N:r 3. 15 Okt. 1883. NORDISK REV Y tidning for vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter under medverkan af Proff. O. y. Alin, H. N. Almkvist, P. T. Cleve, y. Hagströmer, S. E. Henschen, H. H. Hildebrandsson, L. F. Leffler, C. G. Lundquist, C. R. Nyblom, U. R. F. Sundelin; Adj. P. A. Geijer; Labor. M. G. Blix; Docc. y. E. Berggren, H. Bergstedt, K. H. Blomberg, S. T. Boethius, A. L. Bygden, O. A. Danielsson, D. Davidson, Y. A. Ekman, A. Erdmann, H. G. Hjärne, 0. V. Knös, T. A. Lundell, A. N. Lundström, A. F. Schagerström, y. H. E, Schück, S. A. H. Sjögren, A. L. A. Söderblom, y. H. Théel, P. y. Vising, O. Widman; Jur. kand. C. O. Montan; Bibl.-amann. C. H. E. Lewenhaupt, E. H. Lind, C. G. Stjernström; Fil. licc. A. Bendixson, H. von Fei- litzen; Fil. kand. R. Arpi m. fl. utgifven af Docenten Adolf Noreen, Upsala. K. Möllersvärds förlag. Teologi. Acta Thomæ græce partim cum novis codicibus contulit partim primus edidit latine recensuit præfatus est indices adjecit Max Bonnet. Supplementum co- dicis apocryphi I. Lipsiæ in ædibus Hermanni Men- delssohn. 1883. Pris 5 Mark. Af den samling apokryfiska skrifter, hvilken bär nam- net nQcéEaic eller 80(0001 vov droovolwv, utgöra Acta Thomæ en del. Dessa skrifter stodo i högt anseende hos Manicheerna och vissa gnostiska sekter, hos hvilka de lästes vid sidan af eller i stället för våra kanoniska. I Acta Thomæ har man ock trott sig kunna uppvisa dels Mani- cheiska dels gnostiska element. Men hvad som blifvit åbe- ropadt såsom manicheiskt är icke något för Manicheismen uteslutande egendomligt, utan återfinnes äfven i äldre gno- stiska system, och det är så mycket mindre skäl att anse dessa Acta innehålla manicheiska beståndsdelar som i dem åtskilligt förefinnes, hvilket icke öfverensstämmer med ma- nicheiska läror och bruk. Men härtill kommer äfven den mycket viktigare omständigheten, att man har anledning att tro dem datera sig från tiden före manicheismens upp- komst. Deras innehåll är emellertid mångenstädes af den beskaffenhet, att det kunnat göra dem kära för manicheer- na. Men hvad däremot beträffar de gnostiska elementen, så är det obestridligt, att Acta Thomæ innehålla sådana. Tyd- ligast visar sig detta i den i syriska texten förekommande hymnen om själen, hvilken från ljusriket sändes ned till jorden — till Egypten — för att hämta en af ormen be- vakad pärla. — Hvad författaren till Acta Thomæ angår så uppgifves en Leucins Charinus såsom författare icke blott till dessa, utan till hela samlingen af 78010801 vov droorolov. Om dennes personlighet förekomma endast myc- ket dunkla meddelanden, och man har än gjort honom till en lärjunge af aposteln Johannes än af Mani, ja, man har för- modat att han rent af skulle vara diktad, hvilket likväl icke synes vara sannolikt. Hvad åter angår tiden för uppkom- sten af dessa Acta så anser den nyaste kritiken dem vara författade inemot midten af 3:e århundradet. Huruvida de ursprungligen äro skrifna på syriska eller grekiska an- ses icke med säkerhet kunna afgöras. Hvad som åt den af Professor Max Bonnet utgifna editionen af Acta Thomæ tillförsäkrar ett bestående värde är den omständigheten, att han i den samma gifvit oss dessa Acta i en fullständig grekisk text. I nationalbiblio- teket i Paris har han nämligen i Cod. Paris, gr. 1510 upptäkt en sådan text, och hvad som i den af Thilo 1823 och Tischendorf 1851 utgifna grekiska texten fattades, vi- sar sig nu utgöra något mera än hälften af den text Bon- net här offentliggjort. I den anförda codex var emellertid ungefär hälften af ett blad bortrykt; men vid granskning af Cod. Paris, gr. 1485 upptäkte Prof. Bonnet bland några fragment af den grekiska texten ett enstaka blad, genom hvilket den sålunda uppkomna luckan genom en lycklig tillfällighet kunde fyllas. —■ Men Prof. Bonnets förtjänst i närvarande arbete inskränker sig icke blott till det nu an- förda. Genom en noggrann jämförelse mellan flere i sam- ma bibliotek förefintliga codices,, hvilka innehålla text till Acta Thomæ, har han nämligen dessutom lemnat ett text- kritiskt material af stor betydelse. — Utom den grekiska texten, som upptager 95 sidor, innehåller närvarande edi- tion: Miracula B. Thomæ pag. 96—132 samt Passio Sancti Thomæ Apostoli pag. 133—160; förteckning öfver citat eller reminiscenser från de kanoniska skrifterna pag. 161—163; grekiskt ordregister pag. 164—185 och la- tinskt pag. 186—-220. På de frågor rec. inledningsvis vidrört har Prof. Bon- net icke ingått. Hvad han därom kunnat meddela skulle utan tvifvel hafva varit af stort intresse. Men hvad man 67 NORDISK REVY 1883. 68 framför alt hade kunnat önska är emellertid att han lem- nat förklarande anmärkningar till texten på sådana ställen, där den samma innehåller svårfattliga gnostiska uttryck och åskådningar. Sådana anmärkningar hade varit väl behöfli- ga t. ex. på sidan 24 i drakens svar på apostlens fråga: Hné got, noiag oroQ&ç xal noiov yévovg vdqxaic; äf- venså i apostlens bön pag. 88 ff. J. E. B. Skrefsrud, L. O., Basis er vor Kristentro. Svar till professor Fr. Nielsen. Kjobenhavn. Lehman & Stages Forlag. 1883. 98 sid. oktav. I denna lilla goda skrift bemöter författaren, som själf är hög frimurare, prof. Nielsens i utgifna broschyrer, "Fri- mureriet i Norden" och “det Nordiske Frimureri og Hi- storien“, gjorda anfall på det nordiska frimureriets religiö- sa ståndpunkt. Gentemot Nielsens påstående, att frimu- reriet i allmänhet, jämväl det i de skandinaviska landen, som är inrättadt efter det s. k. svenska systemet, är i re- ligiöst hänseende deistiskt och rationalistiskt, söker förfat- taren med användande just af samma källa, som Nielsen begagnat, men tydligen mindre noggrant studerat, visa, att det nordiska frimureriets religiösa basis är den kristna tron, sådan hon finnes nedlagd i dopbekännelsen. Frimurarnes otrykta källskrifter, hvilka bäst skulle bevisa denna sak, kan författaren naturligtvis icke citera, men försäkrar: “ved akternes gjennemlæsning og min personlige erfaring i Lo- gen véd jag at det nordiske frimureris basis er vor kri- stentro.“ Och detta vittnesbörd af en person, om hvil- kens kristliga bildning och karaktär intet tvifvel kan råda, bör vara tillräckligt öfverbevisande för hvarje motståndare. Emellertid är att märka, det Skrefsrud icke apologetiserar för andra loger än dem, som grunda sig på det s. k. sven- ska systemet. Hans skrift skall emellertid blifva välkom- men icke blott för frimurarna själfva såsom ett medel till deras rentvående i en misstrogen allmänhets ögon, utan ock för mången för positiv kristendom intresserad icke-frimura- re, hvilken från logens sida fruktat faror för kyrka och kristendom. II. D. J. Insända böcker: Constantin Constantius den yngre (“en af de små som tro på Christus“). Skal reformationen fortsættes. Religiös afhandling. Kobhn 1883. I Comm, hos Lehmann & Stage. Hertel, Ludvig, Den nordiske Santhalmission, historisk fremstillet. 1 hefte. Kobhn. Lehmann & Stage. 1883. (Utkommer i 6—7 häften à 0,50.) Juridik. Les constitutions modernes. Recueil des con- stitutions actuellement en vigueur dans les divers états d’Europe, d’Amérique et du monde civilisé, tra- duites sur les textes et accompagnées de notices historiques et de notes explicatives par F. R. Dareste, ancien magistrat, avocat à la Cour d’appel de Lyon, avec la collaboration de P. Dareste, avocat au Con- seil d’État et à la Cour de Cassation. I (IX+573 s.), Il (678 s.). Paris. Challamel Aîné. 1883. Pris 18 fr. Det jämförande rättsstudiet står, i våra dagar, och detta visserligen med rätta, i högt anseende. Man gör sig stora förväntningar om detsamma så i vetenskapligt, som i legislativt afseende. Därom vittnar bland annat det nit, hvarmed man i de stora kulturlanden .beflitar sig om att göra utlandets lagstiftning tillgänglig för forskningen. I Frankrike har särskildt en mycket liflig verksamhet ut- vecklats i detta afseende. Där består sedan mer än ett år- tionde tillbaka ett sällskap för utbredande af kännedom om främmande lands rätt, ”la Société de législation comparée”,, hvars ”Annuaire”, förutom en utförlig redogörelse för det föregående årets lagstiftning i Europa och Amerika, i öf- versättning meddelar nyutkomna lagar af större vikt. Från detta land har ock det betydande arbete utgått, hvars titel ofvan är angifven. Det innehåller en synnerligen rikhaltig samling af olika staters nu gällande konstitutionella lagar, alla, där de ej äro affattade på franska språket, öfversatta till detta språk. För hvarje stat meddelas inledningsvis en öfversikt öfver dess statsförfattnings historia; ej sällan upptagas där jämväl viktigare reformförslag, som för när- varande stå på dagordningen. Själfva lagtexterna äro för- sedda med noter, hvilka innehålla hänvisningar till andra delar af lagstiftningen, meddelanden om förändringar, som texten undergått, samt upplysningar af historiskt, politiskt eller rättsligt innehåll, ägnade att underlätta uppfattningen af lagstadgandena. Härförutom meddelas för hvarje stat en bibliografi, upptagande nyare lageditioner samt viktiga- re vetenskapliga arbeten å den konstitutionella rättens om- råde. Ett arbete sådant som detta har ej varit något lätt före- tag. Redan anskaffandet och ordnandet af de lagar, som skulle upptagas i samlingen, måste ha mött ej ringa svå- righeter. Dessa lagar förskrifva sig från vidt skilda tider (för England begynner samlingen med Henrik III:s Magna Charta af 1225, för Ungarn med Andreas II:s gyllene bulla af 1222) och de flesta af dem ha undergått oupp- hörliga mer eller mindre omfattande förändringar (den bel- giska författningen, hvilken bestått ett halft århundrade utan att undergå den allra minsta förändring, bildar i detta af- seende ett sällsynt undantag). Tillförlitliga grundlagsedi- tioner, hvilka upptaga alla bestämmelser af äldre och nyare ursprung, som i närvarande stund äro gällande rätt, existera långtifrån öfveralt. Öfversättningen af lagtexterna (den har städse skett direkt från originalen) har tagit i anspråk en sällsynt vidsträkt språkkunskap, och de historiska in- ledningarne samt de kommenterande noterna ha fordrat en mycket omfattande kännedom om främmande lands historia samt politiska och rättsliga förhållanden. Att arbetet är godt och pålitligt, därom kan en svensk läsare öfvertyga sig genom att genomgå den afdelning, som är egnad åt vårt land. Härför borga ock redan utgifvarnes namn. Nam- net Dareste är välbekant äfven för andra än franska jurister. M. R. Dareste, medlem af Institutet och ledamot af Kassa- tionsdomstolen, är en känd författare å rättshistoriens och den jämförande rättsvetenskapens områden. Man har bland annat af honom några afhandlingar om de gamla nordiska lagarne. Dennes son M. P. Dareste är en verksam med- arbetare i ofvannämda ”Annuaire”, hvarest han meddelat 69 NORDISK REVY 1883. 70 MMSMMKBMMacsuaMKiMQHHMaM^K^ï^^^aflttCEDcaie^^uÙBGaHEBA^^w^^unaaHattr erere-eer-teterre-eere-i maRGAn a RaneE E RERNMCr:madsqkänerac-eaeeee-mumeneäeenaneen förträffliga öfversättningar af åtskilliga svenska lagar och förordningar från de senaste åren. I förening ined den sistnämde har en anförvant, M. F. R. Dareste, utgifvit nu ifrågavarande arbete. För att gifva en föreställning om arbetets rika inne- håll må i korthet omnämnas livad som upptages under Sverge. Till en början meddelas en inledning, som lem- nar en klar och redig öfverblick öfver den svenska stats- rättens yttre historia. Härefter följa i öfversättning hela regeringsformen och största delen af riksdagsordningen. Sådana uttryck, hvilka ansetts ej fullt motsvaras af de fran- ska ord, som i öfversättningen användas, återgifvas inom parentes å grundspråket (ett förfarande som iakttagits med afseende å samtliga de öfversättningar, hvilka innehållas i samlingen). I de bifogade noterna redogöres för statsrådets omorganisation 1840 och 1876, för nedra justitierevisionens uppgift, för indelningsverkets betydelse, för skilnaden emellan allmän lagstiftning samt administrativ och ekonomisk lag- stiftning, för landets judiciella indelning o. s. v. Den bibliografiska förteckningen upptager, förutom åtskilliga hi- storiska arbeten, Thams Grunddrag till svensk statskunskap, Naumanns Sveriges statsförfattningsrätt och Rydins Svenska riksdagen. Äfven ett par äldre svenska statsrättsliga lagar äro upptagna i samlingen, nämligen 1772 års regerings- form och 1789 års förenings- och säkerhetsakt, hvilka, så- som ännu gällande i Finnland, återfinnas under detta land. Under rubriken Sverge—Norge redogöres för riksaktens tillkomst och natur, hvarefter meddelas en fullständig öfver- sättning af densamma. — Inalles upptager arbetet i öfver- sättning de konstitutionella lagarne för mer än fyratio land. Icke representerade i denna samling äro åtskilliga mindre tyska stater, de flesta af de schweiziska kantonerna, Turkiet, småstater sådana som Andorra, Monaco och San-Marino, den nordamerikanska unionens särskilda stater, med undantag af Pennsylvanien, det spanska Sydamerikas republiker utom den argentinska, samt flertalet af de engelska kolonierna. Men för alla dessa stater utan undantag meddelas rikhaltiga uppgifter om deras statsrättsliga lagstiftning och literatur. För hvar och en, som behöfver äga tillgång till grund- liga och säkra upplysningar om främmande lands statsrätt, måste detta innehållsrika och omsorgsfullt utarbetade verk vara af oskattbart värde. Priset är i förhållande till verkets omfång billigt och den typografiska utstyrseln innehållet värdig. J. Hagströmer. Insända böcker: Voigt, Moritz, Die XII Tafeln. Das Civil- und Crimi- nalrecht der XII Tafeln. II Band, verl. v. A. G. Liebes- kind. Leipzig 1883. X + 845 ss. 8:o. M. 13,60. A. Liljenstrand, Finlands jordnaturer och äldre skatte- väsende. Helsingfors. Frenckel & Son. 6 m. A. Liljenstrand, De nordiska byggningabalkarne. Hel- singfors. Edlund. 6 m. 80 p. Medicin. Byrom Bramwell. Die Krankheiten des Rücken- markes. Deutsch bearbeitet von Dr N. Weiss. Wien 1882 & 83. 297 sid. 10 rmk. Få grenar af den praktiska medicinen hafva under de senaste två årtiondena undergått så väsentlig förändring som nervpatologien. Denna utveckling, för hvilken veten- skapen hufvudsakligen står i skuld till Charcot, Leyden, Erb m. fl., står i nära samband med de stora framsteg, nervfysio- logien och nervsystemets anatomi under samma tid gjort, De större arbeten, som redogöra för vetenskapens nuva- rande ståndpunkt med afseende å nervpatologien, äro alt för vidlyftiga för att kunna brukas af den praktiske läka- ren, som ofta blott äger korta stunder af dagen lediga till studier. Man måste därför med glädje hälsa ett ar- bete, som gör till sin uppgift att lemna en kortfattad, men ändock grundlig öfversikt af den del af nervpatologien, som omfattar ryggmärgens sjukdomar. Det nu anmälda arbetet är ett mönster af lärobok. Den redogör för det hufvudsakligaste af ryggmärgens anatomi och fysiologi och grunddragen af dess allmänna patologi; vägleder den läkare, som ej haft tillfälle att på någon klinik göra studier öf- ver fall af ryggmärgssjukdomar, i metoden att göra under- sökningen" af de sjuka; samt lemnar koncisa och ganska fullständiga beskrifningar på de olika sjukdomsformernas etiologi, diagnostik och behandling. De talrika (134 styc- ken) än schematiska, än åter naturtrogna figurer, som fin- nas i texten eller å kromolitografier, äro i hög grad äg- nade att göra boken lättfattlig och praktiskt användbar. Arbetet kan således med skäl förordas åt den läkare, som vill beträda ryggmärgssjukdomarnas område, som för blott få år tillbaka var till stor del en terra incognita. — Bo- kens pris, 10 mark, är billigt. S. E. Henschen. Insända böcker: Seiffert, Otto, Untersuchungen über die Wirkungsweise einiger neuerer Arzneimittel. Würzburg 1883. Stahels Buchh. Flesch, H. Untersuchungen über Verbrecher-Gehirne. 1. Würzburg 1883. A. Stuber. Fournier, A. Syfilis och äktenskap. Ofvers. af K. Malmsten. Sthlm 1882. W. Bille. Braun, Max, Die thierischen Parasiten des Menschen. VIII + 233 ss. Würzburg, A. Stuber. Braun, Max. Zur Entwicklungsgeschichte des breiten Bandwurmes. 56 ss. 3 taflor. Würzburg, A. Stuber. List, Edm., Sechs Vorträge aus dem Gebiete der Nahrungsmittel-Chemie, 64 ss. Würzburg, A. Stuber. Literaturhistoria. Grosart, Alexander B., The Life and Com- plete works in Prose and Verse of Robert Greene, 71 NORDISK REVY 1883. 72 M. A. In twelve volumes for the first time collected and edited with notes and illustrations etc. Robert Greenes dramatiska arbeten hafva väl utgått i fiere upplagor, men hans prosaiska skrifter hafva hittills varit nästan okända. I The Old Bookcollectors Miscellany, Arcaica, Arbers Student’s Library, Hazlitts Shakespeare’s Li- brary och några andra sammelverk har väl ett eller annat arbete upptagits, men någon samlad upplaga har ännu ej förekommit, ehuru det i detta fall hade varit mer än önsk- värdt, då dessa prosaiska skrifter vanligen äro unika rariteter hvilka saknas i de offentliga brittiska biblioteken. Deras värde är dock särdeles stort. Utom att de tjäna att spri- da kunskap om en af Englands yppersta dramaturger, ka- sta de äfven ett ljus öfver många intressanta företeelser in- om detta Englands perikleiska tidehvarf, såväl arkeologiskt som rent literaturhistoriskt. (Exempelvis striden mellan Greene, Harvey och Nash, affattningsåren af Tamburlaine och 3 Henry VI, källan till Vintersagan o. s. v.) Dessutom äro de viktiga såsom representanter för en nästan alldeles ouppmärksammad gren af denna tids literatur, novellen. Med undantag af Lillys Euphues och de berättelser, som legat till grund för Shakspeares dramer (bland dem Gree- nes Pandosto) har nästan intet af denna konstart omtrykts i våra dagar. Denna brist har delvis afhjälpts af Grosart, som i tolf band utgifvit Greenes prosaiska skrifter, förträffligt re- digerade som man kan vänta af denne samvetsgranne kän- nare af den elisabethska literaturen. Skada är blott, att han gifvit vika för bibliomaniens sirenstämma och endast låtit sitt omtryck utgå i 50 exemplar, hvilket naturligen be- tydligt förringat värdet af publikationen. Första delen är ännu ej utkommen, men skall innehålla en monografi, för- fattad af professor Storojenko. Denna har visserligen förut varit tillgänglig på ryska och rönt mycket erkännande af dem, som varit i tillfälle att taga kännedom därom, men för flertalet har naturligen språket lagt hinder i vägen för begagnandet. En öfversättning är därför särdeles kärkom- men och i detta fall desto mera, som den lär blifva en för- bättring af det ryska originalet. Af föregående Greene- biografier är det endast Dyces som förtjänar uppmärksamhet, och Bernhardis senast utgifna lefnadsteckning är endast en ganska klen kompilation däraf. Jämte Greenes prosaiska skrifter håller Grosart på att utgifva Nash's, Harveys, Whet- stones, Deckers och Hobys skrifter samt Sidneys prosaarbeten. (Dennes verser äro förut publicerade af Grosart i Fuller Worthies Library). Tillsammans komma dessa arbeten att bilda en serie (35 volymer) under namn af Huth Library, så kalladt efter den nyligen aflidne store boksamlaren, i hvilkens fabulöst rikhaltiga bibliotek de flesta af dessa ra- riteter finnas. H. S. Österländska språk. Dieterici, Fr., Arabisch-Deutsches Handwörter- buch zum Koran und "Thier und Mensch”, Leipzig- 1881. Hinrichs'sche Buchhandl. Behofvet af ett speciallexikon till koranen har länge varit kändt men i synnerhet på senare tider mera märk- bart framträdande, då arabiska språkets vikt för hebreiskan och dess därmed sammanhängande betydelse för det exege- tiska studiet alt mer och mer kommit till erkännande. Det är därför med verklig glädje vi hälsa ett arbete af dy- lik art som ofvanstående, hvilket framför sin föregångare “Dictionary of the Koran by Penrice 1873“ äger det fö- reträdet, att det i bokhandeln är tillgängligt för nära nog fjärdedelen af det engelska lexikonets pris (5 Mark och 50 Pf.) — Detta är så mycket mera beaktansvärdt, som det med afseende på godhet och fullständighet står Penri- ce’s arbete föga efter och tillika som titeln utvisar äfven tjänar som glossarium till ett annat arabiskt verk. — De små anmärkningar vi kunna göra mot Dietericis förtjänst- fulla arbete angå dels fullkomligt utelemnande af några i koranen förekommande ord eller ofullständigt återgifvande af deras tyska betydelse, dels egentliga fel. Till den förra gruppen höra t. ex.: gabbarun==“gewaltthätig, mächtig“ kan i plur. heta lika så väl gabbârûna som gabâbiratun, och den först- nämda formen är till och med den som uteslutande före- kommer i koranen. På sa’ala står blott betydelsen “bitten“ men icke “beten“ upptagen; likaledes fattas i 6:te artformen öfversättningen “für ein. beten“. Hvad ordet salima beträffar har Diet, förbisett, att det i 2:a artf., construeradt med cald, äfven kan betyda “sich Jemandes Entscheidung unterwerfen“ (se Freytag: se submittere alcis arbitrio). Bland de ute- glömda orden märkas bland andra kubulân == “vor Jeman- des Augen“ och makäna = ”anstatt, statt.“ Formen ra’ufa finurs visserligen, men ej i koranen, där heter ordet ra'afa. Vid buh'tânun = “Verleumdung“ torde äfven betydelsen “Schandthat“kunna tillsättas, ty öfversättningen “Verleum- dung“ ger på de flesta ställen ingen mening. Som direkta fel påpeka vi t. ex: Formen sawija i st. f. sawä. Bahimatun öfversättes med Einhufer och nacamun med Zweihufer; när sedan som t. ex. Suran 5 v. 1. båda orden förekomma på en gång bahîmatu-' l-'ancami skulle de således återgifvas med "Einhufer unter den Zweihufern“ (!). Det förra ordet är derför lämpligast att öfversätta med “Thier“ (se Freytag angående bahîmatun: i Quadrupes et tale in aqua vivens vel omne animal sine discrimine). Bahîmatu'l-an- cami blir följaktl.: “Thiere unter den Zweihufern". — Några små oriktigheter utom dessa ha vi äfven noterat, men utrymmet tillåter ej att här införa dem. Vi sluta vår anmälan med att på det varmaste rekommendera boken åt alla, dem för hvilka bekantskapen med det arabiska idio- met är ny och som på möjligastekorta tid vilja förvärfva insikt uti detsamma. A-71 Hacklin. Klassiska språk. Müller, K. K., Eine griechische Schrift über See- krieg zum ersten Male herausgegeben und untersucht. Würzburg 1882. 53 sid. 8:o. Ofvan anförda grekiska skrift om sjökriget är af ut- gifvaren upptäckt i en Milanos Bibl. Ambrosiana tillhörig och under signaturen B. 119 sup. förvarad pergamenthand- skrift. Den föreligger tyvärr endast i fragmentariskt skick; ty så väl början som slut saknas. Det bibehållna utgör dock tydligen skriftens hufvudsakliga del, hvilken i en redig och lättfattlig framställning afhandlar åtskilliga af sjökrigets 73 NORDISK REVY 1883. 74 detaljer. Utförligt behandlas i synnerhet den egentliga sjö- taktiken eller sättet för flottans ordnande till sjöstrid med hänsyn till olika lokala förhållanden och öfriga därvid före- kommande omständigheter. Författaren är tydligen en med sitt ämne väl förtrogen fackman, och den lilla skriften kan med alt skäl hälsas såsom en värdefull tillökning till den synnerligen fattiga literaturen angående det grekiska sjökri- get. Till den grekiska skriftens text, hvilken i den trykta upplagan fyller något mer än 14 sidor, bifogar utgifvaren i tre kapitel sina undersökningar: 1) Om handskriftens öf- riga, af arbeten rörande krigsväsendet till lands och sjös be- stående, innehåll, 2) Om dess förhållande till andra hand- skrifter af samma slag och 3) Om den nu af honom utgifna skriften, hvilken han med stöd af dels sakliga dels språk- liga kriterier anser vara författad i 5:te eller 6:te århundra- det e. Kr. och måhända utgöra en del af ett i ofullständigt skick bibehållet större krigsvetenskapligt verk af en ej namn- gifven byzantinsk författare. Dessa undersökningar äro onek- ligen förda med skarpsinne och fyndighet, ehuru de visser- ligen icke förmått att åt de mötande och delvis mycket in- vecklade frågorna gifva en fullt öfvertygande lösning. A. M. Alexanderson. Kinch, C. F., Qvæstiones Curtianæ criticæ. Kn- benhavn 1883. 108 ss. Författaren börjar med en redogörelse för de olika Curtius-handskrifternas ålder och inbördes förvantskap. En- ligt honom är Codex Parisinus, som, ehuru sedan lång tid tillbaka betecknad såsom synnerligt gammal och god, dock först af Hedicke användts för text-recensionen och, efter det Eussner uppvisat dess hela värde, af Vogel lagts till grundval för densamma, hvarvid dock äfven han ej alltid låtit den komma till sin fulla rätt gentemot de fem af Zumpt begagnade codices, stamfadern för alla de, såväl full- ständiga som fragmentariska, handskrifter, hvilka ännu finnas i behåll; och äfven för de af Modius använda, hvilka sedan ej återfunnits, anser han sig böra antaga en archetypus, då i alla hänseenden likartad med Codex Parisinus, så att deras förlust ej är särdeles att beklaga. Å andra sidan är det onekligt, att de yngre och sämre handskrifterna på sina ställen kunna uppvisa den riktiga läsarten, under det Codex Parisinus har den oriktiga; hvilket förhållande, då förbätt- ringarna äro af den art, att de ej kunna anses hafva till- kommit genom fri konjektur, tvingar oss till det antagande, att rättningen af dessa handskrifter verkstälts med tillhjälp af någon gammal, till sitt ursprung af den Parisiska obero- ende Codex. På grund häraf uppställer nu författaren den regeln att, äfven om, då det i allmänhet gäller att fast- ställa texten, Codex Parisinus ej kan anses vara ensam till- räcklig, utan hänsyn äfven måste tagas till de sämre hand- skrifterna, så måste i de fall, där ingen handskrift har det rätta och konjektur således blifver nödvändig, man alltid gå tillbaka till den förra såsom erbjudande det mest ursprung- liga, då det knappast är sannolikt, att i de öfriga hand- skrifterna den förderfvade läsarten från Codex Parisinus skulle utbytts mot en annan, likaledes förderfvad, från den vid korrigeringen använda codex. Denna åsikt, för hvilken redan i inledningen åtskilliga bevis andragas, har dock att bestå sitt egentliga prof, då författaren öfvergår till behandlande af de korrumperade stäl- len, hvilkas emendering han angifver såsom sitt arbetes hufvuduppgift. De emendationer hvilka författaren här i stort antal framlägger, tyckas också i själfva verket i hög grad tala för riktigheten af hans förutsättning; nästan alltid är det codex Parisinus som, efter en ofta helt obetydlig för- ändring, förhjälper oss till den af meningen fordrade läs- arten. Dessa emendationer visa för öfrigt, att vi här hafva framför oss en väl skolad och öfvad kritiker, med skarpt öga för skadorna i texten och fin och varsam hand vid deras helande. Naturligen kan vid en sådan massa af ställen, som författaren behandlar, och af hvilka många sedan gam- malt vållat kritikerna hufvudbry, framgången icke alltid hafva varit densamma; vid sidan af ändringar, som äro att anse såsom obetingadt lyckade, träffar man sålunda äfven en och annan, som måste väcka berättigade tvifvel; men äfven där man ej kan vara fullt ense med författaren om sättet att lösa svårigheten, måste man skänka honom sitt erkännande för den grundlighet och klarhet, hvarmed han framhåller och blottar densamma. Vi hålla före, att författaren här lemnat ett synnerligt godt och värdefullt arbete, hvars verkan bör komma att spåras i alla framtida upplagor af Curtius. C. E. S. Romanska språk. Edström, A. E., Studier öfver uppkomsten och utvecklingen af fornfranskans e-ljud i betonad staf- velse. I. Akademisk af handling. 124 s. 8:o. Up- sala 1883. Inom den romanska språkforskningen ha under de se- naste åren flera viktiga fonetiska frågor hufvudsakligen dryftats och bearbetats i de numera talrika facktidskrif- terna i ämnet. Härvid har det då vanligen tillgått så, att en författare på grund af nya iakttagelser i en fonetisk fråga bildat sig en åsigt, som han skyndat att för allmän- heten framlägga i en tidskrift. Detta har föranledt an- dra att anställa och meddela vidare undersökningar, som i någon mån modifierat de först framlagda resultaten. På detta sätt har ett slags offentlig literär diskussion uppstått, som varit lifligare och räknat flera interlokutörer, i den mån ämnet varit tilldragande. En sådan fråga af stort in- tresse är den om e-ljudens utveckling i franskan, hvilken också nu en tid bortåt varit föremål för forskares under- sökningar och framkallat en lång serie af olika förklarings- sätt och utredningar, som för allmänheten blifvit framlagda ej blott i de många tidskrifterna utan äfven i böcker och broskyrer. På kort tid har sålunda det franska e-ljudet fått en lång och vidlyftig literatur, som ofta med stort be- svär måste från skilda håll hopletas. Utgifvaren af denna afhandling har därföre gjort många en god tjänst, då han företog sig att ordna och sammanfatta alt, som skrifvits i detta ämne sedan 10 år tillbaka, då frågan först kom på dagordningen. Denna uppgift är vida svårare, än man a priori är böjd att antaga, ty dels äro de uttalade menin- garne många och divergerande, dels har först under dis- kussionens lopp alt det material, som den älsta franska literaturen ger vid handen, småningom framdragits i lju- set. Ehuru e-ljudet i franskan ingalunda kan sägas ännu ha fått sin fullständiga historiska utredning, är dock ti- den ej illa vald att ge en sådan sammanfattande framställ- 75 NORDISK REVY 1883. 76 ning af hvad som hittills blifvit gjordt därför. Det tyckes nämligen, som skulle alt vara undangjordt, som på veten- skapens närvarande ståndpunkt kan åstadkommas till frå- gans lösning, så att man tillsvidare får nöja sig med det skick, hvari den nu befinner sig. Med en behaglig och lättläst stil har förf, först redogjort för den moderna fran- skans e-ljud och deras fördelning i språket, hvarefter han med god reda och sakkännedom i kronologisk ordning gif- vit en klar framställning af de olika författarnes inlägg i frågan och särskildt framhållit i hvad mån hvarje sådant nytt inlägg innebär ett bidrag till frågans fullständigare lös- ning; på de sista 25 sidorna har han slutligen gifvit en kort historik af hvarje särskildt e-ljuds uppkomst och ut- veckling i fornfranskan enligt de olika därför framstälda meningarne. Som arbetet i alla dess delar är utfördt med samvetsgrann fullständighet, vill ref. endast i några få spe- ciella fall göra några påminnelser. — S. 9, n. 1. Förf, tyckes här antaga, att en vokal ej kan afficiera en annan utan att först afficiera mellanliggande konsonant, då så- dan finnes. Att detta ej är nödvändigt, torde bland annat visas däraf, att i fornitalienska dialekter t. ex. det demon- strat. pron. questo i n. pl. hette quisti, där således plur. i afficierat stammens e, ehuru man svårligen här kan an- taga palatalisering af det mellanliggande st. I sådana fall visar sig den psykologiska förklaringen ofta naturligare än den fysiologiska. •— S. 13. Som ett intressant bevis på olika grader af örats finhet i perception anför förf, den omständigheten, att Prof. Paris anser en bestämd skillnad förefinnas mellan de båda e-ljuden i montai och monté, som däremot afgjordt förnekas af andra franska fonetici. Den allmänhet, som i sista hand bestämmer, huru ett ord bör uttalas, har således absolut samma ljudbild af de båda orden och kan följaktligen ej häller i uttalet skilja mellan dem, hvarföre Prof. Paris i detta fall väl snarare själf gör en uttalsskillnad, som de flesta underlåta, än han hos dem hör en ljudskillnad, som de själfva ej kunna uppfatta. I ett och samma språk eller landsmål är det först när ett ljud befinner sig i olikartad omgifning, som ett fint öra kan däraf uppfatta konstanta nyanser i andras uttal, som de själfva ej märka. Man kan t. ex. omedvetet göra en konstant skillnad i uttalet af ä i här och tät; däremot ut- talar man t. ex. ref och räf absolut lika, om man ej sjelf mellan e och ä kan förnimma någon ljudskillnad. — S. 16, n. 3. Det tonlösa e, som efter vissa konsonantgrupper in- tar den plats, som i det latinska stamordet intogs af en vokal, som annars eliderats, anser förf, som ett slags sva- rabhakti-vokal. Enklare och mera med ordens historia öf- verensstämmande tyckes det antagandet vara, att konso- nantgruppen hindrat vokalens fullständiga försvinnande. — S. 68, n. 1. Förf, ger här en väl långsökt förklaring af hvad Prof. Ten Brink egentligen afser med termen "Erhö- hung". Då en Brink vid förklaringen af det faktum, att lat. a i franskan skridit till e, ej vill tillgripa antagandet af refraktion, återstår knappast något annat än att antaga ett ljudets sukcessiva stigande i riktning mot i, hvaraf han efter Brücke med ae betecknar första stadiet. En sådan “Erhöhung“ behöfver således ej för honom innebära annat, än att det ifrågavarande a-ljudet från början uttalas med en dragning åt e till, som sedan vidare fortgått. Om en Brink verkligen haft i tankarna Scherer’s theori för den ursprungliga grunden härtill, hade han säkerligen med nå- gra ord antydt detta. — Slutligen får ref. uttrycka sin tacksamhet för det vänliga, ehuru från hans sida tämligen oförtjänta omnämnandet i företalet. P. A. Geijer. Nyrop, Kristoffer. Den oldfranske Heltedigtning. (Histoire de l’épopée française au moyen age, accom- pagnée d’une bibliographie détaillée.) Foroget Ud- gave af en med Universitetets Guldmedalje prisbelon- net Afhandling. Knbenhavn. Reitzel. 1883 (Heilbronn, Henninger; Paris, Vieweg) gr. in 8:0 XI, 491 sidd. Under ofvanstående titel har denna sommar utkommit en både omarbetad och tillökad upplaga utaf en afhandling öf- ver ett af Köpenhamns universitet 1881 uppstäldt ämne: ”Öf- versikt af den fornfranska hjältediktningen i alla dess förgre- ningar.” Förf, säger sjelf (s. 417), att han afsett att skrifva en praktisk handbok, ämnad på samma gång för specialister och för den stora allmänheten, och denna vanskliga uppgift har han på ett synnerligen förtjänstfullt sätt löst. Hans arbete utmärker sig näml. lika mycket för fullständighet, som för sin öfversiktliga uppställning och lättlästa form. Utur den snart oöfverskådliga literatur af all- männare arbeten och specialundersökningar, hvilken behand- lar de franska epopeerna (och på hvilken här lemnas en för alla romanister välkommen förteckning), har förf, utdragit och framlagt hufvudresultaten, och uti omtvistade frågor, såsom om förekomsten af provenç. epos, om kelt. elemen- tet i Artussagorna, om de svårförklarl. ”couplets similaires,” m. m., m. m. har han orädd bildat sig en mening och oftast gifvit skäl för densamma. Hvad därnäst vidkommer upp- ställningen, så särskiljer N. uti franska hjältediktningens hist, utveckling, som först (s. 1—62) skildras, blott tvänne peri- oder, blomstringens och förfallets, under det Gautier antog tre, stälda i sammanhang med olika regenters uppstigande på tronen, G. Baris ock tre, omfattande de folkl. episka dik- terna, de omarbetade eller icke direkt på tradition hvilande och de cykliska, samt d'Héricault ända till fem, motsva- rande de fem årh., under hvilka Nordfrankrikes chansons de geste fortlefde. I den därpå (s. 63—263) följande redo- görelsen för hvar och en af de särskilda dikterna följer N. äfvenledes en enklare indelningsgrund än föregångarna, på samma gång han behandlar flere diktgrupper än de. Efter det förf, sedermera (s. 264—284) berättat de fr. hjältedik- ternas vandring i den europeiska literaturen och i en sista afdèln. af sin bok (s. 285—408) framstält deras literära och kulturhist. betydelse, afslutas verket (s. 409—491) med dels stamtaflor för de förnämsta episka ätterna, och dels fyra alfabet, ordnade register, näml. två bibliografiska — det ena allmänt, det andra öfver till hvarje särskild dikt hö- rande lit. — samt sak- och namn-register. Hvad till sist framställningen angår, så kunde man vara frestad att på detta arbete tillämpa det omdöme, dess förf, själf fäller om någon namnlös medeltidsdiktares stil, att det utmärker sig ”netop ved sin ukunstlede Ligefremhed". Och lika väl som förf, lyckats hålla sig fjärran från torr pedantism, lika lyck- ligt har han undvikit å ena sidan den blinda entusiasmen, och å andra det halft ironiska framställningssätt, man lika- ledes någon gång finner hos en eller annan fransk lit.- historiker, som liksom fruktar att synas taga sitt ämne för mycket på allvar. 77 NORDISK REVY 1883. 78 ...oerssennsegegewtrypnunnvexcrereewursrosuoctee T3^5rr«rfrwCT F«^ W^^^lZT’'^-^—Yï^r^^^^^^-^-^^^-^^^^^^^^^^ Några ojämnheter och smärre förbiseenden torde nu få påpekas, och ett par om ock oviktiga anmärkn. torde där- jämte här få plats. Med den flerestädes (utom i registren) omnämda dikten Enfances Charlemagne kan icke ss. hos Gautier (Ep. III2: 3, not. 30, 31, 32, 4-0; Rol. 1872 II: 51) menas den fr.-venet. Karleto — Karls trogne tjänare heter näml. ej där David (s. 364) — utan är det Mainet, som åsyftas; men om detta är den enda (franska) dikt, i hvilken vi se Karl den Store uppträda såsom ung man (s. 356), så är det förvillande, att (s. 66) Mainet och Enf. Ch. näm- nas ss. tvänne skilda dikter. (Jfr s. 268: Karleto = Mainet.') S. 238. Den Nennius tillskrifna Hist. Britonum är antagl. anonym. S. 287—311, Kap. Trouvèrer og Jongleurer; man jämföre Doc. Frey- monds Jongleurs und Menestrels, I-Ialle, 1883. S. 391 rad 3; (Kap. Metrik). Sål. t. ex. första versen af Athalie oriktig? Ang. några tidsbestämmelser vore att observera s. 15, Vita S. Willelmi enl. N., men ej längre enligt Gautier, från 11 årh.; sedan G. Paris år 1877 uttalat en annan, af N. anförd, åsikt, har G. därefter ändrat sin i 7:de och följ. uppl. af Boland. S. 262. Att den unika handskrift, som innehåller le Boman de Julius Cesar «bærer Årstallet 1280» (jfr Joly Troie I, 383: «porte la date de 1280») är till en del oegentligt. (Se Settegast, TB Hystore de Julius Cesar, p. V, anm. 2. S. 123, n. 1): Uti Koschwitz’s nya uppl. 1883, af Voyage de Charlemagne står ej längre på titelbladet, att den är från XI. årh. (Jfr ock sidd. XIV och XXXII.) Till uppgifter, förf, lemnar om franska hjältediktningens förvisso icke öfverdrifvet noggranna topografi, kunna följande upplysningar läggas. Alla Rolands-utgifvare och — öfversättare (Michel 1837, Delécluze 1845, Génin 1850, Hertz 1861, Saint-Albin 1865, d’Avril 1867, Michel2 1869) hade identifierat Cordres (s. 151) med Cordova, men på grund af skäl, som G. Paris uttalade (i Rev. crit. 1869, II. 173) förlade Gautier i sina första (sex) upp- lagor (1872—1876) och på sin Rolands-karta, Cordres närmare Pyreneerna. I sina senare uppl. har han emellertid frånträdt G. Paris’ åsikt att i dessa två namn se två skilda städer, och denna sin forna åsigt har nu äfven slutligen G. Paris själf från- gått (se fjolårets okt.-häfte af Romania, s. 489.) Ett ännu mera kändt, och åtminstone till betydelsen ännu mera omtvistadt geogr. namn är Roncevaua. För prins L. Bonaparte’s förkla- ring af ordet — vallees des ronces) hänvisar förf. s. 101, 9. till Rom. 1882, som redogör för en af prins B. insänd uppsats, hvilken tid- skriften förmodar vara ett utdrag ur någon engelsk «recueil»; först denna höst har ifrågavarande uppsats utkommit uti Trans- act. of Phil. Soc. etc, 1881—2—3, Part. II, 2. ed. with several additions, Append 1; (1)— (4). Hvad slutligen den legend (s. 127) beträffar, hvilken berättar om anledningen till Karls för- kärlek for Aachen, som han anlade och där han dog, så var det väl, enligt sagan, i en af de hälsobringande varma källorna, snarare än i en sjö invid denna plats, som den sten föll och ännu är liggande, hvilken ägde den underbara förmågan att draga Karls kärlek till sig. För registren skulle möjligen en efterskörd kunna hämtas ur bokens rika innehåll. Så saknas exempelvis uti Aimeri's de Narbonne släktregister Roumans (s. 138); uti sakregistret upp- tages t. ex. Folkeviser, men ej Kunstepos (s.94, 160, 235, 269); . Marco Polo's resor, men ej Sankt Brandon’s odyssé (s. 232); la vielle,*) men ej la rote (s. 236, 296); endast fyra hästnamn, måhända fem svärdsnamn, ett fåtal ortsnamn o. s. v.; och uti hjältenamnsförteckningen möter oss ulfven Papion, medan en hertig Emelon (s. 333) o. a. äro borta (Att s. 488 kol. 2 Florent uppgifves vara Dagobärts son i stället för Octavians, beror på en lindrig inadvertens å därstädes anförda sid. 79). . Vid bibliografierna förutskickar förf, den anmärkningen, att han ej gör anspråk på fullständighet; endast emedan han tyckes vara nära det mål, han ej vågat föresätta sig, kunna följande tillägg vara af intresse. S. 439, F. Brun, Fe Vœu de Vivien, Paris 1882. S. 441, Durmart, se Jhrb. XIII: 181—201. S. 448, Gér. de Roussillon, récit du IX:e s. d’après les textes *) För karakteristiska afbildningar af la vielle hade (s. 294, n. 2) kunnat hänvisas till ett äldre och för filologen ännu in- tressantare verk (Lev. de la Rav.) Les Poesies du roy de Na- varre, Paris 1742 del. I, kap. L'ancienneté des chansons fran- çaises, s. 183—262. . originaux . . . par Ed. Clerc, Paris-Besançon 1869 gr. in 8:o 80 sidd. S. 454, Handskrift-aftryck af agn. Horn nu utgifvet enligt uppgift i September-häftet d. å. af Lit.—b. S. 456, Lan- celot (med franska Cher, de la Char.) redan före 1850 utgifven af Jonckbloet's Gravenhage 1846, 1849, 2 del. gr. in 4:o. S. 459, Äldre än såväl ed. princ. 1842 af Ogier, som P. Paris’ uppsats i Histoire Litt. XX, 1842, s. 688-701, och hans, af N. anförda artikel i Juli—August-häftet s. å. af B. E. C., är ett af P. P. den 2 Maj 1842 inför franska Institutet hållet föredrag: Becher- ches sur le personnage d’ Ogier le Danois, (tryckt af F.—Didot in 4:0, 14 sidd.) S. 466 ut'lofvar förf, en dansk öfversättning af la Ch. de Boland; äfven en svensk öfversättning af samma dikt lärer man hafva att hoppas utaf H. af Schultén i Helsing- fors. S. 468 må nämnas dels H. Flaschel, Die gelehrten Wörter in der Ch. de Bol. Neisse, 1881, dels Vilh. Sundén Rolands- Sången, Ak. afh. Lund, 1856, in 8:o, 23 sidd., enär den förbi- gåtts äfven i Bauquier's Bibliogr. rolandienne. Slutl. s. 462. Af Mousket har Tobler utg. ett tiotusental verser uti Mon. Germ. Hist.XXVI, 1882. *) C. Wahlund. Germanska språk. Western, Aug., Engelsk Lydlære for Studerende og Lærere, VII +92 s. 8:0. Kristiania, Malling. 1882. Pris 1: 75, kart, 2 kr, Western, Aug., Engelsk Lydlære for Skoler. 4+31 s. 8:0. Ibid. 1882. kart. Pris 0,60. Författaren af de två förstnämda arbetena har studerat det engelska språket och specielt dess ljudlära för tvänne så framstående fonetiker som Mr Sweet och prof. Joh. Storm och enligt den senares vitsord ”er der neppe nogen udenfor England, som saa fullstændig har sat sig ind i Skolens (den Bell-Sweetska) Resultater som Hr Western.” Vi kunna altså på förhand vänta att i Hr Westerns skrif- ter finna ett godt arbete, och visserligen blifva ej förhopp- ningarna gäckade. Det större arbetet, afsedt för universitetsstudiernas och skollärarnes behof, inledes med ”et kort Grundrids af Lyd- fysiologien”, om vokalernas och konsonanternas bildning, särskildt påpekas hvad som yttras om glidljud. Anm. har här blott att erinra om det ej fullt tydliga särhållandet af tonhöjd och exspiration, samt att förf, tycks akseptera (s. 12) Sweets enligt anmälarens tanke oriktiga uppfattning af dub- bel konsonant (jfr Spoken Swedish p. 28 alla-’a'll-ka). Den speciella ljudläran sönderfaller i 2 afd., om de engelska språkljudens bildning och om "Bogstavernes Udtale" d. v. s. en mönstring af den herskande ortografien i jämförelse med det verkliga uttalet. Ofveralt har förf, en mängd goda lärdomar att bibringa ej blott i fråga om engelska uttalet, utan äfven om andra språks ljudförhållanden. Särskildt må framhållas hvad förf, säger om ”Vocal murmur” och obe- stämda ("ubetonede") vokaler s. 26—28. Han erkänner flere sådana, hvilka ej hos engelska fonetiker förekomma -— möjligen torde man kunna påvisa ännu flera. Finner man i författarens framställning något att erinra — såsom anm. i ett och annat fall funnit, — beror det enligt hans för- menande på det altför stränga fullföljandet af det engel- ska systemet. Att påpeka något särskildt är ej af nöden. *) Som förevarande anmälan under själfva sättningen visat sig vara af en längd, som strider mot Revyns hela plan, har senare hälften måst sättas med petit, en oregelbundenhet som läsaren torde benäget ursäkta. 79 NORDISK REVY 1883. 80 Den mindre boken är, såsom nämdes, skrifven för skol- ungdomen. Förf, söker här att genom en så att säga mer populär jämförelse med norskan klargöra de engelska ljuden. Kortligen sagdt synes förf, ha träffat det rätta måttet af hvad som i detta ämne lämpligen bör meddelas på skol- stadiet. Anm. behöfver knappast erinra vederbörande (stu- derande och lärare) att taga kännedom om dessa arbeten; de äro oumbärliga hjälpmedel. Önskvärdt vore, att man hos oss en dag kunde åstadkomma något dylikt. Gust. Stjernström. Berger, L., Det nyhögtyska uttalet i kort fram- ställning. 4+69. s. 8:0. Sthlm. P. A. Norstedt & Söner. 1883. 1 kr. Samma beröm som kom Herr Westerns nyssnämda arbe- ten till del kan visserligen ej tillmätas det förevarande, dock så tillvida bör det ha något erkännande, som det är ett försök att sätta ett bättre i stället för det gamla urbota. De äldre s. k. tyska uttalslärorna af Eimele (Sthlm 1845) och Dieterich (Sthlm 1861) äro visst för längesedan ur handeln och likavisst omöjliga att användas som läroböcker eller låt vara hand- böcker för läraren. Ingenting var mera af behofvet påkal- ladt än en dylik hjälpreda, ty i fråga om prononciationen af de tre lefvande språken, som i skolorna läras, torde utan gensä- gelse det tyska vara styfmoderligast behandladt. I allmän- het kan det uttal, som väl ej bibringas, men rättare tole- reras, knappast sägas ha någon egentlig anstrykning af ett verkligt tyskt uttal. Hvad de öfliga grammatikorna med- dela om uttalet är otillräckligt Det förevarande arbetet bör betraktas som en hjälpreda för lärare. Till mönster för sin framställning kunde förf, gärna ha valt Herr Westerns förstnämda arbete — anm. vill där- med ej ha sagt, att han behöft adoptera det Bell-Sweetska systemet — ty för att först fästa sig vid anordningen, lem- nar den åtskilligt att önska. Oaktadt förf, i förordet talar om arbetets ”första del, ljudläran”, ger han sid. 1 åt hela arbetet öfverskriften ”ljudlära“ •— en sidoordnad rubrik sak- nas, — hvaremot anm. visst ej har något att invända, blott konstaterar faktum. Under ”ljudläran” kommer kap. I, som ej har någon öfverskrift, kap. II. Om qvantiteten, kap. III. Om aksenten. Kap. I sönderfaller i: I. Vokaltecknen och deras ljudvärde. II. Konsonanttecknen och deras ljudvärde. III. Om uttalet af skriftecknen för läpp- och läpptandljuden. VI. (bör vara IV). Om uttalet af skriftecknen för tand- och tandgomljuden. V. Om uttalet af skriftecknen för gom- och strupljuden. Bättre hade varit, om förf, före detta ka- pitel, som behöft vara betydligt redigare, hade stält ett, hvaruti han klart och tydligt angifvit de i Tyskan befintliga ljuden och deras bildningssätt. Hålla vi oss nu till kap. I., hvarmed förf, utan tvif- vel menar arbetets ”första del, ljudläran”, så få vi i före- talet därom veta, att den “är hufvudsakligen utarbetad ef- ter en följd af uppsatser af D:r August Grabow, hvilka un- der titeln: “Die dialektfreie Aussprache des Hochdeutschen nach physiologischen, sprachgeschichtlichen und statistischen Thatsachen" offentliggjordes i Herrigs “Archiv für das Stu- dium der neueren Sprachen und Literaturen“ årgg. 1875 och 1877“, samt att förf. ej aktat ”nödigt att annat än tillfäl- ligtvis meddela något om vokalernas fysiologi“. Det åren verklig brist i förf:s uppfattning af förhållandet, när han anser obehöflligt att vidare ingå på vokalerna. Skälet lig- ger måhända mer däruti, att Grabow har bestämt vokalerna musikaliskt, men att blott få veta att t. ex. a i Mahl är d’” eller att ö i offnen är fis’” kunde knappast en tysk, mycket min- dre en svensk vare sig lärjunge eller lärare vara mycket betjänad med. “Något om vokalernas fysiologi“ har anm. för öfrigt ej funnit ett spår till, men väl några antydningar till jämförelse med svenska ljud, hvilka dock delvis äro oriktiga eller otillfredsställande. För e-tecknet anges 3 ljud, hvaraf det första får titeln det “stumma“, af förf, försedt med citationstecken och (af Grabow) förmodligen lånadt från franska grammatiken, där dock som bekant termen i fråga användes om en bokstaf, ej ett ljud. De ex. förf, anför un- der 3:dje slaget af e (öppet ljud), äro ej lyckligt valda, ty de flesta ha slutet ljud. Svårligen skall förf, finna hemul för Rede, sehen, seelig, Feder, zehn, Hefe m. fl. med öppet ljud. Anm. trotsar förf, till och med att finna ett långt öppet ljud före r i det bildade uttalet annat än i Östersjö- provinserna och preussiska Polen, där man säger Mär (Meer) sähr (sehr) väl så “bredt och öppet“ som ä i pärla. Anm. har visserligen flere gånger hört tsän (zehn), gäben (geben), men det har ej varit i bildadt folks mun. S. 5 skiljer dock förf, gäbe och gebe, hvilka emellertid i ganska mångas, för att ej säga flertalets uttal sammanfalla. Att förf, prålar med gotiska, forn-, och medelhögtyska ord (långods från Grabow) tjänar till intet, då det ej är fråga om en historisk ljud- lära, och är här i ett så elementärt arbete, af ingen bety- delse för belysningen. Hos Grabow kan det ju försvaras, äfven om ej alt är riktigt, då uppsatsen står i en veten- skaplig tidskrift. Ehuru nästan hvarenda en af författarens uppgifter rö- rande vokalerna kunde ge stoff till längre anmärkningar, få vi ej längre dröja härvid. Konsonanterna äro bättre behandlade, emedan förf, hade en fastare botten i Grabows afhandling att stå på. Med ledning af nämda afhandling har han lyckats ge åtskilliga vinkar om konsonanternas fysiologi. Dock må man bortse från åtskilliga besynnerlig- heter, som möta äfven här, t. ex. då s. 9 säges, att "k i lack bildas mycket längre ner i strupen än i leck”. Nasalljuden äro uppfattade som stötljud. Man torde i öfrigt knappast finna mer än tvänne i hela den fonetiska literaturen, som fram- stält denna uppfattning: Svahn och Lepsius.*) Den förre säger ej något hvarför, den senare ger (Standard Alphabet 2 éd. p. 60, noten) ett skäl, som snarare talar mot än för. Om r anmärkes riktigt, att det “skorrande r“ är det allmän- naste, äfven om det såsom Bühnen-r icke är comme il faut. Förf, borde tillika ha påpekat, att slut-r är på väg att öf- vergå i ”Vokal murmur”, liksom det i engelskan redan inträdt. I fråga härom hänvisas till en ehuru populärt kåserande, dock intressant upplysande artikel af den bekante ästetikern Fr. Vischer, “Leiden des armen Buchstaben R auf seiner Wan- derung durch Deutschland“ i Gegenwart N:o 40, 41 1882. Till följd af det redan väl mycket anlitade utrymmet måste anm. stanna här, utan att fullfölja granskningen af konsonanterna och de två sista kapitlen. Om förf, i stället för den långa kvantitetsläran s. 27—60, mer än hälften af arbetet, hvilken delvis må anses god, hade meddelat något om exspirationen (röststyrkan), hade det säkerligen varit till större nytta. Nu kan man ej värja sig för det intrycket, att kvantitet och styrka blifvit sammanblandade. Om ock *) Finner senare, att Havet har samma åsikt. Mém. de la Soc. de Ling. 2. Paris 1875 p. 74, 75. 81 NORDISK REVY 1883. 82 sålunda, såsom redan påpekats, första kapitlet, det ojäm- förligt viktigaste, bör anses mindre tillfredsställande, kan dock arbetet tillsvidare i förbidan på något bättre anbefallas, enär det i alla fall står vida öfver livad som förut finnes. Det bör man ha all anledning att vänta, att förf., tills en ny upplaga blir behöflig, hunnit göra sig så förtrogen med ämnet, att han då kan lemna en tidsenlig nyhögtysk ljudlära. Gust. Stjernström. Arkiv för nordisk filologi, udgivet under med- virkning af Sophus Bugge, Nicolaus Linder, Adolf No- reen, Ludv. F. A. Wimmer, Theodor Wisén ved Gustav Storm. Band I, häft 1—3, 1882—3, Christiania, J. W. Cappelen. Ofvanstående samlingsverk, som är en frukt af de nor- diska filologernas sammanträde i Kristiania sommaren 1881, förtjänar synnerlig uppmärksamhet af alla den nordiska språk- vetenskapens idkare. Enligt subskriptionsinbjudningen “vil Arkivet indeholde længere og kortere Artikler ved Siden af Anmeldelser og bibliografiske Oversigter og söge at be- handle saavidt muligt alle Sider af nordisk Filologi med Hovedvægt paa de Grene, der ikke (som f. ex. nyere Litera- turhistorie og Dialektologi) har sine naturlige Organer i særlige Tidskrifter”. Att företaget ledes af dugande män ser man af innehållet i de tre redan utkomna häftena. Bland andra smärre artiklar träffas där en undersökning af S. Bugge om betydelsen af Jordanes’ Rosomonorum gens samt två literaturhistoriska uppsatser af G. Storm, arkivets utgifvare; A. Noreen har lemnat grammatiska och etymologi- ska bidrag, L. Fr. Leffler en undersökning om adjektivet hög och M. Nygaard en redogörelse för konjunktivens använd- ning i fornnorskan; F. V. Norelius har börjat en serie an- teckningar om svenskt språkbruk under 1600- och 1700- talen, samt Stjernström förtecknat skrifter och uppsatser rörande de nordiska språken, som utkommit 1881. Arkivet utkommer med 4 häften stor 8:o om året, och priset är billigt, 6 kr. per årgång (omkring 400 sidor). Sm. Naturvetenskap. F. Beilstein. Handbuch der organischen Che- mie. Hamburg und Leipzig. Verlag von Leopold Voss. 1883. 2 Bände. För närvarande finnes väl knappast någon vetenskap, som är föremål för ett mera lifligt och mångsidigt stu- dium än den organiska kemien. Särskildt räknar Tyskland en sådan mängd flitiga och duktiga arbetare inom detta områ- de, att den med förhållandena obekante därom knappast kan göra sig en föreställning. Följden af denna rastlösa forskning är emellertid, att en utomordentlig mängd fakta snart sagdt hvarje dag hopas till det redan förut stora förrådet. Då nu detta är magasineradt i en oerhörd mängd småafhand- lingar, införda i många olika tidskrifter, ofta svår- eller kanske otillgängliga för den enskilde kemisten, så blir na- turligen en öfversikt öfver, hvad inom ett visst gebit redan är uträttadt, en mycket svår sak. En sammanställning af alla vid en viss tidpunkt kända organiska föreningar har därför mycket varit af behofvet påkallad, och inånga försök i den riktningen äro äfven gjorda. De hafva dock alla stött på den svårigheten, att ett verk, som börjat utgifvas, först efter ett eller annat tiotal af år hunnit afslutas och i följd däraf redan länge innan dess varit föråldradt i sina första delar, hvarförutom priset stält sig mycket högt. Af hvilken betydelse därför det ofvan angifna arbetet är, kan man lätt inse, då det inom ramen af omkr. två tusen sidor innefattar alla analyserade organiska föreningar, som till hvarje häftes (i företalet särskildt angifna) trycknings- datum blifvit publicerade, då det utkommit fullt afslutadt inom loppet af tvänne år, och då priset håller sig inom ctt så måttligt belopp som cirka 35 kronor. Detta resultat har blott kunnat vinnas därigenom, att uppställningen blif- vit ytterst praktiskt anordnad och manuskriptet i hufvud- sak varit i sin helhet färdigt, innan första arket lades i pressen. Arbetet är utfördt med en sällspord noggrann- het, som icke har skytt någon möda. Alla uppgifter äro hämtade ifrån originalafhandlingarna. I hela boken finnes intet citat, som icke före nedskrifvandet blifvit kontrolle- radt. Därföre slipper man också här återfinna sådana fel, som annars, en gång inkomna i en lärobok, sedan konse- kvent genomgå alla till årtalet senare “Lehr-“ eller “Hand- bücher.“ Ofveralt finnas fullständiga citat angifna. Bo- ken inledes af en särdeles förtjänstfull, kortfattad men inne- hållsrik och öfverskådlig framställning af de vid undersök- ningar inom organiska kemien nu för tiden i användning varande operationer och apparater, samt af de organiska för- eningarnas allmänna reaktioner oeh förhållanden. Likale- des äro vid hvarje ny grupp föreningarnas allmänna bild- ningssätt och karakteristiska reaktioner sammanstälda. För hvar och en, som sysselsätter sig med forskningar inom organisk kemi, torde prof. Beilsteins bok blifva oumbär- lig. Vi lyckönska förf, till att med så utmärkt resultat hafva afslutat ett arbete, som, enligt hans egen uppgift till anmä- laren, medtagit icke mindre än tjugo års trägna ansträng- ningar, men vi uttala på samma gång den förhoppning, att förf, genom utgifvande af supplementhäften fortfarande kommer att hålla arbetet au niveau med upptäkternas växande ström, ty endast så kan det undgå att inom nå- gra år vara — äfven det — föråldradt, endast så kan det i längden motsvara den förtjusning, hvarmed det vid sin framkomst mottagits af forskarne inom organiska kemien. O. W—n. Blandade ämnen. Seuberth, Karl & Moritz. Handbuch der all- gemeinen Warenkunde. Ed. 2. Stuttg. 1883. 2 delar 8:o. Pris 12 Mark. Om man undantager den illustrerade ordbok öfver näringsämnen och handelsartiklar som A. W. Cronqvist för 5 år sedan började utgifva, men hvars utgifvande synes hafva afstannat med 4:de häftet, som utkom för 3 år sedan, finnes ej, så vidt vi känna, någon nyare svensk handbok i varukännedom. Det Seuberthska arbetet bör därför äfven för den svenska allmänheten vara välkommet, ehuru det 83 NORDISK REVY 1883. 84 Macoawava? de olika artiklarna synes oss vara genomgående i denna delen. Såsom bekant äro varor af organiskt ursprung i hög grad utsatta för förfalskning och nästan lika viktigt som att omtala, hvaraf de olika varorna förfärdigas, borde hafva | varit att vid livar och en omtala de vanligaste sätt, hvarpå de pläga förfalskas, sättet hvarpå dylik förfalskning kan upp- täckas, och hvilka fordringar man ställer på de särskilda va- rorna, för att de skola räknas såsom prima vara. Denna del af ämnet är i 2:dra delen något försummad, och detta anse vi vara arbetets största fel. Trots dessa brister — och brister kan man ju uppleta i hvarje arbete — kunna vi emellertid med fullt skäl rekom- mendera Seuberths verk såsom en i förhållande till sitt om- fång och pris ganska innehållsrik och mycket användbar handbok. Juhlin-Dann felt. Yngvar Nielsen, Reisehaandbog over Norge. Tre- die omarbeidede og betydelig forogede udgave. Kri- stiania. Cammermeyer. 1883, 165 98 ss., 2 kartor; pris 4, 50. Redan den omständigheten, att på fyra år tre uppla- gor af den Nielsenska resehandboken utgått, är för densam- ma en vältalig rekommendation, Också tror anmälaren, som under flere som r rest litet hvarstädes i Norge, och som därför vågar anse sig en smula sakkunnig, att man utan tvekan kan beteckna Nielsens bok som den bästa af de nu- mera icke så få hjälpredor som stå turisten i Norge till buds — detta utan att vilja förringa t. ex. den Bædekerska bokens obestridliga förtjänster. Nielsen är synnerligen rik på sådana uppgifter, som äro specielt kärkomna för fot-tu- risten; har en praktisk och rumbesparande uppställning, lätt- hanterligt format, fullt nöjaktig utstyrsel. Stilen är så långt aflägsen från den Bædekerska frasrikheten — hvilken vi visst icke vilja obetingadt fördöma — att den kanske till och med förefaller åtskilliga läsare väl kärf. —• Om den nya upplagan i dess förhållade till de äldre är knappast annat än godt att säga. Omfånget är ökadt med omkring 150 sidor, många nya router tillkomma, oriktiga uppgifter rättade så- vidt görligt, oftast i följd af förf:s egen personliga kontroll på ort och ställe. Dock äro vi osäkra om, huruvida det verkligen var en välbetänkt åtgärd att utesluta de vis- serligen otillräckliga, men dock ytterst bekväma och för mån- ga resande just därigenom kärkomna småkartor, som i de äldre upplagorna förefunnos. När nu emellertid dessa ute- lämnats, så var det onekligen en god åtgärd att, såsom i nya upplagan skett, förse permarna med fickor för de lösa kar- tor, som nu måste anskaffas. — Vi sluta med att uttala den förvissning, att Dr Nielsens oförtrutna nit att i alla punkter förbättra sitt redan från början mycket goda arbete icke kan förfela att med tiden göra detsamma till en verklig mön- sterbok bland resehandböcker. Ad. N-—n. naturligtvis ej kan fullt ersätta en svensk handbok i ämnet, då det ej kunnat fästa afseende äfven vid specielt svenska förhållanden i afseende å varors beskaffenhet, yttre form, användning, inpackning m. m. dyl. som betydligt växlar i olika länder. Men om man frånser detta, synes Seuberthis hand- bok vara ganska användbar. Den utmärker sig för reda och klarhet i uppställningen, noggrannhet i uppgifterna och synes oss innehålla ungefär hvad man väntar i en dylik för den stora allmänheten, ej för kemister afsedd handbok. Bäst utarbetad synes oss den första delen, omfattande varor af oorganiskt ursprung, vara. I den allmänna delen, som inleder verket, har visserligen författarens tyska na- tur i viss mån gjort sig gällande, i det jämte några saker, som där äro på sin plats, såsom en redogörelse för olika areometrar, tabeller för reduktion af gradtal på olika areometrar till specifika vikten m. m., åtskilligt, som saklöst kunnat vara borta, finnes sammanhopadt. Så finner man där några sidor nationalekonomi, på hvilka af handlas handelns natur, penningarnas uppkomst o. s. v. Vidare finnes där inrymd en kort, ja mycket kort repetitionskurs i allmän kemi, innehållande en redogörelse för atomer och moleky- ler, kroppars olika aggregationsform och specifika vikt, de- ras yttre form, färg och glans samt en systematiskt uppstäld lista på en del termer, som användas att beteckna dessa e- genskaper. Slutligen finna vi där några allmänna och obe- stämda fraser om grunderna för den kemiska analysen samt en förteckning på de reagenser, som behöfvas för att verk- ställa undersökningar af varor — ett helt laboratorium! Denna afdelning har således författaren lyckats få särdeles vidtom- fattande, men lyckligtvis upptager den dock blott en obe- tydlig del af boken och kan således betraktas såsom en gärd af författaren åt tyskarnes svaghet att i hvarje handbok inrymma alt hvad som på något sätt står i samband med ämnet i fråga. Frånse vi emellertid denna korta och alldeles onödiga afdelning, så är första delen af arbetet särdeles väl skrif- ven, koncis och dock innehållsrik. Den andra åter, afhand- lande varor af organiskt ursprung, synes oss vara den första afgjordt underlägsen. Dels är ämnet i denna del ojämnt behandlad, så att vissa afdelningar, särskildt farmaceutiska preparat, äro särdeles ut- förligt afhandlade, under det med andra, såsom t. ex. artificiella gödningsämnen, förhållandet är omvändt. Denna sistnämda afdelning är dels ganska ofullständig, dels oriktig. Så t. ex. uppgifves under art. benmjöl, att ångadt benmjöl innehåller 24—25 proc, fosforsyra, men nämnes ej ett ord om det yt- terst allmänt använda ryska benmjölet med 28-—29 procent fosforsyra. Under guano upptagas en del guanoslag, som för länge sedan äro slut och således försvunna ur handeln, utan att detta anmärkes, en mängd andra dylika oriktighe- ter att förtiga. Inom de särskilda afdelningarna har förf, alt för mycket försummat en hel mängd varor, under det andra med dem likstälda vidlyftigt behandlas, så t. ex. bland matvaror redogör förf, utförligt för allehanda slags rökt kött, korf o. s. v., men nämner ej ett ord om “corned beef,” som i så oerhörda mängder utföres från Amerika; förf, afhandlar öl och vin ytterst fullständigt, men gör undan li- körer på några rader. Helt flyktigt omtalar han konstsmör och alls ej konstgjord ost, ehuru dessa varor nu mera spela en högst betydlig roll. Denna ojämnhet i behandlandet af 85 NORDISK REVY 1883. 86 Universitetsangelägenheter. Upsala. Större konsistoriet. Den 10 september. Med anledning af inkommen ansökan utsattes till den 15 nästkommande februari förlängd specimens- tid för sökandena till e. o. professuren i historia. Af drätselnämden uppgjordt förslag till ny stat för univer- sitetet godkändes af konsistoriet för dess del. I sammanhang med af drätselnämden verkstäld omarbetning af under förlidet år uppgjordt förslag till inkomst- och utgifts- stat för universitetet hade drätselnämden jämväl tagit i öfver- vägande, huruvida icke i samma förslag till stat gjord fram- ställning om löneförhöjning för professorer, med undantag af förste teologie professorn eller domprosten och professor skytte- anus, samt för bibliotekarien och räntmästaren, ehuru denna framställning icke i det nu framlagda förslaget till ny stat ansetts lämpligen böra göras till föremål för behandling, lik- väl borde såsom en särskild fråga ånyo upptagas, därvid drät- selnämden, uppå de af konsistoriet i skrifvelse med förra för- slaget till stat angifna skäl, funnit frågan om beredande af skä- lig löneförhöjning åt universitetets lärare vara för universitetets framtid af den allra största vikt samt att några förändrade förhållanden, som skulle göra en dylik löneförhöjning öfver- flödig, icke inträdt sedan senaste förslaget därom framstäldes, hvadan drätselnämden hemstält, att konsistoriet ville söka ut- verka K, M:ts och riksdagens bifall till löneförhöjning för uni- versitetets lärare och tjänstemän enligt de grunder och på sätt som närmare innehålles uti drätselnämdens i frågan aflåtna skrifvelse till konsistoriet, och var denna skrifvelse af följande innehåll; «Drätselnämden får därför, med tillstyrkan om vidhållande af detta större konsistoriets förslag, hemställa, att konsistoriet ville söka utverka k. m:ts och riksdagens bifall till löneförhöj- ning för universitetets lärare och tjänstemän sålunda: att, med undantag för förste teologie professorn eller dom- prosten och skytteanske professorn, universitetets öfrige pro- fessorer samt bibliotekarien och räntmästaren må få komma i åtnjutande af ålderstillägg till lönen med 500 kr. efter 5 års tjänstgöring och efter 10 års med ytterligare 500 kr., så att aflöningen kommer att utgå med 6,000, 6,500, och 7,000 kr. eller, där afdrag för boställsförmon enligt nu gällande grund äger rum, med 5,400, 5,900, och 6,400 kr., däraf i hvarje fall 1,500 kr. skola såsom hittills utgöra tjänstgöringspenningar; skolande löne- förhöjningarna tillträdas med jämt kalenderår eller från och med den 1 januari näst efter 5 eller 10 år från det tjänstinne- hafvaren sin befattning tillträdt; att i fråga om e. o. professorerna i anatomi och histologi samt i farmakologi och medicinsk naturalhistoria, hvilkas aflö- ningar nu utgå med 4,500 kr„ dessa må med afseende å de för läkare gällande säregna förhållanden, som nödvändiggöra ett större löneanslag för deras fästande vid universitetet, erhålla genast vid tillträdet 4,500 kr. hvardera samt efter 5 års tjänst- göring förhöjning med 500 kr.; att aflöningen vid alla öfriga e. o. professorsbeställningar förklaras böra vid tillträdet utgå med 4,000 kr. med rättighet för innehafvarne till förhöjning i lönen efter 5 års tjänstgöring med 500 kr., och efter 10 års tjänstgöring med ytterligare 500 kr., skolande af e. o. professorers löneförmåner, på sätt för närva- rande är bestämdt, 1,000 kr. anses såsom tjänstgöringspenningar, och skola löneförhöjningarna inträda efter samma grund och beräkning, som för de ordinarie professorerna äro angifna I fråga om huru denna lönereglering, som drätselnämden före- slår må taga sin början från och med 1884 års ingång, kom- mer att i afseende å utgifterna ställa sig efter nu för handen varande förhållanden, får drätselnämden, hvad först beträffar de af professorerna och deras vederlikar, näml. bibliotekarien och räntmästaren, för hvilka regleringen är afsedd, upplysa, att dessa till antalet äro 34, däraf 7, hvilka här må upptagas såsom tillhörande första klassen, äro utnämde efter år 1878 och således vid 1884 års början icke till löneförhöjning ifråga- komma. 10 st. eller af andra klassen äro utnämde under åren 1873—77, hvilka således bekomma löneförhöjning af 500 kr. hvardera med tillhopa 5,000 kr., samt 17 st eller af tredje klassen äro utnämde före 1874, hvilka således erhålla löneförhöjning af 1,000 kr hvardera med tillhopa 17,000 kr. kommande alltså att för genomförande af löneförhöjningen för professorerna m. fl. vid 1884 års ingång erfordras en summa af tillhopa 22,000 kr. Denna summa må väl anses ganska betydlig, men härvid bör märkas, att det nu varande förhållandet i afseende å pro- fessorernas tjänsteålder, näml. att denna för en så stor del af dem falla utöfver 10 år, säkerligen är att betrakta såsom ett icke ofta återkommande undantagsförhållande. Hvad beträffar löneförhöjningens tillämpning vid 1884 års början för nu varande e. o. professorerna, skulle, vid det för- hållande att af de e. o. professorer, som utnämdes åren 1877 och 1878 och hvilka till antalet äro 7, trenne, näml. e. o. prof. Hammarsten personligen samt den älste inom hvardera af teol. och jur. fakulteterna, på grund af kgl. brefvet den 1 juni 1877 redan innehafva lön af 4,500 kr. samt att e. o. professuren i anatomi och histologi äfvensom den i historia för närvarande äro lediga, förhöjning erfordras dels med 500 kr. för nu varan- de e. o. professorn i farmakologi och medicinsk naturalhistoria, som är utnämd 1877 och hvars lön 4,500 kr., i öfverensstäm- melse med hvad här förut blifvit yttradt och föreslaget, skulle efter 5 års tjänstgöring ökas till 5,000 kr., dels ock med till- hopa 1,000 kr. för de tvänne under åren 1877 och 1878 utnämde e. o. professorerna inom filosofiska fakulteten, blifvande altså den i detta afseende erforderliga förhöjningen vid 1884 års bör- jan tillhopa 1,500 kr., af hvilka dock redan 1,000 kr., nämli- gen för de 2:ne e. o. professorerna inom filosofiska fakulteten, finnas på grund af kgl. brefvet den 1 juni 1877 anvisade af statsmedel, hvadan verkliga behofvet för förhöjningens genom- förande den 1 januari 1884 blifver blott 500 kr. Då emellertid, såsom konsistoriet förut framhållit, förhål- landet beträffande e. o. professorerna icke kan för framtiden beräknas blifva lika gynnsamt, som det är för närvarande, med anledning däraf, att institutionen för icke så lång tid sedan in- rättades, får drätselnämden på grund af i senaste förslag till stat, efter jämförelse med adjunktsinstitutionen under åren 1871—1875, uppgjord beräkning och klassindelning, så att till l:sta klassen hänfördes e. o. professorer med tjänstetid af 1—5 år, till 2:dra klassen sådana med tjänsteålder af 6—10 år och till 3:dje klassen de, hvilkas tjänsteålder öfverstege 10 år, efter hvilka grunder det visade sig att förhållandena för framtiden kunna antagas i medeltal gestalta sig sålunda, att inom lista klassen skall finnas 3, inom 2:dra klassen 6 och inom 3:dje klas- sen 10 e. o. professorer, i likhet med hvad i samma förslag- skett, framhålla, att en summa af 10,500 kr. antagligen fram- deles blifver erforderlig för nu ifråsasatta löneförhöjning åt e. o. professorer, i hvilket afseende dock jämväl här är skäl att erinra om den redan genom 1877 års riksdagsbeslut och kgl. bref medgifna förhöjningen, som så småningom äfven utan den nya regleringen kommer att äga rum. På samma gång drätselnämden nu emellertid åter föreslår denna reglering och förhöjning, anser drätselnämden sig äfven böra åter upptaga den af konsistoriet i sammanhang med be- rörda förslag förut jämväl gjorda hemställan, att professorerna, bibliotekarien, räntmästaren och e. o. professorerna enligt nu gällande stat tillkommande särskilda s. k. löneemolument, bestående af 12 famnar akademived samt åkerlott och humlegårdsersättning för en hvar af professo- rerna, bibliotekarien och räntmästaren samt 6 famnar ved för en hvar af de e. o. professorerna, skola samtidigt med ge- nomförande af löneförbättringen indragas till universitetets all- männa kassa; dock att nu varande innehafvare af dessa befatt- ningar skola äga att bibehålla ifrågavarande förmåner, tills de få tillträda löneförbättring öfverstigande värdet af samma för- moner, hvilket enligt förut lemnad utredning inträffar för pro- fessorer, bibliotekarien och räntmästaren, då de undfå det för- sta ålderstillägget, hvaremot och då e. o. professorerna redan nu äro tillförsäkrade lönegraden af 4,500 kr. efter viss tids tjänstgöring, dessa böra afstå löneemolument af ved först då de uppnått lönegraden 5,000 kr. 87 ....NORDISK REVY 1883. 88 På grund af dessa nu omförmälda indragningar af löne- emolument skulle till universitetets disponibla årliga inkomst- summa ytterligare komma för indragna 18 st. åkerlotter och för indragen akademielöningsved tillhopa 6,418 kr. 62 öre enligt den beräkning, som vid utarbetandet af senaste förslag till stat följts och till ändring hvaraf någon anledning ej förekommit. Enär innehafvarne af humlegårdsersättningarna enligt detta förslag genast skulle homma i åtnjutande af högre lönegrad, besparas universitetet med löneförhöjningarnas inträdande nämda ersättningsbelopp med sammanräknadt 600 kr. årligen men vid det förhållande, att af de gamla humlegårdarna endast 7 st. finnas kvar, för hvilka arrende till universitetets kassa inflyter med det i inkomststaten under rubrik «Arrende af humlegår- darna» särskildt uppförda beloppet af 210 kr., kommer detta icke att utgöra en ny inkomst, utan endast en besparing iut- giftsstaten. Det nu omarbetade förslaget till ny stat utvisar ett öfver- skott af inkomsterna öfver utgifterna med 12,660 kr. 49 öre. Genom ofvan berörda indragning af akademived och åker- lotter skulle till denna summa komma 6,418 kr. 62 öre, hvar- jämte universitetet genom humlegårdsersättningarnas bortta- gande skulle besparas en utgift af 600 kr årligen. Då någon annan regel icke finnes eller enligt drätselnäm- dens åsikt bör uppställas för dispositionen af universitetets egna tillgångar än att dessa skola användas till afhjälpande af de behof, som i hvarje fall visa sig mest trängande, samt beredande af nödig löneförhöjning åt universitetets lärare nu måste anses såsom den viktigaste angelägenhet för universite- tet, har drätselnämden ansett sig ej blott oförhindrad utan äf- ven pliktig att för den nu föreslagna löneregleringens och för- höjningens framtida genomförande hänvisa till hvad som i och för densamma kan lemnas af universitetets egna medel, så myc- ket häldre som lönerna till universitetets lärare och tjänstemän ursprungligen helt och hållet utgått samt fortfarande till stor del bestridas af universitetets egna tillgångar. Såsom tillförene framhållits, kan universitetet emellertid icke ensamt af egna tillgångar bekosta och ansvara för genom- förandet af den här förut föreslagna nödvändiga regleringen och förhöjningen af professorernas löner, utan måste drätsel- nämden föreslå, att, i likhet med hvad som gäller för lärarnas vid allmänna läroverken uppflyttning i högre lönegrad, staten måtte åtaga sig hufvudsakliga ansvaret för densamma, dock så att universitetet själft af sina medel därtill bidrager, så vidt möjligt är ; och då, därest universitetets inkomst- och utgifts- stat får beräknas på sätt den nu blifvit uppgjord, ett öfver- skott i tillgångar uppstår af såsom förut nämts 12,660 kr. 49 öre, samt inkomsterna af indragna åkerlotter och akademisk lönings- ved få med här förut angifna belopp 6,418 kr. 62 öre härtill läggas, en tillgång i detta afseende af universitetets beräkne- liga inkomster skulle uppstå af 19,079 kr, 11 öre, vill drätsel- nämden tillstyrka, att ett jämnadt belopp af 18,000 kr. måtte af universitetets medel uppgifvas och anslås såsom disponibel tillgång att för ifrågavarande reglering och förhöjning årligen utgå; utgörande sistnämda belopp till sin hufvudsakliga del sådana universitetets medel, som förut varit afsedda för aflöning och pensionering. I afseende å löneemolumentens indragning anser sig drätsel- nämden böra erinra om den rätt till akademived, åkerlott och humlegårdsersättning, som tillkommer förste teologie professorn eller domprosten samt till åkerlott och humlegårdsersättning, som tillkommer skytteanske professorn, hvilka båda universite- tets lärare icke afses i nu framlagda förslag till löneförhöjning. Med anledning af förslaget om åkerlotternas indragning får drätselnämden slutligen fästa uppmärksamheten därpå, att rätt till dylik åkerlott nu tillkommer äfven emeritus samt enka, omyndige söner och ogifta döttrar efter därtill berättigade lä- rare och tjänstemän vid universitetet. Drätselnämden finner denna förmån böra för därtill berättigade enkor och barn så mycket hällre bibehållas eller ersättning dem därför beredas som deras pensionsförmåner helt och hållet utgå af universi- tetets egna medel samt icke äro synnerligen stora och sålunda icke tåla vid någon minskning; och får drätselnämden hem- ställa, att i sammanhang med beviljande af nu begärda löne- förhöjning och reglering uttryckligen må förklaras, att ersätt- ning för omförmälda pensionsförmån skall beredas enkor och därtill enligt nu gällande grunder berättigade barn efter nu varande och blifvande innehafvare af de akademiska befattnin- gar, med hvilka förmåner af akademisk åkerlott nu är före- nad. Detaljeradt förslag om sättet för denna ersättnings ord- nande torde framdeles få afgifvas. Härifrån äro undertecknade Cornelius och Gyllenhaal så tillvida skiljaktiga, att vi, ehuru vi äfven för vår del finna den begärda löneförhöjningen vara af största behof påkallad och böra utgå med ålderstillägg, på sätt drätselnämden hemstält, anse oss icke kunna tillstyrka, att för densammas genomfö- rande de i lönerna ingående s. k. emolument, i enlighet med hvad drätselnämden föreslagit, blifva indragna. Enligt vår mening bör för den ifrågasatta löneförhöjningen af universite- tets medel endast anvisas det enligt nu uppgjorda förslaget till ny stat befintliga öfverskott i inkomsterna 12,660 kr. 49 öre eller i rundt tal 12,500 kr., hvaremot återstoden bör af stats- medel begäras. För löneförhöjnings erhållande bör indragning af de s. k. löneemolumenten icke tillstyrkas af följande skäl, näml. att genom deras borttagande minskning i löneförmåner skulle uppkomma för de professorer och tjänstemän vid univer- sitetet, som efter löneregleringens genomförande utnämnas, un- der de 5 första åren af deras tjänstetid ; att särskildt förmånen af åkerlott tillkommer äfven emeriti, enkor och under vissa vilkor barn efter lärare och tjänstemän vid universitetet samt det är i hög grad vanskligt, om denna för dem så väl behöfliga förmån skulle kunna för dem bibehållas, då den eljest icke kommer att utgå, äfvensom att den s. k. löningsveden och åkerlot- terna år för år stiga i värde, så att de inom en måhända ej alt för aflägsen framtid skola kunna uppskattas till samma värde som en förhöjning i penningelön af 500 kr., i hvilket afseende särskildt erinras, att åkerlotterna äro till en del belägna inom Upsala stads planlagda område, hvarför de med tiden kunna antagas blifva bebygda och därigenom lemna en inkomst vida öfverstigande den nuvarande. Undertecknad Thalén får för min del anföra, att jag väl anser frågan om löneförhöjning för universitetets lärare och tjänstemän vara af mycket stor vikt för universitetet, men att då af k. m:ts nåd. bref den 22 sistl. juni med återremiss af förra förslaget till stat synes framgå, det k. m:t velat gifva en antydan därom, att universitetets egna tillgångar icke böra användas till löneförbättring för vid universitetet anstälda lärare och tjänstemän, för hvilka lönebidrag redan utgå af statsmedel, jag anser, att det öfverskott i inkomster, som nu enligt uppgjorda förslag till stat förefinnes, bör användas till något annat för universitetet nyttigt ändamål, i hvilket hänse- ende jag vill föreslå, att en del däraf lägges till den summa som är beräknad för amortering af nya universitetshusets skuld så att denna summa ökas från 13,500 kr., till hvilket belopp den nu är upptagen, till 20,000 kr., hvarigenom berörda skuld på så mycket kortare tid kan afbetalas, hvarför jag saknar skäl att nu förorda den ifrågasatta löneförhöjning, på det sätt drätselnämden föreslagit; börande frågan därom enligt min me- ning behandlas såsom ett vanligt s. k. riksdagspetitum. Upsala den 29 aug. 1883. C. Y. Sahlin. E. V. Nordling. Herman Gyllenhaal. Rob. Thalén. Johan Östberg. Vid frågans behandling i större konsistoriet uppstod en långvarig diskussion, hvarunder yrkades: l:o) att hela det anslag, som för genomförande af löne- förhöjningen erfordrades, måtte, utan anlitande af universite- tets medel, begäras att utgå af statsmedel; 2:o) bifall till drätselnämdens förslag oförändradt; 3:o) antagande af drätselnämdens förslag med den modi- fikation att, då förmonen af åkerlott tillkomme äfven emeriti samt enkor och under vissa vilkor barn efter lärare och tjänste- män vid universitetet, man icke för genomförande af den ifrå- gasatta löneförhöjningen borde, möjligen till förfång för efter- kommande, afsäga sig rättigheten till åkerlott; 4:o) att, på sätt professor Cornelius och akad. räntmä- staren frih. Gyllenhaal i sin reservation till drätselnämdens protokoll anfört, i lönerna nu ingående s. k. emolument icke borde för löneregleringens genomförande indragas, och 89 NORDISK REVY 1883. 90 5:o) alternatift antingen bifall till drätselnämdens förslag oförändradt eller, om det icke skulle anses lämpligt att för den ifrågasatta löneförhöjning använda större eller mindre del af universitetets öfverskottsmedel, hela den för löneförbättrin- gen erforderliga summan begäras att utgå af statsmedel. Sedan diskussionen blifvit afslutad och konsistoriet förkla- rat sig vilja senare besluta rörande löneemolumenten, antogs, efter det omröstning blifvit begärd, till ja-proposition i hufvud- voteringen det under 2:0 här ofvan omnämda yrkandet om bi- fall till drätselnämdens förslag oförändradt samt till kontrapro- position (med 12 röster, afgifna af professorerna T. Nordling, Löfstedt, akad. räntmästaren frih. Gyllenhaal, professorerna Hagberg, V. Nordling, Nyblom, Holmgren, Hedenius, Rydin, Ra- benius, Ribbing och rektor prof. Sahlin, mot 10, afgifna af professorerne Tullberg, Henschen, Clason, Alin, Schultz, Fries, Lundqvist, Cleve, Thalén och Myrberg för att hela det erfor- derliga anslaget skulle utgå af statsmedel) det under 5:0 här ofvan omnämda yrkandet. Vid hufvudvoteringen röstade pro- fessorerne Löfstedt, Hagberg, Rabenius, Ribbing och rektor för drätselnämdens oförändrade förslag samt professorerne Tullberg, Henschen, Clason, Alin, Schultz, Fries, T. Nordling, Lundquist, Cleve, Thalén, räntmästaren frih. Gyllenhaal, professorerna V. Nordling, Myrberg, Nyblom, Holmgren, Hedenius och Rydin för drätselnämdens förslag med det tillägget att, om det skulle finnas mindre lämpligt att för genomförande af löneförbättrin- gen anlita universitetets medel, hela det erforderliga beloppet skulle begäras att utgå af statsmedel. I fråga om löneemolumenten beslöt konsistoriet med 13 röster mot 9, som afgåfvos för emolumentens bibehållande, att för ge- nomförande af löneförbättringen indraga emolumenten ved och humlegårdsersättning till universitetets kassa, men bibehålla förmånen af åkerlott och skulle denna förmån beräknas till en årlig inkomst af 112 kr. 59 öre för hvarje, hvilket belopp skulle frånräknas från ålderstillägg. Filosofiska Fakulteten: Humanistiska sektionen: 8 sept. Som prof. M. B. Richert d. 17 Aug af K. M:t er- hållit tjänstledighet från professorsgöromålen i Nordiska språk till d. 1 sept. 1884, beslöt sektionen föreslå, att doc. A. G. No- reen måtte under samma tid uppehålla nämde professur, samt att doc. F. Tamm måtte förordnas att uppehålla e. o. professuren i svenska språket under läsåret. (Kanslerns förordn. för docent. Noreen och Tamm d. 18 sept.) Som e. o. professor J. Af. Sundén på grund af komitéarbete kommer att vara frånvarande under innev. höstterminen, beslöt sektion föreslå doc. C. E. Sandström att uppehålla nämde pro- fessors föreläsnings- och examinationsskyldighet under samma tid. (Kanslerns förordn. för docent Sandström den 18 Sept.) 15 Sept, aflades fil. lic. examen af fil. kand. E. Persson, S. N. och J. V. A. Norström, Värml. 2 Okt. afgafs betyg öfver en af lektor G. 0. F. Vestling utgifven och d. 29 Sept, ventilerad akademisk afhandling “Her- tig Karls furstendöme under åren 1568—1592.“ S. d. afgafs betyg öfver en af fil. lic. P. Rödström, Norrl., för filos, doktorsgraden utgifven och d. 29 sept, offentl. försva- rad afhandl. «De imaginibus Sophocleis a rerum natura sumptis«. Matematisk-Naturvetenskapliga sektionen: 12 sept. Beslöt sektionen föreslå doc. F. R. Kjellman att uppehålla den genom prof. S. Berggrens förflyttning till Lunds universitet lediga e. o. professuren i botanik till dess tjänsten blifvit tillsatt. föreslog prof. T. Fries, att sektionen ville göra hemställan, det doc. Kjellman måtte utan ansökan anmälas till erhållande af den lediga e. o. professuren i botanik. 18 sept. Aflades fil. licentiatexamen af fil. kand. J. W. Jonsson Gotl. S. d. Beslöt sektionen enhälligt tillstyrka prof. Fries’ för- slag att till e. o. professor i botanik uta» ansökan anmäla doc. Kjellman. S. d. Till innehafvare af det efter utnämde prosektorn J. H. Theel lediga docentstipendiet i de naturhistoriska ämnena beslöt sektionen hos kanslersämbetet föreslå docenten A. N. Lundström. Fil. dr K. W. Helander utnämd till docent i Matematik vid Upsala Universitet d. 29 Aug 1883. Doc. Ar. Höjer erhållit afsked från sin docentur i Stats- kunskap sept. 1883. Stockholm. Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutets Föreläsningar och öfningar 1883. Professorer: ron Düben, deskriptiv anatomi, leder dis- sektionerna och anställer examinatorier; Lovén, experimentell fysiologi, leder öfningarna på det fysiologiska laboratoriet; Stenberg, farmaceutisk kemi; Bruzelius, speciell medicinsk pa- tologi och terapi, leder den medicinska polikliniken; Santesson, speciell kirurgisk patologi och operationslära, leder den kirur- giska polikliniken; Anderson, de obstetriska operationerna, kvinnosjukdomarna, handleder i den obstetriska och gynekolo- giska explorationen; Kjellberg, barnsjukdomarnas diagnos och behandling; Heyman, hälsovårdslära. E. o. Professorer: San- dahl, farmakognosi, farmakodynamik; Wimmerstedt, handleder vid de praktiska öfningarna på kemiska laboratorium; Wising, meddelar klinisk undervisning, leder den medicinska poliklini- ken; Rossander, klinisk undervisning i syn- och lokomotions- organens sjukdomar, leder den kirurgiska polikliniken samt den pediatrisk-kirurgiska kliniken; Netzel, meddelar klinisk under- visning; Jäderholm, rätts- och statsmedicin, handleder vid rätts- medicinska liköppningai- och undersökningar; Ödmansson, de veneriska sjukdomarnas diagnos och behandling; Med.-Rådet Björnström, sinnessjukdomarnas diagnos och behandling samt deras förhållande till rättsväsendet. Docenter: Berg, kirur- gisk anatomi med operationsöfningar på kadaver; Hedin, leder den pediatriska kliniken, föreläser öfver förekommande sjuk- domsfall, demonstrerar liköppningar; Wallis, föredrag i pato- logisk anatomi med mikroskopiska förevisningar och prepara- tioner, allmän patologi, demonstrerar liköppningar, leder öfnin- garna å den patolog.-anatomiska institutionen; Salin, håller gy- nekologisk klinik; Curman, enskild undervisning i balneologi och klimatologi; Zander, enskild undervisning i medicinsk gym- nastik. Stockholms högskola. Under innevarande termin skall Dr Hamberg föreläsa en elementär kurs i Fysik, Dr Borenius i Matematik och Dr A. N. Lundström i Botauik. Dr Leche åtnjuter tjänstledighet från midten af oktober för att göra en resa till Sicilien. Kobenhavn. Forelæsninger Og ovelser: (1 sept.—22 dec. 1883.) Det theologiske Fakultet. Prof. H. Scharling, kristelig Sædelære. Prof. Madsen, Dogmatikens forste Halvdel. Prof. Sthyr, 1) Indledning til det theologiske Studium til Vejledning for Begyndere; 2) Fortolkning af Pauli forste Brev til Korinthierne; 3) Fortolkning af Johannes’ Breve. Prof. Nielsen, 1) Middelalderens Kirkehistorie, forste Halv- del; 2) Oldkirkens Historie; 3) patristiske Ovelser. Prof. Bull, 1) fortolker Profeterne Nahum, Habakuk, Ze- fania og Malakja; 2) föredrager den almindelige Indledning til det gamle Testament; 3) holder theologiske Skriveovelser. Pastoralseminariet. Stiftsprovst Rothe, leder de kateketiske 0velser og holder Foredrag over Kateketik. Prof. Sthyr, 1) leder homiletiske Ovelser; 2) holder Fore- drag over den praktiske Theologi. Prof. Matzen, fortsætter sin Forelæsning over den danske Kirkeret. V. Sanne, Lærer i Messesang, giver Undervisning i Messe- sang. 91 ...........NORDISK REVY 1883. 92 amouxmaseranarcctasumaer arm run Ta =nprerusesuaeansse u mm iassamsecin ix Nsndoranascesrazwia euscoerizitstsinstestssowenssvensavereoescene-seausczsene Det rets- og statsvidenskabelige Fakultet. Prof. Goos, 1) giver de begyndende studerende en vejle- dende Indledning til Retsstudiet; 2) Hovedpunkterne af hele den danske Strafferet med Benyttelse af de trykte Fremstil- linger. Prof. W. Scharling, 1) föredrager Nationalekonomiens The- orie; 2) gjennemgaar examinatorisk samt supplerer derhos i Föredrag Danmarks Statistik. Prof. Matzen, 1) Statsforvaltningsretten; 2) Kursorisk Exa- minatorium over Statsforfatningsretten; 3) Examinatorium over den danske Tingret. - Prof. Deuntzer gjennemgaar den extraordinære Civilpro- ces og, saa vidt Tiden tillader det, andre Dele af Processy- stemet. Prof. Evaldsen, 1) Examinatorium over den danske Obli- gationsret (Fortsættelse); 2) theoretiske Skriveevelser med vi- dere komne juridiske studerende. Prof. Falbe Hansen, 1) Nationalekonomiens Historie; 2) gjennemgaar nogle Partier af Finansvidenskaben. Prof. Lassen, den romerske Privatret. Doc. Westergaard, slutter Forelæsningerne over statsviden- skabelig Encyklopædi. Det lægevidenskabelige Fakultet. Prof. Saxtorph, 1) leder Undervisningen paa Frederiks Hospital; 2) kirurgiske Praktikant-Ovelser; 3) kliniske Fore- drag. Prof. Panum, 1 a) Nervefysiologien; b) Forplantelse og Ud- vikling; c) examinatoriske Kollokvier over de Afsnit, som ere gjennemgaaede i Forelæsningerne; 2) for ældre medicinske studerende, Repetitions-Examinatorier over udvalgte Æmner af hele Fysiologiens Omraade; 3) i Förening med Assistenten et praktisk Kursus over de for Medicinerne vigtigste Stoffers Kemi. Prof. With, 1) medicinsk Klinik; 2) Praktikant-Klinik, daglig fra den 15de sept, til den 15 dec.; 3) Demonstratio- ner over indvortes Sygdomme. Prof. Reiss, 1) Respirationsorganernes Sygdomme, II Del; 2) de akute Infektionssygdomme; 3) Praktikant-Klinik paa det kgl. Frederiks Hospital i 3 Maaneder fra 1 sept. Prof. Stadfeldt, 1) behandler dels fore drags vis, dels exa- minatorisk Spergsmaal af obstetricisk, pædiatrisk eller gynæ- kologisk Natur; 2) indover med ældre studerende Explora- tionsevelser paa svangre. Prof. Warncke a) for medicinske studerende: 1) Fore- læsninger over den specielle Farmakologi; 2) Övelser i Re- ceptskrivning; b) for farmacevtiske studerende: 3) Examina- torier over Farmakognosi; 4) tilbyder Vejledning i Brugen af Mikroskopet. Prof. Gædeken, 1) Forelæsninger over Retslægevidenskab; 2) skriftlige og examinatoriske Övelser over Retslægeviden- skab; 3) kliniske Forelæsninger over Sindssygdom. Prof. Plum, 1) Praktikant-Klinik paa Frederiks Hospital i 3 Maaneder; 2) Forelæsning over Operativ-Kirurgi og Opera- tionsevelser; 3) gjennemgaar de examinatoriske kirurgiske Syg- domme paa Hvirvelsejlen og Extremiteterne. Lektor Lange, 1) pathologisk-anatomiske Forelæsninger; 2) pathologisk-anatomiske Demonstrationer, og i Förbindelse med Hr. Prosektor Dahl: 3) pathologisk-histologiske 0velser; 4) Sektionsevelser daglig, naar Materiale haves. Lektor Chievitz, 1) Skelettets Sammenfejning (sluttes) og derefter Musklerne (forts.); 2) Sanseorganerne; 3) Examina- torium over topografisk Anatomi; 4) mikroskopisk-anatomiske Ovelser med Begyndere; 5) leder i Förening med Hr. Pro- sektor Poulsen de offentlige Dissektionsevelser fra 1 nov. Doc. Hansen Grut, 1) paa Kliniken, Foredrag over og Ovelser i Djensygdommenes Diagnostik og Behandling; 2) Vejledning for de ældre studerende, der enske at besage Kli- niken. Overlæge Haslund, 1) kliniske Ovelser over Hudsygdom- mene og de veneriske Sygdomme; 2) Forelæsning og Demon- strationer over Hudens Sygdomme. Doc. Salomonsen, Ovelser i Studiet af de bakteritiske In- fektionssygdomme (sluttes). Prof. Holmer, klinisk-kirurgiske Ovelser med ældre stu- derende. Prof. Brünniche, holder, paa Grund af foregede Hospitals- forretninger, ingen Ovelser i dette Halvaar. Prof. Trier, i 3 Maaneder, 0velser i at erkjende og be- handle indvortes Sygdomme. Prof. Studsgaard, klinisk-kirurgiske 0velser i 3 Maaneder. Prof. L. I. Brandes, examinatoriske Kliniker over indvor- tes Sygdomme. Prof. Hirschsprung, paa Dronning Louises Bornehospital for ældre studerende kliniske 0velser og Examinatorier over Sygdomme hos Born. Privatdocenter. Christensen, praktisk Vejledning i Hjensygdommenes Diag- nostik og Behandling paa Ojenkliniken, Norregade 21. Stade leder daglig Bornehospitalets Poliklinik i Regens- gade og giver Vejledning i Erkjendelsen og Behandlingen af Sygdomme hos Born. Iversen, kliniske Forelæsninger over Urinvejeues kirurgiske Sygdomme paa St. Josephs Hospital (forts.) Pontoppidan, Reservelæge ved Kommunehospitalet, vejle- der i Hospitalets Poliklinik et begrændset Antal studerende i Diagnosen og Behandlingen af Hudsygdomme og veneriske Sygdomme. Wanscher, Forelæsninger over det kirurgiske System (forts.) Bloch, kirurgiske Sygdommes Diagnose og Behandling. Levy, 1) Forelæsninger over Blodninger hos den svangre og usvangre Kvinde; 2) Ovelser og Examinatorier over de ob- stetriciske Operationer. Meyer giver ved Sygesengen Vejledning i Diagnosen og Behandlingen af gynækologiske Sygdomme. Bremer, kliniske Ovelser og Forelæsninger over Orets Syg- domme (forts.) Det filosofiske Fakultet. Prof. Ussing, 1) den græske Literaturs Historie; 2) filo- logiske Skriveevelser. Prof. Mehren, 1) Grundlaget i den hebraiske Formlære og lette Oversættelsesevelser for de studerende, der forberede sig til Proven i Hebraisk; 2) forklarer de ferste 9 Kapitler af Ordsprogene; Kursus for Begyndere og videre komne i Ara- bisk (forts.); 4) forklarer Amvâri-Suhaili for videre komne i Ny-Persisk. Prof. Gislason, "Vellekla" i "Carmina Norræna." Prof. Holm, Karakteristik af den dausk-uorske Enevælde i Tiden fra 1660 til 1720 og derefter Danmarks og Norges Hi- storie under Frederik IV efter den store nordiske Krigs Slutning. Prof. Heegaard, Examinatorier over Psykologi og Logik. Prof. Faushell, 1) Begyndelsesgrundene i Sanskrit; 2) fortolker udvalgte Fabler af Vishnuçarman’s Pancatantra. Prof. Gertz, Forelæsninger over Euripides’s Hippolytos. Prof. Johannes Steenstrup, den engelske Forfatnings Hi- storie, med særligt Hensyn til den nu gjældende Statsret. Prof. Erslev, 1) Renæssancens Tidsålder, nærmest i Ita- lien; 2) Nordens Historie i den nyere Tid med Oplysninger om den Literatur, der behandler det nævnte Tidsrum. Prof. Hefding, 1) filosofisk Propædevtik; 2) Hovedpartier af Fölelsens og Villiens Psykologi; 3) fra Beg. af Okt.: soci- al Ethik. E. o. Prof. Stephens, 1) William Shakespear’s Antony and Cleopatra; 2) The Gospel of Saint Matthew i Old-Engelsk ; 3) tilbyder Lejlighed til engelsk Samtale i sin Bolig. Doc. Sundby, 1) udvalgte Stykker i Bartsch’s Chrestoma- thie de l’ancien français; 2) franske Tale- og Skriveevelser. E. o. Doc. Lange, Grundtrækkene af Renæssanceperiodens Billedkunst. E. o. doc. Vilh. Thomsen, nogle Punkter af de indoevro- pæiske (jafetiske) Sprogs Lydlære. E. o. Doc. Wimmer, det danske Sprogs Historie. 93 NORDISK REVY 1883. 94 Bjwa8Kfl»®c®®w«u£WMa«*«tKCÄie<»»z<*i»ÄjraeB*esjÄ»BawGaBcäfccsraEtxa-wstf3fc^.öa^ raman srnnenceuarzneoieseersxaeeseosenesae xmseustase «aiacWrvnfeiMäa^HTOäJSfrÄWWicwvsrÄaäBbarf^^ E. o. Doc. Verner, 1) Kursus i Russisk (forts.); 2) Begyn- delsesgrundene til det oldslaviske Sprog; 3) Begyndelsesgrun- dene til det polske Sprog. Doc. Brynjulfson har endnu 1kke bekjendtgjort Æmnet for sine Forelæsninger. Doc. Siesbye, 1) de vigtigste Kildeskrifter til Grækenlands Historie paa Agesilaos’s og Epaminondas's Tid; 2) nogle af Ciceros sjældnere læste Taler. Prof. Schmidt, 1) Begyndelsesgrundene af Assyrisk; 2) Begyndelsesgrundene af det gammel-ægyptiske Sprog; 3) for videre komne Ramses III:s store hieratiske Papyrus. Doc. Saabye er i dette Halvaar fritaget for at holde Fore- læsninger. Doc. Kroman, 1) de forskjellige moderne psykologiske Grundanskuelser; 2) for videre komne Erkjendelseslærens Ho- vedsporgsmaal med »Vor Naturerkjendelse» som Grundlag. Doc. Wilkens, 1) den sociale Udviklings Hovedformer; 2) Kollokvier over Hovedmomenterne i Filosofiens Historie. Privatdocenter. Fistaine, eventuelt italienske og franske »causeries» over forskjellige literære Æmner, respektive i det italienske og fran- ske Sprog (forts.) G. Brandes: 1) »Det unge Tyskland»; 2) mulig desuden en Forelæsning; Æmnet vil da senere blive bekjendtgjort. Hoffory 1) Sprogfysiologiens Principer og Methode; 2) even- tuelt Udsigt over de nyeste Forskninger over Goethes Faust. Det mathematisk-naturvidenskabelige Fakultet. Prof. Japetus Steenstrup, 1) gjennemgaar for de medicin- ske studerende visse Partier af Dyrerigets Naturhistorie; 2) yder videre komne, som ved Hjælp af Studiesamlingen ville forberede deres Studier i Zoologi og Palæontologi, sin Bistand ved Afbenyttelsen af Samlingens Bestanddele og af den zoolo- giske Literatur. Prof. Holten, den mekaniske Fysik. Prof. Steen, 1) direkte og omvendt Differensregning (slut- tes); 2) Examinatorier i analytisk Geometri og rationel Me- kanik. Prof. Johnstrup, 1) Krystallograf; 2) Fremstilling af de til den nuværende Jordperiode knyttede geologiske Fæno- mener; 3) Dvelser i det mineralogiske Museum. Prof. Julius Thomsen, 1) de uorganiske Stoffers Kemi (Ind- ledning og Metalloider); 2) kemiske Ovelser. Prof. Didriclisen, 1) de naturlige Plantefamilier, nærmest med Hensyn til Lægeplanter (forts.); 2) fra November almin- delig Botanik; 3) praktiske 0velser; 4) leder botaniske Ex- kursioner; 5) gjennemgaar for videre komne udvalgte Æmner. Prof. Thiele, 1) Hovedsætningerne om Baneberegning (theo- risk Astronomi) for Begyndere; 2) Ovelser i numerisk Reg- ning. E. o. Prof. Schiudte, de leddede Dyrs Naturhistorie (forts.) E. o. Prof. Zeuthen, 1) Begyndelsesgrundene af Projektiv- geometrien; 2) gjennemgaar saadanne geometriske Theorier og Methoder, som knytte sig til et uforanderligt Legemes Lige- vægt og Bevægelse. Lektor Jorgensen, 1) (fra den 15de Oktober) den kvanti- tative uorganiske Analyse; 2) organisk kvalitativ Analyse; 3) Metallernes Kemi; 4) leder Ovelserne i den polytekniske Læreanstalts Laboratorium. E. o. Doc. Lufter, Nordamerikas fysisk-geografiske og eth- nografiske Forhold, med særligt Hensyn til de forenede Stater i Amerika. Christiansen, Lærer i Fysik ved den polytekniske Lære- anstalt, 1) mekanisk Fysik; 2) Lyslære; 3) mathematisk Fysik. E. o. Doc. Pedersen, 1) Planternes Stofvexel (Respiratio- nen), samt eventuelt 2; Fosforsyrens Betydning for Planter- ne med særligt Hensyn til de nyere Forsog om de ouplaste Fosfater. Dr. Lütken oplyser visse Sider af den zoologiske Geografi ved at gjennemgaa udvalgte Slægter og Familier af alle Hvir- veldyrklasser i systematisk-geografisk Henseende. Doc. Samsee Lund, 1) gjennemgaar Plantesystemets 2den Halvdel fra Begyndelsen af Sept, til Slutningen af Okt.; 2) gjennemgaar Pianteanatomien fra Iste Nov. og holder mi- kroskopiske Forevisninger; 3) leder nogle botaniske Exkur- sioner i den mildere Aarstid. Doc. Petersen, planteanatomiske 0velser. Adjunkt Jungersen, hvem det midlertidig er överdraget at vejlede de medicinske studerende i Zoologi, 11 gjennemgaar Dyrerigets Hovedformer; 2) vejleder de studerende under de- res Benyttelse af Studiesalens Samlinger. Pr. Doc. Valentiner gjennemgaar en Del Sætninger af fun- damental Betydning for de algebraiske Kurvers Theori. Helsingfors, Föreläsningar och öfningar. Teologiska fakulteten: Professorer: Råbergh, Jesu lefverne. Finnlands kyrko- historia efter år 1640; Johansson, dogmatik; Tütterman, den praktiska delen af romarbrefvet och pastoralbrefven, profeten Jesaja; Colliander, under höstterminen kateketik (forts.), under vårterminen homiletik, leder under höstterminen de kateketiska och vårterminen de homiletiska öfningarna. Biträdes vid led- ningen af de praktiska öfningarna af Pastor Johannes Östring. Juridiska fakulteten: Professorer: Forsman, läran om de särskilda brotten, därefter straffprocess; Lang, nationalekonomi, ekonomisk rätt. E. o. lektor: Favén anställer muntliga öfningar på finska uti juridiska ämnen, handleder i juridiska skriföfningar på finska. Medicinska fakulteten: Professorer: von Becker, ögats sjukdomar, klinisk under- visning, operationer, poliklinik. Professuren i fysiologisk kemi och farmakologi förestås af assistent Sundvik, som föreläser höstterminen farmaceutisk kemi och experimental toxikologi; vårterminen farmaceutisk kemi och droglära; Hjelt, patologisk histologi, rättsmedicin; Pippingsköld, läran om förlossnings- konsten, klinisk undervisning i gynekologisk operationslära, gynekologiska operationer, barnmorske-undervisning, instrumen- tal förlossningskonst; Hallsten, sinnesorganen, väfnadselementen och de enkla väfnaderna, därefter embryologi, praktiska öfningar i fysiologiska laboratorium; Runeberg, matsmältningsorganens sjukdomar, klinisk undervisning. E. o. professorer: Saltzman, skall framdeles meddela sina föreläsningar. E. o. prof, i syfilidologi och hudsjukdomar förestås af G. Smirnoff M. o. K. Dr.; lemnar klinisk undervis- ning, föredrager syfilidologi och hudsjukdomar. Anatomie-prosektor Äsp leder de praktiska öfnin- garne på anatomisalen. Docenter: Stenbäck, mekanismen vid de olika fosterlä- gena, kurs i operativ förlossningskonst; af Schulten, M. W., laryngoskopi och otiatrik, kurser i operationsöfningar på lik; Homén, biträder vid de praktiska öfningarna i patologisk ana- tomi och liköppningarne; Wahlfors, kurser i ögonoperationer; Holsti, skall framdeles tillkännagifva om sina föreläsningar. Filosofiska fakultetens historisk-flologiska sektion. Professorer: Lagus, är såsom rektor befriad från skyl- digheten att föreläsa; Ahlqvist, Valittuja Sananlaskuja, finsk grammatik komparatift; Nordqvist, framstående ryska drama- tiska arbeten, rysk syntax; Estlander, under vårterminen Må- lare-konstens teori och historia; Rein, filosofiens historia, sam- hällsl ira; Strandman, koranens andra sura från 107 versen, hebreisk grammatik under tolkning af stycken ur Genesis; Danielson, adertonde århundradets historia från år 1750; Gustafs- son, under höstterminen Plauti komedi Miles gloriosus efter 95 NORDISK REVY 1883. 96 förberedande öfningar i metrik, under vårterminen Ciceros De finibus bonorum et malorum, öfningar i romersk filologi på latinska språket, latinskrifning. E. o. professorer: Donner 0., jämförande indoeuropeisk formlära, sanskrit-kurs grammatik och öfversättning; Aspelin, om den finska folkvandringen ur arkelogisksynpunkt; Freuden- thal, äldre eller poetiska Eddan, handleder vid svenska skriföf- ningar; Perander, rättsfilosofi; Schybergson, engelska författnin- gens historia till år 1307, Finnlands historia efter 1157. Docenter: Böök, skolpedagogik, praktiska öfningar; Pal- men, höstterminen Finnlands historiska literatur, Nordens medel- tidshistoria, vårt, öfver det senare ämnet; Tudeer, under hösttermi- nen Aischylos’ Perser, under vårterminen Sophokles Oidipus i Kolonos, därjämte under höstt. studiet af Homeros, under vårt, läsning af någon attisk prosaist; Vasenius, Finlands och där- efter Sverges literatur i vårt århundrade; Aspelin, under höst- terminen franska literaturens historia under medeltiden, vår- terminen arkitekturens teori och historia; Wendell, jämföran- de framställning af fornsvenska och fornnorska språkens gram- matik, Gutalag med bl. a. etymologiska jämförelser med an- dra indogermaniska, särskildt germaniska språk samt specielt med hänsikt till svenska allmogemål. Filos. fak:ns fysisk-matematiska sektion. Professorer : Lindberg, växtanatomien, de odlade och nytti- ga växterna, exkursioner; Wiik, höstterminen mineralogi, vårter- minen geologi; Lemström, höstterminen värmelära, vårterminen optik," enskildt höstterminen potentialteorins tillämpning på magnetismen (forts, under vårt.), handleder vid de praktiska öf- ningarna i fysik; Hjelt, oorganisk experimentalkemi, organisk kemi, kemiens historia, handleder vid de praktiska öfningarna å kemiska laboratoriet; Donner, A. S., allmän astrognosi med demonstrationer, handleder i astronomiska observationer. E. o. professorer: Sandell, elasticitetsteori med tillämp- ningar, repetitionskurs i fysiken; Norrlin, art- och formbegrep- pen samt bastardläran inom växtriket ; Palmen, de högre ver- tebraternas anatomi och organernas mikroskopiska byggnad, handleder vid zootomiska dissektioner; Deuter, Finnlands fisk- fauna, arthropodernas naturalhistoria med dissektionsöfningar. Docenter: Wahlforss, deltager i ledningen af de prakti- ska arbetena i kemiska laboratoriet; Sahlberg,. handledning vid insekters examinering, insekternas naturalhistoria, exkur- sioner; Levanen, aritmetik, enskildt högre algebra, elemen- terna af differential- och integralkalkylen; Wainio, kurs i kryptogamernas naturalhistoria med mikroskopiska öfningar, exkursioner; Elfving, praktiska öfningar i växtanatomi, de lägre växternas naturalhistoria; Neovius, analytisk geometri samt differential och integralräkning, teorien för funktioner af kom- plext argument; af Schulten, A. B. oorganisk experimentalkemi, handleder vid de praktiska öfningarna. Lektorer: Godenhjelm, praktiska öfningar i tyska; Krohn, muntliga öfningar i finska samt skriföfningar ; Florell, prak- tisk undervisning i engelska språket, skriföfningar; Biaudet, öfningar i franska språket. E. o. lektorer: Paul, enskild undervisning i teologi; Dahlbeck, praktisk undervisning i dubbel italiensk bokföring; Kahn, en genetisk, teoretisk-praktisk kurs i franska språket; Almberg, kurs i ungerska språket. Exer citiimästare: Faltin, musikens teori; Heikel, gym- nastikens teori. Innehåll: Bonnet: Acta Thomæ. Skrefsrud: Basis er vor Kristentro. Dareste: Les constitutions modernes. Bramwell: Krankheiten des Rückenmarkes. Grrsart: Life and works of Robert Greene. Dieterici: Arabisch-deutsches Handwörterbuch. Muller: Eine griechische schrift über Seekrieg. Kinch: Qvæstiones Curtianæ criticæ, Edström: Fornfranskans «-ljud i betonad stafvelse. Nyrop: Den oldfranske heltedigtning. Western: Engelsk lydlære. Berger: Det nyhögtyska uttalet. Storm: Arkiv för nordisk filologi. Beilstein: Handbuch der organischen Chemie. Seuberth: Handbuch der Warenkunde. Nielsen: Reisehaandbog over Norge. Universitetsangelägenheter (Upsala, Stockholm, Koben- havn, Helsingfors). G. Eichler, Plastische Kunstanstalt u. Giesserei in Gips u. Elfenbeinmasse Berlin, W. Behrenstrasse 27 macht auf seine reiche Sammlung antiker, mittelalterl. u. mod. Statuen, Büsten, Reliefs — grosse Gemmensammlungen, Büsten von Philologen, Naturforschern, Staatsmännern u. a. ganz ergebenst aufmerksam. Ein ausführlicher Katalog gratis u. franko. På Nordisk Revy prenumereras antingen genom posten eller bokhandeln. Pris för år (16 n:r), 3,75 (utom postarvode), för prenumeranter å tidningen Upsala 2,50. Upsala, Karl Möllersvärd, 18S3.