Nr 9.

15 Febr. 1884.

NORDISK REVY
tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Prof. A. X. Alin, Prof. H. N. Almkvist, Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson, Doc. %. E. Berggren,

Doc. H. Bergstedt, Fil. D:r M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. H. Blomberg, Doc. S. %. Boëthiues, Doc. A. L. Bygden, Prof.

P. T. Cleve, Doc. O. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drolsum, Doc. %. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc.

H. von Feilitzen, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. y. Hagströmer, Prof. S. F. Hammarstrand, Prof. S. E.
Henschen, Fil. D:r R. Hertzberg, Prof. H. II. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. H. Hjärne, Prof. H. Hiding, Doc. 0. V.
Knös, Prof. I. S. Landtmanson, Prof. S. F. Leffler, Bibl.-aman. C. I. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. H. Lind, Doc. J. A. Lundell,
Prof. C. G. Lundquist, Doc. A. N. Lundström, jur. Kand. C. 0. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. X. Piehl, Doc. A. E. Schagerström,
Fil. Kand. E. von Scheele, Doc. T. H. E. Schuck, Doc. S. A. II. Sjögren, Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U. R. E. Sundelin,
Doc. A. L. A. Söderblom, Doc. T. II. Théel, Doc. P. y. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. 0. Widman m. fl.

utgifven af

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

FÖRLÄGGARE: R. ALMQVIST & J. WIKSELL.

UPSALA, R. ALMQVIST & J. WIKSELL’S BOKTRYCKERI.

Teologi.

Pünjer, B., Theologischer Jahresbericht. Unter
Mitwirkung von Bassermann, Benrath, Böhringer, Dreyer.
Gass, Holtzmann, Lipsius, Lüdemann, Seyerlen, Sieg-
fried, Werner herausgegeben von B. Pünjer. Zweiter
Band enthaltend die Literatur des Jahres 1882. Leip-
zig, Johann Ambr. Barth. 1883. Pris 8 Mk.

Af ofvannämda Jahresbericht, utgifven af Bernhard
Pünjer, teologie Professor i Jena, hafva ännu endast
tvänne årgångar utkommit, och det är rec. obekant, hvil-
ken spridning densamma under denna sin tvååriga till-
varo har vunnit. Att detta arbete emellertid är för-
tjänt af en sådan uppmuntran, hvarigenom dess fortsatta
tillvaro möjliggöres, därom torde väl icke vara mer än en
mening. Detsamma är nämligen i det afseendet af ett
ojämförligt värde, att det lemnar oss en i möjligaste måtto
fullständig uppgift på de teologiska uppsatser, af handlin-
gar och skrifter, som utgifvits under den tid, Theologischer
Jahresbericht omfattar, samt därjämte vägledande omdö-
men om eller korta granskningar af de flesta och för-
nämsta bland dessa teologiska alster. Och dessa omdö-
men och granskningar äro framstälda af sakkunniga, nog-
granna och — det antaga vi — sanningsälskande gran-
skare. De af handlingar, skrifter och arbeten, hvilka så-
lunda upptagits i det nu föreliggande andra bandet, upp-
gå till det högst betydande antalet at omkring 1,500.
Dessa äro fördelade i följande grupper: Gamla Testamen-
tets literatur, pag. 1—63; Nya Testamentets, 64—92;
Kyrkohistoria, fördelad i 4 perioder, 93—238; Religions-
historia, Religionsfilosofi, Apologetik, Polemik, Encyklo-
pedi m. m., 239—284; Dogmatik, 285—300; Etik, 301—
346; Praktisk teologi, 347—403; Prediko- och upp-
byggelseliteratur, 404—431. — Af denna öfversikt finner
man, att i fråga om sådana arbeten, som ansetts förtjena

att här upptagas, produktiviteten under år 1882 visat
sig störst på det kyrkohistoriska området.

Arbetet innehåller äfven en förteckning öfver samt
biografiska upplysningar om teologiska vetenskapsmän och
mera framstående personligheter inom det religiösa lifvets
område i allmänhet, hvilka under årets lopp aflidit. Bland
dessa finna vi i närvarande band t. ex. de bekanta namnen:
Bruno Bauer, John Darby, J. J. Herzog, Oosterzee, F.
A. Philippi, E. B. Pusey och H. W. Ulff.

For den händelse att Theol. Jahresbericht anskaffas
af en krets af läsare, är den åtgärden vidtagen, att refe-
ratet för hvar och en af teologiens fyra hufvudgrupper
börjar med nytt blad, på det att arbetet sålunda må kun
na delas i fyra delar.

J. E. B.

Teologisk Tidskrift, utg. af Martin Johansson. XXIV.
1. L. Landgren, Betänkligheter vid den nyare kritiken
af Moseböckerna. I, II. Martin Johansson, Återblick
på 1883 års kyrkomöte. I. K. Henning, Om den kyrko-
politiska striden i Tyskland. E. Bohn, Kirkelige og re
ligiöse forhold i Danmark 1882—83. A. F. G., Gen-
mäle till herr H. D. J. — Anmälningar och gransknin-
gar. — Ny utländsk literatur.

Juridik.

Gareis, Carl, Allgemeines Staatsrecht (Marquard-
sen, Handbuch des öffentlichen Rechtes der Gegen-
wart in Monographien. Bd I: 1, s. 1—186). Frei-
burg och Tübingen 1883.

Knapt hade första bandet af Bindings storartadt an-
lagda »Systematisches Handbuch des Deutschen Recht-
wis senschaft» publicerats, förr än man inom Tyskland
259

NORDISK REVY 1883—1884.

260

vetenskapliga kretsar med lifligt intresse omfattade den
tanken, att man borde begagna sig af den starka upp-
blomstring, som studiet af den offentliga rätten under den
senare tiden visat, för att åstadkomma jämväl en hand-
bok i samtidens offentliga rätt, fördelad i monografier,
som af sakkunnige på de särskilda områdena skulle ut-
arbetas. Likasom man i senare tider i allmänhet börjat
uppskatta vikten och värdet af jämförande framställningar
af rättsvetenskapliga frågor, så har man också helt natur-
ligt kommit till klar insikt därom, att det för en frukt-
bringande behandling af den offentliga rätten i våra dagar
oundgängligen kräfves att icke stanna vid den egna sta-
tens författning, utan att äfven andra lands statsrättsliga
förhållanden måste tagas i skärskådande för att genom
jämförelser hvarje särskild författnings förtjänster och bri-
ster må kunna bättre belysas. Den tyske vetenskapsman,
prof. Marquardsen i Erlangen, som utkastat den vackra
planen till den stora handboken i offentlig rätt och som
leder dess utgifvande, har också insett och behjärtat detta.
Af handbokens fyra band äro sålunda visserligen två för-
behållna för det tyska rikets och de särskilda tyska sta-
ternas statsrätt, men dels skall det första bandet upp-
tagas af behandling af offentligrättsliga ämnen från all-
män synpunkt utan specielt afseende på några särskilda
stater, dels är också det fjärde bandet afsedt för fram-
ställningar af de flesta andra europeiska lands samt den
stora nordamerikanska republikens statsrättsliga förhål-
landen; för dessa framställningars värde och betydelse
liar utg. också väl sörjt, i det han i allmänhet tillför-
säkrat sig medverkan af framstående rättslärde inom de
särskilda landen (för de skandinaviska staterna proff.
Aschehoug och Goos).

Genom de två halfband (I: 1 och II: 1) af Mar-
quardsens handbok, som föreligga, har utgifvaren mycket
väl lyckats att uppfylla de stora förhoppningar, som hans
subskriptionsinbjudning väkte. Utom den framställning
af den allmänna statsrätten, hvarmed verket inledes, in-
nehålla nämligen dessa halfband tvänne särdeles förträffliga
monografier, den ena af prof. Hinschius öfver förhållandet
mellan stat och kyrka och den andra af prof. Laband
öfver tyska rikets statsrätt, hvarjämte Landgerichtsrath
Leoni lemnat en intressant redogörelse för Elsass-Lothrin-
gens statsrättsliga förhållanden.

Genom sin »Allgemeines Staatsrecht» har prof. Gareis
i Giessen på ett lyckligt sätt inledt och lagt grund för
hela handbokens innehåll.

Den allmänna statsrättens ställning och uppgift inom
den offentliga rättens område är numera vida betydelse-
fullare än förr. Den är icke längre inskränkt till ute-
slutande rättsfilosofiska begreppsbestämningar och utlägg-
ningar, hvilka kunna göras med liten eller ingen hänsyn
till det faktiska rättslifvet. Den allmänna statsrätten
uppfattas och behandlas »såsom en historisk rätt, icke
såsom ett stycke naturrätt, ej häller såsom rättsfilosofi»,
samt grundas på det faktiska material, som de historiskt
gifna statsrätterna lemna. Den riktar sig sålunda före-
trädesvis på ett på de olika staternas positiva statsför-
fattningar fotadt utredande af en mängd stattsrättsliga
spörsmål, som kunna behandlas utan särskildt afseende å
någon bestämd statsförfattning. Den allmänna statsrät-
tens uppgift har sålunda blifvit att dels sammanfatta de

öfverensstämmande rättssatser rörande offentliga rättsför-
måners tillerkännande, skyddande och njutande, som hos
alla eller åtminstone många folk gälla eller gält, dels ock
jämföra eller sammanställa de skilda statsrätternas afvi-
kande grundsatser, samt att bringa denna framställning
till ett systematiskt helt af offentligrättsliga satser. I
någon mån stälde väl redan Bluntschli en dylik uppgift
för sin berömda »Allgemeines Statsrecht», men dels är icke
denna tanke särdeles genomförd, dels motsvarar hans arbete
äfven för öfrigt icke längre de stora anspråk, som upp-
vuxit med den statsrättsliga vetenskapens betydande fram-
steg under senare tider. Med verklig tacksamhet måste
därför hvar och en, som är intresserad för och syssel-
sätter sig med statsrättsliga studier, emottaga prof. Gareis’
arbete, för hvilket han omsorgsfullt synes hafva tillgodo-
gjort sig det bästa, som den moderna rättsvetenskapen
har att bjuda. Med afseende å framställningens klarhet,
enkelhet och lättfattlighet står emellertid förf, mycket
tillbaka för Bluntschli.

Förf, indelar sitt arbete i 4 böcker, af hvilka den
första, som utgör inledning, ägnas åt begreppsbestämnin-
gar och uppvisande af den allmänna statsrättens teoreti-
ska och praktiska betydelse. I den andra boken afhand-
las statens herrskaremyndighet; härvid rör sig framställ
ningen om de intressen, som staten har att fullfölja, om
statsviljan och statsmakten, om statsöfverhufvudet, om
andras deltagande med statsöfverhufvudet i herrskare-
myndighetens utöfvande, om garantierna för statsförfatt-
ningarna samt om enkla och sammansatta stater. Tredje
boken ägnas åt lagstiftningen och den fjärde boken åt
förvaltningen.

K. H. B.

Medicin.

Blix, Magnus, Dr., Experimentala bidrag till lös-
ning af frågan om hudnervernas specifika energie.
Upsala Läkareförenings Förhandlingar. Vol. XVIII.
1883 tillsammans 28 sid. 8:o.

Som bekant är, formulerades redan af den moderna
fysiologiens fader, Johannes Müller, lagen för sinnesner-
vernas specifika energi, d. v. s. att hvarje sinnesnerv,
hans verksamhet eller retningstillstånd må framkallas af
hvilken orsak som hälst, likväl är i stånd att förmedla
endast och allenast ett enda slag af sinnesförnimmelse]'.
För att rätt tolka denna lag, måste man erinra sig, att
alla nerver såväl i anatomiskt som fysiologiskt afseende
i det hela taget äro hvarandra väsentligen lika. Hvarje
nerv står ock med sina båda ändar i organisk förbindelse
med andra organ samt tjänstgör endast såsom ledare
dem emellan af den process, hvilken är för den funktio-
nerande nervsubstansen egendomlig. Den specifika energi,
hvarom här är fråga, är sålunda uteslutande att refe-
rera till de olika ändapparater (i hvarje fall en central
och en periferisk), som nerverna förbinda. Denna lära
har visat sig altigenom hållbar och utgör en af den mo-
derna nervfysiologiens grundvalar.

Emellertid har man på senare tid, vid försöken att
förklara vissa företeelser inom olika sinnesområden, oför-
261

NORDISK REVY 1883—1884.

862

märkt blifvit ledd till hypoteser, som stå i strid med
denna uppfattning, i det att man förmenat två (till och
med flere) specifikt skiljda förnimmelser kunna förmedlas
af en och samma ledningsbana. På en sådan föreställ-
ning hvilar t. ex. Hering’s af många ännu omfattade hy-
potes för färgsinnet, äfvensom densammes teori för tem-
peratursinnet i huden.

Blix’ arbete rör särskildt sinnena i huden. Då man
genom huden kan erfara ej blott smärtförnimmelser (hvil-
ka äro gemensamma för alla nerver) utan äfven värme-,
köld- och tryck-förnimmelser, som äro för huden egendom-
liga, så måste man dock förutsätta tillvaron i huden af
specifika apparater. Likväl hafva många af vissa skäl
ansett, att temperatur- och tryck-sinnet betjäna sig af
samma apparater, och ingen har ens satt i fråga annat,
än att värme- och köld-förnimmelserna förmedlas af samma
organ, oaktadt väl ingen kan misskänna en mellan dem
befintlig artskilnad lika stor som den mellan t. ex. rödt
och grönt.

Man har här altså råkat i strid med lagen för den
specifika energien, därtill utan tvifvel drifven af den så-
som ett obestridligt eller åtminstone obestridt faktum all-
mänt antagna dogmen, att hvarje punkt af huden eger
förmåga att utlösa alla slag af för huden specifika för-
nimmelser, således både värme-, köld- och tryck-förnim-
melser.

Det är nu detta ända hittills allmänt antagna axiom,
som Blix genom sin undersökning med ens och för alltid
kullslagit, på samma gång som han klart bevisat, att la-
gen föl’ den specifika energien äfven beträffande sinnena
i huden gäller i sin fulla kraft och utsträckning. Han
har nämligen på ett lika klart som enkelt sätt visat, icke
allenast att trycksinnet och temp er atur sinnet hafva sina
sinsemellan alldeles skiljda minimala områden på huden,
och att de följaktligen äfven måste hafva sinsemellan
skiljda nervapparater, utan ock att värme- och köld-sen-
sationerna på samma sätt hafva sinsemellan lokalt skiljda
apparater. Han har ur denna synpunkt liksom kartlagt
huden och visat, att vid användning af svaga retmedel
endast spridda punkter äro känsliga för tryck, andra en-
dast för värme och åter andra endast för köld, under det
att mellanliggande fält (på många ställen öfverraskande
stora) finnas, som icke äro känsliga för någondera.

Hela undersökningen är genomförd med den lugna
klarhet och oböjliga konsekvens, som utmärka författaren.
Resultatet är i all sin enkelhet glänsande och utan tvifvel
inom sitt område epokgörande. Det kan heller icke undgå
att få en stor betydelse för närliggande forskningsområ-
den, särskildt för färgsinnets fysiologi. Enligt den Young-
Helmholtzska färgteorien, som just baserar sig på lagen
för den specifika energien, måste man antaga och har
länge antagit särskilda organ i retina, svarande mot de
särskilda specifika grundförnimmelserna och lokalt skilda
från hvarandra. I viss mån och så att säga massvis har
man redan funnit den topografiska utbredningen af dessa
organ på retina; men nu har Blix’ föredöme gifvit uppslag
till försöket att uppsöka de särskilda organen ett och ett
för sig. En derpå syftande undersökning har sedan en
tid tillbaka också å det fysiologiska laboratoriet i Upsala
pågått. Svårigheterna visa sig på detta område genast
oändligt mycket större än i fråga om huden; men lyckas

det att äfven här fullständigt uppvisa särskilda på mini-
mala områden lokalt skilda organ för olika specifika
förnimmelser, så skall striden mellan de olika teorierna
äfven på detta område vara utkämpad.

F—f H.

Eira, utg. af E. W. Wretlind. VII. 22. Sydow,
Om karbolsyreförgiftning särdeles när den vållas
genom utvärtes bruk af karbololja. Hæré n, Några
ord om Kinslin m. m. — 23. Bergvall, Egendom-
ligtfall af qväfningsdöd. Lindfors, Den Mitchell-
ska metoden för behandling af svårare hysterifall.
Huchard, Om formerna af Angina pectoris m. m. 24.
Selldén, Hvarföre är provincialläkarens (och andre
landsortläkares?) medellifslängd 9 år kortare än jemn-
årige svenske mäns? Hogner, Reumatism och Pneu-
moni. Dens. Om hämoglobinämi m. m. — VIII. 1. Annus
medicus 1883. — Wettergren, Fall af kräfta i blås-
körteln, förenad med cystabildning. Liebermeister,
Den moderna terapiens sträfvanden. m. m. — VIII. 2.
Bergstrand, Arbetsordning inom statens allmänna ele-
mentarläroverk, och dess inflytande på ungdomens helsa.
Koch, Tuberkellacillens förhållanden till tuberkolosens
etiologi. Clark, Tarmvred, buksnitt, helsa. — m. m.

Hygiea, utg. af sv. Läkare-sällskapet. XLV. 11.
N. P. Hamberg, Fysiologiska försök med de flyg-
tiga ämnen, som förefinnas i bränvin (jämte Résumé
på franska). W Netzel, Från den kliniska, gynekolo-
giska afdeln. af Sabbatsbergs sjukhus år 1882. —-
Sv. Läkaresällskapets förhandlingar m. m. — XLV.
12. O. F. Hallin, Lasarettsväsendet i Sverige 1882.
— Öfversigter, Referat och Recensioner. Svenska Läkare-
Sällskapets Förhandlingar. — XLVI. 1. E.Hjertström,
Om den cykliska, sinnessjukdomen. — Öfversigter, Re-
ferat och Recensioner. — m. m.

Upsala Läkareförenings förhandlingar. XIX. 2. A.
v. Stapelmohr, Reseberättelse. Magnus Blix, Ett
enkelt förfaringssätt att bestämma muskelsinnets skärpa.
E. Wåhlén, Ett fall af blåsyreförgiftning. A. Wide,
Nedsväljda synålar. Harald Sörman, En stoppnåls
vandring. S. E. Henschen, Ett fall af symmetrisk
pemphigus hos en fullväxt kvinna. E. Westerlund
och S. Bayer, Ett fall af njursten. — m. m.

Norsk Magazin for Lægevidenskaben, udg. af det
medic. Selskab i Kristiania. 3 R. XIII. 11. Det
norske medicinske Selskab i Christiania; meddelt
af Overlæge Hald. Det norske medicinske Selskabs
Femtiaarsjubilæum. Er Lungetæring smitsom? Hjer-
tets Væxt i de forskjellige Aldere. Kunstige 0ine
af Celluloid. Indflydelsen af Opdagelsen af Tuberkel-
bacillerne paa Tubelosens Terapi — 12. D. C. Da-
nielssen, Beretning om Lungegaardshospitalets Virk-
somhed 1880—82. H. Graff, Uretralstrikturer opererede
og varigt helbredede ved Elektrolyse. — m. m.

Bibliothek for Læger, udg. af Direktionen for den
Classenske Literaturselskab. 6 R. XIV. 1. E. Lesser,
Om syphilis maligna. M. Horwitz, Om den ustandselige
Brækning hos Svangre. Chvostek, Det simple eller
runde eller perforerede Mavesaar. M. Schwartz, Om
Exstirpationen af Livmoderen ved Fibromer og Cysto-
263

NORDISK REVY 1883—1884.

264

fibromer i denne. Rob. Harris, De forskjellige Modifi-
kationer af Porros Operation. — Oversigter. — Ny nor-
disk Literatur. — m. m.

Hospitalstidende 3 R. I. 47. C. J. Salomonsen,
Kritiske Bemærkninger om Lægeexamens Reform
i 1870—73 (forts, och. slut i nästa häfte) m. m.
48. Petræus, Et Tilfælde af traumatisk Tetanus
med heldig Udgang m. m. 49. H. Adsersen, Et
Tilfælde af kronisk Bronkialkroup hos et Barn. Reisz,
Et par ord i Anledning af Docent Dr. C. J. Salo-
monsen’s Bemærkninger om Lægeexamens Reform
m. m. 50. H. Adsersen, Et Tilfælde af kronisk
Bronkialkroup hos et Barn (Sluttet.) — II. 1. Annus
medicus 1883. N. Gram, Et Tilfælde af placenta præ-
via totalis, m. m. 2. Nicolay Flindt, Orienterende
Bemærkninger med Hensyn til den akute krupose Pneu-
monis Aarsagsforhold. H. A. Nielsen, Om Mikrober
i Expektoratet fra den krupose Pneumoni. 3. Nicolay
Flindt, Orienterende Bemærkninger med Hensyn til
den akute krupose Pneumonis Aarsagsforhold (Sluttet). —
m. m.

Tidskrift i Militär Helsovård, utg. af Sv. Militär-
läkare föreningen. VIII. 4. Berlin, Grönlandsexpeditio-
nen. Bergh, Kortfattad öfversigt af de fel i synappa-
raten, hvilka inom några olika länder föranleda befrielse
från krigstjenst. Pontin, Tyska kolerakommissionen i
Egypten. Nunn, Die Seekrankheit, ihre Ursache und
Behandlung; ref. af J. Göransson. Edholm, Bevärings-
besigtningar 1882. — Bibliografi. — Sv. Militärläkare-
föreningens förhandlingar. — m. m.

Ugeskrift for Læger, Organ for “Den almindelige
danske Lægeforening". 4 R. VIII. 23—29. Diverse
uppsatser. — IX. 1. Hagens, Det citronsure Kinoidin,
sammenlignet med andre feberstillende Midler. Pribram,
Om Virkningen af nogle diuretiske Midler. — m. m.

2,	3. Warfvinge, Antiseptisk Behandling af In-
fektionssygdommene og specielt af den tyfoide Feber. H.
Auspitz, Bemærkninger om Behandlingen af Ekzemerne.
Schiffer, Om Brodet i den antidiabetiske Diet. A.
Wilheim, Icterus catarrhalis, helbredet ved Elektricitet.
— m. m. .

4.	V. Budde, Nogle Bemærkninger om Glykosu-
riens og Glykæmiens Betydning for Udviklingen af for-
skjellige diabetiske Symptomer. Bergstrand, Nyere
Modifikationer af antiseptisk Saarbehandling. 0. Lind-
fors, Den Mitchell’ske Methode for Behandlingen af svæ-
rere Tilfælde af Hysteri. Peretti, Paraldehydets sovn-
dyssende Virkning. Dens., Pasteurs Instruktioner med
Hensyn til Forebyggelse af Kolerasmitte. Dujardin-
Beaumetz, Subkutan Nervestrækning. Heitzmann,
Middel mod Haaraffald. Unna, Behandling af Ansigts-
rosen. — m. m.

5,	6. E. T. Heiberg, Nogle Bemærkninger om
kollegiale forhold. Dens., Centrifugemælken. E. Pol-
lock, Er Lungetæring smitsom? S. E. Henschen, Ki-
nolin som Antipyreticum. C. Maydl, Gastrotomi. —
m. m.

Filosofi.

Kleen, K., Försök till framställning i naturrätt
och rättsliga förbegrepp; förra afdelningen: allmän
naturrätt: förra delen: de naturliga rättsbegreppens
giltighet. Stockholm 1883. Pris: 15,50.

Då man ser vår svenska literatur förökad med ett
vetenskapligt originalarbete, som lofvar att omfatta flera
volymer, så är detta onekligen ägnadt att väcka upp-
märksamhet. Men denna uppmärksamhet stegras till för-
våning, då man tinner första afdelningens förra del om-
fatta 1214 digra trycksidor. Och dock utgör denna del
blott inledningen till hela verket, hvilket själft, som af an-
tydningar i företalet synes framgå, skall utgöra ett slags
inledning till ett än mer omfattande arbete i ett besläk-
tadt ämne (folkrätt). Ett arbete i så väldiga dimensio-
ner torde i verldsliteraturen söka sin like, och det tyckes
knapt vara en vanlig mänsklig, låt vara öfverlägsen för-
måga förunnadt att kunna fullborda detsamma. Sedan
man genomläst en del af första bandet finner man, att
förklaringen af denna egendomliga företeelse till stor del
åtminstone ligger i författarens alt för stora benägenhet
att, som man säger »skrifva på bredden» samt att späcka
sitt arbete med långa citat, något hvartill författarens
stora beläsenhet onekligen inneburit en frestelse. Vi tro
oss ungefärligen träffa det rätta, om vi påstå, att hvad
författaren i sak presterar, skulle, behandladt af en auktor
med blott normal koncentreringsförmåga, upptagit en knapp
åttondel af det utrymme, författaren använder. Härmed
har författaren i själfva verket ej blott skadat, utan rent
af förstört frukterna af sitt arbete. De torde vara ytterst
få, äfven bland det ringa antal människor i de länder,
där svenska språket förstås, som något ägnat sig åt de
frågor, författaren behandlar, de torde, säga vi, äfven bland
dessa vara ytterst få, hvilkas tid och omständigheter med-
gifva dem att genomläsa föreliggande arbete. Och vi
nödgas beklagligen gifva dem, som tveka, det rådet att
icke göra detta, om de ej äga verkligt öfverflöd på tid
och arbetskraft. Orsaken härtill är visst icke den, att
vi skulle anse arbetet sakna alt värde. Det erbjuder
tvärtom åtskilligt af intresse. Men den valuta, det er-
bjuder, går ej upp mot den möda, dess genomläsande ko-
star, en möda som i oerhörd grad ökas genom framställ-
ningssättets brist på öfverskådlighet, som ofta nödgar äf-
ven den, som ej är alldeles ovan vid att sysselsätta sig
med dylika ämnen, att företaga tröttande rekapitulationer,
genom dispositionens onödigt inkrånglade, ofta alldeles
omotiverade beskaffenhet, som tvingar läsaren att hela
tiden leta sig fram likasom i en labyrint, samt af brist
på precision och förmåga att hålla fast inslagna syn-
punkter och vunna resultat, något som i högsta grad för-
virrar det hela och försvårar uppfattningen både af detta
och af detaljerna. Arbetet är, hvad dess egen stånd-
punkt beträffar, för ingen del epokgörande, och författa-
ren uppträder ej häller med sådana anspråk. Ja denna
ståndpunkt utmärker sig ej ens i någon nämnvärd grad
för rikedom på nya synpunkter. Det rika material, för-
fattarens ovanliga beläsenhet skänkt honom, skulle dock
kunnat förläna arbetet ett mycket stort värde som kom-
pendium, i fall dels denna beläsenhet alltid varit lika
265

NORDISK REVY 1883 -1884.

266

grundlig, som den är omfattande, dels och framför alt
om författaren lyckats anordna detta material på ett öfver-
skådligt och i åsikternas eget vare sig spekulativa eller
historiska sammanhang grundadt sätt samt vetat att bättre
än nu skett sätta sig in i de olika åsikternas anda och
i dem skilja hufvudsak från bisak. De på hvarandra ho-
pade citaten förlora också mycket af sitt värde därigenom,
att blott den citerade författaren, ej det citerade stället,
angifves. För öfrigt saknas ej exempel på missförstånd
af historiska åsikter. För att blott nämna ett par exem-
pel, så kan det för den, som äger någon kännedom om
Cartesii filosofi, ej annat än förefalla egendomligt att fä
höra, att Cartesius i samvetet fann den yttersta principen
för alt (sid. 161). Antingen tager förf, här ordet »sam-
vete» i en helt annan bemärkelse än andra människor,
eller ock är misstaget lika groft som till sina anlednin-
gar oförklarligt.

Icke häller tro vi, att författaren har så alldeles rätt
i sitt påstående, att man hittills föga uppmärksammat
skilnaden emellan de åsikter, som förnekat det absolutas
tillvaro, och dem, som nekat möjligheten för människan
att om detsamma äga någon kunskap.

Vi nämnde författarens stora beläsenhet. I ett af-
seende lider denna en inskränkning, som vi ej vilja lämna
alldeles oanmärkt. I företalet klagas öfver »saknaden
inom vår literatur af skrifter i naturrätt». Kan det vara
författaren obekant, att ej blott Biberg och Grubbe för-
fattat värdefulla arbeten i filosofisk rätts- och samhälls-
lära, utan att äfven hos oss en inhemsk rättsfilosofi, fo-
tad på alldeles själfständiga principer, utvecklats och fli-
tigt studerats? Författaren röjer äfven i den följande
framställningen därom ingen kännedom. Af någon slags
kritik från hans sida hade denna måhända varit förtjänt.

Den del, ined hvilken vi nu sysselsätta oss, utgör
en propedevtik till naturrätten, och dess hufvudsakliga
innehåll är en framställning af förf:s världsåsikt i allmän-
het. Denna världsåsikt tillhör den ståndpunkt, som inom
vårt vanliga svenska filosofiska språkbruk plägar benäm-
nas negativ rationalism. Från den faktiskt gifna verk-
lighetens relativitet leder sig förf, tillbaka till ett absolut
såsom det ändligas yttersta förutsättning. Sedan detta
absoluta renats från den sinliga individualitetens inskränk-
ningar, angifves det såsom något allmänt, till väsendet
för det mänskliga förståndets kategorier ofattligt, som
uppenbarar sig som den i världsaltet inneboende nödvän-
digheten. För rättens förklaring finner författaren anta-
gandet af ett absolut vara oundgängligt, enär rätten har
en absolut sida. Men själf erkänner han, att rättens in-
nehåll ej kan härledas ur det absoluta, enär detta är så
abstrakt, att det rent af är för vår tanke ofattligt. Vissa
utgångspunkter för en rättsåskådning ligga dock i förfat-
tarens lära om det absoluta såsom något allmänt. Så-
dana äro gifna dels i rättens karaktär af att vara något,
som består oberoende af individens godtycke, dels däri
att rättssubjektet för att i egentlig bemärkelse äga rät-
tigheter måste ingå i högre och högre, d. v. s. mer och
mer omfattande enheter, något som författaren med myc-
ken talang framhåller och utvecklar, hufvudsakligen i det
kapitel, som handlar om en absolut lagstiftningsprincip
(sid. 183—193). Af största värde är onekligen den in-
tressanta framställning, som därpå följer och bär namnet

»absolut lagskipningsprincip» (sid. 193—227), men hvars
rätta titel vore: »olika världsåsikters betydelse för rätts-
principens fastställande», en framställning, som nästan full-
ständigt fri från de olägenheter, som i allmänhet tynga
författarens framställningssätt, både till form och inne-
håll är ägnad att pryda hvilket rättsfilosofiskt arbete som
hälst. Minst till sin fördel visar sig författaren i den
närmast därpå följande, skäligen orediga behandlingen af
relativitet och individualitet.

Icke utan förvåning finner man en författare,
hvars panteistiska tendenser äro så tydliga, med entusiasm
försvarar den mänskliga viljans frihet och af hennes be-
grepp och vissa af hennes förutsättningar lämnar en fram-
ställning, som är långt ifrån att sakna sitt värde. Här-
med hafva vi kommit in på själfva den hufvudsakliga
svårighet, af hvilken författarens världsåsikt tynges, näm-
ligen svårigheten att förmedla allmänt och enskildt. For-
dran på bådas fasthållande som väsentliga sidor i all
verklighet och all rätt står visserligen fast för författa-
ren, men då han ej kan angifva, huru denna fordran skall
fyllas, visar sig i hans åsikter ej sällan den vacklande
och delvis inkonsekventa ståndpunkt, som röjer eklektikern.

Till den uppfattning af rätten, som skall baseras på
denna allmänna världsåsikt, gifvas väl redan i första de-
len antydningar. Men det närmare utförandet är förbe-
hållet de senare delarne, af hvilka en redan föreligger,
och till hvilka vi hoppas få återkomma, i den mån det
blir oss möjligt att om dem taga känmedom. Vårt slut-
omdöme med afseende på den förra delen står emellertid
fast: Vi nödgas beklaga, att frukterna af ett vetenskap-
ligt arbete, vitnande om en ingalunda underhaltig begåf-
ning och en energi och ett intresse för vetenskapen, som
söker sin like, i all synnerhet hos dem, som ej gjort
hennes idkande till sin egentliga lifsuppgift, vi nödgas,
säga vi, beklaga, att dessa frukter skola, genom ett olämp-
ligt framställningssätt och brist på vetenskaplig metod
och anordning, gå till allra största delen förlorade ej blott
för den större allmänheten, utan äfven för fackmannen.

L. H. Ä.

Mind, a quarterly review of Psychology and Phi-
losophy by Robertson. Vol. 8. 1883. 13 sh.

I denna årgång hafva vi fäst oss vid följande artiklar.

I psykologi en af utgifvaren och en af James Ward,
bägge handlande om psykologins väsen i allmänhet. Grant
Allen söker i en uppsats »Idiosyncrasy» göra begripligt,
huru nya krafter kunna uppkomma i mänskligheten, sär-
skildt hur man skall kunna förstå ett snilles framträdande.
Prof. Stanley Hall meddelar resultatet af sina under-
sökningar på en människa i hypnotiskt tillstånd.

I logik: A. Sidgwick, Propositions with a view to
proof, genomför åtskilliga distinktioner mellan olika slag
af påståenden, ansluter sig till och genomför »the relation-
view of propositions». Enligt densamma utsäger hvarje
omdöme ett förhållande mellan tvänne ting (ting taget i
sin allmännaste möjliga betydelse af någonting), under det
att t. ex. »predication-view» betraktar hvarje omdöme såsom
utsägande ett predikat om något. Dessutom en uppsats
af M. Martin, On some fundamental problems in logic.
Slutligen är att märka en kritisk studie af J. Wenn öfver
267

NORDISK REVY 1883—1884.

268

i Boston utgifna Studies in Logic, hvilka fullfölja de af
Boole och Jevons gjorda försöken att åt logiken skapa
ett symboliskt språk, liknande matematikens.

I filosofins historia märkas åtskilliga uppsatser om
Kant, en utförlig kritik af Kritik d. reinen Vern, af H.
Sidgwick riktad emot de engelska ny-kantianerna, som söka
verka för en återgång till Kant, samt svar af dessa. Dess-
utom en uppsats om Spinoza och Maimonides.

Herbert Spencer kommer i tidskriften oupphörligt un-
der behandling, så t. ex. hans indelning af människans
olika kunskapsarter. En utförlig granskning underkastas
hans samhällslära af F. W. Maitland.

I etiken förekomma åtskilliga större och smärre upp-
satser om allmänna frågor af Bain, Wallace, Gurney etc.

Dessutom inrymmer arbetet talrika anmälningar af
såväl engelska som franska och tyska arbeten samt en
god literaturöfversikt.

Mind utkommer i ett januari-, ett april-, ett juli- och
ett oktoberhäfte.

A. B—n.

Literaturhistoria.

Tidskriftsöfversikt för 1883.

Årets märkligaste tilldragelse inom den literaturhi-
storiska tidskriftsliteraturen är säkerligen framträdandet
af Giornale Storico della Letteratura Italiana. Den är be-
aktansvärd i mer än ett afseende. Det är nämligen den
enda mera betydande rent literaturhistoriska tidskrift som
f. n. utgifves. Visserligen finnes förut Archiv für Lite-
raturgeschichte, men detta föga observerade organ inne-
håller sällan något af mera allmänt intresse. Hittills
har det varit literaturhistoriens lott att — så vida den
ej ville förfalla till populära kåserier — segla i de filolo-
giska vetenskapernas kölvatten. Det är därför glädjande
att se, att studiet af denna i andra land mer än tillbör-
ligt förbisedda vetenskap af italienarne börjat drifvas
med sådan värme och sådan verklig lärdom. I intet land
norr om Alperna torde för närvarande pågå så ifriga forsk-
ningar i medeltidens och renässansens poesi som i Italien,
och en frukt af dessa nya lifskraftiga studier är framträ-
dandet af den ofvan omtalade tidskriften, utgifven af Ar-
turo Graf, Francesco Novati och Rodolfo Regnier.

I företalet till sin publikation betona utgifvarne det
dagligen stegrade intresset för den italienska literaturhi-
storien, hvilket öfverskridit de djärfvaste förhoppningar,
och påpeka fullt riktigt, att vid ett dylikt hopande
af materialet gör sig behofvet af ett specielt organ alt
mera gällande, i hvilket vetenskapsmannen kan utan för
stora ansträngningar finna behöfliga bibliografiska hänvis-
ningar, kritiker, samlingar af fakta o. s. v. Utgifvar-
ne förklara sig skola följa en strängt vetenskaplig metod,
och således hufvudsakligen sysselsätta sig med framdra-
gandet af hittills okända eller ofullständigt undersökta
literaturminnesmärken, jämförelser mellan Italiens och ut-
landets literatur, påpekandet af sambandet mellan veten-
skap, politik, konst och poesi i Italien m. m. Å andra
sidan bannlyses strängt den ästetiska och filosofiska me-
tod, som, enligt utgifvarnes mening, förderfvat den äldre

tidens literaturhistoriska forskning och orsakat den ring-
aktning, i hvilken detta studium dagligen sjönk.

Innehållet hafva utgifvarne tänkt sig sönderfalla i
fem afdelningar: 1) originaluppsatser, 2) mindre texter,
3) ”varietà” eller kortfattade anteckningar, upplysningar,
dokument etc., som beröra literaturhistorien, 4) bibliografi
och kritik öfver nyutkomna arbeten, 5) krönika d. v. s.
underrättelser om pågående eller väntade literära företag,
samt framför alt en redogörelse för literaturhistoriska upp-
satser i Italiens och utlandets tidskrifter.

Att döma af de hittills utgifna häftena (1—5) har
tidskriften på ett synnerligen lyckligt sätt löst sin upp-
gift. I första häftet äro tvänne större uppsatser intagna,
den första om La Coltura Bolognese, meddelande några
för poetikens historia ganska intressanta upplysningar,
den andra rörande ett 1459 upprättadt inventarium öfver
Sforzas bibliotek i Pavia. Detta, som grundades under
1300-talets förra hälft, blef af Ludvig XII fördt till Blois,
flyttades sedermera till Fontainebleau och hamnade slut-
ligen till största delen i Nationalbiblioteket i Paris. Sam-
lingen, som är särdeles rikhaltig och särskildt lär utmär-
ka sig för sina prydliga band, innehåller de flesta romer-
ska auktorer (somliga t. ex. Seneca i många handskrifter),
medeltidens latinska författare (särskildt de pseudohisto-
riska skrifterna om trojanska kriget), renässansarbeten
(af Filelfo, Dante, Mussato, Petrarca, Boccaccio) och
äfven grekiska auktorer (Platon, Homerus).

I Varietà börjar Marcus Landau med att (på grund
af Wünsches Bibliotheca rabbinica) påpeka det inflytande»
den judiska literaturen haft på den italienska novellistiken,
och hänvisar särskildt till Midras Rabboth, en kommentar
till pentateuken med ett halft novellartadt skaplynne,
ungefär midt emellan Legenda aurea och Gesta romano-
rum. Därefter följa ett par bref från Cecco d’Ascoli
och slutligen en liten uppsats af Achille Neri, una com-
media dell’arte, som enligt vår öfvertygelse är häftets in-
tressantaste afdelning. Förf, lyckas nämligen att uppvisa
italienska förebilder till tvänne af Molieres stycken.
Visserligen hade man redan länge (första gången Somaize
1660) påstått, att Le Médecin volant baserat sig på en com-
media dell’arte, men de senaste forskarne (Despois, Ma-
renholz) hafva i det hela betviflat denna uppgift såsom
ogrundad. Neri har dock lyckats uppspana en Medico
volante, tryckt 1673 (således efter uppförandet af Molières
stycke), men som stödde sig på ett äldre, af Bartoli för-
ut publiceradt ”utkast”. [Som bekant utskrefvos ej rol-
lerna för commedie dell’arte, utan man angaf endast styc-
kets gång, hvarefter själfva utförandet öfverlemnades åt
skådespelarne själfve.] Detta visar, att Molière, ehuru han
visserligen sammandragit il Medico volantes tre akter till
en enda, dock i det hufvudsakliga följt det italienska
originalet och ofta användt samma ordalag som i upplagan
1673. Då nu denna upplaga endast är en afskrift af
den förut improviserade farsen, följer häraf, att Molière
ej endast stödt sig på ett exemplar, hvari blott scenan-
visningarna upptagits, utan att han verkligen sett stycket
uppfördt af en af de i Frankrike kringdragande italienska
trupperna. Viktigare är dock Neri’s upptäkt af förebilden
till Tartuffe. Hittills har man för denna fråga egentligen
nöjt sig med att påpeka likheten med Aretinos Ipocrito,
men flere forskare hafva med rätta opponerat sig mot an-
269

NORDISK REVY 1883—1884.

270

tagandet af denna förebild. Enskilda drag kunna väl
vara hämtade från Scarron och Regnier, men den egent-
liga källan är, som Neri upptäckt, en Commedia dell’Arte
af den på 1500-talet lefvande Scala, hvilken äfven upp-
trädde i Frankrike. Hans il Pedante skildrar, huru hjäl-
ten, en skenhelighetens och liderlighetens apostel, vistas i
Pantalons hus såsom lärare åt dennes son Orazio, hvilken
är nog klarsynt att genomskåda hycklaren. Pedanten
har sin herres fulla förtroende, och i medvetande härom
söker han att förföra dennes hustru. Hon låtsar gå in
på hans skamliga förslag för att därigenom förmå honom
att blotta sig för mannen. Detta lyckas, hvarpå den
skenhelige bestraffas af den nu för sin godtrogenhet bo-
tade Pantalon.

Därefter följer en utförlig kritisk afdelning, behand-
lande de arbeten, som nyligen utkommit i italiensk lite-
raturhistoria, och hvilken på ett lysande sätt vitnar om
det intresse, med hvilket denna vetenskap odlas söder om
Alperna. Häftet afslutas med en särdeles fullständig tid-
skriftsrevy och en kortfattad krönika. (Forts.)

H. S.

Klassiska språk.

Altitalische Studien. Herausgegeben von Dr.
Carl Pauli, Rektor des Realprogymnasiums zu Ülzen.
Zweites Heft. Mit fünf Tafeln. Hannover. Hahn’sche
Buchhandlung. 1883. 148 ss. + V litogr. t. 8:o.
Pris 8 Mk.

Föreliggande andra häfte af denna serie utmärker
sig i ännu högre grad än det föregående (se Nord. Revy
N:o 4) genom ett rikt och intressant innehåll. Den för-
sta af de två större uppsatser, som däri inrymmas, är af
H. Schæfer och behandlar bildningen af nominativus sing,
i det etruskiska språket (ss. 1—73). Ff:ns undersökning,
som gör intrycket af att vara utförd med omsorg och
sakkännedom, leder till det resultat, att etruskiskan från
början ej känt till nominativsuffixet -S; den nominativ-
bildning med -s, som förekommer i maskulina person-
namn -— hufvudsakligen i familjenamn, ej i för- eller till-
namn — är liksom öfverhufvud, enligt hans och Pauli’s
åsikt, större delen af de etr. personnamnen, ett lån från
de i Italien bofasta indoeuropeiska språken. I frånvaron
af nominativ-s hos de äkta etr. nomina ser förf, ett bevis
mot Deecke’s och Bugge’s åsikter om etruskiskans sam-
hörighet med den indoeuropeiska språkfamiljen. Ref. kan,
ehuru icke sakkunnig, härvid ej undertrycka den anmärk-
ningen, att detta skäl, ehuru viktigt nog, ej tyckes böra
få gälla såsom afgörande, så länge som det ej är oveder-
sägligen visadt, att ursprungligen slutljudande enkelt -s
ej, åtminstone efter vissa språkljud, kunnat ljudlagsenligt
bortfalla (Jfr s. 12 f. hos ff.). — I den andra afhand-
lingen, ”Die oskische Inschrift des Censors von Bovianum"
(ss. 75—124), har utgifvaren själf återigen lemnat ett be-
tydande och i metodiskt hänseende lärorikt bidrag till den
fornitaliska epigrafiken. Nämda inskrift (n:o 17 i Zve-
taieff’s Sylloge, n:o 28 i Enderis’ samling) erbjuder, såsom
den hittills blifvit läst och fattad, den besynnerligaste

blandning af välbekanta oskiska ordformer och alldeles
originella, för grammatisk analys oåtkomliga bildningar,
hvilket förhållande icke hindrat, att den blifvit nödtorfte-
ligen, men fullständigt tolkad och till slut också skande-
rad som saturnisk vers. Så stod saken, till dess man
af Bréal, som haft tillfälle att själf taga inskriften i
ögonsikte, erhöll den märkliga upplysningen, att stenen
i fråga var stympad ej allenast på högra sidan (radernas
början), där man redan förut nödgats supplera ungefär en
bokstaf på hvarje rad, utan äfven på den vänstra (slutet af
raderna), i följd hvaraf sålunda de af Corssen, Bücheler
m. ff. uppstälda tolkningarne måste förfalla (Mém. de la
Soc. de Lingu. de Paris. T. IV p. 405). Pauli, som själf-
ständigt kommit till samma öfvertygelse, har nu genom
den sorgfälligaste undersökning höjt det öfver hvarje tvif-
vel, att inskriften är fragmentarisk både i början och slu-
tet af hvarje rad. Därjämte har han sökt att ur det bi-
behållna styckets form bestämma stenens ursprungliga
konturer och omfång, samt att på ett passande sätt utfylla
de luckor i texten, som på grund häraf måste antagas.
Hvad den yttre (geometriska) rekonstruktionen af
inskriftsytan angår, så synes den vara ett prof på en
ovanlig sinrikhet, men på samma gång så enkel och öf-
vertygande, att hvarje kommande tydningsförsök torde ha
att utgå från densamma såsom en engång för alla gifven
grundval. Att den (hufvudsakligen i slutet af raderna)
starkt fragmenterade textens tolkning och supplering ej
kan bringas till samma grad af sannolikhet, faller af
sig själft: de skarpsinniga och till större delen ganska
tilltalande förslag, som Dr Pauli i detta afseende fram-
ställer, ha i alla händelser nästan utan undantag den för-
tjänsten att i såväl språkligt som sakligt hänseende vara
fullt antagliga. — Bland de misceller af A. H. Sayce,
Schæfer och utgifvaren, hvarmed häftet afslutas, tar den
sista på ett alldeles särskildt sätt läsarens uppmärksamhet
i anspråk. Densamma har Dr Pauli till förf, och bär den
mycket lofvande öfverskriften »Die Lösung der Etruskerfra-
ge». Till en början refereras Prof. Bugge’s tolkning af en
mindre (utan ordskilnad skrifven) etruskisk inskrift, hvil-
ken tolkning såsom profstycke ur denne lärdes nya etru-
skiska forskningar af H. Sweet blifvit meddelad i
den engelska tidskriften Academy för 1882 den 6 maj.
Härtill anknyter P. den i högsta grad öfverraskande be-
kännelsen, att han efter mogen öfverläggning sett sig
nödsakad att uppgifva sin gamla mening om etruskiskans
isolerade ställning och numera i hufvudsak står på samma
ståndpunkt som Bugge och Deecke, ehuru han visserligen
i en viktig detaljfråga hyser en afvikande uppfattning.
Etruskiskan är nämligen enligt denna hans »nyaste åsikt»
ett indoeuropeiskt språk, men närmast besläktadt, ej med
de italiska eller sydeuropeiska språken, såsom nyssnämde
forskare vilja, utan med de baltisk-slaviska. Och nu följer
en tydning af samma inskrift, sådan den ter sig i den
nyaste åsiktens ljus; resultatet blir en öfversättning, som
naturligtvis icke har ett grand gemensamt med den, som
Bugge gifvit. Den intet ondt anande läsaren känner sig
helt underlig och hemsk till mods: etruskiska och litaui-
ska eller lettiska ord och former hvirfla om hvarandra och
identifieras på det mest ogenerade sätt, och det värsta är,
att det hela, om också med åtskilliga starka hårdragnin-
gar och hokuspokus, ändå går någorlunda ihop - hvad
271

NORDISK REVY 1883—1884.

272

kan icke allt hända inom den etruskiska frågans hemlig-
hetsfulla regioner! Man hämtar sig emellertid mycket
snart, om icke förr, så åtminstone när man hunnit till
slutorden, där förf, utlofvar en afhandling »om den sanna
och den falska metoden vid tolkandet af de etruskiska
inskrifterna». Med ett ord sagdt, Dr Pauli har uppen-
barligen tillåtit sig ett tämligen starkt skämt med sina
vetenskapliga motståndare. Om den drastiska satiren är
lika träffande och rättvis, som den onekligen är fyndigt
uttänkt och genomförd, är ej ref:s sak att afgöra. Med
den raska fart, det etruskiska studiet numera tagit, torde
man kunna hoppas, att det ej skall dröja synnerligen
länge, innan tvisten blir sliten mellan de åsikter, som nu
så lifligt bekämpa hvarandra.

O. A. D.

Bugge, S., Beiträge zur Erforschung der etruskischen
Sprache. Erste Sammlung. XIII + 265 ss. Stuttgart,
Albert Heitz, 1883. (Etruskische Forschungen und Stu-
dien, herausgegeben von D:r W. Deecke, h. 4).

M. Tulli Ciceronis orationes selectæ, scholarum in
usum ed. Hermannus Nohl; vol. I. Oratio pro Sex.
Roscio Amerino; 40 ss. Prag, Tempsky, 1884. 18
kreuz. (In Bibliotheca scriptorum græcorum et romano-
rum, edita curantibus Toanne Kvicala et Carolo Schenkl).

Archiv für lateinische Lexikographie und Grammatik
mit Einschluss des älteren Mittellateins, als Vorarbeit
zu einem Thesaurus linguæ latinæ, mit Unterstützung
der K. bayerischen Akademie der Wissenschaften herausg.
von Eduard Wölfflin. Erste Jahrgang, h. 1; 160
ss. Leipzig, Teubner, 1884. Pr. für Jahrg. 12 Mark.

Romanska språk.

Der Troubadour Bertolome Zorzi, herausgege-
ben von Emil Levy. Halle, Max Niemeyer 1883.
90 pp.

Trubaduren B. Z., hvars dikter föreligga i denna
omsorgsfulla kritiska upplaga, intager ej någon synnerli-
gen framstående plats i den fornprovençalska literaturen,
hvars sista skede han tillhör. Han är viktig däremot
som en af de hufvudlänkar, hvilka sammanbinda den pro-
vençalska literaturen med den italienska, och synnerligt
intressant därigenom, att han i motsats till andra truba-
durer, som fastän italienare diktat på provençalska, tyd-
ligen uppvisar sin italienska nationalitets inflytelse. Så
har i formelt hänseende redan P. Meyer påpekat, att Z.
rimmar ändelserna -ès och -és med hvarandra; L. visar, att
han äfven i andra fall icke iakttog vokalen e:s kvalitet.
Ibland andra egendomligheter, som skilja Z:s dikter från
de klassiska trubadurernas, är synnerligen intressant, att
han begagnar en konj. pres. I, 1. och 3. sg. på -a. L.
antager denna form med bestämdhet blott för den 1. pers,
och förklarar den såsom uppkommen under inflytelse af
norditalienska dialekter, bland hvilka några ha 1. och 3.
pers, på -a. Angående 3. pers, är L. benägen att anse
ifrågavarande former vara ologiskt begagnade indikativer.
Vi ha icke någon rättighet därtill; af de p. 85 f. anför-
da formerna står autreja 15,5 parallelt med fassa, intra

11,26 med perda, följaktligen äro dessa två säkert konj.,
och vi måste betrakta formerna på -a såsom konj:er, hvar-
hälst syntaxen fordrar denne modus. Och eftersom for-
mernas existens är betygad af rimmet, måste vi antaga
densamma äfven i versens inre; sålunda är auza 3,74,
oblida 8,57 att fatta såsom konj., hdskr:nas pauza 11,10
icke att emendera till pauze.

Af andra italianismer anmärker L., att orden på -or
vid tillfälle begagnas som maskul,, vidare sbaralhador för
esbar., d. v. s. om vi vilja akceptera ms:ens läsning.

I afseende på biografien fanns det ej mycket att till-
lägga till hvad som står hos Diez. De dikter, som kunna
dateras, tillhöra åren 1263—70. I biografien har L.,
såsom det är vanligt i detta slags arbeten, äfven uppta-
git korta notiser om de särskilda dikternas innehåll.
Fastän vi ej för hvarje edition af en trubadur vilja re-
kommendera att följa Canellos exempel, som fullständigt
öfversätter Arnaut Daniels dikter, så skulle man dock
ibland i sådana publikationer gärna se öfversättningar,
som vore fullständigare och trognare mot originalet, än
det är vanligt. Just vid de ställen, vid hvilka man söker
utgifvarnes hjälp, vare sig att de synas obegripliga eller
att de äro tvetydiga, söker man vanligen förgäfves. Så
hade vi gärna velat se, hvilken betydelse utg. vill inlägga
i de emenderade verserna 3,26 ff. Den otvungna öfver-
sättningen af nutz d’enjans skulle vara: nakna (= fria)
från svek, och v. 28 skulle då naturligtvis betyda: de
som bekläda sig därmed (med svek, icke med vertutz, som
L. förmodligen antar). Det är uppenbarligen icke skal-
dens mening. Kan man ej låta hdskr:nas damanz =
d’amanz’ kvarstå, altså: gent emot dem som äro nakna
på (— utan) kärlek, aflägsnar du dig, och kraftfull dygd
visar du dem, som bekläda sig därmed (med kärlek)?

Angående »Metrum und Reim» kan med den 2. dik-
tens form jämföras Uc de St. Circ 8 Chanson qu’er leu
per entendre. Vid 5 borde vara anmärkt, att merce är
omkväde i första versen (diktens rim b är för resten
kvinnligt). — p. 30: i Americ de Belenois Alprim pres
dels breus jorns braus äro b d f h k grammatiska rim till
a c e g i.

Textkritikens arbete var relativt enkelt, ty Z:s dik-
ter finnas på sin höjd i 3 hdskr, AIK, och äro jämförel-
sevis bra bibehållna. Utrymmet tillåter mig blott att
göra några få anmärkningar till de särskilda dikterna.
1,64 si är betonadt pronomen och hänvisar till l’aut pidos:
och (jag ber honom) att han snart må låta mig lyda ho-
nom, ty (helvetets) värme och köld .... skulle eljest vara
mig vissa. —■ 2,53 deus a luec är att skrifva för deu s’a
luec; amesurar förbindes med reflex, pron. —• 3,73. oten
ur IK måste upptagas i texten: hennes dygd är så förö-
kad, att man ej skattar den så högt, att sanningen icke
skulle ännu mera höja den. — 3, i07—9. Orden i pa-
rentes skulle bättre ersättas med punkter, de äro tydligen
inskjutna af A:s skrifvare och förstöra alldeles meningen.
— 6,45. L. fattar parlan som 3. plur. pres. med akcent-
förflyttning; men hvarför tar han det icke såsom part,
pres.: »eländig pratmakare», hänvisande till skalden? —
7,63 ff. Huru uppfattar L. tankegången i dessa verser?
de stå tyvärr icke uti det sammanhang, i hvilket han
bringar dem p. 18. — 10,29. dreig i I borde upptagits:
ty jag hörde ej något anföras, ur hvilket jag kunde hafva
273

NORDISK REVY 1883—1884.

274

för mig abstraherat det rätta. Åtminstone synes mig
estraire här hafva denna betydelse. — Kanske skulle man
i v. 37 läsa volh‘ för vol: jag uppfordrar er ... därnäst,
att han må vilja försvara sig; ty detta är sedan rätte-
gångens ordning. — 10,99. Hvarför sätter L. l’es istäl-
let för y es? y hänvisar till ver. — 11,7 dezir’ måste
läsas för dezir. — 13,41 ff. Meningen syns mig vara:
Ty mitt hjärta lät mig (vara) uti en så utmärkt vilja
[nämligen att jag först skulle lära mig känna hennes
sinne och dölja hvad som misshagar henne och framvisa
hvad som behagar henne], att jag vore förträfflig, om jag
kunde förstå det (nämligen hennes sinne). — 14,2 öfver-
sätter L. med Diez: obgleich es Recht ist, dass er mir
wohlgefalle; man skulle väl öfversätta es (dikten). ■— 14,1 9.
Att skrifva nis för ni es är vågadt. — 14,46. Vi hafva
icke rättighet att i texten införa ett flexionsfel. Manu-
skripten tala om flere kejsare; det är sant, att Jean La-
scaris redan bländades 1261, men skalden torde äfven
tänka på tilldragelser före slaget vid Trapani. — 16,21.
I stället för qu’en måste läsas que n’, ty que är interro-
gativpron. — 16,41. För quel kanske bättre qu’el. —
Med afseende på den 18. dikten är det störande, att L.
under tryckningens lopp förändrat versernas numerering.
Om det var för sent att korrigera p. 9, så kunde åtmin-
stone diktens öfverskrift hafva angifvit de riktiga siffror-
na. Äfven dessutom skulle tryckfelsförteckningen hafva
tålt en tillökning, med hvilken emellertid denna anmälan
icke skall förlängas.

C. Appel.

Sammlung Französischer Neudrucke ed. K.
Vollmöller. Heilbronn, Henninger. 1881—83.

1.	De Villiers, Le Festin de Pierre ed W.
Knörisch. Pris M. 1,20.

2.	Arm. de Bourbon, Traité de la Comédie et
des Spectacles ed. K. Vollmöller. Pris M. 1,60.

3—	6. Robert Garnier, Les Tragédies ed. W.
Foerster. Pris M. 9,20.

Under de senaste decennierna ha forskarne inom den
franska literaturens historia fått altmera öppet öga för behof-
vet att känna den literatur, som i Frankrike föregick och för-
beredde den rika blomstringsperiod, som ungefär samman
faller med Ludvig XIV’s regering. En följd häraf är,
att man åter framdragit i ljuset och gjort för allmänhe-
ten tillgängligt ett stort antal skrifter af författare från
det sextonde och början af det sjuttonde seklet, af hvilka
endast några få literaturforskare numera kände annat än
titlarna. De i Frankrike utgifna stora samlingarna, Biblio-
thèque Elzevirienne och Nouvelle Collection Jannet m. fl.
ha i aktningsvärd grad tillgodosett detta behof. Men som
denna literatur är mycket rikhaltig, återstår ännu myc-
ket att offentliggöra, innan alt det material blir lätt till-
gängligt, som behöfves för en klar inblick i landets lite-
rära lif under Renaissanceperioden och tiden närmast före
Le grand siècle. Det är sålunda ett ganska beaktans-
värdt företag, för hvilket Prof. Vollmöller nu satt sig i
spetsen, och man har all anledning att tillönska detsamma
god framgång. Programmet därför är mycket rikhaltigt
och utlofvar en lång serie af arbeten, som ur språklig,

literatur- och kulturhistorisk synpunkt äga stort intresse,
hvilket ännu mera ökas däraf, att de skola troget åter-
gifvas i deras ursprungliga språkform, hvarigenom de äf-
ven lemna material för detaljerade undersökningar af det
franska språkets ortografi under denna period.

Af de sex häften, som hittills utkommit, höra alla
inom den dramatiska literaturens område och lemna goda
bidrag till kännedomen om dramat och dess ställning i
Frankrike vid denna tid. Det första häftet meddelar en
värdefull länk i serien af Don Juans-literaturen, eller no-
gare uttrykt ersätter så vidt möjligt en förlorad länk i
denna serie. Don Juans-sagan var i Spanien mycket om-
tykt och blef där omkring 1520 dramatiserad i den span-
ska dramatiska stilen af Tirso de Molina. Från Spanien
kom den öfver till Italien och ombildades där till en
Commedia dell’arte, som ingick i repertoiren hos det ita-
lienska teatersällskap, som samtidigt med Molière’s trupp
spelade i Paris. Man vet, att detta sällskap använde en
af Giliberto gjord bearbetning af sagan. Denna har se-
dan gått förlorad, men efter all sannolikhet är De Villiers’
stycke endast en fransk öfversättning däraf. Genom att
sammanställa Tirso’s och De Villiers’ båda mycket olik-
artade stycken, kan man sålunda sluta sig till, i hvilket
skick Don Juans-sagan mottogs af Molière.

Det andra häftet innehåller en på kyrkofäders intyg
stödd förkastelsedom öfver dramatisk literatur, som Molière’s
högättade skolkamrat, den store Condé’s broder, Armand
de Bourbon, sammanskref, då han mot slutet af sin lef-
nad blifvit en religiös mystiker. Arbetet har därföre ett
visst intresse som uttryck för stämningen hos dem, som
på den tiden fördömde teatern.

De följande häftena omfatta en fullständig samling
af Garnier’s tragedier, som på sin tid fördunklade Jodel-
le’s, men snart själfva föllo i glömska. Som dramatisk
skriftställare hade G. tagit Seneca till mönster och vann
därigenom en viss fulländning till stil och form, som dock
ej förmådde att länge hålla hans stycken kvar i gunst
hos allmänheten. För literaturhistorien behålla de dock
alltid intresse, ty de utgöra en af öfvergångslänkarna från
Jodelle till Rotrou och Corneille. Denna nya upplaga,
som troget återger den af 1585, är af utgifvaren försedd
med en kort inledning, varianter samt ett mindre glossa-
rium, som omfattar ord, hvilka ej finnas upptagna i Sachs’
ordbok.

I sammanhang härmed påminnes om den i n:r 6 af
denna tidskrift anmälda, af Prof. Stengel ombesörjda nya
upplagan af Alexandre Hardy’s dramer. Som den till
format och utstyrsel följer den Vollmöllerska samlingen
och därjämte utgör en publikation, som man med alt skäl
där kunnat vänta, kan man faktiskt räkna den som ett
från annan förläggare lemnadt bidrag till denna samling.

P. A. G.

Germanska språk.

Andresen, Karl Gustaf, Sprachgebrauch und
Sprachrichtigkeit im Deutschen. Dritte, vermehrte
Auflage. Heilbronn, Henninger. 1883. VII + 315 s.
275

NORDISK REVY 1883—1884.

276

Första upplagan af detta arbete utkom 1880, den
andra 1881, och redan 1883 blef en tredje upplaga nöd-
vändig. Det ligger häri ett vackert erkännande från all-
mänhetens sida, ett erkännande som blott är rättvisa.
Förf, har å sin sida vedergält det genom att för hvarje
upplaga väsentligen förbättra sitt verk. Hvar och en
som sysselsätter sig med det moderna tyska skriftspråket,
skall däri finna en god rådgifvare, rik på upplysningar
öfver nästan alla grammatikens och stilistikens svåra
punkter. Särskildt bör det vara för lärarne i tyska vid
våra läroverk ett välkommet bihang till grammatiken.

Men detta verk kan ytterligare vara af stor bety-
delse för svenska läsare genom sin stilistiska del. Då den
svenska och tyska stilen i mycket stå hvarandra nära,
kan man ej utan uppbyggelse genomgå författarens många
lärorika exempel och betraktelser beträffande stilens rykt och
riktighet. Visserligen håller ref. före, att tyskarne till-
låta sig ologiska eller olämpliga uttryck och skrifsätt
vida mera än vi svenskar; men äfven vår literatur ådaga-
lägger dagligen på det ojäfaktigaste sätt, huru nödvän-
digt det är, att uppmärksamheten kraftigt väckes på an-
vändandet af logiska uttryck och undvikandet af smak-
lösa vändningar. Det synes som om skolan i detta fall
ej gåfve den önskliga grundläggningen. Om ett ord staf-
vas orätt, ett komma anbringas olämpligt eller en uppen-
bar solecism förekommer, är väl rättarens röda bläck till
hands; men framställningens klarhet och lätta, naturliga
gång betonas ej nog. Vi hafva i det fallet än att lära,
och till läromästare borde vi taga i synnerhet fransmännen.
Inemot 100 sidor i förf:s arbete äro fylda af varnande exem-
pel på ologiska eller oklara uttryck. Till och med J. Grimm
tillåter sig att skrifva: Dich diesmal nach Westfalen
zu begleiten schiebe ich auf schönere Jahreszeit auf (s.
242). Den berömde romanförfattaren Ebers skyr ej att säga:
Der Oberpriester trat ihm näher und legte beide Hände
auf seine Schultern. Beide waren von gleicher Grösse
(s. 271), men ej händerna, ej häller skuldrorna framhål-
las såsom lika stora: det är de två männen. Naturligt-
vis är största antalet af förf:s exempel taget ur den dag-
liga tidningsliteraturen. Motstycken till detta finner man
ej sällan i vår literatur. E. G. Geijer har, vill ref.
minnas, någonstädes skrifvit en mening, som är bygd
ungefär så: Erik XIV var den älste af sina bröder.
Talrika exempel af tysk-svensk dålig stil erbjödos nyligen
i Stockholms Dagblad af Dahn-Goldschmith. Hvilket
olämpligt placerande af bestämningar i följande exempel!
»Och ännu i kväll vill jag med dem rådpläga om, huru-
vida vi icke skola kunna skydda såväl din hustrus oskuld,
som ock dig sjelf, redlige stenhuggare, på din arfvegård,
för denne ockrare». Hvilken motsats ligger i följande
uttryck? »Det fans ännu åtskilliga andra personer ute
på gatan, och det skulle hafva skadat honom, om han
underlåtit att helsa på den allmänt vördade; dock beslöt
han att skynda förbi honom så fort som möjligt», o. s. v.
För mycket bär naturligtvis öfversättaren ensam skulden,
såsom då han säger: »Öfver natten kan Herren hädan-
kalla mig» (»Über Nacht»). Man tänke sig en frans-
mans horreur inför sådana meningar. Det är verkligen
hög tid, att man reagerar mot en så vårdslös stil.

Om förf:s arbete är af obestridlig nytta för såväl
behandlingen af tyskan särskildt, som för sträfvandet

efter en god stil i allmänhet, så kan man dock hafva
invändningar att göra emot vissa punkter. Särskildt be-
tonar förf, för mycket språkhistorien såsom instans i fall
af tvistig natur på bekostnad af erkändt och outplånligt
språkbruk. Hans ståndpunkt är här för mycket konser-
vativ. En följd af denna ståndpunkt är ock hans efter-
tryckliga men alldeles ovetenskapliga upprätthållande af
den etymologiska stafningsprincipen på bekostnad af den
fonetiska, som han absolut förkastar. J. V.

”Samfundets til udgivelse af gammel nordisk litera-
tur” publikationer för 1883 äro nyss utkomna och ut-
göras af:

1.	Äldsta delen af Cod. 1812, 4:o gml. kongl. sam-
ling på kongl. bibl. i Kobenhavn, i diplomatariskt aftryck
utg. af Ludvig Larsson. XXVII + 75 ss. Pris se-
parat 3 kr.

2.	Krökarefs saga og Krökarefs rimur efter hånd-
skrifterne udg. af Pålmi Pålsson. XXXVIII+ 120
ss. Pris separat 4 kr.

3.	Fljötsdcela hin meiri eller den længere Droplau-
garsona saga, efter håndskrifterne udg. af Kristian
Kålund. XXXVII + 139 ss. Pris separat 4 kr.

Paul, Hermann, Mittelhochdeutsche grammatik. 2
aufl. VII + 162 ss. Halle, Niemeyer 1884. Pris 2 m.
60 pf.

Nygaard, M., Oldnorsk grammatik til skolebrug. 3
udg. II + 68 ss. Bergen, E. B. Giertsen, 1883. Pris
1 kr. 25 öre.

Skattegraveren, Et tidsskrift udg. ved Evald Tang-
Kristensen. J 2 (29 jan. 1884). Innehåll: folkvisor,
sägner, ordspråk, gåtor, skrock, böner, besvärjelser m. m.
nr 47—112.

Franke, Felix, Die praktische spracherlernung auf
grund der psychologie und der physiologie der spräche
dargestellt. 40 ss. liten 8:o. Heilbronn, Gebr. Hennin-
ger," 1883. Pr. 60 Pf.

Matematik.

Roberts, Michael, A Tract on the Addition of
Elliptic- and Hyper-Elliptic Integrals. Dublin, Hod-
ges, Foster and Co. 82 sid., 3 sh.

Ofvannämda arbete har, såsom ock författaren själf
anger, skrifvits för att på ett enkelt och elementärt sätt
uppvisa fundamentalegenskaperna hos de funktioner, som
äro att betrakta såsom de i ordningen näst efter de ellip-
tiska funktionerna kommande transcendenterna. Såsom grund
för sin framställning har förf, valt tre af Jacobis afhand-
lingar, af hvilka han lemnar en klar och grundlig fram-
ställning: Considerationes generales de transcendentibus
Abelianis (Crelle IX p. 394), De functionibus quadru-
pliciter periodicis, quibus theoria transcendentium Abe-
lianarum innititur (ibid. XIII p. 55), samt Demonstratio
nova theorematis Abeliani (ibid. XXIV p. 28). Af den
senare har han i första kapitlet lemnat en utmärkt redo-
görelse, och har det varit hans hufvudsyftemål att göra
sina läsare bekanta med fundamentalegenskaperna hos de
högre transcendenterna i samma ordning, som de van-
277

NORDISK REVY 1883-1884.

278

ligen tagas hos exponential- och de cirkulära funktio-
nerna. — I andra till och med femte kapitlen behandlar
förf, dessa fundamentalegenskaper och söker alltid visa,
huru fullkomligt likformigt de kunna behandlas vid de
elliptiska funktionerna och,' de Abelska transcendenterna.

Efter dessa rent theoretiska förberedelser i verkets
fem första kapitel egnar förf, de två sista åt undersök-
ningar af mera praktisk natur. Ytterst utförligt behand-
lar han i sjätte kapitlet de specialfall af Abelska inte-
graler af första slaget, som kunna uttryckas medelst ellip-
tiska integraler. Såsom en brist i historiskt afseende
skulle vi vilja anmärka, att förf, icke egnat ett ord åt
den första integral af denna klass, som af Legendre upp-
visades kunna reduceras till summan af två elliptiska in-
tegraler. Förf, börjar i stället med Jacobis integral,
dock utan att här anföra sin källa, och hvad Jacobi kun-
nat affärda på halfannan sida (se Grelle VIII p. 416),
blir här nära nog tolf sidor. Utom det att framställnin-
gen härpå vunnit i öfverskådlighet, har förf, just genom
denna utförliga behandling ock lyckats finna ännu en och
dertill ny form af Abelska integraler, som kunna uttryc-
kas medelst elliptiska integraler, hvilket torde få betraktas
såsom bokens hufvudförtjänst.

I sjunde kapitlet behandlas utförligt och omsorgsfullt
problemet om »rectification af krökningslinierna på en
olikaxad ellipsoid» och undersökes, huru axlarna böra för-
hålla sig till hvarandra, för att båglängderna skola kunna
framställas medelst elliptiska integraler.

Vi hafva velat fästa våra läsares uppmärksamhet på
detta hos oss sannolikt okända verk, emedan man deri
finner en klar öfversikt af dessa svårfattliga frågor, samt
hufvudsakligen för den praktiska tillämpning, som förf,
gjort af sina teorier.

Axel Söderblom.

Tidskrift för Mathematik. Udg. af I. P. Gran og
H. G. Zeuthen. 5 R. I. 5. H. G. Zeuthen, Fra Ma-
thematikens Historie. IV. Dens., Om Sammensætning
af et Punkts Hastigheder. — Bevis för en Sætning om
Kjædebrokers Konvergens, efter Oppermann. M. m.

5 R. I. 6. G. V. L. Charlier, Från fysisk-mate-
matiska föreningen i Upsala. II. T. N. Thiele, Mærkelige
Interpolationsresultater. John Sebelien, En grafisk Frem-
stilling af Forsogsrækker. M. m.

Naturvetenskap.

Unser Wissen von der Erde. I. Hann J., v.
Hochstetter, F. und Pokorny, A., Allgemeine Erdkunde
mit vielen Abbildungen und Karten in Holzstich und
Farbendruck. Leipzig 1884. Verlag von G. Freytag.
K. K. Hofdruckerei A. Haase in Prag. 640 sid.

Om det är något, som i vår tid håller jämna steg
med naturforskningens snabba utveckling, så är det den
hastighet, hvarmed de vunna resultaten i populär form
meddelas den härför intresserade allmänheten. Denna ve-
tenskapens popularisering betraktas från vissa håll med

oblida ögon, men här gäller det framför alt att bedöma,
huru det sker. Det måste medgifvas, att det ofta sker
på ett sådant sätt och af så inkompetenta personer, att
man hälst såge det ogjordt. Stundom händer dock, att
det är en och annan af vetenskapens skickligaste och be-
römdaste arbetare, som finna tid att själfva för allmänheten
framlägga sin vetenskaps resultater, till hvilkas vinnande
de själfva i väsentlig mån bidragit.

Ofvanstående arbete hör till detta senare slag. För-
fattarne till det stora praktverkets första band äro bland
Österrikes och Europas berömdaste vetenskapsmän. De
hafva redan för mer än tio år sedan tillsammans utgifvit
en utmärkt mindre läsebok, äfven den under namn af
Allgemeine Erdkunde. Det är denna lilla bok, som nu
är i begrepp att växa ut till ett praktverk, som icke kan
annat än blifva af största intresse för enhvar, som önskar
taga kännedom om den planet, yi bebo.

Det första bandet af det stora verket skall omfatta
tre afdelningar om tillsammans 40 häften à ett ark text
utom planscher. Den första afdelningen, hvaraf 10 häf-
ten utkommit, behandlar »Die Erde als Weltkörper» och
författas af den berömde meteorologen i Wien, professor
Hann. Den andra afdelningen skall utgifvas af den icke
mindre förtjänte geologen von Hochstetter och behandla
»Die feste Erdrinde nach ihrer Zusammensetzung, ihrem
Bau und ihrer Bildung». I den tredje slutligen af D:r
Alois Pokorny skall lemnas en framställning af »Die Erde
als Wohnplatz der Pflanzen, Thiere und Menschen» och
omfatta växtgeografien, djurens utbredning samt det orga-
niska lifvets utveckling på jorden.

Till detta första band: Allgemeine Erdkunde, skola
sedermera sluta sig fem band »Specielle Erdkunde», hvilka
skola utgifvas under ledning af den kände geografen,
professor Alfred Kirchhoff i Halle. Bd. II och III skola
behandla Europa, Bd. IV Asien, Bd. V Afrika och Au-
stralien och Bd. VI Amerika och Polarländerna. Hvarje
band säljes särskildt. De talrika planscherna i träsnitt,
färgtryck och fototypi äro, att döma af de redan utkomna,
i allmänhet särdeles goda.

Hvad de hittills utgifna häftena af första bandets
första afdelning angår, så innehålla de först en framställ-
ning af jordklotet från astronomisk och geodetisk syn-
punkt. Härvid genomgås på ett synnerligen enkelt och
lättfattligt sätt flera frågor, som eljest ej pläga förekom-
ma i populära arbeten, såsom svårare frågor rörande mät-
ningar af jordens täthet och temperatur, hafsytans form
genom attraktionen af kontinenterna, o. s. v. Derefter
behandlas de jordmagnetiska förhållandena. Detta kapi-
tel, som är illustreradt af talrika kartor, synes oss syn-
nerligen väl utarbetadt. Den i samband därmed gjorda
framställningen om norrskenet synes oss däremot på sina
ställen mindre lycklig. Nordenskjölds, Wijkanders, Lem-
ströms och Tromholts arbeten äro utförligt refererade,
men deremot är Edlunds teori för norrskenet, hvilken väl
dock numera måste betraktas såsom varande af funda-
mental beskaffenhet, affärdad i en kort not, och Ruben-
sons stora norrskenskatalog är ej ens omnämnd. Vid
frågan om norrskenets årliga period t. ex. skulle dock de
af Rubenson funna resultaten hafva varit af vikt.

De följande häftena, sid. 86—176 utgöra en mäster-
lig framställning af meteorologiens hufvudresultater. Kli.
279 NORDISK BEVY 1883-1884.280

matologien utgör, såsom naturligt är i detta arbete, huf-
vudsaken, men äfven en kort öfversikt af väderleksläran
lemnas. Författaren är här inne på sitt egentliga områ-
de, och den lediga, eleganta stilen, sällan tyngd af noter
och siffertabeller, gör det endast för fackmannen möjligt
att inse, på hvilken betydande lärdom och beläsenhet så-
väl i äldre skrifter, som i de brännande frågorna för da-
gen, hela framställningen hvilar.

Med det 10:de häftet börjar författaren en framställ-
ning af hydrografien och oceanografien. Vi uppskjuta
dock en redogörelse härom, till dess att flera häften hinna
utkomma.

Utrymmet har blott tillåtit korta antydningar, men
det sagda torde vara nog för att rättfärdiga det omdömet,
att literaturen i detta stora arbete erhållit ett verk af
betydenhet, såväl för den bildade allmänheten, som äfven
för fackmännen, som här finna vetenskapens äldre och
nyaste resultater i sammanträngd form ordnade och be-
lysta i sitt inbördes sammanhang.

H. Hildebrand Hildebrandsson.

Wiesner, J., Elemente der wissenschaftlichen
Botanik. I. Anatomie und Physiologie der Pflanzen.
8:o. X + 276 sid., 101 träsn. II. Organographie, Sy-
stematik und Biologie. Mit einem Anhang: Die hi-
storische Entwicklung der Botanik. 8:o. XII + 449
sid., 269 träsn. Wien, Alfr. Hölder. 1881, 1884.
7 + 10 Mark.

Bland den stora mängd botaniska läroböcker, som
särskildt i Tyskland under de sista, tio åren utkommit, inta-
ger ofvanstående arbete en i många afseenden mycket
framstående plats. Det är visserligen i främsta rummet
afsedt för författarens åhörare vid hans föreläsningal’ så-
som prof, i växtanatomi och växtfysiologi i Wien, men
lämpar sig också förträffligt för användning i vidsträk-
tare kretsar.

Förf, lägger mindre an på ett rikhaltigt, med de-
taljuppgifter öfverlastadt innehåll än på ett klart och
åskådligt framställningssätt och söker ur det med hvarje
år alt rikare vordna materialet framhålla endast det, som
i vetenskapligt afseende är af mera fundamental betydelse.
Också är hans lärobok, ehuru till sidantalet betydligt större,
i allmänhet dock mindre innehållsrik, men isynnerhet ge-
nom rikedomen på allmännare synpunkter mera underhål-
lande och lättläst än t. ex. Luerssens Grundzüge der
Botanik.

På grund däraf, att arbetet är afsedt att utgöra en
handledning för nybörjare, har förf, med afseende på de
olika åsikter, som isynnerhet inom vissa delar af botani-
ken äro rådande, så mycket som möjligt sökt framhålla
de allmänt antagna och klandrar det gängse bruket bland
författare att i för nybörjare afsedda arbeten alt för myc-
ket skatta åt den egna subjektiva uppfattningen. Ett
sådant förfaringssätt orsakar endast oreda och oklarhet, |
och i de fall, där författarens mening strider mot de mera
allmänt herrskande åsikterna, har han föredragit att i ett
tillägg till arbetet framställa och motivera sin afvikande
uppfattning. I detta tillägg har han också hänvisat till |
de viktigare arbeten, hvarpå de särskilda delarne af tex- |

ten stödja sig. Att däremot lemna mera fullständiga lite-
raturhänvisningar (såsom i t. ex. Sachs’ Lehrbuch) har icke
varit förf:s afsikt.

Med afseende på den rikliga nyaste botaniska litera-
turen må påpekas, att förf, på ett erkännansvärdt sätt
sökt taga hänsyn till densamma. Dock skulle arbetets
värde ytterligare ökats, om åtskilliga undersökningar från
de senare åren och derpå beroende modifierade uppfatt-
ningssätt icke förbigåtts; särskildt gäller detta behand-
lingen af morfologien.

Misstag och förbiseenden kunna svårligen helt och
hållet undvikas i ett så omfattande arbete som det före-
varande, också hafva vi här och där funnit oklarhet och
mindre exakta uppgifter, exempelvis vid redogörelsen för
celldelningens förlopp. I vissa fall hafva dessa åtminstone
delvis sin grund i en alt för knapphändig behandling,
såsom t. ex. då Rivularia och Sirosiphon hänföras till
Nostocaceæ. Något större utförlighet hade äfven af an-
dra skäl understundom varit önskvärd t. ex. i fråga om
Uredineæ.

Hvad de särskilda afdelningarna beträffar, omfattar
den första växtanatomien, som här är strängt skild från
såväl morfologien som fysiologien. I anatomien behandlas
hvar för sig: läran om cellen, väfnaderna och vegetations-
organernas inre byggnad. I fråga om väfnadernas anatomi
sluter sig förf, närmast till den Sachs’ska indelningen,
som han dock anser vara af företrädesvis didaktisk be-
tydelse. För att densamma emellertid må bättre fylla
sin uppgift att orientera nybörjaren, och för att författa-
ren må kunna noggrannare bestämma grundväfnadens be-
grepp, modifierar han den så till vida, att alla stränglika
väfnadssystem (såväl isolerade kollenchym-, sklerenchym-
och silrörsknippen som fibrovasalsträngar i vanlig bemär-
kelse) sammanföras till en enda kategori (strängväfnad).
Emellertid tillfogas sekretbehållare såsom en fjärde koordi-
nerad indelningslem. Härtill anknytes sedan en kort fram-
ställning af den Schwendenerska mekaniska väfnadsteorin.

Den följande afdelningen omfattar växtfysiologien,
hvarvid först redogöres för den lefvande växtens kemiska
förhållanden (växtens kemiska beståndsdelar, näringsmed-
lens beskaffenhet och de förändringar, som dessa undergå
i växten). Framhållas må, att förf, (liksom samtidigt
Pfeffer) emot Sachs men i enlighet med språkbruket inom
djurfysiologien definierar assimilationen såsom det gemen-
samma uttrycket för alla de processer, hvarigenom upp-
tagen näring förvandlas till organisk substans. I de föl-
jande kapitlen behandlas ämnesförflyttningen, tillväxten
och yttre faktorers inflytande på vegetationsprocesserna samt
till sist växternas rörelsefenomen.

I inledningen till andra delen uppträder förf, mot
den åsikten, att växtens samtliga olika delar äro att be-
trakta såsom mer eller mindre metamorfoserade thallomer,
rhizicomer, caulomer, phyllomer eller trichomer (jfr Sachs:
Vorles. üb. Pflanzenhys. s. 14—15), och betonar nödvändig-
heten af att för vinnande af en naturlig öfversikt af de olik-
artade organerna ej abstrahera bort fysiologiska moment, så-
som vanligen sker, utan i stället betrakta de morfologiska
förhållandena äfven ur fysiologisk synpunkt. I enlighet med
detta betraktelsesätt lemnas derpå en kortfattad fram-
ställning af vegetations- och fortplantningsorganerna hos
såväl fanerogamer som kryptogamer. Med afseende härpå
281

NORDISK REVY 1883—1884.

282

vilja vi endast fästa uppmärksamheten på förf:s klara re-
dogörelse för bladställningsteorin och Schwendeners försök
att härleda densamma ur mekaniska lagar. Härefter föl-
jer systematiken, vid hvars behandling förf, troget anslu-
ter sig till Eichlers Syllabus.

Största uppmärksamheten i hela arbetet är utan tvif-
vel den följande afdelningen (biologien) egnad att ådraga
sig. För första gången hafva nämligen här de biologiska
företeelserna blifvit underkastade en likformig behandling.
Med biologi, som hos olika förf, tages i en tämligen olika
bemärkelse, förstår förf, sammanfattningen af alla de vita-
listiska processerna eller de företeelser, som ännu icke
kunnat förklaras ur mekaniska (kemiskt-fysikaliska) or-
saker. Med anspråk på fullständighet kan denna afdel-
ning naturligtvis ej framträda, då växtbiologien är ett
forskningsfält af jämförelsevis mycket ungt datum. Det
hithörande materialet fördelas på följande tre kapitel:
växtindividens lif, fortplantningens biologi och arternas
uppkomst.

Till sist lemnas i ett bihang en sammanträngd fram-
ställning af botanikens historia, hvarvid förf, på ett till-
talande sätt skildrar den botaniska forskningens utveck-
lingsgång.

Arbetets utstyrsel är i allo mönstergild, och fram-
ställningen förtydligas genom talrika, instruktiva och väl
utförda träsnitt, dels originalteckningar, dels kopior efter
Kny, Eichler m. fl.

B. F.

Tidsskrift for Physik og Chemi, udg. af August Thom-
sen. 2 R. IV. 12. K. Prytz, Fra den elektriske Ud-
stilling i Wien (forts.) — m. m.

Geografisk Tidsskrift, udg. af Bestyrelsen for det
kongel. danske geografiske Selskab. VII. 3 og 4. A.
E. Nordenskiöld, Et Stykke eskimoisk Literatur. R. H—t,
Franske Dybvandsundersogelser. 0. M., Svend Foyns
Hval-»Fabrik», et Billede fra det ho je Nord. Ed. Erslev,
Udtog af A. E. Nordenskiölds Rapport om Grönlands-
Expeditionen 1883. Emil Elberling, Denationaliseringer
i nyere Tider. II. Frithjof Nansen, Langs Grönlands
Ostkyst. A. Feddersen, En paatrængende Gjæst. — Min-
dre Meddelelser.

Blandade ämnen.

Consistorii Academici vid Åbo Universitet
äldre protokoller. Utgifna af Finska Historiska
Samfundet. I. Förra häftet. Tryckt med anslag ur
Längmanska statsfonden. Helsingfors 1883.

I ett nyligen utgifvet häfte af W. H. och A. Aka-
demiens Månadsblad omnämnde Sveriges riksantikvarie
såsom "för de vetenskapliga förhållandena i Finland gan-
ska betecknande”, att en bok sådan som ”Diarium Gylle-
nianum” blifvit utgifven med understöd af statsmedel.
Med ofvan omnämda häfte, det första i serien, har ett
nytt bevis lämnats på detta vakna intresse för fädernes-
landets minnen och denna efterfölj ans värda beredvillighet
att medelst statsunderstöd underlätta de literära minnes-
märkenas offentliggörande, som för närvarande utmärker

Finland. När Upsala högskola för ej länge sedan firade
minnet af sin 400-åriga tillvaro, lämnade dess konsistorii-
protokoller visserligen stoff till flere af de studerande
nationernas historier, men i sin helhet hvila de ännu i
universitetsarkivet, gömmande otaliga värdefulla bidrag
till hela vår bildnings historia och till våra störste mäns
lifsskildringar. Det mycket yngre finska systeruniversi-
tetet har varit nog lyckligt att, tack vare Zacharias To-
pelii initiativ, finska historiska samfundets intresse och
finska statens tillmötesgående, i dessa dagar blifva satt i
tillfälle att lära känna sin älsta historia, skrifven med
samtidens egen naiva, men karakteristiskt målande stil.
Att döma af detta första häfte blir denna publikation
af synnerligt stort intresse äfven för oss svenskar, ej blott
som en skildring af förhållanden, hvilka i Sverge ägde
sin motsvarighet, utan äfven genom de rika bidrag, den
lämnar till vår inre historia och till vår biografiska lite-
ratur. Universitetets högtidliga invigning, de svårigheter,
den nya högskolan hade att kämpa mot, professorernas
öfverläggningar, studenternas ofta råa lif, lefnadssättet i
Åbo m. m. skildras på ett sätt, som gör läsningen af
dessa protokoller synnerligen roande, och som lämnar en
mängd intressanta och upplysande bidrag till vår känne-
dom om 1600-talets inre historia. Vi afvakta med in-
tresse fortsättningen och kunna ej undertrycka vår lifliga
önskan att en gång se nordens älsta universitets häfder
på samma sätt offentliggjorda.

E. Lpt.

Tilskueren, Maanedsskrift for Literatur, Samfunds-
sporgsmål og almenfattelige videnskabelige Skildringer,
udg. af N. Neergaard. Februari 1884. Inhold: E. Bra n-
des, Efter Selskab; Fr. Nielsen, Luther og Rom 1521;
J. Lange, En Replik om ’Nutidens Kunstvilkaar”; Ad.
Hansen, Oversættelse af seks Sonetter af Shakespeare;
N. Neergaard, Richard Cobden, I; Amalie Müller,
Bj. Björnson og ”Over Ævne"; Ad. Hansen, Holger
Drachmanns ”Ostende—Brügge".

Nordisk Tidskrift. Utg. af Letterstedtska föreningen-
1884: Göthe, G., Den gamla holländska målningskon-
sten betraktad ur några moderna synpunkter; Monte-
lius. O., Om våra förfäders invandring till norden. Lite-
raturöfversigt m. m.

Finsk Tidskrift, utg. af C. G. Estlander, Willi. Bolin
och Fredr. Elfving. XVI. 1. C. G. Estlander, Forum
Romanum. K. K. Tigerstedt, Göran Magnus Sprengt-
porten, XV: Porrosalmi, 2. E. v. Hertzen, Ny psalmbok
eller icke? Fr. Elfving, Några gengångare (efter Her-
bert Spencer). — I bokhandeln. — m. m.

Pedagogisk Tidskrift, utg. af H. F. Hult. XX. 1.
Roland Nordenstam, Om anordningen af en laborations-
kurs i kemi för lärjungarne i realläroverkets högsta klass.
I. A. Hallgren, Om undervisningen i modersmålet. Dens.,
Tegnérs Svea med preparation för undervisningen; anm.
af —1—n. H. v. Feilitzen, Duplik. — m. m.
283

NORDISK REVY 1883—1884.

284

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Föreläsningar och öfningar.

Teologiska Fakulteten.

Proff. Cornelius, Det 18:de seklets kyrkohistoria; Den svenska
kyrkans historia efter reformationen.

Myrberg, Apostlagärningarna; Deuterojesajas.

Gezelius von Scheele, Kritisk framställning af apologetikens
historia i 19:de århundradet; leder apologetiska
samtal.

Torén och (tillsvidare) Johansson äro tjänstlediga.

e. o. Proff. Rudin, De mindre profeterna; Evangeliernas berättelse om
Jesu uppståndelse; biträder vid öfningarna i prediko-
skrifning.

Sundelin, Läran om kyrkan.

Norrby, De kyrkliga perikoperna, leder de homiletiska
och deklamatoriska öfningarne; gifver handledning i
predikoskrifning.

Assist. Martin, leder de kateketiska öfningarna; biträder vid öfnin-
garna i predikoskrifning.

Docc. Ekman, Berggiren och Janson biträda vid öfningarna i pre-
dikoskrifning.

Juridiska Fakulteten.

Proff. Rabenius, Finansrätt.

Nordling, Förmögenhetsrätt.

Landtmanson, Encyklopedi.

Hagströmer, Den svenska straffrättens speciella del.

Afzelius, Rättsmedlen; Rättsfall af processuelt innehåll.

Rydin och Hammarskjöld äro tjänstlediga.

Docc. Davidson, Produktionen.

Blomberg, Svensk statsrätt, handleder vid öfningsskrifningar
i rättsvetenskapliga ämnen.

Medicinska Fakulteten.

Proff. Mesterton, Speciell kirurgi, håller kirurgisk poliklinik och
kirurgisk klinik, (enskildt) Obstetrik.

Hedenius, Allmän patologi, anställer liköppningar med pa-
tologiska demonstrationer; öfvervakar de patologiska
öfningarna.

Kjellberg, Sinnessjukdomarna.

Holmgren, Fysiologi med experimenter. Leder arbetena å
fysiologiska laboratoriet.

hammarsten, Medicinsk kemi. Leder laborationsöfningarna
i medicinsk kemi.

Clason, Deskriptiv anatomi. Leder dissektionsöfningarna.

Fristedt, Farmakologi, handleder vid begagnandet af de
farmakologiska samlingarna.

Henschen, Speciell medicin, håller medicinsk poliklinik och
medicinsk klinik.

Adjunkt Björkén, Allmän kirurgi, Oftalmologi.

Laboratorer Blix, leder de fysiologiska laborationsöfningarna.

Bayer, leder öfningarna i patologisk histologi.

Docc. Bergman, meddelar enskild undervisning.

Petersson, tjänstledig.

M. K. Nordlund, leder dissektionsöfningarna.

Sandström, leder de histologiska öfningarna, genomgår det
viktigaste af den normala histologien.

Stud. Lindberger, leder laborationsöfningarne.

Filosofiska Fakultetens Humanistiska Sektion.

Proff. Ribbing, Kants praktiska filosofi i dess förhållande till den
föregående kristna filosofien och till hans egen teore-
tiska spekulation; (enskildt) Logik.

Sahlin, Filosofisk statslära.

Nyblom, Konstlära.

Hagberg, Spanska språkets formlära under tolkning af Cal-
derons Auto Sacramentale: “Elgran teatro del mundo“.

Löfstedt, Grekiska inskrifter, Euripidis Hippolytus; i filolo-
giska seminariet Theocriti idyller.

Häggström, Ciceros Orator; i filologiska seminariet Qvinti-
lianus, 10:de boken.

Nordling, Amos’ profetiska bok, Koranen.

Hammarstrand, Österlandets historia under Gamla tiden.

Almkvist, Den allmänna språkvetenskapens grunder.

Frigell, Latinsk stilistik.

Alin, Det svenska statsskickets historiska utveckling från 1772
års statshvälfning till utfärdandet af 1866 års riks-
dagsordning.

Richert, Leffler och (tillsvidare) Sundén äro tjänstlediga.

Adjj. Edman, Shakspeare's The Merchant of Venice.

Geijer, Det franska språkets historia; i det filologiska se-
minariet tolkning och granskning af det fornfranska
epos Amis et Amiles.

Afzelius är tjänstledig.

Docc. Wikner, (enskildt) Filosofiens historia.

Edfeldt, Religionsfilosofi.

Erdmann, Sanskritspråkets grammatik.

Sandström., handleder vid latinska skriföfningar.

Wahlund, i filologiska seminariet (med biträde af språklä-
raren F. Schulthess) öfningar i modern fransk literatur.

Tamm, Etymologiska anmärkningar till tredje och sjätte
bandet af Rydqvists arbete: Svenska språkets lagar.
Hjärne, Sveriges historia under Gustaf den förste och hans
söner.

Noreen, Urgermansk ljudlära från allmänt jämförande syn-
punkt, Det fornsvenska räkneordet och pronominet;
i filologiska seminariet kommentering af A. J. Prytz'
Comoedia om konung Gustaf then första.

Danielsson, Latinsk ljudlära.

Knös, (enskildt) Första boken af Thukydides' historia, hand-
leder vid grekiska skriföfningar.

Lundell, Ryska.

Burman, Bygdén, Boethius, Aberg, Schagerström, Bergstedt,
Schück, Vising, Nylander meddela enskild undervis-
n ng.

Klockhoff, Piehl och v. Feilitzen äro tjänstlediga.

Matematiskt-Naturvetenskapliga Sektionen.

Proff. Daug, Funktionslära.

Thalén, Electricitet, leder de fysikaliska laborationerna.

Cleve, elementär kurs i organisk kemi, kvalitativ kemisk
analys. Öfvervakar öfningarna på laboratoriet.

Lundquist, Potentialteori.

Fries, Växternas lifsyttringar.

Schmitz, Elementbestämning i elliptiska banor, Astronomi-
ens historia, handleder vid astronomisk observation
eller kalkyl.

Hildebrandsson, Fysisk geografi och klimatologi, handleder
vid de meteorologiska arbetena.

Tullberg, Däggdjurens anatomi.

Kjellman, Växtgeografi, leder de växtanatomiska öfningarna.
Walmstedt och Dillner äro tjänstlediga.

Prosektor Théel, leder dissektionsöfningarna å det zootomiska la-
boratoriet.

Docc. Söderblom, leder öfningarna i det matematiska seminariet.
Sjögren, Speciel mineralogi, Dynamisk geologi, leder de
vetenskapliga arbetena i mineralogi och petrografi.

Falk, Ekstrand, Lundström, Bovallius, Berger, Widman,
Pfannenstiel, Aurivillius, Forssell, Melander meddela
enskild undervisning.

Ljungman, Cronander och Holm äro tjänstlediga.

Dir. Mus. Hedenblad, Harmonilära, håller kapellöfningar.

Akademiskt tryck.

Föreläsningar och öfningar vårterm. 1884.

Index Scholarum. Sem. vern. 1884.

Sahlin, C. Y. Om grundformerna i logiken. II, Ups. 1884. 55
s. 8:o Installationsprogr.

Nilén, N. F. Priscianea. Ups. 1884. 65 s. 8:o.

Större Konsistoriet.

Den 15 Jan. Till slutlig pröfning förekom nu ärendet om
närmare bestämmelser för e. o. professorns i analytisk kemi tjänst-
göring, därvid professor T. R. Thalén ånyo framstälde det förslag,
han såsom komitéledamot afgifvit till matem.-naturv. sektionen,
att e. o. professorn i analytisk kemi tillika skulle vara laborator
å det under ord. kemie professorns prefektur stående laboratoriet
och leda öfningarna i kemisk aualys, samt att för bemälde e. o.
professors verksamhet borde utfärdas instruktion af universitetets
285

NORDISK REVY 1883—1884.

286

kansler på förslag af matem.-naturv. sektionen, i hvilket yrkande
flere af konsistoriets ledamöter instämde, hvaremot andra förorda-
de sektionens förslag, enligt hvilket ord. professorn i kemi fort-
farande och till dess utvidgning af laboratoriet kunde vinnas och
en assistentbefattning erhållas på allmänt kemiska institutionen
borde ensam vara examinator, men däremot e. o. professorn, som
t. v. icke vore examinator, så långt utrymmet medgåfve skulle till
undervisning i kvantitativ och kvalitativ kemisk analys mottaga la-
boranter samt åt de praktikanter, som nöjaktigt genomgått före-
skrifven kurs, utfärda intyg, som utan vidare praktiskt analytiskt
prof skulle berättiga till undergående af examen. Vid omröstnin-
gen voterade proff. Hammarstrand, Henschen, Clason, Schultz,
Fries, Lundquist och Hedenius för sektionens förslag samt proff'.
Tullberg, Alin, T. Nordling, Häggström, Cleve, Thalén, Landtman-
son, Hagberg, Daug, V. Nordling, Bydin, Bibbing och rektor för
prof. Thaléns förslag, som alltså blef konsistoriets beslut.

Den 26 Jan. Beslöts en lyckönskningsskrifvelse till universi-
tetet i Edinburgh med anledning af dess 300-års-jubileum.

Konsistoriet beslöt förorda bifall till filosofiska fakultetens för-
slag om ändring af §§ 59 och 39 i universitetens statuter och om
juridisk-filosofisk och medicinsk-filosofisk examens afläggande in-
för kommissionèr.

Den 1 Febr. Professor Hammarsten aflade domareed och tog
plats bland konsistoriets ledamöter.

Docenten O. V. Petersson uppfördes enhälligt på förslag till
e. o. professuren i pediatrik och praktisk medicin.

Professor Nyblom anmälde, att friherre O. Hermelin skänkt
till universitetet en af honom målad oljefärgstafla (”barvinter”).

Stockholm.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Föreläsningar och öfningar vårterminen 1884.

Proff. von Düben, deskriptiv anatomi, leder dissektionerna.

Lovén, experimentel fysiologi, leder öfningarna på det fysio-
logiska laboratoriet.

Stenberg, farmaceutisk kemi.

Bruzelius, meddelar undervisning i speciell medicinsk pato-
logi och terapi på Kongl. Serafimer-Lasarettet så väl
genom kliniska öfningar, examinatorier och föreläs-
ningar, som ock vid den medicinska polikliniken.

Santesson, meddelar undervisning i speciell kirurgisk patologi
och operationslära, så väl medelst kliniska öfningar
och examinatorier på K. Serafimer-Lasarettet, som
genom föreläsningar; leder den kirurgiska polikliniken.
Anderson, de obstetriska operationerna, kvinnosjukdomarna.
Kjellberg, meddelar undervisning i barnsjukdomarnas diagnos
och behandling, så väl genom kliniska öfningar och
examinatorier — dels vid sjuksängarna dels å poli-
kliniken — som ock genom föreläsningar öfver där
förekommande sjukdomsformer.

Heyman, helsovårdslära.

e. o. Proff. Retzius, histologi.

Sandahl, farmakognosi, farmakodynamik.

Wising, meddelar klinisk undervisning på K. Serafimer-
Lasarettet samt leder den medicinska polikliniken
därstädes.

Rossander, meddelar å K. Serafimer-Lasarettet klinisk
undervisning i syn- och lokomotionsorganens sjuk-
domar, leder den kirurgiska polikliniken därstädes
samt den pediatrisk-kirurgiska kliniken å Barnsjuk-
huset.

Netzel, meddelar klinisk undervisning å Sabbatsbergs
sjukhus under januari—mars och juli—september,
samt å Allmänna Barnbördshuset under juli—sep-
tember.

Medin, leder under augusti och september den pediatri-
ska kliniken å Allm. Barnhuset, hvarvid han före-
läser öfver där förekommande sjukdomsfall.

Jäderholm, meddelar undervisning i rätts- och stats-
medicin samt handledning i verkställandet af rätts-
medicinska liköppningar och undersökningar.

Ödmansson, föredrager under januari—april å Stock-
holms Stads och Läns Kurhus en lärokurs i de ve-
neriska sjukdomarnas diagnos och behandling.

Med.-Rådet Björnström, meddelar å Stockholms Hospital under-
visning i sinnessjukdomarnas diagnos och behand-
ling samt deras förhållande till rättsväsendet.

Docc. Berg meddelar undervisning uti kirurgisk anatomi i samband
med operationsöfningar på kadaver.

Wallis, föredrag i patologisk anatomi, åtföljda af mikrosko-
piska förevisningar och preparationer, föredrag i allmän
patologi, demonstrerar de å Sabbatsbergs sjukhus ske-
ende liköppningar, leder de å den patolog.-anatomiska
institutionen pågående öfningarna.

Curman, meddelar enskild undervisning i balneologi och kli-
matologi.

Zander, meddelar enskild undervisning i medicinsk gymnastik.

Salin, håller under april—juni gynekologisk klinik å Sab-
batsbergs sjukhus samt under juli—september å K.
Serafimer-Lasarettet.

Amann, v. Hofsten, demonstrerar de å Allm. Barnhuset skeende
liköppningar.

Bergqvist handleder vid de praktiska öfningarna på in-
stitutets fysiologiska laboratorium.

Thorén, handleder uti anläggandet af förband och ban-
dager.

Kallenberg och e. o. Amanuens Sellergren, handleda de
studerande vid dissektionerna.

E. o. Laborator Mörner, leder de praktiska öfningarna på det ke-
miska laboratoriet.

Key-Äberg, demonstrerar liköppningarna vid pato-
logisk-anatomiska institutionen.

Tjänstlediga: Prof. Key och laborator Tigerstedt.

Lund.

Föreläsningar och öfningar.

Teologiska Fakulteten.

Proff. Olbers, Den efterapostoliska kyrkans historia, leder öfnin-
garna på seminariet.

Skarstedt, Johannes’ Evangelium. Svårare ställen i nya
testamentet.

Warbolm, Soteriologi.

Billing, Perikoperna, Kateketik, Homiletik, leder de homi-
letiska, kateketiska och kyrkolagsöfningarna.

e. o. Proff. Rosenius, De mindre profeterna, Gamla testamentets
klagosånger.

Eklund, Moralfilosofiens system, Concordieformeln, leder
de liturgiska öfningarna.

Docc. Ahnfelt, (enskildt) Dogmatikens elementer, Moralfilosofiens
system, leder författandet af veckopredikningarna
samt biträder vid de kateketiska öfningarna.

Kleberg, leder de homiletiskt-liturgiska öfningarna.

Juridiska Fakulteten.

Proff. Broomé, Svensk Statsrätt, (enskildt) Processrätt.

Hamilton, Finansrätt, (enskildt) Näringsrätt.

Humbla, Sveriges gällande Sakrätt.

Assarsson, Svensk Straffrätt.

e. o. Prof. Winroth, Sveriges inre rättshistoria.

Doc. Ask, Svensk Förmögenhetsrätt.

Medicinska Fakulteten.

Proff. Ask, klinisk undervisning i kirurgi och Obstetrik.

Odenius, under terminens första hälft Speciell patologisk
anatomi, under senare hälften Allmän patologi, med
tillhörande mikroskopiska öfningar, samt leder de
rättsmedicinska obduktionerna.

Lang, Fysiologisk kemi, Allmän Farmakodynamik, leder
öfningarna å det med.kemiska laboratoriet.

Lindgren, Deskriptiv anatomi, Histologi i förening med
praktiska öfningar, leder arbetena på den anat, och
hist, institutionen.

Trädgårdh, de Invärtes sjukdomarna, leder öfningarna på
den Med. afdelningen.

e. o, Proff. Ribbing, Pediatrisk poliklinik, Laryngoskopi.

Löwegren, Ögonsjukdomar, anställer Oftalmoskopiska
öfningar, genomgår en kurs i Refraktionsanoma-
lierna.
287

NORDISK REVY 1883—1884.

288

M. Lic. Ödman, leder den psykiatriska undervisningen vid Lunds
hospital.

Doc. Lindfors, meddelar enskild undervisning.

M. Licc. Bendz, leder patologiska obduktioner med demonstration.
Nordenstedt, leder dissektionsöfningarne.

Filosofiska Fakultetens Humanistiska Sektion.

Proff. Lysander, Valda Sånger af Catullus.

Wisén, Valda Sånger i Sämunds Edda, Östgötalagen.

Borelins, Gamla filosofiens historia.

Odhner, Englands historia under medeltiden med särskildt
afseende på samhällsskicket (fortsättning från år
1200).

Cavallin, Inledning till Homeri Odyssée, Platos smärre skrif-
ter, å fil semin. tolkning af Herodotus.

Lidforss, Ariostos Orlando Furioso, Heliand.

Tegnér, Persiska (stycken ur Gulistån), Österländska lånord
i svenskan.

Nybloms och Ljunggren äro tjänstlediga.

e. o. Proff. Weibull, Europas historia under 30-åriga kriget, Euro-
pas geografi och statskunskap.

Alexanderson, Horatii epistlar, 2:dra boken (de arte
poetica), Sophoclis Electra.

Adjj. Brag, Genesis.

Leander, Den praktiska filosofiens historia, Filosofisk stats-
lära, sedan Etik.

Södervall, Svenska literaturens historia under medeltiden.

Docc. Malmström, (enskildt) Hebräisk grammatika och explikations-
öfningar.

Zander, (enskildt) Latinsk stilskrifning.

Wulff, å fil. seminariet, öfningar i romansk accent- och ljud-
lära. (Enskildt) Allmän ljudlära och fransk stilskrif-
ning.

Geijer, (enskildt) Filosofisk propedeutik och Filosofisk stats-
lära.

Cavallin, å fil. sem. kritiskt-exegetiska öfningar vid tolk-
ningen af Horatii epoder, (enskildt) Grekisk stilskrif-
ning.

Wägner, (enskildt) Teoretiska filosofiens historia.

Peterson, Fornbulgariska (Leskiens handbok), (enskildt) Öf-
vergångsperioden mellan medel-högtyskan och ny-
högtyskan.

Kock, (enskildt) elementär kurs i gotiska.

Söderberg, å fil. sem. De viktigaste runinskrifterna, (enskildt)
Fornsvenska.

Friedlander, Den ästetiska vetenskapens utveckling i Tysk-
land från och med Kant, Det franskt-klassiska dra-
mat.

af Petersens, (enskildt) inledande kurs i Fornisländska.

Edgren, elementarkurs i Sanskrit.

Fahlbeck, (enskildt) Svensk historia.

Linde, (enskildt) grekisk och latinsk stilskrifning.

Thyrén, (enskildt) Teoretisk filosofi, Kant, Kritik d. reinen
Vernunft.

Hallbäck meddelar enskild undervisning.

Filosofiska Fakultetens Matematiskt Naturvetenskapliga

Sektion.

Proff. Blomstrand, Syntetisk och analytisk kemi, Organisk kemi.

Möller, Praktisk astronomi.

Björling, tjänstledig, föreläser vid sin återkomst Inledning
till nyare geometrien.

Holmgren, Om ljuset, leder de fysiska laborationerna.

Areschoug, Växtrikets naturliga familjer, leder de fytoto-
miska öfningarna.

Qvennerstedt, Parasitmaskarne, Allmän zoologi.

e. o. Proff. Bäcklund, Potentialteori.

Lundgren, Historisk geologi.

Berggren, de högre kryptogamernas morfologi och syste-
matik, demonstrerar i bot. trädgården blommande
växter.

Torell vistas i Stockholm.

Adjj. von Zeipel, Differentialekvationer, Geometri i tre dimensioner,
leder öfningarna å mat. semin.

Thomsen, Coleoptera, Lepidoptera.

Dunér är tjänstledig.

Docc. Möller, leder öfningarna å mat. semin.

Rydberg, (enskildt) Fysik, anställer fysikaliska räkneöfningar.
Weibull, (enskildt) elementärkurs i Krystallografi, speciell?
Mineralogi.

Claesson, Jönsson, Engström, Lovén, Eichstädt, Törnqusi ,
Bergendal, Ljungström meddela enskild undervisning.

Jurid. fakult;s

Medicinska fakult:s

Filosofiska fakult:s

Examina.

Ven 31 Januari. Filosofisk kandidatexamen blef aflagd af J.
H. Rosengren, sm., S. Murbeck, K. H, von Sydow och L. P. Wåh-
lin, sk.	.

Akad. Af handlingar.

Den 27 Januari. Ventilerade juris utriusque kandidaten E.
F. N. von Sydow, sk., en för docentur utgifven afhandling: “Om
Hyresaftal rörande fast egendom, enligt romersk och svensk rätt“.
4:o 143 sidor. (Afhandlingen intagen i Universitetets årsskrift).

Den 2 Februari. Framstälde fil. licentiaten Nils Lundborg, sk.,
sin för filosofisk doktorsgrad utgifna afhandling: “Studi sul Con-
giuntivo nella Dinina Commedia“. 8:0 64 sid.

Större Konsistoriet.

Den 9 Januari. Med anledning af att medicine licentiaten
A. Nordenstedt återtagit sin ansökan till ledigförklarade e. o. pro-
fessionen i anatomi och histologi, beslöt konsistoriet efter medi-
cinska fakultetens hörande att hos Konungen hemställa, att då
sannolikt vore, att, om nämda profession nu omedelbart skulle
ledig förklaras, icke någon kompetent sökande därtill skulle er-
hållas, med befattningens ledigförklarande måtte få anstå till slutet
af innevarande år. —

I enlighet med vederbörande fakulteters förslag blefvo pre-
mierna för 1883 bortgifna på följande sätt:

Teologiska Fakultetens l:sta E. K. Böös, sk.

2:dra L. A. Melander, gb.

3:dje R. Helgesson, sk.

l:sta Jur. kand. E. von Sydow, sk.
2:dra Jur. kand. J. Hjelmerus, sm.
3:dje J. O. Holmdahl, bl.
l:sta Med. lic. F. M. Melin, sk.
2:dra Med. lic. H. Ström, sk.
3:dje Med. kand. C. A. Berg, bl.
l:sta Fil. lic. A. Rosén, sk.
2:dra Fil. lic. L. Larsson, sk.

3:dje Fil. lic. Hj. Nilsson, sk.

Bibliotekarien E. Tegnér hade till konsistoriet inkommit med
förslag till ny inredning af bibliotekshuset samt dettas uppvärm-
ning, med anhållan att konsistoriet måtte med anledning af för-
slaget vidtaga erforderliga åtgärder.

Drätselnämden, som i frågan blifvit hörd, gillade förslaget,
men anmärkte, att den till omkring 30,000 kr. beräknade kostnaden
för förslagets genomförande icke kunde bestridas af universitetets
egna medel, och att beredande af statsanslag derför voro nödvän-
digt. Konsistoriet erkände nödvändigheten af de åsyftade förän-
dringarna, äfvensom af att statsanslag vore nödigt för deras genom-
förande. Vid senaste underdåniga framställning om statsanslags
beredande hade konsistoriet underlåtit att göra påminnelser i äm-
net endast af den anledning, att, emedan bibliotekarietjänsten då
var ledig, det ville afvakta yttrande af den, som komme att till
tjänsten utnämnas. Konsistoriet beslöt därför nu att till Konungen
ingå med underdånig anhållan om nådig framställning till Riks-
dagen, att ett anslag af 30,000 kronor måtte för ifrågavarande
ändamål beviljas.

(Anm. Motion om nämda anslag är vid innevarande riksdag
väkt af borgmästaren E. Thomasson.)

Vid samma tillfälle påminte professor Lindgren, att, ehuru
han till alla delar instämde i åsikten om det stora behofvet af ett
anslag till ifrågavarande ändamål, redan anmälda behof funnos,
som i ännu högre grad påkallade Riksdagens behjärtande, och
ville professorn företrädesvis påpeka det af konsistoriet vid flera
tillfällen framhållna behofvet af en ny profession i fysiologi.

19 Januari. Med anledning af inbjudning från universitetet
i Edinburgh att sända en representant till nämda universitets 300-
års fest 1 nästkommande april månad, beslöt konsistoriet, att en
lyckönskningsskrifvelse på latinska språket skulle aflåtas, och
ville framdeles taga i öfvervägande, huruvida någon representant
skulle sändas till fasten.
289

NORDISK REVY 1883—1884.

290

Enligt kongl. bref 7/12 1883 tilldelades Riksstatens resesti-
pendier, det större åt docenten A. E. Friedlander, som anmält sig
vilja i Tyskland och Italien studera därvarande konstsamlingar
äfvensom för konststudier besöka Paris; det mindre åt docenten
P. Claesson, som såsom reseplan uppgifvit att i Paris, München
och Heidelberg studera kemi.

Enligt kongl. bref 31/12 1883 är det medgifvet e. o. professor
Winroth att under 1884—1885 använda det honom 1882 tilldelade
Riksstatens mindre resestipendium, dock så att hans tjänstgöring
vid universitetet icke därigenom kommer att lida något afbrott.

Professor G. Ljunggren åtnjuter under innevarande ål-
befrielse från skyldigheten att föreläsa och examinera, på det att
han må kunna fullgöra honom lemnadt uppdrag att författa Sven-
ska Akademiens historia ; och har kanslern den 23 Januari för-
ordnat docenten A. Friedlander att under sagda tid förestå pro-
fessionen i estetik.

Docc. R. Gei er och E. Peterson skola för en tid af ytterli-
gare 4 år vara innehafvare af de s. k. rörliga docentstipendierna
N 1 och X 2.

E. o. professor Winroth hade hos kanslersembetet anhållit,
att, med anordnande hvarannan vecka af en offentlig lektion, af-
sedd till granskning af praktiska rättsfall, han måtte under inne-
varande termin vinna befrielse från en af de fyra föreläsningarna
i veckan. Kanslern beviljade enl. bref den 28/1 nämda anhållan
så tillvida, att e. o. professor W. icke må för hvarje öfningslek-
tion erhålla befrielse från mer än en offentlig föreläsning.

Till innehafvare af von Reiserska resestipendiet är af lands-
höfdingeembetet i Kristianstads län utsedd docenten P. Fahlbeck.

Magnus Billing.

Kjobenhavn.

Forelæsninger og Ovelser (1 Febr.—9 Juni

1884).

Det theologiske Fakultet.

Prof. H. Scharling, 1) kristelig Sædelære (III. Livsgoderne) ; 2) Pa-
læstinas Geografi, med særligt Hensyn til Skriftudlægningen.

Prof. P. Madsen, Dogmatikens anden Halvdel.

Prof. Sthyr, har af Hensyn til et literært Arbejde af Ministeriet
erholdt Fritagelse for at holde Forelæsninger i dette Halvaar.

Prof. Fr. Nielsen, 1) Slutningen af Middelalderens Kirkehistorie;

2) Augustins Confessiones; 3) theologiske Skiiveovelser.

Prof. Buhl, 1) Fortolkning af Brevet til Hebræerne; 2) Fortolkning
af Psalmerne fra Ps. 23.

Privatdocent.

Lic. Schat Petersen, Pauli 2det Brev til Korinthierne.

Pastoralseminariet.

Stiftsprovst Rothe leder de kateketiske 0velser og holder Foredrag
over Kateketik.

Prof. Sthyr, 1) homiletiske 0velser; $2) Foredrag over den prak-
tiske Theologi.

V. Sarne, Lærer i Messesang, giver Undervisning i Messesang.

Det rets- og statsvidenskabelige Fakultet.

Prof. Goos, 1) den danske Strafferet; 2) den danske Straffeproces.

Prof. W. Scharling, 1) Nationalekonomiens Theori II; 2) Danmarks
Statistik.

Prof. Matzen, 1) Examinatorium over den danske Tingsret; skrift-
lige 0velser med videre komne juridiske studerende.

Prof. Deuntzer, den danske Arveret.

Prof. Evaldsen, Hovedpunkterne af den danske Obligatio nsrets al-
mindelige Del.

Prof. Falbe Hannen, 1) Finansvidenskab; 2) Skriveovelser.

Prof. Lassen, 1) den romerske Privatret; 2) skriftlige Ovelser med
studerende, der ikke endnu befinde sig ved Studiernes Af-
slutning; 3) eventuelt, efter afslutning af Forelæsningerne
over Romerret, Examinatorier over de kvasikontraktmæssige
Retsforhold i dansk Ret.

Prof. Holm, Examinatorier over Evropas politiske Historie efter
1648.

Doc. Westergaard, Statistikens Theori.

Det Lægevidenskabelige Fakultet.

Prof. Saxtorph, 1) leder den kirurgiske Undervisning paa Frederiks
Hospital; 2) Praktikant-0velser; 3) kirurgisk-kliniske Fore-
drag.

Prof. Panum, 1) det vegetative Livs Funktioner; 2) Examinatorier
over det, som er gjennemgaaet i Forelæsningerne ; 3) Repe-
titions Examinatorier over udvalgte Afsnit af hele Fysiolo-
giens Omraade ; 4) i Forening med Assistenten, et praktisk
Kursus over de foi’ Medicinerne vigtigste Stoffers Kemi.

Prof. With, 1) medicinsk Klinik; 2) medicinsk Praktikant-Klinik
fra d. 15 Febr, til d. 15 Maj; 3) Demonstrationer over ind-
vortes Sygdomme.

Prof. Reisz, 1) Respirationsorganernes Sygdomme II. (sidste Halv-
del); 2) Cirkulationsorganernes Sygdomme; 3) Praktikant-
Klinik paa Frederiks Hospital i Februar, Marts og April.

Prof. Stadfeldt, 1) Klinik i Födselsstiftelsen for ældre studerende:
2)	Explorationsovelser paa svangre.

Prof. Warncke, a for medicinske studerende: 1) Forelæsninger
over den specielle Farmakologi; 2) 0velser i Receptskriv-
ning; b for farmacevtiske studerende: 3) Examinatorier
over Farmakognosi; 4) Vejledning i Brugen af Mikroskopet.

Prof. Gædeken, 1) Forelæsning over Sundhedsplejen; 2) skriftlige
0velser og Examinatorium over Retslægevidenskab; 3) kli-
nisk Forelæsning over Sindssygdom.

| Prof. Plum, 1) Praktikantklinik paa Frederiks Hospital i 3 Maane-
der; 2) Forelæsning over Operativ-Kirurgi og Operations-
ovelser ; 3) Examinatorier over Extremiteternes kirurgiske
Sygdomme.

Lektor Lange, 1) Forelæsninger over speciel pathologisk Anatomi;
2)	pathologisk-anatomiske Demonstrationer; — og i Förbin-
delse med Prosektor Dahl 3) pathologisk-histologiske 0vel-
ser; 4) Sektionsovelser i Maanederne Marts—Maj, naar
Materiale haves.

Lektor Chievitz, 1) Nervsystemets Anatomi; 2) Examinatorium over
topografisk Anatomi; 3) et praktisk Kursus i udvalgte Or-
ganers mikroskopiske Anatomi for Deltagere, som have
gjennemgaaet det elementære Kursus over Vævene; 4) leder
i Forening med Prosektor Poulsen Dissektionsovelserne,
daglig indtil Udgangen af Marts.

Doc. Hansen Grut, Forelæsninger og Ovelser over 0jensygdommenes
Diagnostik og Behandling

Overlæge Haslund, 1) kliniske 0velser over Hudens Sygdomme og
de veneriske Sygdomme; 2) Demonstrationer og Forelæsning
over Patienter med Hudsygdomme.

| Doc. Salomonsen, et experimental-pathologisk Kursus i Studiet af
Infektionssygdommene.

: Dr. Ditlevsen, 1) Menneskets almindelige Histologi; 2) 0velser i
praktisk normal Histologi.

Prof. Holmer er forhindret fra at holde de sædvanlige klinisk-
kirurgiske 0velser.

Prof. Brünniche begynder den 1 Marts de sædvanlige Praktikant-
Kliniker.

Prof. Trier er paa Grund af forogede Hospitalsforretninger for-
hindret fra at holde de sædvanlige Ovelser.

Prof. Studsgaard, kirurgisk-kliniske 0velser.

Prof. L. J. Brandes, kliniske 0velser over indvortes Sygdomme.

Prof. Hirschsprung, kliniske Ovelser og Foredrag for ældre stude-
rende paa Dronning Louises Bornehospital.

Privatdocenter.

Dr. t hristensen, praktisk Vejledning i 0jensygdommenes Diagnostik
og Behandling.

| Dr. Stage, leder Bernehospitalets Poliklinik i Rigensgade.

| Dr. Iversen, kliniske Forelæsninger over Urinvejenes kirurgiske Syg-
domme.

■ Dr, E. Pontoppidan, 1) kliniske Ovelser i Hudsygdomme og vene-
riske Sygdomme for yngre studerende; 2) demonstrerer En-
doskopets Anvendelse vid Sygdomme i Urinröret og Blæren.

1 Dr. Wanscher, 1) Forelæsninger over det kirurgiske System; 2)
den almindelige Kirurgi.

| Dr. Holm, Vejledning i Diagnosen og Terapien af Hudsygdomme.

| Dr. Bloch, Forelæsninger over kirurgiske Sygdommes Diagnose og
Behandling.
291

NORDISK REVY 1883—1884.

292

Dr. Levy, Forelæsninger og Examinatorier over den operative Fod-
selshjælp og andet.

Dr. Meyer, Vejledning i Erkjendelsen og Behandlingen af gynæko-
logiske Lidelser.

Dr. Bremer, kliniske 0velser og Forelæsninger over 0rets Syg-
domme.

Prof. Ipsen, Forelæsninger over udvalgte Æmner af den ortopædi-
ske Kirurgi,

Dr. K. Pontoppidan, demonstrerer Patienter med Sygdomme af
Centralnervesystemet.

Det filosofiske Fakultet.

Prof. Ussing, 1) den græske Literaturs Historie: 2) Forelæsninger
og 0velser over Catul og Vergil.

Prof. Mehren, 1) Kursus i Hebraisk for de studerende, der forbe-
rede sig til den særskilte Prove i dette Fag; 2) forklarer
Ordsprogene fra Kap. X; 3) Kursus for Begyndere og videre
komne i Arabisk; 4) gjennemgaar Amvâri-Suhaili for videre
komne i Ny-Persisk.

Prof. Gislason, vil ved Opslag bekjendtgjore sine Forelæsninger.

Prof. Holm, 1) Hovedpunkterne i Gustav Adolfs Historie; 2) Exa-
minatorier over Evropas politiske Historie efter 1648.

Prof. Heegard, Elementer af Psykologi.

Prof. Fausball, 1) 1ste og 12te Bog af Månava Dharmaçâstra ; 2)
læser over Pali, med Afbenyttelse af Ernst Kuhn’s Beiträge
zur Pali-Grammatik og Dhammapada.

Prof. Gertz, 1) Forelæsning over Euripides’ “Hippolytos“; 2) gjen-
nemgaar derefter Senecas "Phaedra".

Prof. Joh. Steenstrup, 1) Oversigt over Kjebstædernes og Borger-
standens Historie i Danmark fra de ældste Tider indtil
1660; 2) skriftlige 0velser med historiske og filologiske
studerende til Indovelse af Middelalderens almindelige
Historie.

Prof. Erslev, 1) den italienske Renæssances sidste Menneskealder
(1492—1530); 2) vejleder de studerende i Læsning af Mid-
delalderens Skrift, paa Grundlag af danske og latinske
Haandskrifter og Breve.

Prof. Hoffding, 1) filosofisk Propædevtik; 2) social Ethik; 3) skrift-
lige 0velser over filosofiske Æmner.

Prof. Stephens, 1) William Shakespear’s Anthony and Cleopatra :
2) The Gospel of Saint Matthew i Old-Engelsk; 3) tilbyder
Lejlighed til engelsk Samtale i sin Bolig.

Doc. Sundby, 1) forklarer Les plus anciens monuments de la langue
française publiés par E. Koschwitz; 2) forklarer udvalgte
Stykker af Bartsch’s Chrestomathie de l’ancien français; 3)
holder franske Tale- og Skriveovelser (Demogeot: Hist, de
la litt, fr., Ch. XXV).

Doc. Moller, er af Ministeriet fritaget for at holde Forelæsninger
dette Halvaar.

extr. Doc. Lange, Forelæsninger om et Æmne af Renæssancens
Billedkunst.

extr. Doc. Vilh. Thomsen, giver en Udsigt over den sammenlignende
Sprogvidenskabs almindelige Forudsætninger og Methode og
Grundtrækkene af de indo-evropæiske Sprogs Historie.

extr. Doc. Wimmer, 1) Forelæsninger over det danske Sprogs Hi-
storie; 2) giver som Anhang til Forelæsningen over Sprog-
historien en sammenlignende Udsigt over de danske Dia-
lekter i det 13de Aarhundrede og tolker udvalgte Afsnit af
de gamle Love.

extr. Doc. Verner, 1) Kursus i Russisk for videre komne; 2) Kur-
sus i Polsk.

Doc, Brynjulfson, Forelæsninger over enkelte Episoder af Nordens
ældste virkelige Historie, nemlig: Harald Blaatand og Joms-
vikingerne i Danmark, Eirik Sejersæl og Thorgny Lagmand
i Sverige, Magnus den gode och Sighvat Skjald i Norge.

midl. Doc. Siesbye, exegetiske 0velser over Slutningen af Xeno-
phons Hellenika samt Plutarchs Agesilaos og Pelopidas.

midl. Doc. Prof. Vald. Schmidt, 1) gjennemgaar for videre komne
i Gammel-Ægyptisk den bilingue Papyrus Rhind (efter Ori-
ginaludgaven af S. Birch); 2) Forelæsning over Begyndelse-
grundene af Gammel-Ægyptisk; 3) Forelæsning over Begyn-
delsegrundene af Assyrisk.

midl. Doc. Kroman, 1) Immanuel Kant og hans videnskabelige
Betydning for Nutiden; 2) Kollokvier over Erkjendelseslære
med “Vor Naturerkjendelse" som Grundlag.

midl. Doc. Wilkens, 1) Forelæsninger og Kollokvier over Filosofiens
Historie (Oldtidens Filosofi fra Sokrates; den nyere Filosofi
fra Kant); 2) Samfundets Grundforhold.

midl. Doc. Saaby, læser over Valdemars sjællandske Lov.

Privat docenter.

Dr. G. Brandes, Forelæsning over Ludvig Holberg.

Dr. Mollerup, Foredrag over “Karakteristik af Kongerne af Vasa
Slægten i Sverig".

(Forts.)

Examina.

Theologisk embedsexamen absolveredes af 12 (deraf 4 Laud.,
6 Haud. ill. 1mi gr., 3 Haud. ill. 2di gr.), Fuldstændig juridisk
| embedsexamen af 27 (deraf 16 Laud., 10 Haud ill., 1 Non cont.),
i statsvidenskubelig examen af 3 (deraf 1 Laud., 1 Haud. ill., 1
| non cont.), lægevidenskabelig embedsexamen af 9 (deraf 5 Laud.,
1 3 Haud, ill. 1mi gr., 1 Haud. ill. 2di gr.), filologisk-historisk skole-
| embedsexamen af 1 (Haud ill.)

Videnskabelige samling er.

Det zoologiske museum og den botaniske bare. Ved den af
grosserer Aug. Gamél af Kjobénhavn under ledelse af premier-
lieutenant i marinen Hovgaard udsendte arktiske expedition med
dampskibet Dijmphna er der indsamlet et betydeligt antal exem-
plarer af det arktiske havs dyre- og planteverden. Disse samlin-
ger (6—700 glas) har hr. Gamél gjennem undervisningsministeriet
stillet til raadighed for universitetets naturhistoriske samlinger i
det haab, at det indsamlede ikke alene vil afgive et onskeligt bi-
drag till disses forogelse og fuldstændiggjerelse, men tillige ved
deras videnskabelige bearbejdelse blive et middel til videnskabens
fremme. Efter en af konsistorium anbefalet indstilling af museums-
raadet for det zoologiske museum har ministeriet under 12 jan.
bevilget, at udgifterne ved indlemmelsen i dette museum, c. 2000
kr., afholdes af universitetets budget paa forventet tillægsbevilling.

C. Goos.

Innehåll:

! Pünjer: Theologischer Jahresbericht.

| Gareis: Allgemeines Staatsrecht.

| Blix: Hudnervernas specifika energie.

| Kleen: Naturrätt och rättsliga förbegrepp.

i Mind, review, ed. by Robertson.

| Schück, Literaturhistorisk tidskriftsöfversikt for 1883.

| Pauli: Altitalische Studien.

I Levy: Der Troubadour Zorzi.

! Vollmöller: Sammlung französischer Neudrucke.

| Andresen: Sprachgebrauch und Sprachrichtigkeit.

i Roberts: Addition of Elliptic- and Hyper-Elliptic Integrals.

| Haun, Hochstetter und Pokorny: Allgemeine Erdkunde.

| Wiesner: Elemente der wissenschaftlichen Botanik.

' Åbo Un iversitets Consistorieprotokoller I.

1 Universitetsangelägenheter (Upsala, Stockholm, Lund, K^benhavn).