Nr 8. 30 Jan. 1884. NORDISK REV Y tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter. under medverkan af Prof. A. X. Alin, Prof. H. N. Almkvist, Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson, Doc. T. E. Berggren, Doc. H. Bergstedt, Fil. Dir M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. H. Blomberg, Doc. S. %. Boethius, Doc. A. L. Bygden, Prof. P. T. Cleve, Doc. O. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drolsum, Doc. %. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc. H. von Feilitzen, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. J. Hagströmer, Prof. S. F. Dammarstrand, Prof. S. E. Densehen, Fil. D:r R. Hertzberg, Prof. D. D. Dildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. D. Hjärne, Prof. D. D^ding, Doc. 0. V. Knös, Prof. I. S. Landtmanson, Prof. S. F. Leffler, Bibl.-aman. C. D. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. D. Lind, Doc. 7. A. Lundell, Prof. C. G. Lundquist, Doc. A. N. Lundström, Jur. Kand. C. O. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. K. Piehl, Doc. A. E. Schagerström, Fil. Kand. F. von Scheele, Doc. T. D. E. Schäck, Doc. S. A. LL. Sjögren, Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U. R. F. Sundelin, Doc. A. L. A. Söderblom, Doc. %. D. Théel, Doc. P. 7. Eising, Doc. C. Wahlund, Doc. 0. Widman m. fl. utgifven af Docenten Adolf Noreen, Upsala. Förläggare: R. ALMQVIST & J. WIKSELL. UPSALA, R. ALMQVIST & J. WIKSELL’s boktryckeri. Teologi. Martensen, H., Af mit Levnet. 1808—1883. I—III. Kjobenhavn 1883. Pris 8,50. Bland de många biografiska arbeten af stort intresse, hvilka under de senast förflutna åren framträdt inom den danska literaturen, intager biskop Martensens: Af mit Levnet en framstående plats, framför alt måste det för teologen vara af synnerligt intresse att på ett sådant sätt, som dessa sjelfbiografiska «Meddelelser« möjliggöra, få blicka in i denne framstående mans inre utveckling, lära känna hans yttre lefnadsöden och hvad han såsom universitetslärare och biskop verkat, samt höra hans upp- fattning af tilldragelserna på kyrkans och statens om- råde under vårt århundrade och hans omdöme om de många framstående personligheter, med hvilka han stått i personlig beröring. Författaren säger sig hvarken känna lust eller ha förmåga att skrifva en fullständig själfbiografi, hvilken äfven skulle innehålla bekännelser efter Augustini före- döme. Hans hufvudsyftemål är att endast framställa en- skilda delar af sin andliga utveckling, hvilka till äfven- tyrs kunna intressera yngre män, som befinna sig i ett liknande inre tillstånd, hvari han själf befunnit sig, samt att därjämte lemna belysning af enskilda punkter af sitt offentliga lif. I arbetets första del skildras barndoms- och skoltiden, student- och kandidatåren samt den utländska resa, på hvilken förf, åren 1834 — 1836 var stadd. I Berlin gjorde han under denna resa bekantskap med Marheineke, hvars föreläsningar i symbolik och praktisk teologi han besökte, och med Steffens, hvilken han hörde föreläsa naturfilosofi och antropologi. I Dresden besökte han Tieck, hvars berömda uppläsning af dramatiska arbeten han var i tillfälle att få höra. Till Heidelberg förde honom åstundan att lära känna Daub, »den spekulativa teologiens fader, af hvilken man väntade alla problems lösning». På biblioteket i H. fann Martensen ett band af Taulers predikningar samt några få af Eckarts. Bådadera in- tresserade honom i hög grad, och han beslöt därföre att egna en grundlig undersökning åt hela medeltidens my- stik. — I Tübingen gjorde M. personlig bekantskap med Strauss. Viktigast för hans utveckling torde hans vistelse i München hafva varit, där han hörde Schelling och Franz Bander föreläsa, af hvilka den senare i synnerhet utöfva- de ett stort inflytande på honom. — Med en viss för- kärlek skildrar M. sin vistelse i Wien, där han infördes i en hel krets af literära personligheter, och bland dem tecknar han tämligen utförligt skalden Lenau, i hvilken han fick en mycket förtrolig vän. — På hemvägen reste M. öfver Paris, där han för första gången sammanträffade med J. L. Heiberg, och där han äfven lärde känna P. A. Heiberg, Johanne Louise Heiberg samt Carl A. Hag- berg. — I den andra delen skildrar förf, bland annat sitt personliga förhållande till J. H. Paulli, J. A. Dor- ner, det Heibergska huset, Oehlenschlæger, Grundtvig, Mynster samt konungahuset. — I den tredje delen fram- ställas bland annat de uppgifter, han haft att lösa såsom Sjællands biskop. Af stort intresse är hans teckning af partierna i och utanför »Folkekirken». På det flärdlösa, åskådliga och tilltalande sätt, som för Martensens framställning i allmänhet är utmärkande, har han här skildrat sin långa och rika lefnad, och han har i en anmärkningsvärd grad förstått att hålla dessa sjelf- biografiska »Meddelelser» fria från sådant, hvari äfven hans vänner skulle hafva funnit själfberömmelsen tala. J. E. B. Teologisk Tidskrift. Utg. af Martin Johansson. XXIV. 6. Ernst Holmberg, Valdenserkyrkan i Italien. K. Hen- ning, Bidrag till kännedomen om de religiösa rörelserna i Sverige och Finland efter 1730. S. L. Bring, Huru skall 227 NORDISK REVY 1883—1884. 228 genom konfirmandundervisningen ett kyrkligt sinne kunna hos nattvardsbarnen bäst befrämjas? Anmälningar. Tidskrift för kristlig tro och bildning. Utg. af K. H. Gez. von Schéele och U. L. Ullman. II. 1. Red., Hvarför tro vi bibeln vara Guds ord? I. J. A. Ekman, Den gammaltestamentliga historiens betydelse. Pontus Wikner, Tal öfver Matt. 24, 15—28. Red., Marthin Luther uppfostraren. E. F. Lochmann, Ett bref från Darwin, jemte aforismer.. Anmälningar. Afskedsmgdet i Kjgbenhavn med missionær Skrefsrud og fru Börresen 16-19 okt. 1883. Kjobh. 1884. Ikom- miss, hos Lehmann & Stage. Juridik. Matthiass, B., Das Foenus nauticum und die geschichtliche Entwicklung der Bodmerei. IV, 132 s. 8:o. Würzburg (Stuber). 1881. 3 Mk. Inom sjörätten finner man mer än en rättsbildning, som afviker från den allmänna rättens institut. En så- dan sjörättslig egendomlighet är bodmerilånet. Utmärkande för detsamma är dels, att långifvaren njuter panträtt och förmånsrätt i skepp, frakt eller inlastadt gods, dels ock att han endast ur dessa föremål, men ej ur gäldenärens öfriga förmögenhet, äger söka sin betalning, så att han, om olycka under resan inträffar, kan komma att gå för- lustig sin fordran. Det är detta rättsinstituts historia förf, i föreliggande arbete företagit sig att skildra. Han följer dess spår ända tillbaka till den indiska lagstift- ningen, genomgår de romerska rättskällornas stadganden samt institutets utveckling under medeltiden och söker slutligen uppvisa, i hvilken mån den nu gällande rätten kan anses vara en fortbildning af äldre grundsatser. I dess nuvarande tyska form anser han bodmeriet vara en användning af den äldre tyska rättens panträttsliga insti- tut, "Satzung", sådant detta framträdde i dess yngre form, under det att det romerskt-rättsliga "foenus nauticum" hade en väsentligt annan karakter, hvaraf spår återfinnas i den franska lagstiftningen. Förf:s arbete, hvilket vitnar om icke obetydlig be- läsenhet, måste anses såsom ett intressant bidrag till sjörättens historia; praktiska konsekvenser med hänsyn till uppfattningen af själfva institutet, sådant det är, har förf, icke sökt draga. I. Afzelius. Borght, van der, R. Statistische Studien über die Bewährung der Actiengesellschaften. 328 s. 8:o. Jena, Gustav Fischer 1883. 8 Mark. I denna skrift, hvilken utgör 3:dje bandets första häfte af Conrad’s ”Sammlung nationalökonomischer und statistischer Abhandlungen” o. s. v., utgår förf, från, att den särskildt i hans hemland mycket diskuterade frågan om aktiebolagets lämplighet och användbarhet såsom form för affärsföretag ej kan lösas, utan att man dels ej nöjer sig med mer eller mindre abstrakta resonnemang, utan in- går på en undersökning af den erfarenhet angående aktie- bolag, som föreligger, dels vid tillgodogörande af denna erfarenhet skiljer emellan olika områden af affärslifvet samt söker besvara frågan särskildt för hvart och ett af dessa. Förf, har sökt att i ofvanstående arbete lämna ett bidrag till en dylik lösning af frågan. Sedan han sid. 1—8 lämnat en öfversikt öfver den värdefullare delen af litteraturen angående aktiebolag, un- dersöker han sid. 9—22 aktiebolagets och privatföretagets resp, företräden och brister, i den mån dessa kunna här- ledas ur kännedomen om å ena sidan dessa båda affärs- formers karaktäristiska sidor, å andra sidan affärs- och näringslifvets allmänna förhållanden och fordringar. Pri- vatföretaget utmärker sig därigenom, att affärsinnehafva- ren personligen bär ansvaret för affärens gång, i det han får stå risken af företagets misslyckande, samt genom den själfständiga och oafhängiga ställning, som affärsinnehaf- varen såsom sådan intar. Aktiebolaget åter utmärker sig därigenom, att affärsinnehafvarnas (aktieegarnas) ansvar är begränsadt och risken delad dem emellan, samt genom saknaden af en verkligt intresserad ledare af affären. Han visar vidare, huru dessa egendomligheter måste göra sig gällande i form af företräden och brister hos de båda formerna af affärsföretag. Denna framställning erbjuder visserligen egentligen intet nytt, men utmärker sig dels genom ett klart och bevisande angifvande af samman- hanget mellan hvardera affärsformens utmärkande egen- skaper å ena sidan och dess företräden och brister å den andra, dels genom sträfvan att så opartiskt som möjligt skipa rätt mellan de båda affärsformerna. Han kommer därvid till det resultatet, att aktiebolagsformen dels är nödvändig på de områden af näringslifvet, där hvarje sär- skildt affärsföretag erfordrar så stort kapital, att detsam- ma ej skulle kunna anskaffas af enskilda affärsmän, dels lämpar sig väl för sådana områden, som ej erbjuda stora växlingar i konjunkturerna, utan inom hvilka de särskilda affärsföretagen arbeta så att säga mera automatiskt. Aktie- bolagets egentligaste användbarhetsområde skulle altså blifva de slags företag, som ha att uppvisa båda dessa förutsätt- ningar. Han skrider därefter till att pröfva och närmare pre- cisera dessa på abstrakt väg vunna satser genom erfaren- heten angående aktiebolag och stöder sig därvid på ett mycket rikhaltigt och omfattande statistiskt material, hämtadt från Tyskland och Österrike—Ungern. Denna statistik, hvars tillförlitlighet vi ej kunna pröfva, omfat- tar för en längre följd af år uppgifter angående bolagens utdelningar, aktiernas kurser, aktiekapitalernas storlek, skulder, reservfonder m. m.; alla dessa sidor måste beak- tas vid bedömande af företags framgång. Han kommer därvid efter en minutiös undersökning till följande resul- tat. Aktiebolaget lämpar sig för bankaffärer (i egentlig- mening, ej s. k. crédit mobiliers), försäkringsrörelse, järn- vägar samt inom den egentliga industrien för gasfabrika- tion, transportindustri, grufvor och bruk. I afseende å textil- och gummiindustrien äro siffrorna sådana, att man endast med reservation kan beteckna dessa områden så- som lämpliga för denna affärsform. Nu visar samma sta- tistik, dels att i alla dessa grenar af affärsföretag, med un- dantag af vissa delar af textilindustrien samt gummiindu- strien, de särskilda företagen erfordra stora kapital, dels att, med undantag af textilindustrien och måhända gruf- driften, växlingarna i konjunkturerna äro mycket eller jäm- förelsevis ringa. ta» 229 NORDISK REVY 1883—1884. 230 Förf, betonar emellertid och med rätta, att detta re- sultat ej kan anses strängt bevisadt genom förf:s arbete, och detta på grund af materialets begränsning och svå- righeten att tyda detsamma. Naturligt är ock, att frågans lösning på den af förf, inslagna vägen kräfver en sta- tistik från alla kulturländerna och för en längre tid. Men en sådan statistik af tillräckligt tillförlitlig beskaffenhet är ej möjlig förr, än alla aktiebolag åläggas att offentlig- göra tämligen speciella årliga redogörelser för sin affärs- verksamhet. Ett sådant åläggande är ju också behöfligt såsom ledning för allmänheten vid placeringar af penningar i affärsföretag. Man måste akta sig att ur författarens arbete draga den slutsatsen, att privatföretag skulle kunna bedrifvas med framgång eller med större framgång än aktiebolag på alla de områden, där aktiebolag i allmänhet ej lyckats. Ty det är väl att observera, att förf:s statistik endast gäller aktiebolag. Med afseende å privatföretag får man nöja sig med de resultat, som på rent teoretisk väg kunna vinnas, då väl aldrig någon användbar statistik angående dessa torde kunna erhållas. D. D. National0konomisk Tidsskrift. Udg. af Will. Schar- ling og Aleksis Petersen-Studnitz. N. R. I. 6. Will. Scharling, Ind- og- in. m. Ugeskrift for 1883. n. 66—80. Udvandring til Danmark 1820—82. Retsvæsen. Redig, af 0. J. Levison. Domine, m. m. Norsk Lovtidende. 2:den Afdeling. 1883. 2. Sam ling af Love, Resolutioner m. m. — 3. Handels- og Sofarts-Traktater mellem de forenede Riger og Spanien, afsluttede i Madrid den 15:de Marts 1883. Resolutioner, cirkulær m. m. Tidskrift utgifven af Juridiska föreningen i Fin- land. 1883. 2. J. J. Nordström, Historisk inledning till 1851 års skogslag. R. A. Wrede, Om begreppet litis contestatio och dess betydelse för den nyare process- rätten. Jurid. fören:s förhandl. öfver 1883 års öfver- läggningsämnen. Rättsfall. Juridisk bibliografi. Norsk Retstidende. 1883, N:o 37. Repertorium for praktisk lovkyndighed. Statsminister Stangs Afhandling om Sanktionsretten. Professor Auberts Vexelret. Domine, m. m. N.o 38. En fremstilling af hele Nutidens offent- lige Ret. Les constitutions modernes. En ny tydsk Fremstilling af Vexelretten. En samling af alle Landes Handelslove. Svensk litteratur. Domine, m. m. Marquardsen, Heinrich, Handbuch des öffentlichen Rechts der Gegenwart in Monographien. Erster Band, er- ster Halbband: Allgemeines Statsrecht von Carl Gareis-, Staat und Kirche von Paul Hinschius; XIV o. 380 s., stor 8:o; pr. 9 Mk. (för icke subskribenter 14 Mk.). — Zweiter Band, erster Halbband:. Das Staatsrecht des deutschen Reiches von Paul Laband; Das Staatsrecht der Reichslande Elsass—Lothringen von A. Leoni; VIII o. 308 s., stor 8:o; pr. 8 Mk. (för icke subskribenter 12 Mk.). — Freiburg i. B. & Tübingen, J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). Voigt, Moritz, Die XII Tafeln. 1 Band. Geschichte und allgemeine juristische Lehrbegriffe der XII Tafeln nebst deren Fragmenten. XII o. 859 s., 8:0. Leipzig, A. G. Liebeskind. Hagerup, Francis, Om Kjob og Salg. Forelæsninger holdte ved Kristiania Universitet Vaaren 1883. Særaf- tryk af »Norsk Retstidende» for 1883. 128 s., 8:0; H. Tangen. Filosofi. Eduard Zeller: Grundriss der Geschichte griechischen Philosophie. Leipzig, Fues. 1883. s. 8:o. 4 M. 40 Pf. Kra der 317 Man har år efter år vid våra svenska universitet klagat öfver bristen på lämpliga elementararbeten i de filosofiska disciplinerna, ej minst i filosofiens allmänna hi- storia. Af svenska arbeten äro prof. S. Ribbing’s bekanta »Grundlinier» det enda, som ej nu är föråldradt, i detta ämne; men, ehuru dessa visserligen i sin strama skema- tiska framställning inrymma en rikedom af antydningar och hänvisningar, som vid studiet af vidlyftigare arbeten äro ovärderliga, så duga de dock — såsom deras förf, också själf utsagt — på intet sätt att sätta i stället för utförda framställningar. Ingen af de många tyska handböckerna är häller fullt lämplig för de nutida svenska nybörjarna i filosofi. Hegels epokgörande arbete kan ej längre göra oss samma tjänst, som våra fäder; det är därför alt för mycket afvikande från nu i vårt land allmänt gällande filosofiska och historiska åskåd- ningssätt. Och Schwegler's kompendium, som emellanåt här blifvit användt, har alltid varit för mycket ytligt äfven i de delar, där det ej nu är föråldradt. Man har därför så godt som uteslutande varit hänvisad till E. Erdmann’s »Grundriss», — ett arbete, som dock är väl hårdläst och dessutom alt för omfattande (omkr. 1500 stora sidor), för att vara fullt lämpligt såsom första ele- mentarbok i ämnet. Man har därför äfven i vårt land skäl att med glädje hälsa underrättelsen om, att den erkände mästaren i den filosofiska historieskrifningen dr Eduard Zeller utgifvit en kortfattad framställning af den grekiska filosofiens historia — eller af just den del af nämda vetenskap, hvari sak- naden af ett dugligt kompendium kanske varit allra mest känbar, ity att kunskapen däri framför alt utgör det filosofiska studiets utgångspunkt och grundval. Såsom ingen annan hade Zeller dokumenterat sig som den rätte mannen för att gifva oss den härför erforderliga läroboken. Genom sitt omfattande verk: »Die Philosophie der Grie- chen», hvars tredje upplaga nu är fulländad, har han obe- stridligen tillkämpat sig rangen af vår tids främste kän- nare af i fråga varande ämne, liksom han såväl genom detta sitt hufvudarbete, som genom sin mera populärt hållna »Geschichte der deutschen Philosophie seit Leibnitz», visat sigi ovanlig grad mäktig ett på en gång lättfattligt och fullt vetenskapligt framställningssätt. Ehuru vi naturligen ej anse oss kompetenta att be- döma en sådan mästares arbete, ha vi dock trott oss böra därpå fästa den svenska allmänhetens uppmärksamhet, lå- tande arbetet karaktärisera sig själf genom följande ut- drag ur förordet; ' 231 NORDISK REVY 1883—1884. 232 Förf, uppgifver såsom sitt arbetes syfte att »gifva de studerande ett hjälpmedel för de akademiska föreläs- ningarna, hvilket skulle underlätta deras förarbete och bespara dem det tidsödande upptecknandet efter dikta- men, utan att dock gå lärarens föredrag i vägen eller ålägga det bojor».—»Jag har därföre gjort till min uppgift», fortsätter förf., »att af de filosofiska systemen och för- loppet i deras historiska utveckling gifva mina läsare en bild, som innehåller alla väsentliga drag, och äfven lämnar de viktigare literaturhänvisningarna och källcitaterna. Men liksom jag i sistnämda afseende inskränkt mig till det ound- gängligaste, så har jag också i den historiska framställningen enligt regeln blott i korthet antydt de punkter, till hvilka man lämpligen kan anknyta allmännare historiska betrak- telser eller ock speciellare förklaringar och undersökningar, eller vid hvilka tillägg till mitt större arbete synts be- höfliga. En utförligare tillsats af sistnämda art innehål- la tredje och fjärde paragraferna (om källskrifter och andra framställningar af ämnet). Mina grundlinier äro närmast afsedda för nybörjare.» S—e. I Ny svensk tidskrifts första häfte för detta år har prof. Axel Nyblæus anmält Boströms af doc. Edfelt ut- gifna skrifter l:sta delen. Den andra delen var ännu ej utkommen, då prof. Nyblæus nedskref sin uppsats. Han gifver oss en studie öfver Boströms utvecklingshistoria, för hvilkens riktighet han, åtminstone rörande väsentliga punkter, finner stöd i de af doc. Edfelt ntgifna skrifterna af Boströms hand. Särskildt gör han (mot doc. Burman) gällande ett nära sammanhang mellan Grubbes och Bo- ströms filosofiska tänkande. Dessutom egnas en ganska utförlig granskning åt den uppsats om Boström, med hvil- ken doc. Edfeldt inledt samlingen. Hans granskning går ut på att visa, det doc. Edfeldt »gör sig skyldig till en missuppfattning af en af hufvudpunkterna i Boströms sy- stem, en missuppfattning som är af så genomgripande natur, att den verkar upplösande på hela den Boströmska verldsåsikten». Tvistepunkten rör frågan om den närmare beskaffenheten af de gudomliga idéernas fullkomlighet. Spencer, Herbert, Utvecklingsläran, öfvers. från en- gelska originalet ”A system of synthetic philosophy, Vol. I, First principles” af Victor Pfeiff. 2. (s. 241—501) Upsala, R. Almqvist & J. Wiksell. Pr. 3 kr. Kleen, Richard, Försök till framställning i naturrätt och rättsliga förbegrepp. Förra afdelningen: Allmän na- turrätt. Förra delen: De naturliga rättsbegreppens gil- tighet. Senare bandet. 500 s. (715—1214), stor 8:o. Stockholm, Jos. Seligmann & c:o. Pr. 6: 50. Historia. Schrader, Eberhard. Die Keilinschriften und das Alte Testament, mit einem Beitrage von D:r Paul Haupt. Zweite umgearbeitete und sehr vermehrte Auflage. Nebst chronologischen Beigaben, zwei Glos- saren, Registern und einer Karte. Giessen. J. Ric- ker’sche Buchhandlung. 1883. VII och 618 sidor stor 8:o. (Boklådspris 16 Mark). De framsteg, som läsningen och tolkningen af kil- inskrifterna hafva gjort, isynnerhet under de senaste årti- ondena, i förening med de städse fortgående fynden i de af årtusendens grus täkta ruinerna af de fordom blomstrande städerna vid Euphrats och Tigris’ stränder, hafva i våra dagar spridt ett öfverraskande och alt mer klar- nande ljus öfver ett af de älsta och hittills dunklaste skedena i den mänskliga odlingens historia. Ur dessa ruiner talar till oss en uråldrig civilisation, bevitnad af tabika, till en del blomstrande städer; af sorgfälligt od- ' lade och med dammar mot flodernas öfversvämningar skyd- dade åkerfält, vingårdar och olivplantager; af en genom införsel af utländska racedjur främjad boskapsskötsel; af en af vägar och kanaler underlättad samfärdsel till lands och vatten; af en högt uppdrifven industri och konst, hvilkas alster dels omnämnas i inskrifterna, dels afbildas på minnesvårdarna och de kongliga palatsens skulpterade väggtaflor, som man skulle kunna kalla den tidens gobeliner; af ståtliga af konsten smyckade palats och tempel; och fram- för alt af talrika offentliga och enskilda urkunder (bland de senare en babylonisk bankirfirmas räkenskaper) och en rik literatur, som, tack vare det vanligtvis af ler bestående skrifmaterialets beskaffenhet, trotsat både lågornas härjande framfart och tidens gnagande tand. — En mängd franska, engelska och tyska forskare hafva i ädel täflan bemödat sig om att afslöja denna länge dolda forntids hemligheter. I dessa forskares led intager Eberhard Schrader ett bland de främsta rummen. Redan förut känd såsom teolog och bibeltolkare (De Wette-Schrader, Einleitung in die kanon, und apokryph. Bücher des Alten Testaments, etc. Ber- lin 1869), har han under de båda senaste årtiondena företrädesvis egnat sig åt den chaldäisk-assyriska språk- och fornforskningen. Redan år 1872 utgaf han första upplagan af sitt arbete: »Die Keilinschriften und das Alte Testament», (i citat betecknadt K. A. T.). Detta efter- följdes sex år senare af ett annat för både språk- och historieforskaren högst värdefullt verk, » Keilinschriften und Geschichtsforschung (K. G. F.), ein Beitrag zur monu- mentalen Geographie, Geschichte und Chronologie der As- syrer, Giessen 1878, VIII, 558 sidd. 8:o. Dessutom har han författat åtskilliga mindre afhandlingar i assyrisk fornforskning, af hvilka vi här vilja nämna tvänne: »Die Namen der Meere in den assyrischen Inschriften» ( i»Ab- handlungen der Berliner Akademie der Wissenschaften» för år 1878) och »Zur Kritik der Inschriften Tiglath- Pileser's, des Asserhaddon und des Assurbanipal» (a. st. för år 1879 [1880]). Det förstnämda arbetet (K. A. T.), hvars förlidet år utgifna nya, omarbetade och betydligt utvidgade upplaga är föremålet för denna anmälan, kan betecknas såsom en på de chaldäisk-assyriska kilskrifts urkunderna grundad kom- mentar till Gamla Testamentets skrifter. Det börjar med en ganska intressant jämförelse mellan den bibliska och den chaldäiska skapelsehistorien, de hos Hebräerna och Chaldäerna gängse sägnerna om »den stora floden» (»syn- dafloden», såsom den blifvit kallad, väl på grund af ett missförstånd af det tyska ordet »Sindfluth») o. s. v. Äf- ven de i Mose b. I, 10 (folkstamtaflan; jfr Krönike-b. I, 1) förekommande folknamnen finna riklig belysning genom de af förf, meddelade utdragen ur de assyriska inskrifterna. Särskildt vilja vi fästa läsarens uppmärksamhet på den till- 233 NORDISK REVY 1883—1884. 234 talande lösning, förf, söker gifva den dunkla och mycket omordade gåtan om Nimrods, d. v. s. Chaldäernes, förmenta kuschitiska börd. Enligt hans i anmälarens tanke högst sannolika förmodan härrör nämligen denna uppgift från en förhastad identifikation af namnen Kusch (Ägypt. Kesc/i—Äthiopien, Nubien) och Kasch, Kaschi, som i kil- inskrifterna betecknar ett i Ghaldäen bosatt folk, antag- ligen af den semitiska stammen. Sammaledes belysas de i Gamla Testamentets följande böcker förekommande folk- och ortnamnen. — Af största intresse för histo- rieforskaren är dock den kontroll, som G. Testamen- tets historiska beståndsdelar, isynnerhet Konunga- och Krönikeböckerna, underkastas medels de assyriska in- skrifterna. Det visar sig härvid, att, såsom förf, själf anmärker, de bibliska källornas uppgifter rörande själfva händelserna i alt hufvudsakligt bekräftas och ofta full- ständigas af de assyriska urkunderna, ja, att mycket i de förra först genom de senare får sin rätta belysning och nöjaktiga förklaring; men att däremot de först under och efter exilen författade och ur äldre krönikor utdragna Konunga- och Krönikeböckernas kronologi, som äfven lider af inre motsägelser, måste beriktigas med ledning af de assyriska källorna, hvilkas kronologiska tillförlit- lighet vi äga flera säkra medel att kontrollera. I Assy- rien uppkallades nämligen året efter någon hög, till års- fadder (eponymos) utsedd ämbetsman, eller efter konungen, hvilken t. o. m. Tiglath-Pileser II (reg. 745—727) regel- mässigt själf innehade denna värdighet det andra (fulla) året af sin regering. Af en sådan »limmu-» (eponymats-) längd har man efter hand upptakt flera fragment, som till en del blott äro särskilda, men hvarandra fullständi- gande utdrag ur samma urkund. Härigenom har man lyckats fastställa den, såsom förf, bevisat, oafbrutna raden af dessa assyriske årsfaddrar fr. o. m. år 892 t. o. m. år 666 f. Kr. Ett af exemplaren, omfattande tidskiftena 817—723 och 708—704 f. Kr., innehåller tillika för hvarje år korta anteckningar rörande de märkligaste händelserna, såsom härnadståg, pest, uppror o. s. v. Då dessa längder fr. o. m. år 747 f. Kr. (Nabonassars æra) löpa parallelt med den så kallade Ptolemäiska kanon, hvars kronologiska tillförlitlighet till fullo bekräftats af nyare astronomiska beräkningar, så kan man genom jämförelse med densamma noggrant bestämma, hvilket år före vår tidräkning mot- svaras af hvarje vlimmu» (eponymat) i förutnämda limmu- längd. Och det sålunda faststälda kronologiska skemat har tillika sjelf vunnit en lysande bekräftelse genom nyare astronomiska beräkningar. I den annalistiska limmulängden omtalas nämligen, att under konung Assur-danil III:s regering och Purilsagali’s eponymat (763 f. Kr.) en sol- förmörkelse inträffat i månaden Schivanu (Maj—Juni); men noggranna astronomiska beräkningar (för hvilka förf, redogjort i K. G. F. sid. 338 o. ff.) hafva ådagalagt, att en solförmörkelse verkligen ägde rum d. 15 Juni nämda år, och att den var nära total i Ninive. Genom denna bevisade tillförlitlighet erbjuder oss den chaldäisk-assy- riska kronologien ett säkert medel att kontrollera och rätta den bibliska. I ett viktigt och för Israeliterna epokgörande fall stämma de fullkomligt öfverens, nämli- gen rörande Samarias eröfring af Assyrierne år 722 f. Kr. (Dock bör härvid Konunga-b. II, 18, 9 o. ff. rät- tas därutinnan, att det visserligen var Salmanassar [IV] som började belägra Samaria, men att det först var hans [äfven af Esaias c. 20 omtalade] efterträdare Sarrukin [Sargon] som intog det.) Men ju mera man från denna tidpunkt går tillbaka i tiden, desto mera växer skiljak- tigheten mellan den bibliska och den assyriska kronolo- gien. Så skall t. ex. konung Achab af Israel enligt den förra hafva regerat 917—897 f. Kr.; men ur assyriska inskrifter från konung Salmanassar II:s tid framgår, att denne konung i det blodiga slaget vid Karkar år 854 f. Kr. besegrade konungen af Damaskus och hans bunds- förvandter, bland hvilka äfven var konung »Achabbu» (— Achab) af Israel. Af en annan assyrisk inskrift från samme konungs tid erfara vi, att konung Jehu af Israel, som enligt den bibl. kronologien skall hafva rege- rat 884—856 f. Kr., erlade skatt till Salmanassar under dennes krig med konung »Chazailu» (Hazaél) af Dama- skus 842—838 f. Kr. Vidare har förf, på ett öfvertygande sätt ådagalagt, att den i Kon. b. II, 15, 19 omtalade konung Phul (Pul) af Assyrien, till hvilken konung Me- nachem af Israel erlade tribut, var ingen annan än Tig- lath-Pileser II, som i Ptolem. kanon kallas nàyos = As- syr. Pulu, hvilket antagligen var hans ursprungliga namn. Men i sammanhang härmed rättar förf, den bibl. kronologien för denna tid. Af de assyriska inskrifterna framgår nämligen, att konung »Azrijahu» (Azarjah) af Juda omkr. år 740 f. Kr. förde krig med Tiglath-Pileser; att »Mini- chimmi af Samerina» (Menachem af Samaria) år 738 er- lade tribut till den sistnämde; att »Jahuchazi» (Jo-achas, Achas) af Juda år 734 med skänker utverkade sig hans bistånd mot »Pakacha» (Pekach) af Israel och »Rasannu» (Rezin) af Damaskus, och att den assyriske konungen år 732 (icke 740) intog sistnämda stad. — Detsamma gäller till en del äfven om tiden efter Samarias fall. Så har förf, med ledning af de assyriska källornas vitnesbörd bevisat, att Sanheribs bekanta tåg till Palästina företogs först år 701, icke år 714 f. Kr., såsom man förr lika allmänt som oriktigt antagit. Af dessa spridda antydningar, till hvilka anmälaren här måste inskränka sig, torde emellertid läsaren kunna sluta till den stora och viktiga betydelse, som Schraders ifrågavarande arbete, isynnerhet i sin nya, omarbetade upplaga, äger, såväl för den fördomsfria bibeltolkningen och bibelkritiken, som för den på autentiska urkunder grundade häfdaforskningen. Man bör äfven hålla förf, räkning, för det han till sina öfversatta utdrag ur assyriska inskrifter städse bi- fogar urtexten, återgifven med latinska bokstäfver; ty härigenom är äfven den läsare, som icke kan läsa kil- skriften, satt i tillfälle att, med tillhjelp af de bifogade glossarierna, själf pröfva öfversättningens noggrannhet. Såsom bilagor innehåller boken de hittills upptäkta fragmenten af den nämda limmulängden, den ptolemäiska kanons konungalängd, med bifogande af konungarnas rätta assyriska och persiska namn, och tvänne glossarier, det ena af Paul Haupt och särskildt hänförande sig till den chaldäisk-assyriska berättelsen om den »stora floden». Därpå följei’ ett namn- och sakregister, som för forskaren i hög grad underlättar bokens användande, och slutligen en af H. Kiepert utarbetad karta, hvarå ortsnamnen åter- gifvas så, som de läsas i inskrifterna, men, där så behöf- ves, med bifogande af de vanliga (hebräiska eller gre- kiska) namnen. S. F. H. 235 NORDISK REVY 1883—1884. 236 Historisk Tidsskrift. Udg. af den danske historiske Forening. 5. R. IV. 2. L. Kock, Oplysninger om For- holdet mellem Struensee og det danske Kancelli. C. F. Bricka, Jakob Jespersen, en dansk Humanist paa Re- formationstiden. J. N. Madvig, Et Bidrag til historisk Belysning af Tanker om Slesvigs Deling som Lösning af den dansk-slesvigholstenske Strid. Otto Blom, Danske Stykkestoberier for Metalskyts. Literatur. Smaastykker. Aarboger for nordisk oldkyndighed og historien udg. af det Kongel. Nord. Oldskrift-Selskab. 1883. 3. 4. George Stephens, Prof. S. Bugges Studier over nordisk Mythologi. Oversat efter “Mémoires des An- tiquaries du Nord 1882—1884“ og gjennemset af Forf. Literaturhistoria. Schöldström, Birger Förbiskymtande skuggor. Minnen och anteckningar. 265 ss. 8:o. Sthlm. Wilh. Bille. Ofvanstående samling är väl egentligen af författa- ren afsedd att vara en skönliterär produkt, ungefär i samma stil som Blanche’s Bilder ur verkligheten; och fä- ster man sig vid den lätta och behagliga formen, kan arbetet äfven med framgång upptaga täflan med denna föregångare. Åtskilliga uppsatser —. ehuru äfven de skrifna med samma lediga penna — förtjäna dock att inrangeras inom literaturhistorien. Vi fästa oss särskildt vid de båda uppsatserna om Lucidor. Författarens lyckliga upptäkter angående denne skalds lefnadsöden hafva väl förut varit bekanta för forskare, och resultaten äfven för allmänheten; men detta hindrar ej, att man bör känna sig tacksam, att hr Schöldström nu meddelat dem i en för hvar och en tillgänglig upplaga. Äfven uppsatserna om »Trompeten» och hjälten i Blanche’s lustspel» Ett resande teatersällskap» sakna ej sitt historiska intresse. Förf:s skildring af musikprocessen har kanske mindre betydelse, då sanna förhållandet redan är kändt genom De Geers lefnadsteckning af Järta, hvilken afhandling egendomligt nog ignoreras af förf. En vinst hade varit, om korrektur- läsningen af de latinska sentenserna varit noggrannare, så att man sluppit se rediculum, jurare verba magistri, concilium abeundi o. d. H. S. Gigas, E., En spansk Marsk Stig. Særtryk af Nord, tidskr. f. filol. Ny række. VI. D:r Gigas har i denna synnerligen intressanta studie fästat uppmärksamheten på, att Löpe de Vega i en af sina bästa historiska dramer, El principe despenado, be- handlat samma ämne, som är bekant från de danska Marsk- Stig-visorna. Förf, kommer efter en sorgfällig och läro- rik undersökning af Navarras historia till det resultat, att Lope hämtat sitt ämne från två navarresiska sägner, som han sammangjutit och delvis modifierat, men vågar icke uttala sig om, huruvida Marsk-Stig-motivet möjligen införts i Spanien från Tyskland, utan påpekar blott, att man synes kunna samla en hel grupp af hvad man kunde kalla Marsk-Stig-sägner från skilda folk och tider, som möjligen kunna stå i samband med hvarandra. En utförligare studie af dessa sägner i dess olika behandling skulle vara af största intresse, och vi hoppas, att förf, kanske i framtiden vill skänka oss en sådan. Vi äro honom emellertid nu tacksamma för, att han påpekat den intressanta likheten mellan det danska motivet och det spanska uti Lope de Vegas storslagna drama, som är en af den spanska dramatikens mest karakteri- stiska företeelser. H. v. F. Schäck, Henrik, William Skakspere, Hans lif och värksamhet. En historisk framställning. Med tecknin- gar. Förra hälften. IV + 160 ss., 8:0. Sthm, Jos. Seligmanns förlag. Pr. 2,50. Samlaren. Utg. af Sv. Literatursällskapets ar- betsutskott. IV. 1. Redogörelse för Sv. Literatur- sällskapets årsmöte. G. E. Klemming, Guds Verk och Hvila. G. E. Klemming, Anteckningar af och om Buréus (början). I. Fehr, Fabeln omKärleken och Dårskapen i den svenska literaturen och något om dess utländska förebilder. Karl Warburg, Literatur- historiska anteckningar. G. Stjernström, Literaturhi- storisk bibliografi 1882.-------Smärre meddelanden. •— Frågor. Klassiska språk. Dahl, Bastian: Die lateinische Partikel Ut. (Kri- stiania universitetsprogram, utgifvet af J. P. Weisse); VI + 304 ss. stor 8:o. Kristiania (tryckt hos Gron- dahl & son) 1882. Denna af det norska universitetet med Kronprinsens guldmedalj belönade prisskrift har redan väkt förtjänt uppmärksamhet i den filologiska verlden, särskildt i Tysk- land. Hr Dahls arbete innehåller också en så utförlig, på faktiskt material så rik framställning om ut, att man förgäfves skall söka dess like, icke blott i detta ämne utan äfven i flere andra delar af den likväl i århundra- den så mycket omtuggade latinska grammatiken. Boken bör sålunda redan härför vara lika välkommen för forska- ren på detta område som för alla latinlärare, hvilka sträfva till att med själfständighet arbeta i sitt kall och icke vilja helt och hållet efter traditionella läroböcker före- draga sitt ämne. Författarens förtjänst inskränker sig icke blott och bart till materialsamlarens, utan han har i många punkter med skärpa i omdömet begrundat de språkbruk, för hvilka han redogör; han har utan att fara efter spetsfundigheter gjort fina distinktioner i ett och annat, som förut sammanblandats, och i allmänhet med konsekvens fasthållit de grundsatser, han själf uppstält för sig. Tillika upptager han ganska fullständigt resul- taten af föregångares arbeten och låter särskildt nordiske filologer rätt vederfaras, något som, naturligt nog, icke alltid göres af de stora kulturländernas vetenskapsmän, icke ens alltid af nordbor själfva. Det är — för att i förbigående anmärka detta — i själfva verket oftast lättare att få i hop den utländska litteraturen i ett ämne än äfven det lilla, som nordiska forskare i strödda skrifter offentliggjort. 237 NORDISK REVY 1883—1884. 238 För lärare i latinska språket skall särskildt ett stycke i boken hafva stort intresse, nämligen den grundliga fram- ställningen om konjunktivens och optativens grundbetydelse och öfverhufvud inledningen till läran om ut med konjunktiv. I allmänhet kan man någorlunda lita på författarens nog- grannhet i detaljer, nämligen i det hufvudsakliga, ehuru visserligen i synnerhet korrekturet icke blifvit skött med tillbörlig omsorg. Redan därför måste försiktighet vid användandet af denna monografi på det allvarligaste an- befallas läsaren. Det kan inträffa, att på en enda sida en hel mängd fel förekomma, dels genom sin påtag- liga grofhet stötande ögat, dels åter möjligen förledande till misstag. Så ha vi sid. 9 följande: Plaut. Asin. 982 för 892, där dessutom vanligen skrifves ausculatur, icke osculatur; Aul. 410 (413) läser Götz (1881) alls icke ut, såsom förf, efter Wagner; nu för tiden skrifves dessutom attat, icke atat; Aul. 52 (eller frgm. 2) gillar väl nu- mera ingen admemordi, utan admemordit; Bacch. 876 cavnufex; Capt. 416 (419); 477 för 579; Cas. 363 ba- sinam för Casinam; de ur Plaut. Cas. citerade verserna 328 och 454 torde följa på hvarandra; Epid. 672 exen- terarit för exenteravit; Men. 829—830 äro ofullständigt citerade och höra icke till detta sammanhang (jfr. sid. 20 Men. 830); Mil. 467 sublinetur for sublinitur; 1223 amare för amari. Det är ”vackert” så for en sida! Hvad nu själfva författarens forskningsmetod angår, kunna vi icke gilla den. Ehuru vi, som nämdt, icke förneka, att förf, frambragt en ganska duglig och använd- bar monografi, anse vi dock, att hans möda icke mot- svarar resultatet. Han har i allmänhet följt den traditio- nella uppfattningen; af denna är uppställningen i stort och smått betingad, icke så mycket af en sträfvan att uppspåra den historiska utvecklingen af partikelns bruk. Så t. ex. är rd locale på ett tämligen otillfredsställande sätt affär- dadt. I kapitlet om ”Subjektive vergleichung" finner man det äfven hos Plautus förekommande språkbruket uppta- get sist utan någon utläggning häraf. Och — för att beröra äfven slutet af boken — i de hos Plautus så ofta förekommande ogillande frågorna, t. ex. egone ut cavere nequeam, tillbakavisar förf, utan vidare den enkla förkla- ringen, enligt hvilken vi här ha ut interrogativum ("huru skulle jag icke kunna”), och antager en onödig och på detta stadium af språkets utveckling föga antaglig formal- ellips. Utrymmet medger oss knapt nog att ens antyda vår afvikande åsikt om ämnets behandling. Vi skulle önskat en historisk och statistisk undersökning inom en trängre krets af äldre skriftställare och gällande icke blott ut och uti, utan äfven besläktade ord, framför alt utinam, som väl intet annat är än ett förstärkt uti. Härmed vare icke sagdt, att vi ej vore tacksamma för det, förf, bjudit oss; det är, redan det, ganska myc- ket och hedrar icke i ringa mån författarens forsknings- ifver och vetenskapliga omdöme. Helsingfors. F. Gustafsson. Probst, Arthur, Beiträge zur lateinischen Gram- matik. I. Zur Lehre vom Verbum. II. Zur Lehre von den Partikeln und Konjunktionen. Leipzig, Ver- lag von Zangenberg & Himly 1883. 2 hh. å tills. 172 sidd. i fortlöpande paginering.. Pris 3 + 2,50 Rmk. Första häftet af detta arbete behandlar i tvänne ka- pitel det latinska verbets genus-, tempus- och modusformer med afseende på både deras bildning och deras betydelse, det andra, som sönderfaller i tre kapitel, sysselsätter sig med de latinska partiklarnas och konjunktionernas etymo- logi och användning i satsen och särskildt med ut-satsernas ursprungliga syntax. Dessutom innehålla båda häftena i hvar sitt bihang nya tolkningsförslag till Carmen arvale. Förf, har, såsom man ser, velat lemna bidrag såväl till formläran som till syntaxen, ehuruväl arbetets egentliga tyngdpunkt redan i kvantitativt, men framföralt i kva- litativt hänseende ligger på den senares område. De till formläran hörande partierna kunna nämligen ej betecknas på annat sätt än såsom i högsta grad förfelade, på grund af den oförsonliga motsats, hvari förf, där ställer sig till den inom språkvetenskapen sedan länge allmänt gällande, ej blott den allra nyaste metoden. Detta är så mycket obegripligare och oförsvarligare, som han visar sig ganska väl bekant med den hithörande nya literaturen och — såsom det ser ut, utan att alls märka det egendomliga ljus, som därifrån faller på hans egna halsbrytande kon- struktioner — oupphörligen åberopar arbeten af sådana auktoriteter som Curtius, Brugmann, Paul m. fl. Såsom exempel på förf:s minst sagdt själfsvåldiga sätt att hand- skas med de latinska ljudlagarna och öfverhufvud all språk- lig regel och sannolikhet torde det vara tillräckligt att nämna, att han s. 22 f. härleder de tematiska verbens presensstammar ur sammansättning med en verbalrot "få" == fe == fi ==fo =fu (till bet. =fu ’vara’), som utvidgats med ett v, hvarigenom man fått den nya rotgruppen fav, fev, fiv, fov, fuv. Gör man nu nämligen det (fullkomligt orimliga) antagandet, att detta slutande v vokaliserats till o, och låter man vidare det framljudande f försvinna och till- sätter ett personalsuffix-m (ett par högst betänkliga opera- tioner), så får man utan svårighet ändelsen för första person sing., nämligen i första konjug. -aöm [= fav-m] sammandraget till -om, i andra konj. -eo-m etc., hvarefter naturligtvis ingenting är lättare än att låta det i amo, moneo etc. obefintliga -m hemfalla åt det öde, som alla andra slut-m lyckligen undsluppit. — Betydligt annorlunda måste omdömet utfalla om framställningen af de syntak- tiska förhållandena. Visserligen kan förf:s oefterrättlighet i det formella ej undgå att äfven här inverka på ett yt- terst störande sätt. Så har han t. ex. ej sällan låtit för- leda sig att betrakta för hvar och en annan otvifvelaktiga skriffel i handskrifterna (iusseres, nollis m. m. m. m.) såsom fullgoda språkliga fakta och att däraf draga vidtgående slutsatser. Vidare kan anmärkas, att han altför ofta och utan tillbörlig kritik söker de syntaktiska företeelsernas förklaring i en differentiering af ursprungligen likabetydande uttryckssätt (jfr t. ex. den paradoxa formeln s. 88: in- dikativ = subjunktiv == futurum), och att han i allmänhet visar stor benägenhet att ensidigt haka sig fast vid den förklaringsprincip, han valt, och att anlita denna långt utöf- ver dess verkliga resurser. Slutligen är hans framställ- ningssätt, tydligen i följd af brådska, mindre klart och genomarbetadt, än önskligt hade varit. Men äfven med erkännande af alla dessa brister kan emellertid ej bestri- das, att förf, på detta område ändock visar sig rätt myc- ket till sin fördel. Han besitter tydligen grundliga in- sikter i den äldre latinska litteraturen och har gjort sig 239 NORDISK REVY 1883—1884. 240 väl förtrogen med den moderna syntaktiska forsk- ningen. Ej häller kan man frånkänna honom förmågan af själfständig uppfattning och kombination, ehuruväl den- samma, såsom blifvit nämdt, ofta nog uppträder på ett mycket oregerligt och excentriskt sätt. Då utrymmet ej tillåter ett närmare ingående på förf:s teorier, inskränker sig ref. till att påpeka ett par detaljer, hvarvid han sär- skildt fäst sig, nämligen den intressanta förklaringen af konjunktiven i följdsatser (s. 57 f. och 157 f.) och (s. 76) den vackra och öfvertygande emendationen af de båda allt- sedan Lowe’s Prodromus (s. 363) så ofta diskuterade glos- sorna "fuat : faciat, fuet : faciet" till fiat : faciat, fiet : faciet. [Till stöd for ett transitivt fio kunde förf, äfven ha åbero- pat det umbriska feia = faciat.] Rörande bihanget om Carmen arvale är ingenting annat att säga, än att denna fantasirika tolkning, liksom så många andra i senare tider framkomna, utan ringaste afsaknad kunnat undvaras. I ett följande häfte säger sig förf, skola komina .att behandla bruket af ut hos Terentius. Då han här får fullkomligt fast mark under fötterna och sålunda löper mindre fara att förlora sig i haltlösa gissningar och spe- kulationer, så synes man på grund af de redan nu före- liggande bevisen på hans insikter i detta fack och på hans oförtrutna forskningsifver ha skäl att förvänta en syntak- tisk monografi af mycket intresse. 0. A. D. Ny literatur. Buchholz, E., Die homerischen Realien. II, 2. Das Privatleben. Mit 1 litografischen Tafel. Leipzig. Engel- mann. 1883. XII o. 332 s. 8:0. 5 Mk. Dierks, Hermannus, De tragicorum histrionum habitu scænico apud Græcos. Gottingæ, apud Calvoerium. 1883. 51 s. 8:o. 1, 20 Mk. Mommsen, Th., Res gestæ divi Augusti. Ex monu- mentis Ancyrano et Apolloniensi iterum edidit Th. M. Accedunt tabulæ undecim. Berlin. Weidmann. 1883. LXXXXVII. o. 223 s. Med atlas 12 Mk. Schliemann, Heinrich, Troja. Ergebnisse meiner neu- esten Ausgrabungen auf der Baustelle von Troja, in den Heldengräbern, Bunarbaschi und andern Orten der Troas im Jahre 1882. Mit Vorrede von Professor A. H. Sayce. (Mit 150 Abbildungen in Holzschnitt und 4 Karten und Plänen in Lithographie.) Leipzig. Brockhaus. 1884. XLV o. 462 s. 8:0. 30 Mk. Ussing, J. L., Fra Hellas og Lilleasien i Foraaret 1882. Kjobenhavn. Gyldendalske bogh., 1883. 268 s. 8:0. 3, 50. Sammlung der griechischen Dialekt-Inschriften, her- ausg. von Hermann Collitz. Heft II (Die Aeolischen und Thessalischen Inschriften). Göttingen. Peppmüller, 1883. S. 81—143, 8:0. 2 Mk. Mueller, Lucian, Quintus Ennius. Eine Einleitung in das Studium der römischen Poesie. St. Petersburg. Ric ker, 1884. IX o. 313 s. 8:0. 8 Mk. Nilén, N. F., Priscianea. 65 ss., 8:0. Ups. 1884. R. Almqvist & J. Wiksell. Romanska språk. Schumann, Wilhelm, Vokalismus und Konsonan- tismus des Cambridger Psalters, mit einem Anhang: Nachträge zur Flexionslehre desselben Denkmals (Fran- zösische Studien IV, 4). Cambridger Psaltaren innehåller, som bekant, fiere för studiet af den äldre fornfranskan viktiga texter, i främsta rummet en öfversättning af Psaltaren, som är bevarad i två manuskript. Förf, till ofvanstående studie har liksom K. Dreyer: Der Lautstand im Cambridger Psalter (detta arbete är mig icke tillgängligt) hufvudsak- ligen gjort vokalismen oeh konsonantismen i denna Psalm- öfversättning till föremål för en undersökning. I en in- ledning behandlar förf, dock först frågan om, huruvida icke i Cambridger Psaltaren man har att urskilja två af olika öfversättare utförda delar, och kommer till det resultat, att man sannolikt från ps. 131 har att antaga en ny öfversättare, och att möjligen den kopist, som ko- pierat första delen af denna Psalmöfversättning, sjelf utfört öfversättningen af de återstående psalmerna. Efter en undersökning af förhållandet mellan de båda bevarade manuskripten (Pariser manuskriptet innehåller blott de 97 första psalmerna) och af förhållandet mellan de Cambridgerpsaltaren tillfogade andra texterna och sam- ma Psaltaröfversättning öfvergår förf, till en undersök- ning af vokalismen och konsonantismen i psalmöfversätt- ningen i Cambridgermanuskriptet. Författaren får härvid tillfälle att beröra en stor del af den fornfranska ljudlärans viktigare frågor. Vi an- teckna i det följande några af de anmärkningar, som vi gjort vid arbetets genomläsning: s. 13 för -aticum's ut- veckling till -age, kan man icke uppställa en mellanform adge, då g utvecklats ur dj; s. 14 e i chescuns är icke att sammanställa med e i andra stafvelsen i deguestet. Matinal especial äro lärda bildningar; s. 15 vid frågan om iei är att skilja mellan ie i frfr konsonant och ieeie; — i i haiez (habeatis) står icke »des Hiatus wegen» —; s. 17 fras, frat äro väl lika litet som vrai, briller att anse som erbjudande en dialektal karaktär. -— s. 18 ainz är naturligtvis icke att sammanställa med quant, grant-, — a har icke blifvit »abgeschwächt» till e i menjuicent; s. 19 aigle synes oss icke lättare förklaras ur acquila (== accuila) än ur aquila; s. 20 För -arium's utveckling till -ier äro sannolikare förklaringar uppstälda än de af förf, anförda; s. 21 Hvad förf, menar med, att imperfektändelsen —oue förenklades till oe, förstå vi ej. — Oriktigt är, att i out (habuit) »nachtoniges u in die be- tonte Silbe getreten ist». — s. 22 Om ännu delade me- ningar finnas om uppkomsten af verbändelsen -ums, torde man däremot icke behöfva tveka att för -unt som etymon uppställa ett habunt, hvilket, såsom bekant, är uppvisadt. — s. 24 Att jeo skulle vara en genom engelskan fram- kallad skrifning, är oriktigt. — s. 28 »I guerre har dif- tongering uteblifvit, emedan det är tonlöst prefix (t. ex. guereduner)». Skulle man i agn. (?) vänta dift. af guerre? s. 37 -moine torde icke kunna förklaras ur monacum. För imagene etc. är literatur anförd i Stengels lexicon s. 89 not. Utrymmet tillåter oss icke att påpeka flera andra oriktiga förklaringar och uppgifter, som vi anmärkt. 241 NORDISK REVY 1883—1884. 242 Detta arbete, hvars värde endast kan bedömas af den, som själfi detalj studerat Cambridger-Psaltaren, innehåller, efter livad oss synes, icke få felaktiga uppfattningar, och förf, skulle kanske icke saknat anledning modifiera sin ton i den i flere fall berättigade, men i andra oberätti- gade kritik af Fichtes arbete, hvarmed häftet afslutas. H. v. Feilitzen. Vollmöller, Karl, Sammlung französischer neu- drucke: 1. De Villiers: Le festin de Pierre ou le fils criminel. Neue ausg. v. W. Knörich. 1881. Pr. 1 m. 20 pf. — 2. Armand de Bourbon, prince de Conti: Traité de la comédie et des spectacles. Neue ausg. v. K. Vollmöller. 1881. Pr. 1 m. 60 pf. —; 3—6. Robert Garnier: Les tragédies. Treuer abdruck der ersten gesammtausgabe (Paris 1585) mit den varian- ten aller vorhergehenden ausgaben und einem glossar, herausg. v. Wendelin Förster. 1882—3. Pr. 11 m. 80 pf. — Heilbronn, Ver. v. Gebr. Henninger. Garreaud: Causeries sur les Origines et sur le Moyen-Age littéraires de la France. Paris. Vieweg. 1884. 296 s. Loth: Vocabulaire Vieux-Breton avec commentaire . . . , précédé d’une introduction sur la phonétique du Vieux-Breton. Paris. Vieweg. 1884. IX o. 249 s. Etienne: La Vie Saint Thomas le Martir, poème histo- rique du XII:e siècle composé par Garnier de Pont-Sainte- Maxence. Etude historique, littéraire et philologique. Pa- ris. Vieweg. 1883. 269 s. Andresen: Sprachgebrauch und Sprachrichtigkeit im Deutschen. Dritte, vermehrte Auflage. Heilbronn. Hen- ninger. 1883. VII o. 315 s. Undervisning sliter atur till de moderna språken. Weil: Die neue Sprachenkunst. München. Merhoff. 1884. 48 s. Schrammen: Über die Bedeutung der Formen des Ver- bum. Heiligenstadt. Delion. 1884. 143 s. Germanska språk. S. Editha sive Chronicon Vilodunense im Wilt- shire dialekt aus Ms. Cotton. Faustina B III heraus- gegeben von C. Horstmann. VII o. 116 sid. 8:o. Heilbronn, Henninger 1883. 4 Mk. Bland de många tyska män, hvilka användt möda och flit på att göra i tryck tillgängliga de literaturskatter, som legat fördolda i främmandet länders bibliotek, intager Dr Horstmann ett framstående rum. Det särskilda ar- betsfält, som han åt sig utvalt, nämligen de medelengelska versifierade legendsamlingarna, är visserligen icke i allmän- het lockande genom omväxling och högre poetisk flykt, men det äger dock i all sin enformighet såväl kulturhistoriskt som framför alt språkligt intresse. Såsom en samvetsgrann och pålitlig afskrifvare och utgifvare förtjänar Dr Horst- mann allt beröm. Det är en blygsam, men nyttig art af literär verksamhet, som han egnat sig åt. Och dessutom kan man icke misskänna den väckande och äggande in- verkan, som han och hans likar utöfvat på de inhemska forskarne i England, såväl som i andra länder. — Den massa af medelengelska helgonlif, som Dr Horstmann under de senaste tio åren offentliggjort, är förvånande stor, och han lär ha satt såsom målet för sin ärelystnad att publicera alla förefintliga. Det här ofvan nämda poe- met om S:t Edith har ett särskildt språkligt intresse, därför att detsamma (jämte den förut utgifna legenden om S:t Etheldred) lemnar prof på en bestämd dialekt, Wiltshire, från en bestämd tid, omkring år 1420, samt är bevaradt i en härmed samtidig handskrift. Axel Erdmann. Gorboduc or Ferrex and Porrex, a tragedy by Thomas Norton and Thomas Sackville A. D. 1561. Edited by L. Toulmin Smith. XXIX o. 97 sid. 8:o. Heilbronn, Henninger 1883. 2 Mk. Englische Sprach- und Literaturdenkmale des 16. 17. und 18. Jahr- hunderts, herausgegeben von Karl Vollmöller. 1. Gorboduc är den första originaltragedi på engelska språket. Med den nu föreliggande upplagan däraf börjar utgifvandet af en ny samling, hvilken är ämnad att i tillförlitliga, fullständiga och billiga texter meddela alster af 16. 17. och 18. århundradenas dramatiska, episka, ly- riska, didaktiska, satiriska, polemiska, literatur- och kultur- historiska samt grammatiska literatur i England. Ut- gifvarinnan af Gorboduc, Miss Toulmin Smith, hvilken sedan länge väl dokumenterat sig såsom kännare af en- gelska språket och literaturen, redogör i inledningen i korthet för dramats och dess författares ställning inom Englands literatur, samt för de äldre upplagorna, från 1565 till 1859. Texten är ett noggrant aftryck af 1570 års edition, den första autentiska. De afvikande läs- arterna i 1565 och 1590 års editioner anföras nedtill på hvarje sida, hvarjämte ett antal språkliga förklaringar och anmärkningar underlättar styckets läsning för dem, som ej äro språkmän ex professo. — De närmast följande delarna af samlingen komma att innehålla, bland annat, Marlowe’s Faustus, Gay’s The beggar’s opera, Lyly’s Euphues, Ben Jonson’s verk m. m. Vi hälsa företaget med tillfredsställelse. Axel Erdmann. Timarit hins islenzka bökmentafélags. III. 1, 2 Um visindalega starfsemi Jons SigurOssonar og for- stölu hans fyrir hinu islenzka bokmentafélagi. Atla båttur Hunakonungs.Um steingjörvinga. Tvö atridi f Vfga-Glumssögu : 1. Vig Grims a Kålfskinni eöa porvalds 1 Haga. 2. Gluma 80, 63—70. Bökafregn: Upphaf allsherjarrikis a Islandi og stjornarskipunar hess. Njala, gefin ut 1875. 3. Um fornan kveoskap Islendinga og Nordmanna. Skyringar yfir tvær visur 1 Vfga-Glumssögu og eina 1 Njålssögu. 4. Lôgfræ- Öingatal. IV. 1. Um sild og sildarveidar. 2. Hala- stjörnur og stjörnuhröp. Um Lopt hinn rika Gudorms- son, o. s. frv. Storm, Joh., Kortere ordliste med förklaring af lydskriften. 16 ss., 8:o. Kra. 1883 (Innehåller en kort- fattad preliminär redogörelse för det norska lands- målsalfabetet, för hvilket förf, kommer att utförligare redogöra i tidskriften Norvegia, haft 1). 243 NORDISK REVY 1883—1884. 244 Skattegr averen. Et tidskrift, udgivet af ”Dansk samfund til indsamling af folkeminder” ved Evald Tang Kristensen. Årg. 1, nr 1 (15 jan.), 16 ss., liten 8:o. Innehåll: ”Om dannelsen af folkemindesam- fundet”. Sagor, gåtor, ordspråk o. d. nr 1—46. Steuerwald: Lehrbuch der Englischen Aussprache nebst Vokabular. Mit besonderer Berücksichtigung der Aussprache von Eigennamen. München und Leipzig. Ol- denbourg. 1883. XVI o. 422 s. Naturvetenskap. Reusch, Hans. H.: Die fossilien führenden kry- stallinischen Schiefer von Bergen in Norwegen. Au- torisirte deutsche Ausgabe von Richard Baldauf. Mit 1 geologischen Karte und 92 Holzschnitten. Leipzig, Verlag von Wilhelm Engelmann. 134 sid. 6 Mark. Detta arbete utgör en på tyska öfversatt och delvis omarbetad upplaga af den afhandling, som förf. 1882 an- vände såsom doktors-specimen. Ämnets vikt har ock på- kallat, att de märkliga fynd, för hvilka förf, här redogör, blifva kända i så vidsträkta kretsar som möjligt. Det torde utan öfverdrift kunna påstås, att förf:s fynd af silur- fossil i de kristalliniska skiffrarna söder om Bergen, är den intressantaste geologiska upptäkt, som på senare tider blifvit gjord inom Skandinavien och öfver hufvud taget en af de viktigaste geologiska upptäkter, som skett under de senaste åren. Efter en kortare, för tyska läsare afsedd öfversikt af de allmänna geologiska förhållandena i sydliga och mellersta Norge öfvergår förf, till en detaljerad skildring af lagerföljden på den s. k. Bergenshalfön. Redan före förf:s fynd af fossil hade en del af de härstädes före- kommande gnejserna och kristalliniska skiffrarna afsön- drats från urformationen och hänförts till de i det cen- trala Norge förekommande fossilfria silurbildningarna. Silurbildningarna på Bergenshalfön bilda en mot V. öppen, halfeirkelformig båge. Skiktställningen är starkt upp- rest, och lagren äro till sin petrografiska beskaffenhet mycket växlande. Där förekomma verkliga gneiser till- sammans med konglomerater, kristalliniska kalkstenar och skiffrar af mycket olika slag. Det största intresset är förenadt med de fossilförande lagren. Sådana hafva an- träffats dels i närheten af Osören på två nivåer, dels vid Trengereid i de. förra lagrens strykningsriktning. De an- träffade fossilens bevaringstillstånd är för ofullkomligt, för att de skulle kunna underkastas en noggrann pa- læontologisk undersökning. Men det geologiska intresset, som är förenadt med dem, är så mycket större. De före- komma i bankar af kristallinisk kalksten, inlagrad i svart eller grå, glänsande lerskiffer, eller ock i själfva den kalkhtaltiga skiffern. Den fauna, man här anträffat, har bestågt af trilobiter, brachiopoder, gasteropoder, koraller och eraptoliter. Graptoliterna hänvisa med säkerhet på en gsologisk nivå, som motsvarar den undre delen af öfversiluriska systemet. Men äfven andra skikt i denna lagerserie påkalla i hög grad vårt intresse. Detta gäller i första rummet en del bärgarter af tydligt klastiskt ur- sprung, men mer eller mindre omvandlade, hvilkas nog- granna studium säkert skall gifva värdefulla upplysnin- gar om naturen af de regionalt verkande metamorfoserings- processerna. Förf:s beskrifning af de prässade och sträkta konglomeraterna, som förekomma på flere nivåer i lager- serien, antyder att mekaniska tryckkrafter spelat en icke oväsentlig roll vid metamorfosen. Efter medde- landet af observationerna i fältet lemnar förf, i en åter- blick en sammanfattning af Bergenshalföns geologi enligt sin egen och äldre förf:s åskådning, vidare en öfversikt af de metamorfiska fenomenen inom området och af de formförändringar, som frambragts af de lagerveckningen verkande tryckkrafterna. Ur denna mera teoretiska del af förf:s arbete, som utmärker sig genom en lofvärd för- siktighet vid dragandet af slutsatser, anteckna vi endast förf:s åsikt, att en stor del af de siluriska gneiserna äro omvandlade sparagmiter. Slutligen lemnar förf, en afdel- ning om gneis och gneisgranit, innehållande många värde- fulla iakttagelser, och hvartill några betraktelser öfver det genetiska sambandet mellan gneis, gneisgranit och granit anknytas. Förf, visar sig i dessa frågor icke hysa samma plutonistiska åsikter, som hyllats af några le- dande norska geologer, utan anser till och med, att vissa granitfält kunna vara framprässade och därigenom meta- morfoserade delar af ursprungligen skiktade urbärgarter. Hj. Sj. Tidskrift for Populœre Fremstillinger af Naturviden skaben. Udg. af C. F. Lütken og Eug. Warming. 1883. 5, 6. V. 4. Poulsen, Nyere Studier over Bakterierne og deres Forhold til Menneskets Sygdomme. Eug. Warming, Om Planternes Skelet. S. Valpole og T. H. Huxley, En Sygdom blandt Laxen i mange Floder i England og Wa- les. William Sorensen, Fra et Ophold i et sydameri- kansk Obraje. Torvald Köhl, En Verden i sin Begyndelse. Dens., Solringe med Bisole. Dens., Nyt fra Solen. S. Fritz, Rypen i Grönland. — Lidt om Blæksprutter. Om Sneens og Isens Flora, efter Prof. V. Wittrock. An- læg af Ostersbanker i Lille Bælt, efter Prof. Mobius. M. m. Register till samtl. 30 Aargange. Tidsskrift for Physik og Chemi. Udg. af August Thomsen. 2 R. IV. 11. K. Prytz, Fra den elektriske Udstilling i Wien. m. m. Blandade ämnen. Bohlin, Karl. Folktoner frän Jämtland. Upp- tecknade år 1880. (I De svenska landsmålen B. II h. 10) Stlim 1883. Upptecknaren har under sysselsättning med geode- tiska mätningar i Jämtland användt sin lediga tid till att samla folkvisor, särskildt folkmelodier. Han framlägger nu resultatet af dessa forskningar i en ganska rik skörd, i det att hans samling utgöres af ej mindre än 54 me- lodier. Redan Haeffner anmärkte, som bekant, att vissa to- ner i allmogens sång sväfva något, och sökte på grund häraf och till följe af frånvaron af öfverstigande och för- minskade tonsteg liksom af större tonsprång i de gamla 245 NORDISK REVY 1883—1884. 246 äkta folksångerna att uppställa en för nordiska melo- dier egen skala. Mångfaldiga invändningar hafva gjorts häremot, och hans funderingar hafva framstälts t. o. m. såsom på sin höjd snillrika fantasier. Hans hypotes om en själfständig tonart, den s. k. »gamla nordiska skalan», torde också kunna hänföras till spekulationens område; men vitnesbörd från olika håll tala för, att han icke haft lika orätt med afseende på sväfvande toners förekomst, särskildt hvad beträffar för låg inledningston. Upptecknaren lägger till dessa vitnesbörd ännu ett, i det han i inledningen till sin samling yttrar; »En egen- domlighet, som snart märktes, var, att somliga sångare regelbundet sjöngo vissa toner falskt, företrädesvis skalans inledningston. Så sjöngs t. ex., såsom i visan 7 finnes antydt, i st. f. giss en ton mellan g och giss, så att in- ledningstonen sjöngs för lågt. Samma sak anmärktes äfven vid fiolspelet. Men det förtjänar påpekas, att jag hos den sångerska (visorna 18—21), som föreföll mig mest musikalisk af alla dem, jag hörde sjunga, och hos flere andra icke upptäkte ett spår af denna företeelse. Å andra sidan torde möjligen förekomsten af de gamla kyrko- tonarterna jämsides med de moderna tonarterna lemna något stöd för antagandet, att ofvannämda sångsätt grun- dar sig på en tonart, som är en öfvergångsform mellan de gamla och de nya.» Beträffande detta sångsätt håller jag före, att det utgör en öfvergångsform från det gamla till det nya, utan att man likväl, såsom förf, gör, skulle kunna säga, att det grundar sig på en tonart, som utgör en öfvergångs- form: själfva sångsättet — men ej någon själfständig ton- art — utgör öfvergångsformen från det gamla tonsystemet till det nya. Eller med andra ord: det sätt att utföra dessa gamla melodier, hvilket ännu förekommer, i det att inledningstonen sjunges lägre än i vår moderna tonföljd, är att hänföra till hågkomsten af ett tonsystem, som nu- mera kommit ur bruk, men som varit så innerligt sammanvuxet med folkets sätt att höra och att utföra, att reminiscenserna deraf ej ännu förmått helt och hållet undanträngas af det nya tonsystemet. Där återigen, hvarest detta senare lyckats komma till fullt medvetande, se vi det också i bruk och finna sålunda intet förvånande i upptecknarens ofvan citerade anmärkning, att han hos den sångerska, som föreföll honom mest musikalisk, och »hos flere andra icke upptäkte ett spår af denna före- teelse». Uppteckningarna förefalla att vara gjorda med omsorg och noggrannhet. Anmärkas bör dock, att taktbeteck- ningen altigenom utelemnats, och att några smärre fel förekomma i afseende på några fyllnadspausers och dubbel- taktstrecks anbringande, hvilket vi emellertid ej vilja påstå utgöra något hinder för att rätt uppfatta den ryt- miska konstruktionen. Melodien N:o 52 är (med blott obetydlig variation) Fredmans Epistel N:o 38: »Undan, ur vägen», endast att den förekommer här i moll. Det förtjänar framhållas, att här äro flere bland de upptecknade melodierna, som — äfven med bortseende från det intresse, de äga såsom folkmelodier af en, åtminstone jämförelsevis, ganska aktningsvärd ålder — utmärka sig genom sitt svärde äfven såsom rent musikaliska alster, något som likväl är mindre förvånande, om man besinnar, att folkvisorna ingalunda sett dagen bland den obildade massan af folket, utan att de utgått från de musikkunni- ges kretsar, och att det enligt sakens natur varit de skönaste och lifskraftigaste melodierna, som lyckats blifva hela folkets egendom. Leipzig. Karl Valentin. Jäger: Aus der Praxis. Ein pädagogisches Testa- ment. Wiesbaden. Kunzes Nachfolger. 1883. Tidskrift utgifven af Pedagogiska föreningen i Fin- land. XX. 5. E. V. E., Om uppkomsten af talen och deras beteckning i tal och skrift. Carl K—n, Under- rättelser om folkskoleväsendet i Sverige. — Referater af Pedagog, föreningens förhandlingar 2 febr., 2 mars, 13 april 1883. Anmälningar m. m. Pedagogisk tidskrift, utg. af H. F. Hult. XIX. 12. H.} Ett föredrag vid fjärde allmänna nordiska skol- mötet i Stockholm. •— Uppgifter för den skriftliga afg.-ex. h. t. 1882, vt. 1883. — A. D., Korta förkla- ringar öfver tyska språkets kasus af B. M—w. Si- mon Nordström, Lärjungeantalet b. t. 1882, v. t. 1883. I)ens., Tabeller öfver afgångs- och kompletterings- examina v. t. 1882. M. D., Läraremötet i Vesterås och ett allm. svenskt läraresällskap. — Till redak- tionen af Pedag. tidskrift af Deltagare i Vesterås- mötet. C. A. Z., Magnus Roth, Karta öfver Europa och Geografisk atlas. J. P., Th. Mazer, Fénelon, En skizz ur uppfostrans historia. — Inbjudning till ett allm. svenskt läraremöte m. m. Finsk tidskrift. Utg. af C. G. Estlander, Wilh. Bolin och Fredr. Elfving. XV. 6. E. v. Qvanten, Sophus Bugge och Eddamyterna. E. Schybergson, Den norska frågan. I bokhandeln m. nr. Finsk tid- skrifts Bok-katalog för år 1882. Nordisk tidskrift. Utg. af Letterstedtska Förenin- gen. 1883, 7. C. Rosenberg, To nordiske versarter. Yngvar Nielsen, Grev Herman Wedel-Jarlsberg i 1813. — Literaturöfversigt m. m. -------, 8. Jul. Lange, Den nordiske kunstud- stilling i Köbenhavn 1883. Fredrik Nielsen, N. F. S. Grundtvig. ■— Literaturöfversigt. — Nyutkomna böc- ker. Med tillägg: Isländske boger 1878—1883, af Bogi Th. Melsted. Ny svensk tidskrift. Utg. af Reinh. Geijer. 1883. 7. Hjalmar Edgren, Buddhismen, dess uppkomst och lära. X., Blick på senare årens Bellmansliteratur m. m. Extra häfte. Pehr Eklund, Om Mårten Luther. Minnestal.. 8. Gustaf Upmnark, Nordisk Målarkonst. Min- nen och intryck från konstutställningen i Köpen- hamn 1883. Henrik Schuck,, Den nya teorien om författarskapet till Shaksperes arbeten m. m. 1884. 1. Viktor Rydberg, Segersvärdet, äfven- tyr ur germanfolkens mytologiska epos. Axel Nyblœus, Svensk filosofi (Chr. J. Boströms skrifter, utg. af H. Edfeldt) m. m. 247 NORDISK REVY 1883—1884. 248 Bibliografi. Ebering, Emil. Bibliographischer Anzeiger für romanische Sprachen und Literaturen. I. Band. 1883. Zweites Halbjahr. I. Heft. Leipzig. Twietmeyer 1883. 84 s. Så betydlig som produktionen inom den romanska språkvetenskapen nu är, måste hvarje bibliografisk hjälp- reda hälsas med bifall. Ofvanstående bibliografi förtjänar i synnerhet vårt erkännande, dels emedan den är mycket fullständig, dels emedan den följer publikationerna tätt i spåren och ej med en betydlig tidsskilnad som de flesta andra verk af samma slag. Detta första häfte omfattar tiden 15 juli—15 september 1883; dock förklarar sig förf, emellanåt hafva gått längre tillbaka i tiden. Detta gör han tämligen ojämnt och, som det synes, utan bestämd plan. Så äro Edströms Studier öfver uppkomsten och ut- vecklingen af fornfranskans e-ljud i betonad stafvelse, hvilka studier utkommo i maj, upptagna. (»In Akade- misk Afhandling», tillägger hr Ebering, troende uppen- barligen, att Akademisk Afhandling är ett sammelverk eller en tidskrift); till och med Körnig: Der syntak- tische Grebrauch des Imperfects u. des histor. Perfects im Altfranz., en Breslauer Dissertation från januari, har kommit med. Trots den relativa fullständigheten kunna tillägg tvifvelsutan mångenstädes göras. Vid ett flyktigare blädd- rande har följande anmärkts af ref. Till den omfattade tidrymden höra, som jag tror, Manuali Hoepli XII, XIII, innehållande Dante af Scartazzini (företalet till XII, da- teradt januari). Recensionen af Paris & Bos: La Vie de St Gilles i Literaturblatt för aug. borde hafva upp- tagits. Att förf, ej har någon egen rubrik för den vik- tiga Bibliothèque de l’Ecole des Chartes, ehuru därur upptagits Hauréau: Un poème inédit de Pierre Riga (för öfrigt från maj eller juni) är i betraktande af detta verks utomordentliga vikt för den franska språkvetenskapen i ögonen fallande. Bestämdt klandervärdt är, att förf, ej bland bibliografiska hjälpmedel upptagit Literaturblatts månadtliga bokförteckningar, som dock äro ovärderliga, och af hvilka äfven förf, synes hafva dragit riklig fördel. En enstaka företeelse i sitt slag är Lorentz’ Antiqua- riats-Katalog; konsekvent borde andra antikvariska kata- loger hafva funnit plats. För framtida häften borde förf, ej försumma Nordisk Revys uppsatser; hans bibliografi står häri efter Literaturblatts och Romanias. Titlarna tyckas i allmänhet vara noggrant anförda; dock ej alltid. Så t. ex. har ref. ej skrifvit om anglon. dialekten i XIV årh., utan i XII årh. (ett tryckfel upp- taget ur Revue des langues romanes); ej Rosmann, utan Rossmann heter förf, till Franz, oi; exakta titeln på Etiennes studie öfver Garnier de Pont-Sainte-Maxence är La vie Saint Thomas le martir, och förläggaren är Vieweg i Paris, ej Pierson i Nancy, som blott är tryc- karen; härigenom rättas tvänne fel; Claretie, ej Clarétie, heter den under 650 nämde berömde literatören, o. s. v. Trots den viktiga tjänst, som denna bibliografi gör romanistiken, kan den dock ej sägas gå Zeitschrifts für romanische Philologie bibliografiska supplement i förväg och förtaga detta dess publik, då de båda bibliografierna säkert komma att komplettera hvarandra, särskildt dä igenom, att den senare såsom framträdande ett par år efter de upptagna publikationerna, vida fullständigare kan angifva recensioner. J. V. Centralblatt für Bibliotekswesen herausgeg. voir Dr. O. hartwig, Universitätsbibliothekar in Halle, und Dr. K. Schulz, Reichsgerichtsbibliothekar in Leipzig. Leipzig, Otto Harassowitz. Med det i slutet af fjolåret utkomna första häftet af denna tidskrift har den biblioteksvetenskapliga literaturen vunnit ett nytt tillskott, som af alla tecken att döma kommer att bli lika intressant som gagnande. — Det har länge varit insedt och erkändt, att med literaturens och i samman- hang därmed de stora offentliga boksamlingarnas oerhörda tillväxt i våra dagar dessa alt mer oafvisligt för sin skötsel och vård kräfva en specielt för facket utbildad och uppfostrad personal, att det gamla sättet att besätta en universitets- bibliotekaries viktiga och maktp åliggande plats från pro- fessorernas led måste öfvergifvas, i synnerhet om, såsom i Tyskland ännu ofta är fallet, bibliotekarien ej upphör att tillika utöfva sitt ämbete såsom professor, ja till och med amanuensbefattningarna innehas af professorer. I Tyskland liksom hos oss saknas ännu hvarje institution med särskild uppgift att uppfostra fackbildade biblioteks- tjänstemän. Det fins icke ens någon institution jämför- lig med t. ex. École des Chartes i Paris. Man kan emellertid knappast säga, att tiden är fullt mogen föl- inrättandet af ett dylikt institut, där unga vetenskapsidkare skulle få en allsidig och grundlig utbildning i alt hvad till bibliotekstjänstemannayrket hörer. Hvilka ämnen som där borde upptagas, såväl som detsammas och dess under- visnings organisation i det hela äro frågor, som ännu ej tillräckligt diskuterats. Att så allsidigt som möjligt be- handla hithörande spörsmål skall bli en af Centralblatt’s förnämsta uppgifter. Centralblatt für Bibliotekswesen vill upptaga till behandling ej mindre bibliografiska och literaturvetenskapliga frågor än alt som rör biblioteksvår- dens tekniska och organisatoriska sidor, tjänstemännens ställning o. s. v., intaga förfrågningar rörande sällsynt tryck o. d., publicera i handskrift befintliga kataloger öfver äldre manuskript- och boksamlingar äfvensom specialbiblio- grafier i enskilda ämnen — med ett ord söka motsvara alla fordringar på ett biblioteks- och bibliografiskt-literatur- vetenskapligt organ. Att tidskriften i första rummet kommer att syssel- sätta sig med tyska bibliotek och biblioteksförhållanden, är väl naturligt, men äfven utländska hithörande förhål- landen lofvar den att göra till föremål för utförlig be- handling. Detta framgår också af den betydliga listan på redan förvärfvade medarbetare. Den upptar namn från alla tyska stater, Österrike, Schweitz, Frankrike, Italien, Spanien, hyssland, Belgien, Holland, Danmark och Sve- rige (G. Stjernström). Någon medarbetare från England är ännu ej angifven, men detta kan väl omöjligen betyda, att de intressanta engelska biblioteksskatterna skulle med tystnad förbigås af das Centralblatt. Första häftet innehåller en redaktionsuppsats Zur Einführung. — En särdeles intressant och idérik liten uppsats, Die Verbindung zwischen den deutschen Biblio- 249 NORDISK REVY 1883—1884. 250 theken af den fräjdade öfverbibliotekarien Dr Förstemann i Dresden. — Zur Geschichte der Pariser Liederhand- schrift im 17. Jarh. Här gäller frågan sättet, huru denna den berömdaste handskriften af Tysklands medeltids- lyriker kommit till dåvarande Bibliothèque royale i Paris. Författaren har framkommit med ett nytt plausibelt uppslag, nämligen att handskriften genom arf skulle ha öfvergått från pfalzgrefliga bibl. i Heidelberg till huset Orléans. — Der Lübecker Unbekannte. Under denna benämning går en berömd boktryckare i Lübeck, hvil- kens namn är obekant, men af hvilken man känner 21 böcker, bland andra första uppl. af Reinke de Vos, Lüb. 1498. Förf, gör högst sannolikt, att den äfven från Danmark såsom boktryckare bekante Mattheus Brandis är personen i fråga. — Personalverzeichniss deutscher Bibliotheksbeamten. — Uebersicht der Leistungen des Preussichen Staates für öffentliche Bibliotheken. — Mit- theilungen aus und über Bibliotheken. -— Recensionen und Anzeigen. — Neue Erscheinungen auf dem Gebiete des Bibliothekswesens. — Mittheilungen aus dem antiquari- schen Buchhandel. Meddelar auktionsprisen på en del af det forna Karthäuser-klostret Buxheims paleotypsam- ling. — Antiquarische Cataloge. — Auctionen. — Per- sonalnachrichten. Bland de i närmaste häften utlofvade uppsatser mär- kes Geschichte der königl. Bibliothek zu Kopenhagen at Carl Verner. Om fortsättningen håller hvad första häftet lofvar — och därpå finnes intet skäl att tvifla — kommer das Centralblatt für Bibliothekswesen att bli synnerligen väl- kommet för alla bok- och biblioteksvänner. Tidskriften utkommer med ett häfte om tills vidare 2 à 3 ark i månaden till ett pris af 12 R. M. för år. A. A. Universitetsangelägenheter. Upsala. Större Konsistoriet. Den 1 Dec. Docenten A. G. Noreen förordnades att tills vi- dare vara prefekt för nordiska museet. En skrifvelse från e. o. professor H. H. Hildebrandsson om uppförande af en särskild byggnad för meteorologiska institutionen å astronomiska observatoriets tomt remitterades till yttranden af matematisk-naturvetenskapliga sektionen och drätselnämden. Den 15 Dec. Med godkännande af livad byggnadskomitén före- slagit utsåg kons. prof. Häggström, Alin, Holmgren och Thalén samt bibliotekarien Annerstedt att jämte byggnadskomitén och med större konsistoriets makt och myndighet fatta beslut i fråga om de män, hvilkas namn borde anbringas på de å aulans i univer- sitetsbyggnaden hufvudgesims befintliga tafvelformiga fält. Docenten A. Noreen förordades till erhållande af ett rörligt docentstipendium. Den 21 Dec. En af docenter vid universitetet till k. m:t ingifven ansökan om förhöjning i vikariatsarvoden samt beräkning af tjänst- görihgspenningar, hvilken ansökan öfverlemnats till yttrande af konsistoriet, beslöt kons, remittera till drätselnämden samt de särskilda fakulteterna och sektionerna, därvid konsistoriet uppå därom af prof. Rydin framstäldt förslag och efter votering med 9 röster mot 6 beslöt anmoda fakulteterna och sektionerna att till- lika meddela utlåtande angående de skyldigheter, som utan sär- skilda arvoden kunna åläggas de docenter, som innehafva docent- stipendier. ■ Ett från medicinska fakulteten inkommet förslag om använ- dandet af en del af den genom e. o. prof. O. Hammarstens ut- nämning till ord. professor lediga e. o. professorslönen remittera- des till utlåtande af drätselnämden. Konsistoriet beslöt att för en tid af ytterligare 3 år föreslå docenten A. Erdmann till erhållande af det arvode af 900 kr. år- ligen, som enligt k. bref den 11 okt. 1841 beviljats till befordrande af sådana vetenskapliga studier, som ej tillhöra de egentliga examens ämnena. Rektor vakte förslag därom, att, då behofvet af nya docent- stipendier gjorde sig alt mer kännbart, kons, måtte nedsätta en komité för utarbetande af förslag uti nämda hänseende. Försla- gets behandling uppsköts till blifvande sammanträde. Den 3 Jan. Anmäldes, att docenterna J. A Lundell och A. Söderblom blifvit utnämda till innehafvare af riksstatens utrikes r esestipendier för innevarande år. Då nu till behandling förekom det af rektor väkta förslaget om åtgärder för erhållande af nya docentstipend er, beslöt kons, att för ändamålet nedsätta en komité, bestående af en ledamot från hvarje fakultet och sektion, hvilka med rektor såsom ordfö- rande skulle afgifva yttrande och förslag i frågan, med uppdrag att äfven taga i öfvervägande, dels huruvida icke borde bestäm- mas ett högsta antal docenter, som vid hvarje lärostol och med afseende på dess läroämnen kunde anses behöfligt och nyttigt, och dels om lämpligheten af de nu varande docentstipendiernas bibehållande vid olika belopp. Kons, beslöt vidare anmoda fakul- teterna och sektionerna att föreslå hvar sin ledamot i komitén. Kons, beslöt anmoda prof. V. Nordling att jämte rektor upp- sätta förslag till kosistoriets yttrande öfver Västgöta nations besvär i fråga om användning af inlevererade räntemedel från fröken Anna Elisabeth Lidbecks donationsfond. Den 15 jan. Från universitetet i Edinburgh hade ankommit inbjudning till Upsala universitet att sända representant till först- nämda universitets 300-års-jubileum, som firas d. 16—18 nästk april. Vid upprättande af förslaget till vice bibliotekarietj ensten er- höll docenten A. L. Bygdén 21 röster till första och 1 röst till andra förslagsrummet, amanuensen B. V. Lundstedt 1 röst till första och 21 röster till andra förslagsrummet samt docenten J. A. Lundell 21 röster och e. o. amanuensen grefve E. Lewenhaupt 1 röst till tredje förslagsrummet. Docenten Bovallius förordades till erhållande af ett rörligt docentstipendium. Teologiska fakulteten. Den 14 Sept. Tillstyrktes J. A. Åstrands ansökning om befri- else från de praktiska öfningarna. Den 15 Sept. Aflade komministern i Maria församling i Stock- holm, filosofie doktorn Fredrik Fehr teologie kandidatexamen. Den 2 Nov. Föreslogs, att ett premium å 500 kronor ur Oskar Ekmans Gustaf-Adolfs-donation måtte tilldelas docenten J. A. Ekman. Den 28 Nov. Föreslogs docenten J. E. Berggren till erhål- lande af det större Guthermuthska resestipendiet. Den 6 Dec. Tillstyrktes stud. A. E. Anderssons ansökning om utbyte af teoretisk filosofi mot praktisk i teol. filosofisk examen. Den 15 Dec. Tillstyrktes professoren Johanssons ansökan om tjänstledighet under den del af vårterminen, hvarunder han komme att vara upptagen af arbete inom bibelkommissionen. S. D. Föreslogs, att e. o. professoren Sundelin måtte för- ordnas att jämte egen befattning uppehålla professoren Johans- sons föreläsnings- och examinationsskyldighet under den del af vårterminen, under hvilken professoren Johansson komme att åt- njuta tjänstledighet. Den 11 Jan. 1884. Afstyrktes åtskillige docenters ansökning om förhöjda vikariatsarvoden och förändring i tjänstgöringspen- ningarnas beräkning. S. D. Tillstyrktes den humanistiska sektionens förslag om förhöjda vikariatsarvoden. S. D. Tillstyrktes domprosten Toréns ansökning om tjänst- ledighet under vårterminen för arbete inom psalmbokskomitén. S. D. Föreslogs, att docenten J. A. Ekman måtte förordnas att under vårterminen uppehålla domprosten Toréns föreläsnings- och examinationsskyldighet. 251 NORDISK REVY 1883—1884. 252 Juridiska fakulteten. i Dec. 1883 aflades juris utr. licentiatexamen af v. häradshöf- dingen juris utr. kandidaten, fil. dr 0. Berger, S. N. 15 Dec. Bedömdes en af juris utr. licentiaten 0. Berger för juris doktorsgrad utgifven afhandling: “Om tillsynen å förmyn- dares förvaltning af omyndigs egendom samt om förmyndarekam- rar enligt svensk rätt.“ S. D. Föreslog fakulteten doc. H. Blomberg att såsom vikarie uppehålla prof. Rydins föreläsningsskyldighet under instundande riksdag (Kansl. förordnande för doc. Blomberg den 31 Dec.). Medicinska fakulteten. Den 15 Dec. Kandidatexamen aflagd af Th. Lindholm. Den 15 Dec. Beslöts framställning till kanslersämbetet därom, att e. o. professuren i med. och fysiologisk kemi måtte tillsättas, och att därtill måtte få disponeras ledigblifna lönemedel, som ut- gått till professor Hammarsten i hans förut varande egenskap af e. o. professor i medicin. Filosofiska fakulteten. Den 11 Dec. Afgafs tjänstgöringsbetyg för e. o. prof. H. Hil- debrandsson. Den 13 Dec. Afgafs yttrande öfver en af f. stud, af Söderm. Närkes nation JE. Alund ingifven underd. ansökan, att ett af ho- nom aflagdt ofullständigt examensprof for fil. kandidatexamen enl. 1853 års stadga måtte få gälla såsom aflagd fil. kand, examen en- ligt nu gällande examensstadga. Det Luttemanska stipendiet tillerkändes docenten H. Berg- stedt. Den 14 Dec. Till kongl. stipendiater (2:ne allmänna rum) ut- sågs fil. kandidaten JF. J. A. Andersson, upl. och K. W. V. Key- Åberg, smål. Den 3 Jan. Upprättade fakulteten förslag till det Rosenha- neska stipendiet hvarvid uppfördes i l:sta rummet fil. lic. B. Axelson värml. 2: dra „ „ kand. N. JF. Diljestrale s. n. 3:dje ,, „ „ C. H. Gustafson. Den 23 Jan. Afgafs tjänstgöringsbetyg, åt doc. II. G. Hjärne. Humanistiska Sektionen. Den 13 Dec. Hemstälde sektionen, att doc. A. Erdmann måtte for ytterligare 3:ne år få uppbära ett arvode å 900 kronor, afsedt till befordrande af sådana vetenskaper, som ej tillhöra de egentl. examensämnena, mot skyldighet att meddela offentlig undervisning i sanskrit. Den 18 Dec. Bedömdes en af lic. J. Fehr for filos, graden utgifven afh. ”Studier i frihetstidens vitterhet etc.” Den 3 Jan. Anmäldes, att kanslern d. 18 dec. 1883 utnämnt fil. lic. O. O. H. von Feilitzen till docent i romanska språk vid universitetet. Beslöt sektionen föreslå doc. C. E. Sandström att tjänstgöra som examinator under jan. månad i st. för e. o. prof. Sundén som på grund af komitéarbete kommer att vara frånvarande från uni- versitetet. Kongl. Maj:t har d. 30 nov. beviljat fil. kand. E. Andersons ansökan att i fil. lic. examen få såsom 3:dje ämne förena sanskrit med nordiska språk och nyeuropeisk lingvistik. Kanslern har d. 31 dec. 1883 utnämnt doc. A. G. Noreen till innehafvare af ett rörligt docentstipendium. Matematiska Sektionen. Den 14 Dec. Anmäldes doc. C. Bovallius till erhållande af ett ledigt rörligt docentstipendium. Tillstyrkte sektionen en af e. o. prof. Kjellman ingifven an- sökan att i fikhet med företrädaren befrias från 2:ne föreläsnin- gar i veckan mot skyldighet att i stället 2:ne gånger i veckan un- der 3 timmar hvarje gång leda praktiska öfningar i botanik. Bedömdes en af fil. lic. J. E. Åhlén utgifven gradualafhand- ling: ”Om några derivat af naftalins a- och ß-disulfonsyror." Den 3 Jan. Beslöt sektionen föreslå docenterna Å. G. Ekstrand och 0. Widman att under vårtermin erhålla förlängdt förordnande såsom t. f. laboratorer vid det kemiska laboratoriet. Afgaf sektionen yttrande öfver ett af e. o. professor Hilde- brandsson inlemnadt byggnadsförslag för universitetets meteorolo- giska institution. Den 23 Jan. Tillstyrkte sektionen e. o. prof. G. Dillners tjänst- ledighet för vårterminen på grund af sjukdom, och föreslogs doc. M. Falk att upprätthålla prof. Dillners föreläsningsskyldighet. Tillstyrkte sektionen fil. kand. S. Arrhenius underd. ansökan att få på svenska språket försvara en på franska språket författad gradualaf handling. Lund. Examina. Den 8 Dec. Blef teologie kandidatexamen aflagd af fil. kand Olof Holmström, sk. Medicinsk licentiatexamen anstäldes med kandd. N. G. Samuels on och F. M. Melin, sk. samt Medicine kandidatexamen med C. G. Humbla, sk. Filosofisk licentiatexamen inom humanistiska sektionen (med ämnena nyeuropeisk lingvistik, historia och statskunskap) har aflagts af fil. kand. G. F. Malmström, sk. Utnämningar. Till docenter i botanik äro den 30 sistlidne november för- ordnade: Fil. licentiaten David Bergendahl, gb. och fil. d:r E. L. Ljungström, sk. Den 7 dec. är af Kongl. Maj:t till bibliotekarie vid Lunds universitetetsbibliotek utnämd amanuensen vid Kongl. biblioteket fil. d:r E. C. Tegnér. Adjunkten K. M. Löwegren har Kongl. Maj:t den 1 Dec. ut- nämt till e. o. professor i oftalmiatrik. • Större Konsistoriet. Den 30 Nov. Docc. S. Wägner och S. J. Cavallin skola for en tid af ytterligare 3 år behålla de vid humanistiska sektionen fästa docentstipendier, som af dem innehafvas. Den 1 Dec. Beslöt konsistoriet att anlägga 8 dagars sorg efter professor Sven Nilsson. Bortgafs akademistatens premium till e. o. amanuensen fil. lic. A. Rosén, sk. Den 13 Dec. Tilldelade konsistoriet Letterstedtska stipendiet åt doc. J. M. Lovén, som å förslaget innehade l:sta rummet; medföreslagna voro doc. M. Weibull och amanuensen fil. kand. Hj. Nilsson. Uppfördes å förlag till v. Reiserska resestipendiet i l:sta rummet doc. P. Fahlbeck, i 2:dra rummet doc. J. Möller. Till amanuens vid kirurgiska och obstetriska kliniken vid länslasarettet i Lund har af kanslern förordnats med. kandidaten Sigfrid Brinck. Akad. Afhandling. Den 17 nov. ventilerade fil. kand. C. O. Arcardius, sk. sin för fil. doktorsgrad utgifna afhandling : ”Om Bohusläns införlifvande med Sverige. Bidrag till Bohusläns historia under senare delen af 17:de århundradet.” 8:o. 119 sidor. M. Billing. Kristiania. Forelæsninger i Vaarsemestret 1884. Det theologiske Fakultet. Proff.: Caspari, 50 udvalgte Psalmer; Indförelse i Marcus- evangeliet. Johnson, det kirkelige Lærebegrebs Historie. Bugge, Peters förste Brev; Galaterbrevet. Petersen, den hellige Skrifts Inspiration; dogma- tiske Ovelser; praktisk Fortolkning af Bjergprædikenen. Univ.-stipendiat Ödland, den nytestamentlige Kanons Historie. Det juridiske Fakultet. Proff.: Aschehoug, de skandinaviske Rigers Statsforfatnin- ger; norsk Finantsret. Brandt, Personretten. Aubert, den norske Obligationsret. Ingstad, den romerske Obligationsret; romersk Tingsret. Getz, Strafferettens almindelige Del; norsk Kon- kursret. Hertzberg, Veiledning i Behandlingen af ökonomi- ske Spörgsmaal. Univ.-stipendiat Hagerup, Formuerettens Grundprinciper. 253 NORDISK REVY 1883-1884.. 254 Det medicinske Fakultet. Prof.: Winge, speciel Pathologi og Therapi; klinisk Un- dervisning i Medicin. Lochmann, Hygiene; Examinatorier i Farmakologi og Farmakognosi. Nicolaysen, speciel Kirurgi; klinisk Undervisning i kirurgi. H. Heiberg Obduktioner med dertil knyttede Exa- minatorier; alm. Pathologi og Læren om Plante- og Dyreparasiter; Retsme- dicin; demonstrerer Pathologisk-anato- miske Præparater; Obduktioner og hi- stologiske 0velser paa Rigshospitalets Laboratorium. Hjort, 0iensygdomme; Akiurgi; klinisk Undervis- ning i Kirurgi og 0iensygdomme. Worm Millier, Loven om Opsugning, Blod, Kreds- lob og Aandedræt; fysiologisk Kemi; leder Arbeiderne i det fysiologisk- kemiske Institut. Schönberg, Gynækologi; Födselsvidenskab; Pædia- trik; klinisk Undervisning i Födselsvi- denskab; pædiatrisk Polyklinik. I. Heiberg, Underextremitetens samtlige Systemer med levende Model; Demonstration med mundtlige Ovelser. Overlæger: Bidenkap, Hudens Sygdomme; klinisk Undervisning i de samme Sygdomme; Polyklinik. E. Bull, Sygeexamination og fysikalske Undersö- gelsesmethoder; kliniske Forelæsninger ved Sygesengen; Polyklinik. Prosektor Hennum, histologiske Forelæsninger over Leveren, Pancreas og Respirationsorganerne; Exa- minatorier i Histologi; Perineum. Univ.-stipendiat O. B. Bull, 0resygdomme. Det historisk-filosofiske Fakultet. Proff.: Monrad, Fortolkn. af Platons Stat; Kristendommens Filosofi. Unger, Schillers “Wallensteins Tod“; Oldhöitysk; Læs- ning af gammelnorske Haandskrifter. Friis, Foredrag over det lappiske og det finske Sprog. J. P. Broch, 20 udvalgte Kapitler af 5:te Mosebog; Koranen; den ældste syriske Oversættelse af Johannes’s Evangelium; Begyndelses- grundene af det arabiske Sprog. Rygh, Elementerne af Norges forhistoriske Arkæologi. Schjött, udvalgte Steder af Thukydid; Euripides’ Medea. Bang, dansk-norsk Kultur i Slutningen af 18:e Aarh.; norsk og svensk Læsning. Lyng, Metafysik og Logik. Joh. Storm, Fonetik med spec. Hensyn til de norske Dialekter; Molières “l’Impromptu de Versailles“; praktiske 0velser. Weisse, Horats’ Satirer; Roms Topografi. L. Daae, Reformationstidens Historie. Sophus Bugge, heroiske Digte af Sæmunds Edda; Snorres Edda. E. Sars, Udsigt over Norges Historie fra 1450—1536. L. Dietrichson, den gammelkristne Kunsts Historie, Veiledning ved Benyttelsen af Skulptur- museets Samlinger. Lieblein, hieroglyfisk Grammatik, Herodots anden Bog. Blix, hebreisk Grammatik; fortolker 1:ste Mosebog. Univ.-stipp.: Stenersen, Olympias Topografi og Oldtidslevninger. Y. Nielsen, Norges Historie indt.il Freden i Kiel; Be- givenhederne i 1814. Torp, Sanskrit. Det mathematisk-naturvidenskabelige Fakultet. Proff.: Münster, Proberkunst; Metallurgi. Esmark, sammenlignende Zoologi. Fearnley, Kartprojektioner; astronomiske Instrumenter; theo- retisk (eller fysisk) Astronomi. Kjerulf, Geologi med Ovelser og Exkursioner. Waage, uorganisk Kemi. Bjerknes, Differentialligninger; hydrodynamiske Problemer. Schübeler, Planterigets Naturhistorie . med specielt Hensyn til de iMedicin, 0konomi og Teknik brugelige Væxter. Mohn, Meteorologi. Guldberg, Mekanik; Maskinlære. Hiortdahl, organisk Kemi. - G. O. Sars, Anthropologi; Dyrerigets Inddeling. Schiötz, Experimentalfysik; Optik. Lie, Cartesisk Geometri; projektivisk Rumgeometri; analy- tiske Funktioner. Blytt, Planternes morfologi og Anatomi; mikroskopiske 0velser; Exkursioner. Univ.-stipp.: Holland, Bergbygningslære i Bergarternes mikroskopiske Undersögelse. Holst, Funktionslære. Observator Geelmuyden, Astronomiens Elementer. Prof. Dr. 0. I. Broch opholder sig i dette Semester i Udlan- det, Proff. Myhre og Skavlan ere af Helbredshensyn fritagne for at holde Forelæsninger i Semestret. Univ.-stipp. Collett og Wleu- gel ere ligeledes fritagne for at holde Forelæsninger, den förste paa Grund af Arbeide i det zoologiske Museum, den anden som fraværende paa Udenlandsreise. En Del Forelæsninger blive först senere bekjendtgjorte. Som Universitetsprogram for dette Semester vil Udkomme: “Antinoos, eine kunstarchäologische Untersuchung, von L. Dietrich- son, Professor.“ 10 Dec. 1883 afgiver det akademiske Kollegium til det kgl. Kirke- departement Budgetförslag for Aaret 1 Juli 1884 til 30 Juni 1885. Af nye Poster foreslaaes et extra- ordinært Professorat (kr. 4,500) i Theologi for Dr. theol. A. Chr. Bang, to Amanuensisposter ved Uni- versitetsbibliotheket (à kr. 1,800) samt en Post som medhjelper ved Oldsagsamlingen (kr. 3,000) for Ar- kæologen Dr. Ingvald Undset. Den i flere Aar frem- satte Begjæring om Bevilgning til en ny Anatomi- kammerbygning gjentages. 17 Dec. 1883 tildeles l:ste Amanuensis ved det chemiske Labora- torium, S. S. Wleugel det efter Stipendiat Friis ledig- blevne Adjunktstipendium. 22 Dec. 1883. Professor juris Aubert vælges til Formand i det akademiske Kollegium for Aaret 1884. A. C. Drolsum. Kabenhavn. Personalforhold. Efter at docent i tysk sprog og literaur, professor L. H. F. Oppermann, d. 17 aug. 1883 var afgaaet ved döden (se Revyens nr 1), blev posten opslaaet vakant. Folgende mænd ansögte om denne: dr phil. Göring, dr phil. Hoffory, dr phil. Herm. Möller, cand. mag. C. F. V. Petersen og cand. jur. Nissen, hvorhos dr. phil. C. A. E. Jessen androg om, at det midlertidig maatte blive ham överdraget at holde forelæsninger over tysk sprog og litera- tur. Ved kgl. resol. af 20 decbr. 1883 blev dr. phil. H. Möller udnævnt til normeret docent i tysk sprog og literatur. Forelæsninger Og övelser. I fölge en i konsistoriums kontor udarbejdet oversigt, have universitetets forelæsninger og övelser i foraarshalvaaret 1883 været benyttede af 262 theologiske studerende 236 juridiske „ 24 statsvidenskabelige,, 272 lægevidenskabelige „ 35 filologiske ,, 28 studiosi magisterii (filos, fakultet) 17 ,, „ (mathematisk-naturvidenskabeligt fakultet) 13 der endnu e havde valgt studiefag hvortil kommer 54 polytekniske studerende 60 farmaceutiske ,, 15 land-, skov- og havebrugselever 5 skolelærere 2 studerende fra fremmede universiteter, tillsammeu 1 1023 255 NORDISK REVY 1883—1884. 256 Akademiske grader. Doktorgraden i filosofi er d. 21 decbr 1883 erhvervet af C. N. Starcke. Afhandling: „L. Feuerbach. En monografi”. Opponen- ter: proff. Heegard og Höffding. Doktorgraden er d. 22 s. m. erhvervet af fhv. klinisk assistent ved födselstiftelsen P. Koefoed. Afh: „Om anvendelsen af anæ- sthetica under födsel ved naturen.” Opp.: proff. Stadfeldt og Warncke, Videnskabelige samlinger. Ved kgl. resol. af 7 decbr 1883 er det bifaldet, at den ved reskr. af den 24 sept. 1772 anordnede beständige kommission for den Arnemagnæanske stiftelses bestyrelse, der i henhold til kgl. resol. af 9 juni 1850 og 8 maj 1883 (se revyens nr 2) bestaar af sex medlemmer, herefter kun kommer til att bestaa af fem med- lemmer, nemlig to eforer, der vælges af konsistorium ved Kj^ben- havns universitet eller det akademiske raad, der maatte træde i stedet for konsistorium, blandt universitetets lærere, saaledes at saa længe konsistorium beholder dets nuværende form, i det mindste den ene af dem bör være consistorialis, og to andre med- lemmer, der efter forslag af konsistorium beskikkes af ministeriet for kirke- og undervisningsvæsenet med frit valg mellem univer- sitetets lærere og andre, der maatte være villige til at overtage en saadan kaldelse, samt endelig af universitetsbibliothekaren saa- ledes, at denne sidste i medför af sin embedsstilling har sæde i kommissionen. Legater og stipendier. J. L. Smiths legat for kandidater og videre komne er af kon- sistorium d. 5 decbr 1883 fornyet paa 2 aar for cand. jur. V. A. Secher, dr phil V. A. Mollerup og cand. mag. 0. Christensen, samt paa 1 aar for dr phil. J. Paludan. Förste gang tillagdes stipen- diet cand. jur. C. Torp, dr med. J. T. Bjerrum, dr med. J. V. Wichmann og dr phil H. Valentiner. Til at nyde höjere lod op- rykkede dr phil. J. Paludan og dr phil. W. Sörensen. Rosenkrands’ rejsestipendium er af patronen i decbr termin tildelt cand. theol. P. G. Koch og cand. theol. N. Hjort. C. Goos. Helsingfors. Större Konsistoriet. Den 14 Dec. Beslöts hos kanslern hemställa om inrättande af tvänne nya extra-ordinarie professioner i medicinska fakulteten, nämligen i pediatrik och i hygieni. Ett ledigt Rehbinderskt stipendium (1,150 m. pr år) bortgafs åt fil. mag. E. Stenij (orientaliska språk). Det Hedmanska stipendiet (960 m. pr år) tilldelades fil. mag. Z. Schalin (teologi). Mindre Konsistoriet. Den 28 Nov. På förfrågan af Kejs. Senaten beslöt kons, tillstyrka det fortsatta utbetalandet af det anslag, 6,000 mark år- ligen ur statsmedel, hvilket studentkårens etnografiska museum hittills åtnjutit. Den 14 Dec. Meddelades, att vicekanslern beviljat prof. C. G. Estlander fortsatt tjänstledighet intill den 1 febr. 1884, och beslöts, att doc. E. Aspelin fortfarande intill sagde dag skulle bestrida prof, i estetik. Doc. F. Elfving föreslogs till erhållande af lägre docentarvode, och doc. R. Hermanson tilldelades en gratifikation af 500 mark ur fiscus rectoris. Beslöts öfverlåta redaktionen af Finlands statskalender, som hittills ombesörjts af numera aflidne sekreteraren K. T. J. Schau- man, åt doc. V. Vasenius. Finska vetenskaps-societeten hade anhållit, att kons, ur Univ:s disponibla medel måtte tilldela en summa af 1,500 mark åt ob- servatörerna vid Sodankylä polarstation E. Biese, G. Petrelius och K. Granit. Kons, beslöt hos kanslern hemställa om utbetalning af nämda belopp ur tullmedelsfonden. Den 22 Dec. På framställning af fys. mat, sektionen beslöt kons, hos kanslern hemställa om tilldelande af en gratifikation stor 1,750 mark åt doc. H. A. Wahlforss för hans tjänstgöring vid kemiska laboratorium under nästinstundande vårtermin. E. Hjelt. Innehåll: Martensen: Af mit Levnet. Matthiass: Foenus nauticum. Borght, van der: Statistische studien. Zeller : Geschichte der griechischen Philosophie. Schrader: Die Keilinschriften und das alte Testament. Schöldström: Förbiskymtande skuggor. Gigas: En spansk Marsk Stig. Dahl: Die partikel Ut. Probst: Beiträge zur lateinischen Grammatik. Schumann: Vokalismus und Konsonantismus des Cambridger Psalters. Horstmann: S. Editha. Toulmin Smith: Gorboduc. Reusch: Die Fossilien führenden krystallinischen Schiefer von Bergen. Bohlin: Folktoner från Jämtland. Ebering: Bibliographischer Anzeiger für romanische Sprachen und Literaturen. Hartwig und Schulz: Centralblatt für Bibliotekswesen. Universitetsangelägenheter (Upsala, Lund, Kristiania, Kabenhavn, Helsingfors). "Tordisl evy. hvilken i egenskap af tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenhe- ter, utgifves i tvänne semestrar (= 16 nummer), den första, omfattande hösttermi- nen (15 Sept.—15 Dec.), med 7 nummer, den andra, vårterminen (30 Jan.—30 Maj), med 9 nummer, kostar pr årgång: på posten, utom postarvode, 3: 75. i bokhandeln................3:75. Annonser för införande i Nordisk Revy mottagas antingen direkt af under- tecknade eller genom S. Gumælius’ annonsbyrå, Stockholm. Pris: pr petitrad 20 öre, half sida 10 kr., hel sida 18 kr. Upsala i Januari 1884. R. Almqvist & J. Wiksell. Bilaga till N:o 8. NORDISK REVY 1883—1884. Bilaga till N:o 8. Tundequietela bokhandeln, Upsala, 1 Drottninggatan 1. Literaturhistoria och bibliografi. Anzeiger, Bibliographischer, für romanische Sprachen und Literaturen, herausgegeben von D:r Emil Ebering. I. 1. 2: — Utkommer med ett häfte hvarannan månad. Braun, Lessing im Urtheile seiner Zeitgenossen. I. 9: — Croiset, La vie et les oeuvres de Lucien. 5: 65. Larroumet, Marivaux, sa vie et ses oeuvres. 8: — Lincke, Skizze der Altägyptischen Literatur. 3: — Müller, Die wissenschaftlichen Vereine und Gesell- schaften Deutschlands im 19:ten Jahrhundert. — Bibliographie ihrer Veröffentlichungen. 1. 6: — Quaritch, Catalogue of books in historical or remar- kable bindings. 5: — Reusch, Index der verbotenen Bücher. I. 15: — Schmidt, Lessing, Geschichte seines Lebens und seiner Schriften. I. 7: — • Sittl, Geschichte der griechischen Literatur bis auf Alexander den Grossen. I. 4: 80. Stern, Geschichte der neuen Literatur. 1. Utkom- mer i 25 haften à 50 öre. Zabel, Iwan Turgenjew. 4: — Teologi. Schleiermacher, Der christliche Glaube. 8: — Werner, Die nachscotistische Scholastik. 11: 60. — Der Augustinismus des späteren Mittelalters. 6: 40. Wrampelmeier, Mittheilungen aus Schriften Luthers, Melanchtons und Cordatus’. 1: 50. Rätts- och statsvetenskaper. Cardon, Svolgimento storico della constituzione ing- lese. 2 dlr. 12: 80. Demombynes, Les constitutions européennes. 2 dlr. 19: 20. Franklin, Geschichte und System des deutschen Privat- rechts. 4: — Gesetzgebung des deutschen Reiches. I. 9: — Handbuch des oeffentlichen Rechts der Gegenwart, herausgegeben von II. Marquardsen. I: 1. 8: — II: 1. 9: — Leroy-Beaulieu, Traité de la science des finances. 2 dlr. 20: — Marx, Das Kapital. I. 9: — van Wetter, Les obligations en droit romain. I. 7: 75. Medicin. Archiv für Augenheilkunde, XIII Jahrgang. 16: — Balandin, Klinische Vorträge aus dem Gebiete der Geburtshilfe und Gynæcologie. I. 12: — Bastian, Das Gehirn als Organ des Geistes. 2 dlr. 12: — Cheyre, Die antiseptische Chirurgie. 15: — Gegenbaur, Lehrbuch der Anatomie des Menschen. 24:— Harnack, Lehrbuch der Arzneimittellehre. 17: — Hebra, Die krankhaften Veränderungen der Haut. 12: — Langer, Anatomie der äusseren Formen. 9: — Leube, Bedeutung der Chemie in der Medicin. 1: — Rohlfs, Geschichte der deutschen Medicin. 3 dlr. 38: — Schlickum, Wissenschaftliche Ausbildung des Apo- thekerlehrlings. 10: — Windelband,Geschichte der Medicin. 15: — Naturvetenskaper Abhandlungen, Paläontologische. I: 1—4. 55: — Ackermann, Beiträge zur physischen Geographie der Ostsee. 10: — Centralblatt, Biologisches, herausgegeben von J. Ro- senthal. III Jahrgang. 16: — Hellmann, Repertorium der deutschen Meteorologie. 14: - Hertwig, Die Symbiose oder das Genossenschaftsleben im Thierreich. 1: 80. Mach, Die Mechanik. 8: — Rau, Die Theorien der modernen Chemie. 3 hftn. 13: — Vogel, Die chemischen Wirkungen des Lichts und die Photographie in ihrer Anwendung in Kunst, Wissenschaft und Industrie. 6: — Weismann, Ueber Leben und Tod. Eine biologische Untersuchung. 2: — Wiedersheim, Lehrbuch der vergleichenden Anatomie der Wirbelthiere. 2 dlr. 36: — Wiesner, Elemente der Organographie, Systematik und Biologie der Pflanzen. 10: — Filosofi. Herbart, Encyclopädie der Philosophie. 5: — Studien, Philosophische, herausgegeben von Wilhelm Wundt. I: 1—4. II: 1. à 4: — Stumpf, Tonpsychologie. I. 7: 50. Windelband, Präludien. 6: — Wundt, Logik, I: Erkenntnisslehre, 14: — II: Me- thodenlehre, 14: •— Allmän språkvetenskap. Österländska språk. Brugsch, Astronomische und astrologische Inschriften der altægyptischen Denkmæler. 50: — Delitzsch, Die Sprache der Kossäer. 10: — Miklosch, Vergleichende Grammatik der slavischen Sprachen: I. Lautlehre. 20: — II. Stammbil- dungslehre. 15: — III. Wortbildungslehre. 18: — IV. Syntax. 30: — Bilaga till N:o 8. NORDISK REVY 1883—1884. Bilaga till N:o 8. I bokhandeln har utkommit: 1ÄKTENSKAPSFRÅGAN. BETRAKTELSER MED ANLEDNING AF H. IBSENS FAMILJEDRAMER AF L. H. ÅBERG. Pris: 7: 25. »-------Den, bästa redogörelse för äkten- skapets teori, som vår literatur äger, — för- tjänar att finna uppmärksamma läsare särskildt i en tid sådan som denna, då de gamla sed- liga formerna för förhållandet mellan man och kvinna angripas från så många håll, och då ofta det yngre slägtets författare bjuda, istäl- let för hvad de rifvit ned, antingen ingenting alls eller ock mer eller mindre hållningslösa godtyckshistorier, som i detta hänseende san- - nerligen äro »stenar i stället för bröd». För- fattaren till denna skrift lämnar däremot vis- serligen den gamla yttre auktoritetstrons bot- ten, men har i en högre världsåsikt en ny fast mark att bygga på.» (Nornan.) I bokhandeln har utkommit: Rom, rikets författningshist. från Augustus till vestrom. rikets fall af S. F. HAMMARSTRAND. Förra afdelningens förra häfte. Pris: 7: 50. »—-------inledningen till ett literärt företag, som är egnadt att väcka den största uppmärk- samhet så väl hos historieforskaren i vidsträckt bemärkelse som hos den klassiske filologen. Redan det sällsynta i ett mera omfattande sjelfständigt arbete på den klassiska fornkun- skapens område i vårt land är nog för att draga uppmärksamheten härpå; därtill kom- mer, att det arbetsfält, som förf, valt, är ett äfven i de länder, där den klassiska filologiens studium ifrigast bedrifves, jämförelsevis min- dre bearbetadt---------. 1 Den senare kejsartiden har hittills varit till- bakasatt.» (Ur en längre anm. i Hist. Tidskrift 1883, h. 2.) I bokhandeln har utkommit: STUD. I FRIHETSTIDENS VITTERHET. DEN POLITISKA VISAN JÄMTE MEDDELANDEN OM CENSUREN OCH UTLÄNDSK LITERATUR I SVERIGE AF ISAK FEHR. Pris: 7: 50. Innehåll: I. Inledning. Frihetstidsliteratu- rens egendomliga skaplynne. Politiken i fri- hetstidens literatur. Politiken i frihetstidens poetiska literatur. Den politiska sagan. — II. Den politiska visan. Inledning. Den po- litiska visan år 1719. Den politiska visan 1720 —39. Den politiska visan 1739—43. Den po- litiska visan 1744—54. Den politiska visan 1755—56. Den politiska visan 1757—65. Den politiska visan 1765—72. — III. Censuren. Källskrifter. Benzelstiernas censorsjournal. — IV. Utländsk literatur i Sverige. Källskrifter: Boksamlingar före 1750. Boksamlingar efter 1750. Öfversättningsliteratur. Slutresultat. I bokhandeln har utkommit: UTVECKLINGSLÄRAN - AF HERBERT SPENCER. ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN AF VICTOR PFEIFF. MED FÖRORD AF PROFESSOR C. Y. SAHLIN. : Pris: 6 Jcr. »— —: — Herbert Spencer har europeiskt verldsrykte. Det är ej nog med att hans bok hvad tankeskärpa och vetenskaplighet beträf- far är en filosofi af verklig rang och betyden- het, utan han särskiljer sig därjämte fördel- tigt från den moderna, ofta så ytliga vanan att förneka eller helt enkelt ignorera den and- liga faktorn, den öfver sinneverlden upphöjda erfarenheten i människonaturen. Därigenom erhåller också hans filosoferande en viss varm färgton, och på samma gång han uppvisar hela ändligheten och otillräckligheten, af vårt ve- tande, visar han äfven den outplånliga nöd- vändigheten i vårt väsen att tro på Gud, ett evigt och rent andligt lif.-» (Vikingen.) I bokhandeln har utkommit: ANTECKNINGAR EFTER PROFESSOR E. V. NORDLINGS FÖRELÄSNINGAR ÖM BOSKILNAD OCH OM BEHANDLINGEN AP DÖD MANS BO. UTGIFNA AF JURIDISKA FÖRENINGEN I UPSALA. ANDRA GENOMSEDDA UPPLAGAN. Pris: 5: 75. Innehåll: Inledning. Om Boskiinad. Histo- rik. I. Boskiinad oberoende af konkurs. II. Bo- skiinad i sammanhang med konkurs. — Om behandlingen af död mans bo med särskildt afseende å K. F. hiuru gäld vid dödsfall beta- las skall och om urarfvagörelse m. m. den 18 Sept. 1862. — Om behandling af död mans bo enligt den nu gällande rätten. I bokhandeln har utkommit: SENILIA DIKTER PÅ PROSA AF JWAN J URGENJEFF. ÖFVERSATT FRÅN RYSKAN AF ALFRED JENSEN. ANDRA UPPL. Pris: 7: 50. —-----Vi känna igen den ädle skalden drag för drag: hans omutliga sanningskärlek, hans glödande fosterlandskärlek, den skarpa blick, hvarmed han tränger till hvarje saks kärna, hans härliga, storartade förutsättnings- frihet och deraf följande ädla fördragsamhet, hans innerliga medkänsla för djuren, hans dy- stert färgade, pessimistiska, djupt manliga världsåskådning-.» (Aftonbladet.) I bokhandeln har utkommit: UNIONEN OCH KONUNGENS SANKTIONSRÄTT I NORSKA GRUNDLAGSFRÅGOR AF H. L. RYDIN. Pris: 2 kr. 50 öre. - Ur innehållsförteckningen: De af Sveige ing. traktater ang. föreningens tillvägabrin- gande. — Eidsvoldskonstitutionens innehåll. — Norges ställning efter den 17 Maj och den förändring deri, som åstadkoms genom kriget med Sverge samt fördragen i Moss. — Nor- ska stortinget 1814. — Riksaktens tillkomst och karakter. — Olika slag af statförenin- gar. — Konungens sanktionsrätt, bekräftad af den i Norska stortinget följda konstitutio- nela praxis. — Skälen för och betydelsen af Norska stortingets beslut den 9 Juli 1880. — Juridiska fakultetens utlåtande om Konun- gens veto och Höjers försvar afdet suspensiva veto. I bokhandeln har utkommit: Skrifter af Christopher Aacob Boström utgifna af %). (dlelbt. TVÅ DELAR. Pris: 15 kr. »Det svenska folket har länge kunnat vänta sig, att någon af Boströms lärjungar skulle samla och utgifva hans skrifter. Hedern att äntli- gen hafva fullbordat detta betydelsefulla värf tillhör Docenten Edfeldt i Upsala, en af Bo- ströms sista omedelbara lärjungar, och en, som alltid visat en synnerlig pietet för den store tänkarens minne. Om en sådan pietet vitnar ock hela det sätt, hvarpå Docenten Edfeldt nu gått till väga. Han har nämligen icke in- skränkt sig till att å nyo gifva ut, hvad Bo- ström själf låtit trycka, utan han har äfven uppsökt dem af Boströms arbeten, som förut .blott funnits i handskrift, och ordnat dem alla efter tidsföljden för deras författande.-» (J. Nyblæus i »Ny Sv. Tidskr.» Jan. 1884) I bokhandeln har utkommit: BIBELN I VARA DAGAR. ÅTTA FÖRELÄSNINGAR OM DEN NYARE BIBELKRITIKENS RESULTAT . AF JOHN W. CHADWICK. ÖFVERSÄTTNING AF VICTOR PFEIFF. . Innehåll: Gamla Testamentet: Profeterna. — De hi- storiska böckerna. — Lagen: Moses och Pen- tateuchen. — Psalmerna och andra skrifter.— Apokryferna : Den felande länken.— Nya Te- stamentet: Epistlarna. — De katolska epist- larna; Uppenbarelsen; Apostlagerningarna. — De fyra evangelierna. 298 sidor. Pris: 2: 50.