s. 30 Pesani för
Pisani, s. 35 Gregnan för Grignan, s. 38 Pibrack för
Pibrac, s. 39 Palais Bourbon för Palais Petit-Bourbon,
s. 92 Giornale storica della litteratura ital. för G. storico
d. letteratura ital., s. 101 Convidado de piedro för Com-
bidado (eller Convidado) de piedro. Riktigare lär ock
vara att skrifva Giliberto i st. f. Giliberti.(Forts.) n

• H. S.

Historia.

Bergh, Vår styrelse och våra landtdagar. Ater-
blick på Finlands konstitutionella utveckling under
de senaste tjugu åren. I. 1855—1867. Helsingfors
1883, 1884. G. W. Edlund.

Efter skilsmässan från Sverge begynte för Finland
ett skede af politisk utveckling, som hade en högst märk-
lig karaktär. Det gälde dels att häfda landets själfstän-
dighet och oafhängighet i den ojämna statsförbindelse,
som omständigheternas makt framtvungit, dels ock att
bibehålla och utbilda de styrelse- och samfundsformer,
som voro ett arf från det svenska samhällsskicket och
som inneburo frön till konstitutionell utveckling, om än
1789 års F. o. S. A. ingalunda medgaf något större mått
af konstitutionell frihet. Finlands till landtdag i Borgå
1809 samlade ständer mottogo väl den ryske själfherska-
457

NORDISK REVY 1884—1885.

458

rens löfte att få bibehålla sina grundlagar; landet er-
kändes såsom ett i statsrättslig mening, från Ryssland
skildt rike, och Finlands folk förklarades »för framtiden
upphöjdt bland nationernas antal». Det dröjde dock mera
än ett halft århundrade, innan detta löfte så till vida
uppfyldes, att ständerna åter kallades att utöfva den
verksamhet, som 1772 års R. F. och 1789 års F. o.
S. A. tillerkände dem. Och under dessa decennier måste
Finlands folk och ledande män utveckla en seg uthållig-
het och stor tålmodighet för att kunna upprätthålla och
i någon mon utbilda de gamla formerna för styrelse och
förvaltning. Historien om detta trofasta arbete för sam-
fundsutvecklingen är ännu icke skrifven, om ock särskildt
Robert Castrén i sina »Skildringar ur Finlands inre hi-
storia» tecknat flera drag af Finlands politiska utveckling
efter 1809, såsom Finska deputationen, Borgå landtdag,
landtdagsplaner under Alexander I. Denne begåfvade
forskare och publicist hade jämväl gjort betydande för-
arbeten för en framställning rörande uppkomsten af Fin-
lands styrelseverk, då en tidig död ryckte honom bort
från hans fosterländska sträfvanden.

Det är ett senare, men icke mindre viktigt skede
af Finlands konstitutionella utveckling, som herr Bergh
gjort till föremål för belysning i det arbete, hvars första
del vi härmed anmäla för svenska läsare. Förf, begyn-
ner sin framställning med Alexander II:s uppstigande på
Rysslands och Finlands förenade troner, enär därmed en
ny tid började gry med afseende å förverkligandet af de
i Borgå gifna löftena om själfständigt konstitutionelt lif
för Finland. Efter en inledande öfverblick öfver förhål-
landena under den senare hälften af 1850-talet, hvartill
knytes en karaktäristik öfver denna tids ledande män i
Finland, lemnar förf, en liflig och öfverskådlig skildring
af förberedelserna till den finska landtdagens kallande
till ny verksamhet och redogör särskildt för 1862 års
s. k. januariutskott, för dess arbeten och dess betydelse.
Då året därefter den första landtdagen efter 1809 sam-
manträdde, erhåller förf, i dess arbeten och förhandlingar
ett rikare material för sin skildring. Denna är också
ganska utförlig både med afseende å landtdagarna 1863
—64 och 1867 och rörande mellantiden mellan dessa
ständermöten. Läsaren erhåller här en tilltalande bild
af de finska ständernas lugna men ihärdiga arbete för
att trygga sin nationella frihet och själfständighet. Det
var ett mål, till hvilket hela folket syftade, och man
spårar ännu ganska litet af den olyckliga tvedräkt, som
språkfrågan skulle föda. Därför lyckades man ock att
med enade krafter tillkämpa sig en lagbestämd organisa-
tion af Finlands ständer. 1867 års landtdags verksamhet
bar sin frukt i landtdagsordningen, som 1869 af kejsaren
utfärdades, och genom hvilken Finlands konstitutionella
system gjordes fullständigt. Denna epokgörande tilldra-
gelse bildar en naturlig öfvergång till eu ny period.

Vi hoppas att snart af förf:s hand få mottaga en
någorlunda opartisk skildring äfven af denna’tid, som er-
bjuder ett så rikt intresse, äfven om den icke är lika till-
talande, enär den visar oss ett folk, som är söndradt i
bitter inbördes strid i stället för att endräktigt arbeta för
sin fäderneärfda kulturs och samhällsordnings utveckling,
för tillgodoseendet af hela nationens lycka och förkofran.

B.

Romanska språk.

Berggren, Th., Några anteckningar om gram-
matikernas olika uppfattning af indikativens imper-
fekt samt historiskt och presentiskt perfekt i nyfran-
skan. VIII + 29 sidor 4:o. I Västerviks på realli-
nien högre allmänna läroverks program, vårtermi-
nen 1884.

Ingen monografi inom den moderna franska syn-
taxen kan vara mera välkommen än den, som upptoge
till behandling de tidsformer, som svara mot svenskans
imperfekt. Hvad referenten erfarit om det sätt, hvarpå
abiturienterna vid allmänna läroverken i vår behandlat
det franska öfversättningsprofvet, är särskildt ägnadt
att ådagalägga detta behof. Herr Berggren har icke
velat gifva en sådan monografi, men han har gjort ett
förarbete, som bör komma en blifvande monograf väl till
pass. Han har nämligen refererat uppfattningen af ifråga-
varande kapitel hos mer än hundra in- och utländske,
äldre och yngre författare af franska grammatikor eller
grammatiska afhandlingar. Författarens tillvägagående
härvid är — à la mode du jour — den realistiske litera-
törens. Han uppvisar hvad som finnes hos det studerade
materialet, men är ytterst sparsam på egna reflexioner
och konklusioner. Häraf följer naturligtvis, att herr
Berggrens afhandling ej kan hafva egentlig praktisk bety-
delse, hvilket författaren väl ej häller åsyftat. Den didak-
tiska literaturen måste räknas till den idealistiska sko-
lan; den kan sällan nöja sig med mindre än en idé, som
bevisas, eller ett problem, som löses. I herr Berggrens
afhandling förekommer visserligen ett kapitel, som inne-
håller »Kritik af dessa regler», men förf, låter denna
kritik framgå ur jämförelsen af de studerade af handlin-
garna; han inblandar aldrig sin person däri.

Den materialsamling, som författaren gjort, är, så
vidt referenten funnit, mycket samvetsgrann och tillför-
litlig. Blott det kan synas egendomligt, att författaren
jämförelsevis länge dröjt vid framställningarna af det
presentiska perfektets förhållande till de två öfriga verb-
formerna, då den svåraste och viktigaste frågan i detta
kapitel dock är: huru förhålla sig det historiska perfek-
tet och imperfektet till hvarandra? Svaret på denna
fråga blir särskildt intressant och upplysande, om man
går historiskt till väga: den fornfranska poesien använde
med förkärlek det berättande perfektet, den nyfranska
romandiktningen använder med förkärlek det beskrifvande
imperfektet. Det ligger en hel liten literaturhistoria i
dessa sakförhållanden. Jämför Körnig, Der syntactische
Gebrauch des Imperfects und des historischen Perfects
im Altfranzösischen (Inaugural-Dissertation, Breslau 1883),
sid. 7 och följande. /

Vänersborg. J. V.

Germanska språk.

Norvegia, Tidsskrift for det norske Folks Maal
og Minder udg. af Foreningen for norske Dialekter
og Traditioner, ved Moltke Moe og Joh. Storm.
1:ste bind. Kristiania 1884. 4 + 132 s. 8:o.


459

NORDISK REVY 1884—1885.

460

Mes

isthliti





Våren 1881 utsändes en af P. Chr. Asbjörns en, I.
Aasen, Sophus Bugge, J. Fritzner, Moltke Moe, H.
Ross, Job. Storm, C. R. Unger undertecknad inbjudning
till bildande af en »Forening for norske Dialekter og
Folketraditioner». Föreningen konstituerade sig den 2
april 1881 och ägde redan i slutet af samma år bortåt
800 medlemmar *) — ett i sanning vackert antal. Hon
har haft sin förebild i de svenska landsmålsföreningarna,
medan dessa å sin sida tagit exempel af ett tidigare
norskt sällskap. Som en af föreningens hufvuduppgifter
sattes utgifvandet af en tidskrift, och det är början af
denna tidskrift som nu föreligger. Det häfte, hvars titel
läses här ofvan, utkom i själfva verket redan under före-
gående höst, ehuru vi ej förr än nu hunnit anmäla det.

Denna tidskrift visar sig redan i sitt första band
som en synnerligen märklig publikation och lofvar att
blifva af den största betydelse för den allmänna fonetiken,
för den skandinaviska språkforskningen och folkkunska-
pen. Tidskriften sönderfaller i två afdelningar, en språk-
lig-dialektologisk och en literär-folkloristisk; den förra
inom redaktionen representerad af prof. Joh. Storm, den
senare af kand. Moe, son af sagoupptecknaren. Redan
två sådana namn äro mer än tillräcklig rekommendation
.för den nya tidskriften.

Första bandet upptages af Joh. Storm med en in-
ledning om dialektforskningens betydelse och början af
en afhandling med titeln »Norsk Lydskrift med Omrids
af Fonetiken». Den ljudbeteckning, som prof. Storm för
de norska folkmålen här föreslår och förklarar, är en ut-
vidgning af den han brukar i sitt tidigare arbete »Engelsk
Filologi». Den redogörelse för den allmänna fonetikens
grundbegrepp, som gifves i kap. II (s. 26—70), utmärker
sig för en sådan fullständighet, reda och skärpa, att
anm. för sin del vill påstå, att dessa sidor innehålla den
bästa inledning till fonetiken som något språk äger.
Särskild uppmärksamhet förtjäna afdelningarna om den
musikaliska aksenten och om kvantiteten. Endast sällan
känner man sig hågad att göra några anmärkningar, och
blott ett par sådana skola här finna plats. S. 27 finner
förf, »den rene Stemme eller Stemmelyd» i »den uartiku-
lerede Vokal i hm». Förhållandet är mellertid tydligen
det, att man hos en människa icke kan få höra den
omodifierade röstbandstonen — utan att först taga bort
hufvudet (ofvanför röstbanden). S. 78 bestämmes också
hm riktigt som tonlöst m + tonande m. Uttrycket im-
plosiva brukas (s. 31) i två olika betydelser, utan att
någondera sammanfaller med de betydelser, termen tidi-
gare har (hos Merkel och Leffler).

Kap. III behandlar i detalj de särskilda ljuden med
deras tecken och upplysningar om deras förekomst, men
hinner i första bandet blott till och med »prepalatalerna»
(== våra dentipalataler). Således återstå ännu de grup-
per, som i det svenska landsmålsalfabetet benämnas pre-
palataler, mediopalataler och postpalataler, samt voka-
lerna. Att detta kapitel isynnerhet för oss svenskar är
af stort intresse, är klart. Det är anmärkningsvärdt, att
på båda sidorna om Kölen träffas i det hela samma språk-
ljud i samma etymologiska ställningar. Så korrigeras i

*) Föreningens stadgar finnas, liksom inbjudningen, aftrykta
Sv, landsmålen 1881 F, s, xxiij—xxx.

någon mån den mening, som synes ligga i förf:s ord på
s. 13 om möjligheten att begränsa de skandinaviska
dialekterna efter nationaliteter. Om den norska nationali-
tetens gränser sammanfalla med Norges n. v. politiska
omfång, så gå de norska dialekterna utom bägge. Af
stort psykologiskt intresse är i Norge förhållandet mellan
landets båda språkformer, det ursprungligen danska, men
för livar dag alt norskare literaturspråket och de helt
inhemska dialekterna. Redan Brekkes »Bidrag til dansk-
norskens lydlære» innehåller dock i detta ämne ganska
rikhaltiga upplysningar. Frågan om språkblandning är
ett f. n. inom språkvetenskapen lifligt debatteradt pro-
blem. Norge är ett tacksamt fält för studier öfver denna
fråga.

I anledning af en not å s. 113 om mouilleradt 1
och n i det svenska landsmålsalfabetet kan här en notis
vara i sin ordning. I Sv. landsm. I, s. 21 är antydt,
att man ej trott sig kunna skilja mellan dentipalatalt
och prepalatalt I och n, men tecknen äro på tabellen
insatta under rubriken »prepalatala». Senare har en skil-
nad visat sig nödvändig. De svenska målens mouillerade
I och n i ställn ngar, som motsvara de norska, synas
liksom de norska målens vara dentipalatala (d. v. s. ef-
ter Storms terminologi prepalatala). Men vi ha i sven-
skan därjämte prepalatalt n i t. ex. skånskt kvinga
(kvinna), hvars ng torde komina nära franskt mouilleradt
gn. Dentipalataler och prepalataler äro nu i landsmåls-
alfabetet (t. ex. i Noreens ordlista för dalmålet) fullstän-
digt skilda, de förra utmärkas genom ygla (som på g
eller j i skrifstil), de senare ha blott böjning åt vänster
(som kursivt j i tryck).

Den norska regeringen har nyss i stortinget fram-
lagt förslag om en professur vid universitetet i Kristi-
ania »i norskt folkspråk». Kanske hade det varit natur-
ligare att få en professur i norska (literatur- och folk-
språk). Förutsatt mellertid, att den blifvande professuren
verkligen blir en vetenskaplig lärostol och icke ett agi-
tationsmedel för »landsmålet», förutsatt att den efter
historisk-filosofiska fakultetens betänkande får till uppgift
»en videnskabelig Behandling af de norske Dialekter og
disses historiske Udvikling i Forhold til Oldsproget og
det nyere Skriftsprog» — skola den skandinaviska veten-
skapens vänner glädja sig öfver den nya professuren
ej mindre än öfver den nu anmälda tidskriften.
Ivar Aasen fyller snart sitt 72:a år. Under sådana
förhållanden torde den nya lärostolens förste innehafvare
knapt kunna blifva någon annan än antingen Norvegias
redaktör på språksidan eller kanske Amund Larsen. Så
vidt man utanför Norge har sig bekant, äro Ivar Aasen,
Joh. Storm och Am. Larsen de enda som vetenskapligt
studerat folkspråket. Men det är också mer än nog att
äga tre sådana män. Lll.

Schagerström, August, Om svenska bär- och
fruktnamn på -on. Läroverksprogram för läsåret
1883—84. Upsala. 14 ss., 4:o.

Det är en länge försummad plikt vi gå att uppfylla
genom att påpeka tillvaron och värdet af ifrågavarande
lilla skrift, hvilken redan är ett år gammal, men som
461

NORDISK REVY 1884—1885.

462

dock icke torde vara synnerligen känd. Detta är ett
öde, soin rätt ofta, för att icke säga vanligen, drabbar de
allmänna läroverkens programaf handlingar, men som
dessa esomoftast, åtminstone numera, ingalunda förtjäna.
Så t. ex. har nu endast på de nordiska språkens område
läsåret 1883—1884 bjudit på tvänne värdefulla program-
af handlingar, nämligen 0. Klockhoffs »Relativsatsen i den
äldre fornsvenskan» (se Nord. Revy n:r 20) och Schager-
ströms här förevarande.

Genom denna torde nu frågan om upprinnelsen till
de svenska bär- och fruktnamnen på -on (t. ex. nypon,
ållon, plommon, fikon) uti alt väsentligt vara utredd.
Gentemot Rydqvists och Tamms på flere ställen uttalade
åsikter, enligt hvilka dessa fruktnamn skulle vara jäm-
förelsevis unga bildningar med half- eller heltysk ändelse
och företrädesvis hemmahörande i stadsspråket, ådaga-
lägger nu förf, med stöd af en fullständig exempelsam-
ling af hithörande fall från fornsvensk tid och spridda
exempel från 1500-, 1600- och 1700-talens svenska, att vi
hafva att göra med tvänne till börd och bildning väsent-
ligen olikartade klasser af fruktnamn på -on. Dels ägde
nämligen fsv. en talrik grupp af inhemska starka neutra
på -on, -an, -in, hvaribland äfven åtskilliga frukt- och
växtnamn: hiupon nypon, aldin (aldon, aallan) ållon,
swærdon 'svärdslilja; dels visa sig i yngre fsv. skrifter
fruktnamn, lånade från tyskan, hvilka älst äro svaga fe-
minina på -a: fika fikon, ploma plommon, pæra päron,
men som senare i analogi med de inhemska fruktnamnen
antaga neutralt kön och ändelsen -on, hvilken således
icke ens hos de utifrån lånade orden är af tyskt ursprung,
vare sig helt eller delvis. Att för öfrigt fruktnamnen på -on
ingalunda företrädesvis tillhöra städernas språkbruk, en-
kannerligen hufvudstadens -—• såsom Rydqvist antog —,
och därifrån spridt sig till landsbygden, framgår af den
utförliga exempelsamling ur dialekterna, som af förf, med-
delas, och hvilken gör högst sannolikt, att fsv. ägde långt
flere hithörande inhemska bildningar, än den fsv. litera-
turen gifver vid handen.

Bland intressanta biprodukter i förf:s framställning
torde följande vara att särskildt framhäfva: s. 6, att fsv.
hælghon »helgon» ej bör med Tamm fattas såsom lån från
fornsachsiskan, utan sannolikt är en fullt inhemsk bild-
ning, nämligen nom. pl. ntr. af adj. helagher helig (med
samma regelbundna ändelse -on som i fsv. ögkon, öron,
got. augôna o. d.), och att det neutrala könet beror på
fornspråkets bekanta regel, att mask, och fem. samman-
fattas i genus neutrum (jfr isl. god, fsv. gup, ntr. pl., hed-
niska gudomligheter); s. 7, att nysv. nypon, jämfördt
med fsv. hiupon, är enklast att förklara såsom beroende
på oriktig upplösning af en sammansättning *tornhiupun,
fattad såsom tornniupun (se äfven förf:s afhandling om
Vätömålet, s. 82); s. 10, att nysv. moln är den i kasus
obliqvi uppkomna synkoperade formen af fsv. mulin »moln»
(och sålunda intet har att göra — åtminstone i första
hand — med got. milhma). I anledning af detta sist-
nämda vill anm. för sin del tillägga, att fsv. mulin utan
tvifvel ursprungligen är ett particip i neutrum, bildadt
utan -t, altså så som got. blind (icke blindata). Dylika
former äro i de nordiska språken icke just sällsynta. An-
tingen hafva de, sedan de genom t-typens öfverhandta-
gande blifvit isolerade, öfvergått. till adverb, t. ex. isl.

mjok (— gr. péyo. föi’ *megn, äldre *meghn med sonan-
tiskt n, jfr isl. ack. sg. m. mikinn), fsv. nogh, eller ock
substantiverats och antagit starka neutrala substantivs
böjning, t. ex. isl. djup, full, fsv. bundan (-in, -on), mu-
lin. Detta mulin (moln) är vidare identiskt med part.
malin (af mala), till hvilken form det står i samma af-
ljudsförhållande som isl. sorinn till svarinn, fsv. kolin
(nysv. kulen): isl. kalinn, sv. diall. furen o. d.: rsp. fa-
ren o. s. v. I fråga om betydelsen är att jämföra isl.
molna blifva till dunst (bildadt af *molinn såsom fsv.
kolna af kolin), d. mullen möglig (verbet mulne —
så i äldre d. skrifter — »blifva dimmig» har nu blifvit
mulme) m. m.

Mycket intressanta äro äfven de af förf, framdragna
dialektformerna smultråm, mjölåm m. fl. från Fjärdhundra
och Östra Västmanland, hvilkas -m är skäligen oförklar-
ligt; hvad förf, framkastar som en möjlig förklaringsgrund,
är säkerligen oantagligt. Ohållbart är nog också förf:s
hugskott (s. 11 f.), att biformer på -on jämte -an i vissa
adverb, räkneord och pronominalformer skulle hafva fram-
kallats af de neutrala substantivens växling mellan -on
och -an (-in). Annars har anm. intet att anmärka vid
förf:s kortfattade, men i alt väsentligt mönstergilla be-
handling af sitt ämne. Ad. N—n.

Murray, James, A new English Dictionary on
historical principles, founded mainly on the materials
collected by the Philological Society. Part I. A—
Ant. Oxford, Clarendon Press 1884. 352 pp. Stor
4:o. 12,50 kr.

Denna ordbok, hvaraf nu första delen utkommit, är
till fullo värdig att ställas vid sidan af Grimms och
Littrés berömda verk, ja, den öfverträffar dem båda i
flera viktiga afseenden. Den förtjänar namn af ett sant
nationalverk icke blott därför, att den afser att fullstän-
digt samla och bevara den engelska nationens ofant-
ligt rika ordskatter, utan äfven därför att den är åstad-
kommen genom ett oegennyttigt intresse och samarbete
af en ovanligt stor mängd personer i alla länder, där
engelskt tungomål talas. Ojämförligt främst står natur-
ligtvis i detta afseende moderlandet England själft; men
äfven Amerika har gifvit ett kraftigt understöd, och
likaså, i sin mån, engelska både män och qvinnor i de
engelska kolonierna. Och hvad den yttre utstyrseln be-
träffar, är också den, tack vare de delegerade för den
rika Clarendon Press i Oxford, värdig ett sådant sekular-
verk som det ifrågavarande.

Ordboken, sådan som den nu föreligger i den första
delen, har en hel historia, som icke saknar sitt intresse.
Förtjänsten att hafva tagit initiativet därtill tillkommer
helt och hållet the Philological Society i London. Det
engelska språkets studium vid uuiversiteten och de högre
läroanstalterna i England befinner sig i en vida ogynn-
sammare ställning än samma studium vid många utländska
universitet, i det att tillgången på offentlig vetenskaplig
undervisning i detta ämne är ringa eller ingen. Mot
den frikostiga omvårdnad från det allmännas sida och
det vidsträkta intresse bland den studerande ungdomen,
hvarmed modersmålet omfattas t. ex. i Sverge, Tyskland
463

NORDISK REVY 1884—1885.

464

och Frankrike, bildar den tillbakasatta och ringaktade
ställning, som engelska språkets studium intager i de
offentliga läroplanerna i England, en skarp och sorglig
kontrast. Det mesta som inom engelsk språkvetenskap
uträttas i England, det sker genom privata personer
utan offentlig anställning, till en del sådana som för
öfrigt tillhöra helt andra kall än språkforskarens. Dessa
äro medlemmar af the Philological Society, stiftadt år
1842 »för forskningar i språkens byggnad, släktskaps-
förhållanden och historia, samt för att belysa Greklands
och Roms klassiska författare från språklig synpunkt».
I senare stadgar har den andra klausulen borttagits;
sällskapets verksamhetsfält är nu språkforskning i all-
mänhet, utan särskildt gynnande af de klassiska språken;
tvärtom blir det altraera till sin hufvudtendens riktadt
på engelsk filologi. Det är på detta område som säll-
skapets förnämsta förmågor arbetat och arbeta, ss. Ellis,
Sweet, Murray, Skeat (prof, i anglosaxiska i Cambridge),
Wedgwood m. fl.

Det var efter femton års tillvaro som sällskapet
riktade sin uppmärksamhet på behofvet af en engelsk
ordbok som kunde tillfredsställa nutidens fordringar. Den
engelska lexikografien kan visserligen icke sägas ha varit
försummad och torde kunna mäta sig med livad andra
länder presterat ända tills på sista tiden. Det första
engelska lexikon, som höjer sig öfver rangen afen prak-
tisk handbok, är det af den lärde doktor Samuel John-
son år 1755 i två foliovolymer utgifna Dictionary of
the English language. Här finner man verkliga defini-
tioner af ordens betydelse eller betydelser, vanligen med
bifogade citat ur engelska författare. Johnson har an-
vändt sina föregångare (Bailey, Ainsworth och Philips)
och dessutom själf samlat mycket nytt material genom
egen läsning. Han var sysselsatt med sitt ordboksarbete
i sju år. Men hans verk är dock, såsom naturligt är,
mycket ofullständigt. Citaten äro hämtade endast ur
nyare engelskan; älst Spenser, Bacon, Shakspere, sedan
mest Milton, Dryden, Addison och andra s. k. klassiska
författare. Etymologierna äro naturligtvis ytterst brist-
fälliga. Men i alla fall öppnar Johnsons verk en ny
æra i den engelska lexikografien; det har utkommit i
många upplagor, och alla hans efterföljare hafva baserat
sina arbeten på hans. Bland de många må här nämnas
två, Webster och Richardson. Webster’s American Dic-
tionary utkom 1828, är fullständigare än något äldre
engelskt lexikon, isynnerhet i vetenskapliga och tekniska
termer, och har goda begreppsdefinitioner; men de be-
lysande exemplen äro otillräckliga samt tagna endast ur
den nyengelska periodens författare. Af Websters ord-
bok ha många upplagor utgifvits, den sista 1864, åter
reviderad och förbättrad, med en mängd träsnitt. De
etymologiska ordförklaringarna hafva i denna edition om-
besörjts af prof. Mahn i Berlin, men äro, ehuru något
bättre än i äldre editioner, likväl högst okritiska, till en
stor del alldeles odugliga och misslyckade. Likväl torde
Webster’s Dictionary vara för vanliga behof den bästa
engelska ordboken i förhållande till priset. Richardson’s
A new Dictionary of the English language 1844, 2 stora
band, är. ett arbete af mycket stor förtjänst för sin tid,
ity att förf, har samlat och anför exempel på ordens
bruk och former ända från början af fjortonde århun-

dradet. Robert of Brunne, Langland (Piers the Plowman)
och Chaucer äro representerade genom talrika citat.

År 1856 framstäldes i the Philological Society
ett förslag att utgifva ett fullständigt supplement till de
förefintliga engelska ordböckerna. Planen blef omfattad
med så stort och allmänt intresse, att sällskapet redan
följande året, på yrkande af dåvarande domprosten i
Westminster, sedermera ärkebiskopen i Dublin, Trench,
en af dess verksammaste och skickligaste medlemmar,
beslöt att icke göra något lappverk, utan ett från grunden
helt och hållet nytt arbete. Upprop skedde i prässen,
att frivilliga medarbetare skulle anmäla sig, readers
läsare, hvilka skulle åtaga sig att noggrannt genomgå
och excerpera ett eller flere af de arbeten, som stodo
upptagna på en genom sällskapet trykt lista öfver lite-
ratur från språkets alla perioder. Bland sällskapets med-
lemmar och utomstående anmälde sig strax omkring 150.
Endast originaluppgifter skulle användas, inga exempel
finge lånas ur äldre lexika. Sålunda fortgick samlandet
under ledning af olika personer och med hjälp af nytill-
komna läsare ända till år 1878, således omkring 20 år, un-
der hvilken tid omkring två och en half millioner citat
insändes af omkring 500 medarbetare. Samlingarna vägde
nu redan flere tons. År 1879 den 1 mars var den vik-
tiga dag, då the Philological Society och the Delegates
of the Clarendon Press undertecknade en öfverenskom-
melse, att de senare skulle bekosta och ombesörja tryck-
ningen af ett engelskt lexikon af ej mindre än 6,000,
ej mera än 7,000 sidor i stor trespaltig kvart, enligt bi
fogadt trykt profblad. James Murray blef utsedd till
redaktör med en stab af medhjälpare. Då nu luckor vi-
sade sig i samlingarna, utfärdades nytt upprop. 800 nya
readers anmälde sig, och inom tre år samlades en million
nya citatlappar, så att, då slutredaktionen började år
1882, utgifvaren hade till sitt förfogande omkring tre och
en half millioner fullständigt utskrifna originalcitat, sam-
lade af omkring 1300 readers ur mer än 5000 författare
från engelskans alla perioder. Ett sådant ordboksmate-
rial torde väl aldrig förut hafva varit hopbragt inom nå-
got modernt språk. En stor vinst har arbetet haft af
förberedelsernas långvarighet, nämligen den att just under
de sist förflutna årtiondena en mycket stor procent af äl-
dre engelska texter offentliggjorts, delvis för första gån-
gen, delvis i nya tillförlitliga editioner, genom Early Eng-
lish Society, Chaucer Soc., Shakspere Soc. och andra li-
terära sällskap.

Ordbokens plan är följande. Hvarje engelskt ord
(inhemskt eller lånadt), som förekommer i engelska lite-
raturen efter medlet af tolfte århundradet, upptages i ord-
boken såsom själfständig artikel. Med år 1150 räknar
Murray den fornengelska eller anglosaxiska perioden vara
fullt afslutad. De fornengelska ord, som från denna tid
äro ur bruk, anföras icke själfständigt. Alla de betydel-
ser, som ett ord under tidernas lopp haft, angifvas i sin
utvecklingsföljd och definieras, och för hvar och en be-
tydelse anföras korta, daterade citat från den allra äl-
sta fornengelska tiden (omkring år 700) ända till vår tid,
om ordet kvarlefver i bruk. Dessutom meddelas i ett
sammanhang en sammanställning af ordets former i en-
gelskan under olika århundraden, hvilka på ett praktiskt
sätt betecknas med siffror, samt en etymologisk förklaring
465

NORDISK REVY 1884—1885.

466

af ordets ursprung under jämförelse med besläktade språk.
Härvid har utgifvaren, som själf är en duktig språkfor-
skare, haft förmånen af bidrag och upplysningar från Prof.
Sievers, Paul Meyer o. a. Alla vetenskapliga och tek-
niska termer äro upptagna, äfvensom dialektord och slang-
ord. Nuvarande uttalet är angifvet på ett i det hela
praktiskt och tydligt sätt, i det att, så vidt möjligt va-
rit, nya och obekanta tecken undvikits. Dock har Mur-
ray, efter långvariga öfverläggningar inom the Philologi-
cal Society, upptagit åtskilliga beteckningar, som i van-
liga uttalslexika icke förekomma, till en del för att sär-
skilja ljud, hvilka i sistnämda lexika gemenligen samman-
slås under ett. Engelskans uttal, liksom andra språks,
växlar mer eller mindre icke blott hos olika individer,
utan äfven hos samma individer, under olika omständig-
heter. Man kan antaga, att vid hvarje gifven tidpunkt
minst tre i språkligt afseende något olika generationer
samtidigt existera, den äldre och utdöende, den mogna
och den uppväxande, hvilkas språk och uttal samman-
hänga genom omärkliga öfvergångar (Ellis, Early Engl.
Pronunc. p. 18). Dessutom framträda skiftningar i ut-
talet hos en och samma person. Murray har i ett före-
drag i Philol. Soc. 1882 sökt att distingera dessa gra-
dationer eller nyanser i engelskan sålunda: 1) det mu-
sikaliska uttalet (musical), då man sjunger orden; 2) det
retoriska (rhetorical), då man håller tal eller föredrag;
3) det vårdade (cultivated) uttalet hos bildadt folk; 4)
det familjära (familiar), hvardagliga; 5) det vulgära (vul-
gar). Ellis (i Annual Address of the President to the
Phil. Soc. 1881) urskiljer endast inom det bildade utta-
let ännu flera nyanser: 1) det naturliga uttalet i vanligt
samtal (colloquial); 2) detsamma något modifieradt för att
kunna tydligt uppfattas af många åhörare, bäst framträ-
dande i det finare lustspelet, genteel comedy; detta ut-
tal anser Ellis vara det mönstergillaste; 3) ett mycket
mera konstladt (artificial) eller rättare sagdt flera mycket
mera konstlade uttal, då personer uppträda såsom talare;
4) ett annat, minst lika konstladt och dessutom beher-
skadt af traditionella bruk, i predikningar; 5) ett slags
poetiskt uttal (poetical utterance) vid »oplæsninger» (re-
citals); 6) den högre tragediens uttal, ofta ytterligt konst-
ladt (artificial), bemängdt med drag som bero på teater-
traditioner (traditionelt antikiserande). Det uttal, som
Murray söker angifva, är det vårdade uttalet hos bildade
personer (cultivated pronunciation). Han framhåller, att
en hufvudolikhet mellan detta och det retoriska ligger i
det mer eller mindre tydliga uttalet af de obetonade staf-
velserna; då t. ex. i vanligt tal alls ingen skilnad höres
mellan slutstafvelserna i error, dollar, father, bör däremot
enligt mångas åsikt i sådana fall ännu en vokalskilnad gö-
ras i högtidligt föredrag. Murray har efter Smart an-
vändt ett beteckningssätt som utmärker båda uttalen.
För öfrigt söker Murray hålla en medelväg mellan det
äldre och det nyare. Han står på modern ståndpunkt i
att erkänna och beteckna de nya engelska diftongerna,
som i vårt århundrade utvecklat sig ur de långa enkla
e- och o-ljuden t. ex. i name, note. Vid långt &-, - och ü-
ljud angifver Murray däremot fortfarande enkel vokal;
diftongen är också verkligen mindre tydlig här ännu.
Han skiljer mellan vokalljuden i cut, but: ever, nation;
curl: fern, earth; sit; react; clear: see; got: what; short:

wart; book: frugality; poor: moon. I många uttalslexika
betecknas såsom bekant flera eller färre af dessa ljudpar
lika; och ehuru detta utan tvifvel i flera fall är oriktigt,
synes det oss dock å andra sidan, att Murray skattat
något för mycket åt ett »artificial» uttals förmenta fines-
ser. Utrymmet tillåter ej att här gå in i detaljer; vi
ha endast velat påpeka förhållandet.

En jämförelse mellan den nya ordboken och de ar-
beten, som i tyska och franska språken kunna uppställas
till täflan därmed, synes oss i flera punkter utfalla till
den förras förmån. Den omfattar en vida längre tide-
rymd af språkets utveckling. J. Grimm bestämmer i före-
talet till Deutsches Wörterbuch medlet af femtonde år-
hundradet (1450) såsom gränsen bakåt. Littré upptager
ord från och med sjuttonde århundradet (1600). I afse-
ende på anordningen af de exempel, som belysa ett ords
och dess betydelsers historia, har Murray det företrädet
framför Littré, att dessa exempel äro från älsta tid ord-
nade under de olika betydelserna, då däremot hos Littré
alla exempel före år 1600 stå i en samling efter ordet.
Citaten äro hos Murray gifna i så kort form, som är för-
enligt med full tydlighet, hvarigenom betydligt utrymme
vunnits. Littré och i all synnerhet Grimm anföra ofta
flera rader och hela strofer, äfven då en förkortning lå-
tit sig väl göras. I angifvande och indelande af ordens
olika betydelser torde Murray och Littro komma hvaran-
dra nära. I Grimms Wörterbuch äro, såsom bekant, isyn-
nerhet i de senare banden indelningarna och underafdel-
ningarna vid en mängd ord ytterst talrika, så att
öfversikten mycket försvåras. Så långa artiklar som åt-
skilliga i Grimm, hvilka upptaga 10, 20, ända till 116
sidor (se Geist), komma säkerligen icke att visa sig i
Murray. I afseende på fullständigt studium af ordens
bruk och konstruktioner samt rikedom på exempel måste
nog därför första rummet tillerkännas Grimms Wörter-
buch, ehuru man icke kan undgå att tycka, att man
där ibland får des Guten zu viel. Men i en viktig punkt
står Murrays ordbok utan jämförelse långt framför både
Grimms och Littrés, nämligen i den klara och öfversikt-
liga anordningen af det hela. Genom användande af
olika, väl beräknade stilsorter faller betydelsernas gruppe-
ring och annat, som är af vikt att snabt uppfatta,
genast i ögonen. Och slutligen ligger en ofantlig fördel
däri, att alla exempel äro så noggrant daterade som möj-
ligt varit. Hvilken stor besparing af tid och möda detta
skall medföra för dem, som använda ordboken för studium
af ordens vare sig former eller betydelser, är själfklart.
I jämförelse härmed betyder det föga, om det nu eller
framdeles kan bevisas, att dateringen af ett eller annat
verk i den äldre literaturen bör ändras med ett eller
annat tiotal af år.

Den nya ordboken skall under loppet af tio år ut-
komma i sex volymer, hvar och en i fyra delar af samma
storlek och pris som den nu föreliggande. När den hun-
nit sin fullbordan, skall den vara ett nationalverk, hvar-
öfver de engelska språkforskarne och det engelska folket
med alt skäl kunna känna sig stolta.

E.




..hh2HAis.smsmksedincikcnssddms-smciähesnsohssridhnnannns tummas snrerreirsans aneresscans

46 7	NORDISK REVY 1884—1885.	468

Ohlsson, Alfred, Bruket af de engelska hjelp-
verben Shall och Will for den studerande ungdomen.
Göteborg. Pehrsson. 1884. 67 sid. Pris: 65 öre.

Detta lilla häfte är en utmärkt hjälpreda ej blott
för lärjungarne, för hvilka det närmast är afsedt, utan
äfven för läraren, som ofta har svårt att finna en till-
räckligt utförlig och exempelrik framställning af bruket af
Shall och Will. Våra grammatikor äro synnerligen knapp-
händiga i detta kapitel, och deras framställningar lämna
merendels i öfriga afseenden åtskilligt att önska. Utan
att vara uttömmande — den tar till exempel ej någon
hänsyn till Shakespeares afvikande språkbruk, hvarmed
dock äfven skolynglingar ofta få göra bekantskap —
gifver herr Ohlssons monografi de upplysningar, som äro
särskildt behöfliga på skolans stadium. Blott en regel
skulle man hafva ytterligare önskat att finna däri, desto
hällre som den saknas, så vidt referenten erinrar sig, i alla
på svenska och de flesta på tyska skrifna engelska
grammatikor. Det är den regel, som Bernhard Schmitz
formulerar så (Englische Grammatik, 6:te uppl., s. 176):
»Weil es oft gleichgültig ist, ob ich sage Ich will oder
Ich werde, so kann man zuweilen I will, we will durch
Ich werde, Wir werden übersetzen. I will (shall) go
to Potsdam to morrow. I will (shall) drink after you.
We will (shall) lend him the money, even though we
should never see him again. Det är egentligen i den
hvardagliga konversationen som detta bruk af will före-
kommer, men där händer det ofta, att en utlänning får
ett shall ändradt såsom omöjligt till will. Det är sid.
10, § 6, som detta bruk af will borde hafva omtalats.

Med afseende därpå, att herr Ohlsson skrifvit för
den studerande ungdomen, skulle det hafva varit en
förtjänst till, om hufvudpunkterna på ett ställe i åskådlig
uppställning sammanförts, t. ex. i ett tvåspaltigt skema,
där satser i hvilka shall och will förekomma sättas till
vänster och liknande satser, där blott shall användes
sättas till höger. Man vinner därmed ock den fördelen,
att vänstra sidan, hvad bisatserna beträffar, särdeles lämp-
ligt kan jämföras med indikativen och högra sidan med
konjunktiven i franska syntaxen. Ref. tar sig friheten
göra detta påpekande, emedan, för att nu skvallra ur
skolan litet, han trott sig finna, att lärjungarna varit
väl betjänte med ett sådant framställningssätt.

Vänersborg. J. V.

Lübben, Aug. & Walther, C. H. F., Mittelnieder-
deutsches handwörterbuch. Erste hälfte (A—nagel-los).
240 ss. Norden & Leipzig 1885. Diedr. Soltau’s verlag.
Pr. 4.50 mark. (Wörterbücher hrsg. vom Verein für
niederdeutsche sprachforschung. II).

Nyare bidrag till kännedom om de svenska lands-
målen och svenskt folklif, tidskrift utg. genom J. A.
Lundell. 20:de h. 1885, A. (B. II, h. 1). Innehåll:
De svenska landsmålsföreningarna i Upsala, Helsing-
fors och Lund 1872—1881. Med en tabell i litografiskt
öfvertryck, 83 ss.

Blandade ämnen.

Allgemeine Oesterreichische Literaturzeitung.

Literarisches Centralorgan für die österr.-ungar. Mon-
archie. I. Jahrg. Nr. 1. — Utkommer i Wien den
första, tionde och tjugonde i hvarje månad. Förläg-
gare: 0. Frank. Utgifvare: J. Singer. Helårspris:
10 floriner.

Behofvet af en allmän literaturtidning för Österrike,
motsvarande hvad »Deutsche Literaturzeitung» eller »Li-
terarisches Centralblatt» äro för Tyskland, har på de se-
nare åren framträdd alt starkare, och omsider har i och
med nu anmälda företag ett försök gjorts att tillgodose
sagda behof.

Det nu föreliggande l:a häftet, som i typografiskt
hänseeende fullkomligt torde kunna mäta sig med nyss-
nämda tyska kritiska organ, meddelar i en inledningsar-
tikel »till läsarne» tidningens plan, hvars hufvuddrag vi
lämpligen må anföra. Häraf framgår, att tidningens all-
männa tendens skall gå ut på att »från enhetlig stånd-,
punkt på grundvalen af de särskilda recenserade arbetena
söka gifva en åskådlig framställning af vetenskapens och
odlingens allmänna framsteg», hvarigenom tidningen skulle
se sig skyddad från faran »att nedsjunka till en mekanisk
recensionsmaskin». Såsom härstammande från Österrikes
hufvudstad och i väsentlig mån förfogande öfver österri-
kiske medarbetare, kommer tidningen naturligtvis att egna
mycket stor uppmärksamhet åt Österrikes tyska liksom
åt dess icke-tyska nationer, och deras literära och vetenskap-
liga företeelser sålunda att i den samma intaga en starkt
framträdande ställning. De talrika utländske medarbetarne
— däribland flere framstående franske vetenskapsmän,
såsom Derenbourg, Halévy, Oppert — visa emellertid
tydligt, att den »allmänna österr. Literaturtidningen»
icke kommer att hylla lokalpatriotiska tendenser, liksom
den ej häller utesluter möjligheten för medarbetarne att
begagna andra språk än tyska •— sistnämda omständig-
het ett synnerligen klokt tillmötesgående mot den ut-
ländska publik, literaturtidningen kan hoppas vinna. Bland
de 4 fakulteterna synes blott de 3 lägres verksamhet
blifva föremål för uppmärksamhet, däremot ämnar redak-
tionen, om vi förstått programmet riktigt, icke skänka
någon plats åt teologien, utom den exegetiska, som kom-
mer under rubriken filologi, och den historiska, som ju
skulle tillhöra de historiska vetenskapernas kategori.

Det La häftet upptager utom en följd rätt goda re-
censioner (en på franska) ett par originalartiklar om »det
tyska tidningsväsendets första början» och »Fredrik den
stores föreläsare». Vidare börjas här en tidskriftsrevy,
som, ordnad efter fack, lemnar, som det synes, fullstän-
dig uppgift på hvart nummers innehåll. Förteckning på
de talrika in- och utländske medarbetarne samt annonser
sluta det prydliga häftet, som synts oss vitna fördelak-
tigt för det nya företagets framtid. Karl Piehl.

Läsning för Folket. Utgifven af Sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande. Ny följd, 16:e Bandet.
Årg. 50 (= 1884) 17 Bandet, l:a Häftet.

. Läsning för folket hör utan tvifvel till våra älsta tid-
skrifter och firar nu sitt 50-årsjubileum. För att bland
469

NORDISK REVY 1884—1885.

470

den mängd periodiska skrifter, som under ett halft sekel
uppkomma och försvinna, kunna eröfra detta företräde af
en långvarig existens förutsättes naturligtvis, att tidskrif-
ten fyller ett bestämdt behof och har en någorlunda tryg-
gad ekonomi. Sällskapet för nyttiga kunskapers spri-
dande har sörjt för, att denna tidskrift icke skall behöfva
för sin tillvaro vara beroende af dagens olika tycken eller
hänvisas till att med sitt innehåll behöfva tilltala folkets
lägre passioner. Också synes tidskriften genom sin enkla,
konstlösa stil och sitt omväxlande, för folkets behof läm-
pade innehåll göra fullt skäl för sitt namn. Innehållet
behandlar historiska, nationella, ekonomiska, industriella,
naturvetenskapliga och hygieniska ämnen. I hvarje häfte
förekommer dessutom en uppsats, novellett eller skildring
ur verkligheten, som åsyftar att höja och förädla sina
läsare i sedligt och ästetiskt afseende. I det hela bär
tidskriften prägel af något gediget och oaffekteradt. Alla
uppsatser äro icke stilistiska mästerverk, men de äro lätt-
fattliga och tilltalande och lemna vid läsningen ett intryck
af verkligt intresse för folkets sanna väl, något som gör
att tidskriften öfverallt kan rekommenderas och särskildt
anbefallas åt våra sockenbibliotek, där vi ock veta att hon
redan är en gammal vän.

E. R.

Nordisk Tidskrift, utg. af Letterstedtska föreningen
1885. Tredje häftet. Innehåll: Dietrichson, L.,
Middelalderens trækirker, et inledningskapitel til de nor-
ske stavekirkers historie. II (med 51 träsnitt); Mon-
tan, C. O., Frågan om ny rättegångsordning i Sverige.
II; —s—, Skandinaviska järnvägsförhållanden (Bidrag
till Sveriges officiela statistik; Allmän svensk järnvägs-
statistik; L. Kofoed: Danmarks, Norges og Sverrigs
jernbaner); Literaturöfversigt af G-. Nordensvan, P.
A. Gödecke, C. R. Nyblom, 0. Granberg; Bille
C. St. A., Folkeligt selvstyre i de Forene de Stater (en
efterskrift til artiklen i tidsskriftets förste hefte for 1885).

Ny svensk tidskrift utg. af R. Geijer. April. Inne-
håll: En! Studie af Alfhild Agrell; Läroverkskomi-
téns betänkande II, af Hj. Gullberg; Svensk dramatisk
konst II, af un monsieur de l’orchestre; Några af de
nyaste bidragen till vårt fäderneslands historia (Fahlbeck,
Westling, Boethius, Hjärne, Hildebrand), af Carl Sprin-
chorn; Anmälningar, af —B—.

Tilskueren, maanedsskrift udg. af N. Neergaard.
April 1885. Indhold: I. Iversen, Tilgivelsens sodme;
G. Brandes, Erindringer fra russisk Polen; Anne Ch.
Edgren-Leffer, Annie Besant; P. Lauridsen, Brev til
hr pastor Merk-Hansen i Vonsild; Teatrene af —n.

Ungdomsvännen, Vald läsning för ungdom. III. Ur
svenska historien, Forntid och medeltid, 6:te h., Sveriges
invånare i forntiden och deras grafminnen; Våra fäders
tro om sina döda, med 14 afbildningar; 7:de h., Om
uppfostran hos forntidens nordboar; Tok-roe och lagman
Torgny; 8:de h., Svenskarne i Österväg; 9:de h., Hertig
Erik folkunge; 10:de h., Kyrkliga seder i norden under
unionstiden; Svenska helgon. — Nyare tiden: 6:te h.,
Erik Stenbock och Malin Sture, Onsdagsbröllopet; 7:de

h., Gustaf II Adolf; 8:de h., Drottning Kristinas förmyn-
dare; 9:de h., Johan Baner; Lennart Torstenson; 10:de
h., Drottning Kristina af P. O. Backström. Stock-
holm, 1884. P. A. Norstedt & Söner. Pr. 0,25 för hvart
häfte à 48 ss.

Ungdomsvännen, vald läsning för ungdom. V. Upp-
satser om den oorganiska naturen. 6:te häftet, Om ång-
maskinen, med 13 afbildningar; 7:de h., Om elektriska
telegrafer; 8:de h., Om tillverkning af glas, med 26 bil-
der; 9:de och 10:de h., Elektriska företeelser och lagarne
för de samma, med 29 bilder. Stockholm, 1883—4. P.
A. Norstedt & Söner. Pr. 0,25 för hvart häfte à 48 ss.
liten 8:o.

Pedagogisk Tidskrifts utg. af H. F. Hult. XX: 4.
X., Huru bör undervisningsplanen för den klassiska li-
nien anordnas? Nils Torpson, Bör elementarunder-
visningens kostnadsfrihet fortfara? Hugo Hernlund,
Om elem.-lärarnes lönetillägg. N. L., Läroverkskomitén
och kristendomsundervisningen. J. O. Ekmark, Gen-
mäle mot A. O:s recension. — Stockholms läraresäll-
skap. — m. ra.

Brugmann, Karl, Zum heutigen stand der Sprach-
wissenschaft. 144 ss. Strassburg, 1885. Karl J.
Trübner.

Curiosités litteraires & artistiques. Catalogue à prix
marqués de livres rares, Incunables etc. eu vente chez
Frederik Muller & Co., Doelenstraat 10, Amsterdam.
89 ss. 8:o.

Kirchhoff, Alfred, Unser wissen von der erde. All-
gemeine erdkunde und länderkunde hrsg. unter fach-
männischer mitwirkung. I B. Allgemeine erdkunde,
31—38 lieferung (ss. 593—752): Die erde als wohnplatz
der pflanzen, thiere und menschen (Biologische geographie)
von Alois Pokoruy. Leipzig, 1885. G. Freytag. Pr.
jed. liefer. 90 pf.

Kongl. Landtbruks-Akademiens handlingar och tid-
skrift. XXIV årg. nr. 2. År 1885. Innehåll: Odlings-
försök med svenska spanmåls- och fröslag i utlandet.
Berättelse afgifven vid landtbruks-akad:s högtidsdag den
29 sept. 1884 af Abraham Forssell; Berättelse om
landtbruks-ingeniörernas och de med statsmedel aflönade
särskilda undervisarnes verksamhet år 1883; Om konst-
smör, af H. Juhlin-Dannfelt; Om pressfoderberednin-
gens betydelse för vårt land, anförande vid landtbr.-
akad:s sammanträde den 19 jan. 1885 af Christian
Lovén; Referat af L. F. Nilson m. fl.; Notiser.

Genmäle.

Bemerkungen zu Herrn Arpi's Kritik über:
Schweitzer, Island. Leipzig 1885.

Zuvörderst drücke ich der Redaction meinen Dank
dafür aus, dass sie die Spalten ihrer angesehenen Zeitschrift
einer eingehenden Besprechung meiner Arbeit geöffnet
471

NORDISK REVY 1884—1885.

472

hat. Es ist die Rücksicht auf ihren Leserkreis, an des-
sen Urtheil mir gelegen ist, welche mich zu einer Ant-
wort auf Herrn Arpi’s Recension bewegt.

Von dem, welcher eine »wissenschaftliche» Kritik
liefern will, kann man wohl verlangen, dass er sich mit
der zu kritisirenden Arbeit und ihrer Sprache gut genug
vertraut gemacht habe um unrichtige Behauptungen zu
vermeiden, dass er den Standpunkt berücksichtige, von
welchem aus sie beurtheilt werden muss, das Wesentliche
der Vorzüge und Mängel in’s Auge fasse und Nichtig-
keiten vermeide, vor Allem aber, dass er n dem Wissen-
schaftszweige, welchem sie angehört, wohl orientirt sei,
und für seine Ausstellungen Gründe angebe. Was würde
man sagen, wenn Jemand, weil er zwei Jahre in Schwe-
den gewesen ist und sich mit den Zuständen daselbst
ganz vertraut gemacht hat, ohne irgendwelche philolo-
gische Vorkenntnisse »wissenschaftliche» Kritiken über
Arbeiten liefern wollte, welche die schwedische Sprache
zum Gegenstand haben. Herr R. A. befindet sich in
demselben Verhältniss zu ästhetischen und literaturhisto-
rischen Schriften. Er kann wohl seine Ansicht äussern,
aber gehört diese in ein Blatt für »vetenskaplig kritik»?
Und doch widmet er u. A. meinem Urtheil über Bjarni
Thôrarensen etc. 10 Zeilen. •

Meine Arbeit will einen kurzen Ueberblick für
Deutsche geben und keineswegs die Wissenschaft be-
reichern. Diesen Standpunkt derselben hat Herr A. nicht
berücksichtigt. Seine Kritik ergeht sich erstens in Nichtig-
keiten. Anstatt aufmerksam zu machen auf Stellen, die
leider zu wirklichen Missverständnissen Anlass geben, wie
z. B. S. 86 die Bemerkung, dass die Form der Saga
»sich fest und unveränderlich ausbildete», was in Bezug
auf die äussere Form unrichtig ist wie einzelne Sögur
zeigen, von denen wir verschiedene Bearbeitungen haben:
jordar s. hredu, Gisla s. Sürssonar etc., und was ich
hiemit berichtige, widmet Herr A. c:a 25 Zeilen den Be-
merkungen, dass einer Uebersicht über Islands Natur-
verhältnissen von wenig Seiten keine Karte beigefügt
sei, dass ich bei kurzer Erwähnung isländischer Wege,
isländ. Frauenzimmertracht nicht ausfürlicher gewesen
sei, z. B. oft vorhandene schöne Stickereien an Letzterer
nicht genannt habe, dass ich überIslands »Bureaukratie»,
anderer Meinung bin als er, u. dergl. m. Ich erwähnte,
dass die Schafe meist an den Ohren gezeichnet werden,
dass man früher Fleisch nur eingesalzen habe, während
man es jetzt auch einkoche; dies meist und nur ist Herrn
A. ein Dorn im Auge, im letzteren Falle: »ty ju ock
rökning !»

Zu den Nichtigkeiten rechne ich auch einen Theil
der Zahlenveränderungen des Herrn Arpi. Er hat sich
hier durch Aufsuchen einschagender Arbeiten, durch
Nachschlagen etc. einer grossen Arbeit unterzogen. Für
nicht wenig wirkliche Berichtigungen bin ich ihm dankbar.
Andere aber sind ebenso wenig sicher als meine, und Gründe,
weshalb er sie vorzieht, und wo er sie gefunden, sucht
man vergebens, die Leser der »Nordisk Revy» müssen
der Autorität des Herrn Arpi glauben. Als Beispiel diene
seine bestimmte Angabe, dass der Inhalt des Hryggjarstykki
nur bis 1139 gehe (siehe darüber u. A. K. Maurer:
Über die Ausdrücke etc.); seine Besserung (?) von 1262
in 1264, ich sage ja p. 41 selbst, dass sich 1262 der

grösste Theil, 1264 der Rest Islands unterwarf; seine
unrichtige Angabe, die Flateyjarbok sei erst 1287 —1395
geschrieben (Siehe im Flateyjar annal 3,570 beim Jahre
1380); seine Änderung auf S. 125 von 1773 in 1777.
Ich habe diese letzte, sowie die vorhergehende Zahl,
nebst anderen Angaben, einem bekannten isländischen
Gelehrten zu danken. Fjölnir beschloss, wie ich angab,
seine bedeutungsvolle Wirksamkeit 1845, schwieg 1846
und brachte 1847 nur eine unvollständige Lebensbeschrei-
bung des Dichters Jönas Hallgrimsson. Herr A. sagt, im
17ten Jahrhundert erschienen nicht 2 sondern 4 isländische
Wörterbücher; er hat diese Angabe nach dem Rithöfundatal
zusammengestellt. Es wäre Herrn A. ein Leichtes gewesen
an der Hand desselben Werkchens in allen Wissenschafts-
zweigen eine Menge von mir nicht genannter Bücher zu-
sammenzulesen und seiner Kritik einen doppelten Umfang
zu geben. Da ich nicht Raum hatte manches recht Bedeu-
tende zu nennen, musste wohl das Unbedeutende gänz-
lich wegfallen. Ferner rechnet er das Blatt Minnisverd
tidindi zu den Zeitschriften, welche bedeutenden Einfluss
auf die geistige Entwicklung des isländischen Volkes ge-
habt haben, denn nur von solchen ist bei mir die Rede.
Er hat sie also nie zu Gesicht bekommen. U. A. m.

Ich habe noch über einige Verdrehungen und Ent-
stellungen zu berichten. Was ist an meiner Rechtschrei-
bung der Namen auszusetzen? Nur dass ich consequent
-fjord, ein Wort, das in die deutsche Sprache eingegan-
gen ist, statt fjörör setze. Die Schweden schreiben auch
Köpenhamn, und nicht -havn. Sind nach’Herrn Arpi’s
Meinung die Eddalieder in der Zeit des ältesten Fupark
entstanden? Jemand, der deutsch versteht, wird wissen,
dass die »Ursprache der Eddalieder» die ist, in welcher
sie gedichtet wurden. Herr A. sucht hier und in der
Bemerkung über das, was ich von dem Verhältniss
Sæmund's zur Edda sage, vergebens seinen Witz au mir
zu üben. Hat Herr Arpi vielleicht endeckt wer die Edda-
lieder gesammelt hat? Von Sæmunds Verfasserschaft ist,
wie man nach seiner Bemerkung glauben könnte, bei mir
gar nicht die Rede. In Betreff der Ahnen Snorri’s klingt
des Kritikers Bemerkung so, als habe ich auch Sæmundr
zu denselben gerechnet, was nicht wahr ist. Zu den Un-
richtigkeiten gehört auch, dass ich das isländische Brenn-
material Torf, Buschholz etc. (s. S. 18), den isländischen
Schwefel nicht erwähnt haben solle; auf S. 3 steht: »der
isländische Schwefel kann nicht mit dem sicilischen an
Wohlfeilheit concurriren» ; unrichtig ist ferner die Aus-
stellung, dass ich der Regel S. 191, r. 13 ff. nicht die
Ausnahmen »sofenn, ofenn, trodenn, komenn» beigefügt
hätte. Versteht Herr A. das von mir gebrauchte Wort
»Abweichungen» nicht?! Dieselben Worte finden sich un-
ter den Abweichungen S. 192. Überhaupt bemerke ich
zu meiner Sprachlehre, dass sie weder Anspruch auf Wis-
senschaftlichkeit noch Vollständigkeit macht. Sie will
Regeln geben, die für die meisten Fälle anwendbar und
leicht erlernbar, also von praktischem Nutzen sind. Un-
richtigkeiten hat Herr A. nicht nachgewiesen. .Für Druck-
fehlerverbesserungen bin ich ihm dankbar, sowie über-
haupt für alle Berichtigungen, welche begründet sind.
Zum Schluss danke ich Herrn Arpi für sein wohlwollen-
des Urtheil, gewisse Theile meiner Arbeit seien »ganska
läsvärda». Es ist Schade, dass er dasselbe gleich darauf
473

NORDISK REVY 1884—1885.

474

selbst wieder vernichtet. Er erlaube mir neben dasselbe zu
stellen, was mir von competenter Seite geschrieben
wurde: Ihre isländische Literaturgeschichte »finst mèrstan-
da jafnfætis yöar vel sömdu bokmentasögu Noregs. Hun er
fortakslaust bid besta og grundasta, sem enn hefir verid ritad
um bokmentir vorar a nyrri timum». Und von anderer
Seite: »Eg er viss um, ad Island hefir gott af fvi, ad
bokmenta saga pess, svo vel samin, sem pessi er, og med
svo sanngjörnum og velviljudum dömum, komi ut å einu
af alheimsmalunum; enn eg vildi lika, ad söguågrip ydar
um Island yrdi prentad. paö er ritad i sama mannudlega
og velviljaJa anda sem bokmenta sagan, og med sama
smekk og liprleik i stilnum sem hün». Betreffs des von
Herrn A. verworfenen è füge ich nach hinzu, dass es
stets im »Timarit h. i. bokmentafelags» gebraucht wird.

Ph. Schweitzer.

Svar.

Som d:r S. i sina »Bemerkungen zu» min anmälan
af hans »Island etc.» framkastat flera beskyllningar mot
mig som recensent, torde det vara min skyldighet att
närmare belysa dessas rätta halt, och jag beklagar en-
dast, att jag inte kan billigtvis begära så stort utrymme
i Nord. Revy, som skulle behöfvas för att fullständigt
genomgå dem jämte sammanhängande ställen i d:r S:s
»Island». Följaktl. får jag taga det viktigaste, och det så
kort som möjligt.

D:r S. påstår, att jag bedömt hans arbete från orik-
tig ståndpunkt — »Meine Arbeit», säger d:r S., »will
keineswegs die Wissenschaft bereichern.» Det är då
fullt tydligt, att jag i min anmälan icke påstått. D:r
S:s egna ord (anf. i min anmälan) ». . . . ein Hand-
buch sein, welches das wesentlichste über Island und
die Isländer mittheilt, eine Art Nachschlagebuch bei
isl. Fragen» angifva ju, från hvilken ståndpunkt man har
att bedöma arbetet. Dess värde och användbarhet beror
naturl. i synnerhet på, att uppgifterna äro pålitliga
(hämtade ur bästa tillgängliga källor), samt att framställ-
ningen är öfverskådlig och tydlig. I min anmälan säger
jag ju också, att det jag egentl. har emot de 3 första
afdd. — den 4:de yttrar jag mig särskildt om — är
»oegentligheter och fel, som nu förekomma i framställnin-
gen». För ex. å sådana får jag hänvisa till min an-
mälan. Men mina anmärkningar, säger d:r S., äro bl. a.
icke bestyrkta — detta särskildt beträffande årtal o. d.
Om jag skulle med citat ha styrkt alla mina rättelser
af d:r S:s årtal o. d., så hade det i väsentlig mån för-
längt min anmälan, hvilken redan dessförutan blef skä-
ligen lång i förhållande till det anm. arbetets art och
betydelse, och för många ansåg jag det verkl. alldeles
obehöfligt att anföra någon källa, så t. ex. för att Norge
och Danmark kommo under en krona 1380 (orätt på 2
ställen hos d:r S.), att Snorri Sturluson dödades 22
sept. 1241, att Jonsbok infördes 1281, att »Fjölnir» ut-
kom 1835—47 m. fl. Rörande den sist nämda rättelsen
gör sig d:r S. i sina »Bem.» skyldig till ytterligare en
oriktighet. Han säger: »F . . . . brachte 1847 nur eine
unvollst. Lebensbeschreibung des Dichters Jonas Hall-
grimsson». Ifrågavarande arg. af F. (1847) innehåller
2 — 95 sidd., hvaraf den af d:r S. nämda biografin ut-

gör 6 (sex)! Det öfriga innehåller: 12 af de 23 prosa-
stycken af J. H. (hvars prosa torde vara den bästa is-
ländska i detta årh.), som upptagits i sista uppl. (1883)
af hans skrifter (hvaribland ett fullst. i F., i utdrag i
1883 års uppl.); vidare: 7 kväden (ett med tillh. bref:
»Til Hra K. Gislasonar»), samt »Skyrsla um isl. bind-
indisfjelög frå vordögum 1846 til vordaga 1847». Ifråga
om ett af mig ändradt årtal begagnar jag tillfället att be-
tyga min ledsnad öfver, att jag gjort mig skyldig till ett
förbiseende, näml. rörande Flateyjarbok. Min uppgift:
1387—95 är enl. R. Keysers, N. M. Petersens m. fl. arbb.,
men jag förbisåg upplysningarna hos G. Vigfusson och
C. R. Unger i Flateyjarb. Fortale, där flera för frågans
besvarande nödvändiga fakta, än det enda af Dr. S. i
Bem. anf., behandlas. Mot min uppgift om Hryggjarstykki
anför d:r S. Maurer: Über die Ausdrücke etc., som utkom
1867, men han tyckes icke lagt märke till G. Storm:
Snorre Sturlassöns Historieskrifning 1873 s. 17 ff., hvilkens
bevisföring icke torde rubbas af not 2 s. 459 hos Maurer:
Island etc. 1874. D:r S. säger: »Herr A. sagt in 17:ten
Jahrh. erschienen nicht 2 sondern 4 isl. Wörterbücher;
er hat diese Angabe nach dem Rithöfundatal [1884,
hvilket arb. d:r S. icke haft tillfälle att använda] zu-
sammengestellt». — Nej: en af de 4 (Rugm.) har jag i
mitt bibliotek; de 2 större (Gudm. A. och Magnus O.)
har hvar och en, som studerat isl. språkhistoria, reda på,
och alla fyra finnas för öfrigt redan hos Möbius: Cata-
logus 1856. D:r S:s anmärkning, att jag räknat Min-
nisverd tidindi till de tidskrifter, som haft ett betydande
inflytande på isl. folkets andliga utveckling — »denn
nur von solchen ist bei mir [d:r S.] die Rede» — träffar
mig icke, alldenstund det icke framgår af anf. st. i Island,
att detta varit d:r S:s mening. Min anmärkning Nord.
Revy sp. 443 r. 6 ff. står kvar, ty det jag kland-
rar är, att, då d:r S. talar rätt mycket om Sæmundar
Edda, om Sæmundr fr. och bans förhållande till den,
d:r S. lämnar såsom obestämdt, huruvida Sæm. hade nå-
got att göra med den s. k. Sæm. Edda, eller icke. D:r
S. måtte inte förstå hvarken sin tyska eller de få sven-
ska orden i N. R. sp. 443 r. 21 ff., då han finner mig
påstå det, att han räknar Sæmundr »zu den Ahnen
Snorris». Min anmärkning rör ju d:r S:s yttrande å
anf. st. om Snorres förhållande till Sæmundr som histo-
riker. Beträffande nu rådande förhållanden o. s. v. på
Island har jag rättat åtskilliga af d:r S:s uppgifter, då
jag varit af »anderer Meinung» än han, af bl. a. den grund
att jag vistats å Island 18738/6—5/9, 187410/6—11/41875,
18814/12—26/101882 samt 1883 omkr. 2 månader, då
däremot d:r S. varit där endast en gång (1883) och då några
få månader. Af mina anmärkningar mot hans Sprach-
lehre söker han bemöta blott två. Rörande den ena gör
han nu ett tillägg: »... für die meisten Fälle ...», hvil-
ket väl då bort stå i st. f. det »stets», som regeln har.
Och beträffande sitt nyisl. è — oriktigheten återfinnes
hos Carpenter: Grundriss d. neuisl. gramm. och har på-
pekats i Literaturblatt f. germ. u. rom. Phil. 1881 sp.
43 samt i Germania Neue Reihe XV (XXVII) Jahrg.
s. 262— säger D:r S. i Bem.: ». .. stets im Timarit
. . .». Åter ett egendomligt stets, ty af alla förff. i Ti-
marit sista årg. (1884) är det en (B. G.), som använder èl
För öfrigt kan med skäl ifrågasättas: hur mycket praktiskt
475

NORDISK REVY 1884—1885.

476

gagn kan väntas af d:r S:s »isl. Sprachlehre» på 36 sidd.
med så många fel? D:r S:s påstående, slutligen: »Un-
richtigkeiten hat Herr A. nicht nachgewiesen» förefaller
minst sagdt besynnerligt. Säger d:r S. detta om afd.
»Sprachl.», så påstår han altså, att de äro riktiga alla
de af mig i densamma påpekade oriktigheter (hvilka, som
jag antydt, skulle kunna ökas) såsom t. ex. d:r S:s
uppgifter om Brechung; ». . . wird die Endung [!]...
eig zu é . . .»; regeln Island S. 190 r. 18,19; samt
flera uppgifter om nyisl. m. m. (hvarom se närmare min
anm. Nord. Revy sp. 444.). -

Rolf Arpi.

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Större konsistoriet.

Den 25 april. Konsistoriet beslöt företaga läroverkskomiténs
förslag till behandling den 9 d:s.

Kons, beslöt förorda en ansökan af docenten M. Falk att
han, som erhållit Sederholms utrikes resestipendium för år 1885
och den 18 sept. 1884 afrest till Tyskland for att vid universite-
ten i Göttingen och Berlin idka matematiska studier, måtte, då
stipendiiförfattningen föreskrefve, att resan skulle anträdas före
slutet af det år, för hvilket stipendiet erhållits, få räkna sig till
godo den del af 1884, som förflutit sedan afresan till Tyskland an-
träddes.

Den 2 maj. Enligt ankommen skrifvelse hade kanslern för-
ordnat v. häradshöfdingen G. Gavelius att till den 1 juni förestå
akad.-sekreteraretjänsten.

Sedan universitetet blifvit inbjudet att genom ombud deltaga
i högtidligheten vid invigningen af Linnéstoden i Stockholm den
13 d:s, för hvilket ändamål 10 inträdeskort öfversändts, utsåg
kons, till ombud rektor och prorektor samt fakulteternas och sek-
tionernas dekaner och aflämnade återstående 3 inträdeskort till
disposition af medicinska fakulteten och matematiskt-naturveten-
skapliga sektionen, hvarjämte kons, beslöt, att en lagerkrans skulle
å universitetets vägnar vid minnesstoden nedläggas.

Till behandling företogs nu frågan om planerings- och terras-
seringsarbeten kring nya universitetsbyggnaden. Under menings-
utbytet yrkades, dels att ärendet skulle återremitteras till byggnads-
komitén för vidtagande af erforderliga åtgärder till utredande af
sättet och kostnaderna för platsens planering och terrassering utan
terrassmurar och trappor, och dels att kons, skulle, med godkän-
nande af den plan för planering och terrassering, som af arkitek-
ten H. T. Holmgren senast blifvit uppgjord, och för hvilkens ut-
förande kostnaderna beräknats till 86,400 kr., hos kanslern begära
stadfästelse af denna plan och beviljande af härför erforderliga
medel från reservfonden. Vid voteringen röstade professorerna
Hammarsten, Tullberg, Clason, Alin, Johansson, Lundquist, Cleve,
Thalén, Hagberg, Cornelius, Torén, Ribbing och rektor eller till-
sammans 13 för förra meningen och professorerne Hammarstrand,
Henschen, Schultz och T. Nordling, akad.-räntmästaren frih. Gyl-
lenhaal, professorerne Landtmanson, Daug, V. Nordling, Nyblom,
Myrberg, Hedenius, Mesterton och Rabenius eller tillhopa 14 för
senare meningen, och hade kons, således beslutat att till kanslern
ingå med framställning om godkännande af arkitekten Holm-
grens ifrågavarande plan till planering och terrassering och- att
för ändamålet ett belopp af 86,400 kr. måtte beviljas att utgå
från universitetets reservfond.

På framställning af rektor beslöt kons, uppdraga åt biblio-
teksamanuensen E. H. Lind att författa universitetets årsredogö-
relse för 1884—85.

Ett större antal lediga stipendier tillsattes.

Teologiska fakulteten.

Den 6 maj 1885. Afgafs betyg öfver teol. kand. H. W.
Totties disputationsprof.

S. D. Tillstyrktes teol. kand. H. W. Totties ansökning att
varda hos kanslersämbetet föreslagen till docent i kyrkohistoria.

S. D. Afgafs utlåtande angående teol. stud. P. J. Walléns
ansökan om befrielse från de praktiska teologiska öfningarna. Fa-
kulteten tillstyrkte. E. o. prof. Norrby och prof. Johansson af-
styrkte.

S. D. Utnämdes till innehafvare af Sederholms stipendium
teol. stud. C. L. Laurenius, östg.

S. D. Besattes sex lediga rum inom Riksstatens nyare sti-
pendier.

S. D. Uppsattes förslag till två Stjerncreutzska samt Hedréns
(för studerande af Värmlands landskap) och Faltzburgs stipendier.

S. D. Besattes tre lediga rum inom de Kongliga stipendierna.

Seminarierna.

Afdelningen för klassisk filologi af det filologiska
seminariet har under terminen haft trenne sammankomster i hvart-
dera af ämnena latin och grekiska. Till grund för de filol. öf-
ningarna i latin har lagts Quintilianus (Lib. X) samt i grekiska
Demostenes’ olyntiska tal. Dessutom har ett föredrag hållits
öfver filologiskt ämne. — Afdelningens premier ha tilldelats fil.
lic. A. Dahlman och fil. kand. C. O. Lundgren.

Det romanska seminariet afslutade i fredags sina
arbeten för terminen. Dessa arbeten hafva bestått i en syntak-
tisk och fonetisk undersökning af den fornfranska texten La vie
sainte Juliane. Öfningarna hafva ledts af docenten H. v. Feilit-
zen. Vid den sista sammankomsten utdelades det större premiet
till kand. A. Johansson, värml., och det mindre till kand. H.
Andersson, västg.

Nordiska seminariet har under terminen fortsatt tolk-
ningen af De viktigaste urnordiska runinskrifterna. Seminariets
föreståndare har varit doc. E. Brate. Det större premiet har
tilldelats stud. E. Lidén, smål.

Seminariet för germanska språk har under vårterminen
sammanträdt sju gånger. Dess arbete har bestått i studium af
Chaucers språk, hufvudsakligen ljud- och formläran, i förening
med engelsk historisk grammatik. Föreståndare har varit doc. A.
Erdmann.

Stockholm.

Stockholms Högskola.

För höstterminen 1885 äro tillsvidare följande föreläsningar
bestämda:

Prof. V. Rydberg, Romerska kulturen under kejsartiden, 2 timmar.

„ G. Mittag-Leffler, Elementer af högre aritmetik, 1 t.; liniära
differential-ekvationer, 1 t.

„ S. Kowalewski, Abelska funktioner, 2 tr.

,, R. Rubenson, Fysik (närmare tillkännagifvande om föreläs-
ningsämnet skall framdeles lemnas), 2 tr.

„	0. Pettersson, Organisk kemi (den aromatiska serien), 2 tr.

„ V. Brögger, Petrografi, 2 tr.

„ E. Warming, Fysiologisk växtanatomi, 1 t.; Fanerogamernas
systematik, 1 t.

„ W. Leche, Embryologi, 2 tr.

Dessutom meddelas sannolikt elementär undervisning i mate-
matik af Kand. I. Bendixson, i zootomi af Kand. Adlerz och i bo-
tanik af Amanuensen N. Wille. — På grund af prof. Hj. Holm-
grens fortfarande sjukdom kan ännu intet meddelas rörande före-
läsningarna i mekanik.

E. Warming.

Rättelse.

I n:r 30 sp. 442 r. 16 nedifr. står: s. 46, läs: s. 44.
477

NORDISK REVY 1884—1885.

478

R. Almqvist & J. Wiksell’s förlag.

GRUNDERNA FÖR ETIKEN

AF

H. SPENCER.

Öfversättning från engelskan af
ISIDOR FLODSTRÖM.

Med förord af öfversättaren.

Pris 4 kr.

UTVECKLINGSLÄRAN

AF

H. SPENCER.

Öfversättning från engelskan af
VICTOR PFEIFF.

Med företal af Professor

C. Y. SAHLIN.

Pris 6 kr.

HOTETISKA STUDIER

af

Carl Rupert Nyblom.

Ny Samling I & II.

Pris 5 kr.

ROLANDSAGAN
TILL SIN HISTORISKA KÄRNA
OCH POETISKA OMKLÄDNAD

AF

TH. HAGBERG.

Pris 1: 50.

Utgör n:o 1 i serien: Literaturhisto-
riska Gengångare, Taflor ur förflutna
tiders vitterhet.

MARCA

AF

JEANNE MAIRET.

Öfvers. från franskan
af
HUGO HAGELIN.

Pris 1: 75.

NOVELLER

AF

EDMONDO DE AMICIS OCH SALVATORE FARINA.

Öfversättning från italienskan
af
HUGO HAGELIN.

Pris 1: 50.

FRÅN MIN FÄNGELSETID

AF
SILVIO PELLICO.

Mèd förf:s biografi af F. Costèro.

Öfversättning från italienskan
af

G . . . E.

Pris 1: 75.

LUSTSPEL AF ARISTOFANES.

Öfvers. från grekiskan
af

A. HALLSTRÖM.

Pris 1: 50.

SUR
LA VERSIFICATION ANGLO-NORMANDE

PAR
JOHAN VISING.

Pris 1: 75.

ALLMOGEBERÄTTELSER

AF

AUGUST BONDESON.

I & IIà80 öre.

OCH

ANDRA BERÄTTELSER

AF

HALVOR GRIP.

Pris 1: 50.

ENGELSKA FOLKETS HISTORIA

AF

JOHN RICHARD GREEN.

Öfversättning af Victor Pfeiff.

Pris för häfte 90 öre.

Af detta arbete hafva hittills 5 häften
utkommit.

SENILIA

DIKTER PÅPROSA

AF

IWAN TURGENJEFF.

Öfversättning från ryskan
af
ALFRED JENSEN.

Andra upplagan.

Pris 1: 50.

OLIKA DAGRAR

SAMTAL I RELIGIÖSA ÄMNEN,

UPPTECKNADE AF

AMICUS VERITATIS.

Pris 2 kr.

ROMAN af OSSIP SCHUBIN.

Öfversättning från tyskan af

TEODOR RABENIUS.

Pris 2 kr.

BERÄTTELSER OCH SKIZZER

AF

ALPHONSE DAUDET.

Öfversättning från franskan.

____________Pris 1 kr.

ANIRNCENS MYNDLING

AF

MRS ALEXANDER.

Öfversättning från engelskan.

Två delar, pris 3 kr.
479

NORDISK REVY 1884—1885.

480

På R. Almqvist & J. Wiksoll’s förlag:

NY SVENSK TIDSKRIFT

FÖR KULTUR- OCH SAMHÄLLSFRÅGOR, POPULÄR
VETENSKAP, KRITIK OCH SKÖNLITERATUR,
utgifven af Reinhold Geijer, utkommer under år 1885
enligt samma plan som under näst föregående år, i tio
häften — ett i hvar månad med uppehåll under högsom-
maren — med tillsammans minst 40 tryckark eller 640 sidor.

Prenumeration mottages i alla Skandinaviens bok-
lador och postkontor.

Priset är fortfarande 10 kr. för helt år.

De 4 första häftena af innevarande årgång innehålla:

Januarihäftet:

Fyra kapitel ur Idealism. En outgifven novell af Harald Mo-
lander.

Till Carl Snoilsky, af Frithiof Holmgren.

Om Amerikas fornminnen, af Hjalmar Edgren.

Om Bjornstjerne Björnsons nyaste bok, af Reinhold Geijer.

Tre moderna författare (Henry James J:r: Amerikanen. — Hen-
rik Ibsen: Vildanden. — Ivan Turgenjef: Elena), af He-
lena Nyblom.

Svensk Novellistik I (Mathilda Roos: Berättelser och Skizzer.

— Ernst Ahlgren: Från Skåne. —Gustaf af Geijers-
stam; Fattigt folk. — Ernst Lundqvist: Profiler. — Hal-
vor Grip: Ralf Frese och andra berättelser. — Johan Nord-
ling (Halvor Grip): Dolce far niente. — Georg Norden-
svan: Skuggspel. — Tor Hedberg: Högre uppgifter. — Si-
gurd: Kaleidoskop. — August Strindberg: Giftas), af
Edvard Lidforss.

Februarihäftet:

Klabauterman. Dikt af Carl Snoilsky.

Om den samtida dikten och dess förkärlek för sjukdomsskildring,
af Seved Ribbing.

Den femte Maj. Ode öfver Napoleon af Alessandro Manzoni. Fri
öfversättning från Italienskan af A. Lichtenberg.

Intermezzo. Berättelse af Salvatore Farina. Öfversättning af
Hugo von Feilitzen.

Antonius och Kleopatra, af Christian Cavallin.

”Vildanden” på Dramatiska teatern i Stockholm, af S—e.

Nyare norsk och svensk bibliografisk literatur (J. B. Halvorsen:

Norsk Forfatter-Lexikon 1814—1880. H. 1—7. — Bernhard
Meijer: Svenskt Literatur-Lexikon. H. 1.), anm. af —pt.

Gaston Tissandier: Vetenskapliga Tidsfördrif 1

eller Undervisning och lek > anm. af J. Bdt.

—„—	Vetenskapens Martyrer J

Marshäftet:

Morituri salutamus. Dikt af Longfellow. Öfvers. af Hjalmar Edgren.

Läroverkskomiténs betänkande I. Af Hj. Gullberg.

Svensk Novellistik II (Alfhild Agrell: Från Land och Stad. —
Daniel Sten: Bland udebygder och Skär. — August Bon-
deson: Allmogeberättelser I, II. —• Jochum Nüssler:
När Verlden har sin gång. — Klara Kuhlmann: Från
svenska hem. -— Valfrid Grane: Ströftåg bland hvardags-
menniskor. —Arvid Axelsson (Cabriolo): Svarta och hvita
Streck. —■ Christer Swahn : Ord), af Edvard Lidforss. —

A. U. Bååth: Vid allfarväg. Anm. af L. N.

Frans Hedberg: Svenska skådespelare. Anm. af R. F.
Mirza-Schaffys sånger. Anm. af S—e.

Aprilhäftet:

En! Studie af Alfhild Agrell.

Läroverkskomiténs betänkande II. Af Hj. Gullberg.

Svensk dramatisk konst II. Af Un Monsieur de l’orchestre.

Några af de nyaste bidragen till vårt fäderneslands historia (Pon-
tus Fahlbeck: Beovulfsqvädet såsom källa för nordisk forn-
historia. — Dens. Den s. k. striden mellan Svear och Gö-

tar. — Fr. Westling: Hertig Karls furstendöme under åren
1568 —1592. — S. J. Boëthius: Hertig Karl och Svenska
riksrådets samregering 1594—1596. — Harald Hjärne: Si-
gismunds svenska resor. — Dens.: De äldsta svensk-ryska
legationsakterna. — E. Hildebrand: Den svenska diploma-
tiens organisation i Tyskland under 1600-talet. — Harald
Hjärne: Till belysning af Polens nordiska politik närmast
före kongressen i Stettin 1570. — Dens.: Ryska konstitutions-
projekt 1730 efter svenska förebilder), anm. af Carl Sprin-
chorn.

Riksdagsmannavalen till valperioden 1885 —1887,'
af Marcellus.

Det politiska vindskiftet och valkampanjen, af
Cajus Julius Cæsar.	.

anm.

af — B—.

CERVANTES DON QUIJOTE

AF

THEODOR HAGBERG.

Pris 1: 50.

Utgör n:o 2 i serien : Literaturhistoriska Gengångare,
Taflor ur förffutna tiders vitterhet.

FT A	P°	TTT
En Saga från Dal

OCH

HÅNNES KÄLLA,

UTGIFNA AF AUGUST BONDESON.

Pris 1: 25.

Innehåll :

Warburg: Molière. En lefnadsteckning.

Bergh: Vår styrelse och våra landtdagar.

Berggren: Några anteckningar om grammatikernas olika uppfatt-
ning af indikativens imperfekt etc.	' ,

Norvegia, Tidskrift for det norske folks maal og minder.

Schagerström: Om svenska bär- och fruktnamn på -on.

Murray: A new english Dictionary.

Ohlsson: Bruket af de engelska hjelpverben shall och will.

Allgemeine österreichische Literaturzeitung.

Läsning för folket.

Genmale af Ph. Schweitzer.

Soar af B. Arpi.

Universitetsangelägenheter (Upsala, Stockholm).