Nr 10.

29 Febr. 1884.

NORDISK REVY
tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Prof. A. 7, Alin, Prof. II. N. Almkvist, Bibl.-aman. A. Andersson, Fil. Kand. R. Arpi, Fil. Lic. A. Bendixson, Doc. 7. E. Berggren,

Doc. II. Bergstedt, Fil. D:r M. Billing, Labor. II. G. Blix, Doc. K. II. Blomberg, Doc. S. %. Boethius, Doc. A. L. Bygelén, Prof.

P. T. Cleve, Doc. O. A. Danielsson, Doc. D. Davidson, Bibliotekar. A. C. Drolsum, Doc. F. A. Ekman, Doc. A. Erdmann, Doc.

H. von Beilitzen, Adj. P. A. Geijer, Prof. C. Goos, Prof. F. Gustafsson, Prof. F. Hagströmer, Prof. S. F. Hammarstrand, Prof. S. E.
Henschen, Fil. Dir R. Hertzberg, Prof. II. H. Hildebrandsson, Prof. Edv. Hjelt, Doc. II. Hjärne, Prof. H. Hoffding, Doc. O. V.
Knös, Prof. I. S. Landtmanson, Prof. S. F. Lefler, Bibl.-aman. C. II. E. Lewenhaupt, Bibl.-aman. E. II. Lind, Doc. 7. A. Lundell,
Prof. C. G. Lundquist, Doc. A. N. Lundström, Jur. Kand. C. O. Montan, Prof. C. R. Nyblom, Doc. K. Piehl, Doc. A. F. Schagerström,
Fil. Kand. F. von Scheele, Doc. %. H. E. Schuch, Doc. S. A. H. Sjögren, Bibl.-aman. C. G. Stjernström, Prof. U. R. F. Sundelin,
Doc. A. L. A. Söderblom, Doc. %. H. Théel, Doc. P. y. Vising, Doc. C. Wahlund, Doc. O. Widman m. fl.

utgifven af

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

FÖRLÄGGARE: R. ALMQVIST & J. WIKSELL.	UPSALA, R. ALMQVIST & J. WIKSELL’S BOKTRYCKERI.

Teologi.

Klostermann, August, Prof., Probleme im Apo-
steltexte neu erörtert. Gotha 1883. F. A. Perthes.
6 M.

De problem, hvilka förf. här söker lösa, äro dels
tolkningen af några enskilda ställen i Apostlagärningarna
och Pauli förra bref till församlingen i Korint, dels ut-
redandet af sammanhanget i Gal. 2: 4, 5 och 2: 6—10
samt 1 Kor. 9: 15—18 och 12: 31. — De enskilda ord,
af hvilka förf, söker lämna en mera tillfredsställande
tolkning än den hittills gällande äro: ‘Azsldaua eller rät-
tare ‘Axeldqucx Apg. 1: 19; Beovaßas Apg. 4: 36; usycln
Apg. 8: 10; Bcqioovs och Elvucs Apg. 13: 6, 8; ucqav
«Sc 1 Kor. 16: 22. — Det först nämda ordet härleder förf,
från det arameiska verbet damakh == slumra, afsomna,
hvila. Ordet ’AnABc<.u.ux anser han altså betyda icke
xqiov vip«Toç, utan: ett fält, en åker, som innehafves af
de döde, eller i hvilket de döde hvila. — Ordet Baqveßas
eller Beqvcßcs betyder, säger förf., tröstens eller veder-
qvickelsens son och icke, såsom man äfven ansett, förma-
ningens. Med namnet Barnabas i den förra bemärkelsen
hafva nämligen apostlarne hälsat den i Apg. 4: 36 om-
talade Josef vid hans öfvergång till kristendomen, eme-
dan de i denna öfvergång sågo ett lyckobådande tecken,
en underpant på ett nytt hopp. — Ordet usycln Apg.
8: 10 anser förf, ingen ting annat vara än det grekiskt
skrifna 827 eller 2a — uppenbararen, den uppenba-
rande. På detta ställe skall nämligen den åtskilnad
vara åsyftad, hvilken enligt Pentateuken förefinnes mel-
lan den allsmäktige Gudens förborgade verkningssätt och
det i frälsningshistoriens under förnimbara, i följd af
hvilket han och hans rådslut varda för människorna
uppenbarade. — I fråga om de i vår nuvarande text
förekommande orden Bequnaovs och Eluu«g Apg. 13: 6, 8
anser Klostermann, att det judiska namnet på den man,

som här nämnes, varit: Barjesuvan (== Sohn der Bereit-
schaft, der Geschicktheit) och det grekiska: rovuog. —
Orden: ucqcv «9c 1 Kor. 16: 22 äro hemtade från syri-
ska och betyda: o xuquos ro cyuesov. Till förklaring af
deras användning i den apostoliska församlingen yttrar
förf.: ucçav «9c ist so zu sagen die Spendeformel beim
Bruderkuss der Christen anzusehen, welche sich aus der
Sitte entwickelt hat, dass Christen einander als Glieder
ihres Bundes zu erkennen pflegten an der Parole »der
Herr», welche sie gaben, in dem sie sagten: »der Herr
ist das Zeichen». Härvid förtjänar dessutom att nämnas,
det förf, tolkar de närmast föregående orden på följande
sätt: »om någon icke kysser Herren Jesus Kristus» (==
nekar en kristen broderkyssen), »han vare utesluten från
församlingen». Betänken, så vill nu aposteln vidare säga,
det ord, som vi, då broderkyssen gifves, hviska till hvar-
andra: pagrev c9c.

I Gal. 2: 5 anser förf, att orden die duds icke hört
till den ursprungliga texten. Då enligt detta antagande
4:e och 5:e verserna komma att sammanslutas med hvar-
andra sålunda: »men för de insmugne falske brödernas
skull,--------gåfvo vi för ett ögonblick rum åt under-
dånigheten, på det att------------»; så frågas här: hvari
har denna underdånighet bestått? Hon har, svarar vår-
författare, bestått däri, att Paulus och Barnabas till
följd af de falske brödernas uppträdande i Antiokia läto
förmå sig att företaga en resa till Jerusalem för det än-
damål, som i Gal. 2: 1, 2 omnämnes. — Orden: duo de
rov Joxouvrov sivcu Tv fattar Klostermann i analogi med
t. ex. TOUTO dno Zoxqarovg tarer. Paulus skulle altså med
dessa och de följande orden hafva velat säga: »Men att
någon ting härleder sig från de ansedde, gör för mig
ingen ting till saken»; d. v. s. : de ansedde hafva vis-
serligen uttalat sitt gillande af min apostoliska verk-
samhet bland hedningarne; men därföre att detta skett,
känner jag mig icke mera berättigad i denna min verk-
samhet, än om det icke ägt rum.
295	NORDISK REVY 1883—1884.	296

Den vanliga uppfattningen af tankesammanhanget i
1 Kor. 9: 15—18 finner Klostermann i hög grad otill-
fredsställande. För hans egen tillåter oss icke utrymmet
att redogöra.

Den ursprungliga texten till 1 Kor. 12: 31 har en-
ligt vår förf, varit denna: frlovn de zzeququcra 7o ueçovc
xvt sive xc% vnegßolnv ôdov vuwv Jsrxvuut, d. v. s.: »vinnläg-
gen eder om de större nådegåfvorna, och om I viljen
eftersträfva någon ting öfversvinneligt stort (eller: en
öfversvinneligt större nådegåfva), visar jag eder vägen».

Undersökningen af Gal. 2: 4—10 samt den fram-
ställning af förhållandet mellan Gal. 2, och Apg. 15,
hvilken förf, i sammanhang därmed lämnar, höra obe-
stridligen till det bästa, som därom skrifvits. Den
granskning, förf, ägnar åt förut framstälda uppfattningar
af de ställen i Galaterbrefvet och det förra brefvet till
Korint, hvilka han här gjort till föremål för sin under-
sökning, är oftast träffande och mycket skarpsinnig.

J. E. B.

Johansson, Claës Elis, Om apologetikens begrepp-
Åk. afh. 156 ss. Upsala 1884.

Luthersk Ugeskrift. XV. 1—6. A. Schoning,
Luther og Kunsten. C. M. II., Europæisk Kirke statistik.

M. I. Færden, Kristendommen som folkeopdragende
Magt. — Literatur. — Kirkelige Efterretninger. — m. m.

Juridik.

Lehmann, Karl und Schnorr von Carolsfeld,
Hans, Die Njalssage insbesondere in ihren juristischen
Bestandtheilen. Ein kritischer Beitrag zur altnordis-
chen - Rechts- und Literaturgeschichte. Berlin 1883.
Verlag von R. L. Prager. VIII + 234 ss. Pr. 6 M.

Detta arbete, hvilket, enligt hvad K. Maurer, som
försett det samma med ett förord, meddelar, utgör en
frukt af de öfningar i tolkningen af de fornnordiska rätts-
källorna, hvilka hållits i det för ej länge sedan i Mün-
chen inrättade juridiska seminariet, har till sin hufvud-
sakliga uppgift att genom en undersökning af det juri-
diska innehållet i Njalssagan lämna ett bidrag till lösan-
det af den omtvistade frågan om tiden för denna sagas
uppkomst. Författarne, hvilka obetingadt erkänna sa-
gans skönhet, reducera däremot i hög grad betydelsen
af den belysning af det äldre isländska rättslifvet, som
den ansetts lämna. Man skulle, säga de, vänta att denna
saga, som mera än någon annan rör sig på det rättsliga
området, skulle på ett väsentligt sätt komplettera kän-
nedomen särskildt om den äldre isländska fristatens rätt,
där själfva de till vår tid bevarade rättsböckerna (Ko-
nungsbök och Stadarhölsbök) meddela endast en ofullstän-
dig sådan. Men det förhåller sig icke så. Det linnes näm-
ligen i sagan icke mycket, som icke direkt låter hänföra
sig under en sats i rättsböckerna; och där detta icke är hän-
delsen, fäller det anförda till största delen så af sig själft,
att det kunde anses icke vara värdt att i dem framhållas.
Därmed är emellertid icke sagdt, att icke Njålssagan i
många punkter afviker från rättsböckerna. Men dessa
afvikelser visa sig i allmänhet icke såsom bildningar af

det äldre rättslifvet, utan antingen såsom på missförstånd
beroende utläggningar af rättsböckerna, eller såsom yngre
rätt, tillhörande tiden efter fristatens undergång, eller
såsom öfver hufvud icke isländsk, utan norsk rätt, eller
slutligen såsom rent af orimligheter. Detta allmänna
omdöme söka författarne sedan motivera genom särskilda
undersökningar af de juridiska uttryck, de rättshandlin-
gar, de processer, som förekomma i sagan, samt slutli-
gen af berättelsen om införandet af fimtardömr. — Hvad
först angår de inridiska uttrycken, anmärkes det, att man
i sagan finn en mängd sådana, som dels äro obegrip-
liga, dels orintigt använda. Af dessa senare åter äro
somliga absolut oriktiga, d. v. s. kunna icke riktigt an-
vändas, hvarken från den isländska eller den norska
rättens ståndpunkt, hvarken i fråga om tiden före eller
tiden efter Islands underläggande under Norge. Andra
åter äro relatift oriktigt använda, d. v. s. hafva ej an-
vändbarhet i den isländska fristatens rättsspråk, men
voro i bruk i Norge från äldre tider eller på Island ef-
ter dess underläggande. — Af rättshandlingarna, hvilka
alla tillhöra familjerätten, granskas här en arfieijing,
hvilken visas sakna all juridisk hållbarhet, två äkten-
skapsskilnader, i afseende på hvilka författarne antaga,
att sagan undantagsvis angifver en ursprungligare form
än den i. rättsböckerna föreskrifna, samt slutligen fiere
trolofningar. Af dessa äro några i full öfverensstäm-
melse med rättsböckernas föreskrifter. De öfriga åter
afvika från rättsböckerna i den riktning, att bruden er-
håller en friare, inflytelserikare ställning vid trolofnin-
gen än den, hvilken rättsböckerna tillerkänna henne.
Härvid anmärka författarne — utan tvifvel med rätta
— att, om man tager i betraktande, att det väl icke är
sannolikt, att ett rättstillstånd, under hvilket kvinnan
vid trolofningen i det hela betraktades endast såsom ett
objekt, skulle ha föregåtts af ett, där hon intagit en jäm-
förelsevis själfständig ställning, det icke synes kunna
antagas, att sagans framställning innehåller en remini-
scens af ett rättstillstånd, äldre än det, som rättskällorna
återgifva, utan snarare att däri röjer sig inflytandet af
senare rättsidéer, enligt hvilka kvinnans ställning fattas
på ett friare sätt. — Därefter undersökas de sex pro-
cesser, hvilka i sagan förekomma. Äfven här söka för-
fattarne genom granskning i detalj att visa, att på
samma gång rättsböckerna varit för sagans bearbetare
bekanta, denna kännedom dock varit ganska ytlig, så
att de ofta blifvit missförstådda. Än finner man sålunda
tanklösa afskrifningar af dessa, än oreda och dunkelhet,
än besynnerligheter, obegripligheter eller rent af orim-
ligheter. — Slutligen väcker äfven den enligt författar-
nes åsigt romantiserade berättelsen om införandet af
fimtardömr i flere afseenden betänkligheter.

Resultatet af undersökningen i det hela är därför,
att författaren af sagan, sådan vi äga henne, icke_kan
vara en isländare, tillhörande fristatens tid, utan att
dess uppkomst måste förläggas till den sista tredjedelen
eller kanske till och med fjärdedelen af det trettonde
århundradet. Beträffande öfriga härmed i sammanhang
stående frågor uttala författarne såsom blott förmodan-
den: att sagan blifvit en eller flere gånger öfverarbetad,
att öfverarbetaren varit en norrman och möjligen en
andlig, slutligen att två ursprungliga sagor, en Gunnars-
297

NORDISK REVY 1883—1884.

298

och en Njålssaga, blifvit sammanfogade till en. — Mau-
rers totalomdöme är, att genom arbetet ett icke oviktigt
bidrag blifvit lämnadt till lösande af frågan om sagans
ålder, och att framför alt det faktum blifvit fullt kon-
stateradt, att sagan väsentligen har lånat sitt juridiska
innehåll ur rättsböcker, hvilka fullkomligt öfverensstämt
med dem, som blifvit till vår tid bevarade, samt att dess
trovärdighet i de få fall, då den afviker från dessas in-
nehåll, är i hög grad tvifvel underkastad.

Oafsedt den vikt, som det resultat i fråga om sa-
gans ålder, hvilket af författarnes undersökning framgår,
kan anses äga, är deras framställning af stort intresse
genom de undersökningar rörande åtskilliga punkter i
i den isländska fristatens rätt samt de jämförelsei’ med
den äldre norska rätten, till hvilka författarnes syfte
och plan gifvit anledning.

I. L.

Hagerup, Francis, Om Kjob og Salg. Fore-
læsninger holdte ved Kristiania Universitet Vaaren
1883. 126 s., 8:o. Kristiania 1883.

Den dansk-norska obligationsrättsliga literaturen är
i jämförelse med vår ganska rik; utom flere systemati-
ska bearbetningar af äldre och yngre datum äger den
ett ej obetydligt antal förtjänstfulla monografier öfver
viktigare institut. Och skiljaktigheten är äfven en inre.
Dels taga de danska och norska författarne vida mer
hänsyn till den romerska rätten, äfven i dess nyaste
skick, än man hos oss plägar anse nödigt, dels har hos
våra stamförvandter, särdeles under de båda sista de-
cennierna, utbildat sig, livad i Sverige ännu saknas, en
civilistisk skola, hvars anhängare i sina arbeten utgå
från en i det väsentliga gemensam grundåskådning. Det
är den från Bornemann härstammande, af Aagesen utbil-
dade läran om samfundslifvets ekonomiska kraf såsom
för rättigheters uppkomst och fortvaro bestämmande, som
varit och är förherskande. I denna lära gör författaren
till föreliggande arbete emellertid en högst viktig modi-
fikation, som i ej obetydlig mån närmar densamma till
den i Upsala föredragna åsikten. Han yttrar nämligen,
att det till att grundlägga den mot en rättighet svaran-
de förpliktelsen ej är nog, att den kräfves af omsätt-
ningens säkerhet; det är nödvändigt, att en bonus pater
familias med kännedom om de gifna förhållandena skulle
känna sig förpliktad. För afgörandet af detta spörsmål
åter är omsättningens kraf visserligen af mycket stor
betydelse, men dock ej enrådande. Förf, håller sig så-
ledes liksom Nordling till individen och frågar som han,
huru en god och förståndig husfader skulle förhålla sig;
men under det Hagerup fäster sig vid förpliktelsen och
debitor, ser Nordling i främsta rummet på rättigheten
och creditor, i det han låter afgörandet bero däraf, om
någon med skäl och förnuft kan anse sig berättigad.
Af denna grundåsikternas polaritet följa naturligen tal-
rika skiljaktigheter i detalj, så t. ex. i fråga om depo-
sition af debitum, men ej dess mindre torde de snarare
kunna sammanjämkas med hvarandra än med den från
samfundet utgående Aagesenska läran.

Hvad sedan förf:s behandling af sitt egentliga ämne
angår, så utmärker sig hans arbete för en skicklig sam-
manställning af romersk, nyare kontinental och engelsk

samt norsk rätt, för ett klart och precist angifvande af
de viktigaste olika meningar, som i hvarje fråga fram-
trädt, samt för i allmänhet väl motiverade egna åsikter.
Såsom ett undantag i det sista afseendet må nämnas
forf:s nya lära om bevisbördans fördelning vid tvister
mellan köpare och säljare. Ehuru af föga vikt i sak,
bör det måhända ej heller lemnas oanmärkt, att förf,
synes ha af den schweiziska obligationslagen användt
ett äldre utkast (af 1877?) utan att ana de viktiga för-
ändringar, som vidtogos, innan lagen i Maj 1881 erhöll
sin sedan sanktionerade lydelse; i annat fall skulle förf:s
yttrande, att det i nämda obligationslags kapitel om köp
ej göres något undantag från densammas allmänna regel (§
145), att vid tvåsidiga kontrakt kasuelt inträdande omöj-
lighet på ena sidan verkar befrielse på den andra, vara väl
bokstafligen sant, men likväl aldeles oförklarligt, då §
204 med otvetydiga ord stadgar ett sådant undantag
för alla föryttringsaftal.

Hj. L. Hammarskjöld.

Norsk Retstidende, udg. af den norske Sagforer-
forening. 1883. 39—52. Francis Hagerup, Om
Kjob og Salg. — Domme. — Notiser og Efterretninger.

Historia.

Meijer, B., Svensk-historiskt handlexikon. Sthlm
1883. J. Seligmann & C:o. Pris: 3,50.

Att på ett fullt tillfredsställande sätt utge ett så-
dant arbete som detta torde ej vara så lätt, som det
möjligen kan synas en flyktig betraktare. Det författa-
ren tillgängliga rika materialet måste på det omsorgs-
fullaste sätt sofras och därur tagas det viktigaste. Om
därför i afseende på såväl valet af de intagna artiklarna
som dessas innehåll någon ojämnhet i detta arbete visar
sig, får man ej undra däröfver och döma detta för
strängt. — Däremot har man, då detta lexikon afser att
lämna kortfattade notiser om de för Sveriges historia
viktigaste personer, orter, tilldragelser och aktstycken,
ovilkorlig rätt att fordra, att de däri meddelade faktiska
uppgifterna äro fullt tillförlitliga och grundade på resul-
taten af den nyaste tidens forskningar. Häri visar sig
dock rätt stor ojämnhet. Där förf, kunnat begagna sig
af sådana källor som Svenskt biografiskt handlexikon
och Nordisk familjebok, fyller det i allmänhet alla for-
dringar, men där dessa svikit, gör förf, sig ej sällan
skyldig till rätt stora misstag, och ofta gör arbetet in-
trycket att ha tillkommit under synnerlig brådska, så
att förf, ej gifvit sig tid att närmare granska sina ar-
tiklar. Att påpeka alla de misstag och oegentligheter,
vi påträffat, är ej här rätta platsen. Vi vilja blott an-
märka några få: s. 19 antages »Bernhard långe» af förf,
vara en verkligt historisk person; s. 31 talas om freden
vid Brömsebro »1658»; s. 148 kallas Karl VIII Knuts-
sons fader Knut Tordsson »riksdrott»; s. 176 sages, att
Kristian I blef »1450 genom de svenska stormännens
stämplingar hyllad som konung i Norge»; s. 213 säges
Matts Kettilmundsson hafva dött »1334 1. 1337»; s. 219
o. 220 föras de båda helt och hållet skilda slägterna
Natt och Dag till samma »ätt»; s. 255 omtalas, att Karl
299

NORDISK REVY 1883—1884.

300

Knutsson »gjorde ett försök att reducera kyrkogodsen»;
s. 249 säges hertig Knut Porse vara »son» till konunga-
mördaren Peter Porse; s. 375 säges Vesterås vara »en
på 1390-talet anlagd stad». — Befogade anmärkningar
skulle äfven kunna göras mot författarens framställning
af — vi nämna exempelvis — adeln, beskattningen, rå-
det och rättsväsendet, men att närmare utveckla detta
skulle här leda oss alt för långt.

Vi äro emellertid förf, tack skyldiga för detta hans
försök att afhjälpa det länge kända behofvet af ett dy-
likt arbete och våga uttrycka den förhoppningen, att de
fel, som finnas i denna upplaga, ej skola återfinnas i en
följande.

K. H. K.

Handlingar rörande Sveriges historia, Första serien.
Konung Gustaf den förstes registratur, Utg. af Kongl.
riksarchivet genom Victor Granlund, B. VIII (1532
och 1533), 2 häft., ss. 241—430 + 53 ss. (register m. m.).
Pr. 4 kr. B. IX (1534), 1 häft., ss. 1—240. Pr. 3,75.
Sthlm. Norstedt & Söner 1883.

Hjärne, Harald, Om förhållandet mellan landslagens
båda redaktioner. Några kritiska anmärkningar. 19 ss.
8:0. Upsala 1884. (I universitetets årsskrift).

Literaturhistoria.

Tidskriftsöfversikt för år 1883.

(Forts, från nr 9.)

Då utrymmet tyvärr hindrar oss att lemna en lika
utförlig redogörelse för öfriga under året utkomna tid-
skriftsuppsatser, som den i förra numret af revyn intagna,
nödgas vi inskränka oss till att endast i korthet angifva
de olika artiklarnes innehåll.

Giornale Storico. Häft. 2. Le Arti e le lettere alla
corte dei Trinci di Folingo (visar den lifliga konstnärliga
och poetiska verksamhet, som under renässansen pågick äf-
ven vid de mindre italienska hofven). La Prima Commedia
musicale a Venezia (skildrar buffans första uppträdande, sär-
skildt Biancardis verksamhet). En kritik af Scartazzini
öfver Scheffer—Boichorsts dantestudier. Häft. 3 uppta-
ges hufvudsakligen af en uppsats af Novati om Fra
Salimbenes krönika (1200-talet). Häft. 4—5. En upp-
sats af d’Ovidio om den s. k. Donatus provincialis (jämf.
Bartsch, Grundriss 65), som, i likhet med hvad man förut
trott, uppvisas vara af italienskt ursprung. En sago-
historisk studie af Landau öfver Messer Torello (Decam.
X, 9). Lorenzino de’ Medicis ungdom af Ferrai. I Va-
riet meddelar A. Graf ett egendomligt bidrag till Nero-
legenden från slutet af 600-talet. Dessutom förekomma
några synnerligen läsvärda uppsatser af Novati och Ber-
tolotti om det sedliga tillståndet hos studenterna vid
Studio Romano under renässansens dagar.

Zeitschrift für deutsche Philologie. Herausgeb. von
Höpfner und Zacher. Band. XV innehåller flere litera-
turhistoriska afhandlingar. Så meddelar Lübken några
tyska folkvisor från 1610 (dock af ringa intresse). Mera
betydanue är Frommans publikation af förut ej offentlig-
gjorda sånger ur das Münchener Liederbuch (särdeles

vackra lyriska dikter från slutet af 1400-talet). Där-
efter följer en ganska läsvärd uppsats af Holzhausen om
balladen och romansen inom den tyska konstpoesien. Efter
att fallt riktigt hafva skilt dessa båda arter (skilnaden
betingad af den olika folkkaraktären hos spanioren å ena
sidan och nordbon å den andra), samt visat den olika
betydelse, i hvilken romans tagés i musikaliskt och i
literaturhistoriskt afseende, öfvergår förf, till Gleims
romanser, som uppstått genom en efterbildning af frans-
mannen Montcrifs och spanioren Gongoras (äldre) ironi-
serande, burleska folklifsbilder, visar sedan upp balladens
utbildning genom Bürger och dess karaktär under klas-
siciteten, romantiken och nutiden. Därefter följer en
uppsats af Martin om Kudrun. Mot Wilmann (som anta-
ger en kontamination af flere dikter, hvilka själfständigt
behandlat samma saga) söker förf, göra gällande sin
redan 1872 (i Zachers handbibliotek II) uttalade åsikt,
att dikten uppstått genom en behandling af ämnet »in
einer zusammenhängenden reihe von längern und kürzern
abschnitten», härrörande från samme skald. I en därpå
följande uppsats söker Kinzel visa, att de tyska bearbet-
ningarna af alexandersagan förutsätta, att i elfte århun-
dradet funnits minst tvänne olika från Pseudokallisthenes
utgående framställningar af sagan. I Zur Kritik des
Niebelungenliedes undersöker Kettner det olika sätt,
hvarpå dikten skildrar mottagandet af ankommande gäster.
En del skildringar förefalla originala, andra såsom efter-
härmningar af dessa, ehuru verkstälda af samme skald,
hvarmed dock ej är sagdt, att de sånger, där dessa paral-
lella skildringar förekomma, försknfva sig från en och samme
författare, utan den möjligheten medgifves, att skildrin-
garna kunna härröra från öfverarbetaren. Den i rent
literaturhistoriskt hänseende märkligaste uppsatsen är
Sein oder Nichtsein des Guiot von Provence af den
gamle, förtjänstfulle forskaren San-Marte (Schulz). Som
bekant, uppgifver Wolfram, att källan till hans Parsifal
varit «Kiot», en provençalisk författare. Å andra sidan
känner dock literaturhistorien ej någon dylik Parsifal.
Saken är emellertid af största betydelse. För det första
gäller det nämligen den mycket omtvistade frågan om
utsträckningen af den provençaliska epiken. För det
andra inverkar naturligen antagandet af denna källa i
betydlig mån på frågan om originaliteten af Wolframs
dikt, hvilken betydligt skiljer sig från Chrestien de Troyes.
Zarncke, Birch-Hirschfelt m. fl. hafva också förnekat
tillvaron af Guiots franska dikt och antagit, att Wolfram
hänvisat till denna källa endast af den inom medeltids-
literaturen vanliga orsaken att dymedels skänka dikten
större trovärdighet; men i denna uppsats synes dock San-
Marte hafva anfört flere ganska talande skäl för det
påstådda originalets existens. Enligt San-Marte är Guiot
samme person, man känner som författare till den sati-
riska dikten Bible. Han skref på nordfranska, och endast
genom ett misstag af Wolfram gjordes han till proven-
çal. Vidare antager San-Marte, att hans dikt tillkom-
mit på följande sätt. Chrestien erhöll af grefve Philip
af Elsass den bok, efter hvilken han diktade sina Contes
del Gral, hvilka han dock genom döden hindrades att
afsluta. Guiot, hvilken också bevisligen kände Philip,
erhöll af honom samma bok,, so.n tjänat den aflidne
Chrestien till original, och skref efter a nna en nu för-
301

NORDISK REVY 1883—1884.

302

lorad eller åtminstone ej upptakt dikt, hvilken seder-
mera än vidare utvecklades och förbättrades af Wolfram.
— I denna årgång förekomma dessutom en uppsats af
Dünzer (Zur Textkritik des zweiten Teiles von Göthes
Faust) och en annan af Mathias (Die Jagd in Niebelun-
genlied).

Germania 28:de årg. innehåller hufvudsakligen upp-
satser i rent språkliga ämnen. Af betydelse för literatur-
historien äro dock Bruchstücke eines Trojanergedichtes
(Bernoulli) Meisterlieder (Goedeke), Zur Geschichte des
Wolfdietrich (F. Neuman) och framför alt en utförlig
uppsats angående prosaromanen om Lanzelot (Peter).

(Forts.)

H. S.

Thorild, Thomas, Om Kvinnokönets naturliga
höghet. Tionde upplagan. Efter den första troget
aftryckt och med bibliologiska noter försedd af Ar-
vid Vikström. Stockholm 1883, i 100 numrerade
exemplar tryckt i Centraltryckeriet.

Den nyligen utsedde redaktören af »Nordisk Typograf-
tidning», herr . rvid Vikström, har, genom utgifvande af
denna tionde upplaga af Thorilds ofvannämnda skrift
gifvit ett nytt bevis på det stora intresse för svensk
vitterhet och den förkärlek för att skapa bokrariteter,
som han förut vid flera tillfällen lagt i dagen. Vi be-
höfva endast nämna hans 1879 utgifaa »Visor ur Jo-
hannis Messenii Dramer». Detta intresse är också den
enda anledningen till denna upplagas utgifvande, ty, den
må äga hvilket värde som hälst, så läst och beundrad är
ej denna skrift af den genialiske men bizarre Thorild,
att något allmännare intresse kan sägas hafva framkallat
densamma.

Som typografisk sällsynthet och som ett mönstergilt
aftryck af den första upplagan är boken värd alt er-
kännande, hvilket i ännu högre grad skulle komma de
bibliologiska noterna till del, om de ej, jämte den däri
ådagalagda stora beläsenheten, äfven visade prof på en,
åtminstone i anmälarens tycke, nog långt drifven nog-
grannhet, som till och med uppräknar de olika upp-
lagornas olika läsarter, liksom om denna lilla uppsats
vore en af dessa dyrbara codices, hvilka utgöra religio-
nens eller vetenskapens viktigaste urkunder.

—pt.

Ljunggren, Gustaf, Framställning af de förnämsta
esthetiska systemerna. Andra delen, Vischers system.
Andra öfversedda upplagan. 378 ss. Lund, C. W. K.
Gleerup, 1883. Pr. 5,50.

■ Friedlander, A. E. Gustaf III som dramatisk för-
fattare. 92 ss. liten 8:o. Lund, Gleerup, 1884. Pris 1,50.

Österländska språk.

Wiedemann, Alf. Sammlung altägyptischer Wör-
ter, welche von klassischen Autoren umschrieben oder
übersetzt worden sind. Leipzig. Barth 1883. 44 sidd.
8:o. 5 Mk.

Uppgiften att i hieroglyfisk form återgifva de forn-
ägyptiska ord, som af traditionen betecknas som grekiskt-

romerska transkriptioner, hör till de n ra lockar le, och
få äro väl de ny egynnare inom ägyptisk filologi, som
icke sysselsatt sig med sammanställningar af nämda slag,
som icke gjort upp projekt till mer eller mindre utförliga
arbeten i det fängslande ämnet.

Uppgiften är lockande icke minst därför, att halfva
arbetet — samlandet och ordnandet af de såsom transkrip-
tioner eller öfversättningar betecknade klassiska skrift-
formerna — redan är undanstökadt. Förtjänsten af att
i detta afseende hafva brutit väg är Jablonskis 1). Bland
nyare forskare, som lemnat en dylik ordsamling, nämna
vi särskildt G. Parthey (Vocabularium coptico-latinum
1844).

Herr Wiedemann’s arbete är epokgörande så till vida,
som det för första gången på ett ställe gifver oss (del-
vis!) vetenskapligt giltiga hieroglyfiska skriftformer för en
(relativt) fullständig samling af nyss nämda klassiska om-
skrifningar eller öfversättningar. Hr W. är eljest icke
den ende ägyptolog, som något allvarligare sysselsatt sig-
med ifrågavarande ämne. Men öfrige forskare hafva blott
undantagsvis eller i enstaka fall granskat hithörande ord
och uttryck, då åter hr W. gjort till sin uppgift att för-
klara alla, som på vetenskapens nuvarande ståndpunkt
kunna förklaras. Hr W:s arbete gör sålunda anspråk på
att vara ett slags uttryck för ägyptologiens ställning till
frågan i närvarande stund. -

Mot detta (som vi på grund af bokens beskaffenhet
måste beteckna) förmätna anspråk kunna vi ej underlåta
att inlägga en bestämd gensaga, för hvars giltighet ty-
värr blott några detaljanmärkningar, dock såsom sådana
icke så alldeles oviktiga, för ögonblicket kunna åberopas.
I högre mening positiv kritik af arbetet hoppas vi längre
fram, då vi hunnit bygder, där bibliotek stå oss till buds,
kunna lemna.

Redan å inledningens 2:dra sida möta vi ett par af
förf, meddelade uppgifter, hvilkas värde synes oss vara
ett helt annat än det, han fäster vid de samma. Så är
bemödandet att uppvisa, att « är en halfvokal (t. ex. i
dévrov, transkr. af hierogl. anti) helt och hållet förspildt;
förhållandet är nämligen för många år sedan ådagalagdt
af de Rougé och Brugsch. Satsen, att »det feminina t
i ordslut uttalas ända in i ung tid, och icke, såsom händt,
får betraktas som en rent ideografisk beteckning för fe-
mininum» — bygd på den hypotetiska sammanställningen
datv == hierogl. dset — vitnar om altför grof okunnig-
het i elementen af det ägyptiska språkets historia för att
här behöfva bemötas.

Att döma af en hastig blick på förf:s arbete synes
oss hans förfaringssätt hafva bestått i att för hvarje sär-
skildt ord, i den alfabetiskt ordnade lista, han med led-
ning af äldre källor uppgjort för de klassiska omskrif-
ningarna, rådfråga ordböckernas likljudande vokabler (be-
greppet »likljudande» taget i en ganska vidsträkt be-
märkelse), samt att, där inga dylika funnits, med fantasi-
ens hjälp konstruera antagliga öfvergångsformer och dy-
medelst slå en bro öfver de stundom gapande afgrunder,
som skilja causa och effectus i det eller det fallet från
hvarandra. Han har dessutom till en viss grad —■ ehuru

1)	Vi taga ej ägyptiska personnamn och deras omskrifningar
med i räkningen.
303	NORDISK REVY 1883—1884.	304

långt ifrån uttömmande — tillgodogjort sig andra ägypto-
logers anmärkningar öfver enskilda uttryck.

Då man vet, att hufvudmassan af de klassiska trans-
skriptionerna utgöres af plantnamn, och tillika något kän-
ner den ägyptiska skriftens mekanism, som betecknar
snart sagdt alla växter med samma determinativ, kan man
a priori inse, att ett arbete af nyss nämda beskaffenhet,
hvars författare knappast torde känna botanikens element
och icke haft fackmän inom botaniken att rådgöra sig med,
ej kan erbjuda särdeles många garantier för sin användbar-
het. Kommer nu härtill, att förf, ingalunda med nödig
takt behandlat ämnets språkliga sida —• hvilket strax
skall visas — så får väl medgifvas, att vår nyss gjorda
gensaga icke saknar alt berättigande.

Bland de till mer än 30 uppgående exempel, i hvilka
vi måste anse förf:s förklaringar absolut omöjliga (vi in-
låta oss då icke på plantnamnen såsom sådana), må nu
anföras ett par profstycken. Sid. 9. För förklaringen af
‘A9qvå == 719ov dn &ucutns hade det varit godt, om förf,
känt den af Lepsius och Almkvist påpekade företeelsen,
att vid samtalsöfningar med (språkligt) obildade indivi-
der af främmande nationalitet, »jag kom från mig själf»
återgifves, som om man sagt »du kom» etc. I så fall
förklaras 9 i vokabeln såsom possessiv-suffix för andra
pers. fem. på ett mycket rimligt sätt. Eljest vet jag in-
gen annàn möjlighet än att antaga, att det är pers, suffix
för första personen, hvaraf von Bergman för förfallets tip
uppvisat ett par exempel. Hr W:s förklaring dt-en-d
»ich kam» är i dubbelt afseende oriktig, då den hvarken
fullständigt återgifver den af Plutarch gifna ordagranna
tolkningen, ej häller i förekomsten af ett verb dt för pe-
rioden i fråga äger stöd. — Sid. 13. Titeln arpedonaptæ,
som enligt Demokrit betecknar en klass af ägyptiska vise
och prester, omskrifves helt och hållet oägyptiskt och
det oaktadt ej bokstafligt noggrant med erpä-u-en-neb-
ta-ui »die Fürsten des Herren beider Länder.» Hvar träf-
far man erpä i en dylik sammanställning? Den riktiga
omskrifningen är naturligtvis u(n)ro-pet-en-apt, en mycket
vanlig presttitel i de yngre thebanska inskrifterna. Kan
man önska en nöjaktigare transkription af den klassiska
skriftformen? — Sid. 14 finner hr W. von Horrack’s för-
klaring doudy = hierogl. semehi »lautlich unmöglich»,
men detta hindrar honom icke att- sid. 34 till özvov hän-
föra det i Papyrus Ebers hittade uahit. Den nyss omöj-
liga ekvationen x = h är här möjlig. Vestigia terrent.
— Sid. 15 kan förf, uppvisa ett exempel, där hierogl.
dset betyder »stad»? — Sid. 16. grät# enligt Horapollon
= "p^ »sparfhök» emenderas af förf, till Scirz (jfr hierogl.
bak »sparfhök»). Enligt vår tanke är hvarje emendation
här öfverflödig. Det till transkription upptagna ordet är
säkerligen en sammansättning af baï »underbar»(?) och 9
»hjärta» och uttrycket att fatta som ett bland de många
epitheta ornantia, hvarmed Horus, den i sparfhöksgestalt
framstälde guden, betecknas. — Samma sida emenderas
Bål till ßcix, emedan förf, ej »kan finna ett ord ßdi i ägyp-
tiskan». Tyvärr är han obekant med den mycket van-
liga öfvergången af äldre m till yngre b (äfven i udd-
ljud), eljest hade han nog haft identifikationer i massa
att föreslå. — Sid. 18. Bobcuqus omskrifves ej, såsom förf,
vill. Jfr. ordboken. — Sid. 21. Vi tveka ej att vid-
hålla den af oss för flere år sedan föreslagna transkrip-

tionen schethu (jfr Pap. Anastasi IV, Harris I etc.) för
det grekiska Eidos. Af sch har uppstått s, hvarur emfa-
tiskt framgått z (jfr tyskt z af latinskt c). Vi kunna
således ej fatta, hvad hr W. menar med orden: »Ein
sich mit E09o berührendes Wort hat sich nirgends gefun-
den.» — Sid. 22 förklaras 9équou@ig af noter mut »die
göttliche Mutter». Denna sammanställning är måhända
bästa beviset för, att förf:s arbete kommit till under in-
flytelse af en slarfvets genius, som forskaren dock borde
hålla så fjärran som möjligt från sig. Eller vet icke hr
Wiedemann lika väl som de allra yngsta amatörerna af vår
vetenskap, att adjektivet i ägyptiskan alltid sättes efter
det substantiv, det bestämmer!'2) Jfr en af de första §§
i Brugsch’s grammatik och för flere enskildheter äfven
Piehl, Petites études égyptologiques, sid. 10. — Sid.
24 meddelar förf, under artikeln Isis den från Servius
hämtade notisen, att den ägyptiska gudinnans namn bety-
der »jord», men finner ingen annan ägyptisk vokabel att med
afseende härpå anföra än det redan omnämda dset »Ort,
Platz». I inskrifterna träffas dock mycket ofta ett ord
set »jord», hvaraf koptiskan bevarat det adverbiella ut-
trycket eset »nedåt, nere». (Isis’ hierogl. namn lyder i
omskrift iset.) — Sid. 26. Det under art. Cichorium upp-
tagna hierogl. kehscher har Maspero för flere år sedan
hänvisat till Hades’ näjder, och det samma hafva vi sam-
tidigt gjort med det under cxeî (sid. 46) anförda achauu.
Bägge identifikationerna äro altså omöjliga. — Sid. 33.
onceé = cxqdJeP (Horapollon) förklaras af hr W. såsom
härledt från »er-äa, später au-äa gesprochen», men han
nödgas dock erkänna, att sistnämda ords betydelse »sehr,
gross» icke riktigt låter förena sig med »von weit her»
(öfvers. af uczeéJem). Vi träffa emellertid redan i myc-
ket gamla texter ett ord üaai med betydelse af »fjärran
från», och det är naturligtvis detta Horapollon åsyftat.
— Sid. 35. niqcvuus (= xalös xdy«9dg) är naturligtvis det
ägyptiska rem »människa» och särskildt »ägypter», med
vidfogad artikel. Hr Wiedemann’s pa-rem — »der Erhabene,
der Hohe» kunna vi ej godkänna. — Sid. 40. Eoîxos,
som enligt Strabo betyder den heliga krokodilen i Möris-
sjön, är utan all fråga det samma som Sebeb, Sevek, namn
på den krokodilhöfdade gudomlighet, hvars hufvudkult i
Delta var förlagd till Faijum »sjölandet» (så uppkalladt
efter Mörissjön). Hr W:s ägyptiska sehu"»krokodil» är
ett fantasteri. Ordet betyder »ägg», hvaraf genom pros-
tetiskt vidfogadt m: mesehu »den äggläggande» (bl. fyr-
fotingar) d. v. s. »krokodilen». Förmodligen har det nya
ordet sehu utplockats ur någon illa kopierad text, som
till på köpet blifvit illa tolkad.

Har läsaren nu fått nog, så har granskaren ej häl-
ler gått miste om samma tvetydiga tillfredsställelse. Om
vi eljest varit något utförliga, så finner detta sin natur-
liga förklaring däri, att det granskade arbetet, så spe-
cielt det än kan synas vara, dock har ett allmännare
syfte — med det stå nämligen i sammanhang viktiga
spörsmål äfven för andra vetenskaper än ägyptologien.
Vår afsikt har därför varit att tillropa dem bland dessas

2) Sådana former som äa-en-scheft “storheten af hans kraft“
visa redan genom öfversättningen, att det styrande adjektivet upp-
hört att vara, hvad vi kalla adjektiv. Detta är för öfrigt ett godt
exempel på olämpligheten af att använda våra vanliga (äfven de
allmännaste!) grammatiska kategorier på ägyptiskan.
305

NORDISK REVY 1883—1884.

306

målsmän, som måhända kunde känna sig manade att fort-
sätta på den af hr Wiedemann inslagna stråten, ett ljud-
ligt »gif akt!»

Bland vissa lärde gäller som en modesak att förtälja
de vedermödor, de haft, vid utarbetandet af den eller den
libellen. Vi konstatera med nöje, att hr Wiedemanns före-
tal icke innehåller några dylika — i detta fall för öf-
rigt mindre lämpliga — antydningar, på samma gång
vi beklaga, att vi omöjligt kunna gifva vingar åt det
i förf:s slutord uttalade hoppet, »att den föreliggande
samlingen skulle visa sig nyttig för den ägyptiska språk-
forskningen». I så fall måste denna sträfva att gå kräft-
gången, och med alt misstroende till den mänskliga
svagheten kunna vi dock ej sätta vetenskapens uppgift
så lågt.

Kairo den 3 januari 1884. Karl Piehl.

Klassiska språk.

Ciceros Rede für Sex. Roscius aus Ameria.
Für den Schulgebrauch erklärt v. G. Landgraf. IV +
104 ss. Gotha 1882, Fr. Andr. Perthes. Pr. 1 mark.

M. Tulli Ciceronis pro Sex. Roscio Amerino
oratio. Scholarum in usum edidit Herm. Nohl. Prague
1884, F. Tempsky. Pr. 18 kreuzer.

Hos hvardera af de angifna förläggarne utgifves för
närvarande efter olika plan ett urval af Ciceros Tal, båda
begynnande med Rosciana. Landgraf vill i sträng me-
ning hafva gifvit en skolupplaga, i notiser öfver perso-
nalia och realia eftersträfvande största möjliga knapphet,
med hufvuduppgift att, så vidt möjligt är, ur talet själft
eller andra Ciceros skrifter förklara de språkliga svårig-
heterna, utan att hänvisa till någon grammatik eller sti-
listik. Texten ansluter sig till den nyaste recensionen
af C. F. W. Müller, men med vissa afvikelser, som ut-
gifvaren säger sig motivera i en större upplaga af samma
tal, utkommande hos A. Deichert i Erlangen.

Äfven Nohls edition (40 sidor) innehåller en vårdad
text, fri från tryckfel, under hvarje sida angifvande upp-
hofsmännen till de antagna afvikande läsarterna, bland
hvilka några tämligen obetydliga och löst framkastade
äro författarens egna och till en del blott gällande inter-
punkteringen.

Oaktadt den »abundantia iuvenilis», som man an-
märkt i detta tal, och fastän vid slutet af kap. 45 en
del däraf gått förlorad, såsom befunnen oläslig i en gam-
mal handskrift, är dock det samma alt igenom hänfö-
rande för den lågande rättskänslan hos den tjugusjuårige
talaren och den djärfhet, hvarmed han midt under det
Sullanska skräckväldet angriper herskarens mäktige gunst-
ling, och förtjänar därföre att äfven i skolorna läsas
jämte sådana senare tal, i hvilka en större konst måste
användas för att skyla det svaga i saken.

A. F.

L. Annæus Seneca. Valda skrifter. Öfver-
sättning af C. A. Brolén, Rektor vid Vesterås högre

allmänna läroverk. 254 ss. Stockholm, Hj. Linn-
ström, 1883. Pr. 3,25.

Af alla romerska prosaister är filosofen Seneca den,
som till hela sitt skaplynne står den moderna tiden när-
mast och följaktligen minst motsträfvigt låter ikläda sig
drägten af ett modernt tungomål. Seneca-öfversättarens
uppgift blifver dock alltid endast en jämförelsevis lätt;
och äfven han har vid sitt arbete att kämpa med svå-
righeter, för hvilkas lyckliga öfvervinnande kräfvas både
ihärdighet och talang i ej ringa mått. Ingendera af
dessa betingelser för framgång tyckas hafva varit fjärran
från tillkomsten af ifrågavarande arbete, hvilket utan
tvifvel bör räknas bland de mera lyckade försök som
gjorts att med svensk literatur införlifva något af de
gamla grekiska eller latinska skriftverken. Sin förtro-
genhet med Senecas hela författarskap har öfversättaren
genom ett föregående arbete tillfyllest ådagalagt; och
det är därför öfverflödigt att säga, att hans texttolkning,
om vi frånse några enstaka, mindre betydande miss-
tag, är tillförlitlig och riktig; härtill kommer, att det
språkliga uttrycket i öfversättningen är icke allenast rent,
utan äfven ledigt och smakfullt, samt att originalets sti-
listiska egendomligheter äro i allmänhet med god takt
bevarade, ehuru det vill synas oss, som om den antite-
tiska skärpa och den, så att säga, hoppande liflighet,
som äro så utmärkande för Senecas framställning, kunnat,
utan brott mot svenska språkets anda, bibehållas ännu
trognare, än som skett. Bäst synes oss öfversättaren
hafva lyckats i återgifvandet af de ställen, som hafva
en mer högstämd och patetisk karaktär; här besitter
hans språk en kraft och ett gediget välljud, som fullt
tillfredsställa äfven den, som ännu har själfva romar-
orden ljudande i sina öron.

Öfversättningen, som inledes af en kortfattad teck-
ning af Senecas lefnadsöden och literära betydelse, om-
fattar följande af hans arbeten: om försynen, om den
vises orubblighet, om ett lyckligt lif, om själslugn, om
lifvets korthet, om mildheten (1 och 2 boken), trösteskrift
till Marcia, trösteskrift till Helvia. Intet af de här
uppräknade arbetena skulle vi önska uteslutet ur samlingen
och gilla såtillvida fullkomligt öfversättarens val; där-
emot förvånar det oss högeligen, atthan icke i sam-
lingen upptagit Brefven, bland samtliga alster af Sene-
cas författarskap utan tvifvel det snillrikaste, det mest
egendomliga och det i alla tider mest beundrade. Vi
kunna ej förklara detta förhållande annorledes än att
herr Broléns öfversättningar från Seneca ej äro att be-
trakta såsom definitivt afslutade med det nu lemnade ur-
valet, utan att detta kommer att efterföljas äfven af de
öfriga bland samme författares skrifter, som kunna an-
ses lämpliga för en öfverflyttning på modersmålet. Det
skulle glädja oss, om vi ej tagit fel i denna vår för-
modan och således hade att motse en fortsättning på
detta arbete, som bör äga ett ej ringa intresse för en
stor del af den bildade allmänheten.

C. E. S.

Ny literatur.

Åars, J. og Groterud, N., Oversigt over den græske
moduslære. Udarbeidet til Skolebrug. Kristiania 1883.
32 ss. 4:o.
307

NORDISK REVY 1883—1884.

308



Bergk, Theodor, Kleine philologische Schriften. Her-
ausgeg. von R. Peppmüller. I Bd. Zur römischen
Literatur. Halle a. S. (Buchh. des Waisenhauses). 1884.
XXXII + 719 ss. 8:0. 10 M.

Cicero, Marcus Tullius, Valda tal. Öfversatta af
Julius Centerwall. 3:e haftet. Stockholm (Linnström)
1883. 184 ss. liten 8:o. 2,25 kr.

Euripides, Iphigenia i Tauris, tragædi. Med förkla-
ringar utgifven af Chr. Cavallin. Stockholm (Beijer)
1883. 183 + 11 (opag.) ss. stor 8:o. 3 kr.

Gerhard, Edv., Etruskische Spiegel. V. Bd. 1. H.
Berlin 1884. 9 M.

Matzat, Heinrich, Römische Chronologie. I, II Bde.
Berlin (Weidmann) 1883, 1884. XII + 354 ss. VII +
424 ss. 8:o. 16 M.

Hissen, Heinrich, Italische Landeskunde. I Bd. Land
und Leute. Berlin (Weidmann) 1883. VIII + 566 ss.
8:0. 8 M.

Peipers, David, Ontologia. Platonica ad notionum
terminorumque historiam symbola. Lipsiæ (Teubner) 1883.
XIV + 606 s. 8:o. 14 M.

Sylloge inscriptionum græcarum. Edidit Guilelmus
Dittenberger. 1, 2. Lipsiæ (Hirzel) 1883. VIII + 805
s. 8:o. 16 M.

Thompson, F. E., An syntax of attic greek. Lon-
don (Rivingtons) 1883. 443 ss. 8:o. 8 s. 6 d.

Deecke, W., Die etruskischen Bilinguen. VIII +
163 ss. Stuttgart, Heitz, 1883 (Etruskische Forschun-
gen und Studien, Heft 6).

Knudsen, K., Latinskole uten latin. VIII + 248 ss.
Kristiania 1884 (i kommission hos Alb. Cammermeyer).
Pr. 2 kr.

Romanska språk.

Gartner, Th., Raetoromanische Grammatik. Heil-
bronn, Verl. v. Gebr. Henninger 1883. XLVIII +
207 s. 8:o Pris 5 Mk.

Om man undantager fornfranskan, har under senare
år intet romaniskt språkområde blifvit med sådan ifver
och framgång odladt som de rätoromanska eller ladinska
målen i Graubünden, Tyrolen och Venetien. Vi råka på
detta arbetsfält, med förbigående af talrika mindre vä-
gande namn, Stengel, Schuchardt, Ascoli och Böhmer.
Ascolis Saggi ladini förklarades, när de utkommo, vara
för romanistiken epokgörande. I förbigående kan man
påminna sig, att äfven en svensk, C. W. Böttiger, har
sysselsatt sig med Rhetoromanska språkets dialekter (Ups.
1853). Det vetenskapliga studiet af dessa mål är dock
jämförelsevis nytt. Diez ville ej i sin grammatik inrym-
ma åt dem någon plats bredvid de öfriga sex systersprå-
ken och angifver som skäl till detta förbiseende förnäm-
ligast den omständighet, att på deras grund intet allmänt
litteraturspråk utbildat sig. Denna brist har emellertid
synbarligen ej minst lockat forskare. I själfva verket

förete dessa mål, talade af endast en half million männi-
skor, utströdda i Alpdalarne från Rens källor till Adria-
tiska hafvet, angripna norrifrån af tyska, söderifrån af
italienska, utan någon litterär eller politisk enhet •— de
förete ett skådespel af stort intresse, både allmänt-
språkligt och specielt-romanistiskt. Dialektsplittringen
kan väl anses drifven till sin spets, då man t. ex. i Sur-
meir med 5,800 invånare finner fyra underdialekter med
former så olika som pok, pak, potj, päk (föga) eller vätsest,
väist, vadzes, vezes (vides) o. s. v. Hela litteraturen är
dialektal, utom den egentliga folklitteraturen hufvudsakli-
gen af religiöst och pedagogiskt innehåll; dess tidigaste
minnesmärke är Bifruns öfversättning af nya test. (1552).

Gartner har förut (1879) i en särskild monografi be-
handlat Grednermålet i Tyrolen och är utan tvifvel väl
förberedd för ett arbete sådant som det nu föreliggande.
Hans metod blir genom ämnets natur dialektologisk. Han
har haft tvänne fråglistor, en kortare på 350 nummer, en
längre på 1400, och har på ort och ställe haft tillfälle
att ifylla den förra för 67, den senare för 9 orter inom
de rena målens område, hvarförutom han på samma sätt
undersökt ett stort antal blandningsmål på sydgränsen.
G:s framställning stöder sig nästan uteslutande på dessa
egna samlingar. Att han blott med stor försiktighet trott
sig böra använda den dialektala litteraturen, är säkerligen
välbetänkt. Hans mening, att »fast jeder schriftsteller
künstelt», synes äga en märklig grad af sanning. Dessa
författare ha t. ex. tagit sig friheten på egen hand bilda
ett för målen främmande, i deras tanke nödigt tempus,
perfektum! Om deras ortografi är nog att veta, det vårt
tj ungefär föreställes af ch, ck, gk, k, tgh, tg, gg, g, gh.
Däremot skulle G. med godt samvete kunnat rikta sitt
arbete med Ascolis iakttagelser (märkta MR i Saggi lad.).
I materielt afseende betecknar naturligtvis Gartners gram-
matik ett stort framsteg utöfver Saggi ladini, som för
öfrigt t. v. blott omfatta ljudläran. Begränsningen af
dialektområde och dialekter är i det hela densamma som
hos Ascoli. Men under det att A. behandlar icke blott
öfvergångsmålen, utan äfven ladinska företeelser i de ital.
(lombard.) gränsmålen, inskränker sig G. till de rena
målen — utan tvifvel välbetänkt med hänsyn till arbetets
uppgift. Lika välbetänkt är det från samma synpunkt,
att G. i st. f. Ascolis topografiska framställning ger en
systematisk. Då därjämte i ljudläran framställningen,
som vanligt i romanistiska arbeten, är »descendent», d.
v. s. utgår från latinet, kan man lätt öfverskåda den
nyare utvecklingen af de särskilda latinska (eller samro-
manska) språkljuden och ljudförbindelserna. Dispositionen
är följande: I inledningen s. XI—XLVIII uttydas för-
kortningar (inkl, citatsystem) och ljudbeteckning, redogöres
för språkområdets omfattning och indelning med antydningar
till karakteristik, för dialektlitteraturen och föregående
grammatiska arbeten. S. 1—32 behandlar ordförrådet,
först ursprungliga latinska beståndsdelar, gemensamma för
alla målen eller tillhörande enskilda större eller mindre
grupper. Dialektsplittringen åskådliggöres s. 5 genom en
tabell, enligt hvilken t. ex. begreppet »söka» i olika mål
återgifves på åtta olika sätt. Bland de därefter följande
latinska lånorden råka vi en kuriös benämning på svin:
salvanôri = lat. salvo honore (jfr våra »permissioner»).
De italienska lånorden gå knapt upp till ett halft hundra,
309

NORDISK REV Z 1883—1884.

310

de tyska åter (dels samromanska, dels specielt-rätiska) till
ett halft tusen, och bland dein finnas t. o. m. konj. och
prep, (men, eller, utan, hos). Från den i öster angrän-
sande slovenskan ha blott ett tiotal slaviska ord inträngt
i Friaul. Ljudläran omfattar s. 33—74, formläran s. 75
—165, hvarefter kommer ett bihang på 35 sidor, »einige
Wörter und flexionen» d. v. s. 100 glosor i alfabetisk
ordning samt räkneorden 1 —1000, återgifna på 50 rätiska
mål och 19 grannmål i tabellform. Syntax och ordbild-
ning beröras blott i förbigående här och där, och den
förra står f. ö. under ital. eller tyskt inflytande. Inom
dessa sidotal rymmes nu en förvånande mängd upplysnin-
gar om ljud och böjningar, på hvilkas förklaring foneti-
kern och psykologen kunna öfva sitt skarpsinne och hvilka
kunna tjäna till jämförelse vid tolkning af företeelser i
andra språk. Att här gifva ens en antydning om det
rika innehållet låter sig knappast göra. Man måste skaffa
sig boken. I ljudläran finner man sådana för oss intres-
santa företeelser som brytning och omljud, palatalisering
och affrikation på de mest olika stadier, liksom den mot-
satta processen (härdning af i till j, ch, k, g), serierna
sk > sk stj )> s och stj > s, ve > u, o. Man finner
exempel på alla stadier från ambulare till andare (§ 185).
Adjektiv ha olika former i pred. och attrib, ställning. Ver-
ben äro nästan ännu formfattigare än i rumäniskan: utom
presens och imper, finnas blott två finita former, imperf.
och en kondit. (== plusq. konj.). För den grammatiska
syntesen är bildningen af 1 sing, på -el (== illura) märk-
lig: pôrtel, purtåvel (från Rendalarne). Mellertid har
denna rikedom sina skuggsidor. Öfverhufvud är framställ-
ningen mera refererande än diskuterande, isynnerhet i ljud-
läran, och därom är i själfva verket ingenting annat än godt
att säga. Men att hr G. lyckats inom ett så trångt utrymme
få plats med så mycket, beror till ej ringa del på hans
sätt att citera. Först och främst utmärkas de undersökta
dialekterna genom frakturbokstäfver a — 8 och de af honom
besökta orterna med siffer-index, så att t. ex. i, före an-
tikva betyder, att förf, upptecknat exemplet i Scanfs i
Öfver-Engadin. Samma bokstaf med tresiffrig index före
kursiv hänvisar till trykt källa, t. ex. 3770 till Bellarmins
Dottrine cristiane, Udine 1770. Må vara att förf, efter
flerårig sysslan med dessa mål och sina samlingar har
betydelsen af dessa bokstäfver och siffror på sina fem
fingrar; med läsaren, som icke har rätoromanska till spe-
cialitet, är förhållandet ett annat. För det andra under-
låter förf, i den sammanhängande framställningen alt som
oftast att anföra exempel och hänvisar i stället till någon
annan §, där man har att söka sådana. Framför allt otill-
ständiga äro dessa ideliga hänvisningar till § 200, till
bihanget! Läsaren skulle gärna betala dubbla priset för
att undgå den tidsspillan och otrefnad, som dessa hänvis-
ningar vålla. De oafbrutet fortlöpande citaten ur trykta
skrifter i formläran (t. ex. s. 134—137, 140—143 o. s.
v.) bjuda ej häller någon behaglig lektyr.

I sak förtjänar boken utan tvifvel alt beröm. Skrif-
ten följer naturligtvis ljudet, dock med måtta. Förf, själf
ser i denna måtta en förtjänst, och den torde väl i mån-
gas ögon vara så, ehuru anm. ej sätter mycket värde på
den. I alla händelser kan den ej motiveras, så som förf,
gör, med påståendet att en större, skärpa skulle fört in
på individuella egenheter. Det är för en sakkunnig nog

att veta, att hr G. brukar in summa 38 tecken (16 vok.,
22 kons.), att han ej har tecken för monill. I och n, ej
utmärker tonlöst I och r, ej »närmare har undersökt r
med hänsyn till artikulationsläge» och talar om ett »b
mit w vermengt». Ilvad förf, menar med »velart y
[d. v. s. j] som nygrek, y för 1», torde förekomma flere
är mig oklart. Här och där kan man råka någon relik
från äldre tider, som när det talas om »radiofoniskt»
[== eufoniskt] d i tänder för tener, om »epenthesis zur
erleichterung der aussprache», eller när på ett tredje ställe
inskott, diftongering o. d. anses åsyfta »tydlighet». Förf,
anger sig annars som lärjunge af Brücke och Böhmer
(hvars transskription han använder) och visar sig visst
icke främmande ens för ganska fina fonetiska detaljer. I
det hela resonnerar han, så vidt anm. därom kan dömma,
sundt och nyktert om de språkliga företeelserna.

Den förhoppning man äger att från samma firma er-
hålla grammatikor jämväl för de sex andra romanska språ-
ken hälsas visserligen med förtjusning både inom och utom
romanisternas läger. Den af Monaci och d’Ovidio började
serien »manualetti» synes ha afstannat med andra häftet
och fyller i alla fall ej det länge kända behofvet. Na-
turligtvis måste planen för de öfriga sex delarne bli en
helt annan än i den nu anmälda, men blifva de i sitt slag-
lika goda som denna i sitt, så har man skäl att vara nöjd,
hälst om förf, vid den typografiska anordningen litet mera
vilja se på läsarens bekvämlighet.

Lll.

Germanska språk.

Rydqvist, J. E., Svenska språkets lagar. Kri-
tisk afhandling. Sjette bandet, efter författarens död
utgifvet af K. F. Söderwall. Stockholm 1883, F. &
G. Beijers förlag. VI + 548 sid. 10 kr.

Med detta sista band af Rydqvists arbete hafva de
båda nästföregående banden först kommit till full nytta,
sedan de fått ett högst behöfligt ordregister, som i full-
ständighet och noggrannhet icke synes lämna något öfrigt
att önska. Särskildt må man vara tacksam för den an-
ordningen, att alla sammansättningar af någon vikt upp-
tagas såväl i alfabetisk följd som under hufvudorden.
Då också de ord, som finnas i tillägget till III bandet
sid. 267—270, här ånyo upptagas, liksom ock samman-
satta former från de båda första banden som förbigåtts
i III bandet, så behöfver man icke leta på mer än ett
ställe i hvardera ordboken för att få visshet om, huru-
vida ett eftersökt ord finnes behandladt i Rydqvists ar-
bete eller icke.

Men detta sjätte band är icke blott ett register
till föregående delar af Svenska språkets lagar, utan
därjämte ett glossar öfver märkligare äldre svenska ord,
samlade ur sådana efter III bandets utgifvande tryckta
skrifter från medeltiden eller reformationstiden, som varit
eller kunnat vara för sådant ändamål använda af Ryd-
qvist. Den yngsta skrift, hvarur ord i större antal upp-
tagits, är den vid år 1561 skrifna P. Swarts krönika.
311

NORDISK REVY 1883—1884.

312

Dessutom finnas också här liksom i III bandet un-
dantagsvis nyare svenska ord utan att citeras från någon
särskild skrift antecknade endast för etymologiens skull,
hufvudsakligen lågtyska lånord.

Då en genomgående granskning af ordförrådet här
icke kan komma i fråga, må endast några enstaka an-
märkningar meddelas. Efter ordet anhærvi (räfsa) ur
Södm. L. står ett frågetecken; att ordet säkert är ett
femin. af samma böjningsklass som œrm, ærmi, isl. ermr
(jfr Rydq. II 75), framgår af det ännu hos allmogen i
rec:s hembygd, Söderteljetrakten, vanliga härv räfsa.
Basse, villebasse är nog icke björn, utan vildgalt; djuret
omnämnes på alla de citerade ställena såsom märkligt
för sina tänder; af Iwan 267 f.: cenlitith thölkith som
biorna skin bassa tænder ok apina kin synes, att där me-
nas ett annat djur än björn. Ur Gottl. Hist, upptages
elius adj.; man hade väntat att finna den andra af Schly-
ter i första rummet anförda läsarten eluis omnämnd så-
som åtminstone lika berättigad, då ingen närmare för-
klaring till elius finnes bifogad. För litvan i Gottl. L.
föreslås likvan (kroppslyte); men då fråga är om märken
efter sår i ansiktet (millan barz epa brunar), synes lit-
böra behållas; jfr got. vlits m. ansikte (fsv. liter färg,
hy, utseende) samt isl. andlit n.

Rörande herr Söderwalls andel i arbetet meddelas i
hans förord, att materialet i det stora hela är Rydqvists
eget, likaså anordningen samt det väsentliga af redige-
ringen intill ordet fa (få); det öfriga säkert både mödo-
samma och ömtåliga redigeringsarbetet tillhör utgifvaren.
Om utförandet må sägas, att det kan kallas mönstergillt,
vitnande lika mycket om utgifvarens samvetsgrannhet
och skicklighet som om hans pietet för den hädangångne
författaren. Af korrekturfel har rec. icke lyckats finna
mer än ett, nämligen V, 125 i st. f. IV 125 tvänne
gånger sid. 41, sp. 1, rad. 1 och 2 uppifrån.

Arbetet länder herr Söderwall till heder och är en
värdig gärd åt Rydqvists minne.

F. Tamm.

Äldsta delen af Cod. 1812 4:to gml. kgl. sam-
ling på kgl. biblioteket i Kobenhavn. I diplomatariskt
aftryckutgifven af Ludvig Larsson. Kbhvn 1883.
XXVII + 75 s. 8:o. '

Kröka-Refs saga og Kroka-Refs rlmur efter
håndskrifterne udgivne af Pålmi Pålsson. Kbhvn
1883. XXXVIII + 120 s. 8:o.

Fljötsdoela hin meiri eller den længere Drop-
laugarsona saga efter håndskrifterne udgiven af Kri-
stian Kålund. Kbhvn 1883. XXXVII + 139 s. 8:o.

»Samfund til udgivelse af gammel nordisk littera-
tur», som med 1880 började sin förtjänstfulla verksam-
het, har med dessa under 1883 utgifna arbeten ytter-
ligare ökat den tacksamhetsskuld, hvari den nordiska
språkvetenskapens idkare och den gamla literaturens vän-
ner i allmänhet redan förut stodo till detsamma. Det
verksamhetsfält, som samfundet åt sig utvalt, är, ehuru
länge med mycken id och flit bearbetadt, fortfarande
synnerligen rikt och tacksamt. Många värdefulla hand-

skrifter vänta ännu på en utgifvare, och bland det i tryck
tillgängliga är mycket af den beskaffenhet, att det åt-
minstone för språkforskaren är föga användbart. Att en
sådan handskrift, som den nu af hr Larsson utgifna, kun-
nat så länge förblifva otrykt, är ett bevis på, att den
isländska literaturens skatter äro långt ifrån fullständigt
kända och tillgodogjorda. Den af hr Larsson behandlade
delen af Cod. 1812 4:o tillhör nämligen de allra älsta
nu bevarade isländska handskrifter. Redan häraf är klart,
att hon måste vara af stort intresse, och detta minskas
ingalunda vid närmare undersökning. Cod. 1812 4:o
består i sitt nuvarande skick af fyra delar, skrifna på
olika tider och af fyra särskilda händer; men utgifvaren
anser på goda skäl, att den älsta delen en gång utgjort
ett själfständigt helt. Såsom inledning till texten lemnar
utgifvaren en god redogörelse för handskriftens yttre be-
skaffenhet, ålder och ortografi m. m. Nedskrifningstiden
har förut af Jon Sigurdsson och flere satts till omkring
år 1200, hvilket lemnas utan invändning. Skrifsättet
erbjuder många punkter af intresse, hvilka vederbörligen
framhållas. Akcentueringen är icke så korrekt som t. ex.
i den stockholmska homilieboken. U-omljud af långt a
angifves, såsom man kunde vänta, genomgående, ehuru
beteckningssättet varierar. Ändelser och obetonade af-
ledningar hafva i regel e och o, där de »normaliserade»
texterna bruka i och u, men ett i, y eller ei i före-
gående stafvelse framkallar i uti ändelse och afledning.
Af denna inverkan af ei på ändelsens vokal, hvilken sy-
nes vara egendomlig för denna hs., drager utg. den slut-
satsen, att ei omkr. år 1200 måste hafva varit difton-
giskt, hvilket man på grund af den ej sällsynta tecknin-
gen e i st. för ei varit böjd att betvifla. I afseende på
bruket af u och v såsom konsonanter finner man, att
handskriften iakttager en märklig åtskilnad, i det u i re-
gel står efter ett i samma stafvelse föregående 7, h, s, t
och q, men annars v. Häraf slutes, att u här betecknar
den bilabiala halfvokalen, v spiranten. Samma förete-
else träffas i älsta stycket af Reykjaholts måldagi, och
i svenska hss. från 1400-talet har A. Kock gjort en
liknande iakttagelse. Som bekant har man af rimmet
så väl i isländska som fornsvenska slutit, att v i udd-
ljud måste hafva varit halfvokaliskt, men motsägelsens
lösning kan ju ligga i tidsskilnaden. Så kan ock vara
fallet med den af Cod. 1812 4:0 ä. d. och flere gamla
handskrifter antydda differensen i uttalet af k-ljudet fram-
för hårda och framför lena vokaler, som likaledes mot-
säges af rimbruket. Den af Wimmer uppstälda regeln,
att à (b) brukas i de älsta hss. »så godt som uden und-
tagelse» efter I och n, då rotstafvelsen är kort, finner
icke stöd i denna hs., som tvärtom i detta fall har d.
Af verbet vera träffas de äldre formerna med s här blott
undantagsvis. Äfven från innehållets synpunkt är den
ifrågavarande hs. af särskildt intresse. Hon utgör näm-
ligen en afhandling om tideräkningen och hör således
till den torftiga del af den gamla literaturen, som kan
sägas hafva en viss vetenskaplig prägel. Utgifvaren
synes hafva gått till väga med all den minutiösa nog-
grannhet och omsorg, som ett sådant företag oeftergif-
ligen kräfver. Anm. har åtminstone icke lyckats finna
något af den ringaste betydelse att anmärka. Särskildt
tack förtjänar han för den texten vidfogade ordlistan
313

NORDISK REVY 18831884.

314

som lemnar en öfversikt af handskriftens såväl ordförråd
som språkformer.

Af jämförelsevis mindre intresse, åtminstone för språk-
forskaren, äro de två öfriga publikationerna. Kroka-Refs
saga tillhör de s. k. äfventyrssagorna, i sin nuvarande
form ej äldre än omkr. midten af 1300-talet. Kroka-
Refs rimur är en i slutet af samma århundrade (utg.
anser sig t. o. m. kunna nämna det bestämda året 1388)
företagen poetisk omskrifning af sagan i den under en
senare literaturperiod på Island så omtykta rimaformen.
Med Eljötsdoela hin meiri är man inne på en ännu se-
nare tid, nämligen 1500-talet, och just häri ligger, såsom
utg. med rätta framhåller, sagans betydelse. Hon fyller
så att säga en lakun, utgör en förbindelseled mellan den
gamla och den nyisländska literaturen. Omsorgsfullt och
tidsenligt utgifna äro dessa sagor; liksom alt, som utgår
på samfundets förlag.

L—d.

Finsen, V. Grågås. Stykker, som findes i det
Arnamagnæanske Haandskrift Nr. 351 fol., Skalholts-
bok og en Række andre Haandskrifter .... ud givet af
Kommissionen for det Arnamagnæanske Legat. Kbhvn
1883. LVIII + 716 + VI sid.

Första uppl. af den s. k. Grågås *) (1829) mottogs
med stora förväntningar, hvilka likväl svekos, ty den
befans vara en samarbetad text af endast de tvänne
största och viktigaste M.S.S. (Gmnl. kgl. Saml. 1157
fol. Konungsbok [== K.] och A. M. 334 fol. StaJarhols-
bok [== St.] — St. som grundlag), hvarvid dessutom
t. ex. Kristinna laga ^åttr (kyrkobalken) icke fått kom-
ma med. Den kunde följaktligen ej häller vinna något erkän-
nande af fackmännen, och betecknande är, att Schlegel,
som hade skrifvit den rättshistoriska inledningen, förkla-
rade sig icke bära något som hälst ansvar för text-
behandlingen. Först 1852 började Grågås på ett till-
fredsställande sätt utgifvas med »Grågås, Islændernes
Lovbog i Fristatens Tid udgivet efter d. kgl. Bibl:s
Haandskrift [== K] og oversat af Vilhjalmur Finsen for
d. nordiske Literatur Samfund» [här == V. F. I]. Vik-
ten och värdet af detta arbete framträdde snart, i det
att Konrad Maurer förnämligast därigenom sattes i stånd
att underkasta det äldre isl. lagväsendet de grundliga
undersökningar, hvilkas resultat först offentliggjordes i
hans bekanta afh. i »Ersch & Grubers Encyclopædie»
1864. Sedan följde flere afhh., i hvilka hithörande äm-
nen behandlas, ss. af Maurer i sht. i »Germania» 1870 och
1874, »Island von seiner ersten Entdeckung bis zum
Untergange des Freistaats» 1874 och »Udsigt over de
nordgerm. Retskilders Historie» 1878 samt af Finsen i
»Aarbager for nord. Oldkyndighed og Hist.» 1873. Frå-
gan om K:s och St:s ålder besvaras något olika af Mau-
rer och Finsen, i det M. sätter (— Jon porkelsson) K.

*) Om uppkomsten af dessa lagsaml. äfvensom om orsaken,
hvarför Finsen sedan behållit namnet “Grågås“, kunna jämföras i
denna anmälan anf. arbb. V. F. I Efterskrift sidd. 219—221, V. F.
II, sidd. XXVI fr., V. F. III s. XXII samt Aarb. 1873 sidd. 105 ff.
"... Graagaasen ikke.... en Lovbog i Nutidens Betydning, en
Codification, men ... derimod ... en ved privat Virksomhed til-
veiebragt Optegnelse eller Fremstilling af Retsregler."

till 1258—62 och St. (= Jon Sigurdsson 1261—71)
till 1262—71, hvaremot F. sätter K. till 1250 och St.
till 1260. Samma åsikter, som F. uttalat i Aarb. 1873,
vidhåller han i sin »Grågås efter det Arnamagnæanske
Haandskrift Nr '334 fol. Sta^arholsbok, udgivet af Kom-
missionen for det Arnamagnæanske Legat» 1879 [här —
V. F. II], och M. har i de senare af de anf. arbb. äfven
anslutit sig till F. i flere fall, där de förut kommit till
olika resultat i sina studier öfver det äldre isl. lag-
väsendet. Nämda utmärkta arb. gjorde — som G. Storm
säger (Nordisk tidskrift 1880) — »dette studium lettere,
men også ved dens henvisninger til andre, endnu ikke
helt udgivne håndskrifter ... önsket levende om at få
også disse udgivne». Denna önskan har i och med det
arb., som nu anmäles [här = V. F. III], af Finsen upp-
fylts . och det så, att man tacksamt erkänner, att han
genom dessa trenne arbb. rest ett monument, som vitnar
så väl om hans egen förmåga och nedlagda arbete som
om den gamla isl. lagstiftningens originella utveckling
och höga ståndpunkt.

Här skall i största korthet angifvas innehållet af
föreliggande arbete.Det utgöres af en mängd Grågås-
M.S.S., som innehålla: Kristinna laga ^åttr efter 11
M.S.S., hvaraf ett, A. M. 181 4:to, innehåller en i
detta årh. ej beaktad men ganska viktig redaktion, och
F. uppvisar, att den härrör från den förlorade Leirår-
gar^abok (sannol. fr. 1300-t.); Reka/ åttr efter A. M.
279a 4:to, förut ej utgifven; delar af Ranns6kna/>åttr
och Omagåbålkr m. m. Rörande textbehandlingen är
den — för så vidt den kan bedömmas utan jämförelse med
M.S.S. — mönstergill: på en gång ytterst noggrant åter-
gifvande texten och tillika med fullständig kritisk apparat.
Facsim. af de viktigaste M.S.S. äro ock bifogade. I
förf:s »Forerindring» och »Fortegnelse over det haand-
skriftlige Materiale» lämnas utförliga upplysningar om
M.S.S.

Vidare finnas register öfver hela Grågås-M.S.S.-
materialet, näml. en förteckning öfver alla M.S.S. med
angifvande af deras indelning i större afdelningar och
kapitel och en synoptisk öfversikt öfver innehållet i alla
utgifna M.S.S. (med St. som utgångspunkt), samt en
förteckning öfver de bestämmelser, som i M.S.S. finnas
ofullständigt anförda, och en öfver de bestämmelser, som i
M.S.S. betecknas som nya (»nymæli»).

Af dessa upplysningar och sammanställningar framgår,
att man nu har att antaga minst 5 hufvud-cold. samt dels ett
slags äldre redaktioner, som nu representeras af bl. a. K.,
och dels en yngre redaktion, bättre ordnad och rikare med
hänsyn till det samlade stoffet, från hvilken St. härstammar.
Beträffande innehållet är det allra mesta gemensamt för
de 2 hufvud-codd., K. och St., och det så, att K. — ut-
om några afdelningar, som blott den har — i det vä-
sentliga innehåller allenast det, som finnes i St., men
att St. har många särskilda stycken, som dock i allmän-
het endast äro mer i enskildheter gående bestämmelser
af de regler, som det gemensamma »systemet» innehåller.

Slutligen följer en förteckning öfver person- och orts-
namn samt en ordförteckning. Rörande denna sista kan
man icke annat än på det lifligaste beklaga, att förf.,
som just har de nödvändiga förutsättningarna för ett vida
större ordboksarb. öfver Grågås, inskränkt sig till att
315

NORDISK REVY 1883—1884.

316

behandla ord af rättshistoriskt intresse. Men naturl. är
inan förf, äfven särskildt för detta »Ordregister» mycken
tack skyldig — många af dessa ordartiklar äro snarare
små och koncisa rättshistoriska afhandlingar.

Till sist vill jag anföra de sista raderna af förf:s
»Forerindring»: »Bortseet fra livad der ved Textkritik
bor udsondres som Stykker, der aabenbart ikke hore til
Fristatens Ret. . . har det ikke været mig muligt at op-
dage i Grågås noget Spor af at fremmede (norske) Rets-
regler eller Udtryk ere indlobne. I Virkeligheden er
Grågås forbleven uberert af de Tilstande og Bevægelser,
som fandt Sted i Island under det herskende Anarchi,
der gik forud for Fristatens Undergang, og den er som
Folge deraf overleveret os i sin Renhed, upaavirket af
fremmed Ret.»

Rolf Arpi.

Med snaraste utkommer »Handledning i svenska
språkets ljudlära och beteckningslära jämte en afhand-
ling om aksenten» (i en större och samtidigt i en min-
dre upplaga) samt »Ordlista för uttal och beteckning»,
båda arbetena af J. A. Lyttkens och F. d. Wulff.

Jellinghaus, Hermann, Zur Einteilung der nieder-
deutschen Mundarten. XVI + 83 ss. Kiel, Lipsius &
Tischer, 1884. Pr. 2,40 M.

Gering, Hugo, Islendzk Æventyri. Isländische le-
genden, novellen und märchen. Zweiter band: Anmer-
kungen und glossar, mit beiträgen von Reinhold Köhler.
LXXVI + 396 ss. Halle, Buchh. des Waisenhauses,
1884. Pr. 7,60 M.

Skattegraveren, N:r 3 (12 febr.): Folkvisor, sägner,
ordspråk, gåtor m. m. (n:r 113—206).

Naturvetenskap.

Cleve, P. T., Kemiskt Handlexikon, Häft. 1—4.
Stockholm Jos. Seligmann & C:is förlag. Pris 50
öre för hvarje häfte. (Samling af Facklexika III,
under redaktion af D:r Bernhard Meijer.)

I vår tid, då resultaten af den kemiska forskningen
börja att göra sig gällande på snart sagdt alla punkter
af det praktiska lifvet, icke blott inom industri, handel
och näringar, utan ock inom hemmets verld, men ke-
min ännu ej fått en plats inom den allmänna bildningen,
torde behofvet af en populär uppslagsbok, hvari man lätt
kan erhålla underrättelse om, livad vetenskapen utrönt
med afseende på dessa frågor, redan hafva gjort sig
starkt kändt. För att fylla detta behof har förf, ut-
arbetat föreliggande arbete, men därvid dock äfven »tagit
hänsyn till dem, som tidigare idkat kemiska studier men
sedan icke haft tid att följa vetenskapens snabba ut-
veckling och tillegna sig de teoretiska åsikter, hvilka i
vår tid inom vetenskapen vunnit allmänt erkännande».
Arbetet omfattar därför icke blott sådana fakta, som äga
betydelse för det praktiska lifvet, utan upptager äfven

det viltigaste af den moderna rent teoretiska kemien.
Härigenom har förf, fått ett stort material att behandla
inom ett jämförelsevis mycket trångt utrymme. Att
döma af de utkomna häftena måste man erkänna, att
förf, löst denna svårighet på ett särdeles utmärkt sätt.
Förf, har också en sällsynt förmåga att koncentrera ett
rikt innehåll på få sidor. Tyvärr förorsakar detta i ett
och annat fall, att framställningen blir något svårbegrip-
lig, ja vi hafva funnit ett ställe, som vi måste kalla obe-
gripligt (se artikeln »atom» sid. 38 andra spalten om för-
hållandet mellan molekyler och volymer). Med afseende
på valet af artiklar kunna naturligen i vissa fall olika
tycken döma olika, men vi tro, att förf, i det hela lyc-
kats särdeles väl, och att arbetet skall gifva den frå-
gande svar på de spörjsmål, han kan hafva rätt att be-
gära få besvarade. Svaren blifva, särskildt hvad tekni-
ska frågor beträffar, ej sällan innehållsrika. Särskildt
erkännande förtjäna artiklarne atmosfär, bakterier, foto-
grafi, färgning, glas, gödningsämnen, jäsning m. fl. Vid
handelsvaror finnas vårt lands export och import samt
f. n. gällande approximativa pris anförda. Artiklarna
åtföljas icke så sällan af sakrika tabeller och upplysande
teckningar.

Att ett arbete så späckadt med faktiska uppgifter,
siffror och formler som detta och med så hopträngdt tryck
är svårt att få felfritt, måste villigt erkännas. Dock
kan man icke undgå att anmärka, att felen i första häf-
tet äro för många. Då verket har en särskild redaktör,
så kunde man vänta, att vanliga, lätt sedda tryckfel icke
skulle förefinnas i sådan mängd, som är fallet, ty längre
än till korrekturläsningen och den yttre anordningen har
väl ej hans delaktighet i arbetet kunnat sträcka sig.

Viktigare än dessa äro dock fel i formlerna, hvilka
i detta häfte icke äro sällsynta. Det är oss ett nöje att
erkänna, att korrekturet i de följande häftena dock
blifvit mycket bättre hållet, sedan förf:s uppmärksamhet
fästats på bristerna i det första, och vi hafva oss bekant,
att man är betänkt på att låta omtrycka en eller annan
sida i första häftet, där de svåraste felen förefinnas. Äf-
ven i de följande hafva vi dock anmärkt några oriktig-
heter, hvilka vi här anföra till tjänst för kommande rät-
telser. Sid. 53 rad 5 nerifr. står Parisbåltt, sid. 72
spalt 2 rad 8 nerifr. står butyrum läs butÿrum, sid. 75
spalt 1 rad 9 nerifr. står C15 Hle 0 läs C1s H26 0, sid.
79 cinkonins formel står C50 H2 N2 O läs C20 124 N2 0,
men denna formel är föråldrad, bör vara C19 H22 N. O,
sid 82 spalt 2 cytisins formel står C20 H27 N2 0 läs C20
H27 Na 0, sid. 99 uppgifves ekgarfsyra vara en glykosid,
men Etti har visat, att så ej är, på hvilken åsigt Röt-
tinger själf på sätt och vis ingått, sid. 102 är kaliappa-
raten i teckningen upp- och nedvänd, sid. 124 uppgifves
frangulinsyra vara en dioxymetylantrakinon C14 HG 02
(0 H) O C H,, hvilket bör ändras till trioxymetylantraki-
non C14 H, 0, C Hl (0 H)3, så mycket nödvändigare,
som den för frangulin angifna formeln C21 H20 010 blott
passar tillsamman med denna.

0. W—n.
317

NORDISK REVY 1883—1884.

318

[Brezina, Aristides, Methodik der Krystall-
Bestimmung. Mit einer lithogr. Tafel und 93 in
den Text gedruckten Holzschnitten. Wien 1884.
Druck und Verlag von Carl Gerold’s Sohn. XIV +
359 sidd. 16 M.

Detta arbete är såväl genom sitt innehåll som ock
på grund af det synnerligen utmärkta sätt, hvarpå förf,
behandlar sitt ämne, af största betydelse för alla dem,
som sysselsätta sig med praktisk kristallografi. Nybör-
jaren i kristallmätningens konst skall här finna en säker
ledare, som på kortaste tid och med undvikande af de
omvägar, som gärna åtfölja det egna inlärandet af kri-
stallers mätning och beräkning, förer honom till de af
en pröfvad erfarenhet godkända metoderna. Och äfven
den, som länge arbetat på det nämda området, skall finna
åtskilligt att inhämta af förf:s själfständiga behandling
af ämnet. Arbetet kompletterar dessutom på ett lyck-
ligt sätt de förut befintliga läroböckerna i kristallografi,
hvilka i allmänhet mera sysselsätta sig med den teore-
tiska delen af ämnet, ss. Liebisch, Groth och Mallard,
och det bör därigenom få användning äfven vid under-
visningen.

»Methodik der Krystallbestimmung» utgör den första
eller inledande delen till samme förf:s arbete: »Krystallo-
graphische Untersuchungen an homologen und isomeren
Reihen», hvilket af vetenskapsakademien i Wien blifvit
belönadt med friherre A. von Baumgartners pris. I denna
inledande del, hvilken äfven utgör ett själfständigt helt,
behandlar förf, goniometerns teori och användning, till-
ämpningen af minsta-kvadratmetoden på de funna vinklarna
samt slutligen beräkningen af de sannolikaste värdena
på de kristallografiska konstanterna.

Första afdelningen, som afhandlar vinkelmätningen,
innehåller först en redogörelse för den dioptriska teorien
för goniometern, hvilken är fullständigare utförd, än livad
man finner i något annat kristallografiskt arbete. Ljus-
strålens gång följes från signalbilden till ögats retina,
och formler gifvas för ljusstyrkan hos signalbilden, dess
liniära och vinkelstorlek, synfältets storlek o. s. v. Denna
afdelning innehåller därjämte beskrifning på de olika go-
niometerkonstruktioner, som äro i bruk, jämte diskussion
af de oundvikliga felens storlek, hvilka dels äro så-
dana, som bero på instrumentet, ss. ofullkomlig centre-
ring af kretsen, dels äro mätningsfel, beroende af t. ex.
ofullständig centrering och justering af kristallen. Förf,
meddelar dessutom ur sin rika erfarenhet åtskilliga prak-
tiskt värdefulla föreskrifter angående de försiktighets-
mått, som måste vidtagas vid mätning af sådana kristal-
ler, som äro synnerligen ömtåliga för luftfuktighet och
vanlig temperatur. Angående de relativa fördelarna af
horisontal- eller vertikal-instrument yttrar sig förf, till
förmån för de senare vid arbeten af vanlig beskaffenhet,
ehuru han erkänner, att vid arbeten, som fordra den hög-
sta graden af noggrannhet, de senare äro att föredraga.

Den andra afdelningen redogör för den diskussion
och kritik af mätningarna, hvilken måste föregå deras
användning till konstantbestämning. Förf, redogör för
den ur sannolikhetsläran härledda minsta-kvadratmetoden
och dess användning för bestämningen af det sannolika
Värdet på en mätt kristallvinkel och på den sannolika

storleken af det fel, hvarmed detta värde är behäftadt.
Tredje afdelningen innehåller en framställning af den
stereografiska projektionsmetoden, hvarigenom man i pla-
net kan framställa en kristalls rumliga förhållanden och
därigenom erhålla ett substrat för kristallberäkningen.
Den fjärde afdelningen, som är den vidlyftigaste i bo-
ken, omfattar kristallberäkningen. Förf, använder natur-
ligtvis den sfäriskt-trigonometriska metoden. Formlerna
för det triklina kristallsystemet, som representerar det
generella fallet, anföras först, och de öfriga kristallsyste-
men betraktas såsom specialfall af detta. Vidare redo-
göres för användningen af minsta-kvadratmetoden, då
man äger ett öfvertaligt antal fundamentvinklar samt för
beräkningen af tvillingskristaller. Ett mycket stort an-
tal formler och tabeller åtföljer denna afdelning. Den
femte afdelningen, som är helt kort, angifver en metod
att ur en enda iakttagelse på en planparallell platta af
godtyckligt, men bekant läge fullständigt härleda orien-
teringen af de optiska elasticitetsaxlarna mot plattans
normal och en i dess plan liggande kantriktning. Detta
sker med tillhjälp af det i enlighet med förf:s instruktion
förfärdigade Schneiderska polarisationsinstrumentet.

Förf:s arbete utmärker sig, för så vidt vi kunnat
finna, öfveralt genom den största grundlighet. Då de
talrika formlerna, hvilka äro hämtade från vidt skilda
områden, såsom dioptriken, sannolikhetsläran och sfäriska
trigonometrien, i allmänhet icke äro deducerade, utan
anföras ss. lånesatser, är arbetet tydligen mindre afsedt
för att vara en lärobok än en uppslagsbok. Såsom så-
dan måste den ock vara i hög grad välkommen för alla
dem, som syssla med kristallbestämningens synnerli-
gen besvärliga och tidsödande arbete, och förf, har ge-
nom de talrika tabeller, som åtfölja boken, och i hvilka
utan tvifvel ett beundransvärdt arbete är nedlagdt, gjort
sig i hög grad förtjänt af sina kollegers tacksamhet.

Hj. Sj.

Just, L., Botanischer Jahresbericht. Systema-
tisch geordnetes Repertorium der Botanischen Litera-
tur aller Länder. Jahrg. VIII. Abth. II. Heft. 1—2.
8:o. Berlin (Borntræger) 1883. 11 + 18 M.

Uhlworm, 0. & Behrens, W. J., Botanisches
Centralblatt. Referirendes Organ für das Gesammt-
gebiet der Botanik des In- und Auslandes. Jahrg.
IV. 8:o. LIII+1655 sidd., 11 tafl. Cassel (Th. Fischer)
1883. 28 M.

Bie Fortschritte der Botanik. Sep.-Ausgabe
aus der Revue der Naturwissenschaften von Dr. H.
J. Klein. NE 4. 1881—1882. 8:o. 140 sidd. Köln
& Leipzig (Mayer) 1883. 2,20 M.

Ofvanstående tre arbeten öfverensstämma sinsemel-
lan så till vida, att de äro afsedda att lämna mer eller
mindre fullständiga upplysningar rörande nyare botanisk
literatur och i sammanhang därmed också medelbart an-
gifva den botaniska vetenskapens senaste framsteg och
utveckling. De hafva likväl i öfrigt stält för sig helt
olika uppgifter,
319

NORDISK REVY 1883—1884.

320

Just’s Botanischer Jahresbericht, hvars första årgång
utkom 1875 och omfattade under 1873 publicerade bota-
niska arbeten, utgör numera ett oumbärligt hjälpmedel
för en hvar, som vill taga noggrann kännedom om den
nyare botaniska literaturen. Det innehåller nämligen
utförliga referat af såvidt möjligt samtliga under de sär-
skilda åren både inom och utom Europa utgifna botani-
ska skrifter, såväl själfständigt publicerade arbeten som i
jurnaler, sällskapers och akademiers handlingar o. d.
intagna afhandlingar och smärre uppsatser. Ytterligare
förhöjes detta arbetes stora värde därigenom, att refera-
terna äro strängt systematiskt ordnade, så att i arbeten,
som beröra flere olika områden af botaniken, de särskilda
delarna äro refererade hvar för sig under sin särskilda ru-
brik. Härigenom ökas arbetets användbarhet i hög grad, i
synnerhet som inom hvarje särskild afdelning i allmän-
het endast specialister på detta område anlitats som refe-
renter. Också räknar hvarje årgång öfver 20 med-
arbetare.

På grund af arbetets stora volym ställer sig priset
för den enskilde nog högt (priset för t. ex. årgången
1878 uppgår till 51,60 Mark). I bibliotek, der man
söker något så när följa med sin tid i de olika veten-
skapsgrenarne, borde likväl detta arbete icke saknas.

Just’s Jahresbericht afser således att lämna en syste-
matisk öfversikt af de resp, årens botaniska literatur.
Med detta syfte är dock en icke oväsendtlig olägenhet
förknippad, nämligen att det dröjer omkring 3—4 år,
innan arbetet blir färdigt. Att afhjälpa denna olägenhet
är förnämsta syftet med Uhlworm's och Behrens’ Bot.
Centralblatt.

Detta arbete, som började utgifvas 1880, utkommer
med ett nummer hvarje vecka och är i följd häraf i
tillfälle att inom möjligast korta tid kunna bekantgöra
den allra nyaste bot. literaturen. Hvarje nummer inne-
håller alltid: 1) referat af nyare arbeten, 2) förteckning
för de senaste botaniska publikationerna, samt därjämte
i allmänhet 3) vetenskapliga originaluppsatser, 4) noti-
ser om botaniska instrument, preparations- och konserve-
ringsmetoder, 5) redogörelse för botaniska sällskapers
förhandlingar samt 6) personalnotiser.

Ehuru Botanisches Centralblatt väl fyller sin upp-
gift att snabt bekantgöra innehållet af nyare botanisk
literatur, är det dock i afseende på fullständighet icke
i någon mån jämförligt med Bot. Jahresbericht och kan
därför ingalunda ersätta detta arbete. Lämpligheten af
att i ett »refererande organ» intaga originaluppsatser i
större utsträckning han med skäl ifrågasättas; i t. ex.
årg. 1883 upptaga dessa icke mindre än omkring 260
sidor.

Vi vända oss nu till det sista arbetet: Die Fort-
schritte der Botanik, som är af vida mindre dimensioner
och af vida mer anspråkslös art. Dess uppgift synes
vara att i korthet redogöra för de viktigaste företeel-
serna bland årets botaniska publikationer, och om man
i detta arbete verkligen hade ett litet kompendium, hvil-
ket bland den stora mängd större och mindre arbeten,
som årligen utkomma, innehölle korta redogörelser för
de viktigaste, och urvalet härvid visade sig vara gjordt
med sakkunskap och urskiljning, skulle det fylla en
känd lucka och mottagas med odeladt bifall. Man söker

dock förgäfves referat af en mängd mycket viktiga arbe-
ten, under det att i stället anföras en hel del uppsat-
ser af särdeles underordnadt värde, hvartill kommer,
att referaten äro ojämna och ingalunda afpassade efter
de refererade arbetenas störrre eller mindre betydelse.
»Die Fortschritte der Botanik» kan således näppeligen
anses angifva botanikens framsteg.

B. F.

Kjellman, F. R., Norra ishafvets algflora. 431 ss.,
31 taflor. (Ur »Vega-expeditionens vetenskapliga iakt-
tagelser» B. III). Sthlm 1883.

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Teologiska fakulteten*

Den 11 Jan. Till utlåtande af fakulteten hade från det större
akademiska konsistoriet remitterats en af åtskilliga docenter vid här-
varande universitet den 10 sistlidne december till Kongl. Maj:t
ingifven underdånig ansökning om förhöjning i vikariearvoden
samt om förändring i tjänstgöringspenningarnas beräkning.

Vid öfverläggning angående detta ärende ansåg fakulteten
docenternas anspråk att vid vikariat erhålla professorernas tjänst-
göringspenningar för ferierna obefogadt, dels emedan det vore
orimligt, att de skulle erhålla tjänstgöringspenningar för en tid,
under hvilken de icke kunde sköta professorernas åligganden, enär
den del af tjänstgöringen, som äfven under ferierna ålåge profes-
sorerna, just vore den, till hvars bestridande docenterna icke kunna
förordnas, ett förhållande som beträffande den teologiska fakul-
tetens ordinarie professorer är så mycket mer i ögonen fällande,
som dessa icke blott i likhet med universitetets öfriga ordinarie
professorer äro ledamöter af fakultet och det större akademiska
konsistoriet, utan äfven af Upsala domkapitel; dels emedan det
vore oberättigadt att begära upphäfvande af en förmån, som en-
ligt gällande lag, nämligen enligt nådiga brefvet af den 30 novem-
ber 1876 tillkommer universitetets ordinarie lärare, nämligen att
vid ledighet, som inträffar under ferierna, icke behöfva afstå
tjänstgöringspenningar.

I följd häraf ville fakulteten afgifva det yttrande, att ifråga-
varande underdåniga ansökning icke borde till någon åtgärd
föranleda, och detta så mycket mindre som förslag redan blifvit
väkt att på annan väg än den i samma ansökning föreslagna
tillmötesgå, hvad som i merbemälda ansökning kan vara berättigadt.

Och skulle protokollsutdrag härom jemte remisshandlingarna
till det större akademiska konsistoriet afgå.

Den 30 Jan. Meddelades kanslersbref om domprosten
Toréns tjänstledighet från föreläsningar och examination under
innevarande vårtermin samt förordnande för docenten J. A. Ek-
man att uppehålla nämda domprosten Toréns åligganden.

S. D. Föreslogs professorn K. H. Gez. von Scheele att
varda invald i den komité, som af det större akademiska konsi-
storiet skall tillsättas för afgifvande af förslag i vissa frågor
rörande docentstipendierna.

Den 31 Jan. Anstäldes dimissionsexamen med 4 teologie
studerande.

Den 9 Febr. Afstyrktes Helga Trefaldighetsförsamlingens
ansökning om upphörande af hennes prebendenatur, enär skäl ej
syntes föreligga för detta prebendes indragning, förr än prebende-
frågan i det hela komme att afgöras.

S. D. Tillstyrktes teol. stud. G. E. Lundgrens ansökning om
befrielse från fortsättande af de praktiska öfningarna.

S. D. Utsågs e. o. prof. C. J. Norrby till opponent vid det
disputationsprof, som teologie kandidaten Claes Elie Johansson
ämnar affägga.
321

NORDISK REVY 1883—1884.

322

Juridiska fakulteten.

9 Febr. Genom remiss af den 31 dec. 1883 hade det större
akademiska konsistoriet infordrat fakultetens utlåtande med anled-
ning af en till Kongl. Maj:t af åtskilliga vid universitetet anstälde
docenter inlemnad underdånig ansökan

dels att genom någon anordning, särskildt i sammanhang med
möjlig framtida förhöjning af universitetsprofessorernes aflönings-
belopp, vikariatsarvodena måtte höjas till belopp motsvarande dem,
hvilka vikarier för andra med universitetsprofessorer jämförliga
ämbetsmän åtnjuta,

dels att Kongl. Maj:t täcktes i nåder pröfva, huruvida ej före-
skrifterna angående användning af de i professorernas aföningar
ingående tjänstgöringspenningar borde ändras i den riktning, att
tjänstgöringspenningar endast beräknades för och fördelades på
läseterminerna, så att tjänstledig professors vikarie, som är för-
ordnad för läseår, erhåller hela beloppet af de med professuren
förenade tjänstgöringspenningarne, och vikarie, som förordnats för
kortare tid, så stor del af tjänstgöringspenningarne, som motsva-
rar den del af läseåret, för hvilken hans förordnande gäller.

Då fakulteten nu tog detta ärende i öfvervägande, ansåg hon
visserligen en förhöjning af vikariatsarvodena, särskildt med hän-
syn till vikarierande docenter, som icke innehafva docentstipendi-
um, skälig och nödig, och att därför i samband med en framtida
förhöjning af professorernas aflöningsbelopp en tillökning af tjänst-
göringspenningarnes belopp vore lämplig och billig, men under
nuvarande aföningsförhållanden ansåg fakulteten någon förändrad
proportion mellan lön och tjänstgöringspenningar icke med fog
kunna eller böra ifrågasittas, då en sådan ändring skulle innebära
ett ingrepp i de nuvarande ordinarie lärarnes" rätt och då, om
löneförhållandena med hänsyn till tjänstgöringspenningarne ord-
nades olika för de universitetslärare, som framdeles skulle komma
att utnämnas, detta skulle vålla en olämplig olikhet så väl i de
ordinarie lärarnes lönevilkor som i vikariernas arvoden.

Hvad åter anginge docenternas anhållan om ändrad fördelning
af de redan stadgade tjänstgöringspenningarne, så att desse med
hela deras belopp skulle läggas på läseterminerna och på dessa
fördelas, ansåg fakulteten, att denna hemställan icke kunde till-
styrkas. Genom en sådan förändring skulle nämligen de ordinarie
universitetslärarne, hvilkas löneförmåner redan vore jämförelsevis
knappa, erhålla en ofördelaktigare ställning än andre ämbetsmän,
hvilka aldrig afstode tjänstgöringspenningar för ledighet under
ferier eller semester. Lärarena vid elementarläroverken skulle
visserligen enligt 1872 års bestämmelser med viss summa aflöna
vikarie, men om ledighet orsakats af sjukdom, behöfde de endast
till vikariens aflönande afstå en fjärdedel af lönen. En sådan än-
dring, som sökandena ifrågasatt, skulle också vara så mycket obil-
ligare, som fullständig ledighet icke kunde sägas af professorerna
åtnjutas under ferierna, enär den ordinarie läraren dels behöfde
använda denna tid att förbereda sig för sina föreläsningar dels
ock därunder mer eller mindre vore af fakultets- och konsistorii-
göromål upptagen.

Professoren Hagströmer, som icke ansåg sig kunna i alla de-
lar instämma med fakultetens öfrige ledamöter, anförde med
egna ord:

I likhet med fakultetens öfrige medlemmar anser jag det vara
synnerligen önskvärdt, att i sammanhang med en blifvande förhöj-
ning af professorernes aflöning tjänstgöringspenningarne bestäm-
mas till högre belopp än dem, hvarmed de för närvarande utgå.
Däremot kan jag icke förena mig i den del af pluralitetens yt-
trande, hvari en fördelning af tjänstgöringspenningarne endast på
läseterminerna utan vidare afstyrkes. I likhet med fakultetens plu-
ralitet anser jag, att en tjänstgöring för professor kan sägas före-
komma äfven under ferier, hvarvid jag mindre tänker på hans
åliggande att deltaga i den akademiska förvaltningen m. m. än på
hans plikt att under ferierna idka den vetenskapliga forskning,
som utgör en oundgänglig förutsättning för ett rätt fyllande af
hans lärarekall. Därför kunna i min tanke ej häller de nuvarande
tjänsteinnehafvarena beröfvas sin rätt att erhålla de nu bestämda
tjänstgöringspenningarne äfven under ferier. Men däremot anser
jag det vara ett önskningsmål, att vid en framtida reglering af
förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar, de senare en-
dast läggas på läseterminerna. Att tjänstgöringspenningar beräk-
nas för ferier, synes mig af många skäl olämpligt. Att bestämma,
det professor, som är tjänstledig under ferier, ej behöfver afträda
sina tjänstgöringspenningar för denna tid, äfven om vikarie då för
honom funnits förordnad, strider i min tanke mot tjänstgörings-

penningarnes begrepp. Den del däraf, som belöper sig å ferierna,
blefve då lön och borde så benämnas. Å andra sidan är emeller-
tid det arbete, som åligger professor under ferierna, af den natur,
att något förordnande af vikarie endast för dettas förrättande al-
drig ifrågakommer. Att åter låta sådan vikarie, hvars förordnande
äfven sträcker sig öfver ferier eller del däraf, komma i åtnjutande
af tjänstgöringspenningar för denna tid, medför åtskilliga olägen-
heter. Om t. ex. en professor erhållit tjänstledighet från den 1
maj till den 1 påföljande september, skulle den vikarie, som för-
ordnats för denna tid, äga uppbära tjänstgöringspenningar äfven
för sommarmånaderna, oaktadt hans tjänstgöringsskyldighet icke
varit större, än om förordnandet blott afsett maj månad. Likaså
kunde ett förordnande, som blott föranleder till tjänstgöring vid
universitetet under en eller annan vecka vid början af en läse-
termin, i fall det erhålles en lång tid förut, komma att aflönas
med tjänstgöringspenningar för flere månader. För öfrigt är det
i min tanke afgjordt oriktigt att ordna bestämmelserna om tjänst-
göringspenningarne så, att den professor, som med anledning af
förfall, som inträffat under ferier, men jämväl gäller för en in-
stundande läsetermin, i god tid söker tjänstledighet, skall gå miste
om tjänstgöringspenningar, som den, hvilken uppskjuter- sin tjänst-
ledighetsansökan till sista stund, får behålla, och att professor,
som på en gång söker tjänstledighet för helt år, skall lida en be-
tydlig minskning i sin aflöning i jämförelse med den, som blott
söker ledighet för en läsetermin i sender. Dessa missförhållanden
förebyggas genom tjänstgöringspenningarnes beräkning för läse-
termin, och jag anser mig därför böra på det lifligaste förorda en
sådan anordning.

Filosofiska fakulteten.

1884 d. 29 jan. Fattade fakulteten beslut att icke medgifva
studerande, som af en eller annan anledning försummat att i
laga tid inlemna sina examensansökningar, tillåtelse att aflägga
examina inom afsedd examensperiod.

30 jan. Beslöt fakulteten antaga förslag till ett nytt regle-
mente för Konung Karl Johans stipendier.

31 jan. Tilldelade fakulteten det Bergstedtska priset åt Do-
centen K. II. B. Bergstedt.

Humanistiska sektionen.

21 jan. Föreslog hum. sektionen prof F. W. Häggström att
såsom sin ledamot inträda i en af större konsist. nedsatt komité,
som komme att behandla frågan om nya docentstipendier.

29 jan. Tillkännagafs, att kanslern d. 23 jan. 1884 beviljat
doc. 0. A. Danielsson ett årligt anslag å 1,500 kronor för 3:ne
år mot skyldighet att 2 timmar i veckan offentligen föreläsa öfver
latinsk och grekisk grammatik från den jämförande indoeuropeiska
språkforskningens synpunkt; och att doc. C. E. Sandström, för-
ordnats att examinera i latin i st. för prof. Sundén under examens-
perioden i januari.

Tillkännagafs, att Kongl. maj:t den 12 jan. beviljat doc. K.
Piehl ett reseunderstöd af 1,000 kronor för fortsatta vetenskap-
liga forskningar- i Egypten.

s. d. Tillstyrkte sektionen en ansökan af d:r J. A.Lagermark
att blifva anstäld såsom docent i historia vid härvarande uni-
versitet.

Bestämde sektionen ämnen för sökandes profföreläsningar till
e. o. professuren i historia.

18 febr, bedömdes en af fil. lic. N. F. Nilén utgifven och d. 2
febr, offentligen försvarad afhandling “Priscianea“.

— Tillstyrkte sektionen 3 års förlängning af ett rörl. docent-
stipendium för docenten k. 0. Barman.

— Afgafs betyg för de profföreläsningar, som hållits af de sö-
kande till den lediga e. o. professuren i historia:

Docenten II. G. Hjärne: “Om landslagens båda redaktioner“
(eget ämne) och "Sverges ställning till främmande makter före
1772 års statshvälfning" (fak:s ämne). .

Docenten P. E. Fahlbäck: “Om stamstriden mellan Svear och
Göter“ (eget ämne) och “Om uppkomsten och beskaffenheten af
den svenska konungens administrativa lagstiftningsrätt samt dess
inverkan på den svenska rättsutvecklingen“ (fak. ämne).

Doc. lektor S. J. Boethius: “Brytningen mellan hertig Karl
och riksrådet 1596“ (eget ämne) och “Om orsakerna till Gustaf III:s
krig med Ryssland“ (fak. ämne).
323

NORDISK REVY 1883—1884.

324

Lektor E. Hildebrand: “Den svenska diplomatiens organisa-
tion i Tyskland under 1600-talet" (eget ämne) och “Om unionstide-
hvarfvets betydelse för den svenska samhällsutvecklingen“ (fak.
ämne).	..

Lektor G. 0. F. Westling : “Öfversikt af förhållandet mellan
Karl I och hans engelska undersåtar till brytningen 1642" (eget
ämne) och “Öfversikt af Sverges yttre och inre förhållanden vid
Johan III:s tronbestigning" (fak. ämne).

s. d. Till sakkunnige män att bedöma de sökandes veten-
skapliga förtjänst utsåg sektionen sin ledamot professor S. F.
Hammarstrand samt föreslog till adjunktiv i ärendet professorn vid
Lunds universitet C. T. Odhner och riksarkivarien C. G. Malm-
ström.

Matem.-naturvet. sektionen.

30 jan, Afiades filos- lic. examen af kand. N. Lindskog, smål.
— Tillkännagafs, att kanslern d. 23 jan. beviljat e. o. prof.
F. R. Kjellman befrielse fr. 2:ne föreläsningar i veckan mot skyl-
dighet att 2:ne gånger i veckan leda de praktiska öfningarna i
botanik;

samt att kanslern d. 24 för uppehållande af undervisningen
å det kemiska laboratoriet under vårtermin stält medel till sek-
tionens förfogande, äfvensom att doc. Å. G. Ekstrand och 0.
Widman, så vidt de komma att biträda å laboratoriet, må af nämda
anslag åtnjuta arvode.

Köbenhavn.

Edinburgh Universitet har indbudt Kjöbenhavns Universitet til
at dcltage i dets 300-aarige stiftelses fe st, som fejres den 16 — 18
april d. a. Konsistorium, der med ministeriets samtykke har mod-
taget denne indbydelse, har som sin delegerede valgt prof. M. H.
Saxtorph.

Ved ministeriets skrivelse af 6 febr, er det, efter indstilling
fra konsistorium og museumsraadet for universitetets zoologiske
museum, bifaldet, at der tilstaas prof. J. C. Schiödte, inspektor
for museets 3:dje afdeling, fritagelse i 2 aar for hans daglige
museumsarbejde, dog saaledes, at han vedbliver at være medlem
af museumsraadet og altsaa deltager i museets almindelige besty-
relse, samt at det overdrages dr. phil. H. J. Hansen i det nævnte
tidsrum at udföre de inspektören paahvilende arbejder inden for
afdelingen — afgivelse af den aarlige indberetning og besörgelse
af afdelingens regnskabsvæsen derunder indbefattet — og udöve
tilsynet med denne, dog saaledes, at han i sager, der gaa ud over
den daglige forretningsgang, vil have at söge raad og oplysning
hos prof. Schiödte.	C. Goos.

Forelæsninger og Ovelser (1 Febr. - 9 Juni
1884.) forts, från nr 9.

Det mathematisk-naturvidenskabelige Fakultet.

Prof. Japetus Steenstrup, 1) gjennemgaar visse Partier af Dyre
rigets Naturhistorie for medicinske studerende; 2) yder vi-
dere komne, som ved Hjælp af Studiesamlingen ville for-
berede deres Studier i Zoologi og Palæontologi, sin Bistand
ved Afbenyttelselsen af Samlingens Bestanddele og af den
zoologiske Literatur.

Prof. Holten, 1) Foredrag over Akustik og Optik; 2) Examinatorier
over forskjellige Dele af Fysiken.

Prof. Steen, 1) foredrager for yngre studerende elementær Statik -
2) gjennemgaar for videre komne Funktionaldeterminanter.
nes Theori og Anvendelse paa Integralregning og Geometri-
Prof. Johnstrup, 1) foredrager Mineralogi; 2) Ovelser i det mine-
ralogiske Museum.

Prof. Jul. Thomsen, 1) kemiske Theorier; 2) kemiske Ovelser.

Prof. Didrichsen, 1) Forelæsninger over almindelig Botanik; 2) læ-
ser fra Begyndelsen af April over de naturlige Familier,
nærmest med Hensyn til de officinelle Planter; 3) praktisk-
botaniske Ovelser; 4) leder en botanisk Exkursion; 5) skrift-
lige og praktiske Ovelser for videre komne.

Prof. Thiele, 1) Fejllære, Sandsynlighedsregning og mindste Kva-
draters Methode; 2) Ovelser i Leaning af mindre astrono-
miske Opgave-,

Prof. extr. Schiödte, slutter sit Kursus i de leddede Dyrs Natur-
historie og gjennemgaar dernæst examinatorisk de vigtigste
Æmner af de foredragne Partier, med stadigt Henblik paa
beslægtede Forhold i de evrige Dyrerækker.

Prof. extr. Zeuthen, 1) Forelæsning over Koordinatsystemer; 2)
hjælper videre komne med Studiet af vanskeligere mathe-
matiske Værker og skaffer dem 0velse i Udferelsen af sterre
Undersegelser.

Lektor Jörgensen, 1) organisk Kemi; 2) leder 0velserne i den poly-
tekniske Læreanstalts Laboratorium.

extra Doc. Löffler, er med Ministeriets Tilladelse fritaget for at
holde forelæsninger i dette Halvaar.

C. Christiansen, Lærer i Fysik ved den polytekniske Læreanstalt,
1) kemisk Fysik; 2) mathematisk Fysik.

extra Doc. R. Pedersen, Forelæsninger over Planternes Stofvexel
(Respirationen).

Dr. Lütken, Inspektor ved Universitetets zoologiske Museum, til-
byder naturhistoriske studerende Vejledning i at undersoge,
bestemme og karakterisere koldblodige Hvirveldyr.

midl. Doc. Samsöe Land, er i Felge ministeriel Tilladelse fritaget
for at holde Forelæsninger og 0velser i dette Halvaar.

midl. Doc. Petersen, 1) planteanatomiske 0velser; samt holder
under Doc. Samsee Lunds Fraværelse de botaniske Fore-
læsninger for og Ovelser med de farmacevtiske studerende,
nemlig: 2) gjennemgaar den almindelige Botanik og Syste-
met; 3) giver Vejledning i Mikroskopi og Anatomi; 4) leder
et Par Exkursioner.

Adjunkt Jungersen, hvem det midlertidig er överdraget at vejlede
de medicinske studerende i Zoologi, 1) gjennemgaar Dyre-
rigets Hovedformer; 2) vejleder de studerende under deres
Benyttelse af Studiesalens Samlinger.

Innehåll:

Klostermann: Probleme im Aposteltexte.

Lehmann & Schnorr v. Carolsfeld: Die Njalssage.

Hagerup: Om Kjob og Salg.

Meijer: Svensk-historiskt handlexikon.

Schilde: Literaturhistorisk tidskriftsöfversikt.

Thorild (Vikström): Kvinnokönets naturliga höghet.

Wiedemann : Sammlung altägyptischer Wörter.

Landgraf: Ciceros Rede für Sex. Roscius.

Nohl: Ciceronis pro Sex. Roscio oratio.

Brolén: Valda skrifter af Seneca i öfversättning.

Gartner: Rhaetoromanische Grammatik.

Rydqvist: Svenska språkets lagar, B. VI.

Larsson: Äldsta delen af Cod. 1812.

Palsson: Kroka-Refs saga & Kroka-Refs rimur.

Kålund: Fljôtsdœla hin meiri.

Finsen: Grågås.

Cleve: Kemiskt handlexikon.

Brezina: Metodik der Krystall-Bestimmung.

Just: Botanischer Jahresbericht.

Uhlworm & Behrens: Botanisches Centralblatt.

Klein: Die Fortschritte der Botanik.

Universitetsangelägenheter (Upsala, Kobenhavn).