N:r 1.

15 Sept. 1883.

N 0 RDIS K R E V Y
tidning för vetenskaplig kritik och universitetsangelägenheter
under medverkan af

Proff. O. y. Alin, I. N. Almkvist, P. T. Cleve, %. Hagströmer, S. E. Henschen, H. H. Hildebrandsson, L. F. Leffler, C. G. Lundquist,

C. R. Nyblom, U. R. F. Sandelin; Adj. P. A. Geijer; Labor. Z. G. Blix; Docc. y. E. Berggren, H. Bergstedt, K. II. Blomberg,

S. y. Boethius, A. L. Bygden, O. A. Danielsson, D. Davidson, Y. A. Ekman, A. Erdmann, H. G. Hjärne, O. V. Knös, y. A. Lundell,

A. N. Lundström, A. F. Schagerström, y. H. E. Schuck, S. A. H. Sjögren, A. L. A. Söderblom, %. H. Théel, P. y. Vising, O. Widman ;
Jur. kand. C. O. Montan; Bibl.-amann. C. H. E. Lewenhaupt, E. H. Lind, C. G. Stjernström; Fil. licc. A. Bendixson, H. von Fei-
litzen; Fil. kand. R. Arpi m. fl.

utgifven af.

Docenten Adolf Noreen, Upsala.

K. Möllersvärds förlag.

Anmälan.

Man klagar stundom däröfver, att den vetenskap-
liga produktionen i vårt land är, åtminstone inom
vissa forskningsområden, särskildt de humanistiska,
ringare än man kunde hafva skäl att vänta sig hos
en nation, som städse visat ett berömvärdt intresse
och nit för främjande af den lärda bildningen och
tillgodogörande af dess resultat. Om så är, och vi
vilja icke neka anmärkningens befogenhet, så är orsa-
ken tvifvelsutan till stor del att söka däri, att det,
som bekant, är skäligen klent bestäldt med den ve-
tenskapliga kritiken hår i Sverge, ja, man kan väl
säga i Norden. Icke så som skulle Hrr författare sakna
nödig själfkritik, långt därifrån! Fastmera torde de
skandinaviska vetenskapsmännen i detta afseende syn-
nerligen fördelaktigt utmärka sig, åtminstone i regeln.
Men det är den kritiska växelverkan mellan forskarna,
som tryter. För att i sin egen produktion känna sig
äggad till verksamhet, men på samma gång tryggad i
fråga om denna verksamhets mål och resultat, tarfvar
vetenskapsidkaren att veta, hvad som för tillfället sys-
selsätter andreforskare på samma eller angränsande
områden, hurudesse gå tillväga vid lösandet af sin spe-
ciella uppgift, och ändtligen hvilka önskningsmål som
uppställas för hans egen forskning i fråga om innehåll
och metod. Det är detta som han väntar sig att den
vetenskapliga kritiken skall upplysa honom om, men
vanligtvis blir den honom svaret skyldig. Ja, det
kan beklagligtvis betraktas som regel, att ett svenskt
(norskt, danskt) vetenskapligt arbete aldrig blir re-
censeradt, vare sig i utlandet eller här hemma. De
stora kulturfolkens kritiska organ, Literarisches cen-
tralblatt i Leipzig, Deutsche literaturzeitung i Berlin,
Revue critique i Paris m. fl. kunna naturligtvis icke
ägna de små nationernas produktion lika stor upp-

märksamhet som sin egen, och det torde vanligen
bero på en tillfällighet, om undantagsvis ett skandi-
naviskt arbete drages fram i ljuset, en uppmärksam-
het som ingalunda genomgående kommer de arbeten
till del, som däraf vore företrädesvis förtjänta. För
öfrigt är nordisk literatur dels på grund af språket, dels i
följd af ofullkomliga bokhandelsförbindelser föga känd i
utlandet. Här i norden åter äga vi ingen enda perio-
disk skrift, som gjort till sin hufvuduppgift att vara
ett kritiskt organ för alla vetenskaper. - De allmänna
literaturtidskrifterna kunna icke tillgodose detta be-
hof, dels på grund af bristande utrymme, dels i följd
däraf att de ju vända sig till en publik, hvars majo-
ritet icke kan väntas hysa intresse for rent veten-
skapliga frågor. I ännu högre grad gäller naturligt-
vis detta om den brokiga publik, som tillkommer de
dagliga tidningarna, hvilka för öfrigt, om de också
ville, knappast kunde vara försedda med nödig fack-
insikt för att åstadkomma verkligt värdefull kritik.

Om ett kritiskt bedömande är gentemot den
producerande vetenskapsmannen en skyldig höflighet,
som därjämte kan lända honom till största gagn, så
är det däremot, kan man säga, rent af en plikt gent-
emot den studerande ungdomen (och autodidakten), som
icke utan stort men kan undvara densamma. Vi
mena i detta sammanhang med den «studerande ung-
domen« icke dem som absolvera en högre eller lägre
ämbetsexamen, utan dem som vid universiteten ägna
sig åt ett verkligt vetenskapligt studium, d. v. s-
tillägna sig vetenskapens metod och uppsöka sitt be-
stämda forskningsfält med ledning af den orienterande
planritning öfver vetenskapens vida område, som bör
vara en af den lärda undervisningens hufvuduppgifter.
Hvad den akademiska föreläsningen i detta afseende
kan uträtta — och den kan åstadkomma mycket.
3	NORDISK REVY 1883.	.............4

»aMMiiiawMBMiMUjw1!«^	iwi HIM i f ii cuuxbtaSSïSîS-î’î’SÏEÎïîïîSSSSÎÏîîSSZEESSSÎESS’ÏSSSîSSESSSÎESSSEÎEHSïHÏSSSSSÉÈÊSSSEÉSSSÈS^

har åstadkommit åtskilligt, bör åstadkomma än mera
— måste suppleras af den offentliga kritiken i präs-
sen. Ungdomen behöfver från läraren och fackman-
nens sida en ledtråd i det kaos af vetenskaplig, isyn-
nerhet tysk, literatur, som årligen öfversvämmar vår
bokmarknad. Utan en sådan ledning kommer ynglin-
gen antingen att bortslösa en dyrbar tid på jämförel-
sevis ofruktbara studier, som kanske slutligen bereda
honom «öfverliggarens» sorgliga lott, eller ock återvän-
der han misströstande från sitt förvägna ströftåg till
den gamla bepröfvade tillflykten — kollegiehäftet och
examensböekerna.

Nu vare det fjärran från oss att förmena, att det
anspråkslösa företag, som härmed anmäles, skulle kun-
na lösa alla de höga och viktiga uppgifter, som don
vetenskapliga kritiken i vårt land har sig förelagda.
Genom begränsning — till den mera elementära sidan
af uppgiften i det hela — tro vi oss dock kunna uträtta
åtskilligt. Vi åsyfta sålunda icke att lämna detalje-
rade kritiker, hvilka lämpligare finna sin plats i de
facktidskrifter, som vi hoppas måtte i alt större antal
komma att uppstå, utan korta anmälningar, i så vidt
möjligt allmänfattlig form, af den in- och utländska
vetenskapens nyaste alster. Opartiskt påpekande vär-
det — eller ovärdet — af sådana verk, som äro äg-
nade att i något afseende ådraga sig uppmärksamhet,
skali vårt företag särskildt hafva för ögonen upp-
giften att vara en tillförlitlig rådgifvare åt de yngre
vetenskapsidkare eller autodidakter, som önska orien-
tera sig i den dag för dag växande literatur, med
hvilken de hafva att stifta bekantskap. Det säger sig
altså själft, att hvarje anmälan kommer att författas
af en med ämnet fullt förtrogen fackman. För öf-
rigt må vår tidnings innehåll och uppställning ut-
göra sin egen förklaring.

Men den vetenskapliga verksamheten har äfven
sin mera praktiska sida. Ingen vetenskapsidkare kan
eller får sakna intresse för de praktiska ärenden, som
utgöra de materiella förutsättningarna för det lärda
arbetet. Han önskar veta, huru de institutioner ar-
beta, hvilkas uppgift det är att aflämna vårt lands
kontingent till den trupp, som har att utföra kultu-
rens pionierarbete, den vetenskapliga forskningen
Men vi bedraga oss säkerligen icke, om vi hålla före,
att detta väcker intresse äfven i vidare kretsar. Den
bildade allmänheten torde i Sverge mer än i de fle-
sta andra land vara nära fästad vid universiteten,
som fostrat en stor del af densamma, och som i
gengäld många gånger fått mottaga oskattbara bevis
på denna allmänhets välvilja. Universitetsbildningen
har icke hos oss alstrat ett lärdt skrå, som känner

sig främmande för den öfriga nationen eller af den-
samma på så sätt betraktas — och skall, som vi hop-
pas, ej heller framdeles komma att göra det. Vi tro
oss därför kunna påräkna ganska allmänt intresse, då
vi komma att meddela sammanhängande upplysnin-
gar om följande akademiska angelägenheter, af hvilka
åtskilliga hittills blott i program eller här och där
kringströdda tidningsnotiser varit att finna:

Universitetsföreläsningar och vetenskapliga öfnin-
gar; Personalförändringar, såsom utnämningar förflytt-
ningar och dödsfall; Konsistoriernas och fakulteternas
beslut, så snart dessa äro af större vikt; i speciella
fall komma vi att in extenso aftrycka handlingar-
na; Afslutande vetenskapliga examina, akademiska
disputationer och program; Universitetsbibliotekets
verksamhet och viktigare ackvisitioner; Lärda sam-
funds och vetenskapliga föreningars verksamhet; Aka-
demiens stat m. m.

Naturligt är, att en i Upsala utgifven perio-
disk skrift af ofvan angifna innehåll i första rummet
har att taga hänsyn till hvad som rör Upsala univer-
sitet, hälst detta är nordens största, livad lärjunge-
antalet beträffar. Men exklusivitet och isolering äro
företrädesvis i don vetenskapliga världen otillständiga
och straffa sig för resten själfva, såsom nog våra
nordiska universitet kunde hafva skäl att ödmjukt
bekänna, åtminstone för vissa studiegrenars vidkom-
mande. Emellertid torde det icke vara en förmäten
utopi att hoppas, det den tid icke är aflägsen, då en
liflig växelverkan kommer att äga rum, åtminstone
| mellan de nordiska universiteten inbördes, så att en
hälsobringande omsättning af såväl lärare som lär-
jungar kommer att försiggå dem emellan, i det hvar
och en studerar den särskilda vetenskapen där den
för tillfället har sina yppersta målsmän, och dessa
senare anbringas där de bäst behöfvas. Men för att
en dylik växelverkan må kunna blifva en verklighet,
fordras att de nordiska universiteten känna hvarandra
mera än till namnet. För att i någon om ock ringa
mån bidraga till ett dylikt inbördes förstående skola
vi åtminstone meddela hufvuddragen af universitets-
verksamheten i Lund, Stockholm, Kristiania, Köpen-
hamn och Helsingfors.

Vi komma slutligen till den ekonomiska sidan af
vårt företag. Det öde, som hittils i regeln drabbat hel-
eller halfvetenskapliga företag af något liknande art
i vårt land, är ingalunda ägnadt att uppmuntra till
nya experiment. Då vi icke desto mindre våga för-
söket, sker det i förlitande på, att det mer än van-
ligt lifliga vetenskapliga intresse, som vi trott oss
särskildt på senaste tider spåra inom vårt land, och
5

NORDISK REVY 1883.

6

som bland annat intygas af den aktiva anslutning
vårt företag redan rönt, skulle befinnas förtjänt att
af Skandinaviens bildade allmänhet uppmuntras. För
att vinna vår afsikt att särskildt gagna don akade-
miska ungdomen — äfven för elementarläroverkens
lärarekår torde vårt företag kunna medföra ett all-
deles särskildt gagn — hafva vi satt vår tidnings pris
så lågt, att det väl knappast kan afskräcka ens den
minst bemedlade. Ett dylikt pris gör emellertid, att
företaget för att kunna upprätthållas kräfver ett så
mycket allmännare tillmötesgående. Framtiden får
utvisa, om vi bedragit oss i vårt hopp härom.

»Nordisk revy« utkommer under det akademiska
läsåret 1883—4 två gånger i månaden med ett num-
mer i tvåspaltigt kvartformat, tillsammans 16 num-
mer af något varierande storlek, men utgörande sam-
manlagdt omkring 500 spalter. Prenumerationspriset
är för årgång 3,75 (för prenumeranter å tidningen
Upsala 2,50); lösnummer 25 öre.

Vi få särskildt påpeka vikten för Hrr bokförläg-
gare af att snarast möjligt insända recensionsexem-
plar af sina förlagsartiklar, såvida de vilja hafva dem
skyndsamt anmälda. Annonser rörande vetenskaplig
literatur, i synnerhet sådan som är under förberedelse
eller utgifning, mottagas gärna; annonspris 30 öre
per rad.

I och för redaktionsangelägenheter har man att
hänvända sig till undertecknad, utgifvare.

Upsala den 17 april 1883.

Adolf Noreen,
Docent.

Teologi.

Kritisch exegetisches Handbuch über das Evan-
gelium des Matthäus von Dr II. A. W. Meyer.
Siebente Auflage neu bearbeitet von Dr. Bernhard
Weiss, Oberconsistorialrath und ordentl. Prof, an
der Univers Berlin. Mit dem Portrait des Verfas-
sers. Göttingen, Vandenhoeck und Ruprecht. 1883.
Pris 8 mark.

Omkring 50 år äro nu förflutna sedan Meyer började
utgifvandet af sin Kritisch exegetischer Kommentar über das
Neue Testament. Äf bans kommentar till Mattei evangelium
hafva sedan dess 5 af honom sjelf ombesörjda upplagor ut-
gått, och då han 1873 genom döden kallades från sitt rast-
lösa arbete, hade han nästan fullständigt förberedt en 6 e
upplaga deraf. I ofvanstående arbeté möter oss nu den
7:e upplagan, ombesörjd af Dr Bernhard Weiss, hvilken
genom sitt gedigna arbete: Das Matthäus evangelium und
seine Lukasparallelen visat sig vara denna uppgift fullt
vuxen. Att föra den Meyerska kommentaren framåt i hans

ursprungliga anda har Dr W. likasom de öfriga bearbetarna
af densamma gjort till sin uppgift.

I afseende på frågan om uppkomsten af Mattei evan-
gelium är Dr W. af den åsikten, att det i sin nuvarande
gestalt icke kan vara utgånget från apostelns hand, utan
att i det samma föreligger en genom tillsatser : utvidgad
fri bearbetning af Mattei ursprungliga skrift, och att man
sålunda blott i mycket relativ mening kan tillägga vårt för-
sta kanoniska evangelium apostolisk autenti. I sin egen
kommentar lemnar W. en imponerande bevisning för denna
åsikt; men rec. kan likväl icke tillmäta denna bevisning
någon annan betydelse än att utgöra ett bidrag till lös-
ningen af den synnerligen svåra frågan. — Hvad tiden föl-
uppkomsten af vårt evangelium beträffar, anser Meyer, att
det är författadt strax före, men Weiss deremot omedel-
bart efter Jerusalems förstöring. Den ursprungliga skriften
åter anser W. datera sig från år 67.

I textkritiskt afseende har W. anslutit sig, utan nämn-
värdt undantag, till den i hans egen kommentar meddelade
texten. Från textus receptus, hvilken dock i Mattei evan-
gelium är något renare än i Marci, har W. afvikit på flera
hundra ställen. Mångenstädes har detta tillika inneburit en
afvikelse från Meyer, t. ex. på följande ställen: 1,25; 5,11.
25. 44; 6,4. 6; 7,13; 8,1, där han läser: xaiaßaniog da
avion; 8,10, där han läser: nao ovdsri Tooavtyp Guv
8v 70) loocnl svoov; 8, 32; 9,4, där han läser: alôwç i
st. f. 78w; 11,10; 12,4. 15. 22. 31; 14,22; 17,21, som helt
och hållet utelemnats; 20,16 b, som likaledes utelemnats;
20,34, där orden avrum oi oq Jul. uteslutits; 22,35; 24,6;
26,44; 27,2; 28,19, där W. anser såsom betänkligt att ute-
sluta oM efter no gi-iA. — På alla dessa ställen med un-
dantag af 8,1. 10; 9,4; 28,19 öfverensstämmer Weiss med
Tischendorf. — På några ställen försvarar W. text. rec.
mot Meyer t. ex. 10,8; 24,7. — För öfrigt anmärka vi, att
W. 6,33 läser: -— vyn öucaiOGvrqv xai Tyr ßao. avcov;
11,19: — ano vov 80/0 avec; att han anser såsom
sannolikt att 12,47 är interpoleradt, men att 16,2. 3 med
undantag af ordet vnoxQuai är äkta; att 18,11, 23,14 samt
25,13 b uteslutas, så ock 20,22. 23 orden xai to B&Ttr.
urL; samt slutligen att 21,44 försvaras. Med undantag af
6,33; 21,44; 24,7 öfverensstämmer Weiss äfven här med
Tischendorf.

I fråga om det rent exegetiska har W. på talrika stäl-
len beriktigat den Meyerska kommentaren genom att till-
godogöra sig frukterna af sin egen och Keils kommentar
samt andra arbeten på här i fråga varande område.

J. E. B.

Till anmälning föreligga:

Meyer, TI. A. W., Kritisch exegetisches Handbuch
über den Zweiten Brief an die Korinther. Sechste Auf-
lage neu bearbeitet von Dr Georg Heinrici, Consistorial-
rath und ordentl. Prof, der Theol. an der Univ. Marburg.
Göttingen, Vandenhoeck und Ruprecht. 1883. Pris 5 mark.

Farrar, F. W., Apostelen Paulus. Bearbeidet Over-
sættelse af Emil Christiani, Sognepræst i Nysted. H.
1—8. Kjobenhavn, Andr. Schous Forlag. 1883. — Ar-
betet utkommer i omkring 11 häften till ett pris af 0,85
för häftet.
NORDISK

REVY 1883.	8

fleuch, J. C., Vantroens Væsen. Populære polemiske
Foredrag. Kristiania, Alb. Cammermeyer. 1883. Pris 4,50.

Skrefsrud, L. O., Basis er vor Kristentro. Svar til
Prof. Fr. Nielsen. Kjebenhavn, Lehman & Stage. 1883.
98 s.

Nyström, Anton, Den kristna kyrkans och kyrkolärans
utveckling under de 7 första årh. e. K. Fyra föreläsningar
hållna i Arbetarinstitutet. Stockholm, Adolf Bonnier. 1882.
Pris 1 kr.

Schultze, J. Heinrich, Textgemässe Predigtentwürfe
über die evangelischen Pericopen des Kirchenjahres. Ein
Beitrag zur populären Predigt. Zweite, verb. u. verm.
Aufl. Göttingen, Vandenhoeck u. Ruprecht. 1882. Pris
2 mark.

Blessing, P., Prædikener over Kirkeaarets Evangelier.
Udgivet efter Författarens Dod ved Karl Schöning, Cand.
Theol., Forstander for den norske Missionsskole. H.
1—6. Kristiania, Alb. Cammermeyer. 1882. — Arbetet
utkommer i omkring 8 häften till ett pris af 0,50 för häftet.

Pünjer, B., Theologischer Jahresbericht. Unter Mit-
wirkung von Bassermann, Benrath, Böhringer, Dreyer, Gass,
Holtzmann, Lipsius, Lüdemann, Seyerlen, Siegfried, Wer-
ner. Zweiter Band enthaltend die Literatur des Jahres 1882.
Leipzig, Johann Ambrosius Barth. Pris 8 mark.

Juridik.

A.	W. Heffter, Le droit internationel de l’Eu-
rope. 4:me éd. française, augmentée et annotée par
F. H. Geffcken. Berlin. Müller. Paris. Cotillon et
e:ie 1883, XV 4 576 s. 13 M.

Redan år 1844 utgafs den första upplagan af Heffters
berömda arbete "Das europäische völkerrecht der gegenwart“
och sedermera ha icke blott sex nya tyska upplagor följt
utan äfven öfversättningar däraf till flera andra språk ut-
gifvits. Af den franska öfversättningen föreligger nu den
4:de upplagan, hvilken öfverarbetats och tillökats af samme
man, som efter Heffters död 1880 utgifvit den senaste ty-
ska upplagan, nämligen professor Geffcken i Strassburg. Vid
den tidpunkt, då Heffters arbete först utkom, var den filo-
sofiska utläggningen af den internationella rättens satser
ännu den förherskande inom den tyska literaturen. Heffter
bröt visserligen icke med detta rationella betraktelsesätt, men
han förstod, att tiden kräfde något mera af den vetenskap,
som han ville bearbeta; han indrog därför i sin framställ-
ning det viktigaste af det positiva material, som Martens
börjat offentliggöra och amerikanaren Wheaton redan med
stor framgång begagnat. Sålunda gaf Heffter redan ifrån
början sin utläggning af folkrättens grundsatser en bestämdt
positiv anstrykning. Och i de nya upplagorna har han
vetat att alt mer och mer förbättra sitt verk i denna tids-
enliga riktning och därigenom lyckats att däråt bibehålla
det framstående rum inom literaturen, som han en gång
förvärfvat. Med dessa förtjänster har alltid varit parad
en redig och systematisk framställning, hvilken icke öfver-
lastats af mer eller mindre betydelsefulla notiser; härigenom
har arbetet så väl lämpat sig såsom läro- och handbok i

den internationella rätten. Hvad Geffckens bearbetningar
angår, så äro de gjorda med mycken pietet för Heffters fram-
ställning, som återgifvits oförändrad, men de hafva dock
lämnat många goda bidrag i form af noter, genom hvilka
de hufvudsakliga resultaten af de rastlösa arbeten, som un-
der de senare åren bedrifvits å den internationella rättens
område, införlifvats med det gamla berömda verket. Genom
den sålunda verkstälda bearbetningen torde prof. Geffcken
helt visst hafva tillförsäkrat Heffters utläggning af den eu-
ropeiska folkrätten ännu en betydande skara af intresserade
läsare.

Liksom den första upplagan inskränker sig äfven den
nyaste till den offentliga folkrätten; med den internationella
privat- och straffrätten sysselsätter sig arbetet alldeles icke.

K. H. B.

B.	Matthiass. Das foenus nauticum und die geschicht-
liche Entwicklung der Bodmerei. Würzburg. Stuber
1881.	IV + 132. 3 M.

Medicin.

Olof Hammarsten, Lärobok i Fysiologisk kemi
och fysiologisk kemisk analys. Upsala 1883. W.
Schultz. 2 del. 611 sid. 8 Plancher. Pris 12 kr.

Sedan Berzelius 1806—8, då den fysiologiska kemien
befann sig i embryonaltillståndet, utgifvit sina föreläsnin-
gar i djurkemien, har icke på vårt språk lemnats någon
framställning af denna lika viktiga som intressanta del af
kemien, oaktadt de framsteg forskningen på detta område
under de senare decennierne gjort äro betydande. Det ar-
bete förf, nu lemnat fyller därföre på ett högst välkommet
sätt en viktig lucka i vår literatur på samma gång det föl-
läkaren, för hvilken den fysiologiska kemien för hvar dag
blir allt mera oumbärlig, är en ovärderlig läro- och hand-
bok, fullständigare i afseende på ämnets behandling än ut-
ländska arbeten af samma art. Läroboken är utarbetad efter
de föreläsningar förf, under en följd af år hållit vid Up-
sala universitet, och uppställningens lämplighet för under-
visningen har därför blifvit pröfvad. Därigenom att förf,
själf utfört talrika detaljarbeten inom olika delar af ämnet,
har han varit i tillfälle att bedöma och omsorgsfullt sikta
materialet, att skilja det säkra och viktiga från det tvifvel-
aktiga och oväsentliga. Efter en kort inledning, som af-
handlar grundskilnaden mellan växt- och djurlifvets kemi-
ska förlopp och naturen af de kemiska processerna i djur-
kroppen, öfvergår förf, till redogörelse för de ämnen eller
grupper af ämnen, som utgöra nödvändiga förutsättningar
för lifvets underhållande, behandlar sedan cellens bestånds-
delar i allmänhet och sedan kroppens vätskor, matsmält-
ningen, väfnaderna och organen samt deras sekret och lem-
nar slutligen en framställning af födoämnens näringsvärde.
Parallelt med redogörelsen för organismens beståndsdelar,
dessas bildningssätt och metamorfoser, beskrifver förf, de sätt,
på hvilka de upptäckas, igenkännas och kvantitativt be-
stämmas, och hafva dessa analytiska metoder afhandlats för
att tjena till ledning vid praktiska arbeten på laboratoriet,
hvilkas betydelse för kemiens studium är för allmänt erkändt
för att här behöfva omnämnas. Att denna del af lärobo-
9

NORDISK REVY 1883.

10

ken är trykt med annan stil är den öfriga, och att där-
jämte för den studerande mindre viktiga partier trykts med
petitstil, är onekligen af stor praktisk nytta. Studenten ser
genast af stilen, livad som bör läsas i läroboken och hvad
som bör genom experiment på laboratoriet inhämtas. Förf,
stil är klar och lättfattlig, kanske något för voluminös, hvil-
ket dock i mångens mening torde vara en fördel, då bo-
ken därigenom blifvit lättläst. Särskildt tacksam bör man
vara förf., att han i allmänhet framhållit de delar af
ämnet, som äro mindre utredda och i första hand i behof
af fortsatta forskningar. Vi må hoppas, att dessa frön till
forskningar må gro i vårt land och lemna rika skördar för
ett område, som dess värre hos oss blifvit alt för litet be-
arbetadt. Årbetet åtföljes af 8 planscher, af hvilka en är en
spektralkarta för igenkännandet af färgämnen och de Öfriga
bilder af mikroskopiskt preparat, hufvudsakligen kopior, som
af förf, godkänts. Utstyrsel och tryck äro fullt tillfreds-
ställande och priset i förhållande därtill att anse som lågt.

P. T. Cleve.

Historia.

E. Holm, Om det Syn paa Kongemagt, Folk
og borgerlig Frihed, der udviklede sig i den dansk-
norske Stat i Midten af 18:de Aarhundrede (1746—
1770). Kjobenhavn, Schultz. 133 s.

I denna af handling har prof. Holm fortsatt de under-
sökningar rörande 18:de århundradets statsrättsliga och po-
litiska betraktelsesätt i Danmark, af hvilka hans år 1879
utgifna uppsats om “Holbergs statsretlige og politiske Syns-
maade" var den första frukten. Förf, visar i detta sitt
senaste arbete, huru uppfattningen af själfva grundvalen föl-
enväldet och af det allmänna bästa i Danmark under 1700
talet undergick ganska väsentliga förändringar motsvarande
de nya åsigter, hvilka i allmänhet kännetecknade det s. k.
upplysningstidehvarfvet. Framställningen, som grundar sig
på en omfattande och omsorgsfull granskning af periodens
icke obetydliga politiska och sociala literatur, ådagalägger
huru “starka rojalistiska föreställningar korsade sig med
framspirande tankar om den offentliga meningens och fol-
kets betydelse, lojal underkastelse under enväldets bud med
känslan af behofvet att själfständigt verka för framåtskri-
dande, uppfattningen af Aristokratiens nödvändighet med
starka jämlikhetsidéer.“ Det är sålunda en högst intres-
sant och lärorik inblick uti det 18:de århundradets bety-
delse för Danmarks inre utveckling förf, öppnar för sina
läsare genom sin liffulla skildring.

B.

Å. Nyström, Det historiska studiet. Stockholm. A. Bon-
nier. 60 öre.

A. Nyström, Léon Gambetta. Stockholm. A. W. Björck.
40 öre.

Ett till red. insändt "Genmäle" af frih. Nordenskiöld kan
på grund af sin längd först i nästa nummer erhålla plats.

Konsthistoria.

Die Baukunst des Mittelalters in Italien von
der ersten Entwicklung- bir zu ihrer höchsten Blüthe.
Von D:r Oscar Mothes, K. S. Baurath etc. Mit ca 200
Holzschnitten und 6 Farbendruchtafeln. Erster — vi-
erter Theil. Jena, Hermann Costenoble 1882—83.
(Pris för hvarje del om 10 ark: omkr. 8 Mark.)

Föreliggande, rikligt illusterade verk är ett högst in-
tresseväckande arbete öfver en hittills dunkel, ehuru ytterst
viktig del af arkitekturens historia. Författaren synes i
tvänne hänseenden hafva därmed gjort vetenskapen en verk-
lig tjänst: först och främst genom det väldiga materialets
sorgfälliga undersökning och ordnande, därnäst genom många
nya, delvis djärfva och från nu gällande antaganden skarpt
afvikande åsikter,' som tåla att tänka på och noga öfver-
väga, innan de förkastas eller gillas, hvilket ej kan annat
än lända till nytta för saken.

Hvad det förra beträffar, må blott erinras om, att icke
en byggnad förekommer, tillhörande de långsträkta basilika-
anläggningarna eller de runda och polygona centralbygg-
naderna eller de kvadratiska och korsformiga kyrkorna —
för att följa förf:s egen indelning — eller något romanskt och
gotiskt arkitekturverk i Italien, som icke blifvit till sin hi-
storia af honom undersökt, med tillbörlig siktning af det
ursprungliga från det senare tillagda, samt på grund däraf
insatt på‘ den plats i den stora utvecklingskedjan, som en-
ligt förf:s åsikt är den rätta. Man kan föreställa sig, hvil-
ken säkerhet en sådan metod skall ge åt forskningen, och
huru pålitligt resultatet bör bli af en sådan forskning, för-
utsatt att alla uppgifter och fakta äro sanna och pålitliga.
I det hänseendet utvecklar förf, ett öfverflöd af lärdom,
som till och med i angifvandet af årtal, af medeltidshisto-
riska detaljer och öfversikter kunnat vara betydligt inskränkt,
och det är icke möjligt att konstatera riktigheten af alt det
meddelade. Blott några smärre misstag kunna här anmär-
kas, såsom å sid. 82 Sixtus II för Sixtus III, vidare skil-
dringen af S. Lorenzo utanför Rom, i hvilken väderstrecken
blifvit angifna bakfram emot verkligheten, och tecknandet
af denna basilikas namn såsom “S. Lorenzo fuori le mure“
i st. f. “le mura"; hvarjämte förf, alltid skrifver Steffano
för Stefano och Ambroggio för Ambrogio, och i det hela
visar en viss svaghet i afseende på den språkliga korrekt-
heten. Men sådant är bagateller. I alla händelser före-
ligger här en ordnad skatt af forskning och lärdom, som
alltid skall vara gagnelig, äfven om förf:s uppställning och
egendomliga åsikter skulle.lida något intrång af tvifvel och
motsägelse.

Hvad dessa förf:s åsikter beträffar, äro de alltid slå-
ende, ofta tilltalande, stundom nog djärfva. Hit hör hans
ifrigt förfäktade tanke, att den arkitektur, som kom efter
antikens utblomstring och växte upp ur dess grus, icke ut-
gjorde tecken på ett förfall, utan var ett nytt, beroende på
de nya å den europeiska arenan uppträdande nationalite-
terna, såsom t. ex. de bekanta, i Spalato förekommande,
egendomliga formerna, hvilka för honom äro tecken på ny
kraft och ung sträfvan att amalgamera nordiska och orienta-
liska element med den antika traditionen. Likaså finner
! han hos den nya arkitekturen ett afgjordt framsteg i det
| tekniska, nämligen hos den ledande byggnadskonstnären, om
11	. NORDISK

REVY 1883.	12

det också var naturligt, att handlaget hos arbetarna ej kunde
vara så fullkomnadt i eröfrade provinser. Allt detta fram-
hålles i skarp motsats mot äldre åsikter hos Kugler, Schnaase,
Lübke och Hübsch, hvilka skoningslöst kritiseras, särdeles
från teknisk synpunkt, när därtill är anledning. Vidare
är det också något nytt, att ämnets gruppering utföres icke
geografiskt, som annars är vanligt, utan etnografiskt, efter
nationaliteterna, och detta går förträffligt med afseende på
Ostgoternas byggnader, men förefaller tvifvelsamt med afse-
ende på Lombardernas, emedan inga egentligen karakteri-
stiska formbildningar här finnas angifna, mindre i afse-
ende på Normannernas, ehuru äfven de arabiska formbidra-
gen der finnas upptagna. Slutligen finnas äfven nya åsik-
ter i enskilda fall, som förtjäna beaktas. Dit hör påpe-
kandet (sid. 130) af kupolpendentivers förekomst redan å
Baptisterium i Ravenna (från 430), under det man vanli-
gen antagit S. Vitale i samma stad (från 534) såsom den
första byggnad, där små pendentiver förekomma, förmedlande
den åttkantiga planen med den runda kupolen. För öfrigt
bevisas, att S. Vitale är östgotisk, icke byzantinsk till an-
läggningen, samt att dess snedt stående förhall icke beror
på någon böjelse för sällsamhet och dylikt (såsom Kugler
säger), utan är en följd af läget i förhållande till de gamla
gatornas riktning. En sådan egen åsikt är äfven den om den
italienska gotikens afvikande karaktär såsom ingalunda stötande
emot det konstruktiva systemet, utan tvärtom lika logiskt
och konstruktivt framsprungen ur de af behofvet framkallade
förändringarna, som någonsin de ändra formerna norr om
Alperna. Det utförliga beviset finnes att läsa å sidd. 464 o. ff.

Som man ser, är boken både instruktiv och äggande
till begrundning. Vi motse med längtan slutet, och vi
skola ej underlåta att, när det utkommit, säga ett sista ord
om arbetet såsom helt.

C.	R. Nyblom.

Allgemeines Historisches Porträtwerk. Eine Samm-
lung von 600 Porträts der berühmtesten Personen
aller Völker und Stände seit 1300 mit biographischen
Daten. Phototypen nach den besten gleichzeitigen
Originalen.

Lieferung 1, 2 Serie I Fürsten und Päbste.

(München, Friedr. Bruckmans Verlag.) à 2 mark.

Den goda idé, som förläggaren Bruckman i München
haft, att i en jämförelsevis prisbillig upplaga låta en större
allmänhet göra bekantskap med framstående historiska per-
sonligheters yttre drag i afbildningar efter de bästa samtida
kopparstick, har, att döma af de hittils offentliggjorda
bägge häftena, blifvit på ett förtjänstfullt sätt förverkligad.
Tack vare fototypien, en af nyaste tidens många uppfin-
ningar på detta fält, föreligga här utmärkta porträtter af en
Julius II, en Henrik IV, en Ludvig XIV, en Maria Stuart,
en Gustaf II Adolf m. fl., med smak och sakkunskap valda
bland samtida kopparstickares yppersta arbeten. Så t. ex.
anses af kännare de här förekommande porträtten af Hen-
rik IV af Henrik Goltzius och Maria Theresia af Ph. A.
Kilian såsom dessa berömda kopparstickares bästa alster.
Bartolozzis porträtt af Maria Stuart med sonen vid sin sida
räknas likaså bland de bättre af denne mästares 2,000 kop-
parstick.

Paul Pontii porträtt af Gustaf II Adolf efter van Dycks
bekanta tafla är visserligen ett vackert prof på denne Ru-
bens’ lärjunges konst, men anses dock ej vara så likt som
det sällsynta sticket af II. Hondius. Det enda undantaget
från den förtjänstfulla planen att genom valet af samtida
karakteristiska kopparstick äfven framställa prof på olika
skeden i kopparstickskonstens historia, är Moraces stick efter
Raphaëls bekanta framställning af påfven Julius II, hvilken
först förfärdigades för Wicars åren 1789—1807 utkomna
arbete Gallerie de Florence. Porträtten åtföljas af kortfat-
tade biografier. Arbetet är afsedt att utgifvas i 12 serier,
innehållande porträtter af framstående män och kvinnor från
så väl det politiska som det literatur- och konsthistoriska
området.

. E. Lpt.

Klassiska sprâk.

Julius Centerwall, Greklands och Boms littera-
tur i urval och öfversättning. Läsebok till de all-
männa läroverkens, flickskolornas och den bildade
allmänhetens tjenst. Stockholm. P. A. Norstedt &
Söners förlag. 1883. 758 s. 8:o. Pris: häft. 6 kr.;
inb. 7 kr.; finare band och bättre papper 9 kr.

Öfversättningar från den fornklassiska literaturen läsas
hos oss mycket mindre, än förhållandet synes vara i de
stora kulturlanden, åtminstone i England och Tyskland.
Och dock äga vi en icke så obetydlig del af denna lite-
ratur i svensk- öfversättning, om än dessa öfversättningar
äro af olika värde. Men mycket häraf är nedlagdt i aka-
demiska disputationer eller läroverksredogörelser eller döljer
sig i äldre tryck eller andra svåråtkomliga skrifter. Det
var derför en lycklig tanke att samla det bästa af hvad vi
i denna väg redan äga, fylla luckor och låta också vår
literatur riktas med en grekisk-romersk antologi. Litera-
turprofven föregås af upplysningar om författarna, som me-
stadels växa ut till literaturhistoriska karakteristiker. Fram-
ställningen af. de grekiska sorgespelsförfattarna inledes med
en liten afhandling “om det grekiska dramat, särskildt om
tragedien.“ Det romerska dramats uppkomst och hufvud-
arter tecknas under öfverskriften Plautus. Utgifvaren har
öst ur goda källor: för den grekiska literaturhistorien har
han hufvudsakligen anlitat Mahaffy, för den romerska Teuf-
fel. Några få enskilda misstag eller skriffel ha insmugit
sig — sid. 3 en förblandning af 2 män med namnet
Diomedes i den grekiska sagan, sid. 144 säges Sophokles
“hafva bragt ned choren från 15 till 12 personer,“ sid. 458
Achaia för Arkadia, sid. 459 femtiotreårsperiod, månne ej
sjutiotreårsperiod? —; någon gång är uppgiften okritisk
(ss. sid. 75 om Hesiodos) eller något ofullständig (ss. sid.
99 om kostymeringen). Framställningen är i allmänhet
klar och ledig. — Brorslotten af utrymmet har med rätta
tillfallit den grekiska afdelningen (488 sid. mot 265). Den
senare delen af den romerska förefaller något hopträngd.
Valet af literaturprof synes oss på det hela godt. Detta
är nu till en del en smaksak. Men nog väcker det för-
våning att inom den grekiska afdelningen ej finna något
prof på den elegiska lyriken, epigrammet, fabeln eller, för
13	NOBDISK BEVY 1883.

att vända oss till prosan, vältaligheten. Så finna vi här in-
tet af Tyrtaios’ i sin enkelhet rörande stridssånger, af Solons
manande och varnande dikter, af Theognis’ tänkespråk och
intet af “forntidens störste talare“ Demosthenes. En pro-
saisk öfversättning af Pindaros ger icke ens en skuggbild
af den väldige skaldens storslagna sång med dess mäktiga
i brusande kaskader framstörtande rytm: fervet immensusque
ruit profundo Pindarus ore; hällre då en omskrifning i
friare meter. De af utgifvaren vidtagna ändringar i äldre
öfversättningar i bunden stil hafva i allmänhet synts oss
lyckliga, så vidt vi varit i tillfälle att jämföra med origi-
nalen. — Författarnas ordningsföljd är i det hela kronolo-
gisk, följer ej olika literaturgrenar. — Den yttre an-
ordningen skulle ha vunnit betydligt i klarhet och öfver-
skådlighet, om de meddelade literaturprofven hade fått
några öfverskrifter, hvilket ej alltid är fallet, och om de
förklarande och sammanbindande tillsatserna hade trykts
med finare stil eller på annat sätt skilts från literaturprof-
ven. Godt skulle ock varit, om i noter meddelats, från
hvilken bok, kap. el. dyl. profvet är taget, samt för längre
diktprof versernas nummer tillsatts (jfr. sid. 679, noten).
— De upplysande noterna äro i början något elementära,
sedan t. ex. i afs. å Aristophanes måhända något knapp-
händiga. — Skrifningen af de grekiska namnen är half-
grekisk half-svensk, stundom ej följdtrogen. Korrekturet är
på det hela väl skött, dock saknas ej svåra tryckfel (sid.
666 de spörja ej för du spörje ej, 670 äran för ärren).
— En stor tjänst skulle utgifvaren ha gjort den svenska
bibliografien, om han i ett bihang hade meddelat en full-
ständig förteckning på alla af honom kända svenska öfver-
sättningar från grekiska och romerska författare; detta ock
till ledning för dem, som vilja gå utom livad läseboken
meddelar. — Från praktisk synpunkt sedt tror anmälaren
ett missgrepp ligga i bokens stora omfång och deraf be-
tingade höga pris.

V. K.

Till redaktionen insända böcker:

Aars, J., Sokrates skildret gjennem oversættelser af Platon
med indledning og ânmærkninger. Kristiania. W. C.
Fabritius. 1882. 303 s. 8:o.

— Endnu lidt om Sokrates og Xanthippe. [Særtryk af
Aars og Voss’s skoles indbydelsesskrift for 1883.] Kri-
stiania. W. C. Fabritius 1883. 29 s. 8:o.

Danielsson, O. A., Grammatiska anmärkningar. II. Om
de grekiska substantiverna med nominativändelsen —o.
[Upsala Universitets Årsskrift 1883. Filosofi, Språk-
vetenskap och Historiska vetenskaper III.] Upsala Aka-
demiska bokhandeln 1883. 60 s. stor 8:0. Pris 1
kr. 25 öre.

Müller, K. K., Eine griechische Schrift über Seekrieg. Zum
ersten Male hrsg. und untersucht. 8:0 Würzburg.
Stubers Verlag 188 2. 2,40 M.

Wiedemann, Alfred, Die ältesten Beziehungen zwischen
Aegypten und Griechenland. Leipzig J. A. Barth 1883.
22 ss. 8:0 0,60 M.

C. F. Kinch, Quæstiones Curtianæ Criticæ. Hauniæ In
Libraria Gyldendaliana MDCCCLXXXIII.

Max Bonnet, Supplementum Codicis Apocryphi, I. Acta
Thomae. Lipsiæ In ædibus Herrmanni Mendelssohn
MDCCCLXXXIII.

Österländska språk.

U. Nylander. Om kasusändelserna i hebräiskan,
akad. afhandl. Ups. 1882. (118 s. 8:0 — Akad.
bokh. — 2 kr.)

I detta arbete, en habilitationsskrift för docentur i
semitiska språk, utgår förf, från den af de flesta semitister
delade uppfattning, enligt hvilken hebräiskan i sina s. k.
paragogiska vokaler äger rester af en ursprunglig samsemi-
tisk deklination med tre kasusändelser, u (nom.), i (gen.),
c (ack.). Härvid utsträcker förf, betydelsen af uttrycket
"paragogiska vokaler” utöfver den vanliga, som blott om-
fattar de vokaliska ändelserna i och o i vissa tämligen en-
stäka fall och det s. k. he paragog., utan att dock gifva
en bestämd definition af sin egen mening med detta ut-
tryck. I den första afdelningen af sitt arbete genomgår
förf, alla de ställen i gamla testamentet, där sådana para-
gogiska vokaler enligt hans uppfattning förekomma, och
synes under denna sväfvande rubrik samla så godt som
alla vid såväl nom. propria som appellativa förekommande
enligt hebräiska grammatikens nuvarande ståndpunkt oregel-
mässiga eller oförklarliga vokaliska ändelser. Här hade
dock en indelning och gruppering af dessa textställen efter
de paragog. vokalernas olika ställning och syntaktiska be-
tydelse varit önsklig, kanske till och med nödvändig för
att rättfärdiga det antagande, förf, i det följande synes
stillatigande göra, att i alla de af honom citerade fallen
de s. k. paragog. vokalerna böra uppfattas och förklaras
på ett och samma sätt (enligt hans åsikt såsom ”er-
starrte” kasusformer), ett antagande, hvartill ref. för sin del,
ehuru han i hufvudsaken delar förf:s uppfattning, icke kan
ansluta sig. I den följande hufvudafdelningen, där den
semitiska kasusteorien framställes, kritiseras först, i hufvud-
saklig anslutning till Philippi, Ewalds åsikt om vissa para-
gogiska vokalers uppkomst af ett ursemitiskt relativ ja eller
jat, och därefter söker förf, att från flera synpunkter veder-
lägga Nöldekes mening, att den tre-kasuela deklinationen
är till största delen en speciell arabisk nybildning. I all-
mänhet torde förf, härvid hafva träffat det rätta, och ge-
nom sina jämförelser af de öfrige semitiska språken, ätio-
piskan, himjariskan och assyriskan inberäknade, hafva med
framgång häfdat den allmännare åsiktens företräde framför
Nöldekes, men ett af bevisen, hvilket förf, med särskild
styrka vill göra gällande, måste ref. dock anse fullkomligt
förfeladt. Förf, föreställer sig nämligen att någon eller
några af de fornarabiska kasusändelserna bibehållit sig i
nyarabiskan som ett slags ”bindevokaler” vid närmare an-
slutning till ett följande ord (enligt regeln en genitiv), och
jämför härmed hebräiskans paragog. vokaler i status kon-
struktus. Ett uttryck sådant som t. ex. bintelmdlik ”konung-
ens dotter,” där e* dialektiskt växlar med a eller u, vill
förf, afdela binte-l-mälik och anse e (resp, a, u) som en
lemning af ordets fornarabiska flexion med tre kasusändel-
ser, utan att han angifver, om e skall tänkas representera
en viss kasusändelse, eller om hela flexionen skall anses
sammanfallen i en enda ”starr” vokalisk ändelse. Denna
uppfattning, som synes äga stöd af vissa i arabiskan hem-

* Genom en liten inadvertens säges det, att i Ägypten i
är den i sådana fall vanliga bindevokalen; e är såväl i Ägyp-
ten som Syrien det allmänt brukliga,
15

NORDISK REVY 1883.

16

mastadde resandes framställningar, visar sig dock vid när-
mare betraktelse af sakförhållandet alldeles ohållbar. Lik-
som ”en konungadotter” heter bint-mddik, utan spår af bin-
devokal, och ”konungen” el-mddik, så är äfven i b int-el-mddik
e ingenting annat än artikelns egen vokal, och aldrig
kunde den i allmänhet i vanrykte komna teorin om ”bin-
devokaler” anbringas olämpligare än här. Men hebräiskan
visar äfven utom i sina s. k. paragogiska vokaler andra
spår af den ursprungliga nominala böjningen. Förf, finner
med rätta ett sådant spår i pluraländelsen -lin, jämförd
med det -un, -il, som förekommer enstaka i vissa andra
former, men då dessa hufvudsakligen äro verbala, hade detta
förhållande förtjänat en närmare utredning. Måhända hade
då förf, blifvit den förste som lyckats bevisa att sådana
former som 3 p. plur. perf. kävedü (kävedün) graves e-
rant, plur. till 3 p. sing. perf. kâvëd, f. käuedä gravis
erat, helt enkelt äro nominalformer, utgörande prädikat i
en nominalsats, där vi, men icke semiten, anse det en
kopula nödvändigt måste suppleras, och därför med fullt
skäl kunna ställas vid sidan af de erkända nominalformerna
kevëdim graves, plur. till kâvëd, f. kevëdâ gravis. Emeller-
tid torde redan jämförelsen af den moderna arab. plur.
(nom. och ack.) -in (af skriftspråkets ack. plur. -Ina) med
skriftspråkets nom. plur. -una visa, att förf:s uppfattning
af den hebr. pluraländelsen -im är riktig. Däremot torde
det vara högst tvifvelaktigt, huruvida adverbialändelserna
-äm och öm böra enl. förf:s mening uppfattas som ursprung-
liga ackusativändelser. För sin del ansluter sig ref. till
Nöldekes åsikt om dessa formers förklaring ur särskilda
afledningssuffix. — Arbetets sista del innehåller en fram-
ställning af de svåra och omtvistade frågorna om de olika
kasusändelsernas ”ursprung ur demonstrativa bildningsele-
ment” och om ”numerusändelsernas bildning”. Utrymmet
tillåter icke ref. att ingå på dessa dunkla områden, där så
mycket beror på den individuella uppfattningen af språkens
uppkomst och utveckling i allmänhet. I afseende på den
förra frågan konstaterar ref. med nöje, att förf, afvisar
Ewalds och Böttchers ”dynamiska” åsikt om en viss de sär-
skilda språkljuden inneboende andlig betydelse (ex: ”m oder
n unwillkührlicher Naturlaut bei sinnendem Aufsuchen einer
Vorstellung”), men måste dock anmärka, att förf, stundom i
det följande förfaller i en dynamisk eller teleologisk upp-
fattning af språkutvecklingen. I afseende på den senare
frågan ansluter sig förf, till den hos oss redan af Tegnér
med framgång försvarade åsikten, att pluraländelsens m
eller n är identiskt med det i sing, i vissa fall i vissa di-
alekter uppträdande m eller n, den himjariska s. k. mima-
tionen och den arabiska nunationen, och att detta m (resp.
n) härstammar från det indefinita och interrogativa mä.
— För sin klara, metodiska och ganska fullständiga be-
handling af det valda intressanta ämnet förtjänar doc. Ny-
landers afhandling, som jämte prof. Nordlings ”den svaga
verbbildningen i hebräiskan” utgör det största svenska ori-
ginalarbetet inom den hebräiska formläran, att med upp-
märksamhet läsas icke blott af de få, som hos oss intressera
sig för komparativ semitisk lingvistik utan äfven af många,
som sysselsatt sig med hebräiska språkets studium.

H. A.

H. Hübschmaiiiij Armenische Studien, I. Grund-
ztige der armenischen Etymologie. Erster Theil.
Leipzig, Breitkopf & Härtel, 1883. IV + 102 sidd. 8:o.
Pris 3 Rmk.

Hübschmann har, såsom bekant, förtjänsten af att först
hafva anvisat det armeniska språket dess rätta plats inom
den indoeuropeiska gruppen och att hafva väkt en allmän-
nare uppmärksamhet på dess betydelse för den jämförande
forskningen (se Kuhns Zeitschr. 23, s. 5 ff.). Sedan dess
har han nästan oaflåtligt sysslat med dessa studier, hvarom
åtskilliga mindre arbeten af honom bära vitne, och inom
en, såsom man har skäl hoppas, cj alltför aflägsen framtid
har man att af hans hand förvänta en armenisk grammatik
i den Breitkopf-Härtelska samlingen “Bibliothek indoger-
manischer Grammatiken“. Såsom en förelöpare till detta
verk kan man förmodligen betrakta ofvannämda “Studien“,
hvari förf, enligt förordet gjort till sin uppgift att i olika
riktningar, i afs. på lexikon, ord- och stambildning o. 5. v.
studera det fornarmeniska (skrift-)språket. Föreliggande
häfte behandlar de äkta armeniska ordens etymologi, det
följande inom samma afdelning kommer att omfatta de
ytterst talrika, företrädesvis iraniska (persiska), lånorden,
hvilka hittils mycket bidragit att förvilla omdömet om ar-
meniskans släktskapsförhållanden. — Framställningens gång
är följande. Efter inledande anmärkningar sid. 1—15, huf-
vudsakligen af kritiskt och polemiskt innehåll gent emot
förfäktarne af armeniskans iraniska ursprung, de Lagarde
och Fr. Müller, kommer ss. 16—56 en lista på de af förf.
såsom säkra eller åtminstone sannolika ansedda armeniska
etymologierna — densamma upptar 299 nummer, som med
frånskiljande af alla osäkra sammanställningar reducera sig till
232 -, det sålunda vunna materialet grupperas och förar-
betas i den ss. 57- -80 följande ljudläran, som afslutas med
en tabellarisk öfversikt af de armeniska ljuden i förhållande
till de indoeuropeiska och iranska. I slutorden (ss. 80—3) dra-
gas de härur framgående konsekvenserna med afseende påsläkt-
skapsfrågan. Förf:s åsikt, näml. att armeniskan hvarken är ett
iraniskt eller ens ett ariskt språk utan en själfständig gren af
den indoeuropeiska språkstammen, intagande ett slags medel-
ställning mellan den ariska och den slaviska familjen, er-
håller på alla punkter den fullständigaste bekräftelse. I ett bi-
hang (ss. 84—95)redogöres slutligen (tyvärr något mera knapp-
händigt än de flesta läsare skulle hafva önskat) för elemen-
ten af den armeniska flexionen. Redan af denna innehålls-
förteckning torde framgå, att ifrågavarande arbete är af
särdeles högt intresse, ej endast för det fåtal orientalister,
som specielt studerat armeniskan, utan äfven och särskildt
för dem som sysselsätta sig med studiet af de äldre indoeuro-
peiska språken. I rätt många fall, där dessa lämna oss i
ovisshet, kunna värdefulla upplysningar hämtas från arme-
niskan och detta gäller såväl ljudens som ordens historia.
I sistnämda afseende förtjänar måhända här särskildt påpe-
kas, att armeniskan i sitt ordförråd företer jämförelsevis
rätt talrika fall af speciell öfverensstämmelse med grekiskan.
Jfr t. ex. hos Hübschmann n:o 16 (s. 18), aie - al^ [alt-
så ej grekisk epentes af agi-], n:o 25 anur] = ovsigog
[ännu närmare låge kanske det “äoliska“ o votçoç], 29
ar-ne-m “gör“ = a q-uqi,'^M, 30 ar-nu-m “tager“ —
aqvv^ai, 39 ard = agr^ 33 atamn = ’odove, 103 epltem
= eipM [st. eps; altså ej “dissimilation“ af*^^—], 118
17

NORDISK REVY 1883.

18

lav = ÅMIMVJ 133 ca^r — yé^Mç, 174 jern = ^iQ,
236 unain (— oin- — ideur. eun-) “tom“ = zvvtQ, 249
sin = xwfos [sål. icke för xFsr-], 251 siun = xiwv
(grundf. k^i-won-?) m. fl. — Att förf:s vetenskapliga metod
är i möjligaste måtto exakt och pålitlig, behöfver knappast
särskilt framhållas. Det är endast högst sällan och i un-
derordnade detalj punkter, som man kan råka i tvifvelsmål
om riktigheten af de framstälda etymologiska kombinatio-
nerna — i afseende på den armenisk-filologiska sidan
af hans arbete saknar ref. all kompetens att yttra sig —,
t. ex. då han s. 40 sammanställer lat. fundo med arm.
jaunem ’offrar’, skr. hu etc. (indeur. glAf eller p. 49 för gr.
og ello (vanl. till skr. sphal, lat. fallo o. s. v., med ur-
sprunglig lab. tenuis asp.) till arm. saal = skr. skhal. eller
då hån s. st. sätter differensen mellan skr. hrd (*gldrd),
zend. zaredh(-aya) "hjärta" och arm. sirt = xaad-ia =
lat. cord-, hvilken senare stam dock säkerligen föreligger
(i sin medelstarka form) i skr. grad-dhA lat. credo, på
samma linie som förhållandet mellan skr. aham, zend. azem
(egh1-) och europ. (lat.) eg-o, där enligt fleres antagande
en ljudlagsenlig utveckling från media asp. till media är
tänkbar. Det altigenom rediga och praktiska framställ-
ningssättet gör boken njutbar för hvar och en, som har
vanlig språkvetenskaplig bildning; dess begagnande under-
lättas dessutom af ett register (hvari de grekiska orden äro
fullständigt upptagna). Den yttre utstyrseln är den hos
denna firmas artiklar vanliga, d. v. s. särdeles god och
priset i förhållande därtill verkligen billigt.

0. A. D.

Germanska språk.

Ivar Otman, Äldre Västgötalagen, öfversatt och
förklarad. Helsingfors 1883, IX + 149 sidd. 8:o.

Med verklig glädje måste man hälsa detta tidsenliga
arbete. Den icke lätta uppgiften är af förf, löst på ett
sätt som i alt väsentligt måste anses för tillfredsställande.
Öfversättningen, som är så vidt möjligt ordagrann, åtföljes
af fortlöpande utförliga noter, hvari dels öfversättningen i
åtskilliga punkter närmare motiveras, dels frågor af text-
kritiskt och grammatiskt innehåll diskuteras. I ett bihang,
upptagande 19 nummer, äro sammanförda dels en del no-
ter utgörande vidlyftigare digressioner, dels åtskilliga upp-
satser af syntaktiskt, metriskt och kulturhistoriskt innehåll,
t. ex. om användningen af pronomen maher, "rim och
verslämningar i Vgl. I“, “de hedniska edsformulären i Vgl.
I“, "hufvudtionden i Västergötland“, o. s. v. hufvudsakli-
gen referat efter de nyaste och bästa specialarbetena rö-
rande dessa frågor. Utom för denna arbetets stora rikhal-
tighet förtjänar förf, särskildt loford för det grundliga sätt,
hvarpå han tillgodogjort sig den till ämnet hörande litera-
turen — han har dock förbisett Schwartz’ afhandling “Om
oblika kasus och propositioner“ samt Hjärnes “Om näm-
den.“ Där föregående forskare uttalat mot hvarandra stri-
dande åsikter, visar förf, en erkännansvärd opartiskhet
vid bedömandet af dessas värde och ett sundt omdöme
vid valet dem emellan, liksom öfverhufvud arbetet alt ige-
nom gör gör intrycket af sorgfällig forskning och red-
bart arbete. Detta omdöme jäfvas ej af den omständig-

heten, att förf, verkligen låtit några slarffel komma sig till
last; ty dessa — lätt förklarliga och ursäktliga i ett först-
lingsarbete — äro hvarken så många eller svåra, att de i
väsentligare mån förringa arbetets värde. Någon större
grad af originalitet röjer förf, visserligen jämförelsevis säl-
lan (jfr emellertid t. ex. J. B. 17 § 3, Br. St. 3, Md. 13
§ B. K. 3, 1, K. B. 20, s. 10 not 21, s. 109 f.), dock till-
räckligt för att ingifva grundade förhoppningar om, att man
från hans hand har med tiden att vänta mången värdefull
tillökning till den språkvetenskapliga literaturen. Det ar-
bete, hvarmed han nu riktat densamma, torde hafva sin
egentliga betydelse och sitt hufvudsakliga värde däri, att
det otvifvelaktigt blifver en nästan oumbärlig hjälpreda för
nybegynnare vid studiet af fornsvenskan. I afsikt att i nå-
gon mån öka arbetets användbarhet i detta afseende anför
jag här några af de viktigare fall, där jag anser förf:s
mening antingen vara felaktig eller åtminstone högst tvif-
velaktig. (Att ingå i en minutiösare kritik eller att disku-
tera de många punkter, om hvilka man — helt naturligt —
kan tvista med förf, är här icke stället): S. I rad 8 n. är Loc-
cenii latinska öfversättning af Uplandslagen (1700) uteglömd.
S. 11 not 43 prer är väl icke “femininets form“ utan urspr.
nom. m., analogibildad efter tver (jämför b. B. 5 pr. pru efter
tu). S. 15 r. 7 bör väl til öfversättas med “rörande“, “i
fråga om“ snarare än med “mot“. S. 20 r. 14 hofpa är väl
snarare “gånga i författning om“ än "förestafva". S. 29 r. 5 är
kanske(?) att öfversätta: "beljugen i fråga om saken“ (se
Schwartz s. 136). S. 31 not 14 hade bort tagas hänsyn till
Hjärnes mening om betydelsen af lukt hærapsnæmd. S. 32 r. 7
bör vara: “hämnas någon en tjuf“ 1. “för en tjufs skull“ (jfr
Schwartz s. 136). S. 41 not 25 förbises lagens mening att fram-
hålla skilnaden mellan stöld och försnillning. S. 43. r. 3
skall väl öfversättas: “och ej till flere lotter“. S. 51 r. 5—6
bör vara: “att han är så i landskapet inkommen, som de-
ras lag bjuder. Då skall man alla götars ting honom till
mötes förordna.“ S. 52 r. 2 bör vara: “alla landsmän åt-
spörja“. S. 55 r. 1 är avund öfversatt med "afund" i st.
för “hätskhet“, “illvilja“. S. 62 not 11 tycks angifva en,
minst sagdt, besynnerlig uppfattning af förloppet vid det
bekanta bortfallet (förf, säger "bortglömmandet") af slut-r
i fornsvenskan. S. 65 r. 1 bör väl lok snarare öfversättas
med “ogräs“ (jfr Rietz) än med “gräs“; än sannolikare är
kanske Richerts mening, att ordet betyder “stängsel“ d. v.
s. gärdsle. S. 72 r. 1 bör i texten perra ändras till herre
och öfversättas: “ej den kvarn, som“. S. 77 anm. 15 tror
förf, att den gamla diftongen ei fortlefver i nysv. ej, nej;
se därom Leffler, Satser i nord, språkhistoria 18. S. 79
not 21 och 22 samt s. 82 not 43 är uttrycket “tredje säl-
jaren“ alldeles missförstådt. S. 84 r. 15 bör vara: “den
varsko angående sjudygnsstämman". S. 87 not 7 bär på-
ståendet, att subst. tagbænda är bildadt af (!) pret. band, vit-
ne om ett antikveradt åskådningssätt i fråga om ordbild-
ningen. S. 145 r. 7 bibehåller förf. Rydqvists gamla —
numera fullständigt öfvergifna — åsikt, att Stockholmska
homilieboken är skrifven “omkring 1150“; Wimmer förläg-
ger ju denna handskrift till omkring 1200 (Læsebog 2 VII
not), Hoffory till första åren af 1200-talet (z. f. d. Alt.
XXVI, 179).

Ad. N—n.
19	NORDISK REVY 1883.	20

Kudrun herausgegeben von B. Symons. Alt-
deutsche textbibliothek herausggb. von H. Paul. N:o 5.
Halle 1883. 2,80.

Det har på senare tider uppstått i Tyskland en tendens
att i större serier med en enhetlig plan publicera såväl gra-
matikor öfver språk hörande till en och samma grupp, som
texter hvilka falla inom en och samma större literaturpe-
riod. Som bekant, hafva redan på detta sätt offentliggjorts
flera utmärkta grammatiska arbeten både på det germanska
och det allmänt indoeuropeiska området. En samling af
det senare slaget däremot är Altdeutsche Textbibliothek, hvars
allmänna utgifvare är don framstående germanisten Prof.
H. Paul i Freiburg. Det första bandet utkom 1882, och
redan föreligger såsom det femte ofvannämda Kudrun-
upplaga, utgifven af Symons. I öfverensstämmelse med
samlingens plan har utg. lämnat en inledning, hvari han
redogör för diktens ursprung och utvecklingshistoria, för så
vidt de hittils kunnat fastställas genom den jämförande sa-
goforskuingen och på grund af inre kriterier. Genom si-
na special-studier i ämnet är utg. väl skickad att utreda
de många invecklade frågor som härvid uppstå. En del
däraf har han redan behandlat i en längre uppsats i nion-
de bandet af Paul-Braunes Beiträge. Icke desto mindre
uttalar han sig med en prisvärd försiktighet i många
punkter. Hans hufvudresultat är följande. Kudrun-dikten
är sammansatt af tre ursprungligen skilda berättelser, näml.
för det första sagorna om Hilde och om Kudrun, som bå-
da utvecklat sig ur en äldre saga om Hilde, samt för det
andra Herwigssagan. Härtill ha kommit många senare
tillsatser. Den äldre Hildessagan är ursprungligen hemma
i den skandinaviska Norden och har delvis ett mytiskt
grundlag. Under senare hälften af 9:de århundradet utbil-
dades den ytterligare i Danmark, som på den tiden stod
i liflig krigisk förbindelse med England. Dess ofvan an-
tydda klyfning ägde rum först på tysk botten, i Nordtysk-
land eller Nederländerna. Redan före 1100 var den känd
i Bayern och i början af 12:tc årh. bearbetad till en dikt
som vunnit ryktbarhet. Till vår tid är den dock bevarad
endast i yngre form i en enda handskrift, nämligen den
namnkunniga stora, på kejsar Maximilians beställning skrif-
na, Ambrasercodex från början af 1500:talet, genom hvil-
ken så många forntyska literatu rverk, utom Kudrun, räd-
dats undan förgängelsen. En stor förtjänst i Symons’ in-
ledning är, att i noterna fullständigt anföras alla Kudrun-
forskningen rörande arbeten och afhandlingar. Texten är
mycket konservativt behandlad; alla afvikelser från hand-
skriften anföras i noterna nedtill på hvarje sida, och alla
tillägg i själfva texten äro utmärkta genom kursivt tryck.
Formatet är bekvämt och priset ganska billigt.

Axel Erdmann.

Vi hinna denna gång endast påpeka tillvaron af föl-
jande arbeten, till hvilka vi ämna med snaraste återkomma:

Hugo Hernlund: Förslag och åtgärder till svenska
skriftspråkets reglerande 1691 1739 jämte en inledande öf-
versigt af svenska språkets ställning under den föregående
tiden. Sthlm 1883. 118 s. 8:o. Pris 1 kr.

Ernst Wilken: Die prosaische Edda im auszuge nebst
Volsungasaga und Nornagests-thättr. Theil II: Glossar. Pa-
derborn (Schöningh) 1883. VI + 230 s. 8:o. 5 mark.

II. Hildebrand Hildebrandsson: Samling af bemärkel-
sedagar, tecken, märken, ordspråk och skrock rörande vä-
derleken (separat ur Ant. tidskr. f. Sverige del. 7). 118 s. 8:o.

Reinhold Bechstein: Die germanische philologie vor-
zugsweise in Deutschland seit 1870. (Separatabdruck aus
der 2:ten auflage von Schmid's encyklopädie). Leipzig
(Fues) 1883. 38 s. 8:o. 0,80 mark.

0. Rygh: Oplysningcr till Thronhjemske gaardnavne
(Inderoen, Ytteroen, Rissen). Særtryk af det kgl. norske
vidensk. selskabs skrifter 1882. Throndhjem 1883. 61 s. 8:o.

Es. Tegnér: Om elliptiska ord. (Separat ur Andra nor-
diska filologmötets förhandlingar). Kristiania 1882. 33 s. 8:o.

Densamme: Om poesiens språk. (Separat ur Svenska
Akademiens handlingar). Sthlm. 1883.

H. Osthot: Schriftsprache und volkspaundart (häftet 411
i Virchow-Holtzendorffska samlingen af populära föredrag),
Berlin 1883; 40 sidd. 8:o. 1 mark.

(frågas, (efter A. M. 351 fol. Skàlholtsbôk m. fl. hdskr.)
utg. af Kommissionen for det Arnamagnæanske legat. Kje-
benhavn 1883. LVIII ! 716 + VI sidd. 8:o.

Af Jön porkelssons "Supplement til islandske ordboger“
2:dra samlingen har utkommit sidd. 369—464 (ohyggiligr
—skyldingi).

Fjärde häftet af Arkiv for nordisk filologi kommer
bland annat att innehålla: Bugge: Bemærkninger til nor-
rone digte, II. Rigspula; Nygaard: Om brugen af kon-
junktiv i oldnorsk (forts.); Stjernström: Bibliografi för 1882.

Den nya, till omfånget ungefär fördubblade, upplagan
af Fritzners förträffliga ordbok befinner sig nu under pres-
sen; 6 ark äro redan färdigtrykta.

I det senast utkomna häftet af Paul-Braunes Beitr.
(B. IX) märkes särskildt: Kluge: “Die germanische con-
sonantendehnung“, ett högst beaktansvärdt försök till
förklaring af de urgermanska geminatorna; Sievers: "Mis-
cellen zur ags. gramm.", utgörande öfver 100 sidor —till
en del mycket viktiga — “nachträge“ till hans ags. gramm.

Ad. N—.

Matematik.

Cours de M. Hermite professé pendant le 2:e
semestre 1881—82, rédigé par M. Andoyer. Paris:
Librarie A. Hermann, Rue de la Sorbonne 8.

Denna Cours innehåller föreläsningar öfver Integral-
kalkylens applikationer, geometriska och analytiska. De
upptecknades af M. Andoyer, genomsågos af föreläsaren
själf samt utgåfvos, nu i andra upplagan, i ett häfte om
200 sidor, 4:o (i öfvertryck), ett väl blygsamt sätt att
publicera föreläsningar af sådant värde. Ej blott att man
häri - finner en mästerlig redogörelse för integralkalkylens
geometriska applikationer; han ger en lika elegant fram-
ställning af de många och viktiga teorem som därmed äro
förbundna, teorem af Abel, Lionville och Cauchy, Darboux
och Weierstrass. — Vid behandlingen af fundamentalegen-
21

NORDISK REVY 1883.

skaperna hos "holomorfa" funktioner använder han Mittag-
Lefflers method att bevisa Weierstrass teorem om deras
uppdelning i primär-faktorer; definierar väsentligt och icke
väsentligt singulära punkter samt deducerar de holo-
morfa funktionernas af Mittag-Leffler funna analytiska ex-
pression, när de singulära ställena förekomma till oänd-
ligt antal. — Vid framställningen af de "meromorfa"
funktionernas analytiska expression använder han Picards
bevis för Riemanns teorem om uniforma funktioners öfver-
ensstämmelse samt vilkoret därför. Efter en fullständig
redogörelse för ^funktionens egenskaper återkommer han
till de funktionsteoretiska satserna, med Tannerys och Ap-
pells’ serier samt anför en lacunar funktion af Poincarré.
— I sammanhang, med Cauchys teorem om antalet rötter
till en ekvation inom ett gifvet område, jämfördt med
Sturms teorem, deduceras Lagranges serie med applika-
tioner. Närmast i ordningen framställas Eisensteins, samt
Tchebicheffs teorem om serier. — I den utförliga behand-
lingen af de elliptiska funktionerna, inledd af en fram-
ställning om dubbelperiodicitet, inför han först Jacobis
fyra funktioner 0 (x), H (x), 0 (x) och PI (x) och under-
söker deras rotvärden, samt definierar sedan de dub-
belperiodiska funktionerna Sn x, Cn x och dn x samt vi-
dare Weierstrass’ Al-funktioner; alt lika fullständigt som
elegant.

Bland de två meddelanden till M. Hermite som gjorts
af prof. Schwarz samt af prof. Fuchs, genom prof. Gour-
sat, och som af Hermite framstalts, behandlar det förra på
ett lika enkelt som intressant sätt det tillägg som bör gö-
ras till Serrets definition på arean af en buktig yta, för
att icke beräkningssättet skall leda till ett fullkomligt obe-
stämdt resultat. — Den innehållsrika boken kan i Paris
rekvireras för 12 fr., ett pris för hvilket man mycket säl-
lan kan få ett så i alla afseenden värderikt arbete.

Axel Söderblom.

rors arsenikhalt och närmare föreskrift om bifogande af
profvet och arsenikspegeln.

Som de fleste kemister, hvilka tillhandagå allmänheten
med arsenikuudersökningar, väl hittils användt Marsh'ska
profvet, torde num. Generaldirektör Alméns cit. uppsats vara
dem särdeles välkommen. Den innehåller förf:s yttrande i
frågan till medicinalstyrelsen och gifver en sakrik och prak-
tisk utredning af fördelarna och felen hos både det nyss-
nämda och det nu lagstadgade Fresenii-Babos prof samt
detaljerade beskrifning öfver förf:s eget sätt att utföra det
senare profvet. Af särskildt intresse är förf:s iakttagelse,
att de allra flesta i handeln förekommande glassorter inne-
hålla arsenik i sådan mängd, att åtminstone svag spegel kan
erhållas vid sodas och cyankaliums upphettning ensamt i
glasrör. För att undgå förväxling bör därför blandningen
vid reduktionen vara innesluten i ett litet platinaskepp.

Då det hittils tyvärr altför ofta händt, att olika ke-
mister gifvit stridiga utlåtanden om samma vara och detta
väl ofta berott på olika förfaringssätt vid t. o. m. samma
metods utförande, skulle det vara särdeles önskligt, att då
nu en enda metod måste användas, äfven förfaringssättet
öfveralt blefve detsamma. Härvid ligger det stor vikt uppå,
att det, som skall tjäna som föredöme, är både säkert och
praktiskt, hvilket just det af förf, i detalj beskrifna synes
oss vara. O. W—n.

Till redaktionen har insändts:

Jul. Thomsen: Thermochemische Untersuchungen. Leip-
zig. 1 Bd. Neutralisation und verwandte Phänomene. Leip-
zig, Barth. 12 m.

G. Tissandier: Vetenskapliga Tidsfördrif. 1 & 2 h.
Visby. Gotlands Allehandas tryckeri. 1 kr. pr häft.

Naturvetenskap.

Svensk författningssamling 1883 .5. K. Maj:ts
nåd. kungörelse om ändring i giftstadgan, hvad
beträffar arsenikhaltiga varor, d. 26 Jan. 1883.

À. Almen. Några anledningar till felaktiga resultat
vid tapeters och tygers undersökning på arsenik.
Aftr. ur Ups. Läk. Fören. Förh. XVIII 3. p.
1—26. (Säljes i separattryck för 50 öre till för-
mån för fören. byggnadskassa.)

Enligt denna förordn. skall det s. k. Marsh'ska prof-
vet vid arsenikundersökningar icke vidare användas. För
att en vara hädanefter skall vara förbjuden att försäljas,
skall ett prof om 440 qvadrat. centim. (50 qv. t.) af ta-
peter o. d. eller om 220 qv. centim. af tyger, lampskärmar,
ljus o. d. ”vid kem. undersökning ur därvid erhållen svafvel-
arsenik, gen. reduktion med cyankalium och kolsyradt
natron” gifva ”metallisk arsenik, afsatt såsom en svart
eller svartbrun, åtminstone delvis ogenomskinlig spegel i
ett glasrör af 11/2 till 2 millim. (1/2—2/3 linies) inre tvär-
linie." Förordn, innehåller f. ö. formulär för intyg om va-

Universitetsangeläigenheter.

Upsala.

Större konsistoriet

Den 4 april. Vid rektorsvalet erhöll prof. Sahlin 22 rö-
ster, prof. Holmgren 2 och prof. Thalén 1 röst; vid valet af
prorektor prof. Hedenius 19 röster, prof. Holmgren 5 och prof.
Thalén 1 röst.

Till ledamöter i den komitte, som har att afgifva yttran-
den i fråga om tillsättning af docentstipendier och Filenska le-
gat, utsågos, utom rektor, som är själfskrifven ordförande, prof:na
Cornelius, Landtmanson, Holmgren, Häggström och Thalén.

Med 22 röster, afgifna af prof:na Tullberg, Hammarstrand,
Henschen, Clason, Alin, v. Scheèle, Schultz, Johansson, Fries,
Lundquist, Häggström, Cleve, Thalén, Daug, V. Nordling, Ny-
blom, Myrberg, Holmgren, Cornelius, Almén, Hedenius och rek-
tor prof. Sahlin, mot 5, afgifna af prof:na T. Nordling, Landt-
manson, Hagberg, Rabenius och Ribbing, beslöt konsistoriet
tillstyrka bifall till matematisk-naturvetenskapliga sektionens
förslag, att docenten J. Hj. Théel måtte varda utan ansökan ut-
nämd till prosektor vid zootomiska institutionen.

Vid tillsättning af Sederholms inrikes resestipendier, som
söktes af docenten A. Noreen, fil. kand. A. G. Högbom, stud.
E. Molin (som dock återtagit sin ansökan), amanuensen G.
Gustafsson, fil. kand. G. Adlerz samt fil. licentiaterna K. B. J.
Forssell och C. V. S. Aurivillius, röstade 24 ledamöter på doc.
Noreen och 3 på lic. Forssell vid tillsättningen af det större
stipendiet samt 18 på lic. Forssell och 8 på lic. Aurivillius vid
omröstning rörande det mindre stipendiet.
23

NORDISK REVY 1883.

24

1	fråga om huruvida fil. kand. A. E. Dahlman, stockh,,
kunde erhålla ett års förlängning i åtnjutande af Alreikska sti-
pendiet, fann konsistoriet, vid det förhållande att kand. Dahl-
man vore för andra terminen anstäld såsom extra lärare vid
Upsala 11. allm. läroverk, förlängning icke kunna medgifvas.

Konsistoriet beslöt, att nedan nämda stipendier från och
med innevarande år skola utgå med följande belopp, nämligen
Burens 360, Danckvardts 70, Lindbloms 70, Lidéns 130, Reimers
80, Rhyzelii 90 och Hammarskjölds (det i penningar utgående
beloppet) 20 kr.

Don 2 maj. Konsistoriet beslöt inhemta drätselnämdens
yttrande om medicinska fakultetens förslag, att e. o. professu-
ren i anatomi och histologi måtte tillsvidare få stå obesatt
enär densamma 2 ggr varit kungjord till ansökan, utan att sö-
kande anmält sig, samt att med. kand. G. A. Nordlund måtte
förordnas att från den 1 sept, uppehålla prosektorsbefattningen
vid anatomiska institutionen mot ett årsarvode af 4000 kr.

Den tid, inom hvilken sökandena till e. o. professuren i
historia ägde att genom lärdomsprof ytterligare ådagalägga sin
skicklighet för tjänsten, bestämdes till slutet af nästkommande
september.

På hemställan af med. fakulteten utsåg konsistoriet f. d.
professorn Hj. Abelin och öfverläkaren F. V. Varfvinge att
jämte af fakulteten valde prof. S. E. Henschen, afgifva före-
skrifvet förberedande utlåtande om sökandens till e. o. profes-
suren i pediatrik och praktisk medicin docenten 0. V. Petersson
skicklighet till tjänsten. (I stället för d:rne Abelin och Varf-
vinge, som afsade sig uppdraget, utsåg konsistoriet den 9 juni
profine A. Kjellberg och E. Ödmansson).

Konsistoriet beslöt att hos universitetets kansler göra fram-
ställning om att få mottaga till förvaltning de 16,000 kr., som tull-
verksinspektoren K. M. Linck skänkt till universitetet och hvaraf
räntan skulle utgå till stipendier åt studerande af Östgöta na-
tion. (Af kanslern sedermera bifallet).

Med instämmande i drätselnämdens yttrande beslöt kon-
sistoriet hos kansleren föreslå framställning till k. m:t om till-
stånd för universitetet att få tillbyta sig smärre delar af ärke-
biskopsträdgården i och för planering kring nya universitets-
byggnaden.

Prof. Thalén valdes till ledamot af drätselnämden efter
generaldirektör Almén.

Den 9 maj. Enligt ankommen skrifvelse hade kanslern
tilldelat docenten F. R. Kjellman årets ränta af Oscar IDs ju-
belfestdonation.

Konsistoriet uppförde enhälligt akad. notarien E. Gyllen-
svärd i första och kronolänsmannen H. F. Cederberg i andra
rummet å förslaget till akad. kamreraretjensten.

På förslag af byggnadskomitén beslöt konsistoriet, att föl-
jande svenska regenters namnchiffer skola å aniversitetsbygg-
naden uppsättas, näml. Carl IX, Gustaf II Adolf, Christina,
Carl X Gustaf, Carl XI, Carl XIV Johan, Carl XV och Oscar
II äfvensom Svea och Göta rikens vapen, städerna Stockholms
och Upsalas samt Uplands, Östergötlands, Helsinglands, Väster-
götlands, Gestriklands, Södermanlands, Västmanlands, Närikes,
Dalarnas, Smålands, Skånes, Bohusläns, Hallands, Ångerman-
lands, Blekinges, Medelpads, Värmlands, Jämtlands, Dalslands,
Härjedalens, Gotlands, Västerbottens, Ölands, Lapplands, Kal-
mars och Göteborgs.

Till ledamöter i den komité, som fått i uppdrag att in-
komma med yttrande angående användandet af lokaler i uni-
versitetet tillhöriga byggnader, som, efter det universitetshuset
blifvit färdigt, kunde för universitetets andra behof användas,
valdes rektor prof. Sahlin samt professorerne Thalén, Henschen,
Tullberg och Hammarsten.

Konsistoriet beslöt afstyrka bifall till fil. kand. K. V. Wie-
vegs ansökan hos k. m:t att få åtnjuta honom tilldelade akade-
miska stipendier, under det han genomginge profårskurs i Stock-
holm. (Ansökningen afslogs sedermera at‘ k. m:t.)

Den 17 maj. Konsistoriet biföll komiténs för Geijerstodens
uppförande ansökan, att stoden finge uppsättas framför nya uni-
versitetsbyggnaden.

Konsistoriet förklarade sig i hufvudsak icke hafva något
att erinra mot bifall till ansökningen om upphörande af Up-
sala domkyrkoförsamlings prebendenatur.

Den 26 maj. Kanslern hade den 15 d:s utnämt docenten
J. Hj. Théel till prosektor vid zootomiska institutionen.

Konsistoriet beslöt göra framställning hos kanslern, att
åtgärder måtte få vidtagas för tillsättning af professuren i me-
dicinsk och fysiologisk kemi. (Sedan af kanslern bifallet.)

Bland de af nationernas valmän å förslag uppförde fil.
kand:ne A. G. Sundbärg, F. A. v. Schéele och Å. Hassler ut-
nämde konsistoriet den förstnämde till innehafvare af 4 novem-
ber-stipendiet.

Den 29 juni. Kanslern hade dels utnämt akad. notarien
m. m. E. Gyllensvärd till akad. kamrerare och dels bemyndi-
gat universitetet att mottaga till förvaltning enkefru E. Wahl-
ströms donation å 10,000 kr. för upprättande af frisäng å akad.
sjukhuset.

Konsistoriet beslöt kungöra vice bibliotekarie- och akad.
notariebefattningarna lediga till ansökan.

Till ledamöter i en komité, som erhöll uppdrag att, efter
granskning och öfvervägande af de förekommande behofven af
anslag från riksdagen, inkomma med yttrande angående de
anslagsbehof, som borde företrädesvis begäras, utsågos profine
Cornelius. V. Nordling, Holmgren, Sahlin och Thalén.

Konsistoriet beslöt tillstyrka bifall till matem.-naturv. sek-
tionens hemställan om öfverflyttande af skyldigheten att exa-
minera i botanik i med.-filos examen från ord. till e. o. profes-
sorn i botanik. (Sedermera bifallet af kansleren).

Den 6 juli. Vid votering för upprättande af förslag till
hemmansfogdebefattningen röstade profine v. Schéele och Cor-
nelius på länsagronomen C. Björk samt profine Schultz, Lund-
quist, Cleve, Löfstedt, Thalén, Landtmanson, Daug och rektor
på godsegareu m. m. E. Laurell, (hvilken sistnämde sedermera
af kanslern utnämdes.)

K m:t hade bifallit gjord framställning, att e. o.professu-
ren i anatomi och histologi måtte tils vidare stå obesatt.

Filosofiska Fakulteten:

Humanistiska Sektionen.

Den 10 april. Bedömdes fil. lic. J. A. Lagermarks den 7
april ventilerade gradualaf handling: “Karl XÎI:s krig i Nor-
ge 1716."

18 april. Aflades fil. lic. examen af fil. kand. G. 0. Berg,
Sthm.

24 april. Tillstyrkte sektionen fil. kand. L. Wistens, östg.,
underdåniga ansökan att få aflägga fil. lic. examen i ämnena
latin, nyeur. linguistik och estetik, literatur- och konst-
historia. (Ansökan af K. M:t bifallen den 1 juni).

16 maj. Tillstyrkte sektionen en af universitetets rektor
prof. C. Y. Sahlin ingifven underdånig skrifvelse med anhål-
lan att under de ytterligare 2 år han kommer att bekläda rek-
torsämbetet få sin föreläsningsskyldighet inskränkt till 2:ne
timmar i veckan och endast vara skyldig att examinera i prak-
tisk filosofi för filosofie lic. och kand, examina, hvarjämte hem-
stäldes, att doc. H. Edfeldt måtte förordnas att uppehålla den
föreläsnings- och examinationsskyldighet, från hvilken prof. Sah-
lin anhölle om befrielse mot en ersättning af 1,000 kronor för
år räknadt. (Kongl. Maj:ts bifall den 6 juli, kansl. förordn.
för doc. Edfeldt den 25 juli).

18 maj. Aflades fil. lic. examen af fil. kand. 0. V. Lager-
holm, S. N. .

29 maj. Aflades fil. lic. examen af fil. kandidaterne 0. 0.
H. v. Feilitzen, K. A. H. Kernell och G. F. T. Törnvall, östg.
och A. Bendixson, Sthm.

Bedömdes följande utgifna och offentligen försvarade af-
handlingar:

Fil. lic. A. E. Edström, Norrl. “Studier öfver uppkom-
stenoch utvecklingen af fornfranskans e-ljud i betonad stafvelse."

Fil. lic. J. V. Svensson, Gotl. “Om språket i den förra
(Merciska) delen af Rushwort-handskriften. 1. Ljudlära.“

Fil. lic. Ellen Fries, Sthm: Bidrag till kännedomen om
Sveriges och Nederländernas diplomatiska förbindelser under
Karl X Gustafs regering.“

Fil. lic. G. 0. Berg: “Riksdagen i Stockholm 1602.“ .

Beslöt sektionen såsom önskningsmål till kommande riks-
dag hemställa om inrättandet af en e. o. professur i slaviska
språk eller, i händelse Kongl. Maj:t vore förhindrad att därom
25

NORDISK REVY 1883.

26

göra framställning, om beviljandet af ett årligt anslag å 2,500
kronor för meddelande af undervisning i slaviska språk med
offentlig föreläsningsskyldighet för innehafvaren.

15 aug. Föreslog sektionen doc. H. Edfeldt till vikarie
för prof. Sahlin, hvilken kommer att såsom ombud bevista
kyrkomötet under examensperioden i sept.

Som Kongl. Maj:t deu 20 juli beviljat e. o. prof. L. F.
Leffler, ett års tjänstledighet, beslöt sektionen till vikarie före-
slå doc. A. G. Noreen.

Matem. Naturvetenskapliga Sektionen.

3 april. Beslöt sektionen anmäla e. o. prof. Hildebrands-
son såsom närmast i tur att bekläda dekanatet i händelse prof.
Schultz därifrån erhölle begärd befrielse.

14 april. Diskussion angående från utsedde komitterade
inkommet förslag rörande ordnandet af e. o. professuren i ana-
lytisk kemi, och återförvisning af ärendet till komittén, i
hvilken prof. Hildebrandsson inträder i st. för prof. Thalén,
som afsagt sig uppdraget.

11 maj. Antog sektionen det af komitterade nu upp-
gjorda förslag till ordnandet af e. o. professorers i analytisk
kemi, tjänstgöring.

15 maj. Fråga förehades om de gamla universitetsloka-
lernas användning.

19 maj. Tillstyrkte sektionen en af prof. Fries gjord fram-
ställning, att examinationen i botanik måtte så fördelas mellan
ordin, och e. o. professorn, att den senare komme att exami-
nera i med. filos, examen. (Af kanslern bifallet den 11 juli).

S. d. Föredrogos Sektionens Riksdagspetita, hvaribland
prof. Lundqvist hemstälde om ett årligt anslag af 500 kronor
för inköp af material, afsedt för undervisningen i mekanik,
prof. Thalén om statsanslag att möjliggöra förflyttningen af
den medic.-kemiska institutionen till den gamla kemiska bygg-
naden, prof. Daug om ett anslag å 1,500 kronor att utgå år
1885 för det matematiska seminariet och prof. Schultz om ett
anslag å 6,000 kronor för inköp af en vertikalcirkel för astro-
nomiska institutionens behof.

28 maj. Bedömdes följande utgifna och offentl. försvarade
gradualafhandling af fil. lic. K. B. J. Forssell V.-G.:

“Studier öfver Cephalodierna, bidrag till kännedomen om
lafvarnes anatomi och utvecklingshistoria.“

Fil. lic. K. W. Melanders Kalm.:

“En studie öfver de elliptiska funktionerna.“

Beslöt sektionen på prof. Fries kallelse föreslå fil. lic. K.
B. J. Forssell till docent i botanik.

Tillstyrkte sektionen prof. Walmstedts underdåniga anhål-
lan om tjänstledighet för kommande läseår, och föreslog doc.
H. Sjögren till vikarie.

(Tjänstledigh. beviljad af K. M:t 6/1, kansl. förord för doc.
Sjögren den 25 juli).

14 aug. Förordade sektionen dr K. V. Melanders ansökan
att varda anstäld såsom doc. i matematik vid universitetet.

Till föreståndare för det matematiska seminariet under
kommande läsår utsågs doc. A. L. A. Söderblom.

28 aug. Såsom riksdagspetitum hemstälde prof. Tullberg
om inrättande af en amanuensbefattning vid det Zootomiska
laboratoriet med 500 kronor årligt arvode.

På grund af bristande utrymme måste redogörelsen för för-
handlingarna inom fakulteterna uppskjutas till nästa nummer.

Akademiskt tryck:

Berg, 0. E., Riksdagen i Stockholm 1602. Sthlm 1883.
89 s. 8:o. Ventil, d. 23 Maj.

Edström, A. E., Studier öfver uppkomsten och utvecklin-
gen af Fornfranskans e-ljud i betonad stafvelse. I. Upsala
1883. 124 s. 8:o. Ventil, d. 26 Maj.

Forsell, K. B. J., Studier öfver Cephalodierna. Bidrag till
kännedom om lafvarnes anatomi och utvecklingshistoria. Sthlm
1883. 112 s. 8:o. 2 Tafl. Särtr. af Bihang till K. Sv. Vet.-
Akad. Handl. Bil. 8 n:o 3.

Fries, Ellen, Bidrag till kännedom om Sveriges och Ne-
derländernss diplomatiska förbindelser under Karl X Gustafs
regering. Upsala 1883. 4 + 104 s. 8:o. Ventil, d. 26 Maj.

Melander, K., En studie öfver de elliptiska funktionerna.
Sthlm 1883. 2+80 s. 8:o. Ventil, d. 23 Maj.

Svensson, J. V., Om språket i den förra (merciska) delen
af Rushworth-handskriften. I. Ljudlära. Göteborg 1883. 6 + 68
s. 8:o. Ventil, d. 23 Maj.

Förliden höst bildades i Upsala af ett antal akademi-
ska lärare det "Språkvetenskapliga Sällskapet", som har till
uppgift att åstadkomma en närmare sammanslutning af de
särskilda språkvetenskapernas representanter vid universite-
tet. Det sammanträder under terminerna en gång i måna-
den, då föredrag hållas och referat meddelas af sådana vik-
tigare nyutkomna arbeten, som ej blott för speciella fack-
män äro af värde att känna. Under sistl. läsår höllos där
föredrag om följande ämnen: de nyaste åsikterna om det
grekiska språkets uttal (Danielsson), — grekiska ord i la-
tinet (Danielsson), •—• de senare årens upptäkter rörande
den s. k. grimmska ljudskridningen (Noreen), — perfektets
bildning i de indoeur. språken, särskildt i det indoeur.
grundspråket (Erdmann), — de nyaste teorierna rörande bild-
ningen af de germanska språkens s. k. svaga preteritum (No-
reen), — afljud i nominalböjningen (Noreen), — Shake-
speare’s språk (Erdmann), — Frankrikes etnografi enligt se-
naste forskningar (Geijer), — omljud i de romanska språ-
ken, särskildt i franskan (Vising), — Italiens dialekter (Fei-
litzen). — Att detta sällskap har en god och praktisk upp-
gift att fylla, visar sig af det intresse, hvarmed dess sam-
mankomster omfattas. Alla akademiska lärare, som så ön-
ska, äro däraf själfskrifna medlemmar, hvarjämte äfven stu-
denter däri inväljas, då man af dem kan vänta, att de skola
blifva verksamma medlemmar i sällskapets syfte. Ordföran-
den väljes för läseår och var under det näst förflutna adj.
P. A. Geijer.

Stockholm.

Föreläsningar höstterminen 1883.

Professorer :

G. Mittag-Leffler, F. Dr., professor i ren matematik, före-
läser kl. 1—2 e. m. uti lärosalen N:o 2, tisdagar: Teorien för
differentialekvationer samt fredagar: Teorien för de elliptiska
funktionerna (forts.). Förestår jämte Prof. Holmgren det ma-
tematiska seminariet. Träffas efter hvarje föreläsning å lä-
rosalen.

W. C. Brögger, professor i Geologi och mineralogi, före-
läser onsdagar och lördagar kl. 2—3 e. m. uti högskolans zo-
ologiska lärosal, efter anmodan: Norges geologi, i det han ge-
nom exempel hämtade från densamma vill försöka att be-
lysa allmänna geologiska frågor, samt vägleder efter aftal med
de studerande vid öfningarna i bruket af de kristallografiska
instrumenterna, samt i kristallografi, mineralogi och petrografi.

E. Warming, F. Dr., professor i Botanik, föreläser ons-
dagar och fredagar kl. 6—7 e. m. uti lärosalen N:o 2: Fanero-
garnernas fruktifikationsorganer (forts.); leder nybegynnare i
växtanatomien torsdagar och fredagar kl. 12—2, samt vägleder,
såvidt möjligt dagligen, från kl. 11 vid vetenskapliga arbeten i
det botaniska institutet. — Rektor vid Högskolan. Träffas i
högskolans lärarerum tisdagar och torsdagar kl. 2—3 e. m.

Tillförordnade lärare:

Hj. Holmgren, F. Dr., professor vid tekniska högskolan,
t. f. lärare i Mekanik, föreläser måndagar och torsdagar kl.
5,30—6,30 e. m. uti lärosalen N:o 2, Analytisk mekanik: Dyna-
mik. Förestår jämte Prof. Mittag-Leffler det matematiska se-
minariet. .
97	NORDISK REVY 1883.	28

R. Rubenson, fil. dr., professor och föreståndare för mete-
orologiska centralanstalten, t. f. lärare i Fysik, föreläser tis-
dagar och fredagar kl. 5,30—G,30 e. m. uti lärosalen N:o 1:
Om de elektriska storheterna och deras angifvande i absolut
mått (forts.), början göres med det elektromagnetiska syste-
met. Förestår jämte "dr Pettersson det fysisk-kemiska semi-
nariet.

W. Leche, fil. dr., t. f. lärare i Zoologi, föreläser månda-
gar. onsdagar och torsdagar, kl. 5 1/2—612 e. m. i högskolans
zoologiska lärosal : Öfversikt öfver djurrikets system (III Ma-
skar) och leder de praktiska öfningarna på högskolans zooto-
miska institut.

0. Pettersson, fil. dr., t. f. lärare i Kemi, föreläser månda-
gar och torsdagar kl. 5,30—6,30 c. m. i lärosalen N:o 1: Ex-
perimentalkemi (oorganisk), samt leder de praktiska öfningar-
na på högskolans kemiska laboratorium hvarje hälgfri dag
under terminen. Förestår jämte prof. Rubenson det fysisk-
kemiska seminariet. Träffas å laboratoriet från kl. 11 f. m.,
till kl. 2 e. m.

Vid de praktiska öfningarna i kemi biträder Amanuensen
E. G. Forsberg. Dessutom meddelas förberedande undervisning
i Fysik, i Matematik (elementer af funktionsteorien och de el-
liptiska Funktionerna) samt i Botanik.

Föreläsningar och öfningar vid högskolan taga sin början
den 17 sept, och fortgå till och med den 30 nov.

Utom en inskrifningsafgift en gång f r alla af 25 kronor,
samt en afgift af 5 kronor i månaden för laboranter vid kemi-
ska laboratoriet är under denna termin undervisningen för in-
skrifven lärjunge vid högskolan kostnadsfri.

Kristiania.

Prisopgaver for Aaret 1883—1884.

For Hs. Kgl. Hoihed Kronprindsens Guldmedailler:
Efter Forslag af det theologiske Facultet:

1.	»En Fortolkning af Apostelen Paulus’s Tale i Athen, Acta 1 7».

Efter Earslag af det juridiske Facultet:

2.	»Om Betingelserne for Skyldnerens Mora efter norsk og
fremmed Ret».

Efter Förslag af det medicinske Facultet:

3.	»Om Forekomsten af idiopathisk Hjertehypertrophi».

4.	»Om chemiske Forandringer, som Blodet kan undergaa i
sin Sammensætning under forskjellige physiologiske Be-
tingelser, og deres Forhold til Individernes Stofvexel».
Efter Forslag af det historisk-philosophiske Facultet:

5	»At undersoge det norske Ledingsvæsens Udvikling fra
Magnus Lagaboter indtil Christian den Fjorde».

Efter Forslag af det mathematisk-naturvidenskabelige F'acultel

G. »Giv en analytisk Begrundelse og om muligt, nye Anven-
delser af Sammenhængen mellem Linie- og Kuglegeometri».

7. »At give en paa egne Iakttagelser stöttet Fremstilling af
Nervesystemets og specielt Hjernens Bygning hos Barde-
hvalerne. Afhandlingen bpr ledsages af oplysende Af-
bildninger».

For Professor Skjelderups Guldmedaille:

8.	»Om Ossificationen og de saakaldte fötale Kanaler hos
Fostre fra 30te—40de Uge, grundet paa egne UndersO-
gelser og ledsaget af Tegninger».

De forskjellige Faculteter have derhos foreslaaet, at det
samtidig med Udsættelsen af ovennævnte Prisopgaver
maa blive bekjendtgjort, af Faculteterne agte for næste
Aar 1884-1885 at foreslaa folgende Prisopgaver, hvis
Besvarelse altsaa maa blive at indsende inden 15dc April
1885, nemlig.

For Hs. Kgl. Hoihed Kronprindsens Guldmedailler:
Efter Forslag af det juridiske Facultet:

1.	»At give en Fremstilling af A. S. Oxstedts retsphiloso-
phiske Anskuelser».

Efter Förslag af det medicinske Fukultet:

2.	»Rakitens Væsen og Aarsagsforholde».

Efter Forslag af det historisk-philosophiske Facultet:

3.	»Om Orddannelse ved Sammensætning i det oldnorske
Sprog».

!	4. »At give on kritisk Udvikling af Composition og Plan i
Thucydids græske Historie».

Efter Forslag af det mathematisk-naturvidenskablige Facultet :

| 5. »At give en paa egne Undersögelser stöttet Fremstilling
af, hvorledes Legemers Molecular-Magnetisme afhænger af
den magnetiserende Kraft, af Temperaturen, og af den
chemiske Constitution, samt bestemme den absolute Værdi
af de uuderspgte Legemers Magnetiseringsconstanter».

For Professor Skjelderups Guldmedaille :

.	6. »Ündersogelse af Benmarvens Forandringer i Sygdomme
og dens fysiologiske Betydning».

IfOlge vedkommende Reglement og Collegiets senere Be-
stemmelse skulle Besvarelserne af de forstnævnte 8 Opgaver
indleveres inden 15de April 1884 alene betegnede med Mot-
toer og ledsagede af forseglede Navnsedler.

Kobenhavn.

Personalforhold.

Med hensyn til lærerpersonalet mærkes folgende afgang
og tilgang, regnet fra 1 jan. 1883:

For folgende tidligere udnævnte begyndte deres ansættelse
og virksomhed fra 1 jan. d. a.

Cand. mag. K. A. Verner, d. 9 aug. 1882 udnævnt til extra-
ordinær docent i slavisk sprog og literatur.

Cand. mag. & polit. H. L. Westergaard, d. 9 dec. 1882 udn.
til midlertidig docent i statsvidenskab, samt

Dr. phil. HI. Hiding og Dr. phil. K. F. V. Kroman, hvem
det d. 1 dec. 1882 blev overdraget at holde forelæsninger til
den filosofiske prove i foraars halvaaret og at examinere ved
denne prove i sommeren 1883.

Tilgang efter 1 jan. 1883:

Den 2 febr. dr. phil. H. Holding udn. til prof. ord. i filo-
sofi fra 1 sept. 1883 at regne.

S.	d. dr. phil. K. F. V. Kroman udn. til-midlertidig doc.
i filosofi fra 1 sept. 1883 at regne.

D. 28 febr. dr. phil. Kr. S. A. Erslev udn. til prof. ord. i
historia.

D. 20 marts doc. K. A. Verner indtræder som medlem
af det filosofiske fakultet.

I)	. 24 april e. o. doc., dr. phil. HI. G. Zeuthen udn. til prof,
extr. under det mathematisk-naturvidenskabelige fakultet.

S. d. midl. doc., dr. phil. E. C. A. Lefler udn. til extr.
doc. i geografi under samme fakultet.

S. d. midl. docent R. Federsen udn. til extr. docenti plante-
fysiologi under samma fakultet.

S.	d. overdraget dr. med. C. Salomonsen forelobig for et
tidsrum af 2 aar at holde et systematisk praktisk kursus i me-
dicinsk bakteriologi.

D.	1 maj dr. phil., prof. J. II. G. V. Schmidt udn. til midl.
doc. i ægyptologi og assyriologi fra 1 juli at regne.

S.	d. dr. phil. Cl. Wilkens udn. til midl. doc. i filosofi
og sociologi fra 1 sept, at regne.	.

D.	3 aug. cand. philos. V. Saabye udn. til midl. doc. i
dansk filologi fra 1 aug. at regne.

Afgang, regnet fra 1 jan. 1883.

D.	31 dec. 1882 er prof., dr. phil. & lic. theol. R. Nielsen
afskediget som prof. ord. i filosofi fra 1 sept. 1883 at regne.

D.	14 juli 1883 er prof. extr. i nordisk filologi, dr. phil.
S. Grundtvig afgaaet ved doden.

D.	17 aug. er prof. extr. i tysk sprog og literatur L. II. F.
Oppermann afgaaet ved doden.

Universitetets rektor for 1882—83 (nov. 1882—nov. 1883)
er prof, dr. phil. E. Holm.

Dekanerne ere: prof, H. V. Sthyr (theol.), prof. Jul. Las-
sen (rets- og statsv.), prof. A. Stadfeldt (med.), prof. M. C.
Gert: (fil.) og prof. J. L. Johnstrup (math.-naturv.)

Ministeriet bar under 7 juni 1883 meddelt kvæstor, justits-
raad Gede tilladelse til at foretage en helbreds rejse til Norge
i indeværende sommer paa 7 uger, hverhos det har overdraget
prof. Goos i den tid at overtage ledelsen af kvæsturforretnin-
gerne.
29

NORDISK REVY 1883.

Akademiske grader.

Den akademiske doktorgrad er erhvervet af folgende:

a)	Theologi: Ved kgl. resolution af 23 febr. 1883 er det
tilladt det theologiske fakultet at konferere biskop i Ribe stift
C. F. Balslev æresdiplom som dr. theol. i anledning af hans
den 27 marts d. â. stedfindende 50 aars jubileum som gejstlig
embedsmand.

b)	Medicin: 22 febr, reservlæge F. C. TL Grünfeld. Af-
handling: Om Hernia foraminis ovalis. Opponenter: prof. Sax-
torph og prof. Plum.

19 marts læge H. P. Th. Mygind. Afh.: Om jodoformens
anvendelse til saarbehandling. En klinisk undersogelse. Opp.:
prof. Saxtorph og prof. Warncke.

14 april læge A. Holmer. Afh: Om Ulcus corneæ serpens
(Sämisch). Opp.: prof. Plum og doc. Hansen Grut.

10 maj reservelæge J. V. Wichmann. Afh.: Anatomiske
studier over medfödte hjertefejl til belysning af sammenhængen
mellem forsnevring af lungearterien og mangelfuld udvikling
af septum ventriculorum. Opp.: lektor Lange og lektor Chievitz.

11 maj reservelæge K. B. Pontoppidan.. Afh.: Den kro-
niske morfinisme. Opp.: prof. Warncke og prof. Gædeken.

17 maj korpslæge H. G. von Harten. Afh.: Bidrag til
bedömmelse af antiseptisk osteotomi. Opp.: prof. Saxtorph og
prof. Plum.

30 juni cand. med. & chir. LI. C. J. Gram. Afh.: Under-
sögelser over de rode blodlegemers störrelse hos mennesket.
Et bidrag til blodets normale og pathologiske anatomi. Opp.:
lektor Lange og lektor Chievitz.

c) Filosofi: 17 febr. cand. philol. S. Sörensen. Afh.: Om
Mahabharatas stilling i den indiske literatur. I. Forsög paa
at udskille de ældste bestanddele. Opp.: prof. Fausböll og doc.
Vilh. Thomsen.

20 marts cand. mag. F. V. V. Rönning. Afh.: Beovulfs-
kvadet. En literær-historisk undersögelse. Opp.: prof. Ste-
phens og prof. Grundtvig.

21 maj cand. mag. E. L. Giflas. Afh.: Grev Bernardino
de Rebolledo, spansk gesandt i Kjobenhavn 1648—1659. Opp.:
prof. Holm og doc. Sundby.

11 juni cand. mag. J. P. J. Hoffory. Afh.: Oldnordiske
consonantstudier. Opp.: prof. Gislason og doc. Wimmer.

16 juni cand. philol. K. F. Kinch.. Afh.: Quaestiones
Curtianae criticae. Opp.: prof., dr. Ussing og prof., dr. Gertz.

6 juli cand. mag. 4. M. Hansen. Afh.: Addison som
litterær kritiker. En skildring fra engelsk litteraturhistorie.
Opp,: prof., dr. Ussing og prof., dr. Stephens.

Akademiske höjtideligheder.

Efter de sædvanlige regler skulde prof. Jul. Thomsen holde
talen og skrive programmet til universitetets reformationsfest
i det kommende efteraar. Konsistorium har emedlertid efter
et af det theologiske fakultet udtalt önske under 30 april 1883
samtykket i, att det nævnte hverv overtages af et af dette fa-
kultets medlemmer, i anledning af, at det d. 11 nov. d. å. er
400 aarsdagen for Morten Luthers födsel. Prof. Thomsen over-
tager da hvervet i efteraaret 1884.

Examina.

Embedsexamina ere i vinteren 1882—83 og sommeren 1883
bestaaede af..............................................135

nemlig:

theologisk embedsexamen (17 land., 15 haud ill. Imi gr.

7 haud ill. 2di gr., 1 non cont.)	40
fuldstændig juridisk embedsexamen (35 land., 24 haud ill.) 59
statsvidenskabelig examen (3 laud., 4 haud ill.) ....	7
lægevidenskabelig embedsexamen (16 land., 8 haud ill. Imi
gr. 2 haud ill. 2di gr.) 26
filosofisk-historisk skoleemedsexamen (1 laud., 2 haud ill.) 3

135

Magisterkonferens bestaaet af 2 (i fysik og astronomi).

C. Goos.

Priskonkurrencer.

De for 1881—82 udsatte prisopgaver ere besvarede af fol-
gende :

Retsvidenskab: cand. jur. M. Sander, tilkjendt et hæder-
ligt akcessit.

Filosofi: lærer ved St. Andreas kollegiet i Ordrup Aloizius
Peters, tilkjendt universitetets guldmedaille (uanset at han var
udlænding og ikke student ved Kobenhavus universitet).

Nordisk filologi: cand. theol. H. Begtrup, tilkjendt uni-
versitetets guldmedaille.

Kemi: cand. polyt., assistent vid den kgl. veterinær og
landbohojskole John Sebelien, tilkjendt universitetets guldme-
daille, og stud. mag. R. G. Koefoed, tilkjendt et hæderligt
akcessit.

For 1882—83 ere folgende prissporgsmaal fastsatte:

Theologi. En paa kildestudium gründet fremstilling af
jesuitermoralen og bestemmelse af sammes forhold til den ro-
merskkatholske kirkes sædelære.

Lovkyndighed. Dor onskes on fremstilling af reglerne
om den for strafferetsplejens ojemed hjemlede frihedsberovelse
i dens historiske udvikling og efter den gjældende ret i Nor-
den, under jævnforelse med fremmed ret og belysning efter al-
mindelige retsgrundsetninger.

Statsvidenskab. Til belysning af de momenter, der be-
stemme arbejdslonnens hojde onskes on samlet fremstilling af
de arbejdsnedlæggelser (strikes), der have fundet sted her i
landet i de sidsto 20 aar, dores umiddelbare resultater og vi-
dere virkninger.

Lægevidenskab. En fremstilling af hydrotherapiens (den
udvendige therapeutiske anvendelse af vand) udvikling i den
nyere tid baade med hensyn til dens fysiologiske grundlag og-
dens anvendelse.

Filosofi. Der onskes on fremstilling og kritisk vurdering
af de grundbegreber, paa hvilke modsætningen mellem det theo-
retiske og det praktiske maa siges att hero.

Historie. Hvilken inflydelse bar reformationen i det 16de
aarhundrede haft paa udviklingen af fyrstemagten i Evropa.

Klassisk filologi. Sagnet om Helena med særligt hensyn
til Stesichoros’ og Euripides’ bearbejdelser deraf. (Exponatur
fabula de Helena, qualis apud antiquiores fuerit et quid in ea
Stesichorus Euripidesque novaverint).

Österländsk filologi. At undersoge oprindelsen til det
af arabiske forfattere fulgte almindelige system for don arabi-
ske grammatiks behandling og fremstille dettes videre udvikling.

Nordisk filolog-1. Fransk indflydelse paa dansk literatur
og sprog i det 17de og 18de aarhundrede.

Tysk filologi. En fremstilling af de vigtigste punkter af
ordfojningslæren i Middel-Nedertysk.

Mathematik og astronomi. En vel iagttagen komets be-
vægelse under en enkelt tilsyneladelse gjores til gjenstand for
definitiv baneberegning. (For at undgaa dobbeltberegning hen-
vises valget af kometen til konference med »Astronomische Ge-
sellschaft»).

Fysik og Kemi. Der fordres en historisk fremstilling af
de undersogelser, som ere anstillede over de inducerede elek-
triske stromme.

Naturhistorie. De to birodformer, der forekomme hos en
del danske urter, f. ex. hos Glaux og Orchis og som turde be-
tegnes som amme- og arbejdsrodder, onskes botanisk under-
sogte, og sluttelig maa undersogelsen være henvendt paa at ut-
finde de tvende formers forskjellige, særlige betydning i plan-
tens okonomi. De nodvendige præparater og tegninger må ved-
lægges besvarelsen.

Anmærkn. Besvarelserne af opgaven i den klassiske filo-
logi skulle affattes paa latin; til alle de ovrige benyttes en-
ten det danske eller det latinske sprog, efter forf:s frie valg.
Afhandlingerne maa insendes til universitetets rektor inden den
1 Dec. 1883, med undtagelse af besvarelserne af den naturhi-
storiske opgave, til hvis indlevering tiden staar aaben indtil 1
Dec. 1884. Adgangen til at vinde prismedaillen er ikke ind-
skrænket til akademiske borgere og ubefordrede kandidater,
som ikke staa i noget offentligt eller andet embede, men staar
aaben for enhver, som uden at have opnaaet fast kongelig an-
sættelse paa den tid, prisopgaven besvares, maatte fole sig op-
fordret til at del tage i konkurrencen. (De indleverede exem-
plarer af hesvarelser, hvilke der tilkjendes universitetets guld-
medaille eller akcessit, indlemmes i universitetets arkiv.)
31.

NORDISK REVY 1883.

32

Helsingfors.

Under läseåret 1882—1883 hafva vid vårt universitet af-
lagts följande examina: . .

Filosofie kandidatexamen 43; filosofie licentiatexamen me-
dicine kandidatexamen 14; medicine licentiatexamen 14; lärare-
kandidatexamen 3; pedagogieexamen 24; domareexamen 3; kame-
ralexamen 8; allmän rättsexamen 16; juris utriusqve kandidat-
examen 2; juris utriusqve licentiatexamen 1; teologisk dimis-
sionsexamen 52. Till undergående af studentexamen hafva un-
der året anmält sig 217 ynglingar.

Hvad själfva examensväsendet beträffar, så har ett förslag
om förändring af examensfordringarna inom juridiska fakul-
teten varit underlagdt konsistorii granskning. Enligt detta
förslag skulle bl. a. filosofie kandidatexamen icke vidare kvar-
stå som vilkor för juris kandidatexamen.

Universitetets lärarepersonal har undergått följande för-
ändringar: Affidit har professorn i zoologi, F. W. Mäklin. —
Som emeritus har afgått professorn i pedagogik och didaktik,
G. Z. Cleve. — Afsked med lifstidspension har tilldelats lek-
torn i ryska språket, F. 2. Martinson. — Öfverflyttat till Sve-
rige har docenten i fysiologi, dr Rob. A. A. Tigerstedt. —
Däremot hafva utnämnts följande nya lärare: Till e. o. pro-
fessor i allmän historia docenten dr M. G. Schybergson; till do-
cent i inre medicin dr H. Holsti; till professor i astronomi dr
A. S. Donner; till professor i praktisk teologi dr 0. I. Colli-
ander; till professor i ekonomisk rätt och nationalekonomi
docenten, jur. utr. dr J. N. Lang; till e. o. professor i ento-
mologi, docenten dr J. R. Sahlberg. Dessutom har konsisto-
rium förordnat e. o. professorn J. A. Palmen att förestå lediga
professionen i zoologi, docenten F. R. Wahlfors att förestå
professionen i oftalmologi under prof. F. I. V. Beckers tjänst-
ledighet, och docenten dr E. Aspelin att förestå professionen
i estetik och nyare literatur under prof. C. G. Estlanders
tjänstledighet.

På förslag hafva uppförts: Till professionen i kirurgisk
klinik, i första rummet docenten frih. M. W. af Schulten och
i andra rummet e. o. professorn F. Saltzman (öfver detta för-
slag har prof. Saltzman anfört besvär); till professionen i
matematik docenten E. R. Neovius.

Såsom sökande hafva anmält sig: till professionen i civil
och romersk rätt docenten dr I. I. Serlachius och jur. utr.
kandidaten, frih. R. A. Wrede; till professionen i pedagogik
och didaktik e. o. professor F. Perander och filos, kand. J. A.
Mellberg; till professionen i zoologi e. o. professor J. A. Pal-
men och e. o. professor 0. M. Reuter; till professionen i nor-
disk historia til. dr E. G. Palmen. Till professionen i syfili-
dologi hafva tvänne sökande anmält sig, men sedermera åter-
tagit sina ansökningar.

Under läseåret hafva följande akademiska af handlingar
offentligen ventilerats:

Eine Methode der Anwendung der Gyldenschen SStörungs-
théorie zur Berechnung der absoluten Störungen der kleinen Pla-
neten nebst ihrer Verwerthung zur Entwickelung der Differen-
tialquotienten erster Ordnung der Störungsfunction bei den Ju-
piterstörungen der Hebe af fil. dr A. Donner. 150 ss. 4:o. —
För profession i astronomi.

Försäkringsväsendet. Dess historiska utveckling och natio-
nalekonomiska betydelse, af jur. utr. kand. A. Lille. 88 ss.
8:o. — För licentiatgrad.

Experimentela och kliniska undersökningar beträffande hjärn-
skador och deras inflytande på ögats cirkulationsförhållanden, af
doc., med. dr., frih. M. WV. af Schulten. 184 ss. 4:to och 5
taflor. — För profession i kirurgi.

Om laporotomi vid tarmocklusion, af e. o. prof. F. Saltzman.
107 + LXXVI ss. — För d:o.

Grunddragen af det bibliska kyrkobegreppet, af teol. dr 0.
J. Colliander. 136 ss. 8:o. — För profession i praktisk teologi.

Om Endomeritis fungosa, af med. lic. G. Heinricius. 111
ss. 8:o. — För medicine doktorsgrad.

De Aristarcho Lexici Apolloniani fonte, af fil. mag. Earl
Forsman. 128 ss. 8:0. — För licentiatgrad.

Bidrag till kännedomen af den granulära njuratrofin, af med.
dr H. Holsti. 99 ss. och en plansch. — För docentur.

Dermatologiska studier. I. Lupus essentialis tuberculosus,
af med. dr W. Grefberg. 62 ss. 8:vo och 5 planscher. — För
e. o. professionen i syfilidologi och hudsjukdomar.

Om liehandling af syfilis medels subkutana kalomelinjektio-
ner, af med. dr Georg Smirnoff. 122 ss. 8:vo. — For d:o.

Bestimmung zweier speciellen periodischen Minimalflächen,
auf welchen unendlich viele gerade Linien und unendlich viele
ebene geodätische Linien liegen, af doc. E. R. Neovius. 117 SS.
8:0 och 4 planscher samt 2 fotografier. — För profession i
matematik.

Om kvittning enligt finsk rätt, af jur. utr. kandidaten Bob-
be Axel Wrede. 205 ss. 8:o. — För licentiatgrad.

Äldre Västgötalagen öfversatt och förklarad, af I. W. Ot-
man. IX + 147 ss. 8:0. — For licentiatgrad.

Zur Entwickelungsgeschichte der Ascomyceten, af filos, mag.

0. Kihlman. 43 ss. 8:0 och två planscher. — För licentiat-
grad.

Svenska och finska rätten, af filos, mag. A. G. Fontell. 82
ss. 8:vo. — För licentiatgrad.

Undersökning om elektriska motståndet hos förtunnad luft,
af filos, mag. Th. Homén. 66 ss. och 4 planscher. — För li-
centiatgrad.

Dessutom hafva vi att anteckna ännu följande akademiska
tryckalster :

Allmänna betraktelser öfver den Darwinska descendenslä-
rans förhållande till de organiska formernas och isynnerhet dju-
rens geografiska utbredning, af prof. F. W. Mäklin, 64 ss. 8:vo,
utgörande inbjudningsskrift till professorn i kemi, E. J. Hjelts
installation, hvarvid den sistnämde höll föredrag »Om atom-
värdet.»

Tutkimus sivistyssanoista obilaisugrilaisten kansojen kielissä.
Ihielitieteellinen avunlisä näiden kansojen sivistyshistoriaan. Af
Aug. Ahlqvist. 28 ss: 4:o. (På svenska: Undersökning om
kulturorden i de obiskt-ugriska folkens språk. Ett lingvistiskt
bidrag till dessa folkslags bildningshistoria). Utgör en in-
bjudningsskrift till professorn i romerska literaturen, F. W.
Gustafssons installation, hvarvid den sistnämde höll föredrag
om "Den romerska filologiens uppgift.“

Hägra ord om blomman och blomställningen, af professor
S. 0. Landberg. 20 ss. 4:o. Inbjudningsskrift till professorn
i astronomi, A. S. Donners installation, hvarvid den sistnämnde
höll föredrag om “Hypotesens roll i astronomien.“

Den evangeliska predikareverksamhetens grundläggning och
utveckling i Finland intill är 16-10, af H. Råbergh. 53 ss. 4:o.
Inbjudningsskrift till professorn i praktisk teologi, 0. J. Colli-
anders installation, hvarvid den sistnämde höll föredrag “Om
de presbyterianska elementen i den svenska och finska kyrko-
författningen.“

Nykyajan erisuuntaiset käsitykset rangaistuksen tarkoituk-
sesta, af J. Forsman. 45 ss. 4:o. (På svenska: Nutidens olika
uppfattningar om straffets ändamål). Inbjudningsskrift till
professorn i ekonomisk rätt och nationalekonomi, J. N. Langs
installation, hvarvid denne höll föredrag om “Robert Malthus
och läran om folkökningen.“

Till slut må ännu anföras, att under senaste läseår frågan
om e. o. professorernas löneförmåner, hvilken fråga väktes ge-
nom några extra ordinarie professorers ansökan om löneför-
höjning, blifvit afgjord därhän, att e. o. professorslönen fast-
stälts till samma belopp som hittils, nämligen 5,000 mark,
hvartill kommer en förhöjning af 750 mark årligen efter 5 års
tjänst och andra 750 mark årligen efter ytterligare 5 år, då
den slutliga lönen altså kommer att uppgå till 6,500 mark.

Bland ekonomiska bestämmelser förtjänar måhända ytter-
ligare nämnas, att reglementet för universitetets enke- och pu-
pillkassa erhållit följande tillägg:

Lärare, tjänstemän och betjente vid universitetet, som inne-
hafva sina befattningar på obestämd tid och hvilkas aflöning
utgår under namn af arvode, äro skyldige att erlägga årliga
bidrag till kassan och skola alltså äfven vara delegare i den-
samma, hvarjämte ordinarie tjänsteman inom eller utom uni-
versitetet, som tillika vid universitetet innehar arvodesbefatt-
ning, är skyldig att för denna till enke- och pupillkassan er-
lägga stadgadt bidrag, utan att likväl sådant må medföra rätt
till delaktighet i kassan.

R. H-g.

Upsala, Karl Möllersvärd, 1883.