405) (74 ’ dot esaerarseces er am fin Ham '.WK iort "II." •* “1* • *, ses eisjerera alererui ---11 7, *,* ,*.**.*.*,*, ale sl*lolojojuinte{ la sistdje allere *1* • s.* *,* Si*,*: disojarojejet wjrjointm****,* ref •* the, y, eis • vie - ; m"W. volesaleolo""."‘I wh"e • • *0r0l0,0j*i9,9,* olols’elas Wes‘s."."I‘. "Nr; $10/0 e448je s s • « » • - " »,..♦••••# • tjoitielers. ala ojo a) givra) Piu .*."A7LP*jj*) s jsinrciaje • eloiej- miejeimiprGierialala"* olelel, e"olale II7."."f. -rgtgrgieine • t miaielsie je* eisooloo)) -1 -" i I ’ 27 "7 , : "‘ “ I r E I th. sev 4410 tie I I : it: K. HASSLERS BOKB. 1975 STOCKHOLMS UNIVERSITETS " BIBLIOTEK 7 EJ LÅN I aranzin , /. /. 1 |■_ 1 I pr SRWWYRTWWORWr"sreorspgeespare ■ o . ..ï _t 11 ■me ! cole . c" "" ■i : -. '. . r 01ujo hg « e hin lejey . . t !‘.‘l :I1 ‘fr i tirs ' for k _ 7 . ------ 0 y. cin. - - - ' $.9 2. CGfihs : ) iafirong i‘ sney? s......" ieove -s" - te-0 MH I TO Si s Is.E ■ eu | jajejej". . - pi - y. -00), er åt leis er —i t2.$ , . J GÖTEBORG. Tryckte hos Sam. No rberg , 1806. På Joh. ULRICHS förlag. L. BRENTIUS, -------- •on ! : ’s Peet Me’tft wo IN 7 37 gor as hi’! Nere) .. — m 55 — —07 We X cis. ci jin pie on. -- n—2 vis 4 5 <-. 4ui re :, 0)3 epeen. it 27. . Port -n—6 I " pre Företal „yr ’Karamsins Berättelser Çsa yttrar sig Herr "ÿoHAN Richter i företalet till Tyska ofuer- "sättningen, från Jwilken denna år gjord) haf- va hos Ryska Ltisverlden gjort den mest lysaiu de lycka, och Le Spediateur du Nord — uti inledningen till Fransyska ofversättningen af (jfuLiE, hvilken, om jag icke irrar mig, ; finnes i haftet for Mars månad år i7y>7 —■ satter dem i j emnbredd med Marmontels och Florians måsterstyckenT "’Genom dessa autoriteter, kanske foga alL mant gällande, vill jag på intet satt förekom- | '"ma Publikens omdome • ofver värdet af dessa ”den Ryska Litteraturens produkter. De skola blott tjina, att jja ett anständigt satt i eft "främmande Publikum infora den i Tyskland annu na st an okända Författaren; i synnerhet | som den, hvilken åtagit sig detta dr ende, af- | ven dr obekant. Åtminstone torde 'de rdttjår- ) " di g a of v ersättarens fors ok, att på sitt fader- | neslands botten ofverflytta dessa blommor frän | ”det oblidare Norden.” Den arma Lisa, Flor Silin, och | Natalia, finnas i Karamsins ”Småsaker” .„10213431253434397630012131/2015 "(Moskwa i^J; JULIE åerimot år sårstildt '’tryckt" I ofuerrättningen har mycket mast ute- "lemnas, som troligen icke skolat behaga den M Tyska smaken. En be gynnare således, som 'Ulldfventyrs skulle villja bruka denna ofver- 'sättning till hjelpreda for att bättre furstå 0 iginalet, tadle mig icke, om han finner i "Tyskan många stållen afvikande från Ryskan. "Når han en gång båttre lårt kånna begge yråkens lynne och begge folkslagens national- yrakter, skall han inse de skål, som foranlå- t.t mig, att of ver satta sa, och icke annor- "lunda" Den Svenske åfoersåttaren — åfmrtijgad, att, hvad Herr Richter så ger om Tyska Publikum, till står sta delen dfven eger til- låmpning på det Svenska— tillägger blott den blygsamma önskan, . att hans fårsok någorlun- da måtte närma sig till den renhet i språk, den bestämdhet i uttryck och den liflighet i målningar, som utmärka den Tyska åfversått- Y ( ningen. , -oe veo o000%cece o-od-e=060000 Oen arma DJsve. Bland alla de skona nejderna i Moskwas omkrets behagar mig ingen så mycket, som den böjd, på hvilken de dystra, goti- ska tornen af Simeons Kloster höja sig mot skyarne. Till höger ser man den ofant- liga massan af Moskwas hus och kyrkor , hvilka framställa sig for ögat, som en pråk- tig amfi-teater —- en majestätisk målning, i synnerhet når de talrika tornens förgyllda spetsar* och korss upplysas af aftonsolens purpurstrålar! — Djupt nedanför utbreda vålluktande ångar sina brokiga mattor, borrtom hvilka på en gul sand floden Mosk- wa flyter, som ån år betåckt med låtta fiskarebåtar och ån med tungt lastade far- koster. På andra sidan om floden beta tal- rika hjordar, och den unge herden, hvilan- 7 N -6 — de i skuggan af åldriga ekar, förkorrtar sin tid genom enfaldiga, melodiska visor. Lån- gre borrt framglansa ofver höga poppel- trån de gyllene spetsarne af Daniels Klo- ster, och nästan vid horizontens rand skym- ta Sperlingsbergen. Till venster utbreda sig vida sådesfålt, mellan hvilka bår och der byar och små lundar uppskjuta, och utan- for dessa slutar lustslottet Kolomenskoe ut- sigten åt denna sida. V Ofta besöker jag denna nejd; nästan alltid firar jag hår vårens uppvaknande, och sörjer med naturen ofver höstens kulna dagar. Når då stormen tjuter i Klostrets ödsliga murar och dunkla korssgångar, el- 1er klagande framhviner öfver de med högt gras betâckta grafvarne, tycker jag mig 01ra de förflutna århundradens hemska suc- kar; och rörelse och ångslan fylla mitt Nerta. Smyger jag mig sedan genom de fallna bvadven, så kringsvåfva mig de olyckligas vålnader, som en gång bebodde 2 En gubbe med snôhvitt hår ligger bedjande framfor Krucifixet och anropar 7 — 7 — . det med brinnande ifver om snart slut på sina qval. Lifvet har icke mer för honom några behag, alfa hans kånslor åro slock- nade, blott känslan af hans sjukdom och svaghet icke. En ung Munk med blekt an- sigte och mulen blick stirrar trånande ut . genom gallren af sitt fönster. Han ser foglarna i frihet flyga af och an genom luf- ten — och hans matta öga fylles med bittra tårar. Han sörjer och borttvinar — och snart bebådar klockornas dpfva ljud hans tidiga död. Betraktar jag åndtligen på Kyrkans vaggar afbildningarne af de un- derverk, som i detta Kloster skola tilldra- git sig: huru hår fiskar nedregnat från himlen för de af en fiendtlig krigshär inne- slutna Klosterinvånare: huru der den heliga Jungfruns bild nödgat fienderna till flykt; så vaknar i min själ åtankan på mitt Fä- derneslands historia och på de bedrofliga tider, då Tartar ernes vilda Horder med eld och svård hårjade Ryssland, och det olyck- liga Moskwa, likt en ofvergifven värnlös Enka, endast kunde vånta hjelp och bi- stånd af himlen. — 9 — Sinl — 8 — Men helst tänker jag på den âma Lu 4s sorgliga öde, då jag besöker denna ' id. Ty mitt hjerta känner gerna en stil- rörelses rysning, och mitt öga fyller sig erna med medlidandets tårar. , Icke långt från Klostrets ringmur, midt 4 en grön plats, nåra vid en björklund, år en tom koja, utan dörrar och fönster, vars tak redan längesedan tyckes • vara stortadt. I denna koja lefde för ungefär etio år Sedan den ^öua och goda Lisa ed Sin gamla mor. Lisas far hade varit en flitig bonde, ! alltid sorgfälligt skötte sin åker och de ordentlig. Han hade såleds alltid sd mycket han behöfde. Men efter ns ded, sönko mor och dotter allt dju- rei fattigdom. Daglönarens lata hand nskôtte fälten, och skördarne blefvo så 824 att de åndtligen sågo sig nödsakade, To en lappris summa borrtarrendera . a egendom. Imedlertid sörjde den 16a enkan oupphörligt öfver förlusten af sin man — ty åfven på den enfaldiga lands- byggden känner man kärleken — Sorgen 2 1 förtärde hennes helsa , hon blef med hvar dag svagare, och innan korrt var hon utur stånd, att arbeta. Den femtonåriga LISA måste nu ensam förestå hela hushållningen; oaktadt sin ungdom och skönhet, arbetade hon dag och natt. Hon våfde, hon sticka- de, hon plåckade om våren blommer och om sommaren bår, dem hon bar till Sta- den att sälja. Ofta tryckte den goda, kån- slofulla gumman sin flitiga, outtröttliga dotter till det svagt klappande hjertat, och • kallade henne sin försörjerska, sin ålder- doms tröst och glädje. Med heta tårar an- ropade hon den Allsmåktige att belöna hennes barnsliga kärlek. ”Gud har gifvit "mig händerna till arbete,” svarade den go- da dottren. ”Och har icke Ni närt mig vid ”ert bröst, bästa mor? Har icke Ni skott "och vårdat mig, såsom bjelplöst barn? Nu "år ordningen hos mig, att sköta Er. Ba- "ra Ni inte ville gråta och sörja beständigt, "goda mor! Våra tårar kunna ju ändå inte ”återkalla min far till lifvet.” — ii — ge stelt »s . -- 10 — Så talade den öma dottren, och dock kunde hon ofta sjelf icke afhålla sig från tårar, da hon tånkte på sitt värnlösa till-. stånd. Men hon dolde sitt hjertas bekym- mer under en ljus och glad min, för att icke öka sin mors smärta. icke forr ån på andra sidan om graf- ven, svarade gumman, ”icke förr ån på andra sidan om grafven, skola mina tårar aftorkas. Der, säger man, skole vi alla bli lyckliga och nöjda; och jag skall visst bli det, ty jag skall återse din far. Dock önskar jag, att ännu icke dö för snart. Ty hvad skulle väl bli af dig, utan mig, min goda LISA ? Hvad skulle du ensam ta dig för? Nej! Gud låte mig dessförinnan se dig försörjd! Och tilläfventyrs infin- nei sig snart en beskedlig man åt dig; då vill jag vålsigna er, mina dyra barn, och nöjd lägga mitt hufvud till hvila." _ . Två år voro förflutna efter fadrens dod. Angarne prålade åter i vårens sköna drågt, och Lisa bar Majblommor till Mosk- wa att sälja. En ung, välklädd behagligt utseende, mötte henne, sade honom sina blommor, och — "Såljer du blommorna sköna frågade han vänligt. man, af Hon vi- rodnade. flicka?" Ja, svarade LISA. , - ”Och hvad vill du ha för dem?" Fem Kopeker. "Åh! det år mycket för litet. Hår har du en Rubel.” Lisa såg på ynglingen förvånad och skygg. Sedan nedslog hon ögonen, rod- nade ännu starkare och Sade: jag tar inte emot Rubeln. ”Och hvårföre icke?” Jag vill inte ha mer, ån jag bör ha. "Men jag tror, att denna blomster- "qvast, plockad af en så vacker flickas — 12 — hand, val år vård en Rubel. Dock, efter "du åndtligen så vill, se hår, hvad du be- gårt. Jag önskar för öfrigt, att alltid få ■ köpa blommor af dig, och jag ber dig, att du hädanefter icke plockar för någon an- "nan, än mig.” — LISA gaf honom qvasten, sedan hon ©mottagit de fem Kopekerna, och ville nu med en nigning aflågsna sig. Men den o- bekante fattade hennes hand och frågade: "Hvart går du, basta flicka?. Hem. "Och hvar bor du?” LISA sade honom det, och skyndade borrti ty ynglingen hade släppt hennes hand, emedan redan flera af de förbigående stannat och med skalkaktigt löje betrakta- de honom och flickan. Da Lisa kom hem, berättade hon for sin mor , hvad som håndt henne. "Du gjor- . de rått Sade denna —. att du icke emot. T 13 — "tog Rubeln. Hvem vet, hvad det kunde "vara för en elak menniska!” Nej, min mor! en elak menniska var han visst inte. Hans utseende var så godt, hans rost så mild! Ni hade bara skolat se honom.— "Nå nå, det år ändå alltid båttre att "lefva af sina händers arbete, ån af allmo- sor. Och du vet inte, mitt barn, huru ’försåtligt karlarne lura på de stackars fliç- ”korna. Hjertat vånder sig alltid om i mig, "når du går till sta’n, och jag ber så inner- "ligt till Gud, att han måtte bevara dig "från all förförelse.” Tårar framträngde i LISAS ögon, och hon kastade sig om sin mors hals. Dagen derpå plåckade LISA de skôna- ste Majblomster och skyndade dermed till Moskwa. Hennes ögon tycktes hemligt söka något. Många ville köpa blommor- na af henne; men hon sade, att de icke — 15 — "T 14 TT voro till salu, och blickade förlägen, ån åt den ena, ån åt den andra sidan. Det blef afton, och hon måste tâpka på hemvågen. Hon kastade blommorna i floden och suc- kade med beklåmdt hjerta: Nå så skali ock- så ingen ha er ! — Följande dagen emot aftonen satt hon spinnande vid fönstret och song med sakta röst en sorglig visa. Hastigt uppgaf hon ett glädjerop, och sprang upp — den unge okände stod utanför fönstret. ”Hvad fattas ’dig då?" frågade den förskräckta modren. Ingenting — svarade LISA med dar- rande röst — jag bara fick se honom. "Honom? Hvilken då?» Herrn, som kôpte blommorna af mig. Gumman såg ut genom fönstret, och ynglingen helsade. henne så vånligt, att det var henne omöjligt, att tro honom om nå- got ondt. Gud vare hos er, kära mor! — tilltalade han henne. — Jag år ganska trott. Kunde jag inte få ett glas frisk mjölk hos er?" Den tjenstfårdiga LISA af- bidade icke modrens svar — förmodligen emedan hon redan visste det förut — ha- Stigt sprang hon i kållaren efter en snygg mjölkkruka, sköljde ett glas, torkade det med en Servet, slog det fullt och räckte det rodnande, med nedslagna ögon ut ge- nom fönstret. Den okände drack — och Nektar råckt af HEBES hand, kunde icke smakat honom båttre. Hvar och en lårer lått gissa, med hvilken varma han nu tac- kade Lisa; dock skedde detta mer med blickar, ån ord. Imellertid berättade gum- man om sin sorg och sin glådje — om sin mans död, om sin dotters förtråfF- liga egenskaper, om hennes arbetsam- het och barnsliga kårlek. Han afhörde henne uppmärksamt; men hans ögon — behöfver jag vål såga, hvaråt de voro rig- tade? — Lisa, den blyga Lisa blickade blott sållan upp på ynglingen; men hasti- gare slocknar icke blixten i det svarta mol- net, ån hon nedslog sina blå ögon mot jor- den, då de mötte hans blickar. —- "Jag ön- "."—"""*‘"——-----e-momle "rmif. teel-eneo.*l(""ItffET-E.TATE"EHA-S-TAF"AT.TSTAEAI+L*."E"SF-E-IAStA"SOoTORH=D"INSTAT-,=."INFSFFTTT"TSTFTTTLTLTATA,EEN) 1 — 16 — skar, sade den okande till modren, att er dotter icke sålde sitt arbete till någon an- nan, ån mig. På det sattet behöfde hon t icke så ofta lemna er, for att gå till sta- den; ty jag skall sjelf som oftast komma till er.” Vid dessa orden glanste glådjen - i LISAS ögon, och fôrgâfves bemödade hon sig, att dölja det. Hennes kinder strålade, Som himlens rodnad om en vacker sommar- afton. Hon såg blyg och förlagen på sin vånstra tröjärm, hvilken hon med den hö- gra handen lade i veck. Gumman antog förslaget med glädje, emedan hon icke såg något orått deruti. • Hon försäkrade främlingen, att LISAS lårft och strumpor voro af synnerlig godhet och höllo mycket långre, ån andra. Det bör- jade mörkna, och den obekante lagade sig till att gå. ”Och hvad heter Ni då, min gode, beskedlige herre?” frågade gumman. \ — Jag heter LOGIN, svarade han — Lo- gin, upprepade LISA hemligt, LOGIN; och sade namnet Innu några gånger för sig - sjelf. — 17 = sjelf, liksom ville bon rått fast intrycka det i sitt minne. LOGIN tog afsked med löfte om återkomst, och gick. Lisa beledsaga- de honom med ögonen, så långt hon kun- de. Imedlertid satt gumman tyst och tank- full; åndtligen tog hon dottren vid handen och sade : ack ! LISA, huru god och skön han år i om du en gång fick en sådan brud- gum!"— Lisas hela hjerta var våldsamt upprördt. — O! min mor, min båsta mor! — ropade hon — huru vore det möjligt? Han år adelsman; och bland bönder - - - hon var icke i stånd at fortfara. Det år åndtligen tid, att göra Låsaren närmare bekant med LoGI. LOGIN var en ung adelsman, af medelmåttigt ‘ -stånd och ett naturligen godt, men svagt och lättsinnigt hjerta. Hittills hade han fört en temmeligen lustig lefnad, icke tänkt på nå- got annat ån sitt nöje och sökt sållheten i sinnliga njutningar, oftast utan att finna den. Detta hade gjort honom misslynt, och redan började han att knota på sitt — B — 19 — (N — 18 — öde. Lisas skonhet hade straxt gjort ett ganska starkt intryck på honom, och som han var ganska bevandrad i romaner och kärleks-poemer, och egde en liflig inbill- ningskraft, som ofta försatte honom i de — verkliga eller fabelaktiga? — tider, då menniskorna, efter skaldernas beskrifning, spasserade på gröna ångar, badade i kry- stallkållor, smekte och kysste hvarannan bland rosor och myrten, som dufvorna, och i en lycklig sysslolöshet borrtlefde si- na dagar; så trodde han, att han nu i Lisa funnit det ideal, som hans hjerta sökt. "Naturen — sade han — vinkar mig till njutning af sin rena glådje;"— och derpå beslöt han, att ôfvergifva den stora verL den — åtminstone på någon tid. Dock jag återvänder till Lisa. Det blef natt. Modren välsignade sin dotter och önskade henne en rolig somn; men den- na gången uppfylldes icke hennes önskan. LISA sof ganska oroligt. Den nya gästen uti hennes hjerta, Logins bild, stod så lif- lig for henne, att hon hvarje ögonblick vak- nade och — suckade. Redan före solens uppgång steg hon upp, och gick till Mosk- was strand, der hon satte sig i gräset. Svårmodig betraktade hon det ljusa moln, som uppdunstade från jorden och beströd- de naturens gröna klädnad med glänsande daggperlor. Rundt omkring herrskade still- het och lugn. Men snart väcktes den slum- rande skapelsen af den uppgående solen. Det började lefva och röras i skog och bu- skar. Foglarne uppstämde sin morgom sång och flögo ut efter fpdåmnen. Blom- stren höjde sina hufvuden, for at insuga lju- sets lifgifvande strålar. Men Lisa satt ån- nu lika svårmodig. "Hvad felas dig, stac- kars Lisa? Fordom när du vaknade med foglarne, helsade du, glad Som de, den gryende morgonen. Din rena Sorgfria själ framglånste i dina ögon, som solens strå- lar spegla sig i daggens droppar. Och nu Sitter du der bedrofvad, och hela naturens glådje blifver främmande för ditt hjerta.” Imedlertid dref en Ung herde sin hjord långs utmed stranden och blåste en lustig B 2 — 20 — — 21 — visa på sin skallmeja. Då LISA blef ho- nom varse, tånkte hon: "ack ! om åndå han, med hvilken mitt hjerta nu år syssel- satt, vore en herde eller en bonde! då skulle han tilläfventyrs nu på samma sått drifva sin hjord hårförbi! Leende skulle jag helsa honom och. vånligt såga till ho- nom: god morgon, min vån! hvart drifver du din hjord? Åfven hår våxer godt grås för dina far, och mångfårgade blommor i mångd, för att deraf binda en krans till din hatt. Han skulle då vånligt se på mig, skulle tilläfventyrs fatta min hand — dock, det år tomma drômmar!” — Herden gick förbi, och försvann med sin brokiga hjord bakom en narbelagen kul- le. Hastigt hörde LISA plaskandet af åror. Hon blickade upp, såg en båt, och i bå- ten — LOGIN, Alla hennes nerver båfvade af glådje. Hon sprang upp och ville gå; men hon för- mådde det icke. Login skyndade i land, nårmade sig til LISA, och _ hennes dröm. mar voro till en del uppfyllda; ty LOGIN såg vånligt på henne, fattade hennes hand } — och LISA stod der med nedslagna ögon, glödande kinder och båfvande hjerta. Hon saknade mod och styrka, att draga sin hand tillbaka, och då hans mun nalkades hennes rosenläppar, var det henne omöjligt, att vånda sig borrt— ack! han kysste henne, •kysste henne med sådan varma, att hela verlden tycktes stå i låga för henne. ”Söta LISA, Sade LOGIN, jag ålskar dig!" — Dessa ord nedträngde som him- melsk musik i djupet af hennes hjerta och funno der ett starkt genljud. Hon ville knappt tro sina öron, och---------dock, jag nedlägger min pensel. Blott det må tillåg- gas, att LISAS förtjusning utträngde hen- nes skygga blygsamhet. LOGIN erfor, att han var ålskad, häftigt älskad af ett rent, * oskyldigt och öppet hjerta. De sutto i gråset, och rummet dem i- mellan blef allt mindre och mindre. De sågo hvarannan i ögonen, och upprepade oupp- - 522 — hörigen de orden: "jag älskar dig!" och så förflöto timmarne som ögonblick för dem. Åndtligen besinnade Lisa sig, att1 } hennes mor kunde vara orolig ofver hen- nes uteblifvande. Man måste åtskiljas. ”Ack, Login ! sade Lisa, skall du af. ven alltid ålska mig?” Alltid, söta Lisa, alltid! "Kan du svårja derpå?” Ja, det kan jag. Dock nej! jag behöfver ingen ed; jag t or dig åndå. Login — jag tror dig. Skul- le du vål kunna bedraga den fattiga Lisa^ Eller huru — det år ju omöjligt?” Omöjligt, Söta Lisa, omöjligt! 1 "Huru lycklig år jag icke, och huru glad skall icke min mor bli, då jag berät- tar henne, att du ålskar mig!” —93— Nej Lisa, for henne få vi icke uptåc- ka något. "Hvarfôre icke?" Gamla menniskor åro misstänksamma — hon skulle tanka, att det vore något ondt i vårt umgånge. "Nej, det skall hon visst inte — jag känner henne.” Men jag ber dig, söta LISA, nämn in- gen ting för henne. "N& vål, jag vilt lyda dig, ehuru det gör mig ondt, att dölja något för henne.” De omfamnade hvarannan ånnu en gång och åtskilldes, sedan de förut gjort aftal, att alla aftnar träffas, antingen vid flodens strand, eller i björklunden, eller vid kojan, och det ovillkorligen och ofelbart y det måtte mellankomma hvad som helst. Lisa gick nu; men hon sag vål hun- drade gånger tillbaka efter LOGIN, som . — 24 — stod på stranden och stirrade efeer henne" Hon inträdde i stugan i en hele annan sT: nestörfattning, ån hon lemnat den. Hen. nes ansigte och alla hennés rörelser ut- tryckte den lifligaste glådje. "Han ålskar "i8 var hennes enda tanke, ' och denna tanke var för henne en kålla till förtjus- ning- "O— ropade hon till sin mor, som nyss var uppstigen — o! hvilken skön mor- gon ar det icke i dag, min mor! huru lef- vande och glade allt der ute! _ alldrig år an sa v— alldrig sken Solen så skönt alldrig doftade blommorna sa angenämt, som I dag!” | 1 il Gumman kastade på sig sin kappa : och fölide LIsA ut på ången, för att njuta den sköna morgonen, hvilken denna meds. intagande fårgor hade målat för henne. HoA fann också verkligen densamma ganska an. Fenini ty vid hennes dotters småleende, g åfven hela naturen för henne. Ack, Lisa! — ropade hon — Ev4a ’ • den gode Guden likväl Eiort aüting va —25— . Öfver sextio år har jag redan lefvat i verl. den, och åndå kan jag alldrig se mig mätt I på Hans verk — på den klara himlen, hvil. ken som ett stort tilt är utspänd föross, och På den skona jorden, som alla &r blir Ung på nytt och frambringar nya blommor och nytt grås. Den gode Fadren i himlen måste likvål mycket åska de syndiga men- niskorna, emedan han så förträffligen inrättat och prydt denna deras boningsplats. Ja, LISA, Iwem skulle vål villja do, om det icke åfven vore• mycket ondt på jorden? Men detta har vål också sin vissa orsak. Kanske skulle vi förgåta omsorgen för vårt inre väsende, om icke smärtan och sorgen då och då pråssade tårar utur våra ögon.” Från denna tid. sågo LISA och Login hvarannan hvarje afton, sedan gumman gått till sångs. Då sutto de vid stranden i af floden, eller spasserade i björklunden, eller lagrade sig under de höga ekar, som kantade en djup, klar dam, belägen fram- manför stugan. Den stilla månan, som framblickade genom de löfrika grenarne. o — 26 — förgyllde hår ofta med sina milda strålar Lisas blonda hår, hvarmed Sefiren eller den ålskades hand lekte. Ofta speglade sig dess bild i flickans af kårleken tårade öga, hvars glänsande pårlor LOGIN med eldiga kyssar borrttorkade. De omfamnade hvar- annan — och den kyska, blygsamma CYN- thia dolde icke sitt anlete: ty deras om- famningar voro rena och oskyldiga. "Når du— hviskade Lisa till LOGIN — når du säger till mig: jag ålskar dig, min Lisa; når du trycker mig till ditt hjerta, och ser på mig med dessa öma blickar; då kånner jag mig så sail, så sail, att jag för- gäter mig sjelf och hela verlden, och ej har annan tanka ån dig, min LOGIN, blott dig. annan called an —5, Iu —OUN, —L- dos I Jag kan inte begripa, huru jag fornt, innan jag kånde dig, kunde lefva nöjd och glad. Nu skulle lifvet, utan dig, vara för mig utan glädje, fullt af ångslan och qval. Utan di- na ögon, år den klara månan mörk for ) mig; näktergalens sång behagar mig inte, om jag icke åfven horer din röst, och den friska luften år, utan din anda, tung och qvâfvande för mig.” 1 —27 — LOGIN var förtjust i sin herdinna — så kallade han henne — och ju mer hon äl- skade honom, desto ålskvårdare förekom han sig sjelf. Alla hans förra nöjen i den stora verldens lysande kretsar syntes ho- nom nu ett lappri, i jeniförelse med den rena glädje, som ett oskyldigt hjertas oma vänskap skånkte honom. Med förakt blic- kade han nu tillbaka på de usla njutningar, som förut dårat hans sinnen. "Nej — tånk- te han — blott med en broders kårlek vill jag ålska den ljufva flickan. Vare det långt ifrån mig, att missbruka hennes ôm- het! Endast på dygdens våg finner man sållheten. »—, Obetänksamme yngling ! kånner du vål ditt hjerta? Kan du vål alltid ansvara for dess rörelser? Skall förnuftet alltid beherr- ska dina kånslor? Lisa bad att LOGIN ofta ville besöka hennes mor. "Jag ålskar henne — sade den goda dottren— och önskar henne all glå- dje, och jag tycker, att din anblick måste gôra hvar och en förnöjd och glad.* Ock- så blef verkligen gumman det alltid, då hon fick se LOGIN. Hon talade gerna med honom om sin salig man och om sin ung- doms lyckliga dagar — hura hon första gångén såg sin älskade Hans, huru han blef dödligt kår i henne, och huru enigt och ömt de lefde tillsamman. "Ack!—til- lade hon — vi kunde alldrig se oss måtta på hvarandra, ända till den bedrofliga stund, då döden ryckte honom utur mina armar. —- LOGIN afhörde henne med o- konstlad förnöjelse. Han köpte af henne Lisas arbete, och ville alltid betala mer, ån hon begårde; men gumman låt alldrig påtruga sig något utöfver det fastställda priset. Så förflöto några veckor. En afton fick LOGIN vanta på LISA längre än van- ligt. Hon kom åndtligen, men sorgsen och med förgråtna ögon. ”Lisa, för Guds skull, sôta LISA! avad felas dig ?" Ack! Login, jag har gråtit. "Hvarfôre? jag ber dig!" Du skall få veta allt. En ung, rik bonde från nåsta by friar till mig, och min mor vill, att jag skall gifta mig med honom. "Och du samtycker ?" Kånslolose! och du kan fråga så? Det gör mig ondt om min mor •— hon gråter och beklagar sig, att jag icke vill göra hen- ne till villjes och se henne lugn, och så- ger, att hon icke kan dö nöjd, förr ån hon ser mig gift. Ack ! den goda gumman vet inte, att mitt hjerta icke mera år fritt 1 LOGIN omfamnade Lisa och försäkra- de henne, att ingen ting i verlden vore ho- nom dyrbarare ån hennes sållhet, att han efter modrens död skulle taga henne till sig och att de sedan i ljuf förening skulle lefva på landet, i naturens sköte, som i Paradiset. — 30 — Men du kan icke bli min maka? sade Lisa med en djup suck. , "Hvarfôre icke?" Jag år ju bara en fattig bondflicka ! "Du förolämpar mig, LISA. Din vän frågar icke efter usla förhållanden. Din re- na, känslofulla, oskyldiga själ gäller för ho nom ofver allt annat. Du skall alltid för- blifva det dyrbaraste för mitt hjerta.” Lisa kastade sig i hans famn, och nu slog hennes oskulds dodstimnici. LOGIN * kånde ovanliga rörelser — alldrig hade Li- sa förekommit honom så förtjusande; all- drig hade hennes smekningar gjort sådant intryck på honom ; alldrig hade hennes kys- sar varit sa eldiga. Lisa var oerfaren; hon insåg icke den fara, hvari hon befann , Sig- Hon ôfverlemnade sig åt honom utan motstånd, utan fruktan. Natten gynnade begären. Ingen stjerna glänste på himlen; ingen ljusstråle dagade deras orediga kän. slors förvirring. LOGIN kånde en ljuf darr- ning i hela sin kropp — Lisa erfor det- i 1 samma, utan att ana, hvad det betydde, utan att veta, hvad som felades henne. — Ack! olyckliga Lisa! hvar år din mor? hvar år din skyddsengel? hvar - - din oskuld? Lisas förvirring varade Lott några 8- gonblick. Obekant med de kånslor, hon nu erfarit, frågade hon LOGIN bestört, hvad som föregått med henne. LOGIN teg, : sökte ord, och — fann inga. "Ack! — suckade Lisa— jag fruktar, att vi gjort något, som icke år rått. Jag trodde, att jag skulle dö; min själ-------- dock jag kan icke uttrycka det. Men du • tiger, Login? du suckar? Barmhertige Gud! hvad vill detta betyda?” . Imedlertid hade åskan börjat låta hora sig. Lisa darrade som ett asplöf. "Lo- gin. Login!— ropade hon— jag år så ångslig; jag fruktar, att blixten skall döda mig, emedan jag tycker mig kånna, att jag — 32 — år brottslig "—- Åskdundret tilltog, och reg- net störtade strömvis ned ur de Svarta molnen. Naturen sörjde öfver LISAS för- , , lorade oskuld. LOGIN bemödade sig, att lugna henne, . och beledsagade henne hem. Vid afskeds- tagandet sade hon ånnu gråtande: "Ack, Login! öfvertyga mig, att vi ännu fram- gent skole blifva sa lyckliga, som hittills.” — Det skole vi visst, söta LISA! — sva- lade Login— tvifla icke derpå.— "Gud gifve det! Jag måste väl tro dina ord, ty jag ålskar dig ; men i mitt hjerta ----- Dock nog! Farvål! I morgon se vi hvar- annan åter.” Deras sammankomster fortsattes. Men huru mycket hade icke allt förändrat sig! Login åtnöjdes nu mera ej med Lisas o- skyldiga smekningar — en öm blick, en handtryckning, en kyss, ett famntag vo- • ro honom nu icke nog — han önskade 112- got mer, och det så långe, att han slutli- gen icke bade mer öfrigt att önska. Den Den som kånner menniskohjertat och anstållt betraktelser öfver dess ömaste njut- I ningar, den skall visst komma öfverens med mig derom, att uppfyllandet af alla önskningar, år den farligaste klippa för kårleken. — Lisa var nu mera för Login icke, som fordom, en engel, hvars oskuld eldade hans inbillningskraft och upphöjde hans sjal. Den platoniska kårleken hade lemnat rum för andra kånslor, hvilka icke Voro nagot nytt för honom och öfver hvil- ka han just icke kunde vara stollt. Hvad Lisa angår, så var hon sjelfva eftergifvenheten. Hon andades blott Lo- GIN, hon lydde honom i allt, och fann sin sållhet i hans tillfridsstållelse. Åndtligen började hon tycka sig mer- ka nagon förändring hos Login och sade 7 med en halfsuck till honom: "förr var du gladare, älskade Login! förr syntes du lugnare och lyckligare, och jag fruktade icke, att förlora din kårlek? men nu”— — C — 34 — Mången afton sade LOGIN vid afskeds» tagandet: ”i morgon kan jag icke komma, båsta LISA: jag har angelägna göromål."— Och vid dessa ord framträngde alltid tå- rar i LISAS ogon. En gång uteblef han fem dagar i rad. Hon var i den smärtsammaste oro. Den sjette dagen med sorgsen kom han ånteligen och sade min: "LISA, jag måste lemna dig på någon tid. Du vet, att vi ha krig. I och jag år i tjenst. Mitt regemente har • fått order, att hålla sig marschfårdigt." — LISA bleknade och var nåra att dåna. LOGIN smekte henne under de heligaste försäkringar, att han alldrig skulle upphöra att ålska henne, och att han hade det båsta hopp, att efter sin återkomst oupplösligen förenas och oskiljaktigt sammanlefva med henne. Långe teg Lisa. Åndtligen fatta- de hon bittert gråtande hans hand, såg ho- nom med kårlekens hela ömhet i ögonen, och frågade: "År det inte möjligt, att du kan bli hemma?” 35 — Jo, det år möjligt — svarade LOGIN — men då är jag brännmärkt med vanära, och hvar och en skall förakta mig, som en feg, ovärdig fäderneslandets son. "Om det så år —• utbrast LISA — så gå, gå, hvart Gud vill! Men om du blir på slagtfältet.” — Att do for fosterlandet år ljuf och årofullt, goda Lisa! "Då kan jag inte lefva långre.” Men hvarfôre skole vi frukta det vår- sta? Låt oss hellre hoppas, att jag snart frisk och glad återkommer i dina armar. "Gud gifve det! Hvarje dag, hvarje Stund skall jag be honom derom. Ack! h varför kan jag inte skrifva och låsa? Då kunde du skrifva mig till om hvad som hån- der dig, och jag skulle svara dig och be- råtta dig — om mina tårar.” C 2 Nej, söta LISA, gråt inte! var lugn och glad och lef för din vån. "Hårde man! jag skalle inte gråta ? a- ven denna sista tröst vill du beröfva mig? Nej, skild från dig, skola mina tårar icke förr upphöra att rinna, ån deras källa år uttorkad, mitt hjerta brustet.” Tank på det ljufva ögonblick, då vi skole återse hvarann. "Ack ja! visst skall jag tanka derpå. O! må det snart komma! Dyre, älskade LoGr! giôm inte din stackars Lisa, som ålskar dig mer, ån sig sjelf." Dock — jag förmår icke beråtta hela deras sorgliga samtal. De kommo åndtli- gen öfverens om den sista sammankom- sten för följande dagen. LOGIN gick åfven att taga afsked af Lisas mor. Den goda gumman kunde ic- ke afhålla sig från tårar, då hon hôrde. att den gode, beskedlige, unge herrn måste ut i kriget. Han påtrugade henne något i penningar, under förevändning, att han ic- ke kunde tillåta, det Lisa under hans från- varo sålde sitt arbete till någon annan, e- medan det efter aftal tillhörde honom. Gumman utgöt ymniga välsignelser öfver honom. ”Gud gifve — sade hon —■ att Ni kommer lyckligt tillbaka till oss, på det jag ån en gång må få se Er, innan jag dör. Tilläfventyrs infinner sig imellertid en brud- gumme för min Lisa efter hennes smak. Huru mycket skulle det icke fågna mig’, om Ni kunde vara med på brôlloppet! Och, så mycke Ni vet det, till Lisas första barn måste Ni stå fadder. Ack! huru ifrigt ôn- skar jag icke, att lefva till dess!" — Lisa stod bredvid sin mor och vågade icke upplyfta ögonen. Hvar och en kan 1 lått föreställa sig, hvad hon i detta ögon- blick kånde. Men hvem beskrifver hennes kånsla, då LOGIN for sista gången omfam- nade henne, for sista gången tryckte henne till sitt hjerta och sade henne farväl? Hvil- — 38 — ken rörande syn! Morgonrådnan låg, lik . ett eldhaf, utbredd på östra horizonten. LOGIN höll den bleka, darrande flickan i sina armar; under de vidsträckta, löfrika grenarne af en hög ek. Hen tycktes icke kunna öfverlefva skilsmässan från honom. Våldsamma snyftningar skakade hennes kropp. LOGIN gret ■— och slet sig ândtli- gen ui hennes armar. Hon sönk ned på knä, lyfte sina hopknäppta händer mot him- len och stirrade med oafvânda ögon efter den ålskade. Han aflågsnade sig allt mer och mer, och försvann åndtligen utur sig- te. Solen gick i detsamma upp, och den beklagansvärda öfvergifna LISA dignade af- dånad ned på den fuktiga marken. Då hon åter kom sig före, syntes henne verl- den dyster och ödslig. Alla nattens skön- heter försvunna med den ålskade. Men — utropade hon hastigt — hvar- före blir jag qvar i denna ödemark? Hvad hindrar mig, att följa min LOGIN? Kriget år mig icke fruktansvârdt. Blott der är förskräckelse och fasa, hvarest min ålskade — 39 icke år. Med honom vill jag lefva och do* och tilläfventyrs skall jag en gång kunna rådda hans dyra lif, med uppoffring af mitt eget. Vånta, ålskade, jag flyger efter dig" -------Och redan hade hon ilande i hans spår tillryggalaggt ett godt stycke, då tanken på hennes mor plötsligen hej- dade henne. Hon vande om och släpade sig snyftande till kojan. Från denna dag förtärdes LISA af sak- nad och sorg, dubbelt qvåljande genom hennes bemödande att dölja dem för sin mor. Blott då blef hennes hjerta något låttare, då hon fick gråta i enslighet och klaga öfver skilsmässan från den ålskade. Ofta blandade turturdufvan sitt melankoli- ska låte med hennes klagan, och någon gång — men blott sållan — upplyste hop- pets milda stråle hennes sorgers natt. Hu- ru lycklig — utropade hon då — huru lyck- lig skall jag icke bli, når han återkommer! Huru annorlunda skall icke då allt bli ! ’ —• Vid denna tanke uppklarnade hennes blick, rosorna på hennes kinder liivades, det flyd- - 40 — da smålöjet återkom på hennes läppar;’ hennes ansigtsdrag återtogo glädjens ut- tryck. Så 1er den skona majmorgonen ef- ter ett nattligt oväder. Tvenne månader hade förflutit sedan Logins borrtresa, då Lisa en gång gick till staden för att hamta rosenvatten åt sin mor, som hade sjuka ögon. På en stor gata rullade en präktig vagn förbi henne; hon blickade upp, och igenkände — Login. Ack. skrek hon och störtade emot vag- nen. Men denna ilade hastigt förbi och stannade långre fram utanför ett stort hus. Login steg utur och skulle just träda in i huset, då Lisas armar omfattade honom. Han igenkände henne, och bleknade. Utan att såga ett ord, fattade han henne vid handen och förde henne till sitt rum. EF ter att hafva tillstängt dörren, tilltalade han henne: Lisa, omständigheterna ha än- drat sig. Jag skall stå brudgumme. Du måste lemna mig för alltid. Ditt eget lugn fordrar, att du glömmer mig. Jag har al- skat dig och ålskar dig ånnu, det vill sä- —4 — ga ‘ jag önskar dig allt godt. Hår har du hundra Rubel. Tag dem (han stack pen- i } ningarne i hennes kjortelsåck). Tillåt mig, att ånnu en gång omfamna dig, och gack stilla hem.” —- Innan Lisa hunnit återhämta sig från den förskräckelse, hvari LOGINS ord stör- tat henne, hade han redan fort henne ut ur rummet och gifvit en betjent befallning, att btledsaga flickan ut på gatan. t Mitt hjerta blöder— jag glömmer, att LOGIN år menniska, och ville nedkalla för- bannelse ofver honom — men min tunga år stelnad — jag kan blott höja en tårad blick mot himlen----------Ack! hvarfôre år icke min berättelse en blott dikt, utan en verklig händelse?---------. "Det var således en osanning, att Lo- GIN måste till arméen?"—• Nej, han hade verkligen varit der; men i stället för att fakta mot fienden, hade han spelt kort och förlorat hela sin förmögenhet.—- Då det — 42 — straxt derpå bief fred, hade han, belastad med skuld, återvåndt till Moskwa, der blott ett enda medel var honom ofrigt, att för- bättra sina omständigheter, det — att gifta sig med en rik enka, hvilken likväl var temmeligen till åren. Redan länge hade hon gifvit LOGIN vänliga blickar och nog tyd- liga uppmaningar; men hennes försök ha- de hittills blifvit bemötta med förakt. Nu flyttade han i hennes hus, och efter en upp- rigtig suck, helgad ät minnet af LISA, gaf han henne sin hand. Men kan vål någon- ting ursågta honom? På gatan vaknade LISA ur sin fôrvir- ring — men till hvilka känslor vaknade hon ? ”Han har bortjagat mig ? — Han ål- skar en annan? — Jag år förlorad!” — Detta var hennes enda tanke, ofta afbru- ten af en djup svimning. En godhjertad fru, som gick förbi, stannade, och sökte återbringa den stac- kars LISA till sansning. Den olyckliga Ôppnade åndtligen ögonen, uppsteg med bi- - 43 — trade af den goda frun och raglade, efter att hafva tackat henne, borrt, utan att ve- 3 ta hvart. "Det kan jag icke öfverlefva — tänkte hon— o! om himlen ville nedstörta och krossa mig! eller om jorden ville ôpp- na sig och uppsluka mig! Men ack! him- mel och jord åro döfva för min klagan! Ve mig ! ve mig ! ” — Hon befann sig åndtligen vid den dju- pa, med höga ekar kringskuggade dammen, Som för få veckor sedan varit skådeplat- sen för hennes sållhet och förtjusning. Min- net håraf skakade häftigt hennes inre, och hennes hjertas outsägliga qval målade sig i ‘ hennes förställda ansigte. Hon försänktes i en dyster tankfullhet, som varade några minuter. Derefter blickade hon vildt om- kring sig, och då hon icke längt derifrån fick se sin grannes dotter, • en femtonårig . flicka, ropade hon henne till sig, framtog utur sin kjortelsåck de af LOGIN andfång- na penningarne och räckte henne dem med de orden: ”var så god, kåra JOHANNA, och lemna dessa penningar till min mor — de — 44 — åro icke på oråttmåtigt sått förvårfvade— såg henne det — men tillagg åfven, at jag försyndat mig emot henne, emedan jag dolt for henne min kårlek till den grymme________ dock hvartill tjenar namnet? — Såg henne, att han bedragit mig, och bed henne, att hon förlåter mig — Gud skali säkert hjel- pa henné! Kyss hennes händer, som jag nu kysser dina, och såg henne dervid, att den olychliga Lisa bedt dig derom. Såg henne åndtligen, att jag—"— Hår störtade hon sig i dammen. Jo- kanna skrek och gret, och försökte att rådda henne — men frgåfves! —- Hon sprang nu till byn och gjorde larm. En mångd folk skyndade till dammen och dro- go upp den olyckliga, men — hon var död. Detta var den arma Lisas bedröfliga åndalyckt. — - En gang, når vi deruppe å- terse hvarannan i ett båttre lif, skall jag visst igenkänna dig, milda, goda flicka! Man begrof henne nåra vid dammen, under de skuggrika ekarne. Ett tråkorss —45 — utmärker stållet, der hon år begrafven. Of- ta sitter jag hår melankoliskt tankfull, och 3 betraktar hennes hvilstålle. Framför mina ögon krusas dammens spegel af en sakta aftonvind, som suckande genomilar de lum- miga grenarna öfver min hjessa. Då Lisas mor blef underrättad om sin dotters olyckliga död, öfverföll henne en håftig förskräckelse. Hennes blod stelna- de, hennes ôgon slotos — för evigt. . Kojan blef nu tom — och ånnu, då den nattliga vinden tjuter i dess ruiner, så- ger den vidskepplige landtmannen körssan- de sig: hör den arma Lisas suckar! LOGIN var anda till sin död olycklig. Han fick veta Lisas bedröfliga öde, och förtärdes derefter småningom af en djup melankoli — han anklagade sig såsom hen- nes mördare. — Ett år före hans död lårde i jag kanna honom, och han berättade mig sjelf, på Lisas graf, denna bedröfliga hi- storia.— Nu omfamna de hvarannan till- åfventyrs, försonade, i evighetens rymder. & co 31 qJ^3£3 3^\ Må Virgilier sjunga Augusters iof! Må smickrares vältalighet upphöja de Stores lysande egenskaper! — Min blygsamma röst skall tolka den redlige FLOR Silins vårde. Han var vål blott en bonde; men han Var, hvad mången Stor icke år — en iidel man. En osmyckad berättelse om nå- gra hans handlingar, skall vittna om hans rättighet till denna benämning. . Ännu i dag kan jag alldrig utan djup . rörelse tänka på det grufliga år, som i trakten af den nedra Wolga ihogkommes och omtalas under namn af hungersåret. Med ängslan påminner jag mig den rysliga sommar; då de afen långvarig torrka brån- de falten blott fuktades af det olyckliga landefolkets tårar. Bäfvande tänker jag på den sorgliga höst, då man, i stållet för —47: de, efter fullbordad skörd vanliga glådje- sångerna, blott hörde de fortviflade arbe- ; tames tunga suckar vid anblicken af de to- ma ladorna; och jag genomtrånges af fasa . » då jag återkallar i mitt minne den bistra vintrens nöd:' hela familjer lemnade sina hus, och vacklade som tiggare omkring på vågarne, och, försmågtande af hunger, stel- nade af köld, tillbragte dag och natt under bar himmel. Men for att icke längre plå- ga den känslofulle låsarens hjerta, vill jag icke fullborda teckningen af dessa försråck- liga scener. « Jag lefde då på en landtegendom icke långt ifrån Simbirsk. Ehuru ånnu barn, kånde åfven jag redan det allmänna elån- det, och mina bröders lidande sönderslet mitt lättrörda hjerta. 1 en narbelagen by lefde på denna tid FLOR SILIN, en arbetsam bonde, som all- tid skötte sin åker båttre, ån hans gran- nar, och åfven derföre hade de ymnigaste skördarne, dem han alldrig behôfde att helt 1." TT.T." ZhlTeTelefele tior -)- I 1, —48— och hållet sålja. Nu inträffade det svåra året, och alla byns invånare bragtes till tiggarstafven, endast FLOR SILIN undan- - tagen. Dock var fliten icke hans enda dygd. 1 stållet för att nyttja tillfället och sålja sin såd till höga pris, sammankallade han de fattigaste bland sina grannar och tilltalade dem på följande sått: ”Hören, brô- der! Er felas såd, och jag har deraf till öfverflöd. Hjelpen mig, att uttröska nå- gra tunnor, och tagen sedan så mycket hvar och en behöfver.” — Bônderne sto- do liksom förstenade af förundran; ty ädel- modet år, ty värr! en lika förvånande säll- samhet på landet, som i staden» Ryktet om Silins välgörenhet genlju- dade i grannskapet, ock de utarmade bön- derne från kringliggande byar kommo af- ven till honom och begärde såd. Den red- lige SILIN emottog dem broderligen och afvisade ingen, så långe han sjelf hade nå- got. På detta sått — erinrade honom hans hustru — skole vi sluteligen sjelfve bli tigga- IT — 1Q - tiggare." — "Kommer du inte ihog, min goda gumma lilla — svarade SILIN — hvad der står i Bibeln: gifver, så varder eder gifvet?” F oljande aret hörde Gud de fattigas klagan och bon, och välsignade skörden. Bônderne, åt hvilka SILIN hade lemnat såd, kommo nu, for att med ranta betala sin skuld. "Du har råddat oss och våra barn från hungersdöden — ‘ sade de med tårade ogon till honom — Gud allena kan veder- galla dig denna adla gärning — vi könne blott med tacksamhet betala dig vår skuld.” "Jag benöfver nu ingen såd, kåre vån- ner,— svarade SILIN — Åfven jag har haft en god skor ’. För ofrigt tacken Gud; ty Han år det, som hulpit er utur nöden, ic- ke jag arme syndare." 1 Fôrgâfves påyrkade gåldenårerne, att han skulle eiottaga deras betalning. "Nej, — sade han — jag upprepar det ånnu en D) gång: jag behöfver icke er såd. Har ni något utöfver ert eget behof, så utdelen det bland de olyckliga, som sistledne höst icke mäktade uppså sina åkerfållt och der- före ånnu lida brist. Sådane finnas i grann- skapet. Låt oss hjelpa dem, kåre bröder, så skall Gud derför vålsigna oss!” - *. "Ja, det vilje vi göra— svarade bôn- derne rörde — vi vilje fördela denna såd bland de behöfvande och dervid såga dem, att de ha dig att tacka för denna vålger- ning, och att de tillika med oss och våra barn skola bedja Gud för dig." SILIN höjde sina tårfulla blickar mot himlen — och hvad han i detta ögonblick kånde, hvem vågar försöka, att uttryc- ka det ? - En annan gång lades fjorton bondgår- dar i en närbelägen by i aska af en håftig eldsvada. SILIN skickade till hvar och en af de brandskadade två Rubel och en lia.— Korrt derpå afbrånde en annan by helt och - ballet. De olycklige invånarne, som nästan förlorat allt hvad de egde, togo sin tillflykt ) till den redlige SILIN; men hans förra vål- gerningar hade satt honom utur stånd, att så hjelpa dem, som han hade önskat. Han var utan penningar. ”Dock — sade han — se hår en häst, som jag just icke nödvän* digt behöfver. Tagen och såljen den.” För tvenne lifegna flickor, som han i sin egendomsherres namn hade köpt, ut- verkade han frihetsbref, behandlade dem sedan som älskade döttrar och gaf dem ett hederligt utstyr. Om du ånnu dväljes bland de dödlige, gode menniskovån FLOR SILIN, om du icke redan öfvergatt till ett båttre, dig vårdiga- re lif, der den Allgodes hand skall såtta dig högt öfver många Konungar och Fur- star, så gör du såkert ånnu dina medmen- hiskor godt och berättigar dig till nya grader i himlen. Kommer jäg någonsin åter i den nejd, hvars prydnad du är, skall jag med D 2 vördnad nalkas din hydda och dyrka dyg- den i dig. Men finner jag dig icke mer i lifvet, så vill jag besöka din graf och fukta den med mina tårar. En enkel sten skall blifva din grafvård. På den skall jag med egen hand rista de orden: ’'hår hvilar stof- tet af en adel man^ • Den berömdaste Nation i Europa har helgat ett präktigt Tempel “) åt de stora , v as talanger ådr ogo dem verldens beundran. Alldrig har jag med betåckt hufvud gått förbi detta stålle; men med tå- rar af den varmaste kånsla skulle jag nal- kas det tempel, som vore invigdt åt min- net af adla menniskovdnner — och i detta tempel förtjente åfven du en plats, redli- ge FLOR SILIN! ) Westminsterklostret i London innehåller, som man vet, berömda måns grafvårdar. eller (ßo^arefö doloren. ■ 3 ‘ • Moskwa, det omätliga Ryska rikets o- fantliga hufvudstad, lefde fordom Bojarden Matwei Andreew, en rik och förståndig man, sin Zars trogne tjenare och en bland de gästfriaste Ryssar. Han var mågtig, genom besittningen af flera byar och stå- der; men brukade icke sin makt till sina fattigare grannars förtryck, utan till deras beskydd och försvar — en omständighet, som tillåfventyrs mången i vårt upplysta tidehvarf torde finna osannolik, men som då i sjelfva verket icke var sällsynt. Za- ren kallade honom sitt hägra oga, och det- ta öga bedrog eller missledde honom all- drig. Då Zaren hade någon vigtig sak att ftheiit — 54 — afgora, förekallade han alltid sin Bojard MATWEI. Denne lade sin rena hand på sitt rena hjerta och sade: ”Den bår håller jag for oskyldig, och den der för skyldig— (icke just efter den eller den Ukasen, utan) — efter mit samvete.”— Och alltid inståm- de hans samvete med Zarens, och med Sanningen. Saken blef ofördrojligen afgjord. Den oskyldige höjde sin af tacksamhet tarade blick mot himlen och utsträckte sina hopknäppta hander mot den goda Zaren och den redlige Bojarden, under det den brottslige i aflågsna ödemarker sökte dölja sin vanåra. — En berömlig vana bos Bojarden MAT- WEI förtjenar i synnerhet att anmerkas, värdig att efterliknas på alla tider och bland alla folkslag. På hvar och en af de stora högtidsdagar, hvilke i Ryssland åro bekan- te under namn af de tolf stora Fester, låt han uti sina rum duka långa bord, satte sig utan för sin dörr och inböd alla förbi- gående fattiga till måltid. När borden voro fullsatte, gick han in och tog sin y —55— plats bland sina gåster. Nu framsattes de rykande faten, hvilkas vållukt redan förtju- ste de hungriga gåsterna. Under måltiden talade vården vänligt med dessa, underråt- tade sig om deras omständigheter, gaf dem goda råd, erböd dem sin tjenst och skåm- tade med dem förtroligt.• Så njöt i Patriarkernas tid den vörd- nadsvärde husfadren himlens gåfvor gemen- t . , samt med sin familj, och hans hjerta klap- pade högt af glådje, då han rundt omkring sig i hvarje ansigte låste det lifligaste ut- tryck af kårlek och förnöjsamhet. ï 7 Efter slutad måltid fyllde de mattade fattige sina glas och ropade med en mun och ett hjerta: ”gode, gode Bojard och far! tillåt oss att dricka din skål! Så många droppar i glaset, så många lyckliga år må du ånnu råkna!"— De drucko, och tack- samhetens tårar föllo på den hvita duken. 9 Detta var Bojarden MATWEI, Zarens trogne tjenare, mensklighetens ådle vån! - T 56 Han var nu sextio år gammal, bloden flöt trögare genom hans ådror och hans hjer- tas långsammare slag bådade ett nåra slut af hans vallfartståg. Men detta störde ic- ke hans lugn; ty det ogenomträngliga môr- ker, hvari lifvets stig förlorar sig, år blott fruktansvardt for den lastfulle — den dyg* dige går det med oförfåradt mod till mö- tes. Med lagn blick skådar han tillbaka i det förflutna, fågnar sig ånnu åt den ned- gående aftonsolens sista strålar, och intra- der, når afskedstimman slår, med glada, fastan dunkla och obestämda kånslor i det obekanta landet — Så lefde åfven den dyg- dige gubben MATWEI lycklig. Folkets kår- lek och Zarens vänskap förljufvade hans ålder s höst. Men den skönaste bland hans glädjeskördar var hans enda, ålskade dot- ter, NATALIA. Redan längesedan hade han begråtit hennes mors dôd; men den åkten- skapliga omhetens cypresser utträngdes snart af den faderliga kärlekens rosor. I den uppblomstrande dottren såg han på nytt den ålskade makans bild, och i stållet for sorgens bittra, brännande tårar, glän- — 57 ste nu ömhetens och glädjens ljufva perlor i den ådle gubbens öga. På fålten och i dalarne växa många blommor; men ingen liknar i skönhet ro- sen. Så gafs det vål också, i det för sina döttrars skönhet af ålder berömda Mosk- wa, många vackra flickor; men ingen kun- de jemforas med NATALIA. Hon var mera förtjusande ån alla. Når hon visade sig i Kyrkan, glömde de frommaste gubbar att göra det vanliga korssteknet, och de få- fångaste mödrar medgofvo henne företrä- det framför sina egna döttrar. SOCRATES påstod, att i en skon kropp åfven bor en skon sjal — och SOCRATES var, som bildthuggare och filosof, en kom- petent domare Ôfver kroppslig och andelig skonhet. Men denned må vara huru det vill — det år åtminstone visst, att den skö- na NATALIA åfven hade en skön sjål. Hon var öm som turturdufvan, oskyldig som lammet, och mild som majmorgonen — med et ord, hon ågde alla en vål uppfo- strad flickäs egenskaper, ehuru Ryssarne då förtiden hvarken kånde Lgcke, eller Rousseaut eller Campe, eller IReisse, el- . 1er Moriz — och dertill voro tvenne gan- ska gållande orsaker: för det första voro desse pedagogiske skriftställare ånnu icke komne i verlden, och för det andra visste Ryssarne knappt hvad låsning var, eller att böcker voro till. De uppfostrade sina barn ungefår sa, som naturen vaxterna, det vill saga, de sörjde for deras kropps nåring och hemställde allt det öfriga till Försynen— och Försynen var dem gynn- sam och belönte deras förtroende nåstan alltid med goda barn, som blefvo deras ål- derdoms tröst och glådje. En berömd Psykolog, hvars namn und- fallit mitt minne, har yttrat den meningen, att en noggrann bekrifning på en menni- skas dagliga sysselsättningar skulle vara den sakraste karakteristik af hennes hjerta. På denna autoritet vill jag, med den be- nägne låsarens tillåtelse beråtta, huru NA- TALIA tillbragte sin tid. Så snart solens första strålar framblickade öfver österns rand och goto sitt flytande guld öfver den i Stilla jorden, vaknade den skona, uppslog sitt mörkbruna öga mot himlen, korssade sig med den hvitaste marmorhand, som någonsin funnits, steg upp, kastade öfver sig en lått morgonklådning och trådde fram fill det runda fönstret af sitt höga kabinett, för att njuta anblicken af den uppvaknande naturen. Moskwas förgyllda tornspetsar Skimrade framför henne i morgonsolens glans, och den tjocka Marieskogen , i hvil- ken då för tiden alla Nordens vilda djur hade sitt tillhåll, drog sig, lik en dunkel rök, blånande borrt i ett omätligt fjerran. På den andra sidan förföljde hennes han- ryckta blickar floden Moskwas slingrande bugter och hvilade med välbehag pa enskil- ta fält och byar, hvarest det arbetsamma landtfolket hår och der under glada sanger syntes skynda till dagens sysslor. NATALIAS hjerta kånde vid denna syn en stilla glådje. Hon förstod vål icke att vältaligt prisa naturens skönheter; men hon kunde njuta dem. Hon teg och tänkte / àro åldre qvinspersoner, hvilka, först såsom Uppas- serskor for unga flickor och sedan såsom deras Kam- marfruar och Kysklietsvàriïerskor, intaga ett betydligt rum bland de Ryska Fôrnâmas domestiker. *) Nauka svarar i visse hånseende emot det Spanska Duenna, hvars bemerkelse år mera känd. Nänkerna Hon väckte nu sin Nånka/O hvilken fordom varit en trogen tjenarinna hos hen- — 60 | blott: "huru skön år icke morgonen! huru förtjusande ar icke nejden häromkring!” Men hon hade ingen aning derom, att hon i sin morgonklådning var skönare ån allt, hvad hon beundrade. Hennes unga, af nat- tens ljufva drömmar uppvärmda blod fär- gade hennes kinder med den skönaste ro- senrodnad. Morgonsolens strålar upphöjde elden i hennes mörka Ögon, hennes ka- stanjebruna hår fladdrade i vårdslösa loc- kar omkring hennes alabasterhals, och bar- mens lilljor voro till hälften blottade för Sefirens uppfriskande flågt; men vågade denne smickrare att ånnu mer afhölja de skönheters helgedom, som kännaren så mycket beundrar på den mediceiska VENUS, da drog den blyga flickan, rodnande for sjelfva solens blick och luftens sakta tryck- ning , tätare tillsamman den fina slöjan, som betåckte hennes kyska barm. nes aflidna moder. ”Stig upp, båsta Nån- ka ! — sade NATALIA —• snart ringer det i till Kyrkan.” Nånkan kallade sin fröken en liten orolig ottefogel, och lagade sig i sakta mak till, att stiga upp. Men var hon åndtligen en gång påklådd, då betjente hon sin sota fröken skyndsamt och gladt. Hon frambar tvättvatten, kammade hen- nes skona hår, lade det i flätor kring hufvudet och omlindade det med ett perl- band. Då klockorna rördes, skyndade de till Kyrkan.— "Alla dagar i Kyrkan?"— . Alldeles, min låsarel det var så bruket då för tiden, och blott slagregn eller urväder kunde någon gång af hålla en ung flicka från uppfyllandet af denna pligt. NATALIA drog sig vanligen borrt i en vrå af Kyr- kan och bad andäktigt. Dock kastade hon vål stundom hemliga blickar till höger och vänster, för att betrakta sina grannar, ty ) då gafs det ånnu hvarken Té- Assembleer, / . — 62 — Baler eller Maskrader, som nu, der man kunde se och bli sedd. Kyrkan var det en- da stålle, der en flicka kunde tillfridsställa sin nyfikenhet. Pä hemvågen utdelte NATALIA vanli- gen några små allmosor. Hemkommen skyndade hon alltid först till sin far, för att till morgonhälsning kyssa hans hand. Den vördnadsvärde gubben gret ofta af glå- dje, då han såg sin NATALIA med hvarje dag blifva skönare, och visste icke, huru han nog skulle tacka Gud för en så dyr- bar skänk. NATALIA satte sig nu bredvid honom och sydde, eller spann. Den öme fadren vilie sepå hennes arbete; men i Stallet sag han blott på sin dotter och njöt med stilla förtjusning sin sållhet, att äga en sådan skatt Den, som icke af erfa- renhet vet, hvad faderskånslan vill erinre sig åtminstone, med hvilken glådje 1 han betraktar den brokiga neglikan, eller den hvita jasminen, som han sjelf plante- rat, med hvilken förnöjelse han ser deras trefhad och huru den tanken hånrycker ho- — 63 — nom: "det år mina blommor! jag har plan- terat och uppfödt dem ! ” — och han skall 3 deraf kunna göra sig ett svagt begrepp om den sållhet, en om fader njuter, vid an- blicken af ett skönt och vålartadt barn. Efter en god, rysk middagsmåltid lade sig Bojarden till hvila, och NATALIA fick tillåtelse, att med sin Nånka spassera i trä- gården , eller på den stora ängen, som låg icke långt ifrån huset, på det stålle, der den roda porten 9) nu höjer sitt stolta hufvud mot skyarne, NATALIA plockade blom- mor, betraktade med nöje och beundran de mångfårgade fjårilarne, andades med för- tjusning de doftande ôrternas vållukt och koin sedan lugn och glad hem. Der satte hon sig åter till sitt vanliga arbete. Då hon slutat sina göromål för dagen, tillbrag- te hon åter några timar i trägården eller ; i fria luften, besökte åfven någon gång en eller annan af sina unga vänner, eller emot- *) En äreport, upprest vid Kejsarinnan ELISABETHS kro- ning. Den står mellan Misniska och nya Bosmati^ naja 2 i en af Moskwas mest bebyggda trakter. — 64 — tog dem hos sig, hvarest man då fôrkorrta- de tiden med vänskapliga samtal och be- rättelser» I dessa sållskaper deltog åfven den redlige Bojarden, når inga husliga eller embets-göromål derifrån afhôllo honom. Hans gråa skågg skrämde icke de unga flickorna; ty han skämtade med dem och be- rattade for dem den stora WLADEMIRS och andra namnkunniga ryska hjeltars bedrifter. Om vintren, då trägården och ången icke kunde besökas, åkte NATALIA på slå- da och deltog i de nöjen, som njötos inom den lilla kretsen af hennes leksystrar, der man genom oskyldigt skåmt och löje sök- te förjaga ledsnaden. Nånkorna uppgofvo åtskilliga lekar och tidsfôrdrif. Man sprang blindbock, man lekte gömleken, man sông; man skämtade, utan att såra blygsamhe- ten och anständigheten; man skrattade, u- tan att förolämpa någon. Mot midnatten skildes man åt, och NATALIA njöt i sôm- . nens — 65 — nens armar den ljufva hvilan, som & ung- domens och oskuldens lyckliga lott. Så lefde NATALIA ända till sitt sjut- tonde år. Angarne beklåddes åter med grås och blommor, lärkan började lata höra sig och höjde mer och mer sin flygt, då NA- TALIA en dag satt vid fönstret och såg fog- lame hoppa från gren till gren, såg dem förena sina nåbb liksom för att kyssas, och sedan försvinna i dunklet af de löfrika grenarne. För första gången anmerkte na - Natalia, att de alltid ilogo parvis, sutt parvis bredvid hvarandra, och försvunne parvis bakom löfven. Hon kånde vid den- na upptäckt en besynnerlig rörelse. Lik- som rörd af en trollstaf, var hon på en gång förändrad. Full af trängtan blickade hon omkring sig, som om hon sökt någon ; men ty vårr! upptäckte hennes försmåg- 1 tande ögon ingen annan, ån den gamla Nån- kan, som slumrade i en vrå af rummet. Hon suckade, och tårar framsmôgo sig i hennes ôgon. Hon kånde en viss ångslan, - E - 66 — en viss saknad. Ingen ting var henne till pass; ingen ting fågnade henne nu mera. Hon väckte åndtligen sin Nånka och kla- gade ôfvèr hjertklappning. Gumman gjor- de sitt korsstecken och förbannade i from- ma uttryck de onda ögon och tungor, som genom orena blickar och falskt, afundsamt beröm förordsakat hennes sota fröken hjert- klappning; “) ty hon var fast ôfvertygad, att detta var enda orsaken till NATALIAS opasslighet. Goda gumma! du har vål re- dan lefvat temmeligen långe i verlden, men likväl år du ånnu okunnig om många sa- ker — eller har du kanhända glömt dem? Kommer du icke mera ihog, hvad flickor Vid en viss ålder börja kanna? Kan du ic- ke gissa, hvarfôre den förr så muntra NA- TALIA nu hånger hufvudet?— Ack! det år — behof vet att diska ! — det, det år hen- nes enda sjukdom, det år orsaken till hen- nes hjertklappning! NATALIA kunde icke sjelf göra sig re- da för de nya, besynnerliga och dunkla *) En pobeltro, åfven i Sverige kånd och underhållen bland den enfalldiga Allmogen, — 67 — kånslor, • som genomströmade hennes själ. Hennes inbillningskraf skapade de under- baraste bilder, af hvilka hon förstod gan- ska litet. Mången gång förekom det hen- ne till och med vakande, liksom svåfvade i ett ljust fjerran en tjusande gestalt, som med himmelskt löje vinkade henne. Med Utbredda armar ilade hon ditåt— men den Var försvunnen, och med ett gållt ack! låt hon de utsträckta armarne falla. En an- han gång befann hon sig, i drömmen, på för* gården till ett tempel, der flere tusen par mån och qvinnor med milda, glada miner Hon ville inträda. spasserade af och an. men en osynlig hand höll henne tillbaka och en okänd röst hviskade henne i örat: }'droj på for g år den f till dess du vid en diska- res hand kan intrdda i templets ty for all^ Ensamma dr det tillslut et V NATALIA förstod alldeles intet af den- ha dröm. Hon var sig sjelf en gåta. Hon visste icke, hvad hon egenteligen önskade, och dock kånde hon tydligt, att något fela- E 2 - 69 — — 68— des henne— att hon längtade efter något. — Ja, goda flickor, så år det! Omöjligt kun- nen J vara lyckliga, om edert lif framfly- L ter som en enslig båck! Utan en älskad vän blir verlden för er en ådemark, och edra leksystrars glada röster, foglarnes muntra qvitter skola förekomma - er som dystra toner af den Sorgligaste ensamhet och besvaras af edra suckar. Förgafves skolen J bemöda Er, att tillfredsställa eder inbillning med diktade drömbilder; förgäf- Ves skolen J villja fylla edert hjertas tom- het med vänskapens kånslor; förgafves bland edra leksystrar söka ett föremål för eder ömhet - - Nej, nej! edert hjerta träng- tar efter något annat; det söker ett hjer- ta, som med passion öppnar sig för det- samma, som, genomträngde af en annan mera glödande kånsla, förmår upptända en lika eld. Och detta finnen J hvarken hos Chloe, eller hos DAPHNE, hvilka, liksom i ' J, önska och söka, utan att finna. — Nej, blott i den myrtenlund, der, sörjande och ensam, en blond yngling sitter och i kla- sande toner gifver sitt beklämda hjerta luft —- blott der können J finna, hvad J sôkën, och hvarförutan eder ungdom icke skulle vara annat, ån en svår, orolig dröm. - - Dock, återkommom till NATALIA. Bojarden MATWEI mårkte snart, att NATALIA icke mer var densamma som för- ut, och hans fadershjerta fylldes af oro och bekymmer. Han underrättade sig ömt och sorgfälligt om hennes tillstånd, och slöt åndtligen af hennes svar, att hon var sjuk. Straxt affårdade han en ridknekt till sin hundraåriga Tant, som lefde i den dystra Muromsskogen , mer bland vargar och björ- nar, ån bland menniskor. Hon plågade der samla läkande örter och rötter och var vidt och bredt i rop, såsom den klo- kaste och skickligaste lâkarinna; ja, pö- beln höll henne för ett undergörande hel- gon. Till henne skickade nu Bojarden MATWEI bud och låt bedja henne, att ge- nom sin konst återskänka NATALIA hel- san, och honom lugnet och glådjen. Följ- den af denna beskickning har, oaktadt al- la efterforskningar ; icke kommit till min (147. — 70 — kunskap; och i sanning fordra också nu yigtigare händelser vår uppmerksamhet. Tiden flög då lika hastigt, eller smög lika langsame, som nu— ett år var snart förflutet. Fålten voro åter snobetåckta och köldens strånga drottning satt åter på sin isthron och hemsökte Ryssland med frost och snö, da NATALIA en gång, efter van- ligheten, befann sig i Kyrkan och vid en nyfiken sidoblick på den kringstående mång. den blef varse en yngling i mörkblå rock med förgyllda knappar, hvilken som en Konung höjde sig öfver de öfriga. Hans eldiga, genomträngande öga mötte hennes. Hon rodnade, och tusen röster ropade i henneshjerta : det år han!— Hon nedslog ögonen— dock blott några minuter. Hen- nes blickar rigtade sig, utan att hon visste derom, oupphörligt på honom. Han syn- tes henne vara originalet till den sköna bild, som så långe sysselsatt hennes in- billningskraft, och han förekom henne der- före som en ålskad bekant. Ett nytt ljus bestrålade hennes inre, och det tycktes ) — henne, att morgonsolens glans våckt hen- ne, men att hon, efter mångfalldiga och , besynnerliga drömar, icke rått kunde kom- ma sig före och blifva lugn. — "Så gifves det då verkligen, tånkte hon, en så skön yngling i verlden? Hvilken våxt! hvilket behag! hvilken vanlig, intagande blick! och dock— blanda icke hans ögon, som blixten? Jag fruktar att möta hans blickar — han ser på mig — han vånder icke en gång Ô- gonen ifrån mig når han beder— sannolikt kånner han mig — sannolikt har åfven han trånats, sörjt och trångtat efter något; och då har min bild visat sig för honom, som hans för mig.”—. Under dylika sjelfsamtal hade tiden hastigt försvunnit för NATALIA. Gudstjensten var slutad, och Nånkan hade vål redan tio g ångor ryckt sin fröken i klådningen och hviskat henne i örat, att det vore tid att gå -— men den sota fröken stod orörlig; ty åfven den obekante rörde sig icke från sitt stålle- De sågo på hvaran- nan och —• suckade. Denna stumma scen varade några mi- nuter, och den gamla, korrtsynta Nånkan ----man)!? — 72 — . merkte ändå ingenting; hon trodde, att Natalia var fördjupad i en andäktig bön. Åndtligen skramlade Kyrkvaktaren med nycklarne, detta återbragte Natalia från sin hänryckning; hon gick. Den unga man. nen följde henne tått i spåren. Natalia snafvade, förlorade några gånger näsduken och måste följaktligen vända sig om, för att upptaga den. Ynglingen stannade, sat- te sin gördel tillråtta och betraktade der- vid Natalia så uppmerksamt, att han, o- aktade den bittra kölden, glömde att såtta på sig sin båfvermössa. Natalias enda tanke var nu — yng. lingen med den blåa rocken och de förgyll, da knapparna. ‘ Hon var väl icke mera sorgsen, men också icke alldeles munter. Hon liknade’en menniska, som åndtligen utforskat, hvari hennes lycka består, men ännu blott har en Svag förhoppning, att någonsin hinna målet för sina önskningar. For ofrigt at, drack och sof hon litet, på diskandes vis, Sä att det väl nu mera icke an betviflas, att hon var kår i den un- 8e obekante. | > T 73 — . Då NATALIA efter måltiden, under sin far s middagssömn, var uti kammaren med sin Nånka, Satte hon sig vid sitt favorit- fönster och öppnade munnen, för att såga något; men i detsamma blickade hon åter förlägen på de frusna rutorna och bragte sitt perlband i ordning. Åndtligen nedslog hon ögonen och frågade med sakta, dar- rande röst Nånkan, hvad hon tyckte om den unge mannen i Kyrkan. Gumman sva- rade: ”Ja, Gud vet, det var mycket ungt folk i Kyrkan— hvilken ung man menar Ni då?"— Den skönaste bland alla.____________ Nånkan visste nu lika mycket, som förut. NATALIA beskref ynglingen omståndeliga- « re, utmärkte stållet der han stått, och sa- de åndtligen, då Nånkan åndå icke kunde begripa något, att hon mente den, som följ- de dem vid utgången ur Kyrkan. Men gumman försäkrade helt likgilltigt, att hon icke blifvit honom varse. Natalia drog på axlarna och undrade, huru det var möjligt, att icke se honom. böljande dagen var Natalia den för- ‘ ' sta. i Kyrkan ; men ynglingen kom icke. T 74 — -75 — Åfven tredje dagen uteblef han, och den känslofulla Bojard-dottren blef nu verkligen sjuk. Hon kunde knappt hålla sig på be- nen, och iikvål sökte hon att dölja sitt hjertas oro för fadren och Nånkan. Blott om natten lemnade hon sina tårar fritt lopp. "Grymme, suckade hon, hvarfôre döljer du dig för mina ögon, som oupp- hörligt söka dig? O! jag olyckliga, jag dör, och han fåller icke en gång en tår på min graf!” Hvarfôre, ack! hvarfôre uppkommer den skönaste, den saligaste af alla böjelser under oro och qval ? Hvar finnes den ålskan- de, som icke i ny tandningen af sin kårlek suckat, som icke i början klagat öfver brist på genkärlek? Fjerde dagen, oaktadt den stånga köl- den och sin svaghet, besökte NATALIA å- ter Kyrkan. Hennes fars böner, hvars blotta vink annars var en befallning for henne, förmådde icke tilbakahålla henne. Hon var åter den första i Kyrkan. Oupp- hôrligt blickade hon åt dörren. Åndtli- gen kom någon; men det var icke han —• ? åter någon— åndå icke han— den tredje, den fjerde — icke han. Men på en gång for liksom en elektrisk stöt genom alla hennes nerver — det var han ! han, hvars bild var outplånligt intryckt i hennes sjål. Hon vacklade —• det mörknade för hennes ögon — hon måste fasthålla sig vid Nån- kan. Den obekante helsade de kringståen- de hôfligt, men Natalia med utmårktare aktning. En sorglig blekhet låg på hans ansigte, men hans ögon strålade ånnu el- digare ån förut. Hans blickar hvilade o- upphôrligt på Natalia, hvars behag för- höjdes genom hennes hjertas glada kånslor. Han suckade ofta så högt, att hon kunde höra det, och, oaktadt hennes anspråkslösa blygsamhet, gissade hon lått orsaken till hans suckar. Gudstjensttimman förflöt för ) Natalia som en salig minut. Hon lem- nade Kyrkan sist, och henne följde ynglin- gen. Hon såg sig, ån öfver högra ån ôf- ver vänstra axeln, om efter honom; ty ål- skande kunna alldrig se sig måtta på hvar- andra. Ankommen till dörren af sin fars hus blickade NATALIA for sista gången ef- ter den ålskade ynglingen och tog med en om blick afsked af honom. Dörren tillslöts efter henne, och hon tyckte sig höra ho- nom sucka — åtminstone suckade hon sjelf. Denna gången hade Nånkan varit me- ra uppmerksam. Hon började sjelf tala om den /Sköne okande, som hade följt dem ända till huset. Hon berömde honom med mycken varma, fann en särdeles likhet mel- lan honom och hennes salig son, trodde att han visst måtte ha goda föråldrar, och ön- skade åndtligen, att hennes sota fröken en gång måtte få en sådan brudgumme. NA- TALIA rodnade, blef tankfull och svarade ån ja ån nej, utan att veta, hvad hon sade. Följande dagarne var ynglingen alltid i Kyrkan, och följde NATALIA på hemvä- gen ånda till husdörren,' der man med de maste blickar tog afsked af hvarannan. —■ Men menniskohjertat— och i synnerhet en älskande flickas hjerta — år ett underligt ting. Det som i dag tillfredsställer det- samma, år i morgon förlitet. Det önskar ) oupphörligt mer och mer. Så var Nata- lia nu redan icke mera nöjd dermed, att bon såg den sköne okande och låste hans kårlek i hans blickar. Nej, hon ville åfven höra hans röst; hon önskade — Gud vet hvad allt hon mera önskade. — Hon irrade åter sorgsen omkring, och då och då öf- verraskade man henne gråtande. O! öde, öde, skall du då icke snart förbarma dig öfver henne? skall du då låta den ljufva flic- kan trånas till döds? : En gång emot aftonen, då Bojarden MATWEI icke var hemma, hörde Natalia, att husdörren öppnades. Hon såg ut ge- nom fönstret — och arbetet föll henne utur händerna—- den sköne okande stod utanför dörren. ”Nånka, Nånka!— ropade hon med svag rost— hvem år det?”— Nån- kan såg efter — och gick leende ut, "Han år hår? Nånkan 1er — hon går till och med honom tillmötes?— Min Gud! —78 — hvad betyder detta?” tånkte NATALIA. Hennes hjerta flog till ynglingen, och bon hade gerna sprungit efter Nånkan, , om ej en viss skygghet qvarhållit hen- ne. Men hon var högst orolig. Ån steg hon upp och gick omkring; ån satte hon sig åter och började arbeta. Minu- terna voro för henne år - - ”alldrig åter- kommer den Nånkan!"— Åndtligen öpp* hades dörren. Hela hennes kropp darra- de — men Nånkan kom ensam. Hon såg leende på NATALIA, dock utan att såga ett ord. NATALIA ville ej heller börja att ta- la — blott genom förlågna blickar frågade hon hvad hans besök hade att betyda och hvar han nu var. Men gumman, som fahrt ett elakt nöje uti att se NATALIAS till- våxande otålighet, teg långe. Åndtligen började hon: ”vet Ni hvad, min fröken? den unge mannen år sjuk" — Sjuk? hvad felas honom? — frågade Natalia för- skråckt — "Han år ganska sjuk — fort- for Nånkan — den stackarn har sådan hjerttryckning, att han hvarken kan åta, dricka eller sofva: Han ser ut som ett lik / - 79 — och kan knappt hålla sig på benen. Man har sagt honom, att jag skulle veta ett » ) medel mot hans sjukdom, och så har han kommit hit och beder mig med tårar om hjelp. Tro mig, min fröken, det gör mig hjertligen ondt om den ådle unge mannen!" — Ack ja, mig ock, mig ock! — men —• år han redan borrta?— ”Nej, han våntar på låkmedlet — Våntar? hvar då?— ”[ förstugan”— För Guds skull! i denna köl- den låta en sjuk vanta i förstugan! Och dessutom år ju der ett ganska starkt drag. — "Nå, hvad skulle jag då göra? hvart skulle jag imedlertid fora honom, medan jag tillredde låkmedlet? Vålan, Vill Ni til- låta mig, att föra honom hit, så år jag så- ker att det skulle hafva en god verkan. Han synes mig vara en rått god och ådel menniska. Dessutom år er far icke hem- ma och i skymningen kan ingen blifva ho- 7 nom varse.”— Natalia darrade och stam- made med bruten röst: jag tror det skulle -- dock som du vill — du förstår det båttre. Nånkan öppnade dörren — och yng- lingen störtade till Natalias fotter. Hon — 80 — uppgaf ett galit rop — det svartnade for hennes ôgon, hennes armar folio domnan- de ned, hennes hufvud sônk mot bröstet. Men ynglingens tilltagsenhet förjagade den hotande svimningen. Han fattade hennes nedfällda händer och höljde dem med kys- sar. Ja, han vågade till och med, att med sin mun nalkas hennes rosenläppar, och hans omarmningar voro så eldiga, att gum- man förskräckt utropade: ”Herre, herre, glöm icke vårt aftal!" Då NATALIA åter uppslog sina mörk- blå ôgon, mötte de hans, som nu voro hennes ganska nåra, och i begges stod det starkaste uttryck af den mest glödan- de kärlek lifligt måladt. NATALIA höjde med moda sitt hufvud. och hennes tryckta bröst frampråssade en djup suck. Nu bôr- jade ynglingen att tala, och förklarade för NATALIA i känslans rena språk, med enkla men öma och starka ord : huru han sett henne, huru han förälskat sig uti henne, huru han icke kunde lefva utan hennes kår- b — 81 — kärlek. NATALIAS mun teg, men hennes blickar talade desto flitigare. Främlingen önskade likväl äfven att höra en muntlig försäkran om hennes kärlek. Han kastade sig på nytt för hennes fotter och utropade med häftighet: ”Natalia, älskar du mig? Ditt svar afgör mitt öde. Genom detta svar blir jag antingen den lyckligaste bland alla menniskor, eller blir den brusande Moskwa min grafr— Ack,!, min Göken— ropade den medlidsanma Nänkan -—■ såg honom då snart, huru mycket Ni håller af honom Ni vill inte göra honom olycklig för tid och evighet? — Natalia lade sin hand på ynglingens axel och hviskade med öm röst till honom: Ja, du är obaskrif- ligt dyrbar för mitt hjerta — o! att jag vore äfven så dyrbar för ditt! — Hon höjde sina tårade bliçkar mot himlen och vände sig Sedan åter till den förtju- ste ynglingen, som flög i hennes famn. Hvad de i detta ögonblick kände, förstår blott den, som någonsin sett, huru tvenne dygdiga älskande får första gängen- omarma — 8% — . hvarannan, huru den kyska flickan vid kår- lekens starkare bud glömmer den strånga blygsamhetens lagar och kårleksdrucken hvilar vid den älskades bröst, — Den gam- ia Nånkan gret af glådje, och glömde att erinra ynglingen om aftalet. Det skulle ock varit öfverflödigt ; ty oskuldens skydds- engel var osynligt närvarande i NATA- LIAS rum. Efter några ögonblicks stum fôrtjus- ning, upptäckte NATALIA tårar i ynglin- gens ögon. — "Du gråter? frågade Na- TALIA ömt, i det bon låt sitt hufvud ned- sjunka pä hans axel. — Jag måste helt och hållet öppna för dig mitt hjerta — svarade han — ty ånnu år jag icke fullkomligt så- ker öm min lycka. — "Hvad felas dig ån- nu?" frågade NATALIA otåligt. — Lofva mig, älskade NATALIA, att uppfylla min önskan. — "Såg den blott; jag skali göra allt hvad du vill."— I denna natt, då må- nan går ned, och de tidigaste tupparne bör- ja gala, skall jag med en slåda komma hit till dörren, för att af hämta dig. Se, det år min önskan!-— "Att. afhåmta mig* — 83 — Hvart?" — Först till Kyrkan, för att vigas, och sedan till min boning.— "Hvad? > utan att såga min far något derom? utan hans tillåtelse? utan hans välsignelse? E- vige Gud ’ hvilken fordran ! Jag skall i hem- lighet lemna min fars hus? Hvad skall blifva af honom ? Sorgen skall döda ho- nom, sorgen öfver hans ovärdiga dotter; jag skulle blifva orsaken till hans död. O! • min älskade, hvarföre icke vid hans fotter anhålla om hans faderliga samtycke till vår förening? Han skall visst icke vägra oss sin välsignelse. Han skall ålska dig; han Skall välsigna oss och sjelf ledsaga oss till altaret/’ — Ja, en gång skole vi kasta oss för hans fotter och bedja om hans vålsig- helse; blott icke nu; ty nu kan han icke samtycka till vår förbindelse. Till och med ^mtt lif dr i fara, om han nu lår känna mig. — ”Ditt IF i fara? Det år mig o- ) begripligt» "Huru heter du då?" Jag he- ter ALEXEI.— ”Alexei? O! detta namn har jag alltid tyckt öm! Nå, kära Alexet, hvad skadar det, öm min far får veta, att F 2 du heter så?" — Jag skall såga dig allt, om du samtycker, att göra mig lycklig. Älskade, dyra NATALIA, tiden flyr, jag I måste borrt, fatta ditt beslut. Men på det att din far, hvilken jag med barnslig kårlek vördar, icke må tro sin dotter forlorad och förtäras af sorg, så villje vi qvarlemna ett bref till honom, hvaruti jag berättar, att du lefver och år frisk och att han tilläfven- tyrs snart skall återse dig. Hvad beslu- tar du NATALIA? mitt lif eller min dod?— Vid dessa ord, uttalade med stark, genom- trångande röst, såg han med det lifligaste uttryck af ömhet NATALIA i ögat. "Du frågar ânnu?" sade NATALIA, hvars hjerta icke långre kunde emotstå honom. — "Har jag icke lofvat att följa dig? Vål år jag ifrån min spädaste barndom van att ålska min far — dig har jag först för en korrt tid sen lårt känna; men mitt hjerta — Gud vet, huru det kommer till — mitt hjerta år . åndå dig mera tillgifvet." — Snyftningar qvåfde hennes röst. Hånryckt af glådje omfamnade ALEXEI kenne. Han tog en ring af sitt finger och Satte den på hennes med orden: du dr mini Derpå lemnade han hastigt rummet, och Nånkan beledsagade honom öfver gården. Den som tadlar NATALIA derfor, att hon ut i verlden följer en okånd yngling, som hon blott några gånger flygtigt sett, om hvilken hon icke vet mer, ån att han ålskar henne; den som icke begriper, hu- ru hon kan öfvergifva den båste, den 8- maste far. och anförtro sitt öde åt en fråm- ling, för hvars rättskaffenhet hon icke har annan borgen, ån sitt eget oerfarna hjerta: den må tillåfventyrs åga många andra dyr- bara kunskaper— men karleken känner han visserligen icke. Ack! denna glödande pas- sion förvandlar ofta den dygdigaste till en förbrytare; och den älskande, som alldrig förnärmade dygdens lagar, må skattas lyck- lig, ty hans böjelse var icke i strid med dygden; men i motsatta fallet måste den senare vanligen rymma faltet, som månni- skohjertats tidebocker på hvarje blad visa. Hvad Nånkan angår, hvilken ynglin- gen genom åtskilliga kostbara skänker för- — 86 — stått att bringa på sin sida, så år hehnes förhållande mindre ursågtligt. Guldets glans, som har en så mågtig trollkraft att förblanda och tjusa gammalt folk, guldet, guldet hade förmått henne att glömma, det hon öfver fyrti år gjort skål för berômmet af ärlighet och trohet i Bojardens hus. En okand tillintetgjorde blott med en band full af denna förföriska metall hennes tillgifven- het för ett hus, i hvilket hon njutit så mycket godt. Dock måste man göra hen- ne den rättvisan, att hon låt ynglingen på heder och samvete lofva, att gifta sig med hennes sota fröken och att icke missbruka hennes kårlek och oskuld. Då ynglingen var borrta, stod NATA- lia en stund försänkt i en djup tankfull- het. De häftigaste rörelser bestormade hennes förut så lugna själ. Dock blanda- de sig deruti icke det minsta tvifvelsmål om ALEXEIS redlighet. Vål låt då och då utur djupet af hennes hjerta en röst höra sig, som sokte besegra hennes beslut; men i samma hjerta svarade straxt en annan, "87 T ånnu starkare röst, som talade for den älskade. Då Nånkan åter inträdde i rummet och - merkte sin sota frökens oro, sökte hon in- tala henne mod och tröst. Hon önskade henne lycka att hafva funnit en så skön brudgum, och bevisade henne utur den He- liga Skriften, att, liksom mannen måste öf- vergifva fader och moder och blifva når . sina hustru, så måste också qvinnan öfver- gifva och glömma fader och moder och blif- va når sinom manne, — ”Glömma?” — af bröt Natalia henne — nej, alldrig, all- drig skall jag glömma min goda far. All- tid skall jag tänka på honom och bedja för honom. Och Alexei har ju äfven försä- krat mig, att vi snart skole återvända och kasta oss för hans fötter. Ar det icke sannt, det sade han, kåra Nånka?"— Jo — svarade gumman — och hvad han säger, det år säkert.— ”Ja, det år säkert!” ropa- de Natalia med klarnande blickar. Bojarden MATWEI hemkom denna af- ton ovanligt sent, och som han trodde, att — 88 — . hans NATALIA redan sof, så gick ban ge- nast på sin kammare. Men NATALIA tånkte på ingenting mindre, ån att sofva. . Hennes sjal var sysselsatt med den alska- | de, hvars ankomst hon med otålighet vån- | tade. : Annu lyste månen, som fordom var hennes blickars kåraste möte, men hvars sken nu var henne motbjudande. "Huru långsamt suckade hon — huru långsamt smyger han sig icke fram öfver himlahvalf- vet! O! skynda, skynda, gode måne, till målet af din bana! ty når du döljer dig, kommer han, att afhåmta mig." Åndtligen blef hennes önskan uppfylld. Månen gick ned tupparne började att gala, och det klappade sakta på husdörren, ”Nånka, Nånka, skynda fort, han är hår!”— Nån- kan gick, och återkom med ynglingen. NATALIA störtade i hans famn. "Hår år brefvet till din far,” sade han. — O! läs det, jag ber dig, hvad har du skrifvit? — Alexei uppvecklade papperet, och låste följande: Jag ålskar din dotter outsägligt. Du Skulle icke hafva samtyckt till vår för- bindelse. Hon följer mig. Förlåt oas. — 89 — Kärleken år mågtigare ån allt. Tilläfven- • tyrs finner du mig en gång vårdig, att va- : ra din son. — Natalia tog papperet, och ehuru hon icke kunde låsa, så betrak- tade hon det likval med rörelse och hennes tårar föllo derpå. Tillägg ånnu— sade . hon — att jag ber honom icke sörja ; att detta papper år folstadt med mina tårar, och att han antingen måtte glömma, eller förlåta mig.” . ALEXEI tog en blyartspenna ur fickan, skref ånnu Natalias ord i brefvet och låt det ligga på bordet. Natalia insvepte sig i sin råfskinspåls, tog den heliga bild, som hon fått af sin mor tillika med hennes våk signelse, gaf ynglingen handen och lemna- de med en suck det kåra rummet. På ga- tan såg hon sig ånnu en gång om efter det faderliga huset, steg sedan hastigt upp i slådan, tryckte den älskades hand och utropade; ”jag år din! för mig hvart du vill.”—• Slådan flög redan gatan framåt, då den flåsande och hostande Nånkans gnål- lande röst ropade dem. De stannade. Hon framstönade med jemmerlig ton: "vill Ni då lemna mig qvar? ack! jag olyckliga! hvad skali det bli af mig?" Hon hade dröjt något i rummet, for att inlägga några dyr- barheter, och det unga paret hade i för- tjusningens yrsel alldeles glömt henne. Gumman satte sig nu knotande i slådan. De raska hastarne trafvade af; och inom en fjerdedels timma hade de lemnat Mos- kwa ur sig te. Till höger om vågen syntes ett matt ljussken. Kusken styrde ditåt, och de an- lande snart till en liten träkyrka. ALEXEI förde sin älskarinna in uti detta oansenliga tempel, som visserligen var temmeligen o- likt det, hon hade sett uti drömmen. En enda liten, dunkelt flämtande lampa upply- ste detsamma. En gammal prest emottog dem med denna hälsning: ”Välkomna, kåra barn ! Jag har redan långe väntat på er — se, min sonson år redan insomnad.” Han väckte gossen, som sof i en vrå, och bör- jade vigseln. Fastån kor-sången blott ut- gjordes af denna halfsofvande gossen, hvik ken vid hvarje buller som vinden förorsa- kade i de bräckta fönsterrutorna, förskräckt båfvade tillsamman och kom af sig, så vo- ro likväl ALEXEI och NATALIA ganska an- däktige; och då de aflade trohetslöftet, så- go de på hvarandra med de omaste blickar, och tårar af rörelse och glädje tiilrade ut- för deras kinder. Efter slutad vigsel till- talade den gamle vördnadsvärde presten dem så: ”Jag vet icke hvilke J åren, och behöfver icke veta det. Men i den store Gudens namn, hvilken nattens mörker och stormens brak förkunna för oss, den Gu- dens. som sraffar den fräcke syndaren och belönar den gode och dygdige, lofvar jag eder sållhet och välsignelse, om J fortfa- ren, att ömsesidigt ålska hvarannan. Ty makars kärlek år helig och Gud behaglig. Gån i frid!”— Derpå välsignade han dem, och de kysste med vördnad hans skrump- na hand. . De stego åter i slädan, och fortsatte sin resa. Vinden hade vål hår och der i- genblåst vågen med snö; men de raske mm *"-5 “. — 92 —- - håstarne flôgo som pilar genom drifvorna. Vågen förlorade sig snart i en mörk skog, der intet spår mer kunde skönjas. Den gamla N ankan darrade af fruktan; men NATALIA var lugn, ty hon satt ju bredvid sin ålskade, hvilken med handen sorgfälligt undanböjde alla qvistar, som hotade att såra hans sköna makas ansigte. Ömt om- fattade han henne, då slådan Iutade åt si- dan, och med brännande kyssar sökte han oupphörF + att uppvärma hennes ömtåli- ga kinder. . De hade nu redan flera timmar farit i Skogen. Håstarne voro uttröttade och or- kade knappt långsamt draga sin börda ge- nom den djupa snön. NATALIA : frågade med sakta röst och en öm handtryckning: "åre vi icke snart framme på beståmd ort?” — Alexei såg sig omkring och försäkrade, att de snart nalkades hans boning. De an- lande också verkligen efter några minuter till en öppen plats, midt på hvilken stod en liten byggnad, omgifven af ett högt plank. Sex eller sju karlar, beväpnade NATALIA, förskräckt af Nånkan s rop, frågade med någon oro, men med fullt för- troende till sin älskades redlighet: ”hvar åre vi?"— Den unge mannen kastade en vred och hotande blick på gumman, såg De inträdde i huset. Detta bestod af tvenne afdelningar. "Den ena sidan — sa- — 93 — med hirsfångare, temeeligen villda till ut- seendet öch försedda med hvar sitt bloss, z . skyndade ut derifrån och vålkömnade dem. Den gamla Nånkan, hvilken redan det lilla huset midt i skogen förefallit misstänkt, råkade nu vid anblicken af dessa fruktans- vårda människor och deras hirsfångare, i största förskräckelse och ångest. Hon knappte ihod händerna och skrek: "Ack!— Gud!— vi åre förlorade —- rôfvare!”- twtizi sedan ont och gladt på NATALIA och sade mildt leende: "Frukta intet! du år hos go- da menniskor."— Dessa ord voro tillräck- liga, att fullkomligen lugna NATALIA; ty ) huru skulle hon vål, efter denna försäkran af sin ålskade, ånnu kunnat frakta något? — 94 — de ALEXEI— år mitt folks, den andra min boning” ALEXEIS halft hade tvenne rum, af hvilka det första var môbleradt med lam sar, svård och all slags rustning; men det andra, i hvilket stod en stor sång, hade in- gen annan prydnad ån en MARIzbild, fram- för hvilken en lampa brann. NATALIA uppställde hår åfven sin helgonbild och gjor- de sedan leende en djup kompliment för vården. Denne fjäskade bestållsamt om- kring sin sköna hemförda brud, tog af henne pälsen och värmde hennes händer med sin andedrågt. 7 Hon syntes imellertid alldeles hafva glömt, att ALEXEI ånnu var skylldig hen- ne berättelsen af sin historia och förkla- ring öfver vissa gåtlika uppträden, bvilka i sanning kunnat oroa henne, om hon icke varit så lifligt öfvertygad, att han icke var någon elak menniska. Denna ôfvertygelse, för hvilken hon likvål blott hade att tackä sin karlek till honom, gjorde henne lugn i anseende till allt, Som hon annars icke kun- de begripa i hans förhållande. Ja, om tu- - ~ 95 — sende med en röst forsåkrat, att ALEXEI varit en bof, så skulle hon med fridfullt i löje hafva svarat: "nej, nej! mitt hjerta kånner honom båttre. ALEXEI år den bå- ste, den älskvärdaste bland alla menniskor.” Men ALEXEI erinrade sig sjelfmant sin förbindelse, att förklara för henne hem- ligheten af sin person och sina förhållanden. ”Älskade NATALIA — så började han sin berättelse— det år tid, att jag upplo- ser för dig de gåtor, som omgifya dig. Vi åre för evigt förenade genom oupplösliga band, och jag har nu mera ingen hemlighet för dig. Så vet då, att jag år son af den olycklige Bojarden LUBOSLAWSKOI"— Ar det möjligt? Min far har ofta beråttat mig denna Bojards olyckliga öde. — ”Om så år, så känner du förmodligen redan mycket om de oroligheter, som for ungefår fjor- ton år sedan rasade i Ryssland. Någre af de första Bojarderna, förledde af årelyst- nad, uppreste sig mot den då varande unge Zaren. Men upprorsstiftarne blefvo snart g y : y i — 96 — upptäckte och straffade. Deras blod flöt under bödelsyxan. Min far, hvars afunds- mån och fiender sökte störta honom, blef . invecklad i samma sak. Man skaffade fal- ska bevis och vittnen emot, honom ; och ehuru han genom den heligaste ed bedy- rade sin oskuld, var likvål skenet emot ho- nom och Zaren redan färdig att undértek- na hans dödsdom — då oskuldens beskydd dare, den Allvetande domaren, frikände och rådddade honom från den nesligaste död. En redlig vån beredde honom tillfälle till flykt, och ban undkom lyckligen med mig, sin toll åriga son, och några trogna tjenare ■ till Tartarernå vid Wolgas strand. Hår, vid Swiågas och Wolgas sammanlopp, ned- satte han sig. De gästfrie Tartarerne e- : mottogo oss vänskapligt och lemnade oss qilt möjligt bistånd. V i bodde tie år ibland dem» men ehuru ingenting felades oss, längtade vi dock oupphörligt tillbaka till . vårt kära fädernesland. Huru ofta utgöto vi icke heta tårar, då vi från den höga stranden betraktade Wolgas vågor, ur- sprung- sprunglige från Ryssland! Hvarje fogel, som kom ifrån väster, var oss dyrbar, och Vi afundades dem, som flögo åt detta vä- derstrek. Min far skickade årligen ett sä- kert bud till sin vån i Moskwa, hvilken all- tid tröstade honom med det hoppet, att hans oskuld åndtligen en gång skulle blifva uppdagad och en ärofull återkomst till få- derneslandet för honom möjlig. Men den- na tvifvelaktiga tröst förmådde icke lindra min fars smärta öfver sitt bedröhiga öde. Sorgen frätte hans inre, och hans krafter aftogo synbart. Åndtligen nalkades hans Befrielse från allt elånde. Han dog i mina armar, sedan han gifvit mig sin välsignelse och ôfverlemnat mig åt alla faderlösas Far, hvilken, som han med full förtröstan sade. Säkert icke skulle öfvergifva mig. "Dess- utom — tilläde han — skall min vån i Mosk- wa förtråda mitt ställe i anseende till dig." — Jag vill icke måla för dig min smerta. Mina ögon voro på lång tid all- drig torra. Jag underrättade vår vån i Moskwa om min forlust. I sitt svar be- G 798— I 7 klagade han med deltagande ömhet sin o- lycklige, oskyldige våns död, som långt från sitt fädernesland under en främmande him- mel funnit sin graf och uppmanade mig til- lika att återvända till Ryssland. — ”Fyrti werst från Moskwa — skref han — har jag i en aflågsen skog låtit bygga ett litet en- sligt hus, hvarom ingen vet något, mer ån jag och någre förtrogne. Der kan du lef- va i säkerhet. Budet kånner stället och skall ledsaga dig.” — Jag rustade mig straxt till resan, aflade min tacksägelse hos Wolgastrandens åboer, tog afsked af min fars grafkulle, återvände med mina trog- na tjenare till mitt ålskade fädernesland, och fann hår midt i skogen detta ensliga hus, i hvilket vi nu befinne oss. En vôrd- nadsvår d gubbe bad mig vara välkommen. "Du år Bojarden LUBOSLAWSKOIS son?”— sade han — "Min herre, din fars trogne vån, som för dig låtit bygga detta hus och årnade förtråda fadersstålle hos dig, år icke mer. En hastig död borrtryckte ho- nom. Men han har icke glömt dig. Innan han slutade sina dagar, gaf han mig befall- — 99 — ning, att ofverlemna dig detta hus med allt hvari deri fins. Du åger hår alla lifvets | ' förnödenheter till Öfverflöd, samt guld och silfver i mångd.” — Stum höjde jag min blick mot himlen, och en ström af tårar . . sturtade utfor mina kinder. Så år jag dä ensam i verlden!"— utropade jag— Hvem skall råda och bjelpa mig? hvem lära och glådja mig? Allgode Fader i himlen, Du, åt hvilken min döende far anbefallde mig, ofvei gif icke mig värnlöse !" Jag tog nu min lilla egendom i besittning, och fann i \ huset en betydlig summa i guld och silf- ver, hvilken likvål icke ingaf mig särdeles mycken glådje. Efter några dagar gick jag, beledsagad af min aflidne välgörares gamle trotjenare, till hufvudstaden, der in- gen kånde mig. Han visade mig i skogen åtskilliga mårken på tråden, hvilka utmärk- te vågen ut till stora landsvägen åt Mos- ‘ kwa. Dessa mårken voro på ett så hem- lighetsfullt sått anbragte, att de af ingen, som icke kånde hemligheten, kunde röjas. Anblicken af de glänsande tornen, folk- , : G 2 — TOO — vimlet, de Stora husen och ôfriga under- barheterne i hufvudstaden , gjorde det star- kaste intryck på mig. Min barndoms skô- na dagar, dem jag bortlefvat i .Moskwa, svåfvade for min sjål som en angenäm dröm. Jag sökte min fars hus, och fann— ruiner. Gud, hvilken sönderslitande syn!— Se- fermera besökte jag Moskwa som oftast och uppehöll mig der stundom flere dagar. Jag bodde under namn af en främmande Köpman i ett aflågset vårdshus, och hade nu ofta tillfålle, ätt se den gode Zaren. Åfven hörde jag din fars förtjenster be- römmas, då Bojarderne församlade sig på den stora planen utanför Storkyrkan och samtalade om de goda och prisvärda an- stallter, han fogat till rikets vål. I min enslighet sysselsatte jag mig merendels med björn- och vargjagt ; men hvarken i skogen eller i staden fann jag lugn. Bedrôfvad ir- rade jag af och an på stadsgatorna, och då jag stötte på några glada menniskor, tånkte jag: ”de skynda till slågtingar och vånner. Man våntar dem. Deras besök skall tillåfventyrs glådja en hel familj; men — IOI — mig våntar ingen. Ingen tanker på den värnlöse ynglingen. Jag år ensam i verl- den!”— Då och då föll den tanken mig in, att kasta mig för Zarens fotter, öfvertyga honom om min fars oskuld och hemställa till hans nåd, att afgöra mitt öde; men en viss fruktan för utgången af detta företag tillbakahôll mig alltid från dess verkställande. Den långsamme vintren nalkades nu, och ensligheten i skogen blef mig ånnu o- drägligare. Jag for derföre oftare till sta- den och fick åndtligen se dig, sköna NA- TALIA.— Redan vid första anblicken syn- tes du mig en himlens engel — dock nej! Man säger, att dödliga ögon ieke kunna uthärda englars glans — men från dig kun- de jag icke afvånda min blick. Väl hade jag förut sett mången skon flicka, beun- drat hennes behag och kanske till och med tänkt: "Gud har visst icke skapat något skönare, ån en vacker flicka"— men mitt hjerta förblef alltid kallt, alla syntes mig främmande. Men då jag såg dig, for lik- som en eldflamma genom mitt hjerta, öch det förekom mig, som om vi varit nära slågtingar. Jag kunde knappt af hålla mig ifrån att störta i din famn, trycka dig till mitt bröst och högtidligt förklara, att in- genting mer kunde skilja mig ifrån dig. — Då du gick borrt, tycktes mig ljuset för- svinna och den mörka natten inbryta. O- rörlig stod jag på gatan och stirrade åt den trakten dit du gick, utan att kanna snön. Som föll på mig. Då jag åndtligen åter- hemtat mig, var min första omtanka, att underråtta mig, hvem du var. Jag fick ve- ta det, och min enda tanka var nu den sköna Bojarddattren. Min far hade ofta beråttat mig, huru han vid första anblicken blifvit kår i min mor, och huru han icke haft någon ro, innan han fort henne till altaret. —: "Nu, tånkte jag, nu år det på samma sått med mig. Utan den förtjusande NATALIA kan jag icke vara lugn och lycklig. Men huru kan jag hop- pas, att en gång få kalla henne min? Skall vål Zarens ålskling gifva sin dotter åt en yngling, hvars far han håller för en för- bry tare? Ja, om hon ålskade mig! Med henne skulle ödemarker blifva mig ett pa- radis. Hon tycktes vål gifva mig en och . ‘ annan vänlig blick — men hvad kan jag sluta deraf? Huru år det möjligt, att hon kan ålska mig? Nej, en sådan sållhet vo- re för stor för mig!" — Det blef natt. Jag kastade mig på min bådd, men söm- nen flydde mina ögon. Din bild stod oupp- hügligen för mig. Din alabasterhand gjorde immerfort korssteknet och gömde sig se- dan under Zobelpelsen. Följande dagen kånde jag en stark feber, och jag måste två dagar hållas vid sången,” ”Ja, af bröt honom hår NATALIA, det visste jag. Mitt hjerta anade det, då du, hvarken andra eller tredje dagen, var i Kyrkan.” —• ”För ôfrigt, fortfor ALEXEI, kunde sjukdomen icke hindra mig, att tanka på dig och sysselsatta mig med dig. jag skickade en af mina tjenare till din fars hus, och han ôfvertalte din Nånka, att komma till mig. Jag bekånde för gumman -== 104 — — 105 — min kårlek, bad, besvor henne att medver- ka till min sållhet; försäkrade henne om min erkånsla, och åndtligen låt hon beveka sig, att lofva mig sitt bistånd. Det öfriga vet du. Jag såg dig åter i Kyrkan, och jag tyckte mig merka, att jag icke var dig alldeles likgilltig. Dina ögon logo mildt emot mig och dina kinder ofverdrogos af ' en hastig rodnad, når våra blickar möttes. Åndtligen beslöt jag, att bringa mitt öde till afgörande. Jag kastade mig för dina fot- ter — och den fader- och moderlöse yng- lingen blef den lyckligaste hland alla menni- skor. Men kunde det vål vara mig möjligt, att, efter ôfvertygelsen om din genkärlek, lefva skild från dig? Skulle jag icke hvarje ögonblick plågats af en orolig ovisshet om ditt tillstånd? icke beständigt fruktat, att förnäma och rika friare förföljde dig med sin kårlek? — Nej, jag kunde icke längre lefva utan dig. — För ôfrigt var presten som sammanvigde oss, icke köpt, utan mina tårar, mina böner rörde honom der- tilh Nu kånner du din maka belt och hållet, ljufva NATALIA. Mina ônsk- ningar åro nu uppfyllda, och hädanefter fins ingen vrå för bekymret i mitt hjerta och i denna ensliga boning. Ty NATALIA år min — jag håller henne i mina armar. Men — jag låser trötthet i dina ögon. Den , dunkla natten skall snart vika för dagen. Redan lyser morgonstjernan." . "Ack! ropade NATALIA, hvarfôre år min far icke hår? Når skall jag återse honom? når skall han välsigna vår förbin- delse? når skall jag infor hans åsyn få trycka dig i min famn? ”Den gode Guden, Som gifvit mig dig — sade Alexei — skall såkert också gö- ra detta möjligt. Låt oss förtrösta på ho- nom. Han skall föra oss till din fars fot- ter och göra oss delaktige af hans vålsig- nelse, för att dermed råga vår sållhet.” Vid dessa orden steg Alexei upp och gick ut i förmaket, der Nånkan satt inbe- gripen i ett förtroligt samtal med hans folk; ty hennes fruktan var redan försvun- — 106 — — joy — nen och hon underrättade sig nu med en gammal qvinnas vanliga nyfikenhet om den unge mannen och hans ensliga lefnad. A- 1 LEXEI hviskade en af sina tjenare något i örat, och straxt lemnade de alla rummet och förde gumman till andra sidan af huset. Den unge maken återvände till sin ålskade hustru, hjelpte henne, att klåda af sig — begges hjertan klappade — han tog henne Sedan vid handen, och - — - men blyg- | samheten sånker ridåen och rycker pennan ur min hand. Karlekens hemligheter åro heliga och ogenomträngliga.— Solen stod redan högt på himlen och redan blixtrade millioner demanter på snå- drifvorna; men ånnn herrskade en djup stillhet i det unga parets sångkammare. Den gamla Nånkan hade redan, vål tio gånger, lyssnat vid dörren. Åndtligen kunde bon icke långre uthärda; hon klappade sakta 1 och sade: "Det år tid att stiga upp!” — Efter några minuter öppnade Alexei dôr- ren. Han var redan klådd; men NATALIA låg ånnu. Hon borrtvånde ögonen, liksom hon blygts för den inträdande Nånkan. Ro- sorna på hennes kinder voro något blek- nade, elden i hennes blick något mattare; men alldrig hade hon varit så intagande, som nu. Hon klådde sig, gjorde sin bön med tårade ögon och våntade sedan på sin maka, som gått ut att bestyra om sin hus- hållning. Då han åter inträdde i rummet, emottog hon honom med en öm omfamning och sade: ”ålskade Alexei, jag tänker på min far. Såkert sörjer han mig. Jag ön- skade vål veta hvad han gör, om han år frisk, om han”--------Natalia hade ånnu icke talat ut, då Alexei redan gjorde an- Stallter, att uppfylla hennes önskan. Inom några minuter hade han af årdat ett bud till Moskwa, för att inhemta underrättel- ser om Bojarden MATWEI. Dock— vi skynde i förvåg för detta bud, för att tillse, huru det star till i huf- vudstaden. Långe hade Bojarden om mor- gonen våntat på sin dotter ; och - då bon icke efter vanligheten infann sig, hade han åndtligen sjelf gått upp på hennes rum — — log — — 109 — men der fann han allt i oordning och tomt Knappt blef han för bestörtning Varse bref- vet på bordet — han öppnade det hastigt, I ville icke tro sina ögon, icke tro, hvad han för andra, tredje gången låste — och stôr- tade åndtligen afdånad på golfvet. Då ban ater kommit sig före, befallte han sina tje- nare fora honom till Zaren. "Allernådig- Ste Zar!"— började den förkrossade gub- ben, men förmådde icke såga mer. Med darrande hand råckte- han honom brefvet. Vredgad utropade den ådle Fursten, sedan han låst brefvet: ”hvem år denne ovärdige förförare? Rättvisans hand skall finna ho- nom, han må vara hvar och hvem som helst!” — — och straxt gaf han befall- ning, att ridande spioner skulle utfärdas åt alla håll, för att söka NATALIA och hennes rôfvare. Imellertid tröstade han Bojarden som 1 en vån, och åndtligen lättades den olyckli- ge fadrens beklämda bröst genom suckar och tårar. Vreden lemnade rum åt en stillare Sorg. "Gud vet — sade han, med ögonen rigtade mot himlen — Gud vet, huru ömt jag älskat dig, otacksamma, grymma, dyra dotter! Ja, nådigste Zar, ånnu år hon mig dyrbar! ånnu ålskar jag henne! och, i trötts af min ålder, skulle jag uppsöka henne vid verldens anda, om jag visste hennes tillhåll. Ack ! tillåfventyrs år hon förförd af en bof, beröfvad sin oskuld och öfvergifven åt vanäran och olyckan! Dock nej! NATALIA kunde icke ålska nå- gon bof. Men hvarfôre dolde hon si kår- lek för mig ? O! jag skulle med glådje om- famnat som son den, åt hvilken hon skänkt sitt hjerta! Ar jag icke ålskad af min be- herrskare? har han icke öfverhopat mig med vårdigheter och belöningar? och skulle han icke åfven bevårdigat med sin nåd min dotters maka? Jag kan icke reda mig ut ur denna labyrint.— Men hon år borrt.! Jag gråter, och hon ser icke mina tårar. Jag dör, och hennes hander tilltrycka icke mina ögon. Dock — tillåfventyrs har jag förtjent detta straff. Jag vill icke klaga. Blott derom beder jag Gud, att han ville förbarma sig öfver den olyckliga och låta | — no — det ga henne vål, ebvar hon må vara. Gerna vill jag dö af sorg, om hon blott år lycklig •—• (Han fastade ögonen på brefvet) • Du har gråtit? dina tårar hafva. fuktat detta papper ? — O ! jag skall bevara det vid mitt hjerta, såsom det sista bevis af din kårlek!—- Om jag blott hade det hop- pet, att du en gang skulle återkomma, om det också icke vore förr ån i min dôds- stund!— Dock, ske Herrans villja!— I- mellertid skall din gamle, öfvergifne fader upptaga fattiga värnlösa och olyckliga i Stället for barn, och vid hvarje vålgerning såga med tårade ogon: "Barn, bedjen för NATALIA ! " — Så talade den bekymrade fadren, och djupt rörd afhörde den ådle Zaren hans klagan. ' • Från denna stund voro den gode Bo- jardens dagar fulla af sorg. Ty ack! åf- ven dygden skyddar icke alltid från bekym- mer ! - Oupphörligt tånkte han på sin al- skade NATALIA. Svårmodig satt han vid — III — den hôga dörren af sitt hus, och ingen bragte honom underrättelse om hans dyra dotter. De utsånde buden besvarade blott med suckar och en ryckning på axlarne hans hastiga frågor. Åfven de fattige, som åto af hans bröd, saltade det med tårar: ty deras välgörares sorg var deras egen. Imellertid hade budet, som ALEXEI skickat till Moskwa, hembragt den under- rättelsen, att Bojarden MATWEI varit på Hofvet ock att straxt derpå befallning blif- vit utfärdad, att NATALIA skulle ôfverallt med största sorfållighet efterspanas. Desse underrättelser voro ånnu icke nog tillfreds- ställande for NATALIA. Hon ville veta, huru hennes far såg ut, då han kom ifrån Zaren — om han suckade eller gret? — Budet kunde ingenting svara på allt detta; ty det hade vål sett Bojarden, men icke med ett ömt barns ögon, och således icke merkt något af allt det, som NATALIA så gerna ville veta. "Ack ! — ropade hon — om jag åndå kunde flyga till Moskwa, för att blott ett ögonblick se den gode fadren !” —= 112 — — ALEKEI betraktade henne med ômhet; hon flôg i hans famn, och hennes blick klarnade åter. | , Nu borde jag måla det unga parets | äktenskapliga sållhet; men J, som af erfa- renhet kånnen. denna sållhet, sågen, oui den kan beskrifvas? NATALIA och ALEXEI merkte icke tidens ström, eller funno de dess lopp allt för hastigt och skyndande. Minuter och timmar, dagar och natter, : veckor och månader jagade hvarandra,, som strömmens vågor, dem ögat icke förmår åtskilja. Ja, så enformiga kärlekens njut- ningar ån synas, så oandligt mångfaldiga, så nya åro de dock alltid. Ålskande in- somnade NATALIA, och ålskande uppvak- nade hon. Hennes bön och allt, hvad hon gjorde, hade afseende på hennes kårlek. Lika så var det med hennes man; och den- na likståmmighet i känslor gjorde deras 1 1 lif till en himmelsk harmoni. — Dock i tryckte de icke oupphörligt hvarandras 1 hånder, och sågo icke jemt hvarannan i Ögo- — 113 — Ögonen. Nej ! NATALIA sysselsatte sig med allahanda fruntimmersarbeten. 1 syn- nerhet sydde hon flitigt på tvenne bålten, af hvilka det ena var beståmdt åt hennes maka och det andra åt hennes goda far. "Ty — sade hon suckande — en gång skall jag vål återse honom!" — Men Alexei öfvade sig i teckning. Han satt bredvid sin flitiga NATALIA och hennes loford eller tadel ledde honom vid arbetet. Naturen hade val varit hans enda lårmåstarinna ; men det oaktadt hade han bragt sin konst tem ligen långt, och Natalia förundrade sig ofta, når hon såg, ån en ekskog, ån Moskwas torn eller Zarens palatser upp- våxa under hans pensel. Vilddjursjagten hade han nåstan helt och hållet uppgifvit. Också var dessas antal nu mycket förmin- skadt i nejden omkring huset. Af aktning för dess sköna herrskarinna, tycktes de hafva dragit sig djupare in i skogen. Sa förflöt vintren. Båckarne sorlade åter. Ângarne och falten återtogo efter- H hand sin gröna drågt. Knopparne började framskjuta, och ALEXEI genom strôfvade alla marker, för att samla de första blom- morna åt NATALIA, som betalte dem med en eldig kyss. De gingo nu dagligen hand i hand, att spassera, och fägnade sig åt jordens brokiga klädnad, åt trådens grôn- ska, åt båckarnes sorl och åt foglarnes samljud. "Skulle du vål tro — sade NA- TALIA— skulle du vål tro, ålskade ALE- XEI, att foglarnes sång och deras glada le- kar sistledne vår gjorde mig ängslig? Men nu— ack! nu år det helt annorlunda. Nu tycker jag mig förstå deras qvitter och kunna dela deras kånslor. Se detta lyck- liga par der i busken, se huru de mötas med näbben liksom för att kyssas, se huru de liksom omfamna hvarann med vingarne! De ålska hvarann, goda ALEXEI, liksom vi.” Så försvann våren under den oskyldi- ga kårlekens rena njutningar. Men dess nöjen utträngde icke hos den goda dottren minnet af en ålskad far. ALEXEI måste hvarje månad tre eller fyra gånger skicka bud till Moskwa, for att om honom inhem- ta underrättelser, hvilka vanligen voro lika I > lydande. Bojarden sörjde, gjorde godt> I - spisade de fattiga och uppmanade dem att bedja för hans NATALIA. Hvarje gång NATALIA hörde detta, höjde hon en tårad blick mot himlen, och suckade. En gång återkom budet ovanligt ha- stigt. ”Herre ! — ropade han till ALEXEI — hela Moskwa år i rörelse. De vilda Li- thauerne åro infallne i Ryssland. Invånar- ne i hufvudstaden hade församlat sig i Kreml och Bojarden MATWEI upmuntrade dem i Zarens namn till tapperhet. Alla kastade mössorna i vädret och ropade: "Ja, vi Villje dö for vår Zar och for fä- derneslandet, eller besegra Lithauerna!” Deruppå formerade de linien, deras svård och rustningar blixtrade i solskenet, och i morgon tåga de ut under deras tappre an- förare.”— ALEXEIS bröst höjde Sig. Med eldig blick nedtog han sin fars svård från våggen; men ett ögonkast af NATALIA, H 2 — 116 — förlamade bans arm, svärdet sônk ur hans hand och heta tårar störtade utför hans kinder. NATALIA fattade stum hans hand. "Ålskade maka — började ALEXEI du önskar ju återvända till din far ? NATALIA. Ja, men icke utan dig. Ack! jag har icke velat namna det; men vi gore orått att dölja oss för den gode fadren. Glådjen öfver vår anblick skall förmå honom att glömma allt. Och se- dan, når jag står mellan er båda och tryc- ker edra hånder till mitt hjerta, då skall jag först med sanning kunna utropa: Nu år jag fullkomligt lycklig! ALEXEI. Men jag måste först åter- vinna Zarens nåd; och dertill år nu tillfålle. NATALIA. Huru då? ALEXEI. I kriget mot Lithauerne. Der kan jag bevisa honom, att LUBOSLAW- Sicoierne ålska honom och åro redligt sin- nade emot fosterlandet. — 11Z - NATALIA. Ja, du har rått. Låt oss skynda, min ålskade! Blott jag slipper att öfvergifva dig, så år jag fårdig till allt. ALEXEI. Hvart tånker du, öma ma- ka? Der flyga dödande pilar, der rasar det blodiga svårdet — och du skulle villja draga dit med mig? NATALIA. Du vill således lemna mig qvar? Det vill såga: du vill min död — ty utan dig år det mig omöjligt att lefva. Nej, om du ålskar mig, så tillåt mig följa dig. ALEXEI omfamnade sin trogna maka och ropade: "så kom då, osh låt oss dö tillsammans, om det år Guds villja. Men qvinor bruka icke draga i krig, söta NA- TALIA."— Hon teg och gick leende ut i sängkammaren. Efter några minuter åter- kom hon som en skön yngling. Hon hade påtagit sig sin mans kläder, dem han bru- kat vid tretton eller fjorton års ålder. "Jag år din yngre bror,” sade hon vanligt. Git mig nu blott ett skarpt svård och en god — 118 — rustning, och du skall se att jag år en dug- tig krigare." — Alexei kunde icke nog fågna sig åt den förtjusande hjelten. Han utsökte de låttaste vapen, valde en beqvåm och stark pansarskjorta på hvilken de or- den voro ristade: "Ar Gud med qss, ho kan vara mot oss?'" och våpnade sin trogna maka. Sedan kastade han på sig sin fars rustning och, beledsagad af NATALIA och sina tjenare, som alle voro färdige att upp- offra lifvet för honom, lemnade det lilla huset, der ingen qvarblef mer ån Nånkan och några gubbar. Men vi villje på någon tid taga afsked från det unga paret, i hopp, att himlen skall beskydda dem bland de ljungande pi- larne och de blixtrande svården på dödens fålt, dit de ila. Vi återvände till Moskwa, der allt nu år tomt och ode; men der vår historia bôrjades, må hon åfven slutas. En dyster stillhet herrskar i hufvud- staden. Blott svaga gubbar och bleka qvin- nor framskrida på gatorna. Deras vack- — 119 — lande steg, deras mulna blickar åro rigtade åt templet, der de årna anropa himlen för , det nödställda fosterlandet, för stridande söner och makar. Den ådle Zaren står våntande på den höga trappan vid sitt pa- lats och afbidar med otålighet underrättel- ser från krigshären. Vid hans sida står Bojarden MATWEI, som med kloka och öma ord intalar honom mod. ”Herre! — såger han— förtrösta på Gud och på dina tappra Ryssar, dem ingen makt emotstår. Fruktansvårdt rasar deras svärd bland fi- enderna och faste som klippan, stå de i striden. Segren år deras oskiljaktige föl- jeslagare.”— Så talade den vise Bojarden, och hans bröst frampråssade oförmerkt en suck, helgad så vål åt fosterlandet som åt hans förlorade dotter. Åndtligen anlånde en kurir, betåckt med svettoch damm. Hastigt emottog Zaren rapporten, uppvecklade den med dar- rande hand — och det första ordet var: Seger ! — "Seger!" — ropade han glad — "Seger!" upprepade Bojarderne — Seger, seger, seger!" genljudade bland det hån- ryckta folket, och hufvudstaden skallade af glädjeskri. "Slagtningen ■— så skrefvo Generaler- ne—• var en bland de mest blodiga; och redan veko de främste tropparne for den Sfverlågsna fienden, då en yngling störtade emot den framträngande fiendtliga håren med dundrande utrop: Seger eller dod! Hans exempel uppmuntrade de öfriga. Alla ropade: Seger eller död! och rusade med raseri mot Lithauerne, hvilka ock, oaktadt deras öfverlågsna antal, nödgades till flygt. Vi kunne omöjligt (hette det vidare) be- romma den unga hjelten efter förtjenst. Honom tillhör hela åran af segren. Han stridde med obeskriflig dristighet och styr- ka, nedlade ett stort antal fiender och tog | med egen hand Lithauernas Fältherre till fånga. Vid hans sida fåktade oupphörligt I hans broder, en ung, skön menniska, ånnu mera gosse ån yngling, hvilken han i de far ligaste ögonblicken sökte betacka med sin skqld. Den unge hjelten vågrar för ôfrigt att såga sitt namn for någon annan, ån dig sjelf. Snart skall han, beledsagad af oss, kasta sig för dina fotter; ty de slagne fienderne skynda hem, och dina kri- gare skola innan korrt, krönte af segren och åran, återvända till hufvudstaden/’ Zaren våntade med otålighet sina hjel- tar; och då han hörde dem vara i annal- kande, red han dem till mötes, med Bo- jarden MATWEI och sina förnämsta Hof- herrar. Allt, hvad lif och anda hade, följde honom. Kraftlösa gubbar glömde sin ålder och skyndade med ungdomens häftighet att emottaga sina söner. Hustrur och mö- drar, med sina små på armen eller vid handen, sprungo förbi, för att några ögon- blick förr få trycka sina mån till sina hjer- tan. Åndtligen fick man tropparne i ögna- sigte. De brokiga fanorna fladdrade i luf- ten. Krigarne tågade i ordning, med blotta- de svård, och framför dem hårförarne, pryd- de med lagerkransar. Vid anblicken af Zaren utropade alla med en röst: "Sållhet och seger åt vår beherrskare ! " — Generalerne wheI # — 122 — knäböjde* för honom; men mildt leende uppreste han dem och sade: ”jag tackar eder i fäderneslandets . namn.” — Herre, | svarade hjeltarne, vi hafve bemödat oss, att uppfylla vår pligt; men Gud har gifvit oss segren genom denna ynglingen.— Den unge hjelten närmade sig vid desse ord med blygsamma blickar och kastade sig for Zarens fotter. "Hvem år du, tappre yng- ling ? — sade Zaren och råckte honom han- den— "Nåmn dig, på det att ditt namn på ryktets och årans vingar må kringflyga Ryssland." — Allernådigste Zar! — sva- | rade ynglingen —- Den olycklige Bojarden | LUBOSLAWSKOIS son öfverlemnar åt dig | sitt hufvud, sedan hans far långt borrta ifrån fäderneslandet slutat sina Sorgliga da- gar. ■— Glad höjde Zaren sina blickar mot himlen och ropade: "jag tackar Dig, Alls- mäktige, att Du gifver mig tillfålle, att till någon del godtgôra en begången orättvisa och att åt sonen gifva den upprättelse, jag var skylldig fadren. Ja, ådle, hjeltemodi- ge yngling, så år det. Din fars oskuld år åndtligen uppdagad. Ack ! jag var då ånnu — 123 — ung och oerfaren, och Bojarden MATWEI var ånnu icke min vån och rådgifvare. E- laka menniskor fortalte din far ock fram- Stålide fallska vittnen emot honom. En af desse har redan längesedan på dödssån- gen bekånt sin mened. Du ser mina tårar. Var nu min vån, den närmaste intill Thro- nen och mitt hjerta, näst den redlige MAT- Wei.”— Så år då således min gode fars åra åter upprättad? — Gud vare tackad och prisad derförl Men jag, store Zar, jag år en förbrytare. Jag förtjenar straff; ty det år jag, som borrtröfvat Bojarden Mat weis dotter. — Den förvånade Zaren ville frå- ga hvar hon var — men hon låg redan i sin fars armar. I sin krigiska rustning skyndade hon, att kasta sig för hans fot« ter; men hjelmen föll af henne, det långa kastanjebruna håret fladdrade omkring hen- nes skuldror och gubben igenkånde henne. Utom sig af glådje, vågade han knappt tro sina ögon, och likvål var hans första rö- relse, att trycka henne i sin famn, och snart ôfvertygade honom hans hjerta, att det verkligen var hans enda, ålskade, dyra — 124 — .- oolein."!". "Imiret-nirAror-ittri-eletit, dotter, som han holl i sina armar. Långe betraktade han henne stum med hånryckta blickar—■ och åndtligen framstammade han: ”min ålskade, dyra » goda ■ Natalia ! " och hans ansigte strålade af ôfverjordisk glådje. —"Du ålskar mig således ånnu?" ropade NATALIA. En häftig strom af tårar sade det öfriga, Krigarne, i stumma, orörliga grupper, betraktade med oafvånda ögon denna sköna scen. Den djupt rörde Zaren fattade ALEXEIS hand och förde honom till fadren. "Han år min maka!— ropade NA- TALIA — förlåt honom, båste far, och skånk honom din kårlek.”— Den gode Bojarden råckte sin hand åt ynglingen, som ville ka- sta sig till hans fotter, och slöt honom til- lika med NATALIA i sin famn. — ”Ja — ropade Zaren — de åro varde hvarannan och förtjena din kårlek. De skola blifva dio ålderdoms tröst och glådje.” — "Min son, min dotter!" — snyftade Bojarden och tryckte det lyckliga paret når- mare till sitt klappande hjerta — "i edra armar vill jag dö ! " rsocbron* ====- PV 6 JA. Ovinnorna beklaga sig öfver männen, och männen öfver qvinnorna. — Hvem har rätt? hvem orått ? och hvem skall al göra tvisten? — Om detta blefve mig uppdra- get, så tilldömde jag utan betänkande råt- ten åt de ålskvårdaste — följaktligen åt qvin- mrnat — Men öfver denna dom skulle mannen såkert klaga missnöje; de skulle beskylla mig för partiskhet; de skulle så- ga, att jag vore mutad af LYDIAS öma blickar, eller SELMAS milda smålöje. De skulle vådja till högre domstol, och mitt försvar skulle blifva ohördt. Tillåfventyrs torde denna lilla beråt- telse något bidraga till upplösning af tvist- frågan. — 126 — JULIA var hufvudstadens prydnad. Hon visade sig — och kårlarne sågo och horde blott henne, konverserade blott med hen- ne.— Och fruntimmerna?— Ja, de hvi- skade sins emellan, betraktade henne med hemlig harm och försmädligt lôje, och be- modade sig, att hos henne finna något att tadla, for att i någon mon tillfridsstålla sin förödmjukade egenkårlek — men förgåfves! — JULIA blandade som solen. Fåfängt sökte afunden ett fel hos henne. Med för- dunklad blick och såradt bröst drog den sig stum tillbaka. Behöfver jag nu vål såga, att alla ynglingar förgudade Julia och satte en ära uti, att räknas bland hennes tillbedjure?— En suckade, en annan gret, den tredje hängde hufvudet, och då man såg någon dyster och tankfull enslighets vandrare, sa- de man: ”han år kår i JULIA.” | Och JULIA? — JULIA ålskade ingen- ting, utom sig sjelf. Med stolt sjelfkänsla Skådade hon omkring sig och tånkte: hvar - 127 - fins min like? hvar den, som år mig vård? Dock låt hon vålvisligen icke merka något af dessa tankar; och om man hade orsak att beundra hennes skönhet och förstånd, så tyckte man sig hafva det lika mycket, att förvånas öfver hennes anspråkslösa blygsamhet. Denna talang, att synas, aga qvinnorna i en öfvertråffande grad. »'«<« h 00 Men — småningom nalkades hon slu- tet af sitt fjerde Lustrum ) — hon började inse, att fåfångan icke år annat, ån ett slags dunst, som vål försätter själen i en ljuf villa, men foröfrigt gifver hvarken kraft eller näring. Man vare alldrig så mycket intagen af sig sjelf; det år dock icke nog i längden. Utom det magiska ^ag, måste man ånnu ålska något annat. -0 r ii t i à I ri. tele! sjeje; ere JULIA mönstrade nu legionen af sina tillbedjare med uppmerksamhet. 1 början föllo hennes blickar på den unge SAMO- LUBOW, hvilken i anseende till skönheten ojrl till: *) Lustrwnt tid af fem år. — 128 — 1 1 74 kunde måta sig med sjelfva AMOR, men foröfrigt icke tånkte på något annat, ån på JULIA och— spegeln. Sedan tycktes henne åter den manhaftige GRABROW — en ung hjelte, hvilken blott saknade den grekiska drågten, för att vara en fullkom- lig Mars— förtjena företrädet; och ofta förekom henne till och med den pratsam- me PUSTosLow ålskvård, hvilken, oaktadt sin dommarevårdighet, tåflade med VESTRIS i entrechat och hvar dag förfärdigade åtmin- Stone tie fransyska calembours. Men det varade icke långe. Hon såg snart i den förste ingenting mer och ingenting mindre, ån en platt, osmaklig, inbilsk narr; den unge krigsguden förvandlade sig, vid når- mare bekantskap, till en plump ‘ Dragon, och af den roande dommaren blef innan korrt en tråkig pladdrare. Åndtligen föll hennes val på den unge BORIS, som också verkligen var ålskvård. Hjerta och för- stånd voro vid detta, val ense. Boris hade, under en öm och förstån- dig fars uppsigt, blifvit uppfostrad utom- lands. — 129 — lands. Hans hufvud var uppfylldt med nyt- tiga och angenäma kunskaper, och hans hjerta hyllade gerna dygdens lagar. Om han icke just egentligen var skön, så be- hagade han likvål. Hans ansigtsbildning hade det ädlaste uttryck och i hans stora ögon framblickade en ådel själ. Han rod- nade, likt en oskyldig flicka, öfver hvarje tvetydigt ord; talade icke mycket, men alltid med förstånd och behag; bemödade • sig icke att lysa med qvickhet och kun- skaper, och afhörde— åtminstone tåligt — hvar och en, Verlden rättvisan icke all- tid värdet af en sådan karakter. Skal gål- 1er i dess ögon ofta för kärna, och den anspråkslösa blygsamheten, förti enstens följeslagerska, står obemårkt i skuggan, då fräckheten och dumdristigheten skörda bi- fall och lagrar. Boris ålskade JULIA — huru hade det ock varit möjligt, att icke ålska den sköna och ålskvårda? — men den oräkneliga ska- ran af tillbedjare, hvaraf hon var belågrad, I —- 130 —• — 13T — afskråckte honom. Han betraktade henne på afstånd, utan att sucka, utan att med en dyster blick lågga handen på hjertat eller pannan, med ett ord, utan att agera ålskare. Och det oaktadt, merkte JULIA, att han ålskade henne. Må hvem som vill förvånas öfver qvinnornas skarpsynthet! Men förr skulle det vara möjligt, att de vid klara middagen icke såge solen, ån att de icke merkte sina behags verkan på en känslofull man, ehuru mycket han ock be- modar sig att dölja den. JULIA utmerkte snart den blygsam- me ynglingen framför sina öfriga tillbe- djare. Med vånliga blickar och mgildt små- löje uppmuntrade hon honom, att dra- ga sig nårmare. Hon konverserade med honom, visade aktning för hans för- tjenst, hörde honom uppmerksamt och y t- trade den önskan, att oftare träffa ho- nom. "I morgon kommer Ni vål på Kon- serten?"— "( morgon åter Ni ju mid- dag hos oss ?"— "I går var mig tiden så lång, utan Er.” Boris var icke bland dem, som straxt hålla det minsta vånliga ord af en flicka i för en kårleks förklaring, och i sin inbill- ning redan åro de lyckligaste herdar, då man ånnu knappt tånkt på dem; men med all sin anspråkslöshet, hade han likvål hopp — och hopp år för kårleken detsamma, som ett varmt Aprilregn för den späda såden. Redän hade han beslutat att vid JULIAS fotter anropa henne om genkärlek — och JULIA kånde en verklig längtan efter detta ögonblick— då på stora verldens horizont visade sig ett nytt fenomen, som ådrog sig allmän uppmerksamhet. Den unge Fursten KARIN, naturens och lyckans ålskling, förnam, rik, skön, inträdde i verlden — och allas blickar rigta- des på honom. Han var talämnet for da- gen. Hvar och en berömde honom, men i synnerhet fruntimmerna, och särdeles de, på hvilka han sett vänligare ån på de öf- riga, eller åt hvilka han sagt någon artig- het. Man kunde icke nog beundra hans na ■ I 2 -= 132 —• förstånd och snille, åfven då han talte om | väderleken. Och hvem förvånas derofver? | Entusiasmen år ett mikroskop, som tusen och millionfalldigt förstorar föremålen. Imellertid utbredde sig i staden det | ryktet, att dun ungs Fursten vore kdnslolos | for qvinliga behag och att AMOR förgåfves på honom uttömt hela sitt koger. Hvil- 1 ket åm ne for fruntimmerna! hvilken åra för den, som segrade!— Hvar och en tyck- te, att den förolämpade AMOR med tårade ögon vande sig till henne och sade: "Håm- nas mig, eller dör jag af harm."—• AMOR dö? J Gudar, hvilken olycka! Huru kun- de man lefva utan den ålskvårde gossen? Nej ! man måste beifra hans sak; man må- Ste hamnas honom, kosta hvad det vill! i Den nye ALCID måste förödmjukas, be- segras, fängslas 1 Hufvudstadens skönheter visade sig nu, prydda med guldkedjor, till tecken af en ofelbar seger. Båfva, båfva, för- | patne yngling, som hittills trottsat de- — 133 — ras makt! Dessa blixtrande bojor före- båda ditt nederlag. Men den unge KNESEN framgick le- ende och obekymrad, tills han på ett pu- blikt stålle träffade JULIA. Hon fördunk- lade alla qvinnor. Han var den skönaste bland alla mån. "Han måste ålska henne,” tånkte de senare. Julias tillbedjare, fulle af förtvifian , drogo sig tillbaka. Blott Bo- RIS öfvergaf henne icke. Han talade med henne; men hon svarade torrt och afbru- tet— JULIA var tankspridd. Då Boris följande dagen ville besöka Julia, var hon af en häftig hufvudverk hindrad, att emottaga honom. Tredje da- gen såg han henne på Balen. Den unge Fursten satt bredvid henne, dansade med henne, konverserade gladt och förtroligt med henne. Boris hälsades hofligt — man frågade, huru han mådde, utan att af höra hans svar. Han närmade sig från en an- nan sida. Man merkte honom icke. Och huru kunde man vål det, då den unge Fur- - 134 — Sten satt på denna sida?— Stackars BORIS! , du hade kunnat vara lycklig; men ögon- blicket år förbi. Nu återstår dig intet an- nat, ån — att aflägsna dig. Detta var ock- så hvad han gjorde. Han lemnade salen och JULIA — man kan lått tanka, med hvilken kånsla. Åfven vi villje öfvergifva honom — må han i ensligheten utgjuta sitt hjertas qval i lindrande tårar, och, om möjligt år, låra att glömma den ålskvårda obeständiga. JULIA var förtjust öfver sin nya eröf- ring. Hennes Furste var en ANTINOUS, når han teg; en CICERO, nar han talade— och en hallgud, når han sade: "JULIA, jag ålskar dig!" Också bedrog han henne icke. Han var verkligen så fångslad af hennes behag, att han icke kunde höra någon kon- sert, der ej JULIA söng, icke kom på nå- gon bal, der ej hon dansade, icke besökte någon promenad, som ej förskönades af JULIAS närvaro. Han ålskade förut spel; men han uppoffrade korten för JULIA. Han tillbragte förut flera timmar om dagen med — 135 — sina Engelska hastar; men for JULIA glöm- de han hästarna. Man ser. att hans kår- lek var allvarsam. Tillåfventyrs torde nå- gon invånda, att man i riddaretiderna ål- skade ånnu allvarsammare; men hvarje år- hundrade har sitt sått — och vi lefve nu i det nittonde. Våra sköna åro icke så svå- ra att tillfredsställa, som under FRANS den Förste; och såkert kastar nu ingen af dem sin handske på manen af ett uppretadt le- jon och beder sin ålskare taga honom der- ifrån — förmodligen af ingen annan orsak, • ån att, efter högsta sannolikhet, ingen af våra nuvarande riddare skulle lyda hennes befallning. JULIA var öfvertygad, att Fursten icke kunde lefva utan henne. Blott det föreföll henne besynnerligt, att han alltid talade om sitt hjerta, alldrig om sin hand. Flere af hennes vånner lyckönskade henne redan till en sådan fåstman; men fästmannen för- klarade sig alldrig tydligare. Åndtligen låt JULIA honom förstå sin förundran öf- ver detta förhållande. Den ömme Fursten syntes förolämpad. "JULIA tviflar om sina behags valde?”“— ropade ban med vårma - JULIA vill borrtbyta den eldige AMOR emot den kalle HYMEN? den förres ljufva smålöje emot den senares evigt rynkta panna? en blomstergirland mot slafbojor? | O JULIA! kårleken tår intet tvång. Ett ord • och tvenne ålskandes hela salighet år forlorad. Hade vål PETRARCHA så ömt i alskat sin LAURA, hade han vål skrifvit en enda af de eldiga Sonnetter, som förtjusa oss, om LAURA varit hans hustru? Som | han måste man alska, för att vara lyck- lig — och JULIA förtjenar en sådan kår- lek. Julia bleknade vid detta tal. Fursten merkte, att hans filosofi icke be- hagade henne, och fortfor. "Åtminstone, sade han, villje vi förlånga vår kårleks I lyckliga tid, så långe vi kunne; ty alldrig, ålskvårda JULIA, alldrig återkomma dessa himmelska stunder."— Men JULIA kunde icke lemna sitt bifall hårtill och blef icke förr lugn, ån han gaf henne det löftet, at genom heliga band befästa deras för- bindelse. Efter detta löfte trodde han sig be- råttigad till friheter, hvilka JULIA också icke vägrade honom, så långe han höll.sig inom anständighetens och blygsamhetens grånsor; men han blef med hvar dag dri- stigare — och det gafs ögonblick, då-------- då blott oskuldens gudinna kunde rådda Julias dygd. Julia kånde sin fara och påyrkade en- traget, att brôlloppsdagen skulle utsattas. Fursten uttömde hela sin list, för att be- segra Julias ståndaktighet— men förgåf- ves! I det'ögonblick, då hon, efter all sannolikhet och uträkning, bordt glömma sig, afviste hon honom med en sträng blick, så att han åndtligen måste uppgifva hop- pet, att blifva lycklig annorlunda, ån un- der namn af maka. En morgon, då Julia just hade vaknat med tanken på sin ålskade Furste, lemnade man henne en billjet af följande innehåll: "Ni år ålskvård, Julia— men hvad år ålskvårdare ån friheten? Det faller mig — 138 — . — 139 ~ svårt, att öfvergifva Er; men tanken på ett oupplösligt band faller mig ånnu svå- rare att båra. Hjertat tåi intet tvång, och upphörer att ålska, når det behagar. Hvad år således äktenskapet annat, ån ett odråg- ligt ok?— Ni vill icke ålska på mitt sått, för kårlekens lycksalighets skull, så långe hjertats böjelse varar — således farvål! — Ni må kalla mig trolös och löftesbrytare; men det år en gammal anmerkning, att ål- skandes eder åro skritha i sand, och att den låttaste flågt utplånar dem. För ôfrigt lårer det för Er, med så många ålskvårda egenskaper, icke blifva svårt, att finna en vårdig maka —• en maka, som tillåfventyrs åfven åger de sällsynta dygderna, trohet och beständighet! Det gifves kanske nå- gon Fénix— men jag år det icke, åtmin- stone icke i denna bemerkelse. Det år der- före jag icke mera årnar oroa Er. jag lemnar Moskwa.” Lef vål! Furst Karin. JULIA darrade i alla lemmar, och — det år klart— hon foil afdånad ned, på de nya Didonernes vis. Då hon åter kom sig före, fann hon någon låttning deruti, att förbanna hela mankönet. ”De åro samt och synnerligen trolöse, menedare, bof var. Tigern har ådlare hjerta ån de. Ormens tunga döljer ej så mycket gift som deras. Deras tårar åro Krokodilens. Ofelbart för- lorad år den, som tror deras löften.” — Med dessa och dylika fårgor målade den uppbragta Julia månnen. Sådana utbrott kunna vara förlåtliga ; men åro de åfven råttvisa? Åro då alla manliga hjertan gjut- na i en form? Kunna alla ansvara for en? Men passionen gör sållan goda slutsattser. Den tager lått En för Alla och Alla for En. Dagen derpå var Julias olycka en visa i stadem ”Fursten har öfvergifvit Julia” — hette det; och karlarne ryckte på axlarne, under det fruntimmerna för- smädligt logo, och, hvar och en for sig, tånkte: "mig hade han visst icke öfvergif- vit.”— Huru kunde Julia nu visa sig? Hon hatade verlden, och kom på flera vec- kor icke utur sitt rum. — 140 — Två veckor efter denna händelse låt BORIS anmäla sig hos henne. Efter litet betänkande gaf hon honom tillträde. Den stackars Boris! Dg glödande pilar, som Jjungade från JULIAS läppar, skonade lika litet honom, som de ôfriga af hans kön. Lik en ôfverbevist brottsling måste han emottaga de bittraste förebråelser, i En an- nan i hans stålle skulle måhända med en blick gjort JULIA stum och rodnande af blygsel; men den gode Boris ålskade. Han var icke kommen, att förödmjuka den förolämpade Julia. Hon var nöjd ined hans besök. Hon Önskade att åter se honom — och småning- om förlorade sig hennes ovillja emot mankö- net. Boris’s ômma, milda och ädla hjerta, hvilket hon i verldsbullret icke så kunnat låra känna, som nu under de förtroliga samtalen i hennes stilla boning, tillvann sig hennes aktning och tillgifvenhet. "Hvar- före — utbrast hon under tårar — hvarfôre likna icke alla karlar honom? då skulle kår- leken icke för oss vara en källa till qval.” — I41 — — Boris benyttjade detta ögonblick, och JULIA gaf honom löfte, att blifva hans ma- » ka— men med det villkoret, att öfvergif- va verlden. "Denna onda verlden förtjenar icke, att vara vittne till vår sållhet — sade I hon — dess dåraktiga fåfänga år mig för- hatlig. Låt oss flytta på landet, ålska- | de Boris. Hela mitt lif — svarade BORIS — skall blifva helgadt åt din tillfredsställelse, ojem- j förliga Julia. Gerna vill jag med dig lef- I va vid verldens ånde, och alldrig, alldrig skall jag oroa dig med en förebråelse eller I en klagan. Din villja skall vara min lag. Jag har att tacka dig för min sållhet. Vare det således min heliga pligt, att förekom- I ma dina önskningar och att helt och hållet bero af dig. — Boris bedrog icke Julia — men Julia?— gissa! De första sex eller sju veckorna för- flöto för dem på landet, som en skön vår- dag. Den ådle mannen var förtjust i sin , sköna maka, och Julia belônte hans ôm- Ii il it an i isjej Al Mot slutet af sommaren blefvo Julias loftal ofver landtlefnaden redan sällsyntare och kallare. Men då nu den kulna hösten utträngde den skona sommaren; då blom- niorna på f alten och i trågårdarne vissnade 1 — 142 — • het med en motsvarande kånsla. Den el- diga passionen hånryckte begges hjertan. Nature h tycktes taga del i deras glådje. Den log ofver allt i sin skönaste iskrud. Blommornas vällukt, foglarnas sång. — allt gaf nåring åt det omma parets sållhet. "Min Gud ! -— sade Julia — huru kan man vål lefva i staden? Huru år det möj- ligt, att någonsin åter öfvergifva landet? , Der år ju intet annat ån förvirring och oro ; hår blomstrar oskuldens rena lycksa- lighet. Der herrskar evigt tvång; hår lugn och frihet. Ack! ålskade Boris’’-— med ' ôm ma blickar tryckte hon hans hand till sitt bröst— "ack: -âlskad'è Boris, blott på den ljufva, fredliga landsbyggden, i naturens sköte; kan en kånslofull sjål njuta kårle- kens hela sållhet." — • — 143 — och fällde sina blad, foglarne flockvis flyt- tade till de blidare luftstreken, och det of- ) ver allt blef dystert och ödsligt; då för- svann hos henne helt och.'hållet lusten, att berömma landet. Boris merkte att hon började hemsökas af ledsnaden. Suckande tog han en del af den nya HELoisA och låste för henne ett stycke derutur, om en ömsesidig kårleks sållhet. Julia af hörde honom uppmerksamt och sade: ”förtråfl- ligt! " men Rousseau har vål mer följt sin inbiliningskraft, ån sin öfvertygefsé. Det vore i sanning godt, om det så förhöilel sig. Visserligen år kårlekens sållhet den högsta af alla njutningar; men kan den vål råcka alltid? Kan den vål alltid uppfylla sjålen ? Kan den ersatta oss alla andra för- : mårier? Ack! menniskohjertat år. omåttligt.. : Det åtrår alltid något nytt — nya idéer och intryck, som lifva och starka dess kån- slor. Den eldigaste kårlek skall, fruktar jag, i ensligheten slutligen svalnan Man behôfver tillfälle till jemforelse, för att be- stamma det ålskade föremålets vårde.” — Suckande svarade Boris: ”jag var af an i — 144 — nan tanka; men —— i morgon resa vi till staden." JULIA intrådde nr 1 åter på stora verb dens skådeplats och förblindade hvarje öga med en ny glans af skönhet, rikdom och prakt. Hon emottogs med förtjusning, och under hvarje hennes fjåt föddes en ros. Ett nöje jagade det andra, en njutning ut- trängde den andra, nu som förr — blott med den skillnad, att hon nu, som Fru, • kunde deltaga i verldens glådje med oånd- ligt större frihet och bekvämlighet, ån förr. Hon öppnade sitt hus för sållskaper, och hade, åtminstone fyra gånger i veckan, främmande. Boris teg och gjorde allt hvad bon ville. Hon insåg grannlagenhe- ten af hans förhållande, och belônte ho- nom derför, då de voro ensamme, med de ömmaste smekningar. " Finner du inte — sade hon med ett förtjusande smålöje — att stadens nöjen och den ståndiga vexlin- gen af föremål på nytt lifva vår kårlek? ' Mitt — 145 — Mitt af verldsbullret tröttade hjerta uthvi- lar sig så gerna i din famn.” — BORIS sucka- ) de, men så sakta, att JULIA icke, hörde det. En afton, då JULIA hade sällskap, såg Boris bland andra gåster åfven Fur- : sten KARIN inträda. Han bleknade och en häftig Storm uppväxte i hans inre; dock återhemtade han sig efter några ögonblick så vida, att han med höflighet kunde emot- taga Fursten. Men han undvek hela af- tonen sorgfälligt, att möta JULIAS blickar, for att icke såtta henne i förlägen- het: ty han fruktade, att hon i hans ö- gon skulle kunna låsa den oro, som plå- | gade hans hjerta. Efter aftonmåltiden, då gåsterne voro borta och JULIA befann sig ensam med Boris, fattade hon hans hand och sade ) leende: ”har du mårkt, söta Boris, med hvilken kall hôflighet jag behandlat Fursten KARIN? Det hade varit dåraktigt, att till- sluta vår dörr for honom. Må den lått- ! ;. K .0 " — 146 — sinnige Narciss kanna, att han icke år något mera for mig, att mina förra dårska- per alldeles icke qvarlemnat något spår i mitt hjerta och att jag icke har orsak, att frukta honom.” — Boris kysste hennes hand och förklarade, att han fann hennes uppförande ganska förnuftigt. Några dagar derefter, då Julia åter budit främmande, infann sig åfven KARIN på nytt. Han var munter, intressant, qvick och talade nåstan icke med någon annan, ån med frun i huset. Hvad Boris angår, så såg han knappt på honom — med ett ord, han Spelte rollen af en man af goda tom Sedermera uteblef han alldrig hos Ju- LIA. ’Hvilket angenämt hus!” utropade karlar och fruntimmer— JULIA ar en en- gel," tillade de förra — ”den älskvärde Fur- sten KARIN utbreder öfver allt omkring sig nöje och glådje,” Sade de senare. I- mellertid började man göra anmerkningar. Någre betraktade Boris leende , andre med axelryckning. ”Hvad å akt förvånas — 147 — Öfver?"— hviskade man hvarannan i ö» rat — "gammal kårlek rostar icke. Och nu år man blott säkrare — Boris år eil stilla, god man — och allt år på god fot.” Borises förhållande emot Julia under- gick ingen förändring; men snart merkte han hos henne någon sådan. Hon var ofta tankfull. An rodnade hon, ån a ter blef hon blek. Hon sokte dölja sin öro, kasta® de sig ofta med häftighet i famnen på Bos ris, tycktes villja såga något, och sade — . intet ord. Den gode, skobsämme ÖörW teg åfven. Blott då, när han spasserade af och an i sin favorit-allé, då rullade de långe återhållne tårarne Utför hans kinden En dag, då han emot aftonen kom hem, skyndade han till sin ålskade- alle. Det första, som vid inträdet i den samma föll honom i ögonen > var Fursten Karin , sittande bredvid JULIA på en gråsbånk. Hennes hufvud hvilade på hans axel och hennes blick på jorden. Fursten kysste K 2 hennes hand och sade: "du älskar mig — och jag skall af trängtan dö i dina armar? JULIA anstår det vål dig, att vara slaf af fördomar? Följ ditt hjertas böjelse, följ" — — JULIA hörde ett rasslande bakom sig och vande sig om. Hon båfvade tillsam- man af förskräckelse, då hon såg BORIS. Men hvem förmår beskrifva den olycklige makens kånsla? Hvad skulle han göra? Stöta ned den trolösa? Svalka sin håid i hennes förrådiska blod och sedan vånda stålet mot sig sjelf? -— Nej! Vål var han i strid med sitt raseri — men blott ett ögon- blick, Han dämpade sitt sjudande hjertas svall och med dödsblekt ansigte och en blick mot himlen skyndade han ur alléen. Samma afton fick JULIA från honom ett bref af följande innehåll: "Jag har icke brutit mitt löfte. Ingen förebråelse, ingen klagan har kommit ôf- ver mina lappar. Jag tilltrodde min ömhet för mycket valde. Jag bar bedragit mig, och -— lider. Efter hvad jag sett och hört, kunne vi icke längre lefva tillsammans. Min närvaro skall icke längre falla Eder besvärlig. En makas rättigheter åro ett ok, når kärleken icke förljufvar dem. Lef vål, JULIA!— Ni år fri, min Fru! Glöm att Ni hade en maka. Måhända får Ni all- dyig mer hôra något om honom. Oceanen skall åtskillja oss. Jag lemnar fådernes- land och vänner. Blott den bittra kånslan af min olycka skall beledsaga mig. — I medföljande Paket finner Ni en fullmakt, / som sätter Er i besittning af min förmö- , genhet. Afven bifogar jag bilden af min • fordna maka. — Dock nej! den kan jag icke berôfva mig. Med den vill jag umgås, som med en frånvarande våns skugga — som med det enda och sista föremålet för mitt sönderslitna, döende hjertas kånsla." bå Julia blifvit varse Boris uti al- léen, satt hon några minuter stum — se- dan storeade hon efter honom, ropade nå- gra.gåriger hans namn; men hennes rost darrade, fotterna vägrade henne sin tjenst och matt vacklade hon, stödd mot F ur- 7 — 150 - stens axel, hem. Då hon icke fann ho- • nom der, dolde hon sitt ansigte med hån- derna och kastade sig på soffan. Fôrgâfn ves bemödade sig den verldskloke Fur- sten, att lugna henne. Hon svarade ho- nom icke ett ord. Med darrande hand öppnade hon Bo- Ris’s bref, och en ström af tårar sköljde hennes kinder, då hon låst det. Fursten ville taga ifrån henne brefvet. "Nej — sa- de hon med förebrående ton — du fôrtje- nar icke att låsa det. En ådel man har skrifvit det. Slöjan år fallen — jag förak- tar dig och mig. För ôfrigt ser Ni mig för sista gången, min Herre. Må Ni för- föra andra och sedan le åt min svaghet; blott glöm och lemna mig för alltid. Jag anklagar Er icke mer. Endast min obetånk- samhet förtjenar att tadlas. Det kan icke felas Er nöjen i verlden ; men Ni och Edra likar åro, för mig nu mera en vämjelse. Jag svår det heligt, att den fråcka lasten icke mer skall våga, att se mig rått i an- sigtet. Ni må blifva förvånad, eller icke. — T5T — öfver denna plötsliga förändring; Ni må tro den, eller icke;— som Ni behagar — mig år det likgilltigt." — Med dessa orden försvann hon, flygtande till nåsta rum. Fursten stod der, som förstenad. Andt- ligen uppgaf han ett gållt gapskratt — tvunget, eller uppriktigt? — skyndade till sin vagn och for på Spektaklet. - Så snart Julia fick höra, att Boris . hade rest, utan att såga hvart, lemnade hon genast staden och begaf sig på landet. "Hår skola mina dagar i sorglig enslighet förflyta— sade hon, suckande— har, hvar- est jag en gång kunnat vara lycklig! Med den båste, den ömmaste make lemnade jag dig, landtliga tillhåll; och ensam— en be- drôfvad enka — återkommer jag hit; men likvål med ett hjerta, som ålskar dygden. O ! blott detta tröstar mig, blott detta upp- råtthåller mig! Också vill jag alldrig bliß- va dig otrogen, heliga dygd! Alltid skall du förblifva min vån. O! jag skall se dig, jag skall kyssa din afbild — i den oförgätli- ge Boris’s drag!” — Hennes tårar ström* / El — 152 — IN made på hennes mans portråt, hvilket hon höll i handen. Deruti måste man göra qvinnan rått- visa, att då hon en gång med hela sin sjål fattat ett beslut, så år också hennes stånd- aktighet, hennes kraft till dess utförande« beundransvärd — och de för sjelfbeherrsk- ning mest berömde hjeltar, hvilkas namn Historien upphöjer till himlen, måste dela sina lagrar med heme. . 0 JULIA, som nyss foga saknade något för att vara en modern La is, var nu ett monster af dygd. Alla fåfänga önskningar hade slocknat i hennes bröst, och hela hen- nes lif var helgade åt åtankan af hennes dyra make. Hon tänkte sig honom nårva- rande. Hon utgöt sitt hjerta för honom. "Du har ofvergifvit mig — sade hon — och du hade rått dertill. Jag vågar ieke önska din återkomst. Jag önskar blott lugn åt ditt hjerta. Glöm din maka, om åtankan På henne plågar dig. Var lycklig, ehvar du dr. Mig omgifver, mig genomtränger — 153 — minnet af din kårlek. Jag skall icke do af sorg. Nej!, jag viil lefva, på det du må , aga i verlden åtminstone ett troget hjerta. Och, ack! måhända känner du genom er hemlig sympati, åfven i aflågsenheten min kårlek; måhända gifver den ditt hjerta nytt lif och ny värma. Tillå fventyrs hviskar en medlidsam Genius till dig i sömnen: "Bo- RIS år icke ensam i verlden.” Dina sköna ögon öppnas, och långt, långt borta, svåf- vande som en skugga omgifven af dimmor, upptåcker du den sörjande JULIA, hvars ande, hvars hjerta fölljer dig ôfverallt. Tilläfventyrs— dock, jag önskar, hvad jag ej har rätt att önska — Nej ! jag vill ålska • utan hopp.” — I Julias sjål herrskade nu en stilla, mer ljuf ån plågsam sorg. Hvarje dygdig kånsla år angenäm, och sjelfva ångrens hetaste tårar aro icke bittra; ty ångren år dygdens morgonrodnad. JULIA kånde, att hon snart skulle blif- va mor. En ny, stark kånsla genomtrång- mrermnmommihi" P, — 154 — • de hennes inre — borde hon vara glad eller bedrôfvad? — Långe kunde hon icke ordna sina egna känslor. "Jag skali blifva mor? Men fadrens milda leende skall icke emot- taga den oskyldiga nykomlingen. Den fa- derliga karlekens tårar skola icke fukta | honom! Olyckliga, beklagansvärda barn! Vårnlos intråder du i verlden, och sorgens bild år det första föremål, som möter dina blickar! Dock, ske himlens villje! Jag får nu en ny förbindelse, att lefva och lida. Välkommet, ålskade barn! Mitt hjerta skall med dubbel ömhet ålska dig. För din skull och genom dig skall jag vara lugn, och . din spåda sjål skall icke genom klagan och mulna blickar missbildas. Endast kårleken våntar dig i mina armar, och med din föd- selstund börjas ett nytt lif för mig. Hon förberedde sig -nu med ifver till det heliga moderstillståndet. EMIL , denna i sitt slag enda bok, kom nåstan alldrig ur hennes hand. ”Jag var ingen god maka •— sade hon suckande — åtminstone vill Jag bli en god mor. Min försumlighet i en — 155 - pligt vill jag söka godtgora, genom ett tre- get uppfyllande af den andra,” Hon råknade dagar och stunder till, sin nedkomst. Redan i förhand ålskade hon det ljufva, ånnu ofödda barnet. Redan i förhand kysste hon det samma och nåmnde det med de ömmaste namn. Hvarje dess rö- relse förorsakade henne den lifligaste glådje. Hon födde åndtligen en son, den vack- raste gosse man ville se, fadrens och mo- drens förenade afbild. Hon kånde hvar- ken smärtor eller svaghet. Förtjusningen utträngde hvarje annan kånsla. I hennes hjerta öppnade sig en ny kålla till den 1 - naste och heligaste njutning. Hennes ögon tröttnade alldrig, att betrakta den lilla älsk- lingen. Hennes tunga upprepade tusen gån- ger de mest ljufva och smekande namn. Med sin kårleks, eld uppvärmde hon hans unga sjål och ingöt sitt eget hjertas ömma kånslor i hans, Behôfver det vål nåmnas, at hon sjelf ammade honom? Allt omkring henne syntes hennenu gladare. Förut gick hon alldrig ut ur sitt mchmihmlO-HE=MTTATFATANATATFT.T.TAnT.s.rA1sr.r.+2+1-+p7+7+*+1ATF..A.TAAHAn.A:.H1-1#T27-7+77-177471+ — 156 —- rum; ty vid anblicken af den omätliga him- | len och den vida jorden, vaknade kånslan | af hennes ensamma, ofvergifna tillstånd " med ny styrka. "Hvad år jag i Skapel- sens gränslösa rymd?” frågade hon sig sjelf | och sônk i en djup tankfullhet. Flodernas | sorl, vindans susande i lundarne ökade hen- | tes svårmodighet, och foglarnes glada sam- I ljud var henne motbjudande. Nu deremot var allt helt foråndradt. Så snart hon kun- i de, skyndade hon sig ut i fria luften med sin älskling. Solen glanste nu skönare, då | hon besken hennes son; tråden tycktes boja sig ned för att omfamna honom; i backens Sorl borde hon smekord for ho- nom, osh foglarne och fjerillarne lekte blott, för att roa honom. Hon var mår. Den stora verldens nöjen, på hvilka hon förr satte så högt värde, syntes henne nu som en bedräglig synvilla, i jemforelse med den åkta, rena, för förstånd och hjer- ta stärkande njutning, som moderskånslan skänker. Ack! hon skulle varit fullkomligt lycklig, om icke tanken på den sörjande. sjefat — 157 - Imellertid uppblomstrade den lille Bo- RIS, som en ros. Redan sprang han om- kring i ångar och lundar, redan kunde han säga: ”jag håller af dig, mamma lilla!” för- stod redan att ôtht smeka henne och att Boris tungt hvilat på hennes hjerta. "Jag njuter det största nöje — så klagade hon —• tårar fukta mina kinder, medan q valets kanhända brånna på hans, medan han i sorglig enslighet genomirrar verlden. O! hvilken engel underrättar honom om hans makas båttring? Ja, jag år honom värdig. Inför himmel och jord vågar jag påstå, att jag nu år honom värdig. — Men han vet det'icke.. Han tror mig vaggas i lastens armar, han anser mig för en dygdens fi- ende. — O! om han blott ett ögonblick komme tillbaka, för att se vår son! Gerna måtte han såga: "du förtjenar icke att glå- dja dig öfver honom,” och i det samma rycka honom ifrån mig! Gerna ville jag umbära all tröst, för att trösta honom — gerna ville jag vara olycklig, om jag der- igenom kunde göra honom lycklig! — —* 158 " med sina små händer aftorka de tårar, som ^fta nedtillrade från hennes ögon. En skön Majdag, då åtankan på hen- nes åktenskapsvår liflig uppvaknat i hennes sjål, gick hon med sin lilla Boris ut i fria luften. Hon satte sig på en grön kulle nå- ra vid vågen, och under det gossen lekte omkring henne, upptog hon ur sin barm Boris’s portråt och började ett samtal med detsamma: "År du vål ånnu densamme?" sade hon— "Ack! nej, visst icke! Då du Sått för målaren, då såg du så ömt på mig och var lycklig och glads Men nu, nu"— ett dystert moln utbredde sig öfver hennes ansigte, långe satt hon fördjupad i sorgliga tankar, och en lått sömn tillslöt åndtligen hennes tårfulla ögon. En orolig sjål ser åfven î drômmen förskräckande bilder. JULIA drômde, att framför henne låg et omätligt haf, som Vråkte sina skummande vågor upp emot de svarta rysliga moln, hvilka trängdes öfver detsamma. - Blixt och dunder ökade fasan — 159 — af detta skådespel, och ett mastbrutet skepp slungades upp och ned af de rytande vågorna. An försvann det i afgrunden , ån kastades det mot skyn, för att straxt der- på för alltid begrafvas i djupet. Olycklige Skeppare!— JULIAS känslofulla hjerta blödde, då en håftig våg plöts- ligen uppvräkte ett lik på stranden. Hon skyndar dit; hon söker återkalla den döde till lif och under detta be- inodande igenkänner hon — Bokis. Hon håller honom kall, liflös i sina armar. Darrande och hemsk vaknar hon och :— BORIS står framför henne. Full af lif och - kårlek störtar han i hennes famn, för att alldrig mer skilljas ifrån henne. Jag säger intet ord mer om denna sköna - scen — intet ord om de första minuternas uttrycksfulla stumhet, och de derpå fölljande, från hjertats djup frambrytande glädjeljud ! — intet ord om förtjusningens ljufva tårar! — intet ord om BORIs's kånsla, då JULIA förde-till honom sin son, och denne, lård äf naturen, smekte honom, under det han leende såg på sin mor. Men hvarifrån så plötsligen Boris?—- Han hade nå- gra år rest omkring. En trogen vån hade imellertid skrif- teligen underrättat honom om allt, som rörde JULIA. Åndtligen, då han icke långre kunde emotstå den öfverty- gelsen , att hon ånnu ålskade honom och dygden , hade han skyndat tillbaka till sitt fädernesland, for att forsakra sin trogna maka, att han alldrig upphört att tillbedja henne Sedermera hafva de nu i flera ar lefvat på landet och varit de lyckligaste makar. Den ofriga verlden angår dem icke. Boris år densamme, som förut—en verksam vis; och Jujja visar genom sitt exempel, att under en qviu nas ungdoms låttsinnighet ofca de ädlaste dygder slumra. os 8 der; men jag år öfvertygad, hård a, ån fôrômma hjertat. nens sida åro i sådana fall -or. — 160 — Boris’s ömhet tillåter benne icke, att med svarta fårgor måla sin förra kärakter, hvartill hon år så bena* gen. "Du föddes — såger han — att vara dygdig. En ofverdrifven behagsjuka, frukten af en förvänd uppfo- stran och elaka efterdômen, var enda orsaken till dina förvillelser. Du behåfde blott en gång låra kanna vår- det af den sanna karleken och dygden, for att evigt hata lasten. Du undrar tilläfventyrs, hvarfôre jag alltid teg och alldrig sade dig något om låttsinnighetens följ- att förebråelser snarare for- Omhet och tålamod å man- dec verksammaste medlet^ oheie. Par ■ A " ? , r g "e hi Förebråelser och tadel skulle föranlåtit dig, att tro, det jag varit svartsjuk. Du skulle ansett dig fôrolâmpad, och våra, hjertan hade kanske för alltid skiljt sig ifrån hvarandra. Följden har råttfårdigat min mening. Skils- massa syntes mig åndtligen vara det sista medel, jag borde använda till din förbättring. Tag öfverlemnade dig åt ditt eget hjertas dom-— ack! visst icke med kall blod, icke utan den mest frätande sorg; men hoppets stråle starkte mig och — den bedrog mig icke. Du år nu min, hel och hållen min, evigt min!”_ Ofta ifrar JULIA emot fruntimmerna. BORIS försva- rar dem. Tro mig , basta JULIA-— såger han—■ kar- larne åro merendels skulld dertill, att fruntimmerna nå- gon gång åro lastbara, och de senare åro nåstan alltid elaka blott derfore, att de förre icke åro båttre.” Boris och JULIA åro i många saker af olika tanka; men deruti komma begge fullkomligt öfverens, att lyck- liga makars qcL> fcraldrars sållhet ar den högsta på ja deti, —“9====- "I ° - ; t si i- 1. mgoa —r " w ‘ v ; -. a ee al - 5 “i ' 121 7 t KW .,, ' " .. 1 | PPMHa s. h 5 5. os HcyoeePesnr : —5 1 ' nr -ats- — Dust, woolenr r. ht wat i. Pole we “p: t ear. * — G y C. ie ty. Ai 249 a ' "IWeeeei AAu, 232 ■ 2009 - pie )>/) < - or j pow urs tr. Sa MBY* Aloie ), t. nit 3 ' .2— . e / 5 - " - .20., he ." A ’ . ; s , ■ - 1 ‘ y " . -. a rareoaränätinininä- 1019 eit -r siele 140*. ! .7.7.7 siele “ tjal oiol fr siojel 'IMf il 1 8 vejel CI hoiee = re * ere it ■»tn il .V til ore till 1 I gl rd ke 20392 soon nee e tadhees saont!) me sot . the Used : 202021 meeem Chit . -7 -Tan er are,4 sweitt. sore — BlD,“berojaru -im rims ■ “m"Fi") TIT" yr. *114)470, - (8707’9*) : t I 10.9 tAPP 1 “I 915/4/ i serein oro ml’s ete.” *1‘2"s aTs"oorero(or*,, . yhjele :tl« • joamol* ore) “I", (Plot phojoiels 2008)9* " ""hrmotastt Pjofeje oinle"slorejnia v.oi*+8, "I... • --re s s"_7*A77f2"0]]iore e I onie, ‘," .“L.’ff* •1 • e1.7147. ejefosblelololec"""lTM"rnenfupule tot shfremtotofetetatolellemaet"2.A.".7———1-1-2—111"17 tojolejolejerejéjvjo • -jej)",""To%, ore aleiLagor toteg ‘""‘"0777-7 HL’." pomctv =m —=————-----===------- s= . ejerolorejojojoinj#"9i+)% DPAfbarolarorese =1“ia3o)bt storb.")si • : til mat ’ mm | ■ -mm-m = ,amremielemmrm..m-mmcmm—m—P"L7"PE-Z-craeetisasetslvese rmimmmmmmmmm-mmmemmmemo wielejmrejajejmistsjelarelijsiajm/mmelsjalejejcle*HI*//","2. jolel e "_"Smielel,""". ' • ee,"i"!"""Se =---=-— rrrmummeccmmmccggemm-mr-ccsomcconerl"i"l mmsmometnoomoe-ccimteemmri saaessmnesole • • 2219 47 weegnnmmhomemmmegooil • -real if rmhrmmmdmmssnmmmmcee -ir.0- %’ -ss-ete7o"ose sbisjojegoleit!" elslejejels jejojeleinitin bitlereljaje H"t,prokjoreiuroje odneih emmttiet.ir • -)"ile • • aleibiclejee omneinie nilmiBmmM1)MMp*)omHBlb/H)=HH.. -gale cleinieimt"u—iti"RRga7mketol sreooomraomtnoemameesmamampomopoqopp-ore.toomoRo=o-mamheer"mtf)-7i); moeeeomreemmrmnimmnmmaa""Eerenammmmoiccnoonep-on)-.797-?11 itememmn-dmnin cmmim Ja“eeted-"otPeeme,","."R"a"ooteleerelojweleei !"!".""". --, 1117fafs"l"."so • • —t.rl --— —mm- ■ "Ule"I"sspoiorelejejeie[ele we """"Ns ". orjojojmjle, "I7.7. so ""NA"h. -F--Hmt-ommcepsmmmmmmmmm--m--ormmmi W-Emttmohomotonororoeeedeo"H".."—---f-f-o—mbmammtomasoibpomoooo=omnmHH=mmo=atopopopbo=e=a