Nr 25 (15 Febr.) (1884-85) Årg. II, 9. NORDISK REV Y tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter under medverkan af Prof. A. M. Alexanderson, Prof. H. N. Almkvist, e. o. Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. D:r C. Appel, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson, Doc. 7. E. Berggren,Lektor H. Bergstedt, Fil. D:r M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. H. Blomberg, Lektor S. y. Boethius, y. Biblio- tekar. A. L. Bygdén, Prof. E. C. H. Clason, Prof. P. T. Cleve, Doc. O. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drol- sum, Doc. J. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc. K. B. T. Forssell, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. %. Hagströmer, Prof. S. F. /hammarstrand, Prof. S. E. Henschen, Prof. H. H. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. H. Hjärne, Prof. H. Hiding, Lektor 0. V. Knös, Prof. /. S. Landtmanson, Prof. L. F. Leffler, Bibl.-aman. C. H. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. H. Lind, Doc. 7. A. Lundell, Prof. C. G. Lundquist, Doc. A. N. Lundström, v. Häradsh. C. 0. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. %. F. Nyström, Prof. O. Pettersson, Doc. K. Piehl, Fil. Kand. E. Rosengren, Doc. A. F. Schagerström, Fil. Lic. F. von Scheele, Doc. X. H. E. Schück, Doc. S. A. H. Sjögren, e. o. Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U. R. F. Sundelin, Doc. A. L. A. Söderblom, Pro- sekt. %. H. Théel, Doc. E. Brygger, Lektor P. y. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. O. Widman m. fl. utgifven af Docenten Adolf Noreen, Upsala. Förläggare: R. ALMQVIST & J. WIKSELL. UPSALA R. ALMQVIST & j. wiksell’s boktryckeri. Juridik. Janka, Karl, Das österreichische Strafrecht. Prag 1884. Tempsky (Leipzig, Freytag). XVI + 380 s. 8:o. Pr. 5,60 M. Egendomligt nog har det hittills saknats en systema- tisk framställning af Österrikes nuvarande straffrätt. Straff- lagen af år 1852 har flere gånger blifvit kommenterad, oclt särskilda delar däraf hafva behandlats i monografier, men för någon systematisk bearbetning har denna lag al- drig varit föremål. Med afseende å de sista tjugu åren torde detta förhållande finna sin förklaring i det pågående arbetet å en ny strafflag. Antagligen hafva Österrikes kriminalister dragit sig för att offra alt för mycken tid och möda å behandlingen af en lag, hvilken ansetts dömd att inom kort försvinna, och sparat sina krafter i afvak- tan på den nya lag, som förväntats snart skola träda i den gamlas ställe. Till sist har dock denna väntan blif- vit en af dem för lång. Under ofvan angifna titel har nämligen professor Janka i Prag publicerat ett arbete, hvars egentliga föremål är den österrikiska straffrätten, sådan den för närvarande gäller, ehuru författaren städse jämväl tager hänsyn till det senaste strafflagsförslaget. Arbetet bildar ett band af Handbibliothek des österreichischen Rechtes. Såsom sådant har det måst erhålla ett tämligen begränsadt omfång. Framställningen är också ganska kortfattad. Historiska öfversikter saknas alldeles. Af literaturen meddelas blott det allra viktigaste. Om dom- stolarnes praxis erhåller man endast i synnerligen märk- liga fall upplysning. Framställningens metod är emeller- tid altigenom vetenskaplig, och i många viktiga frågor meddelar författaren nya beaktansvärda lösningsförsök. Arbetet erbjuder därför åtskilligt af intresse äfven för andra, än dem, hvilka önska erhålla upplysning om den österrikiska straffrätten. J. H-r. Historia. Wiedemann, Ägyptische Geschichte von den ältesten Zeiten bis auf Alexander den grossen. Gotha 1884. (XI & 765 sidd.) Pris: 14 mark. Låt oss antaga, att den historiska forskning, som om ett par årtusenden kommer att behandla det nuvarande Sverges inre och yttre utveckling, på grund af genom eldsvådor och inre omstörtningar framkallad total eller par- tiell brist på arkivmaterial och offentliga handlingar för sagda tidskifte, finner sig beröfvad, eller åtminstone i otillräcklig grad förfoga öfver de vanliga hjälpmedlen för en äkta historisk undersökning. Den nödgas för att kunna fylla sin uppgift använda medel, som en historiker i våra dagar endera betraktar såsom sekundära eller också van- ligen alls ej tager notis om. I ena fallet går vetenskaps- mannen kanske till Sveriges grannland eller andra stater, som bevisligen med det samma stått i beröring, för att i deras diplomatiska och historiska urkunder och arbeten (om sådana ännu finnas) söka hämta, hvad han för sitt ändamål behöfver, i andra fallet låter han sannolikt an- ställa gräfningar på sådana punkter af vårt land, där dels traditionen intygar tillvaro i forntiden af odlings- centra, dels synbarligen genom konst danade mer eller mindre utsträkta kullar eller upphöjningar i marken vitna om, att större samlingar af människor här fordom haft sin verksamhet. Om nu dessa gräfningar bland annat på Upsalas forna område skulle bringa i dagen grundste- nen till det »nya universitetshuset» med därunder hvi- lande urkunder, på det gamla Stockholms mark ett frag- ment af den nuvarande Djurgårdsbron med sitt gyllene O och där sammastädes, men betydligt mer i väst-nord- väst, ett par dyrbara grafstenar, den ena rest efter i lifs- tiden åkare-åldermannen X, den andra efter excellensen Y., o. s. v., o. s. v., vore det förenligt med den historiska framställningens grunder att i behandlingen af Sverge 259 > NORDISK REVY 1884—1885. 260 under senare delen af det 19:de århundradet jämsides med andra och viktiga historiska fakta lämna plats såväl åt fyn- det af Upsala-dokumentet med de kulturhistoriska reflexio- ner det kunde frammana, som åt Stockholms-fyndens för- gylda »O» och grafstenar? Skulle det godkännas af den historiska forskningens målsmän, att man i själfva fram- ställningens »corps» vidlyftigt utbredde sig om ålderman X:s och president Y:s stora rikedomar och medborgerliga, ja politiska anseende? Vi tro det icke, lika litet som vi kunna tro, att dr Wiedemanns efter analog plan med den nu skisserade hypotesen uppstälda och behandlade »Ägyp- tische Geschichte» kan vinna historiska fackmäns gillande. Hvilken tager väl en framställning af Ägyptens historia i sin hand med förväntningar om att blifva uppbygd med redogörelser för huru många likstelar, skarabeer, symbo- liska ögon, ringar m. fl. större och smärre fornsaksföre- mål, som bära hvarje särskild faraos namnringar (kartu- scher)?! Så mycket hällre som i regeln dessa föremål — med kvantitativt föga framträdande undantag — tillhört enskilda personer. Men äfven med bortseende från sist- nämda omständighet, blir eu dylik uppräkning alldeles utan värde i en historisk skildring, som kräfver en framstäl- ning af utvecklingen och utvecklingens hufvudmoment. Ungefär hälften af Wiedemanns arbete utgör en dylik ka- talog af daterade eller möjligtvis (ty t. ex. en skarabe med Thotmes den tredjes namn kan två eller tre hundra år efter herskarens död hafva blifvit gjord efter något gam- malt original, liksom ännu i dag dylika »förfalskningar» med mästerlig skicklighet utföras vid flere ägyptiska forn- saks->fabriker») daterbara fornsaker. Märkligt är för öfrigt att se, huru hr Wiedemanns statistik öfver t. ex. skara- beerna under olika faraoner utfaller. Sid. 244 yttrar han med afseende på kung Usertsen I:s kända skarabeer (8 stycken) — »nicht häufig»; sid. 224 om An-antefs kända 5 skarabeer —- »nicht selten» (!) ; sid. 229 om en Mentu- . hoteps kända 5 skarabeer »nur einige Skarabeen»; medan sidan 296 farao Nubs 7 kända fornsaker af samma slag kallas »zahlreiche Skarabäen», allt under hänvisning till noterna under texten. ’ En annan likaledes högst väsentlig brist hos hr Wiedemanns arbete är, att det vimlar af uppgifter af rent anekdotisk natur, som egentligen icke synas hafva annat »raison d’être», än att öka bokens volym. Ty hvarför skulle eljest hr W. göra sig mödan att på otaliga ställen utförligt referera en följd mer eller mindre opålitliga klas- siska skriftställares åsikter i enskilda fall, samt därefter tillägga iakttagelser såsom: »denna notis tillhör sagan», »denna uppgift är icke brukbar» (verwertbar), »oredan i dessa traditioner gör för oss till en omöjlighet att använda dem som historisk källa» o. s. v. Sådana meddelanden, som att »Nilen 11 dagar flödade af honung» under en vis konung, eller att under en annan farao »en tvåhöfdad trana visat sig», o. d. äro minst sagdt obefogade i texten till historiska handböcker med datum 1884, och kunna endast i' en författares långt drifna begär att lysa med onyttig och brokig lärdom — om hr W. ändå åtnöjt sig därmed! — söka skäl för att vinna plats i noterna. Dock i no- terna har nästan endast sammanförts boktitlar och katalog- nummer eller statistiska tal; all diskussion äfven af de mest banala frågor är med få undantag hänvisad till själfva texten. Angående det relativa värdet af en stor del af de af förf, begagnade grekiska källorna, saknar referen- ten såsom icke hellenist nödig kompetens, men hänvisar till hvad Ed. Meyer i sin kritik af Wiedemanns »Geschichte Ägyptens von Psametik I» införd i Litter. Centralblatt för 1881, yttrat om dessa källor för den saitiska perio- dens vidkommande. Det synes för öfrigt som hr W. — att döma af hvad vi här ofvau anfört — ej synnerligen högt skattat flertalet af dessa, ej sällan i andra hand ci- terade auktorer. En tredje anmärkning, äfven den ej oväsentlig, träffar förf:s böjelse att utan nödig kritik gifva realitet åt farao- ner, som kanske — någon gång säkerligen — aldrig exi- sterat, t. ex. den (sidan 406) anförda Ra-user-cheper-en- är-Maä, hvars namn uppkommit genom oriktig läsning af farao Ais (sid. 404) förnamn. Samma efemera existens måste vi tilldela den (sid. 407) omnämda Ra-pe-àm, som enligt Masperos såsom oss synes riktiga tolkning är = den å samma sida nämde Ra-hetep. Jfr äfven den sid. 303 uppförda Ra-hek-Maä- setep-en-Amen, som har Rameses IV:s förnamn; Ra-kerh-ka (sid. 278) bör väl läsas Ra- kerh-ba, men om han tillhör XIII—XIV dynastierna är tvifvel underkastadt. — I allmänhet kan man säga, att det icke finnes något historiskt arbete öfver Ägypten, som omtalar och anför så många faraoner som hr Wiede- manns, en omständighet, som förefaller så mycket tvety- digare, om man besinnar, att flere af de nya (d. v. s. hittills obekanta) herskarne icke ha säkrare stöd för sin tillvaro än ett namn, som funnits ristadt på en eller an- nan skarabe, hvilken mycket väl kan vara falsk. Efter dessa anmärkningar om arbetet i dess helhet skola vi lämna en kort öfverblick öfver arbetets anordning och plan. Den allmänna inledningen skildrar kortfattadt, och delvis väl knapphändigt, land och folk, språk och skrift, religion, konst och vetenskap. Minst tillfredsstäl- lande är religionen behandlad, åtskilligt af det lilla, som meddelas om den samma är konstrueradt eller föråldradt. Att som förf, gör vid .behandlingen af Ägyptens naturför- hållanden och alster, använda uttrycken geologi, zoologi och botanik (i st. f. geologisk beskaffenhet, fauna och flora) förefaller som en besynnerlig terminologi, då han ju icke talar om de ägyptiska naturvetenskaperna med dessa namn. — En speciellare inledning bildar kapitlet om källorna, omfattande de inhemska, asiatisk-semitiska och romersk- grekiska. Detta parti är utan tvifvel, hvad framställnin- gens form vidkommer, det njutbaraste i hela boken. Den ägyptiska historien indelar författaren i perioder på ett från det gängse grupperingssättet något afvikande vis. Det gamla riket blir enligt hr W. de 11 första dynastierna (Masperos memfitiska välde, de 10 första dyn.), det därpå följande mellersta riket 12—19 dynastierna (Masperos the- banska period, 11—21 dyn., klufven i tu af hyksostiden) och slutligen det nya riket 20—33 dyn. (Masperos saiti- ska period, 21—33 dyn.). Hr W. förnekar det berätti- gade i att i åtskilliga fall, där moderna forskare antagit samtidiga dynastier, göra däraf framkallade modifikationer de kronologiska listorna. I denna punkt kunna vi ej klandra honom, då de skäl som anförts för en dylik sam- tidighet synts äfven oss i allmänhet svaga nog. Vi öfvergå till att lämna några anmärkningar om i i boken förekommande detalj upplysningar. Sid. 168 upp- gifves dödsbokens 64 kapitel vara funnet i Dendera, medan 261 ' NORDISK REVY 1884—1885. 262 sid. 190 angifver Hermopolis magna som dess fyndort. Förra uppgiften är oriktig. — Sid 186 talar förf, om prins Chufu- anchs präktiga sarkofag »in Hausform» och sid. 191 om farao Menkarås »Steinsarkofag in Hausform», bägge uttrycken förvillande och felaktiga. Förhållandet är, att man på vissa gamla sarkofager från Ägyptens älsta tid finner afbildningar i skulpteradt arbete, som forskningen upp- dagat vara formade efter mönstret af den tidens ägyp- tiska privatbyggnader; men detta är något helt annat än att sarkofagerna själfva skulle vara imitationer af »hus- formen». — Sid. 203, för det epikureism doftande slututtryc- ket å denna sida (lånadt från Pap. Prisse), se Le Page Renouf, Lectures, p. 77.—Sid. 217 o. följ. Hvarför har förf, ej ordnat den 11:te dynastiens regenter efter tids- följd utan kastat om faraoner i annan ordning än den be- visligen riktiga? Jfr Lieblein, Recherches sur la Chrono- logie égyptienne. Kra 1883. — Sid 241. Påståendet att alliterationen såsom poetiskt formelement i de ägypti- ska texterna först under ptolemeertiden får allmännare användning, faller inför de nyupptäkta pyramidinskrifter- nas i Sakkara talrika prof på allitererande uttryck. -—. Sid. 309. Författarens ingalunda nya påstående, att drott- ning Ahmes-nefert-ari, Amenhotep I:s moder, skulle vara af äthiopisk börd, emedan hennes bild i allmänhet på mo- numenten är målad i svart, förlorar alt berättigande, om man tager i öfvervägande den omständigheten, att många andra kungliga personer framställas i samma mörka färg i grafvarna — och från grafvar härstamma, så vidt rec. känner, alla så beskaffade framställningar af den berömda drottningen. Enligt Brugschs i vår tanke slående räson- nemang, innebär en dylik mörk färgläggning i detta och därmed analoga fall helt enkelt, att den så karaktärise- rade individen gått till skuggornas rike. Sistnämde förf, framhåller i sammanhang härmed, huru orimligt det är att antaga, att Ahmes, om han förmälts med en äthiopisk prinsessa, dock redan i början af sin regering haft att bestå hårda strider med sina äthiopiska grannar. (Jfr Brugsch, Geschichte sid. 260). Det är för öfrigt allmänt kändt, att grafvar finnas, där Ahmes-nefert-ari framställes med de vanliga ägyptiskornas gula hy. — Sid. 336. Förf:s tvekan om, huruvida titeln »de båda landens herre» betecknar en lägre rang än titeln »konung af öfre och nedre Ägypten», förefaller besynnerlig, då man vet, att hvarje farao hade bägge. Rec. känner däremot ingen privat person som haft någondera. Hvarför de ägyptiska inskrifterna om hvartannat använda bägge uttrycken och ännu åtskilliga andra för att beteckna farao, förstås, om man känner dessa inskrifters svulstiga bredd, där den ofta tillämpade »Parallelismus der Glieder» behöfde ett stort material af synonymer för att få ett värdigt och varierande uttryck. -— Sid. 320. De i ett af tempelgemaken i Karnak afbil- dade växterna, som Thotmes den 3:dje skulle bland annat byte fört hem från främmande land, hafva, enligt rec. läm- nad uppgift af prof. Schweinfurth i Kairo, inga kända motsvarigheter i naturen, utan synas enligt denne förskare vara af ägypterna fritt uppfunna. — Sid. 351. Brugschs ändring af Sen-tdr »Dubbel Tyros» till Tar »Tyros» (sen är felskrifning för genitivbegreppets nt) i Amenemhebs inskrift måste, från språklig synpunkt, betraktas som de- finitivt giltig. — Sid. 361. Beteckningen Lotuspilaster för de sköna granitmonoliterna närmast Karnaktemplets sanktuar är otydlig, då endast kolonnernas sydsidor ha lotus-orna- ment, medan nordsidorna visa papyros-blommor enligt den ägyptiska orienteringprincipen. — Sid. 374 o. följ., 422, in. fl. Terminologien, som af förf, användes för Karnaks pyloner, är inkonsekvent och otydlig; fjärde pylonen kallas i bland den första o. s. v. -— Sid. 384. Bevis saknas för att Amenhotep, son af Hapi, rest Memnons-kolosserna (Piehl, Pet. Etudes, sid. 36). — Sid. 404 kan i samman- hang med de här omnämda resterna af Tut-anch-amons byggnadsföretag i Thebe nämnas, att den norra af Horus’ pyloner har ett inmuradt block med kungens namn. Jfr Nestor Lhote, Lettres, page 94. Rec:s på ort och ställe företagna undersökning af detta block har gifvit vid handen, att det tillhört ett kapitäl af samma slag som dem, som smycka hypostylsalarnas i Karnaks rikstempel och Ramesseum midtelkolonner, hvadan altså Tut-anch-amon torde hafva bygt en dylik hypostylsal, som dock af hans efterträdare(?) förstörts. Var månne denna hypostylsal förebild för den stora hypostylsalen i Karnak? — Sid. 440 anger författaren Menephtah som Rameses II:s 14:de son, sid. 473 är han däremot den 13:de. Förra uppgiften, som är felaktig, synes lånad från Brugschs historia. Den se- nare och rätta har Brugsch redan 1855 lämnat i sin Reiseberichte aus Ägypten. — Sid. 444 kallar hr W. Tell el Maschuta »Ramses der Franzosen». Det är eljest be- kant, att tysken Lepsius (Chronologie der Aegypter) gjort denna geografiskt viktiga identifikation, som han så godt som till sin död kan visas hafva sökt häfda (Zeitschrift f. äg. Sprache 1883, sid 41). — Sid. 461. Att Rameses II:s mumie ej funnits bland Der-el-Baheri-fyndets skatter står i strid med hvad Maspero, Erman m. fl. påpekat. Hr W:s försök att visa, att den mumie, som enl. den sist- nämde forskaren är Sesostris', tillhört Rameses XII, synes oss ej tillfyllest. — Sid. 491. Nytt och ingalunda obe- rättigadt är förf:s framflyttande af Exodus till åren när- mast före Set-nechts (XXdyn.) intagande af Ägyptens tron, om nu verkligen Exodus är en historisk företeelse och ej en sagans skapelse (jfr Stade Gesch. des Volkes Israel, sid. 129, citerad af hr W.). Försöket att sam- manställa Papyros Harris’ Arisu med sägnens Osarsyph innebär dock i hvarje fall för stort våld för språket. — Sid. 527 o. följ. Vi åtnöja oss med att påpeka den högst väsentliga omrangering hr W. företagit med 21 dynastiens regenter utan att nu på grund af utrymmets otillräcklig- het kunna polemisera mot de detaljer, vi där finna god- tyckligt angifna. — Sid. 544. Den genealogi som förf, uppgjort med anledning af Scheschonk-stelen från Abydos är oriktig, så till vida som Nimrot ej är den nämde Scheschonks fader men hans son (Maspero, Guide au musée de Boulaq p. 419, Naville, Inscription de Pinotem. p. 14). — Slutligen gå vi tillbaka till sid. 484 och anmärka, att förf., glömsk af en förträfflig idé, som han yppat i sitt för 3 år sedan utgifna arbete öfver Ägyptens historia från Psametik I till Alexander, angifver farao Amemeses såsom härstammande från staden Cheb, d. v. s. från en landsortsstad, hvartill enda anledningen är en mytologisk anspelning i en half-religiös text, där farao identifieras med solguden och därför äfven bl. a. upplefver samma öden som denne, hvilken enligt myten uppfostrades i nämda provinsort. På det ställe af nämda arbete, som vi åsyfta, polemiserar hr W. mot en dylik förvänd tillämp. 263 NORDISK REVY 1884—1885. 264 ning af en mytologisk text, som han nu gjort sig skyl- dig till, men med afseende på en annan monark, Thotmes den 3:dje, hvars ungdomstid man också velat tänka sig till- bragt i staden Cheb. Maspero har för öfrigt efter denna hr W:s upptakt (Zeitschrift f. äg. Sprache 1882) uttalat en liknande åsikt, som den vi förorda, hvilken han tilläm- pat så väl på Thotmes den 3:djes som Amenmeses’ ungdom. Vid förf:s framställning af den saitiska perioden (sid. 601 o. följ.) ämna vi ej uppehålla oss, då han ju som nämdt för 3 år sedan i ett särskildt arbete behandlat denna och här ej tillagt något nämnvärdt nytt utom så till vida, att han dragit nytta af den kritik detta arbete från flere håll fått mottaga. Som en detaljanmärkning på detta parti skall rec. framhålla, att den författare hr W. i början af noten 16 å sid. 645 klandrar för felaktig- het, i det klandrade arbetet uttalat rakt motsatt uppfatt- ning mot den af hr W. ogillade. Dr W:s förhållande till det fornägyptiska språket och skriften är icke alltid en skicklig interprets. En man, hvars namn bort omskrifvas Anhor-chaui, kallas menings- löst Chaui (sid. 303 o. passim). En annan med namnet Usertsen kallar hr W. Nebpu-usertesen (sid. 262) och sy- nes öfver hufvud ej godkänna den gamla satsen, att nomina propria egentligen äro appellativa, följaktligen äfven böra kunna etymologiskt förklaras och begripas. Därför skrif- ver han också Ahmesnefer-ateri, som ingenting betyder, i st. för (som Lepsius redan 1840) Ahmes-nefert-ari »Ahmes deras dotter», aldeles som vi på svenska skulle få se Eriskon i st. för Erikson-, han skrifver (farao) Usertésen i st. f. Usertsen »deras makt» (ännu bättre troligen vore Useret-sen). Det äthiopiska landet Chent-hen-nefer, läser han rätt på ett ställe, på tre ställen heter det däremot Chent-nefer, hvilka olika former registret i bokens slut upptager, ehuru resp, ägyptiska original ha en och samma form, den först anförda; jämte Amu-kehak (ett folkslag) finner Amu-neb-hak nåd för hans ögon (sid. 317), ehuru felskrifningen neb för k har analogi i millioner exempel (jfr t. ex. i vår skrift glömskan af punkterna öfver a och o i ä och ö!); originaltexternas Kari (bygd i Äthiopien) klyfves i två former Kari och Kare, hvilka bägge finnas i registret på sin särskilda plats; hr W:s drottning Maat' nefru bör heta Ra-maat-nefru; sid. 565 1. 8, stadnamnet Hesaui bör läsas Ro-hesaui; landet Pat (sid. 372) kallas numera Schat (Brugsch Zeitschrift 1875, sid. 1 o. följ.). De få detaljanmärkningar vi nu framstält — man drage sig till minnes, att dr W:s bok räknar öfver 750 sidor i imp.-oktav — kunna ej i nämnvärd grad väcka tvifvel om arbetets nytta och brukbarhet såsom historisk uppslagsbok och kronologiskt uppstäld katalog öfver med farao-namn smyckade fornsaker. Särskildt måste man hålla förf, räkning för den omsorg, han nedlagt på citaten. Af dessa, hvilkas tal torde vara närmare 20,000 än 10,000, ha omkring 10 proc, af rec. verifierats och befunnits nära nog felfria. Vi ha ansett oss kunna och böra klandra hr W:s arbete i dess egenskap af historia om Ägypten, och Eduard Meyers nyss utkomna orientens historia visar fullt ut det skäliga i detta vårt klander, enär sistnämde förf:s fram- ställning af Ägyptens utveckling i forntiden på ett myc- ket lyckadt sätt ådagalägger, att äfven detta lands historia kan behandlas efter samma grunder, som vår tids forsk- ning anser giltiga för historieskrifning i allmänhet. Mot hr Wiedemanns arbete såsom kronologiskt ordnad material- samling för en blifvande(?) behandling af det gamla Nil- folkets historia hafva vi så mycket mindre skäl att göra någon väsentlig anmärkning, som det — på några smärre undantag när — synes bära prägeln af sorgfällig forsk- ning och sällspord lärdom. Det är af denna anledning som det måste betecknas såsom en utmärkt biblioteksbok, en bok, som ingen offentlig boksamling af någon rang- bör sakna. Karl Piehl. Literaturhistoria. Gering, Hugo, Islendzk Æventyri. Isländische Le- genden, Novellen und Märchen. 2 B. Halle 1882 & 1884. Att den isländska literaturen ägt en ganska rik samling af legender, är väl något som hittills ej varit okändt. För att endast nämna några få exempel kunna vi anföra Biskupa Sqgur, Heilagra manna S^gur, Postola Sogur och Stockholms Homiliubok. Ej häller har man varit okunnig om att medeltidsnovellen odlats på den gamla sagoön. Gislason hade redan 1860 meddelat några få prof, och i Germania B. XXV hade Cedersköld gifvit en sakrik redogörelse för den i Cod. Arn. Mag. 657 B. intagna samlingen. Men icke desto mindre erbjuder Gerings arbete ett synnerligen värdefullt bidrag till den isländska och i viss mån äfven till den allmänt europei- ska literaturhistorien. Endast 9 af de 101 stycken hans samling upptager hafva förut varit publicerade, för en stor mängd af de där meddelade berättelserna är Ge- rings version den enda hittills kända, och i det stora hela torde man kunna påstå, att den isländska novellen först genom Gerings arbete blifvit i någon större ut- sträckning känd. Ehuru utgifvaren begagnat sig af en stor mängd handskrifter, har likväl hufvudstommen hämtats från fyra Codices, betecknade A, B, C, a. A. är Cod. Arn. Mag. 624 (perg. 4:0) från 1400-talet. Jämte mycket annat innehåller denna codex tvänne af olika händer skrifna samlingar, den ena (A 1) bestående af 16 be- rättelser, den andra af 9 (Ä 2). Cod. Arn. Mag. B (perg. 4:o) är sammansatt af två olika handskrifter. Den ena (B) är från midten af 1300, den andra (C) från slutet af samma eller början af nästa århundrade. Af båda hafva, som strax skall visas, delar råkat in i andra manuskript. B innehåller 6 fullständiga berättel- ser, 7 fragment och den af Cedersköld redan utgifna Clarus saga, samt tyckes äfven hafva upptagit en numera så när som på begynnelseorden och företalet förlorad öfversättning af Disciplina Clericalis. C innehåller 21 fullständiga berättelser och 14 fragment. Cod. Arn. Mag. 657 A (perg. 4:o) är skrifven af tre händer, af hvilka den som spåras i de 12 sista bladen är den samme som i C. Dennas handskrift har med fyra berättelser och ett frag- ment kontribuerat till Gerings samling. Cod. Arn. Mag. 764 B (perg. 4:0) är sammansatt af två hand- skrifter, af hvilka den ena tillhör skrifvaren B (dennes del är här på grund af manuskriptets svårtydbarhet ej 265 NORDISK REVY 1884—1885. 266 begagnad) och den andra C, hvilken nedskrifvit tre full- ständiga berättelser. Cod. Holm. Chart. 66 fol. (betecknad a) är skrifven 1690 af den då i Stockholm anstälde isländaren Jon Vigfusson. Afskriften, som innehåller flere af de i pergamentshandskrifterna upptagna berättelserna, har Ge- ring endast behöft bruka för n:r XXV (slutet) och XLIX—LXXVI (öfversättningen af Disciplina Clericalis). Denna pappershandskrift, som med afseende på noggran- het lemnar åtskilligt öfrigt att önska, har tydligen af- skrifvits efter ett äldre isländskt original, hvilket ännu 1634 citerades af Bure, ehuru af denne förmodadt vara fornsvenskt. Icke osannolikt är, att denna äldre hand- skrift befunnit sig i Sverge ända från medlet af 1400, då som bekant en mängd isländska arbeten hit infördes. Gering antager, att den af honom utgifna samlingen härleder sig från fyra olika författare, a, som sällan begagnat skrifna källor och utmärker sig för en konst- fullare periodbyggnad, har [med undantag af LXXXV A, som skrifvits af ß] författat alla de i A 2 och B samt större delen af de i C upptagna berättelserna, ß, som stöder sig på latinska källor, hvilka han mindre själf- ständigt återgifver, har författat återstoden af de i C meddelade styckena. Från en tredje författare härrör den i a gjorda öfversättningen af Disciplina, och från en fjärde de i Al förefintliga sagorna, hvilka företrä- desvis stöda sig på engelska original (framför alt på Handlyng Synne af Robert de Brunne). Hvilka dessa författare varit, torde vara omöjligt att upptäcka. Samlingen B har af Cedersköld tillskrif- vits biskop Jon Halldorsson (t 1339), emedan Clarus saga, som med stort skäl tillskrifves denne, förekommer i handskriften. Vidare kan anföras, att nr. LXXXV A förklaras vara »samsettr af skemtunarsqgum peim sem viröuligr herra Jön biskup Halldorsson sagöi til gamans monnum». Men detta synes snarare afse, att biskopens munt- liga föredrag angifves såsom berättelsens källa, och uppgiften gäller för öfrigt väl blott om nr. LXXXV A (måhända äfven för de i handskriften närmast följande berättel- serna LXXXIII, LXXXVIII, LXXVIII). I Jöns påttr (nr. XXIII) säges nästan uttryckligen, att biskopen ej haft någon skriftlig befattning med de där meddelade episoderna (munum vér hardla smått ok litit setja i penna bækling af ^vi störa efni, pviat sumir menn å Is- landi samsettu af hans frasagnir» och kanske ännu tyd- ligare eitt æventÿr er han setti sjålfr i sina prédikan»). Biskopen, af hvilkens literära värksamhet endast Clarus saga tyckes hafva bevarats, torde däremot hafva haft förtjänsten af att till Island öfverföra de allmänt euro- peiska sagostoff, hvilka under medeltiden voro i omlopp. Härvid kan måhända en observation förtjäna att anföras. Jön hade erhållit sin uppfostran bland dominikaner — först i Norge, sedermera i Bologna — och det var före- trädesvis denna orden, som vid midten eller slutet af 1200-talet började att i sina predikningar inmänga icke allenast kristna legender utan ock rent profana noveller. Jön tyckes hafva varit den förste, som till Island öfver- förde detta predikosätt, genom hvilket en Jacques de Vitry, en Etienne de Bourbon utrikes, förvärfvade sig så stor ryktbarhet. Härigenom synes han hafva lagt grunden till en novelliteratur, som sedermera antagligen utvecklades genom en samvärkan dels af flere predikan- ter, dels af lekmän, hvilka i profan riktning omdanade stoffet. Till hvarje berättelse har Gering fogat en under- sökning af dess källor, och härigenom har han inlagt värkligt betydande förtjänster om nordens sagohistoria. Denna del af arbetet utgör för öfrigt ett glädjande ex- empel på vår tids vetenskapliga samarbete. Gering har här kraftigt biståtts af den lika mycket för sin huma- nitet som för sin lärdom bekante Reinh. Köhler samt äfven af våra egna i medel tidsliter aturen så förfarne landsmän Cederschiöld och Södervall. Några — visserligen mindre betydande — tillägg må här göras. Till parallellerna vid n:r X bör läggas Dialogus creaturarum dial. 29, hvil- ken står den isländska legenden närmare än de af Ge- ring anförda. I n:r XIII synes förf, betvifla tillvaron af en utförligare Dunstanus saga. Enligt Vigfüssons Pro- legomena pag. CXXXIV är denna dock utgifven af Vig- fusson själf såsom appendix till Håkonarsaga Rolls’ series pp. 385—408. (Möbius känner dock ej denna upplaga.) Förmodligen nämner Vigfusson där de skäl, på grund af hvilka han tillskrifver Arni författarskapet. Med n:r XXIII,1, för hvilken Gering ej anför någon källa, kan jämföras Siälinna Tröst pag. 91, där en liknande hän- delse berättas om Julianus Apostata; för den fjärde epi- . soden kunna motsvarigheter uppvisas i Klosterläsning pp. 20 och 23. Till nr XXIV kunna följande paralleler fogas: dial, creatur. dial. 41, Siäl. Tr. pp. 154 och 305. Något liknande n:r XXVIII är den anekdot som berättas Siäl. Tr. pag. 65. Med n:r XL bör En Svensk järteckens Postilla ed. Rietz p. 82 jämföras. Som parallell till n:r XLIV bör Själ. Tr. p. 284 upptagas; liksom i Klosterläsning 108 be- rättas också där händelsen om St. Germanus. N:r XLV har icke blott en utan två motsvarigheter i Själ. Tr., näml. pp. 270 och 471. samt dessutom Klosterläsning p. 298 (om Pelagia). För XLVI jämf. Klosterläsning p. 290. I n:r LXXVII förklarar förf. Holkots arbete vara yngre än Gesta rom. Enligt vår tanke är man ej be- rättigad att datera Gesta mycket äldre än det älsta ma- nuskriptet d. v. s. 1342. Själfva samlingen kan nog vara äldre, men handskriften af 1326 visar, att detta ar- bete i sitt äldre skede haft en väsentligen olika form. Denna novell förekommer ej i Gesta förr än 1342, hvil- ket ju är samtidigt med Holkot, som dog 1349. Där- emot tror jag, att författaren har rätt i sin förmodan, att både Gesta och Holkot (Gering citerar dennes novell som lect. 189, hvilket bör vara 190), hänvisa på en äldre, nu förlorad eller okänd källa (månne Jacques de Vitry?). Denna tendens att antedatera Gesta visar sig ännu mer i nr LXXXVII. Där säges episoden om lik- skjutningen först förekomma i Gesta. Den finnes likväl i förut både hos Etienne de Bourbon t 1261 och Peraldus T 1275, samt dessutom i Wright’s latin stories (från 1200- och 1300-talen). Gerings uppgift vid n:r XC, att Nachsehebis Tutinameh är den älsta form, i hvilken Sju vise mästare förekommer, kan väl numera ej gälla, sedan Comparetti uppvisat, att den hertig Gabriel af Militene, till hvilken Mikael Andreopulos dedicerade Syntipas, lefvat omkring år 1100; Nachschebi dog 1329. Att dennes lilla af endast sju berättelser bestående utdrag ej innehåller den afsedda novellen visar naturligen intet. Författarens förmodan, att n:r XC är af indiskt ursprung, synes oss 267 NORDISK REVY 1884—1885. 268 kunna styrkas af Benfeys Pantschatantra I p. 77, där en om den isländska novellen påminnande tjufhistoria an- föres; jämf. ock s. a. I 295, Att antaga, att n:r XCI och XOII, därför att de afvika från den i Disciplina | gifna redaktionen, bero på en från denna utgående munt- | lig tradition, förefaller förhastadt, då dessa båda sagor | voro bland de under medeltiden oftast behandlade (se | Oesterleys Gesta n:r 129). Till n:r XCIV kan den an- märkningen fogas, att i Holinsheds krönika (samt också i Shaksperes Macbeth) tillägges Edward bekännarens ef- terträdare förmågan att bota scrofellæ (the king’s evil). Vi sluta denna anmälan med att uttala den förhopp- ningen, att tid och krafter måtte tillåta förf, att utgifva återstoden af den isländska novelliteraturen. Det före- liggande arbetet visar, att denna uppgift knappast kan anförtros åt värdigare händer. H. S. Kalevala, fri öfversättning af Rafaël Hertzberg. 304 ss. Helsingfors 1884. G. W. Edlund. Pr. 5 mark. Klassiska språk. Frigell, A., M. Tullii Ciceronis epistolæ selectæ XXIII. Med förklaringar. Andra förbättrade upp- lagan. Stockholm 1884. P. A. Norstedt & Söners förlag. Pr. 1 kr. Att studiet af Ciceros bref äfven på skolstadiet bör anses vara i hög grad fruktbringande, ej mindre med afseende på språket, hvilket här företer sig i en, så att säga, mera lefvande gestalt än i sina rent literära pro- dukter, än äfven genom den omedelbara inblick, dessa bref erbjuda i ett viktigt skede af världshistorien, torde af ingen förnekas. Utgifvaren af föreliggande samling har därför med detta arbete, hvaraf nu andra upplagan utkommit, gjort våra skolor en väsentlig tjänst. Vid urvalet har utg. följt Süpfles kronologiskt ord- nade samling, som omfattar åren 62—43. En särskild förtjänst hos denna brefsamling är att företrädesvis så- dana bref blifvit där sammanstälda, som äro ägnade att låta läsaren följa de historiska tilldragelserna i deras sammanhang. Sålunda utgöra de första 18 brefven, med undantag af det 6:e (Ad Quint, fratr. I, 1), som har sitt särskilda intresse, ett sammanhängande helt, i det de alla mer eller mindre direkt skildra Ciceros politiska ställning närmast efter och i följd af hans konsulat, de begynnande förföljelserna, förvisningsdomen, landsflykten och slutligen återkallelsen med därtill hörande omstän- digheter. Då just dessa bref upptaga allra största de- len af prof. Frigells samling, synas mig de återstående 5, som fått medfölja, utan skada för arbetet hafva kun- nat undvaras. Något skäl, hvarför gränsen satts just efter det 23:e brefvet, har jag ej kunnat finna, om ej det i förordet till första upplagan angifna, rent tillfälliga förhållandet, att det utgifna antalet då fylde jämnt 3 textark. Den förnämsta uppgiften vid förklaringarnas utarbe- tande har varit att lämna en för lärjungarnes behof till- fredsställande utredning af de historiska förhållanden, kring hvilka brefvens innehåll rör sig. Det är också i denna punkt som utg. synes företrädesvis hafva lyckats. Hans framställning är icke blott fullständig utan äfven hållen i en liflig och tilltalande ton, som ej torde för- fela att väcka de unges intresse för de föreliggande po- litiska tilldragelserna. Med afseende på Ciceros landsförvisning framställer sig med nödvändighet den frågan, i hvad mån han var skyldig till anklagelsen. Utg. lägger, liksom Mommsen m. fl., det egentliga ansvaret för Catilinariernas afrätt- ning på senaten och betraktar Cic, endast såsom verk- ställare af senatens olagliga dom, den han såsom lagar- nes väktare bort neka att verkställa. Men då senaten hvarken ägde någon omedelbar domsrätt (jfr Madvig, Den rom. Stats Forf. I, p. 245) och väl icke häller vå- gade göra anspråk på en sådan, torde den af Richter (Cic. Cat. Reden p. 21) antydda åsikten förtjäna afse- ende, enligt hvilken Cic. här handlade i kraft af den honom genom senatusconsultum ultimum (videant consules etc.) förlänade myndigheten, hvarvid senatens s. k. dom är att betrakta endast såsom ett utlåtande, hvilket kon suln till sin efterrättelse önskade inhämta. Denna upp- fattning af saken vinner särskildt stöd af Cic:s uttalan- den mot Catilina i det l:a talet, kap. 1—2 (»Ad mortem te duci jussu consulis jam pridem oportebat» och »Ha- bemus senatus consultum in te vehemens et grave»). Härmed faller hela ansvaret för kränkningen af lex Sempronia på konsuln, och man förstår lättare, hvarför han stillatigande erkände sig skyldig. I öfverensstämmelse med Süpfle uppgifver utg., att det förslag af Metellus Nepos, som uppväkte så mycket buller, innehöll, att Pompejus skulle hemkallas »för att återställa den genom våldsamheterna mot Catilinarierna störda ordningen i staten». Detta af flere skäl osanno- lika påstående strider åtminstone mot Mommsens (III, p. 187) och Langes (III, 1, p. 256) uppgifter, enligt hvilka ändamålet med Pompeji ifrågasatta hemkallande var att han skulle föra kriget mot Catilina. Såsom förklaring till Cic:s yttrande i brefvet till Pompejus af år 62 (det 3:e i samlingen): »Scito tuos veteres hostes, novos amicos vehementer litteris perculsos atque ex magna spe deturbatos jacere» anför utg. — li- kaledes efter Süpfle —, att Pomp, i det åberopade bref- vet till senaten »uttalat sin afsikt att efter sin åter- komst ansluta sig till senatspartiet». Denna med full bestämdhet framstälda uppgift är dock, så vidt jag kun- nat finna, ingenting annat än en lös gissning, hvars san- nolikhet förefaller ganska tvifvelaktig. Huru därmed förlika den föreställning, som enligt Vellejus m. fl. (se Lange III, 1, p. 260) före Pompeji ankomst var allmänt utbredd, att han i spetsen för den segrande hären äm- nade göra slut på friheten? Pompeji framgångar och bebådade hemkomst må hafva utgjort tillräckligt skäl till nedslagenhet hos hans medtäflare om makten, folkpartiets ledare. De språkliga förklaringarna äro i det hela väl af- passade efter lärjungarnes behof, om man äfven därvid kan anmärka en viss ojämnhet, i det att på rätt många ställen erforderlig vägledning till uttydning eller öfver- sättning saknas, hvaremot å andra sidan många öfverflö- 269 NORDISK REVY 1884—1885. 270 -------------------------------------------------------------------------"—=-—-————-^————--------- diga anvisningar meddelas. Det sistnämda gäller sär- skildt om det ofta förekommande åberopandet af gram- matikens regler äfven för de vanligaste konstruktioner. På somliga ställen äro utg:s anmärkningar mindre riktiga, hvarpå jag torde få anföra några exempel. S. 69. Si vales, bene est uppgifves innebära »tillönskan af allt godt» och jämföres med ett uttryck, som enl. utg. lär vara brukligt i svenskan; »må alltid väl, det är min innerliga önskan». — Ibm. Capite ac fortunis oppugnari öfversättes med »angripas till lif och egendom», hvaref- ter caput säges betyda en Romares »hela borgerliga till- varo». Endast det senare är här riktigt, ty om lifvets förlust kunde vid tillfället ej vara fråga. — S. 71. Till förklaring af uttrycket omnem sui tribunatus conatum in meam perniciem parare har utg. i den nya upplagan tillsatt: »conatum, ofta om politisk agitation»; ordet kan här ej betyda annat än ansats, kraft. — Ibm. Dolori tuo ignosco bet. väl ej »jag förlåter dig för din sorg», utan »j. ursäktar din harm». ■— S. 72 (nos inter nos). »Om en 3:e person är subj., upprepas objektsackusativen nos 1. vos vid inter nos 1. inter vos». Bör vara: om en annan pers, är subj. än den, som betecknas med det af inter styrda pronominet, utsättes ack. objektet. -— S. 73. Opinio incommoda är i förra uppl. öfversatt med »oför- månlig tanke», i den nya med »en viss förstämdhet» (efter Süpfle); det torde behöfva bevisas, att opinio kan beteckna en känslostämning. — S. 74. Voluntatem in- stitutæ vite: »böjelse och lefnadsriktning»; riktigare: »olika böjelse vid valet af lefnadsbana». — S. 75. Ecce alic deliciæ equitum vix ferendæ. Utg. öfversätter: »ett smekningsmedel för riddarne». Denna bet. af ordet de- liciæ torde svårligen kunna uppvisas, hvarförutom den af utg. själf påpekade motsvarigheten mellan aliæ och det föregående primum (§ 8 »qui, i. e. equites, primum illud graviter tulerunt») hänvisar på en ny handling af rid- darne, nämligen den att begära nedsättning i arrende- summan; altså riktigare: »ett annat själfsvåld af rid- darne». Jfr Cav. lex. — S. 77. Quid est negotii con- tinere eos, quibus præsis, si te ipse contineas? Utg:s för- klaring »om du själf håller dig i skick och icke af an- dra låter dig tyglas» står uppenbarligen i strid med sam- manhanget; ipse står helt enkelt här såsom ofta i st. f. ipsum. — S. 78. Då om ståthållarens följe af vänner och tjänare säges »qui quasi ex cohorte prætoris appellari soient», kan cohors ej öfversättas med »följe», hvarigenom uttryckets egenskap af att vara lånadt försvinner. — S. 79. Scientiæ ratio, »vetandets teori». Det är föga troligt, att Cic. här användt ratio i bet. teori, hvari- genom en mer än loflig pleonasm skulle uppstå. Antag- ligen står ordet här i samma bemärkelse som ofvan, § 18, præci piendi rationem, hvilket uttryck utg. öfversätter med »teoretiserande (docerande)». Fullständigare vore här »docerandets (undervisningens) område» och på samma sätt scientiæ ratio »vetandets område» 1. »den teoretiska delen». -— S. 80. HSCC säges betyda» ducena sestertia», ehuru intet distributivt begrepp här föreligger. — S. 81. Si vere cogitare volumus bet. väl ej »om vi vilja säga sanningen», utan »noga räknadt». •—• Ibm. Inductio animi kan ej bet. »sinnets böjelse», utan »föresats». — Ibm. Benämningen socii torde väl ej hafva inneburit »ett slags hån», äfven om saken ej svarade mot namnet. — S. 83, § 42. Då, såsom utg. riktigt yttrar, här föreligger en genomförd bild, hämtad från teatern, torde ordet artibus ej bet. »moraliska egenskaper», utan »skicklighet», »ta- lang». — S. 86. Fidem recepisse sibi et ipsum et Ap- plum de me. Utg. motsäger sig själf, då han öfversät- ter: »— — hade öfvertagit den garanti (låtit gifva sig den försäkran af Clodius, att ingen fara hotar mig)». Fidem sibi recipere kan väl ej betyda annat än »åtaga sig ansvar»; jfr bl. a. Cic. fam. I, 9, 9. — S. 92. Det som vid den här förekommande aposiopesis »förtiges», såsom utg. eget nog uttrycker sig, är ej »att lifvet är för Cic. en börda», utan att han ämnar beröfva sig lifvet. — S. 95. HS vicies uttalas här icke, såsom utg. säger, »sestertium v.», utan »sestertio v.» på grund af verbet æstimarunt. Att åtskilliga felaktigheter äro rättade i den nya upplagan erkännes tacksamt. På några ställen har tex- ten nu blifvit ändrad till öfverensstämmelse med Baiters edition. Måhända hade det varit skäl att äfven i det 18:de brefvet § 7 upptaga Baiters läsart facile i ist. f. non facile, emedan vid den senare läsarten bristen på förbindande konjunktion (etsi) svårligen kan förklaras. • S. L. Joh. Nic. Madvigii adversariorum criticorum ad scrip- tores græcos et latinos volumen tertium. Hauniæ (Gyl dendal) 1884. 280 s. 8:o. 4,50 kr. Berg, G., Græsk Formlære til Skolebrug. 6. Udg. Kjobenhavn (Steen): 1884. XIII, 196 s. 8:o; bunden 3,50 kr. Schou Bruun, Græsk grammatik. Anden — om- arbeidede — udgave. Kjobenhavn (Gyldendal) 1885. 302 s. 8:o; bunden 5 kr. Bernays, Jacob, Gesammelte Abhandlungen herausgeg. von H. Usener. I, II. Berlin (Hertz) 1885. XXVI, 356, IV, 396 s. 8:o. 18 M. Forchhammer, P. W., Erklärung der Ilias auf Grund der in der beigegebenen Originalkarte von Spratt und Forchhammer dargestellten topischen und physischen Eigen- thümlichkeiten der troischen Ebene. Ein Beitrag zur Erledigung der homerischen Frage. Kiel (Maack) 1884. XI, 162 s. Stor 8:o. 10 M. Dionysii Thracis ars grammatica. Edidit G. Uhlig. Præmissa sunt præter prolegomena Adalberti Merxii de versione Armeniaca disputatio atque Syrii interpretis lectiones. Lipsiæ (Teubner) 1883—84. C, 224 s. Stor 8:o. 8 M. . Weber, Ph., Entwickelungsgeschichte der Absichts- sätze. 2. Abtheil. [Beiträge zur hist. Syntax d. griech. Sprache hsg. von M. Schanz. Bd II, Heft 2.] Würz- burg (Stuber) 1885. 124 s. 8:o. 4 M. Deecke, W., Etruskische Forschungen und Studien. Heft 6. Die etruskischen Beamten und Priester-Titel. Stuttgart (Heitz) 1884. XII, 70 s. Stor 8:0. 4 M. 271 NORDISK REVY 1884—1885. 272 Romanska språk. Forchhammer, Joh., Vejledning til Italiensk. 162 s. 8:o. Kjobenhavn, Reitzel, 1884. Santi Consoli, Italiensk Grammatik til brug for norske og danske. 159 s. 8:o. Catania, Barbagallo & Scuderi, 1884. Dessa språkläror, båda afsedda att införa (danske och norske) nybörjare i italienskans studium, äro af helt olika värde. Rektor F:s »Vejledning» torde vara egnad att afhjälpa ett af hvarje lärare i italienska språket, ej mindre i vårt land, än i våra grannland, säkerligen kändt behof: behofvet af en kortfattad och dock äfven inför en vetenskaplig kritik beståndande lärobok, som, beräknad för elever med allmän grammatikalisk förbildning och nå- gon —• åtminstone i regeln befintlig — kännedom af franska språket, kan på kort tid leda dem till att förstå en lättare italiensk författare och hjälpligt reda sig själfva med språket. De hittills i våra grannland van- ligen använda tyskt-italienska språklärorna (såsom Sauer, Städler, Mussafia) lida, med flere förtjänster i andra af- seenden, alla af ett hufvudfel: en dräpande bredd i an- läggningen. Vi svenskar äga i prof. T. Hagbergs Itali- enska språklära (2:a öfversedda uppl. 1882) en i många afseenden god lärobok, men dess egenskap af att först och främst vara afsedd för det begynnande akademiska studiet medför nödvändigtvis en viss olämplighet såsom praktisk lärobok för nybörjare. — F:s vägledning gör äf- ven anspråk på att vara lämplig för själfstudium. Därpå kan man också gå in, förutsatt likväl, att den studerande inskränker sitt mål till att kunna hjälpligt läsa språket. Blir det fråga om att lära tala det, om ock blott nöd- torfteligen, är »lidt mundtlig Vejledning med Hensyn til Udtalen» icke blott »ikke af Vejen» (företalet s. VI), utan alldeles nödvändig, och vill den studerande vinna full klarhet i hvad han läser, torde en lärares handled- ning vara lika nödvändig. Förf, har nämligen, i sitt (understundom väl långt drifna) bemödande att ej gifva för många, det viktiga skymmande detaljer, inlagt en hel del af syntaxens egenheter i — f. ö. särdeles väl valda — exempel under hufvudreglerna, ett förfaringssätt, som kan vara mycket godt, om bokens studium bedrifves under ledning af en kompetent lärare, men som vid själf- studium ställer alt för höga anspråk på elevens iakt- tagelseförmåga och tankeskärpa. För att vara lämplig till själfstudium borde boken dessutom ovilkorligen hafva försetts med ett godt uppslagsregister. Särskildt en an- nan fordran skulle ref. också vilja ställa på hvarje för själfstudium beräknad italiensk grammatik: genom- gående och omsorgsfull beteckning, af det öppna och slutna e och o, det ital. uttalets enda egentliga crux. De antydningar, som. i detta afseende gifvas (ss. 2, 43, 55, 56) äro alldeles otillräckliga. Då särskiljandet af dessa vokalljud i de olika orden hos mängden af lär- jungar — undantaget blott det fåtal, som i kännedomen af den latinska prosodiken och de vid latinets utveckling till romanska språk verkande ljudlagarna äga ett (för öfrigt understundom otillräckligt) stöd — verkligen »maa læres ved Gvelse», ligger nödvändigheten af denna for- dran i öppen dag. Icke häller för det »haarde» och »blode» s och z uppställer förf, några regler; här gäller därför samma anmärkning: ljudet borde öfveralt ha be- tecknats i läroboken. Såsom ledtråd vid en lärares undervisning skall bo- ken utan tvifvel kunna göra goda tjänster. Förf, synes ref. hafva lyckligt genomfört sin tanke, att »en jevn Udvikling, der udgaar fra Sprogets eget Væsen, der skrider rolig fremad fra det lettere til det vanskeligere i Former som i syntaktisk Forbindelse og seger att slaa det væsenlige og regelmæssige fast, vil kunne tilfreds- stille saavel et videnskabeligt som et praktisk Krav», (föret, s. IV). Reglerna äro öfveralt (exempelvis för konjunktivens bruk, s. 61) korta och träffande; förf, har med mycken urskiljning vetat upptaga det verkligen viktiga. På ett och annat ställe skulle man visserligen önska något större utförlighet. Sålunda borde s. 53 hafva påpekats, att venire, användt såsom passivbildande hjälp- verb, ej är liktydigt med essere (vengo amato = jag älskas = jag blir [nu] älskad; sono amato = jag älskas = jag är. älskad). Andra punkter, som gärna kunde behandlats något utförligare, äro förhållandet mellan che och il quale (s. 17); användningen af Lei eller Ella som tilltalsord (s. 33. Det förra företrädesvis brukadt i Rom och söderut, det senare i norra Italien); italienskans egenhet att ofta i st. f. futuro och condiz. presente sätta resp, tempi passati (endast antydd i ett ex. s. 63: »sa- peva . . che . . glielo consentirebbero eller uden væsentlig Forskjel avrebbero consentito»). Förf:s exempel äro, som nämnts, väl valda, sammansatta af vanliga, för den prak- tiska användningen af språket viktiga ord. Vid fram- ställningen af de viktigaste oregelb. verbens böjning är på ett lyckligt sätt fogad en ganska rikhaltig samling af vanligare fraser, i hvilka de förekomma. Språkläran upptager blott 65 s. Därpå följer *) ett mindre antal lä- sestycken af moderna författare, delvis med motsidig öf- versättning för deras räkning, som studera boken på egen hand. Arbetet afslutas med en rikhaltig samling satser till öfvers. från danska till ital., ordnade efter språk- lärans kapitel, jämte en ordförteckning, innehållande äf- ven andra vanliga ord än de i öfningarna förekommande. Af de få oegentligheter i detaljer, som ref. anmärkt, må anföras följande: S. 9 säges, att adjektivens kom- paration sker medelst più, il più och såsom ex. L’uomo pin ricco non è sempre il più felice. Att best, artikeln bäst uteslutes, då det superlativa adjektivet följer efter sitt substantiv, borde här antydts; ex. står ju eljest del- vis i motsägelse till den nyss gifna regeln. S. 11 står i (gli) dei, bör vara gli dei; i dei är antikveradt. Jfr. Vockeradt, Lehrbuch der ital. Sprache, I, s. 67. S. 15. Att certuni ej skulle ha sing., är väl ett oberättigadt påstående. Jfr. Vockeradt s. 347. S. 16. E troppo buona. Signor, Paolo. Grammatikaliskt riktigt, men väl oftast ansedt som pedanteri i umgängesspråket; man sä- ger till en man: Ella (Lei) è troppo buono. Åtminstone borde detta anmärkts. S. 24. L’ho veduto kan svår- ligen, om ej i mycket slarfvigt språk, betyda »jag har *) 8. 66 upptages af en almanack-artad förteckning öfver det ital. kungahusets medlemmar! Förf, upplyser i företalet, att han närmast upptagit detta stycke för att ej låta en sida stå tom: men hade ej tomrummet lämpligare kunnat fyllas med t. ex. en förteckning öfver ital. mynt, mått, mål och vikt? 273 NORDISK REVY 1884—1885. 274 sett dem». Lika litet är att rekommendera uttrycket s. 38: L'ho dato i miei guanti = jeg har givet hende mine Handsker. S. 35. Att »Delingsartiklen» ej sättes efter en preposition (ho parlato con uomini prudenti), är föl- mycket sagdt; ofta nog träffas den särskildt efter con. Jfr Vockeradt s. 188. S. 64. Att »Gerundium er traadt i Stedet for Nutidens Tillægsform» är ett misslyckadt uttryck. — Förf, kommaterar sina exempel efter danskt bruk. Om också i den moderna italienskan härvidlag bruket i åtskilliga fall vacklar, användes dock i det hela samma kommateringssätt, som i franskan. Ej rättade tryckfel har ref. anmärkt endast s. 34 r. 10 u. f. 1. umilissimo, s. 35 r. 5 n. f. 1. ordinö, s. 36 r. 18 u. f. 1. danaro, s. 61 r. 14 n. f. 1. dilettassi. Det erkännande, ref. anser rektor F:s »Vejledning» förtjäna, kan han icke gifva d:r Santi Consoli’s gram- matik. Den motsvarar illa de stora ord, som yttras i företalet. Skrifven, som förf, upplyser, »for dem, der virkelig vil lære at kjende, saa nöiagtig og fuldstændig som muligt, det ital. Sprog», vimlar den till den grad af oklara och äfven oriktiga uttryck och vändningar, att dess studium torde böra afrådas hvar och en, som ej förut är tämligen hemma i språket; för en person, som redan hunnit utöfver dettas elementer, kan visserligen ett och annat vara af intresse i boken (exempelvis var- ningarna mot gallicismer ss. 111, 119), då den dock skrifvits af en nu lefvande italienare med en viss grammat. bild- ning. För att motivera detta stränga omdöme om arbe- tet torde vara tillräckligt anföra ett litet urval af den samling anmärkningar, ref. gjort vid ett flyktigt genom- läsande däraf. I afseende på uppställning och metod är ingenting att säga; boken följer troget den gamla kända grammat. trallen. I kap. om uttalet får man veta så- dana saker som att gl framför i ljuder som det franska ailli (!); att j uttalas som ii; att s och z representera hvardera tvänne ljud, därom nämnes ej ett ord. Om c framför e, i läres relativt riktigt, att det uttalas som engelskt ch i chees (1. cheese. Närmare visserligen som svenskt tj i tjäna, sådant det uttalas i större delen af vårt land. Forchhammer har här ännu den gamla orik- tiga beteckningen tsch — en ersättnings-beteckning från dansk och tysk ståndpunkt, då dessa språk sakna det ifrågavarande ital. ljudet). Däremot har förf, ej obser- verat, att g i samma ställning förhåller sig analogt till eng. j i t. ex. jest (närmare vårt dj i djäfvul), utan för- klarar, att efterfulgt af e og i faar det en eiendomme- lig Lyd, lig det franske j, udtales dog noget stærkere» (!). Om diftongerna säges, att de »altid læses aabent som to særskilte Vokaler», utom i stafvelserna qua, que, qui, quo, där diftongen uttalas »lukked, som om den kun havde en Lyd» (!). — Förf:s ovetenskapliga ståndpunkt framgår vidare tillfyllest af uttryck som t. ex. (s. 30): »For at gjöre Sproget elegantere tillader man sig ofte at föie Adverbiet non til che» (efter en komparativ. Uttrycket återkommer ofta, såsom ss. 64, 98); eller (s. 51): »I daglig Tale betyder nulla undertiden qualche cosa; f. Eks: Hai bisogna di nulla?» eller (s. 70): »Af Verbets Difthonger uo, ia (!), ie o. s. v. udstödes u og i hver- gang Betoningen under Böiningen flyttes fra den Sta- velse i hvilken Difthongen er»; bland exemplen comin- ciare, comincerö (!); eller då (s. 71) formen för den nek. imperativen non parlare säges förskrifva sig från det lat. noli loqui; eller då (s. 83) »Aarsagen til Verbets Uregel- mæssighed tilskrives enten visse Finesser i Udtalen el- ler en Slags Lemlæstelse af Verbet, som fandt Sted, da Sproget endnu var i sin Barndom, eller ogsaa ved at to Verber er blevet forvekslede» (!). Efter detta öfverraskas man ej, då förf. t. ex. upptäcker (s. 93), att »flere Former af Verbet dire er tagne af det latinske dicere». Oförmåga af klara distinktioner är ett genomgående drag i boken. Exempelvis säges s. 26: » Le prepozioni articolate del, dello, della kan bruges istedenfor den ube- stemte Artikel uno, una». Visserligen anmärkes i en not: »Dammi un pane og dammi del pane har forskjellig Betydning; det förste udtrykker, at man vil have det hele Bröd, det andet, at man önsker et Stykke deraf» (!). S. 51 säges, att »qualcuno har samme Betydning som alcuno, men udtrykker ikke saa meget som taluno», och strax nedanför: »taluno udtrykker det samme som alcuno». Framställningen af de olika modi (s. 55) är alldeles otill- fredsställande. Vid framställningen af tempora (s. 57) gör förf, sig den fullkomligt öfverflödiga mödan att som sin mening framhålla och motivera, att imperativen i ital. ej har någon futuro. Endast desto egendomligare före- faller det, att han upptar en särskild infinito futuro, som af t. ex. essere heter essere per essere, dovere essere eller aver ad essere (!). På ett par ställen uppträder förf, som språkförbättrare. Så tadlas s. 41 som ett fel, ofta begånget af moderna ital. författare, uttrycket il di lui fratello i st. f. il fratello di lui; ett helt säkert lönlöst försök till opposition mot ett genomgående karaktärsdrag i italienskan. Jfr t. ex. Vockeradt s. 147. — Mångt och mycket är alldeles för knapphändigt behandladt, t. ex. poss. pron., adjektivets plats. »Der Andes ingen Regel for Adjektivets Plads i Sætningen; det kan staa baade foran og efter Substantivet. Ved Ovelse forstaar man hurtig den rette Brug» (!). Emellertid säges verkligen omedelbart därefter, att, om adj. utmärker en tillfällig egenskap, står det efter. Kostlig är förf:s regel för könet vid person-namn (s. 7): »Ved Personers Navne er Benævnelsen af Mænd Hankjön, og Benævnelsen af Kvinder Hunkjön. Den samme Regel gjælder ogsaa for aandelige Væsener, samt for de hedenske Guder». Ku- riösa, att ej säga komiska, äro också förf:s reflektioner vid prepositionerna (s. 108) och interjektionerna (s. 115). Rena oriktigheter saknas ej, ehuru de icke äro så många. Spazzacamino betyder ej »Gadefeier» (s. 12); cui är ej = »hvis» (s. 46); quale utan föregående best, artikel är interrog., ej rel. pronomen (s. s.); att »Sætningens Ver- bum nödvendigvis staar i Condizionale, Avis der med Sætningen forener sig en anden, som udtrykker en Be- tingelse» (s. 100), är ej sant i denna allmänna form. Vilseledande, ej rättade tryckfel har ref. anmärkt ett par: s. 9 r. 2 n. f. 1. Hankjönsord; s. 29 r. 12 n. f. står styres af, 1. styre. Arbetet afslutas med några del- vis kåserande kapitel om »Grammatikalske Uregelmæs- sigheder», syntax (som förf, använder i betydelsen af ordföljdslära), ortografi, metrik. Förf, hoppas att medelst sin grammatik hafva gjort sitt fädernesland och »de to ædle og dannede Nationer, den norske og den danske», en tjänst. Därom kunna måhända meningarna vara delade, Däremot kan man 275 NORDISK REVY 1884—1885. 276 obetingadt gå in på hans åsikt, då han säger: »jeg skulde i Sandhed gjerne have villet fremlægge for nor- ske og danske Læsere en filosofisk Grammatik for det ital. Sprog, med Blikket især henvendt paa dets histo- riske Udvikling; men Forsöget forekom mig altfor dri- stigt, og for nærværende af liden Nytte». E. E—m. Brekke, K., Etude zur la flexion dans le voyage de S. Brandan. Poème anglo-normand du XII Siècle. VI-80 ss, Paris, F. Vieweg. 1885. Pedagogik. Läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen af rikets all- männa läroverk och därmed sammanhängande frågor. I. Utlåtande och reservationer. II. Bilagor A—D. Stockholm 1884, P. A. Norstedt & Söner. Den här nedan githa redogörelsen för skolkomiténs be- tänkande upptager endast hufvudpunkterna, och dessa i en något annan ordning än den komitén valt. Hufvudpunk- terna synas mig vara: den hygieniska undersökningen, latinfrågan, ny undervisningsplan för skolan och ny exa- mensstadga för universiteten, skolafgifternas höjande, ny skolstyrelse. Komitén har sökt utröna om hälsotillståndet vid våra skolor är tillfredsställande. För detta ändamål anordnade kom. under vårterminen 1883 en hygienisk undersökning af samtliga allmänna lärovärk. För hvarje lärjunge in- fordrades af läkare, lärare och lärjungarna själfva med deras målsmän svar på åtskilliga frågor, såsom: är lärjun- gen frisk eller lider han af någon sjukdom? har han svårt att följa undervisningen? längden af hans arbetstid? af hans softid? skolrummens beskaffenhet? o. s. v. Med un- dantag af ett — hvars ringa lärjungeantal i alla fall icke kunnat synnerligt invärka på resultatet —inkommo alla lärovärk i tid med de begärda uppgifterna, och slut- siffrorna, med procentberäkningar, föreligga i tabellerna till Bil. C. kap. 3, och komma att vidare belysas i den om det hygieniska tillståndet vid skolorna handlande Bil. E, som utarbetas af prof. Key. Jag kan här endast an- föra ett par, de allra märkligaste siffrorna. På frågan om hälsotillståndet vardt svaret följande. Af de högre allmänna lärovärkens lärjungar voro 55,2 proc, friska, medan 44,8 proc, »antingen ledo af långva- rigare sjukdom eller företedde något eller några sjukliga eller abnorma symptomer, såsom närsynthet, bråck m. m.» Tillfälliga sjukdomar äro naturligtvis icke inräknade. Kom. anmärker själf, att närsyntheten, ehuru ett lyte som mer än något annnat bevisligen är en följd af skol- arbetet, likväl icke kan sättas i samma linie som de öf- riga sjukdomarna. Om nu närsynthetens siffra fråndrages, är resultatet det, att omkring en tredjedel af lärjungarna icke äro friska. Här är emellertid att märka hvad kom:s ordförande, presid. Forssell, påpekar, att nämligen kom. icke haft något att mäta sina siffror med, Sin fulla be- tydelse kunna dessa siffror först då få, när vi lärt känna | den normala sjukprocenten för barn, och särskildt för | svenska barn, i samma ålder som skolgossarnas. Kom. undersökte vidare om de erhållna siffrorna gåfvo vid handen att skolarbetet invärkat på hälsotillståndet. Det visade sig då att, om man icke räknar närsyntheten, hvars siffra stiger oerhördt, en höjning af sjukprocenten visserligen eger rum under skoltiden, men en ganska obe- I tydlig, i det att sjukprocenten i skolans högsta klass en- | dast med 2,5 pioc. öfvergår den i den lägsta. Denna siffra finner kom. för liten för att på den grunda något | afgörande omdöme, och lämnar därför frågan obesvarad. Kom. gick nu en annan väg och frågade sig om det kunde visas, att längre arbetstid och kortare softid menligt in- värkat. Men icke häller detta kunde bestämdt ådaga- läggas. I själfva värket är det icke att vänta att något- dera skall kunna med siffror bevisas. Det är ju fråga om en ålder som lätt för tillfallet ersätter lidna förluster genom att taga ut förskott af framtiden, och det är myc- ket naturligt om följderna af öfverarbete och otillräcklig hvila icke komma fram redan under skoltiden. Och jag- tror att, tast kom. icke kunnat ådagalägga, att sjukpro- centen står i direkt förhållande till arbetstidens och sof- tidens siffror, dessa senare skola ge att tänka på ändå. De äro följande. De yngsta gossarna arbeta i medeltal 38,4 timmar i veckan, de älsta 64,8 timmar, från hvilket tal dock»månadslofven» böra dragas. De yngsta sofva 9 timmar för dygn, de älsta 7,2 timmar. Men det bör sägas att dessa siffrors riktighet af många betviflas. Kom. hade nämligen ingen annan råd än att för dessa uppgifter vända sig till lärjungarna själfva, och det är visst icke osanno- likt att många af dem gifvit falska uppgifter. Man kan således tvifia på att primärsiffrorna äro ens något sånär exakta, och då också på att slutsiffrorna äro riktiga. För min del tror jag emellertid att de äro bra nära sannin- gen, åtminstone att döma efter de uppgifter jag själf in- samlade, om hvilkas sanningsenlighet jag är öfvertygad. Kom. anser sig kunna på grund af de vunna siffrorna påstå: att arbetstiden är för lång för ett barn, och att softiden är nedbragt till ett minimum. Den föreslår där- för: att någon lindring beredes i arbetet på lärorummet, att hemarbetet begränsas och regleras, att större upp- märksamhet egnas åt de hygieniska förhållandena vid lärovärken. Den föreslagna lindringen i arbetet visar sig i skolplanen, den hygieniska tillsynen har kom. tänkt sig på följande sätt. Hvarje allmänt lärovärk får sin läkare, som har säte och stämma i — den nya —■ skolstyrelsen vid behandlingen af alla ärenden som angå skolhygienen, på bestämda tider anställer undersökning af lärjungarnas hälsotillstånd, ofta inspekterar skolrummen m. m. Som biträde åt rektor, hvilkens göromål skulle betydligt ökas genom den dagliga hygieniska tillsyn kom. önskar, an- ställes därtill lämplig person o. s. v. Man kan vara af olika meningar om värkan af dessa sistnämda åtgärder, och jag tror icke att man bör vänta sig altför mycket af dem. Men i alla händelser må man vara kom. tack- sam för det nit den visat i vår allra viktigaste skolfråga, och särskildt tacksam för den förståndiga princip kom. uttalar, när den fordrar att skolarbetets börda icke ökas ända till det maximum gossen utan kroppslig skada kan bära, utan att man stannar ett stycke under: att gossen 277 NORDISK REVY 1884-1885. 278 må få tid att icke blott äta, sofva, leka och tvätta sig, utan också någon gång andligen vara i fred. Kom:s undervisningsplan måste ses i sammanhang med dess åsikt i latinfrågan och dess förslag till ändring i universitetens examensstadgar. I dessa ämnen utlåter sig kom. på följande sätt. Skolans hufvudlinie är numera, sedan grekiskan blif- vit valfri, men latinet fortfarande behöfves för de akade- miska examina, den s. k. B-linien (latin utan grekiska). Denna linie uppkom genom en kompromiss mellan klassici och realister, men just därför fyller den ingenderas be- rättigade fordringar. Värst få emellertid realämnena sitta emellan, ty faktiskt har latinet äfven nu öfverhanden, och detta ännu mer sedan det år 1873 framflyttades till klass IV, utan ätt fordringarna i mogenhetsexamen väsentligt sänktes, hvarför de högre klasserna nu måste använda än mer tid på det ämnet. Däraf har följden blifvit, att latinstudenterna icke ens kunna de obetydliga kurser i realämnena som skolstadgan fordrar, att således deras realbildning är sorgligt underhaltig och på intet vis räc- ker till som »grundläggning för universitetsstudier». Detta missförhållande har framkallat åtskilliga förslag till ändrin- gar och förbättringar. Men alla dessa förslag gå en orik- tig väg, i det att de inskränka sig till skolan och icke på samma gång taga hänsyn till universitetet. Men om t. ex. latinets välde i skolan försvagades, men vid uni- versitetet finge kvarstå obrutet, skulle däraf endast följa, att en större del af universitetstiden måste egnas åt ele- mentära latinstudier, innan de egentliga fackstudierna kunde börja. Kom. anser sig därför böra framhålla nöd- vändigheten af ett närmare sammanhang mellan skolpla- nen och de akademiska examensstadgarna, och föreslår åtskilliga förändringar i dessa senare. Men då de före- reslagna ändringarna både vid skolan och universitetet framför alt röra latinet, undersöker kom. först de skäl som tala för latinets icke så mycket nytta, hvilken kom. naturligtvis icke förnekar, som oumbärlighet för olika yr- ken. Kom. finner själf sannolikt, att denna undersökning icke innehåller något nytt, och värkligen äro också både kom:s och reservanternas skäl de gamla vanliga — det vore häller icke lätt att hitta på något nytt i en så ge- nomtröskad fråga. På grund af sin utredning kommer kora, till följande resultat. För vårt vetenskapliga lif och vår vetenskapliga ära kan det icke vara nödvändigt att alla människor kunna latin, men väl att vi inom den klassiska filologien, liksom inom andra vetenskaper, ega någrafå»värkliga vetenskapsmän». Dessabehöfvaemellertid icke blott latin utan också grekiska, ja isynnerhet grekiska. Det fins ännu en klass som behöfver latin och grekiska, nämligen presterna. Dessa två, filologer och prester, är det som behöfva en strängt klassisk uppfostran, och för dem är den klassiska linien, den nuvarande A-linien, af- sedd. Alla andra behöfva icke grekiska och vanligen ej häller latin, åtminstone icke på långt när så mycket som de få på den nuvarande B-linien. Denna linie strykes därför helt och hållet, ty den är »ej för något särskildt statens ändamål behöflig». Återstår nu reallinien, som blir skolans hufvudlinie och skall förbereda till alla an- dra högre yrken än filologens och prestens. Men denna reallinie blir icke alldeles lik den vi nu ha: den nya real- linien blir något mindre realistisk och mer humanistisk. Den omfattar t. o. m. latin. För mången är det nämli- gen ur »teknisk» synpunkt nödigt eller åtminstone önsk- | värdt att kunna litet latin, för att kunna reda sig med | termer, fraser och möjligen en lättare text. För detta ; ändamål anordnas under realliniens fyra sista år en val- fri latinkurs, som skall innefatta »kännedom om det all- 1 männaste af formläran och syntaxen i sådan omfattning att en lättare text kan öfversättas med tillhjälp af ord- bok, samt en öfversättningskurs, innefattande valda delar af Cornelius Nepos och en bok af Cæsar eller något mot- svarande pensum i Curtius eller Sallustius». Den egent- liga latinlinien börjar som nu, latin i IV och grekiska i VI. Att redogöra för timplanen kan icke på detta ställe komma i fråga, endast den föreslagna arbetstiden torde vara af allmännare intresse. Vid sin hygieniska under- sökning hade kom. funnit, att arbetstiden borde icke obe- tydligt minskas, och dess medicinskt sakkunnige ledamot hade uppstält en normaltabell för de särskilda klassernas ‘ arbetstid. Kom. har emellertid af pedagogiska skäl nöd- gats en smula jämka på denna tabell och föreslår nu föl- jande normaltider för den sammanlagda skol- och hem- arbetstiden. I klass I bör kunna arbetas 36 timmar i veckan, 39 i klass II, 42 i III, 45 i IV, 48 i V, 51 i VI, 54 i VII — i hvilka siffror samtliga öfningsämnens tid är inräknad. En så betydande minskning i den dag- liga arbetstiden måste — då kom. icke vill veta af nå- gon nedsättning i fordringarna för mogenhetsexamen — på något vis ersättas, och kom. föreslår därför, dels att månadslofven i VI och VII indragas, dels att ferierna förkortas, julferierna med en vecka och sommarferierna med två, så att lästiden skulle uppgå till 39 veckor, däri inberäknade påsk- och pingstferierna. I sammanhang med sina förslag angående skolan, föreslår kom., som redan är sagdt, åtskilliga förändringar i det akademiska examensväsendet. I allmänhet instäm- mer kom. härvidlag i utlåtanden, afgifna af akademiska myndigheter, i det den önskar: att alla examina stili la- tini afskaffas; att för juridisk preliminärexamen må fordras realliniens latinkurs; likaså för medikofilen; att hvarken i eller såsom vilkor för afläggande af förberedande examen för kansliexamen latin må fordras. Angående den filosofiska graden föreslås: för kandidat-examen fordras 9 betygsen- heter i själfvalda ämnen; licentiat-examen bortfaller; för doktorsgrad fordras filosofie kandidat-examen med minst 5 betygsenheter i 2 ämnen samt akademisk afhandling. Angå- ende kompetensvilkor för skoltjänster föreslås: filosofie kand- idat-examen gör kompetent till adjunktur eller kollegat, om examen tagits i minst två af den sökta sysslans tre äm- nen, och om i minst ett af skolans läroämnen öfverbetyg tagits; filosofie doktorsgrad gör kompetent till lektorat. Ett särskildt förslag väcker kom. angående undervisningen i moderna språk vid universitetet: ämnet moderna språk delas i två, germanska och romanska språk, som få livar sin professur och anses som två skilda examensämnen. Mot detaljerna i kom:s skolplan kunna många vik- tiga anmärkningar göras. Man kan t. ex. beklaga den blifvande reallinien, som antagligen får det ganska drygt med sitt »frivilliga» latin i VI och VII, oaktadt den be- redvillighet med hvilken kom. tillåter dem att slippa två af de tre ämnena kemi, teckning, engelska, om de vilja läsa latin; en liberalitet som synes mig högeligen öfver- 279 NORDISK REVY 1884-1885. 280 raskande. Ty icke kan väl den där »tekniska» latinkur- sen — en ren gloskurs — ha något bildningsvärde mot- svarande de ökade insikter i kemi eller engelska, som skulle ha vunnits i gymnasialklasserna? Men saken är ätt det icke så mycket är fråga om bildningsvärdet, och detta är hufvudanmärkningen mot förslaget. Kom. utgår från en alldeles falsk åsikt om skolan: den behandlar sko- lan som en yrkesbildningsanstalt, kominer från denna för- utsättning helt naturligt till frågan: hur mycket »behöf- ver» man för det eller det yrket? och till det monströsa förslaget att upprätta en särskild skola för filologer och prester. Men skolan hvarken kan eller vill ge yrkes- bildning. Skolan ställer för sig det mål att utbilda sina lärjungar så, att de må kunna själfva välja sitt värksam- hetsfält inom det högre arbetet och själfva sträfva att göra sig dugliga för detta arbete. Jag sade att skolan livarken kan eller vill annat. Men det är alldeles nog att säga, att hon icke kan. Ty åtminstone i de allra flesta fall kan hon ingenting afgöra om lärjungens fram- tida arbetsfält, och hon gör då redan af det skälet sin plikt, om hon söker utbilda honom icke till filolog eller geolog, präst eller husarofficer, utan som sagdt till möj- ligheten att på egen hand arbeta inom det område han själf väljer. Men om så är, kan det icke vara något fel i en skolplan att den är bygd på en »kompromiss», som kom. tadlande säger om B-linien, utan en förtjänst. El- ler måste icke hvarje skolplan byggas på en kompromiss, eftersom hvarje bildning är en kompromiss, och detta desto mer, ju mindre ensidig och hantvärksmässig den är. Hvad man förr i tiden kallade harmonisk uppfostran och bildning, det kallar kom. nu en på »kompromiss» bygd. Men som saken i alla fall är densamma, borde det illaljudande ordet icke göra någon värkan. Ett försök till en skolplan som ger både de humanistiska och de reala ämnena den plats dem tillkommer, är den linie kora, vill stryka. Jag skall icke upptaga utrymmet med några af de så många gånger hörda skälen för latinet — äfven utan grekiska — isynnerhet som latinfrågan tyckes alt- mera närma sig det skede, där diskussionen upphör, och öfvergå till en maktfråga. Men jag vill fästa uppmärk- samheten på ett par saker. Först att den linie, kora, vill indraga, f. n. omfattar största antalet af skolans lärjun- gar, och att kom. naturligtvis icke kunnat bevisa sitt påstående, att detta endast beror på latinets ställning i de akademiska examina. För det andra, att kom. icke brytt sig om att på något grundligare sätt taga i skär- skådande det förslag till undervisningsplan, som reservan- terna framlägga, syftande till att stärka realämnena på B-linien, hvilket förslag motiveras i professor Sundéns och rektor Törnebladhs reservationer. Kom:s förslag till förändringar af de akademiska examensstadgarna synas förståndiga, och då dessa förslag grunda sig på mera kompetenta myndigheters utlåtanden, kan man hoppas att de skola vinna afseende. Vid de akademiska ämbetsexamina är den där frågan »hur myc- ket latin behöfver han?» fullkomligt på sin plats, och där det fordras för mycket, skola vi utan tvifvel vinna på att fordringarna nedsättas. Med all rätt synes mig också kom. ha instämt i Upsala-förslaget till ombildning af den filosofiska graden, hvarigenom vi skulle komma ifrån den olycksdigra contradictio in adjecto som kallas »vetenskap- ligt examen» med därtill hörande ändamålslös tidspillan. Det enda förslaget till förändring af universitetsförhållan- den utom examen, förslaget att de moderna språken må få två professurer och skötas som två ämnen, skall sä- kerligen af alla för saken intresserade mottagas med bifall. Kom. föreslår vidare att »för statsvärkets räkning terminsafgifter må upptagas vid de allmänna lärovärken», och att följaktligen afgifterna förhöjas. De skulle enligt kom:s förslag uppgå till 20 kronor för år i klass I—III, till 40 i klass IV och V, till 60 i klass VI och VII. Kom. anser nämligen att staten icke har någon skyldig- het att skänka välbärgade eller rika föräldrar deras barns uppfostran, ja att väl ingen har rätt att fordra den lärda, för det högre arbetet förberedande uppfostran gratis. Men på det att den fattige, men värkligt begåfvade icke må genom någon statens åtgärd hindras från den väg dit hans fallenhet kallar honom, föreslår kom. att 25 proc, af den summa som från läroverket skulle utgå, må kunna efterskänkas, och detta så, att några befriades från hela, några från halfva afgiften. Men kom. inskärper, att denna befrielse icke må betraktas som en rättighet för den fat- tige som sådan, utan bör medgifvas endast åt sådana fat- tiga, som genom flit och begåfning visa sig däraf vara förtjänta. Detta, som mig synes, fullt rättvisa förslag skulle också ha den fördelen med sig att den högre sko- lan befriades från den stora skaran af tillfälliga besö- kare, som i stället för att genomgå folkskolan sitta nå- got år i de lägsta klasserna och sedan lämna skolan, utan något gagn för sig själfva tyngande på undervisningen. Slutligen har kom. framlagt förslag till ny styrelse för skolan. Kom. finner den nuvarande, af biskop och domkapitel utöfvade, lokalstyrelsen ha åtskilliga brister. Men, som kom. också anmärker, är det isynnerhet kyr- kan som kunde klaga öfver en stiftsstyrelse, hvars flertal utgöres af lekmän. Men om detta förhållande förändra- des, och stiftsstyrelsernas sammansättning blefve en an- nan, rent kyrklig, kunde de tydligen ej längre vara skol- styrelser. För detta fall föreslår kom. följande. I stäl- let för biskop och domkapitel träder en lokalstyrelse för hvarje lärovärk. Denna lokalstyrelse består af ordförande, utsedd af K. M:t, skolans rektor, en af lärovärkskolle- giet vald ledamot, två af lärovärksstadens kommunalsty- relse valda. Lokalstyrelsens kompetens skulle omfatta större delen af de mål som nu falla under eforus och domkapitel; dock skall tillsättning af tjänster och den disciplinära domsrätten öfver lärare tillkomma central- styrelsen. Angående centralstyrelsen föreslås följande. För att denna styrelse må kunna värka med större kraft och större snabbhet, får den icke vara blott en byrå i ecklesiastikdepartementet med en oansvarig chef som ome- delbart lyder under departementschefen. Lärovärksbyrån skall därför ha en »fristående och själfständig ställning» såsom »öfverstyrelse för de allmänna lärovärken», och dess byråchef blir en »på eget ansvar beslutande och med egen myndighet inspekterande styresman med nödigt biträde af föredragande och i inspektionen deltagande ledamöter». Denna styrelse handlägger således de ärenden som nu tillkomma departementets lärovärksbyrå, öfvertager vissa af den nuvarande stiftsstyrelsens göromål, utöfvar inspek- tion öfver lärovärken o. s. v. 281 NORDISK REVY 1884- 1885 282 I detta förslag synes mig den anordningen särdeles olämplig att låta kommunalstyrelsen insätta två af de fem ledamöterna i lokalstyrelsen. Kom. har för sitt för- slag det skälet, att »den sakkunskap i undervisningsfrå- gor och den nitälskan för lärovärkens förkofran, som kunna i orten finnas utanför det egentliga läroståndets krets», böra få tillfälle att göra gagn, och kom. tror att detta skulle öka allmänhetens intresse för skolan. Det kan visst hända att det så skulle göra, men för skolan är det mera värdt att ha en sakkunnig styrelse än att väcka något lifligare intresse hos allmänheten. Och det torde icke vara någon oskälig oartighet mot »orten» att tänka sig möjligheten af, att där ingen enda sakkunnig funnes utom just skolmännen. Nu vore det visserligen intet hin- der för kommunalstyrelsen att välja två af dessa, men är det säkert att hrr stadsfullmäktige ha ens den sak- kunskap som fordras för att välja sakkunnige? Härmed afslutar jag min redogörelse, och vill ännu en gång framhålla, att här endast det hufvudsakligaste blifvit anfördt, och att betänkandet innehåller mycket an- nat som bör kunna intressera äfven andra än skolmän, sa mycket mer som den särdeles förträffliga framställ- ningen gör det till, hvad betänkanden icke alltid äro, en värkligt angenäm läsning. Julius af Sillén. Universitetsangelägenheter. Upsala. Föreläsningar och öfningar vår- terminen 1885. Teologiska fakulteten. Proff. Torén, tjänstledig. „ Cornelius, den svenska kyrkans historia efter reformationen. „ Myrberg, apostlagärningarna. „ Johansson, tjänstledig. „ Gezelius von Schéele, teologisk encyklopedi; leder apologe- tiska samtal. E. o. proff. Rudin, de mindre profeterna, senare i terminen psal- taren. „ Sundelin, om sekterna i Sverge. „ Norrby, de kyrkliga perikoperna (sön- och helgdags- evangelierna); leder de homiletiska och deklama- toriska öfningarna; gifver handledning i predikoskrif- ning. Assistent Martin, leder de kateketiska öfningarna, biträder vid öf- ningarna i predikoskrifning. Docc. Ekman, den praktiska teologiens bibliska elementer; biträder vid öfningarna i predikoskrifning. „ Berggren, etik. „ Janson, biträder vid öfningarna i predikoskrifning. Juridiska fakulteten. Proff. Rabenius, näringsrätt. » Bydin, tjänstledig. „ Nordling, förmögenhetsrätt. » Landtmanson, romersk rätt. „ Hammarskjöld, tjänstledig. E. o. proff. Hagströmer, den svenska straffrättens allmänna del. „ Afzelius, tjänstledig. Docc. Davidson, nationalekonomi. „ Blomberg, svensk statsrätt; handleder vid öfningsskrifningar i rättsvetenskapliga ämnen. „ Trygger, konkursprocess. . Medicinska fakulteten. Proff. Mesterton, allmän kirurgi, håller kirurgisk klinik och poli- klinik. » Hedenius, allmän patologi, anställer liköppningar med pato- logiska demonstrationer, öfvervakar de patologiska öf- ningarna. E. o. prof. Kjellberg, sinnessjukdomarna. Proff. Holmgren, fysiologi med experimenter, leder arbetena å fy- siologiska laboratoriet. „ Hammarsten, födoämnenas och näringsprocessens kemi, leder laborationsöfningarna i medicinsk kemi. » Clason, deskriptiv anatomi, leder dissektionsöfningarna på anatomisalen. E. o. prof. Fristedt, medicinsk botanik, handleder vid begagnande af de farmakologiska samlingarna. Proff. Henschen, speciell medicin, håller medicinsk poliklinik och medicinsk klinik. „ Petersson, fysikalisk diagnostik. Adjunkt Björkén, allmän kirurgi, oftalmologi. Laborator Blix, leder de fysiologiska laborationsöfningarna. F. f. laborator Bayer, tjänstledig; tjänstförrättande med. kand. Wall- gren, leder öfningarna i patologisk histologi. Doc. Bergman, meddelar enskild undervisning. T. f. prosektor Nordlund, leder dissektionsöfningarna på anatomi- salen. Med. kand. Sandström, leder de histologiska öfningarna och genom- går i samband därmed det viktigaste af den normala histologien. T. f. bitr, laborator Dillner, leder laborationsöfningarna. Filosofiska fakulteten. Humanistiska sektionen. Proff. Ribbing, fortsätter och afslutar framställningen af metafysi- kens hufvudfrågor. „ Sahlin, filosofisk statslära. „ Nyblom, poesiens historia. ., Hagberg, det spanska språkets lagar under tolkning af valda stycken ur Cervantes’ don Quijote. ,, Löfstedt, Sophokles’ Elektra, behandlar i filologiska semina- riet Demosthenes’ Olynthiska tal. „ Häggström, Ciceros de Oratore, 2:dra boken, behandlar i fi- lologiska seminariet Qvintilianus, 10:de boken. „ Nordling, Amos’ profetiska bok, koranen. „ Bichert, tjänstledig. „ Hammarstrand, Österlandets historia under gamla tiden. „ Alin, det svenska statsskickets historiska utveckling från 1809 års statshvälfning, öfversikt af Norges och Dan- marks statskunskap. E. o. proff. Sundén, första boken af Thukydides' historia, handle- der vid latinska skriföfningar. „ Almkvist, jämförande semitisk grammatik. „ Leffler, tjänstledig. ,, Frigell, Horatii satirer, handleder vid latinska skriföf- ningar. „ Hjärne, Överges historia under Gustaf den l:ste och hans söner. Adjunkt Afzelius, framställning af den nyare filosofiens historia från och med Kant. „ Edman, Anglo-Saxisk text efter Sweets “Anglo-Saxon Rea- • der in Prose & Verse“ och framställer därvid i all- männa drag under jämförelse med moderna engelskan dennas utveckling till sina nuvarande former och ut- tryckssätt. „ Geijer, Moliere’s komedi L’Avare. Docc. Edfeldt, den praktiska filosofiens historia. „ Thordén, meddelar enskild undervisning i statskunskap och historia. „ Erdmann, sanskritspråket, leder öfningarna i seminariet för germanska språk. „ Burman, meddelar enskild undervisning i teor, filosofi. ,, Sandström, handleder vid latinska skriföfningar. „ Wahlund, meddelar enskild undervisning i franska språket. „ Tamm, etymologiska anmärkningar till tredje och sjätte ban- den af Rydqvists arbete: Svenska språkets lagar; forn- svenska lagtexter. „ Boethius, meddelar enskild undervisning i historia. I 283 NORDISK. REVY 1884—885. 284 „ Noreen, det fornsvenska verbet (afslutning), anmärkningar till den fornisländsk-fornnorska grammatiken. , Åberg, den historiska utvecklingen af läran om den mänsk- liga viljans frihet inom perioden efter Kant. „ Danielsson, grekisk grammatik (ljud- och formlära). „ Knös, handleder vid grekiska skriföfningar. „ Schagerström, meddelar enskild undervisning i nordiska språk. ,, Piehl, egyptisk grammatik med inskriftstolkning, allmännare frågor i egyptisk arkeologi. „ Lundell, meddelar enskild undervisning i fonetik och slaviska språk. ,, Schück, meddelar enskild undervisning i literaturhistoria. „ Nylander, meddelar enskild undervisning i semitiska språk, „ von Feilitzen, modern fransk syntax, leder öfningarna i semi- nariet för romanska språk. „ Lagermark, meddelar enskild undervisning i historia. „ Nilén, meddelar enskild undervisning i latinska språket. „ Nyström, meddelar enskild undervisning i historia och stats- kunskap. ,, Brate, leder öfningarna i seminariet för nordiska språk, hvilka utgöras af tolkning och kommentering af de viktiga- ste urnordiska inskrifterna. . Matematisk-Naturvetenskapliga sektionen. Proff. Daug, differential- och integral-kalkyl. „ Thalén, elektricitet och magnetism (forts, från föreg. term.), en elementär kurs i värmeläran med anställande af därtill hörande experiment, leder de fysikaliska labo- rationerna. „ Cleve, kvalitativ kemisk analys, en elementär kurs i organisk kemi, öfvervakar öfningarna på laboratoriet. „ Lundquist, statik och dynamik, kinematik (forts,). „ Fries, växternas missbildningar och sjukdomar. E. o. prof. Dillner, tjänstledig. Prof. Schultz, teori för allmänna perturbationerna, astronomiens element, handleder vid astronomisk observation eller kalkyl. E. o. prof. Hildebrandsson, oceanografi, handleder vid de meteoro- logiska arbetena. Proff. Tullberg, de evertebrerade djurens anatomi, elementär kurs i zoologi. „ Kjellman, växtmorfologi, leder de praktiska öfningarna i bo- tanik. Prosektor Théel, leder dissektionsöfningarna å det zootomiska la- boratoriet. Docc. Falk, tjänstledig. „ Ekstrand, meddelar enskild undervisning i kemi. „ Lundström, meddelar enskild undervisning i botanik. „ Bovallius, meddelar enskild undervisning i zoologi. „ Berger, Kroneckers teori för de binära kvadratiska formerna. „ Widman, meddelar enskild undervisning i kemi. „ Söderblom, leder öfningarna i det matematiska seminariet. „ Pfannenstiel, meddelar enskild undervisning i matematik. » Sjögren, tjänstledig. „ Holm, Skandinaviens palæozoiska och yngre formationer med särskild hänsyn till motsvarande bildningar i grann- länderna, leder de praktiska öfningarna i palæontologi. ,, Aurivillius, meddelar enskild undervisning i zoologi. „ Forssell, meddelar enskild undervisning i botanik. . „ Melander, meddelar enskild undervisning i matematik. „ Lindman, tjänstledig. „ Arrhenius, meddelar enskild undervisning i fysikalisk kemi. Director musices Hedenblad, kontrapunkt; håller kapellöfningar. Teologiska fakulteten. Den 13 december 1884. Anmäldes att kuratorerna för de Guthermuthska stipendierna till innehafvare af ett sådant utnämt teol. stud. E. G. Håkansson, kalm. Anmälde domprosten Torén och prof. Johansson, att de på grund af offentliga uppdrag vore förhindrade att under nästkom- mande vårtermin uppehålla sin föreläsnings- och examinationsskyl- dighet, och föreslog fakulteten i anledning häraf de förordnanden, som sedermera af universitetets kansler utfärdats (se nedan under den 30 jan. 1885). Den 15 december 1884. Anstäldes dimissionsexamen med tvänne teologie studerande. Anmälde e. o. prof. Budin, att han på grund af offentligt upp- drag vore nödsakad att under nästkommande vårtermin inskränka sina föreläsningar till tvänne i veckan. Tillstyrkte fakulteten prof. O. F. Myrbergs ansökning att för utgifvande af vetenskapligt arbete äfvensom med hänsyn till sitt angripna helsotillstånd erhålla befrielse från tvänne föreläsningar i veckan under nästkommande vårtermin. I anledning af såväl e. o. prof. Rudins nyss nämda anmälan som af prof. Myrbergs bemälda ansökning beslöt fakulteten att icke föreslå någon vikarie för de ifrågavarande föreläsningarnas uppehållande, enär i följd af redan föreslagna förordnanden ingen docent i ämnet fans att föreslå till vikarie. Den 30 januari 1885. Anmäldes kanslersbref af den 16 jan. 1885, innehållande bifall till prof. Myrbergs ofvan (se under den 15 dec. 1884) nämda ansökning. Anmäldes kanslerns förordnande af den 16 innevarande jan. för e. o. prof. U. R. F. Sundelin att under innevarande vårtermin uppehålla prof. Johanssons föreläsnings- och examinationsskyldig- het,, för doc. J. A. Ekman att under samma tid bestrida dompro- sten Toréns föreläsnings- och examinationsåligganden samt för doc. J. E. Berggren att under samma tid uppehålla e. o. prof. Sunde- lins föreläsnings- och examinationsskyldighet. Anmäldes en resolution af universitetets prokansler den 2 in- nevarande januari, hvarigenom tjänstledighet beviljats prof, von Schéele under nästkommande februari månad för hållande af en serie apologetiska föreläsningar i Kristiania. Anmäldes en skrifvelse från chefen för ecklesiastikdepartemen- tet angående prof. C. A. Cornelius’ utnämning till biskop i Linkö- pings stift den 12 december 1884. Beslöt fakulteten att icke begagna sig af sin kallelserätt vid tillsättningen af professuren i ledigheten efter biskopen Cornelius. Den 31 januari. Anstäldes teologie kandidatexamen med teol. stud. C. O. F. Wimmercranz, norrl. Anstäldes dimissionsexamen med sju teologie studerande. Medicinska fakulteten. 1884 den 26 nov. Aflades medicine licentiatexamen af H. Sör- man, göteb. S. D. Utnämdes med. studeranden Robert Bäcklin till inne- hafvare af Hedenströms stipendium. S. D. Utnämdes till innehafvare af Riksstatens stipendium i afdelningen medicinsk naturkännedom och farmakognosi med. stud. Håkan Wilhelm Sjögren, smål., och i afdelningen kirurgi och obstetrik med. kand. Gustaf Tholander, östg. S. D. Uppsattes på förslag till Wahlenbergska amanuensbe- fattningen i l:sta rummet til. kand. Karl Hedbom, i 2:dra rummet stud. Edvard Laurent och i 3:dje rummet stud. A. G. Nyblin. 1884 den 13 december. Aflades med. kandidatexamen af J. H. Åkerberg, upl.; A. G. Westerdahl, västg.; Aug. Fornmark, västm.- dal.; C. Holmqvist, västm.-dal.; Aug. Bondeson, göteb.; och K. Börjes- son, västg. 1884 den 16 december. Tillstyrktes t. f. laboratorn vid pato- logiska instituonen S. Bayers ansökan om förlängd tjänstledighet från den 1 februari till den 1 april 1885 för deltagande i bakte- riologiska undersökningar vid Reichs-Gesundheits Amt i Berlin; hvarjämte till Bayers vikarie för samma tid föreslogs med. kan- didaten Sven Adolf Wallgren, göteb. S. D. Beslöt fakulteten med föranledande af en från klini- kanterne vid det akademiska sjukhuset gjord framställning att till lättnad för undervisningen under närmaste sex veckor, då antalet klinikanter vore särdeles stort, sådan anordning skulle vidtagas att prof. Mesterton hvarje dag meddelade undervisning å kirurgi- ska kliniken, nämligen hvarannan dag för den äldre och hvaran- nan dag för den yngre afdelningen, att prof. Petersson hvarje dag hölle medicinsk klinik för den äldre afdelningen i och för medde- lande af den vanliga kursen i fysikalisk diagnostik; och att prof. Henschen för den äldre afdelningen i vanlig ordning hvarannan dag hölle medicinsk klinik. 1885 den 23 januari. Beslöt fak. att hos det större konsi- storiet begära, att konsistoriet ville till kanslärs-ämbetet ingå med anhållan om underdånig framställning till k. m:t, att, som till e. o. pro- fessuren i medicinsk och fysiologisk kemi under tvänne ansöknings- tider någon sökan de icke anmält sig, vidare åtgärder för tillsättande af tjänsten måtte få anstå till utgången af läseåret 1885—1886. .285 NORDISK REVY 1885-1886. 286 Filosofiska fakulteten. 1884 den 13 dec. Till kongl. stipendier utsågos fil. kand. E- S. Bytiingsvärd, värml., (vetenskapsr. estetik) och stud. J. J. Ek- lund, gtbg. (statskunskap). 1885 den 29—31 jan. Anstäldes examina inom fakult ten. Humanistiska sektionen. 1884 den 13 dec. Bedömdes en af fil. kand. M. Klintberg för filosofiska graden utgifven afh.; “Om Laumålets kvantitet och aksent". 1 1885 den 21 jan. Anmäldes att universitetets kansl. under 29 dec. 1884 medgifvit doc. K. M. Thordén att uppbära ett rörligt docentstip. för ytterligare 3:ne år, räknadt från d. 1 sistl. nov.; och att kongl maj:t d. 12 dec. 1884 tilldelat riksstatens’större resestipendium för år 1885 åt doc. lektor S. J. Boëthius och det mindre åt doc. A. F. Berger-, beslöt sektionen föreslå doc. E. 0. Burman till innehafvare af det fasta docentstipendiet i de filosofiska ämnena, under 3:ne år, räknadt fr. d. 1 febr, (kansl. utnämt doc. Burman till stipendiat d. 6 febr.); tillstyrkte sektionen en af utgifvarne af arkiv för nordisk fi- lologi till kongl. maj:t ingifven ansökan om inköp för allmänna medel af ett antal exemplar af nämda tidskrift; tillstyrkte sektionen en af fil. kandidaterne Å. Munthe, E. Müinchmeyer, H. Hjorth och F. Palmgren till kongl. maj:t ingif- ven ansökan att få aflägga fil. lic.-examen med ämnen nyeuropeisk lingvistik, latin och estetik, literatur- och konsthistoria-, förkastade sektionen med 6 röster mot 5 ett af proff. Ham- marstrand och Alin väkt förslag om rättighet för studerande vid universitetet att under vissa vilkor behålla sina akademiska stipen- dier under den tid de idkade arkivstudier i Stockholm. 30 jan. Aflades filos, lic. examen af kand. F. I. Fàhræus, sthm. Matemat.-naturv. sektionen. 1885 den 2 jan. Till vikarie att upprätthålla den efter prof. Walmstedt lediga professuren i mineralogi och geologi, till dess den varder i laga ordning tillsatt, beslöt sektionen föreslå docenten E. J. G. Holm (kansl:s förordnande för doc. Holm d. 16 jan.); att under vårterminen biträda vid undervisningen å det ke- miska laboratoriet beslöt sektionen föreslå docc. A. G. Ekstrand och 0. Widman mot ett arvode å 500 kr. hvardera. 15 jan. Tillstyrktes e. o. prof. G. Dillners tjänstledighet un- der vårterminen, och föreslogs doc. A. F. Berger att uppehålla nämda professors föreläsningsskyldighet (kansl:s förordnande för doc. Berger d. 23 jan.); antog sektionen förslag till instruktion för e. o. professorn i analytisk kemi i hans egenskap af laborator i enlighet med kongl. maj:ts bref till kanslersämbetet af den 9 ang. 1884. 29 jan. Anmäldes att kanslern d. 10 jan. beviljat doc. C. A. M. Lindman tjänstledighet till slutet af innevarande läseår; tillstyrktes en af doc. Hj. Sjögren inlemnad ansökan om tjänstledighet under vårterminen; till ledamöter i universitetets årsskriftsnämd utsåg sektionen proff. T. M. Fries och P. T. Cleve efter de afgångna ledamöterna proff. Liljeborg och Walmstedt. 31 jan. Aflades fil. lic. examen af kand. G. Ericsson, gtbg., och C. A. Mebius, gäst.-hels. Lund. Föreläsningar och öfningar vårterminen 1885. Teologiska fakulteten. Proff. Olbers, andra och. tredje seklens kyrkohistoria, leder öfnin- garna på seminariet. „ Skarstedt, apostlagärningarna, sedan pastoralbrefven; nya testamentets bildspråk. „ WVarholm, läran om Gud E. o. proff. Rosenius, de mindre profeterna, hagiographa. „ Eklund, homiletik, liturgik, leder de homiletiska och liturgiska öfningarna. Docc. Ahnfelt, moralteologiens system, leder författandet af vecko- predikningarna, biträder vid de kateketiska öfnin- garna. „ Malmström, svenska psalm- och evangelii-bokens historia, biträder vid de homiletiska och kateketiska öfningarna. Juridiska fakulteteu. Proff. Broomé, processrätt. . • ,, Hamilton, finansrätt. „ Humbla, Sverges gällande sakrätt. „ Assarsson, svenska straffrättens speciella del jämförd med den norska och danska. E. o. prof. Winroth, Sverges inre rättshistoria. Docc. Ask, meddelar enskild undervisning i svensk civilrätt. „ v. Sydow, tjänstledig. „ Hjelmerus, (enskildt) näringsrätt. Medicinska fakulteten. Proff. Ask, klinisk undervisning i kirurgi och obstetrik, föreläser särskildt därunder om urinvägarnas sjukdomar. „ Odenius, speciell patologisk anatomi, senare allmän patologi, med mikroskopiska öfningar, leder de rättsmedicinska obduktionerna. ,, Lang, fysiologisk kemi, allmän farmakodynamik, leder öfnin- garna å det med.-kemiska laboratoriet. ,, Lindgren, deskriptiv anatomi, histologi i förening med prak- tiska öfningar, leder arbetena på den anat, och hist, institutionen. ,, Trägårdh. tjänstledig. E. o. proff. Ribbing, kliniska föreläsningar öfver de invärtes sjuk- domarne, leder öfningarna på den medicinska afdel- ningen, undervisar i laryngoskopi. „ Löwegren, kliniska föreläsningar öfver ögonsjukdo- mar, anställer oftalmoskopiska öfningar. Öfverläkaren vid Lunds hospital Ödman leder den psykiatriska undervisningen vid nämda hospital. Docc. Lindfors, meddelar enskild undervisning i gynekologi och obstetrik. „ Bendz; leder patologiska obduktioner med demonstration- T. f. prosektor Nordenstedt, leder dissektionsöfningarna å anatomi- salen. Filosofiska fakulteten. Humanistiska sektionen. Proff. Nyblœus, tjänstledig. „ -Ljunggren, de under sista årtiondet upptäkta antika konst- verk. ,, Lysander, Ciceros verrinska tal. „ Wisén, valda sånger i Sämunds Edda, Ostgötalagen. ,, Borelius, filosofiens historia under kristna tiden, Spinozas “Ethica ordine geometrico demonstrata“, håller ensk. öfn. „ Odhner, preussiska rikets historia från 1740. „ Cavallin, homerisk grammatik, Herodotus (valda ställen ur de 2 sista böckerna), leder fil. sem. öfningar i Ari- stophanes’ "Getingar". „ Lidforss, fornfranska (Choix d’anciens textes français), re- naissanceperiodens franska (Darmesteter och Hatzfelds Chrestomathie). „ Tegnér, Delbrücks Vedische Chrestomathie. E. o. proff. Weibull, tjänstledig. „ Alexanderson, Horatii satirer. Adj. Brag, psaltaren. „ Leander, filosofiens historia, etik. „ Södervall, speculum regale. Docc. Hallbäck, meddelar enskild undervisning i estetik och lite- raturhistoria. „ Zander, meddelar enskild undervisning i latinsk stilskrifning. „ Wulff, leder å fil. seminariet öfningar i praktisk fonetik, meddelar enskild undervisning i allmän ljudlära och fransk stilskrifning. „ Geijer, filosofisk samhälls- och statslära. „ Cavallin, leder å fil. sem. kritiskt-exegetiska öfningar vid tolkningen af Plauti Miles Gloriosus, meddelar en- skild undervisning i latinsk och grekisk stilskrifning. „ Wägner, teoretiska filosofiens historia. „ Peterson, fornbulgariska (Leskiens handbok), meddelar en- skild undervisning i fornhögtyska samt i tysk stil- skrifning. ,, Kock, meddelar enskild undervisning i nordiska språk. „ Söderberg, (enskildt) Beowulf och anglosaxisk grammatika. „ Friedlander, tjänstledig. 287 NORDISK REVY 1884—1885. 288 , af Petersens, leder i fil. sem. tolkningen af Konrads rimur. ,, Edgren, meddelar enskild undervisning i sanskrit. ,, Fahlbeck, (enskildt) svensk författnings-historia. ,, Linde, meddelar enskild undervisning i grekisk och latinsk stilskrifning. ,, Thyrén, meddelar enskild undervisning i teoretisk filosofi. , v. Schwerin, Europas geografi och statskunskap. Matematisk-Naturvetenskapliga sektionen. Proff. Blomstrand, oorganisk kemi, organisk kemi. ,, Möller, teorien för planeternas rörelse. „ Björling, plan geometri. „ Holmgren, elektricitet, leder de fysiska laborationerna. „ Areschoug, de högre växternas anatomi och fysiologi, leder fytotomiska öfningarna å bot. museet. „ Qvennerstedt, utvecklingshistoria, vertebraternas tandbyggnad. E. o. proff. Torell, tjänstledig. „ Bäcklund, tillämpning af potentialteorin på elektrici- tetsläran. „ Lundgren, allmän geologi. „ Berggren, de högre kryptogamernas morfologi och sy- stematik, därefter fanerogamernas morfologi, demon- strerar i bot. trädgården blommande växter. Adj. von Zeipel, analytisk geometri. ,, Dunér, tjänstledig. ,, Thomson, coleoptera, hymenoptera. Docc. Claesson, meddelar enskild undervisning i organisk kemi. ,, Möller, leder å mat. semin. öfningarna. „ Rydberg, (enskildt) fysik, anställer fysikaliska räkneöfningar, ,, Jönsson, biträder vid de fytotomiska öfningarna. ,, Engström, meddelar enskild undervisning i astronomi. „ Lovén, tjänstledig. „ Eichstädt, tjänstledig. „ Törnquist, meddelar enskild undervisning i geologi. „ Weibull, (enskildt), kvalitativ analys. „ Bergendal, leder de zootomiska öfningarna. „ Ljungström, meddelar enskild undervisning i botanik. „ Rosén, meddelar enskild undervisning i matematik. Kapellmästare Gnosspelius, leder musikaliska öfningar. Examina: den 31 januari blef fil. kandidatexamen afiagd af S. W. Kihlberg, vg., P. W. H. Liedholm, sm., och A. Mathias- son, sk. 'Tjänstledighet och förordnande: e. o. prof. Weibull är för ve- tenskapligt arbetes fullbordande tjänstledig under innevarande ter- min och docenten von Schwerin förordnad att under tiden uppe- hålla prof. Weibulls föreläsnings- och examensskyldighet; på grund af uppdrag att deltaga i revisionen af senaste prof- öfversättning af gamla testamentet är åt prof. Tegnér beviljad un- der februari och mars månader inskränkning i föreläsningsskyldig- het till 2 timmar i veckan samt tjänstledighet under april och maj månad för att deltaga i kommissions-sammanträden i Upsala; adjunkten Brag är förordnad att under sistnämda 2 månader före- stå prof. Tegnérs profession. Docc. Friedlander och von Sydow äro under innevarande termin tjänstledige. Till erhållande af von Reijserska resestipendiet har det större konsistoriet föreslagit l:o) doc. K. R. Geijer, 2:o) doc. S. Linde och 3:o) doc. M(ats) Weibull; landshöfdingeämbetet i Kristianstads län utnämner stipendiat. Specimenstiden för sökande till professionen i prakt, teologi har utsträkts till den 19 maj; och för sökande till den nyinrät- tane professionen i fysiologi och embryologi utgår specimenstiden den 19 februari,. För att bedöma de aflagda- profven för sistnämda profession har medicinska fakulteten till sakkunnige utsett prof. Lindgren härstädes, prof. Panum i Köpenhamn, prof. Chr. Lovén i Stock- holm och prof. Fr. Holmgren i Upsala. Utmärkelse. Docenten i geografi och statskunskap, friherre H. von Schwerin är af franska regeringen utnämd till Officier d’Academie. Professor Schlyter ingick den 29 januari i sitt 91:sta lefnadsår och mottog i anledning däraf uppvaktningar och lyckönskningar af in- och utländska akademier och lärda samfund. Magnus Billing. På R. Almqvist & J. Wiksell's förlag: NY SVENSK TIDSKRIFT för kultur- och samhällsfrågor, populär vetenskap, kritik och skönliter at ur, utgifven af Reinhold Geijer, utkom- mer under år 1885 enligt samma plan som under näst föregående år, i tio häften — ett i hvar månad med uppehåll under högsommaren — med tillsammans minst 40 tryckark eller 640 sidor. Penumeration mottages i alla Skandinaviens bok- lador och postkontor. Priset blir fortfarande 10 kr. för helt år. Red. skall göra sitt bästa för att kunna bjuda på ett på samma gång gediget, lättläst och omvexlande innehåll. Red, har tillförsäkrat sig rika belletristiska bidrag, i bun- den och obunden form, af bl. a. H. Molander, A. Ch. Edgren, Helena Nyblom och Alfh. Agrell. Åt företeelser inom konstens värld och särskildt åt sven- ska teaterförliållanden kommer att egnas tillbörlig uppmärk- samhet. Dessa områden representeras af G. Upmark, G. Göthe. O. Granberg, G. Nordensvan, H. Molander m. fl. Det berättigade krafvet på talrika bokanmälningar skall man söka att tillgodose, så vidt ske kan, genom sammanhängande öfversigter, bl. a. genom literaturbref från Norge, Dan- mark och Finland, af K. Banders, H. Vodskov och A. Hultin. Den “sociala" frågan skall behandlas ur olika synpunk- ter af D. Davidson och P. Fahlbeck; skolfrågan likaså af E. F. Gustrin m. fl. Januarihäftet innehåller: Fyra kapitel ur Idealism. En outgifven novell af Harald. Molander. Till Carl Snoilsky, af Frithiof Holmgren. Om Amerikas fornminnen, af Hjalmar Edgren Om Bjornstjerne Björnsons nyaste bok, af Beinhold Geijer. Tre moderne författare (Henry James J:r: Amerikanen. — Henrik Ibsen: Vildanden. — Ivan Turgenjef: Elena), af Helena Ny- blom. Svensk Novellistik I (Mathilda Roos: Berättelser och Skizzer. — Ernst Ahlgren: Från Skåne. -—■ Gustaf af Geijerstam: Fattigt folk. — Ernst Lundqvist: Profiler. — Halvor Grip: Ralf Frese och andra berättelser. —■ Johan Nordling (Halvor Grip: Dolce far niente. -— Georg Nordensvan: Skuggspel. — Tor Hed- berg: Högre uppgifter. — Sigurd: Kaleidoskop. — August Strindberg: Giftas), af Edvard Lidforss. Innehall : Janka: Das österreichische strafrecht. Wiedemann: Ägyptische geschichte. Gering: Islendzk æventyri. Frigell: Ciceronis epistolæ selectæ. Forchhammer : Vejledning til italiensk. Santi Consoli: Italiensk grammatik. Läroverkskomiténs utlåtande och förslag. Universitetsangelägenheter (Upsala, Lund).