N:r 24 (31 Jan.)

(1884—85) Årg. II, 8.

NORDISK REVY

tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Prof. A. M. Alexanderson, Prof. H. N. Almkvist, e. o. Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. D:r C. Appel, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson,

Doc. S. E. Berggren,Lektor I. Bergstedt, Fil. D:r M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. I. Blomberg, Lektor S. y. Boethius, v. Biblio-

tekar. A. L. Bygden, Prof. E. C. H. Clason, Prof. P. T. Cleve, Doc. 0. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drol-
szm, Doc. %. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc. K. B. T. Forssell, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. %.

Hagströmer, Prof. S. F. Hammarstrand, Prof. S. E. Henseken, Prof. H. H. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. H. Hjärne, Prof.

II. Holding, Lektor O. V. Knös, Prof. I. S. Landtmanson, Prof. L. F. Lefler, Bibl.-aman. C. H. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E.

I. Find, Doc. %. A. Lundell, Prof. C. G. Lundquist, Doc. A. N. Lundström, v. Häradsh. C. 0. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. %.

F. Hyström, Prof. 0. Pettersson, Doc. K. Biehl, Fil. Kand. E. Rosengren, Doc. A. F. Schagerström, Fil. Lic. F. von Scheele, Doc.

F. II. E. Schuck, Doc. S. A. II. Sjogren, e. o. Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U. R. F. Sundelin, Doc. A. L. A. Söderblom, Pro-
sekt. %. II. Théel, Doc. E. Trygger, Lektor P. y. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. 0. Widman m. fl.

utgifven af

Docenten Adolf Norreen, Upsala.

FÖRLÄGGARE: R. ALMQVIST & J. WIKSELL.	UPSALA R. ALMQVIST & J. WIKSELL’S BOKTRYCKERI.

Teologi.

Spurgeon, C. H., Pastorn hemma och i kyr-
kan. Föreläsningar till sjelfpröfning, uppbyggelse
och vägledning för den kristna kyrkans lärare och
hennes vittnande medlemmar. Öfversättning och be-
arbetning. Malmö 1884. Utkommer i 4 häften à 1 kr.

Förf, till detta arbete är en af de mest berömda
andlige talare, som någonsin funnits. I London, där han
nyligen firat sitt ämbetsjubileum, anses ban ock vara en
af samtidens representativa personligheter, och ingen som
reser för att beskåda världsstadens märkvärdigheter lär
undgå att på ett eller annat sätt blifva påmind om det
kolossala tabernakel, där Spurgeon ofta aflägger nästan
underbara prof på sin förmåga att hålla en mycket blan-
dad publik i den lifligaste stämning.

Många skrifter af denne man finnas förut utgifna på
svenska, men ingen af dem lär kunna likställas i värde
med de pastoralteologiska föreläsningar, han hållit i det
baptistiska seminariet i London och hvilka nu börjat ut-
gifvas i svensk öfversättning. Redan 1881 gjorde anm.
bekantskap med detta arbete på danska och hälsar nu
med glädje dess utgifvande på vårt eget modersmål.

Det vore visserligen hvarjehanda att anmärka mot
Spurgeons homiletiska regler och åsikter. Hans religiösa
subjektivism och individualism och hans egendomliga be-
gåfning och kallelse hafva i hög grad satt sin stämpel
på bokens anda i allmänhet. Men icke desto mindre
skall en fördomsfri läsare med mer än vanligt intresse
följa förf:s framställning och med stor beundran för hans
snille och varma hjärta lemna boken ifrån sig. Man kan
svårligen läsa någon författare, som med så öfverlägsen
humor svängt satirens gissel öfver dåliga och slentrian-
messiga predikningar, och ej heller någon, som med större
hänförelse och erfarenhet framstält pastorns höga kallelse
hemma och i kyrkan. •

Mycket önskvärdt vore, om våra folktalare och i all
synnerhet baptistpredikanterna i vårt land ville af en man
sådan som Spurgeon, för hvilken de redan förut hafva så
stort förtroende, lära sig inse sin plikt att iakttaga större
texttrohet, reda och sammanhang och större aktgifvenhet
på sitt yttre uppträdande. R. S.

Teisen, N., Kort indlæg i Sagen mellem S. Kierke-
gaard og H. L. Martensen. Et Lejlighedsskrift. 77 ss.
Kjobenhavn. Karl Schonberg.

Mynster, C. L. N., Har S. Kierkegaard fremstillet
de christelige Idealer—-er dette Sandhed? Udg. med et
Forord af Jakob Paulli. 46 ss. Kjobenhavn, C. A.
Reitzel.

Pedrin, A. D., Et Brev til mine Brodre. 48 ss.
Kjobenhavn. I kommiss. hos Lehmann & Stage.

Johannesevangeliets plan. 55 ss. Kristiania 1884. Alb-
Cammermeyer i kommission. Pr. 0,50.

Theologisk Tidsskrift for den Evangelisk-Lutherske
Kirke i Norge udg. af C. P. Caspari og Gisle Johnson.
N. R. X. 1. J. H. H. Brochmann, Jakob, Herrens
Broder. C. P Caspari, Atdo.xn toV SéÔexo à.zogtékov.
J. Belsheim, Bibelen paa norsk-islandsk (norröna) i
Middelalderen (Slutning). D. Thrap, Claus Frimanns
Ligtale oves Steffen Husevæg. —

Tidskrift för kristlig tro och bildning, utg. af K. H.
Gez. v. Schéele och U. L. Ullman. II. 4. W. Rudin,
Profetians väsen (slut). Fredrik Petersen, Hvarför
fasthålla vi kristne så bestämdt tron på undret? Carl
Norrby, Om falsk och sann kyrklig idealitet. Red.
Genmäle. — Anmärkningar. — TII. 1. Red., Tro
och vetande. Pontus Wikner, Om Guds förhållande
till verlden. J. G. Malmström, Gamla och nya gudar.
Red., Ett tidens tecken. Claes Elis Johansson,
Kort öfversigt af Franks kristna visshetssystem. — An-
mälningar.
227

NORDISK REVY 1884—1885.

228

Juridik.

Underd. förslag till Strafflag för Storf.
Finland. Förordning om värkställighet af straff
och Förordn. om införande af ny Strafflag för Storf.
Finland, jämte motiver. Utarbetade af en tillförord-
nad komité. 374 s. 8:o. Helsingfors 1875.

Förslag till Strafflag för Finland. För-
ordning om värkst. af straff samt om Strafflagens
införande, jämte motiver, utarbetade af en för gransk-
ning af 1875 års förslag tillförordnad komité, 191 s.
8:o. Helsingfors 1884.

Hagströmer, J., Granskning af förslaget till
Strafflag för Storf. Finland. 163 s. imp. 8:o. Upsala
1879.

Hagströmer, J., Granskning af förslag till
Strafflag m. m. af den för granskning af 1875 års
förslag tillförordnade komitén. 306 s. 8:o. Upsala 1884.

När det konstitutionella lagstiftningsarbetet i Fin-
land efter ett halft århundrades hvila åter upptogs vid
landtdagen 1863—64, befann sig den positiva straffrät-
ten i detta land ännu i hufvudsak på ståndpunkten af
1734 års lag, endast med de föga betydande modifika-
tioner, som de under senare hälften af 1700-talet utgifna
förordningarna häri medfört. En af de viktigaste och
mest trängande uppgifter för lagstiftaren blef därför att
åstadkomma en ny, efter vetenskapens framsteg och de
förändrade kulturförhållandena lämpad strafflag. Också
vidtogos genast förberedelser för detta arbete, hvilket nu,
efter två decenniers, visserligen tidtals afbrutna ansträng-
ningar, fortskridit så långt, att proposition om ny straff-
lag antagligen kommer att föreläggas den snart samman-
trädande landtdagen. Under sådana förhållanden har ref.
icke velat afböja uppmaningen att åt denna tidskrifts
läsare söka gifva en öfversikt af arbetets fortgång, af
de lagförslag, som därunder sett dagen, samt de uttalan-
den, hvartill de gifvit anledning. Att denna öfversikt,
för att ej för mycket inkräkta på tidskriftens utrymme,
blott kan beröra de viktigaste hufvudpunkterna af det
föreliggande ämnet och äfven dem ganska flyktigt, torde
vara själffallet.

I anledning af en till 1863—64 års landtdag öfver-
lämnad proposition, angående de allmänna grunderna för
en ny brottmålslag, förklarade ständerna i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med propositionen, att den nya lagen,
hvilken borde bestå af tvänne delar, innehållande den
ena allmänna stadganden och den andra straffbestämningar
för de särskilda brotten, skulle såsom allmänna straff-
arter fastställa de tre frihetsstraffen tukthus, fängelse
och arrest, äfvensom böter, hvaremot dödsstraffet, som
propositionen ville bibehålla för några få fall, enligt
ständernas åsikt borde helt och hållet afskaffas. Med
afseende å sättet för frihetsstraffens tillämpning anslöto
sig ständerna visserligen för öfrigt till det progressiva
fängelsesystemets principer, men uttalade sig dock emot
den vilkorliga frigifningen, hufvudsakligen på den grund
att, såsom de ansågo, administrativa myndigheter däri-

genom skulle berättigas att bryta laga kraftvunna do-
mar, hvilket stode i strid med gällande lagstiftning.

Efter att sålunda hafva inhämtat ständernas tankar
i frågan nedsatte regeringen år 1865 en komité, bestå-
ende af senatorn J. D. Dahl såsom ordförande samt che-
fen för fängelseväsendet i landet, hofrättsrådet A. Gro-
tenfelt och professorn i kriminalrätt, numera senatorn
G. Ehrström såsom ledamöter, hvilken komité fick i upp-
drag att utarbeta förslag till ny strafflag. Då likväl
landets fängelser icke befunno sig i ett sådant tillstånd,
som kräfdes af ett på moderna principer grundadt straff-
system, och helt naturligt någon tid måste åtgå innan
nya fängelser med tillräckligt antal celler hunnit upp-
föras, ansåg man det kunna tills vidare anstå med för-
slagets utarbetande samt uppdrog fördenskull till en
början åt komitén särskilda andra lagstiftningsarbeten.
Härigenom blef emellertid fullföljandet af komiténs huf-
vuduppgift till den grad hämmadt, att det nya straff-
lagsförslaget, hvilket till större delen utarbetats af ko-
mitéledamoten Ehrström ensam och sedermera endast re-
viderats af alla medlemmarne gemensamt, icke förr än
år 1875 kunde publiceras.

Under tiden sökte man att genom partiella reformer
afhjelpa de svåraste bristerna samt tillika bereda de nya
idéerna inträde i lagstiftningen. Sålunda antogo stän-
derna redan vid landtdagen 1863—64 särskilda proposi-
tioner angående barnamord och därmed sammanhängande
förbrytelser, vidare om dråp utan uppsåt att döda och
annan misshandel å person, om envig, om falsk angif-
velse och annan ärekränkning, samt om värkställighet af
frihetsstraff, i hvilka ämnen förordningar utfärdades den
26 november 1866 och trädde i värksamhet den 1 ja-
nuari 1870. Likaledes antogo ständerna vid 1867 års
landtdag tvänne lagförslag, af hvilka det ena afskaffade
kroppsstraffen och alla skamstraff, det andra åter upp-
häfde dödsstraffet för alla andra brott utom de svåraste
fallen af majestätsbrott och högförräderi. Men den
ofvan anmärkta bristen på tidsenliga fängelser vållade
att dessa författningar, ehuru af monarken sanktionerade,
icke kunde promulgeras.

1875 års strafflagsförslag ansluter sig närmast till
Sverges nya strafflag af år 1864 och den tyska af år
1871, men utgör ingalunda en blott reproduktion af dessa
utan tvärtom, såsom jämväl af förslagets granskare fram-
hållits, ett fullkomligt själfständigt arbete. Det består
af trenne särskilda förslag, af hvilka det första har till
föremål själfva strafflagen, det andra innehåller stadgan-
den om straffens värkställande och det tredje bestäm-
melser angående strafflagens införande, hvartill komma
motiv och reservationer.

Förslaget till ny strafflag meddelar i sin första af-
delning de allmänna bestämningarna om brott och straff
i vida större utförlighet än i nyare strafflagar är vanligt.
Hvad först beträffar brotten eller, för att begagna för-
slagets terminologi, de straffbara handlingarna, så skiljer
förslaget mellan brott (i egentlig mening) och öfverträ-
delser, eller sådana mindre förbrytelser, som hufvudsak-
ligen hänföra sig till stadganden af reglementarisk natur
och vanligen kallas politiförbrytelser. Straffen åter äro
antingen allmänna straff eller andra s. k. påföljder, hvilka
inträda vid vissa brott. De förra äro följande: döds-
229

NORDISK REVY 1884—1885.

230

straff för den, hvilken begår högförräderi eller annars
uppsåtligen bär hand å kejsaren-storfurstens person, tukt-
hus antingen på lifstid eller på viss tid från 6 månader
till 15 år, fängelse i minst 3 dagar och högst 5 år och
arrest från 1 till 50 dygn, men såsom custodia honesta
jämväl på längre tid eller högst 15 år, äfvensom böter
i allmänhet ej öfver 1,000 mark, utom i vissa fall, då
de kunna stiga högre, ända till 4,000 mark (== fran-
ska francs).

Äfven förslagets speciella del är till följd af den
tämligen ingående kasuistik, som dess författare, troli-
gen af praktiska skäl, ansett vara nödvändig, något vid-
lyftigare än i andra nyare lagar och lagförslag.

Förslaget till förordning angående värkställighet af
straff upptages till största delen af bestämmelser om sät-
tet för tukthus- och fängelsestraffens utförande. Hvartdera
straffet börjar med straffångens inspärrande i cell på
längre eller kortare tid, dock ej öfver ett år och vid
tukthus icke under 4 månader, samt fortsättes sedan med
gemensamt arbete under dagarna, hvaremot nätterna, så
vidt möjligt, fortfarande tillbringas i cell, utom på hög-
sta fångklassen. Alla fångar, som äro dömda till fri-
hetsstraff på längre tid, skola nämligen indelas i vissa
klasser, hvilka fången, i mån af det uppförande han åda-
galägger, tillhör en större eller mindre del af sin straff-
tid. Uppgår denna tid till 3 år eller mer, kan fången,
om han uppfört sig väl, få ända till tredjedelen däraf
efterskänkt genom vilkorlig frigifning. Förslaget an-
sluter sig således i allo till det progressiva systemet.

Förslaget till förordning om strafflagens införande
innehåller, förutom de till en dylik författning närmast
hörande bestämningar, jämväl stadganden angående fynd
och återtagande af stulet gods, samt angående åtal af
brott, häktning och häktade personers behandling m. m.

Det är naturligt att ett förslag, så omfattande och
vidtutseende som förslaget till ny strafflag, icke utan
den omsorgsfullaste pröfning borde upphöjas till lag.
För att framkalla en dylik pröfning infordrade regeringen
utlåtande öfver förslaget af prokuratorn i kejserliga se-
naten för Finland samt af landets trenne hofrätter och
juridiska fakulteten vid universitetet i Helsingfors, hvilka
utlåtanden jämväl under loppet af åren 1877—1880 af-
gåfvos samt kort därefter på senatens föranstaltande
tryktes och publicerades. För att ej för mycket taga
denna tidskrifts utrymme i anspråk underlåta vi att här
referera såväl dessa utlåtanden, af hvilka för öfrigt en-
dast de af Abo hofrätt och juridiska fakulteten afgifna
äro af någon betydenhet, som äfven de af professorn J.
Forsman på finska språket författade »anmärkningar» till
strafflagsförslaget, hvilka ingå i »Tidskrift, utgifven af
juridiska föreningen i Finland» för år 1877. Däremot
skola vi längre fram återkomma till den förtjänstfulla
»Granskning» af sagda förslag, som 1879 utgafs af pro-
fessor Johan Hagströmer.

Såsom ett allmänt resultat hade den pröfning, straff
lagsförslaget sålunda undergått, kvarlämnat den helt sä
kert riktiga uppfattningen, att detta förslag, oaktadt det
beröm, som från en del håll kommit detsamma till del
isynnerhet för vetenskaplighet och grundlighet, likväl i
dess ursprungliga skick ej var egnadt att upphöjas till
lag. Häri låg för öfrigt ingenting öfverraskande. Ty

att skapa en fullständig ny strafflag, hvilken därtill vore
bygd på så helt och hållet förändrade grunder, som i
detta fall, är en till den grad svår uppgift, att den omöj-
ligen kunde lösas fullkomligt väl redan vid första försö-
ket. Det var fördenskull alldeles i sin ordning att re-
geringen i oktober 1880 nedsatte en ny komité (bestå-
ende af senatorn Dahl, ordförande, hofrättsrådet R. Ide-
stam, hofrättsassessorn K. W. Sulin och professorn J.
Forsman) med uppgift att granska och, i mån af behof-
vet, omarbeta 1875 års förslag. Denna komité utarbe-
tade nya förslag, dem senaten likaledes lät offentliggöra
år 1884 och hvilka, sedan de varit föremål för en för-
nyad mycket noggrann pröfning af professor Hagströmer,
ytterligare omarbetades af ett inom justitiedepartementet
i senaten (hvilket är Finlands högsta domstol) bildadt
utskott.

Den s. k. granskningskomiténs förslag skiljer sig,
hvad beträffar själfva den föreslagna nya strafflagen, re-
dan i yttre afseende från 1875 års förslag genom sitt
betydligt reducerade omfång, i det paragrafantalet .här
uppgår till föga mer än tredjedelen af hvad det utgör
uti sistnämda förslag. Till någon del har denna minsk-
ning uppstått genom förenkling och sammandragning af
stadgandena i förslagets speciella del, men i ännu högre
grad hänför den sig till den allmänna delen och de där
förekommande ofta för mycket doktrinära bestämningarna
om brott och straff. I följd häraf och då kortheten äf-
ven i och för sig är en god egenskap hos lagar, måste
denna förändring betraktas såsom en förbättring. En
annan likaledes genomgående principiell olikhet består
däri, att de i allmänhet mycket vidsträkta latituder,
hvilka kännetecknade straffbestämmelserna i 1875 års
förslag, här äro något trängre, så att t. ex. straffet föl-
en och samma förbrytelse här icke, såsom stundom i
nyss nämda förslag, är utsatt i tre olika straffarter,
utan endast i högst två, och att den domaren därmed
gifna ofta nog obegränsade rätt att nedsätta straffmåttet
här vanligen begränsas af en minimibestämning.

Beträffande de olika straffen bör främst nämnas, att
granskningskomitén föreslagit dödsstraff ej blott för de
i 1875 års förslag bestämda brotten, hvilka hittills al-
drig föröfvats i Finland, utan äfven för ett annat icke
så alldeles sällsynt brott, nämligen öfverlagdt viljodråp
eller mord. Såsom bekant har dödsstraffet på grund af
kejs. kungörelsen den 21 april 1826 sedan dess icke till-
lämpats i Finland, utan varit ersatt genom deportation
till Sibirien. Då det således, fastän det kvarstått i lag-
boken, likväl under en tid af nära 60 år varit faktiskt
upphäfdt, utan att någon olägenhet häraf försports, är
det så mycket svårare att förstå, hvilket motiv kan hafva
föranledt komitén att åter upptaga detta straff, som äf-
ven ständerna, enligt hvad ofvan erinrades, vid tvänne
landtdagar i princip uttalat sig emot detsamma. Å an-
dra sidan måste det i allo godkännas, att arreststraffet
i 1884 års förslag utmönstrats, hvarigenom de olika
slagen af frihetsstraff reducerats till endast tvänne. För
dessa åter har strafftiden så till vida förändrats, att
längsta tiden för tukthus på viss tid blifvit nedsatt till
12 år, utom vid sammanläggning af straff, då den kan
uppgå till 15 år, samt för fängelse till 4 år, medan där-
emot minimitiden för det sistnämda straffet bestämts




231

NORDISK REVY 1884—1885.

232

till 15 dagar. Slutligen har förslaget bland öfriga »på-
följder» af brott upptagit en, som icke omtalas i det
tidigare förslaget, nämligen förlust af medborgerligt för-
troende.

Det inom senaten utarbetade förslaget är, ehuru
trykt, ännu icke tillgängligt för allmänheten. Enligt
hvad ref. därom inhämtat, skiljer det sig från gransk-
ningskomiténs förslag mindre till innehållet än med afse-
ende å redaktionen, som här genomgått en grundlig om-
arbetning. En annan yttre olikhet, om hvars företräde
meningarna likväl kunna vara delade, består däri, att
paragrafföljden, hvilken i de tidigare förslagen, såsom i
utländska lagar vanligen brukas, utan afbrott fortlöper
genom hela lagen, här afbrytes för hvart kapitel på
samma sätt som i 1734 års lag. Dock förekomma äfven
med afseende å innehållet flere afvikelser af betydenhet,
hvaribland må nämnas, att den för vår kriminalrätt helt
och hållet främmande indelningen af de straffbara hand-
lingarna i brott och öfverträdelser här bortfallit, att i
fråga om straffet vid reell konkurrens af brott, där
granskningskomitén tillämpat kumulationsprincipen, sena-
ten i viss mån återgått till det äldre förslagets stånd-
punkt, som lät de öfriga straffen till en del absorberas
af det strängaste, samt att första kapitlet, som bestäm-
mer hvilka personer och handlingar hemfalla under finsk
straffrätt, och hvars stadganden i de tidigare förslagen
voro dels något invecklade, dels ock i vissa fall för myc-
ket eller för litet omfattande, här erhållit ett enklare
och mer sakenligt innehåll.

Såsom redan nämdes, har det lagstiftningsarbete,
hvarom här varit fråga, högst väsentligen främjats ge-
nom professor Hagströmers grundliga och sakrika utta-
landen öfver de bägge komitéförslagen, och vi skola där-
för nu om dem yttra några ord. Härvid kunna vi ej
underlåta att påpeka, huruledes dessa uttalanden utom
all fråga äro af den beskaffenhet, att de skulle hafva
påkallat jämväl ett utförligare omnämnande och bedö-
mande från finsk sida, och att, då ett sådant likväl ute-
blifvit, detta uteslutande bör tillskrifvas den omständighe-
ten att Finlands kriminalister ex professo själfve varit ome-
delbart sysselsatte med arbetet för den nya strafflagens
åstadkommande.

Granskningen af 1875 års förslag går icke ut på
att i detalj pröfva lämpligheten af de särskilda bestäm-
ningarna i förslaget utan betraktar detsamma hufvudsak-
ligen från vissa allmänna synpunkter. Förf, upptager
först frågan om lagstiftningens förhållande till vetenska-
pen och framhåller härvid, huru vår tids lagstiftare i
detta afseende intaga en helt annan ståndpunkt än en
tidigare ålders. Medan desse sökte göra den positiva
strafflagen till ett fullständigt uttryck för någon viss
straffteori samt däri så vidt möjligt sammanfatta alla
vetenskapens resultat, inser man nu, att hvardera, både
lag och vetenskap, måste hafva sin frihet, att lagstifta-
ren hvarken är skyldig att belamra sina stadganden med
vetenskapliga satser, ej häller berättigad att genom dem
lägga band på vetenskapens utveckling. Vare sig att
lagstiftaren söker genom en bestämd föreskrift afgöra
vetenskapliga tvistefrågor, eller endast vill till upplys-

ning för domaren meddela lärosatser, som icke äro tvist
underkastade, kan ett sådant ingrepp på vetenskapens
område endast värka skadligt. Genom ett antal exem-
pel visar förf., huru 1875 års förslag, hvilket annars, en-
ligt hvad i »Granskningen» uttryckligen påpekas, i all-
mänhet utmärker sig för en mycket framskriden stånd-
punkt, likväl ej förmått rätt iakttaga gränsen mellan
lagstiftning och vetenskap utan intagit bestämningar,
som rätteligen hade bort öfverlämnas åt doktrinen.

En annan fråga, i hvilken förslaget, såsom prof.
Hagströmer visar, icke häller intagit den riktiga stånd-
punkten, är den om förhållandet mellan lagstiftningen
och de dömande myndigheterna. A ena sidan har för-
slaget, genom att uppställa mycket vidsträkta latituder,
gifvit domaren en stor frihet med afseende å straffets
utmätande, men à den andra har det bundit hans händer
genom att uppräkna en hel mängd omständigheter, som
vid denna utmätning borde tagas i betraktande.

Sedan förf, vidare betraktat förslaget från kultur-
och humanitetsintressenas ståndpunkt, samt med afseende
å den systematiska anordningen, stilen och uttryckssät-
tet m. m., därvid han ofta framhåller dess förtjänster,
egnar han slutligen en närmare granskning åt tvänne
särskilda kapitel, nämligen det, som handlar om samman-
träffande af brott samt det om mordbrand och vållande
till brand. Denna behandling af ämnet bereder förf,
tillfälle att uttala sig i flere vetenskapliga frågor, hvar-
igenom hans arbete, förutom den betydelse det eger med
afseende å dess omedelbara • föremål, tillika erhåller ett
allmänt vetenskapligt intresse.

I motsats till detta arbete utgör »Granskningen» af
1884 års förslag en specialgranskning i ordets egentliga
mening, hvars ändamål är, icke att afgifva ett omdöme
öfver förslagets värde, utan att lämna ett bidrag till det
i fråga varande lagstiftningsarbetet. Prof. Hagströmer
genomgår därför förslaget kapitel för kapitel och para-
graf för paragraf samt inskränker sig ej till att fram-
ställa anmärkningar mot de stadganden, hvilka han an-
ser tarfva rättelse, utan föreslår jämväl i deras ställe
nya, af honom färdigt i lagform redigerade bestämmel-
ser. I följd af denna olika plan för arbetet vore det
icke oväntadt, om detta vida mindre än den första Gransk-
ningen skulle innehålla uttalanden i vetenskapliga prin-
cipfrågor. Så är ock fallet, ja, förf, synes till och med
hafva undvikit sådana uttalanden, äfven där de legat
ganska nära till hands, såsom t. ex. i fråga om döds-
straff för mord och om förlust af medborgerligt förtro-
ende. Härmed vilja vi naturligtvis icke hafva sagt, att
detta arbete skulle sakna intresse för teoretikern, tvärtom
uttalar sig förf, äfven här i flere rent vetenskapliga frå-
gor, hvarutom hela framställningen bär vitne om att leda
sitt ursprung från en värklig vetenskapsman. Att en
del af ändringsförslagen med afseende å själfva redak-
tionen lämnar rum för anmärkningar, äfven där ändrin-
gens syfte måste godkännas, är naturligtvis en omstän-
dighet af jämförelsevis ringa vikt. Och ännu mindre
förringas arbetets värde i ref:ns ögon däraf, att han i
några mindre väsentliga punkter har måst stanna i an-
nan mening än förf., såsom t. ex. i kapitlen om gyn-
nande och om mened.

Genom den angifna olikheten i syftemål komplettera
233

NORDISK REVY 1884—1885.

234

prof. Hagströmers arbeten hvarandra och erhålla däri-
genom ett ökadt värde. Tillsammans utgöra de ej blott
den bästa ledning för bedömandet af de bägge lagför-
slagen, utan äfven en högst viktig faktor i arbetet för
den nya strafflagens bringande till stånd. I detta afse-
ende må här endast erinras, huruledes en noggrann ve-
tenskaplig kritik af viktigare lagförslag i allmänhet an-
ses vara till den grad behöflig, att man till och med
genom särskilda åtgärder, såsom öfversättningar till främ-
mande språk m. m., söker framkalla en sådan, samt att,
livad beträffar de finska straff lagsförslagen, hvarje dylik
kritik helt säkert hade uteblifvit, därest icke prof. Hag-
strömers nyss nämda arbeten sett dagen. Hvilket infly-
tande dessa arbeten i själfva värket utöfvat på gestalt-
ningen af det nu i fråga varande lagstiftningsarbetet,
synes däraf, att de synpunkter, som i dem framhållits, i
de flesta fall äfven kommit till erkännande vid de nya
förslagens utarbetande. Om därför den nya strafflagen,
när den en gång efter den sista behandlingen hos lan-
dets ständer sanktioneras och träder i värksamhet, skulle
befinnas hafva ett bestående värde, så tillkommer för-
tjänsten häraf jämväl och i icke ringa mån prof. Hag-
strömer, hvilken härigenom outplånligt ristat sitt namn
i den finska lagstiftningens häfder.

R. A. W.

Secher, V. A., Om vitterlighed og vidnebevis i den
ældre danske proces. Retshistoriske studier. I. Om vit-
terligheden. VIII H 239. Köbenhavn. G. E. O Gäds
universitetsboghandel 1885.

Hagerup, Francis, Om tradition som betingelse for
overdragelse af eiendomsret til losere. Særaftryk af
»Norsk Retstidende» for 1884. IV + 112 ss. Kristiania.
H. Aschehoug & Co. i kommission.

, Bergh, Edv., Vår styrelse och våra landtdagar.
Återblick på Finlands konstitutionella utveckling under
de sednaste tjugu åren. H. I—VIII (Första bandet,
1855—1867, VIII + 714 ss'> en plansch; Andra ban-
det, 1867—1872, ss. 1—46). Helsingfors 1883—1884,
G. W. Edlund, à 2,15 per häfte.

Sveriges rikes lag. Med tillägg af de stadganden,
som utkommit till den 20 december 1884; jemte Bihang,
innehållande vidlyftigare författningar. Nionde upplagan,
utgifven af R. Skarin, revisionssekreterare. XXVIII
+ 1036 ss. Stockholm 1884. P. A. Norstedt & Söner.
Pr. 6 kr.

Hamilton, Hugo E. G., Patentförordningen och lag
om skydd för varumärken jemte dithörande författningar
med hänvisningar, ansökningsformulär och sakregister.
(Samling af K. förordningar, stadganden m. m., 20.) 64 ss.
Stockholm 1884. P. A. Norstedt & Söner. Pr. kart. 0,80.

Nationalekonomisk Tidsskrift, udg. af Will. Schar-
ling, Aleksis Petersen-Studnitz og Harald Westergaard.
N. R. 1884. 6. Levy, Svarer stigningen i Toldind-
tægterne til Landets ekonomiske Situation. — Revolu-
tions-Regeringens Program. Eft. Taine. — m. m.

Literatur- och Konsthistoria.

Nyblom, Carl Rupert, Estetiska studier. Ny
samling. IL 288 ss. Upsala. R. Almqvist & J.
Wiksell.

Såsom allmänt inledande omdöme må få gälla, hvad
anmälaren yttrat i ett föregående nummer; i sammanhang
hvarmed här följer blott ett kort omnämnande af hvarje
särskild uppsats.

Andra häftet af professor Nybloms nya samling este-
tiska studier upptager först ett utkast till periodindelning
af svenska literaturen, hvilande på grundsatsen: Tiden
är ej barn af sin store poet eller prosaist, utan det är
denne som är barn af sin tid. Utkastet är ytterligt kort
i förhållande till sitt myckna innehåll, ett slags historiskt
repetitorium, och väl äfven som sådant knapphändigt.

Nästa stycke kallas på innehållslistan genom tryck-
fel: Minne af Geijer. I texten heter det »minnen», väl
snarast liktydigt med: anekdoter om Geijer. Dess vär-
defullaste rader utgöras af en särdeles åskådlig teckning
i några få streck af Geijers yttre vid den sena tidpunk-
ten 1846, någon dag i början af maj månad, den enda
gång författaren (själf då en fjortonårig skolgosse) såg
den åldrade professorn, som gick grubblande genom Ödins-
lund med den till uppvaktning anmälda Värmlands nation
ett stycke efter sig (se slutet af s. 40).

Därnäst komma några blad om vår så rikt lyriskt
begåfvade improvisator Nybom. En hvar, som någon gång
rykts med af svallet i denna känsliga och häftiga ord-
musik, en hvar, som från yngre år känt den på en gång
morska och barnsligt veka människan, som så lätt stör-
tade ur sig slika klingande ord, bör tacksamt läsa an-
mälarens karaktäristiska och vänliga rader. De återfinnas,
förutom här, i senaste upplagan af Johan Nyboms sam-
lade dikter.

Fjärde och sista studien i afdelningen Literatur är
företalet till professor Nybloms öfversättning af Shak-
speares sonetter, en undersökning ur allmänt estetiska och
psykologiska synpunkter om dessa underbarns födelse.
Nyare, mer uteslutande kultur- och literaturhistoriska hjälp-
medel till en jämförande real-kritik (framdragande en mängd
af de fiktiva och psykologiskt orimliga kärleksförklarin-
gar på vers, som voro modesak på Shakspeares tid) fin-
nas nu; efter hvilkas anlitande kanske några af uttryc-
ken i detta företal ej skulle behöft qvarstå under form
af obesvarade frågor, i fall öfversättaren hade velat ut-
vidga första upplagans text med några få noter eller en
kort efterskrift.

Andra afdelningen, Konst, är häftets yppersta. För-
sta stycket där kallas: En blick på det antika Roma
hösten 1877 och rör senare års utgräfningar af gammal-
romerska byggnads- och skulpturverk. Författaren uttryc-
ker sig i sådana ämnen med en grafisk säkerhet, som
hjelper läsaren att ständigt vara med och ej förväxla nå-
gra af beskrifningens delar, hur invecklade än bestäm-
melserna af lägen, måttförhållanden, grundlinier samt form-
utvikningar för jämvikts och prydnads skull i detal-
jerna af hvarje konstföremål enligt sakens egen natur
måste vara (hälst jordfasta ting — ss. kvarstående brott-
stycken af byggnader, f. d. underlag till kolossalstoder m
235

NORDISK REVY 1884—1885.

236

m. — här beskrifvas nere i den urgröpta ollan mellan
höga jord- och murväggar eller just i samma omgifnin-
gar, där skildraren sett dem). När nu dessutom frisk-
heten och skönheten i intrycken täfla med tydligheten,
och talrika, till föremålens konsthistoria hörande anek-
doter från antika och moderna författare äro inflätade i
beskrifningarna, utan att någonstädes skymma eller tynga
dem, så lär nog denna uppsats komma att läsas med
beundran af alla och med förtjusning af de många, som
särskildt älska ämnet.

En omfångsrik redovisning för Upsala domkyrkas
byggnadsstilar och restaurationshistoria, hennes tvänne
märkliga grafvårdar, äfvensom det stora (millions)-försla-
get om att en gång gifva henne en stilren och vördnads-
bjudande skepnad, utgör nästa studie, som antagligen
skall noga genomgås både nu och framdeles, än af fack-
män, än af andra för det fosterländska och konstkritiskt
upplysande innehållet intresserade läsare. Samma åskåd-
lighet gör sig gällande i alla beskrifningarna här, som i
den från Rom. Två fina illustrationer, västra fasaden
och södra sidan af kyrkan enligt professor Zettervalls
faststälda ombyggnadsförslag, öka textens intresse.

Med atelier-etyden Frankrikes krigsmålare (företrä-
desvis några omtykta yngre mästare, särskildt Alphonse
de Neuville och Edouard Detaille) får afdelningen Konst
en verkligen modernt glänsande afslutning, såsom den i
början fick glans genom de sällspordt åskådliga beskrif-
ningarna af antika konstverk.

Häftet har ännu kvar en längre afhandling. Estetik:
Om innehåll och form i konsten. Efter ordalydelsen
skulle ju äfven denna kunna flyttas till midtelafdelningen
Konst. Men det är ej nog utan afsikt ordnadt så, som
det nu föreligger. Författaren menar påtagligen: att
konstens estetik innehåller det allmänt normerande äfven
för literaturens och all annan estetik, om han än icke
bestämdt utsäger det. Afhandlingen klassificeras som
»kritiskt historisk undersökning». Utbytet af sin under-
sökning har kritikern nedlagt i yttrandet, »att estetiken
är och med nödvändighet måste vara formvetenskap».

När man i denna redogörelse, såsom öfver hufvud i
krigsredogörelser ur filosoflens historia, följer de stora
ordgrälen mellan olika skolors män, finner man, att en
vidskeplig dyrkan af ord ännu är någonting otroligt
allmänt.

»Där», såsom Spencer säger, »endast ett ofullkomligt
isärhållande af orden, såsom symboler, från tingen, så-
som symboliserade, eger rum, där måste naturligtvis en
svårighet vara till finnandes att gifva abstrakta ord en
tillräckligt abstrakt betydelse». (The Data of Ethics § 13.)

Så länge t. o. m. i de spekulativa vetenskapernas
terminologi denna svårighet är så ofullständigt öfvervun-
nen, som ännu är fallet, torde den mest fruktbara este-
ticerande verksamhet vara den, hvilken professor Nyblom
med verklig förkärlek synes utöfva: att göra sina lärjun-
gar noga bekanta med konkreta skönhetsföremål, antingen
hvart för sig eller i smärre och större naturligt samman
hängande grupper.

Man kunde väl önskat, att bland dessa föremål för
estetiska studier oftare möta sådana ur literaturen, än
hittills skett, men skall antagligen komma att göra det
i senare häften, Robinson.

Söderhjelm, Werner, Om Johann Elias Schlegel, sär-
skildt som lustspeldiktare. V + 139 ss. Akademisk
afhandling. Helsingfors 1884.

Holm, Edvard, Holbergs betydning for aandsliv og
videnskab. Tale ved festen paa Kjebenhavns universitet
3 dec. 1884. 24 ss. Kjobenhavn 1884, G. E. C. Glad.

Vite, Johan, Kort Udsigt over Ludvig Holbergs
Liv og Virksomhed. 80 ss. Kristiania, 1884, Alb.
Cammermeyer. Pris 1 kr.

Hansen, P., Illustreret dansk litteraturhistorie. Tolvte
levering. Pr. 90 ore.

Historia.

Weisse, J. P., Populære forelæsninger over Ti-
berius og Nero. Kristiania. P. F. Steensballes för
lag. Tryckt hos C. C. Werner & Co. VIII + 375
sidor 8:o.

Vi beklaga, att flera omständigheter så länge hindrat
oss att anmäla detta arbete, som är väl förtjänt äfven af
den bildade svenska allmänhetens uppmärksamhet. För-
fattaren, professor i latinsk filologi vid universitetet i
Kristiania, har redan förut gjort sig fördelaktigt känd
genom sin kortfattade, om reda, klarhet och sakkänne-
dom vitnande lärobok i romersk fornkunskap. Det ar-
bete, vi nu gå att anmäla, utgöres, såsom titeln angifver,
af populära föreläsningar öfver de båda romerske kej-
sarne Tiberius och Nero och rättfärdigar denna titel ge-
nom det lediga och underhållande framställningssättet.
Men ehuru det till följd häraf icke är späckadt med noter,
innehållande täta hänvisningar till källorna, vitnar det
dock om förf:s förtroliga bekantskap med dessa och tillika
om en historisk kritik, i hvars resultat vi i de flesta fall
instämma. Om Tiberius skall redan Napoleon I hafva
yttrat, att han ej blifvit rättvist bedömd af historieskrif-
varne, och i våra dagar har den historiska kritiken bör-
jat gifva den franske kejsaren rätt härutinnan. Sålunda
har en berömd engelsk forskare Merivale i sitt utförliga
och grundliga arbete öfver det romerska kejsardömets hi-
storia t. o. m. M. Aurelius Antoninus (f 180) underkastat
Tacitus’ framställning af Tiberius en granskning, hvari
han med de af den store romerske historieskrifvaren själf
anförda fakta söker vederlägga de alt för stränga blott
| på lösa rykten och illvilliga insinuationer grundade om-
dömen, som han från sin senatoriska partiståndpunkt fäller
om en af de mest konstitutionelle regenter, som Roms
kejsarhistoria har att uppvisa. Weisse har härutinnan
trädt i Merivales fotspår, och detta länder honom onek-
ligen till förtjänst; men genom reaktionen mot den äldre,
ensidiga uppfattningen har Weisses, i likhet med Merivales,
framställning nog mycket fått prägeln af en apologi. Det
ofog, som under Tiberius’ regering i stor skala drefs med
angifvelser och därtill ofta falska angifvelser för maje-
stätsbrott och andra statsförbrytelser, torde väl svårligen
kunna ursäktas, om ock grunden därtill redan var lagd
under republiken genom den betydliga andel i de för dy-
lika brott dömdes indragna egendom, som genom lag blif-
237

NORDISK REVY 1884-1885.

238

mans

vit tillförsäkrad angifvaren; dock måste rättvisligen er-
kännas, att Tiberius ofta afböjde sådana anklagelser, i
synnerhet när de beträffade smädliga yttranden om honom
själf. I allmänhet är likväl förf:s försvar för Tiberius
lyckadt, och hans omdöme om denne kejsare i det hela
träffande. Träffande är äfven karaktärsteckningen af Se-
janus och skildringen af dennes, förräderi mot sin välgö-
rare, kejsaren, som skänkt honom sitt oinskränkta för-
troende och lagt regeringstömmarna i hans hand under
den tid, kejsaren själf dragit sig tillbaka till Capri. Att
upptäkten af detta förräderi, hvari en mängd ansedde
män voro eller anklagades för att vara delaktige, skulle
djupt gripa den svikne kejsaren, var naturligt; dock
kunna vi ej biträda förf:s åsikt, att den djupa sinnesrö-
relsen rubbat Tiberius’ förstånd, och att kejsaren följakt-
ligen icke var fullt tillräknelig för de skräckscener, som
nu följde. I ingen händelse bevisas detta, såsom förf, vill,
af Tiberius’ bekanta bref till senaten; det vitnar visser-
ligen om kejsarens i högsta grad upprörda sinnesstäm-
ning, men ingalunda om något utbrott af sinnesrubbning;
och att kejsaren nu lik ett uppretadt lejon började rasa
mot alla, som misstänktes för delaktighet i den trolöse
gunstlingens svarta förräderi, förklaras tillfyllest däraf,
att hans vrede och misstänksamhet en gång var väkt
och nu icke kände några gränser, sedan han sett sig så
grymt sviken af den man, som hade honom att tacka för
alt, och som han skänkt sitt oinskränkta förtroende.
Utan tvifvel har förf, dock rätt däri, att icke alla de,
som nu föllo offer för angifvelser för delaktighet i Sejanus'
förrädiska stämplingar, voro oskyldige, såsom Tacitus utan
anförande af några bevis låter påskina, och att Tiberius
själf äfven nu vid många tillfällen var den, som »höll
igen», om han också utan skonsamhet och hänsyn till
person lät straffet öfvergå dem, om hvilkas brottslighet
han var öfvertygad. Den fruktansvärda befallning, Tibe-
rius slutligen skall hafva gifvit, att alla, som ännu höllos
fängslade för delaktighet i Sejanus’ förräderi, skulle afrät-
tas i massa, anser förf, trogen sin nämda uppfattning,
Tiberius hafva gifvit i ett anfall af vansinne; men äfven
denna befallning torde väl snarare kunna härledas från
ett vredesutbrott af den förbittrade kejsaren, hälst vi icke
känna, hvilka skäl denne hade att misstänka deras brotts-
lighet, eller hvilka särskilda omständigheter, som föran-
ledde den summariska blodsdomen.

Kejsar Neros lefnads- och karaktärsteckning synes
oss särdeles lyckad. Förf, gör rättvisa åt hans många
goda naturanlag, men anmärker riktigt, att de aldrig ut-
vecklades till mognad, och att kejsaren därföre aldrig
i något hänseende höjde sig öfver medelmåttans nivå.
Såsom skald, vältalare, konstnär blef han aldrig annat
än en ästetisk dilettant; och lika liten verklig fram-
gång hade hans barnsliga äflan att skörda lagrar på
arenan och scenen, om ock det underdåniga fjäsket skyndade
att lagerkransa honom såsom segrare i dylika täflingar.
Äfven som regent var och förblef han enligt förf:s träf-
fande omdöme ett bortskämdt barn, som stannat i sin ut-

veckling och mera leddes af nycker och ögonblickets in-
gifvelser, än af den mognade mannens fasta grundsatser.
Däraf den brist på hållning och konsekvens, som utmärkte |
honom; och däri hafva vi väl ock till en del att söka för-
klaringsgrunden till de grymheter, hvilka han med det

bortskämda, vanartiga barnets hänsynslösa lättsinne be-
gick. Detta alt har förf, väl framstält, med källornas
ledning följande den kejserlige qvasi-ästetikerns lefnads-
lopp från vaggan till grafven.

Vi äro öfvertygade, att detta arbete både på grund
af det tilltalande framställningssättet, det sakrika inne-
hållet och de träffande omdömen, förf, vanligtvis fäller,
skall med nöje läsas af en hvar, som intresserar sig för
det gamla Romas och i synnerhet för det romerska kej-
sardömets historia.

S. F. H.

Nielsen, 0., Kjobenhavn paa Holbergs tid. Kultur-
historiske billeder fra begyndelsen af det 18. aarhundrede.
Med mange afbildninger. IV + 400 ss., 1 karta. Kjo-
benhavn 1884. Forlagsbureauet.

Berg, Wilhelm, Samlingar till Göteborgs historia.
Kulturhistoriska skildringar. 410 — 147 — 8 opag. ss.
Stockholm, F. & S. Beijer, 1882-1884. Pr. 11,50.

Baltzar, L., Hällristningar från Bohuslän, tecknade
och utgifna med förord af Viktor Rydberg. H. III—VII.
Göteborg 1883—1884.

Libri memoriales capituli lundensis. Lunds domka-
pitels gaveboger og nekrologium paa ny udgivne ved C.
Weeke af selskabet for udgivelse af kilder til dansk hi-
storie. På Carlsbergfondets bekostning. Forste hefte; 160 ss.
Kjobenhavn, Rudolph Klein i kommission. 1884 (kom-
plett i 2 häften).

Historisk tidskrift, utg. af Svenska historiska före-
ningen. IV. 4. O. Alin, Om beräkningen af riksstån-
dens röster enligt 1786 års riksdagsbeslut. H. Hilde-
brand, Olaus Magni och hans historia. — Strödda Med-
delanden och Aktstycken. — Öfversigter och Gransk-
ningar. — Tidskriftsöfversigt.

Aarb0ger for nordisk Oldkyndighed og Historie, udg-
af det kongel. nordiske Oldskrift-Selskab. 1884. 3. So-
phus Müller, Mindre bidrag til den forhistoriske Ar-
chæologis Methode. II. P. Hauberg, Danmarks Mynt-
væsen og Mynter i Tidsrummet 1241—1377 (fortsættes).

Månadsblad 1884. Nr 145—150.

Germanska språk.

Jonsson, Finnur, Kritiske Studier over en del
af de ældste Norske og Islandske Skjaldekvad. (Dok-
tors-dissertation). Kobenhavn 1884.189 ss. 8:o. Pr. 2
kr. 50 öre.

De namngifne fornskaldernes kväden hafva i vida
mindre grad än den äldre folkliga dikten, sådan hon blif-
vit bevarad i Sämundseddan, Hervararsagan och andra

fornskrifter, varit föremål för språkforskarens och litera-
turvännens uppmärksamhet. Detta är ock ganska förklar-
ligt; för eftervärlden måste de sånger, som bevarat de
239

NORDISK REVY 1884—1885.

240

älsta minnena från våra hedna förfäders guda- och hjälte-
saga, ega ett ännu större intresse än de konstmässigt
bygda dråpor, som hirdskalder kvådo i kämpahallen för
att hugfästa konungars eller höfdingars bragder och gif-
mildhet. Ämnet i dessa senare dikter var tämligen ena-
handa, och man nästan tvangs att öfverskyla denna in-
nehållets enformighet genom de mångskiftande omskrif-
ningarnas rika växling. Så utbildades med alt flere egen-
domligheter, hvilka ytterligare framkallades af den fasta
rytmen, ett särskildt poetiskt språk, vida skildt från
det i prosan använda och för oss vida mer svårfattligt.
Denna omständighet har i hög grad bidragit till ett miss-
kännande af hela skaldeliteraturen: man tinner ock iden
ena literaturhistoriska skriften efter den andra det på-
ståendet upprepadt, att dessa kväden, i motsats till den
prisade folkdikten, hufvudsakligen äro alster af en för-
konstling, som genom det af de invecklade omskrifnin-
garna fördunklade uttryckets tyngd omöjliggjort all högre
poetisk lyftning. Intet kan likväl vara mer oriktigt än
en dylik uppfattning. Klyftan mellan eddadiktene och
skaldedikten är för öfrigt icke så stor, som man i all-
mänhet antager; de öfvergå genom mellanlänkar omärk-
ligt i hvarandra, och äfven den senare erbjuder för en
läsare, som känner skaldernes språkbruk, månget kväde
af fullgod halt, värdigt att ställas vid sidan af det bä-
sta, som andra folks diktkonst har att uppvisa.

Det måste dock medgifvas, att man bör vara någor-
lunda bevandrad i den fornnordiska poetiken, såvida icke
de skaldiska beteckningarnas omklädnad skall för ett
ovandt öga skymma bort uttryckets verkliga mening eller
dess poetiska skönhet. Denna skaldedikternas beskaffen-
het har helt naturligt haft till följd, att de mer än an-
dra gamla literaturalster varit blottstälda för okunnige
afskrifvares mer eller mindre uppsåtliga vanställande.
Kommer så därtill, att skaldekvädena för det mesta fin-
nas endast i fragmentariskt skick (högst få dråpor äro
i sin helhet bevarade), så finner man lätt, att den kriti-
ska exegesen i denna literaturgren har ett vidsträkt
fält för sin verksamhet. Samtidigt med det i Skandina-
vien väkta intresset för den fornnordiska literaturen i
allmänhet, fästes naturligen äfven uppmärksamheten på
den gamla skaldskapen, men de äldre uttolkarnes förkla-
ringar äro, som man kan vänta, i allmänhet endast fam-
lande försök, utan vetenskaplig metod och kritik, utan
tillräcklig kännedom af det gamla språkets och poetikens
fordringar. Dessa försök ega dock förtjänsten att hafva
banat väg för ett mera vetenskapligt förfaringssätt. Fö-
reträdesvis hafva infödde Isländingar riktat sina studier
åt skaldepoesien. Den första egentligen vetenskapliga
behandling af detta område är förenad med Sveinbjörn
Egilssons namn och med hans för sin tid utmärkta Lexi-
con Poëticum. En ännu strängare metod och mera om-
siktsfull kritik har professor Gislason i Köpenhamn visat
i sin kommentar till Njålas visor och många andra skrif-
ter om skaldeliteraturen. Äfven rektor Thorkelsson i
Reykjavik har lemnat flere värdefulla bidrag till belys-
ning af dessa gamla kväden, och af icke-Isländare har
i synnerhet prof. Theod. Möbius i Kiel gagnat vetenska-
pen med sina förtjänstfulla skrifter på detta område.

Den författare, hvars nyligen utgifna skrift vi med
dessa rader velat anmäla, är en landsman och lärjunge

till prof. Gislason. Att döma af detta förstlingsarbete
lofvar han att blifva en förtjänstfull medarbetare på det
fält, som flere af det sagorika landets söner med så stor
framgång odlat. Förf, visar sig vara i besittning af en
ingalunda vanlig insikt i skaldespråkets uttryckssätt och
har ett mycket fint öra för hvad som lämpar eller icke
lämpar sig efter skaldekonstens lagar. Oriktigt bildade
ordformer eller omskrifningar, metriska fel, konstlade och
följaktligen oriktiga förklaringar har han sålunda spårat
på mångfaldiga ställen, som förut lyckats att tämligen
oantastade genomgå den kritiska skärselden. I många
eller till och med de flesta fall, som blifvit upptagna till
granskning, har han onekligen lyckats att gifva den rätta
lösningen eller åtminstone en bättre förklaring än sine
föregångare; i några undantagsfall har han måst nöja sig-
med att uppvisa det ohållbara i alla gifna förklaringar
och själf stanna vid ett »non liquet», men äfven detta
negativa resultat är bättre än att öka förslagsmeningar-
nas antal med en ny halfsanning. Att förf, i öfrigt med
varsamhet beträdt konjekturalkritikens slippriga bana,
bör ock erkännas.

Såsom bokens titel angifver, sysselsätter förf, sig-
med några af de älsta skaldekvädena. Så har han kom-
menterat ‘lausavisur’ af Odun Illskelda, Alve Nufva, Hild
Rolfsdotter, Torf-Enar jarl och Vemund Rolfsson. Bland
större diktfragment har han behandlat Brages Ragnars-
dråpa, till hvilken förf, hänfört åtskilliga strofer, som
enligt anmälarens mening snarare tillhöra en Thorsdråpa;
vidare Thjudulf den Hvinverskes Höstlång, Thorbjörn
Hornklofves Glymdråpa och Guthorm Sindres Håkans
dråpa. Nästan halfva bokens innehåll egnas åt en ut-
förlig granskning af Egilssagans visor; af Egils större
dikter har endast Arenbjörnskvädet (som fått behålla det
oriktiga namnet Arinbjarnardrépa) blifvit föremål för exe-
getisk analys. Med afseende på ‘Hofuolausn’ meddelar
dock förf, ett nytt och intressant uppslag till en rikti-
gare uppfattning af detta berömda kvädes tonart och
verkliga syfte. Vanligen har denna sång blifvit af lite-
räre granskare prisad i panegyriska ordalag både för sin
fulländade form och för det ståtliga beröm, som här slö-
sas på Egils fiende Erik Blodyx. Detta beröm var, me-
nar man, framtvingadt af Egils nödstälda läge, då det
gälde för honom att med sångens pris köpa sitt lif, och
därmed har man velat förklara, att en man med Egils
sinne kunnat förmå sig att på detta sätt sjunga sin fien-
des lof. Äfven förf, instämmer visserligen i omdömet om
sångarens tekniska mästerskap, men visar med afseende
på innehållet, att Egil äfven i denna vanskliga belägen-
het blifvit sin natur trogen, att en ironisk grundton ge-
nomgår hela dikten, och att under de präktiga rytmer-
nas ordståt i själfva verket det minsta möjliga erkännande
blifvit egnadt konung Erik. — Arbetet afslutas med en
lärorik undersökning om äktheten af Eiglas strövisor,
hvilka till sist jemte ’Hqfuölausn’ och ‘Sonatorrek' medde-
las i normaliserad text.

Att i sådana frågor, som förf, upptagit till behand-
ling, mera än i de flesta andra fall olika åsikter kunna
göra sig gällande, är helt naturligt. En utförligare och
i enskildheter gående granskning skulle också kräfva ett
större utrymme, än här kan medgifvas, och vi hafva så-
ledes hufvudsakligen måst inskränka oss att genom detta
241

NORDISK REVY 1884—1885.

242

omnämnande fästa uppmärksamheten på det förtjänstfulla
arbetet. Vi meddela därför här endast några få af de
anmärkningar, som framstält sig vid bokens läsning: Sid.
11 vill förf, uti Ragnarsdråpan 42 onödigtvis ändra d golfi
till t gölfi. Att blodet flöt å golfi of set (på golfvet om-
kring sofplatserna), låter dock väl säga sig. •—• Sid. 13
vill förf., i motsats till föregående exegeter, uti en enda
sats sammanföra orden Ræs gafumk reidar mana Ragnarr
ok fjqld sagna. Som skäl anföres, att ett stef alltid be-
står af en eller två eller fyra hela verslinier, och så är
ju ock här förhållandet, men däraf följer väl icke ovil-
korligen, att hvarje ord i ett stef skall i grammatiskt
afseende tillhöra en och samma sats. Ett sådant zeugma
som gefa einhverjum Rces reiar måna ok fjqld sagna
(’give nogen et skjold og mange — derpå afbildede —
fortællinger med’) måste anses betänkligt; och ‘fjold sagna’
betyder dock troligen här icke heller ’mange fortællinger’
eller ‘multæ res memorabiles', såsom Egilsson tolkar, utan
snarare ’en mängd människoskaror’, som voro afbildade
på skölden. — Sid. 14 menar förf, att i Ragnarsdr. 101
præsensformen lætrat vore omöjlig på grund af de öfver-
alt eljes begagnade præteritiformerna; en sådan tempus-
växling är dock ej ovanlig, och i själfva Ragnarsdr. 5"1
hafva vi ju ett præs. standa, omgifvet af præterita. —
Samma sång, str. 118, är det enklare att läsa rdådlfs
än radardlfs med upplösning såsom förf. sid. 18 vill göra;
r/ö, f., , kan vara växelform till reid, f., navis, likasom
Oläfr: Oleifr; tdkn: teikn; år-(hjdlmr): eir : o. s. v.—
Sid. 46, vid behandlingen af Höstlång 73, har förf, ge-
nom Egilssons och Vigfussons oriktiga tolkning låtit för-
leda sig att förkasta skrifsättet ægja, i stället för hand-
skrifternas eygja, conspicere, hvilket senare på detta ställe
ger en skäligen fadd mening och för öfrigt ej lär före-
komma i poetiska literaturen (eygja är ock säkerligen en-
dast ett annat skrifsätt för œgja). Att däremot Loke
säges vara den, som alla gudarne hota eller skrämma,
låter väl försvara sig. — Sid. 56 förkastar förf, uttryc-
ket ttör fjqrlama (avidus cædis) i Höstlång 178 på den
grund, att ’et sådant subst. (som lami) ellers ikke ken-
des, hverken sammensat eller usammensat'. Uti forn-
svenskan finnas dock fullt analoga bildningar, såsom
pingslami, lepungslami. ■— Sid. 75 vill förf, förunderligt
nog i Glymdråpa 45 utbyta orônœfrir mot allsnœfrir,
oaktadt hela pointen i uttrycket just ligger i motsatsen
mellan orônœfrir och de följande orden ordalaust kvgddusk.
—■ Till Egils ‘Hofuolausn' meddelas sid. 174 en enda rät-
telse, i det förf, uti str. 18 ändrar det traditionella minnis-
knarrar, som af metriska skäl är omöjligt, till munknarrar;
det är dock snarare troligt, att rimbokstafven här är h,
och att man således häldre bör läsa t. ex. hugknarrar. För
öfrigt har förf, med vaket sinne gjort sig till godo prof.
Sievers’ berömda upp- takter i skaldemetriken, hvilka Jons-
son med alt skäl anser lemna det bästa rättesnöre för dessa
gamla kvädens kritiska behandling. Af särskildt intresse
äro de statistiska uppgifter, som meddelas sidd. 35 och
59 angående assonanserna i Höstlång, hvaraf förf, vill draga
den slutsatsen, att Thjudulf icke bildar en led uti den drott-
kvädna poesiens formella utveckling, utan redan befinner
sig på dess slutstadium. Då emellertid det till texten
sannolikt riktiga stef, som förekommer i nämda sång, just
företer ett exempel på hättlausa, torde det vara försik-

tigare att tillsvidare instämma i Gislasons mening, att
några, men icke alla, fall af hdttlausa i dessa diktfrag-
ment härröra af textens vanställning.

Arbetets typografiska utstyrsel är elegant. Föga
tilltalande för ögat är likväl den nya typen för i-omlju-
det af o, hvilken också, förf, själf anser vara mindre
lyckad.

Lund, 10 jan. 1885. Theodor Wisén.

Stephens, George, The old-northern runic monuments
of Scandinavia and England. Part III. VIII + 500 ss.,
stor fol. Kjobenhavn, 1884. Pr. 50 shillings.

Kock, Axel, Språkhistoriska undersökningar om svensk
aksent. Andra delen, ss. 1—328. Lund, C. W. K. Glee-
rup. Pr. 4,75.

Magnusson, Eirikr, On Håvamål verses 2 and 3
(Bugge’s edition). 11 ss. Cambridge 1885. (Reprinted
from the proceedings of the Cambridge Philological So-
ciety. October Term, 1884. N:o IX.)

Matematik.

Waierstrass, K., Zur Theorie der elliptischen
Functionen. Autogr. tryck af A. W. Pistor, Göttin-
gen. 10 sidor stor qvart.

På grund af det stora inflytande, som förf:s teori
för de elliptiska funktionerna redan hos oss utöfvat på
uppfattningen och behandlingen af elliptiska integraler
och funktioner, är det oss särdeles angenämt att kunna
fästa vederbörandes uppmärksamhet på detta lilla men
innehållsrika arbete. Det sönderfaller i två hufvudafdel-
ningar, hvaraf I innehåller »Härledning af de relationer,
som ega rum mellan functionerna o (u | 00, o/), Gt (u| (o,
o'), 6, (u | co, (‘), G3 (u | co, co') och deras partiella
derivator med afseende på u, co och o'. II innehåller
»Tillämpning af i I härledda differentialekvationer för ut-
veckling af funktionerna o, 01, 02 och 03-

Härtill kommer slutligen en anmärkning af Prof. H.
A. Schwarz rörande oberoende framställning af de i II
använda med bm,n och Cm,n betecknade hela talen.

Af detta korta anförande kan den för frågan intres-
serade läsaren göra sig ett begrepp om innehållets om-
fång. Att här lemna ens en antydan om ämnets behand-
ling vore nästan omöjligt, emedan ojämförligt största delen
af hvarje sida upptages af ekvationer, för hvilkas citerande
äfven typografiska svårigheter af allvarsamt slag skulle
möta. — I inledningen hänvisar förf, till den af oss förlidet
år i denna tidskrift anmälda »Formeln und Lehrsätze zum
Gebrauche der elliptischen Functionen, nach Vorlesungen
und Aufzeichnungen des Herrn K. Weierstrass bearbeitet
und herausgegeben von A. A. Schwarz».

Icke blott för dem, som på föreläsningar haft till-
fälle att få de många och värdefulla formler deducerade,
som förekomma i de första paragrapherna af detta sistnämnda
arbete, utan i ännu högre grad för alla dem, hvilkas theo-
retiska kännedom om förf:s sköna och för praktiskt bruk
så ovanligt bekväma teori inskränker sig till de i Schwarz’s
243

NORDISK REVY 1884—1885.

244

»Formeln» anförda formler ocli satser äro de i nu an-
mälda uppsats gifna deduktioner af största gagn och
nytta. Att texten är trykt med tysk stil kan måhända
för en och annan vara en förargelse, men å ena sidan
intager texten en så ringa del af hela omfånget (alla
öfverskrifter äro dessutom med latinsk stil); å andra sidan
äro orden så formskönt och tydligt utarbetade, att ej ens
nybörjaren torde känna sig förlägen. För öfrigt hänvisa
vi till Sitzungsberichte för Berlinerakademiens sammanträde
den 27 april 1882, i sammanhang hvarmed det anmälda
arbetet fördelaktigast studeras. Det kan då tjäna såsom
synnerligen värdefulla anteckningar vid sådant studium.
Lätt torde man ock då utan vidare påpekning observera
de inadvertenser, hvarifrån arbetet ej är fritt, men hvarpå
här ej vore rätta platsen att ingå. Sådant arbetet är,
torde det vara synnerligen kärkommet för alla, som fattat
intresse för förf:s teori för de elliptiska funktionerna.

Axel Söderblom.

Sohlberg, K. H., Praktisk lärokurs i planimetri och
stereometri för de allmänna läroverkens nedre klasser samt
folkskolor. 48 ss. Stockholm 1884. P. A. Norstedt &
Söner. Pr. kart. 0,75.

Tidsskrift for Physik og Chemi, udg. af August Thom-
sen. 2 R. V. 12. Odin T. Christensen, Om Frem-
stillingen af de med det rode og det gule Blodludsalt
analoge Chrom- og Manganforbindelser. — m. m.

Blandade ämnen.

En amerikansk-skandinavisk tidskrift.

Det är helt naturligt, att de skandinaviska emi-
granterna i Amerika lika litet böra fortfara att i sitt inre
vara skandinaver, som de i det yttre kunna vara det.
Det är ej blott klokt af dem, utan äfven en skyldighet
för dem mot deras nya hemland, att på allvar söka
»amerikanisera» sig. Lika litet, som vi svenskar skulle
i vårt land vara nöjda med t. ex. tyska invandrare,
hvilka bibehölle sitt tyska språk, sina tyska vanor och
åskådningssätt; lika litet bör man fordra af Amerika,
att det skall i sina stater lemna plats för en skandina-
visk inflyttning, hvars resultat vore en samling ameri-
kanska medborgare utan amerikansk bildning och ameri-
kansk fosterlandskärlek. Nej, må de skandinaviska emi-
granterna, när de valt sina hem i den nya världen, äfven
lägga bort sitt nordiska språk och söka blifva sanna
amerikaner. Själfva skola de väl aldrig fullt blifva det;
engelskan kan ju ej blifva deras modersmål, Amerika
aldrig deras fädernesland i egentlig bemärkelse. Men
deras barn skola vara infödda amerikaner med ameri-
kanskt modersmål. Att söka förhindra detta, vore ett
svek mot det nya hemlandet.

Men skall då det andliga bandet därmed vara helt
och hållet afskuret mellan dem och det gamla hem-
landet?

Det är den frågan, som framför alt skänker raison
d’etre åt den Chicago-tidskrift, å hvilken vi härmed vilja

| fästa uppmärksamheten, — en tidskrift med uppgift att
på engelskt språk sprida bekantskap med den skandina-
viska kulturen.

»Scandinavia» — så är dess namn — är en må-
nadsskrift och har nu öfver ett års i hög grad förtjänst-
| full verksamhet bakom sig. Den innehåller uppsatser om
de politiska förhållandena i Sverge, Norge och Dan-
mark, om skandinavisk literatur och om de skandinavi-
ska kolonierna i Amerika; meddelar såsom följetong öf-
versättningar af framstående nordiska diktverk (hittills
t. ex. Holger Drachmanns »Poul og Virginie», Oehlen-
| schlägers »Rolf Krake» och »Hamlet», Björnsons »Maria
| Stuart» m. fl. samt smärre dikter af prins Gustaf, konung
i Oscar, Ibsen, Winther, Wecksell m. fl.) samt följer där-
jämte i kortfattade notiser de senaste händelserna inom
den skandinaviska norden. Bland dess fasta medarbe-
tare märkas såsom redan förut bekanta i Skandinavien
f. d. norske »målsträfvaren» Kristofer Janson, hvilken
såsom bekant nu är unitarisk prest i Amerika, och som
bl. a. lemnat tidskriften en synnerligen upplysande arti-
kel om »Grundtvig och folkhögskolan»; vidare de från
Danmarks politiska lif kända namnen Louis Pio och
professor N. C. Frederiksen. Af särskildt intresse är
den sistnämdes polemik med Björnson uti tidskriftens
juninummer, hvarest han, stödjande sig på amerikansk
erfarenhet, opponerar mot den norske skalden-politikerns
i tilltro till demokratien.

Utrymmet nekar oss att utförligare redogöra för
| årgångens rika och omväxlande innehåll. Vårt totalom-
döme om den är emellertid, att den synes förfoga öfver
goda författarekrafter, och att den väl fyller sin uppgift,
. som ej är blott förmedlingen af de amerikaniserade skan-
dinavernas samband med norden, utan äfven att utom
denna krets på ett världsspråk sprida bekantskapen med
våra små nordiska land och våra kultursträfvanden. Och
i detta sistnämda ligger för oss hufvudintresset vid »Scan-
dinavia». Hvarje bidrag till de stora ländernas känne-
dom om norden är för oss småfolk af den största bety-
delse. Och för den tack, vi i det hänseendet äro tid-
skriften »Scandinavia» skyldiga, ha vi härmed velat gifva
ett offentligt uttryck — uppmanande våra läsare att
fästa engelsk-läsande utländingars uppmärksamhet på
denna tidskrift.	S—e.

Nordisk tidskrift, utg. af Letterstedtska föreningen.
1884. 8 X., Nytt försök till förbättring af arbetsklassens
vilkor. 3 (Slut.). Edvard Holm, Nogle sider af Hol-
bergs forfattervirksomhed. F. J. Meier, Kristiansborg.
Esaias Tegnér, Ytterligare om de nordiska ortnam-
nen i Normandie. — Literaturöfversigt. — Nyutkomna
böcker.

Ny svensk tidskrift, utg. af Reinhold Geijer. 1885,
Jan. Harald Molander, Fyra kapitel ur Idealism.
En outgifven novell. Frithiof Holmgren, Till Carl
Snoilsky. Hjalmar Edgren, Om Amerikas fornminnen.
Reinhold Geijer, Om Bjornstjerne Björnsons nyaste bok.
Helena Nyblom, Tre moderna författare. Edvard
Lidforss, Svensk novellistik I.

Finsk tidskrift, utg. af C. G. Estlander, Willi. Bo-
lin och Fredr. Elfving. XVII, 6. M. G. Schybergson,
245

NORDISK REVY 1884—1885.

246

Reala riktningar i den gamla skolan. —e—e—e—, Två
dikter. I. Ahrenberg, Brokiga bilder från Östra Fin-
land. V A. Edelfelt, Modernt engelskt måleri. E. S.,
Norskt sällskapslif under sjuttonhundratalet. — I bok-
handeln. — Öfversigt.

Nyt tidskrift, III, 8: Am. Kerfstedt, En folkefest;
En ligtale; F. Bajer, Vælgernes retfærdigste repræsen-
tation; Chr. Skredsvig, To atelierhistorier; F. Peter-
sen, Til fr. Gina Krog; Anmeldelser.

Tilskueren, Dec. 1884: K. Gjellerup, Vintergæk;
Den 8 nov. 1877; G. af Geijerstam, Folkelivssilhuet;
H. Jensen, Militarisme og försvar; Am. Skram, Con-
stance Ring; Kr. Erslev, Machiavelli; K. Madsen,
Van der Meer van Delft; Anmeldelser.

Pedagogisk tidskrift, utg. af H. F. Hult. XX. 12.
N. L., Ett och annat om flyttningar och tentamina vid
de allm. läroverken. S. L., I. Aars og N. Groterud:
Oversigt over den græske moduslære. R. Thd, Berät-
telse om statens elementarläroverk för gossar läsåret
1876—77. Th. Mazer, Vid sidan af saken. S. Boije
af Gennäs, Meddelande från sv. läraresällskapets sty-
relse. — m. ra.

XXI. 1. R., Läroverkskomiténs betänkande. Chr.
Cavallin, Några statistiska anteckningar om artikelns
bruk hos Homerus. H., Halmstads lärareförening. A.
Hallström, Några ord till svar på hr Drakes »Gen-
mäle». — ra. m.

Verdandi. Tidskrift för ungdomens målsmän och
vänner i hem och skola, utg. af »Uffe» (Anna Sand-
ström) och Lars Hökerberg. Andra årgången, 1884.
IV + 288 ss. Stockholm, Lars Hökerbergs förlag.
Pr. 3 kr. 75 öre.

Läsning för folket. Ny följd. 16:de bandet, 4:de
häftet. Innehåll: Det första nordiska folkhögskolemötet i
Danmark 1883 af T. Holmberg; Några snyltgäster på
våra födoämnen af C. F. ; Om jordbäfningar af A. Blom-
berg; Sömnen (öfvers.).

Norsk Bogfortegnelse for 1883. Udgiven af Univer-
sitets -Bibliotheket. Med et systematisk Register. 90 ss.
Christiania 1884. Alb. Cammermeyer. Pr. 1,50.

Cleve, Z. J., Grunddrag till skolpedagogik. 595 ss-
Helsingfors 1884. G. W. Edlund. Pr. 7,50.

Norges statskalender for aaret 1885. Efter offentlig
foranstaltning redigeret afN. R. Bull. Anhang: Uddrag
af Sveriges statskalender. 390 - XXIV ss. Kristiania
1884. Alb. Cammermeyer. Pr. kart. 5 kr.

Redogörelse for kongl. universitetet i Upsala under
läsåret 1883—1884. 66 ss. Upsala 1884.

Thordén, K. M., Universitetet i Edinburg. IV + 142
ss. Upsala 1884. Universalbibliotekets förlagsexpedi-
tion. Pr. 2 kr.

7 aar paa Java og Sumatra. Efter dagbogsopteg-
nelser af en svensk frivillig, underofficer i den holländske
kolonialhær. 70 ss. Christiania. Alb. Cammermeyer, 1884.
Pr. 0,75,

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Större Konsistoriet.

Den 26 nov. Inspektor för Alreikska stipendierna, prof. Cor-
nelius, anmälde, att stud, af Östgöta nation A. W. Falk, som inne-
hade ett Alreiks stipendium, sedan terminens början och intill den
3 i denna månad, då han infann sig vid universitetet, varit vika-
rierande lärare i Vadstena, men vid de under tiden infällande första
och andra stipendiatuppropen hitrest och närvarit vid uppropen,
och hemstälde prof. Cornelius, huruvida stud. Falk kunde få be-
hålla stipendiet. Vid de upplysta förhållandena fann kons, skäligt
fråndöma stud. Falk det Alreikska stipendiet.

Kons, uppdrog åt prof. Cleve att vara prefekt för de minera-
logiska och geologiska samlingarna till dess professuren i mine-
ralogi och geologi hunnit tillsättas.

Den 2 dec. Kons, beslöt hos kanslern tillstyrka, att docenten
K. M. Thordén måtte berättigas att under ytterligare 3 år inne-
hafva ett rörligt docentstipendium.

Rektor anmälde, att docenten N. F. Nilén blifvit af nations-
seniorerna vald till innehafvare af det Wallmarkska stipendiet.

På förslag af rektor beslöt kons., att universitetet skall, om
möjligt under senare hälften af nästkommande februari, fira en
minnes- och tacksamhetsfest efter universitetets aflidne välgörare,
med. d:r A. F. Regnell. Till talare utsågs prof. Clason, hvarjämte
prof. Holmgren erhöll uppdrag att författa versar och direktor
Hedenblad att arrangera musik till festen.

Den 6 dec. I afseende på användandet af det för anordnan-
de af undervisningen i slaviska språk beviljade årliga statsanslaget
af 2,500 kr. hade filosofiska fakultetens humanistiska sektion be-
slutat föreslå följande:

l:o) att till lärare i slaviska språk med rättighet att uppbära
faststäldt arvode föreslås af humanistiska sektionen och förordnas
af kanslern, efter det att större kons, yttrat sig, någon af universi-
tetets lärare, som pröfvas äga därtill erforderlig skicklighet:

2:o) att förordnandet må kunna, på sektionens och större
konsistoriets framställning, af kanslern återkallas, då giltiga skäl
därtill förekomma:

3:o) att åtnjutandet af detta arvode icke må utgöra hinder föl-
läraren i slaviska språk att erhålla eller innehafva docentstipen-
dium eller annat akademiskt stipendium, men att däremot det-
samma icke må förenas med innehafvande af ordinarie eller e. o.
professorsämbete, och med uppbärande af annan lön eller arvode
endast i det fall, att sådant af kanslern pröfvas kunna ske utan
men för undervisningen i de slaviska språken:

4:o) att läraren i slaviska språk må vara skyldig att 3 timmar
i veckan under läsetermin meddela offentlig undervisning, afhvil-
ken tid någon del må användas till muntliga eller skriftliga språk-
öfningar, efter de bestämmelser, som på lärarens förslag efter sek-
tionens yttrande af kanslern fästställes, hvarjämte han bör äga
samma förpliktelse som universitetets öfrige lärare att lämna en
fskild undervisning i sitt ämne.

Kons, beslöt att förorda momenten 1, 2 och 4 af sektionens
ö rslag, liksom kons, beträffande 3:e mom. lika med sektionen an-
såg, att åtnjutandet af ifrågavarande arvode icke må utgöra hin-
der för läraren i slaviska språk att erhålla eller innehafva docent-
stipendium, men att däremot detsamma icke må förenas med inne-
hafvande af ord. eller e. o. professur, hvaremot hvad angående
sektionens förslag, att arvodet må kunna förenas med uppbärande
af annan lön eller arvode endast i det fall, att sådant af kanslern
pröfvas kunna ske utan men för undervisningen i de slaviska språ-
ken, det syntes kons, som vore något stadgande i berörda afseende
icke behöfligt, däremot reservation likväl anmäldes af prof. Alin.

Prof. Clason afsade sig på anförda skäl uppdraget att vara
talare vid minnesfesten efter d:r Regnell, hvarför kons, beslöt att
vid nästa sammanträde utse annan talare

Den 13 dec. Vid upprättande af förslag till e. o. professuren
i historia erhöllo docenterna H. Hjärne och S. J. Boethius alla af-
gifna (19) röster, den förre till första och den senare till andra
förslagsrummet. Till tredje förslagsrummet erhöll docenten P. E,
Fahlbeck 17 och lektorn H. R. T, E. Hildebrand 2 röster,
247

NORDISK REVY 1884-1885.

248

Prof. Hedenius utsågs till talare vid minnesfesten efter d:r
Regnell.

Den 29 dec. Enligt ankomna skrifvelser hade kanslern berät-
tigat universitetet att mottaga till förvaltning 10,000 kr., som af
d:r A. F. Regnell i lifstiden blifvit donerade till underhåll af en
frisäng å akad. sjukhuset; 0,000 kr., som af numera aflidna fröken
Fredrika Bottiger skänkts för inrättande och underhåll af en fri-
säng å samma sjukhus; aliidne gårdsägaren J. Bjurzons donationer
af dels 9,000 kr., att användas såsom understödsfond för lärda
verks utgifvande, dels 8,000 kr. för befrämjande af sjukvård och
dels 1,000 kr. till naturvetenskapliga studentsällskapet.

Till amanuens vid de farmakologiska samlingarna utnämdes
fil. kand. C. Hedbom.

Befälhafvaren för generalstaben frih. A. Rappe hade hos kan-
slern gjort framställning, att nedan nämda, i universitetets biblio-
tek befintliga handlingar måtte från biblioteket till krigsarkivet
öfverlämnas för att med detta arkivs samlingar förvaras, näml.
dels Lifdrabantcorpsens rullor och förslag, dels Correspondence-
bref och orderbok vid generallöjtnanten grefve A. L. Lewenhaupts
fältkansli år 1705 och dels Bref till fältmarskalken M. Stenbock
och hans fältkommissariat 1710—1712. Kons, beslöt med 12 röster
mot 8 att afstyrka bifall till frih. Rappes framställning, som dock
blifvit af bibliotekarien Annerstedt tillstyrkt på den grund att
ifrågavarande handskrifter tydligen från början tillhört statens
arkiv, från hvilka de på okändt sätt blifvit afsöndrade, och att
handskrifterna äro af den natur, att de borde i krigsarkivet förvaras.

Juridiska Fakulteten.

1884 den 15 december. Aflades juris utriusque kandidat-
examen af G. Allm, V.-D., J. O. C. Wallin, Göteb. och L. Th.
Jacobson, Norrl.

Föreslogs docenten A. Blomberg att upprätthålla professor
Rydins föreläsningsskyldighet under instundande riksdag (kansl.
förordnande den 10 jan. 1885).

Anordnades föreläsningar och öfningar under nästkommande
termin.

Beslöts, att fakultetens lärare skulle till professor emeritus d:r
C. J. Schlyter afsända en lyckönskningsskrifvelse till den 29 in-
stundande januari, då d:r Schlyter fyller 90 år.

1885 den 7 januari. Beslöts att föreslå docenten E. Trygger
att upprätthålla professor Afzelius’ föreläsningsskyldighet under
den del ai vårterminen, hvarunder prof. Afzelius kunde behöfva
ledighet lör sina arbeten för den skandinaviska sjölagskomitén.

Stockholm.

Föreläsningar och öfningar vårterminen 1885.

Prof. V. Rydberg föreläser: Romerska kulturen under de två
törsta århundradena efter Kristus (fortsättning) och
Forngermanisk kulturhistoria (fortsättning).

„ G. Mittag-Leffler föreläser: Teorien för de Poincaré‘ska
funktionerna. — Förestår jämte proff. Kowalevski
och Holmgren det matematiska seminariet.

» Sophie Kowalevski föreläser: Högre Algebra samt Elemen-
ten af Algebra. — Förestår jämte proff. Mittag-
Leffler och Holmgren det matematiska seminariet.

F. kand. I. Bendixson meddelar förberedande undervisning i ma-
tematik.

Prof. Hj. Holmgren föreläser: Analytisk mekanik: dynamik (fort-
sättning). — Förestår jämte proff. Mittag-Leffler och
Kowalevski det matematiska seminariet.

„	R. Rubenson föreläser öfver: Den optiska dubbelbrytningen
och därmed sammanhängande interferensfenomen
(fortsättning). — Förestår jämte prof. Pettersson det
fysisk-kemiska seminariet. För de lärjungar, som så-
dant önska, meddelas förberedande undervisning i
fysik.

„	Otto Pettersson föreläser under de första veckorna af ter-
minen den påbörjade föreläsningskursen: Iakttagelser
rörande hafvets fysik och kemi. Därefter föreläses
en kurs i organisk kemi. — Leder de praktiska öf-
ningarna på högskolans kemiska laboratorium och
förestår jämte prof. Rubenson det fysisk-kemiska se-
minariet.

Amanuens G. E. Forsberg biträder vid de praktiska öfningarna i
kemi.

Prof. W. C. Brögger föreläser: Inledning till petrografien (fort-
sättning) samt leder, efter aftal med de studerande,
öfningarna i bruket af de kristallografiska instru-
menten samt i kristallografi, mineralogi och petro-
grafi.

„	Eug. Warming genomgår i det botaniska institutet den
systematiska och • morfologiska preparatsamlingen
och lämnar samtidigt en öfversikt öfver Faneroga-
mernas naturliga system; föreläser: Fysiologisk växt-
anatomi (fortsättning) samt leder hvarje helgfri för-
middag vetenskapliga arbeten i högskolans botaniska
institut. —- Förestår det botaniska seminariet.

Amanuens N. Wille biträder vid den förberedande undervisningen
i botanik och vid de praktiska växtanatomiska öf-
ningarna för nybörjare.

Prof. W. Leche föreläser: Embryologi (II. Nervsystemets, sinnes-
organernas och skelettets utveckling); leder de veten-
skapliga arbetena å högskolans zootomiska institut
samt de zootomiska öfningarna för nybörjare.

F. kand. G. Adlerz biträder vid de praktiska öfningarna å hög-
skolans zootomiska institut.

Lund.

Aflagda examina under december månad.

Medicinsk licentiatexamen af med. kandd. Oscar Österman,
ög., och Fredrik Bouth, sk.

Medicinsk kandidatexamen af Gustaf Ekstéen, sk.

Filosofisk licentiatexamen inför humanistiska sektionen (äm-
nen: historia, statskunskap och estetik) af S. A. Brandel, bl.

Filosofisk kandidatexamen af A. Stille, H. Nilsson, H. Tedin,
sk., samt J. A. Engblom, gb.

Kansliexamen af C. L. Tenow, verml.

Hofrättsexamen af A. Bökelundh, N. E. Hj. Stråhle och G.
A. Wetterling, ög., G. A. Ahlstrand, C. Andersson, J. L. Hofman-
Bang, J. G. C. Mozart, E. Rosengren, sm., G. Falkenberg, B. A.
Ljungberg och A. Rydholm, skån., samt fil. kand. H. W.
Hult, gb.

Fakulteternas årspremier hafva sålunda fördelats:

teologiska fakultetens: l:o) C. J. E. Hellberg, sm., 2:0) A. Lau-
rén, gb., 3:o) e. o. bibl. aman. II. E. Hallberg, sk.;

juridiska fakultetens : l:o) jur. kand. G. Broomé, sk., 2:o) jur.
kand. A. Åkerman, sk., 3:o) J. F. Stenström, bl.;

medicinska fakultetens: l:o) kand. S. A. Pfannenstiel, gb., 2:0)
lic. C. Sörensson, sk., 3:o) lic. H. Flygare, sk.;

filosofiska fakultetens: l:o) lic. N. Olséni, sk., 2:o) lic. I. Lind-
vall, 3:o) kand. S. Murbck:, sk.;

Akademistatens premium tilldelades jur. kand. Assar Åker-
man, sk,

Vid fördelningen af anslaget 1,000 kr. till understöd och upp-
muntran åt vikarierande yngre lärare har kanslern, med bifall till
hvad konsistoriet föreslagit, funnit godt tilldela:

doc. O. Ahnfelt 250 kr., S. Söderberg 250 kr., C. af Petersens
250 kr., S. J. Cavallin 100 kr., F. A. Wulff 100 kr. och J. Möller
50 kr.

Riksstatens resestipendier hafva af k. m:t tilldelats doc. Julius
Möller (det större) och D. Bergendal (det mindre).

Till e. o. amanuens vid histologiska institutionen har förord-
nats med. stud. C. A. Lindman, sk.

Filologiska- sällskapet hade den 6 december sitt sista sam-
manträde under året.

Doc. A. Kock höll ett föredrag: “Språkhistoriska anmärknin-
gar om kompositas akcentuering i svenskan“.

Prof. Wisén lemnade ett referat af Finnur Jönssons “Kritiske
Studier over norske og isländske Skjaldekvad" (Kjobenhavn 1884).

Vid fysiografiska sällskapets sammanträde den 10 dec. före-
kommo följande föredrag:
249

NORDISK REVY 1884—1885.

250

af adj. Dunér, som redogjorde för sina undersökningar öfver
periodens längd hos de föränderliga stjärnorna V. Coronæ och V.
Bootis ;

af doc. Claësson, som meddelade redogörelse för koloxysulfi-
dens och Thiokarbonylkloridens framställningar och egenskaper;

af lektor Törnqvist, som lemnade ett referat af sitt arbete:
“Undersökningar öfver Siljans-traktens Trilobitfauna".

Till ledamöter af sällskapet valdes: professorn i prakt, medi-
cin vid universitetet i Bonn d:r Heinrich Rühle, regementsläka-
ren vid skånska dragonregementet G. F. Möller, kyrkoherden i
Farhult H. D. I. Wallengren samt docenten i astronomi vid Lunds
universitet d:r F. Engström.

Akad. afhandling. Fil. d:r Ingvar Olsson, sk., ventilerade den
17 jan. en af honom utgifven afhandling: “De locis tertii Horati
carminum libri, qui interpolati esse feruntur, annotationes criticæ“.
78 sid. 8:0.

Medicinsk kandidatexamen är under januari månad aflagd af
Anders Lindau, sk.

Under prof. Trägårdhs sjukdom förestås professionen iprak-
tisk medicin af e. o. prof. Ribbing, och är amanuensen C. H
Hildebrand förordnad att under nämda tid upprätthålla den pedi-
atriska polikliniken härstädes.

Till hedersledamot af Göteborgs kgl. vetenskaps- och vitterhets-
samhälle är kallad prof. G. Ljunggren.

Vid fördelningen af anslaget till understöd för företagande af
resor i vetenskapliga ändamål äfvensom till utgifvandet af läro-
böcker och lärda verk har kongl. m:jt anvisat:

åt det mindre konsistoriet 1,500 kr. för utgifvandet af uni-
versitetets årsskrift;

åt fil. d:r J. Ch. Moberg 1,000 kr. till företagandet af en
utländsk resa i geologiskt ändamål;

åt prof. Th. Wisén 1,000 kr. för utgifvandet af en hand-
bok i den fornnordiska skaldelitteraturen ;

åt amanuensen O. Nordstedt 1,000 kr. till företagandet af
en resa till England och Skotland för algologiska studier;
åt adjunkten K. F. Södervall 2,000 kr. för utgifvandet afen
ordbok öfver svenska medeltidsspråket. Magnus Billing.

Kristiania.

2	okt. Uddeler det akademiske Kollegium Renterne af 25-
Aars Studenternes Legat for et Aar til 5 Studerende.

11	okt. Indstiller Kollegiet Docent C. P. Wikner til Professor
Filosofi.

-	Uddeler det theologiske Fakultet Renterne af det Wesselske
Legat for Semestret til 5 theologiske Studerende.

20	okt. Besluter Kollegiet at lade sig repræsentere i Besty-
reisen for Studenternes Selvhjælpsforening ved Prof. D:r B.
Getz.	.

25	okt. Uddeler Kollegiet Renterne af det Henrichsenske
Legat for 1 Aar til 4 Studerende.

Tildeler Kollegiet Gand. jur. Hans Holmboe Vogt Kr. 1,600
af det Henrichsenske Reisestipendium for under et Aars Ophold i
Udlandet at fortsætte sina juridiske Studier.

1	nov. Uddeler Kollegiet Universitetets saakalde “almindelige
Stipendier“ med et Belob af ca. kr. 8,500.

Tildeles Prof. Dr. I. Heiberg den Voss’ske Prisbelönning for hans
Aars 1883 udgivne anatomiske Arbeider: "Ueber die Drehung des
Vorderarms“ og "Zur Geschichte der Lehre von der Drehung der
Hand“.

1	5 nov. Immatrikuleres Student fra Helsingfors Universitef
E. L. Hedman som akademisk Borger.

2	2 nov, Udnævnes Docent Wikner til Professor i Filosofi.

3	der. Afholder Universitetet en Holberg-Fest: Festtale af
Professor i Historie E. Sars; Kantate, forfattet af Prof, L. Die-
trichsson og sat i musik af Ole Olsen; Festskrift af Professor L.
Daae.

1	0 dec. Afgiver Kollegiet til Kirkedepartementet Aarsberetnin8
for Budgetaaret 1 Juli 1883—30 Juni 1884,

Embedsexamina absolveredes i Budgetaaret af 98 Studerende»
nemlig 22 Theologer, 51 Jurister, 16 Medicinere, 8 Filologer, 1
Realstuderende og 1 Mineralog.

Det hele Antal af Studerende i 2det Semester 1884 er 1,236,
nemlig 150 Theologer, 240 Jurister, 237 Medicinere, 104 Filologer,
30 Realstuderende, 4 Bergstuderende, 471 Studerende til Examen
philosophicum.

I 2det Semester 1884 er der indskrevet 300 nye Stude-
rende.

Ved Lov af 20 Juni 1882 blev det paalagt Bogtrykkerier in-
den Udgangen af hvart Aars Januar Maaned at indsende et Expl,
af ethvert i det foregaaende Aar trykt Skrift til Universitets-Bi-
bliotheket, hvorimod dette til Gjengjæld blev paalagt at udgive en
aarlig Fortegnelse over de saaledes indsendte Skrifter. Loven
traadte i Kraft fra 1 Jan. 1883, og i disse Dage er der udkommet:
“Norsk Bogfortegnelse for 1883. Udgiven af Universitets-Biblio-
theket i Henhold til Lov af 20 Juni 1882. Med et systematisk
Register. Christiania, Alb. Cammermeyer. 1884“. 8:o, 3 Bl. + 88 S.

A. C. Drolsum.

Kobenhavn.

Forelæsninger og Ovelser (1 Febr.—9 Juni).

Det theologiske Fakultet.

Prof. H. Scharling, 1) Examinatorium over den kristelige Sam-
fundsethik; 2) Religionsfilosofiske Problemer.

„	P. Madsen, 1) fortolker Efeserbrevet ; 2). holder kursoriske
Examinatorier over de katholske Breve; 3) holder
skriftlige theologiske Ovelser.

„	Sthyr, tilendebringer sin Fortolkning af Matthæi Evan-
gelium.

„	Fr. Nielsen, 1) Fortsættelse af Kirkens Historie fra den
kalvinske Reformation indtil 1740; 2) Fortsættelse af
Fortolkningen af Apostlenes Gjerninger; 3) Gjennem-
gang af Anselms: Cur Deus homo.

„	Frants Buhl, 1) fuldender Forelæsning over Israels Historie;
2) fortolker Psalmerne fra Ps. 90; 3) fortolker Præ-
dikerens Bog.

Privatdocenter.

Lic. Schat Petersen holder Examinatorier over de 8 ferste Ka-
pitler af Pauli Brev til Romerne.

Pastoralseminariet.

Stiftsprovst Rothe, leder de kateketiske Ovelser og holder Fore-
drag over Kateketik.

Prof. Sthyr, 1) leder homiletiske Ovelser; 2) holder Foredrag over
den praktiske Theologi.

V	. Sanne, Lærer i Messesang, giver Undervisning i Messesang.

Det rets- og statsvidenskabelige Fakultet.

Prof. Goos, 1) slutter sin Forelæsning over den danske Straffe-
process; 2) slutter Examinatoriet over den alminde-
lige Retslæres l:ste Halvdel; 3) fortsætter Forelæs-
ningen over den almindelige Retslæres 2:den Halvdel.

„ Will. Scharling, gjennemgaar examinatorisk Hovedpunkterne
af de ferste Afsnit af 0konomiens Theori (Produk-
tion Og Omsætning).

„	Matzen, 1) föredrager den danske Retshistorie; 2) gjennem-
gaar kursorisk den danske Tingsret.

„	Deuntzer, 1) gjennemgaar examinatorisk Privatrettens al-
mindelige Del; 2) holder skriftlige Ovelser.

„	Evaldsen, gjennemgaar i Foredrag og Examinatorier den
danske Obligationsrets almindelige Del.

„	Falbe Hansen, 1) gjennemgaar examinatorisk hele Finants-
videnskaben og slutter sine Forelæsninger over Fi-
nantsvidenskab (Statskrediten); 2) holder skriftlige
Ovelser.

„	Jul. Lassen, 1) fortsætter Gjennemgangen af den danske
Obligationsret med Begyndere og yngre studerende;
2)	skriftlige 0velser.
251

NORDISK REVY 1884—885.

252

midl. Doc. Westergaard, 1) Examinatorier og Ovelser i Statisti-
kens Theori; 2) gjennemgaar nogle Afsnit af den
sammenlignende Statistik: 3) Examinatorier over
Danmarks Statistik.

Det lægevidenskabelige Fakultet.

Prof. Saxtorp, 1) leder den kirurgiske Klinik paa Frederiks Ho-
spital: 2) kliniske Forelæsninger; 3) Praktikant-
Ovelser.

„ Panum, 1) under Henvisning til det i sin Haandbog givne
Grundlag: a. Forelæsninger over Nervefysiologien;
b. Forelæsninger over Forplantelse. og Udvikling; c.
examinatoriske Kollokvier over de Afsnit, som ere
gjennemgaaede i Forelæsningerne; 2) Repetitions
Examinatorier over udvalgte Æmner af hele Fysio-
logiens Omraade; 3) i Forening med Assistenten, et
praktisk Kursus over de for Medicinerne vigtigste
Stoffers Kemi.

„ With, 1) medicinsk Klinik; 2) medicinsk Praktikant-Klinik,
fra den 15:de Februar til den 15:de Mai; 3) Demon-
strationer over indvortes Sygdomme. .

„ Reisz, 1) Nervesystemets specielie Pathologi II ; 2) Dige-
stionsorganernes specielle Pathologi II; 3) Praktikant-
Klinik paa Frederiks Hospital i 3 Maaneder fra liste
Februar.

,, Stadfeldt, 1) kliniske 0velser og Foredrag i Fodselsstiftel-
sen; 2) tilendebringer sine Forelæsninger over Gynæ-
kologien (Blodninger og Sygdomme i appendices); 3)
leder Explorationsovelser paa svangre.

„ Warncke, a. for medicinske studerende: 1) Forelæsninger
over den specielle Farmakologi; 2) Ovelser i Recept-

... skrivning; b. for farmacevtiske studerende: 3) Exa-
minatorier over Farmakognosi; 4) Vejledning i Bru-
gen af Mikroskopet.

„ Gœdeken, 1) Forelæsning over Retslægevidenskab; 2) skrift-
lige og examinatoriske 0velser; 3) klinisk Forelæs-
ning over Sindssygdom.

„ Plum, 1) Praktikant-Klinik paa Frederiks Hospital i 3 Maa-
neder; 2) kirurgiske Operationsovelser og i Mangel
af Materiale Forelæsninger over Operativ-Kirurgi;
3)	gjennemgaar examinatorisk den almindelige Ki-
rurgi.

Lektor Lange, 1) Forelæsninger over pathologisk Anatomi; 2) pa-
thologisk-anatomiske Demonstrationer; og i Förbin-
delse med hr Prosektor Dahl 3) pathologisk-histiolo-
giske 0velser.

„	Chievitz, 1) Forelæsning over Fordojelses- og Aandedræts-
redskaberne; 2) Forelæsning over Sanseredskaberne;
3 Examinatorium over topografisk Anatomi; 4) leder
praktisk Kursus i udvalgte Organers mikroskopiske
Anatomi; 5) leder i Forening med hr Prosektor Ravn
Dissektionsovelserne indtil Udgangen af Marts.

midl. Doc. Hansen Grut, holder kliniske Forelæsninger og Ovelser
over 0jensygdommes Diagnostik og Behandling.

Overlæge Haslund, 1) kliniske Ovelser over Hudens Sygdomme og
veneriske Sygdomme, paa Kommunehospitalet; 2)
Demonstrationer af Patienter med Hudsygdomme,
sammesteds.

midl. Doc. Salomonsen, leder et experimental-pathologisk Kursus
i Studiet af Infektionssygdommene.

Prof. Brünniche, i Marts og April Praktikant-Klinik.

„	F. Trier, vejleder i 3 Maaneder de studerende i at kende
og behandle indvortes Sygdomme.

„	Studsgaard, holder ikke Forelæsninger eller Ovelser i dette
Halv a ar.

Overkirurg A. Iversen, holder kirurgisk Praktikant-Klinik.

Prof. L. I. Brandes, holder kliniske Ovelser over indvortes Syg-
domme.

„	Hirschsprung, holder kliniske 0velser og Foredrag over
Sygdomme hos Born.

Privatdocenter.

Dr Storch, 1) Brystorganernes Underggelse; 2) Urinundersagelser.

,	Christensen, praktisk Vejledning i 0jensygdommenes Diagno-
stik og Behandling.

„	Stage, led r Bornehospitalets Poliklinik i Dr. Tværgade.

„	Wanscher, Forelæsninger over almindelig Kirurgi (Karsyste-
mets og Nervesystemets kir. Sygdomme).

„	Bloch, Examinatorier over kirurgiske Sygdommes Diagnose og
Behandling.

„	Levy, Forelæsninger over de obstetriske Operationer med
særligt Hensyn til de nyere Modifikationer, samt De-
monstration af Instrumenter og Fantomevelser.

„	Ingerslev, gjennemgaar examinatorisk de obstetriske Opera-
tioner.

„	Mygge, 1) vejleder studerende i Diagnose og Behandling af
medicinske Sygdomme; 2) praktiske Ovelser i Uro-
skopi.

„	Meyer, gjennemgaar ved Examinatorier og Kollokvier det
normale Svangerskab, Fusel og Barselseng.

„	Bremer, kliniske Ovelser og Forelæsninger over Orets og
Svælgets Sygdomme.

„	Schmiegelow, kliniske Demonstrationer af Ore-, Næse- og
Strubesygdomme i Förbindelse med Forelæsning over
Orets Sygdomme.

„	Israel, giver Vejledning i Diagnose og Behandling af Syg-
domme hos Born.

„	Pontoppidan, demonstrerer Patienter med Sygdomme i Cen-
tralnervesystemet, for Kandidater og ældre studerende.

„	Schon, Forelæsninger over udvalgte Afsnit af den topografiske
Anatomi.

Det filosofiske Fakultet.

Prof. Ussing, 1) Forelæsninger og Ovelser over Ciceros Skrifter
de republica og de legibus; 2) Forelæsninger over
Oldtidens Kunsthistorie.

„	Mehren, 1) Fortolkning af Genesis fra Cap. VI. for de
studerende, der forberede sig til den særskilte Prove
i Hebraisk; 2) Fortolkning af Profeterne Habakuk,
Zefaniah og Haggaj; 3) Ovelser i arabisk Haand-
skriftlæsning; 4) Kursus for Begyndere og videre
komne i Arabisk.

„	Gislason, er af Ministeriet fritaget for at holde Forelæsnin-
ger og Ovelser i dette Halvaar.

„	Holm, 1) Examinatorier over Grækenlands Historie i Old-
tiden; 2) Forelæsning over Romerrigets Kampe imod
ydre Fjender paa den store Folkevandrings Tid; 3)
Forelæsninger over de politiske og sociale Ideers Ud-
vikling i den dansk-norske Stat i Slutningen af at-
tende Aarhundrede efter 1770.

„	FausMl, 1) læser over det lyriske Kunstdigt Ghatakarpara
med tilh’rende Kommentar; 2) Fortolkning af Dham-
mapada.

„	Gertz, 1) Examinatorier over Thukydides; 2) gjennemgaar
Lukianos’s Skrift “Om den rette Maade at skrive
Historie paa“ og muligtvis andet af samme For-
fatter; 3) skriftlige Ovelser for studiosi magisterii
med Græsk eller Latin til Hovedfag.

„	Steenstrup, 1) Skildring af det normanniske Hertugdammes
betydning for Frankrigs og Englands Historie samt
af Hertug Vilhelms Erobring af England; 2) Fore-
læsninger over Grundtrækkene af den almindelige
Statsrets Udvikling.

„	Erslev, 1) Examinatorier og Forelæsninger over Romernes
historie i Oldtiden; 2) mundtlige og skriftlige Ovel-
ser over romersk Historie.

„	Holding, 1) filosofisk Propædevtik; 2) Problemet om Tro
og Viden med særligt Hensyn til dets Betydning for
Ethiken; 3) gjennemgaar]) Kant’s Prolegomena; 4)
skriftlige Ovelser over filosofiske Æmner.

„	Kroman, Forelæsninger og Examinatorier over filosofisk
Propædevtik.

„	George Stephens, 1) William Shakespear’s Macbeth; 2) The
Gospel of Saint Matthew i Old-Engelsk; 3) tilbyder
Lejlighed til engelsk Samtale i sin Bolig.

Doc. Thor Sundby, 1) gjennemgaar og forklarer udvalgte Stykker
af Bartsch’s Chrestomathie de l’ancien français; 2)
franske Skriveovelser ; 3) franske Talewvelser.

„ Moller, 1) Forelæsning over sammenlignende nyhojtysk Gram-
matik som Indledning til de germanske Sprogs Stu-
dium; 2) oldhejtyske Ovelser.
253

NORDISK RËVY 1885—1886.

254

extr. Doc. Lange, Forelæsninger over Fremstillingen af den men-
neskelige Skikkelse i Oldtidens Kunst.

„ V. Thomsen, giver en Fremstilling af det græske Sprogs
Dialekter og Historie.

„Wimmer, 1) det svenske Sprogs Historie med særligt
Hensyn til dem, der forberede sig til Skoleembeds-
examen; 2) Forelæsninger over dansk Sprog og Li-
teratur i det 14:de og 15:de Aarhundrede.

„ Verner, 1) Kursus i Polsk for videre komne med Læs-
ning af Mickiewicz’ Pan Tadeusz; 2) Kursus i
Russisk.	•

Doc. Brynjulfson, Forelæsninger over Eddadigtenes Heltinder:
Svafa, Sigrun, Brynhild, Oddrun og Gudrun Gjukes
Datter.

midl. Doc. Sicsbye, 1) gjennemgaar Demosthenes’s Statstaler; 2)
latinske Stilovelser med yngre studerende.

„ Prof. Vald. Schmidt, 1) Fortolkning af hieratiske Papyrus-
indskrifter; 2) Fortolkning af den bilingue Indskrift
fra Tanis og Gjennemgang af andre hieroglyfiske
Texter; 3) Fortolkning af assyriske Indskrifter; 4)
læser over Vest-Aramaisk; 5) gjennemgaar examina-
torisk Genesis og de forste Psalmer.

„ Wilkens, 1) Samfundsokonomiens forste Del; 2) Fore-
læsninger over æsthetiske Grundbegreber.

„ V. Saaby, gjennemgaar nogle danske Sprogprover fra
14:de og 15:de Aarhundrede.

„ Rosenberg, 1) Forelæsninger over den oldnordiske og
middelalderlige Digtnings-Reflex i den nyere nordiske
Digtning; 2) Forelæsninger over svensk Literatur-
historie; 3) meddeler Vejledning i Svensk.

„ Paludan, 1) Examinatorium over dansk Literaturhisto-
rie (fra Reformationstiden) ; 2) belyser ved Gjennem-
gang af Digterværker fra vort Aarhundredes Begyn-
delse Forholdet mellem den romantiske Bevægelse i
Danmark og i Udlandet.

Privatdocenter.

Dr. Gigas, kommenterer Cervantes’ “Don Quijote“ paa Grundlag
af de nyere Textbehandlinger og Fortolkninger.

„ Hansen, fortsætter sine engelske Skriveovelser for yngre stu-
derende.

„ Jönsson gjennemgaar examinatorisk Njalssaga.

Det mathematisk-naturvidenskabelige Fakultet.

Prof. Japetus Steenstrup, vil, indtil han den 1 April fratræder sin
Professorpost: 1) i Föredrag eller Kollokvier gjen-
nemgaa visse Partier af de lavere Dyrs Forplantning ;
2) yde videre komne, som paa de dertil fastsatte Ti-
der ved Hjælp af Studiesamlingen ville forberede de-
res Studier i Zoologi og Palæontologi, sin Bistand
ved Afbenyttelsen af Samlingens Bestanddele og af
den zoologiske Literatur.

„ Holten, 1) den kemiske Fysik; 2) Examinatorier over for-
skjellige Dele af Fysiken.

„ Steen, 1) gjennemgaar Hovedsætninger af den projektive
Geometri 2 Timer ugentlig; 2) 0velser i analytisk
Geometri.

„ Johnstrup, 1) föredrager Jordbundslære; 2) föredrager Dan-
marks geognostiske Forhold; 3) Ovelser i det mine-
ralogiske Museum.

„ Thomsen, 1) de organiske Stoffers Kemi; 2) 0velser i Uni-
versitetets kemiske Laboratorium.

„ Didrichsen, 1) Forelæsninger over almindelig Botanik; 2)
læser over de naturlige Familier, nærmest med Hen-
syn til officinelle Planter; 3) praktiske Ovelser; 4) |
leder botaniske Exkursioner; 5) holder for videre I
komne systematiske Ovelssr.

„	Thiele, 1) sfærisk Astronomi; 2) Ovelser i numerisk Regning.

„	Zeuthen, opholder sig med Ministeriets Tilladelse i Ud-
landet i dette Halvaar.

Lektor Jörgensen, leder Ovelserne i den polytekniske Læreanstalts
kemiske Laboratorium.

extr. Doc. Loffler, meddeler de studerende, som forberede sig til
den nye Skoleembedsexamen i Naturhistorie og Geo-
grafi, en Indledning til det geografiske Studium.

„ Pedersen, Forelæsning over Planternes Næringsstoffer.

Dr. Lilthen, l:ste Inspektor ved Universitetets zoologiske Museum,
vil, med Ministeriets forventede Tilladelse, ikke holde
Forelæsninger i dette Halvaar.

midl. Doc. Samsee Lund, 1) almindelig Botanik; 2) Plantesyste-
mets l:ste Halvdel, 3) mikroskopiske Ovelser, alene
for farmacevtiske studerende; 4) botaniske Exkur-
sioner.

„ Dr. O. G. Petersen, 1) Kursus i Planteanatomi for Be-
gyndefe; 2) giver Vejledning ved Behandlingen af
specielle Opgaver. ,

Adjunkt Jungersen, hvem det midlertidig er overdraget at vejlede
de medicinske studerende i Zoologi, 1) gjennemgaar
Dyrerigets Hovedformer; 2) vejleder de studerende
under deres Benyttelse af Studiesalens Samlinger.

Privatdocent.

Dr. Hansen, 1) læser over Krebsdyrenes, særlig Malakostraker-
nes, Bygning og Systematik, med særligt Hensyn til
den nordiske Fauna; 2) yder Vejledning i zoologisk
Tégning.

Priskonkurrenser.

For 1884—85 ere folgende prisopgaver fastsatte:

Theologi: Der onskes en fremstilling af det nye testamentes
lære om Kristi forsoning.

Lovkyndighed: Der onskes en fremstilling af læren om mini-
steransvarligheden i de forfatninger, hvor der bestaar en folkere-
præsentation ved siden af kongemagten, under særligt hensyn til
den danske grundlov.

Statsvidenskab: Hvilken indflydelse har Nordamerikas indfer-
sel og udfersel i de sidste 15 aar udövet paa produktions- og af-
sætningsforholdene i Evropa og navnlig i Danmark?

Lægevidenskab: Der anskes en unders0gelse af de metasta-
tiske karcinomers finere bygning, særlig med hensyn til deres
histologiske lighed med eller forskjellighed fra de paagjældende
primære svulster.

Filosofi: Fremstilling og vurdering af utilitarianismen (nytte-
moralen).

Historie: En karakteristik af Metternich som statsmand, med
særligt hensyn til hans virksomhed i tiden fra 1815 til 1830.

Klassisk filologi: Efter græske forfattere og indskrifter frem-
stilles, hvorledes frigifvelse af slaver foregik hos Grækerne, og
hvilke de frigivnes kaar og almindelige sysler vare.

Adhibitis et scriptorum et inscriptionum testimoniis ex-
ponatur de manumissione servorum et de libertinorum condicione
apud græcos.

Hsterlandsk filologi: At bestemme Sufismens almindelige
grundlag, som dette fremtræder hos de beromteste persiske dig-
tere indtil Djâmi.

Nordisk filologi: Hvorvidt er det berettiget at anse digtene i
den saakaldte Sæmundar-Edda for ældre end alt, hvad der ellers
haves af oldnordisk skjaldskab?

Engelsk filologi: Der onskes en filologisk behandling af det
særegne skandinaviske element i “The poetical works of Gavin
Douglas, bishop of Dunkeld. Ed. by John Small“. 4 vols. 8vo,
Edinburgh 1874.

Mathematik: Hvad forstaar man ved de væsentlige særegne
punkter, som here til en entydig analytisk funktion med en varia-
bel, og hvorledes varierer funktionen i et saadant punkts om-
givelse? Til den almindelige besvarelse heraf onskes fejet en
række gjennemförte exempler. Den flade, som til ordinater har
funktionsværdiernes moduler, anvendes til delvis fremstilling af
den omspurgte variation.

Fysik: Der fordres en sammenstilling af de vigtigste under-
sogelser, som have været anstillede for at komme til kundskab
om loven for en naturvirksomheds omdannelse till en anden.

Naturhistorie: Der onskes en monografisk sammenlignende
beskrivelse af vore indenlandske arter af firben og staalorme-
slægterne (lacerta, angvis) ikke alene med hensyn til disse arters •
ydre bygning, afændringer, levevis og udvikling (efter at have for-
ladt ægget), men ogsaa med hensyn til deres benbygning, fordo-
jelses- og forplantningssystem.

Anmærkn. Besvarelserne af opgaven i den klassiske filologi
skulle affattes paa latin; til alle de ivrige benyttes enten det dan-
ske eller det latinske sprog, efter forfatterens frie valg. Afhand-
lingerne maa indsendes til universitetets rektor inden den 1ste
255

NORDISK REVY 1884—1885.

256

december 1885 med undtagelse af besvarelserne af den naturhi-
storiske opgave, til hvis indlevering tiden staar aaben indtil Iste
december 1886. Adgangen til at vinde prismedaillen er ikke ind-
skrænket til akademiske borgere og ubefordrede kandidater, som
ikke staa i noget offentligt eller andet embede, men staar aaben
for enhver, som uden at have opnaat fast kongelig ansættelse paa
den tid prisopgaven besvares, maatte file sig opfordret til at del-
tage i konkurrencen.

De indleverede exemplarer af besvarelser, hvilke der tilkjen-
des universitetets guldmedaille eller akcessit, indlemmes i univer-
sitetets arkiv.

Helsingfors.

Senaste höst voro vid universitetet inskrifna 1,594 studerande
af hvilka dock endast 849 anmälde sig såsom närvarande under
terminen. Af dessa tillhörde:

123 den teologiska fakulteten

210 „ juridiska „

81 „ medicinska „

221 „ hist, filolog, sektionen

214 „ fysisk-mat. „

På afdelningarna (nationerna) fördela sig de under terminen
närvarande studerande på följande sätt:

Nyländska	afdelningen 250

Savolaks-Karelska	„	129

Tavastländska	„	105

Vestfinska	„	148

Wiborgska	„	46

Österbottniska	„	170
Kvinlig studerande	1

Akademiskt tryck.

Heikel, I. A., De participiorum apud Herodotum usu. 144
ss. Utg. för lic. grad.

Sjöblom, E., Studier inom teorien för de lineera homogena
differentialeqvationer, hvilkas koefficienter äro dubbel-periodiska
funktioner. 43 ss. 4:o. Utg. för d:o.

Från trycket har vidare utkommit:

Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, utgifna af |
finska vetenskapssocieteten. Trettiondenionde, häftet. Innehåll: .
Finlands rost- och brandsvampar, i korthet beskrifna af P. A.
Karsten. Om algvegetationen i Finlands sydvestra skärgård af
H. F. G. Strömfelt.

Öfversigt af finska vetenskapssocietetens förhandlingar. XXVI.

1883— 1884. Häftet innehåller följande vetenskapliga meddelanden:

Monomorium Pharaonis Linné, en ny fiende till vår husro, af
O. M. Reuter.

Sibiriska hemiptera, antecknade af 0. M. Reuter.

Plan för undersökning af polarljuset af S. Lemström.

Om syntetisk pimelinsyra af E. Hjelt.

Om några regelbundenheter i förhållandet mellan smältpunkt
och inre sammansättning hos organiska föreningar af E. Hjelt.

Anmärkningar rörande teorin för pensionskassor af L. Lin-
delöf.

S. Maria dell’ Ammiraglio i Palermo af C. G. Estlander.

Om finska polarexpeditionens arbeten 1883—84 af S. Lem-
ström.

Über das Verhalten der Grasknoten am Klinostal von F.
Elfving.

Mineralogiska och petrografiska meddelanden. IX, af F. J.
Wiik.

Om ett slag af oändliga produkter, hvilka kunna bestämmas
genom gamma-funktionen af Hj. Mellin.

Anmärkningar rörande särskilda orters astronomiska läge af
JG E. F. Ignatius.

Berättelse öfver finska vet. soc. meteorologiska centralanstalts
verksamhet under år 1883, af N. K. Nordenskjöld.

Sammandrag af de klimatologiska anteckningarna i Finland år
1883 af A. Moberg.

På R. Almqvist & J. Wiksell’s förlag:

NY SVENSK TIDSKRIFT

för kultur- och samhällsfrågor, populär vetenskap, kritik
och skönliteratur, utgifven af Reinhold Geijer, utkom-
mer under år 1885 enligt samma plan som under näst
föregående år, i tio häften — ett i hvar månad med
uppehåll under högsommaren — med tillsammans minst 40
tryckark eller 640 sidor.

Penumeration mottages i alla Skandinaviens bok-
lådor och postkontor.

Priset blir fortfarande 10 kr. för helt år.

Red. skall göra sitt bästa för att kunna bjuda på ett på
samma gång gediget, lättläst och omvexlande innehåll.

. Red, har tillförsäkrat sig rika belletristiska bidrag, i bun-
den och obunden form, af bl. a. II. Molander, A. Ch. Edgren,
Helena. Nyblom och Alfh. Agrell.

Åt företeelser inom konstens värld och särskildt åt sven-
ska teaterförhållanden kommer att egnas tillbörlig uppmärk-
samhet. Dessa områden representeras af G. Upmark, G. Göthe.
0. Granberg, G. Nordensvan, H. Molander m. fl.

Det berättigade krafvet på talrika bokanmälningar skall
man söka att tillgodose, så vidt ske kan, genom sammanhängande
öfversigter, bl. a. genom literaturbref från Norge, Dan-
mark och Finland, af K. Randers, H. Vodskov och A. Hultin.

Den “socialå“ frågan skall behandlas ur olika synpunk-
ter af D. Davidson och P. Fahlbeck; skolfrågan likaså af E. E.
Gustrin m. fl.

Det nyligen utkomna Januari häftet innehåller:

Fyra kapitel ur Idealism. En outgifven novell af Harald Molander.

Till Carl Snoilsky. af Frithiof Holmgren.

Om Amerikas fornminnen, af Hjalmar Edgren

Om Bjernstjerne Björnsons nyaste bok, af Reinhold Geijer.

Tre moderne författare (Henry James J:r: Amerikanen. — Henrik
Ibsen: Vildanden. •— Ivan Turgenjef: Elena), af Helena Ny-
blom.

Svensk Novellistik I (Mathilda Roos: Berättelser och Skizzer. —
Ernst Ahlgren: Från Skåne. ■—• Gustaf af Geijerstam: Fattigt
folk. — Ernst Lundqvist: Profiler. — Halvor Grip: Ralf Frese
och andra berättelser. — Johan Nordling (Halvor Grip: Dolce
far niente. — Georg Nordensvan: Skuggspel. — Tor Hed-
berg: Högre uppgifter. —• Sigurd: Kaleidoskop. — August
Strindberg: Giftas), af Edvard Lidforss.

Innehåll:

Spurgeon: Pastorn hemma och i kyrkan.

Förslag till strafflag för Storf. Finland. 1875.

Förslag till strafflag för Finland. 1884.

Hagströmer: Granskning af försl. till strafflag för Storf. Finland.
1879.

Hagströmer: Granskning af förslag till strafflag m. m. 1884.

Nyblom: Estetiska studier. II.

Weisse: Populære forelæsninger over Tiberius og Nero.

Jonsson: Kritiske studier over en del af de ældste norske og is-
landske skjaldekvad.

Weierstrass: Zur théorie der elliptischen functionen.

Scandinavia, En amerikansk-skandinavisk tidskrift.

Universitetsangelägenheter (Upsala, Stockholm, Lund, Kristiania,
Kobenhavn, Helsingfors).