N:r 2.

30 Sept. 1883.

NORDISK REV Y

tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter

under medverkan af

Proff.	O. y. Alin,	H.	N. Almkvist, P. T. Cleve,	7. Hagströmer, S. E. Henschen, H. H. Hildebrandsson, L. F. Lefler, C. G. Lundquist,

C. R.	Nyblom, U.	R.	F. Sundelin; Adj. F. A.	Geifer; Labor. M. G. Blix; Docc. y. E. Berggren, H. Bergstedt, K. H. Blomberg,

S. y.	Boethius, A.	L.	Bygdén, 0. A. Danielsson,	D. Davidson, T. A. Ekman, A. Erdmann, H. G. Hjärne, 0. V. Knös, J. A. Lundell,

A. N.	Lundström,	A.	F. Schagerström, %. H. E.	Schlick, S. A. H. Sjögren, A. L. A. Söderblom, J. H. Théel, F. ^. Eising, 0. Widman;
Jur. kand. C. O. Montan ; Bibl.-amann. C. H. E. Lewenhaupt, E. H. Lind, C. G. Stjernström; Fil. licc. A. Bendixson, H. von Fei-
litzen; Fil. kand. R. Arpi m. fl.

utgifven af

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

K. Möllersvärds förlag.

Teologi.

Heuch, I. C. Vantroens Væsen. Populære po-
lemiske Foredrag. Kristiania 1883. 431 ss. 8:0.
5,40 kr.

Mot detta arbete, tydligen närmast framkalladt af de
ödesdigra slitningar, som f. n. väcka så mycket bekymmer
i förf:s fädernesland, kunna flere anmärkningar med afse-
ende på dess form med fog göras. Redan den omständig-
heten, att det saknar hvarje slag af innehållsförteckning är
en icke betydelselös brist. Den svårighet att erhålla en
öfverblick af bokens innehåll, som därigenom uppstått, för-
ökas emellertid genom de longörer och den brist på pre-
cision i framställningen, som här och hvar framträder. Icke
desto mindre är boken hvad hufvudsaken angår enligt vår
mening förträfflig. Den är buren af en kraftig trons anda,
dess stil är liflig och flytande, och den löser de uppstälda
problemen på ett sätt, som visar att förf, icke blott grund-
ligt tänkt öfver sitt ämne, utan äfven och framför alt ge-
nomlefvat den sanning, i hvars ljus han lärt sig förstå, och
som satt honom i stånd att blotta otrons verkliga väsen.
Att denna vår tids andliga kräfta återföres till den onda
viljan såsom sin källa, är lika visst rätt, som all verklig
religiös tro och framför alt den kristliga tron är i djupaste
mening praktisk och aldrig kan förstås eller tillägnas
utan genom lydnad i innerlighet för den sanning, som do-
kumenterar sig själf inför samvetet och den invärtes män-
niskans centrala lifsbehof. I sammanhang därmed måste
man ock gifva förf, rätt i hans gensaga emot det sätt,
hvarpå den kristliga apologetiken mången gång velat häfda
kristendomens sanning, nämligen genom att söka göra den
begriplig inför den menskliga tanken såsom sådan. Sam-
malunda förtjänar förf:s framställning af den s. k. döda
tron såsom i själfva verket identisk med otron alt erkän-
nande. Den målning han i de sista föredragen gör af

otrons frukter, särskildt för så vidt de uppenbara sig inom
det politiska och sociala lifvet, är visserligen mörk, men
beklagligen alt för sann. Förf, har genom sitt arbete ut-
talat ett ord i sinom tid. Måtte det ordet tränga till
många hjärtan, väckande, varnande, hejdande.

Nby.

Medicin.

Bull, E., En Fremstilling af Hovedtrækkene i
de Bright’ske Sygdommes Behandling. Kristiania.
Cammermeyer, 1883, 12:o. 52 ss.

Dr B. är redan förut fördelaktigt känd som special-
forskare öfver njursjukdomarna och har deltagit i det reform-
arbete, som pågått under senaste decennium å detta område.
I föreliggande lilla arbete, som ursprungligen skrifvits för
en utländsk medicinsk tidskrift, har förf, sammanfattat sina
åsikter rörande de Bright'ska sjukdomarnas behandling -—
åsikter som förtjäna särskild uppmärksamhet af det skäl,
att de stödja sig på omfattande studier af dessa sjukdo-
mars patologi och på en rik klinisk erfarenhet. En dju-
pare kännedom om den patologiska processen vid njurin-
flammationerna har ledt till nya åsikter angående behand-
lingen. Den gamla medikamentsterapien har fått lemna
rum för en ändamålsenlig vård af den sjuke och af hållande
af alla skadliga inflytelser. "Receptskriveri og terapi er
himmelvidt forskjellige ting, hvilket imedlertid langt fra
endnu er trængt tilstrækkeligt ind i bevisthederne ; ved de
Bright’ske sygdomme har receptskriveri overmaade liden be-
tydning." Dessa ord känneteckna förf:s ståndpunkt — en
ståndpunkt som torde delas af flertalet rationella läsare,
som studerat njursjukdomarnas ännu i flera hänseenden
dunkla område. Under sådana omständigheter gör arbetet
35

NORDISK REVY 1883.

36

ej anspråk på att innehålla mycket nytt, men har för-
tjänsten att lemna en kort och klar framställning af förf:s
åsikter, hvilka endast i smärre punkter torde skilja sig från
de nyare åsikterna rörande dessa sjukdomars behandling.

S. E. Henschen.

Till red. har insändts:

H. J. Vetlesen, De almindeligste Sygdomsaarsager.

Christiania, Cammermeyer, 1883, 116 ss. 8:o.

Filosofi.

Samuel Grubbes filosofiska skrifter i urval, ut-
gifna af Axel Nyblæus och Reinhold Geijer. Sjätte
bandet. Ontologi. Lund 1882. Pli. Lindstedt. 204
ss. Kr. 3,50.

I profnumret af denna revy anmälde vi i korthet Grub-
bes fenomenologi. Här föreligger hans ontologi, utgifven
af prof. Axel Nyblæus och doc. Reinhold Geijer. I för-
ordet anmärker prof. Nyblæus, att Grubbe ej med samma
sorgfällighet utarbetat ontologien som fenomenologien. Ut-
gifvarna ha, i hvad på dem berott, sökt af hjälpa denna brist,
men deras försök i detta syfte synes mig lida af väsent-
liga brister. Ingenstädes i arbetet, sådant det nu förelig-
ger, finnes nämligen angifvet, hvarest utgifvarna hafva ur
Grubbes senare handskrifter och ur Boströms anteckningar
efter Grubbes föreläsningar utfylt de luckor som förelågo
i den handskrift, som legat till grund för utgifningen; oak-
tadt förordet angifver ofvannämda trenne källor. Men
genom denna försummelse å utgifvarnas sida är det omöj-
ligt för en utanför stående att få en bestämd uppfatt-
ning om, hvad Grubbe verkligen sagt. På samma gång
torde böra anmärkas bristen på tidsuppgifter; från hvilket
år härstammar Grubbes handskrift af ontologien, hans om-
arbetningar och Boströms anteckningar? Klart är, att så-
dana upplysningar äro af vikt, isynnerhet för dem, hvilka
vilja studera sammanhanget mellan Boströms verldsåskåd-
ning och hans föregångares, särskildt Grubbes.

Innehållet i ontologien är i korthet följande: Onto-
logien är den filosofiska vetenskap, hvars objekt är det öf-
versinliga. Frågan om en sådan vetenskap verkligen är
möjlig afgöres till förmån för dem, hvilka jakande besvara
denna fråga. Genom att betrakta det mänskliga förnuftet
såsom en förmåga att omedelbart uppfatta det öfversin-
liga synes Grubbe vilja komma ifrån de svårigheter, i
hvilka de inveckla sig, som söka bevisa det öfversinligas
existens. Det är enligt honom alldeles omöjligt att för-
klara vårt medvetande af det öfversinliga såsom uppkom-
met genom logiska bevis. Efter dylika inledande betrak-
telser öfvergår Grubbe till själfva undersökningen. Denna
sönderfaller i tvänne afdelningar, af hvilka den första be-
handlar frågan, hvad det öfversinliga, oändliga själft är;
den andra huru vi skola fatta dess förhållande till det
ändliga. Den första afdelningen sönderfaller i sin ordning
i tvänne, en i hvilken det absoluta betraktas från teoretisk, en
annan i hvilken det betraktas från praktisk synpunkt. Grubbe
söker visa, att de villfarelser, hvilka äro rådande och hafva

varit rådande om det absolutas natur, till väsentlig del
bero på ett förbiseende af den ena eller andra synpunk-
ten. Den teoretiska spekulationen tvingar mig visserligen
att fatta det absoluta som evigt, oföränderligt, andligt, men
till det personliga kommer jag ej genom ensidigt teore-
tisk spekulation (Spinoza).

Den praktiska spekulationen däremot gifver oss ge-
nom analys af vårt religiösa och sedliga medvetande in-
sikt i det absolutas personliga karaktär. Men stannar man
å andra sidan vid en sådan analys af det praktiska med-
vetandet, fattar man ovilkorligen den absoluta personen i
analogi med en ändlig person d. v. s. med sinliga bestäm-
ningar. Först den teoretiska spekulationen befriar från så-
dan villfarelse. Grubbe visar sig sålunda som sträng ra-
tionalist. Om möjligt ännu mera gör denna hans ståndpunkt
sig gällande i den andra afdelningen af ontologien. Här
betonas med särdeles stor skärpa nödvändigheten att från
tanken om Guds förhållande till verlden aflägsna hvarje
analogi med våra sinliga förhållanden, hvarje empiriskt
föreställningssätt.

A. B—n.

Neudecker, Georg, Grundlegung der reinen Logik. Ein
Beitrag zur Lösung der logischen Frage. Würzburg 1882.
A. Stuber. 80. ss. 2,40 m.

Kroman, K. Kortfattet Tænke- og Sjælelære. Kjo-
benhavn 1882. A. F. Host & Son. 156 ss. 2,10 kr.

Hostinsky, 0. Über die Bedeutung der praktischen
Ideen Herbarts für die allgemeine Aesthetik. Prag 1883.
Rivnac. 31 ss.

Fick, A., Philosophischer Versuch über die Wahrschein-
lichkeiten. Würzburg 1883, Stahelsche Buchhandl., 46 ss.

Historia.

Genmäle.*

Jag får anhålla om en plats i ”Nordisk Revy” för
nedanstående genmäle till den i profnumret sid. 6 före-
kommande anmälan af min uppsats ”Bröderna Zenos resor
och de älsta kartor öfver norden.”

Anmälan säger: ”Fullständigt synes oss dock ännu
icke den af många förfäktade meningen, att man här har
att göra med ett literärt bedrägeri, vara vederlagd. Därtill
tarfvas en noggrann utredning, särskildt af den sällsamma
berättelsens förhållande till Zieglers Scondia och Olai Mag-
nis arbeten.” I dessa ord och åtskilligt annat, som an-
mälaren i sammanhang härmed senare anför, ligger en före-
bråelse om bristande kritik i behandlingen af mitt ämne,
hvars obefogenhet jag här skall söka att ådagalägga.

*) Ehuru det är klart, att vår revy icke kan eller bör in-
taga genmälen af ett sådant omfång som nedanstående, hafva
vi dock, i betraktande af att vi ej på förhand meddelat upp-
lysning därom, velat för denna gång intaga insändarens artikel
oafkortad. För kortfattade beriktiganden hålla vi naturligtvis
ständigt med nöje våra spalter öppna. Red.
37

NORDISK REVY 1883.

38

Hvad först Zieglers ”Scondia” * beträffar så kan herr
H—e sjelf öfvertyga sig om, att något lån från Ziegler ej
förekommer i Marcolinis bok, genom att jemföra hvad i
båda dessa arbeten säges om de nordiska länderna, särskildt
om Grönland. Detta är numera så mycket lättare, som
den här ifrågavarande delen af Zieglers arbete finnes jemte
åtskilliga upplysande noter af H. Hildebrand så väl på origi-
nalspråket som i svensk öfverssättning intagen i Antropo-
logiskt Geografiska sällskapets skrifter, “ och skulle Herr
H—e önska rådfråga sjelfva den sällsynta originalupplagan
af 1532, så kan jag stå till tjenst just med det exemplar,
från hvilket nämnda aftryck och öfversättning verkstälts.
För den händelse herr H—e ännu en gång skulle åter-
komma till detta ämne, skulle dessutom en jemförande blick
på Ziegler? och Zenos kartor ej skada.

Zieglers knapphändiga berättelse samt ytterst otymp-
liga och delvis på nyare upptäckter grundade karta (”Terra
Bacallaos”) hafva endast derigenom någon betydelse för
den nu föreliggande frågan, att man här får reda på, huru
ringa i början på sextonde seklet kunskapen i Skandinavien
var om de forna kolonierna på andra siden om atlantiska
oceanen. Arbetet grundar sig nämligen, såsom i fol.
LXXXV uttryckligen säges på uppgifter af nordiske andlige,
hvilka under den då rådande religiösa söndringen uppe-
höllo sig i Roma.

Alla de fullständiga upplagorna, (tryckta i Roma 1555,
i Venetia 1565 samt 2:ne i Basel 1567) af Olai Magni
arbete äro försedda med utförliga register och kapitelrubri-
ker, och den forskare i nordens forntid, som sjelf ej gittat
läsa detta okritiska, men för vår kulturhistoria så omätligt
vigtiga arbete, kan derför med registrets och kapitelrubri-
kernas hjelp lätt öfvertyga sig om, att intet gemensamt
finnes mellan Zeno och Olaus Magnus -— på det enda
undantag när, att åtskilliga enskildheter rörande de grön-
ländska skinnfarkosternas byggnad och rörande rodden med
dem tyckas hos Olaus Magnus (i Opera brevv. fol. 3) och
Zeno grunda sig på en gemensam källa, icke ensamt på
det mångomskrifna förhållandet, att 01. M. såg en kajak
upphängd i en norsk kyrka. Min anmärkning i noten s. 13
är derför sannningsenlig och berättigad.

Jag kan ej inse, hvad den fullt riktiga anteckningen
i manuskriptet till ett venetianskt heraldiskt arbete, att
Estotiland ligger i Norra Amerika, har att göra med frå-
gan, huruvida Marcolinis samtida ville genom en uppdiktad
reseberättelse tillvälla Italien äran af Amerikas upptäckt.
I sjelfva arbetet finnes ej en rad, som ger anledning till
någon sådan förmodan; och ej heller i den mycket omfat-
tande hithörande italienska literatur från sextonde seklet,
som jag i och för denna frågas besvarande genomgått.
Häremot strider ej, att man om Zenierna begagnar orden
”degni veramenta d’eterne gloria” (Le Ruscellis edition af
Ptolemæus, Venedig 1561, i texten till Nova carta septen-
trionale). Detta uttryck är ju fullt berättigadt, äfven i en
stil mindre blomsterrik än det 16:de århundradets italien-
ska. Hvad slutligen Marco Barbaros manuskript beträffar,

* Denna titel är oriktig; originalupplagans titel är: Quæ
intus continentur Syria . . . Palestina . . . Arabia . . . Aegyp-
tus . . . Schondia . . . etc. Argent. MDXXXII. »Schondia»
(ej Scondia) är således endast rubriken på en afdelning af
boken. •

** Geografiska Sektionens tidskrift. B. I. 1878. N:o 2.

så blefve jag och alla, som sysslat med lösandet af det
här ifrågavarande geografiska problemet tacksam, om herr
H—e kunde lemna några andra upplysningar om de del-
förekommande anteckningar rörande Zeniernas resor än hvad
som redan står omtaladt i Cardinal Zurlas och R. H. Ma-
jors kända arbeten.

Olai Magni karta af 1539 finnes, så vidt man vet, ej
i något svenskt bibliotek, och all den möda jag gjort mig
att genom antiqvariska bokhandlare i Italien förskaffa mig
denna karta har varit förgäfves. Men jag har genomgått
texten till såväl den italienska som tyska upplagan af den
lilla bok, tillsammans med hvilken kartan publicerats, och
som utgör dels en beskrifning på kartan dels ett program
till det stora arbetet. Båda dessa upplagor bära årtalet 1539
och äro äfven utan karta ytterligt sällsynta. Såsom redan
öfverbibliotekarien Klemming påpekat, kan man af denna
text sluta, att kartan varit indelad i olika, med A, B, C,
o. s. v. betecknade områden, en omständighet som gör det
möjligt att identifiera kartan af 1539 med kartorna i de
2:ne Baselupplagorna (af 1567). Träsnitten i båda dessa
samtida upplagor äro tryckta med samma stockar båda och
innehålla en stor mängd dedikationer och företal, af hvilka
en del saknas såväl i Roma- som Venetiaupplagan. Bland
dessa möter man äfven, tämligen omotiveradt, en abbrevie-
rad öfversättning af förenämnda ”Opera breve etc.” Detta
står tydligen i sammanhang med användningen af de gamla
kartstockarne i stället för de nyare i Romaupplagan.

I alla dessa fall äro således herr H—es anmärkningar
föga befogade. Deremot är den sista anmärkningen, att
namnet Grönland icke torde förekomma i originaltexten till
Gregorii den IV:s bref, enligt all sannolikhet fullt riktig,
hvarför den förmodan jag sid. 49 i förbigående yttrar rö-
rande tillkomsten af namnet Grönland i det ifrågavarande
brefvet bör förfalla. Hvad jag på detta ställe yttrar har
för öfrigt intet att skaffa med det slutresultat, hvartill jag
kommit i afseende å sjelfva Zenoresan.

Härmed har jag genomgått herr H—e’s inkast, men
det må ännu tillåtas mig en allmän anmärkning. Eder
tidskrift har ju till sin upgift att anmäla böcker. Skulle
den då ej i första hand böra fästa upmärksamhet på nya
saker, som röra fosterlandets historia, natur och folk, och
skulle det ej vid anmälan af mitt arbete om ”Bröderna
Zeno’s resor och. de älsta kartor öfver norden” förtjenat
omnämnas, att man här för första gången finner en sam-
manställning af de älsta kartografiska arbeten öfver norden,
och det ej medels kopiering af kopior i fjerde eller femte
led, utan, såvidt möjligt varit, medels meddelande af om-
sorgsfulla facsimilen af original, hvilka med stor svårighet
samlats från vidt skilda länder.

Claudii Clavi karta är sålunda en kopia af ett manu-
skript i Nancy, som jag genom den dervarande biblioteka-
riens välvilja till låns erhållit.

Nicolai karta är en omsorgsfull kopia af den första
(1482) tryckta karta öfver den skandinaviska norden; så-
vidt jag kan finna, förbisedd af våra historici. Oaktadt
dess stora betydelse för Grönlands gamla geografi finns den
sålunda ej omnämnd i det Kongl. Nordiske Oldskriftsel-
skabs förträffliga arbete, Grönlands historiske Mindesmærker.

Marcelli Germani karta är tagen från ett omsorgsfullt
facsimile i ett portugisiskt arbete. Denna får dock först
sin rätta betydelse genom jemförelse med kartan i Esslers
39

NORDISK REVY 1883.

40

och Übelins Ptolomæus Roma 1513, ett arbete, som till-
lika innehåller den första utförligare tryckta karta öfver
Amerika — enligt sägen författad af Columbus sjelf. Den
som är något hemmastadd i antiqvitetsbokhandeln, kan
deraf döma, med hvilka svårigheter det varit förenadt att
anskaffa detta arbete, som väl knappast Anns i något af
våra offentliga bibliotek.

Att erhålla Ruscellis och Moletii år 1561 och 1562
tryckta upplaga af Ptolemæus, i hvilken en vigtig variant af
Zenos karta finnes införd, har ej varit synnerligen svårt.
Men för att erhålla sjelfva den år 1558 tryckta original-
kartan, af hvilken ett ypperligt facsimile kommer att med-
delas i 2:dra häftet af ”Studier och forskningar” har jag,
sedan jag förgäfves efterhört denna karta i alla de större
biblioteken i Paris, nödgats på officiel väg anhålla att få
låna densamma från Statsarchivet i Venetia, med hvilket
jag genom utgifvande af en codex till Marco Polo kommit
i någon beröring.

Inalles erhålla vi en ganska fullständig bild af nordens
älsta kartografi genom följande, dels i ”Vegas färd kring
Asien och Europa” dels i ”Studier och förskningar” med-
delade kartor:

1)	Romarnes föreställning om norden (Studier och forskn.
sid. 25)

2)	Zenos karta af 1390? nästa häfte af Stud. o. forskn.;
en variant af samma karta ib. h. 1 sid. 23)

3)	Claudii Clavii karta af 1427 (St. o. forskn. h. 1)

4)	Andrea Biancos karta af 1436 (St. o. forskn. sid. 37)

5)	Karta af Marcellus Germanus (med. af 15 årh.) (St.
o. forskn. sid. 31)

6)	Nicolai Donis karta af 1482 (Vegas färd)

7)	Zieglers af 1532 (Vegas färd)

8)	Olai Magni (Vegas f. och i förminskad skala i St. o.
forskn. sid. 35)

2,	-3, 5 och 6 innehålla præcolumbiska kartor öfver
en del af Amerika. Eget nog har tillvaron af sådana kar-
tor blifvit af forskarne rörande Nordmännens forna resor
till Amerika nästan helt och hållet förbisedd.

A. E. Nordenskiöld.

Till red. insända böcker:

Saalfeld, G. A., C. Jul. Caesar. Sein Verfahren ge-
gen die gallischen Stämme vom Standpunkte der Ethik und
Politik. Hannover, Hahn’sche Buchh. 1881.

Lütken, O., Om Peder Willemoës. Udgivet i Anled-
ning af hundredaarsdagen for P. Willemoës’ Fodsel. Ko-
benh., Lehmann & Stage, 1883.

Müller, C., Claudii Ptolemæi Geographia. E codd.
recognovit, prolegominis, annotatione, indicibus, tabulis in-
struxit C. M. Vol. 1, pars 1. Paris, Firmin Didot, 1883.

Meijer, B., Svensk-Historiskt Hand-Lexikon. Sthlm.
Seligmann, 1883. Pris 3,50.

Hildebrand, Hans, Lifvet på Island under sagotiden.
2:a uppl. Sthlm. Seligmann, 1883. Pris 3,75.

Literaturhistoria.

Brenning, Emil, Geschichte der deutschen Litera-
tur. Lahr. Druck und Verlag von Moritz Schauenburg
1883. Erste lieferung; 1 m.

Detta arbete framträder med ganska stor anspråkslös-
het, och författarens stil är enkel och fri från såväl lärdt
pedanteri som ästetisk ytlighet. Trots detta blygsamma
uppträdande är dock — att döma af det utgifna häftet —•
denna tyska literaturhistoria bättre än de flesta af sina
likar och förtjänar verkligen att studeras af dem som ön-
ska en lättfattlig och klar öfversikt af den tyska diktens
utvecklingsskeden. Omdömena om de enskilda företeel-
serna äro i allmänhet goda, och uppfattningen af det hela
är historisk. Som en förtjänst bör vidare påpekas, att
författaren i ett halft populärt arbete som detta ej föl-
mycket offrat åt literaturhistoriens bibliografiska sida. Nå-
gon större utförlighet i denna riktning hade dock kanske
ej varit alldeles opåkallad, då Goedikes Grundriss numera
är tämligen gammalt och Pipers Sprache und Literatur
Deutschlands endast sträcker sig till tolfhundratalets bör-
jan. I ett fall utmärker förf, sig särdeles fördelaktigt
framför sina medbröder; man saknar nästan hvarje spår
af den chauvinism, som annars så ofta förstör njutnin-
gen äfven af de bästa tyska arbeten. Något mönsterarbete
synes detta verk dock ej blifva. Förf, har ännu ej lyc-
kats frigöra sig från sammanblandningen af språkhistoria
och literaturhistoria, och detta visar sig bland annat i den
bristande redogörelsen för hvad man kallat medeltidens
renässans. Ej häller saknas mindre fel (t. ex. Sequenz,
eine damals übliche Bezeichnung für kirchliche Hymnen),
och förf. har ej alltid vetat att tillägna sig de nyaste
forskningarna. Så t. ex. känner han visserligen, att
Grimms åsikt om djursagens uppkomst blifvit bestridd, men
i stället för att redogöra för de nya teorierna, lemnar han en
framställning af Grimms nu väl allmänt öfvergifna förkla-
ring. Likaså fasthåller han ännu Schmellers förmodan, att
Ruodlieb författats af Froumund, ehuru grundlösheten af
denna gissning nu är ådagalagd. Författareu lefde en
mansålder senare. — Hvad utstyrseln beträffar är arbetet sär-
deles smakfullt och priset billigt. Fullständigt kommer
arbetet att utgöras af tio häften på tillhopa ungefär 900
sidor.

H. S.

Svenska Literatursällskapet, som stiftades våren 1880
i ändamål att “utgifva svensk literatur från och med re-
formationen, sådan den föreligger i handskrift eller i äldre
sällsynta tryck" samt “samla och offentliggöra bidrag till
svensk bibliografi och literaturhistoria“, har under de för-
flutna åren sökt förverkliga detta genom utgifvande dels af
5 häften af tidskriften “Samlaren“, dels af “Ur en anteck-
nares samlingar“ af G. E. Klemming; Dagboksantecknin-
gar af J. G. Oxenstjerna; En svensk Ordeskötsel af Samuel
Columbus samt Skrifter af C. G. Tessin. Samlaren har
innehållit literaturhistoriska och bibliografiska uppsatser och
meddelanden af J. Bagge, Fr. Braune, L. Bygdén, G.
Frunck, Aug. J. Hjelt, E. Lewenhaupt, E. H. Lind, H.
Schück, C. G. Stjernström, Elof Tegnér, K. J. Warburg,
K. F. Werner och H. Wieselgren.

Sällskapet, som vid sista årsberättelsens afgifvande d.
41

NORDISK REVY 1883.

42

29 sistlidne april, ägde 437 medlemmar, har frän svenska
akademiens sida rönt den värdefulla uppmuntran, att aka-
demien låtit anteckna sig för 20 ex. från sällskapets stif-
telse. För närvarande är under tryckning ett häfte af
“Samlaren“, som kommer att innehålla bl. a. “Anteck-
ningar om och af Buréns“ (början) af G. E. Klemming;
“Om Guds Werck och Hvila" af densamme; “Om förebil-
derna till Kärleken och Dårskapen“ af I. Fehr; “Literatur-
historiska studier“ af K. Warburg, samt smärre meddelan-
den af C. Silfverstolpe, Stjernström och Aksel Andersson.

Under förberedelse är dessutom första häftet af "15-
och 1600-talets svenska visböcker med språklig och litera-
turhistorisk inledning“, som redigeras af docenterna Schück
och Noreen.

— pt.

Klassiska språk.

O. Ä. Danielsson, Grammatiska anmärkningar.

II. Om de grekiska substantiverna med nominativ-
ändelsen -o. [Upsala Universitets Årsskrift 1883.
Filosofi Språkvetenskap och Historiska vetenskaper.
III.] Upsala 1883. 59 s. Imp. 8:o. Pris: 1 krona
25 öre.

Till det för två år sedan under ofvanstående hufvud-
titel “Grammatiska anmärkningar“ utgifna 1:a häftet, där
de indiskeuropeiska femininstammarna på -Î fått en rikhal-
tig och mångsidig belysning, har författaren fogat ett 2:a
häfte, hvari han gjort till sin uppgift att behandla må-
hända det allra svåraste kapitlet i hela den grekiska dekli-
nationsläran. Arbetets största betydelse ligger i sofringen
af det föreliggande materialet och i det negativa resultat,
hvartill förf, kommer. Vid granskningen af de faktiska
uppgifterna om de af förf, för korthetens skull kallade d-stam-
marnas formbildning uppvisar förf., att de allra flesta no-
minativformer på -we (6) tillhöra en tid (efter början af
det 2:a årh. f. Kr.), då “det slutljudande iota adscr.“ hade upp-
hört att uttalas, och följaktligen stor osäkerhet rådde i dess
användning (imp. serran, dat. sg. rm 980). Endast 5 fall
har förf, att anteckna från en äldre tid, men dessa äro
knapt alla bevisföra och mot dem ställer sig en hel rad
af mycket gamla och fullt säkra former på -6. Om nu
ock något ytterligare fall skulle kunna uppletas eller nå-
got nytt material i en framtid skulle tillkomma, skall det
knapt kullslå den af förf, dragna slutsatsen om de med
iota adscr. försedda nominativformernas värdelöshet vid un-
dersökningen om de ifrågavarande ordens säregna böjning.
Efter en granskning af de olika åsikterna, hvarvid bland annat
Curtius’ välkända gissning (-oF/), redan af andra motsagd,
med starka skäl tillbakavisas, framlägger förf, sitt eget för-
klaringsförsök, som upptager grundtanken i Ahrens’ gamla
förklaring (K. Z. III). Han utgår sålunda från en sam-
manställning af dessa ords nom. 0, vok. oî med de indisk-
europeiska å-stammarna, som inom de ariska språken äga
vok. på -ai, hvarmed redan Ahrens jämförde vok. yvvai af
yvvq, och kommer till det ej osannolika antagandet af in-
diskeuropeiska feminina 0-stammar. Förf:s sorgfälliga un-
dersökningar äro väl ägnade att sprida ljus öfver det dunkla
ämnet, hans förklaring af de grekiska ordens kasusbild- 1

ning synes dock sakna nödig fasthet. Men om också förf,
ej kommit till något säkert och öfvertygande resultat, ut-
gör dock hans skrift ett högst värderikt bidrag till den
svåra frågans lösning.

V. K.

Saalfeld, G. Ä., Italogræca. I. Vom ältesten Ver-
kehr zwischen Hellas und Rom. 23 ss. 4:to; II. Handel
und Wandel der Römer, im Lichte der griechischen Be-
einflussung betrachtet. 79 ss. 8:o. Hannover, Hahnsche
Buchhandlung 1882.

Romanska språk.

Joret, Charles, Des caractères et de l’exten-
sion du patois normand. Etude de phonétique et
d'ethnographie, suivie d’une carte. Paris. Vieweg.
1883. '

Efter att nyligen (1881) hafva gjort det normandiska
folkmålet i Bessin (mellan S:t Lo och Caen) till föremål
för en förträfflig specialafdelning, har Joret i ofvanstående
arbete gifvit en skisserad framställning af Normandiets dia-
lektala förhållanden i allmänhet. Och därtill är han, om
någon, rätte mannen. Utom språkgeografi gifver han oss
en etnologisk bas för de olika mål, han räknar i provin-
sen, och upptager till behandling åtskilliga frågor ur fran-
ska språkets historia, särskildt frågan om gutturalernas ut-
veckling.

Hans etnologiska undersökningar uppvisa ovedersäg-
ligt den betydande rol, som våra skandinaviska förfäder
spelat vid bildandet af Normandiets språk. Långa listor
af egennamn och åtskilliga appellativer af skandinaviskt
ursprung bära vitne härom, liksom ock för öfrigt ansikts-
typen i norra Normandiet är en påminnelse om skandina-
visk härstamning. Dessa särskilda etnologiska förhållan-
den hafva ock medfört särskilda språkliga, liksom i Pikar-
diet besläktade saxiska invandrare gifvit upphof till besläk-
tade munarter. Men då Joret vill, att alla munarter, som
han för närvarande särskiljer i Normandiet, skola hafva
sina motsvarigheter i medeltidens språk och vill förklara
dem genom etnologiska och lokala förhållanden, har man
svårt att följa honom. För det första strider detta mot de
literära minnesmärken, som vi känna från medeltidens Nor-
mandie: de skilja sig åt högst obetydligt, vare sig de här-
stamma från nordkusten, såsom Waces dikter, eller från
Sydnormandie, såsom Li romanz du Mont Saint-Michel, eller
från till England utvandrade normander före den utpräglade
anglonormandiska perioden, såsom Filip de Thaun. För
det andra lämnar förf:s åsikt intet rum åt den spontana
differentieringstendensen, som dock i Frankrike såväl som
öfveralt annars spelat en stor rol vid utbildande af mun-
arter. Från ett i dialekter klufvet galliskt latin kan man
ej utgå, ty det har sannolikt ej funnits, och i de invan-
drande germanernas olika språk och fördelning kan man ej
finna tillräckliga utgångspunkter för Frankrikes alla patois.
Hvad som bör förstås med “lokala orsaker“ till dialekt-
klyfning, är ej lätt att inse.

Emellertid har förf, öppnat vägen för kombinerade
dialektala och etnografiska undersökningar och det är att
43

NORDISK REVY 1883.

44

hoppas, att kommande dialektstudier måtte inslå samma
riktning.

Enligt hvad förf, själf inledningsvis upplyser, har han
gång på gång ändrat uppställningen af sitt problem; fram-
ställningen bär spår däraf. I argumentationen för nor-
mandiskt c = pikardiskt c söker man förgäfves den fran-
ska klarheten. Mången ljudöfvergång behandlas altför lätt-
vindigt: huru har floi, flo gifvit fleur t. ex. i Honfleur
(s. 38)? huru har bod gifvit beuf t. ex. i Belbeuf etc.
(s. 42)? Den sista öfvergången hör utan tvifvel samman
med af Gröber observerade fall af utljudande dental-f i
Zeitschr. für rom. Phil. II, 459 ff.

J. V.

Till red. har insändts:

Brinckmeier, Ed., Die provenzalischen Troubadours
als lyrische und poetiske Dichter; Göttingen 1882, Van-
denboeck und Ruprecht. 270 ss.; 4,40 mark.

Germanska språk.

Müller, Theodor, Angelsächsische Grammatik.
Aus dem handschriftl. Nachlasse des Verfassers her-
ausgegeben von Dr. H. Hilmer. Göttingen 1883.
257 ss. 4 m. 40 pf.

Denna grammatik, som efter förf:s död blifvit utgif-
ven af en af hans forna lärjungar, afser i själfva verket att
gifva mera än dess titel antyder, nämligen icke blott en
redogörelse för fornengelskans ljud- och formlära samt syn-
tax (kort), utan äfven en öfverblick öfver språkets histori-
ska utveckling till närvarande tid. I åtskilliga afseenden
saknar den icke förtjänst. Såsom en kort handbok vid det
historiska studiet af engelskan torde den för flere blifva
välkommen, ehuru den är altför otillräcklig för att kunna
ersätta de fullständigare grammatikorna af Kock och Mätz-
ner, ur hvilka den historiska redogörelsen i hufvudsak är
hämtad. Den fornengelska delen är efter Sievers’ förträff-
liga Angelsächsische Grammatik (1882) i mångt och myc-
ket föråldrad. (Müller föredrog sin grammatik i föreläs-
ningar 1879—80). Utgifvaren har sökt att råda bot för
denna brist genom noter under texten, isynnerhet hänvi-
sande till Sievers’ grammatik; men i många fall äro dessa
tillsatser som nya lappar på ett gammalt kläde, hvilka sön-
derslita detsamma. Afven i många punkter, som redan före
1879 voro utredda, visar sig förf, ha tagit altför liten hän-
syn till nyare forskningars resultat. Detta gäller både spe-
cielt germanska och fornengelska frågor och sådana som
äro af mera allmänt jämförande karaktär. Sålunda sam-
manblandar förf, brytningen i seolf, meolc o. d. med om-
ljudet (omljudsbrytningen) i meotod, seofon o. d. (p. 65);
han uttrycker sig (p. 121) sålunda: Die fehlenden Kasus-
suffixe werden theilweise durch den thematischen Vokal
ersetzt, der sich in den verschiedenen Kasus verschieden ge-
staltet; ändelsen -a i gen. plur, ss. stâna, scipa förklaras (p.
127) vara lång i fornengelskan, ehuru förf, själf besynner-
ligt nog icke betecknar den såsom sådan i sina paradigmer;
han anser (p. 71), att fornengelskt â i plur. prêt, geåfon,

ndmon uppkommit genom förlängning af kort a i sing.
geaf, nam, och (p. 141) att den s. k. starka adjektiv-de-
klinationen uppstått därigenom, att "beim Adjektiv das De-
monstrativum jas, ja angehängt wird" "wie jetzt ziemlich
allgemein zugestanden wird". Mindre olägenhet än genom
dylika oriktigheter på det germanska området — hvaraf
här endast några exempel anförts -—- orsakas i själfva ver-
ket genom förf:s helt o. hållet antikverade teorier i afseende
på de indoeur. språkförhållandena, enär dessa i en forn-
engelsk grammatik lättare kunna lemnas å sido. Redan
1879 kunde man dock näppeligen längre påstå, att “über
die Spaltung des ursprünglichen a ist gewiss von Müllen-
hoff und Curtius das Richtige gelehrt“ (p. 58). Att i san-
skritska pron. gen. fem. tasjas sj uppstått af sma genom det-
tas försvagning till smi, utstötande af m och konsonantering af
i till j (p. 173), borde man icke längre vänta att läsa i en
vetenskaplig grammatik, lika så litet som att i gotiska pron.
pers. gen. plur. unsara och izvara både nsa och zva ut-
vecklat sig ur detta samma sma (p. 175). I framställnin-
gen af den moderna engelskans utveckling ur fornspråket
uppkomma många oegentligheter och oriktigheter, om än
mindre i ögonen fallande än de ofvan nämda, däraf att förf,
så godt som uteslutande fäst sig vid den västsaxiska dia-
lekten, hvilken, som bekant, icke ligger till grund för det
nu lefvande högspråket. Att ofullständigheter och luckor
lätt skola kunna uppletas i en så kortfattad redogörelse,
som den förf, haft i sin plan, är helt naturligt, och anm.
lägger icke häller sådana förf, till last, då de angå enskild-
heter. Men däremot synes man kunna fordra, att mera
omfattande ljudlagar icke förbigåtts. Huru forneng. cradol
blifvit eng. cradle, men fe. sadol eng. saddle, antydes ej
(p. 52); någon närmare förklaring af eng. bold, cold o.
d. i motsats till halt, salt o. dyl. meddelas icke, än att
i båda klasserna den följande konsonantgruppen inverkat
(p. 57). P. 225 säger förf. “Es wird namentlich im Neueng-
lischen der Stammvokal vielfach verkürzt : to feed —fed —
fed; to meet—met—met; to hear— heard—heard“; redan Orm
(omkring år 1200) utmärker dock genom sin stafning kort
vokal i dylika præterita och participia : fedenn— fedde—
ifedd, metenn ■— mette —- imett, herenn —herrde — iherrd.
Olämpligt är, att stamstafvelsernas och ändelsernas vokaler be-
handlas i ett sammanhang, m. m. I sista afdelningen af
sitt arbete lemnar förf, en kort öfversikt öfver de vikti-
gaste syntaktiska förhållandena, hvilken bör blifva en väl-
kommen ledning för mången, som icke utan skäl finner
Koch och Mätzner alltför vidlyftiga för sitt behof. Denna
afdelning samt inledningen, hvilken innehåller en kort öf-
versikt öfver Englands politiska, språk- och literatur-historia
under den äldre tiden till år 1250, torde vara arbetets till-
förlitligaste delar, hvarjämte äfven den historiska gramma-
tiken skall befinnas vara till nytta, ehuruväl den måste be-
gagnas med kritik. Den specielt fornengelska (anglosaxi-
ska) grammatiken samt de delar, hvari allmänt germanska
eller indoeuropeiska språkfrågor afhandlas, äro däremot dels
alldeles föråldrade, dels efter Sievers’ grammatik af under-
ordnadt värde.

Axel Erdmann.

Jostes, Franz. Johannes Veghe, ein deutscher
Prediger des XV Jahrhunderts. Zum ersten Male
45

NORDISK REVY 1883.

46

herausgegeben. Halle, Max Niemeyer, 1883. LVI +
468 ss. 8:o. Pris 12 mark.

I senare delen af 14:de århundradet, då den katolska
kyrkan lutade åt sitt djupaste sedliga förfall, uppstod i
Holland och västra Tyskland en reformerande andlig or-
den, ”die Brüderschaft vom gemeinsamen Leben”, stiftad
af holländaren Groote i Deventer. Detta sällskap bildar
en intressant företeelse i denna tid, slutande inom sina
sträfvanden utom ett utprägladt religiöst-kyrkligt tillika ett
framstående humanistiskt och ett nationelt-folkligt element.
Det sökte praktiskt reformera det religiösa lifvet, det tog
en verksam andel i de humanistiska studiernas höjande i
Tyskland, isynnerhet genom sina samfund i Münster och
Rostock, ägnande bland annat en god del af sin tid åt
böckers afskrifvande, detta på samma gång som det tog
sig an det fosterländska språket och sökte tillgodogöra fol-
kets religiösa kraf på dess eget mål och i ett för detsam-
ma lämpadt språk. På sätt och vis karakteriseras detta
sällskap däraf, att ur dess krets framgick den bekanta
Tomas a Kempis, författaren till den af alla kristna kon-
fessioner högt skattade Imitatio Christi.

Till denna orden hörde äfven Johannes Veghe, om-
kring 1475 rektor för brödraskapet i Münster, hvilkens
predikningar efter omkring 4 århundradens hvila utgifva-
ren nu låtit komma i dagen. Såvidt man nu har sig be-
kant, finnas de bevarade i blott en handskrift, tillhörande
den vestfaliska föreningens för historia och fornkunskap bib-
liotek i Münster, och utgöra 22 fullständiga predikningar
samt några fragment; dessutom har utgifvaren såsom bi-
hang låtit medfölja: en predikan af en prior i Windes-
heim, en af obekant förf., äfvensom några fragment från
obekanta, hvilka stå i samma kodex. Andtligen har han
efter en annan handskrift intagit 2 dikter, som tillskrifvas
Veghe, förut publicerade af Hölscher (Nierderdeutsche geistl.
Lieder etc. aus dem Münsterlande. Berlin 1854).

Denna textafdelning, 432 sidor stark, föregås af en
intressant inledning, kortligen berörande den ofvan näm-
da ordens stiftande och öden och meddelande, jämte noti-
ser om handskriften, det lilla man känner om författaren,
hvars dödsår är 1504. Anslående affattningstiden till 1481
—1504 anser utgifvaren med största sannolikhet, att pre-
dikningarne hållits 1492 inför systrarna i Niesink. Vi-
dare lemnas en väl skrifven karakteristik af predikosamlin-
gen, hvars slutord må anföras: ”bei aller gelehrsamkeit ist
er (Veghe) doch durch und durch ein mann des volkes, in
seinen anschauungen sich bewegend, in seiner spräche
zu ihm redend, aber doch bei aller Volkstümlichkeit edel
und vornehm in wort und bild, ebenso frei von aller pe-
danteri, wie von düsterer ascese, bei allem sittlichem ern-
ste doch den humor nicht verschmähend“; och slutligen
i fråga om det mål, hvarå de äro affattade, kominer utg.
till det antagliga resultatet, att, ehuruväl predikningarne
äro afsedda for en trängre Münster-församling, de dock ej
kunna anses återge en lokaldialekt. Däremot äro de nå-
got uppblandade med holländska, något som har sin för-
klaring i de lågtyska medlemmarnes ständiga förbindelse
med ordens egentliga stamhåll i Holland.

Efter texten har utg. i en afdelning, ”Anmerkungen”
gifvit tydning till en del förekommande ovanliga ord; den
är väl egentligen ej afsedd för språkforskare och därför
något ojämn, ett register till anmärkningarna underlättar

deras begagnande. Med rätta beklagar utg., att i Schiller
och Lübbens medellågtyska ordbok ringa hänsyn tagits till
det vestfaliska handskriftförrådet. Ej mindre än omkring
100 ord ur Veghes predikningar saknas i nämda ordbok.

Förevarande publikation har sitt intresse utom i språk-
ligt hänseende äfven i innehållet Vår tids andliga skulle
kunna ha åtskilligt att lära af denna 1400-talets kloster-
predikant. För språkforskaren är den i lexikaliskt och
syntaktiskt hänseende beaktansvärd; förf, har i sin använd-
ning af bilder från lifvets mångahanda faser kommit att
framdraga en rikedom af ord, som man sällan finner i dy-
lika arbeten. Han undviker ock i olikhet med sin tids
medbröder främmande (d. ä. latinska) ord, dem han söker
ersätta med inhemska.

Utgifvaren är all tack värd för detta omfattande och
mödosamma arbete. Anm. har naturligtvis ej kunnat kon-
trollera hans återgifvande af handskriften, men har all an-
ledning att sätta tillit till hans försäkran, att han förfarit
med största omsorg i synnerhet i hvad rör handskriftens
ortografi. Herr Niemeyer, som under de senare åren alt-
mera riktat sitt förlag med värdefulla arbeten å det ger-
manska och romanska området, har i detta säkerligen en
prydnad mer.

Gust. Stjernström.

Hernlund, Hugo, Förslag och åtgärder till sven-
ska skriftspråkets reglerande 1691—1739 jämte en
inledande öfversigt af svenska språkets ställning un-
der den föregående tiden. Bidrag till modersmålets
historia. Stockholm 1883. 118 ss. 8:o. 1 kr.

Rektor Hernlund är redan genom sina 1882 utgifna
“Bidrag till den svenska skollagstiftningens historia“ be-
kant såsom flitig arkivforskare och samlare. Hans nya
arbete är endast ägnadt att stadfästa detta anseende. Den
lilla skriften bär alt igenom vittne om en ytterlig nog-
grannhet vid insamlandet och återgifvandet af det faktiska
liksom om den största varsamhet vid dragandet af resultat
ur det gifna materialet. — Innehållet är i korthet följande.
Efter en tämligen knapt hållen inledning redogöres utför-
ligt för kanslikollegiets ställning till rättstafningsfrågan un-
der 1690-talet, striderna angående stafningssättet i den un-
der utarbetning varande kyrkobibeln samt de därefter föl-
jande försöken att hindra utgifvandet af J. Svedbergs "Schib-
boleth." Så följer striden mellan Svedberg och hans mäk-
tiga motståndare U. Hiärne, belyst af intressanta utdrag ur
bref och protokoller; vidare en kort skildring af försöken
att undertrycka den nystafvande Molinska bibeln, af språk-
rensningsplaner 1706—7 och af vetenskapssocietetens i Upsa-
la förtjänster om svenska språket under förevarande tid. Några
bilagor åskådliggöra de olika stafsätten. —■ Trots en viss
tyngd, beroende på de synnerligen rikhaltiga utdragen ur
protokoller och andra källor, utgör arbeten en underhål-
lande läsning äfven för icke specielle fackmän. Att det
för forskaren och fackmannen är ett nyttigt och viktigt
arbete, är klart. Dessa undersökningar måste ju en gång
företagas. Man kan då blott gratulera sig till att nu få
uppgiften utförd af en så omsorgsfull hand. Vi motse
med största intresse fortsättning å förf:s arbete, en fort-
47	NORDISK

REVY 1883.	48

sättning som vi hoppas ej må låta alt för länge vänta
på sig.

Ad. N—n.

Ny literatur:

C. J. Bergman, Om Gotlands folklekar. 3:e uppl-
Visby, Gotl. allehandas tryckeri. 46 ss.; 50 öre.

Max Rödiger, Paradigmata zur altsächsischen gram-
matik; 13 ss. 8:o, Berlin, Weidmannsche Buchhdl.; 30 pf.

I Upsala universitets årsskrift är under tryckning en
af biblioteksamanuensen C. G. Stjernström ombesörjd upp-
laga af E. O. Aurivillii på latin författade svenska gram-
matik, som hittils förvarats i manuskript i Linköpings stifts-
bibliotek. Handskriften är daterad 1684 och utgör såle-
des vår älsta svenska grammatik. Arbetet komnfer att ut-
göra omkring 12 ark stor 8:o.

Af Timarit hins islenzka bökmentafélags“ äro nu tre
årgg. (1880—82) utgifna. Bland innehållet märkes sär-
skildt i 1 ârg.: en af Björn Magnûsson Olsen författad an-
mälan af “Islenzkar fornsögur. I. Gluma- og Ljösvetninga
saga, Khn 1880"; i 2 årg.: "Yfirlit yfir bökmentir Islen-
dinga à 19 öld" af Jönas Jonasson; i 3 årg.: "Um visin-
dalega starfsemi Jöns Sigurdssonar" af Jön porkelsson.

Matematik.

Cantor, Georg. Grundlagen einer allgemeinen
Mannigfaltigkeitslehre, ein mathematisch-philosophi-
scher Versuch in der Lehre des Unendlichen.

I ofvanstående arbete sysselsätter sig förf, med fram-
konstruerandet af fullt bestämda oändliga (überendlich)
tal, åt hvilka han söker häfda en plats inom den matema-
tiska vetenskapen. Arbetet börjar därför med en gransk-
ning af de skäl, som af hittillsvarande filosofer från och
med Aristoteles anförts mot möjligheten af att utsträcka tal-
systemet öfver det ändligas råmärken, och sedan förf, upp-
visat haltlösheten af deras bevis, öfvergår han till bestäm-
mandet af de nya talen, och sker detta medelst tre bild-
ningsprinciper, af hvilka dock den tredje endast är ett
slags "hemmungsprincip", hvars uppgift är att inrangera de
nya talen i vissa bestämda klasser.

Trots förf, på så sätt rent logiskt söker framkonstru-
era sina tal, är det dock tydligt, att den väg han här an-
ger, ej är den hvarpå han själf funnit dem, utan torde den-
na snarare hafva sin utgångspunkt i den definition på an-
tal hos en välordnad oändlig punktmängd, som äfven gif-
ves i början af sagda arbete. Till slut meddelas åtskilliga
satser ägnade att ytterligare belysa de nya talen, såsom att
œ + P i allmänhet ej är = ß + c.

Förf, lemnar dessutom en ny utredning af kontinu-
itetsbegreppet, som dock för analysens nuvarande ståndpunkt
torde vara af mindre betydelse, samt en framställning af de
tre olika sätt att i talsystemet införa de irrationella talen,
hvilkas representanter äro respektive Weierstrass, Dedekind
och Cantor.

Arbetet, som med uteslutande af alt det rent filoso-
fiska inom kort i något förändrad form kommer att in-

flyta i Acta Matematica, torde vara af intresse för såväl
matematici som filosofer. .

I.	B.

Naturvetenskap.

Rubenson, R. Catalogue des Aurores Boréales
observées en Suède depuis le XVI Siècle jusqu’ à
l’année 1877 y comprise. Kongl. svenska Vetenskaps-
akademiens handlingar. I. 1879. 184 sid., II. 1882.
300 sid.

Norrskenets samband med magnetnålens rörelser upp-
täktes i Upsala 1741 af Anders Celsius och Iliorter. I
magnetnålens rörelser finnas perioder af större och mindre
längd. Finnes nu ett samband mellan de båda fenome-
nen, så är det att förmoda att de äfven hafva vissa ge-
mensamma perioder. Det har ock bland annat redan länge
varit bekant, att båda öfverensstämma med den 11-åriga
perioden i solfläckarnas till- och aftagande, o. s. v.

För att kunna studera norrskenens talrikhet vid olika
tillfällen är det tydligen nödigt att upprätta förteckningar
på såvidt möjligt alla observerade norrsken och tiden för
deras framträdande, antingen för hela den civiliserade verl-
den, eller för ett särskildt land eller en viss ort. Redan
Celsius upprättade en dylik norrskenskatalog för Sverige.
(Trykt i Nürnberg 1733). Den omfattade dock endast
åren 1716—1732. Sedermera hafva större dylika katalo-
ger upprättats, hvaraf den största är den af Fritz utgifna,
som omfattar hela jorden.

Rubenson fann dock snart, att denna katalog hvad
Sverge angår är högst ofullständig, och han företog sig
på grund häraf att samla samtliga iakttagelser å norrsken
från vårt land, som kunnat hopletas, såväl ur de trykta
meteorologiska jurnalerna och andra vetenskapliga upp-
satser, som ur de allmänna tidningarna från äldre och
nyare tider, som ock ur alla handskrifna anteckningar, som
kunnat öfverkommas i de offentliga biblioteken och genom
enskilda personer. Detta mödosamma och under många år
fortsatta arbete, hvaruti R. med ifver biträdts af herr P.
G. Borén, har ledt till det vackra resultat, att den Ruben-
sonska katalogen nu är den största och fullständigaste som
finnes. Den innehåller nämligen betydligt flera iakttagelser
från endast Sverige än Fritz’ hittills största samling af
detta slag från alla länder tillsammans.

I Rubensons katalog likasom i Fritz’ räknas dygnet
från middag till middag. I annat fall måste man nämli-
gen två gånger anteckna samma norrsken, så ofta det fort-
farit öfver midnatten. Likaså räknas norrskens-saisonen från
1 juli till samma dag följande år. Af de vidlyftiga sam-
manställningarna och beräkningarna i slutet af andra ban-
det anföra vi följande: Sammanräknas norrskenens antal
från 1 juli 1721 till 30 juni 1877 för hvar månad, så få
vi för hela landet följande värden:

Juli aug. sept. okt. nov. dec. jan. febr, mars apr. maj juni
25 365 991 1121 886 882 865 935 1043 633 89 5

Norrskenen äro således talrikast omkring dagjämnings-
tiderna. Deras ringa antal under sommaren är naturligt-
vis beroende på de ljusa nätterna, som gör det omöjligt
49

NORDISK REVY 1883.

50

att se annat än de allra starkaste och i nordligaste delen
af Sverge inga alls. Men äfven i mellersta Europa, där
nätterna om sommaren äro mörkare, inträffar liksom här
maximi-frekvenser vid dagjämningstiderna. Såväl Wey-
precht som Tromholt, hvilka bearbetat norrskensobservatio-
nerna från höga nordliga breddgrader, den förre under den
österrikiska expeditionen 1872—74 mellan Novaja-Zemlja
och Franz Josephs land, den senare observationerna från
Godthaab på Grönland, hafva däremot funnit, att på höga
arktiska breddgrader norrskenens talrikhet är störst vid vin-
tersolståndet. För att undersöka förhållandet närmare har

Rubenson därför indelat landet från norr till söder i fyra
distrikter: I från 70°—65° nordl. lat. II från 65—611/2
nordl. lat. III från 611/2—581/2 nordl. lat. IV från
581/2—55 nordl. lat.

Beräknas nu norrskensfrekvensen för hvarje distrikt

särskildt, så fås följande värden:

Juli aug. sept. okt. nov. dec. jan. febr, mars apr. maj juni
I 1 32 253 402 342 323'366 332 330 69 0 0
II 0 53 206 233 204 183 233 245 272 86 9 0
III 16 248 624 640 415 390 369 509 588 439 56 2
IV 9 98 277 284 222 186 176 236 253 228 29 3

Vi se häraf, att i det nordligaste distriktet I ett se-
kundärt maximum uppträder i januari, som äfven antydes
i II, under det att maxima vid dagjämningarna kvarstå.

Detta talar emot Weyprechts och Tromholts åsikt, att janu-
ari-maximet på höga nordliga breddgrader och de båda
maxima vid dagjämningstiderna på sydligare bero därpå,
att maximi-zonen af norrsken flyttar sig fram och åter un-
der årets lopp. Längst i norr nära dess vändpunkt skulle
således blott ett maximum inträffa vid midvintern, under

det att på sydligare breddgrader tvänne maxima inträffa,
då maximi-zonen passerar orten, en gång på hösten på
väg mot norr, och en gång på våren på väg mot söder.
Förhållandet kan dock enligt ofvanstående tabell icke vara
sådant. I den nordligaste delen af landet kvarstå maxima
vid dagjämningstiderna, under det att samtidigt maximet
vid vintersolståndet börjar uppträda. Genom en särskild
undersökning af de olika stationerna inom distriktet I visar
R., att detta äger rum ännu i Haparanda. Först norr där-
om i Ofver-Torneå och Karesuando framträder det arktiska
maximet ensamt i januari. — livad beträffar den ofvan-
nämnda perioden på 11 år, hvilken sammanfaller med en
motsvarande period i solfläckarnas talrikhet, så framträder
densamma ur R:s tabeller med stor tydlighet.

Utrymmet tillåter ej att ingå på enskildheter. Af det
sagda torde dock framgå, att det af Rubenson utförda ar-
betet ej blott utmärker sig såsom det måhända mödosam-
maste arbete, som på senare tider inom meteorologien ut-
förts, utan äfven att detsamma ledt till viktiga resultater
och utgör en urkund, som under lång tid kommer att vara
af största betydelse för en hvar, som ägnar sig åt studiet
af norrskenets ännu i mångt och mycket så gåtolika före-
teelse.

H. H. Hildebrandsson.

L. F. Nilsson. Undersökningar öfver thorit och tho-
riums eqvivalent. Öfversigt af K. Vet. Akad.
förh. 1882 JE 7 p. 3—24.

Af Friherre Nordenskiöld analyserades och beskrefs år
1876 ett nytt mineral från Arendal, som visade sig vara

en ny, uranrik varietet af det redan år 1829 af Berzelius un-
dersökta, vid Brevig funna, sällsynta mineralet thorit. Förf,
har nu bearbetat omkr. 2 kilo af detsamma närmast i af-
sigt att därur erhålla thoriumföreningar. Rent thoriumsul-
fat erhölls efter en ny särdeles beqväm metod, grundad på
de olika thoriumsulfatens olika löslighet i vatten. Vatten-
fritt sulfat löses lätt i iskallt vatten, men vid lösningens
uppvärmning till + 20° C bildas vattenhaltigt salt, som
är mycket svårlösligare och därför utfaller. Efter högst 4
sådana förnyade utfällningar var saltet fullständigt rent
och tjänade till material för bestämmande af metallens atom-
vikt. Dessa bestämningar gjordes dels på vattenhaltigt, kri-
stalliseradt sulfat dels på vattenfritt, och för öfrigt dels på
det först utfålda, dels ock på material erhållet ur moder-
luterna. Be stämningar ne äro utförda med ytterlig omsorg
och måste, dels på grund af sättet för deras utförande dels
resultatens öfverensstämmelse sinsemellan, anses mycket till-
förlitliga. Atomvikten för thorium blef 232,4. Cleve, som se-
nast (år 1873) bestämt den, hade funnit i jämt tal 234.
Afvikelsen i resultat förklaras af förf, genom antagande af
närvaron af hygroskopisk fuktighet vid den senares väg-
ningar; thorjorden är nämligen utomordentligt hygroskopisk.

Ren thorjord äger enligt förf:s bestämningar en spec,
vikt af 10,220 vid + 17° C och en molekylarvolym af
25,87. - O. W—n.

L. F. Nilsson. Om metalliskt thorium. Öfversigt af
K. Vet. Akad. Förh. 1882 . 7, p. 25—36.

Metallen framstäldes ”genom måttlig rödglödgning” af
en blandning af kaliumthoriumklorid, metalliskt natrium
och klornatrium i s. k. järnkanon med påskrufvadt lock.
Utbytet af metall är nära kvantitatift. Den utgöres af
ett grått, glittrande kristallpulver bestående af små, tunna,
sexsidiga taflor. Reaktionerna öfverensstämma i det när-
maste med de af Berzelius angifna. Specifika vikten be-
fanns vara 10,9178 vid 17°C. Med antagande af thorium-
fyraatomighet blir då atomvolymen 21,1, hvilket nästan sams
manfaller med atomvolymen för de enl. förf, likaledes fyra-
atomiga elementen Zr, Ce, La, Di. Prof. Brögger har kri-
stallografiskt undersökt den af förf, framstälda metallen och
funnit den tillhöra reguliära systemet — en viktig analogi
med de typiskt 4-atomiga elementen kol och silicium.

o. W—n

Bibliografi.

Lundstedt, Bernhard, Katalog öfver Finspongs
bibliotek. Sthlm tr. hos P. A. Norstedt & Söner 1883.
XXVIII + 736 ss. 8:o. Pris 12 kronor.

Vår bibliografiska literatur har i dessa dagar ökats
med en biblioteksförteckning af imposant omfång. Förf.,
amanuensen i kongl. bibl. i Stockholm, dr Lundstedt, har
i flere år ägnat sin fritid åt ordnandet och katalogiserin-
gen af den rätt betydande boksamlingen å Finspong, och
resultatet af denna hans verksamhet har genom ägarens af
samlingen, brukspatron Carl Ekmans försorg, nu kunnat
offentliggöras.

I en med flit och omsorg sammanbragt inledning lem-
nar dr L. en kort historik dels af den numer storartade
51

NORDISK REVY 1883.

52

possessionen Pingpong, dels af bibliotekets tillkomst och ut-
veckling. Först med De Geerska familjen grundlägges det
nuv. biblioteket, och närmast är det öfverintendenten Louis
De Geer (+1758), som det har att tacka för sin egentliga början
och soin med särskild förkärlek vårdade det. Han upp-
rättade själf en förteckning öfver den dåtida samlingen och
från honom förskrifva sig de "leges bibliothecæ Finspon-
gensis" (dat. 1747), hvilka i inledningen meddelas. I
senare tid har samlingen ökats af bl. a. Excell. G. af
Wetterstedt, hvilken under flere årtionden var ägare till stör-
sta delen af Finspong, slutligen och betydligast af den nu-
varande innehafvaren.

Ser man närmare på katalogens innehåll, finner man
de flesta i en större boksamling tänkbara fack represente-
rade. Såsom var att förmoda om ett privatbibliotek af
ifrågavarande art synas afdeln. literatur, historia och na-
turvetenskap bäst tillgodosedda. Därjämte tyckes biblioteket
äga en ansenlig del ströskrifter. Huruvida förf, behöft gå så
långt i sönderdelning af facken lemnas därhän; utan tvif-
vel har han, en rutinerad biblioteksman, härvidlag ledts af
lokala hänsyn. Någon betydligare handskriftsamling finna
vi ej. De få handskrifter, som biblioteket äger, har förf,
föredragit att inrangera bland de trykta böckerna, med un-
dantag af en brefsamling, som fått sig plats anvisad i slu-
tet. Då emellertid en rubrik "handskrifter" finns, synes
förf, hällre ha kunnat sammanföra alla handskrifterna dit,
hvilket varit ’bekvämare för öfversikten. Bland handskrif-
terna må påpekas s. 285: “Visbok, innehållande åtskilliga
svenska och tyska visor, upptecknade mot slutet af 1600-talet
12:o, 81 blad.“ Ett och annat öfrigt intressant i detalj vore
nog att nämna, ett och annat tryckfel, en och annan in-
konsekvens enligt anmälarens tycke är visserligen anteck-
nad, men utrymmet tillåter ej att ingå därpå. Anmäl,
inskränker sig därför till att lyckönska förf., som efter ned-
läggande af stor möda på detta arbete, i senare tid väl
den omfångsrikaste och tillika en af de omsorgsfullaste bok-
förteckningar vi äga, fått det offentliggjordt. Samlingens
ägare tillkommer hedern att ha bragt den inför allmän-
heten. Utstyrseln är i allo prisvärd. Slutligen må näm-
nas, att en upplaga, afsedd för utlandet, med inledning
på franska språket utgifvits. Den skiljer sig så tillvida från
den svenska, att däri lemnas kortare biograf, meddelanden
om öfverintendenten Louis De Geer och brukspatron Ek-
man jämte nämde herrars bilder samt en vy öfver Fin-
spong. Priset å ex. af denna uppl. är 25 francs.

Gust. Stjernström.

Universitetsangelägenheter.

Upsala.

Teologiska Fakulteten.

Den 16 maj. Beslöt fakulteten anhålla, att ett anslag af
3,000. kronor måtte utverkas till tvänne nya fasta docentsti-
pendier, hvartdera å 1,500 kronor, det ena för fakultetens teo-
retiska linie i allmänhet, det andra för en docent i kyrkohi-
storien, dock med rättighet för fakulteten att anmäla någon
annan af sina docenter till dess erhållande, om och så länge
docent i kyrkohistoria ej finnes.

Den 30 maj. Afgåfvos infordrade uppgifter om antalet
studerande, som efter den 15 sept. 1879 hvarje termin dels

blifvit i fakulteten inskrifne, dels inför fakulteten aflagt teolo-
giska examina, hvilket antal befanns vara följande:

Antal	studerande som	i fakul- teten inskrifvits.	aflagt : teologie kandidatex.	anngt di- missions- examen.	EPE ROHE  Summa examine- rade.
höstterminen 1879			1	13	14
vårt.	1880	■—	.	3	45	48
höstt.	1880	4	1	20	21
vårt.	1881	1	1	47	48
höstt.	1881	10	1	28	29
vårt.	1882	5	2	33	35
höstt.	1882	10	1	18	19
vårt.	.	1883	12	4	19	23
	Summa	42	14	223	237

Den 30 maj. Till fakultetens ombud vid kyrkomötet val-
des professorerna C. A. Cornelius och M. Johansson.

Den 31 Maj. Teologie kandidatexamen aflades af Henry
William Tottie, Stockh., August Leander Wetterberg, Västg.,
Johan Thure Sahlberg, Sörml. och filosofie kandidaten John
Bruno Börjeson, Värml.

Föreslog fakulteten, att vikarier icke förordnades för dess
kyrkomötesombud.

Beslöts att trycka anvisningar och råd med afseende på
studierna för dimissionsexamen.

Den 29 aug. Föreslogs, att vikarie icke förordnas för ärke-
stiftets kyrkomötesombud e. o. prof. Rudin.

Juridiska Fakulteten.

Den 21 mars. Tillstyrkte fakulteten en af docenten K. H.
Blomberg gjord hemställan om ett reseanslag af 1,200 kronor
för studieresa till främmande universitet för att inhämta kän-
nedom om undervisningen i statsrätt och rättshistoria och för
att särskildt studera de juridiska seminariernas verksamhet.
(Ansökan af kansl. bifallen den 14 april 1883.)

Den 12 maj. Aflades juris utriusque kandidatexamen af
Theophil Wolff, Göteb.

Den 20 aug. Föreslog fakulteten professor T. Rabenius
och docenten D. Davidson att under ett år från den 1 sept.
1883, om ledigheten så länge varar, uppehålla de till statsrådet
Hammarskjölds professur hörande åligganden, den förre i finans-
rätt den senare i nationalekonomi (kansl. förordn. d. 9 aug.)

E. o. professor J. Hagströmer åtnjöt i enlighet med kansl.
bref den 27 april tjänstledighet under maj månad för studie-
resa till Tyskland och Frankrike.

Medicinska Fakulteten.

1883 den 25 april. Prof. Kjellberg vald till ledamot i
bibliotekskommissionen efter generaldirektör Almén.

Prof. Holmgren vald till ledamot i komittén för undersök-
ning af kliniska undervisningens behof efter generaldirektör
Almén.

18 maj. Riksdagspetita:

1)	4,500 kr. årligen till e. o. professur i anatomi.

2)	700 kr. årlig förhöjning af anslaget till patolog, insti-
tutionen.

3)	1,200 kr. årligen till med. kliniken.

4)	erforderligt anslag för att till 4,500 kr. årligen höja
aflöningen för hvardera af laboratorerna vid fysiologiska och
patologiska institutionen.

5)	1,000 kr. årligen till diverse behof vid poliklinikerna
samt 1,500 kr. årligen till 2 amanuenser vid poliklinikerna.

6)	40,000 kr. till påbyggande af akademiska sjukhuset.

30 maj. Till med. doktorer promoverades:

R. A. Wawrinsky, E. J. G. Hjertström och K. A. Malm-
sten.

Sedan prof. Henschen valts till sakkunnig ledamot af fak.
för pröfning af doc. O. V. Peterssons kompetens till lediga
e. o. professuren i pediatrik och praktisk medicin, samt ut-
sedde adjungerade för frågans behandling afsagt sig uppdraget,
53

NORDISK REVY 1883.

54



föreslås nu till adjungerade professorerna A. Kjellberg och E.
Ödmansson.

1883 den 6 juni. Dekanatet öfvertages af prof. Clason.

Fråga väckes om hemställan, att e. o. prof. Hammarsten
måtte kallas till ord. professor i med. och fysiologisk kemi.

Filosofiska Fakulteten.

Den 11 april. Till kongl. stipendiater utsågos i veten-
skapsrummet praktisk filosofi kand. E. Rosengren, Gestr. H.,i astro-
nomi kand. C. W. L. Charlier, Norrl., i vetenskapsrummet nor-
diska språk J. W. A. Wimmercrantz, Norrl. samt i 2:ne all-
männa rum kandidaterna C. O. Lundgren och L. J. Landin
S. N.

Afgaf fakulteten infordradt yttrande öfver en af fil. kand.
K. A. Beckman inlemnad underdånig ansökan att få i filosofie-
licentiatexamen förena ämnena matematik, fysik och teoretisk
filosofi, hvilken ansökan fakulteten med 7 röster mot 6 till-
styrkte.

Den 19 april förrättades latinskrifningen för terminen.

Den 19 maj afgåfvos fakultetsbetyg åt docenterna J. A.
Lundell och S. J. Boethius.

Utnämdes till kongl. stipendiat i vetenskapsrummet mete-
orologi fil. kand. A. G. Högbom, norrl.

Den 28 maj. Meddelades tjänstgöringsbetyg åt amanuen-
sen docenten Gerh. Holm.

Den 29 maj afgafs fakultetsbetyg åt docenten A. L. Bygdén.

Den 31 maj anstäldes högtidligen filosofie doktorspromo-
tiou å Carolina rediviva, hvarvid professor P. T. Cleve, som
fungerade såsom promotor, inledde akten med ett föredrag "om
fermenter.“ Till jubeldoktorer promoverades (närvarande) föl-
jande från 1833 års promotion ännu lefvande doktorer: f. d.
öfverhofpredikanten E. J. Nordensson (primus), f. d. stats-
rådet F. F. Carlson (ultimus), prostarne C. J. Lénström, J.
Åkerblom och C. M. Södergren, f. d. presidenten T. H. Wran-
gel, f. d. intendenten N. G. Lind och generaldirektör N. J.
Berlin.

De nypromoverade doktorerna voro:

doc. E. J. G. Holm, Sthm., lic. G. O. Berg, Sthm., lic. frö-
ken Ellen Fries, Sthm., doc. C. W. S. Aurivillius Gestr. H.,
lic. K. B. J. Forssell, Västg., lic. J. A. Lagermark, Smål., lic.
K. W. Melander, Kalm., doc. K. U. Nylander, Göteb., lic. A.
E. Edström, Norrl., lic. J. W. Svensson, Gotl.

Denna promotion har sin dubbla märkvärdighet i så måtto
att af jubeldoktorerna både primus och ultimus ännu voro i lif-
vet och mottogo bägge personligen sina lagerkransar, något
som så vidt är bekant icke hittills inträffat i fakultetens an-
naler, samt att vid samma tillfälle den första kvinliga filo-
sofie doktor kreerades i Sverge.

Den 15 juni afgafs fakultetsbetyg åt doc. A. F. Schager-
ström.

22 juni afgafs fakultetsbetyg åt docenterna P. J. Vising
och K. H. B. Bergstedt.

Utfärdades instruktion för Byzantinska resestipendiaten doc.
E. J. G. Holm.

Utnämningar.

Lic. C. W. S. Aurivillius, utnämd till docent i zoologi
den 6 april.

Dr K. B. J. Forssell utnämd till docent i botanik den
13 juni.

Föreläsningar och öfningar. H. T. 1883

Filosofiska Fakulteten:

Prof. Toren kateketik; prof. Cornelius det 17:e seklets kyrko-
historia; prof. Myrberg uppenbarelseboken (2 tr), Esaias (2 tr);
prof. Johansson dogmatik: Kristi verk; prof, von Scheele kri-
tisk framställning af apologetikens historia i 19:e århundra-
det, samt leder apologetiska samtal. E. o. prof. Rudin de min-
dre profeterna (2 tr), evangeliernas berättelse om Jesu upp-
ståndelse (2 tr), biträder vidöfningarna i predikoskrifning; e.
o. prof. Sundelin social etik; e. o. prof. Norrby de kyrkliga
perikoperna (2 tr), leder de homiletiska och deklamatoriska
öfningarna (2 tr), gifver tillika handledning i predikoskrifning.

Assistent Martin leder de kateketiska öfningarna, biträ-
der tillika vid öfningarna i predikoskrifning.

Docc. Ekman, Berggren och Janson biträda vid öfningar-
na i predikoskrifning.

Juridiska Fakulteteu.

Prof. Rabenius finansrätt; prof. Bydin statsrätt; prof. Nord-
ling förmögenhetsrätt; prof. Landtmanson juridisk encyklope-
di; e. o. prof. Hagströmer den svenska straffrättens allmänna
del; e. o. prof. Afzelius civilprocess.

Doc. Davidson nationalekonomi; doc. Blomberg handleder
vid öfningsskrifningar i rättsvetenskap.

Medicinska Fakulteteu:

Prof. Mesterton speciell kirurgi (2 tr), håller kirurgisk po-
liklinik (3 tr) och klinik (3 tr); prof. Hedenius speciell patologisk
anatomi (2 tr), liköppningar med patologiska demonstrationer
(2 tr), öfvervakar de patologiska öfningarna (4 tr); prof. Kjell-
berg sinnessjukdomarna (2 tr); prof. Holmgren fysiologi med ex-
perimenter, leder arbetena å fysiologiska laboratoriet; e. o.
prof. Hammarsten medicinsk kemi, leder laborationsöfningarna
i medicinsk kemi; prof. Clason deskriptiv anatomi, leder dis-
sektionsöfningarna på anatomisalen; e. o. prof. Fristedt farma-
kologi, handleder vid begagnandet af de farmakologiska sam-
lingarna; prof. Henschen speciell medicin (2 tr), håller medi-
cinsk poliklinik (3 tr), klinik (3 tr).

Adjunkt Björken allmän kirurgi (2 tr).

Laborator Bliæ leder fysiologiska laborationsöfningarna;
labor. Sven Bayer leder öfningarna i patologisk histologi.

Prosektor Nordlund leder dissektionsöfningarna.

Med. kand. Sandström leder de histologiska öfningarna och
föreläser normal histologi (2 tr).

Stud. Lindberger leder de kemiska laborationsöfningarna.

Filosofiska Fakultetens Humanistiska Sektion:

Prof. Bibbing filosofiens historia från och med Locke;, (en-
skildt) antropologi; prof. Sahlin historisk inledning till den
filosofiska statsläran (2 tr); prof. Nyblom läran om poesien;
prof. Hagberg spanska språkets formlära under tolkning af Cal-
derons Auto Sacramentale: “El gran teatro del mundo“; prof.
Löfstedt Euripidis Hippolytus, behandlar i filologiska seminariet
Theocriti idyller; prof. Häggström Taciti annaler, behandlar i
filologiska seminariet Qvintilianus, 10:e boken; prof. Nordling
Joels profetior (2 tr), koranen (2 tr); prof. Hammarstrand Öster-
landets historia under gamla tiden; e. o. prof. Frigell latinsk
Stilistik i förening med öfningar i extemporerad öfversättning;
prof. Alin Englands nuvarande statsförfattning (2 tr), svenska
statsförfattningens historiska utveckling från år 1680.

Adj. Afzelius Kant’s Kriticism (2 tr); adj. Edman Shak-
spere's The Merchant of Venice (2 tr); adj. Geijer det franska
språkets historia; i filologiska seminariet: tolkning och gransk-
ning af det fornfranska epos Amis et Amiles.

Doc. WVikner (enskildt) filosofiens historia; doc. Edfeldt re-
ligionsfilosofi (2 tr); doc. Erdmann sanskritspråkets grammatik
(2 tr); doc. Sandström handleder vid latinska skriföfningar; doc.
Tamm, språket i Nya Testamentena af 1526 och 1541; doc.
Hjärne Sverges historia under Gustaf den I och hans söner;
doc. Noreen: Urgermansk ljudlära (2 tr); fornsvenska adjek-
tivet och räkneordet (2 tr); i filologiska seminariet :
Kommentering af A. J. Prytz' Comoedia om konung
Gustaf then första; doc. Aberg Schleiermachers etik; doc. Da-
nielsson latinsk ljudlära; doc. Knös handleder vid grekiska
skriföfningar; doc. Schäck Tysklands literatur; doc. Vising
(enskildt) franska språkets syntax och stilistik — Docc. Thor-
dén, Burman, Bygden, Wahlund, Boethius, Schagerström, Berg-
stedt, Lundell och Nylander meddela enskild undervisning.

Filosofiska Fakultetens Matem.-Naturv. Sektion:

Prof. Daug funktions! ära; prof. Thalén spektral-analys och
därefter om ljusets interferens (2 tr), allmän fysik (2 tr) med
anställande af därtill hörande experiment, samt leder de fysi-
kaliska laborationerna; prof. Cleve resultaten af nyare forsk-
ningar i den organiska kemien; prof. Lundquist hydrodyna-
mik; prof. Fries växternas delar och dessas förrättningar; prof.
Dillner de komplexa kvantiteternas teori; prof. Schultz ele-
mentbestämning i elliptiska banor (2 tr), astronomiens histo-
55

NORDISK REVY 1883.

56

ria (2 tr), handleder dem, hvilka sysselsätta sig med astrono-
misk observation eller kalkyl; e. o. prof. Hil cl errandsson hand-
leder dem, som deltaga i meteorologiska arbetena; prof. Tull-
berg däggdjurens anatomi.

Prosektor Théel leder dissektionsöfningarna å det zooto-
miska laboratoriet.

Doc. Kjellman allmän växtgeografi (2 tr), leder de praktiska
öfningarna i botanik; docc. Ekstrand och Widman leda labo-
rationsöfningarna i kemi; doc. Söderblom (enskildt) differen-
tialekvationers integration, leder det matematiska seminariet;
doc. Sjögren speciell mineral. (2 tr), om Skandinaviens järnmalmer
(2 tr), leder de praktiska öfningarna i kristallografi. — Docc.
Falk, Lundström, Bovallius, Berger, Pfannenstiel, Aurivillius
och Forssell meddela enskild undervisning.

Direktör Hedenblad harmonilära (1 t.), kapellöfningar (11.)

Lund.

Föreläsningar och öfningar H. T. 1883.

Teologiska Fakulteten.

Professorer: Olbers, den apostoliska kyrkans historia, le-
der öfningarna på seminariet; Skarstedt, Romarbrefvet 2 tr,
svårare ställen i nya testamentet 2 tr, leder författandet af
veckopredikningarna; Warholm, soterologi; Billing, periko-
perna 1 t., kateketik 2 tr, homiletik 1 t. samt leder de homile-
tiska, kateketiska och kyrkolags-öfningarna; e. o. professo-
rer: Rosenius, de mindre profeterna 2 tr, g. t:s klagosånger 2
tr; Eklund, moralfilosofiens system 2 tr, konkordieformeln 2 tr
samt leder de liturgiska öfningarna.

Docenter: Ahnfelt, (enskildt) dogmatikens elementer och
biträder vid de kateketiska öfningarna; Kleberg leder de ho-
miletisk-liturgiska öfningarna.

Juridiska Fakulteten.

Professorer: Broome, svensk statsrätt; Hamilton, finans-
rätt; Humbla, sakrätt; Assarsson, strafflagens speciella del;
e. o. professor: Winroth, Sverges inre rättshistoria.

Docent Ask, enskild undervisning i svensk civilrätt.

Medicinska Fakulteten.

Professorer: Ask, kirurgi och obstetrik; Odenius, all-
män patologi, speciell patologisk anatomi samt leder de rätts-
medicinska obduktionerna; Lang, farmaceutisk kemi 3 tr, all-
män farmakodynamik 1 t. och leder öfningarna å det med.-ke-
miska laboratoriet; LAndgren, deskriptiv anatomi 2 tr, histo-
logi 2 tr; Trägärdh, invärtes sjukdomarna och leder öfnin-
garna på den med. afdelningen; e. o. professor: Bibbing,
håller pediatrisk poliklinik och föreläsningar 4 tr samt under-
visar i laryngoskopi 11/2 t.

Adjunkt Löwegren, ögonsjukdomar 4 tr, anställer oftal-
moskopiska öfningar och genomgår en kurs i refraktionsano-
malierna.

Med. lic. Ödman leder den psykiatriska undervisningen.

Docent Lindfors, (enskildt) förlossningens mekanism och
fysiologiska förlopp.

T. f. laborator Bends leder patologiska obduktioner med
demonstration.

T. f. prosektor Nordenstedt leder dissektionsöfningarna.

Filosofiska Fakultetens Humanistiska Sektion.

. Professorer: Ljunggren, den lyriska och dramatiska poe-
sien 2 tr; Lysander, Catullus; Visen, valda sånger i Sämunds
Edda 2 tr, Östgötalagen 2 tr; Borelius, gamla filosofiens hi-
storia 3 tr, logik 1 t.; Odhner, Englands historia under me-
deltiden med särskildt afseende på samhällsskicket; Cavallin,
syntaktiska föreläsningar till Platos försvarstal 2 tr, Homeri
Ilias (XVI) 2 tr, i fil. semin. Thucydides; Lidforss, Ariostos
Orlando Furioso 2 tr, gotiska 2 tr; Tegnér, arabiska (Tusen
och en natt) 2 tr, österländska lånord i svenskan 2 tr; e. o.
proff.: Weibull, geografi och statskunskap, därefter Europas

historia under 30-åriga kriget; Alexanderson, Horatii epistlar,
2 tr, Sophoclis Electra 2 tr.

Adjunkter: Brag, genesis 2 tr; Leander, den praktiska
filosofiens historia 2 tr, filosofisk statslära, sedan etik 2tr; Sö-
dervall, svenska literaturens historia under medeltiden.

Docenter: Zander, (enskildt) latinsk stilskrifning; Wulff
leder i fil. seminariet öfningar i romansk accent- och ljudlära,
(enskildt) allmän ljudlära och fransk stilskrifning 1 t.; Geijer,
(enskildt) filosofisk propedeutik och filosofisk statslära; Ca-
vallin, i fil. sem. Taciti annaler, (enskildt) latinsk och grekisk
stilskrifning 1 t.; Wägner, (enskildt) teoretiska filosofiens hi-
storia; Peterson, fornbulgariska 1 t.; Söderberg, i fil. sem. At-
lamäl i den äldre eddan; Petersens, (enskildt) fornisländska;
Edgren, elementarkurs i sanskrit 2 tr; Fahlbeck, (enskildt) all-
män historia; Thyrén, (enskildt), teoretisk filosofi samt Kant,
Kritik d. reinen Vernunft. Docc. Malmström, Kock, Friedlan-
lander och Linde meddela enskild undervisning.

Filosofiska Fakulteteus Matern. Naturv. Sektion.

Professorer: Blomstrand, oorganisk, syntetisk och ana-
lytisk kemi 2 tr, organisk kemi 2 tr.; Möller, praktisk astro-
nomi; Björling, inledning till nyare geometrien; Holmgren,
gravitationen, leder de fysiska laborationerna; Areschoug, växt-
rikets naturliga familjer, leder de fytotomiska öfningarna; Qven-
nerstedt, parasitmaskarna 2 tr, allmän zoologi 2 tr; e. o. prof.
Backlund, hydrodynamik; Lundgren, historisk geologi.

Adjunkter: von Zeipel, integralkalkyl 2 tr; Thomson,
coleoptera 1 t., lepidoptera 1 t.

Docenter: Claesson, (enskildt) allmän kemi 6 tr; Möller
leder å mat. semin. öfningarna; Bydberg, (enskildt) fysik samt
anställer fysikaliska räkneöfningar; Eichstädt, (enskildt), fy-
sikalisk och kemisk kristallografi. Doc. Engström, Lovén, Törn-
quist och Weibull meddela enskild undervisning.

Större konsistoriet.

7 april. Till universitetets rektor för ännu en tid af 2 år
utsågs prof. Ljunggren med 18 röster af 26; öfriga röster till-
föllo prof. Wisén. Till prorektor utsågs prof. Wisén med 21
röster; af öfriga 5 röster tillföllo 2 prof. Broomé, 2 prof. Möl-
ler och 1 prof. Odhner.

På därom gjord begäran är specimenstiden till lediga e. o.
professionen i anatomi och histologi förlängd till 30 nästk. sept.

Tjänstledighet och förordnande.

8 juni. Kongl. Maj:t har beviljat prof. A. Nyblæus tjänst-
ledighet under innevarande läsår för fullföljandet af de veten-
skapliga arbeten, med hvilka han under flera år varit syssel-
satt; och är akad.adjunkten P. J. II. Leander af kanslersämbetet
förordnad att under tiden förestå prof. Nyblæi profession.

18 maj är till lärare i gymnastik och fäktkonst utnämd
kaptenen vid norra skånska infanteriregementet C. A. II. Nor-
lander.

20 juni är doc. P. Fahlbeck förordnad att ifrån läsårets
början tillsvidare examinera i historia, teologisk-filosofisk och
juridisk preliminärexamen.

7 aug. är fil. dr J. Thyrén förordnad till doc. i teoretisk
filosofi.

3 sept, äro e. o. prof. P. Eklund samt docc. O. Ahnfelt och
0. Kleberg förordnade att under den tid proff. Billing, Olbers
och Warholm deltaga i kyrkomötets förhandlingar förestå resp,
professorsämbetena i praktisk teologi, kyrkohistoria och dog-
matik.

5 sept, är en månads tjänstledighet från 10 sept, beviljad
prof. Ljunggren, och är doc. Friedlander förordnad att under
tiden förrätta examina i ästetik och literaturhistoria.

11 sept, åtnjuter e. o. prof. Winroth tjänstledighet till den
10 okt., och är doc. J. Ask förordnad att bestrida hans under-
visningsskyldighet.

19 sept, beviljades prof. Björling tjänstledighet från och
med den 1 okt. för deltagande i läroverkskomiténs förhand-
lingar, och är akad.adj. von Zeipel förordnad att under prof.
Björlings tjänstledighet bestrida hans lärareåliggande.
57

NORDISK REVY 1883.

58

Resestipendier.

Riksstatens resestipendier innehafvas: det större af doc.
B. Jansson, det mindre af e. o. prof. Winroth. Till ansökning
ledigförklarade äro Letterstedtska och von Reiserska resesti-
pendierna, och utgår ansökningstiden för det förra den 31 okt.
och för det senare den 14 nov.

Battramska resestipendiet innehafves af fil. dr E. Ljung-
ström.

Examina.

Filosofisk licentiatexamen är under innevarande termin af-
lagd af frih. Hugold von Schwerin sk., (med ämnena geografi
och statskunskap, historia samt ästetik), af fil. kand. Bengt
Jak:son Bergqvist, sk., (med ämnena nord, språk, teor. och
prakt, filosofi);

af fil. kand. Anders Rosén sk., (med ämnena fysik, mate-
matik och mekanik).

Filosofisk kandidatexamen af C. M. Levijn sm., C. M. Col-
lin, K. Enghoff, S. K. Esscher, 0. W. Kropp, P. I. G. Laurin
och J. Wanberg sk.

Akad. Afhandlingar.

Weibull K. 0. M., Om Zirkonium och dess föreningar, 4:o,
75 sidd.; ventil den 24 febr.

Hultberg, J. A., Anatomiska undersökningar öfver Sali-
cornia, företrädesvis Salicornia Herbacea L.; ventil, d. 21 mars.

Ljungström, E., Bladets byggnad inom familjen Ericineæ,
I.Ericeæ; 44 + 3 sidd. 4:o; ventil, den 28 maj.

Wickström, V. H., Giordano Brunos metafysik. 39 s. 8:o;
ventil, den 25 maj.

Thyrén, J. K. V., Kritisk framställning af Herbert Spen-
cer’s “Principles af Psychology“; ventil. 26 maj.

FL. Billing.

Kristiania.

Forelæsninger H. T. 1883.

Det theologiske Fakultet.

Proff.: Caspari, 50 udvalgte Psalmer.

Johnson, det kirkelige Lærebegrebs Historie.

Bugge, Peters forste Brev.

Petersen, den christelige Ethiks Forudsætninger, dogma-
tiske 0velser, Forholdet mellem Underet og Naturens Lov-
mæssighed. Fortolkning af Bjergprædikenen.

Munch Myhre, Fortolkning af de fire Evangelisters Be-
retning om Jesu Christi Lidelse og Forherligelse, skriftlige
0velser i nytestamentlig Exegese.

Det Juridiske Fakultet.

Proff.: Aschehoug, en sammenlignende Fremstilling af Norges,
Sveriges og Danmarks Statsforfatninger.

Brandt, den gamle norske Process.

Aubert, Thinglysningsvæsenet.

Ingstad, romersk Obligationsret, derefter den romerske
Tingsret.

Gets, Strafferettens almindelige Del; Appel.

Hertzberg, Formuens Fordeling samt Konsumtions- og Be-
folkningslæren, Norges Statistik.

Det medicinske Fakultet.

Proff.: Winge, speciel Pathologi og Therapi; klinisk Under-
visning i Medicin.

Lochmann, Hygiene: Examinatorier i Pharmacologi samt
Pharmacognosi.

Nicolaysen, speciel Chirurgi; klinisk Undervisning i Chirurgi.

II.	Heiberg, Obductioner og dertil knyttede Examinato-
rier; almindelig Pathologi; Retsmedicin, demonstrerer patho-
logisk-anatomiske Præparater.

Hjort, 0iensygdomme, Akiurgi og klinisk Undervisning
i Chirurgi og 0iensygdomme.

Worm Muller, Næringsmidler og Fordoielsens Physio-
logi, physiologisk Chemi, leder 0velserne i det physiologisk-
chemiske Institut.

Schonberg, Gynækologi, Fodselsvidenskab og Pædiatrik,
klinisk Undervisning i Fodselsvidenskab.

J. Heiberg, Nervesystemet og Bensystemet.

Overlæger: Bidenkap, Hudens Sygdomme, Syphilis og Klinik
over de samme Sygdomme.

Bull, klinisk Veiledning i Sygeexamination og physikal-
ske Undersogelsesmetoder, kliniske Forelæsninger ved Syge-
sengen.

Prosektor Hennum, Myologi og de specielle Organers
Histologi.

Det historisk-philosophiske Fakultet.

Proff.: Monrad, Ethik.

Unger, Schillers Wallenstein; Fortolkning af Otfrids Evan-
geliebog, 0velser i at læse gammelnorske Haandskrifter.

Friis, Foredrag over det lappiske og det finske Sprog.

Broch, ti udvalgte Kapitler af Jobs Bog, Zamachschari's
mindre arabiske Grammatik, Unmudhadsch, den ældste syriske
Oversættelse af Johannes’s Evangelium.

Bygh, Elementerne af Norges forhistoriske Archæologi.

Schj0tt, Euripides’s Medea, udvalgte Taler af Thucydid.

Bang, dansk Literatur i Slutningen af det 18:de Aarhun-
drede; norsk og svensk Læsning.

Lyng, Logik og Metaphysik.

Joh. Storm, Fonetik med specielt Hensyn til de norske
Dialekter; praktiske 0velser for Filologer.

Weisse, Horats’s Satirers forste Bog; Roms Topographi.

Daae, Europas Historie paa Reformationstiden; udvalgte
Punkter af Nordens Historie.

Gustav Storm, Etnografi.

E.	o. proff.: Sophus Bugge, heroiske Digte af den saakaldte
Sæmunds Edda; Snorres Edda.

J.	E. Sars, Norges Historie i det 15de og 16de Aarhun-
drede.

Dietrichson, den gammelchristne Kunsts Historie, Vei-
ledning ved Benyttelsen af Skulpturmuseets Samlinger.

Lieblein, Begyndelsesgrundene i hieroglyfisk Grammatik,
Herodots anden Bog.

Blix, hebraisk Grammatik, Maleachis Bog.

Det mathemathisk-naturvidenskablige Fakultet.

Proff.: Münster, Proberkunst.

Esmark, sammenlignende Zoologi.

Fearnley, mathematisk Geografi, astronomiske Instrumenter.

Kjerulf, Mineralogi, Geologi, 0velser og Exkursioner.

Waage, uorganisk Chemi.

Bjerknes, Funktionslæren, Differentialligningers Integration,
hydrodynamiske Problemer.

Schübeler, Planterigets Naturhistorie med specielt Hensyn
til de i Medicin, 0konomi og Teknik brugelige Vexter.

Mohn, Norges Klima.

Guldberg, faste Legemers Mekanik; Maskinlære.

Hiortdahl, organisk Chemi.

Sors, almindelig biologisk Indledning samt derefter en kort-
fattet Udsigt over Anthropologien.

Schatz, Experimentalphysik; enkelte Dele af Elasticitets-
læren.

E.	o. proff.: Lie, Cartesisk Rumgeometri samt projectivisk
Rumgeometri.

Blytt, almindelig Botanik; Thallophyternes Morphologi;
anatomiske 0velser og botaniske Udflugter.
59	NORDISK

REVY 1883.	60

To af Professorerne, O. J. Broch og Shavian, ere fravæ-
rende paa Reiser.

Univ.-Stipp : Holst, den saakaldte absolute Geometri.

Nielsen, Norges politiske Historie mellem Freden i Jön-
köping og Freden i Kiel.

Hagerup, Formuerettens Grundprinciper.

Bull, 0resygdomme.

ß af Universitets-Stipendiaterne samt Observator ville först
senere bekjendtgjöre sine Forelæsninger. En Stipendiat hol-
der i detta Semester, som nyansat, ikke Forelæsninger.

Lærere og övrige Embeds- og Tjenstemænd.

Det akademiske Kollegium bestod i Iste Halvaar 1883 af
folgende Medlemmer: Prof. Caspari, Decanus for det theolo-
giske Fakultet, prof. L. M. B. Aubert, for det juridiska fak.,
prof. Schönberg for det medicinske, prof. 0. Rygh som mid-
lertidig dec. for det hist.-filos. fak. (under prof. Weisses Fra-
værvelse paa en Udenlandsreise) og prof. Mohn for det mathem.-
naturv. fak.. Som Kollegiets Formand fungerede prof. Aubert.

Prof. 0. I. Broch blev 30 jan. forundt Tjenestefrihed indtil
Udgangen af nov. for at overtage Bestyrelsen af det interna-
tionale Byreau i Paris for Maal og Vægt.

Prof. Shavian fick 30 jan. forlænget Tjenestefrihed til Ud-
löbet af Iste Semester til fortsat Ophold i Syden af Helbreds-
hensyn.

Cand. mag. og Amanuensis ved Universitets-Bibliotheket
I. A. I. Kjær blev 15 jan. af Kirkedepartementet beskikket til
Underbibliothekar ved Bibliotheket.

Student I. B. Halvorsen blev 29 juni constitueret (fra Iste
juli at regne) i den ifölge Storthingets Beslutning af 31 mai
nyoprettede Amanuensispost ved Universitets-Bibliotheket (den
4de Amanuensispost ved Bibliotheket med aarlig Gage, Kroner
1,500).

Cand. med. Hennum blev 24 Febr. ansat som Prosector og
Demonstrator i mikroskopiske Ovelser.

Cand. theol. Sigurd Ödland, 18 Juni, Universitetsstipendiat.

De Studerende.

I	förste Semester fands ingen tilgang af Studerende Sted,
da Examen artium först afholdes i 2det Semester.

Embedsexamina ere bestaaede af 58 Studerende, nemlig 13
Theologer (8 laud., 5 haud ill.), 25 Jurister (14 land., 11 hand
ill.), 9 Medicinere (4 laud. 5 haud ill.), 7 Filologer (1 laud,
med Indstilling, 4 laud, og 2 haud ill.) og 4 Realister (1 laud,
med Indstilling, 2 land., 1 haud ill.)

De	theologiske	Studerendes Antal var ved udlöbet af 1 Sem. 87

„	juridiske...........................................232

„	medicinske..........................................184

„filologiske............................................63

„	realstuderendes.....................................19.

Mineralogernes.............................................3.

De til Examen philosophicum Studerendes Antal var i Sem. 240,
hvoraf 136 absolverede denne Examen ved Semesterets Udlöb.

Det samlede Antal af Studerende ved Udlobet af förste
Semester var 828.

Doctorpromotioner.

16 marts. Pastor K. K. Krogh Tonning. Afhandling: "Om
den ældste kirkelige Apologi overfor den græsk-romerske Vi-
denskabs Tænkning."

19 marts. Cand.real. H. H. Beusch. Afhandling: “Silur-
fossiler og pressede Konglomerater i Bergensskifrene."

4 mai. Reservelæge, cand. med. H. A. Schiötz. Afhandl.:
“Om nogle optiske Egenskaber ved Cornea.“

18 mai. Universitetsstipendiat E. Holst. Afhandling: “Et
Par synthetiske Methoder især til Brug ved Studiet af metriske
Egenskaber.“

24 mat. Skolebestyrer G. Fasting. Afhandling: “Fromheden
og Endeligheden.“

Som universitetsprogram for Semestret er udkommet: " Si-
lurfossiler og pressede Konglomerater i Bergensskifrene af H.

H. Reusch. Udgifvet af prof. dr. Th. Kjerulf ifölge det akad.
Kollegiums Beslutning af 29 okt. 1881.“

A. C. Drolsum.

Kobenhavn.

D.	20 dec. 1882 bar ministeriet for kirke og undervis-
ningsvæsenet fritaget docent Loffler for at holde forelæsninger
i foraars halvaaret 1883.

D.	17 febr. 1883 meddelt lektor Lange rejsetilladelse til
udlandet paa 4 à 5 uger for at gjore sig bekjendt med frem-
mede videnskabsmænd og lægevidenskabelige anstalter.

D.	15 marts tilladt prof. Reisz at foretage eu studierejse
til udlandet fra begyndelsen af paaskeugen til udgangen af
april.

D.	20 marts tilladt doc. Vilh. Thomsen at foretage en rejse
til udlandet til 1 sept.

Ved kgl. resolution af 8 maj er det bifaldet, at etatsraad,
prof. Steenstrup maa for et tidsrum af 2 aar, regnet fra 1 april,
fritages for att holde forelæsninger for de medicinske stude-
rende til disses förberedelses examina, saaledes at han i denne
tid kun holder de halvaarlige examina og et ugentligt repeti-
torium, samt at det maa overdrages adjunkt ved metropolitan-
skolen H. F. E. Jungersen i dette tidsrum at holde de for de
nævnte studerende beregnede forelæsninger.

D.	12 maj har ministeriet tilladt prof. Erslev at foretage
en rejse til udlandet fra medio maj til 1 aug.

D.	7 juni fritaget prof. Oppermann, af helbredshensyn for
at holde forelæsninger saa vel som for alt andet universitets-
arbejde i indeværende aar.

Videnskabelige samlinger.

Universitetsbibliotheket. Konsistorium har under 9 juni 1883
bevilget assistent J. Th. Jensen afsked fra 1 juli og fra samme
tid udnævnt cand. philol. S. Larsen.

Botanisk have. Ved skrivelse af 19 april har ministeriet
foi' kirke- og undervisningsvæsenet, efter indstilling fra konsi-
storium og direktören for den botaniske have, bifaldet, at der
fra 1 s. m. at regne oprettes en post som inspektör ved den
botaniske haves museum, under hvilken samtlige samlinger
henlægges, og at denne stilling overdrages til hidtil værende
assistent og bibliothekar ved haven H. Kjærskou, at fra samme
tidspunkt dr. phil. 0. G. Petersen i stedet for Kjærskou an-
sættes som bibliothekar og museumsassistent, samt at docent
Samsee Lund fra samme tidspunkt ansættes som assistent ved
haven, med forpligtelse til at före tilsyn med havens og driv-
husenes planter ligesom ogsaa til at kontrolere den videnska-
belige side af fröhösten og fröombytningen.

Zoologisk museum. Hidtil værende assistent, dr phil. C.
F. Lütken er ved kgl. resol. af 9 dec. 1882 udnævnt til 2den
inspektor fra 1 jan. 1883 at regne. Han overtager hele mu-
seets Iste afdeling, nemlig de af prof. Reinhardt hidtil besty-
rede 4 hvirveldyrklasser (pattedyr, fugle, krybdyr og padder),
herunder tillige indbefattet de af dr. Lund grundlagte palæon-
tologiske samlinger inden for hvirveldyrene. Som assistent har
konsistorium under 30 dec. 1882 beskikket dr. phil. J. E. V.
Boas ligeledes fra 1 jan. 1883 at regne.

Den Arnemagnæanske samling, Ved kgl. resol. af 8 maj
1883 er det bifaldet, at den ved reskript af 24 sept. 1772 an-
ordnede bestandige kommission for den Arnemagnæanske stif-
telses bestyrelse herefter, foruden af de ved kgl. resol. af 9 juni
1850 Post 1, 2 og 3 fastsatte 5 medlemmer (2 eforer, valgte af
konsistorium blandt universitetets lærere, saaledes at i det mind-
ste den ene af dem bör være consistorialis, samt 3 medlem-
mer, beskikkede, efter forslag af konsistorium, af ministeriet,
med frit valg mellem universitetets lærere og andre) end vi-
dere skal bestaa af universitetsbibliothekaren, saaledes at denne
i embeds medför har sæde i kommissionen.

Ministeriet har under 9 maj bemyndiget kommissionen til
at antage dr. phil. P. E. K. Kaalund til bibliothekar, dog saa-
ledes, at han ikke uden ministeriets samtykke kan afskediges
fra denne stilling. Ministeriet har derhos, med hensyn til, at
samlingen opbevares i universitetsbibliotheket, ordnet embeds-
61

NORDISK REVY 1883.

62

forholdet mellem universitetsbibliothekaren og bibliothekaren
ved den Arnemagnæanske haandskriftsamling saaledes, at den
sidst nævnte i alt, livad der vedrörer dels hans ydre færden
paa universitetsbibliothekets omraade, dels hans forhold til det
bibliotheksögende publikum, som önsker at benytte handskrif-
ter af denne samling, være bibliothekets almindelige orden og
de bestemmelser, som universitetsbibliothekaren særlig maatte
fastsætte for ham, underkastet, ligesom han i alt, livad der an-
gaar det bibliotheksmæssige tilsyn med samlingen, skal være
universitetsbibliothekarens omtilsyn og myndighed undergivet.

Ministeriet har under 31 maj bifaldet, at doc., dr. Wim-
mer intræder som medlem af den nævnte kommission i stedet
for prof. Thorsen, der er afgaaet ved döden.

Legater.

Under 25 juli 1883 er der meddelt kgl. konfirmation paa
fundats af 14 e. m. for Hans Bröchners legat, der er henlagt
under universitetets bestyrelse. Kapital 16,000 kr. foruden 1,000
kr. til afholdelse af administrationsudgifter. Af legatets ren-
ter uddeles aarlig af det theologiske fakultet 8 portioner, hver
paa 80 kr. til theologiske studerende. Studerende af testators
familie have portionsvis adgang til at nyde legatet. Det ny-
des i 3 aar, uden hensyn til, om stipendiaten i dette tidsrum
underkaster sig embedsexamen.

Rejseunderstöttelser af kommunitetets midler ere, efter ind-
stilling af konsistorium, af ministeriet under 4 april tildelte
folgende videnskabsmænd : Cand. mag. K. Nyrop 900 kr., cand.
mag. J. L. A. Kolderup Rosenvinge 600 kr., cand. med. & chir.
H. C. J. Gram 500 kr., cand. med. & chir. J. H. Selmer, cand.
philol., Bibliotheksassistent J. Th. Jensen og cand. jur. Torp
liver 400 kr., cand. theol. F. C. Krorup og cand. med. & chir.
J. P. H. Balle hver 300 kr. samt cand. mag. C. Th. Bartholin
200 kroner.

J.	L. Smiths legat er af konsistorium under 6 juni tildelt:
dr. med. Mygge, dr. phil. Heiberg og cand. mag. Levinzen (alle
förnyelser, den sidste med en höjere lod) samt dr. med. L.
Meyer, dr. med. Pontoppidan, cand. mag. K. Prytz og cand.
mag. Chr. S. Juel (alle mindre lodder). Under 20 juni er der
tilstaaet dr. phil. Gram förnyelse med en höjere lod.

C. Goos.

Helsingfors.

Större konsistoriet.

5	jan. På fys.-mat. sektionens framställning beslöts att
hos kanslern hemställa om doc. J. Sahlbergs befordran till e.
o. prof, i entomologi. (S. utnämndes 12/7).

17	jan. Föredrogs en skrifvelse från vice kanslern beträf-
fande pedagogiska professionen. Konsistorium hade (icke en-
hälligt) den 5 dec. 1882 hos kanslern anhållit, att med profes-
sionens i pedagogik och didaktik lediganslående måtte tills-
vidare anstå, emedan kons, önskade taga i öfvervägande, “huru-
vida någon, och i sådant fall hvilken åtgärd i anledning af
professionens inträffade ledighet borde föreslås.“ I vice kans-
lerns skrifvelse meddelades, att kanslern icke funnit kons, hafva
förebragt giltiga skäl till uppskof med återbesättande af denna
profession, “hvars stora betydelse för blifvande lärares veten-
skapliga underbyggnad icke borde underskattas.“ Kanslern
anbefalde, att tjänsten ofördröjligen skulle ledig anslås.

Beträffande prof. G. Asps anhållan att för professionen i
anatomi, som af honom blifvit ansökt, på grund af förut föl-
likartad tjänst aflagdt specimen (1873) erhålla dispens från af-
läggandet af nytt kompetensprof, beslöts, sedan medicinska fa-
kulteten i ärendet blifvit hörd, (med 13 röster mot 6), att hos
kanslern tillstyrka bifall. (I skrifvelsen af 31/3 meddelade kans-
lern, att Hans Majestät bifallit nämda anhållan, men framhöll
nödvändigheten att icke nedsätta fordringarna på en profes-
sorskandidats vetenskaplighet; kanslern ansåg nämligen att “ett
betydligt eftergifvande af dessa fordringar i detta fall skett“).

21	febr. Till behandling upptogs frågan om ändring af
det nuvarande sättet för bedömandet af för tjänst utgifna spe-
cimina. En af kons, nedsatt komitté, bestående af rektor, kans-
lirådet Lagas, proff. Mäklin, Estländer, Pippingsköld, Mont-

gomery och Råbergh, hade inlemnat ett betänkande i ärendet.
Komittén föreslog:

1:0 att åt fakulteterna skulle medgifvas rättighet att ad-
jungera utom desamma stående vetenskapsmän, hvilka vid be-
dömandet skulle ega rösträtt;

2:o att fakulteten icke skulle såsom nu bedöma endast det
för tjänsten utgifna specimen, utan äfven sökandenas alla öf-
riga vetenskapliga publikationer samt

3:0 att, då kons, fann, att fakultet i ett befordringsärende
icke förebragt tillräcklig utredning om sökandenes vetenskap-
liga skicklighet, kons, skulle äga rätt att tillsätta och i ären-
det höra en granskningsnämd, sammansatt till hälften af le-
damöter i fakulteten, till hälften af andra "hälst inländske"
vetenskapsmän. Reservationer af proff. Mäklin och Pipping-
sköld åtföljde betänkandet. Kons, beslöt att hänskjuta ären-
det till de särskilda fakulteterna, hvilka ägde inkomma med
yttranden om komitténs förslag.

21 april. Alexandersstipendiet (5,140 mark) tilldelades doc.
A. af Schulten för bedrifvande af kemiska studier i utlandet.

Det i universitetets stat anslagna resestipendiet (4,500 mark)
tilldelades doc. R. Hult för idkande af geografiska studier lika-
ledes i utlandet.

Det Backmanska stipendiet för pedagoger (1,200 mark)
bortgafs åt fil. kand. H. Melander.

28 maj. I skrifvelse af 19/5 underrättar vicekanslern, att
H. M:t behagat stadfästa ett förslag om vissa ändringar i for-
dringarna vid filosofie kandidatexamen.

Ett ledigt Palménskt stipendium (1,200 mark per år under
fyra års tid) bortgafs åt fil. kand. W. Porkka (finsk språk-
forskning).

Ett understöd för unga literatörer (800 mark per år) till-
delades fil. kand. J. Tikkanen (konsthistoria).

Mindre konsistoriet.

5 jan. Med kanslerns bifall tilldelades docc. F. Elfving
och É. Wainio hvardera en gratifikation för ett år af 2,500
mark att utgå ur docentunderstödsfonden.

Såsom tillskott till ordinarie docentarvodet (2,500 mark)
beslöt kons, tilldela 1,000 mark för år i tre års tid åt doc. A.
af Schultén.

Såsom ersättning för skötande af professionen i pedagogik
tilldelades doc. E. Böök en gratifikation af 1,250 mark.

På anhållan af nyländska afdelningen beviljade kons, ur
tryckningsfonden ett anslag af 1,500 mark för första häftet af
den serie publikationer af ordförteckningar, språkformer, folk-
sägner m. m., hvilka nämda afdelning genom utsända stipen-
diater sammanbragt.

Till medlemmar i studentexamensutskottet utsågos: prof.
Th. Rein, (ordförande), prof. J. R. Danielsson, e. o. prof. Peran-
der, doc. S. Levänen, lektorerna B. F. Godenhjelm och F. L.
Martinson samt pastor J. Östring.

31 jan, Till adjungerad ledamot i den icke fullsuttna ju-
ridiska fakulteten utsågs prof. Th. Rein. . .

Såsom tryckningsbidrag för en lärobok i organisk kemi
beviljades prof. E. Hjelt ett anslag af 500 mark.

10 febr. Ett i juridiska fakulteten ledigt docentunderstöd
bortgafs för tre år åt doc. R. Hermanson.

Ett anslag af 800 mark ur Henningska fonden tilldelades
fil. mag. R. Envold och stud. H. Hollmin för anställande af
naturhistoriska forskningar i ryska lappmarken.

21 febr. Tryckningsbidrag beviljades: åt e. o. prof. J. R.
Aspelin 1,600 mark för en på finska affattad lärobok i finsk
arkeologi; åt doc. A. af Schultén 250 mark för en handledning
i kvalitativ analys; samt åt studentföreningen "Kotikielen Seu-
ra“ (sällskapet för hembygdens språk) 25 mark pr tryckark
för de bidrag till finska språkets kännedom, hvilka denna för-
ening är i beråd att ur sina samlingar utgifva.

På framställning af Historiska samfundet beslöt kons, låta
efter hand utgifva universitetskonsistorii protokoller från äl-
dre tider.

3 mars. Beslöts att för 3,582 mark inlösa antikvariska
föremål, hvilka tillhört aflidne lektor C. A. Gottlund.

17 mars. För universitetets ritlärare prof. A. v. Becker
beslöts hos kansler hemställa om ett personelt tillskottsarvode
af 1,000 mark. (Bifölls I9/8).
63

NORDISK REVY 1883.

64

7 april. För fortsättande af mineralogiska och geologiska
studier i utlandet tilldelas fil. kand. A. Castrén 500 mark.

21 april. På teolog. fak:s framställning beslöt kons, hos
kanslern anhålla om tillstånd att förordna pastor J. Östring att
med ersättning af 2,500 mark för året biträda prof, i praktisk
teologi vid de homiletiska och kateketiska öfningarna.

9 maj. Utöfver redan beviljade 1,300 mark tilldelades doc.
Elfving ytterligare 700 mark för att mot redovisning användas
för materiel vid undervisning i växtanatomi.

Till ledamot i studentexamensutskottet utsågs i stället för
pastor J. Östring, som afsagt sig uppdraget, prof. P. S. Colli-
ander.

11 maj. På rektors framställning beslöts att hädanefter
utgifva studentkatalogen för höstterminen på finska, för vår-
terminen på svenska, för att undvika de dryga kostnader 2:ne
upplagor, en finsk och en svensk, medföra.

2S maj. I vicekanslerns skrifvelse meddelas, att kanslern
för tre år framåt utnämt: till dekaner proff. H. Råbergh,
(teologiska), J. Forsman (juridiska), 0. Hjelt (medicinska), A.
Ahlqvist (hist, filolog.) och S. O. Lindberg (fys. mat.); till af-
delnings-inspektorer proff. C. G. Estlander (nyländska). Th.
Rein (savolaks-karelska), K. Hällsten (österbottniska) samt e.
o. proff. P. J. Perander (tavastländska) och 0. Donner (vi-
borgska).

1	juni. Ett ledigt docentarvode tilldelades doc. H. A.
Wendell.

Ett tillskott af 1,000 mark till ordinarie docentarvodet be-
viljades doc. E. Tudeer.

Beslöts hos kanslern hemställa om beviljande af ett under-
stöd af 1,200 mark åt doktorerna N. af Ursin och Hj. Mellin
hvardera för verkställande af studieresor till utlandet.

Edv. Hjelt.

Sedvanlig inskription verkstäldes den 15 dennes, hvarmed
läseterminen faktiskt öppnats. I det tal, universitetets rektor,
kanslirådet W. Lagus vid tillfället höll, lemnade han en in-
tressant redogörelse för uppkomsten och utvecklingen af uni-
versitetets publika och privata stipendiefonder. En kort sam-
manfattning af de af tal. anförda fakta må här meddelas:

Redan då akademien i Åbo stiftades, bestämdes en viss
årssumma enkom till stipendier åt studenterna, hvilkas under-
visning dessutom — i motsats mot förhållandet vid utländska
universitet — gjordes kostnadsfri. Anslaget utgjorde inalles
1,000 daler silfvermynt. Jämförelsevis må tilläggas, att akade-
miens hela aflönings- och utgiftsstat samtidigt blott steg till
6,423 daler. Från denna början hafva nu universitetets stipen-
diefonder efter många växlingar stigit till den respektabla
summan af tillsammans omkring 2 millioner finska mark. De
publika stipendierna åt studenter uppgå till öfver 52,000 mark
årligen, hvartill kommer 3,600 mark årligen i “understöd för
unge literatörer", det s. k. Alexandersstipendiet, 5,140 mark
om året, för unga vetenskapsmän till utländska resor, vidare
momentana vetenskapliga understöd ur ett till kanslerns disposi-
tion stäldt anslag af 12,000 mark årligen samt från konsisto-
rium. Af de privata donationernas ränteafkastning åter utde-
las årligen 55,000 mark. Hela det årligen utdelade stipendie-
beloppet stiger sålunda ansenligt öfver 100,000 finska mark, d.

v. s. omkring 75,000 kronor. — Af de privata donationerna här-
stamma 142,068 mark från den tid, Finland var förenadt med
Sverge. Efter skilsmässan drog den privata hjälpsamheten sig
helt och hållet tillbaka för ett par årtionden, under det att
regeringen började visa en öfverraskande, dittills okänd friko-
stighet mot högskolan. Det är på de sista femtio åren dona-
tionerna alt rikligare, dels i form af arf, dels i form af gåf-
vor, begynt tillströmma, och visa de i medeltal det för ett så
jämförelsevis fattigt och outveckladt land som Finland an-
senliga beloppet af öfver 16,000 finska mark om året.

En säregen episod i historiken öfver universitetets stipen-
dier bildar den, som hänför sig till de för studiet af ryska
språket anslagna stipendierna. Om dessa lemnade tal. följande
upplysningar, hänförande sig till de första decennierna efter
skilsmässan från Sverge:

“Synnerligast omhuldades studium af ryska språket. De
stränga kungörelserna af 10 april 1813 och 3 nov. 1817 hade,
enligt hvad mångårig erfarenhet utvisade, icke medfört åsyf-
tadt resultat; sedan 1826 har därföre befunnits nödigt att ut-
sända stipendiater till universitet i kejsardömet. De detalj-
föreskrifter, hvilka i ämnet aflöst hvarandra, bilda en hel hi-
storia för sig. Ändamålet befrämjas f. n. med årligt anslag af
20,000 m., det största stipendiibelopp vårt universitet känner.
Härvid bör tillika erinras, att äfven kanslern förfogar öfver
6,000 m. årligen till understöd för studerandes resor i Ryss-
land, samt att af de förut omförmälda 50 allmänna stipendi-
erna, ända från 1828, 12 blifvit reserverade åt studerande, hvilka
här hemma med framgång vinnlägga sig om inhämtande af ry-
ska språket.“ Dessa verkligen betydande stipendiebelopp haf-
va också medfört det goda, att man vid de finska ämbetsver-
ken och kanslierna kunnat få infödda translatorer för ryska
språket, samt en och annan lärare i detta språk för skolornas
behof. Något annat märkbart inflytande i ett eller annat af-
seende hafva de däremot icke haft. Sålunda är det t. o. m.
först på allra sista tiden, som ett och annat af vår literaturs
bästa alster begynt öfversättas till ryskan af finske män.

R. H—g.

Innehåll:

Heuch: Vantroens Væsen.

Bull: De Bright’ske Sygdomme.

Grubbe: Ontologi.

Nordenskiöld: Genmäle.

Brenning: Geschichte der deutschen Literatur.

Danielsson: Grammatiska anmärkningar II.

Joret: Patois normand.

Müller: Angelsächsische grammatik.

Dostes: Johannes Veghe.

Hernlund: Svenska skriftspråket 1691—1739.

Cantor: Allgemeine Manigfaltigkeitslehre.

Rubenson: Les aurores boréales.

Nilsson: Thorit och thoriums eqvivalent.

D:o: Metalliskt thorium.

Dundstedt: Finspongs bibliotek.

Universitetsangelägenheter. (Upsala, Lund, Kristiania, Ko-
benhavn, Helsingfors).

G. Eichler, Plastische Kunstanstalt u. Giesserei

in Gips u. Elfenbeinmasse

Berlin, W. Behrenstrasse 27

macht auf seine reiche Sammlung antiker, mittelalterl. u. mod. Statuen, Büsten, Reliefs — grosse
Gemmensammlungen, Büsten von Philologen, Naturforschern, Staatsmännern u. a. ganz ergebenst aufmerksam.
Ein ausführlicher Katalog gratis u. franko.

På Nordisk Bevy prenumereras antingen genom posten eller bokhandeln. Pris för år (16 n:r), 3,75
(utom postarvode), för prenumeranter å tidningen Upsala 2,50.

Upsala, Karl Möllersvärd, 1883,