N:r 18 (30 Sept.)

(1884—85) Årg. 11, 2.

NO R DIS K R E V Y
tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Prof. A. M. Alexanderson, Prof. I. N. Almkvist, e. o. Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson, Doc. J. E. Berg-
gren, Doc. H. Bergstedt, Fil. Dir M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. H. Blomberg, Doc. S. 7. Boëthius, v. Bibliotekar. A. L. Bygdén-

Prof. B. T. Cleve, Doc. O. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drolsum, Doc. F. A. Ekman, Doc. A. Erdmann,
Doc. K. B. F. Forssell, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. 7. Hagströmer, Prof. S. F. Hammarstrand, Prof. S.

E. Henschen, Prof. H. H. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. H. Hjärne, Prof. H. Hoffding, Lektor O. V. Knös, Prof. I. S.
Landtmanson, Prof. L. F. Leffler, Bibl.-aman. C. H. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. H. Lind, Doc. ff. A. Lundell, Prof. C. G. Lund-
quist. Doc. A. N. Lundström, Jur. Kand. C. O. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. 7. F. Nyström, Doc. K. Pichl, Doc. A. F. Schager-
ström, Fil. Lic. F. von Schéele, Doc. “. H. E. Schück, Doc. S. A. LL Sjögren, Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U. R. F.

Sundelin, Doc. A. L. A. Söderblom, Prosekt. 7. LL. Théel, Lektor P. 7. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. O. Widman m. H.

utgifven af

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

Förläggare: R. ALMQVIST & J. WIKSELL.

UPSALA R. ALMQVIST & J. WIKSELL’S BOKTRYCKERI.

Teologi.

Bring, S. L., Treenighetsbegreppets ethiska be-
tydelse. Lund, C. W. K. Gleerups förlag, 1884. Pris
2 kr. 25 öre.

Eu af vårt lands mest bekanta författare på det
teologiska området har här på ett om mycken djupsinnig-
het och själfständighet vitnande sätt sökt från en allde-
les ny synpunkt skärskåda treenighetsläran. Sällan torde
en författare företagit sig en svårare och vanskligare upp-
gift än den, som doktor Bring här söker lösa, allrahälst
som han ansett sig nödsakad intaga denna förmedlande
ståndpunkt mellan tvänne hvarandra motsatta världsåsik-
ter, hvilken inom vetenskapen plägar betecknas med real-
idealism och hvars sanning många gärna vilja tro, men
ännu ingen kunnat bevisa.

Allra först vilja vi ur boken själf (s. 37 f.) till stöd
för det redan sagda anföra förf:s filosofiska trosbekän-
nelse: »Försoningen mellan idealism och realism i veten-
skapen såväl som uti konsten kommer aldrig till stånd,
förrän man uti den absoluta personligheten tänker sig en
enhet af det ideella och reella. Det är Schellings odöd-
liga förtjänst att på filosofisk väg först hafva upptagit
uti det absoluta den ideella och reella polen-. Schel-
ling var inom den filosofiska vetenskapen den Johannes
döpare, som förde bruden, naturen, till sin brudgum, fri-
heten. Bröllopsfesten firades af hela den tänkande all-
mänheten med jubel och glädje. Den abstrakta idealis-
men, liksom naturalismen å den andra sidan, vill åstad-
komma skilsmessa uti detta äktenskap, under det att
dessa åskådningar, hvardera för sig, söka uppnå sitt mål
att förklara tillvarelsen eller tingens väsende; ett sökande,
som aldrig skall lyckas, enär människan icke bör åtskilja
det Gud har förenat, förenat uti sig själf, då han från
evighet satt uti sitt väsende kärleksmotsatsen natur och
frihet eller natur och medvetande.»

Den världsåsikt, till hvilken den vördade förf, här
med så liflig öfvertygelse bekänner sig, räknas, enligt
hvad alla sakkunnige veta, såsom en fullkomligt ohållbar
ståndpunkt i både idealistens och materialistens ögon.
Icke desto mindre omfattas denna s. k. realidealism af
flera nyare filosofer i utlandet och har ock af ålder an-
setts såsom jämförelsevis mest öfverensstämmande med
kristendomen. Åtminstone hafva alla spekulativa teologer
eller teosofer varit af denna mening. Klart är sålunda,
att endast för så vida läsaren af d:r B:s bok icke på
förhand är ogynnsamt stämd mot nämda världsåskådning,
skall han kunna gifva förf, det erkännande, han förtjänar.

Det torde dock äfven i detta fall blifva svårt att
tillegna sig åtskilliga af förf:s satser och äfven svårt att
helt och hållet frikänna honom från en viss konstruk-
tionslusta. De anmärkningar, som recensenten nu går
att göra, skola icke hufvudsakligen riktas mot förf:s stånd-
punkt i den mycket omtvistade hufvudfrågan om förhål-
landet mellan realism och idealism, och kunna därföre
måhända anses jämförelsevis mindre viktiga, men i och för
sig betraktade äga anmärkningarna dock tillräckligt
stor betydelse, och med hänsyn till att de riktas emot
ett så aktningsbjudande författarenamn som förf:s, erhålla
de om möjligt ett ännu högre värde, än som skulle vara
händelsen, därest författaren ej ägde d:r B:s anseende.

Den första anmärkningen gäller förf:s påstående (sid.
3—5), att dogmatiken och etiken böra utgå från samma
princip, treenighetsläran. Om detta yrkande varit gjordt
från ståndpunkten af den nu mera föråldrade teologi, som
icke erkände etiken såsom en särskild vetenskap och som
icke förstod bättre än att göra kristendomen till föremål
för ett uteslutande dogmatiskt betraktelsesätt, så skulle
det ej väcka någon förvåning. Men när nu förf, tillegnat
sig den nyare teologiens framsteg i detta afseende, d. v. s.
både förnekar, att dogmatiken och etiken äro en och
samma vetenskap, och förfäktar det etiska betraktelse-
sättet af kristendomen såsom berättigadt och nödvändigt,
35	NORDISK REVY 1884—1885.	36

så kunna vi icke fatta hans ståndpunkt. Sammanhanget
mellan de bägge vetenskaperna är visserligen mycket
nära, ja så nära som mellan religion och sedlighet, men
för så vida formen alltid bör vara ett ur innehållet själft
framfödt uttryck, och förutsatt att dogmatiken bör fram-
ställas med treenighetsläran såsom indelningsgrund, skulle
etiken med inre nödvändighet komma att få en dogmatisk
anstrykning, därest samma princip äfven för henne lades
till grund. Och då nu synpunkten är så väsentligt olika,
att kristendomen af dogmatiken hufvudsakligen betraktas
från ontologisk, gudomlig och objektiv synpunkt, men af
etiken företrädesvis från historisk, mänsklig och subjek-
tiv synpunkt, så torde det ock hädanefter som hittills
vara fullt berättigadt att låta treenighetsläran vara etikens
nödvändiga förutsättning, men icke dess princip.

Det är för öfrigt ingalunda allmänt erkändt, att man
bör ordna ens det dogmatiska materialet från treenighets-
begreppets synpunkt. Långt ifrån att detta i senare
tider skulle vara regel, såsom förf. (s. 4) tyckes vilja
påstå, är det tvärtom endast ett fåtal mera framstående
dogmatici, som gjort detta, under det att flertalet och
särskildt de, som i närvarande tid hafva det förnämsta
ryktet inom de positiva teologernas krets, såsom Tho-
masius, Philippi och Frank, begagna en helt annan in-
delningsgrund.

Vidare hafva vi att göra anmärkning mot förf:s
egendomliga uppfattning af begreppet det etiska. Det
är i tvänne afseenden, som han här förvånat oss. Först
och främst tyckes han hafva återupptagit Schleiermachers
ståndpunkt, alltså fattat det etiska såsom ett handlings-
begrepp. Till stöd för denna vår förmodan åberopa vi
förf:s i § 1 gjorda påstående, att treenighetsbegreppets
etiska betydelse sammanfaller med treenighetsbegreppet
såsom ett handlingsbegrepp. Detta bekräftas ock af öfver-
skrifterna på bokens trenne afdelningar: det trinitariska
handlandet, det etiska handlandet och det religiösa hand-
landet. (Jfr Schleiermachers indelning af den teologiska
etiken.) Nu har förf, visserligen själf upplyst, att han
här fattar ordet handling i så vidsträkt betydelse, att
till och med tankar och begär räknas såsom handlingar.
Men desto påtagligare blir därigenom det oberättigade
och vilseledande samt fullkomligt onödiga i att använda
ordet handling i så vidtomfattande betydelse, och vi be-
strida dessutom riktigheten af förf:s påstående, att veten-
skapen ofta skulle bruka det nämda ordet i den nämda
vidsträkta bemärkelsen. Just därföre att människan i
etiskt afseende bedömes efter uppsåtet eller viljeriktnin-
gen, är det tvärtom, så vidt vi känna, nästan exempel-
löst, att någon nyare etiker velat i likhet med Schleier-
macher och förf, göra begreppet det etiska till väsent-
ligen ett handlingsbegrepp.

Det är äfven i ett annat afseende, som förf:s an-
vändning af det etiska är egendomlig. Sid. 157 f. läsa
vi: »då man fattar begreppet etiskt handlande i vidsträkt
betydelse, så inneslutes uti detta begrepp äfven det reli-
giösa handlandet. I denna vidsträkta betydelse har or-
det ’etiskt’ blifvit användt i öfverskriften till detta ar-
bete». Med tanken på nyss förut omnämda vidsträkta
betydelse af ordet handling, synes det, såsom förf, i lik-
het med Kant ville förneka, att förhållandet mellan reli-
gion och sedlighet är ett kausalförhållande, d. v. s. att

det sedliga bör subsumeras under det religiösa; ty, i olik-
het mot hvad man numera tämligen enhälligt antager,
tyckes förf, låta det etiska i allmänhet och särskildt det
etiska handlandet utgöra ett prins i förhållande till det
religiösa. Om detta är förf:s mening med den citerade
strofen, hvarom vi dock icke äro fullt på det klara, in-
lägga vi en bestämd gensaga mot den nämda begrepps-
bestämningen såsom varande oförenlig med den kristliga
lifsåskådningen.

Såsom bevis på den vanskliga ståndpunkt, förf, in-
tager i teoretiskt afseende, vilja vi nu anföra de trenne
grundbestämningar, han tillagt det absoluta lifvet eller
Gud. Det fullkomliga lifvet förklaras först vara »oändlig
aktivitet eller rörelse», vidare »oändlig själfalstring eller
produktivitet» och slutligen »oändlig organisation» (sid.
25-—27). Månne den panteistiske filosofen skulle hafva
något emot att tillskrifva sitt gudsbegrepp enahanda
grundbestämningar? Och kan förf, verkligen tänka sig,
att en progressus in infinitum eller en världsutveckling
utan mål skulle vara förenlig med kristendomen? Och
om det är riktigt, hvad förf. s. 33 säger, att det ändliga
lifvet till skilnad från Guds lif »är till under tidens och
utvecklingens form», så synas dock här i fråga om grund-
bestämningar hos det absoluta lifvet ändliga kategorier
vara använda om det oändliga lifvet.

Icke desto mindre skulle förf, säkert med eftertryck
tillbakavisa hvarje slags anklagelse för panteism. Han
har till och med bekämpat den panteism, han trott sig
finna hos den filosofiska idealism, som i vårt land vunnit
så mycket erkännande. Och han anser sig själf hafva
undgått all fara för panteism genom att erkänna treenig-
hetssamfundet i Gud. Recensenten vågar emellertid på-
stå, att förf, här gått för långt i sin rädsla för panteis-
mens spöke, då han sid. 66 förklarar, att man aldrig skall
kunna undgå panteismen, om man vill »på ett eller an-
nat sätt göra människan och människosamfundet till ett
moment i Gud». Kristendomen häfdar ju med styrka
den organiska världs- och lifsåskådningen, och kategorien
enhet i och af mångfald, tillämpad på förhållandet mellan
Gud och mänskligheten, kan följaktligen äfven tagas i
kristendomens tjänst.

Ett annat antipanteistiskt yttrande förtjänar äfven
anföras. Sid. 72 läsa vi: »det är icke valfriheten, som
har sin grund i ändligheten, utan ändligheten, som har
sin grund i valfriheten». Rec. undrar, huruvida icke,
trots detta påstående, förf, anser, att den i tid och rum
varande världen har sin yttersta förklaring i en gudomlig
viljeakt, från hvilken vi hafva att utesluta hvarje slag af
val. För öfrigt tyckes det nämda yttrandet stå i strid
med ett annat, som vi läsa sid. 92: »personlighetens be-
stämningar eller momenter få därföre icke härledas ur
hvarandra». Den bestämning i människans väsen, som
vi kalla ändlighet, skulle ju alltså icke få deduceras ur
människans valförmåga.

Utom den förut anförda läran om det absoluta lifvets
grundbestämningar, finnes det en annan punkt i författa-
rens teori, som smakar starkt af panteism. På flera
ställen sätter nämligen förf, likhetstecken mellan lif och
natur. I motsats således till den rena idealismen, som
säger, att »lif och själfmedvetande äro ett», söker d:r
Bring inskärpa, att »lif och natur äro ett». Han för-
37

NORDISK REVY 1884—1885.

38

fäktar därföre också, att naturen utgör grundlaget för
personligheten, ja han kallar naturen till och med »per-
sonlighetens embryo» (s. 146 o. 82). Människans lifs-
grund skulle altså icke vara anden, utan naturen, hvilket
(s. 38) synes gälla äfven i fråga om Guds sons födelse
af Fadren. Motsatta yttranden finnas dock. Ty än för-
klaras anden eller det personliga jaget vara den enhets-
punkt, uti hvilken alla personlighetens momenter ingå
såsom bestämningar (s. 97). Och en annan af förf:s
grundtankar lyder så: »det etiska är det första, det
metafysiska det andra» (s. 72). Än åter läses det, att
»lifvet med sin grundbasis, naturen, utgör ett särskildt
och själfständigt moment uti personligheten, skildt från
medvetandet» (s. 24).

Många frågor vore att göra med afseende på förf:s
samfundslära, ty äfven en sådan har fått rum i förelig-
gande arbete. Men vi våga icke taga ett ännu större
utrymme i anspråk för denna recension, än vi nu hafva
gjort. Nämnas bör dock, att förf, trott sig finna »en
fyr-enighet på jorden», eller fyra rent etiska samfund,
nämligen »familjen, staten, skolan och konstsamfundet».
Och alla dessa samfund äro personligheter eller moraliska
personligheter. Dessutom uppställes kyrkan såsom ett
religiöst samfund, hvilket är person i högsta mening
(s. 181). Utan tvifvel torde jämte åtskilligt annat af
hvad vi anfört ur d:r B:s bok äfven dessa samfundsteo-
rier stå i samband med förf:s mening, att »det sista och
högsta momentet i personligheten är fantasien eller den
bildande kraften» (s. 85).

De nu framstälda anmärkningarne torde måhända
hafva visat, att det föreliggande arbetet lämnar åtskil-
ligt öfrigt att önska i formelt eller vetenskapligt afseende.
Icke desto mindre äger innehållet ganska ofta förtjänster
så stora, att ingen läsare skall ångra en närmare bekant-
skap med boken. Och den som i likhet med rec. med
glädje funnit, att förf, förmått på ett ovanligt konkret
sätt framställa ett så svårfattligt ämne, som treenighets-
läran, skall ock dela hans önskan, att det måtte förunnas
förf, tid att snart lämna allmänheten nya bidrag till en
etisk betraktelse af sådana kristendomens idéer, som man
hitintills varit van att skåda i en ensidigt dogmatisk be-
lysning. R. S.

Luthersk Ugeskrift. XVI. 6. S. H. Jensen, Fra
Jerusalem til Bethlehem (forts). -— Kirkelige Efterret-
ninger. ■—- Literatur. — 7. S. II. Jensen, Fra Jerusa-
lem til Bethlehem (slut). — Kirkelige Efteretninger. —
Literatur. — 8. M. J. Monrad, En Sidebemærkning
til Sakramentlæren. — Kirkelige Efteretninger. — Literatur.
— 9. Korrespondance fra Danmark. — Kirkelige Efter-
retninger. — 10. Hans Landstad, En Kritik af de
autoriserede Lærebogers Behandling af den tredje Artikel.
— Kirkelige Efteretninger. — m. m.

Medicin.

Hjelt, Otto E. A., Olof af Acrel, den svenska
kirurgiens fader. Helsingfors, J. C. Frenckell & son,
1884.

Historien om medicinens utveckling i Sverge är
ännu oskrifven. Dock saknas icke ett och annat mono-

grafiskt förarbete till en sådan, och bland dessa erinra
vi nu särskildt om åtskilliga på senare tider utgifna bio-
grafier öfver män, framstående inom den svenska medici-
nen. Främst bland sådana biografier sätta vi både i af-
seende på det afhandlade föremålets vetenskapliga bety-
delse och framställningens intresse och grundlighet den
hälsningsskrift om »Carl von Linné som läkare och hans
betydelse för den medicinska vetenskapen i Sverige»,
hvilken å finska vetenskapssocietetens vägnar med anled-
ning af Upsala universitets fyrahundraårsfest tillegnades
detta af samme författare, som nu åter riktat den svenska
medicinens blifvande historia med en afhandling om den
vetenskapliga kirurgiens grundläggare i Sverge, Olof
Acrel.

Skulle någon fråga, hvilket land kirurgien mest har
att tacka för sin vetenskapliga utveckling, så måste väl
svaret utan betänkande blifva Frankrike, på grund af de
rationella åsikter, den klara anatomiska uppfattning och
fruktbringande praktiska verksamhet, hvilka där under
adertonde seklet gjorde sig gällande hufvudsakligen genom
Academie de chirurgie. Bland de många lysande med-
lemmarne af denna akademi vilja vi nu endast erinra om
de tvänne namn, som öfverglänste alla de andras. Sedan
Ambroise Parés dagar hade icke i Frankrike och således
ej häller i det öfriga Europa framträdt någon utmärktare
kirurg än Jean Louis Petit, och först vid århundradets
slut blef hans ryktbarhet öfverträffad af Desault, den
kirurgiska anatomiens grundläggare. Båda dessa namn
stå i ett visst förhållande till Olof Acrel. Den förre
var nämligen hans lärare, och efter den senare erhöll han
i utlandet sitt kirurgiska hedersnamn: »den nordiske
Desault», hvilket namn är ett vitnesbörd om den akt-
ning, Acrel åtnjöt af vetenskapliga kirurger i utlandet.
För att åter rätt kunna uppskatta Olof Acrels betydelse
för Sverge, är det nödigt att erinra sig kirurgiens stånd-
punkt hos oss före honom.

Författaren till nu föreliggande biografi framhål-
ler också, att det i Sverge före Acrels uppträdande
ännu var nödvändigt, såsom det förut varit i det
öfriga Europa, att hvar och en som ville blifva ki-
rurg, lärde sig denna konst handtverksmessigt så-
som lärling och gesäll hos någon privilegierad mäster-
fältskär. Han berättar oss äfven, att Acrel sjelf måste
börja sin bana under dylik handledning. Lyckligtvis för
honom och vårt fosterland fick han dock sedan snart till-
fälle att genom flerårig vistelse utomlands först studera
kirurgien vetenskapligt och sedan såsom öfverkirurg vid
franska hären under Österrikiska tronföljdskriget utbilda
sin praktiska skicklighet däri. Huru Acrel efter hem-
komsten till Stockholm snart erhöll rikt tillfälle dels i
en vidsträkt enskild praktik, dels sedermera äfven så-
som öfverkirurg vid det nyinrättade serafimerlasarettet —
en befattning som han innehade i 48 år — att med ut-
märkt framgång tillämpa den franska kirurgiens nya
läror, skildrar författaren på samma gång, som han icke
glömmer att framhålla Acrels stora förtjänster vid organi-
sationen af offentliga sjukvårdsinrättningar i Sverge, för
hvilka han under 24 år var den förste generaldirektören.
Särskildt omnämnes hans nitiska verksamhet för inrät-
tandet af det, för den svenska läkarebildningen sedan så
viktiga Serafimerlasarettet. Acrel ansåg nämligen detta
39

NORDISK REVY 1884—1885.

40

sjukhus vara behöfligt icke blott såsom vårdanstalt för
sjuke, utan äfven såsom plantskola för läkares utbildning
och såsom hjelpmedel för den medicinska vetenskapens
framsteg. Han var väl icke den förste, som i Sver-
ge för blifvande läkares utbildning införde den kliniska
undervisningsmetoden, enär denna, såsom C. B. Mesterton i
sin afhandling »Om nosocomium academicum» visat, re-
dan flere år före serafimerlasarettets stiftelse användes
i Upsala, först af Lars Boberg och sedan af Nils
Rosén; men genom det sätt, hvarpå Acrel, stående
på höjden af sin tids vetenskap, under flere årtionden
meddelade kirurgisk undervisning vid sjukbädden på sera-
fimerlasarettet samt enskildt lemnade råd, uppmuntran
och hjälp åt sina lärjungar, bildade han i Sverge en
kirurgisk skola, hvars medlemmar hedrade hans minne och
gagnade sitt fädernesland; och kirurgien blef härigenom
i Sverge, liksom ungefär samtidigt genom A. G. Rich-
ter i Tyskland, så småningom af landets läkare alt mer
erkänd såsom jämbördig med medicinen. För detta vik-
tiga faktum i den svenska läkarekonstens historia redo-
gör författaren på ett både underhållande och öfverty-
gande sätt samt stöder sin framställning på flere hittills
obegagnade urkunder.

Den föreliggande biografien innehåller dessutom en
i enskildheter ingående analys af Acrels vetenskapliga
arbeten. Hans förtjänster äfven såsom ögonläkare fram-
hållas; och utförligt skildras striden om lämpligaste me-
toden att operera starr, en kontrovers som mellan honom
och den ansedde assessor J. G. Wahlbom fördes i veten-
skapsakademiens handlingar och på sin tid väkte så
mycken uppmärksamhet. I sin redogörelse för Acrels
skrifter börjar författaren med dennes: Utförlig förklaring
om friska sårs egenskaper. Läsaren af denna författa-
rens framställning förnimmer visserligen i Acrels patolo-
giska grundsatser ännu en tydlig återklang af den före-
gående tidens iatrokemiska och äfven iatromekaniska
läror; men ändock torde detta Acrels arbete, som utkom
1745 och då mottogs med beröm af Albert Haller, inom
den europeiska literaturen först 1811 hafva öfverträffats,
då J. N. Rust utgaf sin Helkologie. Derefter redogör
författaren för det hufvudsakliga innehållet i Acrels
Chirurgiska händelser, dennes förnämsta verk, genom hvil-
ket han på ett lysande sätt ställer sig vid sidan af sin
samtids mest firade kirurger i utlandet. Tvänne gånger
öfversattes det på tyska, och på holländska utgafs det
af den både såsom kirurg, patolog och anatom framstående
Edw. Sandifort. Med detta verk ville Acrel, såsom för-
fattaren säger, redogöra för de af honom använda kirur-
giska metoder och bland Sverges läkare sprida deras
kännedom. Det bär vitne icke mindre om Acrels läkare-
talang, än om den noggrannhet, hvarmed han följde sina,
patienter, och är ännu, såsom författaren med rätta an-
märker, ett af den svenska kirurgiens mest anmärknings-
värda arbeten. Man kan äfven instämma med honom,
då han kallar detta arbete ett slags kirurgisk handbok,
som i svåra fall kunde leda den betänksamme och vill-
rådige kirurgen. Af intresse synes oss äfven författarens
anmärkning, att Acrel, då hans egen erfarenhet växte,
— och han vårdade sjuka ännu in i sitt 89:de år —,
alt mer började luta åt den konserverande kirurgiens
grundsatser. Han närmade sig härigenom också sin engel-

ske samtida, den store John Hunter, hvilken betraktade am-
putationen såsom »ett erkännande af kirurgiens ofullkom-
lighet, då man stympade en patient, som man ej kunde
bota».

Då vi härmed sluta vår anmälan af detta förtjänst-
fulla arbete, tillåta vi oss endast ett par anmärkningar,
icke med afseende på hvad som däri innehålles, utan
med hänsyn till hvad vi däri saknat. För att erhålla
en sann föreställning om Olof Acrels vetenskapliga origi-
nalitet tro vi nämligen, att läsaren behöft äfven en jäm-
förelse mellan honom och några af hans närmaste före-
gångare och samtida inom Europas vetenskapliga kirurgi,
såsom en Richter, en Hunter och några af den franska
kirurgiens stormän. Stäld mot en sådan historisk bak-
grund skulle Acrels bild till sina vetenskapliga såväl
förtjänster som brister blifvit skarpare individualiserad.
Och eftersom människan en gång är sådan, att när hon
bjudes något godt, vill hon däraf hafva mer, så hade vi
också önskat en något rikare skildring af Acrels enskilda
lif och personliga karaktär, så att själfva människan
mer lefvande trädt läsaren till mötes. Arbetets biogra-
fiska afrundning skulle på en sådan teckning af förfat-
tarens samvetsgranna hand enligt vårt förmenande endast
hafva vunnit.

P. Hedenius.

Gynækologiske og Obstetriciske Meddelelser udg. af
F. Howitz. V. 1, 2. Fr. Howitz, Marion Sims Ne-
krolog. G. Heinricius, Om pannlägen ock pannför-
lossningar. E. Jacoby, Et Tilfælde af ruptura tubæ
gravidæ och Saltvandsinfusion. P. Nielsen, Om Atrofi
af uterus. L. Meyer, Endometritis hyperplastica chro-
nica. ■— Literaturoversigt.

Norsk Magazin for Lægevidenskaben udg. af de Me-
dicinske Selskab i Kristiania. XIV. 7. H. Juell, Et
Tilfælde af Morb. Addisonii. Prof. Voss, Meddelelser
fra min Praxis. VI (Forts.). A. Malthe, Iodoform-
Lapis et nyt Ætsmiddel. — Uddrag og kortere Meddelel-
ser. — m. m. — 8. Prof. Voss Meddelelser fra min
Praxis. VI (Forts.). H. Berner, Tilfælde af multipel
Cerebrospiralsklerose. A. Malthe, Fra Rigshospitalets
kirurgiske Afdeling A. I. En Svedskesten i Larynx.
II. Koxarthrocace, Corpus alienum vesicæ. — Uddrag
og kortere Meddelelser. — m. m.

Bibliothek for Læger udg. af Direktionen for det Clas-
senske Literaturselskab. 6 R. XIV. 3. Udtog og Over-
sættelser: C. Burger, Binyrerne og Addisons Sygdom.
G. W. Johnston, Om calculose og andre Affektioner af
Ductus pancreaticus. H. Nothnagel, Bidrag til Tarm
sygdommenes Diagnose. -— Oversigter: J. W. Hornemann,
Om Resection af Mave og Tarmkanaler (sluttet). — Ny
nordisk Literatur. — Meddelelser.

Ugeskrift for Læger. Organ for »Den almindelige
danske Lægeforening». 4 R. X. 13, 14. Fr. Levy,
Den internationale lægevidenskabelige Kongres’s 8:de Mode
i Kbhvn 1884. A. G. Drachmann, Hr Sigfred Levy og
Trojebehandlingen. A. Frænkel, Puerperal Peritonitis.
Brose, Forebyggelsen ophthalmoblennorrhoea neonat.
41

NORDISK REVY 1884— 1885

42

Ehrendorffer, Om Brugen af Jodoformstænger vid den
intrauterine Efterbehandling under Barselperioden. Curtio,
Behandling-en af den akute Urinrorsblennorrhe med Varmt-
vands-Irrigationer. — m. m.

Hospitalstidende. Red. C. Lange. 3 R. 11. 35. Den
8:de internationale Lægekongres. A. Sell, Et Tilfælde
af Eclampsia gravidarum ledsaget af nogle Bemærkninger
om Sindsbevægelsers ætiologiske Betydning. — Oversæt-
telser, Udtog m. in.

36. Nicolay Flindt, Studiet af den legale Medicin
i Paris for nærvarende Tid. — Oversættelser, Udtog m. m.

Nordiskt medicinskt Arkiv red. af Axel Key. XVI
1. 0. Engelskjön, De elektriske strömarters uligeartede
terapeutiske virkemåde og den elektrodiagnostiske syns-
feltpröve i hovedträkkene fremstillet. Edvard Welander,
Några undersökningar om gonorréns patogena mikrober.
G. E. Bentzen, Lysgasforgiftning af samtlige beboere
af et 3 etages bus uden gasledning. C. Santesson,
Divertikel på urinröret hos kvinnan. Johan Widmark,
Om Jequirity-oftalmien. — Kortare meddelanden. — Nor-
disk medicisk literatur från år 1883, tredje kvartalet. —
Comptes rendus des traités originaux publiés dans cette
livraison.

Bibliotek för hälsovård. Populära afhandlingar under
red. af prof. E. Heyman. Utg. af stiftelsen Lars Hier-
tas minne. 8:o. Sthlm, Samson & Wallin. — 4. Wal-
lis, C., Bakterierna såsom sjukdomsorsak. 174 s., 2: 75.
-— 5. Lindroth, K., Om folksjukdomarnes uppkomst och
utbredning. 124 s. o. 6 pl., 2 kr.

Upsala Läkareförenings Förhandlingar. XIX. 6.
Från den medicinska kliniken i Upsala år 1882-83: 6:
E, Wåhlén, ett fall af inkapslad varsamling mellan lef-
vern och diafragma, med fysikaliska tecken af pleurit.
7: Sven Wallgren, Simulerad blodhosta och blodkräk-
ning. 8: S. E. Henschen, Ett kliniskt laboratorium.
Olof Hammarsten, Bidrag till kännedomen om muci-
net och de mucinliknande ämnena. A. Wide, Redogö-
relse om barnbördsanstalten i Upsala år 1883. R. F.
Fristedt, Nyheter om materia medica. Magnus Blix,
Ny automatisk strömbrytare för variabel rytm. G. Bol-
ling, Utomqvedshafvandeskap afslutadt efter tio år.
Gustaf Bergman, Bör mikroskopisk besigtning af svin-
kött göras obligatorisk i Sveriges städer? — 7. Walter
Lindberger, Om gallans betydelse för förruttnelsen i
tunntarmen. H. Vilh. Sjögren, Om Aloë. J. E. Jo-
hansson, Undersökning af färgsinnet i blinda fläckens
närmaste omgifning. O. V. Petersson, Minnen och in-
tryck från en studieresa i utlandet. P. Hedenius, Till
läran om den akuta leveratrofien. Med Tafl. IX—X.
Dens., Pneumonimikrokockerna och de nyare åsigterna
om lunginflammationens etiologi. H. H. Hildebrands
son, Öfversigt af väderleksförhållandena i Upsala under
meteorologiska året 1883.

LIygiea utg. af sv. Läkaresällskapet. XLVI. 7.
Minnesord öfver Adolf Kjellberg. E. Heyman, Läka-
rens ställning till frågan om uppvärmning och ventilation
af offentliga byggnader. Carl Setterberg, Granskning

af Scheiders-Fresenii-Babos arsenikundersökningsmetod
tillämpad på undersökningen af beklädnadsartiklar m. m.
enligt giftstadgans föreskrift. — Öfversigter, Referat
och Recensioner. — Officiella underrättelser. — För-
handlingar. — 8. C. Wallis, Redogörelse för obduktio-
nerna vid Sabbatsbergs sjukhus under trenne år fr. den
13 april 1881 (forts.). — Öfversigter, Referat och Re-
censioner. — Föl-handlingar.

Tidskrift för Militär Helsovård utg. af Sv. Militär-
läkare-Föreningen. IX. 2. Gyllencreutz, Svenska
Spetsbergsexpeditionen 1882—83. Winter, Nylands
finska skarpskyttebataljons kaserner. Nordlund, Korres-
pondens från Wien. Edholm, Hygieniska utställningen i
Berlin. III. G. Munthe, Franska cholerakommissio-
nen i Egypten. -— Referat. — Förhandlingar. — m. m.

Fira utg. af E. W. Wretlind. VIII. 16. Alm-
qvist, Om difteriens uppträdande i Sverige och några
lärdomar hemtade ur sjukdomens historia. Pirogoffs
äterisering genom ändtarmen. — m. ra. — 17. Svan-
berg, Utvärtes bruk af kloroform vid förlossningar.
Almqvist, Om difteriens uppträdande i Sverige etc.
(slut). — m. m.

Finska Läkaresällskapets Handlingar. XXVI. 2.
M. W. af Schultén, Årsberättelse för år 1883. H.
Holsti, Till frågan om empyemernas behandling. M.
W. af Schultén, Om Gustaf Samuel af Crusell och
betydelsen af hans uppfinningar på den kirurgiska tekni-
kens område. G. A. Nordman, Ett fall af cataracta
Morgagni med vattenklar kortibalivätska. Joh. Collan,
Om mjöldryga såsom läkemedel vid tarmtyfus. — m. m.
— 3. F. W. Westerlund, Om spetelskans förekomst
inom Tyrvis distrikt. A. Hårdh, Reseberättelse. C.
Qvist, Ytterligare om konstodlad vaccin. ■—- m. m.

Löfving, Concordia, Fysisk uppfostran och dess plats
ett rationelt uppfostringssystem. Trenne föreläsningar.
III + 87 ss. Upsala W. Schultz.

Pansch, A., Anatomische Vorlesungen für ärzte und
ältere studirende. Theil I. Allgemeine einleitung. Brust
und wirbesäule. Mit 70 holzschnitten. X + 222 ss.
Berlin. R. Oppenheim. Pr. 5,50.

Historia.

Busson, Arnold, Christine von Schweden in
Tirol, Innspruck 1884, 80 + 31 sidd. 8:o.

Denna lilla skrift erbjuder ett välkommet bidrag till
den på senare tider endast föga behandlade Kristinabio-
grafien. Särskildt har den viktiga episod af Kristinas
lif och utrikes resa, som innefattar hennes religionsaf-
svärjelse i Innspruck förut endast behandlats ofullstän-
digt och i sammanhang med hennes öfriga historia, sär-
skildt i Grauerts utmärkta arbete: Christina, Königinn
von Schweden und ihr Hof (Bonn 1837—42). Öfriga
arbeten, som röra detta ämne äro dels af med händelserna
samtidiga författare, hvars arbeten äro egnade att utgöra
seh

43

NORDISK REVY 1884—1885.



11

källskrifter för en nyare forskning ss. Gualdo Priorato,
Pallavicino in. fl., dels af förf, från föregående århun-
drade såsom Arckenholtz, hvilka oaktadt sin stora be-
tydelse naturligtvis ej onödiggöra en efter vår tids histo-
riska metoder och med större material företagen behandling
af ämnet.

Förf, till förevarande arbete sysselsätter sig med
händelserna i Innspruck, förberedelserna därtill och drott-
ningens resa till den italienska gränsen, begagnande här-
vid förut ej använda källor, för hvilka han i inledningen
redogör. Dessa äro framför alt en skrift af den sam-
tidiga Lequile: Festiva receptio virginis Christinæ, ett ar-
bete, som legat till grund för berättelsen i det af Arcken-
holtz och Grauert samt öfriga förf, mycket använda
Theatrum Europœum; vidare ett i K. Bayerska Geh.
statsarkivet befintligt Ms.: Relation oder Diarium über
der Königin Christina Ankhonfft in Tyrol, samt den offi-
ciösa berättelsen: Erfreuliche Erzählung etc. Vidare har
han genomgått handskrifna akter och protokoll i Innsprucks
Franziskanerkloster samt Copialböckerna i Kejserl. ståt-
hålleriarkivet i Innspruck, samt rådfrågat de viktigare
samtidiga Kristinabiografierna. En brist är, att han ej
genomgått Pallavicinos Descrizione del primo viaggio fatto
a Roma della Regina di Svezia, ett arbete, som han säger sig
ej haft att tillgå, och hvilket visserligen såsom separat-
tryck är ytterligt sällsynt (det finnes ej ens upptaget i
de vanliga Pallavicinobiografierna) men däremot myc-
ket lätt tillgängligt i P:s Vita del Papa Alexandra VII,
däri det ingår såsom en del.

Med anledning af ofvannämda källor följer förf.
Kristinas lif i Tyrolen och de händelser, som under denna
tid inträffade, samt inskränker sig därvid till det rent
yttre i händelserna utan att bifoga några egna reflek-
tioner. Äfven i literaturhistoriskt hänseende är den lilla
boken af intresse genom en utförlig redogörelse för det
italienska »drama musicale» som i Innspruck uppfördes
till drottningens ära.

Det vore önskligt, att andra partier af Kristinas lif
i utlandet gjordes till föremål för dylika grundliga och
ingående undersökningar som den förevarande; vi skulle
på detta sätt förvärfva kännedom om en personlighet,
hvars senare öden för oss svenskar äro tämligen höljda
i mörker. E. M.

Perrot und Chipiez, Geschichte der Kunst im
Alterthum. Aegypten, bearbeitet von R. Pietschmann.
Mit einem Vorwort von Georg Ebers. Leipzig. Brock-
haus, 1882—84 36 Mark.

Den tyska upplaga af Perrots och Chipiez’ ypper-
liga, i sitt slag enstående arbete öfver Ägyptens konst,
som härmed föreligger afslutad, är en välkommen skänk
icke blott för den tyska med orienten sysslande litera-
tur- och läsevärlden, utan äfven för de nordiska landens
vetenskapligt och literärt bildade allmänhet. Visserligen
är arbetet i originalet måhända något mer estetiskt till-
talande — Perrots penna är särdeles fint skuren, och
hans stil har en viss ädel originalitet — men hr Pietsch-
mann har vetat skänka sin öfversättning ett tillägg,
som delvis beriktigar, men framför alt ökar den kun-

44

skapsskatt, som nedlagts i originalet. Arbetet har häri-
genom blifvit i detalj något fullständigare.

Perrots och Chipiez’ Aegypten är numera en för for-
skaren oumbärlig handbok i den ägyptiska konstens hi-
storia, och många äro de problem, som genom den samma
fått sin lösning. Arbetets hufvudresultat — ådagaläg-
gande af att den ägyptiska konsten verkligen är konst,
en fråga som länge varit satt under debatt, — är nu en
för all framtid faststäld sats. Enär förf, därjämte be-
handlar den ägyptiska konsten såsom förebild och histo-
risk förelöpare för den grekiska, och med blicken riktad
på denna liksom äfven på den vestasiatiska konsten, får
den förstnämdas universalbetydelse och ställning äfven en
vida kraftigare och allsidigare belysning, än som i något
föregående konsthistoriskt arbete torde skett.

Prof. Ebers’ smickrande förord är naturligtvis egnadt
att öka vidden af arbetets läsarkrets. Dock torde dylika
förord vara lämpligare till reklamer för företeelser på det
estetiskt skönliterära området, eller möjligen som rekom-
mendationer för unga vetenskapsidkares förstlingsarbeten.
Gent emot en man som Perrot, hvilken som vetenskaps-
man står vida öfver Ebers, äro de däremot mindre lämp-
liga, att ej säga osmakliga.

Karl Piehl.

Historisk Tidskrift utg. af Sv. Historiska Förenin-
gen. IV. 2. P. Fahlbeck, Striden mellan Svear och
Götar. E. Hildebrand, Den svenska diplomatiens orga-
nisation i Tyskland under 1600-talet. — Strödda medde-
landen och aktstycken. — Öfversigter och granskningar.
— Tidskriftsöfversigt.

Berg, W., Samlingar till Göteborgs historia. 5:e
hft. 8:o, s. 209—256 o. 113—144. Stockholm. F. & G.
Beijer. 1:50.

Baltzer, L., Hällristningar från Bohuslän (Sverige).
Glyphes des rochers de Bohuslän (Suède). 5:e o. 6:e
hft. Folio. 6 s. o. 8 pl. Göteborg, Utgifvaren. For
häfte 2: 75.

Diplomatarium, Svenskt, från och med år 1401, ut-
gifvet af Riks-archivet genom C. Silfverstolpe. II, 4:e
hft. 4:o, s. 577—748. Sthlm, P. A. Norstedt & Söner.
3: 50.

Anker, C. J., Kontreadmiral og kadetchef Hans Chri-
stian Sneedorffs personlighed og virksomhed. H. 1;
VIII -j- 112 ss. Kristiania, Alb. Cammermeyer. Pris 1,20
(Komplett i 3 häften).

Cammermeyer’s Reisekart over det sydlige Norge.
I 2 blade, udarbeidet efter officielle karter og opgaver
ved Per Nissen, premierlieutenant. 2:det omarbeidedo
oplag. Kristiania, Alb. Cammermeyer. Pr. 3 kr.

Lomme-Reisekart over Norge. N:o V. Lom—Vestre
Slidre—Borgund—Lyster. Kristiania, Alb. Cammermeyer.
45

NORDISK REVY 1884—1885.

46

Klassiska språk.

Gertz, M. C., Udvalgte Skrifter af Lukianos med
fortolkninger, væsentlig til Skolebrug. Kjobenhavn
1883. P. G. Philipsens forlag. 186 s. 8:o.

Den om Tysklands och medelbart äfven om den skan-
dinaviska nordens skolväsende så högt förtjänte Melanchthon,
hvilken räknade Lucianus bland sina älsklingsförf., ville
åt denne ha inrymd en hedersplats vid den grekiska un-
dervisningen i skolan bredvid Homerus, Herodotus och
Demosthenes, och ett viktigt rum har också Lucianus
alt sedan reformationen intagit i skolan, till dess han i
början af detta århundrade förvisades ur densamma, tro-
ligen emedan hänförelsen för den klassiska tiden stötte
sig på hans hädiska gäckeri med den helleniska religio-
nen och filosofien. I Sverge nämnes han ofta under 17:de
och 18:de århundradena bland i skolan lästa förf. Ännu
i de »Anvisningar och Råd», hvilka af den stora »Upp-
fostrings-Comitén» utgåfvos att tjäna som ledning vid
tillämpningen af 1820 års skolordning, förordas för den
grekiska undervisningen bl. a. Luciani Dialogi Mortuo-
rum, hvilka också lästes till omkr. 1833 *). Att Lucianus
användes i skolan hufvudsakligen af språkliga grunder
och framför alt för sin lätthets skull, det framgår dels
däraf, att han lästes i regeln blott på de tidigare sta-
dierna, dels däraf att man nästan uteslutande höll sig till
hans Dialogi Mortuorum, hvilken skrift är hans lättaste,
men ingalunda en bland de bästa och mest karakteristi-
ska. Det förtjänar besinnas, om icke Lucianus är värd
att återupptagas såsom skolförfattare och det icke blott
för sitt enkla och rena språks skull utan äfven ock än
mer på grund af innehållet. I Sverge får ej väntas att
något stycke af honom skall kunna genomgås på läro-
rummet, men läraren kan rekommendera honom till läs-
ning under sista årets ferier för sådana lärjungar, som
fattat intresse för studiet af grekiska. Lucianus är för
sådant ändamål synnerligen lämplig; han är en bland de
lättaste grekiska prosaister, på samma gång han erbjuder
en nöjsam och, om goda hjälpmedel finnas, synnerligen
lärorik läsning. Vid universitet borde han studeras mera,
än åtminstone tills för få år sedan var fallet. Af den,
som gjort den klassiska filologien till sitt hufvudstudium,
kan man skäligen begära någon kännedom om antikens
sista period; och hvilken förf, är mera egnad att gifva
en lefvande föreställning om hellenismens upplösning än
Lucianus ?

För båda dessa ändamål, både för studiet i skolan
och vid universitetet, har hr Gertz, professor i Köpen-
hamn, åstadkommit ett förträffligt hjälpmedel genom sin
ofvan nämda bok, hvilken förtjänar att på det varmaste
rekommenderas äfven åt svenska lärjungar framför de hit-
tills brukade, med tyska anmärkningar försedda urvalen af
Jacobitz och Sommerbrodt. De af Gertz valda skrifterna
äro: Prometheus, Charon, några af Samtal mellan gudar,
några af Samtal i hafvet, Timon, Tuppen, Lögnvännen och
Menippi resa till Hades, hvilka alla i den ordning, de före-
komma, väl tillgodose ändamålet med boken. Rec. skulle
dock gärna sett, att den kvicka dialogen Fiskaren fått

*) Se Lundstedt: Grekiska språkets studium vid de svenska
läroverken (1875).

komma med, äfven om Prometheus eller Menippus derför
måst uppoffras.

I afseende på texten har förf, i allmänhet följt F.
V. Fritzsches på ett underlag af den vidsträktaste hand-
skriftsforskning hvilande, för skarpsinnig kritik utmärkta
upplaga. Förf, förhåller sig likväl till denna fullt själf-
ständigt, och icke få afvikelser förekomma. För några
af sina egna konjekturer har förf, gjort reda i Nordisk
Tidskrift for Filologi, för de öfriga utlofvar han sådan
redogörelse. Rec., som endast haft tillfälle att se en
del af ifrågavarande uppsatser, har därvid funnit, att förf,
nästan alltid gifvit fullt öfvertygande skäl för sina än-
dringar. Endast utmönstringen af èppétpoç Necyom.
cap. I synes rec. icke nödvändig. Att här yttra sig om
de konjekturer, för hvilka förf, icke ännu gifvit skäl,
vågar icke rec.; att de gjorts efter omsorgsfull pröfning
och med moget omdöme, derför är beskaffenheten i öfrigt
af förf:s bok en borgen. På några ställen, där hand-
skrifterna uppenbarligen äro förderfvade, men ingen an-
taglig konjektur blifvit funnen, har förf, valt en läsart,
hvilken, ehuru af paleografiska o. a. grunder föga sanno-
lik, dock ger god mening, såsom t. ex. Philops. axspi
TXelovog zotiGTo; ett förfarande, som, då det gäller
en skolbok, ej kan annat än gillas.

Sitt viktigaste företräde framför de båda nämda
tyska upplagorna äger Gertz’ bok i beksaffenheten af
kommentaren. Här saknas intet, som för textens för-
stående är behöfligt; parallelställen ur Luciani o. a:s
skrifter anföras med fullt skäl ej så ofta som i de tyska
upplagorna, men i alt öfrigt är Gertz’ kommentar utför-
ligare. Dock innehåller den ej heller för mycket; öfver-
sättningen af ord och meningar meddelas väl något rik-
ligare än eljest i skolupplagor anses nyttigt, men ett
sådant förfarande synes kunna godt försvaras därmed,
att boken hufvudsakligen torde komma att användas för säjlf-
studium af mognare lärjungar, som böra kunna rätt bruka
kommentaren. För så vidt rec. förmår döma, är det som
meddelas öfveralt korrekt; en synnerlig klarhet utmärker
förf:s framställning. De rikliga sakförklaringarna inne-
hålla många för den studerande värdefulla upplysningar
i mytologi, historia och antikviteter, äfven i fråga om
Greklands äldre tider, till hvilka ju Lucianus ofta hänvi-
sar. För månget allmänt attiskt språkbruk redogöres på
ett grundligt sätt; öfveralt, der texten ger anledning,
påpekas Luciani språkliga egenheter. Särskildt må näm-
nas såsom en stor förtjänst hos förf, den omsorg, han
egnät åt utredningen af partiklarnes betydelse, hvilken
eljest, till skada för en noggrann uppfattning af texten,
plägar för litet beaktas. Täta hänvisningar förekomma
till de i Danmark allmännast brukade handböckerna:
Bergs Ordbog, Madvigs Syntax, Tregders Mythologi och
Litteraturhistoria, Christensens Antiqviteter. Rec. slutar
sin granskning med att uttala den önskan, att boken må
finna sådan användning äfven i Sverge, att det kan löna
sig att i en blifvande ny upplaga tillägga hänvisningar
till de allmännaste svenska handböckerna.

S. F. D.

Prolegomena ad Homerum scripsit F. A. Wolfius.
Ed. tertia quam curavit R. Peppmüller. VIII + 307 ss
Halle. Buchhandlung des Waisenhauses. Pr. 2 m. 40 pf.
47	NORDISK REVY 1884—1885.	48

Germanska språk.

Bernhardt, Ernst, Die gotische Bibel des Vul-
fila. Textabdruck mit angabe der handschriftlichen
lesarten nebst glossar. Halle 1884. Buchhandlung
des Waisenhauses. Pris 3 Mark.

Denna upplaga af de gotiska språkminnesmärkena,
ej blott bibeln, utan ock skeireins, kalendern samt ur-
kunderna, tillhör Sammlung germanistischer hilfsmittel
für den praktischen studienzweck. Den gotiska texten
är med få undantag aftryck nr utgifvarens större kriti-
ska upplaga, Halle 1875. Glossaren är alltså det nya,
som närmast drager uppmärksamheten till sig. Utgifvaren
säger i företalet, att han bemödat sig att i gruppering
af betydelserna och i framställning af det syntaktiska gå
längre än sina föregångare, och frukten af hans bemödande
har blifvit det utmärkta arbete, som denna glossar utgör.
Många äro de företräden, som denna glossar äger framför
de hittills befintliga. Ordens olika betydelser äro rationelt
ordnade och redigt hållna i sär från hvarandra. Särskildt
framträder utgifvarens förmåga af redig uppställning vid
de ord, som i samma form äro adv. och prep. samt i den
senare egenskapen styra flera kasus. Många artiklar
innehålla en mängd iakttagelser öfver syntaktiska och
lexikaliska sakförhållanden och åtskilliga utgöra verkliga
syntaktisk-lexikaliska afhandlingar i sammanträngd form,
t. ex. artikeln ga-. Stundom anföras andra forskares
förmodanden om texträttelser t. ex. aibr., allsverei. I an-
sättande af ej uppvisade nominativformer visar utgifvaren
en berömdvärd försiktighet ock uppför alltid med ? de
möjligheter, som äro tänkbara på grund af de förekom-
mande formerna t. ex. »aupeis oder au/s? nur formen mit
j belegt.» Otvifvelaktiga men ej uppvisade former an-
sättas i öfverensstämmelse med got. ljudlagar t. ex. »daufs,
nur n. sg. daubata belegt», där Heyne liar daubs, dock
förekommer parbs »nötig». Uteglömda äro: daupus m.
»död» och frabauhtaboka Aret, »köpebref». Efter Leo
Meyer är det för gotiska ordboken nya visan st. v.
«schmausen, sich vergnügen (mit lat. vesci verwandt?)»
upptaget. Omskrifningen af de got. bokstäfverna är
hufvudsakligen den samma, som i Heynes upplagor och
i utgifvarens större; ej ens q är utbytt mot kv. Då
sålunda det förträffliga innehållet af glossaren icke synes
lämna något öfrigt att önska, är det att beklaga, det
utgifvaren genom anordningen af ordens följd gjort ord-
förrådet mindre lätt tillgängligt än möjligt varit. Jag
syftar härmed på sättet att uppföra de sammansatta
orden. Sammansatta verb upptagas visserligen på sin
alfabetiska plats, men med hänvisning till simplex, där
de utförligare behandlas; sammansatta nomen däremot blott
på sin alfabetiska plats, hvarigenom t. ex. ustaiknjan,
som kommer under taiknjan ryckes isär från sitt verbal-
substantiv ustaikneins. Men den anmärkta olämpliga anord-
ningen visar sig isynnerhet däri, att de verbala smsgar,
hvilkas simplex ej är uppvisadt, behandlas under den
smsg, som alfabetiskt är den första. Då man ej på för-
hand kan veta, om simplex till ett sammansatt verb före-
kommer i den got. texten eller ej, måste altså den, som
begagnar ordboken, ovilkorligen slå upp alla sammansatta
verb på deras alfabetiska plats för att där få hänvisning

till simplex eller till en annnan sammansättning och kan
ej gå genvägen direkt till det enkla ordet, hvilket skulle
bespara mycken tid och möda. Då nu en gång utgifvaren
medgifvit tillämpning åt den etymologiska principen vid
ordbokens anordning, hade det varit vida lämpligare att
uppföra alla verbala smsgar under simplex, men förse detta
med en stjärna, om det ej förekommer. Den nuvarande
anordningen minskar mycket glossarns användbarhet vid
språkhistoriska jämförelser. Då gotiskans förnämsta be-
tydelse torde vara den tjänst, som den genom sin ålder-
domlighet i många punkter gör den jämförande gramma-
tiken, borde utgifvaren i afseende på uppställning af glos-
saren hafva följt Heyne, som med gotiskans språkhistoriska
betydelse för ögonen uppför alla senare sammansättnings-
leder på deras alfabetiska plats, försedda med stjärna, om
de ej förekomma såsom själfständiga. Dymedelst blifver
hela det till oss komna gotiska ordförrådet lätt tillgäng-
ligt för forskaren. Ett annat företräde hos Heynes upp-
laga är den inledning med korta underrättelsei' om de
gotiska handskrifterna och Vulfilas lif, som finnes fram-
för texten. En dylik inledning tyckes ej hafva bort sak-
nas i denna upplaga, men anbringas måhända i den be-
bådade gotiska grammatiken. Emellertid må vi vara ut-
gifvaren tacksamma för det myckna goda, han gifvit ock
förvisso skall hans omsorgsfulla arbete mycket främja
studiet af gotiskan. Erik Brate.

Holthausen, F., Studien zur Thidreks saga.
Inaugural-dissertation. Sonderabdr. aus den Beiträ-
gen zur Gesch. d. deutsch. Sprache u. Literatur, Bd.
IX. Halle a. S.; E. Karras 1884. 53 ss.

Då lösningen af frågan om Thidrekssagans källor
till stor del beror af en riktig uppfattning af de däri
förekommande geografiska uppgifterna, är förestående
afh. redan därigenom af stort intresse, hvilket ökas ännu
mer genom den noggrannhet, sakkunskap och varsam-
het, hvarmed förf, yttrar sig om sitt ämne. Den största
uppmärksamheten ägnar han åt sin hemort, Soest, som
är en af sagans hufvudorter (s. 2—16). Genom den ut-
redning, han därom lämnar, bestyrkes ytterligare den af
Storm m. fl. förfäktade åsikten, att Thidrekssagan hufvud-
sakligen grundar sig på berättelser från denna trakt.
Och att sagan var känd och rotfästad i Westfalen fram-
går af den i slutet af afh. (s. 48—53) lämnade förteck-
ningen på i hjältesagan förekommande namn, som påträf-
fas i westfaliska urkunder från tiden 799—1290. S.
16—48 ägnar förf, åt redogörelsen för öfriga geogr. upp-
gifter. Däraf drager han den slutsatsen (s. 46), att sa-
gans förf, haft noggrann kännedom om Danmarks, Sver-
ges, Rysslands och Italiens geografi, ja, att han troligen
besökt dessa länder. Sämre står det till med hans kun-
skaper i Tysklands geografi, i det att däri förekomma de
största misstagen; han kan således icke hafva gjort resor
i detta land. Däri kan förf, hafva rätt; men att skrifva
de anmärkta felen uteslutande på hans räkning (jfr Holth.
s. 34), anse vi dock förhastadt. En annan omständighet
bör ock tagas i betraktande. Sagan är sammansatt af
många skilda episoder, hvilka då de kommo till norden,
redan genomgått många omgestaltningar, i det att de
förlagts till andra ställen än de ursprungligen hörde
49

NORDISK REVY 1884—1885.

50

hemma. En följd däraf blef, att orter, som i sagans hem-
land varit riktigt angifna, i den nya redaktionen fått ett
helt annat läge. I Thid. saga få vi t. ex. veta, att
Tira (Tyrus) ligger »skamt fra Rén» (kap. 245). Baka-
lar förlägges än till Rhen (kap. 289), än mellan Susat
och Lyravald (kap. 398), under det att det ursprungli-
gen låg vid Donau (Bechelarn). Bern och Osning (Teuto-
burgerskogen) ligga enligt kap. 96 sju dagsresor, men
Bern och Weser enligt kap. 89 f. endast endast en dags-
resa från hvarandra. Vadincusan förlägges i kap. 430—434
till Italien, då därmed menas klostret Wedinchûsen i
Westfalen. Dylika motsägelser finnas ej blott i de geo-
grafiska uppgifterna, äfven händelserna råka ofta i strid
med hvarandra, alt beroende af det olika material, hvaraf
sagan är sammansatt.

Förf, anför nästan alltid motsvarande ställe i den
svenska redaktionen, men den senares ställning till den
norska sagan omnämnes icke. Detta bör dock ej anses
öfverflödigt, då den svenska sagan i mycket är en bear-
betning med både uteslutningar och förklarande tillägg.
Till de senare räkna vi den i sv. kap. 12 (no. kap. 15)
lämnade uppgiften, att Venedig låg »ostan for bern»
(se Holth. s. 19), samt i kap. 8 — ej omnämdt af Holth.
— att Elsung jarl erhöll hjälp utom af »wngeren oc af swawe-
ren» äfven af »beyeren oc torkeren», motsvarande no. kap.
12: noröan um fiall ok austan or Svava ok Vngaria (må-
mända för: nordan um fiall or Svava ok austan or Vnga-
ria, i hvilket fall Holth:s gissning: Svava för Sava =
landet vid Save är öfverflödig).

S.	22 kritiserar förf, den gängse uppfattningen af
Fritila som Vercelli (»Fridsæla») och sammanställer det
i stället med Feltre, stad norr om Padua. Stödet där-
för hämtar han från kap. 122 f., där det säges, att Thid-
rek rest från Bern österut till Fenedi, och att Thetlef, som
for förbi Trent, träffade honom i Fritila. Onekligen finnes
skäl för detta antagande, men då i de följ. kapp. Fenedi
icke omnämnes, utan det säges, att Thidrek for direkt
från Fritila till Rom, så synes sagoskrifvaren ej haft
riktigt klart för sig, hvad han skulle berätta. S. 36
och 40 not. uppfattar förf. Eidisa (kap. 82), Etissa A,
Edilla B (kap. 61) som Etsch-Adige. Men då Vioga
på sin färd till Bern från Sjælland öfver Jutland — i
kap. 86 kallar han sitt hem Danmark —, först måste
fara öfver Eidern, så har väl förf, menat denna flod,
hvars tyska namn han använder. Med Austrriki (kap.
22 red. 2) menas utan tvifvel icke Östersjöns östra kust-
länder (jfr Holth. s. 44) utan — i motsats till Suörriki
kap. 131 — östra Europa; jfr kap. 22 red. 1, där i
stället står »austr til hafs ok mikit firir austan haf»,
samt kap. 26 red 1: »ræor hann austrhalfum hæim-
sins flæst allum». Angående Smaland i Ryssland (kap.
22 red. 1, 312), Treya, en flod (kap. 98), mikla Ruzi
(kap 242) hafva vi ej funnit någon upplysning, och om
Niflungaland nämnes blott (s. 32), att Worms låg där.
Att låta Valslœnguskogr (kap. 245 m. fl.) vara bildadt
på folketymologisk väg af ett ^Walsklandsskögr, anse vi
vara ett missbruk af ordet folketymologi.

Oaktadt dessa anmärkningar, som till största delen
bero på olika uppfattning, kunna vi rekommendera detta
förf:s förstlingsarbete för alla, som ägna sin uppmärksam-
het åt den norska Thidrekssagan,. 0. K.

Linder, N., Om tilltalsord i svenska språket. Före-
läsning. hållen i vetenskapsakademiens hörsal d. 20 febr-
1884. 45 ss. Stockholm., Alb. Bonnier. Pr. 0,50.

Nyare Bidrag till kännedom om de svenska lands-
målen och svenskt folklif, tidskrift utg. på uppdrag af
Landsmålsföreningarna i Upsala, Helsingfors och Lund
genom J. A. Lundell. V. 1. Eva Wigström, Sagor
och äfventyr uppt. i Skåne.

Universitets-Jubilæets danske Samfunds pu-
blikationer :

Nr. 18. En kristelig undervisning om skriftemål og
sakrament. Trykt i Malmo 1531. På ny udgivet ved
C. J. Brandt. 8 + VIII ss. Pris 1 kr.

Nr. 19. Thomas a Kempis fire boger om Kristi
efterfolgelse. I dansk oversættelse fra 15. århundrede.
Udg. af F. Ronning. Med en indledning af Prof. Dr
th. Fr. Nielsen. Forste hæfte. 80 ss. Pris 2 kr.

Nr. 20. Kalkar, Otto, Ordbog til det ældre danske
sprog (1300—1700). Syvende hæfte (fordragelig — for-
snimen). ss. 609—704. Pris 3 kr.

Til udgivelse forberedes: Lægebogen i det arnam.
håndskr. 187, 8:o, udg. af V. Såby, 2 hefte (slutn.);
Gronborg, O. L., Optegnelser på Vendelbomål, 3 h. (slutn.);
Kalkar, O., Ordbog, 8. h.; Feilberg, H. F., Ordbog over
det jydske almuemål. :

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Större Konsistoriet

Den 8 september. Hos kons, hafva följande förslag blifvit
vakta rörande framställningar till nästa riksdag om anslag för
universitetets åtskilliga behof, näml. af

i 1) Medicinska fakulteten:

a)	om ett årligt anslag af 4,500 kr. till inrättande af en ny e. o.
professur i anatomi,

b)	om ett årligt anslag af 3,000 kr. för att till 4,500 kr. höja
aflöningen för hvardera af laboratorerna vid fysiologiska och pato-
logiska institutionerna, .

c)	om ett årligt anslag af 1,200 kr. till den medicinska kliniken,

d)	om årliga anslag dels af 1,000 kr. till materielen vid poli-
klinikerna samt de polikliniska lokalernas städning och uppvärm-
ning, dels ock af 750 kr. till aflöning af amanuensen vid kirurgiska
och likaledes 750 kr. till aflöning af amanuensen vid medicinska
polikliniken, och

e)	om anslag för en gång af 110,000 kr. till nybyggnad af en
fristående sjukhusflygel vid det akademiska sjukhuset;

2)	Filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

om ett årligt anslag af 4,000 kr., att efter 5 år höjas till 4,500
kr., till en personelle, o. professur i nordiska språk för docenten
d:r A. G. Noreen ;

3)	Filosofiska fakultetens matem.-naturv. sektion:

a)	om anslag af 1,500 kr. för det matematiska seminariet, att
utgå för år 1886,

b)	om ett årligt anslag af 500 kr. att användas till uppköp af
materiel för undervisningen i mekanik,

c)	om ett årligt anslag af 500 kr. till aflöning åt en amanuens
vid det zootomiska laboratoriet;
51	NORDISK REVY 1884—1885.	52

4)	af särskildt utsedde komiterade om anslag för en gång
af 68,000 kr. för ändringar och reparationer samt delvis ny in-
redning, i öfverrensstämmelse med uppgjorda ritningar- och kost-
nadsförslag, i fyra universitetet tillhöriga hus, åsyftande att till största
möjliga fördel för universitet använda lokaler, som vid inflyttningen
i den nya universitetsbyggnaden blifva lediga, varande ofvan an-
gifna belopp sålunda fördeladt, näml. för Gustavianum 32,000 kr.,
konsistoriihuset 12,000 kr., kemiska byggnaden 15,000 kr. och f.
d. lazarettsbyggnaden 8,000 kr.;

5)	på anmälan af rektor:

a)	dels om anslag för en gång af 96,425 kr. till nybyggnad för
gymnastikinstitutionen, dels ett årligt anslag af 5,041 kr. 33 öre
för samma institution, och

b)	om anslag af 3,000 kr. för det filologiska seminariet, att
utgå för år 1886.

Med afseende på anslagen till så väl det filologiska som det
matematiska seminariet hade hemställan begärts om anslagens
uppförande på ordinarie stat.

Utom ofvan angifna framställningar om anslag af statsmedel
hade äfven hos kons, ifrågakommit ett årligt anslag för nya fasta
docentstipendier, men enär det förslag, som i detta hänseende
blifvit af särskildt utsedde komiterade utarbetadt, remitterats till
de särskilda fakulteterna och sektionerna och yttranden från dem
alla icke ännu inkommit, har kons, beslutit att något längre fram
göra framställning rörande denna anslagsfråga.

Sedan universitetets drätselnämd förklarat sig icke anse uni-
versitetet kunna af egna medel bestrida de erforderliga utgifterna
för ofvan angifna ändamål, och sedan en för de väkta anslags-
frågornas förberedande behandling särskildt tillsatt komité inkom-
mit med utlåtande, har kons, beslutat att hos kanslern göra fram-
ställning uti dessa ärenden i öfverensstämmelse med drätselnämdens
och nyssnämda komiterades meningar.

Ehuruväl kons, erkänt det ändamål, för hvilket med. fakulteten
begärt anslag af 110,000 kr. till uppförande af en fristående sjuk-
husflygel, vara viktigt och förtjänt af uppmärksamhet, anser sig
kons, likväl icke böra därom göra någon framställning, enär i de
uppgjorda kostnadsberäkningarna icke upptagits de oundgängliga
utgifterna för sängar, säng- och gångkläder, linne, servis och andra
inre inventarier, ej heller för aflöning till amanuens samt till skö-
terskor och annan betjäning, och emedan kons, anser den såsom
ett af skälen för den nya byggnadens behöflighet uppgifna bristen
på utrymme inom akad. sjukhuset behöfva genom en mera detaljerad
redogörelse ådagaläggas, innan kons, kan ingå med begäran om
statsanslag för ifrågavarande byggnad.

I öfrigt har kons, under- åberopande af de yttranden, som
innehållas i de särskilda fakulteternas och sektionernas protokoll,
beslutat tillstyrka bifall till samtliga här ofvan omnämda framställ-
ningar och har angående några af dessa för egen del tillagt ytt-
randen rörande de ifrågakomna anslagen till en e. o. professur i
anatomi, till löneförhöjning åt laboratorerna, till poliklinikerna, till
en e. o. professur i nordiska språk, till ändringar och reparationer
m. m. i vissa universitetets byggnader, till gymnastikinstitutionen
och till seminarierna.

Teologiska fakulteten.

Den 30 maj. Anmäldes kanslerns förordnande för professo-
ren Cornelius att under senare hälften af månaden jämte egen be-
fattning uppehålla professoren von Scheeles examinationsskyldighet.

Anmäldes kanslerns bref af den 17 maj angående tjänstledig-
het för docenten J. E. Berggren under den återstående delen af
vårterminen samt nästa hösttermin.

Anmäldes kanslerns förordnande för e. o. professoren Sunde-
lin att under maj månad jämte egen befattning uppehålla pro-
fessoren Johanssons föreläsnings- och examinationsskyldighet.

Afgafs yttrande till drätselnämden om utanordning af J. E.
Berggrens docentstipendium för hela det andra kvartalet, oaktadt
Berggren under en del af samma kvartal vistats utrikes. .

Tillstyrktes vik. kollegan F. W. Falks ansökan om befrielse
från de praktiska öfningarna.

Afstyrktes teol. stud. K. H. Peterssons ansökan om befrielse
från fortsättande af de praktiska öfningarna.

Anmälde domprosten Torén och professoren Johansson, att de
på grund af offentliga uppdrag, den förre såsom ledamot af
komitén för revision af psalmboken, den senare såsom ledamot af

bibelkommissionen vore • förhindrade att under nästa hösttermin
sköta sina föreläsnings- och examinationsåligganden,

och föreslogos till vikarier: för domprosten Torén docenten
J. A. Ekman och för professoren Johansson e. o. professoren
Sundelin.

E.	o. professoren Budin anmälde sig såsom ledamot i bibel-
kommissionen vara förhindrad att föreläsa mera än två tim-
mar i veckan. Till upprätthållande af de andra till hans befatt-
ning hörande föreläsningarna föreslogs icke någon vikarie, enär
ingen docent i ämnet därtill vore ledig.

Den 31 maj. Anstäldes teologie kandidatexamen med stud.
H. N. C. Afzelius, Upl.

Anstäldes dimissionsexamen med 7 studerande. Afgafs utlå-
tande angående teol. stud. 0. Tiréns ansökan om befrielse från de
praktiska öfningarna.

Den 30 juni. Afgafs utlåtande angående komiterades förslag
om nya docentstipendier. Fakulteten instämde med de komiterade,
dock anhållande, att till deras förslag om ett fast docentstipen-
dium i kyrkohistorien måtte fogas det tillägg, att fakulteten måtte
erhålla rättighet att anmäla någon annan af sina docenter till er-
hållande af bemälda stipendium, om och så länge docent i kyrko-
historien ej finnes.

Den 9 september. Anstäldes teologie kandidatexamen med
stud. A. G. Svenson, Smål.

Den 13 september. Beslöts att i skrifvelse till kanslern an-
hålla, att docenten J. A. Ekman måtte ytterligare tre år, räknadt
från den 1 nästkommande oktober få innehafva fakultetens docent-
stipendium på den teoretiska linien.

Anmäldes kanslerns bref af den 9 juli angående tjänstledighet
för professoren von Schéele under juli och augusti månader.

Anmäldes kanslerns förordnande för e. o. professoren Sunde-
lin och docenten Ekman att under innevarande hösttermin uppe-
hålla, den förra jämte egen befattning professoren Johanssons,
den senare domprosten Toréns föreläsnings- och examinations-
skyldighet.

Afgafs yttrande angående 55 studerandes petition om valfri-
het mellan teoretisk och praktisk filosofi i teologisk-filosofisk exa-
men. Fakulteten tillstyrkte, professorerna Cornelius och Johans-
son ingåfvo reservationer.

Tillstyrktes stud. E. J. Östmans ansökan om utbyte af teore-
tisk filosofi mot praktisk i teologisk-filosofisk examen (professorerne
Cornelius och Johansson reserverade sig).

Den 15 september. Anstäldes dimissionsexamen med två stu-
derande.

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionens ytt-
rande i anledning af docenter-
nas petition angående vikariats-
arvoden, afgifvet den 26 maj
1884.

Till sektionens yttrande hade från det större akademiska
konsistoriet remitterats en af åtskilliga docenter vid härva-
rande universitet till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökan,
hvari de på anförda skäl framstält, dels huruvida ej genom
någon anordning och särskildt i sammanhang med en möjlig
framtida förhöjning af professorernas aflöningsbelopp vikari-
atsarvodena skulle kunna höjas till belopp motsvarande dem,
hvilka vikarier för andra med universitetsprofessorer jäm-
förliga embetsmän åtnjuta, dels ock — äfven i den händelse
detta ej för närvarande kunde föranleda till någon åtgärd —
huruvida ej föreskrifterna angående användningen af de i pro-
fessorernas aflöningar ingående tjänstgöringspenningar kunde
ändras i den riktning, att tjänstgöringspenningar endast be-
räknades för och fördelades på läsetermin, så att, när vikarie
förordnades för helt läseår, han måtte erhålla hela beloppet
af de med professuren förenade tjänstgöringspenningarna, och
proportionaliter för kortare förordnande, hvarjämte ock kon-
sistoriet vid remissen anmodat sektionen att meddela yttrande
angående de skyldigheter, som utan särskilda arvoden kunde
åläggas docenter, hyilka innehade docentstipendier.

Med anledning häraf beslöt humanistiska sektionen på
hemställan af professor Ribbing beträffande l:sta punkten i
docenternas ansökan anhålla, att sektionen för närvarande med
afgiivande af yttrande häröfver måtte få anstånd, enär ingen
53

NORDISK- REVY 1884—1885

54

lönetillökning än vore beviljad, och sektionen följaktligen ej
känner det förutsatta tilläggsbeloppets storlek, ej häller vil-
koren för dess erhållande, ej häller öfriga därmed samman-
hängande omständigheter, hvilka kunde inverka vid bestäm-
mandet af de förändrade grunderna för vikariatsarvodens
utgående.

Beträffande den 2:dra punkten i docenternas ansökan, be-
slöt sektionen, likaledes på framställning af professor Bibbing,
i första rummet hemställa, att det vid stadgandet i Kongl.
brefvet af den 30 november 1876 måtte förblifva, enligt hvil-
ket tjänstgöringspänningar icke afstås vid ledighet, som in-
träffar för lärare under ferier. Skäl till denna hemställan an-
såg sektionen sig finna såväl i de uttryck, hvarmed professo-
rernas löneförmåner i citerade Kongl. bref omtalades, då total-
summan af nämda löneförmåner benämnas lönebelopp och dess
delar lön och tjänstgöringspenningar, af hvilka ordalag fram-
ginge, att tjänstgöringspenningarna måste anses såsom en del
af lönebeloppet, som ock i det sätt, hvarpå samma tjänstgö-
ringspenningar beräknas och utgå, enär de i likhet med den
egentliga lönen beräknas efter år och liksom denna utbetalas
kvartalsvis. Ännu ytterligare skäl för sin hemställan fann sek-
tionen i ordalagen i ofvannämda Kongl. bref, då där säges,
att lärare och tjänsteman vid universitet, i hvilkens aflöning
tjänstgöringspänningar ingå, skall, då han åtnjuter tjänstledig-
het vare sig från tjänsten i dess helhet eller, hvad särskildt
beträffar lärare, från föreläsningars hållande, till vikarie af-
stå tjänstgöringspenningar för den tid sådant förordnande varar,
hvarvid sektionen ville erinra om, att hvarken föreläsningar
eller examina ega rum under ferier, och äfven när vikariat-
förordnande sträcker sig öfver läsetermin, därmed för vikarie
hvarken följer rätt eller skyldighet att i konsistorie- och fa-
kultetsgöromål deltaga.

Skulle åter denna sektionens hemställan icke vinna bifall,
ville sektionen uttala såsom sin önskan, att, om ny stadga för
beräkning af tjänstgöringspenningarnas utgående skulle utfär-
das, de, som redan äro ordinarie akademiske lärare, må fort-
farande åtnjuta dem en gång tillförsäkrade löneförmåner, enär
det ej hittills plägat ske, att de löneförmåner, som blifvit tjän-
steman en gång beviljade, förminskats.

Härmed ville sektionen — ehuruväl i det protokoll öfver
ecklesiastikärenden, hvilket åtföljer Kongl. Maj:ts statsverks-
proposition af 1877, som föranledde, att docentstipendierna
beviljades till nuvarande antal och belopp, det angifves, att
icke blott deltagande i undervisningen och de vetenskapliga
öfningarna, utan äfven vikariatstjänstgöring för ordinarie lä-
rare skäligen kunde af stipendiat fordras i gengäld för stipen-
diets åtnjutande — likväl på intet sätt förneka önskvärdheten
af, att vikarierna, äfven de, som innehafva docentstipendier,
måtte få förhöjda arvoden, i hvilket afseende sektionen endast
ville fästa uppmärksamheten på ett nyligen inom sektionen
väkt förslag till förbättrande af vikariernas arvoden utan
därmed följande förminskning i de ordinarie lärarnes löne-
förmåner, ett förslag, som blifvit inom sektionen så godt som
enhälligt förordadt. .

Beträffande det af konsistoriet från sektionen infordrade
yttrandet rörande den tjänstgöring, som kunde åläggas inne-
hafvare af docentstipendium, fann sektionen sig inskränkt
till en hänvisning till den i Kongl. brefvet den 1 juni 1877
innehållna bestämmelsen, att innehafvare af docentstipendium
åligger utom enskild undervisning “dels att biträda vid de
vetenskapliga öfningarna, dels att när behof uppstår deltaga i
den offentliga undervisningen och examinationen“.

Från det af sektionen i 2:a punkten fattade beslutet ytt-
rade professor Alin en afvikande mening, i det han såsom sär-
skilda förslag yrkade a) att professor, som egde full tjänst-
ledighet för helt kalenderår, borde till vikarie afstå hela be-
loppet af sina tjänstgöringspenningar samt b) att professor,
som vore tjänstledig för kortare tid, borde till vikarie af tjänst-
göringspenningarna afstå efter 160 kronor i månaden för or-
dinarie och 100 kronor i månaden för extra ordinarie profes-
sor under läseterminen, samt 100 kronor i månaden för ordi-
narie och 50 kronor i månaden för extra ordinarie professor
under ferierna, dock att en sådan förändring i beräkningen
af tjänstgöringspenningarna ej måtte drabba de professorer,
som redan innehafva ordinarie tjänst. Vid anstäld votering
mellan professor Ribbings ofvan formulerade hemställan och

punkten a) af professor Alins förslag, som antogs såsom kon-
trapropositon, afgåfvo professorerna Frigell, Nordling. Hag-
berg. Nyblom, Sahlin och Ribbing sina röster för professor Rib-
bings förslag, professorerne Alin, Hammarstrand och dekanus
professor Almkvist för professor Alins förslag, hvadan sektio-
nen sålunda med 6 röster mot 3 fattat sitt beslut i öfverens-
stämmelse med hvad i 2:dra punkten ofvan finnes angifvet.

Matematiskt-naturvetenskap-
liga sektionens yttrande i an-
ledning af docenternas petition
angående vikariatsarvoden, afgif-
vet d. 7 maj 1884.

Sektionen anser det vara af stor vikt, att en hvar, som för
längre eller kortare tid egnar sig åt den akademiska under-
visningen, erhåller en skälig ersättning för sitt ansvarsfulla
och maktpåliggande arbete. Hvad särskildt docenterna angår,
så har visserligen deras ekonomiska ställning på senare tider
förbättrats såväl genom förhöjda och till antalet ökade sti-
pendier, som ock genom tillkomsten af tjänstgöringspennin-
garna. Före de sistnämdas införande erhöllo universitetets
extraordinarie tjänstemän vanligen så godt som ingen ersätt-
ning för vikariater, utan sköttes dessa hufvudsakligen af in-
tresse och nit för saken, samt på grund af önskan att för-
värfva meriter för framtida befordran. Genom tjänstgörings-
penningarnas införande har nu, som sagdt, visserligen docen-
ternas ställning väsentligen förbättrats, men det medgifves
villigt, att den ersättning, som nu lemnas åt vikarierna, är för
låg i jämförelse med den, som erhålles för upprätthållandet af
andra med universitetsprofessorernas jämförliga befattningar.
En förhöjning af vikariatsarvodena vore därföre en i hög grad
önskvärd sak, och sektionen vill därföre. utan att i allo god-
känna de skäl, på hvilka petitionärerna stödja sig, för sin del
tillstyrka den första punkten i petitionen, hvari begäres att i
samband med blifvande löneförhöjningar för de ordinarie tjän-
stemännen tjänstgöringspänningarna måtte sättas till ett högre
belopp.

Att förbättra vikariernas ställning genom att försämra de
ordinarie lärarnas är däremot en åtgärd, som sektionen måste
på det allvarligaste afstyrka. De krafter, som kunna vinnas
för universitetets tjänst, äro utan tvifvel i hög grad beroende
af de ekonomiska fördelar, som denna tjänst har att erbjuda.
Men i detta hänseende är naturligtvis de ordinarie lärarnas
ställning hufvudsaken och vikariatsarvodena i jämförelse här-
med af mindre betydelse. Redan under nuvarande förhållanden
är på grund af lönernas ringa belopp förlusten af tjänstgö-
ringspenningarna synnerligen kännbar. Lönerna för professo-
rerna, såväl de ordinaries som ännu mer de extra ordinaries,
äro icke högre tilltagna, än som är oundgängligen behöfligt
för personer i deras ställning, ja hvad de extra ordinarie pro-
fessorernas löner beträffar, kan bestämdt påstås, att de icke
motsvara behofvet, lika litet och af samma skäl som de or-
dinarie professorernas ansågos icke göra det före löneförhöj-
ningen, då de utgingo med samma eller högre belopp som nu de
extra ordinarie professorernas. I samband härmed må erinras,
att skulle nu enligt med petitionärernas anhållan tjänstgörings-
pängarna beräknas endast för läseterminerna, så att tjänst-
göring båda terminerna berättigade vikarien till att utfå hela
beloppet eller 1,500 kronor, så blefve, på grund af det sjunkna
penningevärdet, de ordinarie professorernas ställning vid be-
hof af tjänstledighet i viss mån sämre än före löneförhöjnin-
gen, och skulle, såsom petitionärerna antyda, tjänstgöringspen-
ningarna satts till 1/3 i stället för en fjärdedel af lönen, så
hade professorerna i händelse af laga förfall att sköta tjän-
sten fått en mot förr afgjordt försämrad ställning. Men äro,
det väl ingen lärer kunna med fog bestrida, professorernas
löner så knappt tillmätta, att ingalunda en person med en
medelstor familj kan på dem göra några besparingar, så är
klart, att förlusten af tjänstgöringspengarna, som sagdt, redan
under nuvarande förhållanden blir ytterst kännbar för honom
och hans familj. Tjänstledighet sökes i de allra flesta fall på
grund af sjukdom, således vid tillfällen, då oförmågan att för-
värfva extra inkomster och då ökade utgifter göra större in-
komster behöfliga och en minskning i de samma mer än van-
ligt kännbar.
55	NORDISK REVY 1884-1885.	56

Den föreslagna fördelningen af tjänstgöringspenningarna
blir äfven orättvis i det hänseende, att intet afseende fästes
vid professorernas arbete under ferierna. Det är ingalunda,
såsom petitionärerna förutsätta, endast fakultets- och konsistorie-
göromål, som därunder åligga professorerna. Oafsedt de alla
professorer tillkommande förarbetena till föreläsningarna hafva
åtskilliga af dem — och det måste just denna sektion betona —
såsom institutionsprefekter mer eller mindre arbete under fe-
rierna. Detta arbete är visserligen olika vid olika institutio-
ner, men vid vissa, såsom t. ex. vid botaniska trädgården och
meteorologiska observatoriet, kan utan minsta öfverdrift eller
oegentlighet sägas, att prefekten aldrig har ferier. Ja, han sy-
nes ej ens såsom andra tjänstemän vara berättigad till någon
semester, enär han till och med hittills måst med personliga
uppoffringar köpa sig ledighet, då han under ferierna behöft
någon. Slutligen må äfven påpekas, att i vårt land icke hit-
tills varit brukligt att förminska de löneförmåner, som genom
fullmakter eller på annat sätt vid tillträdet blifvit en tjänste-
man tillförsäkrade, och att således en dylik förändring i tjänst-
göringspenningarnas beräkning, som nu af petitionärerna ifrå-
gasatts, svårligen kan tillämpas på de nuvarande innehafvarna
af professorslönerna.

På grund af det nu sagda får sektionen för sin del

tillstyrka petitionärernas anhållan däri, att Kongl. Maj:t
ville taga i öfvervägande, huruvida ej genom någon anordning
i samband med blifvande löneförhöjningar, tjänstgöringspen-
ningarna kunde uppbringas till högre belopp,

men afstyrka, att någon förändring vidtages i beräkningen
eller fördelningen af de nuvarande tjänstgörin gspenningarna.

Föreläsningar och öfningar.

Teologiska fakulteten.

Proff. Torén, tjänstledig.

Cornelius, Den svenska kyrkans historia efter reformationen.
Myrberg, Apostlagerningarna; Predikareboken.

Johansson, tjänstledig.

Gezelius von Scheele, Apologetiska hufvudfrågor ; leder Apo-
logetiska samtal.

E. o. Proff. Rudin, De mindre profeterna.

Sundelin, Sekterna i Sverge.

Norrby, De kyrkliga Perikoperna; leder de homiletiska och
deklamatoriska öfningarna; gifver handledning i pre-
dikoskrifning.

Assist. Martin, leder de Kateketiska öfningarna; biträder vid öf-
ningarna i predikoskrifning.

Docc. Ekman, Den praktiska teologiens bibliska elementer bi-
träder vid öfningarne i predikoskrifning.

Berggren, Tjänstledig.

Janson, Meddelar enskild undervisning samt biträder vid öf-
ningarna i predikoskrifning.

Juridiska fakulteten.

Proff. Rabenius, Vexelrätt.

Rydin, Statsrätt.

Nordling, Förmögenhetsrätt.

Landtmanson, Romersk rätt.

Hammarskjöld utöfvar såsom statsråd icke professorsämbetet.

E. o. Prof, llagströmer. Den svenska straffrättens speciella del.

Afzelius, Svensk civilprocess.

Docc. Davidson, Produktionen.

Blomberg, handleder vid öfningsskrifningar i Rättsvetenskap-
liga ämnen, meddelar äfven för öfrigt enskild under-
visning.

Medicinska fakulteten.

Proff. Mesterton, Speciell kirurgi, håller Kirurgisk poliklinik och
Kirurgisk klinik, meddelar enskild undervisning i
Obstetrik.

Hedenius, Allmän patologi, anställer Liköppningar med pato-
logiska demonstrationer; öfvervakar de Patologiska
öfningarna.

Kjellberg, Sinnessjukdomarna,

Holmgren, Fysiologi med experimenter. Leder arbetena å
fysiologiska laboratoriet.

Hammarsten, Medicinsk kemi. Leder laborationsöfningarna
i Medicinsk kemi.

Clason, Deskriptiv anatomi. Leder dissektionsöfningarna.

Henschen, Speciell medicin, håller Medicinsk poliklinik och
Medicinsk klinik.

E. o. Proff. Fristedt, Medicinsk botanik, handleder vid begagnandet
af de Farmakologiska samlingarna,

Petersson. Fysikalisk diagnostik.

Adjunkt Björkén, Allmän kirurgi; Oftalmologi.

Labor. Blix, leder de Fysiologiska laborationsöfningarna; meddelar
enskild undervisning.

T. f. Labor. Bayer, tjänstledig; tjänstförrättande med. kand. Græve
leder öfningarna i Patologisk histologi.

Doc. Bergman, meddelar enskild undervisning.

T. f. Prosektor Nordlund, leder Dissektionsöfningarna.

Med. kand. Sandström, leder de Histologiska öfningarna och genom-
går det viktigaste af Den normala histologien.

Med. stud. Dillner, leder Laborationsöfningarna.

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska Sektionen.

Proff. Ribbing, Filosofiens Historia.

Sahlin, Filosofisk Statslära.

Nyblom, Poesiens historia.

Hagberg, det Spanska språkets lagar under tolkning af valda
stycken ur Cervantes Don Quijote.

Löfstedt, Sophokles’ Elektra, behandlar i Filologiska semina-
riet Demosthenes’ Olynthiska tal.

lläggström, Ciceros de Oratore, 2:dra boken; behandlar i
Filologiska seminariet Qvintilianus, 10:de boken.

Nordling, Amos profetiska bok, Koranen.

Richert, tjänstledig.

Hammarstrand, Österlandets historia under Gamla tiden.

Alin, Det Svenska statsskickets historiska utveckling från
1809 års statshvälfning till utfärdandet af 1866 års
riksdagsordning. Öfversigt af de Skandinaviska län-
dernas statskunskap.

E. o. Proff. Sundén, första boken af Thukydides' historia; handleder
enskildt vid Latinska skriföfningar.

Almkvist, Allmän språkvetenskap; meddelar enskild under-
visning i Arabiska, Syriska, Persiska och Turkiska
språken.

Leffler, tjänstledig.

Frigell, Horatii satirer, handleder vid Latinska skriföfningar.

Adj. Afzelius, Framställning af den nyare filosofiens historia från
och med Kant.

Edman, Anglo-saxisk text efter Sweets “Anglo-Saxon Reader
in Prose & Verse“ och framställer därvid i allmänna
drag under jämförelse med moderna engelskan dennas
utveckling till sina nuvarande former och uttryckssätt.

Getjer, det Franska språkets historia.

Docc. Wikner, (enskildt) Filosofiens historia.

Edfeldt, Praktiska filosofiens historia.

Thordén, meddelar enskild undervisning i statskunskap och
historia.

Erdmann, Sanskritspråket; enskild undervisning i engelska
språket.

Burman, meddelar enskild undervisning i teor. filosofi.

Sandström, meddelar enskild undervisning och handleder
vid Latinska skriföfningar.

Wahlund, leder öfningarna i Filologiska seminariets afdel-
ning för romanska språk. Ämne : “Li ver del Juïse",
fornfransk predikan.

Tamm, Etymologiska anmärkningar till tredje och sjätte
banden af Rydqvists arbete: Svenska språkets lagar;
Fornsvenska lagtexter (till en början Smålandslagens
Kristnubalk).

Hjärne, Sveriges historia under Gustaf den förste och hans
söner.

Boethius, meddelar enskild undervisning i historia,

Noreen, Det fornsvenska pronominet (afslutning) och verbet.
Anmärkningar till den fornisländsk- fornnorska gram-
matiken; leder öfningarna i Seminariet för nordiska
språk, hvilka utgöras af tolkning och kommentering
af de viktigaste urnordiska inskrifterna.

Åberg, Den historiska utvecklingen af läran om den mänskliga
viljans frihet under den moderna tiden.
57

NORDISK REVY 1884—1885.

58

Danielsson, Grekisk grammatik (ljud- och formlära),

Knös, meddelar enskild undervisning i Grekisk grammatik
och handleder vid Grekiska skriföfningar.

Schagerström, meddelar enskild undervisning i nordiska språk.
Piehl, Egyptisk grammatik med inskriftstolkning samt allmän-
nare frågor i Egyptisk arkeologi.

Bergstedt, meddelar enskild undervisning i klassiska språk.
Lundell, tjänstledig.

Schück, meddelar enskild undervisning i literaturhistoria.

Nylander, meddelar enskild undervisning i semitiska språk.
von Feilitzen, Le petit testament af Villon, Modern italiensk
syntax.

Lagermarlc, meddelar enskild undervisning i historia.

Nilén, meddelar enskild undervisning i latin.

Nyström, meddelar enskild undervisning i historia.

Matematiskt-Naturvetenskapliga Sektionen.

Proff. Walmstedt, tjänstledig.

Daug, Analytisk geometri (treliniekoordinater).

Thalén, Elektricitet och Magnetism (forts.) med anställande
af därtill hörande experiment ; leder de Fysikaliska
laborationerna.

Cleve, Kvalitativ kemisk analys; sedan en elementär kurs i
Oorganisk kemi. Ofvervakar öfningarna på laboratoriet.

Lundquist, Kinematik.

Fries, Växternas lifsyttringar (forts.).

Dillner, tjänstledig.

Schultz, Teori för allmänna perturbationerna ; handleder vid
Astronomisk observation eller Kalkyl.

Tullberg, De evertebrerade djurens anatomi.

E. o. Proff. Hildebrandsson, handleder vid de Meteorologiska ar-
betena.

Kjellman, Växtväfnadernas verksamhet, leder de Praktiska
öfningarna i botanik.

Prosektor Théel, leder dissektionsöfningarna å det Zootomiska
laboratoriet.

Docc. Falk, tjänstledig.

Ekstrand, meddelar enskild undervisning i kemi.

Lundström, meddelar enskild undervisning i botanik.

Bovallius, meddelar enskild undervisning i zoologi.

Berger, meddelar enskild undervisning i matematik.

Widman, meddelar enskild undervisning i kemi.
Söderblom., leder öfningarna i det Matematiska seminariet.
Pfannenstiel, meddelar enskild undervisning i matematik.
Sjögren, Speciell mineralogi (forts.), Dynamisk geologi (forts,),
leder arbetena i Mineralogi och Petrografi.

Holm, tjänstledig.

Aurivillius, meddelar enskild undervisning i zoologi.
Forssell, meddelar enskild undervisning i botanik.
Melander, meddelar enskild undervisning i matematik.

Exercitii-Mästare.

Kapten Littorin, gifver undervisning i Fäktkonst och meddelar
Friskgymnastik.

T. f. stallmästaren Arsenius, undervisar i ridkonst.

Ritlärare Holmgren, undervisar i teckning.

Direct, musices Hedenblad, föreläser Harmonilära, håller kapellöfnin-
gar, meddelar enskild undervisning i Musikens teori,
Pianofortespelning och Sång.

Lund.

Föreläsningar och öfningar höst-
terminen 1884.

Teologiska fakulteten.

Proff. Olbers, andra seklets kyrkohistoria; leder öfningarna på se-
minariet.

Skarstedt, apostlagerningarna, sedan pastoralbrefven; nya
testamentets bildspråk.

Warholm, eskatologi.

E. o. proff. Rosenius, de mindre profeterna, Hagiographa.
Eklund, homiletik, liturgi, leder de homiletiska och liturgi-
ska öfningarna.	.

Docc. Ahnfelt, moralteologiens system; leder författandet af vecko-
predikningarna, biträder vid de kateketiska öfnin-
garna.

Malmström, svenska psalm- och evangelii-bokens historia,
biträder vid de homiletiska och kateketiska öfnin-
garna.

Juridiska fakulteten.

Proff. Broomé, processrätt.

Hamilton, finansrätt.

Humbla, Sveriges gällande sakrätt.

Assarsson, svenska straffrättens speciella del jämförd med
den norska och danska.

E. o. prof. Winroth, Sveriges inre rättshistoria.

Docc. Ask, meddelar enskild undervisning.

v. Sydow, tjänstledig.

Hjelmerus, (enskildt) näringsrätt.

Medicinska fakulteten.

Proff. sk, klinisk undervisning i kirurgi och obstetrik.

Odenius, allmän patologi, speciell patologisk anatomi, le-
der de, rättsmedicinska obduktionerna.

Lang, fysiologisk kemi, allmän farmakodynamik, leder öf-
ningarna å det med.-kemiska laboratoriet.

Lindgren, deskriptiv anatomi, histologi i förening med prak-
tiska öfningar, leder arbetena på den anat, och hist,
institutionen.

Trädgårdh, de invärtes sjukdomarna; leder öfningarna på
den med. afdelningen.

E. o. proff. Bibbing, håller pediatrisk poliklinik och föreläsningar
i ämnet, undervisar i laryngoskopi.

Löwegren, ögonsjukdomar; anställer oftalmoskopiska öf-
ningar.

Med. lic. Ödman, leder den psykiatriska undervisningen vid Lunds
hospital.

Docc. Lindfors, meddelar enskild undervisning.

Bendz, leder patologiska obduktioner med demonstration.

Med. lic. Nordenstedt, leder dissektionsöfningarna.

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Proff. Nyblœus, tjänstledig.

Ljunggren, såsom rektor, tjänstledig.

Lysander, Ciceros Verrinska tal.

Wisén, valda sånger i Sämunds Edda, Östgötalagen.

Borelius, filosofiens historia efter Aristoteles, Spinozas
"Ethica ordine geometrico demonstrata“. Håller
ensk. öfningar.

Odhner, Preussiska rikets historia.

Cavallin, Homerisk grammatik, Aristophanes’ Getingar.

Lidforss, fornfranska (Choix d’anciens textes français),
renaissanceperiodens franska (Darmesteter och Hatz-
felds Chrestomathie).

Tegnér, tjänstledig.

E. o. proff. Weibull, Europas och Nordamerikas geografi och stats-
kunskap.

Alexanderson, Lysias’ tal mot Agoratos; leder å sem. öfnin-
gar i Antiphons tetralogier.

Adjj. Brag, Jesaja.

Leander, filosofiens historia, etik.

Södervall, Speculum regale.

Docc. Hallbäck, meddelar enskild undervisning.

Zander, enskild undervisning i latinsk stilskrifning.

Wulff, leder å seminariet öfningar i praktisk fonetik, med-
delar enskild undervisning i allmän ljudlära och fransk
stilskrifning,

Geijer, föreläser enskildt filosofisk propedeutik.

Cavallin, leder å sem. kritiskt-exegetiska öfningar vid tolk-
ningen af andra boken af Livius, meddelar enskild
undervisning i latinsk och grekisk stilskrifning samt
grekisk syntax.

Wägner, enskild undervisning i den teoretiska filosofiens
historia.

Peterson, fornbulgariska (Leskiens handbok), meddelar en-
skild undervisning i fornhögtyska samt i tysk stil-
skrifning.

Kock, enskild undervisning i nordiska språk.

Söderberg, (enskildt) en förberedande kurs i fornisländska.
59

NORDISK REVY 1884—1885.

60

Friedlander, Taines Philosophie de l’art, öfversikt af 19:de
århundradets bildande konst.

af Petersens, leder i sem. tolkningen af Konrads rimur.

Edgren, elementarkurs i sanskrit.

Fahlbeck, (enskildt) en kurs i svensk historia.

Linde, enskild undervisning i grekisk och latinsk stil-
skrifning.

Thyrén, (enskildt) en kurs i teoretisk filosofi samt Kant, Kri-
tik d. reinen Vernunft.

v. Schwerin, enskild undervisning i geografi och statskun-
skap.

Filosofiska fakultetens matematiskt-naturveten-
skapliga sektion.

Proff. Blomstrand, oorganisk kemi.

Möller, teorien för planeternas rörelse.

Björling, om högre plana kurvor.

Holmgren, om värmet; leder de fysiska laborationerna.

Areschoug, de högre växternas anatomi och fysiologi; leder
de fytotomiska öfningarna.

Qvennerstedt, utvecklingshistoria, vertebraternas tandbyggnad.

E.	o. proff. Torell, vistas i Stockholm.

Bäcklund, tillämpning af potentialteorien på elektricitets-
läran.

Landgren, allmän geologi.

Berggren, de högre kryptogamernas morfologi och systema-
tik, demonstrerar i bot. trädgården blommande
växter.

Adjj. von Zeipel, analytisk geometri.

Dunér, tjänstledig.

Thomson, coleoptera, hymenoptera.

Docc. Claesson, (enskildt) allmän kemi.

Möller, leder semin. öfningar.

Rydberg, (enskildt) fysik, anställer fysikaliska räkneöfningar.

Jönsson, biträder vid de fytotomiska öfningarna.

Engström, enskild undervisning i astronomi.

Lovén, tjänstledig.

Eichstädt, tjänstledig.

Törnquist, enskild undervisning i geologi.

Weibull, (enskildt) en elementärkurs i speciell mineralogi,
enskild undervisning i kemi och mineralogi.

Bergendal, leder de zootomiska öfningarna.

Ljungström, enskild undervisning i botanik.

Rosén, enskild undervisning i matematik.

Examina.

Under maj månad. Filosofisk licentiatexamen inför humani-
stiska sektionen af fil. kand. A. U. Bååth, sk. (nordiska språk,
estetik och historia) och fil. kand. I. Lindvall, gb. (klassiska språk
och historia).

Filosofisk kandidatexamen af P. Corvin, R. L. Rosenqvist och
N. M. O. Sjöstrand, sm., Stefan Carlsson, N. Hansson, A. Kull-
berg, C. A. Ljunggren, Chr. Olson och A. Åkerblom, sk.

Teologisk kandidatexamen af fil. kand. N. Liljeqvist, sk.

Medicinsk licentiatexamen af med. kandd. C. G. G. Theorin,
sm. och amanuensen C. Ph. Sörensson, sk.

Medicinsk kandidatexamen af J. J. Trollén, amanuensen C. A.
A. Ljunggren och A. F. Ekstein, sk.

Doktorsutnämning egde rum den 31 maj, hvarvid t. f. labo-
ratorn vid patologisk- anatomiska institutionen med. licentiaten
Hans Bendz förklarades för medicine doktor och till filosofie dok-
torer utnämdes licentiaterna K. Wallin, vg., C. O. Olsson Arcadius,
Sv. Tessing, H. H. von Schwerin, N. Lundborg, J. C. Moberg, A.
Rosén, B. J:son Bergqvist, sk. samt D. Bergendahl och J. 0.
Nilsson, gb.

Under september månad. Filosofisk kandidatatexamen af C.
0. A. Ehn och E. H. G. Wrangel, sm., Fr. Grönvall, Johan Malm-
gren och B. Wivesson sk.

Medicinsk kandidatexamen af G. W. Montelin.

Utnämningar.

Till e. o. amanuenser vid tuniversitesbiblioteket har det
mindre konsistoriet antagit och förordnat filosofie kandida-
terna Joh:s Paulsson, Alfred Hjelmerus och Lars Peter Wåhlin.

Till docenter förordnades den 19 sistl. juni: i administrativ rätt
juris kandidaten J. Hjelmerus; i patologi medicine doktor Hans
Bendz; i geografi och statskunskap fil. doktor H. H. von Schwerin.

Tjänstledighet.

Professor Nyblæus åtnjuter tjänstledighet underhela inneva-
randeläs år för att fullfölja de vetenskapliga arbeten med hvilka
han varit sysselsatt de senare åren.

Förordnanden.

Kanslern har under den 28 aug. förordnat med. kand. C. H.
Hildebrand att vara amanuens vid medicinska kliniken å lasarettet
i Lund; och den 30 aug. har kanslersämbetet förordnat e. o.
prof. P. Eklund och docenten 0. Ahnfelt att, till dess professionen i
praktisk teologi härstädes varder tillsatt, och den, som till inne-
hafvare däraf utses, i tjänstgöring inträdt, förestå: Eklund sagde
profession och Ahnfelt e. o. professionen i moralteologi och sym-
bolik.

Anslag.

Sédan docenten P. Claesson i 8 år å förordnande uppehållit
kemiska laboratorstjensten vid universitetet, hvilken i brist på till-
gångar icke kunnat tillsättas, har k. maj:t den 27 sistlidne juni
till doc. Claesson för nu påbörjade läsår ur universitetets kassa
anvisat ett belopp af 700 kr. Då doc. Claesson innehar ett do-
centstipendium å 1,500 kr. samt ur universitetets reservfond upp-
bär ett årligt arvode af 800 kr., kommer han att för detta läsår
af universitetet åtnjuta 3,000 kr. eller den för laboratorn bestämda
lönen.

K. maj:t har af statsmedel anvisat 500 kr. till öfverläkaren
vid Lunds hospital S. Ödman såsom godtgörelse för den under-
visning i psykiatri, som han 5 1/2 månader under år 1883 medde-
lat universitetets medicine studerande.

Kanslern har på därom gjord ansökning medgifvit, att docen-
ten A. E. Friedlander må under den tid, han åtnjuter riksstatens
större resestipendium, bibehålla det docentstipendium, som han
för närvarande innehar.

Magnus Billing.

Kristiania.

Forelæsninger i Höstsemestret 1884.

•	Det theologiske fakultet.

Proff. C. P. Caspari, det G. T.’s profetiske Böger; Mattæus-Evan-
geliet.

Gisle Johnson, Reformationens Historie; de reformerte Kir-
kers og de mindre kristlige Samfunds symbolik.

F.	Vilh. Bugge, Fortolkning af Galaterbrevet, senere Peters
andet Brev.

Fredrik Petersen, Læren om Skabelsen; Læren om Bönnen;
praktisk Fortolkning af Bjergprædikenen.

E.	Munch Myhre er af Helbredshensyn fritagen for at holde
Forelæsninger i dette Semester.

Univ.-stipediat S. Ödland, den nytestamentlige Kanons Historie.

Det juridiske Fakultet.

Proff. T. IL Aschehoug, en sammenlignende Fremstilling af Nor-
ges, Sveriges og Danmarks Statsforfatningsret ; Nor-
ges Statistik.

Fr. Brandt, Personretten (Umyndige og Værger), senere
Tingsretten.

L. M. B. Anbert er af Helbredshensyn fraværende paa en
Udenlandsreise.

M. Ingstad, romersk Privatret.

Bernhard Getz, Strafferettens almindelige Del.

Ebbe Hertzberg, Statsökonomiens Elementer.

Det medicinske Fakultet.

Proff. E. Winge, Specie! Pathologi og Therapi; klinisk Undervis-
ning i medicin.

F.	Lochmann, Hygiene; Examinatorier i Farmakologi og
Farmakognosi.

I.	Nicolaysen, Speciel Kirurgi; klinisk undervisning i Ki-
rurgi.
61

NORDISK REVY 1884—1885.

62

H.	Helberg, Obduktioner og dertil knyttede Examinatorier;
Læren om Plante- og Dyrparasiterne; Betsmedicin;
demonstrerer pathologisk-anatomiske Præparater; Ob-
duktioner Og histologiske Ovelser paa Rigshospitalets
Laboratorium.

I.	Hjort, 0iensygdomme ; Akiurgi; klinisk Undervisning i
Kirurgi og 0iensygdomme.

1.	Worm Möller, Læren om Kredslöb, Aandedræt og Nyrer-
nes Virksomhed; i Fælleskab med Assistent Otto
Kursus i fysiologisk Kemi; leder Arbejderne i det
fysiologisk-kemiske Institut.

E.	Schönberg, Gynækologi; Födelsvidenskab; Pædiatrik ;
klinisk undervisning i Födselsvidenskab; Undersögelse
af Svangre; pædiatrisk og gynækologisk Poliklinik.

Jacob Heiberg, Krophjernen med levende model; Demon-
stration med mundtlige Ovelser i. at beskrifve fore-
liggende Dele samt i at finde sig tilrette paa det le-
vende Individ.

Overlæger I. L. Bidenkap, Hudens Sygdomme; klinisk Undervis-
ning i de samme Sygdomme og Poliklinik; kliniske
Kollokvier.

E.	Bull, Klinisk Veiledning i Sygeexamination og fysikalske
Undersögelsesmethoder; kliniske Forelæsninger ved
Sygesengen; Poliklinik.

Prosektor J. 0. Hennum, histologiske Forelæsninger over Kjöns-
organerne, Sandseorganerne og Nervesystemet; Dis-
sektionövelser; Hônseæggets Bygning og dets Foran-
dringer for og under Bugningen.

Det historisk-filosofiske Fakultet.

Proff. M. I. Monrad, Filosofisk Propædeutik.

C.	R. Unger, Schillers “Jomfruen fra Orleans“; Oldhöitysk ;
0velser i at læse gammelnorske Haandskrifter.

I. A. Friis, Foredrag over det lappiske og det finske
Sprog

T.	P. Broch, Fortolkning af 10 udvalgte Kapitler af Jobs
Bog; forklarer Bidpai’s Fabler og Kirsch’s syriske
Chrestomathi efter Bernsteins Udgave.

O.	Rygh, Inledende Udsigt over Norges forhistoriske Ar-
kæologi.	•

P.	0. Schjött, Sofokles' “Oedipus Bex“; Tyrrheno- Pela-
sgerne og deres Plads i den ældre græske og romer-
ske Historie.

C.	Bang, dansk-norsk Literaturhistorie; norsk og svensk
Læsning; genomgår och forklarer en dansk Forfatter.

Joh. F. B. Storm, Molière "l'Impromtu de Versailles“;
norsk Fonetik; praktiske 0velser.

J.	P. Weisse, Ciceros 4:de Tale mod Verres; den romerske
Statsforfatnings Historie under Bepubliken; Boms
Topografi.

L.	Daae, Europas Historie fraa Begyndelsen af det 18:de
Aarh; den norske Kirkes Historie efter Oprettelsen af
det nidarosiske Ærkesæde.

Gustav Storm, Kilderne til Kong Sverres Historie, navnlig
Sverres Saga.

Sophus Bugge, Snorres Edda; Sæmunds Edda.

I.	E. Sars, Norges og Danmarks Historie 1536 —1660.

L.	Dietrichson, den norske Bygningskunst i Middelalderen ;
Veiledning ved de Studerendes Benyttelse af Skulp-
turmusæts Samlinger.

I.	D. C. Lieblein, udvalgde Stykker af 0. v. Lemms “Ae-
gyptische Lesestücke; Begyndelsen af Herodots tredie
Bog.

Univ.-stipp. L. B. Stenersen, Athens Topografi.

Y. Nielsen, Norges Historie i 1814.

A. Torp, græsk Lydlære.

Det mathematisk-naturvidenskabelige Fakultet.

Proff. E. B. Munster, Metallurgi.

L.	M. Esmark, sammenlignende Zoologi.

C.	Fearnley, sfærisk og theoretisk Astronomi.

Theodor Kjerulf, Mineralogi; Geologi med Ovelser og Ex-
kursioner.

P. Waage, uorganisk Kemi.

C.	A. Bjerknæs, partielle Differentialligninger ; hydrodyna-
miske Problemer.

F.	C. Schübeler, Planterigets Naturhistorie med specielt
Hensyn til de i Medicin, 0konomi og Teknik bruge-
lige Væxter samt disses Forekomst og Udviklings-
historie.

H. Mohn, Meteorologi.

Cato M. Guldberg, Ligevægtslære ; Maskinlære.

Th. Hiortdahl, organisk Kemi.

G.	O. Sars, Anthropologi med en forudskikket almindelig
biologisk Indlednig.

0.	E. Schiötz; Experimentalfysik; Optik; praktiske Ovelser
paa det fysiske Laboratorium.

0.	I. Broch, opholder sig i dette Semester i Udlandet.

M. S. Lie, projectivisk Plangeometri.

A.	G. Blytt, almindelig Botanik; Exkursioner.

Univ.-Stipp. Elling Holst, de vigtigste Egenskaber ved den hele
Funktion; Bummets Geometri.

R.	Collett er i dette Semester fritagen for at holde Fore-
læsninger.

S.	Wleugel, analytisk Kemi.

Observator H. Geelmuyden, elementær Astronomi.

En del Forelæsninger blive först senere bekjendtgjorte.

Som Uni versitetsprogram for dette Semester vil udkomme:

Norges Væxtrige af Prof. d:r C. F. Schiibeler. l:ste Hefte.

Helsingfors.

Föreläsningar och öfningar läsåret
1884—1885.

Teologiska fakulteten.

Proff'. Råbergh, förberedelserna till Beformationen; Finlands kyr-
kohistoria. Meddelar handledning i ämneskrifning.

Johansson, höstterminen dogmatik och etik, vårterminen
etik.

Tötterman, inledning till gamla och nya testamentet, tolkar
Mindre profeter och Galaterbrefvet. Under höstter-
minen privatim undervisning i hebraisk grammatik.
Colliander, homiletik, leder de kateketiska äfvensom de ho-
miletiska öfningarna.

Juridiska fakulteten.

Proff. Forsman, höstterminen straffprocess, vårterminen kriminal-
rättens allmänna läror samt läran om de särskilda
brotten.

Lang, nationalekonomi, ekonomisk rätt.

Doc. Hermanson, höstterminen Finlands statsrätt (forts.), vårter-
minen Finlands kamerallagfarenhet.

E. o. Lektor Favén, muntliga öfningar på finska uti juridiska äm-
nen; juridiska skriföfningar på finska.

Medicinska fakulteten.

Proff. von Becher, ögats sjukdomar; klinisk undervisning och ope-
rationer; polyklinik.

Pippingsköld, läran om förlossningskonsten; klinisk under-
visning i gynekologisk operationslära, gynekologiska
operationer; barnmorske-undervisning, undervisning i
instrumentalförlossning åt barnmorskor.

Hällstén, sinnesorganen, de vegetativa organen; praktiska
öfningar i fysiologiska laboratorium.

Runeberg, speciel patologi och terapi, meddelar klinisk un-
dervisning.

Saltzman, operationer, lemnar klinisk undervisning. Före-
läser om sårskador.

Assistenten Sundvik, farmaceutisk kemi, höstterminen oorganisk
och vårterminen organisk; leder praktiska arbeten i
fysiologisk kemi, resp, organisk kemi, genomgår en
kurs i experimental toxicologi.

E. o. Prof, af Schultén, öron- och strup sjukdom ar, praktisk hand-
ledning i dessa sjukdomars behandling, undervisning
i akiurgi.

M. o. k. d:r Smirnoff, klinisk undervisning, föredrager syfilidologi
och hudsjukdomar.
63

NORDISK REVY 1884—1885.

64

Anatomi-prosektor Asp, leder de praktiska öfningarna på anatomi-
salen.

Docc. Stenbäck, mekanismen vid de olika fosterlägena, kurs i ope-
rativ förlossningskonst.

Homén, höstterminen det centrala nervsystemets patologiska
anatomi, vårterminen elektrodiagnostik och elektrote-
rapi samt bakterieläran.

Wahlfors, höstterminen dioptrik, vårterminen ögonsjukdo-
marnes diagnostik; kurser i ögonoperationer.

Holsti, handledning uti de fysikaliska undersökningsmeto-
derna.

Filosofiska fakulteten.

Historisk-filologiska sektionen.

Proff. Lagus, Statsråd, tjenstledig.

Ahlqvist, såsom rektor befriad från skyldigheten att före-
läsa.

Nordqvist, Ostrowskij’s dramatiska arbeten, muntliga öfver-
sättningsöfningar till ryska språket.

Estländer, den provençaliska och italienska literaturens
historia.

Rein, filosofins historia, psykologi.

Strandman, första berättelsen från Kosergartens arabiska
krestomati, tolkning af stycken ur Genesis. En-
skildt Syriska språkets grammatik.

Danielson, Engelska samhällets historia.

Gustafsson, höstterminen Taciti historiarum liber I, vårter-
minen Catulli dikter; öfningar i romersk filologi, 1a-
tinskrifning.

Perander, skolans och den pedagogiska teorins historia, pe-
dagogikens system.

Palmén, nordiska samhällsförfattningens historia, särskildt i
Sverige och Finland, skrifprof i nordisk historia.

E. o. proff. Donner, öfversigt af de särskilda typerna för mensklig
språkbildning och språkens klassifikation, sanskrit-
kurs.

Aspelin, fornfinnarnes kulturförhållanden.

Freudenthal, hjältesångerna i äldre Eddan, handleder i svensk
ämneskrifning.

Schybergson, höstterminen Frankernas historia och feodal-
väsendet, vårterminen det franska konungadömets
historia.

Docc. Böök, skolpedagogik.

Tudeer, skall framdeles tillkännagifva om sina föreläs-
ningar.

Vasenius, en elementarkurs i estetik.

Aspelin, Kalevala.

Wendell, jemförande framställning af fornsvenska och forn-
norska språkens grammatik.

Fysisk-matematiska sektionen.

Proff. Lindberg, växtanatomin (forts.), derefter om de odlade väx-
ternas ursprung, de nordiska mossornas system; de-
monstrationer i botaniska trädgården samt exkursioner.

Wiik, mineralogi. :

Lemström, höstterminen läran om vågrörelsen, fortsätter
med värmelära, vårterminen optik; enskildt höstter-
minen grunderna i potential-teori, vårterminen samma
teoris tillämpning på magnetismen, praktiska öfnin-
gar i fysik.

Hjelt, oorganisk kemi (metallerna), organisk kemi (aromati-
ska föreningar), praktiska öfningar vid laboratorium.
Donner, sfärisk astronomi, handleder vid astronomiska ob-
servationers anställande.

Neovius, teorin för vanliga och partiela differentialeqvatio-
ner, differential- och integralräkning (privat), analy-
tisk geometri.

E. o. proff. Sundell, höstterminen värmet, magnetismen och elek-
triciteten (forts.), vårterminen analytisk mekanik.

Norrlin, höstterminen läran om växternas ståndorter, vår-
terminen botanisk geografi.

Palmén, de lägre djurens byggnad och naturalhistoria, be-
gynnande från protozoerna, zootomiska dissektioner.
Reuter, Finlands fiskfauna, Arthropodernas naturalhistoria,
eller alternativt zoologins historia.

Sahlberg, entomologi, handledning vid insekters examine-
ring; exkursioner.

Docc. Levänen, aritmetik (forts.), enskildt högre algebra, genomgår
approbaturskursen i analytisk geometri och differen-
tial- och integralkalkyl.

Wainio, fanerogamernas morfologi; exkursioner.

Elfving, växtanatomi och fysiologi, kurs i mikroskopiska
öfningar.

af Schultén, organisk experimentalkemi för nybegynnare.

Mellin, skall framdeles lemna närmare uppgifter om sina
föreläsningar' (matematik).

Lektorer Godenhjelm, praktiska öfningar i tyska, tyska skriföf-
ningar.

Krohn, skriföfningar i finska språket.

Florell, teoretisk och praktisk undervisning i engelska språ-
. ket, tolkar någon framstående engelsk författare,
skriföfningar.

Biaudet, muntliga och skriftliga öfningar i franska.

Translator Jakob Björkqvist, ryska tal- och skriföfningar.

E. o. lektorer Paul, enskild undervisning i tyska skriföfningar.
Dahlbeck, praktisk undervisning i dubbel italiensk bokföring
och öfriga grenar af handelsvetenskaperna.

Kalm, en genetisk teoretisk-praktisk kurs i franska språket.

Almberg, en kurs i ungerska språket för nybegynnare.

Nordisk Revy

utgifves under innevarande akademiska läsår 15
Sept. 1884—31 Maj 1885 med 16 nummer, 7
under höst-, 9 under vårterminen. Priset är frän
och med denna årgång 6 kr., postarvodet inberäk-
nadt.

Herrar Förläggare, som önska få
sina förlagsartiklar anmälda i Nordisk Revy, om-
bedjas att i tid till Redaktionen insända desamma.

De tidskrifts- och tidningsnummer, i hvilka
Nordisk Revy anmäles, torde benäget tillsändas
Redaktionen.

Innehåll:

Bring: Treenighetsbegreppets ethiska betydelse.

Hjelt: Olof af Acrel.

Busson: Christine von Schweden in Tirol.

Perrot J Chipiez (Pietschmann): Geschichte der Kunst im Alter-
thum. Aegypten.

Gertz: Udvalgte skrifter af Lukianos.

Bernhardt: Die gotische Bibel.

Holthausen: Studien zur Thidreks saga.

Universitetsangelägenheter (Upsala, Lund, Kristiania, Helsingfors .