Nr 5.	15 Nov. 1883

NORDISK Ii EV V

tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Proff. O. %. Alin, H. N. Almkvist, P. T. Cleve, C. Goos, %. Hagströmer, S. E. Henschen, H. H. Hildebrandsson, Edv. Hjelt, L. F. Leffler,
C. G. Lundquist, C. R. Nyblom, U. R. F. Sundelin; Bibliot. A. C. Drolsum; Adj. P. A. Geijer; Labor. M. G. Blix; Docc. S. E.
Berggren, H. Bergstedt, K. H. Blomberg, S. . Boethius, A. L. Bygden, 0. A. Danielsson, D. Davidson, “. A. Ekman, A. Erdmann,
H. G. Hjärne, O. V. Knös, 7. A. Lundell, A. N. Lundström, A. F. Schagerström, J. II. E. Schäck, S. A. H. Sjögren, A. L. A. Söder-
blom, %. H. Théel, P. %. Vising, O. Widman; Fil. drr M. Billing, H. von Feilitzen, R. Hertzberg; Jur. kanel. C. O. Montan; Bibl.-
amann. C. H. E. Lewenhaupt, E. II. Lind, C. G. Stjernström; Fil. lic. A. Bendixson; Fil. kand. R. Arpi m. fl.

utgifven af

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

K. Möllersvärds förlag.

Teologi.

Constantin Constantius den yngre. Skal re-
formationen fortsættes? Religiös afhandling. Koben-
havn. I kommission Iios Lehman et Stage. 1883.

Denna lilla skrift är, som synes redan af dess första
sidor, ett uttryck för den starkt subjektivistiska uppfattning
af religionen, som i våra granland grundlagts hufvudsak-
ligen af Kierkegård och Grundtvig. Här kan naturligtvis
ej vara vår uppgift att ingå på någon granskning af själfva
denna ståndpunkt. Endast om det sätt, hvarpå den af för-
fattaren utföres, kan det tillkomma oss att här yttra oss.
Först må då i mer formelt afseende anmärkas den ofta
stötande ton, i hvilken författaren särdeles i skriftens förra
hälft tager till orda om både filosofi och dogmatik, hvilket
så mycket mindre kan tilltala den opartiske granskaren, som
hvad han i detta afseende i sak presterar till den allra
största delen dels föranledes af grofva missförstånd af mot-
ståndarnes verkliga mening, dels egentligen ej är annat än
omotiverade exklamationer, icke alltid burna af den kärle-
kens anda, som isynnerhet en skrift i religiösa ämnen ej
bör sakna. Mot prof. Martensen isynnerhet riktas krafti-
ga angrepp, ofta af mer personligt innehåll än som kun-
nat vara gagnande för författarens sak. En ärlig öfverty-
gelse, grundad på studier och på en erfarenhet sådan som
denne tänkares, förtjänar dock alltid att bemötas med akt-
ning, äfven af den som i sak aldrig så skarpt ogillar den.
Härmed synes sammanhänga en viss tendens att för sig
och sina meningsfränder göra anspråk på namnet "kristen",
"samvetsöm" o. s. v. i en alldeles särskild bemärkelse. —
Hvad det mer sakliga vidkommer, så faller det stundom
blott alt för lätt i ögonen, att de vapen förf, med sådan
häftighet slungar mot sina motståndare, på ett ganska
kännbart sätt träffa honom själf. Så t. ex. vill han alldeles

underkänna ej blott förståndets eller livad han ironiskt kal-
lar "vetenskapens" rätt att hafva något att säga i religiöst
ting, äfven bibelns för att ej tala om de symboliska böc-
kernas (symbolum apostolicum inberäknadt, som bekant i
strid mot Grundtvig) auktoritet förkastas. Däremot heter
det, att hvad (enligt bibelns berättelse) Gud, änglarne och
Guds son yttrat, det skall gälla som auktoritet. Männi-
skor kunna misstaga sig — icke så de nämda väsendena.
Men ser då ej författaren, att det är människor, som be-
rättat för oss, att de sistnämda yttrat detta eller detta—• och
människor kunna ju misstaga sig? Eller inser han ej, att
alt livad Grundtvig yttrat mot bibelns auktoritet, och som
han själf vänder mot symbolum apostolicum, kan ord för
ord vändas mot honom själf? Af jämförelsevis största värde
är tvifvelsutan kritiken af kyrkans sakramentlära.

Vi hafva ansett oss böra påpeka den lilla skriftens
brister både till form och innehåll. Vi hafva funnit oss
så mycket mer manade att göra detta, som rec. själf i åt-
skilliga afseenden för sin personliga del sympatiserar med
den riktning författaren tillhör. Men vi tro ej att den-
na riktning genom författarens skrift i någon nämnvärd
grad förts vidare, ej häller att denna skrift kan betraktas
som en af de mer betydande framställningarna af livad
förut genom denna riktnings målsmän kan vara vunnet.

L. H. Å.

Teologisk tidskrift. Utg. af Martin Johansson. 1883.
H. 5. Genmäle till prof. C. Warholm I. af Chr. Ca-
vallin, II. af M. Johansson. Hvad menas i treenighets-
dogmen med gudomsväsen och gudomlig person? af Nils
Lövgren. Från Schweiz, af C. H. M. Slutord om den
apostoliska successionen inom den svensk-lutherska kyrkan
af A. Bernhard jointe Slutanmärkning af II. Hjärne. Till
herr H. D. J. af A. F. G. och till professor Granfelt
af H. D. J. Anmälningar.
131	NORDISK REVY 1883.	132

Tidskrift för kristlig tro och bildning. Utg. af K. H.
G. von Schéele och U. L. Ullman. 1883. H. 4. Svenska
kyrkan och Luthersjubileet II. Wirsén, C. I). af, Martin
Luther. Svedelius, V. E. Om Martin Luthers kulturhi-
storiska betydelse. Om införande af en årlig reformations-
fest. Norrby, C. En blick på den apologetiska literatu-
ren i vårt land. (Slut.) Hvem har kommit in på salig-
hetsvägen? Bih.: Bernhard, A. Hvem angår beskyllnin-
gen för "jesuitiska" läror? Genmäle.

Tidskrift for udenlandsk theologisk Litteratur. Udg.
af L. Gude. 1883. H. 3. Gunning, J. H. Dante Alighieri.
Köstlin, J. Luther og Janssen, den tydske Reformator og
en ultramontan Historieskriver.

Luthersk Ugeskrift. 1883. N:o 14. Thrap, D., Jo-
nas Rein. Literatur.

Luthersk Kirketidende. 1883. N:o 13. Et kort Ka-
pitel om lange Prædikener. Todne Spilling (Forts.).

Theologisk Tidskrift for den evang.-lutherske Kirke i
Norge. Udg. af C. P. Caspari og G. Johnson. N. R., B.
9, H. 1: Salmehistoriske Bidrag af J. N. Skaar. Exe-
getiske og dogmehistoriske Bidrag til den forste eller Kon-
kordieformelens Læretypus om Udvælgelsen af H. G.
Stub. Bibelen paa norsk-islandsk (norröna) i Middelal-
deren (forts.) af J. Belsheim. Den christelige Troes
"necessaria, maxima, publica et manifesta capitula" i Ori-
genes "Commentariorum in Matthæum series“ n. 33 af
C. P. Caspari.

Blessing, P. Prædikener over Kirkeaarets Evangelier.
Udg. efter Forf:s Dod ved IL Schoning. H. 7—8 (slut). Kra.
Cammermeyer.

Myrberg, 0. F. Ett ord i edsfrågan. Ups. Alm-
qvist & Wiksell. 20 ss. Pr. 0,25.

Filosofi.

Genmäle.

Med anledning af anmärkningar, hvilka blifvit gjorda
uti en i N:o 2 af Nordisk Revy införd anmälan af Grub-
bes Ontologi, beder undertecknad att få nämna, att utgif-
varne af det ifrågavarande arbetet hysa alt för stor pietet
för Grubbe, både som filosofisk tänkare och författare, för
att kunna tillåta sig att i någon som hälst af hans skrif-
ter inlägga andra tankar än hans egna. I Ontologien före-
kommer därföre ingenting annat än hvad Grubbe själf
verkligen sagt. Detta gäller äfven om de satser, som fylla
luckorna i Grubbes ursprungliga framställning af ontolo-
gien, hvarom en hvar, som det vill, kan öfvertyga sig ge-
nom en jämförelse dels med hans egna handskrifter och
redan trykta arbeten, dels ock med Boströms anteckningar
efter Grubbes ontologiska föreläsningar. Att utgifvarne icke
meddelat någon uppgift om den tid, då Grubbe författat
och omarbetat sin Ontologi, beror därpå, att alla sådana
uppgifter saknas i dennes egna handskrifter — med undan-
tag af föreläsningarna öfver “Det skönas och den sköna
konstens filosofi". Några upplysningar därom förekomma

icke ens i Grubbes egenhändiga meddelanden om sin lef-
nad, utom det att man i dom får veta, när denne förelä-
ste öfver filosofiens propedevtik och logik och psykologi.
Och hvad Boströms omnämda anteckningar beträffar, så
saknas i dem till och med alt tillkännagifvande, att de äro
gjorda efter Grubbes föreläsningar, ehuru detta icke kan
betviflas af någon, som läst Grubbes ontologi.

Lund den 24 Oktober 1883.

Amel Nyblaus.

Fick, A. Philosophischer Versuch über die Wahr-
scheinlichkeiten. Würzburg. Stahel’sche Buchhand-
lung. 1883. 46 ss.

Hvad menas med att något sannolikt kommer att in-
träffa? Hvad menas med att ett omdöme är sannolikt?
Och slutligen, hvad har det för betydelse att matematiskt
bestämma en viss sannolikhet, så att man t. ex. säger: att
det och det under vissa förhållanden kommer att inträffa
har en sannolikhet stor 79/100- Är det så, som somliga
hafva påstått, att sannolikheten endast är till för männi-
skan och utgör det hvarmed hon ersätter full visshet?
Författaren bestämmer ganska precist sin ställning till en
sådan uppfattning. Afven om vi tänka oss i samma ställ-
ning som Laplace’s bekanta verldsande, för hvilken det
nödvändiga sammanhanget mellan företeelserna låg full-
ständigt klart, skulle sannolikheten, menar förf., bevara sin
betydelse. Den utgör nämligen en matematiskt bestämbar
egenskap hos de omdömen, som under vissa förutsättningar
kunna fällas. Laplace’s yttrande hvilar på förutsättningen,
att det enda, som är värdt att veta, är hvad som faktiskt
kommer att inträffa. Fick däremot anser ett omdömes san-
nolikhet i ock för sig vara värd att hafva kunskap om.
På samma sätt, skulle vi kunna tillägga, har det matema-
tiska vetandet sitt värde i och för sig, t. ex. såsom kun-
skap om talens förhållanden, oberoende af sitt värde såsom
den grund, hvarpå naturvetenskaperna hvila.

Det är ifrån denna ståndpunkt, hvilken också kan ut-
tryckas så att sannolikheten intet har att göra med hvad
som faktiskt kommer att inträffa eller hvad som är sant,
som förf, utför sin undersökning. Och för egen del må-
ste vi uttala vårt tack för den klarhet, som det lyckats
förf, att från denna ståndpunkt sprida öfver sannolikhets-
begreppet.

Ny literatur:

Schneider, G. H., Freud und Leid des Menschenge-
schlechts. Eine social-psychologische Untersuchung der
ethischen Grundprobleme. Stuttgart,. Schweizerbart. XVIII
+ 380 ss. Pr. 8 m.

Spencer, Herbert. Utvecklingsläran. I. Ofvers. af Vic-
tor Pfeiff; med företal af prof. C. Y. Sahlin. Ups. Alm-
qvist & Wiksell. IX + 240 ss. Pr. 3 kr.

Åberg, L. H. I äktenskapsfrågan. Ups. Almqvist &
Wiksell. 91 ss. Pr. 1,25.

Åberg L. II. Ett genmäle till doc. C. P. Wikner.
Ups. Almqvist A Wiksell. 46 ss. Pr. 0,75.
133

NORDISK REVY 1883.

134

Wikner, Pontus. Svar på doc. Åbergs "Genmäle".

Ups. Almqvist & Wiksell. 35 ss. Pr. 0,40.

Historia.

Wiedemann, Alfred. Die ältesten Beziehungen
zwischen Aegypten und Griechenland. Vortrag ge-
haltin an der Universität Bonn 27 Oktober 1882.
Leipzig, J. A. Barth. 1883. 22 s. 8:o. Pr. 0,60 M.

Sedan K. O. Müller år 1820 utgaf sitt berömda ar-
bete “Geschichte hellenischer Stämme und Städte", hvari
hau sökt ådagalägga den grekiska odlingens själfständiga
ursprung och af främmande inflytelser oberörda utveckling
intill tiden för den grekiska kolonisationen å M. Asiens
kuster, har inom den lärda verlden den frågan ganska lif-
ligt dryftats, om och i hvad mån Grekland under nämda
förhistoriska tid rönt några inflytelser från utlandet och
särskildt från de urgamla kulturländerna Ägypten, Chaldäen
och Assyrien. Man har nämligen trott sig dels i Grek-
lands religion, isynnerhet dess af Pausanias omnämda lokal-
kultur (Röth, Die abendländ. Philosophie), dels i dess äl-
sta konst spåra dylika inflytelser, och vanligtvis har man
sökt förklara dessa genom främmande folkstammars eller
nybyggares invandring i Grekland i en aflägsen forntid.
E. Curtius (“Die Jonier vor der dorischen Wanderung“,
Berlin 1855; jfr hans Griech. Gesch. I. Berlin 1857—8.)
ser däremot i Jonierna fortplantarne af dessa inflytelser.
Enligt honom skola nämligen Jonierna efter de öfriga hel-
léniska stammarnas invandring från M. Asien öfver Helle-
sponten till Grekland ännu under århundraden hafva kvar-
stannat i M. Asiens västra och södra kustländer och under
sin fortsatta vistelse där småningom tillägnat sig åtskilligt
af Österlandets högre odling; och när de slutligen sjöledes
invandrade till Greklands öar och kuster, skola de dit hafva
medfört den kultur, som de i M. Asien tillägnat sig. Så-
lunda blefvo de, enligt Curtius, redan i en aflägsen förhi-
storisk tid medlare mellan Hellas och österlandet och där-
med äfven de förnämsta bärarne och främjarne af den äl-
sta helleniska civilisationen. Äfven härutinnan träder Cur-
tius i motsats till K. O. Müller, som tilldelar Dorierna
denna betydelsefulla rol. Curtius’ anförda åsikt har dock
aldrig lyckats tillvinna sig ett allmännare erkännande inom
den lärda verlden; och de förnämsta förutsättningar, på
hvilka den är bygd — namnet Uinim==Jonier, som enligt
ett förhastadt antagande skulle förekomma redan i ägyp-
tiska inskrifter från förra hälften af andra årtusendet f. Kr.,
och namnet Javan==IdFoveç i Mose b. I, k. 10. — hafva
ock genom nyare forskningar visat sig vara ohållbar. Det
har nämligen visats, att namnet Uinim tillhör den demoti-
ska skriften (d. v. s. en kursivskrift, som utvecklat sig ur
den på minnesvärdarna förekommande hieratiska hieroglyf-
skriften) och förekommer först under en senare tid. Men
man har förr förväxlat det med namnet Haneubu=="Nord-
bor", som redan finnes i gamla ägyptiska inskrifter och
ursprungligen betecknat (främmande?) folk i Nildeltats kust-
trakter, men efter Ägypternas bekantskap med Grekerna til-
lämpades äfven på dessa. — Namnet Javan åter anses höra
till de delar af Genesis, som af den nyare bibelkritiken till-
skrifvas en författare i det 8:e årh. f. Kr.

I den lilla skrift, vi nu anmäla, har dess förf, på ett
klart och tilltalande sätt angifvit sin ståndpunkt i förut-
nämda tvistefråga. Och ehuru formen af ett muntligt fö-
redrag tvungit honom att fatta sig kort och inskränka sig
till de viktigaste resultaten af sina egna och andras af ho-
nom gillade forskningar, äro dock hans ord i denna fråga
af ganska stor betydelse såsom utgångna från en man,
hvilken genom tvänne utgifna vetenskapliga arbeten (“Hie-
ratische Texte aus den Museen zu Berlin und Paris, in
Facsimile mit Uebersetzung und sachlichem Commentar“,
Lpz. 1879, och “Geschichte Aegyptens von Psammetich I
bis auf Alexander den Grossen“, Leipz. 1880.) redan gjort
sig känd för vidsträkt lärdom och kritiskt skarpsinne.

I den nu ifrågavarande skriften förnekar W. all ome-
delbar förbindelse mellan Greker och Ägypter före Psam-
metik I:s tid, och söker därjämte visa, att det sedermera
snarare var Grekerna, som utöfvade inflytande på Ägyptens
utveckling, än Agypterna på Greklands. De förhastade slut-
satserna från orden Haneubu och Uinim i de Ägyptiska
inskrifterna och texterna vederläggas (i öfverensstämmelse
med hvad Brugsch Beg redan gjort för omkring 20 år se-
dan), och tillika söker W. ådagalägga, att likheterna mellan
de båda ländernas religion och konst icke äro så stora, att
vi på grund af dem kunna sluta till urgamla förbindelser
mellan Hellas och pyramidernas land. Och till samma re-
sultat kommer han äfven med hänsyn till den i förbigå-
ende vidrörda frågan om Greklands ställning till de gamla
asiatiska kulturländerna Chaldäen och Assyrien. Han be-
strider dock icke — och detta utan tvifvel välbetänkt —
att Hellas redan i äldre tider, och innan ännu historiens
gryning uppgått öfver detsamma, medelbarligen, genom en
af andra folk, t. ex. Phoenicierna, förmedlad samfärdsel kun-
nat emottaga och verkligen emottagit civiliserande inflytel-
ser från den urgamla kulturen vid Nilens, Eufrats och Ti-
gris stränder. I hvad mån detta skett, är dock en fråga,
hvarpå W. ej närmare inlåter sig, och som det väl torde
vara framtiden förbehållet att nöjaktigt besvara.

S. F. H.

Ny literatur:

Schrader, 0. Sprachvergleichung und Urgeschichte.
Linguistisch-historische Beiträge zur Erforschung des indo-
germanischen Altertums. Jena. H. Costenoble. X+490 ss.

Tegnér, Elof. Gustaf Mauritz Armfelt. Studier ur
Armfelts efterlemnade papper. I. Armfelt och Gustaf III.
X+470 ss., 1 karta. Stockholm. F. G. Beijer. Pr. 6 kr.

Bidrag till kännedomen om Göteborgs och Bohusläns
fornminnen och historia. H. 8. 1883. Berg, W. Slottsrui-
nen på Ragnhildsholmen.

Samlinger til jydsk Historie og Topografi. B. 9. H.
4. Rojkjær, L., Historiske og topografiske Efterretninger
om Jerslev Sogn. Bagger, Et Bidrag til Niels Ebbesens
Historie. Strandgaard, H. C., Om Bygningsforholdene i
Salling, navnlig i ældre tid. Rambusch, F., Sagn fra Mors.
Fangel, H. R., Overtroisk Middel mod Kvægpesten 1746
-47. — Anmeldelser m. m.
136

NORDISK REVY 1883.

136

Literaturhistoria.

Forssell, H. Erik Benzelius den yngre. Min-
nesteckning. Stockholm 1883. Kgl. Boktryckeriet.
Norstedt & Söner. 364 ss. 8:o.

Den svenska lärdomshistorien har genom detta arbete
erhållit ett särdeles intressant bidrag. Den vanliga li-
teraturhistorien sysslar nära nog uteslutande med poeter
och deras vederlikar, under det att vetenskapernas idkare i
äldre tider endast hugnats med en flyktig uppmärksamhet,
så framt man undantager de allra mest fräjdade namnen.
Om också Erik Benzelius icke kan räknas till antalet af de
heroer, som inristat sina namn i forskningens häfder för
alla tider, har dock hans verksamhet varit af den omfatt-
ning och betydelse, att den väl förtjänat att göras till före-
mål för en vidlyftigare skildring. Denna brist har här
blifvit fyld på ett sätt, som manar till efterföljd, hvad an-
dre af de förgångna århundradenas svenska forskare beträffar.
Framställningen är ingalunda panegyriskt hållen och ut-
märker sig särskildt för en rikedom på upplysande detaljer,
karakteristiska så väl för personen som för tiden. Man
finner här en utförlig redogörelse för förhandlingarna an-
gående Benzelii medarbetarskap i Mangeys edition af Phi-
lo och Serenii medverkan därvid, af Upsala vetenskaps-
societets tidigaste utveckling jämte Benzelii bidrag till dess
acta o. s. v. Intressanta äro några notiser om beröringen
med samtida ryske lärde, särskildt med Bayer och den i
Rysslands kulturhistoria berömde Vasilij Nikititsch Tatistjev,
som skaffat upplysningar såväl om den i Moskwa bevarade
Philo-handskriften som om kvarlefvorna af Maihmuthdjuret
i Sibirien. Det synes äfven (sid. 214), som om societeten
i Upsala, jämte andra europeiska lärda samfund, tjänat till
förebild vid upprättandet af vetenskapsakademien i Peters-
burg.

I—e.

Key, E. Försök till svenska tidningspressens
historia. Första delen. 1634—1719. Med fotolito-
grafiska afbildningar af några bland Sveriges äldsta
tidningar. Stockholm. Albert Bonnier. 1883. 200 ss.
8:o. Pris kr. 2,50.

Tidningspressens historia utgör ett ganska tacksamt
ämne för historisk behandling, men vi befara, att ofvan-
stående arbete endast i ringa mån kan sägas hafva ba-
nat vägen därför. Förf, har visserligen tagit saken ifrån
en mycket vidsträkt synpunkt, såsom synes af själfva in-
ledningsorden, “att människosläktets andliga utveckling gått
med solen från öster till väster“, och af hvarjehanda an-
dra mer eller mindre genialiska betraktelser, men den rent
faktiska utredningen är däremot tämligen försummad. An-
gående tidningsväsendets uppkomst ur de "handskrifna ny-
hetsbrefven“ (sid. 33) och dess sammanhang med andra
literaturhistoriska företeelser finner man så godt som ingen-
ting, och att, som förf, gör i sjunde kapitlet (ss. 136 ff.),
begagna tidningarna såsom källor för en karakteristik af
Karl XII:s regeringsåtgärder, förefaller dels öfverflödigt,
dels mindre kritiskt; de officiella kungörelserna känner man
bättre och fullständigare från annat håll. Tidningarna hafva

visserligen sin historiska betydelse, men ingen häfdateck-
nare lär kunna begagna dem såsom omedelbara auktorite-
ter. För öfrigt torde detta lilla utkast, hvars värde hufvud-
sakligen består i ett par rätt väl gjorda facsimilen af gamla
tryck och i några “kuriösa“ bilagor, i sin mån tjäna att
väcka intresset för vår kulturhistoria.

H—e.

Wieselgren, H. Leibniz’ bref till Sparfvenfelt
1695—1700. [Antiqvarisk tidskrift for Sverige, Del. 7.
N:o 3, äfven med fransk titel: Lettres de Leibniz à
Sparfvenfelt, savant suéduis attaché à la cour des rois
Charles XI et Charles XII. Avec des notes, un aper-
çu sur les rapports de M. Sparfvenfelt avec l' atlas
de Blaeu et la Carte de Sibérie de M. Witsen, ainsi
que sur ceux de Leibniz avec la Suède]. Stockholm
1883. 64 ss. 8:o.

Här meddelas några synnerligen viktiga bidrag såväl
till vetenskapernas historia i Sverge som till kännedomen
om Leibnitz. Att den store tyske filosofen stod i bref-
växling med den svenske slavisten Johan Gabriel Sparfven-
felt, var visserligen kändt förut, men här aftryckas nu för
första gången fullständigt de bref af Leibnitz till denne,
hvilka för utgifvaren varit tillgängliga. Med undantag af
ett äro de alla utgifna efter själfva originalen, som för
närvarande förvaras i den Benzeliska samlingen i Linkö-
pings gymnasiibibliotek. Utdrag af några af de här med-
delade brefven äro visserligen för några år sedan trykta i
den samling af Leibnitz’ bref angående Ryssland, som för-
anstaltats af prof. Guerrier i Moskwa å kejserliga ryska ve-
tenskapsakademiens vägnar (Petersburg 1873, med inled-
ning på ryska och tyska). Men dessa utdrag, som endast
angå rent ryska förhållanden, äro (utom efter äldre uppla-
gor) gjorda efter Leibnitz’ koncept, som nu finnas i Han-
nover; för öfrigt öfverensstämma de i allmänhet ganska
noga med texten i Linköpingsbrefven. Det förtjänar an-
märkas, att Guerrier icke har känt aftrycken i Brings hi-
storiska handlingar (Lund 1754), och att han emellanåt
föredrager Dutens' text, äfven när denna skiljer sig från
Fellers och Kortholts, som den förre aftrykt. Det enda
af Guerriers utdrag, som icke återfinnes i den nu förelig-
gande samlingen, är det under N:o 22 (sid. 30) meddelade,
efter ett koncept i Hannover; det hänföres at utg. till år
1697 och handlar om tsar Peters vistelse i Holland och
svenskarnes farhågor för hans planer. Hvad angår de
meddelade uppgifterna om Leibnitz’ förhållande till Sverge
i politiskt afseende, förtjänar anmärkas, att han med till-
fredsställelse såg Karl XII:s första framgångar mot Ryss-
land. “Les Moscovites payeront la folle enchère“, skrifver
han i sept. 1701 till en svensk diplomat (Guerrier N:o 45),
“en effect les conquestes que vous ferez de ce costé seront
les moins enviées et les moins traversées et pourront estre
très considérables — — pour moi je voudrois voir regner
vostre jeune Roy jusque dans Moscou et jusqu' au fleuve
Amur, qui sépare dit-on l’Empire des Moscovites et celui
de la Chine, les affaires estant désormais dans un tel estât
que le parti des protestants dans lequel le Roy de Suéde
fait une si grande figure a grand besoin d’être renforcé
par quelque avantage considerable après tant de facheux
137

NORDISK REVY 1883.

138

évènements. Vos conquestes de ce côté là seroient impor-
tantes pour le bien commun”.

H—e.

Hansen, P. Dansk Litteraturhistorie. Kjoben-
havn 1883. P. C. Philipsens förlag. Kommer att om-
omfatta omkring 60 ark i 20 häften, à 90 öre häftet,
Hittills äro tre häften utgifna.)

Som bekant äro illustrerade arbeten på modet i våra
dagar, men ej sällan röna dylika företag ett ganska kall-
sinnigt mottagande från den mera vetenskapliga kritiken,
som i dem ofta ej vill se något annat än en förläggar-
spekulation, ekonomiskt fördelaktig, men förderfbringande
för den gedigna, ehuru hårdlästa literaturen. Dock torde det
vara obestridligt, att dessa populära, illustrerade arbeten verk-
ligen fylla en brist i den stora allmänhetens bokförråd,
hvars behof också äger rätt att tillgodoses. De kolossala
upplagor, i hvilka dylika publikationer utgå, skulle eljes
vara oförklarliga. Vidare torde man kunna påstå, att ut-
gifvandet af dylika mera efemära alster snarare gagnar än
skadar den vetenskapliga literaturen. Allmänhetens intresse
för literära sysselsättningar stegras, och då köplusten hos
denna publik dock äfven är bestämmande för möjligheten
af mera vetenskapliga företag, bidraga de äfven indirekt
till höjandet af den vetenskapliga bokmarknaden. Då
Geijer utgaf sin Svea rikes häfder, förblef större de-
len af upplagan osåld, ehuru den blott bestod af några
hundra exemplar. Skulle ett dylikt arbete skrifvas i våra
dagar, hade säkerligen innan årets utgång afyttrats
öfver tusen exemplar, men endast för att i ett mindre an-
tal hamna på vetenskapsmannens bokhylla; större delen
skulle säkerligen stanna hos den bildade allmänheten.

Det ligger för öfrigt en god del kulturhistoria i
dessa afbildningar af förgångna tiders literära alster; man
sätter sig nästan lättare in i en författares tankegång, då man
skådar det yttre sätt, på hvilket hans tankar återgifvits,
antingen i munkens omsorgsfullt snidade bokstäfver, eller
renässansmannens med eleganta miniatyrer rikt smyckade
handskrift, i reformatorns klumpiga, tjocka typer, i den
italienske humanistens prydliga aldiniupplagor, i hofpoetens
contes med dess kopparstick från Fragonard och Watteau.
Ja, den bekante engelske filologen Furnivall har t. o. m.
framkastat den paradoxen, att för det rätta förståendet af
Shakspere fordras äfven att studera hans arbeten i den
Elisabethska tidens tryck.

Dessa arbeten hafva dessutom betydelse för utvecklin-
gen af boktryckarkonsten. Tack vare dessa illustrerade, ele-
gant utstyrda verk, har typografien nu höjt sig ur det för-
fall, i hvilket den sjunkit vid detta århundrades början, och
torde nu med framgång kunna upptaga täflan med föregå-
ende tiders främsta tryckalster.

Om vi nu från dessa allmänna betraktelser gå att
skärskåda föreliggande arbete, så kan det ej nekas, att tex-
ten lemnar åtskilligt öfrigt att önska, framför alt däri att
den egentligen blott förefaller vara en text till illustra-
tionerna. Man saknar således någon mera utförlig karak-
teristik af medeltiden, några kulturhistoriska skildringar,
hvilka i ett dylikt populärt arbete skänka de omtalade lite-
raturalstren lif och färg, och framför alt saknar man hi-
storisk reda i framställningen. Arbetena radas upp efter

hvarandra, och innehållet omnämnes med några ord, men
någon historisk kontinuitet förekommer ej, och sällan gö-
res något försök att betrakta dem såsom skeden i ett folks
literära lif. Jämförelser mellan medeltidens danska litera-
tur och andra länders förekomma väl, ehuru altför spar-
samt; knapt talas om den lifliga beröring, i hvilken de
nordiska rikena stodo till hvarandra under denna period.
Anm, vågar dock hysa den grundade förhoppningen, att
dessa här anmärkta onöjaktigheter skola försvinna, då förf,
närmar sig perioder, med hvilka han mera sympatiserar.
Den äldre literaturen synes ej hafva tilltalat honom.

Äfven i mindre betydande faktiska onöjaktigheter röjer
sig författarens något bristfälliga kunskap i medeltidens lite-
ratur. Så t. ex. då han förklarar, att ”Det Sprog, i hvil-
ket den islandske Oldliteratur er skreven og som endnu
temmelig uforandret er Islændernes Tungemaal, var i Old-
tiden Fællessproget for hele Norden og benævnedes Nor-
ræna-Maal eller endnu hyppigere dansk Tunga”, i hvilket
påstående filologen ganska lätt upptäcker ej så få fel. Upp-
gifterna (59 ff.) om den danske Rimkr0nike synas ej fullt
riktiga. Äfven om man skulle medgifva, att den svenska
lilla rimkrönikan ej varit förebild för den danska, kan man
dock omöjligt gå in på, att denna senare är ett enstående
exempel på den autobiografiska formen, då ju äfven den
svenska delar denna egendomlighet. För öfrigt kunna vi ej i
likhet med Rosenberg anse denna form så synnerligen
karakteristisk. Medeltiden använde den ju ganska ofta
för historisk framställning, exempelvis Dante, Boccacio (de
casibus ill. vir.), döddansen m. m.; att för rimkrönikan
efterbilda detta fordrade väl ej så stor uppfinningsrikedom.
Tryckåret på första upplagan sättes för öfrigt väl rättare
till 1593 än 1595. Att anse att Amadis hörde till dansk
"Almænlæsning i Middelalderen", är naturligen orätt. I
Tyskland blef arbetet först kändt 1573 och antagligen se-
nare i Danmark. Att ”Flores og Blanseflor" tidigast varit
"digterisk udbyttet i den provençalske Poesi i Midten af
det 12:te Aarh.”, är, som ofta visats, orätt, äfven om dik-
ten då varit känd i Provence. För vår del skulle vi äfven
vilja dela den af förf, bestridda åsikt, som uttalats af de
fleste literaturhistoriker (exempelvis Scherer och Storm), om
de germanska sagohjältarna Didriks, Etzels och Gunnars
historiska ursprung, dock utan att på något sätt vilja stämpla
författarens mening som oriktig. Bestämdt felaktig torde
däremot författarens redogörelse för Marsk Stig-viserne vara,
beroende på författarens bristande kännedom om Bugges
uppsats.

Vi vilja dock ej upptaga tiden med dessa småanmärk-
ningar, utan i stället uttala vårt lifliga erkännande åt det
förträffliga sätt, på hvilket arbetet blifvit illusteradt. Blott
i ett fall skulle vi hafva önskat ett annat prof, nämligen
af Saxo, som här återgifves från en Codex från 1300-talet.
Bäst hade väl varit att välja Angerfragmentet, då detta dels
är betydligt äldre, dels ganska sannolikt innehåller Saxos
eget manuskript.

H S.

Warburg, Karl. Literaturhistoria i samman-
drag för skolor och sjelfstudium. Andra omarbetade
upplagan. Stockholm. P. A. Norstedt & söner. Pris
1,75.
139

NORDISK REVY 1883.

140

Af Dr Warburgs literaturhistoria har nu utkommit den
andra upplagan, och ehuru anm. hade mycket att invända
mot detta arbete, då det först framträdde, tvekar han ej
att i denna form förorda dess antagande vid rikets läro-
verk. Omarbetningen är på hvarje punkt en afgjord för-
bättring, de felaktiga uppgifterna äro i allmänhet rättade,
och förf, har — liksom i den föregående upplagan — ve-
tat att hålla sig fri från de matta och auktoritetsslafviska
omdömen, hvilka så ofta stöta i lektor Sundéns svenska
literaturhistoria. Icke så litet synes dock böra rättas i
uppställning och äfven beträffande mindre betydande fakta.
Här är dock ej lämplig plats för en dylik granskning.
Anmälaren skall därför i Pedagogisk Tidskrift ägna det
förtjänstfulla arbetet en utförligare kritik.

H. 8.

Beryk, Th. Griechische literaturgeschichte. Zweiter
band aus dem nachlass herausgegeben von Gustav Hinrichs.
XII+544 ss. Berlin. Weidmannsche buchh. Pr. 6 m.

Rönning, F. Beovulfs-kvadet. En literær-historisk un-
ders0gelse. 175 ss. Kobenhavn. G. E. C. Gad (i kom-
mission).

Klassiska språk.

Tidskriftsöfversikt.

Nordisk tidskrift for filologi. N.R. VI, 1 (1883):
Jean Pio. Den oldgræske Udtale afß, y og o, belyst af
det ny-græske Folkesprogs Udtale. Såsom ytterligare
bevis därför, att ß, y och 0 i forngrekiskan uttalats som svaga
explosiver (Blass, Aussprache. 2:e Ausg. s. 90 ff.) anför
förf., att dessa ljudtecken i nygrekiskan i förbindelserna pß,
YY och rå uttalas som b, g och d (ycußqog SYporoc; dvooc),
under det att nasalen eljes framför ß, y och 0 i folkuttalet
försvinner. —■ Mindre meddelelser: M. C. Gertz., In
Lucianum, Philopseud. cap. 18-19. -— C. Jorgensen, Plau-
tus’s Mostellaria 497 U. (II, 2,76). — F. Gustafsson Ad
Porphyrionis in Horatii sermones commentarios coniecturæ
VIT. — Anmeldelser: B. Dahl., Die lateinische parti-
kel VT (Kristiania 1882). Lofordas såsom en med stor flit
och omsorg utarbetad skrift. (C. J.)

Pedagogisk tidskrift. 1883. Häft. 3: E. R.,
Om qvantitetsbeteckning i klassiska språk. Förf,
finner de i ett par nyare läroböcker — Latinsk elementar-
bok af P. G. Boëthius och Latinsk språklära af R. Törne-
bladh och L. Lindroth — följda grundsatserna för qvanti-
tetens angifvande både från pedagogisk och vetenskaplig
synpunkt otillfredsställande och uppställer själf några grund-
satser för kvantitetsbeteckning, hvaraf vi såsom det vikti-
gaste meddela följande. "Kvantitet är en beskaffenhet hos
språkljuden oberoende af aksenten eller ordens användande
i vers och bör därför själfständigt betecknas“. “I klassi-
ska språk bör vokalens kvantitet angifvas, emedan af denna
beror de öfriga ljudens kvantitet i samma stafvelse". Men
då vår kännedom om vokalernas kvantitet i de klassiska

språken är ofullständig, kan man ej stanna vid att endast
använda längdtecken, då den obetecknade vokalen just ge-
nom saknaden af längdtecken får utseende af att vara kort;
därför är nödigt att nyttja både längd- och korthetstecken
för att genom att icke beteckna en vokal kunna angifva
ovisshet i afseende på dess längd. — Häft. 4: V. K., Den
grekiska skolgrammatiken under de tre sista årti-
ondena. Gifver en öfversikt af arbetet på den grekiska
skolgrammatikens område från år 1852, då Ahrens’ och Cur-
tius’ läroböcker utkommo, med särskild hänsyn till de nordiska
landen. — Anmälningar: Häft. 2: A. Frigell, T. Li-
vii ab urbe condita liber I. med förklaringar (Stockholm
1880). Röner ett välvilligt erkännande; afvikande meningar
uttalas rörande vissa textställen samt rätta måttet af en skol-
kommentar. (R. Törnebladh). — Häft. 5: A. Petersson, Gre-
kisk formlära till läroverkens tjänst (Lund 1878). En på det
hela mycket fördelaktig anmälan. Några anmärkningar gö-
ras mot uppställningen samt mot enskildheter. (V. K.) —
Chr. Cavallin, Grekisk syntax, med hufvudsakligt afseende
på den attiska prosan (Lund 1879). Lofordas högeligen
för sin grundlighet och pålitlighet samt sitt rika innehåll.
Särskildt framhålles förf:s behandling af bisatserna. (V.
K.J).

Tidskrift utgifven af pedagogiska föreningen
i Finland. XX. 1883. Häft. 1—3: Litteratur: C.
J. Lindeqvist, Grekisk grammatik (Helsingfors 1881). Bo-
ken äger sina förtjänster, flera anmärkningar göras mot
uppställningen; detaljgranskning, (ss.) — R. Törnebladh och
L. Lindroth, Latinsk språklära (Stockholm 1881). En på
det hela mycket lofordande anmälan: enskilda anmärknin-
gar (M. H.) — Ziegler, Das Alte Rom. (Stuttgart 1882).
Förordas till skolbruk. (F. Gustafsson.)

Nordisk tidskrift utgifven af Letterstedtska
föreningen. 1883. Häft. 1,2: L. Dietrichson, Olym-
pias Udgravning 1875 —1881. Innehåller en öfver-
sikt af gräfningarnas gång och allmänna resultat samt redo-
görelse för de viktigaste konsthistoriska fynden. — Häft. 4:
Literaturöfversikt: A. Hedin. Om latinherraväldet
(Stockholm 1883). En tämligen innehållsfattig anmälan.
(Julius Centerwall.)

Ny svensk tidskrift. 1883. Häft. 4: Anmälan:
A. Hedin. Om latinherraväldet. (Stockholm 1882).

Ny literatur:

Buecheler, Fr. Umbrica. 224 ss. Bonn. Max Cohen.
Pr. 7 m.

Aristofanes, Molnen. Ofvers. med inledning och an.
märkningar af Alarik Hallström. Ups. Almqvist & Wiksell,
Pr. 1,50

Osterberg, P. I., De structura verborum cum præpo-
sitionibus compositorum, quæ exstant apud C. Valerium Flac-
cum, P. Papinium Statium, M, Valerium Martialem, commen-
tatio academica. 115 ss. 8:o. Holmiæ MDCCCLXXXIII,
Nya Tryckeri-aktiebolaget (Doktorsafh.).
141

NORDISK REVY 1883.

142

Romanska språk.

Den moderna franska syntaxens studium.

Den literatur öfver modern fransk syntax, som för
oss svenskar är beaktansvärdast, är naturligtvis don, som
uppstått i Frankrike och är uttryck för fransmännens egen
uppfattning af syntaktiska företeelser, den som uppstått i
Tyskland, de systematiserande och flitige filologernas land,
och den som uppstått i Sverige och tager hänsyn till vårt
språkbruk.

I.	Ehuru i Frankrike en ifrig syntaktisk diskus-
sion redan i XVI seklet uppstod — från XII seklets slut
skrefvo till England öfverflyttade fransmän flera grammati-
kor — och sedan flitigt fortsattes, har denna ej fört till
någon högre grad af vetenskaplighet. Skälet är dels att
fransmännen föga känna andra moderna språk och med dem
ej kunna göra jämförelser, dels att de ej gjort sig till godo
utländska arbeten. Nyare grammatikor såsom Landais,
Bescherelle, Poitevin, Noël & Chapsal, från 30- och 40-
talet, Larousse, Chassang och Bracket af nyare datum bjuda
oss därför jämförelsevis föga af intresse. Äro de skolgram-
matikor, så upptagas de till stor del af elementär redogö-
relse för de allmänna grammatiska begreppen. Af vikt är
den utförliga Girault-Duvivier: Grammaire des grammaires,
l:a uppl. 1811, 21:a uppl., bearbetad af Lemaire, Paris
1880. Den är en kritisk résumé af de viktigaste franska
arbeten öfver franska grammatiken. Till Frankrikes lite-
ratur kan räknas: Äger, Grammaire comparée de la langue
française, l:a uppl. 1876, 3:e uppl. Genève 1882. Ayer,
nu professor i Neuchâtel, är en lärjunge af Diez och såle-
des förtrogen med den tyska vetenskapliga metoden; han
har åstadkommit ett verk af mycket stort värde. Jf. kom-
petente vetenskapsmäns fördelaktiga omdömen t. ex. i Rev.
cr. 1876, 33 (Darmesteter), Liter. Centralbl. 1877 N:o 7.
(Schuchardt), Gött. gel. Anz. 1883, St. 5 (Le Coultre), Li-
teraturbl. f. g. u. r. Phil. 1883, Sp. 304 (R. Meyer).

Hit kan vidare räknas Borel (professor i Stuttgart):
Grammaire française à l’usage des Allemands l:a uppl.
1842, 17:e uppl. Stuttgart 1882. Den har sina största
förtjänster i sin lättfattlighet och sin populära framställ-
ning. Borel, själf fransman, är mera en lärjunge af de
franska filologerna än af de tyska.

Viktiga upplysningar öfver särskilda frågor lämna na-
turligtvis större lexikon, enkannerligen Littrés och Franska
Akademiens. Laveaua, Dictionnaire des difficultés gramma-
ticales de la langue française är ett gammalt arbete, som
ofta gäckar billiga, anspråk.

En ytterligare möjlighet att vinna upplysningar har
man genom att i bref vända sig till hr Eman Martin Pa-
ris 26 Boulevard des Italiens. Svaren på förfrågningarna
lämnas i den af honom utgifna tidskriften Le Courrier de
Vaugelas (nu 13:e årg.; 7,50 fr. pr årgång). Hr Martin
delar de flesta franska grammatikförfattares förtjänster och fel.

*) Som vi förmoda, att öfversikter öfver den vetenskap-
liga literaturen inom vissa branscher för denna tidskrifts lä-
sare äro af särskildt intresse och gagn, göra vi i dag början
med en serie af dylika “revyer“, hvilka emellertid naturligen
komma att kräfva ett något större utrymme än vanliga anmäl-
ningar.

II.	I Tyskland har sedan 1607 (Garnier) en otro-
lig produktivitet varit i ständigt tilltagande på franska gram-
matikens område. Ur denna rikedom må framhafvas föl-
jande enligt vår mening i synnerhet beaktansvärda verk:

Matzner: Syntax der französichen Sprache. Ein Bei-
trag zur geschichtlich-vergleichenden Sprachforschung. Ber-
lin 1843—45. Rikhaltig “Fundgrube“, men i mycket
föråldrad. Det bästa af dess innehåll återfinnes för öfrigt
i samma författares längre ned nämnda arbete.

Bölder: Grammatik der französischen Sprache. Stutt-
gart 1865, (500 stora oktavsidor till 3 kr.) Ett grundligt
och själfständigt arbete, som ej kan förbises vid mera djup-
gående studier. Uppställningen bereder i förstone svårig-
het, ty Hölder utgår aldrig från ordklasserna, utan strängt
konsekvent från satsdelarne. (Samma metod mindre kon-
sekvent tillämpad i syntaxen hos Ayer och Mätzner).

Schmitz: Französische Grammatik. l:a uppl. 1847,
4:e uppl. Berlin 1880. Mera populär och mera brukbar
för praktiska ändamål än Hölder och Mätzner; gifver ofta
underhållande och instruktiva anekdoter och en talrik exem-
pelsamling.

Mätzner: Französische Grammatik. Mit besonderer Be-
rücksichtigung des Lateinischen. l:a uppl. 1856, 2:a uppl.,
Berlin 1876—77. Ett hufvudverk, som har sin största bety-
delse genom författarens systematiska framställning, hans upp-
fattning och förklaring af språkfenomenen och hans jämförel-
ser med föregående språkskeden. “Le plus profond de tous les
grammairiens de la langue actuelle c'est sans doute Mätz-
ner“, A. M. Petersson i Les phrases conditionnelles s. 1,
Upsala Univ. Arsskr. 1864. (Mätzner är en djupt filosofisk
natur, hvarom hans intressanta afhandling: “Chr. J. Bo-
strom’s Philosophie“ i Philosophische Monatshefte, Bd III.
S. 203—23 (1869) vitnar).

Plötz: Syntax und Formenlehre der neufranzösischen
Sprache. 1:a uppl. 1866, 5:e uppl. Berlin 1882. En god
skolgrammatik af en kännare af franska språket.

Lücking: Französische Schulgrammatik. Berlin 1880.
Hvilar på grundlig kännedom af franska språkets historia
och bringar månget viktigt originelt inlägg af författaren.
Syntaxens olika delar äro kanske något ojämt behandlade
och anordningen ej öfversiktlig. Dessa brister äro mindre
märkbara i den förkortade upplagan Französische Gram-
matik für den Schulgebrauch. Berlin 1883.

Plattner: Französische Schulgrammatik. Karlsruhe 1883,
Man igenkänner öfveralt den erfarne skolmannen i de be-
stämda, kortfattade reglerna och i det sant pedagogiska
framställningssättet. Äfven Plattner lämnar många egna
bidrag af högt värde.

Historisk och gemensam för alla romanska språk är
Diez: Grammatik der Romanishen Sprachen. l:a uppl. 1844
5:e uppl. Bonn 1882. III Theil innehåller syntax.

Om den specialliteratur, som särskildt Frankrike och
Tyskland frambringa, kan man bäst taga kännedom i Zeit-
schrift für neufranzösische Sprache und Literatur, utg. se-
dan 1879 af Körting och Koschwitz. Pris 15 Mark pr
år. En särskild Bibliographie är utgifven för åren 1879,
80. Månatligen kan man följa med i Literaturblatt für
germanische und romanische Philologie, utg. sedan 1880 af
Neumann och Behaghel. 10 Mark, pr år. Fullständig Bib-
liographie (dyr) för åren 1875—80 är utarbetad af redak-
143

NORDISK REVY 1883.

144

tionen af Zeitschrift für romanische Philologie. I Herrigs
Archiv für das Studium der neueren Sprachen lämnas ock
bibliografiska uppgifter. Aren 1866, 1869, 1872, 1873
utgafs af Schmitz: Die neuesten Fortschritte der franzö-
sisch-englischen Philologie. Af Varnhagen utkom 1877:
Systematisches Verzeichniss der auf die neueren Sprachen,
hauptsächlich die französische u. englische bezügliche Pro-
gramme, Dissertationen, Habilitationsschriften. Leipzig
1877—=Anhang till nedanstående verk af Schmitz. Dessut-
om utkomma emellanåt i Tyskland förteckningar på gra-
dualafhandlingar, program o. d. Diskussion af äldre och
yngre literatur finnes i Schmitz: Encyclopädie des philolo-
gischen Studiums der neueren Sprachen, hauptsächlich der
französischen und englischen (1:a uppl. 1859—64, 2:a
uppl. Leipzig 1876) 2:a delen, som säljes särskildt (5
Mark; hela verket 15 Mark; därtill 3 supplem. inalles
8 M. 30 Pf). Tämligen utförligt, men mycket brist-
fälligt (se Zeitschr. für neufr. Spr. u. Lit. I, 71—81, Kör-
ting; och Storm Englische Phil. S. 11). Vida mindre ut-
förlig, men förtjänstfullare är samma diskussion i Breitin-
ger: Studium und Unterricht des Französischen. Ein en-
cyclopædischer Leitfaden. Zürich 1877. Sid. 66—72 in-
nehålla: Geschichte der französischen Grammatik. Ingen,
som allvarligare lägger sig vinn om franska språkets stu-
dium, borde sakna denna bok. Pris 3 Mark. Jämför ock
Laubert: Übersicht der Forschungen auf dem Gebiete der
französischen Philologie. Frankfurt a. 0. Progr. 1874.

(Forts.) J. V.

Viktigare nyutkommen romanistisk literatur:

Diez. Die Poesie der Troubadours; Zweite vermehrte
Auflage von Karl Bartsch. Leipzig, Barth. 1883. XXIII+
314 ss. Jfr. Nord. Revy N:o 4. Sp. 105.

Stengel. Erinnerungsworte an Friedrich Diez. Mar-
burg. Elwert. 1883. 104 s. Stor 8:o.

Gartner. Raetoromanische Grammatik. Heilbronn.
Henninger. 1883, XLVIII+206 ss. Stor 8:o. (1 Bandet af
Sammlung Romanischer Grammatiken).

Meyer, W. Die Schicksale des lateinischen Neutrums
im Romanischen. Halle. Niemeyer. 1883. 176 ss. Stor 8:o.

Mussafia. Zur Präsensbildung im Romanischen. Wien.
Commission bei Gerold’s Sohn. 77 ss. Stor 8:o.

Edgren, Hjalmar. Quelques observations sur l’élément
roman de l’anglais, considéré dans ses rapports au français
moderne. (Lunds universitets årsskrift. T. XIX.). 4:o, 40 s.
Lund. C. W. K. Gleerup. 1 kr.

Petit de Julleville, Notions générales sur les origines
et sur l'historie de la langue française. Paris. Delalain.
238 ss. liten 8:o.

Tabler, A. Vom französischen Versbau alter und neuer
Zeit. 2:te Auflage. Leipzig. Hirzel. (Förbättrad upplaga
af ett mästerligt verk.)

Germanska språk.

Barder, K. von. Die deutsche Philologie im
Grundriss. Paderborn. F. Schöningh. 1883. XVI+ 456
ss. 8:o. Pr. 6 Mrk.

Bechstein, B. Die germanische Philologie vor-
zugsweise in Deutschland seit 1870. Ein encyklopä-
discher Ueberblick. Leipzig. Fue's Verlag (R. Reis-
land). 38 ss. 8:o. Pr. 0,80 Mrk.

I det rika tillflöde af språkliga arbeten, som for hvar-
je år hopa sig å det germanska området, har det varit en
särdeles kännbar brist att ej äga någon bibliografisk väg-
ledning. Med bokhandlarnes kataloger och lexika kan
man visserligen hjälpa sig fram — och till dessa får man
nog ännu tillsvidare i vissa fall vända sig —, men dessa
äro knappast i de offentliga biblioteken omsiktligt bevara-
de och tillgängliga. Hoffmann von Fallersleben's “Die
deutsche Philologie im Grundriss“, Breslau 1836 var för
längesedan utsåld i bokhandeln och Herrmann’s “Biblio-
theca Germanica“ är ett altför opålitligt arbete för att
ens kunna fylla det närmaste behofvet. För den senare
tiden har man visserligen att tillgå prof. Bartsch’s biblio-
grafi i “Germania“, sedan 1862, “Jahresberichte“ af “Ge-
sellschaft für deutsche Philologie“ i Berlin sedan 1879
samt Behaghel's och Neumann’s “Literaturblatt für germa-
nische und romanische Philologie“ sedan 1880, men för
den föregående tiden stod ett tomrum. Dr von Bahders
arbete kan därför sägas vara särdeles välkommet. Till
grundval är lagd Hoffmann’s nyssnämda öfversikt från
1836, ehuru naturligtvis utvidgning och förbättring skett
i alla riktningar. I företalet nämnas de svårigheter, hvar-
med ett sådant arbete som förevarande är förknippadt.
Om utgifvaren ej lyckats fylla alla anspråk — att han
t. ex. ej kunnat ange sidoantal för alla upptagna skrifter,
hvilket nog vore ett önskningsmål m. m. — må man ändock
vara honom tacksam. Det är att hoppas, att utgifvaren kan
finna tid att komplettera sitt arbete med en förteckning på
texter, hvilka här undantagsvis upptagits under "Quellen-
sammlungen". I “Autoren-Register“ synes dock utgifvaren
kunna ha varit litet frikostigare på notiser. Särskildt för
utom-tyska germanister (möjligen äfven för tyska) skulle det
varit af intresse att veta, hvar den och den fins, hans fö-
delseår m. m. Och detta billiga anspråk kunde i de flesta
fall åtminstone för de yngre ha tillfredsstälts med tillhjälp
af “Deutscher Universitätskalender“. Arbetet är för öfrigt
strängt vetenskapligt och särdeles redigt uppstäldt.

Prof. Bechsteins skizzerade öfversikt af den germanska
filologiens utveckling sedan 1870, utkommet såsom särtryck
ur andra uppl. af Schmid’s encyklopedi, är att betrakta så-
som en fortsättning af R. von Raumers bekanta “Geschichte
der germanischen Philologie vorzugsweise in Deutschland“,
München 1870. Naturligtvis har det varit svårt att inom
ett mindre begränsadt omfång ge en nöjaktig bild af den
sedan 1870 synnerligen rika germanska språkliteraturen och
författaren bekänner ock, att materialet växt honom öfver
hufvudet. Man må därför ej undra öfver, att många luckor
finnas, att viktiga arbeten förbigås, under det oviktiga blif-
vit nämda, så för att nämna ett, kanhända ej för språkmannen
påfallande, exempel, är Gottschall's floskelrika “Deutsche
Nationalliteratur des 19. Jahrhunderts“ upptagen, men Lem-
145	NORDISK REVY 1883.

kes "Geschichte der deutschen Dichtung" 1871 uteglömd,
m. fl. Då författaren trots det ringa utrymmet fått plats för
mycket obetydligt hade det varit skäl att ihågkomma åtskil-
liga nordiska arbeten, som kunna anses vara af vikt för
germanistiken öfverhufvud. Ehuruväl ej "Junggrammatiker"
har förf, dock märkt de förtjänster som "die junggramma-
tische Schule" inlagt om den germanska språkvetenskapens
utveckling sedan 1870; han är till och med villig att er-
känna, att den har henne att tacka för det mästa. Han
har äfven för att sluta raden af förtjänster mäktat inse, hvil-
ken väsentlig hjälp språkvetenskapen funnit i den i senaste
årtiondet uppblomstrande språkfysiologien, ehuru han har en
viss skuggräddsla härför: "Lautfysiologische Studien haben |
ihren grossen Reiz (!); allein für die Philologie, die doch
eine Geisteswissenschaft ist, haben sie nur bedingten und
beschränkten Wert. Nur zu leicht kann mit ihnen Spie-
lerei getrieben und kostbare Zeit vergeudet werden“. Alla
grenar af germanistiken äro i korthet omhandlade och för
dem, som önska en kort öfversikt däraf, kan det lilla häftet
lemna önskad tjänst.

Gust. Stjernström.

Af Tidskriften Svenska Landsmålen är med utgifvandet
af häftena B och C årgången 1882 färdig. Dess utgif-
vande har fördröjts bl. a. därigenom, att den måst göras
vida större än vanligt (30 tryckark). Denna årgång inne-
håller: Om sil och sel i norrländska ortnamn af Joh. Nord-
lander, 29 s.; Sagor från Emådalen, uppt. af E. Svensén,
38 s.; Gåtor och spörsmål från Värend af G. O. Hyltén-
Cavallius, 22 s.; Ordlista öfver dalmålet i Ofvansiljans
fögderi af Ad. Noreen, 240 s.; En lustigh comoedia om
konung Gustaf then första (fr. 1621) af À. J:is Prytz (se
N:o 4 af Nord, revy sp. 103 ff.).

Af årgången 1883 utkommer häftet A omkring fjorton
dagar härefter, innehållande Folktoner från Jämtland af K.
Bohlin, 36 s., samt Om svenskans behandling af ljudför-
bindelsen iû och om fornsvenskans I-ljud, En undersök-
ning med stöd af svenska landsmål af A. Kock, 13 s. År-
gången skall för öfrigt innehålla bl. a. Upplysningar om
Vätömålet i Roslagen af A. Schagerström, 5 till 6 tryck-
ark samt ett häfte Smärre meddelanden (omkr. 6 ark). För
årgången 1884 äro redan under tryckning Vendell, Runö-
målets ljud- och formlära, 5 ark, "Från Södra Sverige“
(stycken på landsmål från Lundaföreningarnas fester, omkr.
7 ark) samt Redogörelse för landsmålsföreningarnas verk-
samhet 1872—1881. Från och med år 1884 utgifves tid-
skriften i omkr. 30 tryckark (480 ss.) om året till samma
pris som hittills (3 kr.). Subskription kan ske genom
brefkort hos hufvudutgifvaren, docenten J. A. Lundell i
Upsala, eller genom någon af redaktionsbiträdena i Upsala,
Helsingfors och Lund. — Subskribenter å landsmålstid-
skriften kunna blifva medlemmar af "Universitetsjubilæets
danske Samfund“ mot nedsatt årsafgift 6 kr. 50 öre (i st. f.
10 kr.) och erhålla då samfundets årliga publikationer (Se
omslaget å landsmålstidskriften 1882. C.)

Arkiv för nordisk filologi. B. I, h. 4 (oktober 1883);
S. Bugge, Bemserkninger till norrone Digte, II, Rigspula;

M. Nygaard, Om Brugen af konjunktiv i oldnorsk; G.
Stjernström, Förteckning öfver skrifter och uppsatser rö-
rande de nordiska språken, hvilka utkommit 1882; Th. Wi-

sén. Om norröna medialformer på —umk i första personen
singularis; K. II. Karlsson, Växlingen mellan a och ce
i stamstafvelser uti Vestgötalagen I—V; G. Storm, Svend
Grundtvig. — Andra bandets första häfte utkommer redan i
november och upptages af J. Hofiorys "Oldnordiske kon-
sonantstudier“ 96 ss. De följande häftena komma bland
annat att innehålla: Bugge, Bidrag til den nordiske Bal-
ladedigtnings Historie; Kunik, Zur verständigung über
Rôs und Waring in sprachlicher hinsicht; A. Kock, Emen-
dationer och ordförklaringar till “Gamla ordspråk och an-
dra fornsvenska skrifter; G. Storm, Om Thorgerd Hol-
gebrud; Finnur Jönsson, Um Skidarimu.

Germania, 28:e årg. (N. R. XVI), h. 4 innehåller
bland annat: Beiträge zur altersbestimmung der in Wei-
gands wörterbuche enthaltenen neuhochdeutschen wortfor-
men af Oskar Böhme; Bibliographische Übersicht der erschei-
nungen auf dem gebiete der germanischen philologie im
jahre 1882 af Karl Bartsch; en kort anmälan af Bonde-
sons “Svenska folksagor“ af Felix Liebrecht.

Early English Text Society’s senaste publikation är King
Alfred’s Orosius, ed. by Henry Sweet, Part I, Oldenglish text
and latin original. 288 ss. Pr. 23 s. — Under tryckning
befinner sig bl. a. The oldest english texts, charters &c., ed.
by H. Sweet; under förberedelse bl. a. Beowulf, a criti-
cal text &c., cd. by Prof. Zupitza, with dissertations by
Prof. Müllenhof". — Bland publikationerna från 1882 mär-
kes särskildt Beowulf, the unique MS. autotyped and trans-
literated, ed. by Prof. Zupitza. Pr. 25 s.

Ny literatur:

Kluge, Fr. Etymologisches Wörterbuch der deutschen
Sprache. 6—7 Lieferung (Schluss). Strassburg, K. J. Trüb-
ner. Pr. (fullständigt) 10 m. 50 pf.

Barfod, Fr. Sven Hersleb Grundtvig; Et mindeskrift
Kbhn. K. Schonberg. Pr. 1 kr.

Matematik.

Ampère, André-Marie, Théorie Mathématique
des Phénomènes Èlectro- dynamiques, uniquement dé-
duite de l’expérience. Deuxième édition, conforme à
la première publiée en 1826. Paris: A. Hermann.
1883. — 164 sidor octav med två taflor. — Pris 15
frcs.

Vi hafva i dag att fästa våra läsares uppmärksamhet
vid ett verk, som varit af grundläggande betydelse för ut-
vecklingen af teorien för de elektrodynamiska verkningarna
De resultat, hvartill förf, kommit, och som han redan före
deras sammanställning i detta verks första upplaga vid flera
olika tillfällen meddelat l’Académie des Sciences — hvar-
efter några, dock icke alla, publicerats i specialafhandlin-
gar — hafva upptagits af följande bearbetare och äro nu-
mera välbekanta för alla, som sysselsatt sig med teorien
för de elektro-dynamiska verkningarna.
147

NORDISK REVY 1883.

148

\

Att bearbetare kunnat finna modifikationer, förkortnin-
gar och förbättringar i deduktionen af hufvudresultatet är alls
icke underligt, då förf, själf i slutet af sitt verk kunnat i
form af bihang anföra andra metoder för härledningen
däraf. Naturligt är ock, att det bör vara mycket enklare
att deducera ett redan kändt resultat än att söka ett resul-
tat samt på samma gång söka vägen och medlen för dess
uppnående. Just därför är det så intressant att steg för
steg få följa författarens egen väg och dymedelst lära kän-
na, huru han kunde nå sitt mål. Författarens hufvudupp-
gift var att söka den matematiska formel, hvarigenom
man kunde uttrycka kraften, som verkar mellan två ström-
element, för att sedan medelst de kända integrationsmeto-
derna kunna beräkna verkan af två strömmar på hvarandra,
när de äro kända till styrka, form och inbördes läge. Ele-
mentarformelns riktighet skulle altså bevisas därigenom,
att de ur densamma härledda resultaten skulle fullständigt
stämma med på direkt väg mätta verkningar.

Att ur direkta observationer på strömmar af finit längd
kunna abstrahera elementarformeln, var möjligt på två huf-
vudsakligen skilda sätt. Det förra bestod i att noggrant
mäta verkan mellan två finita strömmar, samt för verkan
mellan två strömelement uppställa en hypotetisk formel och
modificera denna, tills de ur densamma medelst räkning en-
ligt kända metoder härledda resultaten fullständigt öfver-
ensstäinde med de direkta observationerna. På denna väg
hade Ampère ursprungligen slagit in. Ehuru en sådan
metod endast indirekte kan leda till målet, är den dock
därföre icke mindre värdefull, isynnerhet som den ju ofta
är den enda, som står till buds. Det senare sättet, som
ock mera direkte leder till målet, och hvaraf Ampère be-
tjänade sig, bestod i att medelst experiment visa, att en
rörlig ledare förblir i fullständig hvila under inverkan af
lika dragande eller lika vridande krafter, då dessa krafter
utöfvas af delar af fasta strömledare — med vilkor att dessa
delars form, storlek och inbördes läge kunna varieras på
hvilket sätt som hälst men enligt vilkoren för det föreva-
rande experimentet, utan att jämnvikten störes. Af dessa
experiment hade han då att söka uttrycket för kraften, som
borde verka mellan två strömelement för att jämnvikten
verkligen skulle blifva oberoende af alla de förändringar
i strömledarnes form, storlek och läge som voro enliga med de
för resultatet erforderliga experimenten. Den förberedande te-
oretiska uppgiften bestod altså i att bestämma minimi-
antalet af de generella fallen af jämnviktslägen, på grund
af hvilka en sådan direkt beräkning vore möjlig. Sedan
han funnit, att dessa kunde reduceras till tre, hade han att
inventera de apparater, med hvilka experimenten kunde både
anställas och varieras på alla i hvarje fall behöfliga sätt.
Detta samt gången af den behöfliga räkningen är hvad
man i Ampères intressanta verk får inhämta.

Omtryckningen synes i det hela gjord med omsorg.
Smärre fel kvarstå dock, fast lätta att upptäcka. Så fö-
rekommer till ex. på sid. 20 a’’ b’ i st. för ad ;
M‘m — ds’ i st. för M‘m’ = ds’; en A cette droite i
st. för en A sur cette droite; N’n’ = ds‘ cos° i st. för
N’n’ = ds’ cosS’;— o. s. v. Figurerna på de båda taf-
lorna äro tydliga och vackra.

Axel /Söderblom.

Acta Mathematica. Utg. af G. Mittag-Leffler. 2:4.
Cantor, G. Sur une propriété du système de tous les nom-
bres algébriques réels. Cantor, G. Une contribution à la
théorie des ensembles. Cantor, G. Sur les séries trigono-
métriques. Cantor, G. Extension d’un théorème de la
théorie des séries trigonométriques. Cantor, G. Sur les
ensembles infinis et linéaires de points. I—IV. Cantor,
G. Fondements d’une theorie génréale des ensembles. Can-
tor, G. Sur divers théorèmes de la théorie des ensembles
de points situés dans une espace continu à n dimensions;
première communication. Bendixson, I. Quelques théorèmes
de la théorie des ensembles.

Naturvetenskap.

Finley, J. P. Report of the Tornadoes of may
29 and 30, 1879, in Kansas, Nebraska, Missouri and
Iowa. Professional Papers of the Signal Service.
Washington 1881. 116 s. 29 kartor.

Finley, J. P. Report on the Character of six
hundred Tornadoes. Prof. Papers ofthe Signal Ser-
vice. Washington 1882.

Fineman, C. G. Sur la Trombe du 7 Juin 1882
dans la vallée de Säby. Nova Acta Soc. Reg. Ups.
ser. III. Vol. XII. Upsala 1883.

Knappast något land i den civiliserade verlden torde
vara mera hemsökt af förhärjande skydrag, eller som de
där benämnas, Tornadoes, än vissa delar af Förenta Sta-
terna. Dessa hvirfvelstormar af ringa utsträckning utgöra
där verkliga landsplågor, och intet år förgår utan att tal-
rika gårdar, ja äfven städer eller delar af sådana bortso-
pas, hvarigenom stora förluster i lif och egendom förorsa-
| kas Sällan har dock större förödelser af denna orsak åstad-
kommits än d. 29—30 maj 1879, då ej mindre än 13
tornadoes drogo härjande fram öfver de ofvannämda 4 uni-
onsstaterna. Den förstnämda uppsatsen är en detaljerad
redogörelse för dessa 13 skydrag, deras samband med de
allmänna väderleksförhållandena under dessa dagar och de-
ras förhärjande verkningar.

Den andra uppsatsen är af allmännare intresse. Den
innehåller i tabellarisk form en redogörelse för 600 sky-
drag, som antecknats i Förenta staterna från juni 1794—
sept. 1881, äfvensom för de dem åtföljande företeelser. Ur
dessa vidlyftiga tabeller äro sedermera viktiga sammanställ-
ningar gjorda och slutsatser dragna. Vi påpeka däraf föl-
jande:

1.	Skydragen förekomma talrikast under den varmaste
tiden på året och dagen. De, för hvilka tiden är anteck-
nad med tillbörlig noggrannhet, fördela sig på följande sätt.

a. året.

Månad. Jan. Febr. Mars Apr. Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt.Nov. Dec.
Antal 7	21	37 97 81 112 90 47 50 15 22 9

1)	. dygnet

F. m.	0-1	1-2	2-3	3-4	4-5	5-6	6-7	7-8	8-9	9-10	10-11	11-12
Antal	—	2	3	4	1	—	2	3	1
E m	0-1	1-2	2-3	3-4	4-5	5-6	6-7	7-8	8-9	9-10	10-11	11-12
Antal	-	8	13	27	50	52	25	14	8	7	5	3
149	NORDISK REVY 1883.	150

»seCTraHMWMHcrwTOiwwBBffrwww^	meecseeranaxcannsvesarnsneseeessenowesenesosseweespceusszacecorcvnenenraxaesinceorenssezemeosqeneeenoensso oeseranrsepr.a-nanteessezasrecesereeszesaresvspexc:assesseoxasovnrskoon qeesseReansptanors-yppeswoocewevore-norecoernonov

2.	Skydragen röra sig i allmänhet frän SW. Icke
mindre än 310 af 393 kommo från detta väderstreck.

3.	Vädret var i allmänhet doft och tryckande före sky-
dragets utbrott och i 410 fall föregicks detsamma af häf-
tigt åskväder.

4.	I 79 fall anges skydraget hafva varit åtföljdt af
starka elektriska fenomen, såsom "fyldt af eldkulor", “ly-
sande som rödglödgadt järn“ o. s. v. I 49 fall däremot
anmärktes frånvaron af alla elektriska fenomen.

5.	Efter skydraget anses ofta ett starkt temperaturfall
hafva inträffat.

6.	Rotationen försiggår beständigt från höger till vän-
ster eller motsols.

7.	I 181 fall har regn antecknats såsom åtföljande
skydraget och i 192 fall hagel, båda förekomma i de flesta
fall före skydraget.

Slutligen har på en karta angifvits skydragens talrik-
het i de olika staterna. De flesta förekomma i Kansas,
Illinois och Missouri.

Dessa resultat äro i hög grad märkliga, alldenstund
de hänvisa på ett nära samband mellan skydragen och åsk-
vädren. Afven dessa äro talrikast under den varmaste ti-
den af året och af dygnet, de röra sig hufvudsakligen från
SW, vädret är före deras utbrott doft och tryckande och
efteråt är luften vanligen afkyld. (Se t. ex. undertecknads
uppsats: Åskvädren i Sverige 1871—75. Bihang t. K.
W. A. Handl. 1877.)

Hvad den sista uppsatsen angår, så utgör denna en med
stor omsorg utförd redogörelse för det ovanligt våldsamma
skydrag, som d. 7 juni 1882 förhärjade Säby-dalen och
ödeläde det vackra herresätet Traneryd. Denna undersökning
bekräftar på det mest slående sätt de i Amerika funna re-
sultaten. Fenomenet föregicks af starkt regn och kvalmig
luft med hög temperatur och mycken fuktighet och efter-
följdes af afkylning. Skydraget roterade motsols och sug-
ningen nedifrån uppåt var synnerligen stark, isynnerhet då
fuktig mark passerades. De afhandlingen bifogade kartorna
öfver trakten angifva med stor utförlighet alla de ödeläg-
gelser som förorsakats, och ett ingående studium af det
samma lemnar viktiga upplysningar öfver fenomenets meka-
nism. Likaså äro ovanligt fullständiga kartor öfver fördel-
ningen af lufttryck och temperatur i hela Skandinavien un-
der e. m. ifrågavarande dag meddelade, hvilka visa högst
egendomliga förhållanden.

H. Hildebrand Hildebrandsson,

Thomsen, Julius. Thermochemische Untersuch-
ungen. Bd. I, II. 1882. Leipzig. Verl. v. J. A. Barth.

Framträdandet af prof. Thomsens termokemiska ar-
beten å bokmarknaden i samlad och fullständigt ordnad
form är en af de viktigaste nyheter, som den naturveten-
skapliga literaturen i Norden haft att uppvisa under det
senaste året. En redogörelse — om än aldrig så kortfat-
tad —• för de utkomna delarna I & II af det innehållsri-
ka arbetet, hvari den danske forskaren nedlagt resultaten
af sitt mångåriga, strängt planmässiga vetenskapliga arbete,
skulle betydligt öfverstiga det utrymme, som en anmälan i
Nordisk Revy får upptaga och skulle afven vara öfverflö-
dig, emedan värdet och betydelsen af de Thomsenska be-

stämningarna sedan länge måste vara insedt och erkändt
af hvar och en, som förvärfvat någon inblick i kemiens
och fysikens utveckling. Ej häller skulle det vara på sin
plats att här försöka ingå på någon kritisk granskning af
prof. Thomsens resultat och metoder. Det torde nämligen
vara kändt, att dessa redan till stor del bestått den veten-
skapliga kritikens prof och gått med seger därur. Det har
flera gånger händt, att något af termokemiens problem be-
handlats samtidigt af Berthelot och Thomsen och med ej så
obetydligt afvikande resultat. Det har då föranledt de båda
forskarne att repetera sina försök för att vindicera riktighe-
ten af sina tal, och det torde vara en välbekant sak, att
Thomsens resultat i nästan hvarje fall bestått vid jämförel-
sen. Det återstår därför för anmälaren intet annat än att
lemna läsaren en allmän inblick i arten af de problem, som
sysselsatt Thomsen under så många år, och framhålla, hvad
som utgör det egendomliga och karakteristiska draget i hans
vetenskapliga forskning. I det korta företalet till verket,
(skrifvet i mars f. året) får läsaren en aning om, hvilka
de ledstjärnor äro, som Thomson haft för ögonen under
sitt långa arbete. “Redan från början,“ säger förf.,“ hade
jag föresatt mig att utsträcka dessa arbeten öfver kemiens
hela område, och trogen min en gång utstakade plan under-
sökte jag det gjorda urvalet af typiska reaktioner, grupp
efter grupp, i den förut bestämda ordningen“. Om den
planmässighet, hvarmed förf, på förhand anordnat alt föi-
utförandet af sin föresats att genom egna experiment bygga
upp ett system af bestämningar öfver "värmetoningen",
som beledsagar de typiska reaktionerna på kemiens alla
områden, därom får läsaren bäst en föreställning i bokens
4:de kapitel, där förf, beskrifver sitt arbetssätt och sin ar-
betslokal. Thomsens arbete består väsentligen uti hvad
man inom fysiken kallar “konstant-bestämningar“ (nämligen
af de värmemängder, som utvecklas eller absorberas vid ke-
miska processer), och vid detta slags experiment är hufvud-
saken att uppnå den största möjliga grad af noggrannhet
och likformighet vid utförandet af de olika försöken i se-
rien. F:s experiment äro samtliga utförda efter en och
samma metod (medelst "blandningskalorimetern") och un-
der enahanda yttre omständigheter (vid en temperatur af
+ 180 — + 200 C.). Det är en egendomlig tillfällighet,
att denna metod, som tjänstgjort vid de noggrannaste vär-
memätningar, fysiken och kemien känner, teoretiskt taget
alldeles icke är utan fel. Genom uppvärmningen eller af-
kylningen, som instrumentet lider under försöket, åstad-
kommas förluster, som erfordra minutiösa korrektioner. Där-
för borde strängt taget alla värmebestämningar ske vid kon-
stant temperatur och utan termometerns förmedling. Så
äro äfven de första termokemiska bestämningarna af Lavoi-
sier & Laplace verkstälda. Men den speciella metod (is-
smältningsmetoden), som dessa forskare använde, är, äfven
i dess fullkomligare form (Bunsens’ iskalorimeter), behäftad
med oundvikliga fel, och de nyaste försöken att medelst
detta instrument revidera några af termokemiens funda-
mentala konstanter, t. ex. vattnets bildningsvärme, ha icke
lemnat säkrare resultat än Thomsens o. a. experiment med
blandningskalorimetern, utan endast ledt till en ändlös po-
lemik mellan experimentatorerna (Schuller, Wartha, v. d.
Than m. fl.). Nu är visserligen issmältningen ej den en-
da tänkbara utvägen att realisera problemet om värmemät-
ning vid konstant temperatur, men vetenskapen har före
151

NORDISK REVY 1883.

152

summat att utveckla denna princip, troligtvis därför, att
blandningsmetoden visat sig synnerligen praktisk och mäk-
tig af en hög grad af fullkomning. Det är intressant att
följa utvecklingen af denna metod genom Dulong, Reg-
nault, Andrews, Favre & Silberman, Person, Berthelot och
Thomsen. I dessa senare forskares händer har instrumen-
tet undergått de mångfaldigaste modifikationer och tjänst-
gjort vid tusentals bestämningar af den mest olika art.
Men metodens noggrannhet är helt och hållet beroende af
de yttre anordningarna och af experimentatorns förmåga
att förutse och undanrödja, eller ock beräkna, alla anled-
ningar till värmeutbyte mellan instrumentet och den yttre
omgifningen. Här får läsaren ett tillfälle att lära känna
Thomsens förmåga att öfvervinna experimentella svårigheter.
Redan vid första afdelningen af arbetet (neutralisationsfe-
nomenen) förelåg ett problem, som stälde blandningsmeto-
den på ett hårdt prof, nämligen bestämningen af saltlös-
ningars specifika värme. Dessa tal måste bestämmas med
noggrannhet ända till 3:dje decimalen (0,2 0o), emedan de
fina differenserna i lösningarnas molekylarvärme, som för-
orsakas af utspädningen, eljest ej framträda med klarhet.
Thomsen löste denna uppgift sålunda, att han inuti själfva
kalorimetern, hvarest saltlösningen befann sig, insatte en
hylsa af förgyldt silfver, hvaruti en afmätt mängd väte för-
brändes med tillhjälp af syrgas, och uppmätte värmeeffek-
ten af denna förbränning på kalori in etervätskan. Den kom-
plicerade apparaten, som han därvid begagnade, finnes af-
bildad å sista planschen i verkets första del. Vi återfinna
för öfrigt enskilda delar af densamma i tjänst vid mång-
faldiga senare experiment, så t. ex. vid de flesta försök,
som afse bestämning af kroppars förbränningsvärme (sid.
87—96, Bd II), bildningsvärmet af HC’1 (sid, 15, Bd II),
af NH3 (sid. 69, Bd II) m. fl. En annan viktig bestäm-
ning, där en liknande anordning begagnats, återfinna vi
å sid. 177, Bd II. Det är här fråga om att bestämma
värmetoningen vid ammoniumnitrits sönderdelning i kväf-
gas och vatten. Experimentet är viktigt därföre, att det
bildar ett nödvändigt led uti bestämningen af kväfveföre-
ningarnas termokemi, ett af de svåraste gebiten inom den
oorganiska kemien. Till saltets sönderdelning erfordras
uppvärmning. Det gälde således att i det kalorimetriska
experimentet införa en värmekälla, tillräcklig för att åstad-
komma den nödiga temperaturhöjningen. Berthelot hade
förut löst denna uppgift på ett sinnrikt men högst provi-
soriskt sätt genom att införa ett kvantum kokhett vatten
i kalorimetern. Thomsen verkstälde saltets sönderdelning
genom förbränningsvärmet af en afmätt volym vätgas.
Han lyckades därvid nedbringa den akcessoriska värmeut-
vecklingen till ett minimum, så att den ej genom sin
myckenhet bortskymde den verkliga värmetoningen, härrö-
rande från den kemiska sönderdelningen af ammoniumsal-
tets molekyler, hvilket tillät honom att betydligt korrigera
Berthelots tal. Det är utmärkande för den exakta riktnin-
gen af Thomsens forskning, att han aldrig inlåter sig på
provisionella anordningar eller approximativa bestämningar.
Sådana problem, som måste studeras under förhållanden,
som äro ogynnsamma för exakt kalorimetrisk uppmätning,
t. ex. förbränning af gaser under konstant volym eller un-
der explosion, en riktning som redan blifvit inslagen af
Andrews och på senare tid mycket bearbetad af franska
forskare, lemnar Thomsen gärna åt andra — tillsvidare, d.

v.s. tills han själf funnit medel att studera fenomenen un-
der normala förhållanden och med exakt resultat.

(Forts.’)

Otto Pettersson.

Hahn, F. G. Inselstudien. Versuch einer auf
orographische und geologische Verhältnisse gegründe-
ten Eintheilung der Inseln.

Efter en ganska utförlig historik öfver de förut gjorda
försöken till en indelning af öarna på grund af deras na-
turliga beskaffenhet och bildningssätt uppställer förf, ett
eget system, i hvilket öarna indelas i tektoniska öar, ero-
sionsöar och aflagringsöar (Aufschüttungs-inseln). Till den
första gruppen höra företrädesvis öar af vulkanisk natur
eller sådana, hvilkas tillkomst förorsakats af veckningar i den
fasta jordskorpan. Sådana ögebit utmärkas genom rask
omväxling mellan stora hafsdjup och höga öar eller lång-
sträkta halföar, radformig anordning af öarna i kedjor, rike-
dom på vulkaner o. s. v. Dessa öar förekomma hufvud-
sakligen efter den brottzon, som delar kontinenterna i en
nordlig och en sydlig hälft, hvarjämte de arktiska och ant-
arktiska ögrupperna äfven höra hit. Erosionsöarna delas i
fem typer, nämligen de norska, svenska, gotländska, danska
och storbritanniska typerna, på grund af det eroderade
landets och erosionskrafternas beskaffenhet. Denna afdel-
ning inledes med en undersökning af de eroderande
agentiernas verkningssätt; med afseende på den på dagord-
ningen stående stridsfrågan angående glacierernes erosions-
förmåga sluter sig förf, till dem, som visserligen ej förneka
glacialerosionen, men tilldela den en jämförelsevis mindre
betydlig roll. Aflagringsöar förekomma naturligen endast i
närheten af kontinenterna eller på grundare vatten; förf,
delar dem i minerogena aflagringsöar, som bildas dels ge-
nom hafsvågornas hopande af sediment under därför gynn-
samma omständigheter, dels genom aflagringar af vulkanisk
natur; vidare höra hit fytogena aflagringsöar och zoogena
öar eller korallöar. Beträffande korallöarna betonar förf.,
att Darwins en gång så allmänt antagna teori nu är på
våg att uppges. Förf, utmärker sig fördelaktigt genom
en klar och angenäm framställning och ett sällsynt herra-
välde öfver den på detta område så utomordentligt rik-
liga reseliteraturen och hans arbete bör säkerligen räknas till
det anmärkningsvärdaste och bästa, som på den jämförande
jordkunskapens område på senare tiden utkommit.

■ Hj. Sj.

Handwörterbuch der Mineralogie, Geologie und
Palæontologie herausgegeben von Prof. dr. A. Kenn-
gott unter Mitwirkung von Prof. dr. von Lasaulx
und dr. Fr. Rolle. Erster Band.

Detta arbete, af hvars 3 band endast det första ännu
föreligger, utgör en del af "Encyklopedie der Naturwissen-
schaften." De förf, som medverkat hafva så delat det ve-
tenskapliga materialet, att Kenngott redigerat de rent mi-
neralogiska artiklarna, v. Lasaulx de geologiska och Rolle de

*) Detta arbetes synnerligen stora vikt och betydande om-
fång har gjort, att vi ansett oss böra — undantagsvis — ägna
det en något utförligare anmälan, hvilken emellertid befunnits
lämpligast att fördela på tvänne nummer.
153

NORDISK REVY 1883.

154

palæontologiska. Artiklarna äro lexikologiskt ordnade, dock
så, att en splittring af materialet i inånga små artiklar
undvikits och i stället de olika delarna afhandlats i ett
mindre antal hvar för sig afslutade, själfständiga uppsat-
ser. Till planläggningen är arbetet sålunda ett mellanting
mellan handbok och uppslagsbok.

Vi hålla före, att denna anordning af materialet icke
erbjuder några fördelar. Såsom uppslagsbok är arbetet
fullkomligt oanvändbart, innan det med sista bandet utlofva-
de innehållsregistret utkommit; och äfven med dettas hjälp
skall det säkerligen ej kunna undvikas, att man får söka
hvarje uppgift på mer än ett ställe i boken. I stället för
att, såsom nu skett, gifva en samling mineralogiska och
geologiska uppsatser, ofta med ganska löst inbördes sam-
manhang, och ordnade efter de tämligen godtyckligt valda tit-
larnas bokstafsföljd, hade sannolikt varit att föredraga att
antingen gifva en systematisk och efter innehållet ordnad
framställning af de tre vetenskapsgrenarna eller ock en
konsekvent lexikologisk anordning af materialet. Genom att
välja det senare alternativet skulle förf, fylt en äfven för
fackmannen kännbar lucka i den mineralogisk-geologiska
literaturen, i det att ett sådant arbete ännu icke existerar.

En annan olägenhet, som vid det valda framställnings-
sättet icke kunnat undvikas, är ojämnhet och ofullständig-
het; ty många delar blifva ganska bredt och utförligt af-
handlade, under det att andra icke komma med alls, enär de
ej kunnat inpassas inom ramen af någon af de jämförelse-
vis fåtaliga artiklarna.

I det nu föreliggande l:sta bandet förekomma 29 ar-
tiklar inom bokstäfverna A—G. Valet af artiklar synes i
många fall tämligen godtyckligt. En “Allgemeine Einleit-
ung in die Mineralogie“ torde hafva varit minst lika nöd-
vändig, som den “Allgemeine Einleitung in die Palæonto-
logie," hvilken utgör första uppsatsen. Inom den speciella mi-
neralogien träffar man artiklar öfver “Blenden“, “Carbonate“,
"Fluorverbindungen",hvaremot man saknar artiklar öfver såda-
na mineralgrupper som “Aluminate“ “Amphibole“, “Augite“,
“Borate“, Chelorite", “Feldspate“, hvilka likaväl som de
föregående förtjänt en själfständig behandling. Om möj-
ligt ännu mera godtyckligt är valet af artiklar inom det
palæontologiska gebitet. Ät Arachniderna, hvilka i alla
geologiska perioder spelat en underordnad roll, finner man
en särskild uppsats ägnad, under det att sådana vida
viktigare grupper som Brachiopoder, Cephalopoder, Coe-
lenterater, Dikotyledoner, Gasteropoder etc. icke äro särskildt
behandlade.

Förf, af “Handwörterbuch“ hafva enligt företalet stält
sig ett tvåfaldigt mål före, nämligen att framställa det ve-
tenskapliga innehållet på ett sätt, som är fattligt för hvarje
allmänbildad läsare och att samtidigt göra läsaren bekant
med vetenskapens nyaste resultat. Förf, hafva löst den
förra af dessa uppgifter på ett mera tillfredsställande sätt
än den senare. Uppsatserna äro lättfattligt skrifna om
också ej underhållande. Hvad den vetenskapliga behand-
lingen af det föreliggande materialet beträffar, utmärka sig
v. Lasaulx’ geologiska artiklar på ett fördelaktigt sätt fram-
för de öfriga. Flera af hans uppsatser t. ex. “Die Erd-
beben“, “Die Gebirge und ihre Entstehung“ äro icke blott
mönstergilla sammanställningar af de öfver dessa ämnen
framstälda teorierna utan äro utmärkta genom den själf-
ständighet i behandlingen, som förråder den med dessa

speciella frågor förtrogne forskaren. Minst lycklig i lös-
ningen af sin uppgift torde hufvudredaktören Kenngott va-
rit. Denne förf, är visserligen en för gammal och erfaren
mineralog, för att låta oriktiga sakuppgifter komma sig till
last, men ett begrepp om den nutida mineralogiens in-
nehåll och metoder förmå hans artiklar dock icke lemna.
D:r Rolle har utom den rent palæontologiska delen af äm-
net äfven åtagit sig att behandla de geologiska systemen,
af hvilka det archäiska, det carboniska och det devoniska
hafva plats i denna del. Fullt riktigt har förf, därvidlag,
hos de i egentlig mening försteningsförande systemen, satt
den palæontologiska karakteristiken af systemet i spetsen;
men att göra detta i så hög grad, att hvarken den petro-
grafiska beskaffenheten eller systemens geografiska utredning
blifva i minsta mån afhandlade, torde dock böra betecknas
såsom högeligen ensidigt. Annu mera otillfredsställande
är denne författares behandling af det archäiska systemet,
där de få och tvifvelaktiga försteningarna alltid komma att
spela en underordnad roll, och hvarje indelning måste hvila
på petrografiska och stratigrafiska grunder. Det berättigade
i att, såsom förf, gjort, till detta system hänföra den cambri-
ska afdelningen, torde vara minst sagdt tvifvelaktig och sä-
kert stridande mot språkbruket och mot den af mönstergilla
auktoriteter, så väl äldre som moderna, vidtagna ordningen.

Ett arbete af den art som det här ifrågavarande kräf-
ver ett icke ringa antal afbildningar till textens belysning.
Vi äro visserligen icke benägna att öfverskatta värdet af
de i mineralogiska och geologiska läroböcker förekommande
afbildningar af kristallformer, eller försteningar, fullkomligt
oanvändbara vid bestämmandet af mineral och fossil. Men i
ett arbete, som vänder sig till en publik, som ej kan hafva till-
gång till samlingar och originalplanschverk, hafva de dock en
viss betydelse. I detta afseende vidlådes arbetet af en betyd-
lig brist. De mineralogiska och geologiska artiklarna innehålla
visserligen illustrationer (79 träsnitt och 2 litografiska taflor
föreställande kalcitens kristallformer), men de palæontologi-
ska sakna alldeles afbildningar. Detta är så mycket mera
anmärkningsvärdt, som arbetets pris, i förhållande till de
rikt illustrerade mineralogiska och geologiske handböckernas,
är oproportionerligt högt.

HIj. Sj.

Naturhistorisk Tidskrift. Udg. af J. C. Schiodte. R.

3. B. 13. H. 3. Schiodte, J. C. & Meinert, Fr. Symbolæ
ad Monographiam Cymothoarum, Crustaceorum Isopodum
Familiæ. III. Saophridæ. IV. Cymothoidæ, Trib. I.
Cerathoinæ. Sorensen, W. Om Oppustningssækken hos
Tetrodon og Aandedrættet hos Clarias. Schiodte, J. C. De
metamorphosi Eleutheratorum observationes. Schiodte, J. C.
Spiracula cribraria — os clausum. Schiodte, J. C. Tillæg
til Fortegnelsen over de i Danmark levende heteromere
Eleutherater. Gosch, C. C. A. Om Latreille’s Theory of
“Le Segment médiaire": a contribution to the history of
Entomology.

Tidskrift for Physik og Chemi. Udg. af Aug. Thom-
sen. 2 R. B. 4. H. 8--9. Prytz, K. Kraftflytning ved
Elektricitet. Christensen, 0. F. Bidrag til Kundskaben
om Manganets Ilter. II. Bidrag til Accumulatorcellens
Chemi. Om Prout’s Hypothese. Om Fabrikation af
Sukker.
155	NORDISK REVY 1883.	156

-zaurecanaaeassxorornesabaresaen BfJCÄBÄÄaWÄMKMBIfcartiAaMEMÖflHMliaSÄaWUSiJÄMSJZ^itlSaajtÄraeM&ÄM«»*«!»^«««»«^^

Tidskrift for. Mathematik. Udg. af J. P. Gram og H.
G. Zeuthen. R. 5. 1 Aarg. H. 4. Den historiske Udvik-
ling af Theorien for Fladers og Rumkurvers Krumning
af S. A. Christensen. Examensopgaver. Mindre Medde-
lelser. L. H. F. Oppermann af J. P. Gram.

ITögbom, A. G. Naturstudium under skolferierna.
500 frågor och uppgifter. Ups. Almqvist & Wiksell.
56 ss. Pr. 0,50.

Tissandier, G. Vetenskapliga tidsfördrif. 4:de och 5:te
häftena (slutet). Visby. Gotl. Allehandas tryckeri. Pr. 2 kr.

Bibliografi.

Molér, W. Förteckning på handskrifter i We-
sterås allm. läroverks bibliotek. 19 s. 4:o. I Redo-
görelse för Högre allm. läroverket i Västerås läsåret
1881—82. Västerås 1882.

Bagge, A. Nyköpings läroverks bibliotek. I. Läro-
verksprogram och kataloger. 74 s. 4:o. I Nyköpings
högre allm. läroverks årsberättelse och inbjudning.
Nyköping 1883.

Som bekant böra läroverksprogrammen minst hvart
femte år innehålla någon vetenskaplig afhandling eller
skrift. Synnerligen lämpligt synes vara, såsom då och då
förekommer, att öfversikter af de resp, läroverkens utveck-
ling, förteckningar öfver deras samlingar m. m. däri pub-
liceras. Tvänne dylika skrifter påpekas härmed. I för-
teckningen öfver Västerås läroverks handskriftförråd redo-
gör inledningsvis utg., bibliotekarien dr W. Molér, i kort-
het för samlingens tillkomst: mest genom donationer, hvar-
af den Hülpherska (1785) syncs vara den största. Inne-
hållet är till största delen historiskt eller teologiskt. Af
språkliga saker nämna vi Dan. Herweghrs Idioticum Vest-
mannicum. 4:0.

Årsberättelsen från Nyköping innehåller en förteckning
öfver nordiska skolprogram, en värdefull publikation af biblio-
tekarien adj. A. Bagge. En dylik förteckning äga vi vis-
serligen förut i "Luleå läroverks boksamling" 1880 af K.
A. Fredholm, men den senare är hvarken så utförlig eller
noggrann. Hr Bagges förteckning upptager först programmen
kronologiskt under de resp, läroverken, som följa i alfabe-
tisk ordning, därefter ordnade systematiskt efter innehållet.
Ett må dock anmärkas: uppgift om format saknas, hvilket
varit så mycket viktigare att angifva, som hrr rektorer älska
omväxling i formatet å sina program, ena året 8:o, ett an-
nat 4:o. Önskvärdt hade varit, att förevarande publikation
utgifvits i 8:o, enär tunna bibliografier i 4:o-format äro
förargliga att handtera. Måtte öfriga läroverk, som ej äga
sina samlingar förtecknade, följa exemplet. Särskildt taga
vi oss friheten framhålla, att Linköpings läroverk skulle
göra sig förtjänt genom att småningom publicera förteck-
ningen öfver stiftsbibliotekets värdefulla samling.

Gust. Stjernström.

Läroverksprogram.

Gefle. E. W. Pettersson. Om de franska hjelp-
verben under belysande jämförelse med språkbruket, i lati-
net, tyskan och engelskan. Senare delen. 15 ss. 4:o.

Skara. S. F. Dahlgren. Högskolan i Athen under
fjerde århundradete. Kr. 48 ss. 4:o. (Obs. fortsättes.)

Orebro. Konrad Åhlén. Om verbets syntax i den
äldre fornsvenskan. 24 ss. 4:o.

Nyköping. Albin Bagge. Nyköpings läroverks bi-
bliotek. I. Läroverksprogram och kataloger. 75 ss. 4:o.

Faltin. Johan Lidén. Berättelser ur Stora Koppar-
bergs historia. Utgifna med företal och anmärkningar af
Ehrenfrid Billengren. Första häft. 34 ss. 4:o.

Blekinge (Karlskrona). Isaac Asklöf. Iakttagelser
under en resa till Tyskland, Schweiz och Frankrike i veten-
skapligt syfte. 27 ss. 4:o (Innehåller språkliga anmärk-
ningar rörande franska, engelska och tyska samt pedago-
giska iakttagelser.)

Östersund. S. J. Kardell. Realkatalog öfver Öster-
sunds högre allmänna läroverks bibliotek. II. ss. 33—-
72. 4:0.

Visby. P. G. Lyth. De usu præpositionis per apud
Livium ejusque aliquot synonymorum. 71 ss. 4:o.

Stockholm (Nya elementarskolan). Ernst J. Östrand,
Om sabbaten. 36 ss. 4:o.

Stockholm (Beskowska skolan). Några ord om
sjelfverksamhet. 14 ss. 8:o.

Pedagogisk tidskrift. Utg. af H. F. Hult. 1883. H.
10. Löwenhjelm, G. S., Om bruket af de engelska hjälp-
verben skall och will. Rendahl, C. W., Om musikunder-
visningen vid de allmänna läroverken. Genmäle. Martin
Luther och Phil. Melanchton, Oljetrycksporträtt.

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Filosofiska fakulteten:

12 sept. Tillkännagafs att kongl. m:t under d. 8 juni af-
slagit fil. kand. K. A. Beckmans ansökan att få aflägga fil. lic.
ex. i ämnena matematik, fysik och teoretisk filosofi.

Afgaf filos, fakulteten intyg åt f. d. docenten, numera lek-
torn P. G. S. Jacobsson, att han från och med vt. 1880 inträdde
i antalet af de 20 Upsala universitets teologiska och filo-
sofiska fakulteter tillhörande docenter, som enligt kgl. cirku-
läret d. 18 maj 1878 medgåfvos rätt att vid öfvergången i de
allm. läroverkens tjänst för bestämmande af lönegrad få räkna
sig till godo högst 5 år af den tid, under hvilken de styrkt sig
hafva med goda vitsord deltagit i undervisningen vid universite-
tet. Vid bestämmande af grunden för beräkningen beslöt fa-
kulteten med fästadt afseende på åber. cirkulärets ordalydelse
157	NORDISK REVY 1883.	158

B^gaaa^BB-MBRBBjiaIMaiiisiBä«äHiHai«öiiiiär^c£^>^'«3m^wMSiriit^»S5a:c«a®iBiEncK2<cö^^

böra fasthålla den uppfattningen, att icke blott alla docent-
stipendieinnehafvare skulle frän nämda antal undantagas utan
ock alla med ordinarie lön försedde docenter, som icke äga
därmed förena docentstipendium, samt slutligen äfven dem, som
sedan stadgan trädde i kraft innehaft oafbruten tjänstledighet.

Reservation af e. o. prof. J. M. Sundén.

Afgafs yttrande öfver lektor P. G. Jacobssons tjänstgöring.

5 okt. Föredrogs berättelsen öfver den granskning af fa-
kultetens kassa och räkenskaper, som verkstälts af de utsedda
revisorerna professorerna Hildebrandsson och Hammarstrand, och
beviljades full ansvarsfrihet åt räkenskapsföraren.

Afgafs inyg åt lekt. S. J. Boëthius, att han under året 1879
tillhört antalet af de 20 docenter, som ägde rätt att för beräk-
ning af lönegrad vid allmänna läroverk räkna sig till godo
vissa år af den tid de tjänstgjort vid universitetet.

S. d. Afgafs intyg öfver professorn vid kongl. landtbruks-
akademien L. F. Nilsovs tjänstgöring såsom e. o. professor i
analyt. kemi vid universitetet.

Humanistiska sektionen.

11 okt. Tillstyrktes en af fil. kand. E. Andersson, västml.
framstäld underdånig ansökan att få aflägga filos, lic. examen
i ämnena nordiska språk, nyeuropeisk lingvistik samt sanskrit
och jämförande indoeuropeisk språkforskning,

27 okt. Tillstyrkte sektionen doc. Tamms anhållan att varda
befriad från föroranandet att förestå e. o. professuren i sven-
ska språket.

S. d. Föreslog sektionen vilkor för åtnjutande af det å
extra stat för 1884 beviljade anslaget å 3,150 kronor för fort-
satt utgifvande af tidskriften “Nyare bidrag till kännedom
om de svenska landsmålen och svenskt folklif".

3	nov. Aflades fil. lic. exam, af fil. kand. L. A. Andersson,
göteb., 0. G. Örtenblad, värml. och J. F. Nyström norrl.

S. d. Bestämdes ämne för den profföreläsning, som doc.

H. G. Hjärne såsom sökande till e. o. professuren i historia
ämnar hålla onsdagen 14 inst. november.

Matem.-naturvetenskapliga sektionen.

4	okt. Tillkännagafs att doc. F. R. Kjellman erhållit kansl.
förordn. d. 24 sept, att uppehålla e. o. prof, i botanik, till dess
den varder tillsatt.

27 okt. Anmäldes att doc. A. N. Lundström genom kans-
lersbref d. 10 okt. utnämts till innehafvare af det fasta docent-
stipendiet i de naturhistoriska ämnena.

S. d. Tillstyrktes begärd tjänstledighet för prof. T. Fries
från föreläsningar under november månad, och föreslogs doc.
Lundström att uppehålla ifrågavarande föreläsningsskyldighet
under samma tid.

Lund.

Examina.

29 sept. Teolog, kandidatexamen af 0. J. Heurgren, sk.

26 okt. Fil. licentiatexamen (i ämnena historia samt teo-
retisk och praktisk filosofi) af fil. kand. N. P. Åkeson, sk.

Personalförändringar.

Docc. R. M. Wickberg och G. Cederschjöld hafva på be-
gäran erhållit afsked.

E. o. prof. A. O. Winroth åtnjuter tjänstledighet till årets
slut med anledning af förordnande att vara adjungerad leda-
mot i Svea hofrätt, och är doc. John Ask förordnad att un-
der tiden förestå prof. W:s profession.

Doc. F. Engström åtnjuter tjänstledighet under innevarande
termin för afslutande af ett på observatoriet i Berlin påbör-
jadt vetenskapligt arbete.

Ende sökanden till e. o. professionen i Anatomi, med. li-
centiaten och t. f. prosektorn A. Nordenstedt har tillbakatagit
sin ansökan till nämda profession.

Akad. disputation äger rum onsdagen den 7 nov., då a-
manuensen vid zoologiska institutionen fil. kand. D. Bergen-

dal, gb. till offentlig granskning framställer sin för fil. Dok-
torsgrad utgifna afhandling: “Bidrag till örtartade dikotyle-
doners anatomi“ (134 +VI ss. 4:o, med. 6 pl.)

Större konsistoriet.

22 sept. Docenten C. af Petersens har för 3 år erhållit ett
rörligt docentstipendium.

Ritningar och kostnadsförslag till nybyggnad för den pato-
logiska institutionen har konsistoriet beslutat att tili kgl. m:t
öfverlemna med anhållan, att därest de vinna kgl. m:ts stad-
fästelse, de måtte få åtfölja den framställning, som af kgl. m:t
kan komma att göras om anslag till en sådan byggnad.

Den ifrågasatta aflösningen af den till universitetet in-
gående kyrkotionden mot ett en gång för alla bestämdt belopp
har konsistoriet afstyrkt; men hade det däremot ingenting att
invända mot en aflösning på det sätt, att den till universitetet
anslagna kyrkotionden komme att ingå till statsverket och uni-
versitetet därifrån bekomma lösen efter 10- årigt medelmarke-
gångspris.

30 nov. På förslag till bibliotekarietjänsten äro uppförda:

1:0 Amanuensen vid kgl. biblioteket doktor Elof Tegnér
(enhälligt', 2:o vice bibliotekarien härstädes A. J. Th. Palm,
3:0 docenten och e. o. bibl. amanuensen härstädes doktor C.
af Petersens.

Till erhållande af riksstatens resestipendier har konsisto-
riet beslutat att hos kgl. m:t föreslå: till det större docenten i este-
tik d:r A. Friedlander och till det mindre docenten i organisk
kemi d:r J. P. Claesson.

Sökande till Letterstedtska stipendiet voro vid fataliernas
utgång docenterna J. Möller, S. Linde, J. M. Lovén, C. F. Eich-
stedt, Mats Weibull och e. o. amanuensen N. Hj. Nilsson.

M. Billing.

Kristiania.

28 juli 1883 meddelte det akademiske Kollegium ved et
Circulære, at Universitetets Aarsberetning herefter skal afgives
for Budgetaaret (1 juli—30 juni) istedetfor som hidtil for Ka-
lenderaaret, og at der skal afgives serskilt Beretning for
Halvaaret fra 1 jan.—30 juni 1883.

20 aug. 1883 bemyndigedes det akad. Kollegium ved höie-
ste Resolution til i Budgetaaret 1883 at lade Examinationen i
Hudsygdomme udföre ved Overlæge, Stadsfysikus Bidenkap og
Examinationen i Astronomi til Examen philosophicum ved Ob-
servator Geelmuyden.

10 sept. 1883 fratræder Univ. Stipendiat I. Friissin Stilling,
da han er udnævnt til Adjunkt ved Kristiania Kathedralskole.

22 sept. 1883 tildelte det akad. Kollegium Renterne af Prof.
Dr Voss’s Legat til Prisbelönninger af medicinske Afhandlinger
med Kr. 200 til Prof. Jac. Heiberg for hans i 1882 udgivne a-
natomiske Afhandling, "Ueber die Lehre vom Drücke der
Bandscheiben des Kniegelenkes auf das niedere Femurende"
og med et lignende belöb til prof. Hj. Heiberg for hans lige-
ledes i 1882 udgivne retsmedicinske Afhandling, “Hængning,
Mord eller Selvmord?"

S. d. modtager det akad. Kollegium Tilbudet om, at det
over Prof. Schweigaard reiste monument bliver Universitetets
Eiendom. (Monumentet, en Broncestatue paa et Fundament
af poleret Gabbro, er reist paa Pladsen mellem de tre Univer-
sitetsbygninger og blev afslöret den 27 sept. Talen ved afslö-
ringen holdtes af Prof.Aschehoug).

29 sept. 1883 antager det akad. Kollegium Univ. Stip.,
Cand. theol. S. Odland til Notarius ved det theologiske Fakultet.

Examen artium,

der hidtil er bleven afholdt ved Universitetet, skal fra næste
Aar af dels afholdes ved Skolerne, dels ved en særskilt for
den nedsat Examenskommission. Ved den i aug. og sept. d. A.
saaledes for siste Gang af Universitetet afholdte Examen arti-
um indskreves det betydelige Antal af 318 akademiske Borgere.
Klassisk ex. art. tog 209 (8 laud præ ceteris, 110 land., 75 hand
illaud. og 16 non contemnendi); den reale ex. art. tog 109 (2
udmærket godt, 55 meget godt, 43 godt og 9 temmelig godt).
159	NORDISK REVY 1883.	160

Budgetet

for Aaret 1 Juli 1883 til 30 Juni 1884 er afgjord med en Ud-
gift af Kr. 582,554, der dels dækkes ved Renter af Universi-
tetets egne Midler, forskjellige til det henlagte Tiender og Ind-
tægter, Almanakforlaget (Kr. 28,300), Kjendelser for Adgang
til Examina og Laboratorier samt et betydeligt Tilskud af Op-
lysningsvæsenets Fond (Kr. 210,000), tilsammen c:a Kr. 298,000,
—dels af et Statstilskud. Udgiftsbudgetets Hovedposter ere:
Lönninger Kr. 369,960, Adjunktstipendier Kr. 12,400, de viden-
skabelige Samlinger Kr. 71,870, den botaniske Have og Töien
Gaard Kr. 10,624, blandede Udgifter Kr. 110,894. hvoraf Kr.42,000
til Varmeapparat og en ny Læsesals Indredning for Universi-
tets-Bibliotheket, tilfældige Udgifter Kr. 4,406 og videnskabelige
Reiser i fædrelandske Öiemed Kr. 2400.

Universitetets Kapitalformue udgjör c:a Kr. 285,000 og dets
Legatformue c:a Kr. 715,000.

A. C. Drolsum.

Kobenhavn.

Personal forhold.

Den akademiske lærerforsamling har i sitt mode d. 2 okt.
valgt prof., dr. med. C. M. Reisz til Universitetets rektor for
1883—84 samt gjenvalgt prof. J. F. Johnstrup som medlem af
konsistorium for 5 aar.

Som dekaner for 1883—84 ere valgte prof, dr Fr. Nielsen
(theol.), prof, dr C. Goos (rets- og statsv.), prof, dr Warncke
(lægev.), prof, dr Gertz (filos.) och prof. Johnstrup (math.-nat.).

Med ministeriets tilladelse og med understöttelse af kom-
munitetets midler har prof, astron. Thiele deltaget i den astro-
nomiske kongres, som i sept, maaned holdtes i Wien, bl. a.
for at tage endelig bestemmelse om udvexling af astronomiske
telegrammer mellem de forskjellige landes observatorier.

Ministeriet har under 20 okt. fritaget prof. Matzen, der er
medlem af den i Kjobenhavn nu sammentraadte nordiske sölovs-
kommission, for at holde forelæsninger og övelser, saa længe
kommissionens forhandlinger vare.

Under 29 s. m. har ministeriet fritaget docent Brynjulfson
af helbreds hensyn for at holde forelæsninger i indeværende
halvaar.

Kaptejn, brygger, dr phil. J. E. Jacobsen har tilbudt uni-
versitetet som gave en buste i marmor af den nylig afskedi-
gede universitetslærer, prof, dr phil. & lic. theol. R. Nielsen.

Examina.

Ved bekjendtgjörelse af 15 okt. er den hidtil givne adgang
til paa ny med 1/2 aars mellemrum at indstille sig til juridisk
examen for ustuderede — hvilken examen ej forudsætter stu-
dium ved universitetet — indskrænket derhen, at der nægtes
personer, som ere faldne igjennem ved bemeldte examen, tilla-
delse til paa ny at indstille sig til samme examen förend efter
1 aars forlöb.

D. 13 okt. sluttedes en magisterkonferens i historie, ved
hvilken der tilkjendtes cand. philos. K. V. H. Dahlerup Ad-
missus.

Akademiske grader.

Doktorsgraden i medicin er d. 5 okt. erhvervet af cand.
med. & chir. A. F. Rasmussen. Afhandling: «Om dyrkning af
mikroorganismer fra spyt af sunde mennesker». Opponenter:
prof. Panum og lektor Lange.

Doktorsgraden i filosofi er d. 27 okt. erhvervet af cand.
mag. H. J. Hansen. Afh. «Fabrica oris dipterorum. Dipterer-
nes mund i anatomisk og systematisk henseende». Opp.: prof.
Steenstrup og prof. Schiodte.

Licentiatgraden i theologi er d. 29 okt. erhvervet af cand.
theol. Louis W. Schat Petersen. Afh. «Ludvig Feuerbach og
kristendomen, en religionsfilosofisk afhandling». Opp. prof.
Fr. Nielsen.

Videnskabelige samlinger.

Universitetsbibliotheket. Ved skrivelse af 20 okt. har mini-
steriet efter indstilling bifaldet, at det kgl. bibliothek i Stock-

holm erholder et i universitetsbibliotheket værende sjældent
men ikke ganske fuldstændigt exemplar af den svenske digter
Stjernhjelms digt «Hercules», mod som vederlag at afgive fol-
gende skrifter: 1) eu fuldstændig og bedre udgave af samme
digt, 2) et fotolithografi af den ældste i Sverige trykte bog:
Dialogus creaturarum moralizatus, 1483, 3) to danske forord-
ninger fra 1617og 1619 i folio, 4) et brudstykke af en dansk
psalmebog fra 1553, samt 5) et brudstykke af et dansk opbyggeligt
skrift fra det 16:e aarhundrede af Hans Christensen Sthen.

C. Goos.

Helsingfors.

Större konsistoriet.

15 sept. Lediga lektorstjänsten i ryska språket hade an-
sökts af lärarekand. J. Björkqvist, fil, kand. S. Hallgren, gym-
nasieläraren kollegierådet V. Mainon och kollegan mag. V. N.
Federley. För bedömande af sökandenas skrifprof och proffö-
reläsningar utsågs en kommission bestående af proff. Nordqvist,
Ahlqvist och Neovius.

Mindre konsistoriet.

15 sept. För fortsättande af sina vetenskapliga undersök-
ningar i Lappmarken hade prof. Lemström beviljats tjänstle-
dighet på tre månader från 1 sept.

Till t. f. laborator vid kemiska laboratorium utsågs fil.
kand. M. A. Stark.

26 sept. Till t. f. assistent vid farmaceutiska laboratorium
antogs med. kand. Th. Löfström.

Ett tillskott af 1,000 mark till ordinarie docentarvodet be-
viljades doc. E. Aspelin.

Rättelse. I n:o 2, sid. 63 är bland utnämda afdelningsin-
spektorer uteglömd prof. J. J. Pippingsköld (västfinska).

E. H—t

In nehåll:

Constantin Constantius: Skal reformationen fortsættes?

Nyblœus: Genmäle.

Fick: Philosophischer Versuch über die wahrscheinlich-
keiten.

Wiedemann : Die ältesten Beziehungen zwischen Ægypten
und Griechenland.

Forsell: Erik Benzelius den yngre.

Key: Försök till svenska tidningspressens historia.

Wieselgren: Leibniz’ bref till Sparfvenfelt.

Hansen: Dansk Literaturhistorie.

Warburg: Literaturhistoria i sammandrag.

Tidskriftsöfversikt (Klassiska språk).

Den moderna franska syntaxens studium (Vising).

Bahder: Die deutsche Philologie.

Beckstein: Die germanische Philologie.

Ampère: Théorie mathématique des phénomènes électro-
dynamiques.

Finley: Report of the tornadoes of may 29 and 30, 1879.

Finley: Report on the character of six hundred tornadoes.

Fineman: Sur la trombe du 7 juin 1882.

Thomsen: Thermochemische Untersuchungen.

Hahn: Inselstudien.

Kenngott (Lasaulæ, Rolle): Handwörterbuch der Minera-
logie.

Molér: Förteckning på handskrifter i Westerås bibliotek.

Bagge: Nyköpings läroverks bibliotek, I.

Läroverksprogram*

Universitetsangelägenheter (Upsala, Lund, Kristiania, Ko-
benhavn, Helsingfors).

Upaala Karl Möllersvärd, 1883.