Nr 15.

15 Maj 1884.

NORDISK REVY

tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Prof. II. N. Almkvist, Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson, Doc. %. E. Berggren, Doc. H. Bergstedt,

Fil. D:r M. Billing, Labor. M. G. Blix, Doc. K. H. Blomberg, Doc. S. 7. Boëthius, Doc. A. L. Bygdén, Prof. P. T. Cleve, Doc.
O. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drolsum, Doc. J. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc. H. von Feilitzen,

Doc. K. B. J.Forssell, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. J. Hagströmer, Prof. S. F. Hammarstrand, Prof. S.
E.Henschen, Prof. II. H. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. H. Hjärne, Prof. H. Heffding, Doc. 0. V. Knös, Prof. I. S.
Landtmanson, Prof. L. F. Lefler, Bibl.-aman. C. H. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. H. Lind, Doc. J. A. Lundell, Prof. C. G. Lund-
quist. Doc. A. N. Lundström, Jur. Kand. C. 0. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Fil. Lic. %. F. Nyströwu, Doc. K. Piehl, Doc. A. F. Schager-
ström, Fil. Kand. F. von Scheele, Doc. y. II. E. Schick, Doc. S. A. H. Sjögren, Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Piof. U. R. F.

Sundelin, Doc. A. L. A. Söderblom, Prosekt. y. H. Théel, Doc. P. %. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. O. Widman m. fl.

utgifven af

.	Docenten Adolf Noreen, Upsala.

Förläggare: R. ALMQVIST & J. WIKSELL.	UPSALA R. ALMQVIST & J. WIKSELL’S boktryckeri.

Nationalekonomi.

George, H., Framåtskridandet och Fattigdomen.
En undersökning af orsaken till de industriela kri-
serna och fattigdomens tillväxt jemnsides med till-
växande rikedom. Ofversatt från engelska origina-
lets tjugondefjerde upplaga af C. Löfving och H.
Vennerström. Första häftet, 96 s. Upsala 1884, W.
Schultz. Pris kplt 5 à 6 kr.

Förf, till ofvanstående skrift är f. n. på sätt och vis
en märkvärdig och ryktbar man. För detta har han till
stor del att tacka den energi och skicklighet, hvarmed han
själf dels i nämda arbete dels i tidskrifter, tidningar och
på folkmöten i Amerika och England sökt bevisa riktigheten
af sina undersökningar och utförbarheten af sina reform-
förslag. Det är likväl icke denna sida hos mannens verk-
samhet som rec. har att granska, utan det är ofvanstå-
ende arbetes vetenskapliga betydelse. Skälet till att rec.
det oaktadt berört förf:s verksamhet såsom social agitator
är, att han i sin agitation använder det medlet att utba-
suna sin skrift såsom ett i vetenskapligt afseende epokgö-
rande arbete. Så försummar han ej gärna något tillfälle
som erbjuder sig att betona, att han håller på att göra
revolution i nationalekonomien. Och hans tyska och svenska
förläggare ha i företal på omslagen försäkrat allmänheten,
att boken ”är utan tvifvel ett af de märkligaste arbeten,
som utkommit i vårt århundrade — ett af dessa snille-
verk, hvilka ej endast göra epok inom tänkandets och ve-
tenskapens verld, utan äfven stå som den teoretiska in-
ledningen till ett nytt skede i mensklighetens praktiska
utvecklingshistoria".

Det verkliga förhållandet är, att George’s bok visser-
ligen förråder, att förf, äger ganska stor skarpsinnighet och
mycket god stil, förenade med den ytlighet i undersökning
och bevisföring, som torde vara oumbärlig för en agitator;
ty en sådan får aldrig medge, att det finnes något, som

berör föremålet för hans agitation, hvarom han ej är full-
ständigt på det klara. Bokens innehåll åter företer egent-
ligen intet annat nytt än det sätt, hvarpå G. gör sig
skyldig till öfverdrifter. När G. oupphörligen ger snär-
tar åt ”den herskande nationalekonomien”, så förråder han,
att han då förblandar hvad nationalekonomien gjort och
sagt med hvad George vet om denna sak. G. saknar
tydligen all kännedom om den f. n. förnämsta delen af
den nationalekonomiska literaturen, den tyska, har natur-
ligtvis icke häller tagit någon notis om den franska och
italienska, utan inskränkt sig till den engelska och ameri-
kanska.

Rec:s uppgift blifver nu att genom en granskning af
bokens viktigare partier närmare styrka riktigheten af
ofvanstående omdöme. Då f. n. blott första häftet af den
svenska öfversättningen föreligger, inskränker rec. sig till
de i detta häfte gjorda undersökningarna för att, sedan
boken fullständigt utkommit på svenska, återkomma till
densamma. 1.

Arbetets hufvuduppgift är dels att finna lösningen
af problemet, hvarför det materiella framåtskridandet städse
är förbundet med tilltagande fattigdom, dels att angifva
botemedlen mot detta missförhållande. Framåtskridandet
har blott, ökat afståndet mellan rik o.ch fattig och gjort
striden för tillvaron bittrare. Hvad är orsaken till och
lvilket är botemedlet mot detta? — I föreliggande första
häfte behandlar förf, förhållandet mellan .arbetslön och
kapital samt förhållandet mellan befolkningen och under-
hållsmedlen.

"Den orsak, som midt under rikedomens tillväxt alstrar
fattigdom, är tydligen densamma", säger G., ”som gifver
sig tillkänna i den fran alla håll erkända tendensen hos
arbetslönerna att nedsjunka till ett minimum.” ”Den her-
skande (!) nationalekonomiens svar är, att arbetslönen be-
stämmes af förhållandet mellan arbetarnas antal och det
kapitalbelopp, som är afsatt för utförandet afarbete.” Enligt
denna teori — den s. k. lönefondsteorien — är en allmän
455

NORDISK REVY 1883—1884.

456

löneförhöjning omöjlig, förr än antingen landets kapital
ökats eller dess arbetareantal minskats.

Förf, söker vederlägga denna teori och lyckas full-
komligt däruti. Men denna vederläggning var fullkomligt
öfverflödig. Den hade redan fyra år, innau G:s arbete ut-
kom, gjorts af en amerikansk nationalekonom, F. A. Wal-
ker. George har visserligen läst denna vederläggning, men
påstår ändock, att Walker i hufvudsak står kvar pä löne-
fondteoriens ståndpunkt — ett påstående som blott visar,
att G. ytterligt slarfvigt läst Walkers utredning. Men
äfven Walker gjorde, när han skref sin vederläggning, sig
skyldig till det felet att gräfva upp lik. Ty den tyska
nationalekonomien begrof lönefondsteorien på ett sätt, som
ej lämnade något öfrigt att önska, redan för omkring 50
år sedan. Begrafningen ombesörjdes dels af Herrmann
i hans första upplaga af Staatswirthschaftliche Untersu-
chungen (1832), dels af Rodbertus, "Zur Erkenntniss unse-
rer staatswirthschaftlichen Zustände" (1842). I synner-
het den senare ger en vederläggning af nämda teori,
som både i enkelhet och grundlighet står betydligt öfver
George’s. Genom att detta oaktadt oupphörligen påstå,
att lönefondsteorien är "en af själfva grundlärorna i den
herskande nationalekonomien och en af dem, som anses
mest oomtvisteliga", förråder G. blott sin okunnighet.

Sedan G. sålunda visat, att arbetslönens egentliga
källa är produktionens resultat och ej någon kapitalfond,
ledes ban helt naturligt in på den frågan, hvilken inver-
kan som befolkningens tillväxt utöfvar på produktionen,
huruvida produktionen tillväxer i samma eller större grad
än befolkningen, eller om naturens krafter ej kunna fylla
de nya anspråk, som befolkningens tillväxt ställa på dem,
i samma grad som de uppfylt äldre anspråk, m. a. o. om
Malthus’ befolkningsteori är riktig eller ej.

I sitt försök att uppvisa oriktigheten af Malthus’ be-
folkningsteori misslyckas G. fullkomligt. Malthus’ teori
går ju, i korthet uttrykt, ut på att visa, att en bland de
viktigaste orsakerna till fattigdom och elände är missför-
hållandet mellan à ena sidan människornas benägenhet och
förmåga att föröka sig själfva och å andra sidan deras
förmåga att föröka sina näringsmedel. Men M:s mening
är ingalunda att påstå, att detta vore den enda orsaken till
den existerande fattigdomen. Den enda invändning af all-
varlig beskaffenhet som G. häremot kan framställa är det
påståendet, att politiskt, socialt och ekonomiskt förtryck,
som hämmat produktionen och beröfvat de arbetande klas-
serna frukten af deras arbete, hittills varit den enda orsa-
ken till fattigdom och framdeles kommer att så förblifva.
Detta påstående är alldeles icke nytt. Det har sedan länge
varit en af socialismens viktigaste käpphästar. Malthus
har också ända till sista tiden varit illa tåld af alla den
vetenskapliga socialismens målsmän. Malthus förnekar nu
icke, att fattigdom kan ha sin orsak i dylika förhållanden.
Men han fasthåller, att missproportionen mellan folkmäng-
den och näringsmedel också är en orsak och en synnerligen vik-
tig. Äfven om de af socialismen eller andra ståndpunkter ön-
skade omhvälfningarna inom näringslifvet skulle blifva en
verklighet, skulle fattigdom icke försvinna, om ej männi-
skorna antingen öfva återhållsamhet i könsumgänge eller
använda s. k. preventiva medel (hvilken sistnämda utväg
M. dock finner vara lika betänklig som öfverbefolkningen själf).
Denna teoris grundtankar äro att räkna bland den sociala

vetenskapens säkraste resultat. — I öfrigt roar sig G.
med att ånyo reproducera en del af dessa barnsliga in-
vändningar, för hvilka M:s teori ofta varit utsatt, men
hvilkas orimlighet är så uppenbar, att rec. ej här vill
återgifva dem. På hvilka grunder den svenska förlägga-
ren anser, att George lyckats på det ”mest dräpande sätt
vederlägga Malthus’ teori”, är för rec. outgrundligt.

Innehållet i Georges’ bok är i öfrigt af samma natur
som det nu utkomna häftets. Boken är såsom vetenskap-
ligt arbete betraktadt af ganska underhaltig beskaffenhet,
och dess stora spridning beror till största delen på att
förf, är en skicklig agitator och en framstående stilist.

Historia och geografi.

Hjärne, Harald. Sigismunds svenska resor. Bi-
drag ur polska och italienska källor. Upsala, R. Alm-
qvist & J. Wiksell, 1884. 96+63 sid. 3 kr.

Vid skildringen af Sverges förhållande till Ryss-
land och Polen ha de svenska historieskrifvarne hittills
alt för litet rådfrågat ryska och polska källor. Obe-
kantskap med dessa länders språk har till en stor del
varit orsaken härtill. Det kan därför ej vara annat än
lyckligt, att man nu börjat godtgöra detta fel; och förf,
till ofvanstående afhandling är den som härvid tagit för-
sta steget. Det arbete, för hvars innehåll vi här vilja
i korthet redogöra, rör en af de viktigaste perioderna
i vår historia och skänker oss en klarare inblick i de
ränker som då hotade vår frihet och religion.

Egentligen behandlas här endast den första af Si-
gismunds resor, den under hvilken de förhållanden grund-
lades, som slutade med Sigismunds fall. Det var ingen
lätt sak för konungen att få polackarnes tillåtelse att
lemna riket, och däröfver kan man ej heller undra, då
man ser, hur illa det var stäldt med Polen. Slutligen
utverkades dock medgifvandet, och resekostnaderna bevil-
jades, hvarpå resan anträddes den 3 aug. 1593 under
mycket ogynnsamma förebud.

Den 10 oktober ankom konungen till Stockholm, och
genast börjades de bekanta tvisterna mellan honom och
hans undersåtar. Stridsfrågan var Upsala mötes beslut,
hvarpå svenskarne, med hertig Karl i spetsen, ville ha ko-
nungens stadfästelse. Att efterkomma denna begäran var
naturligtvis mycket obehagligt för den bigotte katoliken,
hvilken dessutom vid sin sida hade den påflige nuntien
Malaspina, som å den heliga stolens vägnar motsatte
sig hvarje eftergift åt kättarne. Men ehuru denne all-
tid officielt var i detta hänseende oböjlig, är det myc-
ket troligt, att det var med hans tillåtelse biktfäderna
intalade konungen att i värsta fall gifva efter, då ju
löften till kättare intet betydde. Sålunda räddades det
yttre skenet, utan att underhandlingarna med svenskarne
alldeles brötos. Särskildt fordrade Malaspina med efter-
tryck, att katolikerna skulle få samma fria religionsut-
öfning som luteranerna. Kunde ej detta utverkas, borde
konungen endast stadfästa det obestämda förhållande, som
rådt under Gustaf Wasas tid, och hvilket lätt kunde vän-
457

NORDISK REVY 1883—1884.

458

das efter behag, men icke alls Upsala mötes beslut, som
icke gärna efteråt kunde borttolkas. Men då ständerna
i Upsala tydligt läto förstå, att detta icke kunde med-
gifvas, sökte konungen reda sig genom att föreslå tvänne
försäkringar, en åt luteranerna med bekräftelse af mötes-
beslutet med undantag af hvad som anginge den katol-
ska religionen, och en annan åt katolikerna. Denna
senare skulle naturligtvis vara hemlig. För att utverka
nämda uteslutning i Upsala mötes beslut, hvilken ju
skulle möjliggöra den hemliga försäkringen, sökte man
vinna allmogens understöd. Men detta försök miss-
lyckades. Trots Malaspinas protester måste konungen
gifva efter och bekräfta beslutet, d. 16 febr. 1594.
Jesuiterna hade förut förklarat, att detta kunde utan
synd ske, då konungen hade för afsikt att ej hålla sin
ed. Sålunda fortforo den katolska kyrkans målsmän att
öppet låtsa rent spel och förbjuda alla eftergifter, men
i hemlighet nedlåta sig till ett ovärdigt tillämpande af
satsen ändamålet helgar medlen.

Återkommen till Stockholm började konungen sina
edsbrott. Häraf uppstodo blodiga strider, så att man t. o.
m. fruktade för konungens lif. I Polen var förvirring,
i Sverge kunde man ej komma öfverens om, hur regerin-
gen skulle under konungens frånvaro föras. Denne valde
som bekant den utvägen att skynda hem utan att reda
regeringsfrågan, ehuru Malaspina med vanlig klokhet yr-
kade därpå. Den 25 Juli afseglade Sigismund, sedan
hans tvungits att kvarlemna sin protestantiska syster.

Huru ställningen utvecklades i Sverge efter konun-
gens afresa, är kändt. Själf inlät han sig i vidlyftiga
planer om katolicismens återinförande här med spansk
hjälp. Förf, redogör något härför och för Malaspinas
ställning till konungen under åren före 1598. Men så-
som redan är nämdt, skildrar icke förf, detta års fälttåg-
till Sverge.

Arbetet åtföljes af tretton bilagor, utgörande hand-
lingar i hithörande frågor, dels på originalspråken, dels
i öfversättning. De äro af stort intresse för uppfattnin-
gen af denna tids händelser och ännu mer för känne-
domen om de handlande personernas karaktärer.

J. Fr. N.

Svensk fornforskning 1882-83.

(Forts, fr. föreg. n:r.)

En annan af Vitt. Hist. o. Ant. Akademiens publi-
kationer är »Månadsbladet», en periodisk skrift som ut-
kommer med ett häfte i månaden och är afsedd för den
större allmänheten; den omfattar både mindre, vetenskap-
liga specialafhandlingar och uppsatser af mera allmänt
intresse samt meddelar notiser från alla områden af det
arkeologiska arbetsfältet, särskildt är den fortlöpande re-
dogörelsen för akademiens sammankomster och förtecknin-
garna på inköp och gåfvor till statens samlingar af vikt.
G-enom detta sitt omväxlande och rikhaltiga innehåll,
hvars värde ökas af talrika, förträffliga afbildningar, är
Månadsbladet väl värdt att ägas och läsas af en hvar
som intresserar sig för vår kulturhistoriska forskning.

Årgångarna 1882—83 innehålla en hel mängd upp-
satser och afhandlingar, af hvilka en eller annan må sär-
skildt påpekas. Prof. L. F. Leffler har undersökt ett
gotiskt alfabet, inristadt på en sten, funnen i Börje s:n

i Upland och nu förvarad i Upsala Universitets nordiska
museum; förf, anser sig dock icke kunna uttala någon
bestämd åsikt angående inskriftens ålder eller äkthet,
men är mest böjd att antaga ett jämförelsevis senare
ursprung. Dr H. Hildebrand behandlar i ett par upp-
satser frågan om germanernas ankomst till England,
hvilken han vill sätta något tidigare än man i allmän-
het antagit. Samme förf, lämnar afbildningar af och redo-
gör för 3 silfverskålar hörande till den stora skatt (den
inlöstes af staten för 2,000 kr.), som 1881 hittades vid
Dune, Dalhems s:n, Gotland, och som sannolikt blifvit
nerlagd under 1300-talet. En af dessa är gotländskt
arbete, en annan af österländskt ursprung och den tredje,
ett af de yppersta minnen från medeltiden vi äga, till-
hör den särskildt för sin emalj beryktade konstproduktion,
som redan under 1100-talet blomstrade i den franska staden
Limoges. Fyra intressanta silfverfynd, ett från Helsing-
land, två från Skåne och ett från Gotland, beskrifvas af
dr Hildebrand, och afhandlingen åtföljes af talrika och
prydliga afbildningar. Dr Oscar Montelius behandlar ett
märkligt fynd från järnålderns första början, funnet vid
Södra Lund, Flistads s:n, Östergötland. De här anträf-
fade grafvarna äro af samma slag som de på Bornholm
af Vedel i tusental undersökta brandpletterna, hvilkas
stora betydelse ligger däruti att de förekomma i stor
talrikhet, att de begagnats under långa tider och fiere
på hvarandra följande förhistoriska perioder, och att de
äro lätta att genomgräfva, hvadan undersökningen kan
ske i stor skala. Då därtill kommer, att de på Born-
holm lämnat mycket viktiga resultat, särskildt rörande
frågan om järnets första uppträdande i Norden, är det
lätt förklarligt att man med spänd väntan motsett upp-
täkten af dylika grafvar äfven i Sverge. På några
ställen hafva ock sådana redan förut anträffats, men icke
förr än nu genom dr Montelius’ uppsats har man fått någon
kännedom om i dylika grafvar funna mera karakteristiska
fornsaker.

Månadsbladets första häfte för 1883 inledes med en
redogörelse för den donation af ung. 300,000 kronor, som
genom tullförvaltaren Bergers testamente tillfallit Vitt.
Hist, och Antiqvitets-Akademien samt för den budget,
som blifvit uppgjord för afkastningens årliga användande.
Hvarje vän af Akademiens verksamhet måste glädjas
öfver det kraftiga hjälpmedel till dess ökande och ut-
vidgande, som genom den storartade gåfvan vunnits.
Af den årliga inkomsten användes något mindre än
hälften för historiska, det öfriga för antikvariska ändamål.

Årgången innehåller för öfrigt en förteckning öfver
grefvarna Reventlovs samling af stenåldersföre mål —
kust- och verkstads-fynd — från Ringsjön i Skåne, en
redogörelse för ett gotländskt silfverfynd, en fortsättning-
till dr I. A. Wittlocks redogörelse för jordfynd från Wä-
rends förhistoriska tid (arbetet utkom i bokform 1874),
en utredning af dr Hildebrand angående betydelsen af
det i Västgötalagen förekommande uttrycket »inna vingæf»,
samt ännu en mängd uppsatser, för hvilka utrymmet för-
bjuder att här redogöra. Genom bägge årgångarna fort-
sättes en förteckning öfver fynd af svenska mynt.

På akademiens förlag utgifves af B. E. Hildebrand
och H. Hildebrand ett planschverk med titel »Tecknin-
gar ur statens historiska museum». Två häften hafva
459

NORDISK REVY 1883—1884.

460

förut utkommit, 1883 följde ett tredje. Detta, som om-
fattar Gotlands järnålder, innehåller 5 stora planscher
med beskrifvande text; i texten förekommer dessutom en
hel mängd figurer, tillsammans äro mer än 150 gotländska
järnåldersföremål här afbildade, sammanstälda och i tids-
följd ordnade. Gotlands järnålderskultur intager i för-
hållande till det öfriga Sverges en själfständig ställning;
flera fornsakstyper äro för detta landskap egendomliga
och där utbildade, och i allmänhet kan man på Gotland
iakttaga en mera ostörd och oafbruten utveckling hela
järnåldern igenom. Tack vare det rika materialet af
funna och till statens samlingar inlämnade föremål, kan
man ock under större delen af denna tid i detalj följa
utvecklingens gång. Gotländska fornsaker äro förut ofta
afbildade, och den gotländska järnåldern har blifvit
särskildt af dr Hans Hildebrand flera gånger behandlad,
men det är första gången en större samling hithörande
afbildningar blifvit på ett ställe samlade och ordnade.
Det är länge sedan något häfte af detta arbete utkom — det
andra häftet, omfattande medeltiden, utgafs 1878. Det
är naturligt, att i vårt fattiga land icke hvarje år så dyr-
bara planschverk kunna åstadkommas, men det vore
önskligt att ökadt anslag för detta ändamål kunde med-
gifva påskyndandet af utgifvandet af dessa teckningar,
ty först då kunna de rika skatter, statens historiska
museum äger, komma till nytta för en större allmänhet.
Af den för kulturhistorisk forskning intresserade, som icke
har tillfälle att ofta i Stockholm besöka detta museum,
hälsas hvarje sådant häfte afbildningar därifrån med
glädje och tacksamhet.

(Forts.)
Gabriel Gustafson.

Svenska sällskapet för antropologi och
geografi.

I början af år 1873 (15/3) stiftades »Antropologiska
sällskapet i Stockholm», som utgaf »Tidskrift för antro-
pologi och kulturhistoria», trykt 1875—82. Vid slutet af
år 1877 ombildades sällskapet och benämdes »Svenska
sällskapet för antropologi och geografi». Enligt dess stad-
gar var sällskapet deladt på 2 sektioner, en för antropo-
logi och en för geografi och närsläktade vetenskaper.
Men denna anordning medförde åtskilliga olägenheter i
afseende å sammankomster, publikationer m. m., och 18/12
1880 antogos nya stadgar, hvarigenom delningen på sek-
tioner upphäfdes. Under sektionstiden utgafs dels »Antro-
pologiska sektionens tidskrift», dels »Geografiska sektio-
nens tidskrift», båda trykta 1878—80. »Förhandlingar
vid sällskapets sammankomster 1878—80» tr. 1882 har
ock sällskapet gifvit ut. Från och med år 1881 publicerar
det tidskriften »Ymer», af hvilken nyligen 2:a h. för
1884 utkommit.

Utom meddelanden om sällskapets stadgar, ledamö-
ter och förhandlingar — dessa senare stundom någor-
lunda utförliga — notiser m. m. innehålla ofvannämda
publikationer följande.

Om Akka-folket af prof. C. Lovén. — Hvad har
studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills
uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af
denna forskning? af Dir G. Retzius. — De svenska
flintyxornas olika typer, ett bidrag till frågan om den

nordiska stenålderns indelning af D:r 0. Montelius. —
Den antropologiska och arkeologiska litteraturen i Skan-
dinavien 1873—74 af D:r O. Montelius. — Om de siame-
siska tvillingarne och andra dubbelbildningar af menni-
skor af Prof. A. Jäderholm. — Ett besök i krokodil-
grottan vid Maabdeh i Egypten af Prof. C. Lovén.
—■ Till kännedomen om de finska folkstammarnes ras-
karakterer, bidrag samlade af C. Lovén, E. Nordenson
och G. Retzius. —■ Grafundersökningar på Björkö af
D:r H. Stolpe. — Den allmänna etnografiska utställnin-
gen i Stockholm, I Etnografisk öfversigt, II Specialför-
teckning af D:r H. Stolpe. — Ett fall af mikrocefali
jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet
af G. Retzius. — Fynden från Mykenai af Hans Hilde-
brand. — Några kranier från stenåldern i Sverige af G.
Retzius. ■— Äro Nord-Amerikas Indianer en af naturliga
orsaker bortdöende stam? af N. A. Elfwing. — Om de
svenska folkmålens frändskaper och etnologiska betydelse
af J. A. Lundell. — Fornlemningar på Kypern af Hans
Hildebrand. — Ett nytt fall af mikrocefali af S. Lovén
och C. M. Fürst. — Om Färöarna af T. Nordström. —
Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien från 1532
(Jakob Zieglers »Schondia») utgifven af Hans Hilde-
brand. — A. E. Nordenskiölds ishafsfärd [»Vegafärden»
— flere direkta meddelanden: bref etc.]. — En pilgrims-
färd till Solovjetsk (1876) af H. Sandeberg. — Philipp
Johan von Strahlenberg och hans karta öfver Asien af
A. Strindberg. — Min första hval. Bref af H. Sande-
berg. — Flyttfoglarnas ankomsttider i Sverige 1873—77
af V. Carlheim-Gyllenschiöld. — Om de geodetiska och
astronomiska ortbestämmelserna i Sverige af P. G. Ro-
sén. — Om möjligheten att idka sjöfart i det sibiriska
ishafvet af A. E. Nordenskiöld. — Om terrainlära af J.
F. N. Arosenius. — Hvilken är den högsta punkten i
Sverige? af P. G. Rosén. — Om förslagen till kanal
mellan Atlanten och Stilla hafvet af N. A. Elfwing. —
Sveriges finnmarker af J. F. N. Arosenius. — »Oscar
Dicksons» resa till Jenisejs mynning 1880 af A. Sibiria-
koff, W. Fraser, P. Johnsen och E. Nilsson. — Järnvä-
gar, föreslagna vid 1881 års riksdag. — A. Rolandsson
Martin, biograf, ant, af S. Nordström. — Dagbok vid
en resa till Norrpolen eller Spitsbergen på K. Vet.-Akadem:s
omkostnad... 1758 förrättad af A. R:son Martin.—R.
Hult: Recherches sur les phénom. périod. des plantes.
Ref. af F. R. Kjellman. — Om sjöfart mellan Ob-Jeni-
sej och Atlanten af A. E. Nordenskiöld. — Amerikanska
Beringssunds-expeditioner 1881 och kartläggningen af
»Wrangels-land» af N. A. Elfwing. — Bidrag till känne-
domen om tschuktscherna af O. Nordqvist. — Bilder från
Honkong af Degenaer. — Ur min dagbok fr. St. Law-
rence-ön af O. Nordqvist. — »Prövens» färd i Murmanska
hofvet 1881 och d:o 1882 af J. N. Isaksen. — Forsknin-
garna mot och i Central-Afrika 1878—81 af G. v. Düben.
— Minnen från vår förra besittning St. Barthélemy af
A. T. Goes. — Vattenprof från Kariska hafvet, Matot-
schkin schar och Jenisej af F. L. Ekman. — Om tschuk-
tschernas hushållsväxter af F. R. Kjellman. — Carte de
la Dzoungarie dressée par le suédois Renat pendant sa
captivité chez les kalmouks de 1716—33. — En grafhög
från stenåldern i guvernem. Irkutsk af J. N. Witkoffski.

— Om den internationela polarundersökningen 1882—83 af
461

NORDISK REVY 1883—1884.

462

A. Wijkander. — Den amerikanska nordp.-exp. under de
Long 1879—81 af A. Stuxberg. •— Några minnen fr.
Sardinien af 0. Montelius. — Om eqvidistanta lokaltider
af H.' Gyldén. — Minnen från en färd i Kaschmirdalen
af C. v. Düben. — Om internationela polarexp. af K.
Pettersen. — Om den italienska exp. till Patagonien och
Eldslandet under G. Bove. Ref, af H. v. Feilitzen. —
Den blifvande exp. till Grönland af A. E. Nordenskiöld.
— Den svenska missionen i Massaua af G. Rohlfs.
— Om undersökningarna af hafsfaunan fr. djurgeografisk
synpunkt af A. Stuxberg. — Kartläggningen af Tempel-
bay, Spetsbergen af A. G. Nathorst. — Från Gyda-
viken till Obdorsk af M. E. Arnesen. — Resumé af
meteorologiska observ. i Gyda-viken af H. E. Hamberg.
— Påskön af H. Stolpe. — Förteckning öfver de af
frih. Nordenskiöld fr. Ceylon hemförda Påli-manuskript
af V. Fausböll. — Biogr. notiser om M. Hedenström af
H. Wieselgren. — Färden till Kap York under sv.
Grönlandsexp. 1883 af A. G. Nathorst. — Några ord
om Sveriges jöklar af F. Svenonius. — Genom öfre Siam
och Lao af C. Bock. — Den amerik. nordp.-exp. 1871—73
af G. Lindqvist.

Tilläggas bör, att afhh. åtföljas af teckningar och
kartor, samt beträffande innehållet följande (Ymer 1881. 1.):
»Under sina bemödanden att göra den svenska allmänhe-
ten förtrogen med antropologisk och geografisk forskning
kan tidskriften finna det nödigt att stundom beröra andra
områden, som strängt taget icke ligga inom antropolo-
giens och geografiens gränser, men hvilka man icke kan
saklöst lemna åt sidan vid studiet af dessa två veten-
skaper.»

Rolf Arpi.

Literaturhistoria.

Svenska Literatursällskapet, som enligt den
sistlidne 30 april afgifna årsberättelsen räknar 398 med-
lemmar, har under sitt nu tilländagångna fjärde arbetsår,
utgifvit Gustaf Benzelstjernas Censorsjournal I. 1737
—1740, försedd med bio- och bibliografiska noter afv. bibl.
Bygdén och bibl.-aman. Lewenhaupt, samt genom docenterna
Schück och Noreen Harald Oluffssons Visbok I:1., utgörande
första häftet af "15- och 1600-talens svenska visböcker", hvilka
sällskapet hoppas en gång kunna så fullständigt som möjligt
utge på trycket, försedda med literaturhistoriska och språk-
vetenskapliga anmärkningar. Dessutom har som alltid tid-
skriften ”Samlaren” utkommit, detta år i tvänne häften
[I. 70 s., II. 191 s.] innehållande uppsatser och medde-
landen af A. Andersson; I. Felor; G. Frunck; G. E.
Klemming; E. Lewenhaupt; C. Silfverstolpe: G. Stjern-
ström: E. Tegnér och K. Warburg.

Bidrag till 1500-talets literaturhistoria hafva lem-
nats genom C. Silfverstolpes meddelande om ett myste-
rium ressurectionis och genom ett förut otrykt kväde af
Jacobus Erici Stockholmensis. Rörande 1600-talets litera-
tur, seder och bruk erhålles många upplysningar i G. E.
Klemmings ”Anteckningar af och om Buréus", hvilka
komma att afslutas i nästa årgång; hvarjämte samme
förf:s undersökning om författareskapet till ”Guds verk och
hvila" och en notis om Columbi Ordeskötsel ådagalägga

att 1600-talets literatur ej varit förbisedd. 1700-talets
literaturhistoria behandlas i en uppsats om "Dalins hand-
skrifter”, i K. Warburgs ”literaturhistoriska anteckningar”,
rörande dels Lidner, dels författareskapet till Adalriks och
Göthildas äfventyr; i C. G. Tessins P. M. om Svenska
Theatern; i Fehrs uppsats om "Fabeln om Kärleken och
Dårskapen i den sv. literaturen och om dess utländska
förebilder”; samt genom ett par bref från Leopold till Arm-
felt, meddelade af E. Tegnér. Denne sistnämde har äfven
gifvit ett intressant bidrag till 1800-talets literaturhisto-
ria i ”Samuel Ödman och Nya Skolan”.

För nästa år förberedes fortsättning af Censorsjourna-
len försedd med en inledning om censuren i Sverge af
v. bibl. Bygdén, samt af Harald Oluffssons visbok, jämte
ett nytt häfte af Samlaren.

— pt.

Svenska akademiens handlingar, 49 delen. Innehåll:
Warburg, K. J., Olof Dalin. Hans lif och gerning.
Litteraturhistorisk afhandling. VIII + 482 ss. Sthlm
1884. P. A. Norstedt & söner.

Schück, Henrik, William Shakspere. Hans lif och värk-
samhet. En historisk framställning. Med teckningar. II,
1 (ss. 161—256). Sthlm. Seligmann. Pris 1,50.

Erdmann, Nils, Modern realism. En psykologisk
literaturstudie. 111 ss. Sthlm, Seligmann & Co. 1: 50.

Klassiska språk.

Nilén, N. F.: Priscianea. Upsaliae, Almqvist &
Wiksell, 1884. 66 pag. 8:o.

Detta allvarliga forskningsförsök behandlar under den
något obestämda titeln en Upsaliensisk Priscianus-hand-
skrift (n:o 11) med särskild hänsyn till Julianusbrefvet
och nionde boken af den bekante romarens latinska gram-
matik, den fullständigaste vi äga i behåll från antiken.
Den stora användning, åt hvilken Prisciani arbete oaktadt
dess många brister kunde under medeltiden fröjda sig, al-
strade en otalig mängd handskrifter, af hvilka inemot ett
tusental ännu äro kända. Huruvida i denna ovanligt stora
skara Upsala-handskriften förtjänar någon framstående plats,
kan ref. af det material, förf, tillsvidare utgifvit, icke fullt
afgöra, men han är mycken tack skyldig för den möda
förf, nedlagt vid beskrifvandet af denna handskrift och be-
stämmandet af dess förvandtskap. Hans arbete bör utgöra
en uppmaning till de unga filologerna i Sverige att taga
vara uppå de handskrifter, som till våra dagar bevarats i
deras fädernesland. Ty att noggrant beskrifva och riktigt
bestämma en handskrift" har alltid ett ofta negativt, men
ofta också ett positivt, i hvarje fall ett verkligt värde för
vetenskapen — något som icke kan sägas om alla slags
i norden utkommande filologiska förstlingsafhandlingar.

Efter en ganska utförlig, på korrekt och ledig latin
affattad beskrifning af den till 11:te eller 12:te seklet
hörande handskriften (U), som omfattar böckerna 1 — 16
jämte den pseudo-priscianska. De accentibus, sammanför hr
Nilén till de förut nämda mindre partierna alt på något
sätt beaktansvärdt material ur handskriften i särskilda af-
delningar. Måhända hade de (interlineariska eller margi-
463

NORDISK REVY 1883—1884.

464

naliska?) glossemen kunnat karak teriseras och till närmare
belysning ställvis mera fullständigt excerperas.

Hr Nilens anordning att skilja ”discrepantia scrip-
turæ, congruentia scripturæ, additamenta etc. codicis”
från hvarandra kunna vi icke fullt gilla, då genom denna
splittring af materialet arbetets möda blott ökats, men
större öfversiktlighet hade kunnat vinnas genom en enk-
lare uppställning.

Af särskildt intresse äro iakttagelserna (kap. IV) om
paragrafer och större afdelningar af texten i handskriften,
för hvilken omständighet Hertz icke redogjort, samt ka-
pitlen VII och VIII. Vi referera ur dessa det i våra
ögon viktigaste. 474, 17 har U e stabili — det öfriga
i detta sammanhang anförda (pag. 56), i synnerhet ferint
har ringa betydelse —; 1, 11 har Ü grecorum som glos-
sem. Titeln på Prisciani arbete lyder i U: ars gram-
matica. 461, 27 försvarar förf, på goda skäl följande
läsart absonus, obtinens et similia non eadem syllaba
habent coniunctas b et s et b ett; 469, 11 läser förf, likaså
riktigt enligt min åsikt idem tamen, möjligen med rätta
äfven præteritum för perfectum. Antaglig är vidare läs-
arten 476, 13 veneo, ineo, nequeo. In ‘eo‘ i antecedente,
likasom 482, 5 — 6 Deque totondit — cepit. Varro in
magno o. s. v. Ett bestämdt värde böra vi slutligen till-
mäta kap. III, i hvilket förf, påvisar släktskapen mellan
U och RBDHA.

Hr Nilen skulle utan tvifvel göra filologien en ännu
större tjänst, om han ville fortsätta sitt arbete, som öfver-
alt ger intryck af att vara omsorgsfullt utfördt, och med-
dela en fullständig — hälst i en och samma följd löpande
— kollation af codex Upsaliensis samt på grund af denna
vidtaga flere textemendationer.

Helsingfors. F. Gustafsson.

Archiv für lateinische Lexikographie und
Grammatik mit Einschluss des älteren Mittellateins.
Als Vorarbeit zu einem Thesaurus linguae latinae mit
Unterstützung der K. Bayerischen Akademie der Wis-
senschaften herausgegeben von Eduard Wölfflin, or-
dentl. Professor der klass. Philolologie an der Uni-
versität München. Erster Jahrgang. Heft 1 & 2, 1- 160,
161 — 320 ss. stor 8:o. Leipzig, B. G. Teubner. 1884.
Pris för årg., 4 häften 12 Rmk.

Den uppgift, som detta af den filologiskt intresserade
allmänheten med stort och välförtjänt bifall hälsade före-
tag satt sig, är, såsom redan den utförliga titeln angif-
ver, att förbereda och organisera ett planmässigt arbete
på den latinska lexikografiens och grammatikens område.
En mot vår tids fordringar svarande ’thesaurus lingue
latinae’ har naturligtvis länge varit ett af alla filologer
lifligt efterlängtadt önskningsmål, hvilket ock, efter hvad prof.
Wölfflin i sitt intressanta företal upplyser, redan för tju-
gufem år sedan, förnämligast genom Halm’s åtgörande,
höll på att nå sitt förverkligande, ehuru denna plan då
tillföljd af hvarjehanda oförutsedda svårigheter gick om
intet. I vetenskapens eget intresse torde detta vara föga
att beklaga, då de högst betydande framsteg, som den
latinska filologien och kanske i ännu högre grad den
därmed nära förbundna romanska språkvetenskapen sedan
dess gjort, hafva beredt helt andra och vida gynnsammare

förutsättningar för ett jämförelsevis tillfredsställande utfö-
rande af ett sådant verk. Hvad som ännu i främsta
rummet brister, är en klar och tillförlitlig uppfattning
af det sätt, hvarpå ett så vidtutseende och endast ge-
nom mångas förenade ansträngningar möjligt arbete bör
anordnas, för att leda till ett lyckligt resultat. Förelig-
gande ’Archiv’ är, på samma gång som det i sak vill
främja vetenskapen, framförallt afsedt att fylla detta behof
och att vara ett slags ’försöksanstalt (Versuchsstation), där
alla hithörande frågor skola få sin teoretiska och praktiska
lösning’ (förord, s. 6). Planen är följande. Hela den
latinska literaturen i sitt vidsträktaste omfång indelas i
i ett stort antal (omkr. 250) lätt öfverskådliga partier,
som för en tid af 3 år — så länge är nämligen till en
början arkivets verksamhet afsedd att räcka — öfvertagas
af lämplige referenter, hvilka halfårsvis, hvar och en för
sin literaturandel, besvara 40 af redaktionen uppgifna
frågor. De inkomna svaren, hvilka sålunda tillsammans
för hvarje fråga lemna ett, såvidt möjligt, absolut full-
ständigt och kritiskt sofradt material från literaturens hela
område, skall sedan af erkände fackmän förarbetas till
lexikaliska och grammatiska ’mönsterartiklar,’ som inflyta i
arkivet. Det hela är planlagdt och ledes af prof. Wölfflin,
såsom bekant en af Tysklands allra främste latinister,
hvilken genom sin föregående verksamhet såsom forskare just
synes kallad till en sådan roll.

De två hittills utkomna häftena, för hvilka, såsom
naturligt är, de af referenterna inlemnade svaren till första
fråglistan (Fragezettel) ännu icke hunnit begagnas, ut-
märka sig för ett värdefullt och till stor del särdeles in-
tressant innehåll. Detsamma sönderfaller i afhandlingar,
misceller samt en rikhaltig och i allmänhet väl skrifven
literaturöfversikt för åren 1883—84, hvarjämte man er-
håller synnerligen välkomna notiser om under tryck va-
rande eller i förberedelse stadda arbeten. Bland de många
olikartade bidragen kunna t. ex. nämnas artiklar af utgif-
varen (’Zur lat. Gradation’, ’Zu den lat. Kausalpartikeln’),
Bücheler (ett antal lexikologiska och etymol. ströanmärk-
ningar), G. Löwe (’Aus lat. Glossarien’), Schnorr v. Carols-
feld (‘Das lat. Suffix anus’, isht förträfflig såsom material-
samling, hvaremot den linguistiska behandlingen lemmar
åtskilligt öfrigt att önska), Ph. Thielmann (’Lexikographi-
sches aus dem Bibellatein’), Stowasser (hvarjehanda Luci-
liana) m. m. m. m. Hedersplatsen intages af den
bekante romanisten prof. Gröber's tvänne utförliga upp-
satser ‘Sprachquellen und Wortquellen des lateinischen
Wörterbuchs’ (ss. 35 — 67) och ‘Vulgärlateinische Sub-
strate [grundformer] romanischer Wörter’ (ss. 204—254). I
den förra söker ff. fastställa den kronologiska gränsen mellan
det lef vand e latinska skrift- och högre samtalsspråket och
det en artificiell tillvaro förande medeltidslatinet samt att
på grund häraf afgöra, hvilka skriftliga minnesmärken
från medeltidens början ännu kunna betraktas såsom verk-
liga ’språkkällor’ och således ge lexikografen autentika
upplysningar om hela det latinska språkmaterialet (ord-
form, betydelse, konstruktion etc.) på ifrågavarande sta-
dium af dess historiska utveckling, och å andra sidan
hvilka verk i detta afseende endast kunna äga värde så-
som ‘ordkällor', d. v. s. såsom riktande ordboken med
spridda ord, som nu ej kunna uppvisas inom det lef-
vande skriftspråket men som möjligen på ett eller annat
465

NORDISK REVY 1883—1884.

466

sätt räddat sig in i medeltidens nylatin. I den andra
artikeln framlägger han de metodiska principerna för de
vulgärlatinska formernas rekonstruktion ur de romanska,
anger vidare de på sådant sätt åtkomliga karaktäristiska
grunddragen, isht i fonetiskt hänseende, hos detta folk-
språk (af hvilket lat. skriftspråket är ett förädladt sido-
skott, under det att romanska språken i sina olika gre-
nar bilda dess direkta och kontinuerliga utveckling), samt
meddelar slutligen början af en alfabetisk lista på vulgär-
latinska ’substrat’, hvilkas form ej är gifven i och med de
allmänna bestämmelserna (t. ex. vulgärl. alecer alecrem,
mot skriftlat. alacer alacrem, på grund af it. allegro etc.).
Om också ej alla teorier, som ff. bär utvecklar, torde kunna
anses fullt betryggade — särskildt förekommer det ref.,
som om hans tämligen vidtgående slutsatser om de vulgär-
latinska språkföreteelsernas kronologi emellanåt äro dragna
med altför stor säkerhet och utan det allsidiga afvägande
af alla möjligheter, som kunde hafva varit önskligt — så
kan man dock ej annat än med varm tacksamhet mottaga
hans arbete, som ger den i ämnet obevandrade filologen
en kompetent och förträfflig ledning vid det eljest inga-
lunda lätta, men altmer oundvikligt blifna försöket att
orientera sig inom denna gren af den romanska forsk-
ningen.

0. A. D.

Romanska språk.

Rolland, E., Recueil de chansons populaires.
Tome I. 356 pp. in. 8, musique. Paris, Maisonneuve
et C:ie 1883. Pr. 10 Fr.

Tobler, L., Schweizerische Volkslieder, mit Ein-
leitung und Anmerkungen. Frauenfeld, J. Huber 1882,
CLI + 234 s. 8:o. Pr. 5 Mr.

Man behöfver blott bläddra i en förlagskatalog från
bokhandelsfirman Maisonneuve et C:ie i Paris för att
öfvertyga sig om ett för öfrigt redan kändt och erkändt
faktum, att intresset för s. k. folk-lore är ganska lifligt
i Frankrike. Visserligen rönte icke den för sådan litera-
tur afsedda tidskriften Mélusine väntad framgång, men
detta företag har dock efter sex års hvila i dessa dagar
åter upptagits, och man kan häri se ett bevis därpå, att
en tidskrift af denna art där erkännes vara behöflig.

Bland dem, som i Frankrike sysselsätta sig med att
samla och ordna allt, som hör till folkets mundtliga lite-
rära tradition, intager E. Rolland ett mycket framstående
rum. Han har redan offentliggjort ett stort arbete i sex
volymer. Faune populaire de la France, hvari han med-
delar de olika provinciela benämningarna å ej mindre än
1,200 särskilda djurarter samt alla sägner, ordspråk och
vidskepelser, som med dem stå i något sammanhang.
Han är medredaktör af Mélusine och har vidare utgif-
vit Rimes et Jeux de l’enfance, hvartill kommer den stora
samling folkvisor, han nu begynt, och af hvilken första
delen omfattar 158 nummer. Som han sjelf i företalet
meddelat, är det icke hans afsigt att metodiskt ordna
eller kommentera det rika materialet, utan endast att, i
den mån det är honom möjligt, på ett ställe sammanföra

detsamma, hvarefter han öfverlåter åt andra dess vidare
bearbetning. För hvarje särskild visa är melodien an-
gifven, och genom ett kort citat får man upplysning om,
hvarifrån visan är hemtad.

För dem, som intressera sig för den franska folk-
visan, är denna publikation af stor betydelse, ehuru den
fullkomliga bristen på all kommentar i hög grad minskar
dess värde. Det förefaller dock, som skulle åtminstone
de nu utgifva visorna ej för en kommentator erbjuda
samma intresse, som fallet är med många folkvisor af
episk art från andra länder. Så t. ex. har ref. i en af
A. D’Ancona i La poesia popolare italiana efter en pi-
sansk bondgosses diktamen meddelad visa, återfunnit
grundthemat i Sven i rosengård, hvilken som bekant äfven
förekommer i Skottland. — Att för de franska visorna
antaga en sådan förmåga att sprida sig från ort till ort,
från land till land, förefaller ref. knappast möjligt annat
än i mycket enstaka fall.* Deras innehåll är dertill i
allmänhet alltför obetydligt och för litet anslående. Det
tyckes nästan, som skulle orden endast vara till för att
bilda underlag åt de verkligen vackra och behagliga me-
lodierna. I ett fall har ref. dock i en fransk folkvisa,
meddelad af G. Vicaire i Revue polit, et littéraire 1883,
återfunnit en semipopulär svensk visa med annan melodi.
Det nöje som blotta läsningen erbjuder af italiensk, tysk,
engelsk och svensk folkpoesi, ha de af Rolland nu med-
delade visorna ej skänkt ref., hvilket ju dock möjligen
kan vara en smakfråga. Från detta allmänna omdöme
bör man dock undantaga en och annan visa, t. ex. n:o
106,** som i anslående form uttrycker en vacker och kän-
slofull stämning.

Den af L. Tobler utgifna volymen schweiziska folk-
visor bildar däremot ett fullt afslutadt och efter en noga
genomtänkt plan utfördt arbete. I en lång och mycket
instruktiv inledning meddelar han först planen för sitt
urval, hvarefter han ger värdefulla upplysningar om vi-
sornas ålder, språk, metriska former, historiska ursprung
m. m. De sedan i texten meddelade visorna, bilda två
stora grupper, historiska och allmänna, af hvilka de förra
äro kronologiskt ordnade; de senare delas i andliga och
verldsliga, af hvilka de sist nämda åter uppdelats i epi-
ska och lyriska. Med skäl kan man säga, att detta ar-
bete är i sitt slag mönstergillt.

Den musikaliska delen af ämnet har utgifvaren
dock lemnat nästan alldeles åsido, hvilket förklaras däraf,
att han endast som literaturhistoriker behandlat sin upp-
gift. De meddelade visornas literära värde är också till-
räckligt stort, för att man med nöje skall läsa dem, äf-
ven utan att känna deras melodier.

P. A. G.

Leiffholdt, Fr., Etymologische Figuren im Romani-
schen, nebst einem Anhänge: "Wiederholungen betreffend
Steigerung und Erweiterung eines Begriffs. Erlangen. Dei-
chert. 1884. VII + 96 s. 1: 80.

* En sådan är t. ex. visan om Jean Renaud, af hviken G.
Paris i Romania 1882 meddelat flera varianter. S. Grundtvig har
i Elveskud följt denna visa på dess vandring genom folklitera-
turen.

“La Claire Fontaine“. — Alla kända varianter af denna
visa har J. Gilliéson i Rom. 1883 kritiskt undersökt, men dock ej
lyckats att säkert leda sig tillbaka till visans ursprungliga form.
467

NORDISK RVEY 1883—1884.

468

Ulbrich, 0., Über die französische Lektüre an Real-
gymnasien. Berlin. Gaertner. 1884. Progr. 30 s. 4.o.
1 Mk.

Brinkmann, Fr., Syntax des Französischen und
Englischen in vergleichender Darstellung. Erster Band.
Braunschweig. Vieweg. 1884. XVII + 628 s. 12 Mk.

Förster, W., und Koschwitz, E., Altfranzösisches
Übungsbuch zum Gebrauch bei Vorlesungen und Seminar-
übungen. Erster Theil: Die ältesten Sprachdenkmäler,
mit einem Facsimile. Heilbronn. Henninger. 1884. IV s.
+ 167 spalter. Pris: 3 Mk.

Tobler, A., Li Disdon Vrai Aniel. Die Parabel von
dem ächten Ringe, Fransösische Dichtung des dreizehnten
Jahrhunderts. Zweite Auflage. Leipzig. Hirzel. 1884.
XXXIV + 37 s. Pris: 1,60.

Mélusine, Revue dirigée par H. Guidez et E. Rol-
land. Tome II, n:r 2 (5 mai 1884). Sommaire:

Les Superstitions populaires dans le Liber Scarapsus
par M. S. Berger; Notes et Notules sur nos Mélodies
populaires par M. A. Loquin avec un air grave; Enquête
sur la Grand-Ourse; Enquête sur l’Arc-en-Ciel (suite); La
magicienne, chanson des Côtes-du-Nord; Germaine, chanson
du Loiret; Un conte grec d’Asie-Mineure ; L’embrouillement
des Pieds, conte; Bibliographie.

Germanska språk.

Fritzner, Johan, Ordbog over det gamle norske
Sprog. Omarbeidet, foroget og forbedret udgave.
1—3 Hefte (s. 1—288): a—e^li. Kristiania, 1883—4.
Den norske Forlagsforening. Pris pr hefte (à 6 ark)
1,50.

Ändtligen utkommer efter 16 års uppehåll en ny upp-
laga af detta förträffliga arbete, som nu redan länge varit
utgånget ur bokhandeln och svårt att på antikvarisk väg
anskaffa. Också är det en högst efterlängtad gåfva, som
den gamle vördade forskaren nu skänker de för nordiska
språkstudier intresserade, och deras tillfredsställelse blir så
mycket större, som det verk han nu utsänder är i så vä-
sentlig mån förbättradt och tillökadt, att det med alt skäl
kan anses för ett nytt arbete, som icke blött bevarat alla
det förras förtjänster, utan ock har att uppvisa en mängd
nya sådana, företrädesvis i riktning af fullständighet och
exakthet. Omfånget kommer nämligen att blifva omkring
dubbelt så stort som den första upplagans (sålunda omkr.
1,600 ss. mot 874 ss.) och torde sålunda blifva ungefär
detsamma som i Cleasby-Vigfussons bekanta Dictionary.
Men framför denna ordbok — som under sista decenniet
väl varit den allmännast begagnade — kommer Fritzners
att äga ett bestämdt företräde i flere riktningar. Dels äro
nämligen de allra nyaste och bästa textupplagor lagda till
grund för citaten. Dels är en synnerlig omsorg nedlagd
på utredandet och den rationella anordningen af ordens olika
betydelsenyanser, hvilka med rikhaltiga och väl valda
exempelsamlingar belysas; jfr t. ex. artikeln draga, som
upptar 13 spalter mot något öfver 2 sp. hos Cleasby-Vig-
fusson (d. v. s. ungefär 4 sp. med Fritzners format och

stil). Dels ändtligen är den filologiska, i all synnerhet
den real-filologiska, sidan af uppgiften med ögonskenlig för-
kärlek behandlad, och flere artiklar utgöra verkliga små
kulturhistoriska monografier; jfr t. ex. afrdd, berserkr,
bryti, boer. Såsom en negativ förtjänst är man benägen
att betrakta frånvaron af etymologisk apparat, hälst då man
betänker, att den etymologiska sidan af ett lexikon kräfver
sin man för sig, och erinrar sig, huruledes Vigfusson ge-
nom att nedtynga sin ordbok med en mängd — vanligen
slarfvigt hopkomna och ofta alldeles förfelade — etymologier
i väsentlig mån försämrat sitt annars ju i många afseenden
så förtjänstfulla arbete.

Företar man sig att uppsöka brister i Fritzners verk,
så äro dylika — äfven i arbetets nya form — icke omöj-
liga att anträffa, men de äro ingalunda af den väsentliga
art, att de i betydligare mån minska arbetets värde och
brukbarhet. Jag tänker härvid mindre på den i mina, och
tvifvelsutan också mången annans, ögon beklagliga om-
ständigheten, att förf, ansett sig böra, eller åtminstone
kunna, bibehålla den gängse, men numera med all rätt i
vanrykte fallna ”normaliserade” ortografien; [icke ens det
orimliga ö för 0 är afskaffadt, och till på köpet göres ingen
skilnad mellan 0 och 0, ö; i ändelserna äro i och u bi-
behållna i stället för de i äldre tid vanligare e och 0; in-
konsekvent nog skrifver förf, på fornnorskt — och äldre isl.
— sätt almr, alfr o. d., icke dlmr, dlfr, under det att han
i öfverensstämmelse med den något yngre isländskan skrif-
ver beygja o. d. för byygja, som af flere skäl vore att
föredraga). Ty hur beklagligt det än må vara, att denna
förf:s konservatism sannolikt kommer att i hög grad bi-
draga till att ännu någon tid uppehålla lifvet på den nu
gängse normalortografien, och huru gärna man än sett, att
ett sådant "standard"-verk, som det ifrågavarande blir, ge-
nom sin mäktiga auktoritet och sin — som man kan med
visshet förespå — vidsträkta spridning gifvit dödsstöten
åt det nuvarande systemet; så må man dock ej förtänka
den åldrige förf., om han ej ville nu inlåta sig på en så
genomgripande reform, för att icke säga revolution. — Sna-
rare torde det kunna göras till föremål för ett berättigadt
klander, att förf, något styfmoderligt tillgodosett arbetets
rent lingvistiska sida. Den nyare grammatiska literaturen
är stundom icke tillbörligen beaktad, utan man får t. ex.
se pret. af blanda angifvet under formen blett (för blett);
dylikt är förvånande i betraktande däraf, att förf:s belä-
senhet inom nordens filologiska literatur annars visar sig
vara rent af häpnadsväckande. Med kännedom om förf:s
vidsträkta och grundliga förtrogenhet med de fornnorskt-
isländska texterna skulle man naturligtvis också vänta sig,
att han, som därtill vore bättre i stånd än de fleste, skulle
i sitt arbete meddela sådana i handskrifterna uppträdande
sällsyntare ordformer, som äro i lingvistiskt afseende vik-
tiga. Men med ledsnad finner man, att förf, just härutin-
nan varit synnerligen karg. Han upptar icke ens en så
märklig form som brinna jämte brenna, icke biformerna
arr till 0rr eller ax till gx-, att acc. pl. af brestr kan
heta brestu, nämnes ej, liksom icke heller att bågr i något
senare tid böjes som a-stam, eller att jämte gen. pl.
beggja förekommer bd^ra. Visserligen gör sig förf, skyl-
dig till att mycket sällan upptaga former utan nöjaktiga
bevisställen, och i denna punkt är återigen hans verk vida öfver-
lägset Oxforderordboken. Dock uppföras en inf. belga och ett
469

NORDISK REVY 1883—1884.

470

pret. balg, hvilka torde vara i literaturen obefintliga; att
upptaga en nom. sg. drösull på grund af de i AtlakviÙa
förekommande dat. pl. dröslum (regelbunden dat. pl. till
drasill) och gen. pl. drösla (som kan hafva fått sitt ö
genom lån från dat. pl.) är väl icke tillåtligt.

Att utförligare ingå på en diskussion af arbetets vare
sig starka eller svaga sidor torde lämpligast uppskjutas,
tills mera däraf föreligger. Det är att hoppas, att det
slutliga fullbordandet icke kommer att låta så synnerligen
länge vänta på sig. Det är nu ett halfår sedan första
häftet utsändes, och sedan dess hafva ytterligare två häf-
ten lämnat prässen. Om, såsom det förmodas, det hela
kommer att omfatta ungefär 17 häften (à 6 ark), så skulle
således efter 21/2 år det återstående vara publiceradt. Det
helas pris skulle då uppgå till omkring 25 kronor. Detta
dock blott för subskribenter, ty det är att märka, att för
framtiden för köpare af det kompletta verket priset lär komma
att höjas. Man har sålunda häri ett ytterligare skäl att
strax förskaffa sig den Fritznerska ordboken, som i alla
händelser blir för hvarje forskare i de nordiska språ-
ken oumbärlig, enär man lugnt kan förutsäga, att den
fullbordad kommer att utgöra den bästa och på samma
gång proportionsvis billigaste isländsk-norska ordbok som
finnes.

Ad. N-n.

Tidskriftsöfversikt.

Nordisk tidskrift utg. af Letterstedtska föreningen
innehåller i sitt sista häfte (h. 4 för 1884) en ytterst intres-
sant och i språkligt afseende viktig artikel af Es. Tegnér :
”Norrmän eller danskar i Normandie? Några anmärk-
ningar om normandiska ortnamn”, däri förf, med vanlig
grundlighet, parad med angenäm framställningskonst, ta-
ger till orda i den sedan längre tid mellan norrmän och
danskar förevarande striden om, huruvida Normandiets
nordiska kolonisation utgått hufvudsakligen från Norge el-
ler Danmark. Förf, ställer sig afgjordt på den danska
sidan och uppvisar på ett i allo öfvertygande sätt, att de
normandiska ortnamnen på det otvetydigaste hänvisa på
danskt-skånskt ursprung. Det resultat, till hvilket Wor-
saae och Steenstrup redan förut på goda grunder kommit,
torde sålunda genom detta nya, ytterst tungt vägande
skäl hafva blifvit höjdt öfver hvarje tvifvel.

Nordisk tidskrift for Filologi, N. R. VI, 3 med-
delar en liten uppsats af fil. kand. O. Hoppe (Upsala).
”Några iakttagelser om hebräiska namns behandling i go-
tiskan”, hvari uppvisas, att de afvikelser från den greki-
ska stafningen af hebräiska namn, hvilka den gotiska bi-
belöfversättningen företer, på ett förvånande sätt, öfver-
ensstämma med de hebräiska formerna af dessa namn,
hvadan man synes nödgad att antaga, det på ett eller
annat sätt ett hebräiskt, resp, aramäiskt, inflytande i denna
punkt gjort sig i Ulfilas språkbruk gällande.

Zeitschrift für deutsches alterthum, hrsgb. v.
Steinmeyer, N. F. XVI, 2 innehåller bland annat en läs-
värd artikel af R. Kögel: ”Althochdeutsche locative”, hvari
han söker göra troligt, att man i de fornhögtyska ort-

namnen på -as- af hvilka de på -ingas äro de vanligast
förekommande — har att se ursprungliga lokativer i pl.,
sålunda motsvarigheter till de skr. lok. pl. på -su, gr. på
-al o. s. v. Artikeln innehåller dessutom några anmärk-
ningar om den dubbla formationen af lok. sg. i de forn-
germanska språken.

Ad. N—n.

Tätt efter lvarandra hafva två digra häften af lands-
målsföreningarnas tidskrift utkommit, nämligen slut-
häftet för 1883: A. Schagerström, Upplysningar om Vätö-
målet i Roslagen, 87 sidor samt Smärre meddelanden s.
39—167 (innehållande trollformler och signerier ur härads-
protokoll från 1700-talet, fördomar hos Ålands befolkning,
vaggvisa från Orsa, folkvisor från Värmland, en folkvisa från
Västergötland, sagor och andra språkprof från Västergötland
och Luleå, polskor från Helsingland och Medelpad, folkety-
mologier, redogörelse för literatur från Sverge, Holland,
Frankrike och Italien), och första häftet för 1884, Sagor
och äfventyr, upptecknade i Skåne af Eva Wigström, 144
s. Under tryckning och delvis färdiga äro Redogörelse
för landsmålsföreningarnas värksamhet 187281, språk-
prof Från södra Sverge och Vendell, Runömålet samt
Harald Oluffsons visbok (från 1500-talet). Kostnaden
för den sistnämda delas af tidskriften och Svenska litera-
tursällskapet. Under sommaren och hösten skola dessutom
tryckas Nordlanders stora samling af barnvisor, Sagor och
visor af bibl. Bergström m. m. Förarbeten äro gjorda och
pågå för att på nyåret efter utgifvarens hemkomst börja
tryckningen af lektor Ranckens stora samling af svenska
sagor från Österbotten (öfver 500 olika uppteckningar).
Tidskriften har riklig tillgång på material och mycket
måste hvila i redaktionens gömmor längre tid än önskligt
vore, innan dess tur kommer till tryckning. Hädanefter
kommer det dock att gå undan åtskilligt raskare. I
följd af riksdagens frikostighet är man nämligen i stånd
att hädanefter utgifva trettio tryckark (480 sidor) årligen
(utan förhöjning i priset), under det årgången förut egent-
ligen ej bort gå öfver femton tryckark. Som man kan se
på omslagen till de sist utkomna häftena, har tidskriften
ingen brist på medarbetare. Subskribentantalet är icke
häller obetydligt, men det skulle ligga i sakens intresse,
om detta kunde ytterligare uppdrifvas. Intresset för folk-
mål och folklif skulle kunna ytterligare utbredas och stär-
kas. Så ytterst billig som tidskriften nu är borde den få
räkna sina köpare i tusental, i stad och på land. Forska-
ren bjudes på ett rikt och mångsidigt material, ordnadt
och pålitligt, än hufvudsakligen i råämnets form, än be-
arbetadt i olika grader. Hvem som hälst undfägnas här
med sagor och äfventyr, med folkvisor och teckningar ur
folklifvet med fotografisk noggrannhet utförda. Det strän-
gare landsmålsalfabetet brukas hufvudsakligen blott i gram-
matiska och lexikaliska samlingar och uppsatser. För folk-
literaturens olika alster brukas än högsvenska, än en lätt,
s. k. ”grof” ljudbeteckniug, som ej kan afskräcka. någon
från läsning eller minska njutningen af den samma.

Eli.

Behm, 0. P., The language of the later part of the
Peterborough chronicle. 1. Phonology. 2. Inflection. Aca-
demical dissertation. VII + 88 ss. Gothenbourgh.
471	NORDISK REVY 1883—1884.	472

Nyland, Samlingar utgifna af nyländska afdelningen.
Första häftet. Samlingar af ord ur nyländska allmoge-
malet, ordnade af Herman Vendell. VII + 284 ss., stor
8:o. Helsingfors. Nyländska afdelningens förlag. 6 mark.

Naturvetenskap.

Beiträge zur Phänologie. I. Ihne, Egon,
Geschichte der pflanzenphänologischen Beobachtungen
in Europa nebst Verzeichniss der Schriften, in wel-
chen dieselben niedergelegt sind. II. Hoffmann,
Hermann, Phänologischen Beobachtungen aus den
Jahren 1879—82. Giessen. J. Ricker’sche Buch-
handlung, 1884.

Hvad hr Ihnes uppsats angår, så är densamma fruk-
ten af ett betydligt arbete. Han har ej nöjt sig med att
begagna de honom i hans fädernesland tillgängliga arbe-
tena, utan har i olika länder på ort och ställe sökt alla
tillgängliga upplysningar. Han har för detta ändamål
äfven besökt vårt land. Om ändamålet med arbetet sä-
ger författaren själf i företalet: »Mein Buch soll für
jede phänologische Arbeit, gleichviel welche Ziele sie
verfolgt, die leichte Auffindbarkeit des gesammten Mate-
rials, nämlich der factischen Beobachtungen, ei-möglichen.
Sein Hauptzweck ist also ein international brauchbares
Repertorium literaturæ observationum phyto-phænologicarum
zu sein.» För detta ändamål lämnas för hvarje land dels
en historisk redogörelse, dels en katalog på utgifna skrif-
ter, hvaruti för de viktigare angifves såväl de observa-
tioner, hvarpå de grunda sig, som de viktigaste af de
vunna resultaten.

Boken börjar med Sverge och med de orden: »Schwe-
den ist das Stammland der Phänologie; ihr Begründer
ist dieses Landes grösster Naturforscher: Karl von
Linné.» Sverge har ock sedermera i denna forsknings-
gren intagit en framstående plats. Samtliga större före-
tag i vårt land i den ifrågavarande riktningen äro troget
skildrade, från Linnés organisation af 18 stationer, hvilka
voro i verksamhet åren 1750—52, och hvars resultater
framlades i hans Vernatio Arborum 1753, till det genom
Upsala meteorologiska observatorium 1873 ordnade ob-
servationsnätet af omkring 150 stationer.

Förteckningen af omkring 50 utgifna skrifter från
Sverge är, såvidt vi kunnat finna, fullständig, och de
viktigare äro, som sagdt, åtföljda af korta men upply-
sande anmärkningar rörande innehållet och resultaten.

Ofriga länder synas vara med lika stor omsorg och
fullständighet behandlade.

Arbetet afslutas med tvänne kataloger. I den för-
sta äro de fenologiska stationerna ordnade under de sär-
skilda länderna. Den andra åter innehåller en alfabetisk
förteckning på samtliga dylika stationer med uppgift på
observationsår och hänvisning till literaturförtecknin-
garna.

Hr Hoffmanns uppsats utgör publikationen af ett
större antal observationer på vissa af honom utvalda
växter från ett stort antal europeiska stationer. Detta

hr Hoffmanns försök att på ett ställe sammanföra iakt-
tagelserna på några få för olika årstider typiska växter
af största möjliga utbredning från så stor del af jorden
som möjligt är utan tvifvel af stor betydelse för denna
gren af naturvetenskapen, af hvilken han länge varit en
af de mest framstående bearbetarne.

H. Hildebrand Hildebrandsson.

Beyer, E. Aus Toskana. Geologisch-technische
und Kulturhistorische Studien. Mit 8 Figuren im
Text und 4 Tafeln. Wien, Carl Gerold’s Sohn 1884,
7,20 M.

Detta arbete innehåller sex af hvarandra oberoende
skizzer, af hvilka fyra hafva geologiskt intresse. Den
första afhandlar Elba. Såsom af arbetets titel framgår,
har det ej varit förf:s mening att lemna rent geologiska
specialbeskrifningar. Den första artikeln innehåller såle-
des, utom en kortfattad och af petrografiska och geologiska
detaljbeskrifningar ingalunda tyngd teckning af den mång-
beskrifna öns geologi, som belyses af en i färgtryck ut-
förd geologisk karta, äfven lifligt och friskt utförda teck-
ningar af natur och folklif på ön. Dess ganska växlande
och minnesrika historia är föremål för ett särskildt kapi-
tel. Det största intresset är helt naturligt förenadt med
de verldsbekanta järnmalmsförekomsterna vid Rio och på
Cap Calamita. Det är ganska öfverraskande att finna
förf., hvilken är att anse såsom specialist på vulkanolo-
giens område, bestämdt förklara, att det ej kan vara tal
om ett eruptivt ursprung för dessa malmer. I stället
anser han, att malmerna äro fullkomliga lagerbildningar
och af otvetydigt neptuniskt ursprung. Dessa uttalanden
förtjäna att ställas emot dem af Burat, G. v. Rath,
Brögger och Reusch, hvilka alla yttrat sig till förmån
för Elba-malmernas eruptivitet och vilja sätta dem i gene-
tiskt samband med några basiska eruptiver på ön. Elba-
malmerna, som hufvudsakligen bestå af järnglans men
äfven af magnetit, ligga lagerformigt på gränsen mellan
kvartsitiska skiffrar och kalk af trias-ålder. Malmerna
åtföljas på somliga ställen af granat och pyroxen. Om
man frånser den geologiska åldern, förekomma således
dessa malmer på alldeles likartadt sätt som flera svenska
järnmalmer samt malmerna vid Moravicza och Dognåczka
i Banatet, som också äro bundna vid kontakten mellan
kalksten och silikatbärgarter. Mot malmernas eruptivitet
talar enligt Reyer, att några eruptiva bärgarter, som
föra eller kunna tänkas såsom bärare af större järn-
mängder, alldeles saknas på malmernas nivå; vidare talar
förekomstsättet såsom regelmässiga linser och lager mellan
skiffern och kalken ingalunda för ett eruptivt ursprung.
Det är onekligen af stort intresse att erfara Reyers upp-
fattning i denna fråga. Genom sina föregående arbeten
»Die Euganéen» och »Fizik der Erupzionen» har han gjort
sig känd såsom en auktoritet på vulkangeologiens hela
område. Äfven de s. k. »vulkaniska efterverkningarna»
och »kontaktbildningarna», med hvilka det för somliga
geologer ligger så nära att sammankoppla malmerna, hafva
af Reyer gjorts till föremål för noggrant detaljstudium.
Men det oaktadt — eller kanske just därför — vill han
icke kännas vid Elba-malmerna såsom eruptiva bildningar
och därmed nog ej häller en del andra därmed fullt lik-
473	NORDISK REVY 1883—1884.	474

artade. — Den andra skizzen handlar om koppar-bärg-
verket Monte Catini på toskanska fastlandet. I den fjärde
och femte få vi göra bekantskap med åtskilliga geologiskt-
geografiska förändringar inom nämda landskap, som för-
siggått under historisk tid, rörande dels kustliniens för-
ändring, dels sumptrakters torrläggning och ändringar i flod-
banor.

Såsom förut är nämdt, har förf, ej skrifvit endast
för geologer. Hans skildringar af landskapsscenerier äro
lifliga och målande, och man märker knappast, huru han
inväfver det geologiska elementet i sin framställning.
I detta afseende påminner förf, om den bekante resande
geologen, natur- och folkskildraren G. v. Rath. Liksom
denne gör äfven Reyer gärna längre digressioner in på
det historiska området. Men Reyer öfverträffar v. Rath
i framställningskonst och hans skildringar blifva aldrig torrt
dagboksartade.

Hj. Sj.

Kjeldahl, I., Neue Methode zur Bestimmung des
Stickstoffs in organischen Körpern. Fresenii Zeitschrift
für analytische Chemie 1883 p. 366—382.

Inom den s. k. organiska elementaranalysen spelar
kväfvebestämningen en mycket viktig roll. Är det fråga
om analyser för rent praktiska behof, t. ex. af matvaror,
foderämnen eller gödningsämnen, har kväfvebestämningen
en ojämförligt mycket större betydelse än kol- och väte-
bestämningarna. Hittills har man faktiskt blott haft att
välja mellan de gamla Dumasska och Will- Varrentrapp-
ska metoderna för kväfvets bestämmande. Den förra, som
har den stora fördelen att kunna användas i hvarje fall,
huru än kväfvet ingår i substansen, och som alltid vid
noggrant utförande, isynnerhet om man har tillgång till
en god vattenluftpump, ger säkra resultat, lämpar sig väl
för den teoretiska kemisten, men är för tidsödande och
kostbar för handels- eller agrikulturkemisten, hvilken år-
ligen har att utföra ett utomordentligt stort antal dylika
bestämningar. Den senare metoden åter kräfver visserligen
i så måtto mindre tid, som den tillåter utförande af flera
(dock ej många) bestämningar samtidigt, men har flere
olägenheter, hvaraf vi blott vilja fästa uppmärksamheten
vid svårigheten att leda upphettningen så, att ej förlust
inträffar, antingen på grund af ofullständig ammoniakbild-
ning vid för svag hetta eller för stor kanal eller ock på
grund af ammoniakens sönderdelning i kväfgas och vätgas
vid för stark hetta och dessutom vid svårigheten att be-
stämma den bildade ammoniaken på grund af närvaron af
starkt färgade tjäriga produkter, omöjliga att aflägsna.

Om därför en ny praktisk metod för kväfvets bestäm-
mande i organiska ämnen länge varit efterlängtad och af
verkligt behof påkallad, så är nu detta behof efter vår
öfvertygelse på ett utmärkt sätt fyldt af föreståndaren för
den kemiska afdelningen af "Carlsbergs Laboratorium” vid
Köpenhamn Herr J. Kjeldahl med den nya metod, som
finnes beskrifven i ofvan citerade uppsats och dessutom i
5 Häftet af "Meddelelser fra Carlsbergs Laboratorium.”

En bestämning enligt den nya metoden (utföres med
utlämnande af detaljer, för hvilka vi hänvisa till uppsatsen)
på följande sätt:

Profvet, invägdt i en tarerad glaskolf af 100 k. c. m.
innehåll, öfvergjutes med (10 k. c. m.) en blandning af

koncentrerad svafvelsyra och rykande svafvelsyra (1 d. ryk.
på 4 d. konc.) jämte något forsforsyreanhydrid och kolf-
ven uppvärmes i lutande ställning i början försiktigt, så
länge gasutveckling och till följd däraf stänkningen är
häftig, därefter vid svafvelsyrans kokpunkt, tills lösningen
blir klar och färglös eller ljusbrun, hvilket inträffar efter
i allmänhet högst 2 timmar. Därefter tillsättes i små por-
tioner fint pulveriseradt torrt kalium-permanganat i öfver-
skott, d. v. s. tills lösningen, som först blir alldeles färg-
lös, färgas vackert mörk-grön eller, om fosforsyreanhy-
drid var tillstädes, blågrön, detta för att fullständigt oxidera
återstoden af organisk substans och slutföra qväfvets öf-
vergång i ammoniak. Denna operation utföres utan fort-
satt yttre uppvärmning, d. v. s. omedelbart efter det gas-
lågan aflägsnats, och tager blott bråkdelar af en minut i
anspråk. Efter afkylning utspädes nu med vatten och
kolfinnehållet införes i en kokflaska rymmande 3/t liter,
öfvermättas med förut väl utkokad natronlut af 1,3 eg. v.
och underkastas omedelbart därefter destillation. För att
förebygga stötning, som i den starkt koncentrerade lösningen
lätt blir ytterst våldsam, tillsättes något zinkbleck, som
löses i den alkaliska vätskan under vätgasutveckling. För
ammoniakens kondensation och absorption behöfves blott
ett kylrör och en Erlenmeijer’s kokflaska. Röret behöfver
icke ens gå ned under syrans nivå, utan kan stanna
straxt ofvanför; den öfvergående ammoniaken absorberas
dock fullständigt. Absorbtionen kan ske antingen i salt-
syra och bestämningen såsom klorammonium eller platina-
salt eller ock bekvämare i titrerad syra, då hvilken indi-
kator som hälst kan vid titreringen användas. Den er-
hållna lösningen är nämligen fullkomligt färglös. Förf,
tillsätter jodkalium, stärkelse-klister och kaliumjodat och
titrerar med natriumhyposulfitlösning.

Den nya metoden är redan på flere håll pröfvad och
befunnen särdeles utmärkt. Viktigast är kanske ett med-
delande i ”Chemiker-Zeitung” den 27 März 1884 af Heff-
ter, Hollrung och Morgen. Dessa kemister hafva utfört
icke mindre än c:a 400 bestämningar enligt Kjeldahls
metod. För jämförelse mellan Will- Varrentrapps metod
och denna hafva de analyserat 65 substanser och på hvarje
utfört 4 bestämningar, 2 enligt hvardera metoden. Det
har därvid visat sig, att bestämningarna enl. Kj. utfalla
nästan utan undantag något högre, i medeltal dock ej mer
än 0,084proc. Skilnaden mellan de båda kontrollbestäm-
ningarna efter de olika metoderna visar för Kjeldalska meto-
den ett särdeles gynnsamt resultat. I medeltal af alla bestäm-
ningarna visade sig differensen vid denna metod belöpa sig
till 0,044 5 proc., vid den Will-Varrentappska till 0,0680
proc. Vid användande af den’ senare kunde maximum i diffe-
rens uppgå till 0,2 och däröfver, hvilket aldrig inträffade vid
den förra. Enligt deras erfarenhet kan maximum för fel-
gränsen vid den Kjeldahlska metoden anses vara 0,07
proc. — ett i sanning vackert resultat. Utom en större
skärpa äger metoden framför natronkalkmetoden äfven andra
fördelar, af hvilka vi vilja fästa uppmärksamheten vid
följande:

1)	Enkelhet i utförande och tids besparing. Enligt
ofvan citerade kemister kunna tvenne personer ”utan syn-
nerlig ansträngning” utföra 48 bestämningar om dagen.

2)	Substansen behöfver ej vara på långt när så fint
1 fördelad som vid bestämningar efter Will- Varrentrapps
475	NORDISK REVY 1883—1884.	476

metod, hvilket är af en synnerlig vikt vid t. ex. analyser af
frön, särskildt de vanliga sädesslagen.

3)	Vid analys på flytande substanser kan afdunstnin-
gen ske i samma kärl, hvari kroppen är invägd och skall
dekomponeras.

4)	Titreringen kan ske vid ljussken likaväl som vid
dagsljus, destillatet är färglöst och tillåter användande af
jodreaktionen på stärkelse eller af rosolsyra såsom indi-
kator.

5)	Prisbillighet. Enligt Herrar Heffter’s etc. beräk-
ning förhåller sig omkostnaderna för en bestämning enl.
Kj. till en enl. W.—V. såsom omkr. 1 till 3.

. Den nya metoden lämpar sig naturligen närmast föl-
analys af sådana organiska föreningar, som innehålla kväf-
vet, bundet vid väte eller blott vid kol, i likhet med na-
tronkalkmetoden. Innehåller profvet salpeter eller andra
nitrater, synes den äfven vara användbar, sålänge den vid
syre bundna kväfvehalten är ringa; är den däremot stor
kan blott Dumas’ska metoden gifva säkra resultat; på
organiska nitroföreningar synas hittills inga försök blifvit
anstälda; det är dock icke osannolikt, att den äfven här
(åtminstone på mononitroderivat) skall kunna komma att
användas, möjligen med någon modifikation.

Metoden förtjänar stor uppmärksamhet och dess upp-
hofsman lifligt erkännande.

0. W—n.

Gregersen, N. J., I skev og mark. Lommebog for
Jægere, fiskere og venner af vor natur. IV + 415 ss. 8:o.
Chra. Cammermeyer 1884.

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Större konsistoriet.

Den 26 april. Komiterade för afgifvande af utlåtande i
fråga om tillsättning af docentstipendier och fllénska legat hade
föreslagit, att docenten E. Pfannenstiel måtte utnämnas till inne-
hafvare af det efter docenten A. Noreen lediga fllénska legatet,
och konsistoriet beslöt tillstyrka, att nämda legat måtte tilldelas
doc. Pfannenstiel, att af honom åtnjutas från och med sistlidne
hösttermin, då detsamma blef ledigt.

Sedan från fakulteterna och sektionerna inkommit förslag om
bortgifvande af årets understöd från Oscar II:s jubelfestdonation,
hade den för ändamålet tillsatta komitén afgifvit yttrande, men
som inom komitén rådt olika meningar, huruvida understödet skulle
till hela dess belopp tilldelas docenten A. Noreen eller fördelas
mellan honom och docenten A. N. Lundström, hade yttrandet
öfverlemnats till konsistoriet, som beslöt företaga detsamma till
behandling den 10 instundande maj.

Efter det större konsistoriet den 9 sistl. februari hos kanslern
gjort framställning att för uppförande å astronomiska observato-
riets tomt af en byggnad af sten för meteorologiska institutionens
behof och för hvilken byggnad, som beräknats skola kosta 15,000
kr., gas- och vattenledning inberäknad, på enskild väg anskaffats
10,000 kr., måtte från universitetets reservfond anvisas 5,000 kr.,
hade öfverintendentsämbetet i afgifvet yttrande föreslagit vissa
ändringar i byggnadsplanen. Då dessa ändringar enligt gällande
brandordning för Upsala stad måste utföras, beslöt konsistoriet, på
ansökan af prefekten för meteorologiska institutionen, professor
H. H. Hildebrandsson, och i enlighet med drätselnämdens till-
styrkande utlåtande, att hos kanslern göra framställning att, ut-
öfver förut begärda 5,000 kr., måtte för byggnadens fullständiga

uppförande och inredning anvisas ytterligare 1,000 kr. från reserv-
fonden.

Med anledning af skrifvelse från den komité, som blifvit
tillsatt för att afgifva förslag till användning af universitetets efter
dess nya byggnads uppförande ledigblifvande lokaler, beslöt kon-
sistoriet, sedan professor C. B. Nyblom yttrat sig, anmoda komitén
att föreslå särskild lokal för universitetets! tafvelsamling. Inom
komitén hade uppstått olika meningar, huruvida taflorna skulle
fördelas på särskilda rum i universitetshuset eller inrymmas i en
särskild lokal utom Gustavianum.

Förslag till tvänne Helmfeltska stipendier- upprättades.

Den 3 maj. Ett större antal lediga stipendier tillsattes.

Ett af professor Th. M. Fries uppgjordt förslag till regle-
mente för Jonas Bjurzons premiefond remitterades till drätsel-
nämden.

Af utsedde komiterade afgifvet utlåtande i fråga om väkt
förslag att inrätta flera docentstipendier remitterades till yttranden
af de särskilda fakulteterna och sektionerna.

Teologiska fakulteten.

Den 26 april. Fakulteten beslöt anhålla, att hos riksdagen
måtte utverkas anslag till tvänne nya fasta docentstipendier å
1,500 kr. hvartdera, det ena i första rummet erforderligt för en
docent i kyrkohistorien, det andra för fakultetens teoretiska linie
i allmänhet.

Utsågs till innehafvare af ett Sederholms stipendium teol.
stud. Gunnar Ekström, v.d., samt till innehafvare af ett stipen-
dium i David Carnegies Gustaf-Adolfs-donation fil. kand. Karl
Ludvig Bergström, norrl.

Tillsattes innehafvare af 5 riksdagens nyare och 8 kongliga
stipendier.

Föreslogs, att professoren Cornelius måtte förordnas att
jemte egen befattning uppehålla professoren von Schéeles exami-
nationsskyldighet under senare hälften af maj månad detta år,
under hvilken tid prof, von Schéele såsom censor vid allmänna
läroverken vore förhindrad att själf bestrida nämda skyldighet.

Föreslogs, att det genom docenten J. E. Berggrens tjänst-
ledighet lediga docentstipendiet på fakultetens praktiska linie från
och med den 1 nästkommande juli till innevarande års slut måtte
tilldelas docenten H. D. Janson mot skyldighet för honom att
tjänstgöra på nämda linie.

Det språkvetenskapliga Sällskapetharunder ter-
nen haft fyra sammankomster, på hvilka föredrag hållits
öfver följande ämnen: Det inre ljudlösa talet, (Geijer)
-— Språket i äldre ryska traktater med Sverge (Hjärne)
— Den moderna franska prosastilen (Vising) — Dub-
belformer i modern engelska (Erdmann) •—• Nordostafri-
kas etnografi ur språklig synpunkt (Almkvist). — Säll-
skapets ordförande har under läsåret varit adj. P. A.
Geijer.

Seminarierna.

I det nordiska seminariet hafva innevarande läsårs öfningar
hufvudsakligen utgjorts af tolkning och kommentering af Andreas
J. Prytz’ "Comoedia om konung Gustaf I“ af år 1622, hvarjämte flere
orginalartiklar ventilerats samt några nyutkomna arbeten refererats
och kritiserats. För höstterminen tilldelades det större premiet fil.
kand. O. Hoppe, östg., det mindre fil. kand. E. Anderson Brate,
v.d. För vårterminen tilldelades större premiet fil. kand. K,
Ljungstedt, sthm., mindre premiet fil. kand. F. Andersson, upl.

I det romanska seminariet ha öfningarna under detta läsår
bestått i att noggrant öfversätta och syntaktiskt undersöka det af
prof. K. Hofmann utgifna franska epos Amis et Amiles, hvilket,
som bekant, behandlar en under hela medeltiden mycket omtykt
saga, hvaraf man återfinner bearbetningar inom nästan alla länders
literatur. — Öfningarna hafva ledts af adj. P. A. Geijer. Vid vår-
terminens sista sammankomst tillerkändes premium åt Kand. J.
Young, göteb, . . ■
477

NORDISK REVY 1883—1884.

478

Stockholms högskola.

Föreläsningarna vid Stockholms Högskola under instundande
hösttermin äro preliminärt faststälda på följande sätt:

Professor Mittag-Leffler föreläser öfver: Integrationen af vissa
grupper af lineära homogena differentialeqvationer, samt leder det
matematiska seminariet.

Professor Brögger skall senare upgifva ämnet för sina före-
läsningar.

Professor Warming föreläser växtanatomi och leder fytoto-
miska öfningarna.

Professor Hj. Holmgren föreläser mekanik (ämnet för föreläs-
ningarna skall senare närmare angifvas).

Professor Rubenson föreläser fysik (ämnet för föreläsningarne
skall senare närmare angifvas).

Doktor Leche föreläser embryologi och leder de zootomiska
öfningarna.

Doktor Petterson föreläser kemi (ämnet för föreläsningarna
skall senare närmare angifvas).

Doktor Rydberg föreläser kulturhistoria, troligen i tvänne
kurser: 1. Om den romerska kulturen under de två första århun-
dradena efter Kristus; 2. Forngermansk kulturhistoria, Balders-
myten, Germanernas älsta hjältesagor.

Desutom kommer fru Kowalevski född Corvin-Krukowski att
för professor Mittag-Lefflers åhörare föreläsa öfver: Integrationen
af vissa grupper af partiella differentialeqvationer.

Lund.

Examina.

Den 24 april. Filosofisk licentiatexamen inom humanistiska
sektionen (ämnen: nordiska språk, ny-europeisk lingvistik och
historia) af fil. kand. Nils Olséni, sk.

Den 26 april. Juridisk kandidatexamen af löjtnanten vid
Norra Skånska infanteriregimentet G. A. Broomé, sk.

Medicine licentiatexamen af med. kand. H. Flygare, sk.

Den 30 april. Filosofisk licentiatexamen inom matem.-na-
turvetenskapliga sektionen (ämnen: kemi, matematik och fysik) af
civilingeniören, fil. kand. J. Bergstedt, östg.

Medicinsk kandidatexamen af 0. Liwijn, gb.

Filosofiska fakulteten.

Under den 23 och 30 april hafva fakultetens sektioner till
konsistoriet hemstält att såsom riksdagspetition fördslå nya docent-
stipendier, sålunda att humanistiska sektionen föreslagit ett nytt
docentstipendium för den språkliga gruppen, den matem.-natur-
vetenskapliga sektionen däremot 2 nya stipendier, ett för hvardera
sektionen.

Mindre Konsistoriet.

I stället foi' proff. Wisén, Lidforss, Möller, Björling och Holm-
gren, hvilka skola fungera som censorer vid stundande afgångs-
examen vid elementarläroverken, hafva förordnats respektive föl-
jande att bestrida nämde professorers examensskyldighet: adj.
Södervall, doc. Wulff, adj. Dunér, docc. Möller och Rydberg.

Större konsistoriet.

Följande af konsistoriet företagna val hafva den 12 april af
kanslern blifvit stadfästade:

ti	ll ledamöter i det mindre konsistoriet för en tid af tre år
proff. Billing och Möller;

ti	ll ledamot af drätselnämden för samma tid prof. Möller;
till ledamöter i bibliotekskommissionen för instundande akad.
läsår proff. Warholm, Hamilton och Borelius;

till dekaner: prof. Rosenius for den teologiska fak., prof.
Humbla for den juridiska fak., prof. Trägårdh for den medi-
cinska fak., prof. Lysander för fil. fakultetens humanistiska sek-
tion och prof. Areschoug for dess matem.-naturvetenskapliga
sektion.

Den 2 april. Konsistoriet har beslutat att för betäckande
af Botaniska institutionens brist å 500 kronor hos kanslern föreslå
att hos kgl. m:t hemställa, det ifrågavarande belopp finge utgå
från Akademikassan.

Fil. fakulteten hade till konsistoriet hemstält en till kgl. m;t

stäld underdånig skrifvelse, att med afseende på de olägenheter,
som medfördes af § 59 i Universitetsstatuterna, att minst hälften
af fakultetens medlemmar jemte dekanus böra vara närvarande,
för att fakulteten må anses fulltalig, det måtte medgifvas, att en
beslutmässig fakultet finge utgöras af 7 medlemmar — samma
antal som fordras för ett fullständigt större konsistorium — samt
sektionerna af 5 medlemmar, alt med inberäknande af dekanus.

Vidare hade samma fakultet föreslagit, att tjänstgöringsbetyg,
som för närvarande afgifvas af fakulteten i dess helhet, i stället
måtte afgifvas af vederbörande sektion.

Slutligen hade nämda fakultet äfven till konsistoriet hemstält,
att juridisk-filosofisk och medicinsk-filosofisk examen skola afläg-
gas inför examenskommissioner bestämda af examinatorerna med
fakultetens dekanus som ordförande i analogi med den anordning,
som redan vore vidtageni teologisk-filosofisk och juridisk-filosofisk
preliminärexamen.

Konsistoriet biträdde alla tre förslagen.

Akad. Afhandling.

Till offentlig granskning framstälde fil. licentiaten och e. o.
amanuensen vid fysiska institutionen A. Rosén, sk., den 19 april
en för filosofisk doktorsgrad utgifven afhandling: “Om fotpunkt-
kurvors karakterer“. 40 sid. 8:o.

Lunds Universitets årsskrift

Tom. XIX. årg. 1882—83, en diger volym i kvartformat, har i
dagarne fullbordats och företer följande innehåll:

I.	Theologi: Ahnfelt, 0., Schleiermachers lära om Ångern
(45 sid.),

II.	Rätts- och Statsvetenskap: Sydow, Ernst Fr. N. von,
Om hyresaftal rörande fast egendom, enligt romersk och svensk
rätt (143 sid.) — (Ljunggren, Gustaf), Inbjudningsskrift till den
högtidlighet, hvarmed nya universitetshuset i Lund kommer att
invigas (24 sid.),

III.	Filosofi, språkvetenskap» och historia: Thyrén, Johan,
Kritisk framställning af Herbert Spencer’s “Principles of Psycho-
logy“ (56 sid.) — Cavallin, S. J., Ad syntaxin Thucydideam et
Xenophonteam quæstiunculæ duæ (36 sid.). — Edgren, Hjalmar,
Quelques observations sur l’élément roman de l’anglais, considéré
dans ses rapports au français moderne (40 sid.) — Edgren, Hjal-
mar, De codicibus nunnullis Indicis, qui in bibliotheca Universita-
tis Lundensis asservantur (7 sid.). — Cederschiöld, Gustaf, Forn-
sögur Surlanda. Isländska bearbetningar af främmande romaner
. från medeltiden. Efter gamla handskrifter utgifna. Forts, från
Tom. XVIII (203 sid.). — (Ljunggren, Gustaf), Studier öfver Ru-
neberg. I, II. Inbjudningsskrifter (33 + 31 sid.). — (Ljunggren,
Gustaf), Svea. Inbjudningsskrift (20 sid.).

IV.	Mathematik och naturvetenskap (utg. med bidrag af k.
Fysiografiska Sällskapet): Bäcklund, A. V., Om ytor med konstant
negativ krökning (48 sid.). — Agardh, J. G., Till Algernas syste-
matik. Nya bidrag. Forts, från Tom. XVIII. (177 sid. o. 4 tafl.)
— Bergendal, D., Bidrag till örtartade Dikotyledoners jämförande
anatomi. I. Undersökningar öfver Geraniaceernäs bygnad (134
sid. o. 6 tafl.) — Ljungström, Ernst, Bladets bygnad inom familjen
Ericineæ. Ericeæ (47 sid. o. 2 tafl.) — (Ljunggren, Gustaf), Lunds
universitets årsberättelse 1882—83 (32 sid.) — Uppgift på föredrag,
som blifvit hållna vid Fysiografiska Sällskapets sammanträden un-
der läsåret 1882—83.

M. Billing.

Kobenhavn.

Universitetets festsal, der danner en rektangel, hvis ene lang-
side er forsynet med vinduer, medens den anden langside og de
to korte sider frembyde murflader, der ere besternte til at dækkes
af malerier, malede paa muren, er paa den lige over for vin-
duerne værende side smykket med 3 malerier. Det midterste og
störste af disse er malet af etatsraad Marstrand; det forestiller
• universitetets indvielse i Fruekirke d. 1 juni 1479. De to sidebil-
leder, der ere malede af etatsraad Bloch, forestille : Hans Tausen,
der forsvarer biskop Rönnow, og kong Jacob VI:s besög hos
Tycho Brahe paa Hveen. I sept. 1878 var det sidste af disse 3
malerier færdigt.	.

I sommeren 1883 nedsatte konsistorium et udvalg, der skulde
tage under overvejelse og gjöre forslag til fuldstændiggjôrelsen
af den billedlige dekoration i festsalen. Efter at udvalgets forslag
479

NORDISK REVY 1883—1884.

480

havde været behandlede. i konsistorium, vedtog dette æmnerne for
de 4 tilbage staaende malerier og indstillede til ministeriet, at
etatsraad Bloch maatte udföre det ene af disse æmner, biskop
Brochmand, der under ett besög af Frederik III i hans hjem an-
befaler den unge Peder Schumacher til denne. Konsistorium ind-
stillede derhos, at der til udförelsen af de andre billeder sukces-
sive maatte indbydes til en konkurrence mellem danske kunst-
nere, samt at der paa finanslovforslaget for 1885—86 maatte op-
tages paa universitetets budget et belop af 2,000 kr. til konkur-
rencen. Denne indstilling bar ministeriet bifaldet under 18 april.

Blandt de literære arbejder, der i sin tid paatænktes udgivne
i trykken i anledning af universitetets 400-aarige jubelfest i 1879,
hörte universitetets matrikul, der indeholder fortegnelsenover
alle danske og norske studenter, bakkalaurer og magistre fra
aaret 1611 (den forste matrikul er gaaet tabt) og er en overor-
dentlig vigtig kilde for den ældre danske og norske personal-
historie. Ministeriet fandt imidlertid . den gang betænklighed
ved at erhverve den fornödne bevilling af hensyn til de store
krav, der da stilledes til universitetet. Efter at Universitetsbiblio-
thekar Birket Smith paa ny havde henledet ministeriets opmerk-
somhed paa den store betydning, det vilde have for personalhisto-
rien og dens dyrkere, at der ved udgivelsen i trykken af det an-
forte arbejde blev aabnet en lettere adgang end hidtil til at blive
bekjendt med dets indhold, optog ministeriet paa finanslovforslaget
for 1884—85 et belob af 1,200 kr. som 1:ste bidrag af et tilskud
af c. 13,000 kr., fordelt paa 10 à 12 aar. Förslaget forkastedes
imidlertid.

— Ved kgl. resol. af 9 april er konsistoriums fuldmægtig,
assistent i 1:ste revisionsdepartement A. V. Hoick] udnæmt til
bogholder i universitetskvæsturen fra den 1 juli d. aar at regne.

Examina.

Under 21 april er der fra ministeriet udgaaet en bekjendt-
gjörelse, indeholdende nærmere bestemmelser til gjennemförelse
af anordning af 25 oktbr 1883 om skoleembedsexamina, se re-
vyens nr 6 og 7.

Den 26 april sluttedes tvende magisterkonferenser i kemi,
ved hvilke der tilkjendtes cand. pharm. & phil. H. E. Koefod og
cand. phil. Kr. Rördam Admissus.

Akademiske grader.

Doktorgraden i medicin er erhvervet

den 4 april af læge Jens Schon. Afhandling: "Undersögelser
den pheriphere marvholdige nerveprimitivtraads bygning“. Oppo-
nenter: lektorerne Lange og Chievitz ;

den 25 april af prosector anatomiæ Poulsen. Afhandling:
“Om Fascierne og de interfasciale Rum paa Halsen“. Opponenter:
prof. Plum og lektor Chievitz

Videnskabelige samlinger.

Unirersitetsbibliotheket. Efter at der i 5 aar havde været
bevilliget et tilskud af 1,200 kr. aarlig til udarbejdelsen af nye
kataloger, blev der i de 3 folgende aar bevilget 1,700 kr. i samme
öjemed. Samme belob er nu bevilget som et tilskud, forelöbig
paa 3 aar, til udarbejdelsen af en ny alfabetiske katalog og för-
nyelse af realkatalogen. Af belobet er 1,100 kr. beregnet til den
alfabetiske katalog, 600 kr. dels til udgifter til papir, kapsler og
lign., dels til udarbejdelsen af den systematiske katalog.

Botanisk have. I finansaarene 1879 — 80 til 1883—84 bevil-
gedes aarlig 600 kr. til plantefysiologiske undersögelser. Da det
endnu i nogle aar vil være nödvendigt at anskaffe forskjellige
gjenstande hertil, er belöbet atter bevilget som l:ste bidrag af et
toaarigt tilskud ved finansloven for 1884—85.

Zoologisk museum. Den 22 april afgik professor, inspektor
ved universitetets zoologiske museum, J. E. Schiödte ved döden.

Legater og stipendier.

Ved finansloven for 1884—85 er der bevilget 2,000 kr. aarlig
i huslejegodtgjörelse til privilegerede ansögere af regens beneficiet,
som ere udelukkede fra at erholde dette, naar antallet af de pri-
vilegerede studerende overstiger 20. Der -gives de overtallige
privilegerede ansögere valget mellem bolig in natura og husleje-
godtgjörelse af 20 kr, maanedlig. Se i övrigt revyens n:r 4.

Derimod ere de ved finanslovforslaget begjærede bevillinger
af 5 stipendieportioner à 1,000 kr. til understöttelse af unge vi-
denskabsmænd samt forhöjelse med 2,000 kr. af bevillingen til
rejseunderstöttelser (revyens n:r 4) nægtede.

Nys afdöde kaptejn From Möller har ved testamente til uni-
versitetet legeret en kapital af 10,000 kr., der til minde om hans
broder, prof. Gundelach Möller, som i sin tid var professor ved
universitetet, og under dennes navn skal anvendes til oprettelse
af et legat til det kirurgiske studiums fremme. Renten skal tilfalde
1 eller 2 studerende, efter nærmere bestemmelse af fakultetets
kirurgiske professorer.

Efter konsistoriums indstilling har ministeriet under 4 april
bevilget folgende rejseunderstöttelser af kommunitetets midler:
dr. phil. K. F. Kinch 800 kr., dr. med. P. J. Bondesen 600 kr.,
dr. med. M. Tscherning, dr. phil., assistent ved universitetsbiblio-
theket J. A. Fridericia, cand. polyt. J. Lorenzen og cand mag.,
adjunkt M. P. A. Traustedt hver 500 kr., cand. theol. P. G. Koch
og dr. med. Chr. Gram hver 300 kr.

C. Goos.

Helsingfors.

Större konsistoriet.

Den 26 april. På förslag till nyinrättade professionen iana-
tomi uppförde kons, i första rummet prof. G. Asp, i det andra
med. d:r A. R. Spoof. Prof. Asp erhöll 18 röster, d:r Spoof 6
röster till första förslagsrummet.

På förslag till lediga professionen i zoologi uppfördes e. o.
prof, friherre J. A. Palmén. Andra sökanden e. o. prof. O. M.
Reuter hade icke fullföljt sin ansökan. .

Alexandersstipendiet för ett års studieresa i utlandet (5,140
mark) bortgafs åt doc. i botanik E. Wainio. Några röster tillföllo
d:r Hj. Mellin.

Backmanska resestipendiet för pedagoger (2,400 mark) till-
delades fil. kand. M. Johnson för studieresa till Nord-Amerika.

Den 1 maj. I allmänt konsistorium under presidium af t. f.
vice kanslern anstäldes rektorsval för trienniet 1884—87. Tjugusju
ordinarie professorer deltogo i valet. De flesta rösterna tillföllo
prof. Ahlqvist (15 röster), prof. Rein (13 röster) och nuvarande
rektor statsrådet Lagus (13 röster). Den sistnämde afsade sig
förtroendet, hvarför nytt val till tredje rummet anstäldes. Härvid
erhöll prof. Råbergh 13 och prof. Pippingsköld 11 röster. På
förslag uppförde kons, således i

l:sta rummet prof. A. Ahlqvist

2:dra „	„	Th. Rein

3:dje „	.,	H. Råbergh

Meddelande om valet skulle göras hos kanslern, som äger
utse rektor och prorektor bland de på förslag uppförda.

Ett ledigt Rehbinderskt stipendium (1,150 mark pr år) bort-
gafs åt fil. kand. G. Borenius (matematik).

Ett Palménskt stipendium (1200 mark pr år) tilldelades fil.
mag. R. Westermark (juridik).

Mindre konsistoriet.

Den 3 april. Till erhållande af tvenne lediga stipendier för
studium af ryska språket (3,400 mark pr år under två års tid)
förordade kons, hos kanslern fil. kand. A. Jefremon och stud. J. W.
Öhqvist.

Den 1 maj. I skrifvelse från t. f. vice kanslern meddelades,
att H. Majestät bifalilt fröknarna Eskelin’s och Rosqvist’s an-
sökningar om rätt att aflägga studentexamen.

Enligt meddelande till rektorsembetet har kanslern på därom
gjorda ansökningar beviljat nedannämde yngre vetenskapsidkare
understöd för studier i utlandet att ur de till kanslerns disposition
stälda medel utgå till följande belopp:

Med.	lic.	W.	Pipping	2,000	mark

Fil. kand. J.	0. Wasastjerna	1,000	„

„	„	J.	W. Otman	1,000	„

„	»,	J.	A. Arrhenius	1,000	„

Edv. Hjelt.
481

NORDISK REVY 1883—1884.

482

Tundequietele bokhandeln,
Upsala,

1 Drottninggatan 1.

Medicin.

Bidder, Gynäkologische Mittheilungen. 2: —•

Credé, Die Verhütung der Augenentzündung der Neu-
geborenen. 1: 80.

Ebstein, Natur und Behandlung der Harnsteine. 16: —
Reger, Gewehrsschuss-wunden der Neuzeit. 5: —

Revue générale d’ophtalmologie. Recueil mensuel bi-
bliographique, analytique, critique dirigé par Dor
&Meyer. För årg. 18: —

Steiner, Grundriss der Physiologie des Menschen.
10: —

Thümen, Die Bacterien im Haushalte des Menschen.
1: —

Naturvetenskaper.

Kosmos, Zeitschrift für die gesamte Entwickelungs-
lehre. 1884: I: 1. 2: -

Krukenberg, Grundzüge einer vergleichenden Physio-
logie der Farbstoffe und der Farben. 3: 20.

Lundström, Pflanzenbiologische Studien. I. Die An-
passungen der Pflanzen an Regen und Thau.
7: 50.

Meyer, Die modernen Theorien der Chemie. 17: —
Fourier, Analytische Theorie der Wärme. 12: —
Zeitschrift für wissenschaftliche Mikroskopie und für
mikroskopische Technik. Herausgeg. von W. J.
Behrens. För årg. 20: —

Juridik.

Bornhak, Geschichte des preussischen Verwaltungs-
rechts I. 8: —

Diering, Der Zweck im Recht I. 12: —

John, Geschichte der Statistik I. 10: —

Klang, Zur Arbeiterversicherungsfrage in Oester-
reich. 1: 40.

Lewis, Reatz und Schroeder, Das Seerecht. 12: —

Waits, Die Verfassung des fränkischen Reichs. HI:i
8: —

Språkvetenskap.

Brinkmann, Syntax des Französischen und Englischen
in vergleichender Darstellung. I. 12: —•

Gemoll, Quellen, Verfasser und Abfassungszeit der
Geoponica. 8: —

Kuhnert, De cura statuarum apud Græcos. 2: 50.

Madvig, Syntax der griechischen Sprache. 5: —
Varnhagen, Longfellows “Tales of a wayside inn“ und
ihre Quellen. 3: —

Historia och Reseskildringar.

Andrée, Die Metalle bei den Naturvölkern. 5: —
Bermann, Oesterreich-Ungarn im XIX Jahrhundert.
12: 50.

Cavour, Briefe. I. 1821—1852. 6: —

Lippert, Geschichte der Familie. 6: —	■

Michaud, Louis XIV et Innocent XI. 5: 25.

Mittheilungen aus der historischen Litteratur. För
årg. 4 hftn. 6: —

Ourzel, Les essais de lord Macaulaye. 4: 50.

Passarge, Sommerfahrten in Norwegen 2 Bd. 10 :—
Schreiber, Ausführliches Lexikon der griechischen
und römischen Mythologie h. 1—3 à 2: —
Madame la duchesse de Tourgel. Memoires. 2 Bd.
11:25.		

Villari, Niccolo Machiavelli e i suoi tempi. 3 Bd.
18:—	.	.	.

Zeitschrift für allgemeine Geschichte, Kultur-, Littera-
tur- und Kunstgeschichte. För årg. 12 kr.

Literatur- och konsthistoria. Ästetik.

Goldbaum, Literarische Physiognomieen. 3: 50.

Hamerling, Prosa. 2 Bd. 10: —

Hirzel, Verzeichniss einer Goethe-Bibliothek. 3: —
Katscher, Charakterbilder aus dem XIX Jahrhundert.
6. — .	.

Marx, Allgemeine Musiklehre. 8: —•

Reuseus, Eléménts d’archéologie chrétienne I. 20: —
Schletterer, Studien zur Geschichte der französischen
Musik 2 Bd. 10: 50.

Theologi och filosofi. Undervisningsväsen.

Bestmann, Die Anfänge des katholischen Christen-
tums und des Islams. 2: 80.

Cucheval-Clarigny, L’instruction publique en France.
2: 25.

Dillmann, Das Realgymnasium. 2: —

Jacobsen, Untersuchungen über das Johannesevan-
gelium. 2: —

Kähler, Die Wissenschaft der christlichen Lehre.
3: —

Krause, Kant wider Kuno Fischer. 3: —
Laienpredigten I. 3: —

Natorp, Forschungen zur Geschichte des Erkennt-
nissproblems im Atlerthum. 7: —

Ribot, Psychologie allemande contemporaine. 5: 65.

— »—, Psychologie anglaise contemporaine. 5: 65.
Staudinger, Noumena. 4: —
Sully, Die Illusionen. 6: —
483

NORDISK REVY 1883—1884.

484

I bokhandeln har utkommit:

Dikter på prosa

af

IWAN TURGENJETF.

Öfversatt från ryskan af

ALFRED JENSEN.

Andra uppl.

Pris: 1: 50.

“— — — Vi känna igen den ädle skalden drag för drag: hans
omutliga sanningskärlek, hans glödande fosterlandskärlek, den
skarpa blick, hvarmed han tränger till hvarje saks kärna, hans här-
liga, storartade förutsättningsfrihet och deraf följande ädla för-
dragsamhet, hans innerliga medkänsla för djuren, hans dystert
färgade, pessimistiska, djupt manliga verldsåskådning.“

(Aftonbladet.)

NOVELLER

af

EDMONDO DE AMICIS

och

SALVATORE FARINA.

Öfvers. af

HUGO HAGELIN.

Innehåll:

Amicis: Manuel Menendez.

Farina: Spader-knekt.

En äktenskapsskilnad till säng och säte.

Pris: 1: 50.

ALLMOGEBERÄTTELSER

af

AUGUST BONDESON.

I

Julkvällen. — Vadet. — Under rasten.
Pris: 80 öre.

Herrar Förläggare, som önska
få sina förlagsartiklar anmälda i

Nordisk Revy, ombedjas att i tid
till Redaktionen insända desam-
ma.	.

I bokhandeln ha utkommit:

I ÄKTENSKAPSFRAGAN.

Betraktelser med anledning af
H. Ibsens familjedramer
af
ÅBERG.

Pris: 1: 25.

, “— — — Den bästa redogörelse för äktenskapets teori, som
vår literatur äger, — förtjänar att finna uppmärksamma läsare
särskildt i en tid sådan som denna, då de gamla sedliga formerna
för förhållandet mellan man och kvinna angripas från så många
håll, och då ofta det yngre slägtets författare bjuda, i stället för
hvad de rifvit ned, antingen ingenting alls eller ock mer eller
mindre hållningslösa godtyckshistorier, som i detta hänseende san-
nerligen äro “stenar i stället för bröd“. Författaren till denna
skrift lämnar däremot visserligen den gamla yttre auktoritetstrons
botten, men har i en högre världsåsikt en ny fast mark att bygga på.“

Nordisk Revy,
tidning för vetenskaplig kritik och universitets-
angelägenheter, utgifves i tvänne semestrar (16
nummer), den första omfattande höstterminen (15
Sept.—15 Dec.), med 7 nummer, den andra, vår-
terminen (30 Jan.—30 Maj), med 9 nummer, och
kostar pr årgång: på posten, utom postarvode,
3: 75; i bokhandeln 3: 75.

Annonser för införande i Nordisk Revy
mottagas antingen direkt af undertecknade eller
genom S. Gumælius’ annonsbyrå, Stockholm. Pris:
pr petitrad 20 öre, half sida 10 kr., hel sida
18 kr.

R. Almqvist & J. Wiksell.

Innehåll :

George: Framåtskridandet och Fattigdomen.

Hjärne: Sigismunds svenska resor.

Gustafson: Svensk fornforskning 1882 — 83.

Svenska sällskapet för antropologi och geografi.

Svenska liter atur sällskapet.

Nilén: Priscianea.

Wölfflin: Archiv für lateinische Lexikographie und Grammatik.

Rolland: Recueil de chansons populaires.

Tobler: Schweizerische Volkslieder.

Fritzner: Ordbog over det gamle norske sprog.

Tidskriftsöfversikt i Germanska språk.	.

Ihne: Geschichte der pfanzenphänologischen Beobachtungen.

Hoffmann: Phänologische Beobachtungen.

Reger: Aus Toskana.

Kjeldahl: Methode zur Bestimmung des Stickstoffs.

Universitetsangelägenheter (Upsala, Stockholm, Lund, Kobenhavn,
Helsingfors).

Annonser.