N:r 7. 15 Dec. 1883. NORDISK REV Y tidning for vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter under medverkan af Proff. O. %. Alin, II. N. Almkvist, P. T. Cleve, C. Goos, “. Hagströmer, S. F. Hammarstrand, S. E. Henschen, H. H. Hildebrandsson Edv. Hjelt, I Landtmanson, L. F. Lefler, C. G. Lundquist, C. R. Nyblom, U. R. F. Sundelin; Bibliot. A. C. Drolsum; Adj. P. A. Geifer; Labor. M. G. Blix; Docc. “. E. Berggren, H. Bergstedt, K. H. Blomberg, S. J. Boëthius, A. L. Bygdén, 0. A. Danielsson D. Davidson,A. Ekman, A. Erdmann, H. G. Hjärne, O. V. Knös, J. A. Lundell, A. N. Lundström, A. F. Schagerström, X. H. E. Schück, S. A. H. Sjögren, A. L. A. Söderblom, T. H. Théel, P. %. Vising, O. Widman; Fil. drr M. Dilling, H. von Feilitzen, R. Hertzberg; Jur. kand. C. O. Montan ; Bibl.-amann. A. Andersson, C. H. E. Lewenhaupt, E. I. Lind, C. G. Stjernström; Fil. lic. A. Bendixson; Fil. kand. R. Arpi m. fl. utgifven af Docenten Adolf Noreen, Upsala. K. Möllersvärds förlag. Teologi. Farrar, F. W. Dr. Apostelen Paulus. Bear- bejdet Oversættelse af Emil Christiani, Sognepræst i Nysted. Hæfterne 1—10. Kjobenhavn. Andr. Schous Forlag 1883. Bland de monografier öfver Apostelen Paulus, om hvilka rec. tagit kännedom, är Farrars obestridligen den förnäm- sta. Till omfånget kan hon mäta sig med Baurs berömda arbete: Paulus, der Apostel Jesu Christi, men öfverträffar det samma i positift resultat; framför Rénans: Saint Paul och Hausraths: Der Apostel Paulus äger hon det bestämda företrädet, att hon under iakttagandes af den historiska tro- heten förmår att hos läsaren väcka pietet för den skildrade personligheten, i fall en sådan pietet hos honom icke re- dan skulle finnas; i jämförelse med Sabatiers: L’Apôtre Paul har hon visserligen icke dennes klara och i de flesta fall träffande framställning af den paulinska läroåskådningen, men hon står framför detta arbete i utförlighet och allsi- dig behandling af ämnet; och slutligen har hon den mera vetenskapliga framställningens företräde framför sådana skrif- ter som t. ex. Monods och Bungeners: Saint Paul, Bes- sers: Paulus och Menkens: Blicke in das Leben des Apo- stels Paulus, hvilka lemna en populär och uppbygglig teck- ning eller betraktelse af Pauli lif. — Med en ovanligt omfat- tande beläsenhet och en glänsande framställningsförmåga går Farrar till skildringen af “den man, hvilkens lefnads- lopp bäst skall sätta oss i stånd att i kristendomen skåda den gryende dag, som förjagade mörkret både hos jude och hedning; den man, som lösgjorde kristendomen från juda- ismens svepkläder och uppfylde hednaverlden med glädje och hopp", och därvid söker han att "såvidt möjligt är be- trakta Pauli lifsgärning utan att låta vilseleda sig af säg- nerna, att se henne sådan hon tedde sig för apostelns sam- tida och honom själf." Utrymmet tillåter oss icke att framställa några an- märkningar mot detta arbete -— ur exegetisk synpunkt skulle många sådana kunna göras -—, utan blott att med några ord fästa uppmärksamhet på beskaffenheten af den danska öfversättningen och bearbetningen af detsamma. — I afseende på öfversättningens beskaffenhet har rec. ingen- ting väsentligt att anmärka. Hvad bearbetningen åter angår, så synes densamma bestå dels i en ofta förekom- mande sammandragning och förenkling af originalets sat- ser och uttryckssätt, dels i utelemnandet af här och där i texten anförda citat ur skalders arbeten, af grekiska och någon gång äfven af latinska ord och uttryck, af förkla- rande anmärkningar till texten, och slutligen af hänvisnin- garna till de skrifter och författare, från hvilka i texten förekommande citat äro hämtade. I allmänhet har väl bearbetaren härvid förfarit med insikt och urskilning; men på ett och annat ställe har verkligen en uteslutning ägt rum, hvilken icke varit berät- tigad. Så t. ex. på sidan 128 r. 7—11 n., hvarest en o- riktig mening uppstått därigenom, att ordet “förförare“ blifvit utelemnadt i ll:e raden, och att det i den 7:e står: “de andra förbrytelserna“ i st. f. : de båda andra förbr. Och på sidan 164 har en anmärkning till texten utelemnats, ehuru hon afser att gifva en nästan nödvändig motivering af hvad som i texten blifvit sagdt. Följande tryckfel hafva af rec. blifvit observerade. Pag. 13 r. 16: Aar i st. f. Aartiende; pag. 126 r. 3:XI i st. f. IX; pag 139 r. 10 n.: Mission i st. f. Messias; pag. 616 r. 2: Junius i st. f. Junias. Arbetet utkommer fullständigt i omkring 11 häften till ett pris af 0,85 kr. för häftet. J. E. B. Hansen, J. L. V., Luther og Grundtvig. En katholsk Udtalelse i Anledning af Luther-Jubilæet 1883. VII+250 ss. Kobenhavn. Rasmussen & Olsen. Scharling, Henrik, Morten Luther. Mindetale, holdt i Universitetets Festsal den 10:de Nov. 1883. 31 ss. Ko- benhavn. G. E. C. Gad. 195 NORDISK REVY 1883. 196 Theologisk Tidsskrift for den ev ang el.-luth. Kirke i Norge, udg. af Caspari og Johnson. N. R. IX. 2., Jakobs Brev i gammellatinsk Oversættelse fra tiden for Hierony- mus efter Cod. ffl. Corbeiensis paa ny udgifvet af J. Bels- heim. Sigvald Skavlan, Esther. Jodesporgsmaalet i Bibelen. J. Belsheim, Bibelen paa norsk-islandsk (norröna) i Mid- delalderen (forts.). K. Krogh-Tonning, Den kirkelige Be- kjendelses Væsen og vigtigste Betydning. Dens., En Ud- vikling af Christi Fornedrelses Begreb. C. P. Caspari, Nogle Fremstillinger af den christelige Tro fra det II, III, IV Aarhundrede: 1. Aristides’s Fremstilling af den chri- stelige Tro i hans i Aaret 124 Kejser Hadrian overrakte Apologi. Historia. Schrader, 0. Sprachvergleichung und Urge- schichte. Linguistisch-historische Beiträge zur Erfor- schung des indogermanischen Altertums. Jena, Her- mann Costenoble. 1883. VIII+490 ss. (hvaraf ss. 455 ff. register) 8:o. Pris 11 Rmk. “Linguistisk paleontologi" (arkeologi), såsom först den berömde schweizaren A. Pictet benämt den med språkve- tenskapen såsom hjälpmedel arbetande forskningen rörande de älsta perioderna af folkens lif, torde genom uppgiftens egendomliga, ytterst komplicerade natur och de ovanligt omfattande fordringar, som på grund däraf måste ställas på dess idkare, vara en af de svåraste, liksom den också utan tvifvel är en af de mest tilldragande bland de historiska vetenskapsgrenarna. Att tillfredsställande besvara alla hithö- rande frågor är visserligen för närvarande en ren omöjlig- het; därtill befinna sig de vetenskaper, som utgöra förut- sättningarna härför — särskildt äfven språkvetenskapen — i ett ännu altför outveckladt skick. Emellertid kunna redan nu viktiga "bidrag“ lemnas, ägnade att tillnärmelsevis klar- göra de väsentliga hufvudpunkterna, såsom framför de fle- sta andra ff. till ofvannämda skrift tillfyllest visat. Ut- rymmet tillåter ej att på detta ställe genom en mera detal- jerad redogörelse söka göra rättvisa åt dess utomordentligt rika innehåll, utan måste ref. inskränka sig till att endast ge några knapphändiga antydningar därom. I den första af de fyra afdelningar, hvari boken sönderfaller, "Zur Ge- schichte der linguistischen Paläontologie-' ss. 1—149, lem- nar ff. en objektift hållen öfversikt af denna vetenskaps hittillsvarande utveckling, åsikterna om det indoeur. urfolkets kultur, om de indoeur. språkens och folkens släktskapsförhål- landen och om deras geografiska utgångspunkt. Härvid får ff. bland annat tillfälle att framhålla den epokgörande be- tydelsen af V. Hehn’s bekanta snillrika verk "Kulturpflan- zen und Hausthiere in ihrem Übergang aus Asien“ etc. (1 uppl. 1870). I motsats till föregående forskares (A. Kuhn, M. Müller, A. Pictet “Les Origines Indoeuropéennes“ m. fl.) dels altför uteslutande af linguistiska synpunkter ledda, dels också af ohistoriskt idealiserande tendenser beherskade uppfattning, har Hehn från mera allsidiga förutsättningar och med en mera kritisk och verklighetstrogen åskådning af kulturutvecklingens naturliga gång framgångsrikt sökt häfda, att en god del af hvad man hade vant sig att betrakta såsom indoeuropeernas arf och eget, ingenting annat vore än i senare tider gjorda lån från främmande folk och att sålunda den grad af odling, som de vid enhetsperiodens slut vunnit, måste hafva varit synnerligen anspråkslös. — Andra delen (ss. 151—210), som är af alldeles särskildt in- tresse, bär öfverskriften “Zur Methodik und Kritik der lin- guistisch-historischen Forschung“ och har till uppgift att pröfva lingvistikens brukbarhet i den prehistoriska kultur- forskningens tjänst. Det är första gången en sådan gransk- ning anställes, åtminstone i denna utsträckning, och det visar sig därvid, att språken i detta hänseende äro en min- dre gifvande källa än man vanligen plägar antaga. Språk- frändskap utgör ej obetingadt ett intyg om fullständig ras- frändskap, ej häller tillåter de indoeuropeiska språkens all- männa byggnad i och för sig några slutsatser med afse- ende på urfolkets odlingsgrad; man är hufvudsakligen hän- visad till de detaljupplysningar, som kunna hämtas från ordförrådet. Men äfven detta senare är långt ifrån att lemna den säkra vägledning vi skulle önska, på grund af omstän- digheter som dels ligga i den bristfälliga och i kronolo- giskt hänseende ytterst ojämna traditionen (jfr t. ex. forn- indiskan och de först från en mer än ett årtusende senare tid bekanta germ, språken), dels också äro djupt rotade i de allmänna lagarne för språkets lif. Hit hör den oupp- hörligt fortgående förlusten af gamla ord och deras ersät- tande genom andra eller nya ord; i följd häraf är det ofta svårt att bestämma, om ett ord, som endast är uppvisadt i några indoeuropeiska språk är en af dessa gemensamt företagen nybildning, eller kanske ett lån från den ena dialekten till den andra — i båda fallen skulle man däri kunna se en antydan om närmare släktskap mellan ifrågavarande språk, d. v. s. geografisk kontinuitet inom eller utom grundsprå- ket —, eller om det ursprungligen existerat på grundspråkets hela område, men sedan i vissa af de därifrån utgångna dialekterna gått förloradt. Ingenting är nämligen säkrare, än att redan inom detta grundspråk funnits dialektiska va- rieteter, bland andra de som gifvit upphof till de oss be- kanta indoeuropeiska språken. — Men det finnes ännu en eventualitet, hvarpå man måste hålla sig beredd. Då näm- ligen de indoeur. språken på de äldre stadierna i den fort- satta ordbildningen röra sig med en till betydlig del ge- mensam grundstock af rötter (stammar) och suffix, så kan det mycket väl inträffa, att tvänne i morfologiskt hänseende skenbart sammanfallande ord icke stå i något omedelbart historiskt sammanhang, utan själfständigt uppkommit inom hvartdera språket. Så skall t. ex. enl. ff. förhållandet vara mellan lat. argentum och sanskr. rajata “silfver“, båda bil- dade af roten arg, rag [arag] “hvit, ljus“ ; den indoeur. forn- tiden kände ännu icke den “hvita“ metallen. Häraf är tyd- ligt, att blott rotgemenskap (med olika suffixutbildning) mel- lan ord i olika språk endast i säregna undantagsfall kan äga någon beviskraft. Skulle man nu också, såsom ju otvif- velaktigt ofta är händelsen, med bestämdhet kunna återföra ett ord till grundspråket, så möter en ny svårighet, näml. frågan om dess indoeur. betydelse. De data, hvarpå betydelse- historien skulle uppbyggas, äro mycket otillräckliga, så att ofta nog betydelser från vidt skilda tidsrum stå oförmed- lade vid sidan af hvarandra, utan att vi äga någon säker måttstock för bedömandet af deras inbördes kronologi. Det torde t. ex. alltid förbli en öppen fråga, om ordet “dru‘e (Oous, ôoQV, got. triu) älst betydde “träd“ eller “ek“. Själfklart är, att då en viss betydelse (naturl. den faktiska 197 NORDISK REVY 1883. 198 icke den etymologiska, som här lika litet som i de yngre språkens betydelselära får urgeras) är faststäld, denna ej bör prässas eller omtolkas efter vårt åskådningssätt; att hustrun hette “potni“ "herskarinna" liksom mannen "potis" "herre" bevisar ingalunda, att den förra intog en lika berättigad ställ- ning inom familjen, och att polygami var okänd hos våra urfäder, såsom man tvärtemot all sannolikhet har slutit af den anförda benämningen. Äfven lånorden böra handhaf- vas med varsamhet, ty det händer ju, att ett gammalt väl- kändt föremål får ett utländskt namn, liksom också tvärtom, att för en utifrån införd sak skapas ett inhemskt uttryck — alldeles oafsedt den omständigheten, att det för de älsta perioderna af de indoeuropeiska språkens lif, då de för hvart och ett af desamma karakteristiska ljudlagarna ännu ej verkat, kan bli svårt nog att igenkänna de främmande orden. Kort sagdt, hänvisad till sig själf räcker språkvetenskapen ej till för den förelagda uppgiften, men väl kan den i förbindelse med den öfriga historiska, specielt kulturhistoriska forsknin- gen mäktigt bidraga till dess lösning. — I tredje delen, ss. 211 —332 gör ff. bekantskapen med och bruket af metallerna, hvil- kas djupt ingripande och omgestaltande inflytande på den primi- tiva kulturen han förstår att åskådligt skildra, till föremål för en specialundersökning, som med hänsyn till det fulländade herraväldet öfver ett vidsträkt lärdt material kanske bildar det mest glänsande partiet af hans bok. Härmed är naturligt- vis ej sagdt, att alla de åsikter han där uttalar skulle vara oan- tastliga. Så är det t. ex. väl tämligen tydligt, att han vid sin framställning af bronsens och järnets historia gjort orätt i att icke åtminstone till diskussion upptaga de nordiska arkeolo- gernas åsikter (ss. 297 f., jfr. s. 272). Hufvudresultatet af denna undersökning torde i alla händelser komma att stå fast. Det är, såsom man kunde vänta, att urindoeuropeerna voro ett stenål- dersfolk; af metallerna kände de enl. ff. endast kopparn, som de dock ännu ej förstodo att smida och bearbeta. Såsom syn- nerligen lärorika kunna inom denna del påpekas de kapitel (det 3 och 10), som afhandla "smeden i sagan och språket“ samt “de indoeuropeiska vapennamnen“, ur hvilka senare t. ex. bland annat synes framgå en närmare anslutning mellan de grekiska och ariska språkfamiljerna, ett förhållande hvarpå ju äfven an- dra språkliga och sakliga indicier häntyda (jfr Schrader s. 182). — I den fjärde och sista delen “die Urzeit“ s. 333—454 erhålla vi en skildring af den indoeur. urtidens lif i dess olika sidor, en skildring som föga stämmer med de engång så omtykta "in- dogermanska idyllerna“, men däremot så mycket bättre med den mindre anslående bild, som Helin i inl. till sitt ofvann. arbete med drastiska linier utkastat. Indoeuropeerna voro ännu ett nomadfolk med en både i materielt och i andligt hänseende ytterst ringa utvecklad odling. Af tama husdjur ägde de med säkerhet utom hunden endast nötboskap, får och getter; hästen var troligtvis endast bekant i vildt tillstånd, i alla händelser användes han ej som dragare. Åkerbruk kan med visshet sä- gas hafva förekommit, men det stod ännu på en mycket primi- tiv ståndpunkt; viktiga framsteg på detta område hafva de euro- peiska folken gemensamt gjort under en tid af ännu fortvarande geografisk och språklig beröring (en omständighet, tillägger ff., som dock ej får begagnas såsom argument för antagandet af ett europeiskt grundspråk). Födan var företrädesvis animalisk: köttet, som förtärdes rått eller rostadt, togs hufvudsakligeu af boskapen, ej af jaktdjur. Såsom vegetabilisk kost tjänade vilda frukter — trädgårdsodling förekom naturligtvis icke — däribland ekollon, samt sädesväxter, hvilkas korn rostades eller krossades (maldes) och sammanrördes med vatten. Bland drycker kan utom mjölken (hvarur man tämligen tidigt tyckes hafva lärt sig att ut- draga fett- och ostämnet) nämnas det rusgifvande mjödet (medhu) beredt af vildhonung — öl och vin tillhöra en senare förhisto- risk tid. Klädedräkten var lika för män och kvinnor, det vik- tigaste plagget en vid mantel (sagum). Såsom stoff tjänade nödtorftigt beredda djurhudar eller konstlösa väfnader af växt- fibrer (i den europ. tiden af lin). Fårens ull användes trol. en- dast att bereda filt. Boningarna voro lätta hyddor af kretsrund form, eller också, under den kalla årstiden, jordkulor. En oum- bärlig artikel för vandringen var den helt och hållet af trä tim- rade lastvagnen. — I hög grad anmärkningsvärdt är, att det indo- eur. urfolket i åtskilliga af de ofvan angifna punkterna visar en påfallande öfverensstämmelse med de älsta schweiziska pål- byggnadernas innevånare, hvilket, såsom ff. är böjd att tro, möjl. beror på ett historiskt sammanhang mellan dem båda; jfr nedan. Vända vi oss nu till kulturens högre områden, så möter oss samma tafla af en knapt öfver de första elementen hunnen hyfsning. Så t. ex. räknade man tiden efter månmånader och årstider (somrar och vintrar); begreppet "år" hade ännu ej upp- kommit. (Däremot fanns visserligen ett ganska utveckladt de- cimalt numeraliesystem, kanske t. o. m. räkneordet för 1000). Samhällslifvet, om hvars allmänna grunddrag den älsta romer- ska och germ, rätten ger en ungefärlig föreställning, var strängt patriarkaliskt och hade i flera afseenden efter våra begrepp upp- rörande barbariska former. Dess kärna var familjen, som med despotisk “makt öfver lif och död“ regerades af husfadern. Po- lygami var herskande sed. Hustrun köptes, ifall hon ej bort- röfvades, från sina anförvandter, var fullkomligt beroende af mannens godtycke och vid hans död sannolikt förpliktad att följa honom i grafven (jfr det i Indien och annorstädes före- kommande brännandet af änkor). Ålderssvaga och bräckliga individer drog man ej i betänkande att våldsamt afdagataga o. s. v. De religiösa föreställningarna bestodo förnämligast i personifikationer af de vänliga eller fiendtliga (demoniska) na- turföreteelserna (himmelen, solen, månen, elden, morgonrodna- den etc.), hvilkas sammanhang uppfattades i naiv analogi med de mänskliga förhållandena (början till mytologi). Ett drag, som återfinnes i många andra naturreligioner, och som kan vara lånadt, är tron på själens fortvaro efter döden och särskildt på en himmelsk boningsort för de sällas andar. Kulten, som ej förestods af någon prestkast, utan ombesörjdes af husfadern, hade delvis en vild och dyster prägel; människooffer förekom- mo hos indoeuropeerna långt in i senare tider. — Den afdelning, hvarmed vi sist sysselsatt oss, innehåller utom det ofvan antyd- da ett intressant försök att karakterisera de indoeur. språken under jämförelse med de semitiska och uralaltaiska (hvarvid ff. måhända icke fullt lyckats hålla sig oberörd af den obevisade föreställningen om de förstnämdas speciella förträfflighet) och i slutkapitlet en undersökning om belägenheten af den indoeur. folkstammens hem. Efter en omsorgsfull pröfning af de histo- riska och lingvistiska premisser, som för närvarande äro gifna, kommer ff. till den slutsatsen, att denna fråga ännu ej är mo- gen till afgörande, men uttalar tillika såsom sin personliga åsikt (hvilken bör ha så mycket större vikt, som han förut be- känt sig till den motsatta uppfattningen), att den hittills så föga omtykta hypotesen, att indoeuropeerna utgått från mellersta Europa, är den som har största sannolikhet för sig. Skulle ref. efter denna innehållsöfversikt yttra något total- omdöme öfver detta märkliga arbete, så kan det — sedan han först erkänt, att till följd af bristande sakkunskap viktiga be- ståndsdelar däraf undandraga sig hans bedömande — ej blifva något annat, än att det synes honom i fullt mått vara förtjänt af de höga loford, hvarmed det hittills hugnats af den veten- skapliga kritiken (jfr recc. af Brugman i Liter. Centralbl. N:o 39, W. Geiger i Deutsche Litz. N:o 42, G. Meyer i Phil. Wochenschr. N:o 48.*) En sällsynt förening af ovanligt mångsidig lärdom och sundt och fördomsfritt pröfvande omdöme utmärker det- samma, och dessa egenskaper förhöjas ytterligare af en talang- full och vårdad framställning, som, jämte det intressanta inne- hållet, gör dess läsning till ett verkligt nöje. Det kan altså anbefallas ej blott åt dem som sysselsätta sig med studier af forntidens språk eller historia, för hvilka det helt enkelt torde vara oumbärligt, utan äfven åt den vidare kretsen af allmänbil- dade, som hysa något intresse för dessa ämnen. O. A. D. Lassen, H., Kritik og Polemik. Småskrifter. 142 ss. liten 8:o. Kra. Cammermeyer. Pr 1,60. A. II., Hvorfor jeg er Hojremand. Et Leilighedsskrift. 53 ss. 8:o. Kra. Cammermeyer. Pr. 0,60. *) Isht till den förstn. rec. hänvisas i och för rättelse af åtskilliga mindre betydande språkvetenskapliga oegentligheter och förbiseenden. Ref. har ytterligare antecknat några små- saker i den vägen, men vill ej därmed inkräkta på det redan förut hårdt anlitade utrymmet. 199 NORDISK REVY 1883. 200 woz sxew*c*n ^w..-- j^^^^æKj^railYiLYi^ \212ïiY2YZ£211fï 12Z2rii?LZL‘iZ22fi EY2^^^ rorenenemtnE Hertzberg, Ebbe, Professor Schweigaard i hans offent- lige Virksomhed 1832—1870. 154 ss., 8:0. Kra. Cammer- meyer. Pr. 2,20. Collett, Alf., En gammel Christiania-Slægt. Opteg- nelser om Familien Collett og Christianias Fortid. Med 26 Træsnit og 2 Staalstik. XVI + 356 ss., stor 8:o. Kra Cam- mermeyer. Pr. 6 kr. Jämförande Språkforskning. Dutens, Alfred. Essai sur l’origine des exposants casuels en sanscrit. Paris, F. Vieweg, 1883. XIV + 302 sid. 8:0. 7 kr. Frågan om den indoeuropeiska deklinationens och kon- jugationens uppkomst och utveckling är måhända det svå- raste af alla de språkliga problem, som föreligga till lös- ning af den jämförande ieu. språkforskningens idkare. Den mångfald af synpunkter, som därvid är att hålla i sikte, och obestämbarheten af den periods afstånd från den hi- storiska tiden, under hvilken flexionen skall tänkas hafva till sina grunddrag utvecklat sig, försvåra i oerhörd grad problemets tillfredsställande besvarande. Men å andra si- dan är tillvaron och arten af denna flexion en så viktig och betydelsefull karaktär hos den ieu. språkstammen, att den ene forskaren efter den andre lockats att pröfva sitt skarpsinne på dess förklaring. Den vanliga förklaringen är, som bekant, den, att så- väl personal- som kasus-ändelserna äro pronominalstammar, som fogats till en s. k. rot (verbal- och nominal-) eller stam (d:o). Dessa pron. stammars förhållande till roten (stam- men) tänkes i allmänhet hos verben vara det af subjekt till predikat, vid nomina och pronomina erkännes det vara i de flesta fall mera oklart. Enligt Curtius’ bekanta Zur Chronologie der indogermanischen Sprachforschung (1873) — ett för sin tid utmärkt arbete, hvars resonnemang dock hvilar till en stor del på numera underkända förutsättnin- gar — är hela det ieu. konjugationssystemet äldre än de- klin:s första uppkomst. Äfven genusbeteckningens utveck- ling har föregått kasusbildningen. Emot åtskilliga andra forskare påpekar redan Curtius, att särskilda ändelser för olika numeri i deklinationen icke äro antagliga, utan att be- teckningarne för kasus och numerus synas korsa hvarandra. Men hvarken Curtius eller någon annan har åstad- kommit mera än dels en allmän hypotes för flexionens upp- komst, hvilken dock nästan h. o. h. saknar bevisning i afseende på deklinationen, dels tämligen godtyckliga för- klaringar af ett ringa antal personal- och kasus-ändelser. En verklig genetisk, sammanhängande förklaring af såväl verbal- som nominal- och pronominal-böj ningen har icke funnits. Det är en sådan, som Dutens nu försökt att gifva. Dutens’ arbete afser att visa, att och huru deklinationen utvecklat sig hos pronomina och därifrån öfverförts till nomina. Han utgår från det antagandet, att det ieu. grundspråket i den mycket aflägsna period, då det öfver- gick från det isolerande till det agglutinerande stadiet, ägde en mängd enstafviga pronominalrötter, a, i, ta, ka, ma, na m. fl., hvilka alla voro rena demonstrativer med betydelsen: den (det) här. Under agglutinationsperioden sammansattes dessa på mångfaldigt sätt med hvarandra: ma-ma, sa-sa, a-sma-bhi, i-ma-sya o. s. v.; men, enär de enkla pron. rötterna alla voro synonyma, erhöllo de sam- mansatta formerna icke en annan bemärkelse än de enkla hvar för sig, utan samma bemärkelse i förstärkt grad. De vidfogade rötterna voro endast expletiver och hade intet som hälst afseende på person, kasus, numerus eller genus. Detta söker Dutens ådagalägga genom att uppvisa, att samma pro- nominalstammar faktiskt i sanskrit ingå i former, som till- höra olika personer, kasus o. s. v. Utgångspunkten för flexionens uppkomst söker nu D. i dessa olika, enkla och sammansatta, pronominalformers genom bruket utvecklade betydelse-olikheter. Den första skilnad, som vann stadga, var mellan l:sta personen å ena sidan och 2:dra personen å den andra; därpå följde skiljandet mellan 2:dra och 3:dje personerna. Till denna punkt af pronominas utveckling- har man att förlägga verbalflexionens uppkomst. Dess vi- dare tillväxt genom bildningen af numeri och af aktivum och medium har försiggått själfständigt, emedan spår af ka- sus eljest vore att vänta i konjugationsändelserna. D. slu- ter sig således härutinnan i hufvudsak till den förut van- liga uppfattningen. Nu följde hos pronomina utveck- lingen af former först för kasus, sedan för numerus, och sist för genus. Grunden härtill var den redan ofvan an tydda, näml. tillvaron af en mängd synonyma pronominal- former, i förening med den i språket inneboende ten- densen att begagna en öfverflödig rikedom af former till att skaffa uttryck för nya kategorier. Genom “l’opposition et la répartition des formes synonymes“ skedde, såsom D. uttrycker sig, “un aménagement graduel des ressources mor- phologiques de la langue“. Härvid var “la dérivation la- tente“ verksam, hvilken gör att ett ord småningom kan öfvergå till en ny betydelse, med förlust af den äldre, i kraft af en partiell öfverensstämmelse mellan dessa be- tydelser. Men motsättningen af former, hvilkas grundele- ment voro lika, men sekundära element skiljaktiga, ledde därhän, att dessa senare uppfattades såsom bärare af bety- delse-differensen och slutligen fingo karaktären af verkliga ändelser. Från pronomina öfverfördes sedan böjningen till nomina: före täsya devdsya gick tasya deva o. s. v. Den brist på homogeneitet, som den ieu. flexionen, isynnerhet deklinationen och framför alt pronominaldekl:n, företer, är enligt D. en naturlig följd af dess ursprung och utveck- ling. Då hvarken personer, kasus, numeri eller genera från början ägt några särskildt utmärkande beteckningar, utan dessa småningom uppstått genom en under inflytande af bruket och analogien skedd fördelning af liktydiga for- mer, är det helt naturligt, att lika former i många fall ha kommit att uttrycka helt olika kategorier och tvärtom. Dutens’ ofvan antydda kronologi för deklin:s utveckling (1. kasus. 2. numerus, 3. genus) grundar sig på den olika grad af fullständighet och konsekvens, hvarmed beteckningen är genomförd. Han antager, att en lägre grad häraf bevi- sar mindre ålder. D:s språk utmärker sig för en synnerlig klarhet och bestämdhet, hans anordning och utveçkling af ämnet för reda och öfverskådlighet. Hans teori är vid första an- blicken ganska lockande. Den är det första försöket1) att i ett sammanhang förklara den ieu. deklin:s och alla sanskrit- 1) Grassmann's förklaring af kasusändelserna såsom post- positioner d. ä., om man så får uttrycka sig, postponerade pre- positioner, möter många svårigheter, och lemnar dessutom nu- merus- och genus-beteckningarna olösta. 201 NORDISK REVY 1883. 202 ska deklin. ändelsernas uppkomst ur antagliga ieu. grundfor- mer och med ledning af erkända språklagar. Men vid när- mare granskning synes den dock föga mer tillfredsställande än hans föregångares. Man torde kunna sammanfatta in- vändningarne mot densamma i tvänne hufvudpunkter. För det första är det alldeles oberättigadt, att, såsom D. gör, betrakta de sanskritska flexionsändelserna såsom representan- ter af de urälsta ieu. formerna i den mening och till den grad, att man tror sig kunna rekonstruera de senare genom en enkel mekanisk analys af de förra. Enär utan alt tvif- vel under den tidrymd — måhända årtusenden — som för- flöt mellan den ieu. flexionens första utveckling och vedati- den, ljudlagar och analogi inflytelser af mångfaldigt slag måste ha verkat högst betydliga och olikartade formförän- dringar, är det icke blott tänkbart, utan säkert, att i många fall den formella likheten mellan sanskrit-ändelser af olika betydelse, och tvärtom olikheten mellan sådana, som tjäna att uttrycka samma begrepp, bero icke på en ursprunglig likhet eller olikhet, utan på sekundära ombildningar. Detta är ju också en vanlig företeelse i flexionens historia inom de yngre ieu. språken. Men härmed icke blott falla de analy- tiska förklaringar af de sanskritska flexionsändelserna, som D. framställer, utan själfva grundvalen för hans hypotes om en ursprungligen förefintlig mängd af fullkomligt synonyma de- monstrativa ieu. pronominalrötter skakas i väsentlig mån. För det andra har D., såsom det synes oss, urgerat principen om synonyma formers motsättning och fördelning på olika betydelser alldeles för långt, då han däri velat finna klaven till hela det indoeuropeiska flexionssystemet. Språkforsk- ningen har visserligen uppvisat många enskilda fall, då den närada principen gjort sig gällande, och vi hafva också ofvan erkänt den såsom en faktor, som man har skäl att taga med i beräkningen vid språkförklaringen; men att ett så kompliceradt system som den ieu. flexionen skulle h. o. h. bero på densamma, påstå vi bestämdt vara mera än osannolikt. , Vår egen åsikt i denna fråga är i korthet, 1) att den icke kan lösas med de medel, som de ieu. språken själfva erbjuda; 2) att genom en kritisk jämförelse med an- dra språkstammar, som ännu befinna sig på ett äldre sta- dium i denna punkt, de allmännaste grunddragen af den ieu. flexionens förhistoriska utveckling möjligen kunna re- konstrueras; men 3) att, för så vidt man för närvarande kan döma, en vetenskaplig förklaring af alla, eller ens fler- talet af de deklinations- och konjugationsändelser, som före- ligga i de särskilda ieu. språken, aldrig skall kunna gifvas. Det är således på 2), som forskningen i denna fråga borde enligt vår mening riktas. Vi hysa dock starka tvifvelsmål, att ett säkert resultat kan ens på den vägen ernås för närvarande. Axel Erdmann. Österländska språk. Spitta-Bey, G. Contes arabes modernes (X + 224 ss. stor 8:0). Leyden, Brill, 1883. — 71/2 francs. Landberg, C. Proverbes et dictons du peuple arabe, matériaux pour servir à la connais- sance des dialectes vulgaires, Vol. I. Province de Syrie, section de Saydâ. LI + 458 + 6 ss. stor ok- tav. Leyden, Brill, 1883. —■ 15 fres. Den moderna arabiskan har först på de senare åren börjat studeras af europeiske lärde på ett sätt, som fullt motsvarar såväl språkets eget utomordentliga lingvistiska in- tresse såsom den främsta representanten af en viktig språk- stam, af hvars ursprungliga art det bevarat de förnämsta dragen klarare och kraftigare, än något annat nu lefvande språk (måhända med undantag af kinesiskan) förmått i för- hållande till sitt urspråk, som ock dess ofantliga bety- delse såsom samfärdsmedel, då det dels som folkets, dels som handelns eller den bokliga bildningens språk talas öf- ver hela norra Afrika och södra Asien från Atlantiska haf- vet ända in i Midtens rike. De bägge syriska och egyp- tiska dialekterna hafva härvid af naturliga skäl i främsta rummet tagit intresset i anspråk. Den senare har till och med framkallat en vetenskaplig bearbetning, sådan som in- tet europeiskt språk ännu äger, nämligen en verkligt me- todisk grammatik öfver det allmänna samtalsspråket, således hvarken bokspråket på äldre eller nyare stadium, ej häller något lokalt folkmål, de enda former, hvilka inom våra språk vetenskapligt behandlas. Till denna epokgörande "Gramm, des arab, vulgärdialektes von Ägypten“ (Leipzig, Hinrichs, 1880 — 25 mark) af den nyligen i blomman af sin ungdom bortgångne, utmärkte arabisten Dr Wilhelm Spitta, hvilken i flera år var direktör för det vice-kungliga biblioteket i Kairo, ansluter sig nu, såsom prof på de obildade klassernas språk i Kairo och dess omnäjd, samme författares “Contes arabes,“ en intressant samling af 12 naiva folkliga historier och berättelser (snarare än “sagor“ i mo- dern mening), efter berättarens föredrag ljudtroget återgifua med latinskt (signeradt) alfabet och åtföljda under texten af en ordagrann fransk öfversättning. — Det andra af här ofvan nämda arbeten hör däremot till den speciella dialekt- forskningens område, ehuruväl den äfven innehåller en mängd intressanta anmärkningar och observationer som röra el- lura ed-däriga “la langue courante“ i allmänhet. Den bekante österländske resenären Carlo Landberg, som äfven bidragit till sin vän Spittas nyssnämda arbete med en mycket god “glossaire“, har genom den berömda- Leyden- firmans oegennyttiga intresse för orientaliska studier satts i tillfälle att publicera den första delen af ett storartadt an- lagdt arbete, hvilket, såsom redan af titeln antydes, afser att i en särskildt. vald spegel återgifva lefvande drag af alla arabisk-talande stammars (snarare än “arabiska folkets“) språk. Ensamt den första "provinsen", Syrien, är beräknad att, indelad i 8 “sektioner“, omfatta fem sådana volymer som den nu publicerade V. I, och därefter skola andra pro- vinser, Palestina, Transjordanlandet, Hedjaz etc. följa, på samma sätt indelade i särskilda sektioner. Om också för- fattarens tid och krafter icke skulle räcka till för hela denna vidtomfattande plans utförande, , så har han dock under sin långvariga vistelse i orienten redan samlat material nog för- flera (enligt egen uppgift 15) dylika volymer. Och komma dessa att likna den nu föreliggande, så tvekar ref. icke att förklara, det hvar och en af dem skall blifva en betydande insats i vår kännedom om detta i så många afseenden .un- derbart rika språk. Den utländska fackkritiken — jag näm- ner, blott den här framför andra sakkunnige prof. À. Socin — har också med fullt erkännande framhållit de stora för- tjänsterna i detta hr L:s första vetenskapliga arbete. Dess 203 NORDISK REVY 1883. 204 anordning är följande. Efter en utförlig "introduction", där ref. för sin del vill ansluta sig till förf:s åsikter om det klassiska skriftspråkets förhållande till de modärna dia- lekterna med större bestämdhet än den nyssnämde kritikern synes göra, följa 200 ordspråk så anordnade, att efter hvarje ordspråks i arabisk skrift och latinsk transskription gifna text följer: l:o en fransk öfversättning; 2:o en mer eller mindre utförlig förklaring af ordspråkets olika användnin- gar, gifven af en olärd inföding i Saida (Sidon) eller dess omnäjd, och direkt affattad i omskrift; 3:o fransk öfver- sättning af denna förklaring, och 4:o förf:s oftast mycket utförliga kommentar till såväl ordspråket som den inhem- ska förklaringen, samt slutligen en glossar (119 ss.) med ytter- ligare flera upplysningar, hvilka saknas i alla hittills utgifna lexika. Väl finnas en stor del af dessa ordspråk redan förut utgifna och tolkade i flera berömda samlingar, såsom Mei- danis, Burckhardts, Socins m. fl., hvilka förf, städse citerar, men här har för första gången folkets egen uppfattning af sina ordstäf uppsökts, återgifvits och tillgodogjorts på ett så allsidigt sätt, att ett rikhaltigt utbyte kunnat vinnas till förklaring af vulgärspråkets många egendomliga former och idiotismer, till intim belysning af folkets seder och lefnads- vanor, samt till ordbokens riktande med en mängd nya ord och betydelser, hvilkas riktighet ref. i flera fall kunde styrka med exempel ur egna samlingar från ett halfårs vistelse i Damaskus. Den anmärkningen kan ref. dock icke under- trycka, att förf, någon gång utbreder sig i här alldeles öfver- flödiga sociala och politiska betraktelser med förmaningar till såväl europeer som araber, hvarvid förf:s egen person framträder på ett icke altför anspråkslöst sätt (se t. ex. ss. 46, 147, 190, 191, företalet passim), men oaktadt dessa små missprydande digressioner, hvilka erinra om en tidigare och numera afslutad period af hr L:s publika framträdande, lä- ser man hela arbetet med ett oafbrutet intresse, så mycket lifligare ju mer läsarens egen förtrolighet med ämnet sätter honom i stånd att igenkänna och rätt "sentera" de många förträffligt återgifna dragen ur orientens språklif. Många punkter i förf:s teorier och förklaringar torde dock fram- kalla mycket tvifvel och opposition. Det valda transskrip- tionssättet kunde särskildt med afseende på tyngden och bredden i vokalljudens beteckning lätt nog kritiseras, och i allmänhet utgör hr L:s resonnemanger öfver fonetiska fakta och teorier arbetets svagaste sida (s. 216 skulle han ej för- klarat msibti "inprononçable“, om han erinrat sig det tek- niska uttrycket ‘’m sonans"). Men å andra sidan vittnar just omskrifningen af förklaringar, anekdoter och beskrif- ningar (öfver oljeberedning, konditorivaror m. m.) om ett så fint öra och en så rationel hänsynslöshet mot skrifbru- ket (med några få afsiktliga men icke lyckliga undantag) att den läsare, som en gång tillägnat sig detta språks egen- domliga ljud och tonfall, har här, liksom vid Spittas "con- tes" och Socins historier (på en östlig syrisk dialekt), en sann öronfägnad att läsa dem högt för sig själf. I de gram- matiska och lexikaliska förklaringarna visar sig hr L. som en skarpsinnig analytiker och en grundlig kännare af den nationella arabiska grammatikens finesser äfven där, hvarest resultaten icke torde allmänt accepteras. — Att täk (fa") “fois" är det pers, tä "pli, couche“, är föga troligt, då i den moderna persiskan helt andra ord än ta motsvara dessa franska, och man mycket väl kan föreställa sig öfver- gången mellan det arab, ordets olika betydelser “arche, trou, ouverture, pli, couche, fois"; däremot synes ref. samman- ställningen af det moderna såttaf, ranger, empiler, med ital. stivare ganska fyndig, i synnerhet om man därjämte tänker sig en folketymologisk anslutning till det bekanta saff, ranger, VIII istaf", se ranger. Att det andra u i kultullu, je lui ai dit (s. 3), skulle vara den gamla i‘ rüb-vokalen för l:sta pers., synes ref. så mycket mer osäkert, som förf, själf anger, att samma form äfven begagnas för 2:dra pers. Ref. bekänner sig i allmänhet vara mycket skeptisk mot bemödan- det att återfinna urgamla former bevarade i ett modernt talspråk. Då i frasen ena bint in kän "hvilken flicka som hälst" förf, i likhet med dr Spitta vill i in se en tenwin, "comme une réminiscence de l’époque éloignée de l'i räb“, föredrager ref. att med Wetzstein häri se konjunktionen in, i synnerhet som kef in kän växlar med këf mä kän i iden- tisk betydelse "hur som hälst“. Af samma skäl gifver ref. åt förf:s förklaring af lek (ungefär = “se bara!“) tAilek “à toi“ ett afgjordt företräde framför Socins, som häri vill se en sammansättning af ursemitiska demonstrativrötter. Bland den mångfald nya och intressanta bildningar, hr L. dra- git fram i sitt rätta ljus, vill ref., utom de af Socin fram- hållna, särskildt nämna de många moderna quadriliterära stammar, som utvecklats ur triliterära, dels genom inskjut- ning af iv, r, m (n) (se ss. 233, 208—210 och flerstädes) dels genom ofullständig reduplikation (se ss. 92, 93), och öf- vergången af form IV af mediæ iv till form I impf, i (se s. 11 och flerstädes). Det är just genom sin rikedom på intres- santa och diskutibla detaljer, som detta arbete med sin fly- tande, lättlästa stil alt igenom bibehåller den angenäma egenskapen af att vara i hög grad “anregend“. — Som ett prof på den naivitet, som utmärker den inhemska förkla- ringen, meddelas här N:o 123: dukk el-måjje wvahija måjje "piska vattnet och det (förblir) vatten“, hvartill förklarin- gen lyder: “Som jag, till exempel, jag är ett fä, och be- griper inte, hvad du lär mig, och glömmer genast hvad du förklarat för mig, och förståndet på en san åsna som jag förändras inte, om du också ville ha in vett i min hjärna med en mortelstöt“. H. A. Edgren, Hjalmar, De codicibus nonnullis Indicis, qui in bibliotheca universitatis Lundensis asservantur. (Lunds universitets årsskrift. T. XIX.) 4:o. 7 s. Lund. C. W. K. Gleerup. 50 öre. Klassiska språk. Lyth, P. G. De usu praepositionis per apud Livium. Libri secundi pars prior, de per cum tem- poralibus substantivis coniuncto, Holmiae 1882, 8:0. ----------De usu praepositionis per apud Livium eiusque aliquot synonymarum. Visboae 1883. 4:o. Dessa båda skrifter i ett så specielt ämne kunna i en allmän litteraturtidning endast blifva föremål för ett kort bedömande. Förhållandet dem emellan är ej rätt klart. Båda åtföljas de af teser, häntydande på deras använd- ning såsom specimina. Hvarföre den förra disputationen rubriceras såsom förra delen af andra boken af ett arbete i fyra böcker, angifves icke. Äfven då den senare utgafs 205 NORDISK REVY 1883. 206 i tre s. k. böcker (den tredje blott tio glesa sidor), åbero- pades den förra såsom utgörande andra (icke första) delen af andra boken, under det att den därstädes befintliga exem- pelsamlingen af per i tidsbetydelse ordagrant aftryckes i första boken, och andra stycken därur införas uti den tred- je. Men dessutom finnes i den förra en afhandling om tidsbeteckningar i allmänhet. Det kan icke nekas att samma disputation här och där bär spår af att vara, i hast tillkom- men, såsom då det skrifves s. 9 disserte, s. 18 propter suavitatem sonus, s. 24 ea, quae supra dictum est. Den större afhandlingen åter innehåller en måhända fullständig samling af Livianska exempel på ifrågavarande prepositions vidsträkta bruk, hvilkas ordnande skett med dialektisk skärpa. Första boken sönderfaller i fem delar efter prepositionens fem olika betydelser, lokal, temporal, instrumental, kausal och modal, hvar och en af dessa med sina afdelningar och underafdelningar, hvilka det vore för vidlyftigt att här upp- räkna. Härtill sluter sig sedermera andra boken uppta- gande som synonyma räknade talesätt, ordnade i bestämd följd efter de i den första angifna kategorierna, men blott med afseende på P. I ~ IV, så att för den modala betydel- sen icke några sådana blifvit särskildt anförda. Härvid synes likväl förf, i vissa fall hafva drifvit sin skematise- ring nog långt och utan att komma till något praktiskt resultat. Så t. ex. då han i lib. I pars II under öfverskrift comitia uppstält som exempel comitia per dictatorem sunt habita o. d., föranledes han däraf att på motsvarande ställe i lib. II med likadan öfverskrift bland de i olika grupper gifna exemplen framlägga, sådana som dessa: Comitia inde habita, Comitia collegae subrogando . habuit, hvarest man förgäfves söker de till per med dess kasus hörande syno- nymerna. Då s. 35 anföras exempel af per commodum både med och utan genitiv blott med den anvisning, att detta hör till significatio causalis och afdelningen “definitio concessiva", kunde anmärkas, att vida säkrare upplysning om dessa ingalunda liktydiga uttryck, af hvilka det ena får betydelse af adverb, hade kunnat gifvas genom en enkel uttydning: per commodum rei publicae facere alqd, "utan att staten lider något förfång", copias per commodum ex- ponere posse, “bekvämt landsätta trupperna". (Sistnämda ställe citeras oriktigt 42, 38 i st. f. 42, 18). Så skulle i allmänhet mera hafva vunnits genom blott och bar svensk öfversättning, än genom sväfvande logiska bestämningar. Äfven i liber tertius, der skilnaden skall visas mellan ut- tryck med per och andra prepositioner eller talesätt, begag- nas det kortfattade skematiska framställningssättet. Sid. 49 nämnas såsom exempel af “ablativus cum attri- buto" I, 39, 3 och 2, 50, 11 dubiis rebus lumen, auxilium, då likväl på senare stället af den kiastiska hopställningen stirpem genti Fabiae dubiisque rebus populi Romani auxi- lium blir tydligt, att dubiis rebus svarar emot genti Fabiae såsom stirpem mot auxilium, och altså är dativ, hvarför- utan märkes att substantifs bestämning med ablativ strider mot latinska språkets lynne. Sid. 33 anföres per manus 29, 14, 13 såsom ägande instrumental betydelse, men äfven detta hör till de s. 12 förekommande exemplen på “continuatio quasi quaedam mo- tus per seriem". Heusinger öfversätter stället: “Sie trugen die Göttin, die bei ihnen der Reihe nach aus Hand in Hand ging“. På ett ställe (in 8:o pag. 32) citeras 6, 18, 1 sub exitu anni, på ett annat (in 4:o pag. 49) 2, 55, 1 sub hac vic- toria, utan att den allmänna utvecklingen på förstnämda ställe känner till någon annorlunda modifierad tidsbetydelse än de båda bekanta “kort före“ och “genast efter“, eller för öfrigt fästes uppmärksamhet vid sub temporale med annan kasus än accusativus. I afseende på text och ortografi har förf, icke hållit sig till någon viss edition. Han skrifver t. ex. percunc- tari i st. f. percontari såsom Weissenborn, ständigt delectus i st. f. dilectus såsom Madvig i sin första upplaga (men ej häller han numera), så ock quum med Madvig, ehuru snart sagdt alla andra hafva bortlagt denna från yngre och sämre medeltidshandskrifter härrörande stafning. I nyss- nämda citat 2, 55, I afvikes från Madvigs nyare editioner, och det med rätta. A. Frigell. Jung, Jul., Leben und Sitten der Römer in der Kai- serzeit. I Abtheilung: Die socialen Verhältnisse, das Fami- lienleben, Rom als Reichshaupstadt, Theater und Spiele. Mit 9 Vollbilder und 70 in den Text gedruckten Abbildun- gen. 198 ss., liten 8:o. Prag. F. Tempsky. Pr. 1 m. (bun- den) -— B. 15 i “Das Wissen der Gegenwart“ Germanska språk. Kluge, Friedrich, Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache. XXIV + 428 ss., stor 8:o. Strassburg; Karl J. Trübner. Pr. 10 M. 50 pf., bun- den 12 M. 50 pf. Andtligen har man erhållit en fullt tidsenlig tysk etymologisk ordbok. Altsedan Schwenck för några decen- nier sedan utgaf sin ordbok — ett för sin tid rätt lyckadt arbete — har man saknat ett verk, hvars hufvudsyfte varit att ange tyska ordförrådets etymologiska ställning till de besläktade språkens. Den stora Grimm‘ska ordboken — hvars ofantliga omfång och däraf betingade pris göra den för den enskilde hart när omöjlig att anskaffa — lik- som också Weigands förträffliga lexikon — nu i fjärde upplagan — äro snarare språkhistoriska än egentligt etymologiska ordböcker, och för öfrigt stå båda numera icke fullt i jämnhöjd med språkvetenskapens ståndpunkt på andra områden. Schade’s “Ältdeutsches Wörterbuch“ med- delar ett oskattbart etymologiskt material rörande den äl- dre tyskan, men kan på intet sätt ersätta ett etymologiskt lexikon för den moderna tyskan så mycket mindre som verket, med alla sina förtjänster för öfrigt, knappast är något annat än en materialsamling, anlagd efter en något för vidsträkt fattad plan, som sedan genomförts dels något ojämt, dels utan tillräcklig kritik. Hos Kluge’s arbete ligger däremot hufvudförtjänsten efter vårt förmenande just uti en koncentrerad plan och sträng kritik. I ytterst kortfattade, men koncist skrifna artiklar meddelar förf, den jämförande och historiska språk- forskningens färskaste och säkraste resultat i fråga om de tyska ordens frändskapsförhållanden och älsta — specielt | deras “förhistoriska“ — historia. I följd af denna plan | har förf, i regeln uteslutit unga och lätt igenkänneliga lån- ! ord, en utan tvifvel klok åtgärd, då Weigands arbete just 1 i denna punkt är synnerligen brukbart. Däremot hafva 207 NORDISK REVY 1883. 208 äldre lånord med synnerlig omsorg och sakkunskap behand- lats. Hvad som onekligen strängt taget faller utom arbe- tets plan är den mängd upplysningar förf, vetat insmuggla angående tyska ords inträngande såsom lån i franskan och italienskan, men dessa notiser äro så värdefulla, att väl ingen lär vilja på dem fota ett klandrande omdöme; specielt torde förf, härigenom hafva förvärfvat sig många vänner bland romanisterna, som tvifvelsutan kunna hafva mångfaldigt gagn af hans arbete. — Vid jämförelser inom de germanska språkens område är engelskan både i dess äldre och nyare faser med en viss förkärlek indragen i jämförelsen — detta lätt förklarligt, då förf, är en fram- stående specialist på den engelska lingvistikens fält. Där- emot synes det oss verkligen, som om de nordiska språken vore en smula styfmoderligt behandlade, ty under det att de mot ett tyskt ord svarande (forn)västgermanska for- merna vanligen rätt fullständigt anföras, utelämnas ofta det dithörande nordiska ordet, stundom äfven i sådana fall, då just detta kunde vara af särskildt intresse. Härtill kom- mer, att förf, tydligen icke är synnerligen hemmastadd i de östnordiska språken, ty dels citerar han icke sällan orik- tiga former — detta säkerligen beroende på dåliga källor och på förväxling af dialektiskt ordförråd med riksspråkets —, dels tyckes han icke hafva tillräckligt beaktat åtskillig på dessa språk författad tidskriftsliteratur. Annars synes oss förf, förtjäna loford just för sin gedigna beläsenhet inom den etymologiska literaturen. — Än mer måste prisas den kritiska takt förf, ådagalägger, när det gäller att uti denna etymologiska literaturs "embarras de richesse“ taga sitt parti. Men så är förf, också odisputabelt en af de mest skolade och mest löftesbringande yngre anhängarne af den s. k. junggrammatiska riktningen, hvars styrka just ligger i dess kritiska metod och dess skepsis gentemot alla ling- vistiska utopier och öfverspända försök i etymologisk pale- ontologi. Ingenstädes är denna nykterhet och försiktighet mera på sin plats än i den etymologiska ordboken, som mången gång fått utgöra ett tillhåll för dilettantiska hug- skott. Att Kluge tillämpat denna stränga kritik äfven emot de många nya etymologier han själf vid olika tillfällen pro- jekterat, förtjänar särskildt erkännande i betraktande däraf att det ingalunda beror på bristande djärfhet vid uppstäl- landet af vetenskapliga hypoteser, en egenskap som förf:s föregående arbeten tvärtom visat honom vara i ovanligt hög grad i besittning af. Klart är, att mot ett arbete af den art som föreva- rande — det må vara så förträffligt som hälst — kunna alltid en mängd anmärkningar framställas rörande detaljerna. Så kunde nog också anmälaren här framdraga många punk- ter som äro afgjordt oriktiga eller ock delvis inexakta, men då dessa felaktigheter äro af en försvinnande ringa bety- delse i jämförelse med arbetets stora förtjänster, och då anmälaren är öfvertygad om att en ny reviderad upplaga ej låter länge vänta på sig, anser han ej lämpligt att på detta ställe inkräkta på utrymmet med detaljanmärknin- gar, som för öfrigt borde göras fullständiga, om de skulle hafva åsyftadt gagn, nämligen att öka arbetets brukbarhet. Såsom inledning till ordboken ger oss förf, en mycket kortfattad historisk öfverblick öfver det tyska ordförrådet. Denna inledning synes oss lämpligen kunna hafva gjorts dels något utförligare, dels något mindre populär. Ty att ett sådant arbete som en etymologisk ordbok aldrig kan blifva i egentlig mening populärt, ligger i sakens natur, och det synes då vara föga vunnet med att anslå denna ton på några få blad som väl ingen lär läsa isolerade. — Arbetet afslutas med en af en Upsaliensare, fil. kand. Er. Anderson utarbetad förteckning å de i ordboken behand- lade grekiska, latinska, italienska, franska och engelska or- den. Vi inse icke, hvarför ej detta register utsträkts till de öfriga språk, som i ordboken äro representerade. Sä- kert är, att mången skulle hafva blifvit mycket tacksam därför. — Utstyrseln är förträfflig och priset i förhållande därtill synnerligen billigt. Tryckfel förekomma endast få och obetydliga. — Vi skiljas från arbetet under uttalandet af den lifliga förhoppning, att det måtte vinna den all- männa uppmärksamhet och stora spridning, det så väl för- tjänar. För germanisten — ja, man torde kunna säga för lingvisten — ex professo är det rent af oumbärligt. Adolf Noreen. Genmäle. Om undertecknad tror sig böra med några ord besva- ra en kritik, som han i tidningens 3 num. funnit öfver ett af honom utgifvet arbete: Det nyhögtyska uttalet m. m., så sker det ej, emedan han anser sig ha skäl att kla- ga öfver' för sträng dom — han är tvärtom rätt belåten med granskarens slutomdöme, liksom han är tacksam för åtskilliga goda anmärkningar — utan emedan granskaren tvif- velsutan råkat att misstaga sig i några punkter. Så tyc- kas de mot framställningen af uttalet af e gjorda anmärk- ningarna bero på ett missförstånd. Ty om gransk, ej vill medgifva, att de under 3:o anförda orden (med lång vo- kal) ha öppet ljud, så måste han med öppna ljudet af e mena något helt annat än förf. Törhända föresväfvar det honom, att förf, sagt, att det normala ljudet af e i dessa ord vore mycket “öppet och bredt“ d. v. s. just det som förf, sagt, att det icke är. Den af granskaren kräfda he- muln för öppet ljud (enligt författarens beskrifning) har han i Sanders’ Wörterbuch, som har Rede, sehen, zehn, Fe- der m. m., med hvilken beteckning Sanders utmärker öp- pet ljud. Till och med i Hannover, der e uttalas med slutet ljud i en massa andra ord än dem förf, uppräknat, uttalas Feder med öppet ljud (Herm. Huss, Das Deutsche im Munde des Hannoveraners), ett sakförhållande, som passande får sin förklaring genom det medelhögtyska vëdere, som således ej står som tomt prål. Hvad gransk, anmär- ker om gäbe och gebe sammanfaller ju med hvad förf, sä- ger. Det något om vokalernas fysiologi, som granskaren saknar, förekommer s. 20 anm. 2. Kanhända hade dock de öfriga anmärkningarna, som gransk, säger sig ha fun- nit läran om vokalerna gifva anledning till, varit af större båtnad. Ty förf, vill ej neka till, att ur strängt vetenskap- lig synpunkt sedd denna afdelning torde lemna åtskilligt öfrigt att önska, men han har af flera skäl, bland annat det, att han annars troligtvis nödgats att afknappa på den enligt hans förmenande i högre grad behöfliga redogörel- sen för konsonantljuden, inskränkt sig till att lemna en om ock kort, dock i praktiskt hänseende någorlunda till- räcklig framställning af vokalljuden. Herr Westerns arbe- te har först gransk, gjort förf, uppmärksam på, och för öfrigt hade det väl ej lemnat pressen, då författarens arbe- te skrefs (förra halfåret 1882), kunde sålunda ej tjäna som mönster. Granskarens uttalade farhåga, att qvantitet och 209NORDISK REVY 1883. 210 aramgycKKsgygMMgsaBWixa t "iii'imi liaaJCT^wiaxsgEg^u^jgEjuiMtiagwiWBTiii ■saa——BO ijilaCTaaBsnnHCgTOBi Itvnn *—■ sexcoresnsnensoxsat i awase w»m camanoeserraueeuserwji siagacz gasawacaBaBiBepicg»na ris eerestse—2100855 a uSaiat röststyrka blifvit förväxlade, har väl ej mycket att betyda; förväxlade äro näml. qvantitet och röststyrka ej i den me- ning, att de äro förblandade, såsom hvarje läsare tydligen kan se (s. 37 o. 62). Med framställningen af konsonant- ljuden tyckes gransk, vara bäst belåten. Förf, måste för öfrigt erkänna, att det yttrandet att “k i lack bildas myc- ket längre ner i strupen än i leck“ förtjänar namn af en "besynnerlighet"; hvad de öfriga antydda felaktigheterna i denna del af arbetet angår, hoppas han dock, att de icke äro fullt så fula — lapsus calami el. orättade tryckfel. Att granskaren försmått att välja denna svaga sida hos bo- ken som anfallspunkt, därför är förf, honom tacksam. Och då något annat sätt att afhjälpa denna brist nu ej återstår, vågar förf, ödmjukeligen anhålla, att tidningen ville intaga följande rättelser af de mera förvillande tryckfelen. S. 9 r. 13 uppifr. står: längre ner i strupen m. m. bör vara; k i Lack bildas längre tillbaka i munnen än k i leck S. 23 r. 2 nedifr. står: tzvfi bör vara: zîy’ S. 24 r. 6 ,. utgår logen S. 35 r. 3 ,, står: wildenzen. ,, wildenzen; s. 36 r. 12 92 92 delen ,, leden s. 38 r. 3 23 23 herzinnzig ,, herzinnig s. 42 r. 1 unterhandeln „ unterhandeln s. 45 r. 1 umreiten ,, umreiten s. 46 r. 8 uppine. " — einen „ (einen). Stockholm d. 27 nov. 1883. L. Berger. Rydqvist, Johan Er., Svenska språkets lagar. Kri- tisk afhandling. Sjette bandet, efter författarens död utgif- vet af K. F. Söderwall. VI +- 548 ss. 8:o. Stockholm, F. & G. Beijers förlag. Pr. 10 kr. Weinhold, Karl, Mittelhochdeutsche Grammatik; zweite Ausg. ; 612 ss. Paderborn. Ferd. Schöningh. Pr. 8 m. Med snaraste utkommer “Elemente der Phonetik (deutsch, englisch, französisch) mit Rücksicht af die Bedürfnisse der Lehrpraxis“ af Wilhelm Vietor, den bekante läroboksför- fattaren och fonetikern. Arkiv for nordisk filologi; II B., 1 h. Innehåll: Julius Hoffory, Oldnordiske Consonantstudier, s. 1—96. Naturvetenskap. Richter M. M. Tabellen der Kohlenstoffverbin- dungen nach deren empirischer Zusammensetzung ge- ordnet. Berlin. Verlag von Robert Oppenheim. 1884. 517 ss. Pris M. 11,00. Arbetet är indeladt i 3 delar. Den första utgöres af en tabell, upptagande alla till medio af maj 1883 analy- serade organiska föreningar, ordnade efter deras empiriska sammansättning och med angifvande af deras smältpunkt, kokpunkt, salter och “möjligast fullständiga literatur"t — den senare dock för så vidt den ej är altför vidlyftig. Den andra delen utgör en sammanställning af alla kända kolväten och är blott ett utdrag ur den första. Såsom bihang finnes upp- tagen en tabell öfver procentiska sammansättningen hos alla tänkbara kolväten, innehållande till och med 30 kolatomer. Den tredje delen innehåller register, angifvande den empiriska formeln för hvarje förening, dock upptagande blott stam- substanser, ej derivat, Erinrar man sig för tillfället ej en förenings formel, hvilket är nödvändigt för begagnandet af första tabellen, uppsöker man densamma i registret och kan därefter lätt finna dess plats i första delen. Ideen är ny och genomförd på ett praktiskt sätt. Uppgifterna äro hämtade, såvidt möjligt, från originaluppsatser och torde därför med få undantag vara korrekta. Arbetet är afsedt att i sin mån undanrödja svårighe- ten att öfverskåda det kolossala förrådet af kolföreningar. Samma problem har redan många gånger uppstälts och lösts af olika författare på olika sätt men med skiftande fram- gång, utan all fråga dock bäst af prof. Beilstein i hans helt nyligen i denna tidskrift anmälda “Handbuch der org. Chemie.“ Författaren erkänner äfven i företalet detta verks utomordentligt stora förtjänster och vill blott hafva sitt eget arbete betraktadt såsom “eine Ergänzung desselben.“ Och i själfva verket är det ock ett komplement till detsamma, ty det fyller ett behof vid sidan af detta. Om man t. ex. på ett eller annat sätt erhållit en förening, om hvars kon- stitution man ingenting känner, men hvars empiriska sam- mansättning man genom analys utrönt, så kan man omedel- bart genom en blick i dessa tabeller erfara, huruvida den föreliggande föreningen är identisk med någon förut känd kropp eller ej. Detta låter sig icke göra med tillhjälp af Beilsteins eller någon annans handbok, då i dessa förenin- garna af samma sammansättning kunna vara spridda på 20, 30, 40 ja än flera olika ställen. Vi kallade antalet bekanta kolföreningar kolossalt. Förf, har meddelat en tabell, angifvande antalet föreningar för hvarje tal kolatomer, som ingå i molekylen. Det visar sig af denna intressanta statistik, att antalet analyserade orga- niska föreningar, för hvilka en formel kunnat uppställas, oberäknadt hela antalet salter af organiska syror och baser uppgår till ej mindre än 15,933. Häraf utgöra förenin- garna af blott de två elementen kol och väte, de s. k. kol- vätena 652. Antalet isomerer, d. v. s. olika kroppar af samma procentiska sammansättning visar sig ofta vara öf- verraskande stort. Af formeln C8 H8 O3 äro t. ex. f. n. 36, af C6 H10 Os 47, af C1o H12 O3 48, af C9 H10 O3 55 och af C1o H16 101 isomerer bekanta. 0. W—n. Reusch, Hans H., Die Fossilien führenden krystalli- nischen Schiefer von Bergen in Norwegen. Autorisirte deutsche Ausgabe von Richard Baldauf. Mit 1 geologi- schen Karte und 92 Holzschnitten. IV +134 ss., 8:0. Leip- zig. Wilhelm Engelmann. Peters, C. F. W. Die Fixsterne. Mit 69 Figuren in Holzstich. 169 ss., liten 8:o. Leipzig. G. Freytag. Prag. F. Tempsky. Pr. 1 m. (bunden). — B. 16 i “Das Wissen der Gegenwart“. Unser wissen von der Erde. Allgemeine Erdkunde oder astronomische und physische Geographie, Geologie und Biologie. Ferner in Anschluss hieran Specielle Erdkunde oder die Länderbeschreibung der fünf Welttheile. Heraus- gegeben von hervorragenden Fachgelehrten. I Band: All- gemeine Erdkunde von Dr J. Hann, Dr F. von Hochstet- ler und Dr A. Pokorny. Mit vielen Abbildungen und Karten in Holzstich und Farbendruck. 1—2 Lieferung. 48 ss., stor 8:o. Leipzig. G. Freytag. Pr. jeder Lieferung 90 pf. Cleve, P. T., Kemiskt handlexikon. H. 2; 48 ss. li- 211 NORDISK REVY 1883. 212 ten 8:o. Sthlm. Jos. Seligmann & k:o. Pr. 50 öre. (Sam- ling af facklexika III). Tidskrift for Physik og Chemi, udg. af Aug. Thom- sen. Kjobenhavn. 2 R. IV. 10. Atmosphærens Tilstand under Uveir. Udladningsphænomener ved et Chlorsolvbat- teri. Om Iltens Fortætning til Vædske og Frysning af Svovlkulstoff og Alkohol. Fortætning af Dampen ved Puzzolis Fumaroler. I. Kjeldahl's nye Methode til Kvæl- stof bestemmelse i organiske Stoffer. P. Claesson’s nye Me- thode til at charakterisere Aminernes og Phosphinernes Na- tur og til at skjelne mellem Monamider og Diamider. Nogle Grundstoffers ‘Atomvægt. Cellulosens Gjæringer. Om Sumpgasgjæringen. Om Theorien for Br0dgjæringen, Ny method til Fabrikation af Papirmasse. Mindre Med- delelser. Diverse. Pedagogisk tidskrift, 1883. H. 11. V., Omständighe- ter att beaktas af läroverkskomitén. Ett afslutningstal. E. H., Bref i pedagogiska ämnen. Läraremötet i Vesterås. Jos. Müller, Några ord om om franska läseböcker. Alex. E. Widholm, Genmäle. H., Nordisk Revy. Underdånigt memorial i den akedemiska examensfrågan. Kongl. be- slut. Personalnotiser. Tidskrift utgifven af Pedagogiska föreningen i Finland. XX. 4. Nils a f Ursin, Läran om det latinska verbets tidsförhållanden. 4 ss. K. G. Leinberg, Jyväskylän semi- narin rakennuksista. 8 ss. Referater af Pedagogiska före- ningens förhandlingar den 1, 4 och 6 Dec. 1882. An- mälningar: J. L. Runeberg, Elgskyttarne, Hanna, Julqväl- len, Nadeschda, Kung Fjalar (skolupplaga), anm. af L. E. H. Paul, Tysk språklära, 2 uppl., anm. af Edla Winberg. O. Svahn, Språkljud och qvantitativ betoning i högsvenskan. Lärobok i välläsning, anm. af E. L. C. M. Lindforss, Fransk Läsebok, anm. af L. L. L. — Notiser. Skolan och hemmet. Samling af uppsatser rörande upp- fostran och undervisning, utgifven af Carl Kastman. 3. Innehåll: Reinhold Geijer, Om bildning och uppfostran i det gamla Hellas; 79 ss. V. E. Schultz, Grammati- ska iakttagelser; 21 ss. Claes Bratt, Om öfveransträng- ning i våra skolor samt kroppsöfningar såsom medel dere- mot; 14 ss. Isidor Flodström, Språkfysiologiens enkla- ste begrepp; 13 ss. Carl K—n, Om åskådningsöfningar vid den första undervisningen; 28 ss. Sixten von Friesen, Om användandet af undervisningsmateriel; 10 ss. Sigfrid Almquist, Om undervisningen i naturkunnighet; 18 ss.-— Sthlm. P. A. Norstedt & Söner. Pr. 2,25. Finsk Tidskrift, utg. af C. G. Estlander m. fl., XV. 5. Theodor Lindh, Ar statskyrkan i Finland en luthersk kyrka? 19 ss. F. J. Wiik, Om A. E. Nordenskiölds nya geogenetiska teori. 16 ss. m. m. — Otman, Äldre Väst- götalagen öfversatt och förklarad, anm. af A. 0. Freuden- thal. A. 0. F(reudenthal), Skrock och vidskepliga bruk hos svenska allmogen i Vasabygden, anm. af K. Lindström, m. m. Nordisk Tidskrift for Filologi. N. R. VI, 2.K. Åhlén, Studier i den homeriska betydelseläran. Om betydelsens ut- vidgn. och inskränkn. 49 ss. E. Gigas, En spansk Marsk Stig. 24 ss. Mindre meddelelser: J. P. Bang, Ovid. Metam. III. 93, 94. Densamme, Et Wesenbergianum. An- meldelser: C. W. Smith, Russisk Litteraturhistorie, anm. af J. Grot. Schon Bruun, Græsk Grammatik til Skolebrug. C. J. Lindeqvist, Grek, gram., anm. af V. K. L. G. Nils- son, Fornisl. gram. H. 2, anm. af J. Hoffory. Hj. Edgren, Sanskritspråkets formlära, anm. af S. Sörensen. 0. Bren- ner, Til försvar. 0. Hoppe, Genmäle. Universitetsangelägenheter. Upsala. Större konsistoriet. 7 710V. Enligt skrifvelse af den 3 i denna månad hade Hr Erkebiskopen m. m. dr. A. N. Sundberg, i enlighet med livad inspektor för Oskar Ekmans Gustaf Adolfs-donation, professor K. H. Gez. von Scheele hemstält och den filosofiska fakul- teten godkänt, med stöd af § 5 i de för nämda donation gäl- lande föreskrifter funnit skäligt att af samma donations bespa- rade medel tillerkänna teol. docenten J. August Ekman ett premium å 500 kronor, som förliden gårdag, Gustaf Adolfs döds- dag, blifvit till docenten Ekman mot kvitterad anordning öf- verlemnade. Till riksstatens utrikes resestipendier för år 1884, det ena å 2000 och det andra å 1500 kr., hade inom kungjord ansök- ningstid anmält sig: prof. O. F. Myrberg, doc. A. F. Berger, doc. S. A. H. Sjögren, doc. H. Bergstedt, doc. A. L. A. Söder- blom, doc. C. M. Thordén, doc. J. A. Lundell, doc. J. H. E. Schiick och fil. kand. K. F. Johansson. Under diskussionen vid ärendets behandling begärde prof. Hammarstrand, att uti protokollet måtte inflyta ett af honom skriftligen uppsatt ytt- rande så lydande. “Bland de riksdagspetita, hvilka det större akad. konsisto- riet denna höst beslutit framställa, har det äfven uttalat sin önskan, att vid härvarande universitet antingen en extra ordi- narie professur i slaviska språk måtte inrättas, eller ett årligt anslag af 2500 kronor beviljas åt någon af universitetets lärare, som vore lämplig att hålla offentliga föreläsningar i nämda språkvetenskap. Att docenten Lundell är den person, som, om detta alternativa förslag bifalles, i främsta rummet bör komma i fråga, vare sig till erhållande af den nämda extra ordinarie professuren, eller till hållande af offentliga föreläs- ningar i slaviska språk, torde väl vara en sak, hvarom menin- garne bland konsistoriets medlemmar icke äro delade. Men det synes mig då också vara en plikt för konsistoriet, att, så vidt på detsamma ankommer, söka bereda docenten Lundell det af honom sökta tillfället att genom resor och forskningar i utlandet förkofra sina insikter i slaviska språk och i detta ämne förvärfva den största möjliga skicklighet, på det hans verksamhet såsom lärare i ämnet, om han, såsom antagligt är, därtill utses, må blifva desto mer fruktbringande. Det varma nit och intresse för språkforskning, som docenten Lundell un- der sin fleråriga vistelse vid universitetet ständigt ådagalagt och den stora begåfning härför, han redan röjt, innebär en borgen för, att han skall göra skäl för ett af de nu lediga riks- statens resestipendier, om han skulle utses till dess innehafvare. Därtill kommer, att han af intresse för de slaviska språkens studium redan på egen bekostnad företagit en resa till Ryss- land och det vore då i min tanke orätt, att, då ett lämpligt tillfälle därtill erbjuder sig, icke bereda honom tillfälle att i utlandet fortsätta dessa sina studier, genom hvilka han såsom lärare säkerligen skulle kunna bereda universitetet, den stu- derande ungdomen och fäderneslandet ganska stort gagn. På grund af det ofvan anförda anser jag mig böra förorda docen- ten Lundell till erhållande af ett af de båda nu lediga riks- statens resestipendier och helst det större af dem“ —' hvarefter, med hänsyn till det gagn, som enligt de ingifna reseplanerna vore att förvänta för vetenskapen och sökandenas egen förkofran i vetenskapligt afseende till erhållande af det större resestipendiet å 2000 kr. proff. Hammarstrand, Clason, Alin, T. Nordling, Häggström, V. Nordling och Holmgren eller tillsammans 7 röstade på doc. Lundell, proff. Schultz, Lind- qvist, Cleve, Daug, Nyblom, Rydin och Ribbing eller likaledes 213 NORDISK REVY 1883. 214 7 på doc. Söderblom samt proff. von Scheele, Hagberg, Hedenius, Rabenius och rektor, prof. Sahlin eller tillsammans 5 på prof. Myrberg. Då genom denna omröstning docenterna Lundell och Sö- derblom, som fått de flesta rösterna, erhållit lika röstetal, an- stäldes förnyad omröstning mellan förenämde tvänne docen- ter, därvid omröstningen utföll sålunda, att proff. Hammarstrand, Clason, Alin, v. Schéele, T. Nordling, Häggström, Hagberg, V. Nordling, Holmgren och Hedenius eller tillsammans 10 röstade på doc. Lundell samt proff. Schultz, Lundquist, Cleve, Daug, Nyblom, Rydin, Rabenius, Ribbing och rektor prof. Sahlin eller tillsammans 9 på doc. Söderblom, hvarigenom det större akade- miska konsistoriet sålunda beslutat för sin del föreslå doc. Lundell till erhållande af det större riksstatens utrikes rese- stipendium. Vid härefter företagen omröstning för tillsättning af det mindre af ifrågavarande resestipendier röstade proff. Hammar- strand, v. Schéele, Schultz, T. Nordling, Lundquist, Häggström, Cleve, Hagberg, Daug, V. Nordling, Nyblom, Holmgren. Hede- nius, Rydin, Rabenius, Ribbing och rektor, prof. Sahlin eller tillsammans 17 å doc. Söderblom samt prof. Clason på doc. Sjögren och prof. Alin på doc. Thordén, hvarigenom sålunda det större konsistoriet beslutat att till erhållande af riksstatens utrikes mindre resestipendium förorda doc. Söderblom. 21 nov. Uppsattes förslag till flere lediga stipendier. Juridiska fakulteten. 24 nov. Aflades juris utr. kandidatexamen af fil. kand. C. Leyonmark, Sthm., studd. J. Nordenfeldt, Sthm. och K. Jo- hanson, västg. S. d. Tilldelades fakultetens premium fil. kand. K. E. Kinnander, Sthm. Medicinska fakulteten: 13 okt. Anstäldes med. licentiatexamen med kandidat S. Bayer, stockh. Anmäldes, att licentiat R. Hogner disputerat för med. dok- torsgrad. Beslöts aflåta lyckönskan till E. Du Bois Reymonds 25-års- jubileum. Anmäldes förordnande för A. G. Wide att vara underkirurg och för Th. Floderus att vara amanuens vid kirurgiska kliniken. Anmäldes reseberättelse af Hvasserska stipendiaten A. von Stapelmohr. 28 nov. Beslöts utlåtande om docenten 0. V. Peterssons kompetens till sökta e. o. professuren i pediatrik och praktisk medicin, Beslöts föreslå doc. Bergman till att fortfarande under yt- terligare fem år vara intendent vid Sätra brunn. Till riksdagsstipendiater utsågos M. Bohmansson, V. Lind- vall och K. V. Starke. Beslöts infordradt yttrande öfver med. dr Anton Nyströms ansökan om statsunderstöd för att fullborda ett arbete om hårsjukdomar. Beslöts infordradt yttrande öfver ansökan af tre studerande om tillstånd att efter kandidatexamen vid karolinska institutet få, senare än faststäld studieplan tillåter, börja tjänstgöring å akademiska sjukhuset. 7 dec. Anstäldes licentiatexamen med H. Johnson, värml. och A. G. Hedberg, värml. Filosofiska fakulteten: 3 dec: Bedömdes de latinska skrifprof, som aflagts 19 och 20 november. S. d. I öfverenstämmelse med af filosofiska fakulteten i Lund fattadt beslut beslöt härvarande fakultet göra hemställan om följande förändringar i universitetets statuter, nämligen l:o) att statuternas 130, 131 §§ måtte så ändras, att medi- cinsk-filosofisk och juridisk-filosofisk examen finge afläggas in- för en kommission af examinatorerna med fakultetens dekanus som ordförande. 2: o) att Statuternas 59 § måtte så ändras, att det för besluts fattande erforderliga antalet medlemmar af filosofiska fakulteten, i likhet med hvad som är stadgadt för det större konsistoriet, måtte bestämmas till ett antal af 7, medan 5 medlemmar skulle erfordras för besluts fattande inom sektionerna, alt dekanus inberäknad. 3: o) att i statuternas 39 § måtte ingå orden “efter veder- börande fakultets, sektions eller myndighets hörande“ i stället för nuvarande lydelse, hvarigenom föreslående af tjänstgörings- betyg förlägges till sektionerna istället för filosofiska fakul- teten. S. d. Till kunglig stipendiat i vetenskapsrummet fysik ut- sågs fil. kand. K. G. Olsson, SN. S. d. Till examinator i latin i stället för prof. F. W. Häggström, hvilken såsom censor komme att vara frånvarande under senare delen af examensperioden, beslöt fakulteten fö- reslå doc. C. E. Sandström. Humanistiska sektionen: 21 nov. Bedömdes de af filosofie licentiaterna 0. H. v. Feilitzen Ö. G. och P. J. Österberg Värml., utgifna gradual- athandlingarna, den förres: "Li ver del Juïse, en fornfransk pre- dikan“, den seuares: “De structura verborum cum præpositio- nibus compositorum quæ exstant apud C. Valerium Flaccum, P. Papinium Statium, M. Valerium Martialem“. S. d. Föreslog sektionen doc. A. G. Noreen till innehaf- vare af ett ledigt rörligt docentstipendium efter doc. A. N. Lundström. 28 nov. Beslöt sektionen antaga ett af prof. C. Y. Sahlin väkt förslag om tillökning i de tjänstgöringspenningar, som äro åt ordinarie och e. o. professorers vikarier anslagna. S. d. Bedömdes en af fil. lic. P. Sondén för filosofiska gra- den utgifven gradualafhandling: “Nils Bielke och det svenska kavalleriet 1644—1679“. 8. d. Beslöt sektionen hos kanslern göra hemställan om fil. lic. 0. 0. H, v. Feilitzens anställning som docent i roman- ska språk vid universitetet. 4 Dec Aflades fil. lic. examen af fil. kand. N. F. Nilén Gtbg. S. d. Beslöt sektionen föreslå doc. C. V. Wahlund till ett ledigt rörligt docentstipendium efter e. o. prof. Kjellman. S. d. Tillstyrkte sektionen en underdånig ansökan af doc. K. Piehl att af statsmedel erhålla ett understöd å 1,000 kronor för fullföljande af vetenskapliga studier i Egypten. S. d. Tillstyrkte sektionen ett af prof. E. Löfstedt väkt förslag om ett årligt anslag å 1,500 kronor af universitetets medel att utgå under 3 år åt doc. A. 0. Danielsson mot skyl- dighet att 2 timmar i veckan offentligen föreläsa latinsk och grekisk grammatik från den jämförande indoeuropeiska språk- forskningens synpunkt. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen: 9 nov. Tillkännagafs, att kanslern under den 5 nov. be- viljat tjänstledighet för prof. T. Fries från föreläsningar un- der nov. månad samt förorduat doc. A. N. Lundström att under samma månad uppehålla nämda föreläsningsskyldighet, samt att kanslern samma dag tilldelat doc. C. Bovallius, såsom e. o. amanuens vid zootomiska laboratoriet, ett arvode af 500 kr för innevarande läseår. 14 nov. Aflades fil. lic. ex. af fil. kandidaterna C. G. Fine- man, gotl., och K. P. T. Bohlin, sthm. 3 dec. Beslöt sektionen att till det efter doc. Lundström lediga rörliga docentstipendiet föreslå doc. C. Bovallius. Akademiskt tryck. Sahlin, G. Y. Om andlig frihet. Inbjudningsskrift till Up- sala universitets minnesfest öfver Martin Luther. Ups. 1883. 8:o, 52 s. Schéele, K. H. v. Tal vid Ups. universitets minnesfest öf- ver Martin Luther. Ups. 1883. 8:0. Holmgren, Fr. Ord till musiken vid Upsala universitets minnesfest öfver Martin Luther d. 10 nov. 1883. Ups. 1883. 8:o 6 s. Feilitzen, H. v. Li ver del juïse. En fornfransk predikan. Ups. 1883. 8:0, CXXXIII + 72 + 27 + 4 s. Österberg, P. J. De structura verborum cum præpositio- nibus compositorum quæ exstant apud C. Valerium Flaccum, P. Papinium Statium, M. Valerium Martialem. Sthm 1883. 8:0, 115 s. Sonden. Per. Nils Bjelke och det svenska kavalleriet 1674 —1679. Sthm 1883. 8:0, 205 s. Berger, Ossian. Om tillsynen å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom samt om förmyndarekamrar enligt svensk rätt. Ups. 1883. 8:o, 144 ss. Fehr, Isak. Studier i frihetstidens vitterhet. Den politi- ska visan jämte meddelanden om censuren och utländsk litera- tur i Sverige. Ups. 1883. 8:o. V + 98 ss. Alén, Johan Edvard. Om några derivat af Naftalins a- och 3-disulfonsyror. Ups. 1883, 8:o, 70 ss. 215 NORDISK REVY 1883. 216 seczmescarecuxaccausenectse sreoia ceesezr axsseswenessannecsntezes.erseasen:rseanneveesvse.e wsexe/eescanteyreeewepncoinoeresraeeanceron-pensaox Det Språkvetenskapliga Sällskapet har under terminen haft tre sammankomster, hvarvid föredrag hållits öfver följande ämnen: Islands yngre literatur och språk (kand. R. Arpi). Plan för en dialektologisk topografisk undersökning af Sverge (doc. Lundell). Redogörelse för det älsta kända latinska glossarium, som blifvit trykt och författadt i Sverge (doc. Nylander). Om polyglottsam- lingar (doc. Lundell, som i sammanhang därmed förevisade prof på en af språkläraren C. G. Zetterqvist gjord sådan af ovanligt stort omfång). Stockholm. Föreläsningar i Högre Matematik. Under nästinstun- dande vårtermin kommer den bekanta matematikern fru Kowa- levsky, född Corvin-Krukovskoi att för en krets af lärjungar tillhörande Stockholms högskola enskildt och på tyska språket föreläsa öfver Teorien för partiella differentialekvationer. An- mälningar till afhörande af föreläsningarna, hvilka äro kost- nadsfria, mottagas af professor Mittag-Leffler. Stockholms högskola. Föreläsningar vårterminen 1884. Prof. Mittag-Leffler: Teorien för lineära homogena differen- tialekvationer (onsdagar och lördagar 1/212—121:- Prof. Brögger: Norges Geologi (onsdagar och lördagar 2—3). Prof. Farming: Växtanatomi (tisdagar och fredagar 1/27—1/28). Prof. Holmgren: Dynamik (måndagar och torsdagar 1 26—1/27). Prof. Rubensson: afslutar kursen om de elektriska storhe- terna. Därefter: öfver ämne som framdeles kommer att till- kännagifvas. Dr Leche: Djurrikets system (IV. Maskar. Leddjur) (tisda- gar och fredagar 726—‘/27). Dr Pettersson: Oorganisk kemi (elementen af 7:de och 8:de gruppen i Mendeléews system) (måndagar och torsdagar 1/26—1/27) Dessutom meddelas undervisning af: G. E. Forsberg i kemi vid de praktiska öfningarna på la- boratoriet. Dr Hamberg i fysik. Dr Borenius i matematik. Dr A. N. Lundström i botanik. Terminen börjar den 1 febr. Kristiania. 5 nov. d. A. uddelte det akademiske Kollegium Universi- tetets saakaldte “almindelige Stipendier for Halvaaret Oktbr 1883— April 1884 med et Belöb af c:a Kr. 7000. .10 nov. höitideligholdt Universitetet Martin Luthers 400- aarige Födselsdag. Festtalen holdtes af Professor, Dr. theol. Gisle Johnson, Kantaten var forfattet af Prof. L. Dietrichsson og sat i musik af Organist 0. Winter-Hjelm. 23 nov. afgav det akademiske Kollegium til Kirkedepartemen- tet Kontinuations-Indberetning fra'Deputationen for Examen ar- tium, ifölge hvilken ialt 221 Kandidater havde fuldendet klas- sisk og 113 den reale Examen artium. De Studerendes Antal skulde altsaa efter dette va re foröget med 334. 26 nov. blev stud, philol. Frederik Olsen ansat som Ama- nuensis ved Universitets-Biblioteket med en aarlig Lön af Kr. 1800. A. C. Drolsum. Kobenhavn. Personalforhold. Ved kgl. resol. af 27 novbr er det overdraget distrikts- læge, dr. med. Ditlevsen i Lyngby i foraars halvaaret 1884 at holde forelæsninger og övelser ved universitetet over alminde- lig histologi mod et vederlag af 925 kr. af universitetets konto til videnskabelige formaals fremme. Priskonkurrencer. For 1883—84 ere folgende prisopgaver fastsatte: Theologi: At give en historisk kritisk Fremstilling af de vigtigste Opfattelser, som ere fremkomne i Kirken om Menne- I skenes Tilstand mellem Duden og Opstandelsen, og undersuge, hvorvidt der ud af Skriftens Antydninger og Kristendommens almindelige Grundtanker lader sig udlede nogen Lære om dette Sporgsmaal. Lovkyndighed: Der unskes en Undersogelse efter Sagens Natur og nordisk Ret af det Spurgsmaal, hvorvidt en sekun- dær Sikkerhedsret forbedres derved, at en forudgaaende Sikker- hedsret i samme Ting ophorer formedelst Fordringens Betaling eller af anden Grund. Statsvidenskab : Hvorvidt bestemmes Ombytningsforholdet i den internationale Handel af andre Love end dem, der be- herske Oms etningen inden for det enkelte Samfunds Grænser. Lægevidenskab: Der unskes en paa egne Forsog stöttet Sammenligning af den Grad af Nojaktighed, som kan opnaas ved Urinstoffets kvantitative Bestemmelse ved de forskjellige Methoder, som benyttes eller kunne benyttes ved fysiologiske og pathologiske Undersogelser. Filosofi: Der onskes en Fremstilling af Auguste Comte’s Positivisme og en Undersogelse af dens filosofiske Betydning. Historie: Tiggermunkenes Historie i Danmark. Klassisk Filologi: Der forlanges en dansk Oversættelse og en paa Latin affattet kritisk Kommentar til Skriftet: De bello Alexandrino. Liber de bello Alexandrino Danice vertatur et commentario latine scripto illustretur. ■ Österländsk Filologi: Dannelsen og Brugen af Præpositio- nerne i Sanskrit uden for Sammens» thing med Verber. Nordisk Filologi: Med hvilken Ret kan man paastaa, at det skandinaviske Norden bar haft et folles Sprog, hvorfra de nyere skandinaviske Sprog stamme. Fransk Filologi: En Oversigt over de Ord af grask Oprin- delse eller med græske Bestanddele, der til forskjellige Tider og paa forskjellige Maader ere optagne i det franske Sprog. Mathematik : Theorien af periodiske Kja’debruker udviklet saaledes, at derved ogsaa er taget Hensyn til E. de Jonquières’s Bidrag i Comptes rendus des seances de l’Académie Française 1883. Fysik: En Redegjurelse for de Regelmæssigheder, der finde Sted i faste og flydende Legemers Molekularomfang. Naturhistorie: En kritisk Fremstilling af Læren om Pseu- domorfoser og dens Betydning for Mineralogien og Geognosien. Anmærkn. Besvarelserne af Opgaven i den klassiske Filo- logi skulle affattes paa Latin; til alle de avrige benyttes enten det danske eller det latinske Sprog, efter Forfatterens frie Valg. Afhandlingerne maa indsendes til Universitetets Rektor inden den l:ste December 1884, med Undtagelse af Besvarelserne af den naturhistoriske Opgave, til livis Indlevering Tiden staar aaben indtil l:ste December 1885. Adgangen til at vinde Pris- medaillen er ikke indskrænket til akademiske Borgere og ube- fordrede Kandidater, som ikke staa i noget offentligt eller an- det Embede, men staar aaben for enhver, som uden at have opnaat fast kongelig Ans ttelse paa den Tid, Prisopgaven be- svares, maatte file sig opfordret til at deltage i Konkurrencen. De indleverede Exemplarer af Besvarelser, hvilke der til- kjendes Universitetets Guldmedaille eller Akcessit, indlemmes i Universitetets Arkiv. Examensfordringer. (jfr Revyns sp. 189). I. Dansk. . I. Som Hovedfag. § 1. Examinanden maa have grundigt Kjendskab til det danske Sprog i dets nuværende Skikkelse og til dets Udviklingshistorie (derunder indbefattet dets Dialekter), förbundet med Indsigt i den nordiske Sproghistorie i det hele og Kjendskab til Grundtrækkene af de indoeuropæiske (jafe- tiske) Sprogs almindelige Historie og til den sammenlignende Sprogvidenskabs Methode; endvidere maa han have nöje Kjend- skab til den danske Litteraturs Historie i dens hele Udstræk- ning med de nadvendige Hovedtræk af Folkets og Kulturens Historie. For Oldsprogets Vedkommende kræves der en saadan Ind- sigt i dets Grammatik og Ordforraad, at Examinanden er i Stand til med Lethed at oversætte et ikke for vanskeligt Stykke af en ikke læst Saga. Han maa tillige have en klar og sikker Oversigt over den islandske og den gammelnorske Litteraturs og Kulturs Historie. Endelig maa han have saa meget Kjendskab til Svensk, 217 NORDISK REVY 1883. 218 at han med Lethed kan læse en Forfatter fra det 19de Aar- hundrede, og at han er fortrolig med Hovedpunkterne af Spro- gets og Litteraturens Historie. § 2. a) Af ældre Dansk opgives som læst: Halvdelen af Eriks sjællandske Lov, mindst 25 Sider af skaanske Lovi Thor- sens Udgave, 1 Bog af jyske Lov, Brandts gammeldanske Læ- sebog. b) Examinanden maa have gjort en enkelt betydeligere Forfatter fra Tiden efter 1700 og hans Stilling i Litteraturen til Gjenstand for særligt Studium. At han med Lethed maa | kuune bevæge sig i Litteraturen efter 1500, folger af de i § 1 ! opstillede Fordringer. c) I Oldsproget opgives som læst: 1) et Udvalg af den æl- dre Edda, svarende til Halvdelen af de heroiske Kvad, Gylfa- | ginning, et Udvalg af Skjaldedigtningen af Omfang som Wi- séns "Carmina Norrœna". 2) Af deu prosaiske Litteratur Heims- ! kringla til Udgangen af Olav den helliges Saga eller et der- til svarende Udvalg af de historiske Sagaer, Njals Saga eller et dertil svarende Udvalg af de isländske Ættesagaer (Versene, der findes i de her nævnte Prosaskrifter, kræves ikke læste), et afsnit af Grågåsen, svarende til omtrent 50 Sider i Finsens Udgave af Konungsbok, samt mindst 20 Kapitler af Konge- spejlet. II . Som Bifag. § 1. Der kræves grundigt Kjendskab til dansk Sprog og Litteratur fra 1500 til Nutiden. Af ældre dansk opgives et Pensum, der svarer til de forste 85 Sider i Brandts gammeldanske Læsebog og til Halvdelen af Litteraturpreverne fra 15de Aarhundrede i denne Bog. § 2. Examinanden maa have saa meget Kjendskab til Old- sproget i grammatikalsk og lexikalsk Henseende, som kan vin- des ved en Grammatik af Omfang som Wimmers oldnordiske Formlære til Skolebrug og ved Læsning af et Pensum Prosa og Poesi, der svarer til sammes oldnordiske Læsebog. Desuden maa han have saa megen Indsigt i nyere svensk Sprog og Litte- ratur, at han med Lethed kan læse en Forfatter fra det 19de Aarhundrede. 2. Latin. I . Som Hovedfag. § 1. Examinanden skal godtgjore, at han har en grundig og omfattende grammatikalsk og lexikalsk Kundskab til det latinske Sprog i dets 2 vigtigste Litteratur- perioder samt Kundskab til Sprogets Historie, stöttet til Kjend- skab til Grundtrækkene af de indoeuropæiske (jafetiske) Sprogs almindelige Historie og til den sammenlignende Sprogviden- skabs Methode. Han maa vise, at han har Indsigti Grundsæt- ningerne for Oldtidsskrifternes Kritik og Fortolkning, og til- lige skal han have vundet en sammenhængende, videnskabelig Oversigt dels over Oldtidens Historie i Almindelighed, dels over Aandsudviklingens Hovedsider hos Romerne, navnlig den bor- gerlige Forfatning og Gudelæren samt Litteraturens og Kun- stens Historie. § 2. Der skal ved Examen opgives et vist Antal Skrifter af den latinske Litteratur, som Examinanden med Omhyggelig- hed har gjennemgaaet under Afbenyttelse af gode Hjælpemid- ler. Det mindste Pensum, der kan opgives som læst paa denne Maade, er a) Et Udvalg af Ciceros Skrifter, der omfatter c. 600 Ka- pitler af de didactiske (filosofiske eller rhetoriske) Skrifter, omtrent 500 Kapitler af Talerne, 5 Boger af Brevene eller et i Omfang dertil svarende Udvalg. b) Af Selvalderens ikke-historiske Prosa i alt 100 Sider af en Teubnersk Udgave. c) Af historiske Forfattere (fra Cæsar og Sallust indtil Tacitus og Suetonius') saa meget som 15 Boger af Livius, saa- ledes at der i det mindste skal læses 5 Boger af denne For- fatter og 5 fuldstændige Boger af Tacitus. d) Vergils Æneide, Horats’s Oder, Epoder og Breve og saameget som den ene Bog af Satirerne, eu Komedie af Plau- tus og en af Terentius samt et Udvalg af andre Digterværker, svarende til omtrent 4 Boger af Æneiden. e) Et enkelt prosaisk og et poetisk Skrift skal Exami- nanden opgive som dem, i hvilke han i storre Detail har dvæ- let ved den kritisk-hermenevtiske Behandlings Methode. II. Som Bifag. § 1. Examinanden maa have erhvervet sig en sikker Kundskab i det latinske Sprogs Grammatik efter et Omfang som Madvigs storre Lærebog, og han maa have en Oversigt over den latinske Litteraturhistorie og de romerske Antiqviteter i det mindste efter en Maalestok som den, der er givet ved Tregders og Bojesens Læreboger heri, samt endelig kjænde Oldtidens Historie i et Omfang, der svarer til Thriges storre Lærebog. § 2. Examinanden skal opgive som læst: a) Af Ciceros Taler et Udvalg, der i Omfang svarer til de af Madvig udgivne 10 Taler, og af didaktisk Prosa saa me- get som samme Forfatters Skrift de officiis og et Par Boger af hans Breve samt ca. 50 Sider (i en Teubnersk Udgave) af Seneca, Quintilian eller Plinius den yngre. b) Af historisk Prosa Cæsars Gallerkrig, Sallusts Catilina og Jugurtha samt 2 storre Boger af Livius og 2 af Tacitus. c) 4 Boger af Vergils Æneide, 4 Boger af Ovid, Horats’s Breve og 2 Boger af Oderne, en Komedie af Plautus eller Te- rentius og c. 1000 Vers af Madvigs Anthologi. III. Græsk. I . Som Hovedfag. § 1. Mutatis mutandis som § 1 ved Latin som Hovedfag. § 2. Der skal ved Examen opgives et vist Antal Skrifter af den græske Litteratur, som Examinanden med Omhygge- lighed har gjennemgaaet under Afbenyttelse af gode Hjælpe- midler nemlig mindst: a) At den joniske Litteratur i alt 36 Sange af Homers Iliade og Odyssee samt 4 Boger af Herodot. b) Af attisk Prosa 2 Boger af Thukydides, 200 Textsider i Teubners Udgave af Plato, 1 af Xenophons 3 storre Skrifter og af Talerne saameget som Æschines’s og Demosthenes’s Ta- ler om Kransen. c) Af Poesi udenfor Homer 2 Tragedier og en Komedie samt 1000 Vers af et anthologisk Udvalg af Lyrikere, iblandt hvilke Pindar og Theokrit ikke maa savnes. d) Af den græske Litteratur efter Alexander den store et Pensum, der kan gjælde for at svare til et af de storre xeno- phonteiske Verker. e) Et enkelt prosaisk og et poetisk Skrift skal Examinan- den opgive som dem, i hvilke han i storre Detail har dvælet ved den kritisk-hermenevtiske Behandlings Methode. II . Som Bifag. § 1. Examinanden maa have vundet Sik- kerhed ikke blott i det græske Sprogs Formlære, men ogsaa i Kjendskab til alle vigtigere Sætninger af Syntaxen, og han maa have tilegnet sig en Oversigt over græsk Litteraturhisto- rie og Gudelære i et Omfang som det, der er givet ved Treg- ders Læreboger, samt over de græske Antikviteter i den Maale- stok, som Bojesens Lærebog viser, og han maa kjende Oldti- dens Historie i et Omfang, der svarer til Thriges storre Lærebog. § 2. Som læst af græske Forfatteres Skrifter opgives: e) Af jonisk Litteratur 12 Boger af Homer samt 2 storre Boger af Herodot. b) Af attisk Litteratur 4 Boger af Xenophons Anabasis, 2 Boger af samme Forfatters Mindeskrift om Sokrates, Platons Apologi og Kriton samt 1 af dennes storre Dialoger, endelig 1 Tragedie af Sophokles eller Euripides. • IV. Fransk. I . Som Hovedfag. § 1. Examinanden skal godtgjore Ind- sigt i Hovedtrækkene af Sprogets Udviklingshistorie fra de ældste Tider i Förbindelse med Kjendskab til Grundtrækkene af de indoeuropæiske (jafetiske) Sprogs almindelige Historie og til den sammenlignende Sprogvidenskabs Methode. Han skal fremdeles vise grundig og omfattende Kundskab i Spro- gets Grammatik tillige med praktisk Færdighed i at bruge det baade skriftlig ogmundtlig. Ligledes maa Examinanden lægge Evne for Dagen til at forstaa en ikke læst Text af en For- fatter fra Tiden efter det 17de Aarhundredes Begyndelse, og foruden at han maa have en Oversigt over den franske Natio- nallitteraturs Historie, fordres der Kjendskab hos ham till de Kulturtilstande og de Hovedpunkter i Folkets Historie, der danne Baggrunden for Litteraturen. § 2. a) Som Grundlag for Studiet af Oldfransk og det franske Sprogs forhold til Latin skal opgives som læst: “Les plus anciens monuments de la langue française“ samt anden Text af Omfang som Aucassin et Nicolette eller et tilsvarende Kvantum af en Krestomathi f. Ex. den af Karl Bartsch udgivne. Hvad der opgives, maa ikke være yngre end Joinvilles Tid. b) Af Fransk fra det 16de Aarhundrede skal opgives 100 Sider af en Krestomathi f. Ex. Darmesteter & Hatzfeld: Le 219 NORDISK REVY 1883. 220 seizième siecle en France eller et i Kvantum tilsvarende Afsuit af en Forfatter fra dette Aarhundrede. c) Af den franske Litteratur fra Begyndelsen af 17de Aar- hundrede indtil vore Dage kreves noje Kjendskab til de frem- ragende Forfattere, saaledes at Examinanden maa have læst i det mindste Skrifter af 10 Forfattere fra forskejllige tider og af forskjellige Stilarter, dels i Prosa dels i Poesi. Desuden skal han af det 17de eller 18de Aarhundredes Litteratur s erlig have studeret en enkelt Forfatter eller et passende Udvalg af flere i et Omfang af omtrent 400 store Oktavsider, og hau skal endvidere opgive et enkelt prosaisk Skrift af en Forfatter i det 19de Aarhundrede med indgaaende Kjendskab til denne Forfatters Stilling i Litteraturen. d) Den franske Nationallitteraturs Historie skal lasses ef- ter et Omfang som det, der er givet ved Demogeots Litteratur- historie. II . Som Bifag. § 1. Der kræves Sikkerhed i Sprogets Grammatik i Förbindelse med praktisk Færdighed i at udtrykke sig skriftlig og mundtlig samt Evne til at forstaa en ikke lest prosaisk Text af en Forfatter fra Tiden efter det 17de Aar- hundredes Begyndelse. Ogsaa skal Examinanden godtgjore Kundskab til den franske Litteraturhistorie i det 16de og fol- gende Aarhundreder med kortere Overblik over den ældre Tids Litteraturhistorie. § 2. a) Examinanden skal med Hensyn til Litteraturen fra 16de Aarhundrede opgive det samme, som kreves, naar Fransk er Hovedfag. b) Af Litteraturen fra 17de Aarhundredes Begyndelse til vore Dage kræves det samme Kjendskab til de fremragende Forfattere, som hvis Faget er Hovedfag, og der skal opgives som særlig læst et enkelt prosaisk Skrift fra det 19de Aarhun- drede med indgaaende Kjendskab til vedkommeude Forfatters Stilling i Litteraturen. c) Litteraturhistorien fra det 16de Aarhundrede af opgi- ves læst i et omfang som efter Demogeots Haandbog. V. Tysk. I . Som Hovedfag. 1. Der kræves af Examinanden Ind- sigt i Hovedtrækkene af Sprogets Udviklingshistorie fra de æld- ste Tider i Förbindelse med Kjenskab til Grundtrækkene af de indoeuropæiske (jafetiske) Sprogs almindelige Historie og til deu sammenlignende Sprogvidenskabs Methode. Han skal have grundig og omfattende Kundskab i Sprogets Grammatik tillige med praktisk Færdighed i at bruge det baade skriftlig og mundt- lig, saaledes att han skarpt har klaret sig Forskjellen mellem tysk og dansk Sprogbrug. Ikke mindre maa han vise Evne til at forstaa en ikke læst Text af en Forfatter fra Tiden efter Luther (denne incl.), og der fordres Kjendskab til de Kultur- tilstande og de Hovedpunkter i Folkets Historie, der danne Baggrunden for Litteraturen i denne Tid. Hertil maa fnjes Kundskab til den tyske Litteraturs Historie og et vist Kjend- skab til de vigtigste tyske Dialekter. § 2. a) Som Grundlag for Studiet af aldre Tysk og det- tes Udviklingshistorie skal af Gotisk læses saameget som Frag- menterne af Lukas’s Evangelium, og af W. von Wackernagels Deutsches Lesebuch Afsnittet “Althochdeutsch“ (til 1100) samt en Tredjedel af Afsnittet “Mittelhochdeutsch“. b) Som Stotte for den Færdighed og Indsigt, der kræves i det Tyske Sprog fra dets Udviklingstid efter Luther (incl.) skal der med Hensyn til Tiden indtil Midten af 18de Aarhun- drede læses saa meget som de herben hörende Afsnit af Wacker- nagels Deutsches Lesebuch. c) Af Litteraturen fra Midten af 18de Aarh. indtil Nuti- den maa Examinanden have læst i det mindste Skrifter af 10 af Hovedforfatterne fra forskjellige Tider og af forskjellige Stilarter, dels i Prosa dels i Poesi. Desuden skal han s rlig have studeret et enkelt storre Skrift af en Forfatter fra dette Tidsrum med indgaaende Kjendskab til denne Forfatters Stil- ling i Litteraturen. d) Læsning i de vigtigste Dialekter skal godtgjores, ved at Examinanden opgiver som læst: Hebel: Allemannische Lie- der og Groths Quickborn eller et tilsvarende Kvantum af an- dre Forfattere i de Hoveddialekter, som repræsenteres ved de her nævnte tvende Skrifter. e) Litteraturhistorie skal læses i et Omfang som A. F. C. Vilmar: Geschichte der deutschen Nationallitteratur. II. Som Bifag. § 1. Der kræves Sikkerhed i Kundskab til Sprogets Grammatik i Förbindelse med praktisk Færdighed i at bruge Sproget i Skrift og Tale og Evne til at forstaa en ikke læst prosaisk Text af en Forfatter fra Tiden efter Luther (incl.), desuden Kjendskab til Plattysk og at Examinanden kjen- der Hovedtrækkene af den tyske Litteraturhistorie. § 2 a. Examinanden skal opgive som læst fra Tiden efter Luther (incl.) det samme, som læses, naar Tysk er Hovedfag. b. Af Plattysk opgives af Poesi og Prosa saa meget som Groths Quickborn. c. Litteraturhistorie skal være læst i et Omfang som det, der er givet ved Abrahams’s Lærebog heri. VI. Engelsk. 1 . Som Hovedfag. § 1. Examinanden skal godtgjore Ind- sigt i Sprogets Udviklingshistorie fra de ældre Tider (saaledes som f. Ex. fremstillet i R. Morris Historical outlines of Eng- lish accidence) samt Kjendskab til Grundtrækkene i de indo- europæiske (jafetiske) Sprogs almindelige Historie og til den sammenlignende Sprogvidenskabs Methode. Fremdeles kræves der, at han har grundig og omfattende Kundskab i Sprogets Grammatik tillige med praktisk Færdighed i at bruge det baade skriftlig og mundtlig Ligeledes maa han vise Evne til at forstaa en ikke læst Text af en Forfatter fra Tiden efter Shakespeare (denne incl.), og han maa have Kjendskab til de Kulturtilstande og de Hovedpunkter i Folkets Historie, der danne Baggrunden for Litteraturen i denne Tid. Hertil maa fojes Kundskab til deu engelske Litteraturhistorie og et vist Kjendskab til de Dialektformer af forskjellig Art, der frem- træde i Litteraturen ved Siden af Normalsproget (skotsk og amerikansk). § 2 a) Som Grundlag for det historiske Studium af Spro- get skal af Angelsaksisk læses saameget som L. C. Müllers “Collectanea anglo-saxonica", baade Prosa og Poesi, og af En- gelsk fra Tiden mellem 1150 og Midten af det 16:de Aarhun- drede saameget som 100 Sider af Morris’ og Skeats's “Speci- mens of Early English“ eller et tilsvarende Afsnit af en en- kelt Forfatter. b. Af den engelske Litteratur fra Slutningen af det 16:de Aarhundrede indtil vore Dage kræves nojere Kjendskab til de fremragende Forfattere, saaledes at Examinanden maa have læst i det mindste Skrifter af 10 Forfattere af forskjellige Stil- arter, dels i Prosa dels i Poesi. Desuden skal han særlig have studeret mindst et Drama af Shakespeare og af det 17:de og 18:de Aarhundredes Littera- tur en enkelt Forfatter eller et passende Udvalg af flere i et Omfang af omtrent 400 storre Oktavsider; han skal endvidere opgive et storre Skrift af en Forfatter i det 19:de Aarhundrede med indgaaende Kjendskab till denne Forfatters Stilling iLit- teraturen. c) Den engelske Litteraturs Historie læses i et Omfang som f. Ex. W. Spalding “The History of English Literature“. II . Som Bifag. § 1) Der kræves Sikkerhed i Sprogets Grammatik i Förbindelse med praktisk Færdighed i at udtrykke sig skriftlig og mundtlig og Evne til at forstaa en ikke læst prosaisk Text af en Forfatter fra Tiden efter Shakespeare. Ogsaa skal Examinanden godtgjore Kundskab til den engel- ske Litteraturhistorie fra Midten af det 16:de Aarhundrede af, med kortere Overblik over de to foregaaende Aarhundreders Litteraturhistorie. § 2 a) Af den engelske Litteratur fra Slutningen af det 16:de Aarhundrede indtill vore Dage kræves nojere Kjendskab til de fremragende Forfattere, saaledes at Examinanden maa have læst i det mindste Skrifter af 10 Forfattere af forskjellige Stilarter, dels i Prosa dels i Poesi. Derhos skal der opgives som særlig læst et Drama af Shakespeare og et enkelt storre Skrift fra det 19:de Aarhundrede med indgaaende Kjendskab til vedkommende Forfatters Stilling i Litteraturen. b) Litteraturhistorien fra Midten af det 16:de Aarhundrede, læses i et Omfang som f. Ex. W. Spalding “The History of English Literature“. VII. Historie. 1. Som Hovedfag. § 1) Der kræves af Examinanden, at han har en klar og paalidelig Oversigt over den almindelige Historie, hvorunder indbefattes Kjendskab til Hovedtrækkene af den almindelige Litteratur- og Kulturhistorie. Som nodven- dige Led i Kulturhistorien fremhæves Grundtrækkene af deu almindelige Statsrets og af de vigtigere national ekonomiske Systemers Udvikling i den nyere Tid. § 2. Mere indgaaende Kundskab skal Examinanden godt- 221 NORDISK REVY 1883. 222 gjore i Nordens Historie, der maa læres i et Omfang, som samlet omtrent svarer til Allens Haandbog i Fædrelandets Hi- storie og saaledes, at der lægges særlig Vægt paa, livad der vedrorer Danmarks indre Udvikling, fremdeles i Oldtidens el- ler et af de store moderne Landes Historie (Frankrigs, Eng- lands og Tysklands), som maa læres i et lignende Omfang. § 3. Desuden. skal der til Proven opgives en enkelt Peri- ode som særlig lært, saaledes at Examinanden kan vise, at ban dels i Almindelighed har Kundskab om de Kilder, paa hvilke Kjendskabet til dette Tidsrum hviler, dels ikke blot har gjort sig bekjendt med de nyere videnskabelige Behandlinger af Pe- rioden, men ogsaa har sat sig ind i de vigtigste Kilder. Som Exempler paa Omfanget af saadanne Perioder kan nævnes Grækenlands Historie fra 479—404 og fra 404—338, Roms Hi- storie fra Forbundsfælleskrigen til 44 f. Chr., de juliske Kej- seres Historie eller Tiden fra Diocletian til Julians Ded, Val- demarernes Tid fra 1157—1241, Danmark-Norges Historie fra 1660—1699, Sveriges fra 1632—1697, Frankrigs Historie under Ludvig XIII, England fra 1629—1660 eller fra 1760—1801, Kej- ser Frederik II. af Tyskland, Nederlandene uuder deres Kamp imod Filip II., Frederik II. af Preussen. § 4. Endelig skal Examinanden godtgjore, at han har Kundskab om den historiske Gransknings Væsen, den historiske Fremstillings forskjellige Arter samt passende Kjendskab til de historiske Hjælpevidenskaber og deres Anvendelse. Det op- fattes som en Selvfolge, at enhver, der studerer Historie, so- ger at uddanne sit historiske Syn og sin Sans for historisk Fremstilling ved Læsning af fremragende historiske Skriben- ters Arbejder i forskjellige Retninger. II. Som Bifag. Fordringerne ere her de samme, som ere angivne under §§ 1 og 2, naar Faget er Hovedfag. VIII. Mathematik. 1 . Som Hovedfag. Examinanden skal godtgjore grundig Kjendskab til § 1. a) Arithmetik, Algebra og ren Analyse, indeholdende hojere Algebra og Funktionslære, Differentiation og Integra- tion med uendelige smaa og med endelige Differenser; b) Geometri, nemlig foruden Plangeometri, Stereometri og Trigonometri, analytisk Geometri, saa vel med Parallelkoor- dinater og polære Koordinater, som med de to Trekantkoor- dinatsystemer og ren Geometri, indeholdende Læren om pro- jektive Egenskaber og om grafisk Fremstilling af Former i Rum- met ved Projektion. c) Rationel Mekanik. d) Et kort Omrids af Mathematikens Historie, i Forbin- delse med hvilket Examinanden maa have gjort sig direkte be- kjendt med Euklids Elementer og Descartes’ Geometri. Særligt Studium af elementære Læreboger, saavel danske som fremmede, forudsættes. § 2) Fremdeles maa han specielt have studeret et selv- valgt Afsnit indenfor de ovennævnte mathematiske Hoveddi- scipliner eller angaaende andre dertil knyttede videre Udvik- linger i særlige Retninger, hvorved navnlig fordres indgaaende Studium af en eller fiere fremragende Forfatteres Arbejder vedrorende saadanne Afsnit. II. Som Bifag. Der kræves Kundskab til .• a) Arithmetik, Algebra og ren Analyse, indeholdende Ho- vedsætninger af den hojere Algebra og Funktionslære, Diffe- rential- og Integralregning; bà Plangeometri, Stereometri og Trigonometri, analytisk Geometri med retvinklede og polære Koordinater, saavel i Pla- nen som i rummet, og Elementer af den descriptive Geometri; c) Rationel Mekanik. Særligt Studium af de elementære Læreboger, navnlig de danske, forudsættes. IX. Fysik. I. Som Hovedfag. § 1. Der fordres af Examinanden en mathematisk Begrundelse af de fysiske Love. Omfanget er det, der gives i enhver storre Lærebog, nemlig: a) Mekanisk fysik. Legemernes almindelige Egenskaber, Kræfternes Sammensatning og Oplosning; faste Legemers, Vædskers og Luftarters Ligevægt, derunder indbefattet Haar- rorsvirkning og Diffusion; faste Legemers, Vædskers og Luft- arters Bevægelse samt Bolgebevægelse og Akustik; b) Optik. Lysets Tilbagekastning, Brydning, Farveudspre- delse (Spektralanalyse), Interferens, Plansætning og kemiske Virkninger. Meteorologisk Optik. Lysets Theori. c) Varmelære. Legemernes Udvidelse, Smeltning og For- dampning. Dampenes Tryk og Tæthed. Straalevarme og le- det Varme. Varmefylde. Varmens mekaniske Æqvivalent. d) Magnetisme. Grundfænomener. Maaling af de magne- tiske Kræfter, Jordens magnetiske Forhold, e) Elektricitet ved Fordeling og Meddeling. Bororings- elektricitet. Den elektrolytiske Lov. Den elektriske Stroms magnetiske Virkninger og deres Love. Induktion. f) Oversigt over Fysikens Historie. g) Der fordres af Examinanden, at han har skaffet sig Færdighed i at foretage de vigtigste fysiske Forsog, og at han kan gjore Rede for de væsentlige fysiske Instrumenters Indret- ning i det enkelte. Behandlingen af Fysiken bor v re omtrent som i Holtens autograferede Forelmsninger over mekanisk og kemisk Fysik samt hans Optik, eller ogsaa som i Wüllners Fysik. § 2. Examinanden maa særlig have sat sig ind i et selv- valgt Afsnit indenfor de i § 1 nævnte Gra nser, som f. Ex. Virk- somhedernes Omsætning, Bolgebevægelse, fysisk Optik, Maaling af Varmemængder, Elektrostatik eller Elektrodynamik. II . Som Bifag. Kjendskab til de i det foregaaende under a—e anforte Afsnit, men i mindre Omfang, omtrent som i Chri- sties Lærebog i Fysik, og der fordres kun saamegen mathema- tisk Begrundelse, som kan gives ved den i Skolernes mathema- tisk-naturvidenskabelige Afdeling meddelte elementære Ma- thematik. Ogsaa i det Tilfælde, at Fysiken er Bifag. bor Examinan- den kunne godtgjore, at han har Kjendskab til de fysiske ap- paraters Indretning i det enkelte og 0velse i at kunne anstille saadanne Forsog, som bor kunne fordres af Læreren i Fysik i en lærd Skole. X. Kemi. Examinanden bor have Kjendskab til de oftest forekom- mende Grundstoffer og Forbindelser, som have Betydning for en fyldigere Opfattelse af de vigtigste kemiske Fænomener, samt de vigtigste naturligt forekommende organiske Forbindel- ser. Endvidere fordres der ogsaa saa meget Kjendskab til den kemiske Analyse, at han kan foretage en kvalitativ Underse- gelse af et ikke meget sammensat uorganisk Stof (ligesom ved den medicinske Forberedelsesexamen). IX. Astronomi. Examinanden skal proves i udvalgte Hovedsætninger af a) sf risk Astronomi, b) theoretisk Astronomi, c) Astrofysik, d) Interpolationsregning og c) Sandsynlighedsregning, hver Post i saa stort Omfang, som kan foredrages i et Semester med hojst 2 Timer ugentlig. XII. Naturhistorie og Geografi. § 1. Der skal godtgjores: a) i Zoologi en paa sammenlignende Anatomi, Udviklings- historie og Fysiologi grundet Oversigt over Dyreriget, forbundet med et storre Kjendskab til den nordiske Fauna, navnlig de hojere Dyr, og til de vigtigste Træk af Dyrenes geografiske Udbredelse; b) i Botanik en paa Morfologi, sammenlignende Anatomi og Fysiologi grundet Udsigt over Planteriget, forbundet med et speciellere Kjendskab til Landets Flora, navnlig de hojere Planter, samt til de storre Træk af Plantegeografien ; c) i Mineralogi en paa Krystallografi, Fysik og Kemi grun- det Udsigt over Mineralriget, almindelige Kundskaber i Jord- klodens Udviklingshistorie, samt nojere Kjendskab til de skan- dinaviske Landes Geognosi. d) i Geografi: Mathematisk og fysisk Geografi, derunder indbefattet Klimatologi og Meteorologi, samt politisk (og histo- risk) Geogr., derunder indbefattet ethnografisk og statistisk Geogr. § 2. Examinanden maa godtgjore, at han særlig har stude- ret et selvvalgt Afsnit indenfor de i § 1 nævnte Grænser, som f. Ex. en storre Dyre- eller Plantegruppes Bygning, biologiske og geografiske Forhold eller et af de vigtigere Afsnit af de nordiske Landes Geognosi eller et storre Landomraades geo- grafiske, fysiske og kulturhistoriske Forhold, samt gjort sig bekjendt med Hovedtrækkene i sin Videnskabs Historie og Udvikling. De skriftlige og praktiske Prover fastsættes saaledes: a. I Dansk. I. Som Hovedfag. To exegetiske Opgaver, den ene af den ældre danske Litteratur (for 1500), den anden af den islandsk-norske Oldlitteratur, fremdeles 2 Afhandlinger 223 NORDISK REVY 1883. 224 over Æmner af Sprog-, Litteratur- eller Kulturhistorie. II. Som Bifag. En exegetisk Opgave (i et læst Stykke af den is- landske eller gammeldanske Litteratur) og en Opgave i dansk Litteraturhistorie efter 1500. b. I Latin. I. Som Hovedfag. En latinsk Stil, 2 exegeti- ske Opgaver (en i et læst, en i et ikke læst Forfattersted). 1 Opgave i en af Bidisciplinerne (Antikviteter, Litteraturhistorie, Grammatik osv.) II. Som Bifag. Stil og Version efter et ikke læst Forfattersted. c. I Græsk. I. Som Hovedfag. En let græsk Stil, 2 exe- getiske Opgaver (en i et læst, en i et ikke læst Forfattersted), 1 Opgave i en af Bidisciplinerne (Antikviteter, Litteraturhisto- rie, Grammatik osv.) II. Som Bifag. To versioner, den ene efter et læst Forfattersted med de nedvendige Forklaringer, den anden efter et ikke læst Forfattersted 5 d. I de nyere fremmede Sprog. I. Som Hovedfag. To Versionei* med nedvendige Forklaringer (efter et læst og et ikke læst Forfattersted), samt to Afhandlinger over Æmner af Sprog-, Litteratur eller Kulturhistorie, den ene affattet i selve det vedkonimende Sprog. II. Som Bifag. En Stil og en Ver- sion (efter et ikke læst Forfattersted). e. I Historie. I. Som Hovedfag. Fire Opgaver, hvaraf mindst én tages af den særlig studerede Periode. II. Som Bi- fag. En Opgave i almindelig Historie og en i de Partier af Historien, hvortil der kræves mere indgaaende Kundskab. f. I Mathematik. I. Som Hovedfag. Fire Opgaver tagne af forskjellige under dette Fag hörende Discipliner. II. Som Bifag. To Opgaver. g. I Fysik. I. Som Hovedfag. Fire Opgaver, tagne af forskjellige under dette Fag hörende Discipliner. II. Som Bi- fag. To Opgaver, h. I Kemi. En kvalitativ Analyse af et uorganisk Stof. Til Udforelsen deraf kan bruges 8 Timer, og Besvarelsen led- sages af en kort Beretning om Fremgangsmaaden. i. I Astronomi. En skriftlig Opgave. . k. I Naturhistorie og Geografi. Fem skriftlige Opgaver, hvoraf 1 i hver af de fire under dette Fag hörende Discipliner og 1 i det af Examinanden særlig opgivne Afsnit. Opraab. Det tor antages for almindelig kjendt, at de fra vore Forfædre i Folkets mundtlige Minde bevarede Folkeviser og Folkemelodier, Sagn og Æventyr, Skjæmtesagn, Fabler, Ordsprog, Gaader, Rim og Remser, Bornelege, overtroiske Meninger, gamle Skikke, sjældne Dialektord o. s. v. er i Færd med at do ud i Folkemunde, og det tor ligeledes antages for uomtvistelig erkjendt, at Disse Minder har en ikke ringe Betydning ej alene som Kulturbilleder af Fol- kets Liv og Tankesæt i gamle Dage, men ogsaa som poe- tisk Arv fra Tider, der var saa godt som upaavirkede af Bogverdenen. I Erkjendelsen af, at det er paa den yder- ste Tid at faa Resterne af disse Minder opbevarede, der- som vi ikke skal bære et Ansvar overfor vore Efterkom- mere, tillader undertegnede sig at indbyde danske Mænd og Kvinder, gamle som unge, til at danne et Samfund, hvis Formaal skal være at samle baade fra Jylland og fra Gerne, hvad der endnu kan bringes paa Papiret af hidtil ikke optegnede Folkeminder, og faa det saaledes opskrevne forsvarlig bevaret for Efterverdenen. Paa det at Deltagel- sen for Opskrivningen og Indsamlingen kan blive saa me- get mere levende, vil det paatænkte Samfund soge fra Nyaar 1884 at udgive et Fjortendagsskrift, der skal inde- holde det bedste af, hvad der indsamles, og give nyttige Vink til alle Samlere om, hvad de især maa soge at faa optegnet. Der skal ikke være anden Udgift forbunden med Indtrædelsen i Samfundet end at betale det nævnte Tid- skrift med 3 Kr. aarlig, og Indmeldelser bedes med for- noden Oplysning om vedkommendes Navn og Opholdssted indsendte til medundertegnede Evald Tang Kristensen, Faa- rup pr. Rodkjærsbro, inden Iste December d. A. Hvis der bliver et tilstrækkeligt Antal tegnet, udsen- des der i December til hvert enkelt Medlem trykte Med- lemslister og Stemmesedler, hvorpaa enhver kan afgive sit Valg af en Bestyrelse paa 5 Medlemmer til at varetage Selskabets Tarv. D. 5te Oktober 1883. Christofier Bågo, Klavs Berntsen, Hojskolelærer, Folketingsmand, Testrup. Særslev. Morten Eskesen, Arthur Feddersen, Friskolelærer, Adjunkt, Odense. Viborg. G. F. Feilberg, A. Peter Gaardboe, Præst, Partikulier, Darum. Hedensted. Evald Tang Kristensen, Martin Kristensen, Skolelærer, Seminarielærer, Faarup. Gj edved. Th. Nielsen, H. Nutzhorn, Folketingsmand, Hoj skolelærer, Herning. Askov. H. V. Fasmussen, N. C. Bom, Professor, Redakter, Kjobenhavn. Kjobenhavn. N. J. Termansen, C. A. Thyregod, Landstingsmand, Forfatter, Gammelby. Kjobenhavn. Ernst Trier, Hoj skoleforestander, Vallekilde. Rättelse. I min artikel i Nordisk Revy n:o 6, sp. 177, har en rad bortfallit. Ungefär midt på spalten star "Plötz Nya Elementarkurs i Franska Språket - Systematisk Språklära på Svenska"; tillägg: Stockholm. Z. Häggström 1882; samt i en finsk bearbetning: Fransk språklära för skolor o. s. v. J. Innehåll: Farrar: Apostelen Paulus. Schrader: Sprachvergleichung und Urgeschichte. . ‘ Dutens: L’origine des exposants casuels en sanscrit. Spitta-Bey: Contes arabes modernes. Landberg: Proverbes et dictons du peuple arabe. Lyth: De usu præpositionis per apud Livium. Kluge: Etymologisches Wörterbuch der deutschen sprache. Berger: Genmäle. Fichter: Tabellen der Kohlenstoffverbindungen. Diverse. Universitetsangelägenheter (Upsala, Stockholm, Kristiania, Kobenhavn). — Opraab. —• Rättelse. På Nordisk Bevy prenumereras antingen genom posten eller bokhandeln. Pris för år (16 n:r) 3,75 (utom postarvode), för prenumeranter å tidningen Upsala 2,50. Upsala, Karl Möllersvärd, 1883.